Barn till föräldrar med psykisk ohälsa

MALMÖ HÖGSKOLA

Skolu skap

Examensarbete

Children of parents with psychic sickliness

Iréne Larsson

Elisabeth Norberg

Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning Examinator: Birgitta Lansheim Lärarutbildningen

tveckling och ledar

10 poäng

Malmö högskola

ledarskap

utbildning

arsson, Iréne & Norberg, Elisabeth. (2005). Barn till föräldrar med psykisk

yftet med detta arbete är att undersöka om det finns en beredskap bland

speci-rbetet ger en översikt av tidigare forskning om barn till föräldrar med psykisk

ammanfattningsvis visar resultatet på att barn påverkas av föräldrar med

psy-yckelord: elevhälsa, maskrosbarn, psykisk ohälsa, riskfaktor, skyddande

fakto-éne Larsson Elisabeth Norberg Handledare: Sten-Sture Olofsson Lärarutbildningen

Skolutveckling och

Specialpedagogisk påbyggnads Höstterminen 2005

L

ohälsa. En kartläggning om vilken beredskap det finns bland specialpedagoger för att möta barn till föräldrar med psykisk ohälsa i en kommun i södra Sverige. (Children of parents with psychic sickliness). Skolutveckling och ledarskap, specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, Lärarutbildningen, Malmö högskola. S

alpedagoger för att möta barn till föräldrar med psykisk ohälsa i förskola och i skola i en kommun i södra Sverige.

A

ohälsa. Aktuella begrepp och historik ger en fördjupad insikt i vad begreppet psykisk ohälsa innebär. Med hjälp av intervjuer ville vi undersöka vilken bered-skap, kunskap och relation det finns bland specialpedagoger inom förskolan och skolan att möta barn till föräldrar med psykisk ohälsa. Intervjun med en social-tjänsteman gjordes för att se hur hans arbete med barn till föräldrar med psykisk ohälsa såg ut.

S

kisk ohälsa. Det finns en beredskap och kunskap hos specialpedagoger att upp-märksamma barn till föräldrar med psykisk ohälsa. Däremot finns ett behov av att utöka samarbetet med socialtjänsten.

N

rer, specialpedagogens roll

Ir

Stationsgatan 7 A Fridhemsvägen 7 Examinator: Birgitta Lansheim 574 31 Vetlanda 574 41 Vetlanda

Abstract

he purpose with our work is to investigate how well prepared we as special

ychic sickliness has always been among us but not

s that the pre-schools and schools serve an important pur-pos

T

pedagogues with emphasis on pre-school and school are when were being as-signed to help a child with parents who suffer from psychic sickliness in a urban district in the south of Sweden.

Children of parents with ps

noticed by schools, friends or neighbors. They are often mentioned as the invisible children. When the parents suffer from psychic sickliness it leaves an impression on the children and through research it shows that though it still is a sensitive subject the discussions are beginning to take place in the media and in debates. We still lack research within this matter when it comes to the pre-schools and pre-schools.

Our study confirm

e when it comes to approaching the children of parent`s with psychic sickli-ness; we see the great importance in our role as special pedagogues in a prevent-ing student health work.

FÖRORD

Vi vill tacka våra respondenter som genom sin medverkan i intervjuerna tagit sig

dledare Sten-Sture Olofsson som tålmodigt har stöttat oss, gett

argareta Andersson för att hon har hjälpt oss

miljer för all förståelse och allt tålamod under hös

tid och delgett oss sina tankar och funderingar. Utan er hade detta arbete inte kunnat genomföras.

Tack till vår han

snabba svar och god handledning. Det har också varit trevligt att få prova på en ny handledningsform i grupp. Där vill vi tacka våra kurskamrater för gott samarbete och respons när vi träffats.

Vi vill också framföra ett tack till M att korrekturläsa vårt arbete.

Slutligen vill vi tacka våra fa ten.

INNEHÅLL

2 PROBLEM OCH SYFTE 9

2.1 Syfte 3 LITTERATURGENOMGÅNG 11 3.1 Historik 11 m 3.2 Psykisk sjukdo 12 3.3 Olika former av ps is h sa 12 3.4 Barn med motståndskraft mot psyk a 16 3.5 Faktorer som på olika sätt påverkar ar b net 16

3.6 Styrdokument 18

3.7 Forskning 20

3.8 Hur psykisk ohälsa an å k p verka barnet och familjen 24 3.9 Betydelsen av specialpedagogens roll och elevhälsoarbete 26

TEORIER 29 4 4.1 KASAM 29 4.2 Anknytningsteorin 30 4.3 Nätverksteorin 32 5 METOD 35 5.1 Allmänt om metod 35 5.2 Metodval 35 5.3 Pilotstudie 35 5.4 Frågeställningar 36 upp 5.5 Undersökningsgr 36 5.6 Genomförande 37 5.7 Databearbetning 37 5.8 Tillförlitlighet 38 5.9 Etik 38 5.10 Allmänt 38

6 RESULTAT OCH ANALYS 39 6.1 Sammanställning av pilotintervju och analys 39 6.2 Sammanställning av intervjufrågor och analys 43 6.3 Sammanfattande analys 51

7 SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION 54 7.1 Sammanfattning 54 7.2 Diskussion 55 8 FORTSATT FORSKNING 57 REFERENSER 59 BILAGA 61

1 INLEDNING

I vårt arbete har vi valt att behandla ämnet Barn till föräldrar med psykisk

ohälsa. Vi kommer att vidareutveckla begreppet psykisk ohälsa i kapitel

tre. Anledningen till att vi valt detta ämne är att vi i våra verksamheter som blivande specialpedagoger i förskola och skola möter dessa barn.

Barn har olika behov och måste mötas utifrån dessa. All personal inom förskola och skola måste därför ha kompetensen att kunna se och uppmärk-samma signaler för att agera på ett professionellt sätt.

När en förälder har allvarliga psykiska problem kan det drabba hela familjen, inte minst barnen som är beroende av föräldrarna för sin trygghet och utveckling. Barn till föräldrar med psykisk ohälsa är en grupp som varit osynliga och osedda under lång tid och som riskerar att fara illa. Barnen och deras föräldrar har osynliggjorts av skolor, socialtjänst, familjer, vän-kretsar, grannar som inte velat se. Som inte velat se, för att se skulle tvinga dem till att själva handla och inte förvänta sig att någon annan skulle ta sitt ansvar (Skerfving, 2005).

På grund av brister i samhällsstrukturen, där stress och allt för höga krav ställs på barn och vuxna, ser vi detta som ett stigmatiserande problem. Enligt (Socialstyrelsens, 1999) är närmare 30 procent av de patienter som vårdas inom vuxenpsykiatrins föräldrar till minderåriga barn. Vi vet också att det finns ett stort mörkertal avseende antalet barn inom primärvården som har en sådan här familjesituation. Detta kan leda till att allt fler barn någon gång under sin uppväxt kommer att möta en förälder med psykisk ohälsa.

Det finns barn som har kommit att kallas för maskrosbarn p g a deras förmåga att växa och blomma trots den kaotiska tillvaro många av dessa barn växer upp i. Varifrån får barnen sin återhämtningsförmåga och vilka faktorer är det som påverkar, är en del av många frågor som vi ställer oss i denna undersökning (se avsnitt 3.4).

För att kunna förstå ett barns utveckling måste man ta hänsyn till det sammanhang som barnet befinner sig i - socialt, ekonomiskt och kulturellt. Finns det brister i hemmet behöver dessa barn mötas av förstående och em-patiska vuxna som har kunskap om hur deras familjesituation kan se ut. Därför anser vi att det behövs en tvärvetenskaplig kompetens inom området till de olika professioner som kommer att verka inom elevhälsoarbetet. Där kommer vi som specialpedagoger att ha en viktig funktion i ett förebyg-gande arbete.

-Det kommer att hända mycket omkring barnen till psykiskt sjuka de närmaste åren. När man väl har börjat se barnen är det omöjligt att blun-da för dem igen. Har man en gång satt sig ner för att prata med ett barn om hur de har det – då blir ens arbete aldrig detsamma (s. 130).

1.1 Bakgrund

I vår studie har vi valt att undersöka vilken beredskap som finns bland spe-cialpedagoger att möta barn till vuxna med psykisk ohälsa i dagens barn-omsorg och skolverksamhet. Barn till föräldrar med psykisk ohälsa har all-tid funnits, men de har varit osynliga. Idag börjar de här barnen att upp-märksammas och överhuvudtaget har synen på barn förändrats i vårt sam-hälle. FN:s konvention om barns rättigheter har erkänts av stater världen över och organisationer som BRIS och Rädda Barnen får uppmärksamhet i massmedia (Skerfving, 2005).

Idag finns cirka två miljoner barn och ungdomar i Sverige och av dessa kommer omkring sju till åtta procent någon gång under uppväxtåren att uppleva att en av deras föräldrar får en psykisk sjukdom som kräver be-handling i slutenvård (Socialstyrelsen, 2001).

Som specialpedagoger med en tvärvetenskaplig utbildning som innefat-tar psykologisk, pedagogisk, social och medicinsk kunskap kommer vi tro-ligtvis att få en betydande roll i elevhälsoarbetet. Då känner vi att det är av stor vikt att känna till och uppmärksamma barn till föräldrar med psykisk ohälsa. De erfarenheter som vi har är att vi ibland möter barn med beteen-den som visar att ordning och rutiner som tidigare varit självklara i hemmet kan ha slutat att fungera. Vi har en känsla av att detta ämne fortfarande kan uppfattas som känsligt och att det saknas kunskap om barnens behov och att de ofta kan missförstås. Genom ökade kunskaper och tidiga insatser där vi vuxna finns till hands som friskfaktorer, kan vi synliggöra barnen så att de kan få hjälp att förstå sin situation.

Eftersom detta ämne är ett brett ämnesområde har vi valt att göra vissa avgränsningar som vi presenterar här nedan:

• vi har valt att inrikta oss på barn till föräldrar med psykisk ohälsa, oavsett vilken psykisk sjukdom föräldrarna har

• vi kommer att inrikta oss på barn från förskola och till årskurs nio • vårt arbete kommer att skrivas utifrån ett barn- familj- och

pedago-giskt perspektiv

• intervjuerna kommer att riktas till en socialtjänsteman och nio speci-alpedagoger

2 PROBLEM OCH SYFTE

Vi har valt att behandla ämnet Barn till föräldrar med psykisk ohälsa. Som specialpedagoger möter vi de här barnen i förskolan och i skolan. Gemen-samt har vi träffat på denna problematik och vi upplever att det kan uppfat-tas som ett känsligt ämne. Därför anser vi att detta ämne behöver uppmärk-sammas bland pedagoger i förskola och i skola för att barn till föräldrar med psykisk ohälsa ska få en ökad förståelse och ett positivt bemötande.

2.1 Syfte

Syftet med arbetet är:

• att undersöka och kartlägga vilken beredskap det finns bland special-pedagoger för att möta barn till föräldrar med psykisk ohälsa i en kommun i södra Sverige

Övriga frågeställningar vi vill ha svar på:

• vilken relation den intervjuade har till barn med föräldrar med psy-kisk ohälsa

• hur kan vi som specialpedagoger gemensamt med övriga professio-ner uppmärksamma och stödja dessa barns behov

• vilka kunskaper som behövs för att se och tolka de här barnens sig-naler

Vi har valt att göra en empirisk undersökning och som stöd för syfte och frågeställningar samlar vi data genom att intervjua en socialtjänsteman och nio specialpedagoger.

3 LITTERATURGENOMGÅNG

I detta avsnitt kommer vi att behandla hur det genom tiderna har sett ut för barn till föräldrar med psykisk ohälsa.

Vi kommer att beskriva några av de vanligaste psykiska sjukdomarna och vilka konsekvenser det kan medföra för barnet och familjen. Det finns faktorer som påverkar barnets hälsa både positivt och negativt som vi kommer att redovisa. I den specialpedagogiska rollen bör vi känna till dessa faktorer för att kunna stödja och förebygga inom förskola och skola.

Barnet har också ett rättsskydd med stöd av olika styrdokument vilket alla som arbetar inom förskola och skola bör känna till.

När det gäller forskning kommer det att handla om barnets situation och vilken hjälp som behövs och finns när föräldrarna är sjuka.

3.1 Historik

Barn till föräldrar med psykisk ohälsa förr och nu

Barn till föräldrar med psykisk ohälsa har funnits i alla tider men de har varit osynliggjorda.

Psykiatrin med dess mentalsjukhus var tänkt som ett skydd mellan patienten och samhället och hans familj. Mentalsjukhusens murar skyddade samhället och familjen från den psykiskt sjuke. De första psykiatrerna menade att patienternas totala isolering från sina familjer var ett absolut villkor för behandlingens framgång (Skerfving, 2005).

Under första delen av 1900-talet var det i Sverige en enorm expansion av psykiatrisk vård på de stora sinnessjukhusen. Det var där som psykiatrisk vård skulle bedrivas. Det fanns ingen öppen vård.

Under 1970 till 1980-talet tömdes landets mentalsjukhus utan några stora protester. Den psykiatriska vården har sin egen historia som medfört negativa värderingar i vårt samhälle (Lennestig & Schön, 2005). Detta har troligtvis medverkat till att psykisk ohälsa kan uppfattas som ett känsligt ämne.

I vår tid förväntas psykiskt sjuka leva ett mer normalt liv ute i samhället och målet är att öppenvården ska ge tillräckligt stöd. Förr ansåg man att det var nödvändigt att isolera patienter, nu kan sjukvården hålla tillbaka sjukdomar bl a genom medicinering. Samhället har insett att människor inte blir friska av att vara inlåsta.

Närmare 30 procent av de patienter som vårdas inom vuxenpsykiatrin är föräldrar till minderåriga barn (Socialstyrelsen, 1999). Inom vuxenpsykiatrin har barnen alltid funnits med men det har saknats kunskaper om hur de skulle hanteras. Likaså har patienten behandlats för

psykiska symtom som den bär på och det har glömts bort att det kan finnas ett föräldraskap med i bilden. Trots att barnen länge varit glömda av samhället och vården, tycker vi att det på senare tid skett en förändring. Killén (1994) tycker däremot att problematiken sällan uppmärksammas av professionella och media. Vår uppfattning är att i den offentliga debatten hörs numera diskussioner kring psykisk ohälsa allt oftare. Kommittéer har tillsats för att utreda samhällets stöd till och vård av familjer med psykisk ohälsa. Skolans elevvård och socialtjänsten strävar efter att hålla samman familjer och olika projekt som arbetar med att stödja och förebygga problem har utvecklats. Exempel på detta kan t ex vara, kontaktfamiljer, familjebehandling och olika barn- och ungdomsgrupper. Målet är att barn och ungdomar inte ska separeras från sina biologiska föräldrar. Alla förändringar tillsammans har gjort att barn nu oftare lever med sin psykiskt sjuka mamma eller pappa. Skervfing (2005) menar att det är positivt men samtidigt bidrar det till att barnen dras in i föräldrarnas problem. Insynen blir mindre och sekretessen gör att utomstående har svårt att hjälpa barn som kanske får ta ansvar både för sig själv och för den sjuke föräldern. 3.2 Psykisk sjukdom

Psykisk sjukdom är inte något entydigt begrepp utan kan omfatta olika diagnoser och symtom som tar sig i uttryck på många sätt och är föränderligt. Vi har valt att använda begreppet psykisk ohälsa i stället för psykisk sjukdom i vår uppsats. Detta gör vi på grund av att det troligtvis fortfarande kan uppfattas som ett känsligt ämne. Johan Cullberg beskriver att psykisk sjukdom är när man lever i ett tillstånd av förändrade upplevelser, känslor och beteenden som den sjuke inte kan klara av att leva ett normalt liv med utan behöver hjälp utifrån (Moore & Waltré, 2001). För att fastställa vad en patient lider av används i Sverige en detaljerad manual, DSM-IV som ursprungligen kommer från USA. DSM-IV beskriver olika symtom men diagnostiseringen är inte helt enkel och entydig eftersom diagnoser förändras under behandlingens gång.

Barn till föräldrar med psykisk ohälsa bär på en sorg och en skuldkänsla att inte ha en förälder/föräldrar som alla andra. De har ofta ingen vuxen att tala med eller någon som förklarar föräldrarnas psykiska sjukdom och beteenden utan lever ofta i en social isolering från familj, vänner och samhälle (Skerfving, 2005).

3.3 Olika former av psykisk ohälsa

För att vuxna i förskolan och i skolan ska förstå, vad barn till föräldrar med psykisk ohälsa bär på för upplevelser har vi valt att beskriva fyra problemområden här nedan när det gäller psykiska sjukdomar:

• psykiska problem i samband med barnafödandet • affektiva störningar

• psykoser

• personlighetsstörningar

Psykiska problem i samband med barnafödande

Efter en förlossning kan olika typer av psykiska problem förekomma som då benämns med diagnosen post partum, som i sin tur är uppdelade i post partum blues, post partum depression och post partum psykos eller puerperal psykos. Post partum blues kan drabba många kvinnor som går igenom en förlossning. Det är ett tillstånd med nedstämdhet som kan vara i tre till fem dagar efter förlossningen och ett förstadium till depression eller psykos. Orsaken anses vara den stora hormonomställningen i samband med förlossningen och är så vanlig att den betraktas som en normal reaktion. Post partum eller postnatal depression debuterar oftast inom de första tre månaderna efter förlossningen. Den visar sig genom nedstämdhet, ångest, koncentrationssvårigheter, irritabilitet, humörsvängningar, sömnproblem och en känsla av att inte duga som mamma är vanliga symtom. Post partum psykos eller puerperal psykos visar sig inom de första månaderna efter förlossningen. Psykotiska tillstånd som uppträder i samband med förlossning räknas i de flesta fall till depressiva eller maniska psykoser med förvirring och schizofrena symtom. När en nybliven mamma drabbas av svåra psykiska problem får det självfallet konsekvenser när det gäller att bemöta och sköta barnet (Skerfving, 1996).

Tecken på allvarlig vanvård när det gäller spädbarn kan beskrivas som att barnen är smutsiga, illaluktande, anemiska, hungriga, går inte upp i vikt och kan ha kraftiga blöjutslag. Det har hänt att spädbarn legat i timmar i vissa fall dagar utan mat och blöjbyte (Killén, 1994). Dessa tecken är viktiga att iaktta och agera därefter för personal inom BVC och även bland pedagoger som arbetar med de yngsta barnen.

Affektiva sjukdomar

Det finns två huvudgrupper av svåra psykiska sjukdomar den ena är de affektiva där känsloläget blir för högt eller för lågt och den andra är de med psykoser där verklighetsuppfattningen brister. Till den affektiva gruppen hör depression, manodepressivitet och andra förstämningssyndrom, till psykoser hör schizofreni och paranoid psykos.

Sjukdomen depression är något mer än att bara känna sig nedstämd. Känslomässiga symtom som tungsinne, gråtattacker, skuldkänslor och ibland ilska och irritation förekommer (Nilzon, 1995). De enklaste och

självklara tingen kan bli svåra att göra, t ex gå upp på morgonen, sköta sin hygien eller att laga mat. Den sjuke kan ha koncentrationssvårigheter och känner inte lust att ta sig för någonting utan kan bli likgiltig inför det som man förr har tyckt om, vilket kan medföra en social tillbakadragenhet. Ångest och upplevelser av att livet är en plåga återkommer många gånger, därför är självmordstankar vanliga (Moore & Waltré, 2001; Cullberg, 2003).

En person med diagnosen manodepressivitet kastas kraftigt och tydligt mellan olika känslolägen, uppskruvat stämningsläge från mani till depression. I den maniska fasen råder motorisk oro, ett högt tempo som gör att personen gör saker hela tiden. Vanligt är att den sjuke handlar stora mängder med exempelvis kläder, datorer, djur, byter bostad och drar igång olika projekt. De kan ha en orealistisk uppfattning om sig själva som t ex att de upplever sig vara oerhört begåvade, vackrast i världen eller pratar konstant med yviga gester. Under den maniska delen av sjukdomen kan allt vara tillåtet i hemmet som att vara uppe sent på kvällarna, ta hem kompisar och busa omkring. När sedan föräldern kommer in i sin depressiva del blir det andra regler som gäller och detta kan vara svårt för barnet att förstå. Barnet får förmodligen anpassa sig efter föräldern och ställa sina egna behov åt sidan. Den självkritiska förmågan är nedsatt och personen bryr sig inte om att andra oroas eller tar avstånd. Den sjuke upplever sig friskare än någonsin och att lugna ner en manisk person, kan leda till aggressionsutbrott. Manin medför dessutom ett minskat behov av mat och sömn. Det är inte ovanligt att personen vill exponera sig genom att klä och sminka sig utmanande och ha en ökad sexualitet. Ett obehandlat tillstånd kan pågå i flera veckor upp till månader och glider efteråt in i en depression. En manisk person kan ha ett nedsatt omdöme och kan få svårigheter med att ta hand om sig själv. Därför anser vi att de troligtvis kan få svårt med att ta hand om sitt barn på ett acceptabelt sätt. Det är viktigt att ett barn inte lämnas ensam med sin maniske förälder skriver Moore och Waltré (2001) samt Cullberg (2003).

Psykoser

Det som utmärker en psykos är att den sjuka blandar samman fantasi och verklighet. Tolkningen av omvärlden har blivit så privat att den inte kan förstås av en annan människa. Människor som varit med om en psykos beskriver det som mycket skrämmande. En person med psykos upplever saker som inte finns i verkligheten. Det kan ta sig i uttryck som hallucinationer där personen hör röster som uppmanar den sjuke att utföra hemska saker. De kan uppleva att maten är förgiftad, att de är förföljda eller ska bli dödade. Det är inte ovanligt att en psykotisk person blir

aggressiv mot sina närmaste och tar fysiskt avstånd till dem och andra människor. Därför kan det vara svårt för ett barn att veta och förstå om man får krama mamma/pappa eller inte.

Ordet schizofreni betyder egentligen kluvet sinne och är en av våra svåraste folksjukdomar idag. Sjukdomen drabbar ofta unga individer och omkring 50 000 personer har denna diagnos i Sverige idag. Personer med schizofreni lider av långvariga vanföreställningar och hallucinationer t ex att deras röst sänds ut via radion. Till sjukdomsbilden hör också ambivalens d v s att den sjuke inte kan bestämma i en handling och tveksamheten kan verka helt förlamande. Känslorna hos en person med schizofreni avtrubbas och det kan innebära att det vi förväntar oss av en person i en viss situation att de i stället uppträder eller avviker från det normala. Det kan vara i en händelse som egentligen skulle vålla sorg och smärta som i stället utlöser våldsamma skrattsalvor. Hörsel, lukt, smakhallucinationer samt tvångstankar är vanliga symtom (Cullberg, 2003). För ett barn som växer upp i en sådan här miljö kan det förmodligen vara skrämmande många gånger och de kan få svårt att få en realistisk verklighetsuppfattning.

Personlighetsstörningar

En ny grupp som växer inom psykiatrin är patienter med personlighetsstörningar. De patienter som har diagnostiserats som personlighetsstörda har svårt att reglera sina impulser, aggressionsutbrott och kan vara oförutsägbara. Missbruk i kombination med personlighetsstörning är inte ovanligt. Borderline är en personlighetsstörning som nästan är okänd och den har många symtom. De har en bristande förmåga att dämpa och reglera sina känslor och har svårt att stå ut med känslor som ångest, aggressivitet, nedstämdhet, att ha tråkigt, skam- och skuldkänslor. Deras känslor växlar snabbt och är obegripliga för andra människor och anhöriga. En borderlineperson är osäker på hur han/hon fungerar och inverkar på andra. Ett främsta kännetecken är personens inre känslomässiga tomrum (Silfving & Nilson, 2005). Sjukdomen beskrivs i en kulinarisk liknelse:

Det är som mozzarella på en läcker pizzabit. Hur långt från munnen man än drar pizzabiten blir oststrängen bara tunnare och längre, utan att nödvändigtvis brista. Till dig som anhörig är vårt råd mycket enkelt: Använd kniv och gaffel (Silfving & Nilsson, 2005, s. 10).

För ett barn som växer upp med en borderlinestörd förälder kan tillvaron bli oförutsägbar och svårbemästrad.

3.4 Barn med motståndskraft mot psykiska påfrestningar

Maskrosbarn

Trots de riskfaktorer ett barn till föräldrar med psykisk ohälsa utsätts för har många barn en förmåga att klara sig. De brukar kallas för maskrosbarn – de vänder ansiktet mot solen (Socialstyrelsen, 2001). De har en förmåga att återhämta sig och denna förmåga har många uttryck som stress-resistance, stress-tålighet eller resilience. Först måste vi förklara begreppet resilience som är ett slags motståndskraft mot psykiska påfrestningar som grundar sig på ärftliga faktorer och omgivningens påverkan (Skerfving, 1996). Det som utmärker maskrosbarnen är att de som spädbarn fått mycket positiv uppmärksamhet från familjemedlemmar och utomstående i form av nätverk bestående av släkt, grannar, kamrater eller lärare (Hwang & Nilsson, 1995).

Mycket av den litteratur och forskning som vi läst har bekräftat de faktorer vi själva förmodar är viktigt för maskrosbarnet att ha i sin vardag:

• minst en annan personligt engagerad vuxen utanför familjen • bra syskon och kamratrelationer

• kontinuitet i relationer • bra barnomsorg och skola

• framgång i studier och att de har ett mål för sin utbildning och sitt liv • tillgång till fritidsaktiviteter (se t ex Hwang & Nilsson, 1995,

Klefbeck & Ogden, 2003, Moore & Waltre, Skerfving 2005).

Övriga faktorer som kan påverka maskrosbarnens överlevnadsförmåga kan vara personlig läggning, att effektivt använda de anlag de har, föräldrarnas attityd och viktiga övergångar i livet som från skola till arbetsliv, civilt till militärt liv eller från ensamstående till äktenskap och föräldraskap (Skerfving, 2005).

3.5 Faktorer som på olika sätt kan påverka barnet

Riskfaktorer

Psykiska påfrestningar som att vara barn till en psykisk sjuk förälder, dåliga ekonomiska resurser kombinerat med en dålig bostad i ett bostadsområde där det finns stora psykosociala problem är riskfaktorer som även påverkar barnets hälsa. Föräldrar med psykisk ohälsa kan medföra brister i att ge vägledning, omvårdnad och gränssättning till sina barn.

Barnets egen sårbarhet är också en riskfaktor och kan visa sig i aggressioner, dålig förmåga till koncentration, låg uthållighet och motorisk

hyperaktivitet är beteenden som lätt leder till relationsstörningar i hem och skola (SOU, 1997:8).

Faktorer som kan påverka barnets hälsa (Fristorp & Kollarik, 1999, s. 131). • psykiska problem hos båda föräldrarna

• missbruk hos en eller hos båda föräldrarna • kriminalitet

• allvarliga relationsproblem i hemmet • uppbrott och separation

• frånvaro av skyddande nätverk • brister i mor- och barnrelationen

• fientlighet, aggressivitet och negativa förväntningar riktat mot barnet • indragen i föräldrarnas vanföreställningar

Skyddande faktorer

Skyddande faktorer kan ses som ett kompensatoriskt hjälpmedel för att påverka stressmotståndskraften hos barn. Barnets personliga egenskaper samverkar med faktorer i den yttre miljön som gör barnen stresståliga. Tre faktorer som kan vara som skydd är barnets egen personliga uppsättning av resurser, en stödjande hemsituation eller ett externt nätverk av sociala kontakter utöver familjen (Nilzon, 1995).

Många barn till föräldrar med psykisk ohälsa klarar sin barndom och uppväxt utan att ta större skada. Skyddande egenskaper kan vara medfödda men barnen har i första hand fått dem genom egna erfarenheter som barnet gjort (Skerfving, 1996).

Vuxna berättar om knep och förhållningssätt som hjälpt dem genom barndomens prövningar. Det har ofta varit vuxna som funnits till hands som lärare, grannar, far- och morföräldrar eller andra släktingar. Några har haft naturen som tillflyktsort och en del har flytt in i fantasins och drömmarnas värld. Fantasin hjälper inte bara barn utan även vuxna att övervinna obehagligheter. Att skriva och läsa har räddat många och har haft en terapeutisk betydelse (Furman, 1998).

I SOU (1997:8, s. 66) nämns följande faktorer som skyddar barnet: • att barnet fått mycket uppmärksamhet under spädbarnsåret • att det finns klara regler och en tydlig struktur

• socialt nätverk

3.6 Styrdokument som kan verka till skydd för barn

Vi har valt att beskriva vissa delar från några styrdokument som kan verka till skydd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa.

Den 20 november 1989 antog Förenta nationernas generalförsamling konventionen om barnets rättigheter (Regeringskansliet, 2000). I det internationella solidaritetsarbetet måste barnfrågorna prioriteras. I det svenska biståndet bör det finnas ett tydligt barnperspektiv och att vi vuxna börjar lyssna till de unga. Vi har härmed valt att kort beskriva några av konventionens 54 artiklar:

• artikel 2 slår fast att alla barn har samma rättigheter och lika värde • artikel 3 anger att det är barnets bästa som ska komma i främsta

rummet vid alla åtgärder som rör barnet

• artikel 6 säger att varje barn har rätt att leva och utvecklas. Den handlar inte bara om barnets fysiska hälsa utan även om den psykiska och den sociala utvecklingen

• artikel 12 handlar om att barnet har rätt att uttrycka sina åsikter och att få dem beaktade

• artikel 19 handlar om att barnet har rätt att skyddas mot fysiskt eller psyksikt våld och mot vanvård eller utnyttjande av vårdnadshavare I de pedagogiska verksamheterna som förskola och skola upplever vi att barnperspektivet börjar uppmärksammas dels genom att vi låter barnet vara mer delaktigt och att de får påverka sin egen skolutveckling. Vi känner oss däremot mer tveksamma till barnets rätt till skydd där vi förmodligen kan anta att vi vuxna känner oss osäkra till att göra anmälningar till socialtjänsten när vi upptäcker signaler som visar på att barnet inte mår bra.

Våra läroplaner behöver läsas med återkommande intervaller för att göra oss påminda om vilket uppdrag vi har som pedagoger.

Omsorg om det enskilda barnets välbefinnande, trygghet, utveckling och lärande skall prägla arbetet i förskolan. Hänsyn skall tas till barnens olika förutsättningar och behov. Detta innebär att verksamheten inte kan utformas på samma sätt överallt och att förskolans resurser därför inte skall fördelas lika (Lpfö 98, s. 8).

Undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den skall med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter,

språk och kunskaper främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling (Lpo 94, s. 6).

Med tanke på barn till föräldrar med psykisk ohälsa och i den förmodligen kaotiska familjesituation de växer upp i, är det viktigt att möta barnen efter deras förutsättningar och behov.

I Skollagens första kapitel 2a § står att läsa om hur förskola, skolan och skolbarnomsorgen bör samverka kring frågor som rör barn som far illa under vissa begränsningar när det gäller sekretess (Lärarförbundet, 2004).

9 § Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling skall anvisas plats i förskola eller fritidshem, om inte barnens behov av sådant stöd tillgodoses på något annat sätt.

Kommunen skall genom uppsökande verksamhet ta reda på vilka barn som behöver anvisas plats enligt första stycket. Kommunen skall verka för att barnen utnyttjar den anvisade platsen och informera föräldrarna om verksamheten och syftet med denna.

Om ett barn efter beslut av en kommun vistas i familjehem eller i hem för vård eller boende i en annan kommun, har den kommun som beslutat om vistelsen ansvaret för det individuellt behovsprövade stödet enligt första stycket som barnet kan behöva. Placeringskommunens ansvar upphör om ärendet överflyttas enligt 16 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001.453). Lag (2001:462). (s.62).

I 9 § finns en möjlighet för barn till föräldrar med psykisk ohälsa att vistas i förskola eller fritidshem som troligtvis kan bli en fristad för barnen. Där kan de leka och få den stimulans de förmodligen saknar.

I Skollagen kapitel fjorton 1 § där står att skolhälsovård skall anordnas för eleverna i förskoleklassen, grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, specialskolan och sameskolan. Lag (2002:158).

2 § Skolhälsovården har till ändamål att följa elevernas utveckling, bevara och förbättra deras själsliga och kroppsliga hälsa och verka för sunda levnadsvanor hos dem.

Skolhälsovården skall främst vara förebyggande. Den skall omfatta hälsokontroller och enkla sjukvårdsinsatser. För elever i särskolan och specialskolan skall i skolhälsovården också ingå särskilda undersökningar som föranleds av deras funktionshinder.

För skolhälsovården skall finnas skolläkare och skolsköterska. Lag (1993:800). (s.108).

Skolhälsovården har en viktig betydelse för barn till föräldrar med psykisk ohälsa i ett förebyggande syfte. Troligtvis så söker barnen för fysiska problem som huvudvärk eller magont hos skolsköterskan och där kan hennes ord eller att lyssna vara till ett mycket viktigt stöd för att orka med vardagen.

När det gäller anmälningsplikten inom socialtjänstlagen har socialnämnden det yttersta ansvaret för att barn inte far illa. Inom barnomsorg och skola finns alla barn och de barn som far illa möter vuxna dagligen. I SoL 71 står det att läsa:

71 § Var och en som känner till missförhållande hos ett barn bör anmäla detta. Myndighetspersoner och personer verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som berör barn och ungdomar, t ex privat barnomsorg och fristående skolor, är skyldiga att vid misstanke om missförhållande genast göra en anmälan till respektive socialnämnd. All personal i förskola och skola har skyldighet att anmäla även vid misstanke om att ett barn far illa (SOU, 2000:19). Det är inte förskolan och skolans skyldighet att utreda om ett barn behöver skydd eller annan hjälp utan det är socialtjänstens uppgift att bedöma detta.

3.7 Forskning

Olika inriktningar i forskningen om barn till föräldrar med psykisk ohälsa

Den forskning som vi har funnit behandlar barn till föräldrar med psykisk ohälsa inom barn- och vuxenpsykiatrin. Vi saknar forskning inom detta ämne från förskola och skola.

Forskningen om barn till föräldrar med psykisk ohälsa präglas av olika synsätt som finns på psykisk sjukdom. De olika synsätten kan delas in i ett medicinskt, ett psykologiskt och ett sociologiskt perspektiv. Den medicinska forskningen inriktar sig främst på individens biologiska faktorer medan den psykologiska ser till individen i relation till och i ett känslomässigt samspel med andra. Den sociologiska forskningen inriktar sig på individen i förhållande till olika faktorer i samhället (Skerfving, 1996).

Barnprojektet

Annemi Skerfving har tillsammans med Eva Walltré gjort en undersökning de kallar för Barnprojektet. Det är en studie kring patienter med minderåriga barn som fanns inom den psykiatriska slutenvården vid Beckomberga sjukhus. Syftet var att ta reda på barnens situation och vilka rutiner som fanns kring anhöriga till patienterna.

De gjorde en endagsinventering i september 1994 och det visade sig att en femtedel av de inlagda patienterna var föräldrar till minderåriga barn. Det som kom fram genom enkäter och intervjuer var att det saknades rutiner och kunskap om hur personalen skulle arbeta med patienterna och deras föräldraskap samt barnet. Det saknades kunskap var gränsen gick mellan vårdens ansvar och socialtjänstens ansvar. Frågor som personalen ställde sig var hur barnen påverkats av sina föräldrars sjukdom och ska barnen träffa föräldrarna när de är sjuka och inlagda för vård? Ska man prata med barnen om föräldrarnas sjukdom och vem ska i så fall göra det och vem tar hand om barnens oro?

Personalen önskade större kunskaper och utbildning kring barns behov gentemot föräldrarnas sjukdom, handledning och information. Många var osäkra på hur de skulle bemöta barnets känslor.

Utifrån dessa frågor startades ett projekt vid Beckomberga sjukhus. Personalen fick utbildning i hur de skulle kunna arbeta genom samtal med familjen och deras nätverk. När det gäller barnen saknades fortfarande rutiner och metoder i hur de skulle kunna arbeta med dem. Det fanns ett stort intresse framför allt hos kuratorerna i att utveckla en modell för hur arbetet skulle kunna bedrivas.

Många frågor som personalen ställer sig får oss att bli bekräftade i vår roll som specialpedagoger med vår tvärvetenskapliga utbildning att vi behövs. Vi skulle i vår roll kunna vara en länk mellan psykiatrin, socialtjänsten, BUP, BVC, MVC, barnomsorg och skolans elevhälsoarbete. Det vi saknar är att de inte tar upp frågan om samverkan med barnomsorg och skola som vi anser vara viktiga faktorer i ett samarbete. Vi tror att brister i samarbetet troligtvis kan bero på att vi har olika sorters sekretess och nedskärningar inom psykiatrin (Skerfving, 1997).

Icarusprojektet

En jämförande studie i elva europeiska länder och en australiensisk stat genomfördes genom att undersöka vilka problem som fanns och vilka metoder som användes i arbetet med föräldrar med psykisk ohälsa och deras barn. Forskningsprojektet pågick under åren 1998 – 2000. Ett forskarteam i varje land genomförde den nationella studien som sedan sammanställdes och analyserades av ett forskarlag i Brunel University i England. Undersökningen genomfördes som en vinjettstudie och innebar att en arbetsgrupp från vuxenpsykiatrisk verksamhet och en arbetsgrupp som ansvarar för social barnavård, i vissa fall var även barnpsykiatriteam med för att diskutera en konstruerad fallbeskrivning som sedan jämfördes länderna emellan. Den så kallade vinjetten handlade om en mammas psykos efter sitt andra barn, mannens arbetslöshet och alkoholmissbruk,

allvarliga skolproblem och tecken på sexuella övergrepp hos kvinnans dotter från ett tidigare äktenskap och begynnande beteendeproblem hos det yngsta barnet. I slutet av vinjetten hade kvinnan fått sitt tredje barn och var mycket förvirrad. Mannen hade lämnat familjen och barnen visade tydliga tecken på vanvård. Frågor som skulle besvaras handlade om behovet av inläggning, tvångsinsatser, samverkan mellan vårdgivarna, stödresurser för familjen och barnen samt förhållningssätt och arbetsmetoder inom de olika verksamheterna.

Det fanns både olikheter och likheter mellan länderna och när det gällde olikheter var det arten av intervention, användningen av tvång, inställning till behandling av psykiskt sjuka och förväntningar.

Vissa faktorer som underlättar ett bra samarbete med familjer kunde forskarlaget identifiera som:

• god kommunikation med familjen, verksamheter och inom kommunen

• att professionell tid avsätts • ett professionellt nätverk

• delad kunskap och förståelse för att svara upp mot hela familjens behov

• riktade insatser

En modell föreslogs för arbetet med dessa familjer som baserades på insikten om att formella och informella nätverk behövdes. Där skulle också ingå

specialisttjänster, konsultation och utbildning. I Sverige upplever vi att sådana nätverk förmodligen saknas och borde upprättas. Där kan vi som specialpedagoger troligtvis med vår tvärvetenskapliga utbildning fylla en funktion. Slutligen insåg de att professionella chefer och politiker bör sätta barns behov i främsta rummet.

I Sverige var Icarusprojektet en del av Barnprojektet som vi tidigare beskrivit i en särskild del och omfattade en jämförelse mellan Sverige och Irland. I denna jämförelse och även i den europeiska där det ofta talas om svårigheter för vuxenpsykiatri och socialtjänst att samarbeta och att detta skulle bero på olika synsätt i de båda organisationerna men detta märktes inte i undersökningen. Det sägs att socialtjänsten har ett uttalat barnperspektiv i sitt arbete och att vuxenpsykiatrin skulle sakna detta. Skillnader fanns men de var mer knutna till organisationen. Olikheterna handlade mer om barnens situation och brister i kunskap om psykiatri. Skillnaderna mellan Sverige och Irland var synen på familjen och myndigheternas ansvar. De irländska myndigheterna tog mer hänsyn till

familjens integritet och ovilja till myndighetsinblandning, medan i den svenska fanns bestämmelser om anmälningsskyldighet när barn misstänks fara illa.

Irländarna var mycket restriktiva i sin invandrarpolitik och skillnader märktes i attityder till invandrarfamiljer. I Irland bestod teamen enbart av infödda irländare medan det i Sverige fanns en multietnisk sammansättning.

När det gäller svensk social barnavård har socionomer en bärande roll med möjlighet att begära kompletterande uppgifter från BVC eller utredningar från BUP och deras team består enbart av socialarbetare. I Irland består deras team av husläkare, distriktssköterskor, socialarbetare och psykolog, med husläkaren som ansvarig och en sammanhållande länk (Skerfving, 2005).

Vi som blivande specialpedagoger och som har erfarenhet från förskola och skola upplever ett missnöje med det samarbete som finns med socialtjänsten. Där tar förmodligen sekretessen så stor plats att barnet glöms bort. I undersökningen kom det fram att det saknades professionella nätverk. Vi har ett förslag på hur ett professionellt nätverk för barn till föräldrar med psykisk ohälsa skulle kunna se ut:

• specialpedagog som representerar förskola och skola • BVC-sköterska • MVC-sköterska • socionom • psykolog förskola/skola • barnombudsman • personal från vuxenpsykiatrin • läkare från primärvården Kartläggningsundersökning

Psykolog Birgitte Ahlgreen, Center for Evaluering inom psykiatrin i Århus har gjort en utvärderingsrapport från maj 2000. Året innan genomfördes en kartläggning av alla patienter under året som fått öppen vård eller varit inlagda på avdelning (Glistrup, 2005). Vi kommer här att presentera viktiga siffror som vi uppmärksammade från denna kartläggning:

• drygt 25 % av alla patienter var föräldrar till barn under 18 år • dubbelt så många kvinnor som män

• 201 barn till 121 patienter

• 20 % av barnen bor ensamma med den sjuka föräldern

• lika många bor hos den friska föräldern eller i fosterhem men har regelbundet umgänge med sin sjuke förälder

• 40 % ensamstående

• 60 % gifta eller sammanboende

• 50 % var nya patienter inom psykiatrin

• 40 % av patienterna hade inkomst från lön eller A-kassa • 25 % av patienterna var kända av kommunens socialtjänst

Resultatet av försök till familjesamtal med cirka 60 familjer kom att se ut enligt följande:

• 85 % av de familjer som fick erbjudande om samtal i samband med den psykiatriska behandlingen tackade ja, men alla patienter med barn fick inte erbjudande utan det gavs slumpmässigt i första hand till de patienter med barn som de var mest oroliga för

• en tredjedel av samtalen visade att familjen hade resurser i sitt egna nätverk

• två tredjedelar av samtalen visade att det behövdes stöd från socialtjänsten

• en tredjedel av kontakterna med socialtjänsten gjordes som anmälan enligt den danska motsvarigheten till socialtjänstlagen

Denna undersökning upplever vi som relevant när vi jämför med de studier vi införlivat. Antalet barn till patienter är tämligen högt och när vi då vet att det finns ett mörkertal som aldrig blir uppmärksammat känns detta ämne ännu viktigare att skriva om. Det är en hög procent av barn som bor hos den sjuke föräldern. Det som vi upplever skrämmande är det höga antalet av nya patienter inom psykiatrin. Överraskande var att många hade inkomst från lön och A-kassa som därmed visar att de var aktiva på arbetsmarknaden. Det ser vi som positivt med tanke på att barnet då förmodligen finns i barnomsorgen. Troligtvis stämmer våra antaganden om att de här patienterna inte är så kända inom socialtjänsten när vi läser resultatet. Målet för psykiatrins framtida insatser bör vara att synliggöra patienternas barn. Det viktiga med alla resultat av forskning är att det följs upp men vi känner att det finns en risk att glömma bort barn till föräldrar med psykisk ohälsa. Barn med diagnoser kommer förmodligen att ta ett större utrymme i de pedagogiska diskussionerna och i elevhälsoarbetet. 3.8 Hur psykisk ohälsa kan påverka barnet och familjen

Barn till föräldrar med psykisk ohälsa far illa i sina hem. Barnet använder en stor del av sina resurser till att på bästa sätta försöka överleva dagligt kaos och brister på trygghet från vuxna. Bristande omsorg är något både föräldrar och barn kan dölja. Barn är lojala mot föräldrars svek (Killén, 1994).

När en förälder insjuknar i en psykisk sjukdom innebär det att barnets trygghet hotas. Barnet förväntar sig ofta på ett självklart sätta att deras föräldrar alltid ska finnas till för dem som förtroendefulla vuxna. Barnet behöver få veta vilken vuxen som kan ta över ansvaret just då. Därför är det viktigt att barnet får hjälp av vuxna att prata om det svåra. Det behöver få förklarat vad psykisk sjukdom är och att den inte smittar men att den däremot kan förändra förälderns sätt att vara. Där har vi som arbetar i förskolan och i skolan ett stort ansvar att hjälpa till med att hitta någon som barnet kan vända sig till när deras föräldrar lider av psykisk ohälsa (Moore & Waltré, 2001).

Föräldrar med psykisk ohälsa präglar givetvis barns och ungdomars uppväxt. Psykisk ohälsa i familjen tycks vara något som döljs både av familjen och av samhället. Trots denna tystnad är det den näst vanligaste orsaken till att barn omhändertas för samhällsvård. Barnet lever inte sällan i en psykosocialt belastad situation. Skilsmässor, separationer i samband med föräldrars sjukhusvistelser, missbruk, allvarliga relationsproblem, familjevåld, suicidförsök och familjeplaceringar förekommer i större utsträckning i de här barnens liv. Många har även invandrarbakgrund med allt vad det innebär i förluster av nätverk och kulturell/social tillhörighet. Barn till föräldrar med psykisk ohälsa lever i en annorlunda värld och har en annan kunskap som deras kamrater inte har tror vi. I de fall då föräldern alltid är sjuk kan barnet inte veta hur den normala verkligheten ser ut, detta är deras verklighet. Den sociala familjesituationen och psykosociala påfrestningar kan orsaka ytterligare problem för barnet. Bråk och osämja kan bli vanligt i familjen och barnet kan komma att bli måltavla för föräldrarnas irritation och aggressivitet (Socialstyrelsen, 2001).

Barn är ofta solidariska och känner tystnadsplikt gentemot sina föräldrar. Hur det mår och hur hemsituation ser ut syns inte utanpå. Enligt Moore och Waltré ( 2001) kan barnet skicka signaler till sin omgivning som visar när de inte mår bra och förmodligen är i behov av professionell hjälp. Dessa signaler kan vara:

• ofta ont i magen eller i huvudet • koncentrationssvårigheter

• råkar ofta ut för olyckshändelser för att få uppmärksamhet • stor frånvaro

• tystlåten, inbunden

• självförtroendet blir sämre • utagerande

• svårt att sova och komma till ro

• utvecklingen försämras eller går tillbaka (Moore & Waltré, 2001). Barnet känner kanske skam, sorg, oro och tar på sig skulden för förälderns ohälsa. Om barnet är lugnt bryr sig ingen om det och de avslöjar inte sin hemlighet för omgivningen. Det är ofta duktigt, ansvarsfullt och skötsamt och märks därför inte. Barnet får inte den trygghet och bekräftelse som är viktig i barndomen och uppväxten kan vara både otrygg och skrämmande. De får ofta inte den omsorg och omvårdnad de är i behov av. Det är inte förrän barnet blir stökigt eller visar andra tecken på att må dåligt som omgivningen reagerar. Det är inte ovanligt att de tidigt får ta ansvar för sina föräldrar, vilket medför att barnet ställer sina egna behov och känslor åt sidan. Därför går de miste om sin barndom och får aldrig vara barn (Glistrup, 2005). Då är det viktigt att vi som pedagoger uppmuntrar och prioriterar leken i våra verksamheter. Leken kan ha en läkande och terapeutisk inverkan i barnets kaotiska situation. I leken kan barnet bearbeta sina upplevelser och även få tid till att släppa ansvaret som de troligtvis bär på då de har lämnat hemmet och den sjuke föräldern. Genom lek får barnet en bättre ordning på sina tankar i det kaos och de känslomässiga blockeringar som det förmodligen bär med sig då det kommer till förskolan. I lekarbete menar Sandén (2005) att barnet frigör egna resurser som i sin tur bidrar till läkning, utvecklande och växande.

Skolvägran är i allmänhet något annat än skolk. Barnet har en rädsla att gå till skolan och det kan i sin tur bero på rädslan av att gå hemifrån och skiljas från någon av föräldrarna. Barnet kan öppet tala om att det inte vill gå till skolan och skyller ofta på någon kamrat, något ämne, lärare, magont eller huvudvärk. Det handlar ofta om modersbundna barn som är snälla och lätthanterliga. Vid skolvägran är det vanligt att föräldern har en ängslig läggning, panikångest eller en kronisk depression. Genom erfarenheter har det visat sig att det finns en ovanligt stark bindning till någon av föräldrarna och att barnet vill stanna i närheten av föräldern för att kunna ha koll på att inget farligt händer under dagen (Gillberg & Hellgren, 2000). 3.9 Betydelsen av specialpedagogens roll och elevhälsoarbete

När det gäller vår roll som specialpedagoger är ett av våra uppdrag att förebygga och ge stöd till barn i behov av särskilt stöd. Barn till föräldrar med psykisk ohälsa kommer troligtvis att tillhöra gruppen barn i behov av särskilt stöd som vi ser det. Förskolan och skolan är en plats där unga

människor tillbringar mycket av sin tid och där de kommer att möta både möjligheter och hinder. Då är det viktigt att vi som specialpedagoger känner till vad barn till föräldrar med psykisk ohälsa bär med sig för upplevelser och hur vi ska bemöta dem i förskolan och i skolan. Specialpedagogen har en viktig uppgift att bl a skapa relationer med barnet och föräldrarna, att handleda pedagoger samt föra barnets talan i elevhälsoarbetet.

Stadsrådet Ylva Johansson fick på uppdrag av regering tillkalla en särskild utredare som skulle kartlägga elevvårdens och skolhälsovårdens verksamhet och funktion samt överväga åtgärder för att höja kvaliteten och effektiviteten i verksamheten. Därmed överlämnades i mars 2000 ett betänkande Från dubbla spår till Elevhälsa som skall gynna en skola som främjar lust att lära, hälsa och utveckling. Elevhälsoarbetet kommer att vara ett förebyggande arbete för elever i behov av särskilt stöd där olika professioner möts för att hitta strategier tillsammans för och förhindra att eleven misslyckas i skolan. I Från dubbla spår till Elevhälsa SOU (2000:19) refererar Barnpsykiatrikommitténs frågor som rör elevvård och skolhälsa. Principen är att skolrelaterade problem hanteras av skolans elevvård genom att utredas och åtgärdas enligt följande:

Den största delen av det elevvårdande arbetet är förebyggande och i detta deltar all skolpersonal. Läraren brukar framhållas som den viktigaste elevvårdaren. Den särskilda elevvårdspersonalen skall komplettera och stötta lärare och övrig skolpersonal. Behovet av kvalificerad handledning uttalas allt oftare. Elevvårdsteamet skall ha en kvalificerad kunskap om barns och ungdomars psykiska, sociala och biologiska utveckling, om mellanmänskliga relationer och samspelet i en grupp och en organisation, om samhällsfaktorers inflytande och samhällets olika stödorgan, samt – inte minst viktigt – om den pedagogiska vardagen i skolan (s. 73).

Skolverket har gjort undersökningar om de så kallade gråzonsbarnen som anses vara förlorarna. De är de barn som har vissa svårigheter men som inte får stöd (SOU, 2000:19).

Föräldrar med psykiska sjukdomar kan vara oförmögna att ge sina barn det emotionella och sociala stöd de behöver (SOU, 2000:19).

Vi anser att det är lika viktigt med elevhälsoarbete i de yngre åren. Tillsammans med BVC-sköterskor, logoped och psykolog gäller det att hitta problemet så tidigt som möjligt för att kunna ge verktyg till pedagogerna att möta barnens behov.

4 TEORI

Det finns många olika teorier som tolkar och samspelar med varandra om ett barns utveckling. Vi valde bland fem olika teorier som Hwang och Nilsson (1995) nämner enligt följande:

• inlärningsteori – beskriver bl a kopplingen mellan stimulus och respons

• kognitiv teori – beskriver ett barns tänkande och hur de tolkar sin omvärld

• psykodynamisk teori – beskriver relationer mellan barn och vuxna • interaktionistisk teori – beskriver samspel, kommunikationen och

relation mellan människor

• utvecklingsekologisk teori – beskriver olika nivåer i ett system som påverkar barnet i deras närmiljö

Utifrån dessa teorier valde vi att lägga fokus på betydelsen av relationen mellan barnet och den vuxne. Där kommer anknytningsteorin att ingå med Bowlby, Stern och Winnicott som är förespråkare för dessa psykodynamiska teorier. Vi kommer också att ta upp Antonovskis teori om KASAM där känslan av sammanhang är viktig. Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori kändes självklar eftersom nätverk är ett viktigt redskap för barn till föräldrar med psykisk ohälsa.

4.1 KASAM

Aaron Antonovski, professor i medicinsk sociologi har forskat kring vilka faktorer det är som påverkar vår fysiska och psykiska hälsa. Antonovski (1991) skriver om ett salutogent förhållningssätt och förklarar begreppet salutogenes som läran om hälsans ursprung. Författaren frågar inte efter orsakerna till sjukdomen utan är intresserad av vilka orsakerna till hälsa är. Antonovski menar att det finns tre faktorer som gör att vissa människor är mer motståndskraftiga mot fysiska och psykiska påfrestningar än andra. Dessa tre begrepp är begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. I Sverige har hälsoforskare utifrån dessa begrepp myntat ordet KASAM, en känsla av sammanhang. Följande tre delar poängteras av Antonovski.

Begriplighet är kärnan i definitionen och Antonovski menar att i den

utsträckning en människa upplever inre och yttre stimuli som hon förstår och kan resonera sig fram till alltid är lättare att hantera. Har man en hög känsla av begriplighet och inser att man inte kan förändra något kan hon

lättare acceptera detta. Det kan gälla misslyckanden, sjukdom, krig och död.

Hanterbarhet innebär att det finns en grundläggande känsla av kontroll

och tillit. Att människan känner att hon kan behålla dessa känslor även om hon ser en händelse som inte kan förändras på ett positivt sätt. Har personen en hög känsla av hanterbarhet med lagom anpassade krav kommer hon att hantera svåra situationer och inte känna sig som ett offer.

Meningsfullhet är den tredje och sista faktorn Antonovski tar upp och

den har att göra med i vilken utsträckning människan känner att livet har ett meningsfullt innehåll. En känsla av mening menar Antonovski är nödvändig för att få en god psykisk hälsa.

Att vi väljer Aaron Antonovskis teorier känns självklart eftersom vår övertygelse som specialpedagoger är att arbeta förebyggande och se till det friska. Om en situation i skolan ska bli en inspirerande utmaning som leder till utveckling krävs att vi vuxna förstår vad det handlar om. Att vi har strategier att ta till för att hantera situationer så det känns meningsfullt för oss och eleverna.

Den som förstår sammanhanget den lever i och som känner att hon kan påverka sin situation och finner den meningsfull har större chans att bli frisk och utvecklas positivt (Skerfving, 2005).

4.2 Anknytningsteorin Vi ser anknytningsteorin som en viktig del i det här arbetet när det gäller

barn till föräldrar med psykisk ohälsa. En förälder med psykisk ohälsa har troligtvis en stor inverkan på spädbarnet när det gäller den tidiga anknytningen och att interagera med sitt barn. Barnet har rätt till trygghet och att utvecklas det första levnadsåret.

Den första relationen ett spädbarn möts av är förmodligen avgörande för hur deras förmåga som vuxna blir att etablera sociala relationer, knyta djupa band med och skapa varaktiga förhållanden till andra människor.

Under kvinnans graviditet kan olika faktorer av psykiska och sociala skäl påverka den känslomässiga förberedelsen inför mottagandet av barnet efter förlossningen. Den känslomässiga öppenheten påverkar troligtvis ett positivt mottagande. Själva anknytningstermen avser de band som utvecklas hos modern till barnet och hos barnet till modern under spädbarnsåret.

Det finns olika tankar kring begreppet anknytning. Vi har valt att ta upp från hur John Bowlby, Daniel N. Stern och D.W Winnicott ser på detta.

Bowlby kallas för spädbarnspsykologins fader. Han strävade efter att kunna visa hur och varför föräldrarnas beteende påverkar barnet och kom fram till att barnet normalt har en medfödd benägenhet till bindning. Under

första levnadsåret menade han att barnet utvecklade en känslomässig bindning till en central föräldragestalt som inte behövde vara biologisk.

Om barnet är tryggt beror det på en pålitlig vuxens gensvar och då utvecklas barnet optimalt. Däremot om den vuxne är opålitlig växer barnet upp med en ångest som stör dess relation och utveckling menar Bowlby. Är kontakten dålig kommer detta att påverka barnets nära kontakter och utveckling genom livet. Han menar att ta på sig ett föräldraskap är ett spel med höga insatser.

Bowlby hämtar sin grundsyn från etologin, läran om djurens beteende. Han anser att barnets bindning till modern är primär och biologiskt betingad och skiftar beteende beroende på ålder. Genom signaler är syftet att binda vuxna till sig och utlösa omvårdnadsbeteenden. På så sätt garanterar spädbarnet närhet till föräldrarna (Bowlby, 1994).

Daniel N. Stern är en amerikans psykiatriker och forskare som har sin bakgrund i modern spädbarnsforskning. Stern har ägnat sig åt frågor om hur spädbarn upplever sin värld, hur de uppfattar sig själva och andra människor. Daniel Stern beskriver ett begrepp som han kallar sense of self som handlar om hur vi upplever oss själva gentemot relationen till andra i vår närmsta omgivning. Sterns utvecklingstrappa i fem steg beskriver Hwang och Nilsson (1995):

• 0-2 månader, det uppvaknande självet. I denna period utvecklas aktivt barnets känsla av sig själv. Detta sker i samspel med omgivningen och denna känsla kommer enlig Stern att finnas kvar livet ut

• 2-6 månader, kärnsjälvet. Nu utvecklas barnet som en social varelse i två delar. Upplever sig själv och andra samt upplever sig själv i relation med andra

• 7-15 månader, det subjektiva självet. Barnet börjar få en social känsla genom att de börjar förstå att andra människor inte bara är ett objekt utan en person med liv. Därför börjar de redan nu att lära sig läsa av andra människors signaler

• 16-36 månader, det verbala självet. Språket utvecklas och barnet kan förmedla sig med ljud och ord. Nu blir relationen till andra i omgivningen mer varierad och betydelsefull

• 3 år och uppåt, det berättande självet. Att kunna berätta och beskriva känslor och upplevelser anser Stern vara av stor betydelse för identitetsbildningen – självet blir stabilt (s.133).

Ett barn utvecklar inte dessa förmågor ensam. Detta sker i ett samspel med omgivningen. För att barnet ska utvecklas måste de vuxna kunna tolka och

förstå deras känslotillstånd och möta barnet med samma känsla så det inte blir en ren imitation. Stern menar att en kortare stund av intoning eller avsaknad av denna ger barnet en känsla av att bli förstådd/ej förstådd. Alla dessa här situationer läggs ihop och bildar under uppväxten ett mönster som kan få betydelse för barnets fortsatta liv (Hwang & Nilsson, 1995).

Winnicott har betytt mycket för kunskapsutvecklingen inom spädbarnsområdet och beskriver det som ett beroende. Han säger bl a att barnet blir till i moderns inre från den stund hon kan föreställa sig det. Med det menar han att barnet inte blir till och kommer inte in i verkligheten om det inte möts av moderns omsorg. Om modern inte klarar av att ta hand om barnet tvingas barnet till att själv försvara sig mot störningar. Winnicott menar då att barnet utvecklar en mental anpassningsförmåga för tidigt som innebär ett falskt själv. Utvecklingen av detta leder till destruktiva processer som så småningom kan utvecklas till psykiska störningar. Han menar att det är nödvändigt att skilja barnet från modern när den är psykotisk eller svårt neurotisk (Winnicott, 1995).

4.3 Nätverksteorin

Ett barn som växer upp hos föräldrar med psykisk ohälsa behöver som vi tidigare nämnt skyddande faktorer för att klara sig. En skyddande faktor kan förmodligen vara ett socialt nätverk som stöd. Det finns primära och sekundära nätverk. I det primära och mest naturliga nätverket är familjen, släkt, vänner, grannar, förskola och skola. Till det sekundära nätverket kan professionella aktörer som finns i ett elevhälsoteam med rektor, kurator, psykolog, skolsköterska, specialpedagog och pedagog höra. När det gäller barn i de yngre åren finns BVC-psykolog, BVC-sköterska. Andra professionella nätverk kan vara socialtjänst, BUP och vuxenpsykiatrin.

I ett nätverksarbete kan barnet få hjälp med stödjande relationer vid kriser, en eventuell tillfällig placering eller ett omhändertagande i det närmaste nätverket. Däremot har troligtvis inte nätverket någon större funktion för en mer hållbar förbättring när det gäller familjens funktion.

Sociala nätverk kan studeras med hjälp av kartläggning av individens nätverk bestående av tre centrala begrepp som strukturella, interaktionella och funktionella egenskaper. Dessa begrepp kan användas i situationer när exempelvis barnet inte fungerar i en skolsituation. Hur kan då samarbetet se ut i ett socialt nätverk mellan omgivningen och barnet? Det måste då finnas en struktur i vad olika professioner i samarbete och i samspel med varandra kan göra för att hitta strategier som får barnet att fungera (Seikkula, 1996).

Bronfenbrenner har beskrivit och utvecklat det sociala nätverket som ett system som han studerar med hjälp av undergrupperna mikrosystem,

mesosystem, exosystem och makrosystem. Enligt honom är barnet inte bara ett objekt för uppfostran av sin omgivning utan påverkar även omgivningen som uppfostrar det med sitt beteende och sin utveckling. I ett nätverk är relationen ömsesidig och det finns en ömsesidig påverkan och på så sätt bildar nätverket ett system.

Mikrosystemet är en del av nätverket där individen är i ett direkt samspel. Individen tillhör fler mikrosystem där olika relationer möts och skapar ett system. Barnets första relationssystem är relationen till modern och senare till fadern. Föräldrarnas relation är ofta olika för varje barn precis som barnet har en annorlunda relation till sina syskon än de har till sina föräldrar. Barnet fortsätter att utveckla nya relationer i förskola, skola och bland kompisar och är med i flera system samtidigt. Detta ger barnet nya erfarenheter och ett eget språk dem emellan, ett språk som inte går att överföra till något annat språkområde. Dialogen blir särskilt viktig när det gäller betydelsen av saker som sker inom de olika språkområdena. Det måste finnas någonting som sammanbinder mikrosystemen annars är risken att de erfarenheter individen får blir mycket splittrad.

Den sammanbindande länken som håller kontakten mellan mikrosystemen kallar Bronfenbrenner för mesosystem. Mesosystem kan exempelvis vara kontakten mellan barnets förskola och familj. Nätverksmetodiken används framför allt i mesosystemet.

I exosystemet ingår inte barnet själv men påverkas indirekt. Exempel på detta kan vara föräldrarnas arbetsplats/arbetskamrater, skolförvaltning eller socialtjänsten. Nedskärningar inom något av de här områdena påverkar barnet indirekt.

När det gäller makrosystemet bildas det genom de värderingar som finns i samhället och förändrar och påverkar helheten hos individen. Därför kan förmodligen det sociala nätverket se annorlunda ut beroende på familjesituationen (Hwang & Nilsson, 1995; Klefbeck & Ogden, 2003).

5 METOD

5.1 Allmänt om metod

De metoder som vi kunde tänka oss som alternativa datainsamlingsmetoder i vårt arbete är bl a enkäter, observationer och intervjuer. Genom enkäter hade vi fått en större bredd och därmed kunnat utöka frågorna och vänt oss till fler professioner. Vi hade förmodligen inte fått samma djup och lika uttömmande svar i en enkät eftersom där finns fasta svarsalternativ. Frågorna hade kanske uppfattats på olika sätt och svaren hade blivit svårtolkade (Trost, 2001).

I en observation skulle vi fått en inblick i specialpedagogernas vardagliga arbete och förmodligen kunnat se vissa beteenden och signaler hos barnet och pedagogen. En observation hade tagit för lång tid att utföra och inte passat vårt syfte eftersom det inte hade kunnat beskriva vilken beredskap som fanns bland specialpedagogerna fullt ut.

5.2 Metodval

Efter övervägande valde vi att samla data genom intervjuer. Där var vårt önskemål att uppnå med undersökningen enligt syftet att se vilken beredskap specialpedagogerna har att möta barn till föräldrar med psykisk ohälsa. För att få en bredd och ett djup i vår undersökning valde vi att göra tio bandinspelade intervjuer som var halvstrukturerade. Fördelen med att spela in intervjun på band är att ha möjlighet till att kontrollera om svaret är rätt uppfattat och om man vill citera delar av intervjun (Bell, 2000). I de halvstrukturerade intervjuerna ges även en möjlighet till att ställa följdfrågor där även vår egen förförståelse och kunskap i ämnet förmodligen får en möjlighet till att utvecklas under samtalet. I den kvalitativa intervjun byggs kunskap upp och intervjun är ett samtal mellan personer som talar om ett ämne som båda är intresserade av (Kvale, 1997). Därför kändes det naturligt att välja intervjuer som det bästa sättet att få svar på våra frågor. Nackdelen med intervjuer är att det tar lång tid att skriva ut svaren. Vi hade många diskussioner kring antalet frågor i vår intervju och kom fram till att vi ville ha få strukturerade frågor för att få utrymme till följdfrågor och att intervjuerna liknar mer ett öppet samtal (se avsnitt 6.1).

5.3 Pilotstudie

Efter att ha bestämt ämnesval ville vi ta reda på hur många barn till föräldrar med psykisk ohälsa som finns kartlagda i den kommun som undersökningen gjordes. Vi vill också ta reda på hur socialtjänsten och

vuxenpsykiatrin kommer i kontakt med familjerna, vilken hjälp och kunskap samt om det finns något samarbete med förskola och skola. Därför kontaktades en socialtjänsteman som arbetar med barn och föräldrarådgivning i kommunen och frågade om han ville ställa upp på en intervju. Han var positiv till detta och genom intervjun fick vi möjlighet att se om frågorna var relevanta och en möjlighet till att justera och förändra frågeställningarna.

Effekten av vår pilotintervju var att vi fick en förkunskap om vilken beredskap som fanns inom socialtjänsten när det gäller barn till föräldrar med psykisk ohälsa. Vår tanke från början var att intervjua olika professioner i elevhälsan men vi kom snabbt fram till att det skulle bli svårt med tystynadsplikten och att ämnet skulle bli för stort.

Redovisningen av pilotintervjun kommer att sammanställas under rubriken resultat.

5.4 Frågeställningar

Frågor till pilotintervjun

1. Vilken kontakt har du till psykiskt sjuka föräldrar? 2. Hur får du reda på vilka de är?

3. Vilka åtgärder vidtar du för att stödja de här barnen?

4. Vilken ytterligare kunskap anser du att det behövs för att möta de här barnen på ett bra sätt? (Bilaga 1)

Frågor till specialpedagoerna

1. Vilken relation har du/har du haft med barn till föräldrar med psykisk ohälsa?

2. Hur får du reda på vilka de är?

3. Hur kan du som specialpedagog gemensamt med övrig personal uppmärksamma och stödja barnets behov?

4. Vilka ytterligare kunskaper anser du att det behövs för att möta de här barnen på ett bra sätt? (Bilaga 2)

5.5 Undersökningsgrupp

Intervjuerna är gjorda med nio specialpedagoger i en kommun i södra Sverige. Samtliga specialpedagoger är kvinnor. De tillfrågade arbetar från förskola till högstadiet. Förskolorna och skolorna är spridda över kommunen och finns både i mindre samhällen samt i tätorten. Vi har i resultatet enbart valt att döpa respondenterna utifrån de stadier de arbetar inom på grund av att det annars skulle vara lätt att identifiera varje specialpedagog. Specialpedagoger som arbetar i förskola till årskurs sex har vi döpt till S.F-år 6 och de som arbetar på högstadiet är döpta till S.H.