Grönytans roll i den täta staden
En studie om planering för välbefinnande och ekosystemtjänster
Green spaces in the dense city
A study on planning for the human well-being and ecosystem services
Linnea Saarela & David Tufvesson
BY602B Byggd MiljöMagisternivå 15 hp VT 2015
Förord
Magisteruppsatsen: Grönytans roll i den täta staden - En studie om planering för välbefinnande och
ekosystemtjänster, med den tillhörande förstudien Miljöbyggprogram SYD version 3 - Tilläggsfaktorer för välbefinnande och ekosystemtjänster är skapad av Linnea Saarela och David Tufvesson. Arbetet
är utfört under vårterminen 2015 som en del av masterprogrammet Hållbar stadsutveckling -
ledning, organisering och förvaltning vid Malmö högskola och SLU Alnarp.
Denna uppsats blev ett sätt att kombinera våra utbildningsbakgrunder med kandidatexamen som landskapsingenjör respektive inom byggd miljö (Arkitektur, visualisering & kommunikation). Det huvudsakliga ingångsperspektivet föll därför på hur den byggda miljön påverkar oss som människor samt hur den byggda miljön i sin tur påverkar sin omgivning, genom att skriva om urban grönyteplanering med människan i fokus. Trots att uppsatsen tog en annan väg och slutade i något helt annat än vad vi tänkt från början, kunde denna inriktning ändå behållas och hela processen har varit både väldigt lärorik och spännande.
Vi tackar vår handledare Peter Parker för vägledning och för att du ständigt fått oss att reflektera över vårt arbete.
Linnea Saarela & David Tufvesson Malmö, den 8 juni 2015
Sammanfattning
En hållbar stad bör säkerställa människans behov och livskvalitet, förståelsen för hur staden som omgivning påverkar människan är därför viktig.Att strategiskt planera grönytor för människans välbefinnande växer i takt med städernas rådande förtätning, som ofta leder till att grönytor planeras bort och blir allt mindre och mindre. Viktiga värden som är väsentliga för en hållbar stad och dess invånare, riskerar att gå förlorade om inte kunskapen och förståelsen för grönytornas värden synliggörs. Forskning inom den tvärvetenskapliga miljöpsykologin har sedan årtionden tillbaka funnit kopplingar mellan människans hälsa och hennes omgivning, särskilt med koppling till hennes behov av naturmiljöer för återhämtning av koncentrationsförmågan och
stressreduktion. Denna forskning är särskilt intressant att studera med en koppling till stadsmiljön eftersom denna miljö tenderar att verka stressande för sina invånare. Det är en kunskap som är väsentligt att känna till vid fysisk planering för att kunna skapa kvalitéer som människan behöver för sitt välbefinnande. Förutom att de urbana grönytorna kan verka positivt för det mänskliga välbefinnandet kan grönytorna även uppfylla flera ekosystemtjänster samtidigt. Framförallt ger ekosystemtjänsterna oss livets grundläggande behov som mat, rent vatten och luft men deras många egenskaper kan även bidra till en bättre stadsmiljö och därmed öka livskvalitén för medborgarna. Den urbana grönskan är mångfunktionell och kan således uppfylla flera olika ekosystemtjänster samtidigt om den planeras rätt och medvetet, det är i mångt och mycket upp till planeringsverktygen att ta hand om dessa utmaningar.
Detta arbete syftar till att tydliggöra begreppen ekosystemtjänster och välbefinnande samt att visa hur dessa är kopplade med varandra i den urbana miljön. Genom att studera stadens grönytor genom både ett välbefinnande- och ekosystemtjänstperspektiv ämnar vi att synliggöra
grönytornas mångfunktionalitet ur både ett socialt och ekologiskt perspektiv. Om urbana grönområden utformas på ett medvetet sätt så att de får kvalitéer som efterfrågas, lockar de människor till utevistelse och möjliggör för återhämtning och fysisk aktivitet. Detta arbete visar att kvalitéer för människans välbefinnande kan uppnås genom en strategisk planering men de planeringsverktyg som behandlar urbana grönska är på många sätt otillräckliga i detta avseende. Detta går att konstatera utifrån arbetets analys som undersöker hur väl de åtta karaktärerna finns representerade i Norra Djurgårdsstadens och Miljöbyggprogram SYDs grönytefaktormodeller. De åtta karaktärerna är framtagna av forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet för att visa sociala värden och genom att analysera planeringsverktygen utifrån dessa karaktärer framgick klara brister hos planeringsverktygen avseende att säkerställa dessa kvalitéer. Störst brister för att säkerställa de åtta karaktärerna hade Miljöbyggprogram SYD som inte innehåller några konkreta faktorer för sociala värden, vilket däremot Norra Djurgårdsstadens grönytefaktor gör i högre utsträckning. Vidare framgick det av analysen att planering utifrån de åtta karaktärerna kan premiera både det mänskliga välbefinnandet som flera viktiga ekosystemtjänster. Avslutningsvis mynnar detta arbete ut i ett projektförslag för hur Miljöbyggprogram SYD kan utvecklas för att säkerställa de kvalitéer som de åtta karaktärerna innehåller mer framgångsrikt och således bättre säkerställa det mänskliga välbefinnandet samt ett användande av platsen ifråga.
Keywords: Hållbar stadsutveckling, Välbefinnande, Ekosystemtjänster, Urban grönska,
Abstract
Ecological, social and economic aspects must be considered simultaneously in order to promote sustainable urban development. A sustainable city must be able to ensure the human needs and offer a high quality of life, and the understanding of how the city affects people is important. The need of strategically planned urban green spaces for human well-being increases with the
prevailing urban densification. Important values that are essential for a sustainable city and it´s citizens, risk being lost unless the knowledge and understanding of the values that urban green spaces possesses are identified. Research in the environmental psychology have found links between human health and her surroundings, especially linked to her need for natural
environments that enables recovery and stress reduction. This research is particularly interesting in an urban environment perspective, since urban environments tend to be stressful for citizens. This knowledge is essential for the spatial planning in order to create key qualities in urban green spaces that promotes public well-being. Urban green spaces can also enable several ecosystem services. They give us our basic needs such as food, clean water and air, but ecosystem services can also contribute to a better urban environment and thus increase the quality of life for
citizens. If strategically planned and deliberate, the urban green spaces is multifunctional and able to meet different ecosystem services simultaneously. It allows pollination, temperature and water control as well as recreation. To meet these challenges planning tools for urban green spaces have been developed and in many ways it´s up to these tools to ensure that key qualities of urban green spaces occurs.
The purpose of this thesis is to clarify the concepts of ecosystem services and well-being and to present how these are linked in the urban environment. By studying the urban green spaces from a well-being and ecosystem services perspective, we intend to identify the urban green spaces multifunctionality from an ecological and social perspective. If urban green spaces can create the qualities that are demanded, they will attract people to the outdoors, and allow for recovery and physical activity. This study shows that these qualities can be achieved through a strategic planning but the Swedish planning tools that deal with urban green spaces are in many ways inadequate to achieve these ends. The analysis examines how the eight park characteristics are represented in the biotope area factors of Norra Djurgården and Miljöbyggprogram SYD. The eight park characteristics are developed by researchers at the Swedish University of Agricultural Sciences to show the social qualities in urban green spaces. This analysis revealed weaknesses in the planning tools, regarding how they where able to ensure the apperence of social qualities. The greatest flaws to ensure the eight characters was found in Miljöbyggprogram SYD that didn´t contain any specific social factors. Furthermore, planning based on the eight park characteristics can fulfill both human well-being aswell as important ecosystem services. At the end of this thesis a project proposal is presented on how Miljöbyggprogram SYD can be developed more successful to ensure qualities based on the eight park characteristics, and thus become better able to ensure human well-being and the actual use of an urban green space.
Keywords: Sustainable Urban Development, Well-being, Ecosystem Services, Urban Green Space,
Innehållsförteckning Förord 2 Sammanfattning 3 Abstract 4 Innehållsförteckning 5 Del A 1. Inledning 8
1.1 Mot en hållbar stadsutveckling 8
1.2 Syfte och frågeställning 10
1.3 Avgränsning 10
1.4 Disposition 11
2. Metod 12
2.1 Teori och litteraturstudie 12
2.2 Nulägesanalys 13
2.3 Framtagande av projektplan 14
2.4 Lärdomar av metod - styrkor och svagheter 14
3. Teori 15
3.1 Ekosystemtjänster 15
3.1.1 Begreppets uppkomst och innebörd 15
3.1.2 Ekosystemtjänster i urban miljö 16
3.2 Välbefinnande 18
3.2.1 Välbefinnande som en aspekt av social hållbarhet 18
3.2.2 Teorier om restorativa miljöer 19
3.2.3 De åtta karaktärerna - kvalitéer för välbefinnande 21 3.3 Kopplingar ekosystemtjänster och välbefinnande 24
3.4 Reflektion av teorigenomgången 26
Del B
4. Nulägesanalys 29
4.1Vägledning för urban grönska 29
4.2 Planeringsverktyg för grönytor 29
4.3 Grönytefaktorn i förhållande till de åtta karaktärerna 31
4.4 Reflektion av analysen 42 4.5 Projektförslag 44 Del C 5. Förstudie 47 5.1 Projektdefinition 47 5.2 Namn på projektet 47 5.3 Projektorganisation 47 5.4 Bakgrund 47 5.5 Syfte 48
5.6 Projektets mål och effektmål 48
5.7 Avgränsningar 48
5.8 Tidplan 48
5.9 Intressentanalys 48
5.10 Kravspecifikation 50
5.12 Ganttschema för projektet 51
5.13 Riskanalys 52
5.14 Framgångsfaktorer 53
5.15 Kommunikationsplan 53
5.16 Resursbehov & Budget 54
5.17 Plan för uppföljning 54
5.18 Överlämning 55
Del D
6. Slutsats och reflektion 57
Del A
Inledning, Metod & Teori
Del B
Nulägesanalys
Del C
Förstudie
Del D
Slutsats
1. Inledning
1.1 Mot en hållbar stadsutveckling
“Staden innehåller både problem och möjligheter. Den befintliga infrastrukturen är i regel byggd utan ekologisk hållbarhet i fokus. Den urbana livsstilen präglas av det moderna konsumtionssamhället och är ofta resurskrävande. Men staden rymmer samtidigt en stor positiv potential. Här finns frön till smarta lösningar för att möta mänskliga behov med minimala fotavtryck och med ökad livskvalitet” (WWF, 2012:2). Världsnaturfonden lyfter i rapporten Hållbara städer (WWF, 2012) utmaningen att vi på 3 000 år byggt städer för 3 miljarder människor och nu behöver bygga för lika många till på 30 år. En prognos som bygger på den starka urbaniseringstrend vi ser idag med en ökning från dagens 50 % till 70 % av världens befolkning boende i städer. Detta tillsammans med en beräknad
befolkningsökning från dagens 7,2 miljarder människor i vår värld, till år 2050 då vi kommer vara ungefär 9,6 miljarder (Forsberg, 2013). Visserligen menar den senare trenden angående
befolkningsökning att den stora ökningen kommer att ske i mindre utvecklade länder (Forsberg, 2013) men det förändrar inte urbaniseringstrenden som kommer att sätta en hög press på god planering för städerna.
I dagens Sverige står samhällsplaneringen inför nya utmaningar och det handlar inte längre om att lösa en stad tekniskt (Vidén, 2012). De tekniska lösningarna i en stad har vi lärt oss under årens gång och har därmed kontroll över, medan dagens utmaningar i staden är av en mycket mer komplex art. Det en gång allmänt greppbara utmaningarna som exempelvis vatten- och sanitetsfrågorna är nu lösta och skolor och sjukhus är idag fungerande institutioner. Detta har medfört att dagens utmaningar handlar mer om att stärka staden socialt och ekologiskt där frågor om exempelvis hälsa, välmående och jämställdhet är centrala. Det är utmaningar som vid hållbar stadsutveckling beskrivs av Rittler och Webber (1973) som Wicked Problems, problem som är som obehagliga eller jobbiga att ta itu med. Författarna menar att den stora problematiken idag är att det inte finns några rätt eller fel vad gäller planeringen av våra städer. I
Aalborgdeklarationen (1994) beskrivs att sociala rättigheter måste baseras på en hållbar ekonomisk utveckling och rättvisa vilket förutsätter att det finns en miljömässigt hållbar
stadsutveckling. Vilket även framhävs av WWF (2012) som säger att de ekologiska, ekonomiska, sociala aspekterna måste integreras och balanseras. Genom att säkra en ekologiskt bärkraftig utveckling ges förutsättningar för framgång både socialt och ekonomiskt i våra städer. Att arbeta med indikatorer för att närma sig de målsättningar olika definitioner av hållbar utveckling har, fick ett stort genomslag efter det att Brundtlandskommissionen i rapporten Our
common future (1987:59) lanserade sin definition av hållbarhet som lyder ”en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov”. Indikatorer blev ett sätt att mäta både tillstånd och riktning på den utveckling som sker
och det är ett sätt att göra övergripande definitionerna, som den framtagen av
Brundtlandskommissionen, applicerbara i ett lokalt sammanhang (Mitchell, 1996). Nuförtiden är indikatorer ett hjälpmedel för att skapa en förståelse om vårt samhälle som helhet (Holden, 2013). WWF (2012) menar att det är viktigt att arbeta systematiskt och strategiskt för att uppnå hållbarhet. Att tillämpa indikatorer, använda sig av olika planeringsverktyg som grönytefaktorn eller hållbarhetscertifieringssystem vid planeringen av städerna har många fördelar eftersom det är ett sätt att planera strukturerat (Mitchell, 1996; Gustavsson, 2012; Holden, 2013). Vid en värdering av hållbarhet blir sådana indikatorsystem och planeringsverktyg som Holden (2013) menar ett Boundary Object som både sätter gränser för vad som tillåts, samtidigt som det
en potential att bli ett verktyg som hjälper oss att öppna en dialog, dela information och skapa konsensus kring olika frågor vilket möjliggör för olika aktörer att prata samma språk. Det skapas då ett forum som i sin tur leder till att en ny praxis kan utvecklas, ett forum som blir ett sätt att skapa sense-making där olika aktörer pratar samma språk, delar samma förståelse och förstår varandra (Alderman et al. 2005). Indikatorer, planeringsverktyg och
hållbarhetscertifieringssystem skapar därför ett ramverk för vår gemensamma förståelse om hur våra beslut också påverkar vår framtid.
“Möjligheten för världens städer att ta ledningen i hållbarhetsarbetet har blivit tydlig. Parallellt med internationella processer om klimat- och andra framtidsfrågor behövs starka lokala aktörer som går före och visar vägen. Aktörer med visioner och
handlingskraft, men också med mandat att agera. Morgondagens ledstjärnor är de städer som snabbt antog utmaningen” (WWF, 2012:2).
Utmaningen som uppdagats är att dagens urbanisering sker i sådan hög takt och omfattning samt med en så stor grad av komplexitet att det utmanar våra traditionella paradigm och de
konventionella verktygen riskerar att bli otillräckliga. Det kommer medföra förändringar i hur vi alla, även politiker och andra beslutsfattare, både tänker och agerar utifrån dessa nya
förutsättningar. Nya metoder och tillvägagångssätt med ett nytt integrativt och
multidimensionellt angreppssätt kommer bli nödvändigt. Det gör att höga insatser med lite utrymme för misstag kommer att krävas eftersom utvecklingen i många städer faktiskt inte är hållbar, varken socialt eller ekologiskt och då inte heller ekonomiskt (Katz, Altman & Wagner, 2007).
Det faktum att mycket fler människor kommer att bo tillsammans på en relativt liten yta sätter stor press på hur städer bör planeras och utformas för att kunna möta mångfalden hos den framtida stadsbefolkningens behov och önskemål. Fenomenet urban sprawl är ett resultat på hur städer världen över expanderar och växer utåt för att möta en snabbt växande befolkning. Detta fenomen har en negativ klang i stadsutvecklingssammanhang eftersom närliggande naturlandskap tas i anspråk genom detta byggnadssätt, vilket inte går i led med en ekologisk hållbar
stadsutveckling (Larsson & Germundsson, 2012). Istället eftersträvas en förtätning med innebörden att stadens ytor och resursflöden kan planeras på ett effektivare sätt med lokala lösningar som främjar ekologiska, sociala och ekonomiska aspekter (Andrén, 2009). I båda situationerna, utbredning eller förtätning, uppstår konflikter avseende markanvändningen mellan konkurrerande intressen. I många fall resulterar detta i att grönytor nedprioriteras och byggs bort till fördel för andra ekonomiska intressen (Jansson et al., 2013; Boverket, 2007).
Stadens grönstruktur och dess ekosystemtjänster är viktiga för befolkningens välbefinnande ur många olika avseenden. Trots detta har världens städer, under flera decennier, byggts tvärtemot den tanken. Gränsen mellan stad och naturlandskap har gjorts tydlig sedan naturliga ytor kontinuerligt ersatts av artificiella byggmaterial som betong och asfalt (Whiston Spirn, 1984). Många negativa reaktioner har uppdagats avseende stadens framväxt och funktion, exempelvis genom Odum (1971) som lyfter staden som en parasit i biosfären. Detta grundas främst på stadens beroende av omvärlden att tillgodoses av stora resursflöden som mat, energi och vatten. Staden är således inte självförsörjande utan beroende av sin omvärld med en påverkan som sträcker sig långt utanför stadsgränserna (Bolund & Hunhammar, 1999).
Grönytornas viktiga värden och nyttor för samhället riskerar därför att gå förlorade och forskning har genom åren bedrivits med fokus på vad konsekvenserna av denna stadsutveckling faktiskt innebär för både stadsmiljön och människans välbefinnande. Resultaten visar att stadens grönytor
kan vara mångfunktionella med möjlighet att främja både psykisk och fysisk hälsa hos människan samt att de kan tillhandahålla flera olika ekosystemtjänster samtidigt. Dessa ekosystemtjänster kan avlasta stadens infrastruktur genom att exempelvis verka vattenreglerande samtidigt som den mänskliga komforten ökar, genom ett behagligare mikroklimat som dessutom erbjuder rekreativa värden och möjlighet till återhämtning (Kaplan & Kaplan, 1989; Ulrich, 1983; Costanza et al., 1997).
Boverket (2010a) menar att grönskans roll måste börja räknas som en strategisk investering om staden ifråga ska kunna utgöra en attraktiv plats för boende och besökare. Grönskans
ekosystemtjänster bör därför ses som en självklar del av den hållbara stadsutvecklingen både för att främja en stads ekologiska hållbarhet då de ger renare luft och vattenavrinning, den sociala i form av rekreation och välbefinnande samt den ekonomiska genom att de ökar stadens
attraktivitet och minskar samhällskostnader som exempelvis översvämningar och ohälsa skapar. I regeringens elva folkhälsomål går det även att finna rekreation och sociala möten i utomhusmiljö som en viktig tillgång för att säkerställa befolkningens hälsa och livskvalitet (Boverket, 2007). Vidare lyfter Jansson et al. (2013) de nationella folkhälsomålen och menar att dessa samt de nationella miljömålen kan uppfyllas samtidigt, om gröna och blå element strategiskt planeras in och prioriteras i stadsmiljön. Att de gröna och blåa elementen är en förutsättning för en hållbar stadsutveckling och därmed en oumbärlig del av stadsmiljön. Dock poängterar Jansson et al. (2013) att det råder en bristande kunskap och förståelse för de gröna miljöernas betydelse i våra städer. Att en svag lagstiftning i kombination med en önskan att förtäta, ofta resulterar i att mängden grönyta blir allt mindre och mindre. Viktiga värden som gröna och blå miljöer besitter, riskerar därför att gå förlorade och dessa värden är av stor vikt för stadens invånares hälsa och livskvalitet samt stadens attraktivitet och klimatanpassning. Jansson et al. (2013) poängterar därför behovet av en ökad förståelse och kunskap om grönytornas mångdimensionella värden för att vidare kunna föra kvalificerade resonemang vid planering, design och förvaltning av stadens ytor.
1.2 Syfte och frågeställning
Syftet med denna uppsats är att tydliggöra begreppen välbefinnande och ekosystemtjänster samt att visa hur dessa är kopplade med varandra i urbana grönområden. Genom att synliggöra
kopplingarna mellan välbefinnande och ekosystemtjänster i grönområden kan vi sedan analysera hur väl dagens planeringsverktyg för urban grönska kan säkerställa det mänskliga välbefinnandet samtidigt som olika ekosystemtjänster möjliggörs, aspekter som är viktiga för den sociala, ekologiska och därmed den ekonomiska hållbarheten. Detta för att ytterligare öka kunskapen och förståelsen för de urbana grönytornas värden genom att visa på dess mångfunktionalitet samt för att utforma en argumentation som kan höja de urbana grönytornas prioritet i den framtida stadsutvecklingen.
Frågeställningarna för denna uppsats är följande:
• Hur ser kopplingen mellan aspekterna välbefinnande och ekosystemtjänster ut i litteraturen? • Hur kan kopplingen mellan välbefinnande och ekosystemtjänster premieras vid planering? • Hur kan nuvarande planeringsverktyg för urban grönska ta hänsyn till dessa aspekter?
1.3 Avgränsning
Vår avgränsning för detta arbete kommer främst belysa relationen mellan de sociala och ekologiska värdena kopplat till aspekterna ekosystemtjänster och välbefinnande i den urbana grönstrukturen. Det ekonomiska perspektivet avseende strategisk planering av grönytor kommer nämnas kortfattat för att visa på eventuella vinster för samhället men perspektivets ytterligare innebörd kommer inte att vidare undersökas. I arbetet kommer fokus främst ligga på aspekterna
välbefinnande och ekosystemtjänster med koppling till urbana grönytor och således inte till inomhusmiljöer eller andra naturmiljöer utanför staden där dessa kopplingar eventuellt även går att finna. Ytterligare en avgränsning för arbetet är att vi enbart kommer titta på planeringsverktyg för urban grönska och således inte på andra styrdokument som rör den urbana grönskan, som exempelvis grönplaner. Hade vi haft mer tid att utföra detta arbete, hade vi gärna velat rikta oss mot de som arbetar med grönyteplanering i praktiken. Detta genom djupare fallstudier och intervjuer. Detta tillvägagångssätt hade kunnat ge arbetet ytterligare tyngd och en mer nyanserad bild av grönstrukturens roll i staden, hur de planeras samt vilken prioriteringsgrad dessa får i förhållande till andra konkurrerande intressen. Men vi såg en relevans i att först förstå och utgå ifrån planeringsverktygen innan praktiken kunde kopplas in, därför föll valet på att analysera aktuella planeringsverktyg för urban grönska i ett första skede.
1.4 Disposition
Arbetet består av fyra delar: En litteraturstudie, en kvalitativ analys, ett projektförslag och en slutsats.
• Del A: Denna del innehåller uppsatsens inledning, syfte och frågeställningar som behandlas i uppsatsen. Därefter följer en teorigenomgång av begreppen ekosystemtjänster och välbefinnande samt kopplingarna begreppen emellan.
• Del B: Denna del innehåller en nulägesanalys av planeringsverktygen Miljöbyggprogram
SYDs och Norra Djurgårdsstadens grönytefaktor.
• Del C: Denna del innehåller ett förslag på hur Miljöbyggprogram SYD kan utvecklas med utgångspunkt från de brister som synliggjorts i nulägesanalysen. Förstudien
Mijlöbyggprogram SYD version 3.0 – Tillägg för välbefinnande och ekosystemtjänster är tänkt
att ligga till grund som beslutsunderlag för ett framtida projekt.
• Del D: Denna del innehåller de slutsatser som dragits, en avslutande reflektion samt förslag på vidare studier.
2. Metod
Detta kapitel redogör för den metod som använts vid framtagandet av uppsatsen Grönytans roll i
den täta staden – En studie om planering för välbefinnande och ekosystemtjänster och förstudien Miljöbyggprogram SYD version 3.0 – Tillägg för välbefinnande och ekosystemtjänster.
Denna uppsats ämnar öka förståelsen för grönstrukturens betydelse i staden för dess invånare och utgörs av en litteraturstudie och en kvalitativ analys av dagens planeringsverktyg för urban
grönska. Detta för att undersöka hur kopplingarna mellan det mänskliga välbefinnandet och ekosystemtjänster är planerbara. Vid arbetets start var avsikten att skriva om
hållbarhetscertifieringssystem för stadsområden, ett ämne som vi anser särskilt intressant eftersom vi båda läser mastersprogrammet i Hållbar stadsutveckling vid SLU Alnarp och Malmö högskola. Swedish Green Building Council (2014) är i nuläget igång med att ta fram en nationell modell för detta ändamål och vår förhoppning var att vi då kunde skriva arbetet i partnerskap med dem. Dock framgick det under arbetets gång att det inte fanns tillräckligt med underlag, empiriskt material, att ta del av eftersom arbetet med att ta fram modellen sker i skrivande stund. Därav ändrade vi inriktning för arbetet mot planeringsverktyg för urban grönska, för att på detta sätt undersöka hur väl dessa verktyg kan säkerställa välbefinnande och ekosystemtjänster som är viktiga aspekter inom social och ekologisk hållbarhet.Vid det tillfället trodde vi inte att skiftet av inriktning skulle komma att påverka den text som vi då hittills arbetat fram. Detta visade sig inte stämma och vid ett senare skede i arbetet behövdes stora modifikationer göras. Den nya
inriktningen baserade vi på faktumet att hållbarhetscertifieringssystem och de aktuella
planeringsverktygen för grönska spelar på liknande villkor och med möjlighet att bli Boundary Objects som sätter gränser, ställer krav och skapar konsensus. Därför går det att påstå att modellerna i mångt och mycket tjänar liknande syfte i planeringen. Därmed skrivs inte detta arbete mot någon beställare eller med någon specifik partner.
2.1 Teori och litteraturstudie
I del A kommer en litteraturstudie att utföras med syfte att skapa en kunskapssammanställning där de urbana grönytornas värden kartläggs och synliggörs. Kopplingarna mellan
ekosystemtjänster och välbefinnande med fokus på psykisk och fysisk hälsa, kommer särskilt att belysas för att visa hur nära sammanlänkade dessa är. Valet av detta tillvägagångssätt grundar sig i
behovet av ett integrativt synsätt för att uppnå hållbar utveckling och för att visa hur urbana grönytor kan stå som viktig värd för att främja både den mänskliga- och miljömässiga hälsan i staden. Litteratur som vi har använt för litteraturstudien behandlar därför dels begreppet ekosystemtjänster samt aspekter av social hållbarhet för att synliggöra det mänskliga
välbefinnandet. Vidare har även litteratur hämtats ur miljöpsykologin som forskningsfält för att visa de kopplingar som finns mellan de två tidigare nämnda ingångarna. Litteraturen som
behandlar ekosystemtjänster utgår ifrån Costanza et als. (1997) studie som satte ramarna för hur vi fortfarande ser på ekosystemtjänster idag. Denna artikel har utgjort grunden för vilka artiklar som vidare valts då dessa bygger vidare på den kategorisering av tjänster som Costanza et al. (1997) utformade. Litteraturen som valts ut för genomgången av begreppet välbefinnande är dels hämtad från svenska och internationella samhällsorgan som riktar sig åt den sociala hållbarheten. Vidare har även artiklar som behandlar Nussbaums (2000) teorier om människans capabilities fått stort utrymme eftersom dessa idéer framhäver kriterier som sammantaget möjliggör för
människan att leva ett gott liv. Kopplingarna begreppen emellan har gjorts med hjälp av miljöpsykologin som forskningsfält, en koppling som är gjord utifrån författarnas preferenser. Inom detta fält möts människa och natur och därför såg vi en stor relevans i att koppla samman begreppen ekosystemtjänster och välbefinnande genom detta fält. Inledningsvis har boken Svensk
miljöpsykologi av Johansson och Küller (2005) använts som utgångspunkt för att redogöra för
och Kaplans (1995) teori Attention Restoration Theory samt Ulrichs (1983) Psychoevolutionary
Theory. Därför ges en genomgång av dessa innan arbetet leder över mot de åtta karaktärerna som
utgår från denna grund och beskriver kvalitéer i naturmiljöer som människan finner tilltalande och blir därför blir kopplingen mellan de två tidigare nämnda teoretiska ingångarna. Den del i teorikapitlet som behandlar de åtta karaktärerna utgår ifrån Grahn (2005) då det är han som är upphovsman till dessa.
Arbetet har till stor del utformats efter vetenskapliga artiklar eftersom det mesta inom dessa fält publiceras i denna form. Sökmotorerna som använts är Google Scholar och Malmö högskolas söktjänst Summon. När urvalet av artiklar gjorts har vi tagit hänsyn till dess legitimitet, ifall de är peer reviewed samt hur de använts och refererats inom respektive forskningsfält. Då bra och relevanta artiklar hittades gjordes vidare sökningar utifrån intressanta referenser i dessa artiklar. Litteratur har även sökts som utgår från Svenska förhållanden då detta arbete är riktat mot grönstrukturens roll i Svenska städer. Detta har gjorts med följande sökord både på svenska och engelska: hållbar stadsutveckling, välbefinnande, ekosystemtjänster, urban grönska,
mångfunktionella ytor, strategisk planering, grönytefaktorn och de åtta karaktärerna. 2.2 Nulägesanalys
I del B kommer först en introduktion av vad som är vägledande för den fysiska planeringen på kommunal nivå avseende att säkra tillgången till bostadsnära natur. Vidare undersöks
planeringsverktyg för grönska som är aktuella och används i Svenska städer idag samt hur väl de kan säkerställa det mänskliga välbefinnandet och premiera olika ekosystemtjänster. Valet landade i att analysera Miljöbyggprogram SYD som används i Malmö och Lund samt Norra
Djurgårdsstadens grönytefaktormodell som används i Stockholm. Detta eftersom dessa två
grönytefaktormodeller är de mest utarbetade inom stadsplaneringen i Sverige idag. Valet av de båda modellerna görs eftersom det inte existerar någon grönytefaktormodell för allmän platsmark på stadsområdes nivå, som egentligen hade lämpat sig bättre för denna uppsats eftersom vi skriver om urbana grönytor i även större skalor, därmed kan vi endast göra analysen utifrån Malmö och Lunds samt Stockholms två grönytefaktormodeller som tillämpas på kvartersnivå.
Grönytefaktormodellerna kommer att analyseras genom de åtta karaktärerna, som tagits fram av forskare inom miljöpsykologin för att beskriva sociala värden och kvalitéer som människan finner tilltalande i grönområden. De åtta karaktärerna har genom flera studier fastställts som mest fördelaktiga, för att människan ska uppleva platsen intressant och inbjudande. Eftersom att karaktärerna besitter olika kvalitéer som tilltalar oss människor vid olika sinnesstämningar, både vid ett mer utåtriktad engagemang som vid ett mer inåtriktad engagemang, finns det en poäng att säkerställa samtliga karaktärer så att stadsbefolkningen har både närhet och tillgång till dessa. Vidare är det därför av vikt att planeringsverktyg för att säkerställa grönska även tar hänsyn till detta faktum och inte enbart säkerställer grönyta oberoende på dess framtida användning. Genom att undersöka de olika karaktärerna enskilt, kan vi vidare analysera kopplingar eller avsaknad av de faktorer som grönytefaktormodellerna innehåller och som eventuellt kan bidra till att karaktären säkerställs. Under varje karaktär kommer även en koppling göras avseende vilka ekosystemtjänster som karaktären specifikt kan ge upphov till, för att återigen visa hur nära kopplade planering för välbefinnande är med planering för ekosystemtjänster om den görs på ett strategiskt sätt. Diskussionen om ekosystemtjänster tar avstamp i en tabell för urbana
ekosystemtjänster som två Svenska forskare tagit fram över Stockholm. Analysen kan således visa hur väl dessa planeringsverktyg kan säkerställa mångfunktionella ytor utifrån både ett ekologiskt och socialt perspektiv. En kritik kan dock riktas mot att det inte framgår hur Bolund och Hunhammar (1999) utarbetat sin tabell 1 över urbana ekosystem som vi använder oss av i analysdelen. Det framgår inte om det finns några evidensbaserade studier som kan stödja de
urbana ekosystem som tagits fram men eftersom denna är framtagen utifrån rådande förhållande i Stockholm ser vi en tyngd i att använda den. Däremot är ekosystemtjänsterna som lyfts av Bolund och Hunhammar (1999) baserade på Costanza et als. (1997) kategorisering som fått ett stort akademiskt genomslag, vilket ger dem en legitimitet.
2.3 Framtagande av projektplan
I del C kommer ett eget projektförslag att presenteras. Detta projektförslag har tagit avstamp i de brister som vi genom analysen synliggjort avseende Miljöbyggprogram SYDs begränsande
möjligheter att säkra grönytor som främjar det mänskliga välbefinnandet samt ett användande av platser. Projektförslaget behandlar utredningsfasen av en utveckling av Miljöbyggprogram SYD för att göra denna modell mer heltäckande genom att även inkludera sociala faktorer.
Utvecklingen av Miljöbyggprogram SYD grundas på de åtta karaktärerna som genom
teorikapitlet visat sig framgångsrika att planera efter för att säkerställa kvalitéer i utemiljön som främjar det mänskliga välbefinnandet samtidigt som det möjliggör för ekosystemtjänster. Styrkan med att utforma förstudien på detta sätt är att teorin som presenterats i uppsatsen kan kopplas samman med praktiken och de planeringsverktyg som används inom samhällsbyggnad idag. Eftersom hela projektet saknar en faktisk beställare är tanken att förstudien kan ligga till grund för beslutsfattande om ett eventuellt genomförande av projektet. På grund av arbetets tidsram fanns det inte möjlighet att finna en ny projektbeställare och därför föll beslutet på att utforma förstudien med Miljöbyggprogram SYD som fiktiv projektbeställare. Eftersom det är en fiktiv projektplan har de olika delarna utformats efter vad vi ansett vara mest relevant och realistiskt för projektet för att det ska bli fullt genomförbart. Med denna utgångspunkt har vi vidare kunnat identifiera relevanta intressenter, vilka risker och framgångsfaktorer som rör projektet samt hur projektet med fördel kan utföras och finansieras. Här var mallen för förstudie/projektplan som Malmö högskola tillhandahöll till stor hjälp för inspiration. Vidare studerades tidigare uppsatsers upplägg för ytterligare vägledning till förstudiens olika delar.
2.4 Lärdomar av metod – styrkor och svagheter
Det finns inte mycket kritik att finna inom akademin mot varken ekosystemtjänster eller
välbefinnande som vägledande begrepp inom samhällsplanering. De båda teoretiska ingångarna är högt önskvärda för att uppnå en hållbar stadsutveckling. Däremot fann vi, precis som många andra teoretiker, det svårt att finna uttalade och utarbetade kopplingar begreppen emellan. Valet av miljöpsykologi som koppling mellan de båda begreppen blev ett sätt att fylla detta tomrum och knyta samman två ingångar som i mångt och mycket går hand i hand. Detta genom den subjektiva argumentationen att ekosystemtjänster är beroende av naturliga element för att upprätthållas samtidigt som naturliga miljöer påverkar det mänskliga välbefinnandet positivt. Av denna anledning förenar naturen dessa två begrepp, en koppling som miljöpsykologin belyser även om begreppet ekosystemtjänster inte uttalat nämns inom forskningsfältet.
Denna uppsats och arbetet med förstudien har gett oss en bra grund inför kommande arbetsliv med liknande frågor. En styrka med arbetet är de olika akademiska bakgrunder som vi som författare har med oss in i denna uppsats. Det ger en bredd då vi besitter olika kompetens och intresse som kompletterar varandra i frågan om kopplingar mellan ekologiska och sociala aspekter. En svaghet med arbetet är dock att vi inte lyckats koppla det eller våra idéer med en extern part och därmed saknas en förankring mot praktiken som hade kunnat ge arbetet en ytterligare dimension.
3. Teori
Innebörden av ekosystemtjänster som begrepp och koncept kommer först att presenteras, följt av en genomgång av den sociala hållbarhetens innebörd med fokus på aspekten välbefinnande och vidare hur denna aspekt ter sig i urban miljö. Därefter kommer funna kopplingar mellan urbana ekosystemtjänster och mänskligt välbefinnande att belysas.
3.1 Ekosystemtjänster
3.1.1 Begreppets uppkomst och innebörd
Människan har genom tiden varit i ett tätt förhållande med naturen. Vi har alltid uppfattat och dragit nytta av det vi nuförtiden kallar för ekosystemtjänster (Fisher et al. 2009). Pickett et al. (1997) förklarar ekosystem som konceptuella strukturer där organismer och dess fysiska miljö är länkade och samverkar. Ekosystemen kan variera i storlek och innefatta allt från en hel biosfär till de mikroförhållanden som ryms i en trädstam eller ett vattendrag. Vidare menar Pickett et al. (1997) att styrkan med ekosystem som koncept är att det blir ett viktigt vetenskapligt redskap för att beskriva olika delar av vår värld. År 1997 fick begreppet ekosystemtjänster ett stort genomslag då två forskare tog sig an att försöka definiera detta begrepp. Den ena var Costanza et al. (1997) med artikeln The value of the world´s ecosystem services and natural capital, som handlar om värderingen av de tjänster naturen erbjuder. De uppskattade att värdet på 17 av de mest värdefulla ekosystemtjänsterna i vår biosfär uppgick till 33 biljoner dollar för världsekonomin. Som jämförelse uppgick den globala bruttonationalprodukten för samma år till 18 biljoner dollar. Den andra forskaren som bidrog till detta genomslag var Daily et al. (1997) med sin bok Nature´s
services: societal dependence on natural ecosystems. Denna bok samlar vetenskapen från en rad olika
discipliner för att undersöka ekosystemtjänsternas karaktär och värde. Den belyser vilka skador som skett och hur dessa i sin tur påverkar det mänskliga samhället. Dessa två texter bidrog med ett stort genomslag för arbetet kring ekosystemtjänster och har lagt grunden till där vi är idag. Den definition som togs fram av Costanza et al. (1997) och Daily et al. (1997) är följande: “Ekosystemtjänster är de nyttor människan kan erhålla från ekosystemen”. Denna definition har varit tongivande för bland andra de Groot et al. (2002) som tog fasta på de 17 karaktärer Costanza et al. (1997) lyfte fram och började tala om dess funktioner för att inte bara se dem ur dess
monetära värde. Istället visar de Groot et al. (2002) ett mer integrerat ramverk för
ekosystemtjänsterna och den komplexitet som ligger i naturprocessernas interaktioner. En vidareutveckling och omarbetning av kategorierna till de vi har idag, sker till stor del genom de Groot (2002; 2006) och en FN-baserad satsning vid namn Millennium Ecosystem Assessment (MEA). Denna satsning har som syfte att närma sig de konsekvenser som ekosystemens
förändring har för det mänskliga välmåendet. Rapporten öppnar en vetenskaplig kunskapsbas för beslutsfattare, ett sätt att kommunicera både värdet och nyttan av ett hållbart förhållningssätt till ekosystemtjänsterna (MEA, 2005). Kategorierna som vi känner dem idag är följande:
• Stödjande (t.ex. fotosyntes, näringsämnescirkulation) • Försörjande (t.ex. livsmedel, virke, vatten)
• Reglerande (t.ex. reglering av vatteninfiltrering, temperatur och klimatreglering, pollinering)
• Kulturella (t.ex. rekreation, kulturhistoriska och estetiska värden)
Eftersom funktionerna i ekosystemtjänsterna är baserade på nyttor de tillhandahåller för
människan, har de också en direkt inverkan på människan (de Groot, 2010). Våra fundamentala behov som mat, vatten och ren luft är beroende av att de försörjande tjänsterna fungerar som de ska. Vidare är de försörjande tjänsterna direkt beroende av både de stödjande och de reglerande tjänsterna för att överhuvudtaget kunna förse oss med olika förnödenheter (MEA: health synthesis,
2005). Det är tjänster som är relativt enkla att greppa och förstå vad de gör medan de kulturella tjänsterna är något mer diffusa. Fisher et al. (2009) lyfter sambanden mellan de olika
ekosystemtjänsterna och menar att de reglerande och de kulturella ofta har ett samband. I exempelvis grönstrukturer eller parker, återfinns både tekniska värden tillsammans med estetiska värden. Således har också en syn på hur ekosystemtjänsterna är sammankopplade med det mänskliga välbefinnandet vuxit fram (de Groot, 2010).
Men kopplingarna mellan förändringar i miljön och den mänskliga hälsan är komplexa eftersom de oftast är indirekta. Förändringens följder kan visa sig på andra platser än där själva
förändringen ägde rum och dessa följder behöver inte heller visa sig direkt, utan kan ske över tid. De bakomliggande faktorerna för detta kan vara många och det behöver inte endast vara en nämnare (MEA: health synthesis, 2005:2). Oavsett hur vi väljer att se ekosystemen och vilka avgränsningar som görs sker en påverkan, inom systemet påverkar de olika organismerna varandra precis som en påverkan sker i den aktuella fysiska miljön (Naturvårdsverket, 2012).
Som en uppföljning av MEA kom år 2008 den första TEEB interim rapporten vars syfte var att visa den svårighet som ligger i att utforska ekosystemtjänsterna för att kunna implementera dem i planeringen. TEEB, som är en förkortning av The Economics of Ecosystem and Biodiversity, startades på initiativ av G8-länderna och drevs av Tyskland och Europakommissionen. För att sedan övergå till att drivas i FNs regi genom organet UNEP United Nations Environment
Programme och har följts upp med flertalet rapporter och utredningar. TEEBs uppdrag är att
analysera de globala ekonomiska vinsterna som en biologisk mångfald kan ge och visa
kostnaderna för en förlust i biodiversiteten. De tillhandahåller värderingsverktyg och utvecklar policyer för bevarande med syftet att vara kostnadseffektiva och således hållbara (TEEB, 2008). Även om arbetet med ekosystemtjänster i Sverige ligger i sin linda är detta begrepp inte någon nyhet. I skrivande stund arbetar Naturvårdsverket med en från regeringen beställd
kommunikationssatsning angående ekosystemtjänster som ska stå klar 2018
(Miljödepartementet, 2014). En satsning som går i led med WWFs (2012) åsikt om att värdering och utredning av ekosystemtjänster är en nyckeltillgång som hjälper beslutsfattare att göra väl avvägda planerings- och investeringsbeslut. Beslut som de mänskliga samhällena och dess globala ekonomiska struktur blir direkt beroende av (MEA, 2005). Det kan konstateras att
mänskligheten är en stor bidragande faktor till de globala förändringar i ekosystemens dynamik vi ser idag, från det lokala ut i hela biosfären (Folke, 2006). En problematik som sammanfattas av Niemelä et al. (2010:2) “The ability of ecosystems to benefit human population is jeopardized by
human actions “.
3.1.2 Ekosystemtjänster i urban miljö
Konijnendijk et al. (2013) ger i rapporten Benefits of Urban Parks, a systematic review en förklaring till vad en urban grönstruktur kan innehålla. De menar att denna struktur rör mer än bara parkerna och innefattar mer skogslik natur som exempelvis gatuträd, kvartersplanteringar, kyrkogårdar, privata och semiprivata trädgårdar, gröna tak och idrottsfaciliteter. Den urbana grönstrukturen är således inte avskilda grönytor utan den utgörs av en sammanlänkad struktur och definieras i rapporten som:
Urban parks are defined as delineated open space areas, mostly dominated by vegetation and water, and generally reserved for public use. Urban parks are mostly larger, but can also have the shape of smaller ‘pocket parks’. Urban parks are usually locally defined (by authorities) as ‘parks’ (Konijnendijk et al., 2013:2).
Bolund och Hunhammar (1999) har gjort en liknande kategorisering där de utgått från Svenska förhållande och lyft urbana ekosystem i Stockholm för att därefter synliggöra vilka
ekosystemtjänster som är av störst relevans i de urbana systemen. Det rör sig om sju olika
ekosystem som skapar denna urbana grönstruktur och dessa nämns som naturliga även om de till viss eller större del är manipulerade av människan. Dessa är:
• Gatuträd är träd som står för sig själv, ofta omgärdade av hårdgjord mark. (Ett enskilt
gatuträd är för litet för att verka som ett ekosystem och ska därför ses som ett element i ett större system.)
• Gräsplaner och parker är omhändertagna grönytor med en blandning av gräs, träd, buskar
och andra växter. Lekplatser, golfbanor och liknande ytor är inräknade i denna kategori. • Urbant skogslandskap är mindre omhändertagna områden med en högre träddensitet än en
park.
• Odlad mark och trädgårdar är olika kultiverade ytor för odling av exempelvis mat etc. • Våtmark är olika sorters kärr- och träskmarker.
• Sjöar och hav är öppet vatten. • Bäckar och åar är vatten i flöde.
Andra ytor i staden som har en förmåga att stå som ett ekosystem och vara värd för en stor biodiversitet är soptippar och ruderatmarker. Men eftersom dessa är helt konstruerade ytor går det därför att placera in många av de ovan listade ekosystemen på dessa platser vilket gör att de faller bort från urvalet (Bolund & Hunhammar, 1999).
Genom att se en stads ekologi utifrån dess ekosystem framträder också ett fokus på de gröna miljöernas funktioner, vilket är grundläggande för att förstå vilka processer som äger rum (Pickett et al., 2001). Det är funktioner och processer som både Bolund och Hunhammar (1999) samt Konijnendijk et al. (2013) på snarlika sätt lyfter och diskuterar. Genom Costanza et al. (1997) 17 mest värdefulla ekosystemtjänster framhäver Bolund och Hunhammar (1999) sex stycken som är av högst relevans för urbana områden. De sex som lyfts är: luftfiltrering, mikroklimatreglering, ljudreduktion, regnvatteninfiltration, avloppsrening samt rekreation och kulturella värden. Det är tjänster som ställer vissa krav på den plats där de förekommer och som tabell 1 visar är dessa tjänster också ofta sammanlänkade med varandra (Bolund & Hunhammar, 1999). Det blir tydligt hur alla urbana ekosystem bidrar till mikroklimatet och utgör ett viktigt värde för
rekreation. Våtmarker utmärker sig här som det ekosystem som har en potential att vara värd för alla de urbana ekosystemtjänster som listats och därför är de också rankade som det mest
värdefulla ekosystemet i Costanza et al. (1997) studie.
Tabell 1. Urbana ekosystem och dess ekosystemtjänster (Bolund, & Hunhammar, 1999). Gatuträd Gräsplan
/park Urbant skogs-landskap
Odlad mark /trädgård
Våtmark Sjö/hav Bäckar/åar
Luftfiltrering x x x x x Mikroklimatregl-ering x x x x x x x Ljudreduktion x x x x x Regnvattensinfi-ltration x x x x Avloppsrening x Rekreation och kulturella värden x x x x x x x
3.2 Välbefinnande
3.2.1 Välbefinnande som en aspekt av social hållbarhet
Begreppet välbefinnande innefattar tillstånd av både psykisk- och fysisk hälsa. World Health Organization, WHO, definierar välbefinnande som “Health is a state of complete physical, mental
and social well-being and not merely the absence of disease or infirmity” (WHO, 2015). Detta
begrepp berör människan och hennes tillstånd och är därför en viktig aspekt inom den sociala hållbarheten. Dempsey et al. (2011) menar att social hållbarhet är ett brett multidimensionellt koncept där ingen konsensus råder huruvida målen ska definieras eller uppnås. Definitioner för social hållbarhet är ofta av komplex natur och en universal definition hade blivit svårapplicerad eftersom olika förutsättningar råder världen över (Nussbaum, 2000; Boverket, 2010b). Därför har olika definitioner på social hållbarhet tagits fram under åren och inriktningarna skiljer sig beroende på vilken forskare, författare eller organisation som skapat den. Boverket presenterade en definition av social hållbarhet i sin kunskapsöversikt Socialt hållbar stadsutveckling (2010b). Definitionen berör främst stadens utveckling mot ökad integration och minskad
boendesegregation och är en definition som är knuten till deras verksamhetsfält. Vidare poängterar Boverket att en exakt definition av vad social hållbarhet innebär inte är möjlig för dem att göra (Boverket, 2010b). Vidare lyfter Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) en bredare definition av social hållbarhet som lyder:
“att skapa ett samhälle där alla människor ges lika möjlighet till en god livsmiljö utifrån
skilda behov och förutsättningar samt att behov och rörelsemönster beaktas ur ett vardagsperspektiv genom en välplanerad integrerad stadsstruktur” (SKL, 2010:7).
Ekonomen och nobelpristagaren Amartya Sen (1980) har haft en betydande roll för
välfärdsforskningen avseende hur välfärd inte endast bör beräknas med välfärdsmåttet BNP, som exkluderar människan i sitt system. Istället argumenterar Sen för de mänskliga sociala förmågorna utifrån tanken om capabilities. Idéerna om capabilities eller den mänskliga förmågan, som en universell rättighet, lyfts även fram av Nussbaum (2000). I texten lanserar Nussbaum (2000) en förmågebaserad modell som framhäver tio kriterier som sammantaget möjliggör för människan att leva ett gott liv. Dessa kriterier lyder: liv, hälsa, integritet, sinnen, känslor, praktiskt förnuft, samhörighet mellan människor, gemenskap med andra arter, lek samt kontroll över den egna omgivningen både politiskt och mentalt. Faktorerna ger människan möjlighet till ett så gott liv som möjligt, utifrån vad individen själv sätter för ramar.
Robeyns (2005) jämför Sens och Nussbaums argumentation om capabilities och menar att det finns både likheter och olikheter i de bådas arbete. Robeyns (2005) menar att den
förmågebaserade modellen utgör en bred normativ utvärderingsram där det ges en möjlighet att bedöma individernas välbefinnande och sociala situation i ett föränderligt samhälle. Detta är en integrativ modell som innehåller flera mångdimensionella aspekter av välbefinnande, vars fokus ligger på vilka möjligheter människan ges för att leva ett gott liv (capabilities) samt vad hon sedan faktiskt uppnår (outcomes). Robeyns (2005) lyfter att de främsta skillnaderna mellan Sen och Nussbaums uppfattning av capabilities är att Sens bygger sin grund på ekonomiska teorier och Nussbaum på att förstå individens agerande och potential.
Flera initiativ har tagits som på olika vis försöker mäta människans välbefinnande med hjälp av olika indikatorer och index. Välbefinnande kan på detta sätt mätas med både subjektiva och objektiva indikatorer. Detta har den internationella organisationen Organisation for Economic
Co-operation and Development (OECD) tagit fasta på genom sitt Better life index. Deras rapport guidelines on measuring subjective wellbeing (2013) tar upp hur subjektivt välbefinnande kan och
införskaffas med stor omsorg och ha en stor representativ bredd för att bli så användbart som möjligt. Det är ett sätt att registrera olika livssituationer och synliggör hur människor både tänker om och upplever sina liv. Denna information utgör ett viktigt komplement till andra mer hårda indikatorer och tillsammans ger de en hel bild över en livssituation. Vidare har
organisationen WACOSS (2002) gjort ett liknande initiativ som utgår ifrån Australiensiska boendeförhållanden. Här lyfts principer för social hållbarhet som helhet, som i sin tur syftar till att undersöka betydelsen av ett hållbart samhälle och det mänskliga välbefinnandet. För att göra denna undersökning utvecklade WACOSS (2002:11) följande definition av ett hållbart samhälle:
“Social sustainability occurs when the formal and informal processes; systems; structures; and relationships actively support the capacity of current and future generations to create healthy and livable communities. Socially sustainable communities are equitable, diverse, connected and democratic and provide a good quality of life“.
Robeyns och van der Veen (2007) har utformat livskvalitetsindikatorer för en mer politisk tillämpning, vilket innebär att indikatorerna inte får utformas på för hög abstraktionsnivå. Vidare kan indikatorerna utformas av specialister för olika områden, för att få dem så operationella som möjligt. För en stor problematik ligger som Rittler & Webber (1973) menar i att uppnå de sociala indikatorer som tagits fram, då dessa ofta är på en högre icke operationell nivå. De menar att vi istället bör arbeta mer målsökande för att ha ett konkret mål att uppnå, vilket då också kan skapa en omdefinition av problemet. För när vi ser till den sociala problematiken i en stad är dessa Wicked Problems ofta ett symptom av ett annat problem. Det som visar sig i slutändan är kanske inte alltid det som gett upphov till problematiken. Tyvärr finns ingen regel för vilket angreppssätt som är de rätta när vi nu ska tackla dessa Wicked Problems utan arbetet bör snarare ses som en process. Att de sociala problemen aldrig blir lösta, utan vi gör bara en sorts
alternativlösning om och om igen tills det att vi kommer på något bättre (Rittler & Webber, 1973). Som Boverket (2010b) menar är social hållbarhet både en process och ett tillstånd. Processen formar långsiktigt de sociala villkoren för framtida generationer och tillståndet visar konsekvenserna för det sociala och ekonomiska livet idag. Utvecklingen ska ske i harmoni med samhället, för att leda till en samvaro mellan olika kulturella och socialt skilda grupper samtidigt som förbättringar i livskvaliteten ska komma till stånd för alla segment av populationen
(Davidson, 2009). I den modell som (WACOSS, 2002) presenterar går det att utläsa att förbättringar i livskvaliteten inte uppnås förrän alla tre dimensionerna av hållbarhet integrerar med varandra. I denna överlappning landar aspekter som att känna tillhörighet till en plats, att ha ett förhållande till naturen samt att människor ska ges möjlighet att leva i relation med rena element som luft, mark och jord. Med andra ord är det först då vi ser ett mänskligt
välbefinnande.
3.2.2 Teorier om restorativa miljöer
Inom miljöpsykologin finns det utvecklade teorier som kopplar samman människans
välbefinnande och naturen med dess ekosystemtjänster. Inom miljöpsykologin studeras relationen mellan människan och hennes omgivning, hur människan påverkas av sin omgivning samt hur vi genom vårt sätt att leva även påverkar den (Johansson & Küller, 2005). Ett av
forskningsområdena inom ämnet fokuserar på naturmiljöernas restorativa verkan som viktig för människans hälsa och välbefinnande. Här benämns restorativa miljöer som de miljöer som främjar återhämtning (Hartig, 2005). Två teorier som länge styrt den vetenskapliga forskningen om restorativa miljöer har utvecklats av makarna Kaplan och Kaplan (1989; Kaplan, 1995) och Roger Ulrich (1983). Båda teorierna har tagit avstamp i naturmiljöernas psykologiska värden.
Paret Kaplan utgår i sin teori Attention Restoration Theory angående återhämtning av
koncentrationsförmågan, ifrån att människan är beroende av den information som hon upplever i miljön omkring sig. Denna information lagras medvetet eller omedvetet och ger vidare upphov till känslor inom oss. Vidare menar paret att människan har två olika typer av informationsintag, riktad uppmärksamhet och fascination. Människans förmåga att rikta sin uppmärksamhet beror på en hämmande förmåga. På detta sätt menar Kaplan och Kaplan (1989) att en person medvetet måste undertrycka konkurrerande stimuli av intressantare natur, om personen utför en uppgift som denne anser ointressant. Exempelvis kan en dag på arbetet verka till mental utmattning eftersom personen ifråga hamnat inför tidigare okända problem som således krävt nya tankesätt, med innebörden att en stor mängd riktad uppmärksamhet och koncentration har krävts. Efter intensiva perioder där människan behöver använda stora mängder riktad uppmärksamhet under längre tid, kan allvarligare former av mental utmattning ta form (Kaplan, 1995). Detta är alltså en process som är ansträngande och förmågan att medvetet undertrycka konkurrerande stimuli mattas av i takt med att behovet av att utföra denna handling ökar. Hartig (2005) menar att stress och informationsöverflöd kan bidra till en utmattning av den riktade uppmärksamheten. När förmågan att medvetet rikta sin uppmärksamhet minskar och uttöms kommer detta resultera i lättretlighet hos personen, planeringssvårigheter, försämrad självkontroll och misstag vid
utförandet av uppgifter (Hartig, 2005).
För att personen ska kunna återhämta sig från detta tillstånd och öka sin förmåga att medvetet rikta sin uppmärksamhet, menar Kaplan (1995) att personen behöver uppleva fascination. En fascination som främst uppstår i mötet mellan människa och natur. Detta utbyte mellan
människa och natur kräver även andra faktorer som att vara borta, omfattning och kompabilitet för att en återhämtningsprocess ska kunna ske. Att vara borta innebär att få psykisk eller
geografisk distans från den miljö där arbetet vanligtvis utförs och faktorn omfattning innebär känslan av att miljön som främjar återhämtning uppfattas sammanhängande och greppbar
samtidigt som den lämnar plats för vidare utforskning. Den sista faktorn kompabilitet riktar sig åt människans intresse, att en kompabilitet måste råda mellan vad människan vill, kan och måste göra i den givna miljön (Kaplan, 1995). Denna miljöpsykologiska teori lyfter alltså naturmiljöer, framför andra miljöer, som mest fördelaktiga för att främja samtliga faktorer som krävs för en återhämtningsprocess eftersom den riktade uppmärksamheten är frånvarande här. Naturmiljöer skapar känslan av att vara borta samt är rika på intryck som människan av biologisk natur uppfattar som fascinerande (Kaplan, 1995).
Roger Ulrich (1983) teori Psychoevolutionary theory har tillskillnad från paret Kaplans teori med kognitiv inriktning, större fokus på människans känslomässiga och fysiologiska reaktionsmönster på visuell stimuli i miljön. Ulrich har vigt särskilt intresse för psykofysiologisk stressåterhämtning, genom att studera de reaktioner i miljön som reducerar stress hos människan (Hartig, 2005). Begreppet stress definierar Ulrich et al. (1991) som en reaktion som uppstår i samband med situationer som upplevs hotande eller utmanande för personens välbefinnande. Vidare menar Ulrich et al. (1991) att kroppen reagerar med både psykologiska och fysiologiska förändringar. Psykologiskt genom känslor som rädsla och ilska och fysiologiskt genom de förändringar som sker i kroppen som verkar för att mobilisera individen, nämligen de kardiovaskulära-, neurologiska- och skelettmuskulära systemen. Det går åt mycket energi för att mobilisera krafter och en reaktion som pågår under en längre tid kan därför leda till mental utmattning. Alltså är det människans instinktiva känslor inför en hotande situation, som ger upphov till stress och mental utmattning (Ulrich, 1983). Vidare menar Ulrich (1984) att en stressåterhämtningsprocess kan uppstå när personen ställs inför en viss visuell stimuli som framkallar känslor av välbehag och lugn. Detta betraktande kan ersätta negativa känslor mot positiva och på samma sätt blockera negativa tankar. Precis som att Kaplan och Kaplan (1989) lyfter naturmiljöer som mest
fördelaktiga för återhämtningsprocessen, kopplar även Ulrich´s teori ihop återhämtning och natur som mest fördelaktig miljö för snabb framkallning av positiva känslomässiga reaktioner. Denna teori har en stark koppling till evolutionen och Ulrich et al. (1991) hävdar därför att naturen är särskilt betydelsefull för människan eftersom hon en gång anpassat sig att leva bland djur och växter. Vidare lyfter Hartig (2005) både vegetation och vatten som fördelaktiga för att framkalla positiva, känslomässiga reaktioner utifrån denna teori.
Vidare menar Hartig (2005) att stadsmiljön som omgivning kan bidra till att människor behöver mentalt återhämta sig. En problematik som växer i takt med att fler människor väljer att bosätta sig i stads- eller tätbebyggda områden. Problematiken ligger därmed i att kunna erbjuda enkel tillgång till naturområden för återhämtning till samtliga stadsbor, samtidigt som andra intressen konkurrerar om stadens framtida markanvändning. Därmed menar Hartig (2005) att den
psykologiska och sociala nyttan som naturområden bidrar med, måste inkluderas när beslut fattas om hur staden i framtida ska ta form. Hartig (2005) menar att teorier om restorativa miljöer idag ofta tillämpas som argument för att förbättra tillgången på naturmiljöer för människor som bor i städer, för att på detta sätt skapa förutsättningar till bättre psykisk och fysisk hälsa.
3.2.3 De åtta karaktärerna - kvalitéer för välbefinnande
Patrik Grahn som är professor i landskapsarkitekturens miljöpsykologi, har under flera år studerat kopplingarna mellan människans välbefinnande och naturmiljöer. Grahn (2005) beskriver hur han under början av 1990-talet genomförde en serie studier av hem för sjuka, funktionshindrade eller äldre. Studierna genomfördes med stöd av olika metoder som gåturer, djupintervjuer, dagböcker med teckningar samt genom att låta informanterna fotografera de miljöer som de ansåg vara ideala för olika slags aktiviteter. Resultaten av dessa studier kunde visa att informanterna föredrog olika typer av naturmiljöer vid olika typer av sinnesstämningar. När informanterna kände sig trötta eller stressade föredrog de kravlösa naturområden men när de inte kände sig lika känsliga för intryck från omgivningen föredrog de sociala miljöer. Av detta kunde Grahn konstruera en pyramidmodell som visar människans känslighet för den fysiska-sociala omvärlden. I botten av pyramiden finns det inåtriktade engagemanget, som visar att en människas känslighet för omvärlden är som störst när den psykiska kraften är låg. Ovanför finns det
emotionella deltagandet följt av den nästhögsta nivån aktiv deltagande, för att i toppen finna det utåtriktade engagemanget där den psykiska kraften är hög (Grahn, 2005). Personerna som befinner
sig i toppen av pyramiden och har en hög psykisk kraft, delar gärna sina upplevelser med andra. Medan de personerna som befinner sig i botten och har låg psykisk kraft, drar sig undan, söker lugn och stöd från naturen (Grahn & Ottosson, 2010).
Vidare kunde Grahn se kopplingar mellan vilka naturmiljöer och naturkvalitéer som
informanterna i studierna drogs till vid olika sinnesstämningar. Åtta olika karaktärer med olika kvalitéer kunde urskiljas som bidrog till att platsen kändes extra vilsam, attraktiv eller lockande för människor att vistas i; Rofylld, Natur, Artrik, Rymd, Öppning, Skydd, Social och Kultur (Grahn & Ottosson, 2010).Genom åren har de åtta karaktärerna modifierats och ändrat syfte. Från att i början ses som parkkaraktärer omfattar nu dessa även andra typer av utemiljöer. Idag omtalas de kort och gott som karaktärerna (Skärbäck & Grahn, 2012). Tabellen nedan är en sammanställning av de åtta karaktärerna baserad på en artikel av Grahn och Stigsdotter (2010) samt Grahns kapitel i boken Trädgårdsterapi: Alnarpsmetoden - Att ta hjälp av naturen vid stress och
Tabell 2. De åtta karaktärerna (Grahn & Stigsdotter, 2010; Grahn & Ottosson, 2010).
Karaktär Beskrivning av karaktären
Rofylld Lugn, tystnad och tecken på omsorg. Ljud av vind, vatten, fåglar och insekter. Inget skräp, inget ogräs, inga störande människor.
Denna karaktär kännetecknas av fridfullhet och en minimalnivå av buller, eftersom detta kan störa ljudet från naturen som lövsus, fågelsång eller vattenporl. Dessutom är det viktigt att ytan är välskött och hålls ren från skräp och att vegetationsytorna ser prydliga ut genom välskött gräsklippning. Vidare bör området vara fritt från permanenta verksamheter som lockar till för mycket liv och rörelse (Statens folkhälsoinstitut, 2009). Området bör vara rymligt och fungera som en lugn oas med möjlighet för besökaren att dra sig undan. I området ska det både finnas en vindskyddad solig plats men även möjlighet till skydd i skuggan. Vidare bör det finnas slingrande stigar i området, som gärna får vara upplysta kvällstid, som kan ge en både trygg och spännande promenad. En vild naturlik miljö med nedfallna grenar passar inte in på denna karaktär utan ett mer städat intryck stämmer bättre överens med karaktären. Heller bör föremål som visar på mänsklig aktivitet inte
förekomma här. Till den här karaktären uppskattas tillgänglighet och närhet. Vanliga aktiviteter för ett område med denna karaktär är studieaktiviteter, utflykt, samlaraktiviteter och rörelselekar (Berggren-Bärring & Grahn, 1995).
Natur Fascination av vild natur. Växter ser ut att vara självsådda. Lav- och mossbelupna stenar, gamla djurstigar. Området är inte skapat av människor utan av något större och
mäktigare.
Denna yta ska uppfattas som opåverkad utan inslag av anlagda rabatter eller gräsmattor. Området ska vara tyst, lugnt och upplevas ostört med få eller inga människor närvarande. Inga gång- eller cykelvägar ska därför korsa området utan naturliga stigar som ej är anlagda stämmer bättre överens med karaktären (Statens folkhälsoinstitut, 2009). Växt- och
djurlivet får ta uppmärksamhet här och mänsklig aktivitet som folkliv, fontäner,
kioskverksamhet eller dylikt lämpar sig ej i detta område. Människan ska ges möjligheten att känna sig ett med naturen, på denna trygga och avskilda plats. Vanliga aktiviteter för ett område med denna karaktär är studieaktiviteter, utflykt, samlaraktiviteter och rörelselekar (Berggren-Bärring & Grahn, 1995).
Artrik Här kan man uppleva en rikedom av olika arter av såväl djur som växter.
Människan fascineras av en biologisk mångfald. Karaktären artrik kännetecknas därför av ett område med hög biologisk mångfald innehållande rik flora och fauna med träd i varierad ålder, död ved, flerskiktad vegetation samt ytvatten eftersom dessa ger högst upplevelsevärde för människan. Området är karaktäriserat av ett kuperat landskap där möjlighet för att plocka svamp och bär finns (Statens folkhälsoinstitut, 2009). Vatten, i element som dammar och sjöar, förhöjer denna karaktär. Vidare bör inte kulturella inslag eller välansade gräsmattor, som idrottsliknande ytor, närvara om denna karaktär
eftersträvas. Vanliga aktiviteter för ett område med denna karaktär är studieaktiviteter, samlaraktivitet, utflykt och trädgårdsstudier (Berggren-Bärring & Grahn, 1995).
Rymd Platsen erbjuder en vilsam känsla av att man kommer in i en annan värld: ett samband, en uttalad helhet, som en bokskog.
Ett område som kännetecknas av karaktären rymd ger en upplevelse av att besökaren träder in i en annan värld, iallafall mentalt. Platsen måste kännas enhetlig och skapa en antingen öppen eller sluten rumslighet, som exempelvis en havsstrand eller en bokskog. Denna plats söker sig besökaren till för reflektion (Grahn, 2005). Området ska ge känslan av att befinna sig i en annan värld och samtidigt ge känslan av att besökaren ska kunna promenera där länge utan att genast nå andra sidan eller störas av barriärer. Området bör därför vara vidsträckt, rymligt och lättframkomligt samtidigt som det upplevs sammanhängande. Denna karaktär ska helst finnas nära tillhands och vara lättillgänglig då den även uppskattas av äldre människor som söker motionsmöjligheter. Vanliga aktiviteter för ett område med denna karaktär är utflykt, studieaktivitet, rörelselekar och motion (Berggren-Bärring & Grahn, 1995).
