Ensamkommande flyktingbarn och deras sociala ålder

Hälsa och samhälle

ENSAMKOMMANDE

FLYKTINGBARN OCH

DERAS SOCIALA ÅLDER

EN STUDIE OM BARNENS SOCIALA ÅLDER

OCH MÖTET MED SVERIGE

PAULIN BERGMAN

STINA BERGQVIST

ENSAMKOMMANDE

FLYKTINGBARN OCH

DERAS SOCIALA ÅLDER

EN STUDIE OM BARNENS SOCIALA ÅLDER

OCH MÖTET MED SVERIGE

PAULIN BERGMAN

STINA BERGQVIST

Bergman, P & Bergqvist, S. Ensamkommande flyktingbarn och deras sociala ålder. En studie om barnens sociala ålder och mötet med Sverige. Examensarbete

i socialt arbete, 15 poäng. Malmö högskola: enheten för Hälsa och Samhälle,

2010.

This study analyses social age as a phenomenon and if unaccompanied refugee children has a social age that, according to the Swedish culture, do not correspond with their biological age and if so is, the reason for that. Furthermore, our study has discussed the potential consequences of the effects for the unaccompanied refugee children and the social age when interacting with Swedish society. According to our study, the social age is effected by other factors besides cultural norms, values and role expectations that a society has on a specific biological age. The results in this study shows that social age is a vital component to someone’s identity. Therefore, the social age is an important factor for individuals when it comes to meeting and handling new social environments such as new countries.

Keywords: Unaccompanied refugee children, refugee, norms, social age, social

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Habitus, fält och kapital enligt Pierre Bourdieu 9

Kris och trauma 11

Hypoteser 12

METOD OCH MATERIAL 13

Litteraturgenomgång och probleminventering 13

Val av teoretisk utgångspunkt 14

Kvalitativa intervjuer 14

Urval 15

Kontakt med verksamheterna 15

Etisk prövning 16 Intervjuguide 16 Intervjun 17 Resultatbearbetning 19 Resultatutvärdering 19 Resultatanalys 19 Abduktiv analys 20 Hermenuetisk analys 20

RESULTAT 21

Transitboendet 21

HVB-hemmet 22

Ungdomarnas resa till Sverige och orsak till denna 22

Barndom och familjeförhållande 22

Religion och kärlek 23

Skola och utbildning 24

Ungdomarnas första tid i Sverige 25

Sociala nätverk 25

”Kulturkameleonter” 26

Krishantering 27

Kriser i hemlandet och under hitresan 27

Separation från familj 27

Väntan och ovisshet i Sverige 28

ANALYS 28

Abduktiv analys 28

Habitus, fält och kapital 29

Krishanteringsprocessen 32 Hermeneutisk analys 33 SAMMANFATTANDE DISKUSSION 37 REFERENSER 40 Litteratur 40 Internetkällor 41 Artiklar 41 Intervjuer 41 Bilaga 1 43 Bilaga 2 44

INLEDANDE KAPITEL

Ämnet ensamkommande flyktingbarn var under hösten 2009 hett debatterat i svensk media då ett nystartat boende för målgruppen startades i Vellinge trots stora protester från invånarna i omkretsen. Detta väckte vårt intresse för ämnet. När denna uppsats blev aktuell hade vi med oss dessa tankar och valde att

fördjupa oss i fenomenet. De ensamkommande flyktingbarnen har i Sverige under de senaste åren stadigt ökat i antal. Därför finner vi att det är av vikt att även forskningen om denna målgrupp utvidgas.

Problemformulering

När det gäller ensamkommande flyktingbarn finns det många aspekter att

fokusera på. Det finns idag forskning som påvisar att mötet mellan en individ och ett nytt land både kan skapa inre och yttre konflikter. Även kulturella identiteter och skillnader mellan sådana är något som behandlas frekvent i forskning. Något vi dock känner en avsaknad av i forskningen är den sociala ålderns betydelse för identiteten. Detta tillsammans med tanken vi har om att ensamkommande flyktingbarn inte följer den svenska normen när det gäller deras sociala ålder gjorde att syftet för denna uppsats växte fram.

Syfte

Vårt syfte är att undersöka vad social ålder är och hur denna påverkar de ensamkommande flyktingbarnen i deras möte med Sverige.

Frågeställningar

I denna studie söker vi svar på följande frågeställningar: - Vad är social ålder?

- Har barnen en social ålder, som enligt svensk kultur, inte överensstämmer med deras biologiska ålder?

- Vad är i så fall anledningen till att de har denna sociala ålder? - Om barnen har en social ålder som, enligt svensk kultur, inte

överensstämmer med deras biologiska, vilka blir då konsekvenserna för barnen och deras sociala ålder i mötet med det svenska samhället?

Disposition

Under rubriken kunskapsöversikt följer en introduktion av ämnet utifrån statistik och närliggande forskningsområde. Därefter följer uppsatsens teoretiska

utgångspunkter som har till syfte att bredda och ge stöd åt vårt resonemang kring den sociala åldern. För att klargöra vårt arbetssätt och arbetsprocess följer sedan ett avsnitt gällande metod och material. I varje del av detta avsnitt vävs det etiska resonemanget in. Informationen som framkommit ur de kvalitativa intervjuerna presenteras i resultatavsnittet. Utifrån detta empiriska material påbörjas sedan en analys där resultatet och våra teoretiska utgångspunkter växelverkar i den

abduktiva analysen. I den hermeneutiska analysen vidareutvecklar vi fenomenet. Det avslutande kapitlet är en sammanfattande diskussion av uppsatsen. I bilaga ett finns begreppsförklaringar som är av relevans för uppsatsens ämne. Bilaga två består av intervjuguiden som användes vid intervjuerna.

KUNSKAPSÖVERSIKT

Forskningen om ensamkommande flyktingbarn är inget utbrett område. Om statistiken över hur många barn som kommit ensamma ses över har de ökat radikalt under de senaste åren. År 2004 ansökte 338 ensamkommande barn om asyl i Sverige i jämförelse med 2250 barn år 2009. Bara under januari och februari månad år 2010 har 392 nya ansökningar gjorts (migrationsverket.se1, 29/3 2010).

2004 2005 2006 2007 ₂₀₀₈ 2009 2010 (tom feb) 0 500 1000 1500 2000 2500

Antal asylsökande ensamkommande flyktingbarn

Antal asylsökande ensamkommande flyktingbarn

Figur 1: Antal asylsökande ensamkommande flyktingbarn 2004 till och med februari 2010.

Barnen från Afghanistan och Somalia är överrepresenterade bland de asylsökande ensamkommande flyktingbarnen. Av de 133 barn som sökte asyl från Afghanistan fick 116 bifall och av de 160 som kom från Somalia beviljades 103 stycken uppehållstillstånd (migrationsverket.se2_{, 29/3 2010).}

Afghanistan

Irak

Somalia Statslös Okänt Övriga

Antal bifall 0 20 40 60 80 100 120 140 160

Avgjorda asylärenden ensamkommande flyktingbarn 2010 tom feb

Antal bifall

Antal avgjorda asylärenden

Figur 2: Antal avgjorda asylärenden gällande ensamkommande flyktingbarn till och med februari 2010.

Utöver statistiken finns det även barn som är papperslösa som det inte finns någon information om, och det är oklart hur många dessa är. Då dessa barn är vanligt förekommande i Europa kan de även antas öka inom Sveriges gränser. Dessa barn kan finnas ute på den svarta arbetsmarknaden, inom sexindustrin eller kriminell verksamhet (Brendler-Lindqvist, 2004).

Elmeroth och Häge (2009) tar upp begreppen push och pull för att ge en klarare bild av anledning till att individer beger sig från sitt hemland. Pull-funktionen är när människor dras till ett annat land på grund av hopp om bättre levnadsvillkor. Det kan handla om att det i det nya landet är fred, religionsfrihet, politisk frihet men även att där finns arbetsmöjligheter, ges bättre materiella villkor och/eller möjlighet till gratis mark. När människor tvingas från sitt hemland för att över huvud taget kunna leva ett drägligt liv styrs de istället av push-funktionen. Här

råder allvarliga förhållanden på grund av missväxt, arbetsbrist, överbefolkning, förföljelse, krig och/eller hot. Både push och pull kan verka samtidigt och orsaken till flykt beror ofta på att både push- och pull-funktioner verkar i en sammansatt helhet.

När ensamkommande flyktingbarnen anländer till det nya landet är det mycket viktigt att de ges rätt stöd för att kunna hantera sina traumatiska upplevelser, men även för att de ska kunna känna en trygghet i det nya landet. Det bör has i åtanke att barnen ofta har tvingats vara självständiga och mogna snabbt när de utsatts för prövningar. Det handlar här om en avvägning om att minska belastningen men samtidigt ge dem möjlighet att ta egna beslut och få fortsätta utvecklas utan att passiviseras. Det första stödet i tillflyktslandet ligger till grund för att kunna utveckla en positiv psykisk hälsa i ett längre perspektiv. Dock är asylprocesserna långa och invecklade vilket ökar trycket på barnen. Många känner en misstroddhet av Migrationsverket vilket utvecklar känslan av svek. Ofta finns inte rätt

handlingar och barnen måste själva bevisa att de är just barn. Finns det osäkerhet hos Migrationsverket angående ålder hos någon som söker asyl kan en medicinsk bedömning inledas. Det händer dock att Migrationsverket efter endast ett samtal med flyktingen kan ändra den påstådda åldern. Även rädslan att sändas tillbaka trots att barnet är under 18 år ligger under ytan vilket leder till att barn går under jorden. Idag sänder Migrationsverket tillbaka barn till risk- och konfliktfyllda miljöer, även då det inte finns någon familj som väntar och kan ge stöd (Asher, 2009).

I en rapport från Rädda Barnen tas Sveriges tidigare vågor av ensamkommande flyktingbarn upp som underlag för att förstå barnens situation. Dessa är de finska och judiska flyktingbarnen som kom i slutet på 1930-talet och början på 1940-talet. Trots att det finns olikheter mellan åldrar, sociala sammanhang och kulturella bakgrunder kan det ändå tas lärdom av den forskning som gjorts på dessa grupper. Det handlar främst om hur barnen påverkats och hur de bäst tas omhand då de kommer ensamma till ett land. I rapporten har tittats på hur tidigare undersökningar genomförts och sammanfattningar har gjorts på hur dessa grupper påverkats av sin situation (Brendler-Lindqvist, 2004). Langnebros (1994) gör slutsatsen i sin doktorsavhandling att barn som kommer ensamma genomgår en rad olika traumatiska situationer. Främst handlar det om separationen från sin familj och sin naturliga miljö. Det nya landet ger helt nya intryck, i form av språk och bemötande av människor vilket kan vara mycket att smälta. Problemen följer även barnen till vuxen ålder vilket exempelvis kan ge sig uttryck i kontrollbehov, separationsångest, splittrad självbild och svårigheter att bli av med svåra

minnesbilder.

Det råder delade meningar om vad som är bäst för barn när det handlar om möjligheten att komma till en säker miljö utan sina föräldrar eller att stanna kvar med sina föräldrar i en krigshärjad miljö. I rapporten från Rädda Barnen dras slutsatser utifrån Langebros doktorsavhandling, att det är bäst för barnen att stanna kvar hos sina föräldrar då traumatiseringen att splittras från familjen och sin kulturella och sociala kontext utgör ett större hot mot barnens psykiska hälsa, än att komma till en säker plats ensam. En annan doktorsavhandling gjord av Räsänens säger motsatsen och pekar på att barnen som kom till Sverige från Finland under 1930-40 talet har klarat sig bättre psykiskt och socialt i större utsträckning än de barn som stannade kvar i Finland med sina föräldrar (Brendler-Lindqvist, 2004).

Ahmadi (1998) menar att en människas personliga identitet byggs upp med hjälp av en rad olika faktorer som verkar tillsammans. Först finns det de individuella faktorerna som de personliga egenskaperna en individ föds med och som sedan vidareutvecklas utifrån den livshistoria denne har haft. De inre egenskaperna formas dock inte bara av de personliga egenskaperna utan även av den kulturella omgivningen. Den kollektiva omgivningen och samhällsvillkoren har även de en avgörande betydelse för identitetsskapandet. Inom sociologin delas identiteten upp i den sociala och den personliga identiteten. Identiteten existerar på två plan, dels inuti den enskilde, hur denne uppfattar sig själv, och dels hur människor omkring uppfattar denne. Elmeroth och Häge (2009) menar att det är i tonåren som identitetsskapandet sker till största delen. Traumatiska händelser kan påverka denna identitetsutveckling negativt om inte rätt stöd ges.

Kultur är ett begrepp som är av vikt när det talas om hur människors personliga identitet skapats. Det finns två väsentliga inriktningar när kulturens roll i

identitetsskapandet synas. Det ena är det essentialistiska synsättet, där kulturen ses som något bundet och oföränderligt oavsett om en person förflyttar sig till ett annat socialt sammanhang. Det andra perspektivet är det konstruktivistiska och innebär att själva processen av skapandet av kulturen är den viktiga faktorn. Här kan kulturen förändras beroende på det sociala sammanhanget. Kultur som något konstruktivistisk betyder att en persons kulturella och personliga identitet

förändras om den sociala kontexten runtomkring förändras (Arnstberg, 2008). Löfgren och Norell (1991) tar upp den tyske ungdomskulturforskare Ziehes syn på ålder utifrån ett ungdomsperspektiv. Han menar att ungdomen inte är något givet utan är skapat i en kulturell och historisk kontext. Dock finns det drag som förknippas med ungdomen vilket tycks ha följt mänsklighetens utveckling genom tid. Detta handlar om frigörelsen och utvecklingen av sin personliga identitet. I den moderna tiden håller denna frigörelseprocess att förändras då traditionella mönster utmanas och den kulturella identiteten ifrågasätts. Detta syns inte minst när det handlar om sexualitet, familjemönster och giftermål. Den tidigare frigörelseprocessen blir nu en livslång process där en människas identitet kan skapas och omskapas.

Edgren (2004) tar i sin artikel upp ålders- och generationaspekter utifrån en rad forskare. Författaren anser att detta är ett outforskat område och att det finns potential till vidare teoribildning. Hon menar att den individuella åldern måste sättas in i ett konstruktivistiskt perspektiv för att kunna förstås. Åldern har historiskt spelat in på människors betydelse i samhället, men även påverkats av etnicitet, kön och nationalitet. Den sociala identiteten påverkas delvis av positionen på arbetsmarknaden och här har åldern varit och är fortfarande en avgörande faktor. Genom att se över tid har det visats att åldern har olika innebörd beroende på samhällsklimatet i övrigt. I vår globaliserade och tekniskt

föränderliga tid kan härmed åldern få en ny betydelse då förutsättningarna blir andra menar Edgren.

TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER

Åldrande

Giddens (2007) tar upp Hotz teori om den sociala åldern och dess föränderlighet. Att åldras kan ses som en kombination av biologiska, psykologiska och sociala processer som påverkar människor. De biologiska processerna påverkar kroppens fysik och de psykologiska påverkar medvetandet samt de mentala förmågorna. De sociala processerna påverkas av kulturella normer, värderingar och

rollförväntningar som är åldersberoende. Förväntningar och uppfattningar om den sociala åldern skiljer sig ofta mellan olika samhällen och de förändras även ständigt i de respektive samhällena. Vad samhället har för förväntningar på individens roll har stor betydelse för den personliga identiteten (Giddens, 2007).

Habitus, fält och kapital enligt Pierre Bourdieu

Carle (2000) skriver att Bourdieus teorier är intressanta eftersom han analyserar enkla och ibland något självklara händelser i människors vardag. Det kan handla om händelser som inträffar i skolan, på arbetet eller på fritiden och som i allra högsta grad är av vikt för att visa på vilka faktorer som är betydande för att klara sig i detta samhälle.

Carle (2000) menar att en av Bourdieus mest centrala utgångspunkter är att människan är en social varelse och att dess handlingar ofta är riktade till kollektivet. En människa lever och vistas i många olika sociala miljöer och därmed lär den sig många olika sätt att agera. En individs identitet är till stor del formad av i vilka sociala sammanhang denne har tillbringat sitt liv och utifrån detta formar individen sitt habitus. Bourdieu, menar genom Ahmadi (1998) att habitus är de inlärda tanke- och handlingssystem som människor förvärvar genom att vistas i en speciell social miljö. Bourdieu menar även att habitus uttrycker människors förmåga att hantera omgivningen och gör att individen kan agera och interagera ”naturligt” i denna speciella miljö. En social miljö som är väldigt betydelsefull för människan är den sociala miljö hon är uppväxt i. Denna miljö formar ofta en habitus som sitter djupt rotat i individen resten av dennes liv och ligger som en grundhabitus. Carle (2000) skriver att Bourdieu menar att beroende på vad individen har för förmåga att dra nytta av tidigare sociala erfarenheter anpassar denne sig mer eller mindre snabbt till nya sociala situationer. I mötet med nya sociala situationer tar individen till sig de nya handlings- och

tankemönsterna, adderar dessa till habitus som redan finns inom denne och utvecklar så habitus. Men detta nya habitus är inte bara en ytlig anpassning till den nya situationen, den innebär en helt ny livsstil. Detta kan vara mer eller mindre svårt beroende på vilken förmåga individen har att anpassa sig och hur långt ifrån den nya livsstilen ligger från den individen har sedan innan. En individs habitus skapas således genom människors handlingar men den sociala verklighet som vi lever i är även ett resultat av dessa handlingar. Bourdieu menar därmed att det är ett ömsesidigt förhållande mellan objektiva strukturer och subjektiva processer som tillsammans utgör ramarna för människors handlingar (Giddens, 2007).

Ett annat av Bourdieus centrala begrepp är fält. Ett fält uppstår när individer inordnar sig i grupper som är avgränsade av exempelvis yrkestillhörighet, utbildning eller fritidsintressen. Inom var och en av de olika fälten finns det specifika spelregler och det finns även inom fälten en speciell habitus som

dominerar. Människors handlingar är resultatet av relationen mellan deras habitus och fält. Exempel på fält är konsumtionsfältet, sportfältet, konstfältet och

utbildningsfältet. Bourdieu menar att individen, för att klara sig i de olika fälten behöver olika sorters kapital. Kapital som Bourdieu tar upp är: symboliskt kapital (prestige, ära och titlar), ekonomiskt kapital (innehav av pengar), kulturellt kapital (kunskap via utbildningssystemet, förhållningssätt samt intresset och

engagemanget i kulturella evenemang som exempelvis konst, teater och litteratur) och socialt kapital (”nyttiga” sociala nätverk) (Carle, 2000). På varje fält etableras och upprätthålls skillnader mellan olika grupper beroende på vilka och hur mycket av dessa kapital de innehar. De som innehar det kapital som behövs inom det specifika fältet kommer vara de som dominerar inom just det fältet. De som innehar mindre mängd kapital kommer vara de underlägsna (Giddens, 2007). De dominerande inom fälten kan ses som ”eliten”. Skolsystemet är en av de arenor som Bourdieu menar upprätthåller dessa skillnader inom fältet och det förklaras närmre i nästa stycke. Om en individ vill avancera inom ett fält eller kanske till och med vill avancera till ett annat fält krävs det således att denne tillägnar sig och omvandlar de olika kapitalformerna som dominerar inom fältet. Sedan bör även dessa kapitalformerna omvandlas och bli en del av individens habitus (Carle, 2000).

Ett exempel på när kapital har väldigt stor betydelse är när ett barn börjar skolan. Skolan beskriver Bourdieu som en institution bland många andra som

upprätthåller sociala och ekonomiska orättvisor och olikheter genom kulturell reproduktion (Giddens, 2007). Även Carle (2000) talar om Bourdieus syn på utbildningens roll. Han menar att de som kommer från förhållanden som inte är studievana behöver mer än den ”bokliga” kunskap som förvärvas på utbildningen. Dessa individer behöver även ett omfattande anpassningsarbete för att lyckas med det som de flesta vill uppnå med utbildning, nämligen social framgång. De måste då hitta de rätta symbolerna så som exempelvis beteende och ”skolans språk” och kunna använda dessa på rätt sätt, (det vill säga på det sätt som de ”studievana” använder dem) för att kunna passa in och spela på samma premisser. När Bourdieu talar om utbildningssystemet använder han sig, enligt Carle (2000), således av reproduktionsbegreppet, som betyder att relationen mellan lärare och elev går ut på att läraren ska överföra de tankar, regler och idéer som behövs för att klara sig i skolan, till eleven. Eleven, i sin tur, ska omvandla och ta till sig det symboliska kapital som är av betydelse inom detta fält. Detta betyder att det inte räcker med att eleven ”lär sig läxan utantill” utan eleven måste även förstå vad den betyder och kunna använda den i sin interaktion med andra lärare och elever. I stora delar av dagens utbildningssystem råder däremot en syn som går ut på att alla elever har lika möjligheter i skolan, alla ska behandlas lika samt att skolan utjämnar olikheter i samhället. Detta kallas socialisationsbegreppet. Bourdieu menar dock att det inte alltid är optimalt att alla elever behandlas lika på grund av att de, då deras sociala bakgrund och studievanan som finns i deras familj, har olika förutsättningar att ta till sig och omforma den kunskap som förmedlas i skolan. Om alla behandlas lika jämnas inte olikheterna i samhället ut, utan reproduceras snarare, enligt Bourdieu. Beroende på vad barnen har för bakgrund uppfattar de följaktligen skolan som institution på ett eller annat sätt. Bourdieu menar exempelvis att arbetarbarn och barn ur minoritetsgrupper upplever en

”kulturkrock” när de böjar skolan eftersom deras sätt att kommunicera inte stämmer överens med de gruppers som dominerar i skolan. Detta händer, enligt honom, på grund av att barn från lägre socialgrupper, eller från andra

minoritetsgrupper, utvecklar ett annat sätt att prata och bete sig som inte stämmer överens med hur det förväntas att de pratar och beter sig i skolan (Giddens, 2007).

Kris och trauma

Cullberg (1996) menar att en människa i kris inte bara går igenom en enda krissituation utan att det ofta handlar om en rad olika traumatiska händelser. När det handlar om den traumatiska krisen kan denna delas in i fyra olika naturliga faser, där de två första är akuta skeden medan de sista två faller in i något som kallas reparationsfasen. Var och en av de fyra faserna har, enligt Cullberg (1996) sitt karakteristiska innehåll även om det ofta kan vara svårt att avgränsa var en slutar och nästa börjar. Modellen över faserna bör inte ses som en stel modell utan som ett hjälpmedel att orientera sig i krisens förlopp.

Första fasen kallas chockfasen och infaller precis när krisen uppstår eller kort därefter. Denna fas kännetecknas av en frånvaro av känslor, men ger kroppsliga reaktioner. Reaktionerna kan antigen ge uttryck i förnuftiga men impulsiva beslut men även i paralysering. Ofta kan individen verka lugn på ytan, men egentligen råder det kaos i dess inre. Overklighetskänsla är vanligt förekommande då all kraft läggs på att hålla borta känslorna och verkligheten för att klara av situationen (Elmeroth & Häge, 2009). Cullberg (1996) menar att detta gör att individen efteråt kan ha svårt att minnas vad som har hänt under denna fas. Enligt Helmeroth och Häge (2009) har Franzen lagt fram en teori om hur chockfasen för en flykting som kommer till ett nytt land, ter sig. Här är fasen mer uppdelad. Första känslan är att pusta ut när flyktingen anländer till ett nytt land och en nyfikenhet uppstår, medan de traumatiska bilderna från hemlandet och flyktvägen skjuts bort. Istället

kommer chocken stegvis då individen blir medveten om svårigheten att adapteras i det nya landet. Chockfasen kan för flyktingar bli utdragen under flera år istället för att komma som ett akut skede.

Elmeroth och Häge (2009) beskriver nästa steg i den traumatiska krisen och denna är reaktionsfasen. I denna fas tvingas den drabbade öppna upp ögonen för det som har hänt och detta gör att känslor kommer upp till ytan. Vanligt uppkommer exempelvis sorg, förtvivlan och längtan. Människan reagerar antingen utåt- eller inåtagerande. De inåtagerande kan bli deprimerade, instängda och/eller oroliga. De utåtagerande kan visa aggressiva tecken, speciellt förekommande bland barn. Det är vanligt att försöka hitta en mening med det som hänt eller helt enkelt försöka förstå varför just den egna individen drabbats. Cullberg (1996) menar även att en rad försvarsmekanismer kan bli aktuella under denna fas. Dessa verkar för att minska upplevelsen om hot och fara för jaget, och ta hand om alla de känslor som uppkommit. Förvarsmekanismerna bidrar till att ta in känslor och intryck mer gradvis, men kan därför även bidra till att förlänga och försvåra övergången till bearbetning av den traumatiska händelsen. Regression är en sådan försvarsmekanism och innebär att individen intar förhållningssätt och beteenden som är karakteristiska för tidigare utvecklingsskeden. Andra försvarsmekanismer är förnekelse, rationalisering, samt isolering och undertryckande av känslor. Vid separation är, enligt Cullberg (1996), sorgereaktionen en stor del av de två första faserna och det är inte sällan de drabbade även får somatiska problem under denna tid. Exempel på sådana är huvudvärk, förstoppning, diarré eller hjärtklappning.

När den traumatiska krisen uppstått på grund av en separation finns det individer som reagerar genom att försöka närma sig det som gått förlorat. Det händer då att individen går igenom en process som kallas för ”sökandet efter det förlorade”. Denna process kan innebära att individen får hallucinationsliknande upplevelser, känner dödslängtan samt har minskad lust att äta eller bry sig om sin dagliga tillvaro. Elmeroth och Häge (2009) menar att det även under denna fas är vanligt med förhärligande känslor av det egna landet och en skepsis till det nya.

När de två första chockfaserna passerats ingås en reparationsfas eller

bearbetningsfas som den även kallas. Nu kan kroppen börja med att hantera och bearbeta det traumatiska som hänt. Detta tar upp mycket av kroppens

koncentration och energi. Svårigheter att somna och sömnsvårigheter är mycket vanliga med drömmar om det otäcka som hänt. Skam och skuld är ett känsloläge som ofta kommer till ytan, detta kan handla om ”varför just jag” överlevde eller varför betydelsefulla människor har lämnats i hemlandet (Elmeroth & Häge, 2009).

Cullberg (1996) menar att om den drabbade har kunnat bearbeta krisen går denne in i den fjärde och sista fasen, nyorienteringsfasen, där nya livsmöjligheter och hopp kan blickas. Livet kan få en ny mening och framtiden går att planera igen. Det traumatiska sitter dock ofta kvar som ett ärr och kan ibland återkomma och bringa smärta till den drabbade. Krisen bör bli en del av livet och inte något som ska glömmas eller förträngas.

Elmeroth och Häge (2009) talar om barn som växer upp för fort, så kallade vuxenbarn. Barnen får ta ett för stort ansvar för sig själva men även för sin familj eller omgivning. Dessa barn skjuter bort sina inre känslor för att klara av sin situation och kan därför inte bearbeta traumatiska händelser. De visar inte sin sorg, rädsla eller ilska vilket i längden kan ge psykiska besvär. Vid ett möte med ett vuxenbarn uppfattas de ofta som lillgamla och trötta. Det är av vikt i mötet med sådana barn att inte förstärka detta beteende utan låta dem vara barn så att de åter kan få kontakt med sina känslor.

Hypoteser

Vi antar att ensamkommande flyktingbarn har en bakgrund som påverkar deras sociala ålder. Vi tror även att de ensamkommande flyktingbarnen kommer från länder och bakgrunder där det ställs förväntningar på dem som på ett eller annat sätt skiljer sig från de förväntningar som ställs på ungdomar uppväxta i Sverige. Vi tror att de ensamkommande flyktingbarnen har fått ta ett stort ansvar under sin uppväxt, dels för sig själva men även för sin familj, och att de har genomgått många prövningar. Vi menar att det kan uppstå problem när de ensamkommande flyktingbarnen möter de svenska förväntningarna på hur deras sociala ålder bör ta sig uttryck. Enligt oss, är den sociala åldern en del av en individs kulturella identitet som ofta glöms bort, men till vilken det bör tas större hänsyn.

Hypotes 1: Vi antar därför att de ensamkommande flyktingbarnen har en social ålder som är högre än vad som förväntas av det svenska samhället.

När de ensamkommande flyktingbarnen anländer till Sverige tror vi å ena sidan att de har en djupt rotad habitus på grund av att de är nära sin barndom. Å andra sidan menar vi att de är i en ålder då det är lätt att förändras. Habitus formas i vår förförståelse av uppväxten, miljön i ett religiöst klimat, skola, fritid med mera.

Ungdomarna kommer från fält som är annorlunda än det övergripande fält som finns i det svenska samhället. Det kan uppstå problem för ungdomen i kontakten med det nya fältet eftersom denne inte har rätt sorts symboliskt, socialt och kulturellt kapital. Skolan och relationen mellan lärare och elev kan här ses som en metafor för relationen mellan det svenska samhället och de ensamkommande flyktingbarnen. ”Eliten” kan ses som svenskarna som vet hur det svenska samhället fungerar och därmed är de dominerande inom fältet.

Hypotes 2: Vi antar att de ensamkommande flyktingbarnens habitus består av kulturellt, socialt och symboliskt kapital som inte är av lika mycket värde i det svenska fältet som det varit innan, i deras hemländer.

Barnen som vi kommer få att information om under intervjuerna antar vi kommer att befinna sig i olika stadier i krishanteringsprocessen. Vi tror att den sociala åldern påverkas av tidigare erfarenheter. Att genomgå och klara av kriser kan få en individ att växa och få en ökad social ålder jämfört med ungdomar som inte genomgått samma svårigheter i uppväxten. Den ökade sociala åldern tror vi beror på att ungdomarna under kriserna är tvungna att ta mer ansvar, hantera svårigheter och reflektera över sin situation på ett sätt som andra ungdomar inte behöver. Vi tror dock att vissa ungdomars sociala ålder kommer att stagnera eller till och med uppfattas som lägre när krishanteringsprocessen pågår.

Hypotes 3: Vi antar att det leder till en högre social ålder att ha genomgått och klarat av kriser. Vi menar dock även att den sociala åldern kan te sig lägre under själva krishanteringsprocessen.

METOD OCH MATERIAL

Nedan klargörs tillvägagångssätt, arbetsprocess och etiska överväganden.

Litteraturgenomgång och probleminventering

Vår första ansats i uppsatsskrivandet var att försöka ringa in ett syfte, problemformulering och frågeställning för våra funderingar kring de ensamkommande flyktingbarnens situation. För att nå detta gjorde vi en litteraturgenomgång. Olsson och Sörensen (2007) menar att för att få en grundläggande bas för fortsatt forskning krävs att tidigare empiriska studier granskas, så att forskaren blir insatt i var forskningen står inom området. Efter att ha granskat tidigare empiriska resultat ges möjlighet att utforma en första

problemformulering som är av intresse, utifrån probleminventeringen.

Probleminventeringen blev för oss enligt Olsson och Sörensen (2007) både att se hur problemet angripits tidigare men även varför fenomenet inte angripits utifrån vår valda vinkel. Nästa steg var att ta de första frågeställningarna och ifrågasätta dessa för att se om de bekräftar vårt syfte med undersökningen, om de är

genomförbara, är etiskt korrekta, ur vilken vinkel de skall ställas och hur de bör avgränsas och så vidare. Att finna en problemformulering är en process som tar tid och kan behöva omarbetas många gånger. Detta är något som vi dels

Val av teoretisk utgångspunkt

Davidsson och Patel (1991) menar att det i forskningsstudier är av vikt att ha teorisk förankring. Hartman (1998) anser att det är nödvändigt att ha teoretiska ramverk för att förankra en uppsats av detta slag. Det är dock inte tvunget att följa detta ramverk bokstavligt utan vissa tolkningar av teorierna är möjligt. Detta kan vara fallet då teorier och definitioner ibland kan saknas över området som ska undersökas.

Vi har valt att forma vår uppsats utifrån vad social ålder är och dess påverkan på ensamkommande flyktingbarn i mötet med det svenska samhället. Teorin om den sociala åldern är ingen välutvecklad teori. Därför har vi valt att även använda oss av andra teorier som vi anser har relevans och kan ge förståelse för den sociala åldern som fenomen. Pierre Bourdieus teori om habitus, fält och kapital belyser hur en identitet skapas och förändras beroende på i vilket socialt sammanhang den sätts i. Den sociala åldern är en del av människans identitet och kan därför på samma sätt tolkas utifrån Bourdieus teorier. Dessa teorier utgår från en klassaspekt och det kan tyckas svårt att studera dessa och bortse från denna aspekt, men i denna uppsats finns en önskan att göra exakt detta. Vi anser dock att klassbegreppet även kan appliceras på hur ett samhälle fungerar gällande majoritet och minoriteter.

En gemensam nämnare alla de ensamkommande flyktingbarn, som informanterna pratar om, har är att de gått igenom en eller flera kriser. Teorin om kris förklarar processen som individen går igenom när den upplevt en krissituation. Vi fann teorin relevant på grund av att vi anser att individer som går igenom kriser påverkas i avseendet mognad och social ålder.

I avslutande delen av avsnittet ”teoretiska utgångspunkter” framför vi hypoteser framställda utifrån de teoretiska utgångspunkter vi valt. Detta för att i ett senare skede kunna säkerställa att de teoretiska utgångspunkterna är applicerbara och styrker vårt resonemang angående den sociala åldern i den sammanfattande diskussionen.

Kvalitativa intervjuer

Uppsatsen utgår från den hermeneutiska tanketraditionen, vilket förklaras vidare under rubriken ”hermeneutisk analys”. Olsson och Sörensen (2007) påtalar att språket inom hermeneutiken ses som en väsentlig del för människans sätt att förklara sin förståelse och upplevelse av sin omgivande sociala verklighet. Utan språket kan inte människan förmedla sin förståelse av sina upplevelser. En människas förståelse formas av erfarenheter, historia och sociala sammanhang, och måste sättas in i sin helhet.

Vi ansåg därför att kvalitativa intervjuer var det bästa sättet att få svar på våra frågeställningar. Detta då vi ville utforska ett relativt nytt område i sin komplexa helhet och där språket kan sätta ord på den större förståelsen. Olsson och Sörensen (2007) beskriver den kvalitativa intervjumetoden som en metod på mikronivå där ett fåtal informanter ger sin djupgående bild av fenomenet som skall undersökas. Det råder ett närhetsperspektiv då forskaren och informanten genom samtal genomför intervjun. Den kvalitativa ansatsen har ett holistiskt perspektiv vilket innebär att intresset ligger i helheten. Kontexten och det sociala sammanhanget är av stor vikt för resultatet. Vi vill genom att intervjua personal på boende för ensamkommande flyktingbarn få en bild och ett mönster över hur den komplexa

situationen ser ut för barnen. Barnen möter en ny kultur, ett nytt land och har oftast genomgått traumatisk flykt och tidigare svårigheter i sitt hemland. Genom att se deras situation ur ett holistiskt perspektiv anser vi att vi på bästa sätt kan få svar på våra frågeställningar angående den sociala åldern.

Urval

Vi valde att rikta in oss på ungdomar i övre tonåren. Detta då mycket av identitetsskapandet sker i dessa åldrar vilket bekräftas av Elmeroth och Häge (2009). Vi ansåg även att barn i äldre tonåren har haft större möjlighet att förankra sitt hemlands ”särdrag” och hunnit skapa sin verklighet och sin förståelse utifrån dessa. Eliasson-Lappalainen m.fl. (2008) påtalar att det är av vikt att barnens perspektiv betonas. Detta måste dock övervägas om det handlar om barn som varit med om traumatiska upplevelser eller på annat sätt är i en utsatt position. Vi valde att inte genomföra intervjuer med ungdomarna av en rad skäl. Delvis har de varit utsatta för traumatiska upplevelser och för att genomgå kvalitativa intervjuer med dem ansåg vi att det först behövdes skapas ett förtroende med dem, vilket inte skulle fungera inom tidsramarna för denna uppsats. En annan faktor som påverkade vårt beslut var att språkkunskaperna skulle kunna bli ett problem då ungdomarna oftast inte vistats så länge i Sverige. Vi valde även på grund av detta att inte observera boendet då detta kändes som ett intrång i deras vardag. Enstaka observationer hade inte heller givit oss en helhetsbild utifrån vårt syfte med studien.

Vi sökte därför personal på boende för ensamkommande flyktingbarn att intervjua. Våra förhoppningar var att finna 4-6 informanter som arbetat med gruppen under minst ett halvår, gärna med socionomutbildning eller liknande. Vi ville hitta personal som arbetade på boenden där barnen skulle ha varit placerade under minst 3 månader, gärna under en längre period. Detta behövde inte gälla alla ungdomar, men gärna större delen av dem. Vi valde dessa kriterier av informanter då de skulle kunna ge en bättre helhetsförståelse av processen med ungdomarna. Genom utbildning ges även verktyg att kunna analysera och tänka kritiskt ur olika perspektiv. Vi lyckades uppnå dessa kriterier så när som på en informant, som inte har jobbat under ett halvår på boendet eller är färdigutbildad. Vi kände dock att informantens svar var av betydelse och stärkte andra

informanters bild av ungdomarna. Därför valde vi att inkludera denna informant i studien.

Då det på ett av boendena inte bor några flickor alls och på det andra boendet för närvarande endast bor två stycken flickor valde vi att utesluta flickornas situation ur denna studie. Å ena sidan ansåg vi att flickorna var för få för att representera gruppen ensamkommande flyktingflickor. Å andra sidan hade dessa två flickor en bakgrund och historia som skilde sig betydligt från pojkarnas. På grund av detta kunde vi inte bortse från deras kön och enbart benämna dem som ”ungdomar” tillsammans med pojkarna. Detta gjorde att vi valde att utesluta flickorna ur studien och fokusera på pojkarna.

Kontakt med verksamheterna

Vi tog kontakt med verksamhetschefer på olika boenden för ensamkommande flyktingbarn i Skåne via e-post och telefon. Till en början hade vi svårt att få kontakt med intresserade då de inte svarade i telefon eller på e-post. Vi tror detta beror på tidsbrist, men då ingen kontakt har kunnat nås, kan inget konkret svar ges. Slutligen fick vi kontakt med en verksamhetschef över ett transitboende för

ensamkommande flyktingbarn som var intresserad av att vara delaktig i vår undersökning. Boendet passade även mycket väl in på våra urvalskriterier. På detta boende visade det sig att personalen hade ett lite svalt intresse. Delvis då det inkommer mycket förfrågningar angående intervjuer till uppsatser och att de var frågande till utkastet vi givit angående frågeställningarna och syftet med uppsatsen. I detta utkast hade vi delvis haft fokus på den biologiska åldern och om de ensamkommande flyktingbarnen uppger rätt biologisk ålder vid ankomsten till Sverige. Efter samtal med verksamhetschefen och förtydligande att huvudsyftet med studien handlade om den sociala ålderns påverkan fick vi två intervjuer med personal på boendet. Dessutom ställde även verksamhetschefen upp för intervju. I efterhand kan vi reflektera över vår bristande förberedning inför kontaktskapandet med verksamhetschefen. Den biologiska åldern hade egentligen inte någon

relevans för syftet med uppsatsen och borde därför inte ha varit med i frågeställningarna.

För att studien skulle få mer bredd tog vi även kontakt med en verksamhetschef för ett HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn. På detta boende fick vi intervjua två boendestödjare som kunde ge en bild av ungdomarnas process under en längre tidsintervall.

Etisk prövning

C-uppsatser som skrivs av studenter på Malmö högskola på grundnivå med empirisk angripning, skall genomgå en etisk prövning av den lokala

etikprövningsnämnden. Den etiska ansökningen innehåller information om uppsatsens grundidé och etiska resonemang. Även information till aktuell verksamhetschef skall ges. Påskriven samtyckesblankett där denne medger att personalen får vara delaktig i studien skall bifogas innan projektet kan starta. Utöver detta skall en samtyckesblankett bifogas som deltagarna senare skall få ta del av när intervjuerna genomförs. I samtyckesblanketterna skall det framgå att intervjuerna hanteras konfidentiellt. Med detta menas att inga namn på vare sig verksamhet, informanter eller personer kommer framgå i den slutgiltiga

uppsatsen. Materialet som inkommer från intervjuerna kommer innan dess hanteras endast av uppsatsskrivarna. Vi sände in och fick vår etiska prövning godkänd, sedan bokade vi in tider för intervjuer.

Intervjuguide

Detta avsnitt bygger på bilaga två. En viktig del i en kvalitativ intervju är att frågorna som ställs till informanterna är av relevans och att informationen som samlas in täcker de frågeställningar som studien syftar att besvara (Olsson & Sörensen 2007).

Davidson och Patel (1991) förklarar olika sätt att utforma sin intervjuguide på. Beroende på grad av strukturering av intervjuguiden får informanterna olika vidd i att själva tolka frågorna som ställs och hur brett svarsutrymme som ges. Låg grad av strukturering innebär att informanterna har större utrymme för egna tolkningar. Låg grad av standardisering innebär att frågorna inte behöver följa en

förutbestämd mall utan det finns en flexibilitet i de frågor som ställs till informanten.

Vi omarbetade frågorna vid ett flertal tillfällen och fick även feedback av vår handledare innan vi ansåg att intervjuguiden var färdig att användas. Vår

intervjuguide inleds med ett antal frågor med hög standardisering och

strukturering, då vi här vill få fram uppgifter om exempelvis ålder och hur länge informanten arbetat med ensamkommande flyktingbarn. Sedan flyter

intervjuguiden in i halv- till lågstandardiserade och strukturerade frågor. Vi har ett antal frågor vi vill ha svar på, men dessa behövde inte ha någon speciell form eller följd. Intervjuguiden fungerade mer som en checklista för att se att vi fått svar på de frågor vi önskar under intervjuns gång. Vi var dock öppna för informantens syn på fenomenet vi undersökte, och vaksamma för nya tankebanor som vi kanske inte tänkt på tidigare. På så sätt verkade vi för att inte skapa ett ledande

resonemang. Vi utgick från vissa fastställda tankebanor utifrån fenomenet, men vi belyste även detta ur en rad olika synvinklar för att få en bra helhetsförståelse. En del av denna uppsats bygger på att vi måste generalisera den ”typiska svenska tonåringen”. Vi har valt att inte lägga någon vikt vid att förklara vad vi menar med den ”typiska svenska tonåringen” i uppsatsen. Istället har vi under intevjuerna framfört vår bild av den svenska typiska tonåringen och gemensamt diskuterat den med intervjupersonerna. Därmed har vi uppnått en gemensam förståelse för fenomenet. Vi är medvetna om att var individ har sin speciella bakgrund, oavsett om den är född i Sverige eller i ett annat land. Vi menar dock även att

generalisering är ett sätt att få förståelse i ett större sammanhang. Detta, för denna studie, nödvändiga sätt att tänka har vi förklarat för informanterna vilket även de har utgått från ett visst generaliserande tankesätt när de besvarat frågorna. Informanterna betonade ofta under intervjuernas gång att det finns svårigheter med att generalisera och att de egentligen ser individen och inte kollektivet. Efter vår förklaring såg de dock även syftet med att generalisera i denna studie.

Intervjun

Intervjuerna cirka 60 minuter per informant och fyra av dem genomfördes på respektive boende. Den femte intervjun genomfördes på Malmö Högskola och även den tog cirka 60 minuter. Samtliga intervjuer spelades in med diktafon och det fördes även fortlöpande stödanteckningar. De två första intervjuerna

genomfördes av uppsatsskrivande nummer ett och resterande av uppsatsskrivande nummer två, den som inte intervjuade antecknade och fyllde på med frågor om denne ansåg att detta behövdes. Vi funderade på om det faktum att vi hade två olika intervjupersoner skulle kunna påverka resultaten som samlades in i intervjuerna. Men då båda uppsatsskrivarna är av samma kön, samma ålder och samma akademiska bakgrund ansåg vi inte att något problem förelåg.

Davidson och Patel (1991) ger exempel på intervjufrågor som bör undvikas. Det handlar om att inte ställa frågor som är för långa, har en ledande karaktär,

innehåller negationer, frågor som har en förutsättande klang och frågor som ställer två alternativ mot varandra. I detta avseende anser vi att vi i viss mån lyckades mindre bra. På grund av intervjuguidens delvis låga grad av standardisering fick vi som intervjuare större möjlighet att improvisera under intervjuns gång. Detta ledde till att vissa frågor blev för långa och till viss del mer ledande än önskat då vi försökte förklara vissa fenomen eller tankar. På grund av vi ville klargöra syftet med vissa frågor som inte tedde sig självklara för informanterna tog vi upp

exempel, vilket kan ses som ledande. Vid de tillfällen då dessa frågor, som skulle kunna uppfattas som ledande, ställdes var vi dock medvetna om det. Vår intention var att pröva vår hypotes om hur saker och ting skulle kunna förhålla sig och hur informanterna ställde sig till detta. Trots frågorna med den ledande karaktären märkte vi under intervjuerna att ingen av informanterna hade något problem med

att dementera våra hypoteser. Detta ser vi som ett tecken på att även

informanterna uppfattade som att ett brett svarsutrymme gavs och att ett stort utrymme för egna tolkningar fanns.

Eliasson-Lappalainen m.fl. (2008) skriver om en del fällor som kan uppstå under intervjuer som forskaren måste vara observant på. Dels kan det finnas svårigheter att intervjua yrkesverksamma om deras klienter, då dessa oftast redan har en formad bild av vad som forskaren söker efter. Denna bild kan ha skapats ur teoretiska perspektiv, verksamhetens regler och tidigare erfarenheter. Detta kallas även ”den dubbla hermeneutiken”. På detta sätt får forskaren fram resultatet utifrån den yrkesverksammas ”glasögon” i stället för att se verkligheten som den är. I vår studie anser vi inte att detta i sig måste vara något helt negativt, då de yrkesverksamma genom att titta på barnen ur ett större perspektiv kan få en större helhetsbild av processen ungdomarna genomgår. Vi är inte i studien ute efter den subjektiva upplevelsen hos barnen, utan funderar snarare kring om den sociala åldern är något som är relevant i sammanhanget. Vi har även haft ett brett perspektiv på våra intervjufrågor för att få ett helhetsperspektiv, varpå

informanterna fått framställa sina tankar utifrån en rad perspektiv. Vi anser därför att informanterna har fått utmana sin bild av fenomenet om en sådan skulle ha förekommit.

Olsson och Sörensen (2007) tar upp aspekten angående forskarperspektivet. Studien har ett syfte och utgår från en rad olika antaganden som framkommit av tidigare erfarenheter och kunskaper hos forskaren, detta kallas förförståelse. Denna förförståelse måste klart och tydligt förklaras för intervjupersonen och även senare för läsaren, så att studiens tolkning inte blir främmande eller vinklad. Hade detta genomförts skulle antagligen problematiken som förklarades i

föregående stycke till viss del kunnat undvikas. Om vi varit så tydliga med vår syn och tanke på fenomenet hade risken dock kunna varit att informanterna hade kunnat utesluta sina egna perspektiv och svarat på ett sätt som de trodde vi förväntade oss.

Eliasson-Lappalainen m.fl. (2008) skriver att det ibland kan vara svårt att

intervjua yrkesverksamma då de genom att svara på intervjufrågorna kommer till insikt om att arbetet de genomför inte är av tillräcklig kvalitet, och därmed intar en försvarsställning. Vi upplevde dock inte att informanterna intog en

försvarsställning utan att de istället hade en klar bild av sitt arbete och en trygghet i sin professionella roll.

En annan problematik som reflekterats över är informanternas konfidentiellitet då informanternas arbetsgivare var medvetna om vilka som skulle vara delaktiga i studien. Då det är ett begränsat antal informanter och verksamhetschefen kommer att ha tillgång till den slutgiltiga uppsatsen skulle det i praktiken kunna vara så att denne kan tyda vem som sagt vad.

Eliasson-Lappalainen m.fl. (2008) tar upp ytterligare en problematik och denna är att forska kring en grupp som faller utanför majoritetsnormen. Forskaren blir påverkad av denna norm och det som faller utanför den blir främmande och annorlunda. Ofta likställs detta med avvikande och dessa personers situation uppfattas som ett liv i nöd. Vi har i denna studie tagit sådana vinklingar när vi tänkt oss att de ensamkommande flyktingbarnen oftast varit utsatta för

de kommer till ett nytt land. Utöver detta har vi hela tiden haft i bakhuvudet att barnen stöter på en rad svårigheter när de möter Sverige inom en rad olika kontexter, allt från språk, kulturskillnader och den förväntade sociala ålderns påverkan. Genom att hålla detta perspektiv medvetet har vi sett till att inte vinkla intervjuerna eller uppsatsen på ett sådant sätt att vår föreställning är den

vedertagna sanningen.

Resultatbearbetning

När intervjuerna färdigställts så lyssnade vi igenom det inspelade materialet och renskrev anteckningarna, detta för att få en bra helhet av informationen som framkommit. Sedan valde vi att transkribera dem delvis, genom

meningskoncentrering. Enligt Olsson och Sörensen (2007) är detta ett sätt att bearbeta stora textmassor, genom att ta ut viktiga delar i intervjuerna och sedan korta ner meningarna. Vi gjorde detta då vi insåg vår tidsbegränsning men även för att göra texten mer enhetlig och överskådlig. Eliasson-Lappalainen m.fl. (2008) påtalar att det under transkribering av texter lätt kan hända att

informationen vinklas eller att viktiga delar går förlorade. Detta är något vi hade i åtanke när vi transkriberade texten.

Efter transkriberingen tematiserade vi texten genom att ytterligare bena upp information. Genom att se olika relevanta teman av vad som framkommit under intervjun kunde texten bli mer begriplig och hanterbar. Vårt mål har under hela resultatbearbetningen varit att hålla en så objektiv vinkel som möjligt. För att säkerställa att vi förstått informanterna rätt fick de sedan ta del av resultatet och möjlighet att kommentera eventuella fel i texten.

Resultatutvärdering

Utvärdering av en kvalitativ studie kan inte sättas in i generella kvalitetskrav. Det finns dock några riktlinjer som kan vara av vikt när studier kvalitetssäkras och utvärderas. Det går att titta på om informationen som samlas in ger svar på de syften och frågeställningar som funnits. Det är även av vikt att resultatet som framkommit är förståeligt för andra och på vilket sätt denna förståelse kan

användas, detta kallas resultatkvalité. Även hur resultatet i studien kan kopplas till tidigare teorier och forskning kan var ett sätt att säkerställa resultatkvalitén. Med detta menas hur väl forskarens tolkningar stämmer överens med verkligheten (Olsson & Sörensson, 2008). Vi anser att det empiriska materialet besvarar syftet och frågeställningarna som finns i det inledande kapitlet. För att säkra

resultatkvaliteten lät vi två utomstående läsa materialet. Dessa ansåg att det var lättförståeligt. Då vi fann att våra hypoteser utifrån teoriöversikten överensstämde med det empiriska materialet anser vi att även detta styrker resultatkvalitén.

Resultatanalys

I vår undersökning har vi valt att använda oss av både en abduktiv och hermenuetisk metod. Vi vill på detta sätt skapa en helhetsförståelse om den sociala ålderns inverkan på de ensamkommande flyktingbarnen i deras möte med det svenska samhället. Informanternas förståelse och syn på ungdomarna ses som en viktig empirisk del i studien. Samtidigt vill vi med hjälp av valda teoretiska utgångspunkter grunda vårt resonemang om att uppväxt, erfarenheter och kultur har stor påverkan på den enskilde individen när det gäller att forma sin sociala ålder. Uppsatsen utgår från frågeställningar där den sociala åldern som fenomen problematiseras och frågor angående hur denna påverkar barnen ställs. Den sociala ålderns påverkan på de ensamkommande flyktigbarnen är inget

välutforskat område. Vi ser dock ett samband mellan individers identitet och deras sociala ålder. Genom att belysa ungdomarna i ljuset av ovannämnda faktorer anser vi att vi kan på bästa sätt ge svar på våra frågeställningar.

Vi har valt att dela upp analysdelen i två delar, en abduktiv och en hermeneutisk, för att göra det så tydligt som möjligt för läsaren. På grund av att teorierna har förklarats dels i avsnittet teoretiska utgångspunkter och sedan kortfattat på nytt i den abduktiva analysen och även att källhänvisningar där finns tillhanda har vi valt att utesluta dessa i den hermeneutiska analysen. Detta har gjorts på grund av att vi haft för avsikt att i den hermeneutiska analysen sammanföra de teoretiska utgångspunkterna, empirin och vårt resonemang. Källor och vidare

begreppsförklaringar hade gjort att resonemanget i den hermeneutiska analysen hade blivit svår att följa för läsaren.

Abduktiv analys

Davidson och Patel (1991) tar upp hur teoribildningen i ett vetenskapligt arbete går tillväga. Här finns först det deduktiva resonemanget som utgår från teorier och principer varifrån hypoteser och begrepp föds. Utifrån en teori kan en förklaring ges av verkligheten. Motsatsen är den induktiva linjen som utgår från verkligheten och genom den finner forskaren svaret. Utifrån svaret formas därmed en ny teori om verkligheten. Olsson och Sörensen (2007) tar upp ytterligare en linje som kallas abduktiv. En abduktiv linje innebär att forskaren använder sig av en samspelad deduktiv och induktiv linje. Med andra ord så finns det en dialog mellan teori och verklighet när en förklaring av ett fenomen sökes. Vi kommer genom våra teoretiska utgångspunkter att utforska och fördjupa vår studie på ett deduktivt sätt. Informanternas sätt att se på fenomenet inhämtas med hjälp av kvalitativa intervjuer. Därmed skapas ett empiriskt underlag på ett induktivt sätt. Då vi för en dialog mellan de två olika linjerna blir utgången att vi följer en abduktiv linje i vår studie. Detta för att kunna nå en större och bredare förståelse för den sociala åldern som fenomen.

Hermeneutisk analys

Vår analys kommer vidare att utmynna i en hermeneutisk analys för att på så sätt vidareutveckla det som har framkommit från den abduktiva analysen. Olsson och Sörenssen (2007) menar att forskarens kunskaper och tidigare erfarenheter inte ses som något negativt inom hermeneutiken, utan som något som berikar studien. Det handlar om en växelverkan mellan informantens utsaga och forskarens perspektiv (subjektivitet). Det talas om den horisontella spiralen. När informationen som framkommit av intervjun bearbetas görs detta med en växelverkan mellan informantens ställningstagande och forskarens, mellan objekt och subjekt. Först går forskaren igenom intervjun som helhet, sedan plockas delar ut (teman). Dessa delar står för informantens perspektiv, vidare sätter forskaren sitt perspektiv på denna del. Meningen är att flera perspektiv skall få genomsyra varje del så att en ny helhet kan byggas upp och en vidare förståelse för fenomenet skapas. När forskarens och informantens olika perspektiv sammanfaller och ger en logisk förståelse av helheten når studien en horisontsammansmältning (Olsson & Sörensen 2007). Vi har tagit ut teman utifrån den abduktiva analysen, både från vad som framkommit ur informantens berättelser i intervjun och ur en analys via teoretiska utgångspunkter. Sedan har vi tagit dessa delar och tillfört vår tanke angående vad social ålder är och hur den kan ha påverkat de ensamkommande barnen i deras möte med det svenska samhället. Sedan har vi återskapat en helhet när vi gjort den hermeneutiska analysen av informationen. Vi har fört ett

resonemang för att beskriva hur situationen ser ut, utifrån vår tidigare kunskap, informanternas empiriska kunskap, teoretiska utgångspunkter och hur vår gemensamma horisontsammansmältning sedan ser ut.

Intern och extern validitet

En mycket viktig, faktor för att se över kvaliteten i en kvalitativ studie handlar om validitet (Olsson och Sörensson, 2008). DePoy och Gitlin (1999) förklarar att en uppsats med intern validitet innehar svar på frågeställningar som ger en korrekt bild av verkligheten. Den externa validiteten handlar om möjligheten att

generalisera resultatet över den studerade gruppen. I den hermeneutiska analysen framför vi svaret på uppsatsens frågeställningar. Vi anser att dessa svar har en intern validitet då de styrks med den abduktiva analysen. Den externa validiteten diskuteras i den sammanfattande diskussionen. Här framför vi vårt resonemang om varför vi anser att det finns en extern validitet.

Patel och Davidsson (1991) talar om att falsifiera eller införliva hypoteser. Om horisontalsammansmältningen stämmer överens med våra hypoteser kan vi

därmed införliva dessa. I den sammanfattande diskussionen prövas hypoteserna vi ställde i avsnittet teoretiska utgångspunkter. Eftersom hypoteserna till stor del införlivas kan detta ses som att den interna validiteten stärks.

RESULTAT

Till uppsatsen har personal från två boenden intervjuats. Det ena boendet är ett transitboende för ensamkommande flyktingbarn som har varit i kommunens regi sedan 2007. Boendet är beläget i en svensk storstad. Det andra boendet är ett HVB- hem för ensamkommande flyktingbarn, som även det bedrivs i kommunal regi sedan 2008, i en mindre svensk stad. Fem personer intervjuades till denna uppsats. Fyra av fem har avslutad högskoleutbildning inom socialt arbete eller International Migration and Ethnic Relations (IMER) och den femte är i slutet av sin utbildning på socionomprogrammet. De fyra som har avslutad utbildning har alla arbetat längre än ett år på respektive boende och tre av dem har arbetat sedan deras respektive boende öppnades. Den femte informanten har jobbat under en tid som timanställd på ett av boendena. Både män och kvinnor är representerade i informantgruppen.

Om inget annat anges är informationen i följande kapitel inhämtad från dessa informanter.

Transitboendet

Ett transitboende är ett boende där majoriteten av de ensamkommande flyktingbarn bor under sin första tid i Sverige som asylsökande, i väntan på beslutet från migrationsverket angående uppehållstillstånd. Det är meningen att barnen så fort som möjligt ska flytta till den kommun där de ska bo om det får uppehållstillstånd, den så kallade anvisningskommunen. På grund av bristen på anvisningskommuner stannar barnen dock ofta på transitboendet längre än tänkt (migrationsverket.se3, 29/4 2010). En informant menar att ungdomarna borde

stanna på boendet i några veckor. Dock stannar ungdomarna ofta där i tre till fyra månader. Ungdomarna på transitboendet som behandlas i denna uppsats kommer till största delen från Afghanistan. En något mindre andel är av somalisk

härkomst. Dessa är för tillfället de två dominerande grupperna. Vilka grupper som dominerar på boendet har över tid varierat. Tidigare har exempelvis ungdomar från Kurdistan och Irak även varit starkt representerade. På transitboendet finns tre avdelningar. Personalen som blev intervjuad för uppsatsen arbetade alla på en avdelning där det i skrivandets stund bor 18 ungdomar. På transitboendet bor det bara pojkar på grund av att lokalerna inte är anpassade till att ha ungdomar av båda könen boende där samtidigt. Det finns exempelvis inga enskilda duschar utan bara duschrum. Majoriteten av de flickor som kommer placeras istället i familjehem. Åldern på pojkarna är 13 till 17 år. Tidigare år har de nyanlända pojkarna ofta varit runt 17 år, men under den senaste tiden har fler och fler yngre pojkar varit representerade.

HVB-hemmet

Förkortningen HVB-hem står för hem för vård och boende. Ett sådant hem kan bedrivas i kommunal eller enskild regi. Personerna som bor på ett HVB-hem bör ha samma grundproblematik och inte skilja sig för mycket åt gällande ålder och mognad (socialstyrelsen, 29/4 2010). I denna uppsats syftar termen på ett HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn. Ungdomarna på HVB-HVB-hemmet som behandlas i denna uppsats kommer till största delen från Somalia och Afghanistan och några enstaka kommer från den irakiska delen av Kurdistan samt Sudan. På boendet bor för närvarande sex pojkar och två flickor. De är alla i åldrarna 14 till 18 år. Ungdomarna bor permanent på boendet, från det att de kommer till

kommunen tills de att de fyller 18 år eller gått ut gymnasiet. När ungdomarna kommer till boendet har de ofta inte fått beslutet från Migrationsverket angående det permanenta uppehållstillståndet än.

Ungdomarnas resa till Sverige och orsak till denna

Orsakerna till varför ungdomarna lämnar sina hemländer är varierande. En övergripande orsak är dock rädslan att bli indragen i pågående krig. De flesta av de afghanska ungdomarna lämnar sitt hemland på grund av förföljelsen som de blir utsatta för av talibanerna. Ungdomarna från Somalia flyr ofta på grund av att deras land har varit krigsdrabbat under en lång tid. Ungdomarnas resa till Sverige har ofta pågått i upp till sex månader och varit mycket problematisk. Många av dem har tillbringat lång tid i exempelvis Istanbul, Iran eller på Malta där de har levt som gatubarn och försökt få ihop mer pengar för att kunna fortsätta sin resa. Risken för att de blir utnyttjade sexuellt eller som arbetskraft är stor. Många av dem har tagit sig fram genom att åka under lastbilar, i gummibåtar eller ”fått hjälp” av olika människosmugglare.

”Det är de starka barnen som har tagit sig hela vägen till Sverige, de andra blir ofta fast på vägen, antingen innan de ens kommer till Europa eller någonstans i Europa.”

- informant 1

Barndom och familjeförhållande

Ungdomarna har oftast växt upp i stora familjer. Däremot har många av dem föräldrar eller syskon som har blivit mördade eller försvunnit redan i tidig

barndom. En stor del av ungdomarna har således ingen kontakt med sin familj. De som fortfarande har kontakt med sin familj har vanligtvis ett stort ansvar att

skicka hem pengar till dem från Sverige, då de av sina familjer redan anses vara vuxna. Familjen som är kvar i hemlandet kan ha en förväntning att Sverige ska betala ut större summor pengar som barnen kan skicka hem än vad som är realistiskt. Detta sätter stor press på barnen. Angående ungdomarnas barndom kom det i studien fram en del skilda uppfattningar. Några menade att ungdomarna inte har kunnat ha tillgång till den sortens barndom som vi i västvärlden anser vara en ”normal” barndom, utan att deras tid i stället gått åt till att jobba och hjälpa till med försörjningen i familjen.

”När ungdomarna pratar om sin barndom tycker jag att den verkar ha skiljt sig från min barndom. Jag tycker liksom att det verkar som om de har fått ta mer ansvar.”

- informant 5

En informant reflekterar över hur barndomen har präglat ungdomarna. Denne menar att många av dem har en ”förlorad barndom”. Om detta gör att de blir mer mogna ställer sig informanten dock skeptisk till eftersom denne anser att barn behöver sin barndom för att utvecklas. Informanten menar att det finns en önskan om att kunna ge ungdomarna deras barndom tillbaka. Detta är dock få förunnat och det är mest gällande de yngre barnen som det är möjligt. Andra informanter menade att vissa ungdomar har haft en barndom inte helt olik den svenska barn har. En sak de flesta informanterna nämnde var ungdomarnas intresse för fotboll, som verkar vara något som de tagit med sig från sina hemländer.

Religion och kärlek

De flesta av barnen är muslimer och kommer från religiösa familjer. Även i de fall då religion har haft en mindre betydelse för familjen så är de ofta uppvuxna i ett samhälle som genomsyras av religion. Majoriteten av barnen fortsätter utöva sin religion även i Sverige. En informant menar att synen på kärlek och giftermål som ungdomarna har med sig från sina hemländer är att de bör gifta sig och skaffa barn unga, innan de är 25 år. Ungdomarna menar att de till stor del skulle ha fått vara med och välja vem de skulle gifta sig med, men att inte gifta sig och skaffa barn alls hade inte varit ett alternativ i hemlandet. Många har även en medhavd tanke att giftermål är något som bör hållas inom släkten eller den utökade familjen. Samma informant menar dock att vissa av ungdomarna efter en tid i Sverige frångår denna uppfattning på grund av att de inser problematiken som kan uppstå när de skaffar barn med en nära släkting. Resterande informanter uppgav att de inte hade en så klar bild av ungdomarnas uppfattning gällande kärlek och giftermål. De menade dock att ungdomarna uttrycker att det i hemlandet hade varit självklart för dem att gifta sig innan de flyttar ihop med sin blivande fru eller man och att denna ska ha samma trosuppfattning. Två av våra informanter uppgav vid intervjutillfället att de är sambo men utan att vara gifta. Samma information har de samtalat om med ungdomarna vid upprepade tillfällen. Båda informanterna menar att ungdomarna har svårt att acceptera och förstå detta faktum och menar att det i deras hemländer skulle vara otänkbart. När en av intervjupersonerna berättade om sin levnadssituation för en grupp pojkar sa många att det var förbjudet.

”Jag berättade att när du träffar en tjej, kan du bo tillsammans med henne och prova. Det är en frihet. Ingen kan tvinga dig att gifta dig med någon. Så jag hoppas att de börjar acceptera det efter hand. I början kan det vara svårt för killarna eftersom de är uppvuxna med andra värderingar från sina hemländer.”

- informant 2

Skola och utbildning

Många av de ungdomar som kommer från Afghanistan har gått väldigt få eller inga år i skolan. Istället är det vanligt att de har åkt ensamma eller med någon avlägsen släkting för att jobba på exempelvis byggnadsarbetsplatser, soptippar och/eller fabriker i Iran. Anledningarna till att de har arbetat i Iran är för att tjäna ihop pengar till familjen, tjäna ihop till sitt eget uppehälle (i de fall då de inte har någon familj) och/eller för att samla ihop pengar till sin resa till Europa. De somaliska pojkarna har ofta en något längre utbildning än de afghanska. Många av dessa kan utöver sitt eget språk även prata arabiska och en del engelska.

Uppfattningen många av pojkarna har om skolan i hemlandet är att respekten för läraren är mycket stor. Eleverna fick exempelvis inte titta denne i ögonen och misshandel var mycket vanligt. Vid transitboendet läggs det stor vikt vid att ungdomarna så fort som möjligt ska börja på svenskundervisning. Denna undervisning bedrivs antingen på boendet eller som för närvarandet ute på en skola i kommunen. Pojkarna går då i en klass med mestadels ensamkommande flyktingbarn från sitt eget och andra boenden. Samtliga informanter på

transitboendet uppgav att ungdomarna sköter skolan väldigt bra och verkar intresserade av att lära sig svenska. En av informanterna säger:

”Nästan alla älskar att lära sig det svenska språket. De vet att det kommer underlätta för dem i framtiden.”

- informant 2

Informanterna menar även att ungdomarna verkar vara väldigt motiverade till att skapa sig ett bra liv i Sverige och att de är nyfikna på och ivriga att komma in i det svenska systemet. Vissa ungdomar uppger att de vill välja ett yrke som kan ge en bra framtid. Många av ungdomarna har varit barnarbetare, så det märks att de inte tar något för givet. En informant menar att barnen kommer från otrygga förhållanden och därför i Sverige söker största möjliga trygghet, även ur en ekonomisk aspekt. Dock menar informanterna att de så kallade ”dublinärendena” (se bilaga 1) kan vara svåra att motivera till att ta sig an den svenska kulturen och språkundervisningen på grund av att de riskerar att bli tillbakaskickade till sitt första vistelseland i Europa.

Vid intervjuerna av personalen på HVB-hemmet framkom dock en annan

uppfattning om ungdomarnas inställning till skolan. På HVB-hemmet har vissa av ungdomarna förutom svenskundervisningen även vissa ämnen på det lokala högstadiet eller gymnasiet. Informanterna menar att ungdomarnas inställning till skolan beror mycket på deras gode man (se bilaga 1). Utan ”morot och piska” från god man är det vanligt att barnen inte är intresserade av att gå i skolan. Tanken på sin framtid och utbildning är inget som hjälper dem att bli motiverade. En

informant förklarar att det kan vara på grund av att ungdomarna är väldigt långt efter i utbildningen, även om de har gått i skola under en längre tid i hemlandet. Ett exempel är när de somaliska ungdomarna, som vid ankomsten till Sverige anser sig ha goda kunskaper i engelska, möter det svenska skolsystemet. När de undervisas i det engelska språket tillsammans med svenska ungdomar märks det tydligt att deras kunskaper inte når upp till samma nivå som de svenska

ungdomarnas. De får sådeles ofta underkänt på proven och mister efter ett tag motivationen. En annan anledning till att de ligger efter i utbildningen är att ungdomarna på boendet har haft så mycket mer att tänka på än bara skolan, än många ungdomar som de nu går i samma klass som i Sverige.