• No results found

Urbana prototyper - En flytande metod på väg mot fasta platsskapare

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Urbana prototyper - En flytande metod på väg mot fasta platsskapare"

Copied!
72
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Urbana prototyper - En flytande

metod på väg mot fasta platsskapare

Urban prototypes - A liquid method

heading towards solid site creators

Josephine Karlsson

Eric Takman

Byggd miljö Kandidatnivå 17 hp VT 2018

Handledare: Karin Westerberg

MALMÖ

UNIVERSITET

(2)
(3)

Urbana prototyper - En flytande

metod på väg mot fasta platsskapare

Josephine Karlsson

Eric Takman

Ett kandidatarbete av:

Byggd miljö Kandidatnivå 17 hp VT 2018

(4)

Vi skulle först och främst vilja tacka Ida Sandström för att vi fick chansen att hålla en intervju med dig. Dina svar och vårt möte banade vägen för att vi skulle kunna börja nysta i olika aktörer som senare blev en del i vår studie.

Vi skulle även vilja tacka Ia Kjellsdotter som var villig att ställa upp på en intervju och en observation av Jubileumsparken. Ditt perspektiv hjälpte oss att se på vårt studieobjekt med nya ögon och att vi fick chansen att ta del av dina förstahandserfarenheter med de urbana prototyperna.

Vi vill även tacka Jessica Segerlund som lät oss ta del av hennes föreläsning och en mailintervju. Dina tankar har hjälpt oss att forma arbetet och få ett perspektiv i vår studie som vi tidigare saknat.

Vi vill också tacka Kristoffer Nilsson för att du har kunnat svara på frågor och försett oss med många viktiga dokument som möjliggjort denna studie, samtidigt som det har varit så mycket arbete med Jubileumsparken. Sist men inte minst vill vi tacka vår handledare Karin Westerberg för all din hjälp! Allt från att lugna våra nerver till att ge oss otrolig återkoppling som hjälpte oss att kämpa in i det sista.

(5)

SAMMANFATTNING

När stadsbyggnadsprojekt planeras och städer omformas, var kommer medborgares kunskap om sin om-givning in? Hur behåller eller skapar medborgarna en anknytning till stadens platser, när deras användning och identitet förändras? Om staden ska vara en allmän rättighet krävs det att den växer fram kollektivt. Därför måste medborgares kunskap tas till vara på i stadens utveckling och i konkreta stadsbyggnadsprojekt. Det är svårt att se hur medborgare kommer få en koppling till dessa platser när de under en lång tid av stad-somvandlingen är avskärmade från den. Hur kan dessa platser, istället för att exkludera medborgare, bli en del av deras vardag redan under planerings- och förändringsprocesser? Hur kan medborgarnas delaktighet i planerings- och byggprocessen vara med om att bygga upp värden för platsers framtida användare?

I Jubileumsparken i Göteborg används en metod planerarna kallar platsbyggnad. Arbetet bygger på att kop-pla samman medborgare med kop-platsen under kop-planeringen av den nya stadsdelen i Frihamnen genom att skapa urbana prototyper. Prototyperna öppnar upp för medborgarna att använda och utveckla platsen medan den planeras och tar fysisk form.

Genom att prototyperna är i ett konstant flöde av användning och omvandling kan nya förståelser av hur planering kan gå till och vad platsen kan bli skapas. Prototyperna hjälper till att gå från något flytande (plan-er, idé(plan-er, visioner) till något fast.

I studien ställer vi oss frågorna: var kommer idén om prototypprojekt ifrån? Hur har idén vuxit fram? Hur har prototyperna utvecklats och förändrats? Hur förstår och använder olika aktörer prototyperna och hur fungerar de i arbetet med Jubileumsparken?

Prototyperna i sig själva hamnar i ett gränsland mellan aktörers relationer till prototyperna. Kontrasten av aktörernas relation till prototyperna gör det svårt att definiera vad prototyperna egentligen är, men genom att för en stund gör relationerna till något fast kan vi studera dem. När prototyperna är stabila och rela-tionerna inte längre kommer omvandlas, och inga nya relationer kommer skapas, så har de kanske slutligen övergått till något fast. Men kommer de någonsin bli permanenta? Kanske är de bara i ett fast tillstånd för en stund? De är fasta objekt så länge inga relationer skapas eller omvandlas.

Nyckelord i denna studie är:

Prototyper, temporär arkitektur, medborgardialog, medborgarinitiativ, platsskapare, Jubileumsparken, konst, experimentella tester

(6)

When urban construction projects are planned and cities are transformed, where will citizens’ knowledge of their surroundings come in? How does the citizens create or keep an attachment to the city’s places when their use and identity change? If the city is to be a universal right, it is required that it grows collectively. Therefore, citizens’ knowledge must be taken into account in the city’s development and in concrete urban construction projects. It’s hard to see how citizens will get a connection to these sites when they are shielded from the urban transformation for a long time. How can these places, instead of excluding citizens, become part of their everyday lives during the planning and construction process? How can citizens’ involvement in the planning and construction process help to build up the values for site’s future users?

Jubileumsparken in Gothenburg uses a method the planners call space building. The work is based on link-ing citizens with the site durlink-ing the plannlink-ing of the new district in Frihamnen by creatlink-ing urban prototypes. Prototypes open up for citizens to use and develop the site while it’s being planned and taking physical form. Because the prototypes are in a constant flow of use and conversion, new understandings of how planning can be and how the site can be created. Prototypes help move from something floating (plans, ideas, visions) to something solid.

In the study we are asking the following questions: where does the idea of prototype projects come from? How has the idea emerged? How have prototypes evolved and changed? How do different actors under-stand and use prototypes and how do they work in Jubileumsparken?

The prototypes themselves end up in a borderland between actors’ relations with the prototypes. The con-trast of the actors’ relation to the prototypes makes it difficult to define what the prototypes really are, but by making the relationships solid for some time we can study them. When the prototypes are stable and the relationships will no longer be transformed, and no new relationships will be created, they may eventually have shifted to something fixed. But will they ever become permanent? Maybe they are just in a solid state for a while? They are fixed objects as long as no relationships are created or converted.

Keywords in this study are:

Prototypes, temporary architecture, civic dialog, citizens initiative, site creator, Jubileumsparken, art, experimental tests

(7)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1

INTRODUKTION

2 URBANA ARTEFAKTER SOM DIALOGSKAPARE I JUBILEUMSPARKEN

3 SYFTET MED DENNA STUDIE

4

VEMS AXLAR STÅR VI PÅ?

4 ÖVERGRIPANDE ANT

5 ATT FÖRSÖKA FÖRSTÅ EN FLYTANDE METOD

5 FLYTANDE

6 PUNKTUALISERING

6 ÖVERSÄTTNING

7 ATT FÖRSÖKA FÖRSTÅ HUR NÅGOT BLIR FAST

7 FAST

7 FLUIDA OBJEKT

8 ATT FÖRSÖKA FÖRSTÅ DET SOM ÄR FAST OCH FLYTANDE SAMTIDIGT

8 FLUIDA OBJEKT

8 FORMATIV KONTEXT

9 SAMMANFATTNING

10

HUR VI KLÄTTRAR UPP PÅ DESSA AXLAR

10 URBANA PROTOTYPER I EN KONTEXT

11 ATT UTFORSKA EN FLYTANDE METOD

11 ATT UTFORSKA NÅGOT SOM ÄR BÅDE FAST OCH FLYTANDE

12 INTERVJU MED IDA SANDSTRÖM

(8)

13 PROTOTYPER: BÅDE FAST OCH FLYTANDE SAMTIDIGT?

13 OBSERVATION PÅ EGEN HAND

14 OBSERVATION MED IA KJELLSDOTTER

15 FÖRELÄSNING MED JESSICA SEGERLUND

15 SAMMANFATTNING

18

EN FLYTANDE METOD

19 RAUMLABOR: IDÉN OM PROTOTYPER BÖRJAR TA FORM

22 H+: ETT FÖRSTA TEST PÅ URBANA PROTOTYPER

23 ETT FÖRSTA TEST MED PROTOTYPER TAR SIN BÖRJAN

27 JUBILEUMSPARKEN: URBANA PROTOTYPER SATTA I EN NY KONTEXT

30 URBANA PROTOTYPER: EN FAST FORM MEN ETT FLYTANDE KONCEPT

30 PROTOTYPERNA BYGGS UPP AV MÄNSKLIGA OCH ICKE-MÄNSKLIGA AKTÖRER

35 PLAYAN: ETT SÄTT ATT INKLUDERA FLER

37 BERGET: LEKFULLHET MED SMÅ OCH STORA AKTÖRER

38 SEGLARSKOLAN: EN METOD FÖR INTEGRATION

39 PASSALEN: EN NORMKRITISK SKÖTSEL AV PROTOTYPER

42

PÅ VÄG MOT FASTA PLATSSKAPARE?

43 FLUIDA OBJEKT

44 ARKITEKTERNA: PROTOTYPERNA ÄR EN METOD OCH ETT TEST

44 ANVÄNDARNA: PROTOTYPERNA ÄR EN PLATS

46 PROTOTYPERNA: EN BLANDNING AV BÅDE FAST OCH FLYTANDE

50

PROTOTYPER: BÅDE FAST OCH FLYTANDE SAMTIDIGT

50 DEN OMÖJLIGA DEMOKRATIN

51 EN FÖRNYAD KONTEXTUELL KUNSKAP

(9)

52 STABILISERANDE PROTOTYPER

54

ÄR DEN FLYTANDE METODEN PÅ VÄG MOT FASTA PLATSSKAPARE?

56

KÄLLFÖRTECKNING

56 LITTERATUR 56 HEMSIDOR 57 BILDREFERENSER 59

BILAGA 1

61

BILAGA 2

62

BILAGA 3

63

ARBETSFÖRDELNING

(10)

INTRODUKTION

Städer växer i rasande fart. Ständigt dyker det upp nya stadsbyggnadsprojekt och det är svårt som med-borgare att känna sig inkluderad i dem. Staden, som är en allmän rättighet och tillgång, blir bara helt syn-lig för vissa individer, eller snarare professioner. Som arkitektur-teoretikern Jeremy Till skriver i sin bok

Architecture Depends (2009) ställs “allmänhetens intressen mot professionernas […] och det verkar som att den första blir överkörd av den andra” 1 (Till, 2009, s. 181). Var kommer medborgares kunskaper om sin

om-givning in i planerings- och förändringsprocesser? I flera fall utelämnas den kunskapen helt och hållet, och i andra fall omformas kunskapen innan den kan accepteras och användas av professionerna. Stadsutveckling-sprojekt är också stora projekt som tar lång tid att genomföra. Det innebär att många ytor länge kommer att vara byggarbetsplatser eller stå tomma, samtidigt som de ska väcka intresse och tankar om framtiden hos medborgarna. Projekten kommer också förändra platsernas identitet och användning, något som medbor-garna kanske har svårt att se om de inte kan delta i planerings- och förändringsprocesser. Det är svårt att se hur medborgare ska få en koppling till dessa platser när de under stadsomvandlingen är avskärmade från dem. Hur kan dessa platser, istället för att exkludera medborgare, bli en del av deras vardag och bygga upp värden för platsernas framtida användare?

För dessa stadsbyggnadsprojekt krävs det att medborgare inkluderas i dialogen om byggd miljö. Som lokala experter har de spetskompetens kring platserna. Det måste ske möten mellan dem och de ansvariga för projekten, där ett utbyte av kunskaper kan ske. Hur dessa dialoger ser ut och växer fram är en svår fråga, men en som vi bör arbeta med. Det är nödvändigt för att städer ska växa fram på ett sätt där medborgare kan vara en del av stadsplaneringen.

Som studenter på programmet Arkitektur, visualisering och kommunikation (AVK) bär vi med oss ett intresse för dessa dialoger inom byggd miljö. Om byggd miljö ska vara en tillgång för allmänheten är det viktigt att forska i metoder som gynnar inkluderande planeringsprocesser och öppna medborgardialoger. I vår studie kommer vi gå in närmare på en specifik metod som används för att föra dialog med medborgare under planeringen och genomförandet av ett stadsbyggnadsprojekt. Som studenter på AVK är vi särskilt intresse-rade av metoder som inte bara inkluderar dialog i form av verbal kommunikation. Därför har vi valt att i vår fallstudie titta närmare på metoden platsbyggnad. Metoden använder sig av artefakter, så kallade urbanaprototyper, som dialogskapare och tolkar mellan planerare och medborgare. De urbana prototyperna samspelar med de mänskliga aktörerna och blir en fysisk arena för dialog och utforskande av platsens möjligheter. Metoden att använda urbana prototyper är ett flytande koncept, där förståelser och dialoger om platser och utveckling av platser är något rörligt och som ständigt påverkas. Samtidigt som metoden bygger på ett flytande koncept är målet att uppnå något fast, eftersom en ny stadsdel ska byggas. De urbana prototyperna är också på något sätt fasta, då de är fysiska strukturer. Däremot är de del av den flytande metoden, som kräver att de urbana prototyperna också är flytande och öppna till förändring.

För att förstå var metoden att använda prototyper kommer ifrån, och vad prototyperna egentligen är, ställer vi oss frågan: Är den flytande metoden på väg mot fasta platsskapare?

1 Jeremy Till (2009), citat i orginaltext: “Once again the interests of the wider public is come up against those of professional self-protection, and it appears the former are steamrollered by the latter.”

(11)

URBANA ARTEFAKTER SOM DIALOGSKAPARE I JUBILEUMSPARKEN

Metoden platsbyggnad använder sig av temporär arkitektur, så kallade prototyper, som syftar till att dels praktiskt pröva olika sätt att gestalta och använda platser innan byggnaderna upprättas, dels fungera som arenor som bjuder in till medborgardialog kring platsens fortsatta utveckling. På så sätt kan medborgare och andra aktörer vara delaktiga i att skapa en platsidentitet innan byggprocessen tar vid. Metoden platsbyggnad är intressant då den utmanar det traditionella sättet att ta sig an byggprocessen. Det ger området ett syfte redan under planeringsprocessen där prototyperna kan erbjuda aktiviteter och ett rum i staden innan bygg-naderna står klara. Metoden att använda prototyper är fortfarande ganska ny och definitionen flytande, men eftersom prototyperna också är materiella ting tar de fast form där de används. Som studenter på program-met AVK bär vi med oss ett tänk kring eventualitet, möjligheten att något kan inträffa, och hur det inte går att planera det oförutsedda. Det vi fann intressant med platsbyggnad och metodens sätt att använda sig av prototyper som ett medel för att kommunicera utvecklingen av en plats genom temporär arkitektur till olika aktörer, är att det öppnar upp byggprocessen för fler än de professionella aktörerna.

I vår studie har vi tagit som utgångspunkt den form av platsbyggnad med urbana prototyper som används i stadsomvandlingsprojektet Älvstaden i Göteborg, närmare bestämt i Frihamnen, den delen av projektet som ligger i ett industriområde. I Frihamnen ska det byggas bostäder, men då planeringsprocessen för ett projekt som detta tar tid har Göteborgs Stad, med hjälp av företaget Älvstranden Utveckling AB, valt att skapa en park under tiden. Parken går under namnet Jubileumsparken (se figur 1). Parkens syfte är att in-volvera olika målgrupper i utvecklingen av Frihamnen samt att föra en dialog mellan platsanvändarna och de experter som är involverade i planeringen. Jubileumsparken är därmed en testarena för att samla in syn-punkter på hur planeringen av Älvstaden kan utvecklas samt ett sätt att pröva hur man kan starta med ett gemensamt rum där bebyggelse kommer efter och skapas i relation till detta rum. Aktiviteterna som sker i Jubileumsparken är temporära, men planen är att vissa delar av parken ska bli permanent (Älvstaden, 2015).

(12)

SYFTET MED DENNA STUDIE

Syftet med denna studie är att undersöka hur en metod att använda urbana prototyper för att skapa dialog och aktivera en plats under en tid har utvecklats. Hur den har vuxit fram i mötet mellan olika aktörer och platser. Denna undersökning gör vi i vår fallstudie Jubileumsparken. Vi undersöker hur metoden har kom-mit att användas och hur den tar form i Jubileumsparken.

Studien närmar sig metoden platsbyggnad och prototyperna i Jubileumsparken från flera perspektiv. I den första delen av studien spårar och analyserar vi det föränderliga och flytande nätverk inom vilket metoden har vuxit fram och blivit en del av Jubileumsparken. För att göra denna analys har vi stannat upp i olika noder där flera aktörer kommit samman för att utforska, utveckla, använda och inspirera andra aktörer att använda urbana prototyper. I denna första analys ställer vi oss frågor som: var kommer idén om att använda prototyper för att skapa dialog ifrån? Hur har metoden att använda prototyper vuxit fram, utvecklats och förändrats? Vilka aktörer (mänskliga och icke-mänskliga) har varit inblandade, och var har dessa aktörer verkat?

När vi har klargjort hur metoden vuxit fram och blivit en del av Jubileumsparken, tar vi en närmare titt på hur prototyperna har tagit plats i Jubileumsparken som fasta materiella arenor för dialog. I denna andra del följer vi olika aktörer som planerar, skapar och använder prototyperna och analyserar hur prototyperna i sin fasta materiella form uppträder på olika sätt för olika inblandade aktörer. Vi ställer oss frågor som: Hur förstår och använder olika aktörer prototyperna? Vilka olika former antar prototyperna för olika aktörer? Hur fungerar de i Jubileumsparken?

Mot slutet av vår studie kommer vi diskutera prototyperna. Eftersom studien undersöker prototyperna i Jubileumsparken och metoden att använda prototyper med hjälp av aktör-nätverksteorin blir vi som författare, men även vår studie, aktörer i nätverket för prototyperna och metoden. Detta öppnar upp för oss att sätta in vårt perspektiv i en diskussion om prototypernas nätverk och bjuda in ytterligare aktörer för att bredda kunskapen om metoden att använda prototyper. Vi kommer ta hjälp av kunskap som vi bär med oss som studenter i byggd miljö.

(13)

VEMS AXLAR STÅR VI PÅ?

För att undersöka metoden att använda prototyper för att skapa dialog utifrån dessa tre perspektiv har vi valt att använda oss av aktör-nätverksteori (ANT). Med hjälp av ett ANT-perspektiv kan vi leta oss bakåt i det nätverk som var grunden till metoden att använda prototyper och se hur denna metod utvecklas men också översatts på ett specifikt sätt i Jubileumsparken. Teorin hjälper oss att se hur olika aktörer har spelat en roll i hur prototyperna kom till, men också vilka relationer som skapas mellan olika aktörer. Genom att studera hur olika aktörer fungerar i ett nätverk kan vi använda oss av ANT då teorin bygger på att se på komplexa organisationer, projekt, företag, etc. utifrån ett nätverk. Eftersom vi undersöker en metod och objekt (aktör) som metoden använder, kommer vi undersöka de olika nätverken som bygger upp denna metod. Vi hämtar framför allt våra analysverktyg från sociologen och ANT-teoretikern John Laws

Notes on the Theory of the Actor Network: Ordering, Strategy and Heterogeneity (1992). I uppsatsens sista del tar vi också hjälp av Jeremy Tills begrepp formativ kontext och kontextuell kunskap så som de definieras och används i hans bok

Architecture Depends (2009). Tills begrepp hjälper oss att få ett perspektiv där vi kan se prototypernas eventu-aliteter, det vill säga hur olika aktörer konstruerar prototyperna och vad resultatet blir av detta.

ÖVERGRIPANDE ANT

ANT handlar om att försöka få en förståelse för de kugghjulen som får maskinen att rulla (Law, 1992). I vår studie handlar det om att förstå hur metoden att använda prototyper har vuxit fram och förändrats i och med att den flyttar mellan olika noder och hur metoden och dess prototyper har tagit plats och form när de landar i en specifik kontext. Enligt Law ska vi gå in i studien med ett öppet sinne och börja undersöka hur de olika bitarna som bygger upp metoden och dess prototyper interagerar, och med hjälp av den informa-tion vi samlar på oss kan vi senare studera interakinforma-tionerna. Det är dock viktigt att minnas att en ANT-analys inte bara fokuserar på interaktionen mellan olika mänskliga aktörer, utan också inkluderar icke-mänskliga aktörer. Enligt ANT kan vi inte beskriva människors sociala handlingar utan att inkludera icke-mänskliga aktörer, och själva ordet social blir ineffektivt när alla handlingar sker mellan aktörer, både mänskliga och icke-mänskliga. Interaktionen mellan oss som författare och dig som läsare hade inte varit möjlig om det inte vore för alla aktörer som gjort att texten nått fram till dig: studien som ger oss något att skriva om; våra datorer som gjort det möjligt att få ner vår studie i text; att vi med hjälp av internet kan skicka texten till tryck; tryckeriet som tryckt texten till en bok. För att vi inte ska fastna i hur studien gått från text på dator till bok i hand, ska vi inte gå in i den processen, men detta visar att aktörer är både mänskliga och icke-mänsk-liga, att de ständigt ingår i olika nätverk utifrån deras handlingar. Aktörerna blir en del av men flyttar också mellan nätverk genom aktiv handling. De ansluter till nätverk, bär med sig en typ av information, omvandlar informationen tillsammans med andra aktörer och lämnar nätverk med en annan typ av information, och genom utbyten i nätverken kan vidare nätverk byggas upp.

För att tydligare kunna förklara teorin översätter vi ANT i ett tankesätt kring flytande och fast när vi un-dersöker prototyperna. Om vi ser på prototyperna i Jubileumsparken utifrån tankesättet kring flytande och fast, kan vi tänka oss att alla idéer och koncept som står bakom prototyperna är rörliga och ständigt påverk-ade av varandra, det vill säga flytande. När planerarna och arkitekterna istället tar ett koncept och realiserar det i en fysisk form kan vi tänka oss att det konceptet blir fast. Däremot är prototyperna i fast form ständigt påverkade av de flytande nätverk som de är del av. Aktörer kan fortfarande ansluta och lämna nätverket och

(14)

då omforma och utveckla prototyperna i dess fasta form. Eftersom prototyperna är konceptet i fast form påverkas också konceptet av aktörernas handlingar när prototyperna står i det offentliga rummet. Genom att frysa små delar av konceptet till prototyper kan konceptet hållas flytande och låtas formas av aktörernas handlingar istället för att omvandla hela det flytande nätverket till något fast i ett svep.

ATT FÖRSÖKA FÖRSTÅ EN FLYTANDE METOD

I den första delen av studien har vi använt oss av ANT för att beskriva hur prototyperna uppstod. Vi bryter upp de nätverk som format prototyperna för att kunna undersöka hur de kom till; det vill säga konceptet, idén, föregående prototyper och aktörer som har varit delaktiga i metodens vandring till Jubileumsparken. Genom att tillämpa ANT för att luckra upp nätverket bakom kan vi lättare förklara hur olika aktörer i nätverket interagerat med varandra och hur de påverkat framväxten av metoden.

Vi kom i kontakt med Jubileumsparken och prototyperna genom Göteborgs stad som skrev en bok om parken, Jubileumsparken: 2013-2015 Om att bygga plats (se figur 2). Boken beskriver kort vad metoden platsbyggnad går ut på och vilka aktörer som ligger bakom prototyperna, vilket ger ett bra underlag till vår studie. Boken blir den första aktören som kopplar oss an till den här studien om prototyperna och blir därigenom en av de viktigaste aktörerna för att vi gör studien. På samma sätt kommer vi nu leta efter aktörer som kan förklara prototypernas tillkomst. Genom att använda oss av begrepp ur Laws text Notes on the Theory of the Actor Network: Ordering, Strategy and Heterogeneity (1992) kan vi lättare förstå hur metoden att använda prototyper har vuxit fram i flera olika nätverk samt hur den översattes och realiseras i Jubileumsparken. De begrepp vi kommer att använda oss av är:

FLYTANDE

Begreppet flytande använder vi för att kunna se hur metoden att använda prototyperna växer sig starkare, men samtidigt hela tiden förändras när den rör sig mellan olika noder i olika men samverkande nätverk. Vi använder oss av begreppet för att förklara hur prototyperna, innan de blev fysiska objekt i Jubileumsparken, byggde på koncept och idéer som översattes mellan olika aktörer. När konceptet för prototyperna var i

(15)

planeringsstadiet kan många aktörer påverka vilken fysisk materialitet de skulle ta eller vilket användning-sområde de skulle täcka, vilket senare resulterade i att prototyperna stabiliserades till en särskild form i Jubileumsparken.

PUNKTUALISERING

Vi har tidigare beskrivit hur vi har varit beroende av en mängd olika (uppenbara och kanske mindre uppen-bara) aktörer för att skapa denna text och få den till en tryckt bok. Dessa aktörer utgör det nätverk som mö-jliggjort att du läser denna text. Men varje sådan aktör är också ett nätverk i sig. För att vi skulle kunna skriva texten har vi varit beroende av att datorerna fungerat som de ska. En dator är i sig ett nätverk uppbyggt av delar (aktörer) som gör att den fungerar, men vi ser inte datorerna som de komplexa nätverken de är. Efter-som nätverket Efter-som bygger upp datorn fungerar så väl framstår datorn Efter-som en enda aktör. Detsamma gäller för internet, tryckeriet och många andra delar i processen av att få texten till tryckt bok. Det som sker här är vad Law beskriver som punktualisering (Law, 1992 s. 4-5). Punktualisering förklarar hur nätverk ibland blir så starka att de aktörer som ingår i dem ”packas ihop” och börjar ses som en enda aktör (se figur 3). Detta sker när deras samspel fungerar väl nog för att vi ska uppfatta dem som en enhet där delarna blir osynliga. Ex-empel på sådana punktualiseringar i vår studie är de olika stadsomvandlingsprojekt och organisationer inom vilka metoden att använda prototyper har vuxit fram och använts. Vi har valt att fokusera på dessa olika punktualiseringar och att bryta upp dem för att kunna gå djupare in i nätverket och analysera de enskilda ak-törerna och interaktionerna i och mellan dem. Vi har valt att kalla dessa punktualiseringar för noder och ser på dem som centrala ”punkter” eller ”delar” av det nätverk genom vilket metoden att använda prototyper växer fram. I dessa noder kan vi på så sätt identifiera och undersöka aktörer närmare genom att först “packa ihop” alla aktörer i ett nätverk, för att sedan bryta loss det och välja ut vissa delar som vi vill studera närmare.

ÖVERSÄTTNING

Ett annat begrepp vi använder oss av i vår studie är översättning (Law, 1992 s. 5-7). Begreppet använder vi för att förklara hur olika aktörer, mänskliga som icke-mänskliga, rör sig mellan de olika noderna i nätverket och därigenom tar med sig koncept eller idéer och utvecklar dessa i nästa nod i nätverket (se figur 4). I deras förflyttning mellan de olika noderna sker en förändring av de idéer, koncept och ibland materiella objekt de tar med sig då varje nod är en ny uppsättning aktörer som skapar ett nytt sammanhang och är beroende av

(16)

nya förutsättningar. De noder vi identifierat och kommer studera närmare är: Raumlabor, H+ och Jubile-umsparken. Genom översättning kan vi förklara hur idéerna med prototyperna aldrig varit densamma gen-om hela resan, olika aktörer (mänskliga sgen-om icke-mänskliga), har tagit med sig sina idéer till konceptet gen-om prototyperna från olika noder och utvecklat den. Ett visst material kan ha varit en avgörande aktör till varför en ny översättning av prototypen skedde i en nod. Ett bygglov som inte gick igenom och som tvingade pro-totypen att förflyttas till en annan del i parken är en annan viktig översättning. De olika aktörerna utvecklar och applicerar sina idéer och koncept på prototypprojekten, och skapar på så sätt olika översättningar.

ATT FÖRSÖKA FÖRSTÅ HUR NÅGOT BLIR FAST

I den andra delen av vår studie går vi in närmare på prototyperna och deras roll i Jubileumsparken. Eft-ersom ett flytande koncept har övergått i en fast form (uppbyggda prototyper) på en särskild plats (Jubi-leumsparken) finns det anledning att undersöka vad de har blivit och hur olika aktörer ser på, använder och konstruerar dem just på denna specifika plats. Också i denna del utgår vi från ett ANT-perspektiv och använder oss av följande begrepp:

FAST

Vi använder begreppet fast i vår studie för att förklara prototyperna i deras fysiska form. Med begreppet vill vi undersöka hur de gått från att vara flytande koncept som utvecklas och omvandlas i de olika noderna, till fasta fysiska objekt i form av specifika prototyper i Jubileumsparken. När vi använder begreppet fast för att förklara prototyperna i Jubileumsparken ser vi dem inte bara som fasta objekt, utan som tester eller idéer på olika aktiviteter som kan ta plats i staden.

FLUIDA OBJEKT

I slutet av del 2 introducerar vi också begreppet fluida objekt, ett begrepp som vi sedan också använder i del 3. I John Laws text Objects and spaces (2002) diskuterar han begreppet fluida objekt som ett sätt att beskriva att något som först kan ses som samma objekt, faktiskt kan vara olika objekt för olika aktörer. Law beskriver till exempel en pump som installerades i en by i Zimbabwe (Law, 2002, s. 98-99). Över tid ändrades pumpens

(17)

fysiska form, men också dess användning för olika människor. Olika reparationer tillförde nya “versioner” av samma pump, nya behov och nya sätt att definiera “rent vatten”, “bypump” och så vidare. Det i sin tur förändrade vad pumpen var för olika människor. Pumpen är fortfarande en pump i sig, men delarna som utgör den kan börja ifrågasättas. På så sätt förklarar Law hur samma objekt kan få nya “varianter” över tid och kan bli olika objekt för olika aktörer. Hur prototypen är olika objekt för olika aktörer, såsom besökarna och planerarna. Hur prototypen kan agera som en lekplats för barn medan för en vuxen kan det vara en plats att sätta sig och övervaka leken, medan för planerarna är det ett experiment för att se hur besökarna väljer att använda sig av prototypen. Prototypen blir ett objekt som kan vara både fast och flytande, det kan ha olika meningar för olika aktörer vilket gör att vi kan diskutera prototyperna utifrån begreppet fluida objekt. För att prototyperna ska kunna ses som fluida objekt utgår vi ifrån en av Laws (2002) fyra förklaringar på hur och när de övergår till något flytande. Law beskriver i sitt andra förslag hur kontinuitet är nödvändigt och att det är därför viktigt att “relationerna behöver förändras bit för bit istället för alla på en gång.” 2 (Law,

2002, s. 99). Prototyperna som fluida objekt förlorar inte bara sin form när nätverket blir fast och förändring upphör, utan också om plötsliga och storskaliga förändringar sker. Därigenom kan vi med hjälp av Laws förklaring diskutera hur prototyperna är fluida objekt och hur de beror på relationer och kontexter.

ATT FÖRSÖKA FÖRSTÅ DET SOM ÄR FAST OCH FLYTANDE SAMTIDIGT

I den tredje delen av studien undersöker vi prototypernas nätverk genom en diskussion där vi analyserar des-sa genom att ta hjälp av de andra kapitlen. På så sätt kan vi bjuda in ytterligare aktörer och bredda kunskap-en om dem. Vi tar hjälp av första delkunskap-en av vår studie för att kunna diskutera vad nätverket resulterar i och hur prototypernas användning i Jubileumsparken kan öppna upp processer som annars kan te sig stängda. För att göra detta introducerar vi begreppen formativ kontext och kontextuell kunskap samt vidareutvecklar vår användning av begreppet fluida objekt.

FLUIDA OBJEKT

För att kunna beskriva hur olika aktörer har konstruerat olika meningar för prototyperna tar vi återigen hjälp av begreppet fluida objekt. Vi undersöker vad fluida objekt innebär för prototyperna, om det är ett positivt eller negativt tillstånd, och vad en övergång från fluidobjekt till ett stabilt nätverk skulle innebära för prototyperna. Som fluida objekt kan vi också förklara hur planerare och arkitekter kan ta sig an planeringen av området.

FORMATIV KONTEXT

För att kunna förklara hur prototyperna kan agera som en arena för dialog mellan planerare och andra professionella aktörer å ena sidan och medborgarna å den andra, använder vi Jeremy Tills begrepp forma-tiv kontext ur hans bok Architecture Depends (2009, s. 191-194). Till använder formativ kontext för att visa på arkitektens (eller i vårt fall också andra professioners) roll som en typ av handledare med visioner. Enligt Till bör arkitekter och planerare hjälpa till att markera problem snarare än att försöka lösa dem. Till beskriver att med hjälp av andra medel kan en plats förstås av olika aktörer. Genom att sätta ett objekt i ett offentligt rum och bjuda in till olika aktiviteter i vilket objektet är en aktiv del, kan professionella aktörer och medborgare tillsammans skapa en förståelse för hur objektet kan användas. På samma sätt använder vi begreppet i vår studie för att förklara hur prototyperna kan visa vilka relationer som finns mellan aktörer och hur relationer-na skapas och omvandlas på platsen. Dessa kan på så sätt låsa upp viktiga aspekter av hur en plats kan förstås och användas.

(18)

Med hjälp av begreppet kontextuell kunskap kan vi diskutera hur prototyperna kan ha varit ett resultat av, eller möjliggör för, skapandet och användningen av kontextuell kunskap då planerarna har tagit tillvara på de olika intressena och åsikterna medborgare har delat med sig i utformningen och användningen av pro-totyperna.

SAMMANFATTNING

I vår undersökning av metoden att använda prototyper för att skapa dialog mellan planerare och medbor-gare försöker vi observera användningen av prototyperna och hur olika aktörer är med att utveckla metoden samt använda den i Jubileumsparken. För att göra detta använder vi oss framför allt av ANT, en teori som hjälper oss att analysera det nätverk som utvecklat metoden samt det nätverket som stabiliserar prototyperna på platsen. Vi använder ANT som ett redskap för att förklara hur metoden att använda prototyper har vuxit fram och tagit plats - i det här fallet i Jubileumsparken - samt hur prototyperna har stabiliserat sig på denna plats. Våra centrala begrepp är: punktualisering, översättning och fluida objekt. Vi använder oss också av Jeremy Tills begrepp formativ kontext och kontextuell kunskap för att förklara hur planerarna förhåller sig till platsen innan prototyperna används, samt hur planerarna kan förhålla sig till de relationer som uppstår i och med prototyperna och dra nytta av att observera dessa relationer när planeringen fortgår.

(19)

HUR VI KLÄTTRAR UPP PÅ DESSA AXLAR

För att kunna besvara våra forskningsfrågor har vi tagit hjälp av olika metoder, men också skapat egna på vägen. Metoderna blir som vägvisare i vår studie som puttar oss i en viss riktning och samtidigt låter oss ta fasta på olika resultat vi hittar och spinna vidare på dessa. I det här kapitlet beskriver vi vilka metoder vi har använt oss av i vår studie.

Vi har valt att göra en fallstudie av Jubileumsparken. Som en del av fallstudien har vi använt oss av interv-juer med aktörer som varit delaktiga i uppkomsten och användningen av metoden att använda prototyper. Vi har också använt oss av observationer av prototyperna i Jubileumsparken, både egna observationer och observationer tillsammans med aktörerna.

Som vi beskrivit ovan använder vi oss framför allt av ett ANT-perspektiv i vår analys. ANT kan också ses som en metod och vi har valt att använda oss av den metod som beskrivs i sociologen och ANT-teoretikern Bruno Latours Pandora’s Hope: Essays on the Reality of Science Studies (1999) för att kunna leta oss bakåt i nätverket kring prototyperna. I Pandora’s Hope beskriver Latour hur han identifierade och dokumenterade olika aktörer som ingick i ett nätverk som arbetade med att samla in jordarter i Amazonas för att ta reda på om jordarten var ett resultat av att skogen minskade eller expanderade. I processen samlade de in växter och jordarter för att analysera. Latour beskriver hur de rör sig i noder i nätverket, de rör sig till exempel från skogen till labbet, samt hur de använder sig av olika aktörer i deras sökande efter svar. Latour beskriver hur de olika aktörerna med olika professioner översätter sina kompetenser in i nätverket och hur dessa översätts till andra aktörer och i andra nätverk de rör sig inom. Han förklarar hur en sådan metod kräver att forskaren inte utgår från att hen vet vad resultaten kommer bli eller hur tillvägagångssättet är. Istället gäller det att lägga undan sådana förutfattade meningar och istället vara uppmärksam inför vad som faktiskt sker och vilka aktörer, noder och översättningar som avslöjas på vägen (Latour, 1999, s. 26-42). Metoden som Latour använder sig av har inspirerat vårt empiriska arbete.

URBANA PROTOTYPER I EN KONTEXT

Vår studie tar som sin utgångspunkt ett stadsomvandlingsprojekt i Frihamnen i Göteborg (se figur 5) där det ska byggas bostäder i vad som kommer att bli Älvstaden. För att utvecklingen av området ska bli så bra som möjligt har planerarna skapat en metod de valt att kalla platsbyggnad. Metoden bygger på att använda pro-totyper för att arrangera olika värdeskapande aktiviteter på plats under planarbetet. På så sätt vill de kunna involvera olika målgrupper i en dialog och skapa en konkret utveckling av området. Metoden användes på en specifik plats i Frihamnen, en park som går under namnet Jubileumsparken. Parken har utvecklats till ett centrum för dialog mellan platsanvändarna och de involverade experterna, där prototyperna används som kommunikationsverktyg. Jubileumsparken fungerar därmed som en testarena för att samla synpunkter på hur planeringen av Älvstaden kan utvecklas och hur man kan starta med ett gemensamt rum, som skapas av prototyper, och där bebyggelse kommer efter och sätts i relation till det rum som skapats.

I vår undersökning av prototypernas uppkomst valde vi att studera fyra prototyper som finns i Jubileumsparken: Bastun, Berget, Playan och Seglarskolan. Detta då vi ansåg att dessa är viktiga att undersöka och de ingår i samma prototypprojekt, Badkultur, som är en återkommande aktör som vi kunde finna i alla noder som vi

(20)

undersökte. Genom att bara undersöka nätverket till prototypprojektet Badkultur är vi medvetna om att vi kan missa viktiga faktorer som de andra prototyperna och prototypprojekten kan ge i Jubileumsparken. Men för att kunna få en förståelse för metoden att använda prototyper gör vi ett urval av prototyper och utgår ifrån dessa när vi letar i noderna efter nätverk och aktörer som format idéerna om dem.

ATT UTFORSKA EN FLYTANDE METOD

Anledningen till att vi blev intresserade av att skriva om Jubileumsparken och prototyperna där var att vi hittade böckerna Jubileumsparken: 2013-2015 Om att bygga plats och andra upplagan Jubileumsparken: 2016 Om att bygga plats som båda är skrivna av Göteborgs stad. Böckerna gav oss en indikation om vilka aktörer som var inblandade i hur och varför prototyperna kom till, vilka aktörer som var en del av nätverket kring prototyp-erna. Genom att kunna urskilja processansvariga för platsbyggnad, Jessica Segerlund och Kristoffer Nilsson, som viktiga aktörer i nätverket kunde vi börja leta oss bakåt i dokument angående Jubileumsparken. Ett sådant dokument var Förstudie Jubileumsparken av Segerlund och Nilsson (u.å) där vi kunde börja samla infor-mation om prototyperna och om vad som skedde i de tidigare skedena av utvecklingen av Jubileumsparken. Det var i förstudien som vi kom i kontakt med Raumlabor som en viktig aktör. Det var även i detta skedet som vi såg en koppling till stadsomvandlingsprojektet H+. Detta resulterade i att vi började vår empiriska studie om nätverken bakom prototyperna och kunde identifiera tre centrala noder som alla var kopplade till varandra och som alla bidrog till att forma metoden: Raumlabor, H+ och Jubileumsparken.

ATT UTFORSKA NÅGOT SOM ÄR BÅDE FAST OCH FLYTANDE

När vi skriver om plats så beskriver vi det som en fysisk plats, fast vi är medvetna om att plats kan ha många olika betydelser i olika kontexter och för olika människor. Prototyperna har en fysisk rumslighet som går att observera, använda, omforma och imitera, men den går även att diskutera. Vad är prototyperna utöver den fysiska rumsligheten? Som vi tidigare har nämnt är prototyperna ett koncept och ett test för att skapa dialog mellan medborgare och planerare. Däremot är bilden av prototyperna som koncept endast ett perspektiv på dem. Deras fysiska rumslighet erbjuder många aktörer att tolka dem olika. Genom att utgå i det som ANT kallar fluida objekt kan vi istället för att bestämma prototyperna som fysiska rumsligheter och arkitektoniska

(21)

byggnadskroppar analysera vad prototyperna blir för aktörerna och nätverken på plats i Jubileumsparken. För att göra det måste vi undersöka de olika perspektiven och låta dem förklara prototyperna.

I ett tidigt skede i vår studie fick vi förlita oss på den dokumentationen vi kunde hitta då vi hade svårt att få kontakt med våra uttänkta intervjupersoner. Vi lyckades till slut få kontakt med Jessica Segerlund, proces-sansvarig för Platsbyggnad vid Älvstrand Utveckling AB, Ia Kjellsdotter, verksamhetsledare för Passalen, och Ida Sandström, strategisk planerare i Helsingborg stad. Dessa intervjuer gjorde det möjligt för oss att samla in information i form av föreläsning, intervjuer och observationer som vi sedan kunde bygga vår analys på.

Inför våra intervjuer har vi läst Anne Ryens bok Kvalitativ intervju (2004) där hon beskriver olika intervju-metoder. Där börjar Ryen med att förklara att en fast förhandsstruktur kan göra att intervjupersonen blir för låst vid vissa frågor, att intervjun kan bli mekanisk samt att intervjupersonen inte har möjlighet att lyfta fram perspektiv och information som den som intervjuar missar att ta upp. Eftersom målet är att fånga intervjupersonens perspektiv kan “en sådan utvecklad förhandsstruktur [komma] att motverka intervjuns syfte” (Ryen, 2004, s. 44-45). Argument för en stark förhandsstruktur är att genom en utarbetad struktur kan vi “undvika att samla in en mängd överflödig information som bara minskar analysens kraft” (Ryen, 2004, s. 44-45). För att kunna arbeta utifrån ett ANT-perspektiv och förstå förhållandet mellan olika aktörer och hur de organiserar sig måste vi, menar Law (1992), undvika att anta det vi vill förklara, utan snarare hoppas att våra intervjupersoner leder oss dit. Det väsentliga med planeringen av intervjun är att vi lyckas fånga upp så många kopplingar mellan aktörerna och prototyperna som möjligt, under den tidspress som en intervju innebär. Vi valde att använda oss av en utvecklad förhandsstruktur när vi gjorde våra intervjuer för att kunna få så mycket svar från våra intervjupersoner som möjligt. Genom att ha utvecklat frågor innan intervjun kunde vi ställa dessa och samtidigt utveckla nya frågor under intervjuns gång för att kunna bygga vidare på de svaren vi fick.

Under våra intervjuer valde vi att tilldela oss själva olika roller. En av oss fick rollen som “samtalsledare” vilket innebar att hålla intervjun levande med hjälp av vår förhandsstruktur. “Samtalsledaren” höll kontakt med intervjupersonen under hela intervjun för att skapa ett öppet samtal och göra det möjligt att ställa följd-frågor som gick utanför förhandsstrukturen. Den andra personen fick rollen som “teknikern” vilket innebar att hålla koll på vilka frågor som blivit besvarade, anteckna svar som skulle behöva utvecklas i ytterligare frågor och se till att tekniken fungerade som den skulle. “Teknikern” kunde även ställa frågor om “samtalsle-daren” missat något. Detta sätt att arbeta gav oss en klar struktur till våra intervjuer och “teknikern” kunde på så sätt fånga upp nya aspekter och ställa nya frågor utifrån svaren som vi fick ut från intervjun medan “samtalsledaren” kunde hålla en kontakt med intervjupersonen. Men det resulterade också i att “samtalsle-daren” fick ta ett större ansvar i att hålla intervjun levande med intervjupersonen och att “teknikern” inte kunde vara lika delaktig i intervjun. Till den sista intervjun hittade vi dock ett sätt att arbeta, som gjorde att “teknikern” fick en mer flytande roll och som gjorde att vi båda kunde vara mer delaktiga i intervjun.

INTERVJU MED IDA SANDSTRÖM

Vår första intervju gjorde vi med Ida Sandström som är anställd på stadsbyggnadskontoret under strategisk planering för Helsingborg stad. Vi valde att göra en intervju med Sandström eftersom hon kunde ge oss en bredare förståelse för det nätverk som ligger bakom prototyperna i Jubileumsparken.

Till intervjun valde vi att formulera ett antal öppna frågor för att fånga upp Sandströms tankar om arbetet med temporär arkitektur i H+. Vi ville även reda ut nätverket kring H+, vilka som stod bakom projektet, om de hade inspiration från tidigare arbeten, vilka kompetenser de använde sig av samt kopplingarna mellan H+ och arbetet med Jubileumsparken.

Under intervjun höll vi oss till vår förhandsstruktur och våra roller, men när vi ställde frågor till Sandström fick vi svar som innebar att vissa detaljfrågor om Jubileumsparken inte kunde bli besvarade och därför valde vi att ställa ytterligare frågor som inte ingick i vår förhandsstruktur och som var mer inriktade på hennes

(22)

personliga erfarenhet/kopplingar i H+. Detta sätt att arbeta kan beskrivas som en halvstrukturerad intervju, eftersom vi följde vår förhandsstruktur men lyfte fram frågorna utefter de svar vi fick (Ryen, 2004).

Det var med hjälp av dessa följdfrågor som vi fick information som stärkte vår förståelse för arbetet med Jubileumsparken. Vi fick reda på kopplingar mellan olika kompetenser och aktörer som gjorde att vi kunde leta oss vidare in i nätverket kring prototyperna. Vi har använt oss av svaren från Sandströms intervju i delarna Flytande och Flytande till fast.

INTERVJU MED IA KJELLSDOTTER

Efter vår intervju med Sandström började vi få en förståelse för hur prototyperna fungerade i Jubileum-sparken och vad dessa gav för mening för olika aktörer i nätverket.

Vi upptäckte först Passalen i boken Jubileumsparken: 2013-2015 Om att bygga plats (2016) där organisationen stod omskriven som en viktig aktör i nätverket då de sköter det administrativa arbetet med prototyperna. Dä-refter hittade vi Ia Kjellsdotter som är verksamhetsledare för Passalen. Vi ville intervjua Kjellsdotter då hon och Passalen kunde ha värdefull information om på vilka sätt prototyperna används av besökarna i Jubile-umsparken.

Vi hade planerat att hålla intervjun med en liknande, semistrukturerad förhandsstruktur, som i intervjun med Sandström. Vi hade formulerade frågor som vi hade utvecklat innan intervjun, men under intervjuns gång gick vi vidare från våra frågor och ställde frågor baserad på svaren vi fick. Detta bidrog till att vi fick värdefullt material till våra empiriska kapitel, men genom att bryta oss loss från vår förhandsstruktur result-erade detta också i att våra roller bröts. Det gjorde det möjligt för oss båda att ställa frågor som vi kände passade in under intervjuns gång. Men det resulterade även i en fördröjning av svar från Kjellsdotter då vi vid två tillfällen ställde frågor samtidigt. Utöver det kände vi att vi kunde få svar på våra frågor även då vi inte höll på våra roller lika starkt som i intervjun med Sandström. Resultatet av intervjun gav oss nya sätt att se på prototyperna som mer än bara objekt.

PROTOTYPER: BÅDE FAST OCH FLYTANDE SAMTIDIGT?

Till vårt tredje kapitel använder vi oss främst av observationer, men även en föreläsning av Jessica Segerlund. Vi använder oss av våra observationer och föreläsningen för att tillsammans med intervjuerna från de första delarna av vårt empiriska material kunna diskutera prototyperna som fluida objekt i sin kontext. Vi undersöker vilka relationer som har skapats och omvandlats för att förstå hur prototyperna är i en ständig process, men vi gör det genom att för en stund se på relationerna som fasta. Därefter börjar vi förklara hur relationerna gör prototyperna flytande. När vi har förstått prototyperna som fluida objekt, utgår vi från det som Segerlund säger i sin föreläsning. Hon menar då att prototyperna någonstans har som mål att bli permanenta. Prototyperna strävar efter en typ av stabilitet, men kan de vara stabila och samtidigt fluida i Ju-bileumsparken? Vi använder oss även av Jeremy Till för att förklara hur planerare och arkitekter kan förhålla sig till prototyperna som fluida i strävan efter att skapa något permanent.

OBSERVATION PÅ EGEN HAND

I vår studie har vi kunnat använda oss av visuellt material för att få en förståelse för hur prototyperna ser ut och hur besökare använder dem. Det visuella materialet har varit nödvändigt för att ge oss en förståelse för hur prototyperna är placerade i parken och i vilken kontext ingår. Men det visuella materialet har inte varit fullständigt, vi behövde få ett eget intryck av prototyperna för att kunna skriva om dem. Därför valde vi att göra en observation på platsen (se figur 6). Vår observation valde vi att göra innan vår intervju med Kjellsdotter. Dels för att skapa oss en egen bild av prototyperna innan vi lät Kjellsdotter förklara dem för oss, dels för att kunna analysera platsen utifrån den informationen vi hade samlat på oss genom de rapporter och förstudier som fanns om parken.

(23)

När vi anlände till Jubileumsparken började vi skapa oss en mental karta över hur platsen var uppbyggd. Vi skissade på hur prototyperna stod i relation till varandra och vilka prototyper som ingick i vilket prototyp-projekt. När vi hade undersökt prototyperna som ligger i anslutning till Playan och Berget ville vi fortsätta in till det blåa området av parken, det vill säga Bastun, och undersöka hur besökare använde prototypen. Det vi inte hade räknat med var frånvaron av mänskliga aktörer. Vi hade råkat välja att göra vår observation en torsdagsförmiddag när parken inte hade öppet för säsongen. Detta resulterade även i att vi inte kunde få tillgång till det blåa området av parken då den var avspärrad med stängsel. Detta ledde till att vi istället fick chansen att observera parken som en besökare, då vi var lika begränsade som de hade varit. Detta möjligg-jorde även att vi började interagera med prototyperna som besökare. Vi testade att klättra i Berget, sitta på trädäcken vid Playan och experimentera med vatten. Detta gav oss en bra förståelse för hur besökarna kan se på prototyperna och ett sätt att beskriva dem i vår studie.

OBSERVATION MED IA KJELLSDOTTER

Efter intervjun med Kjellsdotter tog hon med oss ut i parken för att visa prototyperna närmare. Med hjälp av Kjellsdotter kunde vi ta oss in i det blåa området som innefattar prototyperna Bastun, Badet och Om-klädningsrummen närmare. Med Kjellsdotters hjälp fick vi gå upp i Bastun och observera hur prototypen såg ut innanför skalet. Väl ovanför markhöjd kunde vi observera parken från ovan. När vi hade vår platsob-servation med Kjellsdotter kunde vi få information om prototyperna som vi inte kunde få på egen hand. Vi fick hennes synsätt på prototyperna, vilket ändrade vår bild av prototyperna som besökare. Kjellsdotter lät oss korsa gränser som besökaren inte kan göra, då parken är organiserad efter ett bokningssystem under vinterhalvåret. Kjellsdotter introducerade oss även till en platsansvarig för Jubileumsparken som möjlig-gjorde att vi kunde observera skötseln av prototyperna. Under vår observation av det blåa området med Kjellsdotter träffade vi på två av de ansvariga i Älvstranden Utveckling AB. Dessvärre meddelade de att de inte hade möjlighet att boka in en intervju med oss, men det gav oss ändå en inblick i hur stor del Älvstran-den Utveckling AB är aktiva i arbetet med prototyperna. Observationen gav oss mycket information om hur man kan se på parken, vilket vi inte hade kunnat se själva om vi bara hade gjort observationen som besökare. På så sätt kunde vi beskriva prototyperna ur planerarnas perspektiv.

(24)

Efter att vi observerat parken med Kjellsdotter, stannade vi kvar i parken för att diskutera det vi fick ut av både intervjun och observationen med Kjellsdotter. När vi satte oss på trädäcket vid Playan kom det fler aktörer till platsen, däribland barn som hade cyklat till Jubileumsparken för att leka vid både prototypen Ber-get, men också vid de andra närliggande prototyperna. Andra besökare var skateboardåkare som använde betongen i rollerderbybanan, och en person som tagit med sig en matlåda till platsen satt på en av läktarna intill rollerderbybanan. När vi lämnade platsen märkte vi att det var andra aktörer som kom. Genom att observera olika besökare som tog sig an platsen kunde vi föra anteckningar och använda dessa i vår analys över hur prototyperna fungerar. Och hur de tas i anspråk av besökarna.

FÖRELÄSNING MED JESSICA SEGERLUND

Under vår studie försökte vi ta kontakt med Jessica Segerlund och Kristoffer Nilsson, som är processans-variga för platsbyggnad i Jubileumsparken, men dessvärre hade de inte möjlighet att delta i en intervju. Vi lyckades dock i ett senare skede i arbetet få möjligheten att vara med på en föreläsning som Segerlund höll i och genom mailkontakt med henne få några av våra frågor besvarade. Föreläsningen som Segerlund höll i var baserad på hennes tidigare arbete i H+ och hennes arbete med Jubileumsparken. Genom att delta i föreläsningen kunde vi få information och ett tillägg från Segerlund i vår analys av prototyperna.

Detta har hjälpt oss i vårt fortsatta arbete med vår studie då Segerlund belyste frågor som vi tidigare inte kunnat få tillgång till i dokument som vi läst om Jubileumsparken. När föreläsningen var över kunde vi få kontakt med Segerlund och vi fick hennes godkännande att använda materialet från föreläsningen i vårt ar-bete. Vi fick även möjlighet att skicka våra frågor till henne som hon svarade utförligt på. Dessvärre hade vi inte möjlighet att ställa våra frågor direkt till Segerlund vilket skulle ge oss bättre datainsamling, men att kun-na delta i Segerlunds föreläsning gav oss ändå en del unikt material som vi kunde bygga vidare vår studie på.

SAMMANFATTNING

Genom att följa nätverket bakom prototyperna genom dokumentation kunde vi urskilja vilka aktörer som vi kunde ta kontakt med för att besvara våra frågor. Detta resulterade i att vi kunde få syn på de noder vi beskriver och få intervjua tre aktörer som har erfarenhet från en eller flera noder som vi undersökte. Genom att även göra observationer av prototyperna i Jubileumsparken, både själva och med Kjellsdotter, kunde vi få en bild av parken på egen hand vilket vi inte kunde få genom enbart visuellt material. Vi använde oss av Latours (1999) metod för att kunna följa olika aktörer genom nätverket och de olika noderna, något som gjorde vårt arbete spännande för oss själva då vi inte visste på förhand vilket resultat eller vilka aktörer vi skulle kunna haka fast i och följa (se figur 7). Genom att göra vår studie har vi kopplat an oss själva till de olika noderna, och därigenom skapat ett nätverk.

(25)
(26)
(27)

EN FLYTANDE METOD

I det här kapitlet vill vi försöka följa hur och var metoden att använda urbana prototyper har vuxit fram samt hur den kom att bli en del av utvecklingen av Jubileumsparken. Metoder som denna uppstår inte bara ur tomma intet och inte heller flyttas de oförändrade mellan olika platser och projekt. Istället växer de fram i komplexa nätverk där människor, idéer, ting och byggd miljö möts, skapar, upplöses, möts igen och skapar något nytt.

För att förstå hur dessa nätverk är uppbyggda, och hur de bär med sig och förändrar metoden, menar John Law (1992) att det är viktigt är att vi inte utgår från slutresultatet (den färdiga metoden), utan snarare un-dersöker och försöker följa hur det nätverk som skapar och omskapar metoden ser ut. Law uppmanar oss att bryta upp nätverk för att se hur och varför de skapas. Vi kommer inte att kunna få syn på och bryta upp hela det nätverk som ligger bakom metoden urbana prototyper i Jubileumsparken, men vi kommer ta oss an vissa delar av det för att spåra och försöka förstå hur de idéer som implementerats i projektet kom till. Framväxten av en metod kan alltså ses som ett samspel mellan olika aktörer, idéer och ting som reser mellan och översätts för att passa i olika sammanhang och konstellationer och sedan reser vidare med och till andra aktörer och konstellationer. De mänskliga aktörerna i det framväxande nätverket bär med sig idéerna om ur-bana prototyper, men förändrar den också i samverkan med andra aktörer, både mänskliga och icke-mänsk-liga. Vi kommer att se att metoden urbana prototyper inte kan definieras som en heterogen metod, utan som något mångtydigt, flytande, på väg att bli till. Det är genom att spåra det nätverket inom vilket metoden tar form, som vi kan skapa oss en förståelse av metoden urbana prototyper och hur den kommit att användas i Jubileumsparken. Genom en sådan analys kan vi se att dessa prototyper är mer komplexa än enbart de materiella strukturer de till en början kan verka vara.

För att skapa en bild av nätverket kan vi se framför oss ett spindelnät, men utan en ensam spindel. Istället vävs nätverket från flera håll samtidigt och av en mängd olika aktörer, idéer och ting. För det mesta är dessa endast löst kopplade till varandra - någon idé prövas här, någon idé prövas där. Men ibland uppstår det som Law beskriver som punktualiserade nätverk, tillfällen där en mängd aktörer samspelar så väl att metoden framstår just som en (tillfällig) stabiliserad metod. Genom att hitta, packa upp och analysera dessa noder kan vi få ett hum om hur de är sammankopplade och hur de formulerar och omformulerar metoden. När vi packar upp noderna kan vi se hur kunskaper har delats mellan aktörer och översätts för att förstås i olika kontexter. I nätverkets mittpunkt ligger bilden av prototyperna, och det är genom att öppna upp noderna på vägen inåt som vi kan börja förstå hur idéerna har vandrat: en i taget, och på samma gång simultant. För att förklara det nätverk genom vilken metoden urbana prototyper har skapats kommer vi göra avstamp i noder på vägen till Jubileumsparken. De noderna vi har valt att djupdyka i är: Raumlabor, H+ och Jubile-umsparken.

(28)

RAUMLABOR: IDÉN OM PROTOTYPER BÖRJAR TA FORM

Den första noden vi stannar upp i är Raumlabor som på många sätt har koppling till prototypprojekten i Jubileumsparken. Raumlabor har varit direkt inkopplade i arbetet med prototyperna, vilket vi kommer till senare, men vi börjar med att undersöka noden för att förstå deras arbetssätt och förhållningssätt till arkitek-tur. Hur Raumlabor arbetar i sina projekt med fokus på samarbeten mellan medborgare som platsexperter och andra specialister är relevant för att förstå prototypprojekten i Jubileumsparken.

Raumlabor är en grupp arkitekter, baserade i Berlin, som gick ihop som ett kollektiv år 1999. Enligt dem själva rör de sig i vägskälet mellan arkitektur, stadsplanering, konst och statsintervention, och de ser på stad-sutvecklingen som en process. I sina projekt tar de avstånd från de traditionella teorierna om arkitektur och stadsplanering som håller fast vid drömmen om det utopiska samhället, där de stora frågorna om stadens framtid alltid har varit centrala (Raumlaborberlin, u.å). Istället arbetar Raumlabor med temporära projekt som ett sätt att omvandla stadsmiljön genom urbana prototyper. De använder dock inte enbart prototyper som ett sätt att kritisera den dominerande formen av arkitekturell produktion och officiella planeringspro-cesser, men också som försök att influera dem.

Ett exempel på ett sådant projekt är Kolorado plan, som utvecklades i Berlin. Raumlabor föreslog en långsiktig strategi där småskaliga interventioner kunde agera som ett verktyg för att inkludera de lokala invånarna i deras framtida omgivning (Spatial Agency, u.å). I ett annat projekt som Raumlabor använde sig av tem-porära projekt var under sommaren 2014 då de satte ihop projektet Osthang med 60 studenter att delta i en experimentverkstad i en gammal konstnärskoloni i Mathildenhöhe. Verkstadens syfte var att arbeta med experimentella och konstnärliga metoder för att utveckla ett tillfälligt campus där projekt och initiativ kunde ta vid. I Raumlabors sätt att tackla projektet med konstnärliga metoder och bygga platsen tillsammans med studenter, tar de hänsyn till platsens tidigare kontext. De ser till vad det tidigare haft för användningsområde, vilken kunskap studenterna översatte in i prototyperna och hur platsen kunde utvecklas under sin temporära vistelse (Raumlaborberlin, 2014).

Under två seminarier diskuterade de olika tillvägagångssätt inom stadsplanering med fokus på det offentliga utrymmet i staden (se figur 8). Mänskliga aktörer diskuterade de olika tillvägagångssätten och andra frågor med hjälp av andra aktörer. Däribland stolarna som användes för att sitta på under seminariet, eller

(29)

fonen som tillgängliggjorde att studenterna kunde höra seminarieledare. Med dessa aktörer i relation till varandra konstruerade de seminariet tillsammans. En aktör som under ett seminarium annars kan uppfattas som underlig är rittavlan som illustrerade vad som sas under seminariet. Rittavlan blev en aktiv aktör i direkt koppling till seminariet. Rittavlan kan senare kopplas an till andra nätverk där andra aktörer och tillsammans med rittavlan översätta vad som sas under seminariet. Därigenom kan den metod som användes i projektet, under det seminariet, på den tidpunkten och den dagen koppla an till fler aktörer och bevara översättningen av aktörerna under seminariet. Det som rittavlan dokumenterade skulle agera som en fortsättning på hur Osthang projektet skulle fortgå och vilka frågor som var viktiga, som de temporära prototyperna i sin tur skulle belysa.

Christof Mayer, en av grundarna till kollektivet Raumlabor, förklarar under en föreläsning han höll om samarbete i stadsutveckling hur de ser på arkitektens yrke som en av huvuddelarna till att hantera omvan-dlingsprocessen i städer. För att lyfta nya föreställningar om framtiden skapar de “mellanliggande former [och] utformar rumsligheter utifrån handling” 3 (Archizoom EPFL, 2016, 5:59). Genom vad de kallar en

forskningsbaserad design menar Raumlabor att de har som plikt att sig an platser på en 1:1 skala där de börjar sitt arbete med att iaktta platsen för att sedan använda sig av resultaten. På så sätt kan de göra små interventioner som gynnar platsens kontext. De försöker inte lösa problem, utan inleder istället processer som ger aktörer möjligheten att veta, förstå och använda staden och dess dynamiska kraft (Raumlabor, u.å).

I Jubileumsparken översatte (Law, 1992) Raumlabor denna forskningsbaserade design till arbetet i parken, i syfte att kunna föra en diskussion med platsens befintliga användare för att förstå hur prototyperna skulle kunna utvecklas där. Genom aktivt görande arbetar Raumlabor med att lära sig mer om platsen de utreder och hittar nya metoder som kan främja det som redan existerar. Deras idéer reste vidare från tidigare projekt där de använt samma metod in i arbetet med prototyperna. Mayer menar att det idag inte går att se på fram-tiden som en förenklad utopisk vision. Istället bör framfram-tiden ses som någonting förvirrande och någonting att “frukta” 4 (Archizoom EPFL, 2016, 6:22).

3 Archizoom EPFL, citat i orginaltext: “We do this by creating intermediate forms and formats, our spaces are spaces of action in a degree of negotiations.” 4 Archizoom EPFL, citat i orginaltext: “Today the the future is something to fear, something confusing, and there is a big desire for the time and everything seem to be

so clear and safe.”

(30)

Mayer lyfter fram händelsen av Berlinmurens fall 1989 och uppbrytningen av det gamla Östblocket. Han beskriver hur försök att förena staden och “bygga upp världen” 5 (Archizoom EPFL, 2016, 7:39) är alldeles

för stort och abstrakt för att genomföras utifrån en planeringsdokument. Istället, menar Mayer, att denna uppbyggnad bör ses som effekten av gemensamma handlingar och val. Raumlabor insåg att deras projekt blev en stor del av stadsbilden, men att projekten inte kan ses som en större vision utan snarare “mindre öar som de kallar verkliga utopier” 6 (Archizoom EPFL, 2016, 6:49).

Deras arbetssätt går ut på att sakta bygga upp staden i mindre delar, likt öar, som typer av testsituationer (se figur 9). I sitt arbete försöker de skapa en länk mellan erfarenheter där individers beslut är avgörande för att en kollektiv utformning ska ske. Mayer menar att ett arbete med prototyper kan omvandla platser temporärt och användas som en metod för att möten mellan olika livssituationer ska ske (Archizoom EPFL 2016). På så sätt kan nya val och möjligheter för att successivt bygga upp staden framstå i platser som tidigare ansetts som slutliga, övergivna eller helt enkelt bortglömda.

5 Archizoom EPFL, citat i orginaltext: “In our actions and decisions we are taking part in reconfiguring the world.”

6 Archizoom EPFL, citat i orginaltext: “When we did this drawing, which adds quite a lot of our project into cityscape, we realized that we probably can not create a bigger vision, but many islands that we call real utopias.”

(31)

H+: ETT FÖRSTA TEST PÅ URBANA PROTOTYPER

Innan vi går vidare till Jubileumsparken för att se hur metoden och kunskapen som Raumlabor besitter har översatts där, gör vi ett nedslag i noden H+. Här kan vi se hur processledarna i Jubileumsparken, Jessica Segerlund och Kristoffer Nilsson, gjorde ett första försök med prototyper. Vi tar oss igenom H+ med hjälp av Ida Sandström som är anställd på stadsbyggnadskontoret under strategisk planering för Helsingborg stad. Hon har också arbetat med Raumlabor, och den erfarenheten blev en väg in i H+.

H+ är ett stadsförnyelseprojekt där utgångspunkten för projektet har varit att bygga 1000 nya bostäder och länka ihop Helsingborgs centrum med de befintliga stadsdelarna för att generera en ännu mer attraktiv stad (H+ stadsförnyelseprojekt, 2016). I vårt stopp i H+ är vi medvetna om att det är ett stort nätverk, men vi väljer att göra en punktualisering (Law, 1992) för att lättare kunna se de aktörerna inom nätverket som vi vill studera närmare. Vi rör oss ner till nätverket som är uppbyggt av Sandström, Segerlund och Nilsson. Detta för att observera vilka roller de hade i H+ och hur dessa aktörer använde sig både av sina tidigare erfaren-heter i projektet men också hur de tog arbetet vidare in i Jubileumsparken.

Enligt Sandström var H+ ett prestigeprojekt för Helsingborg. Staden hade sedan länge lockat seniorer, men genom H+ skulle man tala till en annan målgrupp. H+ blev ett projekt med “en annan sorts urbanitet” (personlig kommunikation Ida Sandström, 3 april 2018) - lite yngre, mer spontant. Hon menar att “projek-tet fanns i en spänning mellan de som formaliserade planeringen, det som skulle göras och en vilja att göra saker på ett annat sätt där man jobbar mer experimentellt med öppna processer”. Det var i det här stadiet som Sandström, Segerlund och Nilsson kom i kontakt med varandra. Nilsson arbetade som arkitekt i H+ och Segerlund blev anställd genom externa medel från Statens konstråd 2009. Helsingborg, i samverkan med Statens konstråd, ville bjuda in ett antal konstnärer och konstaktörer för att låta dessa delta i planering-sprocessen (Jessica Segerlund personlig kommunikation, 5 maj 2018). Konstnärernas roll var att utforma de offentliga miljöerna i området för att skapa ett annorlunda rum i staden med hjälp av konsten. Segerlund blev således inbjuden och fick arbeta med området Oceanhamnen (Ferm, 2011). På så sätt kan vi se att Stat-ens Konstråd blev en aktör som kopplade an andra aktörer in i nätverket med H+, däribland Segerlund där hennes kompetens kunde översättas i projektet.

Sandström menar att Segerlunds roll som konstkurator i ett projekt som detta var ett nytt sätt att jobba med andra kompetenser i planeringsprocessen (personlig kommunikation, 3 april 2018). Med en bakgrund som projektledare och med en magister som konstkurator var Segerlund delaktig i ett projekt med Wanås Konst där hon i samarbete med konstnärer organiserade en utställning. Efter Wanås tog Segerlund med sig kompetensen som konstkurator till H+ för att utmana den traditionella stadsplaneringen med hjälp av konst (föreläsning av Jessica Segerlund, 23 april 2018). Sandström menar att Segerlund och Nilssons erfarenheter av det mer öppna och experimentella tänket kring stadsplanering översattes in i det formella arbetet med H+. Det fanns dock en spänning i projektkulturen i H+ och i vilka frågor som frontade arbetet vilket i sin tur berodde på vem som presenterade frågorna (personlig kommunikation Ida Sandström, 3 april 2018). Segerlund fick som uppdrag i H+ att vara ansvarig för konstprojekt och event i Oceanhamnen med fokus på att skapa aktiviteter på platsen. I en förstudie av platsen lokaliserade Segerlund olika värden som fanns i det gamla hamnområdet men också barriärer som lämnats kvar från platsens gamla kontext. Med hjälp av förstudien kunde Segerlund dokumentera de aktörerna som ingick i nätverket av platsen som ett gammalt hamnområde. Platsen svävar i ett gränsland mellan två olika stadsdelar som skulle vävas samman utifrån H+ direktiv. För att skapa ett offentligt rum för alla utforskade Segerlund hur platsen kunde omvandlas, tänjas ut och utvecklas. På så sätt blev Segerlunds förstudie en viktig aktör i det nya sätt att arbeta som senare kom att överföras till Jubileumsparken. Genom förstudien kunde Segerlund visa på vilka nätverk som redan fanns på platsen, men också peka ut ett antal sätt att arbeta vidare. Med hjälp av förstudien kunde nätverket och metoderna förklaras för andra aktörer i H+ och bli en legitim grund för Segerlunds vidare arbete.

I hamnkajen fanns det lämningar av ett gammalt kolonihusområde som agerade som en inofficiell avfall-sanläggning för Helsingborgs medborgare. När Segerlund utforskade platsen kom hon i kontakt med ett

(32)

kollektiv av medborgare som hade tagit sig an området och byggt upp en duvförening i ett av kolonihusen. Området som kolonihuset stod på planerades att byggas om till en väg vilket innebar att duvföreningen var tvungna att flytta. Konstnären Simon Starling fick i uppdrag att samarbeta med duvföreningen och kom med idén att flytta kolonihuset från platsen den stod på till en lastkaj som stod i hamnen. För att bevara kolonihuset användes en helikopter för att flytta huset i ett stycke. “Jag tyckte att det var intressant att arbeta med dem i relation till de här storslagna planerna för hamnområdet. Det var en marginaliserad historia i den här kontexten” (TT, 2013, tredje stycket) säger Starling när han förklarar varför han valde att förflytta kolonihuset (se figur 10). Genom att duvföreningen hade tagit anspråk på området och stabiliserat nätverket i kolonihuset med duvföreningen kunde Segerlund se att duvföreningen var värd att bevara. Segerlunds sätt att arbete genom att skapa projekt där medborgare mötte konstnärer och skapade nya fysiska rum fick fy-sisk form i detta nya duvhus. Genom att arbete med ett projekt som duvhuset kunde Segerlund visa på nya metoder att arbeta med det som finns i platsens gamla kontext, och hur dessa kan användas i ett projekt som H+. Efter det här projektet började Statens konstråd vara aktiv i projekt inom stadsplanering.

Då Oceanhamnen saknade urban stadsmöblering bjöds designbyrån Front in för att skapa nya stadsmöbler från återvunnet material. På så sätt kunde de icke-mänskliga aktörerna i form av materialet som tidigare varit del av ett nätverk i en annan kontext, koppla an till ett annat nätverk, H+. Någonstans här kom Segerlund och Nilsson fram till att de kunde aktivera platsen under planeringsprocessen och började benämna objek-ten i Oceanhamnen för planeringsprototyper (föreläsning Jessica Segerlund, 23 april 2018).

ETT FÖRSTA TEST MED PROTOTYPER TAR SIN BÖRJAN

Ett steg i att aktivera Oceanhamnen var att utföra “tester” på plats med hjälp av planeringsprototyperna för att tillsammans med medborgarna identifiera vad som skulle få dem att uppehålla sig på platsen. Segerlund upptäckte att platsens dåvarande utformning förhindrade besökare att förflytta sig runt i området, det fanns höga stängsel som skapade barriärer och gjorde det svårt att ta sig fram. Segerlund började med att skapa möjligheter att röra sig runt i området. Hon bjöd in konstnärskollektivet Akay & E.B Itso som med hjälp av en stätta över stängslet bröt ner barriärer och möjliggjorde en fri passage för besökare (se figur 11).

Figure

Figur 6: Karta över prototyperna på platsen. Källa: Egen bild, 2018
Figur 7: Våra noder i nätverket. Källa: Egen bild, 2018
Figur 9: Illustration av Raumlabors vision. Källa: Raumlaborberlin, 2017
Figur 10: Bild på kolonihuset i lastkajen. Källa: e-flux, 2013
+7

References

Related documents

Personligen anser jag det svårt att exkludera idén om utformningen från utförandet och lika svårt att exkludera görandet i utformningen av iden., Anna Seravalli använder sig

serad avvägning ske, att rimlig hänsyn tages inte bara till brandbelastningens storlek utan även till sannolikheten för att en brand skall uppstå, vilket, med hänsyn tagen

By discrete water sampling or continuous measurements by sensors it is possible to detect the concentration change of a solute over time resulting from early diagenetic processes

Denna skötselinstruktion för värmecentralen för bostadsrättsföreningen (brf) VISAREN, Eldstad, är utarbetad för att underlätta för personalen att sköta värmecentralen på ett

The occurrence of malformed appendages is noted on sevcral species of mayny and stoneny nymphsin the river Laxan,province of Medelpad,Sweden The rnalformations are similarin both

Interstitiell laser-termoterapi vid levercancer (lase te mi) i sama bete med ki giska kliniken (lasertermi) i samarbete med kirurgiska kliniken..  Icke-invasiv temperaturmätning

Han kom cyklande från Döbelnsgatan för att hämta sistaminutenmaterial för att sedan cykla ner med det till Media- montage på Södermalm för sättning, så att tidskriften som

Som stödjande kommun är er kommun med på hemsidan, ni får även en bild på Grannsamverkan där det står att er kommun stödjer verksamheten som ni kan lägga upp på kommunens