HUR UPPFATTAR PATIENTERNA SIN SITUATION SOM KATETERBÄRARE EFTER EN UROLOGISK OPERATION? - EN EMPIRISK STUDIE

(1)

Hälsa och samhälle

HUR UPPFATTAR PATIENTERNA

SIN SITUATION SOM

KATETERBÄRARE EFTER EN

UROLOGISK OPERATION?

EN EMPIRISK STUDIE

GUNILLA WIBERG

SUSANNE FREDRIKSSON

Examensarbete i omvårdnad Malmö högskola 46-55p Hälsa och samhälle Sjuksköterskeprogrammet 205 06 Malmö Januari 2007

(2)

HUR UPPFATTAR PATIENTERNA

SIN SITUATION SOM

KATETERBÄRARE EFTER EN

UROLOGISK OPERATION?

EN EMPIRISK STUDIE

Gunilla Wiberg

Susanne Fredriksson

Wiberg, G & Fredriksson, S. Hur uppfattar patienten sin situation som kateterbärare efter en urologisk operation? En empirisk studie om manliga patienters uppfattningar som kateterbärare efter en urologisk operation. Examensarbete i omvårdnad 10 poäng. Malmö Högskola: Hälsa och Samhälle, Utbildningsområde omvårdnad, 2006.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka och beskriva manliga patienters uppfattningar av kateterisering och hur det är att, tillfälligt i samband med ett operativt urolog-iskt ingrepp, få och bära kateter. Studien genomfördes genom kvalitativa intervjuer av tio patienter på en vårdavdelning. Materialet från intervjuerna bearbetades och analyserades med en fenomenografisk ansats och detta resulterade i fem kategorier: Vikten av ett gott bemötande, Informationen före operation har stor betydelse, Obefogad rädsla för smärta, Betydelsen av val av material, Tryggheten och relationen till medpatienter i samma situation.

(3)

HOW DOES THE PATIENT

EXPERIENCE HIS TIME AS

WEARER OF A CATHETER

AFTER AN UROLOGIC

OPERATION?

AN EMPIRICAL STUDY

Gunilla Wiberg

Susanne Fredriksson

Wiberg, G & Fredriksson, S. How does the patient experience his time as wearer of a catheter after a urological operation? An empirical study of male patients experiences from catheterization and their time as wearer of a catheter. Degree Project, 10 Credit

Points. Nursing Programme, Malmö University: Health and society, Department of

Nursing, 2006.

The purpose of this study was to investigate and describe male patients’ experiences of catheterization and how they felt about their time as a temporary catheter wearer after an urological operation. The study was carried out through qualitative interviews with ten patients in a ward at a urological clinic. The material from the interviews was analysed from a phenomenografic attempt and resulted in five categories: The importance of a good treatment, The importance of information before an operation, Unfounded fear of pain, The importance of choosing the right material, The importance of feeling safety and The relation to other people in the same situation.

(4)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING 5

BAKGRUND 5

Historik 5

Kateter a` demeur – KAD 5

Material för urinuppsamling 6

Lagar 6

Besvär från nedre urinvägarna 7

Transuretral prostataresektion 7

Prostatan 8

Tidigare forskning 8

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING 10

METOD 10 Genomförande 10 Etiska övervägande 10 Urval 11 Analys av datamaterial 11 RESULTAT 11 Resultatredovisning 11

Vikten av ett gott bemötande 12

Information före operation har stor betydelse 12

Informationssökning på eget initiativ 12

Obefogad rädsla för smärta 13

Betydelsen av val av material 13

Möjlighet till gemenskap 13

Tryggheten och relationen till medpatienter i samma situation 14 Oro för att inte ha möjlighet att delta i sociala sammanhang 14

Vikten av engagemang hos personalen 14

DISKUSSION 15

Metoddiskussion 15

Datainsamling 15

Urval 16

Bearbetning och analys 17

Resultatdiskussion 17

Vikten av ett gott bemötande 18 Information före operation har stor betydelse 18 Obefogad rädsla för smärta 18 Betydelsen av val av material 19 Tryggheten och relationen till medpatienter i samma situation 19

SLUTORD 20

REFERENSER 21

(5)

INLEDNING

I arbetet som sjuksköterska är det vanligt att träffa på många patienter med urologiska besvär. Urologin omfattar urinvägarna och är framförallt männens sjukdom. Sjuksköt- erskan spelar en viktig roll inom urologisk omvårdnad och får ofta arbeta självständigt inom denna specialitet. Arbetsuppgifterna är av skiftande karaktär och väldigt intressanta. En av anledningarna till att vi har valt detta ämne är att vi båda, på olika sätt har arbetat med patienter med urologiska besvär. Många patienter med urologiska besvär behöver någon gång bära kateter. Dessa patienters uppfattningar av sin situation som kateterbärare till exempel efter en urologisk operation, tycker vi är ett intressant ämne. Patienterna är väldigt utlämnade och har genomgått en intim handling som är känslig för dem. Detta är därför ett ämne som har berört oss mycket. Sjuksköterskans roll är tredelad, dels den omvårdande rollen, administrativa rollen och pedagogiska rollen. Den omvårdande, genom att tillgodose patientens behov av den bästa vården ur ett etiskt och kliniskt perspektiv. Den administrativa, att patienten bland annat får rätt urinuppsamlings material till sin kateter. Den pedagogiska, att patientens behov av information rörande den kom-mande kateteriseringen och dess eventuella följder tillgodoses. Alla dessa roller måste tas i beaktande för att tiden som kateter bärare ska bli så positiv som möjligt för patienten.

BAKGRUND

Föreliggande studie belyser hur patienter som fått en kvarliggande kateter via urinröret även kallad KAD (kateter à demeure) uppfattar sin situation efter en urologisk operation. Upplevelsen är individuell. Men ingen skall utstå onödigt lidande eller till och med uppleva förnedring i denna känsliga situation, genom att gå omkring och ”släpa eller bära” på en lång påse utan möjlighet att fästa upp eller dölja den. Ett grundläggande behov för människan är att kunna kontrollera och tömma blåsan. Att följa upp patientens blåstömningsmönster och hjälpa honom vid behov är en central uppgift för sjuksköter- skan (Almås, 2002).

Historik

De första urinkatetrarna tillverkades på 400-talet efter Kristus. Materialet som först användes var pergament papper. Senare användes brons, guld, silver och järn. Det var först på 1800-talet som de första gummikatetrarna tillverkades. År 1935 kom den första ballongkatetern. Därefter har materialen utvecklats till att bli mera vävnadsvänligt och ren intermittent katetrisering började användas, RIK på 1970-talet, och ren intermittent dilation på 1980-talet. Katetrarna användes främst för att tappa blåsan från urin, de var inte avsedda för att vara kvarliggande (Schönebeck, 1997).

Kateter a` demeur - KAD

Vid kateterisering av urinvägarna förs ett rörformigt instrument via urinröret in i urin- blåsan. Ingreppet kan ske enligt ren eller steril rutin. En permanent kateter kallas för kateter a´demeur (KAD). Intermittent kateterisering innebär att efter varje avslutad tömning av urinblåsan, dras katetern ut igen. Förutom dessa finns även suprapubis-katetern som innebär att blåsan töms via bukväggen genom en punktion. Inom vården förekommer många patienter med KAD. Dessa patienter har KAD av många olika anledningar. Till exempel urinretention, i samband med operativa ingrepp, hematuri, neurogena blåsrubbningar och i vissa fall vid kontroll av urinmängd. Indikationen för kateterbehandling skall omprövas kontinuerligt, så att behandlingstiden blir så kort som möjligt. Detta bland annat på grund av att risken för urinvägsinfektion är stor vid kateter

(6)

behandling. Kateterns längd kan variera mellan 20-40 cm för kvinnor respektive män. Charrier (Ch) är en fransk beteckning som anger kateterns omkrets i mm. 1 Ch motsvarar cirka 1/3 mm, den vanligaste storleken på en kvarliggande kateter för vuxna är Ch 12-16 (Björkman & Karlsson 2001).

Material för urinuppsamling

Ett exempel på god omvårdnad är att patienten erhåller rätt material vid rätt tillfälle. Patienten utrustas med en tömbar urinuppsamlingspåse för dagligt bruk som han/hon själv kan tömma vid behov. Om patienten inte klarar detta finns hjälp att få. På natten kopplas en icke tömbar urinuppsamlingspåse till dagpåsen, urinen måste kunna rinna fritt, undvik knickbildning på katetern eller urinuppsamlingspåsens slang. Fäst eller placera aldrig urinuppsamlingspåsen över urinblåsans höjd då risk för backflöde och vakuum i katetern kan förekomma, detta kan i sin tur orsaka skada på urinblåsans slemhinna (Handbok för Hälso- och sjukvård, 2006). Katetersättning på en patient är ett "intimt" ingrepp. Detta innebär att det är viktigt att han/hon är välinformerad. Om patienten är rädd eller om katetriseringen utförs på ett smärtsamt sätt kontraheras bäckenbotten och dess uretrasfinkter påverkas reflexmässigt. Det kan då bli svårt att föra in katetern (Andersson 2004). I Sverige räknar man med att cirka 500 000 människor ha problem med ofrivillig urinavgång i varierande grad. Sådana problem är ofta tabubelagda och de flesta patienter lider i tysthet. Det är också socialt hämmande. Patienterna begränsar sitt sociala liv med rädsla för att lukta, fläcka ner möbler och kläder, samt när de går ut vill de hela tiden ha kontroll på var närmsta toalett finns Forskningsresultat visar att problemen med att bära KAD kan hänföras till tre områden: obehag vid insättning samt praktiska och psykosociala problem vid hantering och bärande (Almås, 2002).

Lagar

Kateterbehandling av urinblåsan ska ordineras av läkare och utföras av person med formell och reell kompetens. Delegering kan göras i enlighet med författningen:

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS1997:14) om delegering av arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvård och tandvård.

Arbetsuppgiften som delegeras skall vara noggrant definierad det skall även vara klarlagt vid vilka förutsättningar delegeringen skall gälla. En delegering är alltid personlig och tidsbestämd och får högst gälla ett år eller under en viss tid. Hälso- och sjukvårdspersonal som är reellt och formellt kompetent får utdela en delegering. Med formell kompetens menas att inneha yrkesutövande legitimation eller godkänd högskoleutbildning som lett till yrkesexamen. Överlåtelse av en arbetsuppgift får göras till någon som saknar formell kompetens men är reellt kompetent för arbetsuppgiften. Med reell kompetens menas att inneha praktisk erfarenhet eller fortbildning inom det uppgiften för delegeringen avser. Överlåtelse av en arbetsuppgift får bara ske då man kan försäkra sig om att god och säker vård bedrivs, delegeringen får inte vara gjord på grund av ekonomiska skäl eller för att lösa rådande personal brist.

Kateterbehandling skall alltid journalföras i enlighet med :

Patientjournallagen(1985:562)

”§1 Vid vård av patienter inom hälso- och sjukvården skall föras patientjournal.

Patientjournal skall föras för varje patient och får inte vara gemensam för flera patienter. Med vård avses i denna lag även undersökning och behandling.”

Om patienten förflyttas mellan olika vårdinrättningar är det viktigt för den kateter- behandlade att en god och säker vård tryggas i enlighet med:

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1996:32) om informationsöverföring och samordnad vårdplanering.

(7)

För att trygga enskilda patienters rätt att få en god och säker vård och omsorg krävs i vissa fall samverkan mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten. En grundläggande förutsättning för att denna samverkan skall fungera genom hela vårdkedjan är att den information som behövs för att planera patientens vård och omsorg finns tillgänglig och kan överföras mellan olika vårdgivare i samband med att patienten flyttar från en vård- form till en annan. Verksamhetschefen har ett ansvar för att det skapas sådana rutiner för informationsöverföring i olika sammanhang att patientsäkerheten kan tillgodoses. Naturligtvis är det även viktigt för dessa patienter att allt sjukvårdsarbete styrs av Hälso

och sjukvårdslagen(1982:763). Omvårdnadsarbetet skall främja hälsa och förebygga

ohälsa. Omvårdnadsåtgärder innebär att personal i samverkan med patienten och dess närstående, tydliggör mål både för fysisk, psykisk, social och andlig hälsa. Vården skall vara lika för alla människor, med samråd av patienten skall ges individuell information, vård, undersökning och behandling. Tryggt för patienter som ingår i studie kan även vara att i en skrift Allmänna råd från Socialstyrelsen,(1995:5) redovisas kompetens beskrivningar för olika specialområden. Där framgår att behandling av katetern på en patient som nyligen genomgått en urologisk operation får endast göras av personal med specialkompetens inom detta område.

Besvär från nedre urinvägarna

Patienters besvär från nedre urinvägarna kan indelas i irritativa och obstruktiva besvär. Till de förstnämnda hör ökad urineringsfrekvens, med toalettbesök många gånger både under dag och nattetid. Obstruktiva besvär innebär att patienten har svårt att börja urinera, svag stråle, efterdropp och en känsla av att tömma blåsan ofullständigt. Ibland får patienten söka akut hjälp för att tömma blåsan (en kateter förs in till blåsan via urinröret). De flesta lokala symtom hos en man över 50 år beror oftast på godartad prostataförstor- ing eller problem från urinblåsan. Beror symtomen på en lokalt avancerad prostatacancer är tillståndet tyvärr allvarligare (Abrahamsson,2003).

Transuretral prostataresektion

I studien ingår patienter som genomgått en TURP (Transuretral prostataresektion). Ungefär var fjärde man som uppnått 50-årsålder kommer med tiden att opereras för prostatahyperplasi (figur 1). Detta ingrepp sker via urethra med hjälp av ett resektoskop under samtidig genomspolning av vätska. Grundprincipen för Transurethral resektion via ett resektoskop, är att med en elektrisk ledande slynga avlägsna den hyperplastiska väv- naden. De små prostatafragmenten som blivit bortbrända ligger i blåsan. Genomspolning av blåsan görs kontinuerligt via en suprapubisk blåskateter (kateter som går ovanför sym- fysen direkt in i blåsan). Operation med transuretral teknik är den dominerande och bäst utvärderade operationsmetoden vid prostataoperation. Denna teknik uppnår också det bästa resultatet med avsikt på maximalt urinflöde (Andersson, 2004). Andra patienter kan beroende på att cancer påvisats genom ett blodtest, ett så kallat PSA-prov (prostata speci- fikt antigen), få hela sin prostatakörtel bortopererad genom en så kallad Total Retro- pubisk Prostataektomi (borttagande av prostatakörteln och sädesblåsorna) .

(8)

Figur 1. Anatomi av manligt könsorgan. Astrazeneca

Prostatan

I samband med prostataoperation får patienten KAD. Prostatan är indelad i två lober höger och vänster lob (figur 2). En hinna som kallas kapsel omger körteln. Körtelväv- naden utgörs av tre zoner, perifer zon, transitionszon och central zon. Den perifera zonen utgör cirka 70 % av vävnaden. Det är ifrån den delen av prostatan som de flesta olika cancerformer utgår. Transitionszonen utgör 5-10% av vävnaden. Här börjar vanligen BPH (bening prostatahyperplasi godartad prostataförstoring). Även maligna tumörer kan bildas här (cirka 25 % av antalet prostatacancrar).Till sist en central zon som utgör 25 % av vävnaden. Det är sällsynt att vare sig BHP eller cancer utgår härifrån (Abrahamsson, 2003).

Figur 2. Prostatas tre zoner snett från sidan och i tvärsnitt. Ur Abrahamsson(2003, s 12).

Tidigare forskning

I en studie av Jakobsson (2002) jämfördes livskvaliteten hos manliga patienter med diag- noserna, prostatacancer kontra Bening Prostata Hyperplasi (BPH). Jämförelsen gjordes genom att studera vissa frågor med utgångspunkt från olika mätmetoder till exempel hälsorelaterad livskvalitet (HRQOL) och känsla av sammanhang (SOC) den senare är utvecklad av Antonovsky. I studien framkom att det ur ett manligt perspektiv finns lite vetskap om hur det är att vara urinkateterbärare, och hur viktigt det är ur sjuksköterskans perspektiv att ha kunskap inom detta område för att kunna ge den bästa omvårdnaden.

(9)

Studien betonar att sjuksköterskan ska kunna erbjuda stöd, information om behandlingen samt att ge guidning om hur patienten bäst klarar av sitt dagliga liv med urinkateter så väl pre- som postoperativt. Det framkom i studien att deltagarna ansåg att känslan av obek- vämlighet, att behöva kontrollera urinuppsamlings- påsen, sveda och smärta var de största problemen med att ha en kvarliggande urinkateter. Prostatacancer diagnosen förstorade inte upplevelsen av dessa problem.

Wilde (2002) ansåg i sin artikel, att trots en ökad undersökningsfrekvens gällande kateter relaterade problem hos patienter med kvarliggande kateter vet man lite om problemen hos denna patientgrupp, framförallt ur patienternas synvinkel. Studien genomfördes för att förstå hur det dagliga livet ser ut för patienter med kvarliggande kateter och en fenomenologisk metod användes. Patienterna måste ha haft sin kateter under minst fyra månader (sammanhängande tid) för att få delta i studien och deltagarna hade haft sin kateter ifrån 6 månader till 18 år. Åldern på de deltagande patienterna varierade mellan 35 – 95 år, och nio kvinnor och fem män deltog i studien. I studien framkom att pati-enterna själva lärde sig känna igen symtom från sin egen kropp på till exempel en stundande urinvägsinfektion, vilket ledde till att medicin kunde sättas in på ett tidigare stadium. Svårigheten låg ibland i att övertyga sjukvårdspersonalen, så att dessa symtom togs på allvar. Önskemål framkom bland annat på att sjuksköterskan skulle lyssna mer på patienternas erfarenhet av hur deras egen kropp fungerar. Ett exempel på detta var att många av de kvinnliga patienterna ( efter mångårigt bruk av kateter) själva ansåg sig känna när katetern hamnat på rätt plats i urinblåsa, de lärde sig också justera katetern för bästa möjliga komfort när de skall sätta sig. Mobila patienter ansåg sig ha mindre problem relaterade till katetern när det gällde komfort. Kvinnliga stilla sittande patienter upplevde störst problem relaterat till detta fenomen. Svårigheter med att få en god natt sömn framkom också, de uppstod när patienten skulle ändra läge och var kopplad till en lång urinuppsamlingspåse. Vissa av patienterna hade också lärt sig olika knep för att lösa tillfälliga stopp i katetern till exempel genom att snurra, vrida och ändra läge på katetern för att frigöra den från det som orsakat stoppet. Stor vikt lades vid att uppmärksamma förändringar av urinens färg, konsistens, lukt för att förhindra urinvägsinfektion. Det framkom i studien att sjuksköterskan skulle kunna erbjuda bättre vård genom att hjälpa patienterna att förstå sina egna individuella kroppsliga signaler och mönster. Detta skulle i sin tur kunna minska riskerna för problem härrörande från katetern.

En annan studieundersökte upplevelser hos män med symtom från underlivet härrörande från bening prostata hyperplasi (Wareing,2005). Studien fokuserade på problem som kan uppstå och ligga till grund för ett kirurgiskt ingrepp. Deltagarnas berättelser möjliggjorde en rik och meningsfull insikt i hur män förstod sina kroppar, de förstärkte också åsikten av att prostata sjukdom är ett uttalat manligt hälsoproblem. Bland annat framkom att medias försök att medvetandegöra männen om detta hälsoproblem verkar ha burit frukt. Men att många män fortfarande ignorerade signaler från sin kropp. Signaler som till exempel svårigheter att börja urinera, avbruten urinstråle, efterdropp, täta urinträngningar med mera. Anledningen till detta ansågs vara känslor som förlägenhet, irritation, besvär, oro och rädsla för att dessa kroppsliga signaler skulle kunna leda till cancer. Felaktig information från förr har fått vissa män att tro att dessa symtom berodde på åldern och att de skulle vara något som man måste lära sig att leva med. Fortfarande behövs dock information om hur manliga patienter uppfattar att vara kateterbärare efter en urologisk oper-ation.

(10)

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR

Syfte

Syftet med föreliggande studie var att undersöka och beskriva manliga patienters uppfattningar av kateterisering och hur det är att, tillfälligt i samband med ett operativt urologiskt ingrepp bära KAD. Studien fokuserar på patienter som har KAD en kortare tid i samband med operation.

Frågeställningar

Hur uppfattar patienterna sin tid som kateterbärare?

METOD

Studien är en empirisk intervjuundersökning med kvalitativ ansats. Kvalitativa studier är lämpliga för att beskriva människors upplevelser och uppfattningar av sin livsvärld (Kvale, 1997). För att alla frågor skulle ställas på samma sätt till alla informanter utformades en intervjuguide (Bilaga 1). De fem första frågorna lades till efter en provintervju då dessa frågor behövdes för att lättare skapa kontakt med informanten. Meningen med att använda sig av en intervjuguide är att ha vägledning under intervjun. Den innehåller de ämnen som ska undersökas och ger vägledning om i vilken ordning de ska tas under intervjun (Kvale, 1997).

Genomförande

Intervjuerna genomfördes med bandspelare. En person intervjuade och en antecknade verbala uttryck. Även kroppsspråk registrerades under bandinspelningen. En provintervju hade tidigare genomförts. Överenskommelse med patienterna hade gjorts enligt deras önskan. Det vill säga att samtycke och lyhördhet (Frisdal, 2001) visades. Intervjuerna tog cirka 1 timma vardera och skrevs ut ordagrant. Det insamlade materialet har sedan analyserats och bearbetats enligt en fenomenografisk ansats. Polanyi (1969) ger exempel på synen på världen ur ett fenomenografiskt perspektiv där han menar att den enda värld vi kan rapportera om är världen som vi upplever den. På så sätt finns det många olika värl dar att rapportera ifrån. Det är i hur dessa olika världar framträder och i skillnader och likheter i uppfattningar av dessa upplevda världar som utgör ett fenomenografiskt per-spektiv.

Etiska överväganden

En projektplan utformades och tillsammans med etikansökan skickades denna till Hälsa och Samhälles etiska kommitté för att ansöka om tillstånd för att genomföra studien. Kontakt togs med berörd verksamhetschef som i sin tur gav sitt godkännande för genom- förande av studien på avdelningen. Tillstånd gavs från etiska kommittén. En informationsbilaga lämnades ut till personalen som i sin tur gav den till de patienter som skulle komma att delta i studien. Patienterna informerades om vilka frågor som skulle ingå i studien. Syftet med denna och att total konfidentialitet kommer att råda för allt insamlat material. Innan intervjun fick patienten underteckna en bilaga gällande informerat samtycke. Inga etiska hinder anses föreligga för studiens genomförande. Patienterna gavs god tid att läsa igenom materialet och det frivilliga deltagandet belystes i informationen vilket är av största vikt (Polit et al, 2006). Innan intervjuerna startade fick patienterna fylla i en samtyckesbilaga.

(11)

Urval

För att rekrytera informanter kontaktades avdelningsföreståndaren på den valda avdelningen. Urvalet kom att begränsas till att enbart gälla män som genomgått en urologisk operation och därmed fått en korttids KAD. Antalet intervjuade uppgick till 10 stycken. Åldern varierade mellan 42 – 87 år. I intervjustudier med en kvalitativ ansats rekom-menderar Kvale (1997) att man använder sig utav 10 – 15 informanter. Antalet skiftar beroende på den tid och de resurser som finns att tillgå. Informationsbilaga lämnades till avdelningsföreståndaren, som sedan ombesörjde utdelningen av dessa till patienter som stod i tur enligt operationsschemat. Inget organiserat möte mellan informanter och intervjuare hade ägt rum innan intervju tillfället, då detta ej varit möjligt på grund utav att patienterna har valts ut löpande efter ett rullande operationsschema.

Analys av datamaterial

Materialet har analyserats utifrån ett fenomenografiskt perspektiv i sju steg enligt Sjöström (2002).

• Först lästes materialet igenom upprepade gånger för att bli familjär med det. • Som steg nummer två gjordes en sammanställning av svaren från alla informanter

på en speciell fråga i taget. Målet med denna sammanställning var att få fram det som var mest signifikant i de olika svaren.

• Det tredje steget var att kondensera fånga ihop materialet. Vad var det som sades egentligen.

• Som fjärde steg gjordes en preliminär gruppering eller klassificering av liknande svar.

• I det femte steget gjordes en preliminär jämförelse av kategorier där gränser försökte etableras mellan kategorierna. Detta är en fas som ibland kräver en omfördelning av de preliminära grupperna.

• Det sjätte steget var att namnge kategorier för att tydliggöra innehållet i kategorin. • Slutligen det sjunde steget gjordes en kontrasterande jämförelse för att få fram

kontrasterna. Detta steg innehåller en beskrivning av unika karaktärer i varje

kategori såväl som en beskrivning av likheterna mellan olika kategorier.

RESULTAT

Det insamlade materialet har analyserats och strukturerats utifrån manliga patienters

upplevelser och uppfattningar om hur det är att få och ha kateter i samband med operation.

Vid analysen av det insamlade materialet har det framkommit olika uppfattningar. Resultatet presenteras i form av kategorier med löpande text och citat. De intervjuade benämns vid citat som Intervju 1-10.

Resultatredovisning

Resultatet kommer nedan att presenteras utifrån följande kategorier: • Vikten av ett gott bemötande

• Informationen före operationen har stor betydelse • Obefogad rädsla för smärta

• Betydelsen av val av material

(12)

Vikten av ett gott bemötande

Uppfattningen av bemötandet var odelat positivt, några erkände att de haft en negativ förutfattad mening angående vården innan de hamnat i denna vård situation.

”/…/ Ja det är jätte fint faktiskt. Så det kan man inte klaga på, ja vården kan man minsann inte klaga på. I mitt fall, det har fungerat jätte bra med alla som jag träffat på, jag tycker dom har varit jätte trevliga mot mig. Ja det är många som klagar på vården men inte när man kommer i den här situationen som jag, och man är inne på sjukhus och man får operation och allt det där, då blir man ju verkligen väl omhändertagen, så när man väl är här och kommit på plats här. Då är man väldigt omhändertagen och känner sig trygg, så som jag känner mig.”(Intervju 8)

Men den uppfattningen var nu helt ändrad. De tyckte att allt kändes tryggt och bra. De hade fått ett professionellt omhändertagande av trevlig personal. Många uttryckte en stor tacksamhet för den vård som givits och tillhandahållits.

”7…/Ja mer än väl bemött, man är glad att man bor i Sverige. Ja råka ut för detta och bo i Albanien har man väldigt dåliga odds, så man är född i rätt land jag är väldigt tacksam, ja kaffet var lite ljummet (skratt) men det kan man ju stå ut med.”(Intervju 4)

”/…/Ja med allting, ja det är jätte fint faktiskt så det kan man inte klaga på, ja vården kan man minsann inte klaga på. I mitt fall, det har fungerat jätte bra med alla som jag har träffat på, jag tycker dom har varit jätte trevliga mot mig. Ja det är många som klagar på vården men inte när man kommer i den här situationen som jag, och man är inne på sjukhus och man får operation och allt det där, då blir man ju verkligen omhändertagen och alla andra som jag pratat med som också har gjort samma operation, så när man väl är här och kommit på plats här. Då är man väldigt omhändertagen och känner sig trygg, så som jag känner mig.”(Intervju 8) ”/…/Ja fantastiskt oerhört, mycket bra. Väldigt positivt är det här.”(Intervju 10)

Information före operationen har stor betydelse

Det framkom att patienterna uppfattade att de fått information om kateteriseringen i varierande grad. Att de skulle få kateter hade alla varit införstådda med eller tagit för givet, endera på grund av tidigare erfarenhet av liknande situationer, eller genom information från anhöriga verksamma inom sjukvården. Även i vissa fall genom information från sjukvårdspersonal.

”/…/Ja det tycker jag med bakgrund till det jag vet så är det bra, min före detta var

sjuksköterska och den jag bor ihop med nu är också sjuksköterska så man vet det mesta.”(Intervju 3)

Informationsökning på eget initiativ

Några hade hittat information genom egna initiativ exempelvis genom sökning på nätet eller genom litteratur som de själva letat upp. De flesta ansåg att övrig information, till exempel om den stundande operationen och även om övriga praktiska saker har varit god och att de skulle ha fått information om katetiriseringen också om de hade frågat själva. Några tyckte dock att det brustit i informationen om just katetern, hur den fungerar och hur man praktiskt går tillväga vid en kateterisering och följderna av ingreppet.

”/…/ Ja alltså hade jag frågat hade jag säkert fått det men det skulle ändå ske så det var ingenting jag hade ju satt mig in i det innan, jag hade ju läst en bok där det stod hur det

(13)

skulle gå till och så, informationen har varit väldigt god i andra avseenden så det hade den säkert varit om jag ställt frågor om katetern också.”(Intervju 2)

”/…/Nä det blev ingenting jag var ju sövd, men jag visste ju att jag skulle få kateter, men någon information om just den blev det inte , nä. Vi har ju inte diskuterat det, det var ju det att man skulle få en kateter men inte mer.”(Intervju 7)

”/…/Nej det tycker jag inte att jag fått nej jag saknar detta nu vet jag inte det kom en läkare i går och sa att nu ska jag operera dig i morgon, sedan skall jag prata om för dig vad det sitter och hur det ser ut, men idag han som har opererat mig han är inte med i den här bilden i dag, vill jag träffa honom får jag söka upp honom.”(Intervju 1)

Obefogad rädsla för smärta

Patienterna som ingick i studien hade inte upplevt smärta vid kateteriseringen, på grund utav att samtliga patienter fått sin kateter i samband med operationen och således varit sövda vid ingreppet. Detta hade upplevts som positivt av patienterna, då en oro gällande just smärtupplevelsen vid kateteriseringen hade funnits hos de flesta. En nackdel med att patienten ej hade varit vid medvetande vid ingreppet, var att vissa nästan blivit lite för-vånade när de vaknat upp ur narkosen och sett katetern med tillhörande material.

”7…/ Jag var sövd så jag kände ingenting.”(Intervju 2)

”/…/ Nej det har dom gjort när jag var sövd så satte dom in katetern så det märkte jag

inte alls, den bara fanns där när jag vaknade upp.”(Intervju 8)

Betydelsen av val av material

Patienterna verkade överlag uppleva sin tid som kateterbärare mer positivt än förväntat enligt dem. Det var mest praktiska problem som kom fram, till exempel att se till så att kateterslangen inte fastnade vid förflyttning och vid uppstigande ur sängen. Dessa problem existerade bara den första tiden efter operationen då patienterna ej var ordentligt mobiliserade eller till följd av andra skäl som till exempel hematuri (koagel i urinen), spoldropp eller dränage beroende på vilken operation patienten genomgått. De kunde på grund utav detta ej använda en kort kateter påse fäst på benet. Så fort patienterna fått sin korta tömningsbara påse i ett nät på benet eller annan form av upphängningsanordning, som gjorde det lättare att förflytta sig kände de knappast av några problem.

”/…/Ja, det känns dumt att gå och ha den här påsen. Ja visst är det det, men det är

ingenting att göra något åt, man får ta det som det kommer, det är bara det att man har haft en jäkla otur som fått det/…/”(Intervju 1)

”/…/Nu de första två tre dagarna fastnade man överallt och glömde att ta den med sig

för hänger den på vänster sida och jag går upp på höger då glömmer man det och då håller man på att dra av allting så där men nu har jag ju fått byta så jag har en sån där fast påse på benet så nu har man inte det problemet överhuvudtaget nu märker man knappt att man har den, inte mer än att man slipper gå på toa/…/.”(Intervju 3) Möjlighet till gemenskap

Vissa kände sig lite generade i offentliga lokaler som till exempel matsal, TV – rum osv. Generade inför sina rumskamrater verkade däremot ingen vara. Överlag diskuterade patienterna väldigt öppet med varandra om sina katetrar och eventuella för- och nackdelar med dessa. Upplevelsen av att träffa andra i samma situation och kunna tala öppet om sina tankar, farhågor och erfarenheter med någon som genomgått nästan samma sak,

(14)

verkade mycket befriande för patienterna. Eftersom patienterna oftast var lite trötta efter sina olika operationer så kan det faktum att slippa gå på toaletten också ses som något positivt enligt dem.

”/…/Det är ju en där inne han har två stycken på låret som han går och tömmer två till tre gånger om dagen, dom sitter där på låret jag vet inte hur han har fäst dom där men dom sitter där. Man kan se dom under byxor/…/.”(Intervju 1)

Tryggheten och relationen till medpatienter i samma situation viktigt

Att upplevelsen av att ha kateter var något som skulle vara speciellt negativt och extra känsligt för män var det några av patienterna som tyckte. Det är ett intimt ingrepp i ett mycket känsligt område som berör mycket viktiga funktioner, även för ”äldre” män. Ålder var något som upplevdes individuellt och de flesta verkade inte uppleva sig som speciellt gamla. Det fanns en dold oro hos många män att få problem i dessa delar som förknippas så intimt med manlighet och virilitet berättade de.

”/…/Men alltså det är inge roligt för män alltså män i min ålder detta är ingen kul grej det här med kateter och jag har haft många kompisar som alltså har ringt ner min fru bara för att det är en prostata operation och kateter och sådant inblandat. Jag tror inte alls att det var så många efter hjärntumören, det låter underligt men sant. Dom är väl intresserade och dom är väl skrämda och känner obehag.”(Intervju 2)

”/…/Ja det är nog så, men alltså kateter och män där är det nog ett motstånd men det är nödvändigt och jag har inte haft något obehag av det, det är säkert rätt skött och allt sådant, men det är bara det att nu sitter den där.”(Intervju 1)

”/…/Ja, jag är ju rädd om han där nere.”(Intervju 4)

Oro för att inte ha möjlighet att delta i sociala sammanhang

Även oro inför andra problem som kunde uppstå i samband med kateterisering fanns hos vissa patienter. Till exempel oro för att bli inkontinent, att det skall göra ont att ha den, oro för att inte kunna leva som brukligt, inte kunna delta i olika aktiviteter och sociala sammanhang. De var dock medvetna om att deras tid som kateter bärare inte beräknades bli så lång. Men oron fanns där ändå.

”/…/Ja det är ju också lite mindre besvärligt än vad man egentligen hade trott, det är ju när man går som det skaver, så skaver det lite och sådant, men jag tror nog att man kan vara ute och promenera utan större besvär, men kanske inte så länge eller så långa turer som jag brukar gå, det sa ju läkaren också att det är bättre att gå två gånger om dagen kanske en halv timma i taget, inte gå ut och gå en och en halv timme på en

gång.”(Intervju 9)

”/En biverkning är ju att man kan bli inkontinent det var liksom min fasa, men det är ju inte alls säkert, så jag går på sjukgymnastik med bäckenbotten träning.”(Intervju 7) ”/…/ Ja visst det skall säkert gå bra det också, ja nu är det ju två veckor när jag kommer hem som jag skall ha katetern.”(Intervju 9)

Vikten av engagemang hos personalen

Patienterna var nästan lite förvånade över framför allt läkarnas engagemang. Vikten av kontinuitet hos vårdpersonalen och dess betydelse för upplevelsen av trygghet hos patienten belystes också i intervjuerna. Kontakten mellan patient och vårdpersonalen

(15)

upplevdes som mycket god, patienterna kände att de hade stort förtroende för personalen. De känner att de lätt kunde prata med dem och att deras åsikter respekterades.

Omvårdnadsklimatet på avdelningen upplevdes som mycket god, stor empatisk förmåga och stort intresse för patientens bästa genomsyrade personalens sätt att arbeta och stämningen var lättsam och positiv.

”/…/ Ja det har jag av alla berörda, men det är mycket när fyra narkos läkare eller inblandade i narkosen kommer och hälsar, men jag tror att det har ökat dom senaste åren att man engagerar sig för personen och det är ju viktigt.”(Intervju 2)

DISKUSSION

Syftet med studien var att få en inblick i hur det är att få och ha en kateter. Tio patienter intervjuades på en vårdavdelning, de hade alla fått kateter i samband med operation. Intervju som metod valdes beroende på att den kontakt som fås med patienterna vid en intervjusituation upplever vi som mycket positiv och trevlig. Om vi vill veta hur människor uppfattar sin värld och sitt liv, varför inte prata med dessa (Kvale, 1997).

Metoddiskussion

Detta gav oss ett tillfälle att prova på något vi aldrig gjort förut. Vår oerfarenhet kan dock ses som en riskfaktor vid datainsamlingen med svårigheter i att utforma frågorna på ett så bra sätt som möjligt för att få ett analyserbart material. För att intervjua krävs lång erfarenhet för att bästa resultat ska uppnås. Frånvaro av i förväg bestämda regler skapar rika möjligheter för intervjuaren att utveckla sin kunskap, insikt och intuition. Att intervjua är ett hantverk som är mer besläktat med konst än med standardiserade samhällsvetenskap- liga metoder (Kvale, 1997).

Studien berörde ett känsligt ämne, vilket gjorde att ett etiskt korrekt bemötande med stor empatisk förmåga måste tas i beaktande, hela tiden under intervjuerna, men även under bearbetningen av det insamlade materialet. God tid gavs att läsa igenom informations- materialet där det frivilliga deltagandet belystes vilket är av största vikt (Polit, 2006). En annan risk kunde ha uppkommit om vi inte fått tillräckligt med frivilliga informanter. Några sådana problem uppkom dock inte i denna studie. Informanterna var oerhört samarbetsvilliga och tyckte nästan det varit lite synd när intervjun varit över. Vissa av informanterna valde själva att stanna kvar efter att frågorna ställts för att diskutera och själva ställa frågor något som rekommenderas av Kvale (1997).Ett alternativ till att genomföra intervjuer hade varit att använda en enkätundersökning, men det hade troligtvis inte gett lika uttömmande svar. Dessutom hade all annan information missats som fås vid mötet med en patient, genom till exempel det som kan utläsa av kropps- språket och patientens personlighet.

Datainsamling

En provintervju genomfördes och efter det upptäcktes att det fanns ett behov av att lägga till några öppningsfrågor som egentligen inte direkt berörde vårt syfte men eftersom studien berörde ett känsligt och intimt ämne så behövdes dessa tilläggsfrågor för att skapa ett förtroende mellan intervjuare och informanter. Dessa öppningsfrågor har inte med det framkomna resultatet att göra, och har ej heller bearbetats i vår dataanalys, utan har bara haft ett kontaktskapande syfte. Vilket i sin tur naturligtvis kan ha påverkat resultatet, då patienterna vågat öppna sig och ge mer personliga och uttömmande svar. Meningen med att använda sig av en intervjuguide är att ha vägledning under intervjun. Den innehåller

(16)

de ämnen som skall undersökas och ger vägledning om i vilken ordning de skall tas upp under intervjun (Kvale, 1997).

En låg grad av strukturering har använts vid intervjuerna, samma frågor har ställts till alla patienter, intervjuaren har dock varit lyhörd och flexibel och fångat upp uttalanden och tankar som lett till vidare utveckling av materialet. Vår ringa erfarenhet av att intervjua kanske har påverkat oss till att utforma intervjuguiden till att bli så strukturerad som den blev, och få oss att låsa oss så pass mycket vid denna som det gjorts i studien. En flex-iblare intervjuguide skulle kanske givit fylligare svar men är också mer beroende av intervjuaren tidigare erfarenhet av metoden. Vi ville försäkra oss om att samma frågor ställdes till alla informanter. Detta kan ha utgjort ett hinder då koncentrationen på att följa frågorna och att få dessa ställda, kanske ibland forcerade intervjuandet, då koncentrationen kom att ligga på att följa intervjuguiden i stället för att invänta pauser och lyssna aktivt.

En och samma person genomförde alla intervjuerna. Den andra personen var deltagande under intervjutiden, men deltog inte aktivt i själva frågeställandet, utan istället antecknade kroppsspråk, vissa uttalanden och ansiktsuttryck samt annat intressant som uppkom under intervjutillfället. Anledningarna till att detta arbetssätt valdes var att det datainsam- lade materialet skulle bli lättare att analysera och bearbeta. Materialet skulle på så sätt inte färgas av intervjuarnas olika sätt att ställa frågorna samt skillnaden i förmågan av att aktivt lyssna och även vara tyst. Då ingen av författarna hade genomfört en intervju innan denna studies genomförande var det svårt att leva upp till bilden av en bra intervjuare som enligt Kvale (1997) innebär att en god intervjuare är expert både på ämnet för intervjun och mänskligt samspel. Intervjuaren måste hela tiden fatta snabba beslut om vad som skall frågas och hur det skall frågas, vilka aspekter av intervjupersonens svar som ska följas upp eller inte följas upp, vilka svar som skall tolkas eller inte tolkas. En intervjuare bör vara kunnig på det område som är föremål för undersökningen, behärska konsten att samtala, ha språkkänsla och ett öra för intervjupersonens speciella sätt att uttrycka sig.

Urval

En vårdavdelning valdes för studien. Skälet till att just denna avdelning valdes, var att en av författarna tidigare arbetat som undersköterska och även gjort en del av sin praktik under sjuksköterskeutbildningen på denna avdelning vilket underlättade att få tillträde. Just detta fenomenen tros inte i någon grad ha påverkat resultatet av studien. Patienterna stannar inte på avdelningen någon längre tid. De kommer in för operation och åker hem så fort de är medicinskt färdigbehandlade och har således aldrig träffat författaren tidigare.

Men det behövdes således ingen gatekeeper då författaren redan var känd på avdelningen och hade personalens förtroende. Detta underlättade avsevärt vår kontakt med avdelningen. Avdelningen passade dessutom mycket bra i vårt forskningssyfte. Samtliga informanter rekryterades från samma avdelning då syftet inte var att jämföra förhållanden mellan olika avdelningar, utan att få en bild av hur en patient upplevde sin tid som kateterbärare. Resultatet kunde naturligtvis ha blivit ett annat om urvalet av informanter hade gjorts från olika avdelningar, det hade då kanske blivit lättare att belysa skillnader i patientupplevel- serna. Denna avdelning får anses som specialister på just KAD- behandling. Eventuellt beroende på det sist nämnda har patienternas upplevelse av sin situation blivit genomgå- ende positiva.

Studien har inte kunnat presenteras på ett gemensamt möte för alla informanter då dessa rekryterades från ett rullande operationsschema av avdelningsföreståndaren.

(17)

Information-sbilagan tillhörande studien har lämnats till berörda patienter av personalen. Patienterna fick god tid på sig för att läsa igenom informationen och överväga sitt deltagande och därefter eventuellt gett sitt informerade samtycke. Urvalet begränsades till att enbart gälla män då vi ansåg att det skulle underlätta jämförandet av de uppfattningar som vi vill belysa i vår studie. Dessa manliga patienter intervjuades efter en genomgången urologisk operation och samtliga kateteriseringar hade skett när patienterna varit sövda. Detta gjorde att vi inte kunde erhålla tillfredställande svar på frågan som gällde upplevelsen av smärta i samband med kateteriseringen Antalet informanter kom att begränsas till att gälla tio stycken. Enligt Kvale (1997) kan det vara en vanlig kritik av intervjuundersök- ningar att resultatet inte är generaliserbart då det bygger på för få intervjuobjekt, som motargument anges att man bör koncentrera sig på ett fåtal intensiva fallstudier om syftet är att erhålla generell kunskap.

Bearbetning och analys

Vi använde oss av en data analysmetod med fenomenografisk ansats för att nå ett resultat som belyser olika uppfattningar av att vara kateterbärare men också belyser skillnader i dessa uppfattningar. Fenomenografins sju steg enligt Sjöström m fl (2002) har använts vid bearbetningen av det insamlade materialet.

Nedskrivning av materialet har skett så nära inpå intervjuerna som möjligt för att göra det lättare att komma ihåg alla detaljer, stämningen under intervjuns gång och informantens hela personlighet. Kvale (1997) menar att genom transkribering struktureras intervjun på ett sätt som underlättar analysen till skillnad från om de hade analyserats direkt från inspelningen. Båda författarna har varit med vid nedtecknandet av materialet. Detta faktum att båda varit med vid transkriberingen minskar risken för informationsbortfall (Kvale,1997). Den som skött intervjuandet skötte nu bandspelaren, då det inte var helt lätt att höra vad som sades på bandet alla gånger krävdes stor noggrannhet och koncen-tration vid detta moment och många tillbakaspolningar gjordes för att nå bästa möjliga resultat vid avlyssningen. Den andra författaren skrev ned allt som sades, samt skrev ned det som noterats i övrigt under intervjun.

Trots att svaren i det stora hela varit rätt likartade på alla frågor, var det lätt att upptäcka skillnader av synsättet på, och meningsskiljaktigheter av olika uppfattningar. De olika kategorierna har framkommit under materialbearbetningens gång. Citat har skrivits in löpande i texten då vi anser att dessa underlättar åskådliggörandet av det uppkomna resultatet och även underlättar för läsaren att se hur vi har kommit fram till detta resultat. Enligt Leininger (1997) stärker citat trovärdigheten i en kvalitativ studie.

Det material som varit föremål för analysen kan anses som relativt litet till sin omfattning. Ett litet material kan göra det svårt att hitta ett mönster men även att se skillnader. Dock ansågs materialet vara tillräckligt stort för vårt studiesyfte. Materialet hade kanske kunnat bli större om vi valt en annan kategori av informanter som är mer vana att prata om sig själva och beskriva sin upplevelse av olika situationer. Även ämnesvalet kan ha påverkat insamlingsmaterialets omfattning, då det berör ett känsligt ämne som kanske inte alla pratar så lättsamt om. Ifall omfattningen på det insamlade materialet hade varit större så hade kanske en djupare förståelse kunnat nås av den studerade upplevelsen, men då tiden för studien får ses som mycket begränsad hade kanske detta lett till ett ofullstän- digt analysresultat.

Resultatdiskussion

Resultatdiskussionen är upplagd utifrån de olika kategorierna. Detta för att göra diskussionen mer överskådlig.

(18)

Vikten av ett gott bemötande

Resultatet var genomgående positivt vad det gällde bemötandet, nästan lite för positivt för att göra det intressant, men detta är i sig naturligtvis intressant. Hur kan det komma sig att alla patienter ingående i studien upplevde sin pågående vistelse tid på sjukhus som enbart positiv utifrån synen på bemötandet? Naturligtvis kan det vara så att de upplevde att de har fått ett problem åtgärdat som bekymrat dem en tid. Det var kanske inte lättare att urinera för patienterna på ett så här tidigt stadium efter operationen men trots det upplevdes vistelsen på sjukhus som positiv. Postoperativ smärta och oro inför kommande livssituation skulle också kunna färga sjukhusvistelse till att upplevas som något negativt. I sin studie belyser Wilde (2002) hur det är att förstå urinkateter problem ur patientens synvinkel. I studien framkom att patienterna önskade att sjukvårdspersonalen skulle lyssna mer till patienternas åsikter och erfarenheter av hur deras egen kropp reagerar och fungerar. Vilket i sin tur många gånger kan leda till att rätt behandling sätts in på ett tidigare stadium. En aspekt som kanske påverkade resultatet i föreliggande studie i en positiv riktning när det gäller bemötandet kan kanske vara att det verkade råda ett mycket bra arbetsklimat på avdelningen med god kontinuitet bland personalen. Det kan möjligt- vis vara så att i och med den goda stämning som rådde på avdelningen så lyssnade även personalen på patienterna i hög grad. De flesta av patienterna var mellan 75 – 85 år och hade inte haft speciellt mycket kontakt med sjukvården sedan ungdomsåren, dessa patienter reagerade mest över det personliga och naturliga bemötandet som de fick av läkar- na. Detta bemötande från läkarkårens sida hade naturligtvis i positiv bemärkelse föränd- rats markant under den tid som gått sedan dessa patienters senaste sjukhusbesök.

Information före operation har stor betydelse

Upplevelsen av att ha fått tillräckligt med information angående katetersättningen, varierade hos patienterna. Att informera patienter sakligt, tydligt, vänligt och korrekt är alltid av största vikt. Detta är en stor och betydelsefull uppgift för oss som sjukvårds- personal och vikten av information i patientrelaterade situationer får aldrig underskattas. I en studie av Jakobsson (2002) framkom att det är av största vikt att som sjuksköterska kunna erbjuda stöd, information om behandlingen samt att ge guidning om hur patienten bäst klarar av sitt dagliga liv med urinkateter såväl pre- som postoperativt. Variationen i upplevelsen av tillräckligheten av information kunde härledas till tidigare erfarenhet av katetrar, exempelvis om patienten eller någon anhörig befunnit sig i en liknande situation innan. Flertalet av våra patienter ansåg däremot att informationen om huvudorsaken till sjukhusvistelsen själva operationen hade varit tillfredställande. Faran med detta är kanske att det ingrepp som kateteriseringen utgör har förringats lite i det stora sammanhanget. Att sätta en kateter är något som på många vårdavdelningar sker rutinmässigt alltså en vanligt förekommande arbetsuppgift för personalen. Men därför får personalen aldrig glömma att detta kanske är första gången patienten är i denna situation och alltid utgå ifrån detta när information om ingreppet ges. En av de viktigaste orsakerna till att männi- skor känner sig hotade är otrygghet. Svårigheter i att få klarhet i vad som sker eller varför det sker gör att otryggheten består. Flertalet studier visar att bristfällig information om diagnos och behandling är en av de mest ångestskapande aspekterna av sjukhusvistelsen (Almås,2002).

Obefogad rädsla för smärta

Urvalet gällde patienternas upplevelse av att få och ha kateter i samband med och efter en urologisk operation, som medförde att samtliga hade fått sin kateter satt på operationsav-delningen. Vilket i sin tur ledde till att patienterna var sövda när ingreppet skedde. Detta kan ses som positivt ur patient perspektiv, då de ej hade haft någon smärtupplevelse i samband med kateter inläggningen. Det innebär dock att en av huvudfrågorna i studien

(19)

inte kunde besvaras. Det hade varit av största intresse att få med smärtupplevelsen i samband med KAD-sättning, men det resultat som nu uppkom har ett värde i sig. Patienterna uppgav att de inte fått information om att ingreppet skulle ske under anestesi och de hade därför haft en obefogad oro inför detta ingrepp. Vikten av information om sådant som för personalen kan anses som självklart, skall aldrig underskattas. Det hade i detta fall besparat patienten oron om just denna nödvändiga åtgärd inför den kommande operationen. Enligt Andersson (2004) är det av största vikt att patienten är välinformerad vid detta intima ingrepp och inte spänner sig i onödan. Patienternas postoperativa upplevelse av smärta rörande katetern får anses som ringa, de hade ej haft några större obehag, de uppgav att det kunde skava lite men annars har de inte upplevt något obehag gällande KAD.

Betydelsen av val av material

Patienterna i denna studie var till största del positiva till materialvalet. När patienterna väl var mobiliserade och fick sin korta tömningsbara uribag på benet, så upplevde de inte några större besvär av att ha KAD. Det framkom däremot i Jakobssons studie (2002) att patienterna tyckte att de fick en känsla av obekvämlighet, att behöva kontrollera urinupp- samlingspåsen, sveda och smärta var de största problemen med att ha en kvarliggande urinkateter. Personalen på valda avdelning i föreliggande studie har stort kunnande i denna fråga. De är väl insatta i vilka olika typer av katetrar, uribags, uppfästningsmaterial det finns, och inte minst är de medvetna om vikten av att välja rätt material. Detta kan få stor betydelse för hur patienten kommer att uppleva sin tid som kateterbärare. Enligt Almås (2002) är det en central uppgift för sjuksköterskan att följa upp patientens blås- tömningsmönster och hjälpa honom vid behov, då det får ses som ett grundläggande behov att själv kunna reglera och tömma sin blåsa. Resultatet kunde kanske ha blivet ett annat om vi istället valt att jämföra två olika avdelningar, då alla avdelningar kanske inte är lika medvetna om materialets betydelse för en KAD-bärare.

Tryggheten och relationen till medpatienter i samma situation

Att känna trygghet både inför och under sin tid som kateterbärare är av största betydelse för patienterna. Patienternas oro inför kateteriseringen verkade mest gälla problem som var förknippade med sexualitet och upplevelsen av manlighet. Några av patienterna ansåg att situationen med KAD var något som skulle upplevas som extra känsligt av män. Dessa aspekter belystes även i en studie av Wareing (2005) gjord på män med symtom från underlivet härrörande från bening prostata hyperplasi där det framkom att medias försök att medvetandegöra männen om detta hälsoproblem verkade ha burit frukt. Dock väckte dessa symtom fortfarande mycket negativa känslor hos männen. Dessa negativa känslor kan i sin tur leda till att männen väljer att ignorera signalerna. Hur patienten upplever sin ålder är väldigt individuellt. Viktigt är att vårdpersonalen inte har förut- fattade meningar om hur människor upplever sin sexualitet och att detta är något som skulle vara ålders- relaterat. Det faktum av att alla patienter på denna avdelning var i nästan samma situation, med problem från nedre urinvägarna gör att de verkar få en ”vi” känsla. De var inte alls generade inför varandra utan pratade öppet och förtroligt med om olika upplevelser i samband med operationen och även om sin KAD. I detta sammanhang kan centraliseringen av olika operationer ses som något positivt där patienter med

liknande problem hamnar på samma avdelning med nästan enbart liknande patient klientel. De kan därför lättare utbyta erfarenheter och tankar. Generade för sina KAD-påsar behövde de inte heller vara eftersom alla hade någon form av påse. Trygghet för dessa patienter skulle också kunna ligga i att de får komma tillbaka till avdelningen vid problem som uppkommit på grund av katetern. Distriktssköterskor får inte behandla problem som uppstår till följd av en korttidskateter som är relaterad till en urologisk operation då detta kräver specialkompetens (Almänna råd från Socialstyrelsen 1995:5).

(20)

Detta medför att patienterna rekommenderas att söka kontakt med vårdavdelningen vid eventuella problem med sin KAD. Detta faktum kan säkert bidra till ökad trygghet för berörda patienter.

SLUTORD

Studien fokuserade på patienter med KAD en kortare tid i samband med operation. Ett förslag på vidare forskning skulle kunna vara att studera patienternas varierande uppfattning om att ha fått tillräckligt med information rörande katetern, själva kateteriseringen och tiden som KAD-bärare. En fråga vi reflekterat över när vi läst resultatet är: När skall informationen ges och hur?

Vid ankomsten till sjukhuset kanske patienten är stressad och orolig inför sin kommande operation, och kanske därför inte alls mottaglig för information gällande katetersättning . En möjlighet skulle vara att patienten erhåller en informationsfolder gällande:

• Vad är en kateter? • Hur fungerar den?

• Hur påverkar denna situation som kateterbärare patienten i dennes dagliga liv? Samt lite information om vad det finns för material att tillgå för att få det att fungera så smidigt som möjligt för patienten i denna situation. Denna informationsbilaga skulle sedan kunna lämnas till patienten vid lämpligt tillfälle. Efter analys av det uppkomna resultatet anser vi att det föreligger ett behov av en sådan informationsbilaga. Metoden vi valt och genomförandet av denna har varit intressant, roligt och lärorikt. Resultatet blev ett annat än förväntat, beroende på urval, datainsamling, och metodval. Detta är en erfarenhet som är mycket intressant och användbar för eventuella kommande forskarambitioner, denna erfarenhet kan säkert också komma till nytta vid framtida studerande av vetenskapliga artiklar.

(21)

REFERENSER

Abrahamsson, P-A (2003) Prostatacancer. Astra Zeneca Sverige. Almås, H (2002) Kliniskomvårdnad Del 2.Stockholm:Liber AB. Allmänna råd från Socialstyrelsen 1995:5.

Andersson, R (2004). Kirurgiska sjukdomar. Studentlitteratur.

Figur 1 http://www.astrazeneca.se>pressrum>bildbank>cancer<2006-12-20. Frisdal, B (2001) Lyhördhet. Sociologiska institutionen, Lunds universitet.

Fryklund, B (2006) Handbok för hälso och sjukvårdspersonal katerisering av urinblåsa, omvårdnadsåtgärder .

>http://www.sjukvarrdsradgivningen.se/handboken/06-article.asp?CategoryId=3502&ParentId=2619&ChapterId=3502&Preview=<2006-11-03 Hälso- och sjukvårdslagen, HSL 1982:763.

Jakobsson L (2002) Indewelling catheter treatment and health-related quality of life in men with prostate cancer in comparison with men with benign prostatic hyperplasia

Nordic College of Caring Science,Scand J Craig Sci 2002

Kompetensbeskrivning för sjuksköterskor, SOSFS 1995:5.

Kvale, S (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Leininger, Madeleine (1997). Overview of the theory of culture care with the ethnonursing research method. Journal of Transcultural Nursing 8, 32-53. Patientjournallagen 1985:562

Polanyi, M (1969) Knowing and Being. Routledge & Kegan Paul, London. Polit, D, F, Beck C, T, Hungler; B, P(2006) Essentials of nursing research.

Methods, appraisal, and utilization. 6th edition, Philadelphia: Lippincott

Schönebeck, J (1997) Blåskateter och dess bruk. Växjö: Proffset AB.

Sjöström, B & Dahlgren, L-O (2002) Applying Pneomenography Nursing Reasearch.

Journal of Advance Nursing, 40,(3). 339 – 345.

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om delegeringav arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvård och tandvård, SOSFS 1997:14

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om informationsöverföring och samordnad vårdplanering, SOSFS 1996:32

Wareing M (2005) Lower urinary tract symptoms: a hermeneutic phenomenological study into men´s lived experience .Journal of Clinical Nursing,14, 239-246

(22)

Wilde H (2002) Understanding Urinary Catheter Problems- from the patients point of view Home Healthcare Nurse Vol.20.no7.July 2002

(23)

INTERVJUGUIDE

Tilläggs frågor:

Hur känner du dig idag efter operationen? Vad är det för operation du gjort?

Har du haft problem med att kissa förut?

Är det första gången som du genomgår denna operation? Har du haft kateter tidigare?

Frågor som utgör underlag till resultatet:

Hur upplever du din tid som kateter bärare?

Har du erhållit god information innan katetriseringen? Upplevde du smärta vid katetriseringen?

Har du erhållit fungerande material? Har du blivit etiskt korrekt bemött?