• No results found

Då brukar han slå först och sen slår jag tillbaka

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Då brukar han slå först och sen slår jag tillbaka"

Copied!
49
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Individ och Samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng

”Då brukar han slå först och sen slår jag

tillbaka”

Att arbeta med etik i förskolan med hjälp av barnböcker

”Then he usually hits first, then I hit him back”

Working with ethics in preschool using children’s books

Anna Andersson

Ulrika Wärme

Lärarexamen 210hp

Religionsvetenskap och lärande 2009-01-13

Examinator: Bodil Liljefors-Persson

(2)
(3)

Sammanfattning

Syftet med vår uppsats är att besvara våra två frågeställningar om hur några barn resonerar kring vänskap med hjälp av högläsning av en barnbok samt om hur några pedagoger arbetar med etik i barngruppen. Vår undersökning visar att pedagoger kan arbeta med etik med hjälp av bland annat en barnbok, och att barnen kan diskutera med hjälp av både boken och

varandra. Genom att använda skönlitteratur kunde barnen samtala och problematisera etik. Pedagogerna arbetar främst med etik i vardagssituationer, framförallt vid matbordet och i leken. Detta framgår i undersökningen som gjordes. Utbildning om etik och hur man kan arbeta med det var ett önskemål från pedagogerna. Undersökningen med barnen genomfördes på en förskola. Där arbetar även samtliga pedagoger som har intervjuats.

(4)

Innehållsförteckning

Inledning ... 6

Syfte ... 9 Frågeställningar ... 9

Teoretisk bakgrund ... 10

Etik ... 10

Bakgrund till etik ... 11

Barns mognad ... 12

Barn och etik ... 13

Pedagoger och etik ... 15

Etik i förskola med hjälp av styrdokument ... 16

Barnböcker ... 17

Metod ... 19

Kvalitativa och kvantitativa undersökningar ... 19

Validitet och reliabilitet ... 21

Urval ... 22

Bortfall ... 22

Etiskt övervägande ... 22

Områdesbeskrivning ... 22

Barngrupperna och pedagogerna ... 23

Barnboken ... 24

Tillvägagångssätt ... 25

Resultat... 27

Barnresultat ... 27

Barngrupperna ... 27

Intervjuer med fyra barn ... 29

Resultat av pedagogernas intervjuer ... 31

Analys ... 35

Individuella intervjuer – problem som uppstod ... 35

Analys av barnboksprojektet ... 35

(5)

Hur resonerar några barn om etik med hjälp av högläsning av

en barnbok? ... 39

Analys av pedagogernas intervjuer ... 39

Hur arbetar några pedagoger med etik i barngruppen? ... 41

Avslutande diskussion ... 42

Förslag på fortsättning av barnboksprojektet ... 44

Slutord ... 44

Litteraturförteckning ... 45

Bilaga 1 – Förfrågan till föräldrars samtycke ... 47

Bilaga 2 – Frågor till barnen ... 48

(6)

1. Inledning

Vi upplever att etik är ett ämne som är vanligt att man resonerar om på många arbetsplatser. Diskussioner förs kring vilka värderingar som skall gälla på arbetsplatsen, både mellan medarbetarna och externt. Förekommer det diskussioner om etik i förskolan? Under vår praktik och när vi har vikarierat ute på olika förskolor har vi upplevt att några pedagoger väljer att inte arbeta med etik. Det förs sällan några diskussioner mellan pedagogerna om etik där vi har varit ute och praktiserat. Det sker heller inget planerande kring att starta ett arbete om etik. Nu när vi skall ta steget ut i arbetslivet är arbete med etik något som vi vill skall genomsyra vårt arbete med barnen i förskolan.

När vi talar om etik är det viktigt att betona att begreppet etik är väldigt brett. Det handlar om allt från vänskap och kärlek till sorg och död. Vi har valt att rikta in vårt arbete och vår undersökning på vänskap och på hur man skall vara mot varandra. När vi nämner begreppet etik i fortsättningen menar vi vänskap. Vi väljer att göra så eftersom det är en viktig del i det vardagliga samspelet. Om pedagogerna arbetar aktivt med hur man skall bete sig mot

varandra anser vi att barnens människosyn utvecklas.

Vi har läst mycket om etik i vår utbildning och har insett vikten av att arbeta med detta i förskolan. När vi växte upp upplevde vi aldrig att någon pedagog under lektionstid samtalade med oss om etik och dess betydelse. Det var först när vi började på högstadiet och gymnasiet som religionskunskapen behandlade ämnet etik och tog upp dess betydelse. Däremot pratade pedagoger med oss på exempelvis raster om hur man skall vara mot andra innan vi började på högstadiet. Vi upplever att det finns pedagoger som drar sig för att arbeta med etik i de lägre åldrarna. Lärarna börjar istället i högstadiet och gymnasiet att diskutera och reflektera kring etik.

Marita Lindahl, filosofie doktor i pedagogik, framhåller i boken Lärande småbarn (1998) att förskola, skola och barnomsorg skall ses som ett led i ett livslångt lärande. All pedagogisk verksamhet som gäller barn och ungdomar betraktas som en helhet med en gemensam syn på utveckling och lärande (Lindahl, 1998, s 166). Vi menar att det är viktigt att pedagogerna börjar arbeta med barnen tidigt med etik för att ge dem den start de behöver för att börja utvecklas i sitt livslånga lärande. Det är också viktigt att skolledningen och rektorerna stöttar och stödjer pedagogerna i deras arbete med barnen.

(7)

I Lpfö 98 står det bland annat att pedagogerna skall sträva efter att varje barn skall utveckla ”sin förmåga att upptäcka, reflektera över och ta ställning till olika etiska dilemman och livsfrågor i vardagen” (Skolverket, 2006, s 8). Det har hänt att vissa pedagoger under vår praktik har valt att undvika ovanstående mål och att de arbetar med detta en kort period istället för att låta det bli en del av den vardagliga verksamheten. Varför gör de detta? Vår erfarenhet är att många pedagoger tror att barnen är för små och inte tillräckligt mogna för att samtala om etik. Därför väljer många att vänta tills barnen kommer upp i skolåldern. Vår uppfattning är att några pedagoger inte har tillräcklig kunskap om hur de skall behandla och diskutera etik med barnen. Enligt författarna Gunilla Zackari och Fredrik Modigh, som har skrivit Värdegrundsboken (2002), skall värdegrunden prägla hela förskolans verksamhet (Zackari & Modigh, 2002, s 6). Vi förväntar oss att pedagoger tar detta på allvar. Dessvärre har vi inte upplevt det under vår praktik. Det är viktigt att pedagogen vet att man inte kan lära barn vad som är en god människosyn om pedagogerna inte själva upprätthåller det. Med detta menar vi att pedagogen till exempel inte skall säga att man skall vara snäll mot alla, för att sedan samtala illa om varandra i personalrummet.

Som pedagog är det viktigt att kunna göra en avstämning om barnen är tillräckligt mogna för att prata om etiska problemområden. Är barnen inte så mogna är det bättre att börja samtala om ”lättare” etiska problem, för att sedan gå mer in på djupet och diskutera allvarligare

problem. Med allvarliga problem menar vi, i detta fall, till exempel sorg, död och utanförskap, medan lättare problem syftar främst på vänskap.

Varför är etik viktigt att samtala om med barn? Vi anser att dagens samhälle kräver att barnen har mer kunskap om etik och kan ta ställning i olika etiska situationer. Barn behöver kunskap för att inte falla för grupptryck. De måste känna till olika områden som behandlar etik och våga berätta och stå för vad de anser är rätt. Även om de kanske inte behöver ta ställning till större beslut förrän de blivit äldre är det viktigt att börja samtala och diskutera redan när barnen går i förskolan. Det är viktigt att så ett frö i förskolan som blir en grund för barnets utveckling gällande etik. Att arbeta med etik är något som inte bara skall göras en gång; det måste göras kontinuerligt för att barnen skall fortsätta utvecklas. Men det krävs även att alla pedagoger har diskuterat hur de vill att de etiska värderingarna på förskolan skall vara innan de påbörjar arbetet. Pedagogerna bör förstå att etik i förskolan är oerhört viktigt och därefter utveckla hur de skall arbeta långsiktigt med det. De senaste åren har det dykt upp olika program på TV, där barnuppfostran och hur barnen skall vara mot sina syskon och föräldrar

(8)

har visats. Programmen fokuserar på olika etiska dilemman som barnen och föräldrarna ställs inför.

Idag lever vi i ett samhälle där det kan krävas att människor kommunicerar mer, vilket gör det extra viktigt att barnen tidigt får lära sig att samtala och ta ställning i olika situationer. Annie Norell Beach som har författat boken Mångfald och medkänsla i förskolan (1995) menar att föräldrar gärna vill framkalla en ofarlig värld för sina barn som är fri från otrevliga situationer som de kan komma att möta i sin vardag. Detta kan då få konsekvenser som till exempel att barnen helt oförberedda själva tvingas lösa svåra problem. För att barnen skall klara av att lösa problemen behöver de stärka sin självkänsla och sitt kritiska tänkande (Norell Beach, 1995, s 20). Eftersom kraven höjs på barnen när de blir äldre är det viktigt att redan när de är på förskolan kunna tala för sig och sin sak. Det är även viktigt att kunna samspela med andra barn och vuxna. För att kunna samspela anser vi att det krävs att barnet har kunskap om sin syn på vänskap och dess betydelse. Då behöver barnet bland annat ha kunskap om respekt för andra, som är ett av de grundläggande värdena i vårt samhälle. Det kan barnet erhålla genom att förskolan aktivt arbetar med etik, betonar Norell Beach. Hon skriver hur viktigt det är att pedagogerna är goda modeller för barnen när de arbetar med etik. Enligt Norell Beach bör pedagogerna vara förebilder genom att man alltid skall agera när man ser negativa händelser i barngruppen. Dock bör barnen även veta att det förväntas detsamma av dem (Norell Beach, 1995, s 29).

Vilka verktyg kan man som pedagog använda sig av när man skall arbeta med etik i

barngruppen? Barnböcker är något som fångar barnens intresse. Det är en bra utgångspunkt för vidare diskussioner och samtal. Många barnböcker tar upp och behandlar svåra områden som till exempel vänskap och utanförskap. Vi upplever att många pedagoger gärna läser sagorna men arbetar inte vidare med dem. På så sätt föds många tankar hos barnen som inte ventileras och utvecklas vidare. Karin Jönsson, som är filosofie doktor i svenska, skriver i sin avhandling Litteraturarbetets möjligheter (2007) att det muntliga samtalet vid högläsning är viktigt för att barnet skall stärka sin förståelse för bokens innehåll (Jönsson, 2007, s 134). Därför är det viktigt att ta med sig Jönssons tanke till vårt projekt men även ute i

verksamheten.

Att använda barnbok kan vara en bra utgångspunkt för att samtala om etik. I boken kan det tas upp svåra etiska områden som pedagogen annars kan ha svårt för att komma in på. På detta

(9)

vis kan pedagogen ta in det på ett mer naturligt sätt än annars i undervisningen. Om barn får möta och tala om etik i tidig ålder, har de bättre förutsättningar för att kunna utveckla sin förmåga att lyssna och ta hänsyn till andra. I sin tur kan detta leda till att motverka mobbning och annan kränkning.

Genom enskilda samtal mellan en pedagog och ett barn har man möjlighet att få fram barnets perspektiv på det de diskuterar. Vi förmodar att barnet inhämtar sin vetskap från situationer som de har varit delaktig i samt det de har hört ifrån sina föräldrar eller andra personer i sin närhet. Göran Collste, professor i etik, beskriver i sin bok Inledning till etiken (2002) att vår människosyn går i arv från föräldrar till barn och att erfarenheter har stor betydelse för hur barnet ser på människor (Collste, 2002, s 26). För att vi skall kunna få kunskap om barns människosyn och på så sätt deras tankar måste vi återigen samtala med varandra. Vi har med vår erfarenhet från praktiken upplevt att barnen talar mer aktivt med pedagogen än med de andra barnen. Detta sker oftast när pedagogen och barnet sitter ensamma.

1.2 Syfte

Vårt syfte med examensarbete är att undersöka hur barn som är 4-5 år kan resonera kring det etiska området vänskap. Detta anser vi är viktigt för oss som blivande pedagoger att ta med till vårt yrkessamma liv, för att få förståelse för hur barn resonerar. Vårt syfte är också att ta del av hur några andra pedagoger resonerar och arbetar med etik i förskolan. För att vi skall få en inblick hur pedagoger ser på etik.

1.3 Frågeställning

De frågor och formuleringar som vi har haft med oss under arbetes gång har vi valt att presentera i följande frågor:

• Hur resonerar några utvalda barn om etik med hjälp av högläsning av en barnbok? • Hur arbetar några utvalda pedagoger med etik i barngruppen?

(10)

2. Teoretisk bakgrund

Vi har valt att använda oss av böcker och avhandlingar som komplement till varandra. Med hjälp av detta har vi sedan gjort en grund för oss att ta avstamp från när vi sedan har gjort vår undersökning.

2.1 Etik

Sven G. Hartman, professor i pedagogik, har medverkat i boken Livstolkning och värdegrund (2000), där skriver han att grundbetydelsen för begreppet etik ”läran om ethos” eller

”sedelära”. Etiken utgör ett stort och viktigt område i filosofins värld och även i

religionskunskapen, där det finns ett speciellt område om etik. Det sägs att etiken är moralens teoretiska överbyggnad (Almén, 2000, s 11).

Trygve Bergem, professor i pedagogik, har skrivit Läraren i etikens motljus (2000) berättar om att etik kommer från de traditioner och den goda moral som utgör själva normen. Detta är en grund för människans sätt att leva och vara (Bergem, 2000, s 60). Jenny Gren, socionom och författare till Etik i pedagogens vardagsarbete (2001), menar att när vi människor ägnar oss åt etik så reflekterar vi över vårt eget synsätt gentemot oss själva och andra. Att använda sig av etik som enskild individ är att fundera över olika normer och värderingar som styr vårt handlande. Det är då viktigt att göra det klart för sig själv vad man anser om olika saker. Man skall inte vara rädd att våga se över vad man står för och våga testa på nytt (Gren, 2001, s 13).

Gren beskriver i sin bok de tre etiska inriktningarna, de är deskriptiv etik, normativ etik och metatik. Deskriptiv etik undersöker vilka värden, principer, handlingsmönster och etiska regler som finns inom olika samhällsgrupper och kulturer. Som ett exempel kan det vara inom en familj (Gren, 2001, s 17). Normativ etik ger riktlinjer för hur man kan resonera om man gör en etisk analys av en handling. Gör man en etisk analys så testar man olika skäl som kan vara för och emot något. När man har gjort detta vet personen ifråga om en handling är rätt eller fel. Ett kännetecken för den normativa etiken är att den ger stöd åt värderingarna (Gren, 2001, s 17). Inom metaetiken ägnar man sig åt att behandla och analysera olika teoretiska problemområde som är aktuella på grund av moraliska företeelser (Gren, 2001, s 17).

Collste skriver i sin bok om etiskt ställningstagande. Som individ bör man i vissa situationer ta ett etiskt ställningstagande då man skall vara förberedd på att testa och reflektera över sitt

(11)

beslut. Våra bedömningar påverkas av ny kunskap som vi tillägnar oss då vi skaffar oss ny erfarenhet. Etiska ställningstaganden görs både på ett verkligt och på ett teoretiskt plan. När vi ställs inför en etisk valmöjlighet gör individen en omedelbar värdering. Vad är rätt? Vad är orätt? Men det finns även en annan möjlighet till valsituationen. Det sker utifrån en viss lära eller vissa grundregler (Collste, 2002, s 87-88).

Det finns några grundregler gällande olika etiska ställningstaganden. Godhetsprincipen innebär att man som människa inte skall åstadkomma någon skada och att man vill medverka till välbehag. Den andra principen är människovärdeprincipen. Den innebär att man skall visa respekt för mänskliga rättigheter och att man inte skall skada eller döda människor.

Autonomiprincipen är den tredje principen och den innebär att man skall respektera andras viljor och att alla skall få vara med och diskutera beslut. Den sista principen är

rättviseprincipen. Enligt den skall människor dela lika. Man skall dela förnödenheter och man skall dela efter vad man har åstadkommit (Collste, 2002, s 88).

I vissa situationer hinner man inte fundera över sitt etiska ställningstagande då det krävs att man tar ett snabbt beslut. Då hinner man inte väga sitt ställningstagande och man hinner ofta inte reflektera över situationen. Därför är det viktigt att man tidigare har tänkt igenom olika etiska frågor innan man befinner sig i en situation där man ställs inför ett etiskt beslut (Collste, 2002, s 88).

2.2 Bakgrund till etik

Hippokrates (470-399 f.Kr.) var verksam läkare i Grekland. Under denna tid utformades begreppet etik, detta för att det fanns ett behov av etik. Man antar att behovet av etik dock är mycket äldre än under Hippokrates tid (Gren, 2001, s 14). Sokrates (470-399 f.Kr.) var den förste som diskuterade vikten av att testa en handling innan man bestämde sig för ett

slutgiltigt svar. Här ställde Sokrates både för- och nackdelar mot varandra för att komma fram till svaret. Han utgav sig för att vara filosof och sökte vetskap. Detta sökte han genom

diskussioner med andra och sig själv, då fick han fram begrepp som tapperhet, dygd och besinning (Gren, 2001, s 14). Etikens rötter finns i antikens Grekland. Utvecklingen av etiken i den svenska kulturen har efter de gamla grekerna, den judisk-kristna traditionen och den västerländska humanisten (Gren, 2001, s 15).

(12)

2.3 Barns mognad

Oddbjorn Evenshaug och Dag Hallen, forskare och lärare vid universitetet i Oslo, tillsammans har de skrivit Barn- och ungdomspsykologi (2001). I ett kapitel beskriver de social kognition. Detta innebär hur man kan uppfatta och förstå olika sociala relationer. Social kognition handlar om att förstå både egna och andras tankar, samt känslor. Barns utveckling går från det konkreta till det abstrakta. Små barn lägger mest märke till det konkreta som det yttre hos sig själva och andra, medan äldre barn även kan uppfatta andras inre (Evenshaug, Hallen, 2001, s 261).

När barn är i förskoleåldern brukar de beskriva sina kamrater och sin familj, på ett konkret vis. På samma sätt beskriver de sig själva, barn lägger tyngdpunkten på de fysiska sakerna, exempel på vad de andra har på sig och hur de ser ut. När de skall beskriva sina vänners inre egenskaper så brukar barnen säga att ”hon är snäll” eller ”han är dum” (Evenshaug, Hallen, 2001, s 262).

När barn vill vara någon annan eller ta deras roller, kan man se detta som att de försöker sätta sig in i något annat barns situation och tankesätt. Genom att byta roll med någon försöker barn att förstå vad den andra tänker och känner. Som exempel kan barnen välja att vara doktor, mamma, lärare eller ett annat syskon. Det är när de får testa de olika rollerna som de blir medvetna om likheter och olikheter från andras perspektiv och om sitt eget synsätt. Skulle det bli tvister under lekens gång måste barnen kompromissa om vad de själva anser och vad deras roll skulle ha gjort. Detta är förutsättning för den prosociala utvecklingen. Den prosociala utvecklingen betyder ofta ett positivt beteende som tar upp om att dela med sig eller samarbeta med andra samt att hjälpa (Evenshaug, Hallen, 2001, s 263, 265-266).

Barnets sociala upplevelser genom interaktion med vuxna och andra barn är en viktig del för dess fortsatta utveckling. Tillsammans med empati byggs grunden för deras vidare utveckling. Empati och sympati är viktiga faktorer i den prosociala utvecklingen (Evenshaug, Hallen, 2001, s 267).

I etiken ingår empatin för att man skall kunna särskilja de olika etiska situationerna. Det finns fyra olika stadier som beskriver utvecklingen av empati. Dock kommer vi att endast behandla tre. Detta på grund av att det fjärde stadiet riktar sig till slutet av barndomen eller början av

(13)

tonåren. Global empati innebär att barnet, under dess första år, kan ibland börja gråta när den hör ett annat barns gråt. Detta anser man är en reaktion på det andra barnets gråt. Egocentrisk empati innebär att när barnet är ett år och äldre kan den avskilja sig själv från exempelvis andra. Barnet kan till exempel reagera med obehag när ett annat barn eller en vuxen visar obehag. Barn brukar då försöka lösa obehaget genom att erbjuda den andra personen det som den själv hade känt sig bättre till mods med. Empati för andras känslor beskrivs från två års ålder börjar barn bli medvetna om andras känslor. Barnen börjar bekräfta andras känslor på ett sätt som inte är egocentriskt (Evenshaug, Hallen, 2001, s 267).

Redan när barnet är ett spädbarn visar de att de är intresserade av andra barn. För att från början bara varit ett relativt enkelt samspel så utvecklas detta under de närmsta två åren. När barnen blir äldre ökar deras samspel med andra barn, medan deras samspel med vuxna minskar. Barn som är i två- och tre års ålder söker ofta kontakt med vuxna, medan de barn som är fyra och fem år gamla vill ha mer uppmärksamhet från sina vänner. Detta visar sig framförallt i leken. I tidig ålder visar barn även på att de helst vill leka med barn av samma kön som de själva. Detta ökar allteftersom barnen blir äldre (Evenshaug, Hallen, 2001, s 279).

2.4 Barn och etik

Eva Johansson, professor och doktor i filosofi, hävdar i boken Små barns etik (2001) att barns känsla för och lärande om etik har en viktig betydelse. Det är inte bara viktigt för barnets utveckling utan även för samhället. I samhället förutsätts det att barnet kan ta moraliskt och socialt ansvar (Johansson, 2001, s 14).

Först när barnen var i slutet av förskoleåldern som de enligt andra individer ansågs ha tankemässiga möjligheter. Barn kunde då ha egna tankar om värderingars betydelse och vad de innebar. Innan de kom in i den åldern så var deras etiska uttryck bara ytliga tankar och beteende som de tagit efter från vuxna (Johansson, 2001, s 17).

Barns etik är beroende av den kultur som de individerna lever i. Sociala och kulturella världar som barnen lever med eller i, har betydelse för deras etik. I barnens kultur tror man att de tar till sig riktlinjer, värden och handlingssätt genom härmning och igenkännande. Kulturen ger barn en verklig moral. Föräldrar och andra vuxna i barnens värld tyder och överför moraliska

(14)

budskap och normer till barnet. Barnet tillägnar sig moral och normer genom vanor i familjen och andra kollektiva samband (Johansson, 2001, s 49).

Barn har till andra människor en grundtillit från början. Deras förutsättningar att förstå andra människor är mötet eller samspelet mellan dem. Barn möter andra i kommunikation, där går de in och möts i varandras världar. När de finns i varandras världar så kan de både bekräfta och rätta varandra i deras samspel. Därefter kan de vara i enighet med varandra, men också i osämja med varandra (Johansson, 2001, s 25).

Ingrid Pramling Samuelsson, professor i pedagogik och Sonja Sheridan, doktor i filosofie, har skrivet i Lärandets grogrund (1999) om att barns frågor om livet är ett område som inte är lätt att arbeta med för pedagogerna. Detta på grund av att även pedagogerna kämpar med etiska problem och olika existentiella frågor (Pramling Samuelsson, Sheridan, 1999, s 96).

Barn lär sig snabbt att uttrycka olika etiska värden och normer. Tillsammans skapar de värden på förskolan i varandras samvaro. De utvecklar tidigt regler för de rättigheter och skyldigheter som de anser vara korrekta. Barn försvarar oftast i första hand sina rättigheter till sina saker och kamrater, men även till sina lekprojekt. Men allteftersom utökar de sina rättigheter då de tar för sig alltmer i barngruppen (Pramling Samuelsson, Sheridan, 1999, s 97).

Detta diskuterar även Eva Johansson och Barbro Johansson som är filosofie doktor i etnologi, i sin bok Etiska möten i skolan (2003). De menar att de äldre barnen visar mycket omsorg gentemot de yngre och/eller svagare barnen. Barnen använder sig också av makt och prövar andras begränsningar för sin integritet. Precis som Pramling Samuelsson och Sheridan, skriver även Johansson och Johansson om etik hos barn på förskolan och att detta kännetecknas av rättigheter, omsorg och makt (Johansson, Johansson, 2003, s 16).

En av de viktigaste frågorna som man kan samtala med barnen om är vänskap. Vänskap brukar motivera barn att upptäcka och stärka olika etiska värden. Vänner är även viktiga för att barnen skall vara etiska. Barnen är då förebilder för varandra. Barn stöttar och visar

omtanke för sina vänner och människor som de känner medkänsla för (Johansson, 2001, s 175 och Johansson, Johansson, 2003, s 15).

(15)

2.5 Pedagoger och etik

I förskolans och skolans värld är det pedagogernas uppgift att diskutera och arbeta kring olika etiska dilemman och livsfrågor i vardagen. På så vis skall alla barn få samma möjlighet att utveckla sin förmåga att upptäcka, tänka igenom och ta ställning till olika dilemman och livsfrågor. Barnen bör också uppmärksammas på att människor har olika inställning och värdering till de olika val man kan ställas inför (Johansson, 2001, s 18).

Gunnar Iselau, studierektor, Bengt Myrgård, lärarutbildare och Lilian Nilsson, högskolelektor, har tillsammans skrivit boken Etikboken: att arbeta med etiska valsituationer (1992) de skriver om hur man kan arbeta med etiska valsituationer i den. I förskolan får barn en mängd olika erfarenheter och alla dessa upplevelser återspeglas av etik. Samspel mellan pedagoger och barn ger den erfarenhet som behövs för att de skall utveckla etik. Barn måste bli erbjudna av pedagoger att få prata och diskutera etiska situationer. För att detta skall bli verklighet måste pedagogerna få arbeta med barnen i en positiv miljö. Där bör barn få lära sig att visa respekt för sina medmänniskor, samtidigt som de själva blir respekterade. Vid behov skall de få hjälp av pedagogerna att uttrycka sitt ställningsstagande (Iselau, Myrgård, Nilsson, 1992, s 24-25).

I förskolan kan det finnas en viss osäkerhet kring hur pedagogerna skall arbeta med etik i fokus med barnen. Detta beror till viss del på att vissa pedagoger saknar kunskap inom området, om etikens redskap och en ovana kring att diskutera etiska frågeställningar. Gren anser att vi i Sverige är vi inte vana vid att diskutera etiska frågeställningar. Detta måste dock pedagogerna i förskolan ta tag i för att fullfölja sin pedagogiska uppgift (Gren, 2001, s 22).

Det som barn lär sig och sedan utvecklar beror på stor del på pedagogens förhållningssätt. Det gäller även att kunna skapa en miljö som stimulerar barns lärande, men även utmanar och uppmanar barnen att upptäcka mera. En stor uppgift för pedagogen är att utgå från vad barnet uppfattat och förstått, samtidigt som pedagogen skall leda barnens lärande mot förskolans mål (Pramling Samuelsson, Sheridan, 1999, s 39). Ingrid Pramling Samuelsson och Marita

Lindahl har tillsammans skrivit boken Att förstå det lilla barnets värld – med videons hjälp (1999) där skriver de om hur viktigt det är att pedagogerna ständigt iakttar och funderar över vad barnen säger och gör. De menar att pedagogerna på så vis kan bli skickliga på att förstå och möta barnen i deras värld. Därför måste man kunna vara flexibel och kunna rikta sin

(16)

uppmärksamhet mot barnet och inte nödvändigtvis bör följa sin planerade samling (Pramling Samuelsson, Lindahl, 1999, s 31).

Det är viktigt för pedagogen att veta att det inte är en förmedlande och förklarande roll som han eller hon har. När pedagogen skall hjälpa barnet med utvecklingen av sin livsåskådning, så skall inte pedagogen betona sina egna ställningstaganden, försöka ge barnet ”rätt” svar eller ge dem flera alternativ. Ger pedagogen barnen flera alternativ så leder detta inte till att barnet en dag kan välja sin livsåskådning mellan alla alternativ. Detta för att barnet inte stärker sin förståelse för omvärlden genom att ha flera olika idéer i sitt medvetande, när han eller hon en dag skall välja. En livsåskådning utvecklar barn i relation till de värderingar och erfarenheter man har. Det tar barnet till sig redan från det när det var litet (Pramling Samuelsson, Sheridan, 1999, s 97).

De grundläggande värdena som förskolan skall formas av, bör pedagogen förmedla till barnen. För pedagogen är det viktigt att värdena är tydliga och att de kan finnas i deras handlingssätt och tankeverksamhet. De bör även föra ett samtal med barnen om värdena och i förskolan försöka hitta ett arbetssätt för hur man kan arbeta med och kring etik (Gren, 2001, s 29). Pedagogens inställningar till barnen grundar sig i pedagogens etiska kunskap och etiska filosofi (Gren, 2001, s 21).

Eva Johansson, professor, har blivit intervjuad inför denna uppsats. Dock kommer hon inte att medverka i resultatet, utan endast i den teoretiska bakgrunden. Hur vi gick tillväga med intervjun finns mer beskrivet i metoddelen. Hon berättade att hon anser att pedagoger behöver mer kunskap om vad etik är, men även om hur barn kan uppfatta etiska värden och konflikter. Det är viktigt att även som pedagog veta hur man skall arbeta med etik i förskolan för att stödja barns lärande om etik (se s 19).

2.6 Etik i förskola med hjälp av styrdokument

I samhällsdebatten har frågor om etik blivit allt mer aktuella. Det ställs krav på mer kännedom om de etiska reglerna bland annat politiker, vård, förskola och skola (Johansson, 2001, s 12).

I Lpfö 98, läroplanen för förskolan, finner man förskolans grundläggande värden. Förskolan har i uppgift att ge fäste och grunda de värden som svenska samhället vilar på (Skolverket, 2001, s.3).

(17)

I läroplanen för förskolan betonas det att etiken skall synliggöras i förskolan. Men man fokuserar även på hur viktigt vuxnas förhållningssätt är för barns etiska utveckling.

Värdegrunden uttrycker det etiska förhållningssätt som skall prägla

verksamheten. Omsorg om och hänsyn till andra människor, liksom rättvisa och jämställdhet samt egna och andras rättigheter skall lyftas fram och synliggöras i verksamheten. Barn tillägnar sig etiska värden och normer främst genom konkreta upplevelser. Vuxnas förhållningssätt påverkar barns förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle och därför är vuxna viktiga som förebilder.

(Skolverket, 2006, s.3)

Vidare i läroplanen finner man mål för normer om värden. Målet som förskolan strävar mot är att varje enskilt barn skall stärka sitt kunnande att tänka igenom och ta ställning till olika etiska ställningstaganden i vardagen (Skolverket, 2006, s.7).

Barn skall kunna ge uttryck för egna uppfattningar och förstå egna rättigheter. Etik hör till det kollektiva livet som är förskolans förutsättning (Johansson, 2001, s 15).

2.7 Barnböcker

Maj Asplund Carlsson, litteraturvetare, Anna Klerfelt och Ingrid Pramling, pedagoger i deras bok Lära av sagan (1993) går de tillbaka ett par hundra år och berättar om sagan. Under 1700- och 1800-talet kom läsningen in i medelklasens sällskapsrum. Det var oftast fadern i familjen som läste högt för kvinnorna och barnen. Under 1800-talet fick barn en egen

litteratur då särskilda barnberättelser utgavs. Högläsningen flyttades från sällskapsrummet in till barnkammaren och i detta skede övertog modern läsningen (Pramling, Asplund Carlsson, Klerfelt, 1993, s 27).

Jan Nilsson, lektor i svenska med didaktisk inriktning. Han skriver i Tematisk undervisning (2007) att i förskolan är högläsning av barnböcker ett vanligt inslag i den vardagliga

verksamheten. För att få ut mer av högläsningen kan man i barngruppen diskutera den lästa boken från olika utgångspunkter (Nilsson, 2007, s 211).

(18)

Om högläsning skall bli meningsfull för barnen är det viktigt att pedagogen eller den som läser, känner barnen till en viss del. För att göra högläsningen till en mysig stund bör man välja ut en lämplig plats för att slippa bli störda under läsningens gång. Vid uppläsningen av barnboken bör pedagogen tänka på att läsa med inlevelse, att inte läsa för snabbt och gärna göra några pauser. En paus kan vara ett utmärkt sätt att skapa spänning och förväntan om man placerar den på rätt plats. Små barn har inte orken av att sitta stilla långa stunder. Därför är det viktigt att lästillfället inte blir för långt (Nilsson, 2007, s 225).

Vid högläsning av barnböcker ger en del barn uttryck för att de har insett budskapet. Det kan vara allmänna normer eller etiska perspektiv. Detta innebär att barnen själva kan förstå konsekvenserna både för sitt eget beteende och för andra individer. Barn förstår alltså budskapet i barnboken då de kommit fram till en innebörd som inte finns tydligt utskriven (Pramling, Asplund Carlsson, Klerfelt, 1993, s 74).

(19)

3. Metod

Vårt examensarbete består av två olika metoder. Vi har dels använt oss av en barnbok som högläsning, dels har vi intervjuat barn och pedagoger. Vi har använt oss av både enskilda intervjuer och gruppintervjuer med barnen. Vi anser att detta har hjälpt oss att få fram barns tankar kring etik. I detta avsnitt kommer vi att beskriva hur vi har genomfört intervjuer med barn och pedagoger, men även om hur vi använde oss av barnboken vid högläsningen. Steinar Kvale, professor i psykologi beskriver i Den kvalitativa forskningsintervjun (1997) att metod betyder från början till vägen mot målet. När man skulle finna målet eller leda någon annan dit, behöver man först veta vad målet är för någonting (Kvale, 1997, s 91).

3.1 Kvalitativa och kvantitativa undersökningar

Alan Bryman, professor, har i boken Samhällsvetenskapliga metoder (2002) beskrivit att i en kvalitativ undersökning finns det sex olika steg som ingår i en granskning. Steg 1 är att den som gör undersökningen skall formulera frågeställningar som rör ens område. Steg 2 innebär att välja en väsentlig plats där ens intervjufrågor kan bli besvarade. Med detta menar vi att vår undersökning bör ske på en plats där pedagogerna skall arbeta med etik, eftersom detta

genomsyrar vårt arbete. Det gäller även att välja ut personer som har anknytning till vår undersökning. På steg 3 skall ”forskarna” samla in fakta som är relevant för undersökningen. Här gäller det att skapa sig en bild av de personer man skall intervjua och sätta sig in i deras värld för att därefter intervjua de personer som är tilltänkta. När man sen går vidare till steg 4 skall man förklara den inhämtade informationen. Det gäller att kunna beskriva vad personerna har berättat för den som skall intervjua. Steg 5 innebär att intervjuaren går tillbaka till det teoretiska och läser in sig på mer kunskap. Efter det kan man gå tillbaka till insamlingen av fakta och göra ytterligare intervjuer med samma personer för att få fram ännu mera data. På steg 6 skall man börja skriva uppsatsen. Här bör man tänka på kopplingen mellan teori och vad man fått in via intervjuerna, men även mellan begrepp och det inhämtade materialet (Bryman, 2002, s 253-254).

I vår undersökning använder vi oss av två olika metoder. Vi använder oss av intervjuer med en hel barngrupp samt enskilda intervjuer med barn och pedagoger. Detta är vanligt att man i en kvalitativ undersökning använder sig av flera olika tillvägagångssätt (Bryman, 2002, s 251).

(20)

När man gör en kvalitativ undersökning så är intervjuaren inte helt strukturerad. Det innebär att intervjun är istället halvt utformad, den som gör intervjun har varken ett öppet samtal eller en strikt form med frågor som skall besvaras (Kvale, 1997, s 32). Syftet med en kvalitativ intervju är att försöka beskriva och återge det centrala i det som den intervjuade upplever och anser (Kvale, 1997, s 34). Detta är något vi har tagit fasta på när vi har återberättat det vi har fått veta när vi har intervjuat. När man intervjuar någon så skall man tänka på att den

intervjuade blir påverkad av det personliga samspelet (Kvale, 1997, s 104). Eftersom vi till stor del intervjuade barn så var det en viktig bit att de kände till oss båda sedan innan. En av oss har haft sin praktik och vikarierat på den avdelning som barnen befinner sig i. Den andre av oss har tidigare varit på besök.

Kvantitativa intervjuer eller enkäter är bra att använda sig av när forskaren vill veta hur mycket eller stort något är. På så vis behöver den som vill veta olika fakta ”bara” lämna ut enkäter till dem som är målgruppen för intervjuaren (Kvale, 1997, s 67). Intervjun som gjordes med Eva Johansson är en blandning av kvalitativ och kvantitativ intervju finner ni i den teoretiska bakgrunden. Däremot kommer där inte finnas en fullständig intervju, utan vi har valt att använda fakta därifrån. Kvalitativ intervju på grund av att frågorna var öppna. På så vis fick hon själv forma sina svar. Dock var det även en kvantitativ intervju då den

genomfördes via e-mail och vi inte kunde föra ett samtal med henne. Denna kontakt berodde på att avståndet var för långt och vi ville ge Eva Johansson tid att fundera kring sina svar.

Kvantitativa forskare använder sig av mätmetod och använder siffror i sin undersökning. När en kvantitativ forskare genomför en undersökning är det utifrån forskarens perspektiv. Det är forskarens intressen och frågeställningar som formar undersökningen. Vid undersökningen träffar inte forskaren de personer som medverkar, till exempel vid enkätundersökningar. Kvantitativa undersökningar genomför forskaren den i en bestämd situation (Bryman, 2002, s 272-273).

När man arbetar utifrån en kvalitativ undersökning utgår man alltid från deltagarens

perspektiv, det är i detta fall pedagogerna och barnen, hur de svarar och talar om som är det betydelsefulla och viktiga. Medan från den kvantitativa undersökningen är det forskaren som styr och bestämmer efter sitt eget intresse och har ofta frågor som strukturerar

(21)

har studerat för att just kunna sätta oss in i och kunna uppfatta och förstå på samma sätt som dem gör (Bryman, 2002, s 272-273).

Författarna Runa Patel och Bo Davidson har skrivit Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra och rapportera en undersökning (2003) och där skriver de bland annat om hur man kan göra en intervju. De intervjuer vi gjort med samtliga är inte strukturerade utan ger utrymme för egna tankar. Om intervjuerna varit helt strukturerade hade det lämnat mycket liten plats för intervjupersonerna att svara på och då kan svaren vara bestämda på förhand av den som intervjuar. Frågorna skall inte formuleras så att de kan styra

intervjuobjektet. I undersökning om etiska problemområden på förskolan är vi intresserade av vad de intervjuade tänker och anser om ämnet. Intervjufrågorna är inte ställda i samma

ordningsfölj utan kan variera. Därför har intervjupersonerna haft ett stort utrymme att svara på. Det är bra att inte bara ha frågor som pedagogerna kan svara ja eller nej på, för då får vi mer utvecklande svar (Patel, Davidson, 2003, s 72-73).

Vi har valt att göra en kvalitativ undersökning där vi med hjälp av intervjuer med barn och pedagoger (se bilaga 1 och 2) försöka ta reda på deras syn på etik. Vi valde att ha en kvalitativ undersökning för att det är viktigt och intressant att få veta hur de personer som vi intervjuade tänker och sedan tolka och skriva ner det till ett för andra ett begripligt resultat. (Bryman, 2002, 272).

3.2

Validitet och Reliabilitet

När en undersökare gör en kvalitativ studie så är den unik i någon mening. Därför är det viktigt att forskaren är noggrann i sin beskrivning av själva undersökningsprocessen så att de som tar del av resultatet själva får bilda sig en egen uppfattning (Patel, Davidson, 2003, 102-104).

Reliabilitet beskriver riktningsföljden, hur pålitligt och hur bra något överensstämmer hos ett mått på ett begrepp. Det finns tre olika faktorer som man får ta hänsyn till när man gör bedömningen. Dessa kallas för stabilitet, som innebär att man skall vara säker på ett resultat, att även om man gör om testet så ser det likadant ut. Med intern reliabilitet menas det att resultatet stämmer överens med varandra. Det sistnämnda är interbedömarreliabilitet och innebär att man är flera personer som gör en intervju eller undersökning så kan det finnas en

(22)

risk att deras tolkningar inte stämmer in med varandra speciellt mycket. Validitet innebär att olika redskap man har använt sig av när man skall mäta föreställningar verkligen gör det (Bryman 2002, s 86,88).

Ibland kan man behöva intervjua en eller flera personer ett flertal gånger, det kan finnas frågetecken runt någon fråga som man vill ha svar på. Då kan den som blir intervjuad ändra sitt svar. I en kvalitativ undersökning ser man detta som att personen har lärt sig något nytt sen sist han eller hon blev tillfrågad medan om man gör en kvantitativ undersökning så ses detta som ett tecken på låg reliabilitet. När vi gjorde våra intervjuer med barnen valde vi att filma dem för att öka tillförlitligheten något. Av samma anledning valde vi att använda oss av diktafon när vi intervjuade pedagogerna. Eftersom vi spelade in dem kunde vi gå tillbaka och lyssna för att försäkra oss om att vi uppfattat allt korrekt och inte ersatte vad de sagt med våra egna åsikter (Patel, Davidson, 2003, s 103).

3.3 Urval

3.3.1 Bortfall

I vår undersökning har vi inte haft något bortfall bland de personer som deltagit. Däremot har två barn varit sjuka och/eller lediga och ett barn har badat när vi skulle utföra vårt projekt. Detta har vi löst genom att ta ut tre andra barn. När vi skulle intervjua pedagogerna, var det två stycken som glömt bort intervjun, men de ställde senare upp ändå.

3.3.1 Etiskt övervägande

De etiska överväganden som togs innan intervjuerna var att deltagarna skulle vara anonyma samt att barnen skulle delta frivilligt med föräldrarnas tillstånd. Innan intervjun informerades föräldrarna genom ett skriftligt brev (se bilaga 3).

Anonymiteten innebär att inga direkta personuppgifter (förutom ålder och fingerade namn) finns med i undersökningen. Istället betecknas barnen vid intervjun och sammanställningen av fingerade namn, dock med deras riktiga ålder. Detta gäller även pedagogerna.

3.4 Områdesbeskrivning

Förskolan där vi har utfört våra intervjuer, ligger i ett samhälle utanför en större stad i södra Sverige. Samhället är inte mångkulturellt, då det nästan inte finns några med utländsk

(23)

härkomst. I samhället finns det mest villor och radhus, däremot knappt inga lägenheter. Det finns även ett flertal gårdar runt omkring samhället. Närliggande byar låter sina barn gå i förskola och skola i detta samhälle, på grund av att byarna inte har samma verksamheter.

Förskolan ligger centrerat i samhället med hus runt omkring. Förskolan består av sex avdelningar, på varje avdelning arbetar det 2-4 pedagoger. Alla pedagogerna har inte förskollärarutbildning, utan kan vara barnskötare och dylikt.

3.5 Barngrupperna och pedagogerna

Vi har intervjuat 12 barn i åldrarna 4 år – 5 år och 11 månader. Av de 12 barnen är det 7 flickor och 5 pojkar som deltagit i undersökningen. Alla barnen går på samma avdelning och har gjort det i några år. Alla barnen har nordisk härkomst. Vi valde att fokusera oss på barn i åldern 4-5 och 11 månader, då de kan uttrycka sig mer verbalt än vad yngre barn oftast kan. Följande barn har varit med i studien:

• Emilia 4 år och 11 månader • Tova 4 år och 1 månad • Joline 4 år och 7 månader • Klara 5 och 6 månader • Hannah 5 år och 2 månader • Alma 4 år och 7 månader • Jenny 5 år

• Måns 4 år och 5 månader • Johan 4 år och 11 månader • Petter 5 år och 11 månader • Carl 5 år

• Tobias 5 år och 1 månad

Vi delade in barnen i två olika grupper. Detta gjorde vi för att alla barnen skulle kunna komma till tals. Grupp ett innehöll 7 barn, 3 pojkar och 4 flickor. Den andra gruppen bestod av 5 barn, varav 2 pojkar och 3 flickor. I första gruppen var alla barnen fyllda 5 år, förutom en, medan i den andra gruppen var alla yngre än 5 år. Barnintervjuerna gjordes i ett enskilt rum på förskolan som barnen sedan tidigare kände till. Detta för att de skulle känna sig trygga och bekväma.

(24)

Pedagogerna från förskolan är alla kvinnor och är utbildade pedagoger. Vi har intervjuat sex pedagoger, varav fyra är utbildade till förskollärare och två till barnskötare. Av de fyra pedagogerna med förskollärarutbildning, så har två också utbildning för skolans tidiga åldrar. Vi har valt att kalla pedagogerna för:

• Agneta, har arbetat i förskolan 21 år • Britta, har arbetat i förskolan 15 år • Stina, har arbetat i förskolan 9 år • Filippa, har arbetat i förskolan 1 år • Malin, har arbetat i förskolan 3 år • Greta, har arbetat i förskolan 28 år

Intervjuerna gjorde vi enskilt med pedagogerna. Tillsammans gjorde vi intervjuerna med hjälp av en diktafon. Vi genomförde intervjuerna i ett avgränsat rum där vi kunde få samtala ostört. Även detta rum finns på förskolan.

3.6 Barnboken

Vi valde att läsa boken Alfons och Milla (1985) för barnen. Boken är skriven av Gunilla Bergström. Boken valde vi därför att många barn känner igen Alfons Åberg sedan tidigare och tycker att han är både rolig och spännande. Alfons och Milla är även rik på illustrationer som tydliggör det man läser för barnen och som sedan kan tas upp till diskussion. Vi har beskrivit bilderna senare i uppsatsen, detta på grund av att vi inte kan publicera dem.

Anledningen till detta är upphovsrättslagen. Vi anser att Bergström tar upp många etiska och aktuella dilemman för barn i sina böcker. Just denna bok handlar om vänskap och detta är något som vi har valt att fokusera på i vårt arbete.

Alfons och Milla handlar om de två vännerna Alfons och Viktor som går i skola tillsammans och leker med varandra på fritiden. Alfons och Viktor har byggt en koja tillsammans med Viktors kusin Milla. De leker mycket i kojan och hittar på nya saker som de kan bygga till den, men en dag förstörs allt. Pojkarna i skolan har skrivit på toalettväggen att Alfons är kär i Milla och att han leker med tjejer. Då vill inte Alfons leka med Milla mer. Tiden går allt långsammare och Alfons börjar sakna Milla.

(25)

Alfons leker inte med Milla mera. Och han går inte till kojan. Han bara har det ensamt och lessamt. Det är lessamt att stå med hjärta på skol-toa-väggen, så alla ser det. Lessamt att vara av med sin bästa kompis. Och lessamt att inte ha kojan att gå till.

(Bergstöm, 1985, s 25)

När han får se Milla komma gående bärandes med tyger undrar Alfons vad hon skall med det till. Alfons går till kojan och börjar leka med Milla igen. När de andra pojkarna säger att Alfons leker med tjejer, så säger han att det är ju Milla, min vän. Då blir de andra pojkarna avundsjuka och vill vara med i leken. Med det slutar boken.

3.7 Tillvägagångssätt

Här tänker vi beskriva om hur vi gick tillväga när vi genomförde Alfonsprojektet. Vi tog med oss den första gruppen och gick iväg till ett avskilt rum på förskolan. Där fick barnen först bekanta sig med kameran. Lindahl skriver i sin bok att vissa barn till en början är intresserad av den som filmar och kameran, istället för att koncentrera sig på det de skall göra. Om de däremot får tillfälle att känna på och undersöka kameran ett tag så försvinner intresset snabbt från kameran (Lindahl, 1998, s 89).

Vi satt i en ring på en skön matta på golvet för att få en mysig stämning tillsammans. När alla hade fått känna på kameran så började en av oss att läsa Alfons och Milla medan den andra filmade barnen. Det var Anna som läste boken och ställde frågorna till barnen. Detta för att hon kände barnen sedan innan. Ulrika filmade till en början, men när barnen vant sig vid henne så var även hon med och ställde frågor.

När hela boken var läst, så började den som läste att ställa några frågor om bokens innehåll för att sedan komma mer in på de frågor som vi har formulerat tidigare (se bilaga 1). Vi hade med oss frågor till barnen som vi tidigare hade utformat. Dessa utgick dels från boken som Anna läste och som vi spann vidare på. När vi sedan satt med barnen tillkom det även några spontana frågor och följdfrågor till det vi pratat om.

Den andra gruppen fick samma upplägg som den första. Därefter tog vi ut fyra barn som vi skulle prata mer ingående med. Detta gjorde vi på grund av att vissa hade mer att säga än

(26)

andra i grupperna. Vi gick iväg med barnen en och en till samma rum som användes med grupperna.

När vi sitter med ett barn i taget använder vi fortfarande videokamera för att dokumentera barnens svar på våra frågor (se bilaga 1). Nu ställer vi samma eller liknande frågor till barnen som innan, dock så lägger vi till följdfrågor och barnen får även berätta vad de ser på olika bilder i Alfonsboken.

När vi intervjuade pedagogerna valde vi att använda oss av en diktafon. Vi tog plats i ett rum där vi fick sitta ostört, för att sedan börja ställa de frågor som vi hade med oss (se bilaga 2).

(27)

4. Resultat

Vi kommer här att beskriva resultaten av våra intervjuer med barn och pedagoger. I avsnitten presenteras direkta citat av intervjuerna med intervjupersonerna men även återberättande text.

4.1 Barnresultat

Här kommer vi att presentera våra resultat av vår undersökning och de intervjuer vi har gjort med barnen. Först kommer vi att beskriva vad de två barngrupperna har sagt, för att sedan återge vad de fyra enskilda intervjuerna gav.

4.1.1 Barngrupperna

Frågorna som barnen har fått svara på är utarbetat från den barnbok som vi tidigare har presenterat. Utifrån boken har vi sedan kommit in på frågor som handlar om vänskap. Även om vi har delat upp barnen i två grupper, kommer resultatet att presenteras i en gemensam text, detta för att det skall bli en mer sammanhängande läsning.

Rummet där vi genomförde vår undersökning är ett rum som ligger mitt i förskolan. Rummet används till samlingar med barnen. I rummet finner man några lampor med mysbelysning, där finns även kuddar och en sagomatta att ta fram och använda sig av för att skapa stämning. Rummet är högt i tak och har små fönster högst upp, detta tycker barnen är spännande att titta på, framför allt när de är lite yngre.

När barnen kom in i rummet fick de sätta sig på sagomattan. Efter att de fått känna på kameran så började Anna läsa boken Alfons och Milla. Ibland kunde det komma upp någon fråga under själva läsningen, då pratade vi om frågan direkt för att barnen inte skulle känna sig ignorerade och för att sedan kunna lyssna vidare. Två av barnen i första gruppen började skruva på sig när det kom in en pedagog i rummet där vi satt och gjorde vår undersökning. De undrade vad hon skulle göra med sakerna som hon hämtade. Därför fick vi ta en liten paus när hon gått och sträcka på oss, sen fortsatte sagan och sedan diskussionen.

På frågan om Varför inte Alfons vill leka med Milla mer? så svarar Klara 5 år och 6 månader ”att det är för att pojkarna retar honom för att han leker med Milla”. Både Petter 5 år och 11 månader och Tobias 5 år och 1 månad säger att Alfons inte vill leka med Milla mer för att de andra pojkarna skrev på väggen på toaletten och då blev Alfons ledsen eftersom de hade

(28)

skrivit om honom och Milla där. Joline 4 år och 7 månader säger att det var för att ”pojkarna retas och att de skrek åt honom”, medan Carl 5 år säger att ”pojkarna var dumma mot han”.

Följdfrågan är om Alfons har roligt utan Milla? ”Nej” svarar alla barnen. Joline säger att Alfons hade tråkigt utan Milla. Måns 4 år och 5 månader och Emilia 4 år och 11 månader håller med flickan i sitt uttalande. Petter och Tobias säger att Alfons har tråkigt på grund av att pojkarna retade honom när han lekte med Milla. Tobias fortsätter med att berätta om man ”blir retad kan man bli ledsen och då kan man gå till fröken”. Tova 4 år och 1 månad och Alma 4 år och 7 månader vet inte varför Alfons har tråkigt.

Alla barnen tycker att man skall vara snäll mot sina kompisar. Petter berättar att när han leker med sin kompis så blir han ibland arg. ”Då brukar han slå först och sen slår jag tillbaka”, säger han. När vi frågar om man kan lösa det på ett annat vis än att slå tillbaka, sätter han sig tillbaka och tänker. Efter en stund utropar han glatt ”Jag kan ge honom blommor!, för att i nästa stund komma på att hans kompis inte tycker om blommor. Han fortsätter att tänka och efter flera olika alternativ om vad han kan ge honom och liknande, så säger han att kompisen kan få en kram istället för att han slår tillbaka.

Hannah 5 år och 2 månader säger att hon brukar krama sina kompisar och leka med dem. Då brukar de leka mamma, pappa och barn. ”Jag brukar vara lillasyster” säger hon. Alma säger att man skall ”säga snälla saker till varandra och vara snäll”. Joline och Klara börjar prata med varandra om vem man kan vara kompis med. Joline säger att ”man kan vara kompis med alla på dagis”, men det håller inte Klara med om. Hon menar att man inte kan vara kompis med alla på dagis för då ”får inte alla barn plats i dockrummet när vi leker mamma, pappa, barn”. Klara fortsätter berätta för den andra flickan att då måste barnen sitta upp när de skall sova och det går inte.

Hannah berättar att hon är kompis med sin lillasyster och brukar leka med henne både på förskolan och hemma. Johan 4 år och 11 månader säger att man kan vara kompis med pappa. ”Jag brukar leka med lego. När jag och pappa leker så brukar vi spela Star Wars! Ibland får min lillebror också vara med.” Måns säger att han brukar leka med sin katt hemma med sin bror. Några barn säger att de är kompisar med sina djur, dessa är alltifrån marsvin till katter och hundar. Tova säger att hon och hennes kompisar brukar hoppa studsmatta på förskolan, ”vi får bara hoppa en på studsmattan, så när jag hoppar så får de andra titta”.

(29)

På frågan ”Hur många kompisar man kan ha” svarar Klara att man kan ha hur många som helst, ”jag har 100 kompisar på dagis”. Hon fortsätter med att berätta att hon har två bästisar, ”fler kan man inte ha” tycker hon. Carl säger att han har många kompisar och ”alla går på dagis”. Hannah säger att hon brukar leka med sin kusin och att ”han är min bästis”.

Följdfrågan blir ”Vad är en bästis?”, Klara säger att en bästis är någon som man nästan alltid leker med. Tova säger att hon brukar sakna sin bästis när den är ledig eller hemma och är sjuk.

Jenny 5 år säger att man kan ha flera kompisar på samma gång. Då kan man leka i sandlådan och göra sandkakor. Måns säger att han och hans kompisar brukar ”köra cyklar på dagis, då kör vi snabbt!”.

Alla barnen svarar att de alltid är snälla mot andra barn. Då brukar de fråga om de andra barnen vill leka med dem eller krama dem. Joline säger att ”jag brukar säga snälla saker till andra barn”. Petter berättar att ”jag brukar låna ut mina saker till mina kompisar”. Tobias börjar berätta att ”ibland brukar vi slåss, då kommer fröken och pratar med oss. Sen blir vi kompisar”. ”Ibland tar min kompis min nalle, då blir jag ledsen” säger Jenny. Vi frågar de andra barnen om de brukar bli ledsna någon gång. Petter säger att han brukar bli ledsen när han slår sig eller kastar sig i väggen. Samtidigt menar han att ”man kan bli rädd, när man fastnar i en hiss kan man bli ledsen. Det har jag varit med om”. Alma säger att hon brukar ”bli ledsen när hon är rädd”. Tova fyller i att man kan bli ledsen när man slår sig. Hannah säger att hon ”blir rädd och ledsen när hon ser ett spöke”. Måns säger att han brukar bli ledsen när hans kompisar inte vill leka med honom.

Jenny säger att hon brukar bli kompis med de som bor på hennes gata. De andra barnen instämmer, men då säger Tobias att han inte bor på någon gata. ”Men jag brukar leka med min katt” fortsätter han. Klara säger att om det börjar ett nytt barn på avdelningen så brukar den få vara med och leka. Eller så får han eller hon ”låna en leksak”. Joline berättar att alla barn får vara med och leka med henne, även de nya. På så vis blir de kompisar. Måns håller med Joline och säger att alla barn får leka med honom med.

(30)

4.1.2 Intervjuer med fyra barn

När vi gjorde dessa intervjuer tog vi ut fyra barn som vi märkte ville säga mer, och de var också de som fick komma tillbaka en och en. Vi var kvar i samma rum som vi intervjuade de olika barngrupperna i. De barn som har varit med här är Joline, Klara, Petter och Johan. Precis som innan valde vi att börja med barnboken, men denna gång använde vi av oss bilderna. Vi kommer nedan att först beskriva bilden, för att sedan delge barnens tankar och funderingar kring bilden.

Alfons klättrar i trädet tillsammans med Viktor och Milla. På bilden syns bara Alfons och Viktors ansikten, de ser glada ut. Av Milla syns endast ett ben, en arm och halva kroppen. Joline beskriver hur Alfons och Viktor ser ut att ha roligt tillsammans. På frågan varför hon tror att de har roligt så säger hon ”de ler ju”. Petter säger att ”pojkarna skrattar, då är man ju glad”. Johan pekar på Alfons och säger att han ser glad ut. Han tror att pojkarna är glada för att de klättrar i trädet. Klara tycker pojkarna ser ut att ha roligt, men hon undrar över flickan. ”Hur ser hon ut?” frågar Klara. Nästa bild som barnen får titta på är sju pojkar som står på rad och håller om varandra. Nedanför pojkarna syns tre flickor. Pojkarna ser glada ut medan flickorna ser ledsna ut och en flicka gråter. Petter undrar varför flickorna ser ledsna ut medan pojkarna ler. När vi frågar varför han tror att det kan vara så, svarar han att ”flickorna kanske inte får vara med och leka”. Johan tror att pojkarna är glada för de vann sin fotbollsmatch, medan flickorna förlorade. Klara tror att flickorna är ledsna för att pojkarna var dumma mot dem. Joline däremot tror att det är flickorna som bråkat med varandra.

På en bild står en flicka och håller för ansiktet. I textremsan under bilden står det att ”… flickor är svaga och gråter för småsaker…” (Bergström, 1985, s 10). Men när vi frågar barnen om bilden får vi olika svar. Klara och Petter säger att flickan är ledsen, någon har kanske varit dum mot henne menar de. Klara fortsätter med att säga att ”flickan kanske inte har någon kompis”. Johan tror däremot att hon räknar till dunkgömme. ”Så brukar jag göra när jag räknar” säger han. Joline tror att flickan på bilden kan ha fått grus eller något i ögonen. Nästa bild som barnen får se, står sex flickor i en ring och håller om varandra. De viskar och pratar tillsammans. En flicka står lite längre bort och tittar ledsamt bort mot gruppen av flickor. En av flickorna i gruppen tittar bort mot den ensamma flickan och ler elakt. Petter tror att flickorna pratar hemligheter med varandra, den ensamma flickan vill vara med. ”Men det tror jag inte hon får”, säger han. Joline säger att ”flickan får ju fråga om hon

(31)

får vara med, då tror jag hon får vara det”. Klara tror att den ensamma flickan har varit dum mot de andra, då brukar man inte få vara med och leka. ”Är man dum så måste man säga förlåt.” Johan tycker att flickan som tittar på den ensamma flickan ser dum ut.

Följande bild som barnen har fått titta på är när Alfons kommer in på toaletten på skolan. Där får han se flera pojkar som skriver på väggen och som skrattar. På väggen står det bland annat att ”Alfons leker med tjejer” (Bergström, 1985, s 22). Johan säger att man inte får skriva på väggen. ”Då blir städerskan arg” menar han. Klara undrar vad det står på väggen, när vi berättar för henne vad det står så säger hon att ”pojkarna är inte snälla mot Alfons”. Petter tycker att pojkarna skall leka med Alfons istället för att de skall skriva på väggen. Joline tycker inte heller att man skall skriva på väggen. På nästa uppslag är det två olika bilder barnen får titta på. På den vänstra sidan sitter Alfons och ser ledsen ut. Bredvid honom ligger en hammare, en skiftnyckel och några spik. På den högra sidan kommer Milla bärande på några plankor och tyg. Hon ser glad ut när hon går. Joline tror att Alfons är ledsen för att Milla har tagit alla brädor och går bort med dem. Hon menar att Alfons också ville bära lite, man skall hjälpas åt tycker hon. Klara tror att Alfons är ledsen för att han saknar Milla.

”Innan lekte de med varandra” säger hon. Petter säger att Alfons är ledsen för att han slog sig med hammaren när han skulle spika. Men Milla är glad för att hon har slagit sig. Johan tror att Alfons sitter och tänker på kojan. ”Han vill nog leka med Milla i den” säger han.

Den sista bilden som barnen får titta på är när Alfons klättrar i ett träd. Han ser glad ut och pekar uppåt med sitt finger. Nedanför honom står tre pojkar, de ser ledsna eller fundersamma ut. Den ena pojken håller i en boll. Johan tror att pojkarna nedanför Alfons är ledsna för att Alfons kan klättra och inte de. ”Det är svårt att klättra”, tycker Johan. Klara tror att Alfons är glad för att han skall klättra upp till kojan som finns i trädet. ”Pojkarna får kanske inte vara med” tror hon. Klara tillägger att det inte är så konstigt om pojkarna inte får vara med, ”de var ju inte snälla innan”. Joline tror att pojkarna vill att Alfons skall vara med och spela fotboll, men att Alfons inte vill det. ”Han vill nog klättra” säger hon. Joline fortsätter berätta att hon tror att uppe i trädet finns kojan, ”Milla kanske också är där” säger hon. Petter tror att Alfons pekar på något uppe i trädet som pojkarna inte kan se. Därför ser de inte glada ut, tror han.

(32)

4.2 Resultat från intervjuer med pedagogerna

Vi kommer att presentera resultatet av intervjuerna med pedagogerna i löpande text. Där frågorna vävs ihop med de olika svaren (Se bilaga 2).

Den första frågan som ställdes till pedagogerna var: vad är etik för dig? Agneta, som har arbetat på förskola i 21 år, anser att det är att ”som du själv vill bli bemött, skall du bemöta andra”. Hon menar att man bör tänka i vardagliga situationer hur man agerar mot andra. Detta gäller inte bara mig som pedagog, utan även mig som medmänniska. Filippa, som har arbetat på förskola i 1 år, menar att det som anses vara rätt i samhället och är den allmänna normen är etik för henne. ”Etik är det som är rätt eller fel för oss som grupp” säger hon. Malin, har arbetat i 3 år på förskola, anser att etik är när man funderar kring vilka regler som finns eller bör gälla i vårt samhälle. Sedan skall man följa dem i olika etiska situationer. ”Etik är ett rättesnöre för mig då jag skall handla i olika etiska dilemman”, säger hon. Greta, har arbetat på förskola i 28 år, säger att för henne är etik olika etiska ställningstagande som vi människor kan agera efter i olika lägen. Britta, som arbetat 15 år på förskola, säger att etik är hur man är mot andra människor. Stina, har arbetat 9 år på förskola, anser att etik är ”vett och etikett”. Hon fortsätter med att det är hur man som människa är mot sina medmänniskor. Det gäller att vara en god förebild för till exempel barnen man arbetar med.

Alla pedagoger anser att de arbetar aktivt med etik i barngruppen. Malin arbetar mycket kring barns känslor. Hon menar att det är viktigt att barnen får lära sig att beskriva hur de själva känner sig i olika situationer. Det är även viktigt att barnen får prata om några situationer som kan framkalla människors olika känslor. Med detta menar Malin till exempel att man är ledsen på en begravning och glad när någon fyller år. ”På min avdelning så pratar vi mycket om hur man skall vara mot varandra”, säger Malin. Detta sker oftast när något specifikt problem har inträffat i barngruppen. Men även om det inte har inträffat något så brukar Malin prata med barnen om hur en kompis skall vara och hur man skall behandla sina medmänniskor. Agneta säger att hon arbetar med etik i barngruppen efter läroplanen, i vardagssituationer och med ”stegvis”. Stegvis är ett undervisningsmaterial för förskolan vars syfte är att utveckla barns sociala och emotionella lärande. Stegvis riktar sig främst till barn i åldrarna 4-6. Britta säger att hon ”brukar rätta barnen när de gör något fel mot sina kompisar”. Med detta menar hon att slår till exempel ett barn ett annat, så brukar hon gå in och prata med dem om situationen och försöka lösa konflikten. Greta anser att hon inte ”arbetar så jätte mycket med etik”. Hon

(33)

menar att man alltid kan arbeta ännu mer med det. Greta menar att man nog lätt kommer in på etik utan att man själv vet om det. När barn är elaka mot varandra brukar vi prata om hur man skall vara en bra kompis. Däremot menar Greta att hon inte sitter och funderar kring vad man kan göra när vi skall arbeta med etik. Stina arbetar med etik genom att barnen får lära sig hur man skall uppföra sig mot varandra vid matbordet. Samtidigt säger hon att det är viktigt att arbeta med hur man skall vara mot andra i tidigt skede, för att på vis stoppa mobbning. Filippa arbetar konstant med etik i vardagssituationerna när barnen kommer i konflikt med varandra. ”Jag försöker då få barnen att se det från varandras perspektiv om de till exempel bråkar om en leksak”, säger hon. Men om det istället är så att ett barn har blivit slagen så försöker jag få det barnet som slog att förstå att handlingen var felaktig. Filippa brukar prata med barnet som slog, genom att berätta om hur ledsen den andra blev. Hon brukar även prata med barnen om hur de skall agera när en kompis är ledsen och vad man kan göra för att få barnet att bli glad igen.

Greta anser att hon har stor erfarenhet av att arbeta med etik, detta för att hon har arbetat i förskolans värld i många år. Agneta menar också att hon har ganska stor erfarenhet, detta på grund av att hon har arbetat på förskolor i 28 år. Hon har även lärt sig en hel del genom sitt arbete med stegvis. Malin menar att i hennes utbildning pratades det väldigt lite om etik hos små barn. Dock har hon under sina verksamma år fått kunskap om etik från några

föreläsningar och genom litteratur. Greta har inte heller någon direkt utbildning i etik. Hennes kunskap om etik har hon själv funderat över och själv läst olika artiklar och böcker i ämnet. Filippa säger att hon arbetade väldigt mycket med etik när hon gick på Lärarhögskolan, men har glömt det mesta. Hon skulle vilja veta hur man kan arbeta med etik i form av rollspel och drama.

Malin anser att hon har ganska bra kunskap om etik. Hon menar dock att detta kan förbättras genom att hon vill ha fler konkreta tips på hur man kan arbeta med etik i förskolan. Gärna mer om hur man kan få in det i vardagssituationerna. ”Jag hade gärna gått en utbildning i hur man kan arbeta med etik”, säger hon. Malin vill även ha mer litteratur som skriven om hur man kan arbeta med etik i förskolan. Filippa anser att hon inte har tillräckligt med kunskap om etik. Hon skulle vilja ha mer konkreta uppgifter att arbeta med vid till exempel ett rollspel. Både Stina och Britta anser att de har tillräckligt med kunskap om etik. Greta anser att hon har för lite kunskap om etik, hon menar att det kan vara därför som hon har svårt att hitta på

(34)

teman och samlingar kring etik. Agneta säger att hon inte anser sig ha tillräckligt med kunskap om etik. ”Som tur är lär man sig nya saker varje dag”, säger hon.

Filippa tror att andra förskolor arbetar med etik i vardagssituationer på sina avdelningar, men även med konflikthantering. ”Jag tror att det är annat som tar upp utrymmet vid planering av aktiviteter”, säger hon. Britta och Stina tror att andra förskolor arbetar på liknande sätt som de själva gör. Stina tillägger att andra förskolor också arbetar med etik vid till exempel

matbordet. Malin tror att många pedagoger har svårt att komma på vad man kan arbeta med när det gäller etik. Många pedagoger vill förmodligen arbeta mera än vad de gör, men de vet inte riktigt vad etik innebär. Av Malins egna erfarenheter och det som hon har hört från sina kollegor arbetar andra förskolor med etik genom att diskutera med barnen hur de skall vara mot andra. Agneta anser att precis som den förskola som hon arbetar på, kan även andra förskolor bli bättre med arbetet om etik. Hon säger även att ”man bör kompetenshöja personalen så att alla får mer kunskap om etik”. Greta anser att de flesta förskolor försöker använda sig av etik så mycket som de kan i sin pedagogiska verksamhet. Dock så tror hon att många använder sig av ett återkommande tema, till exempel vänskap. Greta vill ha mer verktyg att använda i sitt arbete med etik, och detta skall då inte bara handla om till exempel vänskap. ”Jag vill ha lite tips och idéer kring olika arbetssätt”, säger hon.

References

Related documents

Vi anser att i vår studie har flera av barnen kommit både till den andra och sista nivån för att, de barn vi har intervjuat berättar att de lär sig saker utomhus och flera av

Studien har en kvalitativ ansats och fyra föräldrar och fyra personal har intervjuats för att få svar på frågorna hur personalen arbetar för att göra det möjligt för

ekonomistudenter, oavsett kön, värderar en karriär högt och planerar att göra en karriär innan de bildar familj. I stort sett samtliga studenter har funderat över

Uppgifter från gamla dokument som dessa måste tolkas med tillvaratagande av de metoder och procedurer för tolkning som har utarbetats under mer än hundra års forskande - allt

Partikongressen antog ett program med förslag på omkring 300 större och mindre förändringar av den ekonomiska och sociala politiken för vidare befordran till

– Det är inte bara brist på varor utan för långsam administration från UNHCR, som skapar problemen, menar Ingrid Barikmo.. – Ett problem med matkorgarna är att varje

Deltagarna i denna studie hade dock inga funderingar på att det kunde vara etiskt tvivelaktigt att utföra en sådan donationsoperation, det skulle kunna komma sig av att alla

”Många tror att bara för att man är kriminell så uppfostrar man sina barn till att bli kriminella men jag tror inte det finns någon förälder, kriminell eller inte som vill se