• No results found

Vem gör vad i omvårdnadsarbetet? En empirisk studie om variationer i sjuksköterskors och undersköterskors uppfattningar

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Vem gör vad i omvårdnadsarbetet? En empirisk studie om variationer i sjuksköterskors och undersköterskors uppfattningar"

Copied!
37
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Examensarbete i omvårdnad Malmö högskola

46-55 högskolepoäng Hälsa och samhälle

Sjuksköterskeprogrammet 205 06 Malmö Hälsa och samhälle

VEM GÖR VAD I

OMVÅRDNADSARBETET?

EN EMPIRISK STUDIE OM VARIATIONER I

SJUKSKÖTERSKORS OCH

UNDERSKÖTERSKORS UPPFATTNINGAR

JULIA ARNDORFF

LIV ARNRUD

(2)

VEM GÖR VAD I

OMVÅRDNADSARBETET?

EN EMPIRISK STUDIE OM VARIATIONER I

SJUKSKÖTERSKORS OCH

UNDERSKÖTERSKORS UPPFATTNINGAR

JULIA ARNDORFF

LIV ARNRUD

Arndorff, J & Arnrud, L. Vem gör vad i omvårdnadsarbetet? En empirisk studie om variationer i sjuksköterskors och undersköterskors uppfattningar.

Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö Högskola: Hälsa och

Samhälle, utbildningsområde omvårdnad, 2008.

Syftet med denna studie var att undersöka undersköterskors och sjuksköterskors

uppfattningar av sin egna och varandras arbetsuppgifter i det gemensamma

omvårdnadsarbetet. Ytterligare frågeställning som författarna ville få besvarad var hur deras samarbete fungerade. Metoden som användes var en fenomenografisk analysmetod för att ta reda på informanternas variationer av uppfattningar om det valda fenomenet. Detta åstadkoms genom semistrukturerade intervjuer med fem undersköterskor och fem sjuksköterskor på två avdelningar på UMAS. Resultatet redovisas i form av totalt 27 underkategorier som utformats efter informanternas uttalanden. Det framkom att undersköterskorna och sjuksköterskorna oftast var väl införstådda med vad den andra yrkesgruppen sysslade med men även att de inte alltid hade samma syn. Även en del oenigheter rådde avseende samarbetet.

Nyckelord: Fenomenografi, uppfattningar, sjuksköterskor, undersköterskor,

(3)

WHO DOES WHAT IN

NURSING?

AN EMPIRICAL STUDY OF VARIATIONS IN

NURSES’ AND ASSISTANT NURSES’

PERCEPTIONS

JULIA ARNDORFF

LIV ARNRUD

Arndorff, J & Arnrud, L. Who does what in nursing? An empirical study of variations in nurses’ and assistant nurses’perceptions. Degree project, 15 credit

points. Nursing programme, Malmö University: Health and society, Department

of Nursing, 2008.

The aim with this study was to examine assistant nurses´ and nurses´ perceptions of their own and each others work tasks in the mutual nursing. Further questions the authors wanted answered were how their cooperation functioned. The method used was a phenomenographic method of analysis to find out the informants variations of conceptions of the chosen phenomenon. This was established through semi-structured interviews with five assistant nurses and five nurses on two wards on UMAS. The result is shown in shape of a total of 27 subcategories formed after the informant’s statements. It emerged that the assistant nurses and the nurses for the most part was well agreed on what the other occupational group was engaged in but also that they did not always have the same view. Also some dissensions were prevailing regarding the cooperation.

Keywords: Phenomenography, perceptions, nurses, assistant nurses, nursing care,

(4)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING 6

BAKGRUND 6

Tidigare forskning 7

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 8

METOD 8 Urval 8 Etiska överväganden 8 Datainsamling 9 Dataanalys 10 RESULTAT 11

Sjuksköterskans uppfattningar av sina egna arbetsuppgifter 12

Basal omvårdnad 12

Administrativt arbete och kommunikation 12

Läkemedel och medicintekniskt arbete 13

Övergripande ansvar 13

Patientkontakt 13

Sjuksköterskans uppfattningar av undersköterskans arbetsuppgifter 14

Medicintekniskt arbete 14

Basal omvårdnad 14

Administrativt arbete och prioritering 15

Skillnader och begränsningar 15

Erfarenheter och kunskap 16

Sjuksköterskans uppfattningar av samarbetet 16

Samarbete och individ 17

Samarbete avseende bemanning och kommunikation 17

Stämma av och planera 18

Samarbetskrävande situationer 18

Yrkeskategoriska gränser 19

Undersköterskans uppfattningar av sjuksköterskans arbetsuppgifter 19

Tid för basal omvårdnad 20

Administrativt arbete och vårdplanering 20

Läkemedel och medicintekniskt arbete 21

Undersköterskans uppfattningar av sina egna arbetsuppgifter 21

Medicintekniskt arbete 21

Basal omvårdnad 22

Administrativt arbete 22

(5)

Undersköterskans uppfattningar av samarbetet 22

Samarbete och individ 22

Sjuksköterskans många och tidskrävande uppgifter 23

Stämma av och planera 24

Samarbetskrävande situationer 24

Yrkeskategoriska gränser och ömsesidig avlastning 24

DISKUSSION 25 Metoddiskussion 25 Urval 25 Datainsamling 26 Dataanalys 27 Resultatdiskussion 27 Sjuksköterskans arbetsuppgifter 27 Undersköterskans arbetsuppgifter 28 Uppfattningar av samarbetet 30 SLUTSATSER 31

Förslag på framtida forskning och eventuell klinisk tillämpning 31

REFERENSER 33

BILAGOR 34

Bilaga 1 35

Bilaga 2 36 Bilaga 3 37

(6)

INLEDNING

I hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) står bland annat skrivet att hälso- och sjukvården ska vara av god kvalitet, tillgodose patientens behov av trygghet och främja goda kontakter mellan patienten och personalen. För att detta ska kunna uppnås är det enligt författarna av största vikt att samarbete mellan undersköterska och sjuksköterska fungerar och att det råder klarhet över vad som tillhör

respektive yrkesgrupps arbetsuppgifter.

Intresse för ämnet väcktes då författarna genomförde sin verksamhetsförlagda utbildning. Båda författarna upplevde att det rådde oklarheter om vilka

arbetssysslor som tillhörde respektive yrkesgrupp och att detta ibland ledde till konflikter och dålig stämning på avdelningarna. Detta var en av anledningarna till att författarna valde att undersöka detta ämne vidare.Även intresset att höra vad undersköterskor och sjuksköterskor hade för tankar om sina och varandras yrken och arbetsuppgifter utgjorde en anledning till att genomföra studien.

BAKGRUND

Enligt Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska (Socialstyrelsen 2005) är hans eller hennes främsta uppgift att främja hälsa och att förebygga ohälsa. Enligt vårdförbundets hemsida (2008-05-05) arbetar sjuksköterskan i stor omfattning med omvårdnadsprocessen och viktiga arbetsuppgifter hon har är att observera, bedöma, göra omvårdnadsdiagnoser, utföra omvårdnadsordinationer samt att planera, genomföra, dokumentera och utvärdera vården. Sjuksköterskan fungerar även som arbetsledare i vårdteamet (Socialstyrelsen 2005).

Sjuksköterskan arbetar tillsammans med bland annat sjukgymnaster, arbetsterapeuter, läkare och undersköterskor.

I en fallstudie gjord av Thunborg (1999) skriver författaren att de undersökta sjuksköterskorna själva menar att en stor del av deras arbete handlar om att samordna och att vara en mellanlänk. Sjuksköterskorna anser att de fungerar som en mellanlänk mellan läkare och patient, mellan läkare och undersköterska samt mellan avdelningar och andra vårdgivare. Vidare skriver författaren att

sjuksköterskorna anser att deras arbetsledande roll främst gäller i arbetet med undersköterskorna. Sjuksköterskorna menar att deras samarbete med

undersköterskorna framförallt består av att de själva rapporterar och informerar till undersköterskorna samt att de båda yrkesgrupperna diskuterar och planerar det kommande arbetet tillsammans (a a).

Undersköterskan har sedan professionen infördes varit sjuksköterskans närmsta samarbetspartner (Kristoffersen Jahren, 1998). Den nära patientkontakten är det som främst karaktäriserar undersköterskans yrkesroll. Undersköterskan hjälper patienten med den dagliga omvårdnaden såsom bäddning, hygienomsorg och matintag (Thunborg, 1999). Denna omvårdnad är ofta rutinstyrd det vill säga där vikt läggs på att genomföra bestämda rutiner. Då någon syssla utöver detta hinns med såsom exempelvis att sitta ner och prata en stund, så blir resultatet att undersköterskan känner att hennes arbete är meningsfullt (a a). Den nära patientrelationen gör även att undersköterskorna oftare tar patientens parti än

(7)

andra yrkesgrupper. Undersköterskorna menar att deras samverkan med

sjuksköterskorna innebär att de lägger upp arbetet tillsammans och att de under dagens gång resonerar om en mängd allmänna frågor tillsammans.

Undersköterskor och sjuksköterskor betonar vikten av att undersköterskan ska kunna anpassa sig och inte ta egna initiativ i omvårdnadsarbetet. De tillfrågade är av åsikten att undersköterskan har som uppgift att göra det som sjuksköterskan och läkaren ber dem att göra. Dock är det viktigt för undersköterskorna att sjuksköterskorna erkänner deras skicklighet och värdesätter deras arbete (a a). Enligt ICN (International Council of Nurses) ska sjuksköterskan sträva efter bra samarbete med sina kollegor (Socialstyrelsen 2005). De främsta villkoren för att samarbetet mellan yrkesgrupper ska fungera på bästa sätt är att visa varandra ömsesidig respekt och att personalen känner sig säker i sin yrkesroll

(Kristoffersen Jahren, 1998). Det har även påvisats att otydlig ansvarsfördelning och ojämn arbetsbelastning kan vara en grogrund för konflikter på arbetsplatsen enligt Nilsson (2005).

Tidigare forskning

I en studie gjord av Keeney m fl (2005) undersöktes sjuksköterskors,

barnmorskors och patienters uppfattningar av undersköterskans arbete. Resultatet visade att sjuksköterskor var tillfreds med det arbete undersköterskorna utförde och de ansåg att de bidrog positivt till patientvården och avlastade

sjuksköterskorna med sysslor som inte krävde sjuksköterskekompetens. Vissa sjuksköterskor var dock kritiska till att åta sig ansvar för att delegera direkta omvårdnadsuppgifter till undersköterskan. I studien undersöktes ej

undersköterskans uppfattningar av sitt arbete och inte heller av sjuksköterskans arbete.

Jack m fl (2004) undersökte i sin studie avdelningschefers uppfattningar av undersköterskerollen. Cheferna rangordnade de mest förekommande sysslor en undersköterska åtog sig, städning, matutdelning och transport hamnade högst upp på listan. I resultatet framgick även att undersköterskans sysslor var av stor variation, där både basal omvårdnad och mer medicintekniska sysslor ingick. Tidigare forskning som har gjorts inom ämnet samarbete har fokuserat främst på samarbetet mellan läkare och sjuksköterskor. En studie (Makary m fl 2006) visar att samarbete mellan läkare och sjuksköterska har samband med positiva resultat för patienten. Förslagsvis går det att generalisera dessa kunskaper även till andra yrkesgrupper, såsom relationen mellan sjuksköterska och undersköterska anser författarna. Studien av Makary m fl (2006) visar även att uppfattningen av samarbetet skiljer sig markant mellan de båda arbetsgrupperna, där läkarna uppfattar samarbetet som välfungerande medan sjuksköterskorna anser att det fungerar dåligt. Upplevelsen av bra samarbete hos sjuksköterskorna i studien var då deras insats respekterades. För läkarna innebar välfungerande samarbete då sjuksköterskorna förutsåg deras behov och följde deras instruktioner (a a). I ovan nämnda artiklar har ej förhållandet mellan sjuksköterskor och

undersköterskor berörts samt deras uppfattningar av sina egna och varandras arbetsuppgifter. Därför ansåg författarna det vara av värde att undersöka detta förhållande.

(8)

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR

Syftet med denna studie är att klargöra sjuksköterskans och undersköterskans uppfattningar av sina egna och varandras uppgifter i omvårdnadsarbetet. Ytterligare frågeställningar författarna önskar få besvarade är:

• Har sjuksköterskan och undersköterskan samma syn på varandras och sina egna arbetsuppgifter?

• Vad består deras samarbete av? • Hur fungerar det?

METOD

Nedan presenteras hur författarna gick tillväga avseende urval, etiska överväganden, datainsamling och dataanalys.

Urval

Författarna använde sig av två gatekeepers som i sin tur valde ut sammanlagt fem sjuksköterskor och fem undersköterskor d v s 10 personer totalt på två olika avdelningar1. Dessa gatekeepers var verksamhetschefer på avdelningarna. Dessa två gatekeepers gav tillträde till forskningsfältet, vilket krävdes för att kunna genomföra studien. En gatekeeper är någon som tillåter eller inte tillåter tillträde till ett forskningsfält (Polit & Beck, 2006). Ytterligare en undersköterska valdes ut för att genomföra en provintervju med. Denna provintervju inkluderades ej i studien, då ett jämnt antal sjuksköterskor och undersköterskor eftersträvades samt för att hon inte arbetat på avdelningen tillräckligt länge, såsom

inklusionskriterierna krävde. För att få delta i studien skulle informanterna ha arbetat på avdelningen under minst ett år. För att inte ha genusskillnader i åtanke vid analysförfarandet valde författarna att exkludera manliga sjuksköterskor och undersköterskor. En informant som blivit utvald av gatekeepern på avdelningen arbetade ej längre som sjuksköterska utan som biträdande avdelningschef och hade gjort detta en längre tid. Varken författarna eller informanten själv ansåg att denne platsade i studien då hon ej längre deltog i det dagliga omvårdnadsarbetet på avdelningen. Författarna fick hjälp av denne att hitta en ny och lämpligare informant som föll inom inklusionskriterierna. Ytterligare en informant föll bort ur studien pga. bristfälliga tekniska kunskaper hos författarna då den inspelade intervjun av misstag raderades. Författarna valde att inte göra om intervjun på nytt då informanten ej hade svarat på frågorna med samma oförberedda spontanitet. Istället valdes en ny informant ut av en av författarnas gatekeeper.

Etiska överväganden

Tillstånd för examensarbetets genomförande inhämtades av Christine Wann Hansson på Malmö Högskola, som även förmedlade kontakter med två avdelningar på UMAS där studien kunde bedrivas. Författarna informerade verksamhetscheferna d v s studiens gatekeepers, på de två tilldelade

1De båda avdelningarnas inriktningar har valts att ej benämnas i arbetet då deras

(9)

avdelningarna om studien i ett tidigt skede, både skriftligt och muntligt. Efter att tillstånd från verksamhetscheferna erhölls skickades etikansökan inklusive obligatoriska bilagor in till den lokala etikprövningsnämnden vid Hälsa och samhälle på Malmö högskola. Godkännande från Etikprövningsnämnden

vidarebefordrades av Lena Winslow, dock med krav på kompletteringar gällande forskningsetiska överväganden. Tillstånd erhölls efter komplettering skriftligen per post undertecknad av Finnur Magnusson, ordförande vid

Etikprövningsnämnden.

Verksamhetscheferna lämnade sedan ut samtyckesbilagor inklusive informationsbilagor (se bilaga 2 och 32) till de utvalda informanterna ur

arbetsstyrkan. Dessa tog i sin tur med sig påskriven samtyckesbilaga vid intervjutillfället. Informationsbilagan gav övergripande information om studien och upplyste om att insamlad data hanteras konfidentiellt. Samtyckesbilagan redogjorde för att det var helt frivilligt att delta och att informanterna när som helst kunde dra sig ur utan att ange orsak. Detta poängterades även muntligen innan intervjun påbörjades. Här fanns även tillfälle för informanterna att ställa frågor om intervjuförfarandet och studien eller för att få informationen

förtydligad. De påskrivna samtyckesbilagorna förvaras på säker inlåst plats och kommer efter studiens avslutande att förstöras. Informanterna avidentifierades samtidigt som intervjuerna startade då varje informant tilldelades ett nummer, t ex sjuksköterska 3.

Datainsamling

Datainsamlingen skedde genom semistrukturerade intervjuer där en intervjuguide användes som hjälpmedel (se bilaga 1). Intervjuguiden bestod av tre centrala frågor med tillhörande följdfrågor. Följdfrågorna användes för att förtydliga de centrala frågorna och för att kunna guida informanten i de fall denne ej var särskilt talför. Vid semistrukturerade intervjuer har intervjuarna en förberedd lista med ämnen de vill beröra (Polit & Beck, 2006). Semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod är enligt Larsson och Holmström (2006) typiskt för

fenomenografin vilken författarna använde som dataanalysmetod. Författarna valde att använda semistrukturerade intervjuer för att säkerställa att de områden vederbörande ville undersöka berördes då det ges tillåtelse att ställa vidare frågor. En provintervju som nämnts tidigare genomfördes för att se hur mycket tid som behövde avsättas för varje intervju och för att se om intervjuguiden var väl fungerande och frågorna var väl formulerade. Dock visade det sig att

intervjuguiden var väl utformad och inga ändringar gjordes.Författarna använde sig av en inspelningsbar mp3-spelare under intervjuerna som varade i 10 till 45 minuter. Båda författarna medverkade vid varje intervju. En av författarna hade dock huvudansvaret för intervjun. Den andra försökte att avläsa stämningen under intervjun, samt avgjorde om varje område berördes tillräckligt. I de fall det ej skedde, ställa kompletterande frågor. Författarna ledde vardera fem intervjuer. De inspelade intervjuerna transkriberades ordagrant. Författarna transkriberade vardera fem stycken intervjuer, på var sitt håll. Därefter bytte författarna transkriberingar och dessa kontrollerades och förslag gavs på ändringar och skickades sedan tillbaks till den som transkriberat. Denna kontrollerade förslagen

2

(10)

på ändringar och en slutgiltig transkribering behölls. Transkriberingar och ljudfiler förvaras på säker plats.

Dataanalys

Efter noggranna överväganden ansåg författarna att fenomenografin var en för studien relevant dataanalysmetod då syftet var att undersöka och se variationer av informanternas olika uppfattningar av de formulerade frågeställningarna.

I en artikel av Larsson och Holmström (2006) beskrivs vad Marton anser att ett fenomen är, nämligen det som visar sig. Fenomenografin vill beskriva på vilka olika sätt människor kan uppfatta ett fenomen. Det är inte fenomenet i sig som är intressant utan människornas uppfattningar av det (a a). De olika uppfattningarna kan aldrig bedömas som rätt eller fel, bra eller dåliga (Fridlund och Hildingh, 2000).

Det fenomenografiska dataanalysförfarandet går enligt Sjöström och Dahlgren (2002) till på följande sätt:

1. Läs igenom och bli familjär med det insamlade materialet för att få en känsla av det och kunna korrigera eventuella fel i utskrifterna.

2. Läs igenom materialet igen och markera de stycken där informanterna ger svar på samma intervjufråga. Hitta den mest signifikanta substansen i varje informants svar.

3. Kondensera svaren till de mest centrala delarna genom att leta efter fokus i varje svar.

4. Gruppera de beskrivningar som passar ihop. 5. Jämför kategorierna och avgränsa dessa.

6. Ge namn åt kategorierna och betona det väsentliga i varje kategoris innehåll. 7. Redogör för det särskilda i varje kategori och beskriv deras likheter.

Efter att transkriberingarna skrivits ut i pappersform genomfördes det fenomenografiska analysarbetet enligt ovan sju steg (a a).

Transkriberingarna lästes igenom ett flertal gånger vilket resulterade i att författarna blev familjära med sitt material. Författarna markerade och samlade sedan ihop de mest signifikanta uttalandena på varje huvudfråga, totalt 219 uttalanden valdes ut. Detta gjordes med vardera fem stycken transkriberingar som sedan kontrollerades av den andra författaren för att se om denna uppfattade de markerade svaren som signifikanta. Om så ej var fallet markerades ytterligare uttalanden. Materialet kortades ner på nytt genom att ytterligare kondensera svaren som skrevs ner i pappersform. Materialet byttes mellan författarna för att se om dessa hade valt ut motsvarande uttalanden. Om oenigheter uppstod

diskuterades dessa och författarna kom överens om den kondenserade versionens innehåll. Sedan utformades en preliminär gruppering av de kondenserade svaren. Efter detta jämfördes kategorier och gränser drogs mellan dem så att kategorierna väl kunde skiljas åt. Totalt formulerade författarna gemensamt 27 underkategorier och dessa skiljdes åt på så vis att sjuksköterskornas och undersköterskornas svar hölls isär. Detta resulterade i 15 underkategorier på sjuksköterskornas svar på de tre huvudfrågorna och 12 underkategorier på undersköterskornas svar. Därefter namngavs kategorierna för att tydliggöra vad varje kategori innehöll.

(11)

”Jag har ju för det första huvudansvaret för patienten vad det gäller den här omvårdnadsbiten.” (Sjuksköterska 1)

Detta uttalande placerades i underkategorin ”övergripande ansvar” där sjuksköterskan svarade på frågan om hur hon uppfattade sina uppgifter i omvårdnadsarbetet. För att förtydliga varje underkategoris innehåll användes vissa av informanternas uttalanden som citat medan andra uttalanden skrevs om till resultattext.

RESULTAT

Nedan presenteras resultatet av studien.

Tabell 1. De utformade kategorierna och underkategorierna.

Sjuksköterskans uppfattningar av sina egna arbetsuppgifter:

Undersköterskans uppfattningar av

sjuksköterskans arbetsuppgifter:

• Basal omvårdnad

• Administrativt arbete och kommunikation

• Läkemedel och medicintekniskt arbete

• Övergripande ansvar • Patientkontakt

• Tid för basal omvårdnad • Administrativt arbete och

vårdplanering

• Läkemedel och medicintekniskt arbete

Sjuksköterskans uppfattningar av undersköterskans arbetsuppgifter:

Undersköterskans uppfattningar av

sina egna arbetsuppgifter:

• Medicintekniskt arbete

• Basal omvårdnad • Administrativt arbete och

prioritering

• Skillnader och begränsningar • Erfarenheter och kunskap

• Medicintekniskt arbete • Basal omvårdnad • Administrativt arbete • Patientkontakt Sjuksköterskans uppfattningar av samarbetet: Undersköterskans uppfattningar av samarbetet: • Samarbete och individ

• Samarbete avseende bemanning och kommunikation

• Stämma av och planera

• Samarbetskrävande situationer • Yrkeskategoriska gränser

• Samarbete och individ • Sjuksköterskans många och

tidskrävande arbetsuppgifter • Stämma av och planera

• Samarbetskrävande situationer • Yrkeskategoriska gränser och

(12)

Sjuksköterskans uppfattningar av sina egna arbetsuppgifter Sjuksköterskorna tillfrågades hur de uppfattade sina egna arbetsuppgifter.

Ytterligare följdfrågor ställdes där sjuksköterskorna ombeddes utöka sina svar (se bilaga 1). Utifrån de givna svaren bildades nedanstående kategorier.

Basal omvårdnad

Under denna kategori grupperades de svar som gav exempel på basal omvårdnad i sjuksköterskearbetet. Sådana uppgifter kunde vara att hjälpa patienten med

hygienen, servera mat och dryck till patienten, hjälpa patienten på toaletten, såromläggningar och att kontrollera vätskebalanser.

De två citaten nedan ger exempel på sjuksköterskans uppgifter inom basal omvårdnad:

”Vi hjälper till med maten, vi bäddar till patienterna, vi tvättar sängar till patienterna, jag duschar patienterna, jag hjälper dom på toaletten, jag torkar dom, allt.” (Sjuksköterska 1)

”Det är ju minst lika viktigt för sköterskan att hålla koll på vad dom äter och dricker och för man in matbrickan så är det ju lättare att se vad dom har ätit för någonting än att nån annan gör det.” (Sjuksköterska 2)

Flera av informanterna menade dock att de önskade att de kunde ägna mer tid åt den basala omvårdnaden då det var mycket annat som stal tid från detta arbete.

En sjuksköterska uttryckte det som följande:

”/…/ tillåter verksamheten så ägnar jag mer åt det basala just med omvårdnadsarbete lägga om sår och /.../ hjälpa upp patienter.”

(Sjuksköterska 5)

Administrativt arbete och kommunikation

Inom denna kategori samlades informanternas uttalanden som innefattade rondarbete, rapportering, dokumentation och andra administrativa sysslor. Exempel på sådana sysslor var kontakt med olika instanser såsom

hemvårdsinspektör och distriktssköterska. Informanterna menade att det är en hel del arbete med vårdplaneringar och inför patientens hemgång är det mycket som ska ordnas.

Ett par sjuksköterskor menade att det lades lite väl mycket tid på administration och en informant uttryckte en direkt önskan om att lägga mindre tid på

dokumentation.

I citatet nedan syftar informanten framförallt på morgonarbetet:

”Då är det rondarbete /…/ det ska faxas, det ska ringas till olika myndigheter /.../ jag tycker inte att så mycket kan jag ägna mig åt /…/ omvårdnadsbiten. ” (Sjuksköterska 5)

(13)

Läkemedel och medicintekniskt arbete

Sjuksköterskorna menade att det avsätts mycket tid till det medicinsktekniska arbetet såsom att ta olika kontroller, koppla dropp och sätta perifer venkateter (PVK).

Citatet nedan belyser denna kategori:

”Vissa dagar kanske jag ägnar bara åt det medicinska, fyller dropp /.../ för det finns ju inte tid till annat /…/” (Sjuksköterska 5)

Läkemedelsdelning, blodprovstagningar, antibiotikainfusioner, suturtagningar och blodtransfusioner var andra arbetsuppgifter som informanterna uppgav ingå i yrket.

Övergripande ansvar

Flertalet informanter menade att ansvar är något som följer med yrkesrollen som sjuksköterska. I begreppet ansvar ingår ett patientansvar, ansvar för ordinationer men även ett ansvar som arbetsledare. Avseende patientansvar menade

informanterna att de har huvudansvaret för patientens omvårdnad och ansvar för att se till att patientens behov blir tillfredsställda. Detta visar sig bland annat i att framföra patientens talan på vårdplaneringar och ronder.

En av informanterna uttryckte sjuksköterskans ansvar som följande:

”/…/ se till att /.../ de medicinska ordinationerna blir åtgärdade /.../ att patienten får den omvårdnaden, får den hjälpen han behöver om han inte klarar det själv och om inte jag hinner och göra det själv, se till så att det blir gjort.” (Sjuksköterska 4)

Som arbetsledare, menade vissa informanter, krävs en vetskap om hur vården fungerar runtomkring patienten och att sjuksköterskan även själv kan utföra de åtgärder som denne delegerar till undersköterskan. En av sjuksköterskorna tog exemplet med katetersättnig för att belysa vad hon menade, om hon skulle

delegera en katetersättning så var det viktigt att hon visste hur en sådan ska gå till. Någon sjuksköterska uttryckte även att det var det stora ansvaret för patienten som var det mest markanta i skillnaden mellan hennes och undersköterskans arbete.

Patientkontakt

Informanterna menade att patienten och kontakten med denne är det som står i centrum gällande sjuksköterskans arbetsuppgifter. Några sjuksköterskor betonade att det är viktigt att uppfatta en hel bild av patienten och lära känna denne för att uppfatta vederbörandes status. En av informanterna framhöll också vikten av patientsamtal och menade att en sjuksköterska även fungerar som kurator för patienten.

Alla informanter uttryckte dock en stark önskan om att kunna lägga ner mer tid på patientkontakten och de enskilda samtalen med patienterna. Enligt

sjuksköterskorna så finns det idag inte tillräckligt mycket tid för detta och mediciner och andra ordinationer måste ofta prioriteras före samtalen.

(14)

I följande två citat uttrycks detta:

”Att kunna sätta mig och prata med patienter /.../ kunna informera så att de ska få det bättre /.../ man önskar man hade tid, mer tid till det, men det har man inte.” (Sjuksköterska 5)

”/…/ man ser att en patient vill prata /.../ du ser att nån är ledsen eh, undrar nånting och så svarar man bara i förbifarten /…/ då prioriterar man ju att folk ska ha alla dropp, mediciner ordinationer som dom ska ha”

(Sjuksköterska 5)

Några informanter menade dock att på kvällar och helger fanns det lite mer tid för samtal. En informant menade också att hon ibland kunde kombinera patientsamtal med sina andra sysslor.

Nedan ger informanten ett exempel på en sådan situation:

”/…/ när man sitter och ger antibiotika i fem minuter är ett himla bra tillfälle att prata med patienterna, då är det ju ofta då det kommer fram vissa saker för att man sitter vid sidan om.” (Sjuksköterska 2)

Sjuksköterskans uppfattningar av undersköterskans arbetsuppgifter Sjuksköterskorna tillfrågades hur de uppfattade undersköterskans arbetsuppgifter (se bilaga 1). Fem kategorier bildades av informanternas svar.

Medicintekniskt arbete

Enligt sjuksköterskorna ingår en del medicintekniska arbetsuppgifter i undersköterskans arbete på avdelningarna.

En sjuksköterska ger några exempel på sådana uppgifter:

” /.../ dom tar bort staplers /…/ katetersättning, kateterdragningar /…/ spola patienterna/…/ ta EDK3- kontroller det brukar dom också göra. Men

alltså alla de här delarna som jag säger det är inte precis specifikt för dom men det är dom som gör det mest.” (Sjuksköterska 1)

Andra exempel på medicintekniska uppgifter som undersköterskan utför är enligt informanterna att ta elektrokardiografi (EKG) och att genomföra katetervård.

Samma informant pratar om undersköterskans kunskaper på området katetersättning:

”Just med katetrar, dom är jätteduktiga /.../ på den här avdelningen. /.../ Doktorer lyckas inte men våra undersköterskor lyckas. Det är

fingertoppskänslan.” (Sjuksköterska 1)

Basal omvårdnad

Det mest utmärkande i undersköterskornas arbete är enligt sjuksköterskorna den basala omvårdnaden såsom bäddning, städning, patienthygien, på - och

3

(15)

avklädning och matutdelning. Några av informanterna menade också att

undersköterskan hade en större bit av den dagliga omvårdnaden av patienten än sjuksköterskan.

Citatet nedan visar ett antal av de arbetsuppgifter en undersköterska har enligt informanterna:

”/…/ det här nära patientvården /.../ dom bäddar /.../ duschar patienterna, hjälper dom upp, hjälper till med eh, på- och avklädning /.../ hela den hygienbiten och eh, delar ut dricka och tar kontroller och är ganska nära patienten på ett annat sätt än /.../ vi är ibland, tycker jag /…/ ”

(Sjuksköterska 4)

Sjuksköterskorna nämnde också att undersköterskorna var de som hade kontroll på vätskebalanserna och såg till att patienten åt och drack ordentligt samt gav besked till sjuksköterskan om så ej var fallet.

Sårvård är enligt informanterna en stor del av undersköterskornas arbete då det är de som oftast lägger om patienternas sår. En sjuksköterska menade att hon alltid gick till undersköterskan om det var ett sår som skulle läggas om då de hade betydligt större kunskap inom området.

Nedanstående citat illustrerar hur en undersköterskas morgonarbete kan se ut enligt en av informanterna:

”På morgonen så börjar ju dom med, med att få upp patienter och bädda /.../ tar vätskebalanser på alla patienter /.../ det är jätteviktigt att det är klart till ronden så det är ju stressigt för dom också, alla patienter ska vägas och klockan åtta är det frukost och alla ska vara uppe, tvättade, sängarna bäddade och alla vätskebalanser införda.” (Sjuksköterska 5)

Administrativt arbete och prioritering

Sjuksköterskorna menade att det även ingår administrativa uppgifter i

undersköterskans arbetsdag. Exempel på sådana uppgifter är förrådsbeställningar, matbeställningar samt dokumentation.

En sjuksköterska pratade om undersköterskans prioriteringar och ställde sig skeptisk till dessa.

Hon gav ett exempel för att illustrera vad hon menar:

”/…/ om det är en patient som ringer på klockan så jag som sköterska så går jag om jag har tid och svarar /…/ medan en undersköterska kan prioritera annat före det som att stoppa in kläderna i skåpet.”

(Sjuksköterska 1)

Skillnader och begränsningar

Ett flertal av informanterna pratade mycket om skillnader mellan de båda yrkesgrupperna och deras arbetsuppgifter. En sjuksköterska menade att det inte gick att skilja på undersköterskans och sjuksköterskans arbetsuppgifter medan en

(16)

annan sa att skillnaden låg i att undersköterskan var begränsad till omvårdnaden och inte hade samma spännvidd som sjuksköterskan. Begränsningar i

undersköterskans yrke var något som kom ofta på tal. Några sjuksköterskor menade att det finns uppgifter som undersköterskan mycket väl skulle kunna göra men som det ej finns tid för eller som plockats bort av en eller annan anledning. Ett sådant exempel är b-glucosprovtagning som enligt vissa informanter helt sköttes av undersköterskan tidigare men som nu ingår i sjuksköterskans arbetsuppgifter istället.

En sjuksköterska uttryckte det som följande:

”Dom tog blodprover, dom tog b-glucoser och ja, mycket mer /.../ än vad dom gör nu. /.../ dom är säkert lika duktiga om ännu duktigare än vi som är någorlunda erfarna men det har man tagit ifrån dom.” (Sjuksköterska 5)

Rondarbetet var ett annat exempel:

”Dom är ju inte med och har nåt ansvar på ronden på det viset. Dom skulle mycket väl kunnat vara med på ronden /…/ för att kunna tillägga sånt som inte jag har hunnit se.” (Sjuksköterska 2)

En annan sjuksköterska menade att det inte fanns mycket annat undersköterskan skulle kunna göra. Hon påpekade att de gör det de har tillåtelse att göra och det de har kunskaper för att utföra.

Erfarenheter och kunskap

Några av informanterna uttryckte en uppskattning och respekt över den kunskap som vissa erfarna undersköterskor på avdelningarna besitter.

En sjuksköterska uttryckte det så här:

”/…/ den kunskapen som en undersköterska har här idag på den här avdelningen har jag verkligen respekt för /…/ så mycket som dom kan genom alla dessa år och lärt sig och vet och kan lära mig till och med.”

(Sjuksköterska 1)

Vissa informanter pratade om att undersköterskorna har stora kunskaper inte bara inom omvårdnad utan även om medicintekniska uppgifter som t ex katetrar.

En sjuksköterska pratade om att det är viktigt att ta tillvara på undersköterskans kompetens och att rådfråga denne:

”/.../ dom är ju rätt så erfarna, dom har ju jobbat i många år /.../ dom har ju väldigt mycket medicinsk kunskap också. Och det ska man ju utnyttja.”

(Sjuksköterska 2)

Sjuksköterskans uppfattningar av samarbetet

Informanterna tillfrågades om deras uppfattningar av samarbetet med

undersköterskorna i det dagliga omvårdnadsarbetet (bilaga 1). Nedanstående kategorier sammanfattar de svar informanterna gav.

(17)

Samarbete och individ

Merparten av de intervjuade var av uppfattningen att samarbetet på avdelningarna fungerade bra men det framkom även att det spelade en stor roll vem

informanterna arbetade med för dagen.

En sjuksköterska beskrev det enligt följande:

”Det är ju lättare att samarbeta med vissa människor, alltså så är det ju att man kommer ju bättre överens med vissa än andra.” (Sjuksköterska 2)

En annan beskrev det så här:

”Vissa av dom är jättebra och /.../ så fort dom gör något så kommer dom till dig: ’jag har gjort detta’ /.../ Alltså såna här finns det men det finns enstaka som bara rullar tummarna.” (Sjuksköterska 1)

Samarbete avseende bemanning och kommunikation

Enligt vissa av informanterna så kunde samarbetet lätt fallera om personalstyrkan var för liten och det var för mycket att göra på avdelningen. Det kunde dock vara åt andra hållet också, för mycket personal ledde till försämrad kommunikation och då också ett sämre samarbete.

En sjuksköterska förklarar vad det kan innebära att vara för många i arbetsstyrkan:

”Och sen kan jag ju också känna lite grann att ju mer personal vi är desto sämre fungerar ju samarbetet för att då blir det liksom så att

undersköterskorna grupperar sig på sitt och hjälps åt med sina uppgifter medan sjuksköterskan tar sina. Och då blir det mindre, mindre bra samarbete. Det är väl lite så att när man behöver varandra så funkar det men inte annars.” (Sjuksköterska 3)

En annan sjuksköterska förklarar vad det kan innebära för samarbetet vid personalbrist:

”/…/ folk blir stressade och glömmer bort eller man hinner inte med saker och ting och man får eh, en irritation.” (Sjuksköterska 4)

Sjuksköterskorna menade att det var en avvägningsfråga hur stor personalstyrka som var optimalt för att gynna samarbetet. På helgerna menade många att det var bättre då det var få i personalstyrkan men även lugnare arbetstempo rådde då många av sjuksköterskans tidskrävande arbetsuppgifter såsom vårdplanering ej utfördes. En informant säger att sjusköterskorna gärna hjälper undersköterskan om dessa har det lugnare på sin sida än vad undersköterskorna har.

En sjuksköterska förklarar hur det kan vara på vardagarna då hon lägger mycket tid på medicindelningar som enligt henne kan ta upp emot 45 minuter:

(18)

”När vi står och delar och då hinner undersköterskorna med hela den här omvårdnadsbiten /…/ och då hinner man liksom inte med att göra det här allt tillsammans.” (Sjuksköterska 3)

Stämma av och planera

På frågan om vad samarbetet mellan de två yrkesgrupperna bestod av så svarade samtliga sjuksköterskor att det bland annat bestod av avstämning, rapportering och planering i varierande former. I denna kategori ingår morgonrapport då sjuksköterskan planerar med undersköterskan om hur dagen ska läggas upp och även informerar om patienternas tillstånd. Rondarbete nämndes också och då menade informanterna att det var önskvärt att undersköterskan deltog men om hon ej gjorde detta så krävdes det att sjuksköterskan gav dem en ordentlig rapport om vad som blev sagt.

En informant belyser detta i följande citat:

”Efter ronden brukar de komma fram till mig eller du går fram till dom själv och berättar vad som har bestämts på ronden och vad är det dom ska göra /.../.” (Sjuksköterska 1)

Det sjuksköterskorna betonade mest under denna kategori var dock avstämningen mellan de själva och undersköterskorna. Med detta menade informanterna att det är viktigt att det med jämna mellanrum stäms av mellan personalen vem som har gjort vad och vad som behöver göras härnäst. Att undersköterskorna kommer och säger ifrån till sjuksköterskorna när en patient mår dåligt tyckte en informant var viktigt avseende samarbetet och hon tyckte även att detta fungerade väl. En fungerande kommunikation mellan personalen menade också några av informanterna var viktigt för en god stämning på avdelningen.

En sjuksköterska förklarar det enligt följande:

”Det värsta är ju att inte veta vad nån gör /…/ då börjar man ju tänka på ett annat sätt ju /…/ ´undra vad hon gör´ /.../ hellre att man kommunicerar.”

(Sjuksköterska 4)

En informant betonade också vikten av att gemensamt, sjuksköterskan och undersköterskan, reflektera över vad som ej fungerat om det har varit en dag med sämre fungerande samarbete. Detta för att kunna förbättra samarbetet och undvika liknande dagar.

Samarbetskrävande situationer

Informanterna menade att det var en begränsad del av samarbetet som bestod av rent fysiskt arbete tillsammans. Men när detta väl inträffade så var det oftast i situationer där det krävdes två ur personalen. Exempel på sådana situationer var transport av patient till operationsavdelningen eller då en patient var för tung för att ta upp ur sängen själv.

(19)

”Dom gånger vi samarbetar rent kroppsligen är ju just om nån behöver vändas eller vi går och hämtar på uppvakningsavdelning till exempel.”

(Sjuksköterska 2)

Yrkeskategoriska gränser

Samtidigt som informanterna ger exempel på situationer de samarbetar i så framkommer det att de flesta av dem anser att samarbetet är relativt kategoriskt.

I citatet nedan beskriver en sjuksköterska hur hon ser på det:

”Undersköterskorna /.../ jobbar ihopa sinsemellan och sjuksköterskorna avlöste varandra till raster och vi diskuterar och hjälper varandra /.../ tyvärr går det inte så mycket över gränserna så mycket som man skulle önska alltid.” (Sjuksköterska 3)

Informanterna talar också mycket om sjuksköterskans arbetsuppgifter och om undersköterskans arbetsuppgifter men mer sällan om deras gemensamma uppgifter. Någon informant menar att hon som sjuksköterska förväntas gå och hjälpa undersköterskan om hon behöver hjälp men att undersköterskan inte kan hjälpa henne om hon har hög arbetsbelastning då de ej får utföra deras

arbetsuppgifter. En annan sjuksköterska menar att hon gärna skulle byta arbetsuppgifter med undersköterskan då och då för att få komma ut mer i omvårdnaden och att undersköterskan istället skulle kunna ta blodprover.

Några av informanterna pratade om vikten av att förstå varandras arbetsuppgifter för att kunna ha ett bra samarbete.

Här ger en sjuksköterska svar på vad hon menar:

”Och det är viktigt att förstå varandras arbetsuppgifter ju också, förbättrar också samarbetet. Vet jag dina arbetsuppgifter och du vet mina

arbetsuppgifter och tider och sånt och vad som ska göras, då är det ju klart att jag kan anpassa /.../ mitt arbete till ditt arbete och du kan, va, anpassa ditt arbete till mitt /.../.” (Sjuksköterska 4)

Informanterna menade att personalen korsade yrkesgränserna då de tog hjälp av varandra och tog tillvara på varandras kompetenser. En sjuksköterska menade att hon ofta bad undersköterskan om hjälp gällande sårvård medan undersköterskan ofta kom till henne då det var något kateterproblem eller om patienten

allmäntillstånd blev dåligt. En informant förklarar:

”Samarbete kan man alltid förbättra /.../ och ta del av varandras kunskaper är ju ett sätt.” (Sjuksköterska 4)

Undersköterskans uppfattningar av sjuksköterskans arbetsuppgifter Här fick undersköterskorna berätta hur de uppfattade sjuksköterskans

arbetsuppgifter i det gemensamma omvårdnadsarbetet. De fick även berätta vad de ansåg att sjuksköterskorna lade mest tid på och vad de kunde ha lagt mer tid på. Alla frågor som ställdes finns redovisade i bilaga 1. Utifrån deras svar kunde tre kategorier utrönas.

(20)

Tid för basal omvårdnad

Det de flesta av undersköterskorna betonade i denna kategori var att

sjuksköterskorna ofta inte hade tid att komma ut i den patientnära vården, på grund av att de hade så många andra sysslor att utföra. Flertalet ansåg att även det ingick i sjuksköterskans yrkesroll, men att de som sagt ej hann med det. En av undersköterskorna påstod att hon hade sett mer omvårdnadsarbete för

sjuksköterskorna på andra avdelningar där hon hade jobbat förut. Vissa dagar när de var mer personal tyckte även någon undersköterska att sjuksköterskan deltog mer i den basala omvårdnaden, men att det ej var ofta.

Någon undersköterska uttryckte även att det kunde ha att göra med skillnader mellan individer:

”/…/ vissa är mer ute i vården än, än andra så jag vet inte om det har att göra med erfarenhet, alltså hur många år de har jobbat eller, eller vad. Varför en del hinner med och inte en del. ” (Undersköterska 1)

De flesta undersköterskor ansåg att det nästan skulle vara omöjligt för

sjuksköterskan att hinna med den basala omvårdnaden utöver de sysslor hon redan har.

En informant uttryckte sig som följer:

”Jag tror inte på att en, en sjuksköterska kan splittra sig och hålla på och tömma bäcken och dokumentera och gå rond och hålla sociala kontakter. Jag tror att man bränner ut sig, det tror jag.” (Undersköterska 5)

De flesta av undersköterskorna hade dock förståelse för att sjuksköterskorna inte hade tid till den basala omvårdnaden, i och med alla de andra tidskrävande uppgifter de hade.

Administrativt arbete och vårdplanering

Det som alla undersköterskor betonade var mest utmärkande med

sjuksköterskornas arbete var att dessa sysslade väldigt mycket med administrativa uppgifter såsom dokumentationer, vårdplaneringar, att ringa samtal till

kommunen, hålla kontakten med läkarna, gå på och förbereda inför ronder. Undersköterskorna ansåg att detta tog upp mycket tid för sjuksköterskorna och att dessa kunde sitta långa tider i telefon, framför datorn och att fylla i formulär inför en patients hemgång.

En undersköterska berättade om hur hon såg på det faktum att sjuksköterskan ofta var upptagen med administrativa uppgifter:

”Det är mycket fokus på dokumentation helt klart. /…/ Det kan vara lite jobbigt ibland när man är två, en sköterska och en undersköterska och man kallar på hjälp hela tiden. Det är ju aldrig så att man blir nekad men det är det att man ska springa och hämta dom.” (Undersköterska 1)

En av undersköterskorna ansåg även att den största skillnaden mellan en

undersköterska och en sjuksköterska var att sjuksköterskan höll i kontakten med andra yrkesgrupper såsom läkare, arbetsterapeuter och sköterskor i distriktet vad gäller t ex planering inför hemgång. De flesta undersköterskor tyckte dock att det

(21)

var synd att dessa uppgifter tog så mycket tid, tid som annars hade kunnat läggas på patienten.

Läkemedel och medicintekniskt arbete

Andra uppgifter som undersköterskorna ansåg att sjuksköterskans arbete bestod av var läkemedelsdistribution och medicintekniska uppgifter. Häri ingick arbete med injektioner, medicindelning, infusioner, antibiotika, blodprover och PVK.

En informant ansåg att alla dessa uppgifter var en stor del av sjuksköterskans arbete:

”Omvårdnad tycker jag inte finns så stor del för dom här, för det är mycket mycket tekniskt /.../ blodprover och injektioner och dropp och allting sånt.”

(Undersköterska 4)

Det poängterades även att på de båda avdelningarna hade patienterna väldigt mycket mediciner som skulle delas ut och att detta då fick stor plats i

sjuksköterskornas arbete.

Undersköterskans uppfattningar av sina egna arbetsuppgifter På denna fråga fick undersköterskan beskriva sin syn på sina arbetsuppgifter i omvårdnadsarbetet och ge exempel på vilka uppgifter de bestod av. Om nödvändigt ställdes även följdfrågor (se bilaga 1) för att beröra alla de ämnen författarna ville fokusera på. Nedan följer de kategorier som urskiljdes ur svaren på denna fråga.

Medicintekniskt arbete

Det som betonades mest i denna kategori var arbetet med katetrar. Det var oftast undersköterskorna som hade hand om både katetersättning, katetervård och tömning av uppsamlingspåsar och kateterdragning.

Nedanstående citat betonar undersköterskornas mångfacetterade uppgifter gällande katersättningar på avdelningen:

”Drändragning och kateterdragning och sen spolar man katetrar, sätta katetrar, spolar nefrostomikatetrar /…/” (Undersköterska 3)

De fick även utföra blodprovstagning på en av de två avdelningarna om de så önskade och på båda avdelningarna tog de kontroller på patienter med EDK-pump, tog ultraljud över urinblåsan, blodtryck, blodsocker, EKG och utförde drändragningar.

I följande citat berättar en utav informanterna om blodprovstagningen på avdelningen:

”Blodprover får vi ju lov att ta men det är sällan man gör det.”

(Undersköterska 1)

Alla undersköterskor uppgav att de var väldigt nöjda med sitt yrke och att de tyckte att de hade många varierande uppgifter.

(22)

Basal omvårdnad

Inom denna kategori räknades alla de basala sysslorna såsom att bädda, hjälpa patienterna upp på morgonen, hjälpa dem på toaletten, dela ut mat och mata de som inte kan äta själva, att kontrollera vätskebalanser och att köra patienterna till olika undersökningar eller operationer. De uppgav även att de ansvarade nästan helt själva för sårvården och skötte så gott som alla såromläggningar. De flesta ansåg att det var den basala omvårdnaden som de lade mest tid på i sitt arbete.

Såsom följande undersköterska uttryckte det:

”Jag lägger nog 75% på /.../ patientens basala omvårdnad och 25% på övrigt.” (Undersköterska 5)

Administrativt arbete

Undersköterskorna var ofta de som hade hand om beställningar av mat och förrådsmaterial på avdelningen. De berättade även att de utförde dokumentation och hade egen dokumentation av sår.

Följande informant berättade om hennes syn på dokumentationen:

”Och så kommer man på innan man ska gå hem ’oj nu har jag inte dokumenterat’ då måste jag göra det också. Det kommer liksom längst bak.” (Undersköterska 1)

Patientkontakt

De flesta undersköterskorna uppgav att de hade den närmsta kontakten med patienten, i och med det nära omvårdnadsarbetet. Men alla informanter uttryckte en önskan om att ha haft mer tid till att samtala med patienterna, men att andra uppgifter ofta stal tid från patienterna, såsom köksbestyr, dokumentation med mera.

En undersköterska svarade följande på frågan om vad hon skulle vilja lägga mer tid på:

”Då kanske man hade velat sitta ner hos patienterna. För ibland känner man att tiden räcker inte. Man gör det man ska /.../ men ibland är det många som tycker det är skönt om man hade kunnat sitta och prata bara. Men eh, det hinner man inte alltid, tyvärr.” (Undersköterska 3)

Undersköterskans uppfattningar av samarbetet

På denna fråga fick undersköterskorna berätta hur de uppfattade samarbetet med sjuksköterskorna på sin avdelning. Några av undersköterskorna ansåg att

samarbetet fungerade tämligen bra men alla uttryckte, efter vidare redogörelse, att det fanns många saker som kunde förbättras. Fullständig förteckning av frågorna som ställdes finnes i bilaga 1. Totalt formulerades fem kategorier.

Samarbete och individ

Alla undersköterskor var av samma åsikt, nämligen att det fanns stora variationer mellan olika individer, hur pass villiga de var att samarbeta i omvårdnadsarbetet.

(23)

De talade om att mycket låg i att sjuksköterskorna ej hade tid att samarbeta men att mycket troligen låg i viljan också.

En informant beskrev det så här:

”/…/ det ligger hos personen i sig alltså, det gör det. För vill jag hjälpa till med patienterna så hinner jag nog med det, det känns ju så.”

(Undersköterska 1)

En del informanter ansåg att det fanns vissa sjuksköterskor som ej var särskilt intresserade av att komma ut i patientnära vård och att det hade med personliga variationer att göra och ej gick att göra något åt. Men de tyckte även att där fanns sjuksköterskor som var duktiga på att hjälpa till i omvårdnadsarbetet.

En undersköterska beskrev det enligt följande:

”Det beror på vem du jobbar med. Jag menar en del syrror /.../ när dom kanske ser att du håller på själv och drar och sliter i nån patient så kommer dom ju och hjälper dig. Sen finns det andra som inte ser nånting. Liksom dom är helt inne i sin sköterskeroll.” (Undersköterska 4)

En av informanterna berättade att det enligt henne även berodde på hur länge sjuksköterskan hade arbetat i yrket och på avdelningen. Hon berättade att de sjuksköterskor som var ute och hjälpte till i omvårdnadsarbetet hade jobbat i yrket i 15-20 år eller var vana på avdelningen.

En undersköterska ansåg att vissa sjuksköterskor valde bort arbetssysslor i omvårdnadsarbetet som de ogillade, exempelvis som att torka bort avföring från en patient som ej har kontroll över sin tömning och de assisterade då istället med att hålla patienten medan undersköterskan fick torka. Informanten ansåg att dessa sjuksköterskor hade inställningen att det ej var detta de hade utbildat sig till när de läste till sjuksköterska.

Följande citat belyser denna kategoris innehåll:

”/…/ det är ju beroende på personlighet, somliga dom kanske inte alls är så roade av att komma ut /…/ till patientnära vård. Det är ju hur man är som person och det kan man inte göra nåt åt, då kallar jag extra.”

(Undersköterska 2)

Sjuksköterskans många och tidskrävande uppgifter

Flertalet undersköterskor talade om sjuksköterskans många tidskrävande uppgifter, t ex tablettdelningen på morgonen som tog så mycket tid att de inte kunde hjälpas åt med det övriga morgonarbetet. Även injektioner,

antibiotikagivning och infusionsgivning tog mycket tid från samarbetet.

Flera av informanterna ansåg även att på kvällar och helger, när sjuksköterskorna inte sysslade med vårdplaneringar och andra sysslor som hör dagtidsarbetet till, så var det lite lugnare och det fanns mer tid för sjuksköterskorna att komma ut i omvårdnaden och arbeta tillsammans med undersköterskorna.

(24)

En undersköterska sade följande:

”Man /.../ känner att man samarbetar lite mer på kvällen. Just mellan syster och undersköterska. Men det beror sig på, alltså det är ju hur mycket dom har och göra.” (Undersköterska 3)

En del av undersköterskorna hade dock förståelse för att sjuksköterskorna inte hade särskilt mycket tid att samarbeta i omvårdnadsarbetet på grund av deras andra tidskrävande uppgifter.

Stämma av och planera

Den sista kategorin om undersköterskornas uppfattningar om samarbetet belyste planeringen och avstämningen som en form av samarbete. De berättade att de i början av sitt arbetspass fick rapport och sedan tillsammans med sjuksköterskan planerade hur de skulle lägga upp dagens arbete och vem som skulle göra vad. Några av undersköterskorna berättade även att det fanns en kommunikation dagen igenom och de stämde av med varandra och att det kunde räknas som ett

samarbete. Även ibland då en patient hade ett större sår så togs det om hand i samråd med sjuksköterskan.

En undersköterska berättade följande:

”/…/ om man har en, en grupp på några patienter /.../ då pratar vi ju oss samman vad /.../ vi ska göra och så, på morgonen. Så där har vi ju ett samarbete och sen stämmer vi ju av efterhand.” (Undersköterska 5)

En av undersköterskorna berättade även att det var de som berättade för

sjuksköterskan när en patient blivit dålig, som i sin tur kontaktade läkaren och att undersköterskan och sjuksköterskan då hade en kommunikation på det viset.

Samarbetskrävande situationer

Undersköterskorna talade om att de oftast samarbetade med sjuksköterskorna i situationer där det fordras två personer. Detta kunde vara allt från transporter av patienter till operationer eller undersökningar, att vända patienter i deras sängar, till att sätta katetrar, tvätta patienter och hjälpa patienter upp efter en operation.

En informant beskrev det som följande:

”Sen hjälper ju dom oss att köra sängar, vi har mycket transporter här och då får syrrorna släppa sitt och köra med mig.” (Undersköterska 4)

Yrkeskategoriska gränser och ömsesidig avlastning

Det som undersköterskorna talade mest om och som också blev den mest

omfångsrika kategorin var det faktum att de ansåg att det fanns gränser mellan de båda yrkesgrupperna, gränser som motverkade förmågan till ett gott samarbete. Informanterna berättade att vid hög arbetsbelastning för sjuksköterskorna så kunde undersköterskorna inte alltid avlasta dem för att de ej fick utföra de arbetsuppgifter som sjuksköterskan gjorde medan undersköterskan kunde be om hjälp om hon hade mycket att göra. Detta ansåg undersköterskorna var synd, då de ansåg att det hade kunnat främja samarbetet om de hjälptes åt med varandras arbetsuppgifter. En av undersköterskorna berättade dock att sjuksköterskan kunde

(25)

be om hjälp för att exempelvis hämta näringsdrycker till patienterna och att om hon var mycket stressad kunde hon ropa om det mesta.

En undersköterska uttryckte sig på följande vis:

”/…/för jag vet att dom har mycket att göra med annat, som inte jag kan göra. Jag kan inte göra det, även om jag kanske har det lugnt så kan jag inte avlasta dom med det.” (Undersköterska 2)

Dock kunde undersköterskorna hjälpa till med att ta venprovtagningar på en av avdelningarna, för att avlasta sjuksköterskan.

En del av undersköterskorna ansåg även att deras arbete undersköterskor emellan var bättre än samarbetet sjuksköterskor emellan. Även på en av avdelningarna där de arbetade i så kallade färgteam4, ansåg en undersköterska att sjuksköterskorna arbetade sämre över färggränserna än vad undersköterskorna gjorde.

En undersköterska sade så här om sjuksköterskornas samarbete:

”Dom kunde samarbetat /.../ lite mer ibland. Vi uskar samarbetar nog lite bättre tror jag, vi brukar hjälpa varandra. Men sjuksköterskorna ibland, dom håller lite på sitt.” (Undersköterska 4)

En undersköterska berättade om hur de som undersköterskor hade ansvaret för sårvården på avdelningen men hur hon ansåg att det var viktigt att även

sjuksköterskan tittade på såren så att de också kunde skaffa sig en uppfattning om såret. Det uttrycktes även en önskan från en av informanterna att få spontan hjälp utan att be om den.

En av undersköterskorna var av åsikten att var det mycket att göra på avdelningen, skulle var och en hålla sig till sitt kompetensområde.

DISKUSSION

I det följande stycket presenteras författarnas diskussion avseende metod och resultat.

Metoddiskussion

Här diskuteras positiva och negativa synpunkter på valet av metod och hur detta val kan ha påverkat resultatet.

Urval

Antalet informanter som valdes ut ansågs av författarna tillräckligt för ett

examensarbete och för valet av analysmetod. Tidsmässigt hade det varit svårt att utföra fler intervjuer, då författarna endast hade en begränsad tid för att

genomföra denna studie. Resultatet av studien hade troligtvis blivit mer trovärdigt

4 Sjuksköterskor och undersköterskor är uppdelade i team och ansvarar tillsammans för

(26)

om fler informanter valts ut då fler uppfattningar hade samlats in. Enligt Larsson och Holmström (2007) är tjugo informanter ett lämpligt antal för att upptäcka alla olika uppfattningar om ett fenomen.

De tio informanter som inkluderades i studiens resultat valdes ut av författarnas två gatekeepers. Svagheter med detta kan vara att det kan ha påverkat resultatet på så vis att gatekeepern kan ha valt ut de informanter denne ansåg passa i studien och att resultatet påverkats på så sätt. En följd av detta skulle kunna vara att en mer positiv bild av det undersökta ämnet avspeglas än vad som egentligen förekommer. Även möjligheten att gatekeepern valt ut informanter utan deras mått av motivation i åtanke kan ha påverkat resultatet med mindre motiverade informanter som följd. Det hade dock kunnat bli ett skevt resultat om de mest motiverade deltagarna som kanske representerar en viss åsikt t ex missnöje fått komma till tals. Hade dock informanterna istället frivilligt fått anmäla sig till studien hade det möjligtvis blivit ett skevt deltagande och en icke lika representativ deltagarlista.

Informanterna gav sitt samtycke till att vara med och fick skriva på

samtyckesbilaga och var väl införstådda med att det var frivilligt, men det faktum att de ej fick anmäla sig själva till studien kan ha påverkat deras grad av

motivation och engagemang. Det faktum att informanterna var av spridda åldrar med varierande erfarenhet och antal år inom yrket anses ha gett en mångfacetterad och verklighetsspeglad bild av deras uppfattningar av omvårdnadsarbetet då personalsammansättningen ofta ser ut så ute i verksamheten.

Författarna valde att enbart inkludera kvinnor i studien, för att ej behöva ta hänsyn till genus i analysarbetet. Detta kan ha påverkat resultatet på så vis att det hade kunnat ge ett mer nyanserat resultat att även inkludera män. Dock var dessa underrepresenterade i gatekeepernas urval, endast en man blev anmäld. Detta inträffade innan dess att gatekeeperna fick reda på vilka inklusionskriterier som gällde och valdes då bort efter att dessa meddelats.

Studien genomfördes som tidigare nämnts på två avdelningar där arbetet inte såg likadant ut. På en avdelning tillämpades t ex parvård som inte fanns på den andra avdelningen vilket gör att det skulle kunna tänkas att informanterna har

annorlunda synpunkter på samarbetet. Det hade varit intressant för studien och stärkande för resultatet om den hade genomförts på endast en avdelning då resultatet hade blivit mer rättvist. Det kan även ha varit en styrka att studien utfördes på två avdelningar med olika arbetssätt då resultatet möjligtvis blir mer överförbart på andra avdelningar då det var ett mer varierat urval.

Datainsamling

Datainsamlingen utfördes på de båda avdelningarna, i avskilda rum. Det kan ha påverkat informanterna att vara på sin egen avdelning och höra sina kollegor utanför rummet medan de blev intervjuade sålunda att de ej kunnat slappna av helt, att ej vara på neutral mark. Detta kunde även ha en stressande effekt på informanterna då de ständigt blev påminda om arbetet på avdelningen som pågick utanför rummet. Det kan även ha varit en styrka med studien då deltagarna kände sig mer avslappnade av att vara på ”hemmaplan”. Det kan även ha varit positivt på så sätt att deltagarna ej behövde förflytta sig till annan plats för att genomföra intervjun vilket kunde haft en stressande inverkan då deltagarna har ett pressat arbetsschema på avdelningarna.

(27)

Då författarna är unga sjuksköterskestuderande kan det tänkas ha påverkat de informanter som var undersköterskor på så sätt att de inte alltid sa vad de tänkte då de ej ville vara negativa mot författarnas framtida yrke. Författarna fick ibland känslan av att informanterna, framförallt undersköterskorna, var hämmade i sina uttalanden och inte sa vad de egentligen tänkte.

Författarna upplevde svårigheter med att inte ställa ledande frågor och även att hålla de pauser som enligt Kvale (1997) är effektiva då informanterna ges tid att tänka efter och för att få dem att tala. Möjligheten finns att informanterna inte fick tillräckligt med tid för att verkligen reflektera och då kunna delge alla sina

uppfattningar om fenomenen. Författarna tror dock att de för dem viktigaste åsikterna kom fram under intervjuerna. Det upplevdes även aningen svårt att då informanten ej var särskilt talför ställa passande frågor för att få denne att mer utförligt beskriva sina uppfattningar. Författarna kände sig säkrare i sin roll som intervjuare och kunde ställa bättre formulerade frågor ju fler intervjuer som hölls. Under intervjuerna närvarade båda författarna men som tidigare nämnts var det endast en författare som ansvarade för intervjun. Fördelen med att båda

intervjuarna var med jämfört med att endast en författare hade deltagit var att då kunde intervjuerna göras mer lika. Detta ökade studiens reliabilitet. Ytterligare en styrka med detta förfarande var att en jämförelse av de båda författarnas

tolkningar av intervjun kunde göras för att se om dessa stämde överens vilket innebar ökad interbedömmarreliabilitet.

Dataanalys

Författarna har noga följt fenomenografins sju analyssteg enligt Sjöström och Dahlgren (2002) vilket ökar studiens trovärdighet och minskar risken för feltolkningar. De upprepade kontroller av materialet som gjordes under analysförfarandets gång ses som en av styrkorna med studien. Enligt Uljens (1989) är frågan om validitet gällande fenomenografi främst huruvida kategoriernas innehåll stämmer överens med informanternas uttryckta

uppfattningar vilket författarna tycker har uppnåtts. Även författarnas handledare kontrollerade att intervjuer och kategorier stämde väl överens och att kategorierna var relevanta för det insamlade materialet. Att använda citat är ett sätt att visa detta enligt Sjöström och Dahlgren (2002) vilket författarna också gjorde. Resultatdiskussion

Nedan följer en diskussion avseende resultatet av studien.

Sjuksköterskans arbetsuppgifter

Sjuksköterskorna nämnde alla att basala omvårdnadsuppgifter ingick i deras arbetsuppgifter men när författarna utforskade saken vidare framkom det att samtliga informanter sällan var ute i omvårdnaden på grund av tidsbrist.

Undersköterskorna tyckte även de att sjuksköterskorna deltog för lite i den basala omvårdnaden men menade också att det berodde på vem de arbetade med då vissa ej uppskattade att delta i denna typ av arbete och därför medvetet undvek att medverka. Författarna fick intrycket under intervjuerna att undersökerskorna var aningen missnöjda med att sjuksköterskorna uteblev från omvårdnaden i så pass stor utsträckning. Författarna fick även en känsla av att sjuksköterskorna hade lite dåligt samvete över att de ofta uteblev från den basala omvårdnaden och därför uppgav att de deltog oftare än vad de faktiskt gjorde.

(28)

När författarna jämförde undersköterskornas och sjuksköterskornas uppfattningar av sjuksköterskans administrativa uppgifter och vad som ingick stämde dessa väl överens. Undersköterskorna betonade vårplaneringar som det mest framträdande inom det administrativa arbetet och ansåg att det tog upp mycket av

sjuksköterskans tid. Sjuksköterskorna medgav däremot att detta enbart var en bland många arbetsuppgifter och det fanns även några sjuksköterskor som inte alls nämnde denna arbetsuppgift.

Både sjuksköterskorna själva och undersköterskorna var överens om att

läkemedelsdistribuering och medicintekniska arbetsuppgifter var en av de större och mest tidskrävande delarna av sjuksköterskans arbete.

Övergripande ansvar var något som flertalet av sjuksköterskorna poängterade som viktigt i deras arbete. Dock nämndes inte detta av någon av undersköterskorna. Det kan vara intressant att reflektera över, är det så att undersköterskorna inte är införstådda i det ansvar som kommer med sjuksköterskans yrkesroll eller är det bara något de inte funderar på? Möjligtvis är det så att undersköterskan främst tänker på det ansvar hon själv har och att sjuksköterskans ansvar är något så självklart att det ej behöver mer eftertanke.

Samtliga sjuksköterskor uttryckte en frustration över att inte kunna lägga ner mer tid på patientkontakt än vad de i nuläget gör. Några exempel kom upp på

situationer då de fick blunda för att en patient var orolig eller ledsen för att tid inte fanns för att lugna denne. Detta kan vara värt en del eftertanke då det ej går särskilt väl ihop med Hälso- och sjukvårdslagens (1982:763) krav på god hälso- och sjukvård nämligen att ”främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen”. Enligt sjuksköterskorna finns det inte utrymme för

patientkontakt och enskilda patientsamtal under en normal arbetsdag är enligt dem en ovanlig lyx. Undersköterskorna nämnde inget om att sjuksköterskorna hade för lite tid till patientkontakt i formen samtal men de menade däremot att

sjuksköterskan hade för lite tid till den patientnära vården.

Undersköterskans arbetsuppgifter

Både undersköterskorna själva och sjuksköterskorna betonade att

undersköterskorna var väldigt duktiga på katetersättning och att det oftast var de som utförde detta på avdelningarna.

På de två avdelningar där författarna utförde sin studie såg sjuksköterskorna det som en fördel att kunna delegera vidare arbetsuppgifter till undersköterskan som t ex blodprovstagning. Detta resultat skiljer sig från tidigare nämnda studie av Keeney m fl (2005) då vederbörandes studie visar att vissa sjuksköterskor var kritiska till att delegera omvårdnadsuppgifter till undersköterskan. Enligt undersköterskorna och sjuksköterskorna var det sällan detta skedde. Frågan är varför delegering av blodprover inte gjordes oftare på avdelningarna då de flesta informanter var positiva till det. Ett antal undersköterskorna uttryckte även en önskan om att kunna avlasta sjuksköterskan och detta skulle kunna vara ett utmärkt sätt.

Författarna upplevde även att det var underligt då flera av undersköterskorna, på frågan om de var nöjda med sina arbetsuppgifter, svarade att de visst också fick göra sjuksköterskesysslor såsom att ta blodprover o s v. Det tycktes intressant att

References

Related documents

For my thesis work I have studied how borrowers use this loan, what kind of income generating activities they are adopting, how to reduce their poverty level, how to

Han menar även att graden av KASAM ökar i samband med ökad ålder, samt att den grad av KASAM som individen besitter är det som påverkar vilken position som individen har på

Detta innebär också att en plats kan bära på minnen som individer inte vill iden- tifieras med, samtidigt som minnena också kan flytta mörka, historiska bördor från

Även om visst fog kan finnas för en dylik skeptisk uppfattning om politiska programs möjligheter att nä stora mängder människor, bör man dock akta sig för att

Liberalerna motsätter sig anslaget för gratis kollektivtrafik under sommarlovet för skolungdomar och prioriterar i stället kollektivtrafik i landsbygd genom differentierade

Det går inte att säga att britterna agerade på ett sätt som överensstämde med vad Kilcullen rekommenderar därför att i ATOM står det ingenting om att lätta

Från en Inertial Motion Unit (IMU) erhålls accelerationer i tre dimensioner. Det är först i Kalman-filtret som positionen beräknas. För- delen med tät integration är att

ambulanspersonalen. Att utöka personalens möjlighet till utbildning inom prehospital omvårdnad av barn skulle leda till en ökad trygghet och resultera i minskad stress vid dessa