Pedagogiskt förhållningssätt - En studie om relationens betydelse mellan pedagog och barn i förskolan

FAKULTETEN FÖR

LÄRANDE OCH SAMHÄLLE

Barn-unga-samhälle

Examensarbete i Barndom och lärande

Pedagogiskt förhållningssätt

En studie om relationens betydelse mellan pedagog och barn i förskolan

Educational approach

A study of the importance of the relationship between educator and child in preschool

Linnea Andersson Sofie Persson

Förskollärarexamen 210 hp Examinator: Jonas Qvarsebo

2

Innehållsförteckning

Förord 3

Abstract 4

Inledning 5

Syfte och frågeställning 6

Disposition 7

Tidigare forskning 8

Metod 13

Relationens betydelse mellan pedagog och barn 16

Pedagogernas tankar kring sitt eget förhållningssätt 25

Diskussion 29

Vidare forskning 31

Litteratur 32

3

Förord

Under dessa veckor som vi har arbetat med examensarbetet har vi träffats kontinuerligt och reflekterat kring pedagogernas olika förhållningssätt gentemot barnen. Vid våra träffar har vi delat med oss av våra idéer och tankar som i sin tur har bidragit till denna uppsats.

Observationerna, inläsning av litteratur och skrivandet har vi gjort tillsammans under hela arbetes gång. Vi anser att arbetet har blivit jämnt fördelat och vi har tagit lika mycket ansvar för att arbetet ska bli så bra som möjligt.

4

Abstract

Syftet med studien är att studera pedagogers olika förhållningssätt gentemot barn och hur barn i sin tur kan agera utifrån hur de blir be bemötta av pedagoger i förskolan. Problemställningen i studien är att barn kan bli påverkade av pedagogers förhållningssätt och som kan leda till svårighet i barns kommunikation och relationer till andra individer. Metoden utgår från observationer och intervjuer där två pedagoger förhåller sig olika till barnen. Resultatet av studien visar hur pedagogernas olika förhållningssätt påverkar barnen i deras relation till andra individer.

Textens fokus utgår från relationen mellan pedagog och barn samt barn och barn med teoretisk utgångspunkt i relationell pedagogik. Relationell pedagogik innebär att det är kommunikationen och mötet mellan individer som är centralt i utveckling av kunskap och färdigheter. Centrala begrepp i studien är attunement, relationskompetens, relationsnät, omsorgsetik och edu-care. Studien är ingen guide till hur den ”rätta och goda ” pedagogen förväntas vara utan för att påvisa hur pedagogers olika förhållningssätt kan påverka barns relation och kommunikation med varandra.

5 Inledning

Förskolan genomsyras av en rad olika relationer såsom mellan pedagoger och barn, barn sinsemellan samt mellan pedagoger och pedagoger. Dessa relationer kan både bidra till utveckling men kan också hämma den personliga utvecklingen hos de inblandade personerna. Studien kan bidra till en ökad förståelse kring relationens betydelse för pedagoger och barn i förskolan, där pedagogernas pedagogiska förhållningssätt står i fokus.

I våra observationer förekommer två pedagoger som har olika förhållningssätt mot barnen och deras olika förhållningssätt kommer att analyseras samt reflekteras utifrån begreppet

relationell pedagogik. Relationell pedagogik innebär att det är relationen, kommunikationen samt mötet samt mellan pedagog och barn som ligger till grund för barns utveckling av kunskap och färdigheter.

För att få en inblick i vad studien kommer att handla om beskrivs en kortare situation nedan:

Barnen sitter samlade kring bordet, där målarfärger och penslar står uppradade framför dem och känslan säger att de är redo att börja måla. Sara sträcker ivrigt fram sin hand och tar en pensel med röd färg på. Pedagogen utbrister;

”Sluta lek med målarfärgen!”

Sara sträcker sig över bordet för att sätta tillbaka penseln som är på väg att landa i fel färgburk, då Kalle utbrister;

”Röd pensel i röda burken!”

Som exemplet ovan visar framkommer det att pedagogens förhållningssätt mot barnen påverkar dem i deras kommunikation med varandra. Pedagogens direktiv avspeglades i barnens kommunikation till varandra då även de gav varandra direktiv men övrig kommunikation uteblev. Pedagogernas förhållningssätt kan påverka barnen i deras kommunikation och relationer till andra individer.

6

Syfte

Det övergripande syftet med studien är att studera hur pedagogers olika förhållningssätt kan påverka barn och deras kommunikation samt relationer till andra individer.

Frågeställning

 Hur ser pedagogernas förhållningssätt ut gentemot barnen?

 På vilket sätt kan barnen bli påverkade av pedagogernas olika förhållningssätt?

 Hur uppfattar pedagogerna sitt eget förhållningssätt och på vilket sätt synliggörs det i praktiken?

7

Disposition

Tidigare forskning beskriver vilken teoretisk utgångspunkt texten har samt vad andra forskare har beskrivit om begreppet tidigare. Centrala begrepp kommer också föras fram i denna del.

Metoden förklarar hur vi har gått tillväga för att samla in vårt material som i sin tur arbetet bygger på. Metodvalet innefattar observationer och intervjuer av två pedagoger.

Relationen mellan pedagog och barn innefattar två observationer med två olika pedagoger. Situationerna är döpta till ”fria leken” och ”målarrummet”. Vi har döpt pedagogerna till pedagog 1 och 2 och pedagog 1 deltar i ”fria leken” och pedagog 2 deltar i ”målarrummet”. Det insamlade materialet kommer att tolkas ur den teoretiska utgångspunkten, relationell pedagogik, samt med studiens frågeställningar som stöd.

Pedagogernas tankar kring sitt eget förhållningssätt innefattar pedagogernas intervjusvar som kommer att bearbetas och tolkas genom relationell pedagogik.

Diskussionen redovisar studiens slutsatser med stöd av aktuell forskning och genom relationell pedagogik.

Bilagor av förfrågningar till föräldrar om deras barns delaktighet i observationen och det insamlade materialet samlas längst bak.

8

Tidigare forskning

Teorierna i studien bidrar till att förstå relationens betydelse mellan pedagog och barn samt barn sinsemellan. Studien lyfter även fram betydelsen av pedagogernas olika förhållningssätt och stärks med relevant forskning och teorier för att göra studien forskningsbaserad.

Relationell pedagogik bygger på ömsesidig respekt och kommunikation där relationen är i centrum. Jonas Aspelin och Sven Persson (2011) menar att det är kommunikationen och dialogen mellan pedagog och barn som är grunden för relationell pedagogik. Relationell pedagogik bygger inte enbart på verbal kommunikation utan även icke verbal kommunikation såsom gester, kroppsspråk och mimik. Kenneth J Gergen (2009) menar att människan är en relationell varelse som skapar förståelse för sin omvärld i relation till andra. Vidare menar han att människans handling står i relation till kontexten, det vill säga att allt vi gör är påverkat och beroende av de relationer som existerar samt i det samhälle och tid vi lever i.

Relationens betydelse

Studiens insamlade material kring pedagogernas olika förhållningssätt mot barnen kommer att analyseras med hjälp av begreppet relationell pedagogik. Anledningen till detta val är på grund av att det är relationen och mötet mellan pedagog och barn samt barn och barn som är i fokus i studien.

Aspelin och Persson (2011) menar att kommunikation är grunden för relationell pedagogik och brister det i kommunikationen mellan pedagog och barn kan barns utveckling av olika färdigheter och kunskap hämmas. Även Gergen (2009) lyfter fram att all utveckling av färdigheter och kunskap grundar sig i kommunikation och relationer mellan människor. Den relationella pedagogikens huvudmål är att utveckla färdigheter och kunskap genom genuina möten mellan pedagog och barn (Aspelin, 2010). Gert Biesta menar också att det är mötet mellan pedagog och barn som kan vara avgörande i barns utveckling av färdigheter och kunskap. Det handlar alltså inte om vad pedagogen lär ut till barnet utan det är mötet mellan pedagogen och barnet som är grunden för färdigheter och kunskap (Aspelin & Persson, 2011).

Gunilla Dahlberg och Peter Moss (2005) beskriver också att förskolan och den pedagogiska verksamheten bör utgår från ett förhållningssätt där pedagoger ska upptäcka och lära

9

relationer för att barns ska utveckla färdigheter och kunskap. Han poängterar också att

pedagogen bör möta barn i tidigare kunskap och intresse för att lärandet ska bli meningsfullt.

Hatties tankar kring barns utveckling kan kopplas ihop med Thomas J Scheffs begrepp attunement. Aspelin (2010) förklarar begreppet attunement som avstämning, det vill säga att människan ”stämmer av” med den person som hen kommunicerar med, både det verbala och icke verbala såsom gester, mimik och kroppsspråk. Begreppet attunement används i studien eftersom det har framkommit i det insamlade materialet att pedagogerna använder sig av detta begrepp i mötet med barnen.

Aspelin och Persson (2011) menar att pedagogen bör uppmuntra och ha ett genuint engagemang i barns intresse samt att ställa öppna frågor till dem. Öppna frågor kan också kallas för produktiva frågor och dessa frågor kan ge barn möjlighet att reflektera och undersöka olika saker, för att sedan komma fram till en egen slutsats. För pedagogen är produktiva frågor ett verktyg för att hjälpa barn att gå vidare i sina tankar och ge möjlighet för vidare utforskning (Elfström, Nilsson, Sterner & Wehener-Godeé, 2008). Gergen (2009) framhåller att pedagog och barn bör skapa mening tillsammans eftersom utan relationen mellan pedagog och barn uppstår ingen kommunikation som i sin tur kan leda till att utveckling av färdigheter och kunskap hämmas.

Aspelin (2010) använder sig av Scheffs begrepp om sociala band när han beskriver vikten av god relation mellan pedagog och barn och att människan ständigt söker relationer med andra människor. Sociala band är relationen mellan människor och dessa relationer är inte statiska utan måste ständigt vårdas och bekräftas. Scheff menar att starka sociala band är en av grundstenarna för att barn ska utveckla olika färdigheter som exempelvis social kompetens. Vidare menar Scheff att de sociala banden måste vara någorlunda stabila eftersom banden är direkt kopplade till barns personliga utveckling. Scheff menar att sociala band byggs upp genom tvåvägs-kommunikation, både verbal och icke verbal kommunikation såsom känslor, mimik och kroppsspråk.

Aspelin (1999) menar att de sociala banden inte enbart går att upprätthålla genom verbal kommunikation utan att det är den icke verbala kommunikationen som testar banden, det vill säga att den emotionella bekräftelsen är av vikt i en god relation. Margareta Öhman (2009) menar också att pedagoger bör rikta sin uppmärksamhet till barnen och dess intresse samt lägga sig på deras nivå för att bidra till barns utveckling av kunskap och färdigheter samt att

10

barn ska känna sig sedda och hörda. Även Lars-Åke Kernell (2002) belyser vikten av att pedagogen möter barn utifrån deras behov för på så sätt utveckla en relation till dem.

Aspelin (2010) använder begreppet relationsnät för att beskriva att det finns mängder med olika relationer på en förskola såsom mellan pedagog och barn, barn och barn samt pedagog och pedagog. Det är pedagogens uppgift att uppmuntra barnens relation till varandra eftersom även relationen mellan barnen kan bidra till utveckling av färdigheter och kunskap. Gergen (2009) menar också att barn kan utveckla varandra, både intellektuellt och socialt, för det är genom barns möte med varandra som denna utveckling sker. Aspelin (2010) menar även att goda relationer kan både bidra till färdigheter och kunskap medan negativa relationer kan förhindra utvecklingen. Resultatet av pedagogers förhållningssätt kan visa sig i barngruppens relation med varandra (Kernell, 2002). Begreppet relationsnät kommer att bli användbart i studien när barnens interaktion med varandra blir påverkat av pedagogens förhållningssätt.

Relationskompetens

Relationskompetens är ett återkommande begrepp i studien och de berörda pedagogernas olika förhållningssätt mot barnen kommer att analyseras utifrån begreppet. Begreppet kommer att lyfta fram på vilket sätt pedagogerna använder sin relationskompetens för att möta barnen i deras intresse.

Jesper Juul och Helle Jensen (2002) använder sig av begreppet relationskompetens, vilket innebär att pedagogen ska se barn och utgå ifrån barnets intresse samt att pedagogen ska ta fullt ansvar för att upprätthålla en god relation. En förklaring av relationskompetens är att pedagogen ska se det enskilda barnet och anpassa sig samt vara genuin i mötet med barnet. Besitter pedagogen relationskompetens bör pedagogen bortse från den ”färdigtänkta

sanningen” och istället fokusera på barnet. Kommunikationen mellan pedagog och barn kan börja med en ”färdigtänkt sanning” från pedagogen men under dialogens gång ändras pedagogens fokus efter barnets svar, det vill säga barnets intresse.

Vidare menar Juul och Jensen att det är barnets beteende som avgör hur den vuxne svarar an på barnet. Exempelvis om barnets beteende är positivt så svarar pedagogen med öppenhet och intresse, tillskillnad om barnets beteende är negativt avtar pedagogens mottaglighet för barnet. Som tidigare nämnts har pedagogen ansvar för en god relation men det är av stor vikt att barnen är medskapare i relationen som i sin tur kan leda till en ömsesidig relation mellan pedagog och barn (a.a.).

11

Berit Bae använder sig av begreppet ”anerkendels” som Juul och Jensen har översatt till bekräftelse (Juul & Jensen, 2002). Enligt Juul och Jensen är inte bekräftelse en

kommunikationsform utan ett sätt för pedagogen att förhålla sig öppet och inkluderade till barn och dess livsvärld. Att förhålla sig bekräftande innebär att pedagogen använder hela sig, både emotionellt och intellektuellt samt att vara genuin i mötet med barn och det är genom att förhålla sig bekräftande mot barn som pedagogers relationskompetens stärks.

Omsorgsetik

I studien används begreppet omsorgetik för att styrka varför omsorg i förskolan är viktig.

Kernell (2002) menar att pedagoger inte enbart ska ha ämneskunskaper som pedagogen ska förmedla till barn utan först och främst handlar det om pedagogers förhållningssätt och relation till barnen. Gunilla Halldén (2007) anser att förskolan bör genomsyras av ett lyhört och tillmötesgående förhållningssätt när pedagoger möter barn i förskolan. Halldén (a.a.) menar att både omsorg och lärande bör gå hand i hand, alltså en kombination av dessa för att barn ska få en stabil grund inför skolan. Däremot menar Halldén att först och främst bör omsorg komma före lärande för att påvisa vilka förutsättningar omsorg har för barns utveckling av färdigheter och kunskap.

Gunnel Colneruds (2006) förklaring av omsorgsetik är att pedagogen fångar upp barns behov samt försöker förstå barns intentioner. Vidare menar Colnerud att omsorgsetik bör vara grunden för förskolans verksamhet då barn måste uppleva omsorg för att i sin tur kunna bemöta andra individer med omsorg. Sven Perssons tolkning av omsorgsetik i förskolan kan förklaras att det är av stor vikt att pedagoger lägger ner mycket tid i relationen till barn som i sin tur kan gynna utvecklingen av färdigheter och kunskap (Lidholt, 2001).

Edu-care

Edu-care används i studien för att lyfta fram relationens och omsorgens betydelse i

kombination med lärandet för att barns utveckling av kunskap och färdigheter ska bli gynnas.

Dahlberg och Moss (2005) menar att det krävs en kombination mellan lärandet och omsorg för att kunskapsutveckling ska ske och de använder sig av begreppet edu-care. Edu-care innebär att det finns en kombination mellan lärande och omsorg där edu står för lärandet och care för omsorg. Aspelin och Persson (2011) lyfter fram vikten av kombinationen mellan lärande och omsorg men de använder begreppen sam-verkan och sam-varo. Sam-verkan har

12

samma innebörd som edu, där lärandet är i fokus. Sam-varo är liknelsen till care, det vill säga omsorg i förskolan.

13

Metod

Studien utgår från en kvalitativ metod vilket innebär att våra observationer och intervjuer har teoretisk utgångspunkt i relationell pedagogik. Valet av kvalitativ metod är för att uppnå ett mer nyanserat perspektiv av pedagogers förhållningssätt mot barnen. Det insamlade materialet består av observationer och intervjuenkäter. Studien kommer att tolkas utifrån det insamlade materialet, vilket kan leda till att reflektionen kan bli subjektiv eftersom det är utifrån våra egna erfarenheter som tolkningen sker (Alvehus, 2013).

För att kunna genomföra studien kontaktades förskolans personal via telefon där studiens tänka tillvägagångssätt godkännandes av samtlig personal. Därefter lämnades det ut informationsbrev till barnens vårdnadshavare angående en förfrågan om deras barn fick tillåtelse att delta i observationerna. Informationsbrevet beskriver att Linnea och Sofie kommer att tillbringa en dag på förskolan då observationen kommer att ske. Svaret från vårdnadshavarna blev att barnen fick delta i observationen. Under observationen tillfrågades även barnen om deltagandet.

Observationsteknik

Förskolan besöktes vid två tillfällen och vid första besöket användes en filmkamera samt att Linnea och Sofie förde fältanteckningar. Det uppfattades snabbt att pedagogerna undvek kameran, vilket gjorde att syftet att studera pedagogernas förhållningssätt uteblev och fokusen landade enbart på barnen. Linnea och Sofie upplevde att pedagogerna kände sig obekväma med filmandet, därför avbröts videoobservationen. Vid det andra observationstillfället fördes enbart fältanteckningar i tron om att pedagogerna skulle känna sig mer bekväma.

Vi har valt att observera genom att föra fältanteckningar och då intogs rollen som icke deltagande observatörer. Icke deltagande observatör innebär att observatören inte deltar i situationen utan observerar med hjälp av fältanteckningar om vad som sägs och görs. Valet av observationsmetod är för att tydligare kunna se interaktionen mellan pedagog och barn samt att vår närvaro inte skulle påverka varken barn eller pedagog. Observationen är ostrukturerad vilket innebär att vi har fört fältanteckningar av det som är relevant för vårt syfte och vår problemställning (Löfdahl, Hjalmarsson & Franzén, 2014).

14 Intervjuform

Efter observationerna av de två pedagogernas olika förhållningssätt bestämde vi oss för att ta reda på hur pedagogerna tänker kring sitt eget förhållningssätt, för att sedan sätta

pedagogernas olika svar i relation till de olika situationerna. Valet av intervjuformen är på grund av att se om pedagogernas tankar och åsikter speglades i deras praktiska arbete. Pedagogernas svar på intervjufrågorna är transkriberade för att deras svar ska bli relevant för studiens syfte.

Valet av att skicka ut intervjuer via mail (se bilaga) beror främst på tidsbrist hos respondenterna och att de ville ha tid på sig att reflektera kring sitt svar. På grund av pedagogernas tidsbrist valdes det att skriva ner tre öppna frågor som de två berörda pedagogerna svarade skriftligt på.

Intervjufrågorna är semistrukturerade vilket innebär att frågorna är öppna och det finns utrymme för nyanserade och breda svar ifrån respondenterna (Alvehus, 2013).

Urval

Förskolan där observationerna sker ligger i södra Skåne och är en 1-5 års avdelning. Två olika observationer har genomförts, en i barnens fria lek och den andra aktiviteten är planerad i förväg av pedagog 2. I de olika situationerna deltar två olika pedagoger och vi har valt att namnge dem till pedagog 1 och pedagog 2. I situation 1 deltar fyra barn och i situation 2 deltar 6 barn och det är blandade åldrar i de båda situationerna.

Valet av observationernas plats ägde rum inomhus då förskolan för det mesta har sin verksamhet inomhus på förmiddagen.

Etiska val och tillvägagångssätt

Inför observationerna kontaktades förskolan via telefon och vi fick tillstånd att observera deras verksamhet samt att pedagogerna fick information om undersökningens syfte och hur vi tänkt gå tillväga. Pedagogerna gav oss ett muntligt godkännande och ansåg inte att det

behövdes någon skriftlig överenskommelse. Löfdahl, Hjalmarsson och Franzén (2014) menar att det krävs tillstånd av de berörda innan undersökningen påbörjas, därför skickades

informationsbrev ut till föräldrarna som godkänner barnens medverkan. De berörda bör veta vad undersökningen ska handla om samt vad som kommer att förväntas av dem. Väl på

15

förskolan tillfrågades även barnen om det var okej att vi var närvarade i deras lek. Efter barnens godkännande påbörjades undersökningen. De berörda personerna har alltid rätt att avbryta sitt deltagande och personernas identitet samt förskolan är hemlig. Personerna i undersökningen ska även få tillgång till det insamlade material och den slutgiltiga texten.

Vi har valt att rätta pedagogernas stavfel i intervjuerna som finns i resultatkapitlet men däremot har vi inte rättat stavfelen i bilagorna.

16

Relationens betydelse mellan pedagog och barn

Analysen av situationerna kommer att bearbetas genom att återkoppla till studiens frågeställningar.

 Hur ser pedagogernas förhållningssätt ut gentemot barnen? Fria leken

Pedagog 1 har placerat sig centrerat på golvet i förskolans största rum som gränsar till tre mindre rum. Bredvid henne finns en lekhörna med dockor, spis och mattillbehör. Pedagog 1 säger ingenting utan hon finns tillgänglig för barnen om det skulle behövas. Stina, drygt 2 år, går fram till pedagogen och sträcker fram en docka samtidigt som hon tittar på henne och söker ögonkontakt. Pedagog 1 tittar bekräftande tillbaka på Stina och säger:

”Har du en bebis med dig?”

Stina nickar och ler, går bort till spisen samtidigt som hon har ögonkontakt med pedagogen. Pedagog 1 uppmärksammar Stinas intentioner och fortsatt kommunikation mellan pedagogen och Stina sker.

Pedagog 1 placering i rummet, det vill säga att hon sitter centrerat på golvet, kan tolkas att hon vill vara tillgänglig samt att vara på barnens nivå där hon kan få ögonkontakt med samtliga barn. Det kan även tolkas att hon vill finnas tillgänglig för att ta emot de barn som anländer till förskolan med sina föräldrar. På grund av att pedagog 1 vårdar relationen mellan henne och barnen, genom att hon sitter tillgänglig på golvet och bekräftar både det enskilda barnet och barnen i grupp samt dess intentioner, skapar hon genuina möten med barnen. I pedagog 1 förhållningssätt tydliggörs kommunikationen då hon svarar verbalt och icke verbalt på barnens intentioner och som tidigare nämnts bygger relationell pedagogik bland annat på kommunikation (Aspelin & Persson, 2011). Scheff menar att all relation börjar genom kommunikation, både verbal och icke verbal, som kan dras parallellt till att pedagog 1 sitter ner och bjuder in till kommunikation och samspel (Aspelin, 2010). Redan i ögonblicket när pedagogen uppmärksammar Stina är pedagogen redo att skapa en relation till henne och hon får genast respons av Stina som söker hennes kontakt genom att sträcka fram en docka.

Stinas lek fortsätter med att bebisen äter och Pedagog 1 tittar bekräftande på Stina och frågar vad bebisen äter, om bebisen tycker om maten. Pedagog 1 följer Stinas rörelser och hennes

17

icke verbala kommunikation genom hela situationen samtidigt som hennes blick rör sig i rummet där de övriga barnen befinner sig.

Vidare börjar Stina laga mat och även detta ger pedagogen respons på då hon frågar om Stina ska laga mat till bebisen, vad hon lagar och så vidare. Aspelin och Persson (2011) menar att grunden till barns utveckling av färdigheter och kunskap byggs på tillitsfulla och sociala relationer och det är pedagogens uppgift att möta barn i deras tidigare kunskap och intressen för att lärandet ska bli meningsfullt. Vidare påstår Biesta att det är möten mellan pedagog och barn som är avgörande för barns utveckling av olika färdigheter och kunskap (a.a.). Öhman (2009) menar också att pedagogen bör rikta sin uppmärksamhet mot barn och dess intresse samt lägga sig på deras nivå för att barn ska känna sig sedda och hörda. Även Kernell (2002) lyfter fram vikten av att möta de olika barnen utifrån deras olika intressen för att stärka

relationen mellan pedagog och barn. Det kan tolkas att pedagog 1 vill stärka relationen mellan henne och Stina då hon vid upprepade tillfällen bekräftar Stina vilket i sin tur kan bidra till utveckling av färdigheter och kunskap.

Plötsligt tar Stina tag i en kastrull med låtsasmat, vänder upp och ner på den och skrattar.

”Vad hände nu då? Nu får du städa upp efter bebisen.” säger Pedagog 1med förvånad röst. Ur ett perspektiv kan det ses som att pedagog 1 styr Stina i ”matleken” eftersom hon säger åt Stina att hon får städa upp efter att hon har vält ut maten. Å andra sidan kan detta vara ett försök att sätta ord på Stinas handlingar och möta henne i hennes lek och intresse.

Lite senare kommer tre barn fram till pedagog 1 varav ett av barnen har en röd låda på huvudet. Barnet som heter Benny lyfter på lådan och tittar på pedagog 1 och säger; ”Tittut!” Pedagog 1 ler tillbaka och undrar om det är någon hemma i lådan. De tre barnen skrattar och tittar på varandra. Benny lyfter av lådan från sitt huvud och sätter lådan på Kajsas huvud. Ett ljudligt skratt hörs ifrån lådan samtidigt som Benny frågar om det är någon hemma i lådan.

Som tidigare nämnt rör sig pedagogens blick runt i rummet vilket gör att hon har uppsikt över de andra barnen. Detta medför att hon får kontakt med Benny som har en röd låda på huvudet samt med de andra barnen som deltar i hans ”tittut-leken”. Benny skrattar och räcker över lådan till Kajsa som glatt tar emot lådan och sätter den på sitt huvud. Utifrån pedagogens förhållningssätt och på det sätt hon bemöter barnen kan pedagogens agerade kopplas ihop med Scheffs begrepp attunement, vilket innebär att det sker en avstämning i interaktionen

18

mellan pedagog och barn (Aspelin, 2010). Pedagog 1 svarar på samtliga barns signaler och intresse genom exempelvis säga;

”Nämen titta, det var någon hemma!”.

Med denna fras visar pedagog 1 Kajsa att hon både ser och hör henne, det vill säga att pedagog 1 bekräftar henne och hennes intresse samt att pedagogen vårdar relationen/banden mellan henne och barnet. Aspelin (2010) använder sig av Scheffs begrepp sociala band när han förklarar vikten av en god relation mellan pedagog och barn. Vidare menar Aspelin att de sociala banden inte är statiska utan måste ständigt vårdas och reflekteras kring och det är pedagogens ansvar att vårda de sociala band till barnen och inte barnens ansvar. Som tidigare nämnt byggs de sociala banden upp genom kommunikation, både verbal och icke verbal, vilket visar sig tydligt då pedagog 1 möter Stina med hennes docka men även när hon bemöter de andra barnen som vill delta i ”tittut leken”(a.a.).

Senare kommer Lisa fram och tittar nyfiket på vad som sker. Pedagog 1 öppnar upp sin famn, sträcker fram sin hand till Lisa och frågar om hon också vill pröva den röda lådan, samtidigt som Kajsa sträcker fram den röda lådan till Lisa. Lisa tar emot lådan och sätter den på sitt huvud.

Det kan även upplevas att pedagog 1 skapar ett socialt band till Lisa när hon både med kroppsspråk stäcker ut sin arm mot Lisa och frågar om hon också vill vara med i leken. Aspelin (1999) menar att det inte enbart krävs verbal kommunikation för att bevara en god relation till barn utan det är av stor vikt att bekräfta barnen emotionellt, vilket pedagog 1 ständigt gör genom hela observationen. Vidare menar Gergen (2009) att barn sinsemellan kan utveckla varandra, både intellektuellt och socialt och det är genom mötet mellan barnen som denna utveckling sker. Detta framkommer i ”tittut-leken” då Benny och Kajsa utvecklar kunskap i relation till varandra och i deras ömsesidiga relation stärks de sociala banden till varandra. Aspelin (2010) använder sig av begreppet relationsnät som beskriver att det är pedagogens uppgift att uppmuntra barnens relation till varandra eftersom relationen mellan barnen kan bidra till fortsatt utveckling av färdigheter och kunskap. Det framgår tydligt att pedagog 1 uppmuntrar relationerna mellan barnen genom hela ”fria leken” eftersom hon bemöter och bekräftar alla barnen och som i sin tur avspeglas i barnens bemötande av varandra.

19 Målarrummet

Denna situation utspelar sig i ett målarrum där det befinner sig sex barn och pedagog 2. Barnen sitter samlade kring ett bord med målarmaterialet framför sig. Pedagog 2 står på ett ställe under hela aktiviteten och rör sig endast i sidled samt att hon lutar sig över bordet. Det är tyst i rummet och det är endast pedagogen som samtalar till barnen. Till skillnad från pedagog 1 placering i rummet står pedagog 2 upp på samma ställe genom hela aktiviteten, utan att gå ner på barnens nivå för att få ögonkontakt när de kommunicerar. Pedagogens förhållningssätt kan upplevas att hon vill vara tillgänglig för alla barn och då är det lättast att stå upp samt att det blir trångt vid bordet om även hon ska sitta ner. Ur ett annat perspektiv kan hennes förhållningssätt upplevas styrande då hon lutar sig över barnen samt att hon ger en del direktiv till barnen.

Efter en kort stund avbryts tystnaden av Simon som säger att han har målat färdigt. Simon har redan klivit av stolen och är påväg att lämna målarrummet. Pedagog 2 säger med bestämd röst;

”Men du är väl inte färdig?! Är allt verkligen rött?”.

Utan att invänta ett svar från Simon säger pedagog 2;

”Nä, men jag tycker att du ska måla klart!”.

Pedagog 2 stämmer inte av med Simons intentioner då hon ifrågasätter honom och hans val. Aspelin och Persson (2011) menar att det själva mötet som kan vara avgörande för barns utveckling och inte vad pedagogen vill lära ut. Det kan upplevas att det inte sker ett möte mellan pedagogen och Simon och på så vis, enligt Aspelin och Persson, kan utvecklingen hämmas.

Under målningens gång rättar pedagogen ständigt barnen genom exempelvis att de sätter penseln i rätt färgburk, ifrågasätter barnens eget initiativ till färgval samt att hon försöker styra in barnen i rätt färgval enligt hennes eget tycke. Exempelvis säger Sara;

20

Pedagog 2 styr då in Sara i ett annat färgval efter hennes eget tycke. Halldén (2007) lyfter fram att pedagogen bör ha ett lyhört och tillmötesgående förhållningssätt mot barn och ta till vara på barnens egna tankar och intentioner vilket inte framkommer i denna situation.

Vidare säger Emilia att hon vill ha gul färg till sin mus ögon och pedagog 2 utbrister;

”Det är en väldigt bra idé och förklarar att för då kommer musens ögon att lysa i mörkret.” Öhman (2009) menar att det är av stor vikt att pedagogen riktar sin uppmärksamhet till barnens intresse och i denna situation tonar pedagog 2 in barnets intresse då hon ger respons på färgval och ändrar sin röst till ett mer spännande tonläge. Även Scheffs begrepp

attunement, avstämning, synliggörs i hennes tonläge samt verbala ord i situationen kring musens ögon (Aspelin, 2010).

Efter en stund upptäcker Emil att det går att blanda färger så att en ny färg dyker upp samtidigt som han undrar hur han kan blanda färgen brun. Hugo svarar att svart och vit ger brun färg. Pedagog 2 stannar upp, tittar frågande på barnen och lämnar sedan rummet. Gergen (2009) menar att pedagog och barn bör skapa mening tillsammans eftersom det är mötet mellan pedagog och barn som kommunikationen uppstår och därmed sker en utveckling av barns färdigheter och kunskap. Även Aspelin och Persson (2011) påpekar att det är mötet mellan pedagog och barn som är grunden för utveckling av kunskap och färdighet och det är inte vad pedagogen lär ut som är utav vikt. En tolkning kan vara att pedagog 2 inte

uppmärksammar Hugo och Emils intresse kring färgblandningen och det sker ingen

kommunikation mellan pedagogen och barnen. Eftersom pedagog 2 inte möter upp barnen i deras fråga kan det leda till att barnens olika färdigheter och kunskaper kan hämmas (a.a.). I detta fall uppfyller inte pedagog 2 Scheffs begrepp attunement då hon inte tonar in och fångar barnet i dess intresse utan istället går därifrån.

Det kan upplevas att pedagog 2 utgår mer ifrån ett lärande perspektiv i sin aktivitet eftersom hon ställer en del produktiva frågor som exempelvis hur tänker du nu? Vad händer som vi gör såhär? Pedagog 2 frågor kan bidra till att barnens kunskapsutveckling eftersom produktiva frågor kan ge barnen möjlighet att tänka och skapa en egen bild av deras undran (Elfström, Nilsson, Sterner & Wehener-Godeé, 2012). Men å andra sidan kan det upplevas att relationen med barnen landar i bakgrunden då hennes mål med aktiviteten upplevs mer viktig än barnens intresse exempelvis om färgblandningen. Dahlberg och Moss (2005) anser att den

21

bör upptäcka och lära tillsammans med barnen. En uppfattning kan vara pedagog inte

uppmärksammar Emil och Hugos genuina intresse i färgblandingen då hon har en ”färdigtänkt sanning” och har fokus i det slutgiltiga resultatet.

Pedagogernas relationskompetens

En kort beskrivning av begreppet relationskompetens är att pedagogen ska se det enskilda barnet och anpassa sig samt att vara genuin i mötet med barnen (Juul & Jensen, 2002). Aspelin och Persson (2011) menar att det är pedagogens uppgift att vårda relationen med barnen samt att barnen ska vara medskapare i relationen för att det ska leda till en ömsesidig relation mellan pedagog och barn. Detta synliggörs i pedagog 1 förhållningssätt när hon ständigt bekräftar barnens intentioner både verbalt och icke verbalt. Vidare menar Juul och Jensen (2002) att pedagoger bör bortse från den ”färdigtänkta sanningen” och utgå från barns intresse och intentioner. Det kan tolkas att pedagog 1 utgår ifrån barnens intresse då hon svarar an på både Stinas ”mat- och docklek” samt Bennys ”tittut-lek”. Bae använder sig av begreppet bekräftelse som innebär att pedagogen förhåller sig öppet och inkluderande mot barn. Att pedagogen förhåller sig bekräftande innebär att pedagogen är emotionell och intellektuell i möte med barn (a.a.). Med ovanstående resonemang kan det uppfattas att pedagog 1 besitter en god relationskompetens som kan gynna både relationen mellan pedagog och barn samt barn och barn.

I situationen med pedagog 2 och färgblandningen kan det uppfattas att pedagogen har en ”färdigtänkt sanning” och att hon vill förmedla en viss kunskap och missar att utgå från barnens intresse. Enligt Juul och Jensen (2002) bör pedagogen vara lyhörd och flexibel under aktivitetens gång och svara an på det som barnen är intresserade av för att det ska bli ett gynnsamt lärande för barnen. Vidare menar Juul och Jensen bör pedagog och barns känslor och synpunkter vara av samma värde men utifrån denna situation kan det upplevas att pedagogens synpunkter och mål med aktiviteten överskuggar barnens synpunkter. Juul och Jensen menar även att det kan vara barnens beteende som kan vara avgörande hur pedagogen förhåller sig till barnen. För att förtydliga Juul och Jensens påstående kring barns positiva beteende kan pedagogen bättre svara an på barnet och dess intentioner men om barnets beteende upplevs negativt kan pedagogens gensvar till barnet avta(a.a.). Det kan upplevas att pedagog 2 inte upplever Emil och Hugos beteende positivt och därför kan det vara

22

skillnad från situationen med Emilia, där pedagogen både bemöter Emilia med öppenhet, intresse samt ger positiv respons kan det förstås att pedagogen uppskattar Emilias beteende.

Omsorgsetik och edu-care

Pedagog 1 utgår från ett omsorgetiskt förhållningssätt när hon bemöter barnen då hon ständigt bekräftar och vårdar relationen genom att vara mottaglig för barnens intentioner och deras genuina nyfikenhet. Vidare kan det upplevas att pedagog 2 utgår från ett mer

kunskapsperspektiv i mötet med barnen. Dessa förklaringar kan bero på att den ”fria leken” utspelar sig i barnens fria lek och det kan vara mer öppet klimat för pedagogen att möta barnens olika intresse och behov. Målarrummet är däremot en planerad aktivitet och det kräver mer direktiv och ledning ifrån pedagogen.

En anledning till pedagogernas olika förhållningssätt kan bero på att pedagogerna tolkar förskolans läroplan på olika sätt. En förklaring kan vara att pedagog 1 lägger mer fokus i läroplanens kapitel om normer och värden medan pedagog 2 fokuserar på utveckling och lärande där kunskap står i fokus. Ett annat perspektiv kan vara att pedagoger har många olika parter, såsom barn, föräldrar, förskolechefer samt olika typer av styrdokument, till exempel förskolans läroplan, att svara an på (Aspelin & Persson, 2011). Detta kan vara anledningen till att pedagog 2 inte lyssnar in på barnens intresse eftersom hon vill leverera ett bra resultat till de olika parterna och på det viset landar barnens intresse i bakgrunden. Däremot kommer inte pedagog1 lärandesyfte fram lika tydligt som pedagog 2, då pedagog 1 koncentrerar sig på det relationella mellan henne och barnen.

De olika förklaringarna av situationerna är inte för att påvisa att den ena pedagogen gör rätt och den andre gör fel utan att kombinationen mellan omsorg och kunskapsutveckling är givande för barns utveckling (Gergen, 2009). Halldén (2007) menar också att omsorg och kunskap bör ses som sammankopplande och beroende av varandra, det vill säga att det ena perspektivet inte utesluter det andra. Colnerud (2006) lyfter fram att omsorgsetik bör vara grunden i förskolans verksamhet eftersom barn måste få uppleva omsorg för att kunna bemöta andra människor likvärdigt.

I relationell pedagogik kan det tolkas att omsorgsetik är en viktig grund för att lärandet ska bli meningsfullt för barn men utan lärandet kan barns intellektuella utveckling hämmas (Aspelin, 1999). Ovanstående text leder in i begreppet edu-care som innebär att det finns en

edu-23

care där edu står för lärandet och care står för omsorg och bör som en kombination för att barns utveckling av färdigheter och kunskap ska främjas.

Som tidigare nämnt har inte denna studie gjorts för att påvisa vilken av de berörda pedagogerna som har det ”rätta” förhållningssättet gentemot barnen, utan det är

kombinationen mellan omsorg och lärande som är av vikt för att barns utveckling av kunskap och färdigheter ska bli meningsfullt och gynnsamt.

 På vilket sätt kan barnen bli påverkade av pedagogernas olika förhållningssätt? Pedagog 1 tillmötesgående förhållningsätt avspeglar sig i barnens sätt att förhålla sig till varandra. Pedagog 1 använder sig av både verbal och kroppslig bekräftelse som avspeglas i barnens förhållningssätt gentemot varandra. Genom att pedagog1 sitter centrerat på golvet och vårdar sina relationer med barnen börjar barnen utveckla och skapa relationer till varandra. Precis som Aspelin (2010) beskriver begreppet relationsnät, syns och tydliggörs barnens relationer till varandra i ”tittut leken” när de skrattar och tittar på varandra. Vidare lämnar Benny över lådan till Kajsa för att även hon ska kunna delta i leken och Bennys gest kan ses som en inbjudan till en relation. Benny uttrycker sig även likt pedagog 1 och undrar om det är någon hemma. Pedagogens förhållningssätt kan ha smittat av sig på Benny i bemötandet av Kajsa. Situation 1 avslutas med att Lisa blir inbjuden av både pedagog 1 samt av Kajsa som överlämnar den röda lådan.

Aspelin (2010) anser att det är pedagogens uppgift att uppmuntra barnen i deras relation med varandra, eftersom relationen mellan barnen kan bidra till utveckling av färdigheter och kunskap. Även Gergen (2009) menar att mötet mellan barn kan bidra till utveckling. Utifrån Aspelin och Gergens förklaring kan vara att pedagog 2 förhållningssätt smittar av sig på barnen som i sin tur börjar skapa relationer med varandra och relationerna kan bidra till fortsatt utveckling. Barnen i denna situation använder sig mest utav kroppsspråk och mimik men det finns en tydlig relation mellan barn och pedagog samt mellan barnen. Aspelin och Persson (2011) menar att det är inte enbart verbal kommunikation som kan skapa en relation utan det är även gester, kroppsspråk och mimik som utvecklar relationer. Precis som

pedagogen använder sig av Scheffs begreppet attunement, avstämning, så använder även barnens sig av detta begrepp. Barnen använder sig av ögonkontakt och gester för att stämma av med sina kamrater och det är genom avstämningen som deras relation stärks och utvecklas.

24

Resultatet av pedagog 1 förhållningssätt visar sig i barngruppens relation till varandra (Kernell, 2002).

I målarrummet kan det upplevas att det mest sker en monolog från pedagog 2 då hon till stor del ger barnen instruktioner och direktiv om hur aktiviteten ska gå till. Scheff menar att de sociala banden byggs upp genom tvåvägskommunikation samt att banden bör vara någorlunda stabila eftersom banden är kopplade till barnens personliga utveckling (Aspelin, 2010).

Pedagogens bemötande av barnen kan upplevas att hon har en ostabil relation till barnen då det sker mest envägskommunikation från pedagogen till barnen i form av direktiv. Dessa direktiv avspeglar sig sedan i barnens kommunikation till varandra då pedagog 2 lämnar rummet och barnen börjar ge varandra direktiv.

Utöver direktiven mellan barnen sker det ingen direkt kommunikation och barnens relationer till varandra framkommer inte förutom i dialogen mellan Emil och Hugo kring

färgblandningen. Pedagog 2 ifrågasätter pojkarnas teori och lämnar sedan rummet för en kort stund. Dahlberg och Moss (2005) menar att pedagogen bör upptäcka och lära tillsammans med barn. Öhman (2009) poängterar vikten av att uppmärksamma barnen och dess intresse. I dialogen mellan Emil och Hugo tar inte pedagog 2 tillvara på deras genuina intresse kring färgblandingen. Det kan även upplevas att pedagog 2 inte stöttar Emil och Hugo i deras relationsskapande genom att hon lämnar rummet och därmed lämnar dem i deras relationsutveckling.

Aspelin och Persson (2011) anser att pedagogen bör uppmuntra barns intresse samt ställa produktiva frågor till barn. I situationen mellan Emil och Hugo hade det varit ett ypperligt tillfälle för pedagogen att använda sig utav produktiva frågor för att främja pojkarnas kunskapsutveckling kring färgblandningen och deras relationsutveckling. Gergen (2009) menar att pedagog och barn bör skapa mening tillsammans eftersom genom mötet mellan pedagog och barn kan främja barnens utveckling. Aspelin (2010) menar att det är pedagogens uppgift att uppmuntra barnens relationer till varandra eftersom även dessa relationen kan bidra till utveckling av färdigheter och kunskap.

25

Pedagogernas tankar kring sitt eget förhållningssätt

 Hur uppfattar pedagogerna sitt eget förhållningssätt och på vilket sätt synliggörs det i praktiken?

Följande frågor är de som ställts i intervjun med pedagogerna.

Fråga 1; Hur tänker du kring ditt förhållningssätt gentemot barnen?

I denna fråga skiljer pedagogernas svar mest åt eftersom de har olika sätt att bekräfta barnen. Exempelvis använder sig pedagog 1 av fysik beröring samt att hon bekräftar barnen både verbalt och icke verbalt. Pedagog 2 beskriver sitt förhållningssätt som en handledare i barnens utveckling. Den stora skillnaden är att pedagog 1 fokuserar på relationen med barnen medan pedagog 2 beskriver sitt förhållningssätt ur ett lärandeperspektiv med fokus på barnens intellektuella utveckling. Det som är gemensamt mellan pedagogernas svar är att de utgår ifrån barnens intresse och vill förhålla sig på deras nivå. Skillnaden i deras olika

förhållningsätt visar sig i hur de utgår ifrån barnens intressen. Nedanför förtydligas deras olika förhållningssätt gentemot barnen.

Pedagog 1

Pedagog 1 förhåller sig till barnen genom att hon sätter sig på golvet för att vara tillgänglig för alla barn samt att hon bekräftar barnen genom både verbal och fysisk bekräftelse. Pedagog 1 ger bekräftelse i form av verbal beröm men även genom fysisk närhet som exempelvis en kram eller klapp på axeln.

”Jag går ofta ner i barnens nivå när jag pratar med dem. Sitter mycket på golvet och låter barnen komma till mig. Det är viktigt att alla barn blir positivt sedda varje dag på olika sätt genom verbal bekräftelse i form av beröm eller fysisk närhet i form av att få en kram, sitta i knät eller få en klapp på axeln när man går förbi.”

Utifrån observationen kan det tolkas att hon är medveten om sitt eget förhållningssätt och dess påverkan på barnen. Precis som hon själv svarar på intervjufrågan så placerar pedagog 1 sig på golvet och är både fysiskt och psykiskt närvarande i stunden med barnen då hon både har ögonkontakt med barnen och ger verbal bekräftelse. Juul och Jensen (2002) lyfter fram att pedagogen bör förhålla sig både emotionellt och intellektuellt mot barn vilket pedagog 1 gör genom att använda sig av kroppskontakt samt försöker att förstå barnens livsvärld.

26 Pedagog 2

Pedagog 2 ser sig själv som en handledare för barnen genom att uppmuntra och ställa öppna frågor till barnen. Hon ger även barnen möjlighet att hjälpa varandra. Hon är även emot att ge färdiga svar till barnen.

”

I observationen kan det utläsas att pedagog 2 ställer produktiva frågor till barnen men däremot syns det inte att hon utgår från barnen tankar och intressen. Juul och Jensen (2002) menar att mötet mellan pedagog och barn kan börja med en ”färdigtänkt sanning” från pedagogen men bör under kommunikationens gång ändras utifrån barnens intresse, vilket inte upplevs i denna observation. Pedagog 2 ifrågasätter exempelvis Saras färgval vilket leder till att Sara ändrar färgen. Det kan tänkas att pedagog 2 indirekt leder Sara i ”rätt” riktning när det kommer till färgvalet.

Fråga 2; På vilket sätt kan förhållningsättet påverka barnen?

Båda pedagogernas svar beskriver att deras förhållningssätt påverkar barnen genom hur de bemöter varandra och talar till varandra samt hur de tar sig an olika problem. Skillnaden mellan deras svar är att pedagogerna fokuserar på olika aspekter av barnens utveckling. Pedagog 1 fortsätter att belysa vikten av en god relation för att barnen i sin tur ska bemöta varandra med respekt och ödmjukhet. Pedagog 2 fortsätter att fokusera på barnens

intellektuella utveckling då hon använder sig av produktiva frågor. Pedagog 1 nämner inte lärandet i intervjun utan det är relationen och kommunikationen som har betydelse medan pedagog 2 endast utgår från utveckling och lärande.

Pedagog 1

Pedagog 1 menar att hennes förhållningsätt är ett föredöme för barnen vilket innebär;

”… vi ska behandla barn och vuxna i vår närhet på samma sätt som vi vill att de ska bemöta och behandla varandra”.

27

Vidare menar pedagog 1 att hennes förhållningssätt påverkar och smittar av sig på barnen vilket kan förklaras att hon ständigt reflekterar kring sitt förhållningssätt som i sin tur leder till att pedagog 1 gör medvetna val kring sitt bemötande av barnen. Colnerud (2001) lyfter fram att omsorgsetik bör vara grunden i förskolan och att barn måste uppleva omsorg för att i sin tur kunna bemöta andra individer likvärdigt. Det kan tyckas att pedagog 1 reflekterar kring omsorg i förskolan och omsorgens påverkan på barnen genom både observationen och intervjufrågorna.

Pedagog 2

Som vi beskriver i fråga 1 ställer pedagog 2 en del öppna frågor för att utmana barnen i deras utveckling och på grund av detta är hon övertygad att barnen tänker vidare och ställer egna frågor som i sin tur kommer att utveckla deras självkänsla, självförtroende och kreativitet.

”Jag är övertygad om att detta förhållningssätt hjälper barnen bland annat att tänka och att forska vidare själv, att ställa egna frågor och testa sina idéer, att inte ge upp utan att

fortsätta, lösa problem, att stärka deras självkänsla, självförtroende och kreativitet; Jag kan!!”

Pedagog 2 anser att hon ger barnen möjlighet att hjälpa varandra i olika aktiviteter men utifrån situationen mellan Emil och Hugo går inte det att uppfatta. Emil undrar hur han kan få fram brun färg och direkt försöker Hugo hjälpa Emil att komma fram till ett svar. Genom att pedagog 2 lämnar rummet kan det uppfattas att hon inte uppmuntrar barnen att hjälpa

varandra att komma fram till ett svar. Som tidigare nämnt är det mötet och relationen mellan pedagog och barn som kan vara avgörande för barns utveckling av färdigheter och kunskap (Aspelin & Persson, 2011).

Fråga 3; Hur arbetar arbetslaget för att göra varandra medvetna om förhållningssättets betydelse gentemot barnen?

Båda pedagogerna anser att det krävs ständig kommunikation och diskussioner kring

bemötandet av barnen på förskolan. Vidare menar pedagogerna att klimatet i arbetslagen bör vara öppet och tryggt för att diskussionerna kring de positiva och negativa egenskaperna ska kunna lyftas fram samt att kunna bidra till bättre arbetsklimat.

28 Pedagog 1;

”I vårt arbetslag pratar vi ofta om bemötandet av våra barn på avdelningen. Hur vi

välkomnar dem på morgonen när de kommer och hur vi kan känna av under dagen att barnen behöver lite extra positiv uppmärksamhet eller få vara nära en vuxen.”

Pedagog 2;

”Vi har olika kompetenser i arbetslaget som vi lyfter fram och tillför vårt arbete på bästa sätt. Detta kräver att man är trygg i sitt arbetslag, enhet, sin yrkesroll, har en rak och öppen kommunikation inom arbetslaget. Dessa diskussioner gör ju att man själv också utvecklas i sitt arbete och med sig själv.”

29

Diskussion

Resultatet av studien visar att pedagogernas olika förhållningssätt mot barnen i förskolan har betydelse för barnens relation och kommunikation till andra individer. Genom de två olika observationerna agerar barnen olika utifrån hur de blir bemötta av pedagogen. I den fria leken bemöter pedagog 1 barngruppen med ett tillmötesgående och öppet förhållningssätt genom att hon svarar an på barnens intressen och intentioner, både genom verbal och icke verbal

kommunikation samt med fysisk beröring. Barngruppens respons på pedagog 1

förhållningssätt visar sig i deras kommunikation och relationer till varandra då de också bemöter varandra tillmötesgående och öppet, precis som pedagogen bemöter barnen.

Studien visar att det finns ett genuint möte mellan pedagog 1 och barngruppen, som i sin tur kan leda till utveckling av färdigheter och kunskap. Biesta menar att det är själva mötet mellan pedagog och barn som är grunden i en god relation som sedan kan leda till utveckling av färdigheter och kunskap (Aspelin & Persson, 2011). Även Gergen (2009) anser att pedagog och barn bör skapa genuina möten tillsammans eftersom det är i mötet som kommunikationen och relationen uppstår som i sin tur leder till utveckling av färdigheter och kunskap.

I målarrummet har studien visat att pedagog 2 inte möter barnen utifrån deras intresse och intentioner utan pedagogen ifrågasätter barnens val samt ger en del direktiv. Pedagog 2 för en monolog till barngruppen, det vill säga att hon pratar till barnen och inte med dem. Det kan uppfattas att det inte sker ett genuint möte mellan pedagogen och barnen samt att ingen kommunikation mellan varken pedagog och barn eller barn och barn uppstår. Enligt Aspelin och Persson (2011) och med utgångspunkt i relationell pedagogik är det relationen och kommunikationen som är grunden för att barns utveckling av färdigheter och kunskap ska främjas. I observationen upplevs det att barnens bemötande av varandra liknar pedagog 2 förhållningssätt då barnen också ger varandra direktiv och ingen tydligt kommunikation sker. Kernell (2002) lyfter fram att pedagogers förhållningssätt gentemot barn visar sig i barnens bemötande av andra individer, och i detta fall hur barnen tilltalar varandra. Aspelin (2010) menar att det är pedagogers uppgift att uppmuntra barns relation till varandra eftersom deras relation till varandra bidrar även till utveckling av färdigheter och kunskap.

En förklaring till studiens resultat, det vill säga anledningen till pedagogernas olika förhållningssätt, kan bero på att pedagogerna tolkar förskolans läroplan olika. Pedagog 1 värnar om omsorg och relationen med barngruppen medan pedagog 2 fokuserar mer på

30

barnens utveckling och lärande. Det kan alltså uppfattas att pedagog 1 enbart fokuserar på omsorg medan pedagog 2 har utgångspunkt i lärandet. Lidholt (2001) anser dock att omsorg och lärande inte går att särskiljas utan bör ses som en kombination. Även Dahlberg och Moss (2005) instämmer med att kombinationen mellan omsorg och lärande är av vikt för att barns utveckling av färdigheter och kunskap ska främjas och de använder sig av begreppet edu-care för att förklara sambandet mellan lärande och omsorg.

I intervjuerna med pedagogerna visar det sig att pedagog 2 är motsägelsefull, det vill säga att hon beskriver att hon vill möta barnen i deras intresse men i observationen visar det sig att hon inte utgår från barnens intressen. En anledning kan vara att hon befinner sig i en styrd aktivitet i jämförelse med pedagog 1 som befinner sig i den ”fria leken”. En annan

uppfattning av pedagog 2 förhållningssätt kan vara att vi enbart gjort en observation som vi utgår från, det kan alltså innebära att hennes förhållningssätt ser annorlunda ut i andra situationer. Hade vi valt att utföra fler observationer kunde vårt resultat och vår analys av studien kanske sett annorlunda ut. Därför hade det varit spännande att observera pedagog 2 fler gånger för att se om hennes förhållningssätt mot barnen ser annorlunda ut i andra situationer i förskolans verksamhet.

31

Vidare forskning

Med studiens resultat vill vi föra fram att pedagogers förhållningssätt avspeglar sig i barns relationer till andra individer och inte för att peka ut att den ena pedagogen gör rätt och den andra gör fel. Hade det funnits ett uppslagsverk hur den ”rätta och goda” pedagogen ska förhålla sig till barn hade läraruppdraget varit enkelt att utföra, men läraruppdraget är mer komplext än så.

Det hade varit intressant att göra likvärdiga observationer, där två olika pedagoger genomför en likadan planerad aktivitet med samma barn för att se hur barnen blir påverkade och förhåller sig till varandra, utifrån de två olika pedagogernas förhållningssätt. Vår studie visar att det finns skillnader i barns relationer och kommunikation till varandra beroende på pedagogernas olika förhållningssätt gentemot barnen. Med fortsatta studier kanske det visar sig att barns relation och kommunikation till varandra inte enbart påverkas av pedagogers förhållningssätt utan det kanske finns fler faktorer som påverkar barnen?

32

Litteraturlista

Alvehus, Johan (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod: En handbok. Liber AB, Stockholm

Aspelin, Jonas (1999). Banden mellan oss. Ett socialpsykologiskt perspektiv på lärare-elev-relationen. Brutus Östlings Bokförlag Symposion, Stockholm/Stehag

Aspelin, Jonas (2010). Sociala relationer och pedagogiskt ansvar. Gleerups Utbildning AB, Malmö

Aspelin, Jonas & Persson, Sven (2011). Om relationell pedagogik. Gleerups Utbildning AB, Malmö

Colnerud, Gunnel (2006).” Nel Noddings och omsorgsetiken”. Utbildning & Demokrati 2006, vol 15, nr 1, 33-41, Tema: PEDAGOGISKT FILOSOFI, ETIK OCH POLITIK

Dahlberg, Gunilla & Moss, Peter (2005). Ethics and Politics in Early Childhood Education. Routledge Falmer

Elfström, Ingela, Nilsson, Bodil, Sterner, Lillemor & Wehner-Godée, Christina (2008) Barn och naturvetenskap – upptäcka, utforska, lära. Liber AB, Stockholm

Gergen, Kenneth J (2009). Relational Being: Beyond Self and Community. Oxford University Press, USA

Halldén, Gunilla (2007). Den moderna barndomen och barns vardagsliv. Carlssons Bokförlag, Stockholm

Juul, Jesper & Jensen, Helle (2002). Relationskompetens i pedagogernas värld. Runa förlag, Stockholm

Kernell, Lars-Åke (2002). Att finna balanser. Studentlitteratur, Lund

Lidholt, Birgitta (2001). Omsorgsbegreppet i förskolan. Olika infallsvinkar på ett begrepp och dess relation till en verksamhet. EDUcare eller eduCARE – förskolepersonalens dilemma. Department of Child Studies/Tema barn, Linköpning

Lindstedt, Inger (2013) Textens hantverk – Om retorik och skrivande. Studentlitteratur AB, Lund

Löfdahl, Annica, Hjalmarsson, Maria & Franzén, Karin (2014) Förskollärarens metod och vetenskapsteori. Liber AB, Stockholm

33

Persson, Sven (2001). Omsorgsbegreppet i förskolan. Olika infallsvinkar på ett begrepp och dess relation till en verksamhet. Omsorgskultur – en bro mellan förskola och lärarutbildning? Department of Child Studies/Tema barn, Linköpning

Öhman, Margareta (2008). Hissad och dissad – om relationsarbete i förskolan. Liber AB, Stockholm

34

Bilagor

Hej.

Vi är två lärarstudenter som just nu gör vårt examensarbete. Vi ska observera pedagogers förhållningssätt mot barnen och på vilket sätt barnen kan bli påverkade av deras

förhållningssätt.

För att vi ska kunna göra denna observation måste vi ha målsmans tillåtelse. Ni väljer själva om ert/era barn får ingå i observationen och ni kan när som helst avbryta. Vi kommer också tillfråga barnen innan vi börjar vår observation eftersom deras tillåtelse är av stor vikt för oss. Barnens riktiga namn kommer inte användas när vi sammanställer vårt resultat och efter kursens slut kommer all information raderas.

Observationen kommer ske den 2015-04-10.

Får vi lov att observera ditt/dina barn? Markera ditt svar.

JA

NEJ

Målsmans underskrift

Med vänliga hälsningar

Linnea Andersson

35 Hej.

Utifrån våra observationer hos er har vi nu sammanställt några följdfrågor som vi gärna skulle vilja att ni besvarar. Svara gärna så utförligt som möjligt, använd gärna exempel för att

tydliggöra era svar. Har ni några frågor får ni gärna kontakta någon av oss så ska vi försöka besvara dem så gott det går. Tacksam för snabba svar.

Sofie 0704-660628

Linnea 0708-739449

36

Intervjufrågor

1. Hur tänker du kring ditt förhållningssätt gentemot barnen? 2. På vilket sätt kan förhållningssättet påverka barnen?

3. Hur arbetar arbetslaget för att göra varandra medvetna om förhållningssättets betydelse gentemot barnen?

Pedagog 1 svar

Intervjufrågor

1. Hur tänker du kring ditt förhållningssätt gentemot barnen?

Jag tänker väldigt mycket på mitt förhållningssätt gentemot barnen för att få en så bra arbetsmiljö som möjligt för både barn och vuxna på avdelningen. Jag går ofta ner i barnens nivå när jag pratar med dem. Sitter mycket på golvet och låter barnen komma till mig. Det är viktigt att alla barn blir positivt sedda varje dag på olika sätt genom verbal bekräftelse i form av beröm eller fysisk närhet i form av att få en kram, sitta i knät eller få en klapp på axeln när man går förbi.

2. På vilket sätt kan förhållningssättet påverka barnen?

Mitt förhållningssätt påverkar barnen i stor grad. Det är viktigt för barnen med närvarande vuxna både i styrda och självvalda aktiviteter på förskolan. Vi vuxna måste vara lyhörda för hur barnen pratar till varandra och hur de bemöter varandra för att kunna förstå varför en del konflikter uppstår. Finns vi pedagoger närvarande i barnens närhet är det lättare att hjälpa barnen att lösa de konflikter som uppstår under dagen i förskolan. Vi pedagoger är också ett föredöme för barnen vilket innebär att vi ska behandla barn och vuxna i vår närhet på samma sätt som vi vill att de ska bemöta och behandla varandra.

3. Hur arbetar arbetslaget för att göra varandra medvetna om förhållningssättets betydelse gentemot barnen?

I vårt arbetslag pratar vi ofta om bemötandet av våra barn på avdelningen. Hur vi välkomnar dem på morgonen när de kommer och hur vi kan känna av under dagen att barnen behöver lite extra positiv uppmärksamhet eller få vara nära en vuxen. På våra planeringstimmar kommer dessa diskussioner ofta upp och vi har ett klimat i arbetslaget som gör att dessa diskussioner blir givande och positiva för barn och vuxna på avdelningen. Man ser barnens tecken på olika sätt och barnen visar också olika signaler till olika pedagoger därför är det extra viktigt att detta tas upp till diskussion för att bli så bra som möjligt.

37 Pedagog 2 svar

1. Alla barn har kompetens, erfarenheter, kreativitet, upplevelser och logiskt tänkande, på olika nivåer utifrån ålder, erfarenhet, upplevelser osv. För mig som pedagog är jag mer som en handledare som uppmuntrar och arbetar utifrån deras teorier och tankar, ställer frågor om bla hur de tänker, blev det som du tänkt, vad var svårt, hur löste du problemet osv. Jag bollar tillbaka deras frågor och påstående; vad tror du?osv. Jag gör intervjuer innan jag ex ska starta ett tema (utifrån deras intresse ) och sedan analyserara jag hur jag ska gå vidare med temat utifrån vad barnen sagt. Jag ser till att tillhandahålla material som kan stimulera till vidare arbete och presenterar material och tema på ett inspirerande sätt. Kör barnen fast i ngt arbete kan jag ge dem olika förslag att arbeta vidare med( hur tror du det blir om du gör så här?) eller att barnen delger varandra tips, ideer för fortsatt arbete, dvs att barnen också blir varandras pedagoger. Dokumentationen är viktig, både med bild, film och deras

berättelser. Ett sätt att tydliggöra barnens arbete och att det de gör och säger är viktigt. Som pedagog är jag lyhörd om vad barnen berättar. Jag är emot färdiga" produkter" och svar till barnen.

2. Jag är övertygad om att detta förhållningssätt hjälper barnen bla att tänka och att forska vidare själv, att ställa egna frågor och testa sina ideer, att inte ge upp utan att fortsätta, lösa problem, att stärka deras självkänsla, självförtroende och kreativitet; Jag kan!!. Att se möjligheter i stället för att se hinder. Med detta förhållningssätt i alla situationer under mitt arbete upptäcker och lär jag mycket utifrån barnen. Kunskap som jag förbisett om jag inte varit närvarande och lyhörd. Och som är viktigt för mig som pedagog för att utveckla mig själv och mitt rbete.

Jag är övertygad om att alla barn har en kraft,men alla barn är inte medvetna om sina förmågor eller fått möjlighet att utveckla dessa och för mig är det viktigt att barnen blir medvetna om sina förmågor.

3. I arbetslaget för man ständiga diskusstioner om positivt/ negativt i vårt arbete, ger varandra tips och ideer om man upplever att ngt inte fungerar. Vi observerar och lyssnar på varandra i och under arbetet. Vi har olika kompetenser i arbetslaget som vi lyfter fram och tillför vårt arbete på bästa sätt. Detta kräver tycker jag att man är trygg i sitt arbetslag, enhet, sin

38

man själv också utvecklas i sitt arbete och med sig själv. Att få fortbildning inom områden som arbetslaget behöver för att utvecklas, både med arbetet och i sin yrksroll är också viktigt.