Malmö högskola
Lärarutbildningen
Individ och samhälle
Examensarbete
10 poäng
Historieundervisning i ett
mångkulturellt klassrum
History – education in a multicultural classroom
Veronica Tiliander
Marie Engman
Lärarexamen 140 poäng
Historievetenskap och Lärande 140p Datum för slutseminarium 20070116
Examinator: Ulrika Holgersson Handledare: Mikael Ottoson
Innehållsförteckning
1. Inledning ... ...4
1.2 Frågeställning ... ... 5
1.3 Metod ... ... 6
1.4 Personpresentation ... ... 8
2. Teorier, Analytiska synsätt ... ... 9
2.1 Identitet... ... 9
2.2 Diskussion ... ... 10
2.3 Kultur ... ... 11
3. Politiskt synsätt ... ... 12
3.1 Historiemedvetande och kulturellt kapital ... ... 12
3.2 Diskussion ... ... 14
3.3 Barnens rättigheter ... ... 15
3.4 Citat ur kursplanen för SO ... ... 15
3.5 Skolans värdegrund och uppdrag ... ... 16
3.6 Skolans uppdrag ... ... 16
3.7 Möte mellan skola och samhälle ... 17
3.8 Diskussion ... ... 17
4. Inför vår undersökning... ... 18
5. Vår undersökning... ... 19
5.1 Fråga 1... ... 19 5.2 Diskussion fråga 1... ... 20 5.3 Fråga 2... ... 21 5.4 Diskussion fråga 2... ... 22 5.5 Fråga 3... 23 5.6 Diskussion fråga 3... ... 23 5.7 Fråga 4... ... 24 5.8 Diskussion fråga 4... ... 256. Analys ... ... 26
7. Gemensamma referenser... ….. .... 30
8. Utvecklingsmöjligheter i uppsatsen... ….. .... 30
9. Diskussionsavsnitt och sammanfattning …. .. .... 32
10. Slutsats ... 34
11. Litteratur och tryckta källor ... ... 35
11.1 Otryckta källor... ... 35
11.2 Respondenter………35
1.
Inledning
I vårt arbete vill vi försöka ta reda på medvetenheten hos lärarna gällande elevernas kulturella bakgrund. Vad betyder lärarnas medvetenhet eller icke-medvetenhet för elevens identitetsbildande? Med de politiska menar vi bland annat styrdokument för grundskola och Barnens Rättigheter som är från Genèvekonventionen, pedagogiska riktlinjer styrda uppifrån (regering). Den analytiska aspekten är teorierna som kommer från den vetenskapliga pedagogiken. Inledningsvis i arbetet skriver vi hur begreppen identitet och kultur definieras. Vi har då främst lutat oss mot Caroline Ljungbergs, IMER, Malmö högskola, doktorsavhandling och Nader Ahmadi, docent i sociologi och arbetar på Stockholms universitet, som båda har utarbetat teorier i dessa ämnen. Vi har även använt oss av Annick Sjögren som är docent i etnologi och dekan för lärarutbildnings - och utbildningsvetenskapsnämnden vid Södertörns Högskola. Vi bygger ut resonemangen med hjälp av bland annat rapporter från skolverk och Integrationsverk, samt andra författare som skrivit om ämnet. Dessa författare är; David Mellberg Det är inte min historia!, Oddbjörn Evenshaug & Dag Hallen Barn- och ungdomspsykologi, Magnus Hermansson Adler, Historieundervisningens byggstenar, Vi menar att begreppen identitet och kultur bör tydliggöras för att kunna gå vidare i vår undersökning.
Tänkt scenario kan vara att den kris familjerna varit i, som ligger bakom och varit under flykten, tänker vi borde påverka barnens identitet. När väl familjen installerat sig i Sverige, kanske de upptäcker att här är det andra livsvillkor än vad de är vana vid. Om familjen har levt i patriarkalisk tillvaro tidigare, kan det innebära stora förändringar för familjen här. Kvinnan som tidigare varit hemma och vara den omvårdande, kanske får arbete. Mannen som varit familjeförsörjaren kanske blir utan arbete, trots akademisk utbildning. Om barnen i familjen går i skolan, kan det innebära att de snart tar in nya värderingar och lär sig snabbt det svenska språket. Det scenario vi nu målat upp kan innebära stora förändringar i rollfördelningen i familjen. Det kan även leda till identitetskriser för de inblandade. För den patriarkaliska mannen, tror vi, att kan det vara svårt att inte vara den som försörjer, eller att kunna förmedla sig med sin omgivning. Inom sjukvården och i skolan tar man i bästa fall in tolkar för att kunna ha en bra kommunikation, men när mannen kanske vill reklamera en vara i affären eller lämna in bilen för service kan det bli svårt. Att ha barnen med som tolkar kan troligen upplevas som att underminera auktoriteten. Men för barnen kan det sannolikt även
innebära en identitetskris fast ur ett annat perspektiv. Att agera tolk för sina föräldrar kan vara att ge barn ett ansvar de inte är mogna för. Det kan även innebära en svårighet att se sina föräldrar i helt nya roller. Med det här i åtanke började vi fundera på vikten av att stärka elevernas identitet och självkänsla i klassrummet.
1.2 Frågeställning och syfte
Vårt syfte med arbetet är att undersöka hur ett antal lärare från Malmö och en kranskommun jobbar för att stärka elevernas kulturella identitet. När vi började resonera kring vårt arbete, kom vi fram till att vi båda hade funderingar kring huruvida våra elevers kulturella bakgrund blir synliggjorda i historieundervisningen. Då väcktes intresset kring identitet och kultur och hur det hänger ihop. Detta blev snart en utgångspunkt för våra frågor. Vidare ledde våra tankar oss till att undersöka om elevernas kulturella identitet blir bekräftade i historieundervisningen. Vår hypotes är att elevernas kulturella identitet ej blir bekräftad i historieundervisningen, snart blev det tydligt för oss att det var här vi skulle söka efter vår frågeställning. Den lyder som följer: Hur arbetar några lärare i Malmö och en kranskommun för att stärka elevernas kulturella identitet i historieundervisningen?
1.3 Metod
Vi har valt att göra en kvalitativ undersökning, då vi vill få fram lärarnas inställning och tankar i ämnet.1 Inledningsvis var vår tanke att skicka ut enkäter till två olika skolor, detta för att vi skulle få både den kvalitativa och kvantitativa delen med i arbetet. Enkäten innehöll några sorteringsfrågor, samt fyra djupgående frågor som blev för omfattande, så vi var tvungna att tänka om och intervjua lärarna istället. Resultatet blev att vi arbetade om enkätfrågorna till intervjufrågor (se bilaga 1) och tog med oss bandspelare till de två olika skolorna som vi presenterar längre fram.
Vår tanke har varit att definiera orden identitet och kultur ur politisk – och analytisk synvinkel. Från början hade vi som mål att ställa det politiska mot det analytiska och vår undersökning (lärarnas arbetssätt) mot varandra, detta för att se om det finns harmonisering mellan de olika synsätten. Men vi insåg snart att det var en uppgift vi inte kunde ro iland med, därför ändrade vi snart våra ambitioner till att inte ställa dem mot varandra. De olika benämningarna har vi dock valt att ha kvar i texten. När vi definierar begreppen identitet och kultur gäller detta samtliga elever, men under arbetets gång har vi lagt huvudsaklig fokus på invandrarna – men senare även flyktingarna.
Vi lärde oss snabbt att det var svårt att få våra respondenter att hålla sig till frågorna, detta försökte vi med hjälp av följdfrågor avhjälpa. Vi lyckades tyvärr inte få tag på respondenter som hade SO som sitt huvudämne, men eftersom samtliga lärare undervisade i historia kunde de ändå ge svar på våra frågor. Men å andra sidan är historieämnet svårt att särskilja från SO – blocket. Ren ämnesundervisning, som vi uppfattat det på våra partnerskolor, sker sällan förrän i de senare åren. Men det kan ha varit anledningen till att flera av lärarna gärna lät bli att svara direkt på frågorna utan svävade ut. En annan anledning till att svaren inte blev tydliga kan ha varit att våra frågor var väldigt öppna. Validiteten på svaren hade varit större, om frågorna vi ställt hade varit mer konkreta.2
Vi valde att göra intervjuerna tillsammans, då vi fungerar bra ihop och kan komplettera varandra. Tillsammans finns det en möjlighet att se och reflektera över olika saker och där det behövs ställa olika följdfrågor.3
1
Trost, Jan, ”Kvalitativa intervjuer”, Lund, 2005, s. 12
2
Trost, Jan, ”Kvalitativa intervjuer”, Lund, 2005, s.113
Respondenterna fick själva vara med och avgöra om vi fick spela in intervjun, det var ingen som nekade till att vi ville använda denna metod. Några tyckte trots allt det var lite genant, men när intervjun väl kommit igång och de flesta pratade upprymt om sin profession, tycktes bandspelaren vara bortglömd. När intervjuerna var gjorda skulle data bearbetas, det var något som tog längre tid än vi trodde. Det visade sig snart att lyssna, skriva, höra allt, tolka det som sägs och mycket annat inte var det lättaste vi genomfört. Metoden är dock ett bra sätt när det behövs gå tillbaks i intervjun och lyssna på i vilka sammanhang saker sägs och hur. Men även att försöka få ett sammanhang i deras svar när de inte längre höll sig till själva frågan utan svävade ut en del var också det en utmaning. Det var ett stort arbete med renskrivningen av det inspelade materialet för att sedan bearbeta det på det sätt vi tänkt.
Våra respondenter är samtliga kvinnor, detta för att vi inte lyckades få någon man till att delta i intervjun. Samtidigt kan det vara representativt för hur det vanligen ser ut ute i skolor där kvinnor är överrepresenterade. Enligt skolverkets rapport fanns det 2005/2006 93 873 verksamma lärare varav 69 687 var kvinnor och 24 186 var män.4
De båda skolor våra respondenter arbetar på har en hög andel invandrare. Detta kan man läsa om i Integrationsverkets bok ”Fickfakta – Statistik om integration” då de finns med i statistiken med högst andel invånare som är utrikesfödda.5 Lärarna och skolorna har vi valt att avidentifiera på ett sätt där vi inte nämner de vid namn. Den ena skolan ligger i Malmö, den andra ligger i en av kranskommunerna och båda byggdes under 70-talet. Skolornas verksamhet idag är följande; den ena är förskoleklass - år 6, den andra är förskoleklass – år 9. Skolorna har en eller flera förberedelseklasser där barn som nyss flyttat hit har en chans att lära sig det svenska språket, därefter placeras de ut i klasserna.
4
www.skolverket.se 061207 kl.9.30
1.4 Personpresentation
Person 1
Hon är 60 år och har en mångårig erfarenhet av läraryrket på många olika områden; 1 – 9 lärare, assistent till ett autistiskt barn och nu arbetar hon i förberedelseklassen. Tidigare har denna kvinna arbetat i flera olika skolor och i olika städer, men nu arbetar hon i en skola i kranskommunen.
Person 2
Denna kvinna är 54 år och har arbetat som lärare i mer än 30 år. I den kranskommunskolan hon är på nu har hon arbetat i mer än 20 år. Innan det arbetade hon med förståndshandikappade barn i Malmö och därefter i en så kallad skolmognadsklass i den kommun hon är i nu. Hon arbetar i år 1-3.
Person 3
Hon är 30 år och har varit verksam lärare i fem år. Innan hon kom till kranskommunskolan, där hon är resurslärare i år 1-6, var hon springvikarie i Malmö.
Person 4
Hon är 54 år och har arbetat som lärare sedan 1971 och har hela tiden arbetat i samma stadsdel i Malmö. Sedan 1985 har hon arbetat i samma skola i klasserna 1-3.
Person 5
Hon har arbetat som lärare i 30 år varav 27 år i samma skola i Malmö som kvinnan ovan. Denna kvinna arbetar i år 1-6, men mestadels i 1-3. De första åren arbetade hon i en liten byskola i Blekinge.
2 Teorier,
Analytiska synsätt 2.1 IdentitetFör vår uppsats har begreppet identitet blivit centralt då historieämnet ger oss svar på dåtid – nutid – framtid, vilket hör ihop med identitetsbildandet. Med historiemedvetenhet kan vi analysera det som varit och det som kommer att hända för att kunna leva i nuet. Här nedan presenteras identitetsbegreppet utifrån fyra olika forskares synvinkel.
Annick Sjögren menar i sin artikel ”Kulturens roll i identitetens byggande” att identiteten bildas i människans handling och av egenskaper, men även i samspel med andra. I det sistnämnda menar Sjögren att det är när man speglas i andra, deras reaktioner och mottagande av det jaget man sänder ut som identiteten byggs ut. Människor som gått igenom ”invandrings – och utvandringsprocessen” kan behöva stort mentalt och psykologiskt arbete för att kunna bygga upp sin identitet i det nya landet.Begreppet identitet kan även beskrivas med den upplevelsen man har av sitt jag som en levande varelse, att det finns en tydlig gräns mellan andra och jaget. Identiteten ger människan en grund att stå på.6 Detta anser vi vara viktigt för grundtryggheten och möjligheten att etablera sig i samhället.
Begreppet identitet kan enligt Nader Ahmadi i sin artikel ”Om jaguppfattningens betydelse för tolkningen av sociala normer” delas upp i två grupper; Självidentitet är där vi själva mentalt identifierar oss med våra självbilder och hur vi känslomässigt ställer oss till detta. Det står i proportion till den sociala identiteten som innebär att andra har en uppfattning om hur vi är och beter oss d v s hur de ser på oss och förväntar sig att vi ska uppträda.7
Identitetsutforskning, som Evenshaug & Hallen Barn- och ungdomspsykologi har valt att kalla personens jakt på det egna jaget, kan bli en smärtsam resa för många unga. Finner man inte det egna jaget kan ungdomen bilda sig en ”negativ identitet” som i värsta fall kan leda till att ungdomen blir det svarta fåret och i sin tur kan leda till bland annat kriminalitet eller annat oönskat beteende. Ett negativt jag är bättre än inget jag alls.8 Även Ahmadi hävdar att många invandrade ungdomar eller barn till invandrare inte vet till vilket samhälle de ska identifiera sig med och hamnar i en situation där de inte tillhör vare sig föräldrarnas gamla
6
Sjöberg, Annick, Ungdom, kulturmöten, identitet, ”Kulturens roll i identitetens byggande”, Stockholm, 2003, s. 19
7 Ahmadi, Nader, Ungdom, kulturmöten, identitet, ”Om jaguppfattningens betydelse för tolkningen av sociala normer”
i Ahmadi, Nader, Stockholm, 2003, s.72
samhälle eller det nya landets samhälle. Detta kan i sin tur leda till frustration som de visar genom att slå bakut mot samhället. Ahmadi kallar dessa människor för ”varken – eller - människor”.9
Vi tänker att när de invandrade ungdomarna/födda i Sverige med invandrade föräldrar ska skapa sig en identitet är det ofta i första hand föräldrarnas etniska identitet, normer och värderingar som de tar till sig. Men i mötet med den svenska kulturen vill de gärna även kunna identifiera sig med den. Det talas om att dessa ungdomar har svårt att komma till ro med någon av de kulturella identiteterna och blir därför splittrade, men de kan också betraktas som brobyggare mellan de olika kulturerna. Tyvärr kan detta dock leda till en tonårskris om de tillhör en minoritetskultur.
För att kunna veta sin plats och ha en fast punkt i tillvaron krävs det att man har en identitet. Denna är också viktig då man i möten med andra människor ska veta sin roll och kunna känna tillhörighet med sin omgivning. 10 I boken ”Barn- och ungdomspsykologi” talar de om begreppet socialisering som en viktig del av ett barns utveckling. Barnen växer upp och blir mer eller mindre påverkade av andra i sin omgivning. De lär sig på detta sätt saker om kultur och samhälle där det finns vissa regler, riktlinjer och värderingar att följa. Denna del av utvecklingen kallas socialisering. Detta görs omedvetet men är ändå en viktig del i deras utveckling. Det diskuteras vidare i boken att bl a identifieringsbildningen och självständighet kräver en socialisering där både samhälle och kultur har betydelse. 11 Vi kommer att förtydliga begreppet kultur längre fram i vårt arbete.
2.2 Diskussion
Vi har nu definierat begreppet identitet med hjälp av olika teoretiker och vi kommer att föra en kort diskussion om begreppet identitet. Evenshaug & Hallen gör gällande att det kan vara svårt för alla att växa upp och forma den identitet som är så viktig att bära med sig i livet. Har eleverna haft upplevelser som kan göra deras identitetsbildande mer komplicerat, får vi pedagoger som representanter för det officiella samhället, bemöta och vägleda eleverna i deras sökande efter det egna jaget. Vidare hävdar Evenshaug & Hallen, Ahmadi och Sjögren
9
Ahmadi, Nader, ungdom, kulturmöten, identitet, ”Om jaguppfattningens betydelse för tolkningen av sociala normer”, Stockholm 2005, s.72
10 Ahmadi, Nader, ungdom, kulturmöten, identitet. ”Om jaguppfattningens betydelse för tolkningen av sociala normer,
Stockholm 2005, s.72
om svårigheterna att hitta rätt, om det finns olika levnadsmönster i hemmet och närmaste omgivningen som till exempel i skolan, fotbollen etcetera. De olika budskapen kan störa den trygghet och stabilitet som är så viktigt vid identitetsbildandet, socialiseringen kan då försvåras. Barnet kan reagera olika på detta, men i värsta fall kan det sluta i kriminalitet och att de söker sig till grupper som bekräftar deras person, om än negativt. I vår vidare undersökning kommer vi att använda begreppet identitet såsom Annick Sjögren lägger fram det, det vill säga vad vi gör och vår inställning till det, men även speglingen i förhållande till andra. Pedagoger i skolan bör vara medvetna om att identitetsbildandet är en svår process, framförallt för människor som inte har så mycket trygghet runt om sig. Nästa kapitel i vår undersökning kommer att definiera begreppet kultur och vad det betyder både för gruppen och för den enskilde individen.
2.3 Kultur
Vi anser att kulturen är en viktig del av ett barns uppväxt, denna kultur påverkar hur vi tänker, agerar och hur vi bedömer andra människor och även hur vår identitet formas. Eftersom vi tidigare tagit upp identitetsbildandet blir det viktigt för oss att förklara vad kulturen betyder för individen och gruppen.
Kulturbegreppet är ett begrepp som är svårt att använda, diskuterar Carolina Ljungberg i sin doktorsavhandling Den svenska skolan och det mångkulturella - en paradox. I avhandlingen tar hon upp att gränserna är flytande mellan t ex kultur och religion. Det blir ett problem när man använder sig av ordet kultur; att ordets betydelse ändras beroende på vilka perspektiv som finns. Kultur är något som under tid har byggts upp och på ett osynligt plan blivit en del av att leva i till exempel en grupp. Alla som bor och lever i en kultur kan känna igen sig i det vardagliga livet med andra människor. Nackdelen med detta, fortsätter Ljungberg, är att den kollektiva identiteten inte kan ta fram den enskilda individens personlighet, utan det blir en generell uppfattning om till exempel en hel grupp. Vidare tar hon också upp motsatsen, att det är mötet med det kollektiva som får den enskilde individen att synas.12 Med det anser vi att individen har en möjlighet i grupp att lyfta fram personliga egenskaper som till exempel ledarrollen. Men det kan även handla om att de olika individerna kan känna styrka i gruppen då den för fram den personliga utvecklingen. När ett barn växer upp i en grupp, formas barnet efter den kultur gruppen lever i, värderingar och livsmönster, så kallad socialisation som vi skrev om under rubriken identitet. Detta sker i möten med människor i barnets
närmiljö och sker mer eller mindre medvetet. Det görs genom att det lilla barnet imiterar och identifierar sig med närstående personer och när barnet blir äldre får de andra förebilder att identifiera sig med. Så som lärare och mediapersonligheter till exempel.13
Det vi just har beskrivit kan även liknas vid ett kulturellt kapital som vi kommer att beskriva i kommande stycke. Identitet och kultur är också ett politiskt synsätt, därför kommer vi ur ett politiskt synsätt ta upp dessa begrepp. Pedagogerna har bland annat styrdokument att följa, men Sverige har även skrivit på barnkonventionen som därför bör inverka på det pedagogiska arbetet, samt direktiv från regering och integrationsverket. Samtliga tar vi upp i följande sidor.
3. Politiskt synsätt
3.1 Historiemedvetande och kulturellt kapital
I följande teoridel går vi nu över från analytiska till politiska synsätt. Med politiska synsätt menar vi att det är det sätt pedagogerna bör se på undervisning, barn och våra styrdokument utifrån till exempel regeringens riktlinjer.
Hermansson Adler skriver i sin bok Historieundervisningens byggstenar att varje människa bär på ett kulturellt kapital, vilket innebär seder, vanor, smaker, språk och kunskaper som är knutna till positioner i samhället. Har man ett rikt kulturellt kapital har man även redskap för att kunna förstå och påverka sin plats i samhället. Historieläraren behöver fundera på vilket kulturellt kapital och historieidentitet han vill ge eleverna. Om läraren ger eleverna redskap att kunna analysera sin situation och förändra den, om eleven vill – senare i livet för arbetsmarknaden till exempel.14 Vi anser att om skolorna arbetar för detta skulle vi ha en jämlik skola och våra elever skulle ha jämlika förutsättningar ute i livet.
När barnen föds har de bara några grundläggande funktioner. Kulturen omformar detta under uppväxten till att omfatta nya och ”högre mentala funktioner”. För att kunna använda dessa funktioner är det enligt Evenshaug & Hallen varje kultur som förser eleven med nödvändiga verktyg för att kunna användas i livet. Författarna fortsätter exempelvis med minnesförmåga och olika strategier för att komma ihåg saker. Några har penna och papper och måste skriva ner för att komma ihåg, andra har förmågan att kunna memorera utan att skriva ner. Vidare
13
Evenshaug, Oddbjorn & Hallen, Dag, Barn- och ungdomspsykologi, Lund, 2001
tar Evenshaug & Hallen upp att den mänskliga kognitionen är socialt och kulturellt betingad eftersom kulturen inte bara lär ut hur vi ska tänka utan även vad. Med andra ord är det sociokulturella sambandet av vikt för allas utveckling.15
I Sverige har vi många kulturer som lever nära varandra, framför allt i våra storstadsregioner. I olika kulturer läggs fokus på olika historiska fakta, det gör att människor tolkar historiska händelser olika. I mötet med alla elever med dess olika historiemedvetande behöver läraren, menar David Mellberg i sin artikel ”Det är inte min historia!”, förstå och involvera elevens livssituation i undervisningen. För att kunna utveckla elevens attityd måste undervisningen vara sådan att eleven inte känner sig indoktrinerad eller övertalad. Läggs fokus på historiemedvetande och historiekultur så undviks att elever känner sig förbigångna eller nedtryckta.16 Mellberg menar att det är viktigt att eleven blir bekräftad i sitt historiemedvetande. Blir inte eleven bekräftad kan det hända att eleven inte blir speglad vare sig i klassrummet eller hemma. Risken kan då bli att eleven tappar intresset för historia eller att det blir ett pluggämne.17 Själva speglingen, det vill säga att vi speglar oss i andras reaktioner på oss (egenskaper och handlingar), är en del i bildandet av jagbilden. Barnet kommer att söka sig till människor som bejakar deras självuppfattning.18 Här anser vi att om eleverna inte blir bekräftade i sin kulturella och historiska bakgrund att ett utanförskap kan födas. ”En individ som har problem med sin identitet har också problem med sin historiska berättelse, eller tvärt om”. Studier visar att invandrartonåringar ofta får problem med att hitta sin identitet19. Det är nödvändigt att sätta in fakta i sitt rätta sammanhang och knyta an till elevernas verklighet. Det är viktigt att eleven har något (gemensamma referenser, Veronica och Maries anmärkning) att knyta an de nya kunskaperna till. Har inte eleven det, blir fakta eller informationen utan mening. Detta kan göra eleven förvirrad.20 Med gemensamma referenser menar vi att man kan finna något som har med deras verklighet att göra; det kan vara filmer som barnen har sett, böcker de läst eller något som förekommer i deras vardag, något som många känner till och kan referera till, som vi skriver om i fråga 2 i vår
15 Evenshaug, Oddbjörn & Hallen, Dag, Barn- och ungdomspsykologi, Lund 2001, s.135 16
Mellberg, David, ”Det är inte min historia!”, i Karlsson, Klas-Göran & Zander, Ulf, Historien är nu, Lund, 2004, s.317f
17 Mellberg, David, ”Det är inte min historia!”, i Karlsson, Klas-Göran & Zander, Ulf, Historien är nu, Lund, 2004,
s.321
18 Evenshaug, Oddbjorn & Hallen, Dag, Barn- och ungdomspsykologi, Lund, 2001, s.410
19Mellberg, David, ”Det är inte min historia!”, i Karlsson, Klas-Göran & Zander, Ulf, Historien är nu, Lund, 2004,
s.321
undersökning.
3.2 Diskussion
Elevens kulturella bakgrund är något som påverkar deras intresse för skolan. Alla elever måste kunna hitta något i skolan som berör dem, det kan då vara att just hitta historiska paralleller kopplade till de individer som finns representerade i klassrummet. Känner de att deras kultur är något som är tillräckligt betydelsefullt att ta upp i skolan blir den mer intresseväckande. Med detta menar vi inte bara eleverna som på något sätt har en invandrarbakgrund, det gäller alla elever. Vi lever i olika verkligheter. Ljungberg anser, som vi tidigare nämnt, att betydelsen av kultur är olika beroende på vilket perspektiv man har. Mellberg avser detsamma, när han skriver att man tolkar olika historiska händelser på olika sätt. Lärarens roll är att ge fler intryck och att vidga perspektiven på ett så objektivt sätt som möjligt utan att eleven känner att den blir indoktrinerad. Mellberg menar även att eleverna behöver bli bekräftade och speglade för att stärka identiteten. Detsamma står i vår värdegrund som vi kommer in på längre fram. Evenshaug & Hallen håller med om att speglingen stärker identiteten. Hermansson Adler lägger fram att om man har ett rikt kulturellt kapital kan individen se sina möjligheter och därmed påverka sin livssituation. Därmed menar vi att kultur och identitet är synkroniserade med varandra. Vågskålarna väger lika. Det värde vi lägger i begreppet kultur är så som Ljungberg beskriver, att det är något som under tid byggts upp och blivit en del av hur den gruppen lever. Evenshaug & Hallen utvecklar detta med att vi under socialiseringen tillägnar oss värderingar och livsmönster under vår uppväxt.
Det vi diskuterat innan i arbetet är tankar från den analytiska sidan, i följande del av vårt arbete tar vi upp vad de politiska auktoriteterna säger om bland annat elevernas rättigheter och skyldigheter. Här har vi valt att ta upp Barnkonventionen, Skolans värdegrund och uppdrag och även rapporter från Integrationsverket.
3.3 Barnens rättigheter
Sverige har, år 1990, skrivit på FN:s Barnkonvention och den gäller barn i hela världen som är under 18 år. När ett land har skrivit på denna konvention har man lovat att följa alla dess bestämmelser. I boken Mina Rättigheter står det bland annat att läsa; alla barn är lika värda och du inte får diskrimineras på grund av utseende, kön, språk, religion, åsikter med mera. Alla barn har även rättighet att gå i skolan och bland annat lära sig respekt för mänskliga rättigheter och andra kulturer. Ett barn som har tvingats fly från sitt eget land har samma rättigheter som andra barn i det nya landet. Vidare står det att varje barns tankar och tro skall respekteras. Tillhör barnet en minoritet har den rätt till sitt språk, sin kultur och sin tro.21
3.4 Citat ur kursplanen för SO.
• Syftet är att stimulera till reflektion över mänskligt tänkande och handlande och över företeelser i samhället, att stärka beredskapen att överblicka den egna och andras livssituation, att öka tryggheten i den egna identiteten samt att ge kunskaper om hur vårt samhälle är baserat på etnisk och kulturell mångfald,
• undersöker och förstår samhälleliga samband och sammanhang i nutid och förfluten tid samt reflekterar över vad dessa kan innebära för framtiden,
• förstår centrala begrepp som gör det möjligt att på ett självständigt sätt söka, bilda och använda kunskap om samhällsfrågor,
• utvecklar en tilltro till sin egen förmåga att påverka och en vilja att hävda demokratiska värden samt blir förtrogen med sina rättigheter och skyldigheter som medborgare i ett demokratiskt samhälle,
• utvecklar respekt för andra människors ställningstaganden men uppmärksammar och tar avstånd från sådana som innebär förtryck och kränkningar,
• gör det till en vana att i sitt handlande ta hänsyn till allas lika värde och rättigheter, oberoende av exempelvis kön, klass och etnisk tillhörighet 22
21
”Mina Rättigheter”, Barnkonventionsgruppen 1992, Jönköping, 1998, s. 12, 18, 24f
3.5 Skolans värdegrund och uppdrag
Skolans värdegrund är viktig för den ingår i den pedagogiska diskursen och något som varje pedagog bör vara väl insatt i.
När vi nu har tittat på barnens rättigheter och en del av kursplanerna för SO går vi vidare och tittar på vad styrdokumenten säger, samtliga står för en politisk del i vår uppsats. Under rubriken Grundläggande värden (Skolans värdegrund och uppdrag) går det att läsa att skolans uppgift är att eleverna ska hitta sig själva och sin egen tro (”skolan ska vara icke – konfessionell”), detta för att de ska kunna komma ut och verka i samhället under eget ansvar. Vidare under rubriken Förståelse och medmänsklighet diskuteras den internationalisering som vi i vårt svenska samhälle strävar efter och att vi rör oss mellan olika länder väldigt mycket. Det ökar behovet av att veta och förstå de många olika kulturer som finns i världen. Man ska förstå och vara medveten om både sitt eget kulturella arv men även ha en medvetenhet om andras kulturer. Medvetenheten om det egna arvet bidrar till en trygg identitet, vilket ska leda till en mognad och att kunna vara insatt i andras livsvillkor och värderingar. I boken går det även att läsa att skolan är en social och kulturell plats, där det finns ett ansvar gentemot alla som verkar i skolan, de ska få denna kunskap och insikt och därmed stärka dem i sina roller. Alla har rätt till en likvärdig utbildning och med detta menas att en individanpassad undervisning ska eftersträvas och uppfyllas. Det som ska finnas i åtanke hos pedagogerna är att varje elev har med sig erfarenheter, upplevelser och annat som kan ha betydelse för deras fortsatta lärande. Allt detta för att deras kunskapsinhämtning ska underlättas.23
3.6 Skolans uppdrag
Här nedan kommer delar från fackföreningen Lärarnas Riksförbund och deras bok Lärarboken, som ger pedagogen vägledning i sin professionalism.
” Utbildning och fostran är i djupare mening en fråga om att överföra och utveckla ett kulturarv - värden, traditioner, språk, kunskaper - från en generation till en nästa.”
” I all undervisning är det angeläget att anlägga vissa övergripande perspektiv. Genom ett historiskt perspektiv kan eleverna utveckla en beredskap inför framtiden och utveckla sin förmåga till dynamiskt tänkande.”
”Ett internationellt perspektiv är viktigt för att kunna se den egna verkligheten i ett globalt sammanhang och för att skapa internationell
solidaritet samt förbereda för ett samhälle med täta kontakter över kultur – och nationsgränser. Det internationella perspektivet innebär också att utveckla förståelse för den kulturella mångfalden inom landet.”24
3.7 Möte mellan skola och samhälle
I en av integrationsverkets rapporter går det att läsa följande: skolan bör i de ”kraftigt segregerade områdena” (överstiger 70 % barn till utrikesfödda, eller utrikesfödda elever) arbeta som det i svensk forskning börjat benämna för skolan ”mitt i byn”. Det innebär att man arbetar nära föreningar, kulturliv och näringsliv mm. Skolan skall på det här sättet bli en naturlig mötesplats, skolan och närsamhället stärker varandra och det gynnar både lärarnas arbete, engagerar föräldrar samt ger större möjligheter för eleverna. I rapporten talar de också om att skolorna börjat arbeta på detta sätt, men det behöver utvecklas ytterligare.25
3.8 Diskussion
Som vi har skrivit ovan om skolans uppdrag är det viktigt att eleven skall hitta sig själv och sin tro, vilket även genomsyras i avsnittet från barnkonventionen. På olika sätt diskuteras att eleven skall ha respekt, förståelse och medvetenhet om olika kulturer. Vårt svenska samhälle har en intention att samverka och verka i många olika länder vilket ger ett ökat behov av förståelse för olika kulturer. Barn som växer upp i trygghet och förståelse för den egna och andras kulturer får, när de blir äldre, lättare att röra sig över landsgränser och arbeta internationellt. Detta kan inledas med de små barnen, när skolklasserna arbetar enligt integrationsverkets förslag om ett samarbete med föreningar, kultur och näringsliv på lokal nivå. Ahmadi talar om betydelsen av en tillhörighet med sin omgivning, vilket kan vara en början till en stärkt identitet i förhållande till samhället.26
24
Lärarnas Riksförbund, Lärarboken, Modintryck 2003, s. 12f
25www.integrationsverket.se. “Grundskolan I ett integrationspolitiskt perspektiv”, 061025, kl. 10.33
26
Ahmadi, Nader, Ungdom, kulturmöten, identitet, ”Om jaguppfattningens betydelse för tolkningen av sociala normer” i Ahmadi, Nader, Stockholm, 2003, s.72
4. Inför vår undersökning
I vår undersökning ska vi komma fram till pedagogernas medvetenhet eller icke – medvetenhet om elevernas kulturella bakgrund och vilken inverkan det kan ha på elevens identitetsbildande.
I vår undersökning vill vi ha med oss tankarna om att jaget bildas i samspel med andra men även i ens egna handlingar. Det egna jaget som vi tidigare tagit upp är en viktig del av människan för att kunna vara den man är nu, men även kunna gå vidare och utvecklas i framtiden. I dessa tankar kommer historiemedvetandet in och vad man bär med sig för kapital av kultur. Att få ett eget jag är en resa med många hinder och här kan skolan spela en stöttande roll och hjälpa till med deras ”jakt på ett eget jag”. Som pedagog har man vissa riktlinjer som ska efterföljas, som till exempel styrdokumenten. Våra respondenters tankar om vårt fostrande uppdrag är viktiga för oss att undersöka. Ett sätt att väcka elevernas intresse för att lära sig om den egna och andras kulturer, är att använda sig av gemensamma referenser. Vad har då lärarna för medvetenhet om vad det finns för referenspunkter bland sina elever och hur de kan användas som intresseväckare och därigenom stärka elevernas identitet.
Eftersom vårt samhälle är mångkulturellt, framför allt i våra storstadsregioner, är det viktigt att vi alla har förståelse för andras tankar och levnadssätt. Denna förståelse är en av de saker skolan har i uppdrag att införliva i eleverna.
5. Vår undersökning
Här nedan presenterar vi den undersökning vi gjort, fråga för fråga. Vi valde att sammanställa svaren vi fick och i slutet av varje avsnitt avslutar vi med en diskussion där vi ställer respondenternas svar och teorierna mot varandra.
5.1 Fråga 1: Vi har ett fostrande uppdrag. Hur tycker du som lärare att vi kan arbeta för att eleverna ska fungera i vårt mångkulturella samhälle?
Person 1: Vi arbetar i förberedelseklassen utefter barnkonventionen. (…) Det viktiga är att acceptera alla kulturer fullt ut, utan insinuationer eller subtila saker.
Våra respondenter tyckte bland annat att det i första hand var viktigt att genom sitt sätt visa vilka förfaranden som gäller. Man visar barnen acceptans, allas lika värde. Person 1 menade att det handlar om att prata om olika kulturer, seder och religioner – även den svenska, medan person 2 tog upp att alla skall få ta lika mycket plats och känna sig sedda, hon arbetar med detta genom bland annat kompissamtal. Person 5 tog detta resonemang lite längre och menade att alla barnen måste få känna sig betydelsefulla. En annan sak hon gör för att ge eleverna redskap för att leva i vårt samhälle är att hälsa på föräldrar på sin arbetsplats.
Den personen 3 lade fram att allt handlar om att ge barnen strategier. Ge ungarna möjlighet att ta andra vägar än att ta till knytnävarna. Vi måste lära dem att lösa sina konflikter själva. Ett sätt kan vara att arbeta ”lösningsbaserat och inte problembaserat”. Med detta menade hon att vi inte först skulle skapa ett problem som de skulle lösa utan tvärtom. De skall komma fram till de problem som de kan stöta på under övningens gång. Ett annat sätt är att vara ute och arbeta med dem så de känner att de är en bland många och inte en och en som ofta individualistiskt arbete ger.
Person 4 sa att de var ålagda att ha Livskunskap en lektion i veckan. Alla lärarna hade gått kurs hos Birgitta Kimber som har skrivit en hel serie läromedel om livskunskap och SET – Social emotionell träning. Man arbetar med det i hela skolan 1 – 9 och nu skulle man börja med det i förskolan också. Person 4 tyckte att det skulle bli spännande att utvärdera resultatet i klasser när man arbetat med Livskunskap och SET i flera år. De har inte hunnit arbeta tillräckligt länge för att kunna göra det än. I denna klass har de även börjat ha kompissamtal.
Person 2 berättade att de skulle börja ha livskunskap på schemat, men hur och med vad, var inget som hon visste än.
Syftet med SET är att på ett integrerat arbetssätt under hela skoldagen påverka ”psykisk ohälsa, missanpassning i och utanför skolan”. Detta görs genom att barnen lär sig ta hänsyn till varandra och att alla har lika mycket värde, de tränar upp social och emotionell förmåga. Det som övas in under längre tid och med progression är:
Att hantera sin känslor Självkännedom
Motivation Empati
Social kompetens27
5.2 Diskussion fråga ett
De olika respondenterna diskuterar olika kring citatet på föregående sida. Person 2 menar mer på personlig nivå att alla skall bli sedda och stärka elevernas självförtroende.
Enligt Integrationsverket bör det finnas mycket kontakter med området och områdets företag och föreningar för att kunna ge eleverna en kontakt med sig omgivning. Det är precis det person 1 gör. Nedan kan vi även läsa att person 5 gör det genom att hälsa på föräldrarnas arbetsplatser, men även som Integrationsverket gör gällande att föräldrarna bör vara välkomna i skolan. Person 4 väljer i sitt svar att hon gör det som åläggs henne. Under vår intervju kom det inte heller fram att hon på annat sätt försökte göra det som bland annat person 1 och 5 gör. Vi tolkar det som att hon endast gör det som åläggs henne – men gillar hon det?
Person 1 och 5 arbetar medvetet utifrån Barnkonventionen och dess intentioner att ge alla ett lika värde och en acceptans mot andras tankar och värderingar.
Ingen av respondenterna tog till exempel upp värdegrunden som en utgångspunkt i deras undervisning. Det är förmodligen ingen medveten handling, den finns där som en bakomliggande tanke de alltid jobbar med.
5.3 Fråga 2: Hur arbetar du för att intressera eleverna för historieämnet? Går det att
hitta gemensamma referenspunkter?
Tre av lärarna hade traditionell undervisning, enligt den ”dolda läroplanen”, det vill säga att man tar allt från Big Bang fram till vikingarna innan år 4. Med ”dold läroplan” undervisar man genom given ordning och givna år (det som innan kallades för årskurser), detta är något som osynligt växt fram under tid. Denna undervisningsform lever kvar sedan Lgr 62. Lärarna går inte utanför dessa händelser eller årtal. Person 2 sa att hon funderat på att ta lite från andra kulturer, men har aldrig gjort det. Däremot låter hon sina elever ta med sig saker hemifrån för att stå framme vid tavlan och visa. Det kan gärna vara saker från sitt hemland som de kan få berätta om. Person 2 använder mycket skönlitteratur och person 4 film och museum. Person 4 sa att det finns vissa generella historiska händelser man tar upp som forntiden och dinosaurier som inte är specifikt svensk historia utan det var samma på hela jordklotet. Det kunde ibland bli mycket diskussioner i klassrummet som kunde vara intressanta, då alla elever inte tror på evolutionen. På det sättet kommer det mångkulturella in i klassen här. Person 5 menade först att hon inte tog in andra kulturer, men efter en stunds diskuterande med sig själv kom det ändå fram lite. Detta kan göras genom små saker inne på lektionerna; när man pratar om Jesus nu vid juletid kan man ta fram bilder på beduiner som lever i dessa trakter idag och prata om likheterna i kläderna då och nu. Man kan prata om hur det kan vara att man har samma typ av kläder fortfarande. Man kan fortstätta och kanske prata med eleverna som kommer från regionerna i Mellanöstern om hur man lever där idag. Kanske bjuda in föräldrarna som kanske även har med sig bilder eller saker. Har föräldrarna inga bilder, kan jag kanske ordna fram det menade hon. Vidare när man pratar om stjärnorna och stjärnhimmeln, kan man prata om att det är samma stjärnor man ser vid ekvatorn, men där är våra stjärnbilder som vi ser mitt på himlen i horisonten. Här kommer olika SO-ämnen in i bilden.
I förberedelseklassen arbetar man helt ämnesintegrerat. Med detta menas att man väver in ämnena i varandra istället för att läsa till exempel svenskämnet för sig och historieämnet för sig. Man tar upp mycket samtidshistoria. Drar mycket paralleller till vad som händer just nu, med olika högtider, att det inte alltid har varit fred i Sverige, eller att man har gått hungrig även här förr. I övrigt blir det mycket att ta upp olika ämnesord och sådant man läser i media. De tar även upp frågor som varför det händer olika saker i en elevs hemland och så vidare.
Person 3 menade att hon snabbt upptäckte att hon behövde kunna en massa saker när hon arbetade med eleverna i denna skola, särskilt religionshistoria. Ofta när något behövs förklaras är historia förklaringspunkt, snarare än utgångspunkten. Skolan i sin helhet arbetar mycket med att hitta likheter snarare än olikheter när det gäller det mångkulturella. Läraren menar att det finns så många referenspunkter, så som Abraham eller Hitler – här var förföljelse av folkgrupper referenspunkten, det var en mindre trevlig diskussion menade hon.
5.4 Diskussion fråga två.
Person 2 har tankar och idéer men använder dem inte. Läraryrket är ett trögt system att ändra på. Kan även hända att lärarna känner sig osäkra och därför inte vågar prova med risk att resultatet inte blir så som de önskar. Alla människor har tankar om läraryrket och vad som fungerar, vi har ju alla själva gått i skolan. ”Det som fungerat för mig fungerar väl för andra nu.”
Vi har tidigare skrivit om vikten av att bli speglad för att stärka individers självbild och identitet. Lägger lärare fokus på historiekultur så undviks att elever känner sig förbisedda. Med detta menar vi att lärare bör undvika att undervisa historia med enbart svenska perspektiv. Genom att ta in fler perspektiv, blir det även fler referenspunkter i det mångkulturella klassrummet. Person 2 och 4 talar om att använda museum, film eller skönlitteratur på så sätt kan historia levnadsgöras och även det bli en gemensam referenspunkt. Vi tror att dras paralleller till andra kulturer och traditioner kan fler elever känna sig sedda och speglade. Person 2 och person 5 drog många paralleller till andra kulturer och hur det är i andra världsdelar förr och nu. För person 2 del var det ingen medveten handling att ta in det mångkulturella i sig, utan snarare en pratövning där eleverna står framför klassen och visar upp saker de har med sig hemifrån. Det talades också om att till exempel forntid eller istid är en historia som alla delar. Person 3 menade att de ofta hade historien – särskilt religionshistoria med Abraham i spetsen – som förklaringspunkt.
5.5 Fråga 3: Hur anser du att elevernas kulturella bakgrund påverkar deras historielärande?
Person 3: Men det är klart att de tolkar alltid genom sitt filter som de har med sig hemifrån.
Alla lärarna var överens om att den kulturella bakgrunden påverkar, men de hade olika tankar kring hur. Person 4 menar att det nog mest hade inverkan när det gäller nutidshistoria, men inte forntiden (förutom evolutionen). Person 3 sa att de små barnen förmodligen inte har begrepp om de kulturella olikheterna riktigt än, att religion, erfarenheter, vedergällningar och rättsföreställningar påverkar, liksom hat och får medhåll från person 1. Person 2 menar på att det kanske inte var i första hand det kulturella som påverkar, utan hurdan familj man har, framförallt om familjen har kunnat prata om det som varit i hemlandet och inte bara lagt locket på. Ytterligare en tanke av person 5 var att det kan behövas lite mer inspiration för att göra eleven intresserad, att känna engagemang. Man kan locka till intresse genom att ta upp olika kulturer. Främst, menade hon, att det kunde handla om att man som lärare känner glädje och tycker att mångkultur berikar och att det är roligt och intressant att lära av varandra. Det känner ju barnen.
Person 3 (hon som sa att de små barnen inte hade begrepp om kulturell bakgrund) menade att eleverna här på denna skola hade med sig en annan historiebild än den som står i historieböckerna. ”Historien skrivs ju av vinnarna.” Hon framhåller att det är svårt för dem att ta till sig en annan, objektiv, bild än den som de känner till. Vidare berättar hon att lärarna på hennes skola försöker lära ut en avskalad och objektiv bild av historien och bara berätta vad som hänt, inte vem och varför som ändå inte har någon betydelse. Vem som utövar spelar ingen roll eftersom att våld är våld och det tycker vi inte om. Men hon framhåller att om eleverna inte får saker som Irakkriget förklarade för sig, väcks än mer frustration.
5.6 Diskussion till fråga tre
Detta har nyligen skrivits en artikel om i SDS där de tar upp förvrängningarna i läromedlen. Intervjuer med gymnasieelever visade att de inte alls kände igen sig i en del av budskapen.28 Mognadsmässigt tror vi att barn i skolåldern kan ha någon uppfattning om att man har olika sätt och värderingar. Person 3 hävdade motsatsen, men vi förmodar att eftersom kvinnan
jobbar i skolan, refererar hon till skolbarn när hon pratar om de riktigt små barnen. Vi har på våra praktikplatser stött på händelser som stödjer våran tes, att elever har någon form av medvetenhet om olika kulturella bakgrunder. Ett exempel kan vara att elever har full förståelse för att några kamrater inte äter under ramadan.
Person 3 menar att det är viktigt att eleverna får dagsaktuella händelser förklarat för sig så som Irakkriget. Enligt barnkonventionen står det att barn som kommer till ett land som flyktingar ska ha samma rättigheter som de barnen som är födda där, det innebär att barn som är födda här ska, liksom barn födda i något annat land, skall få sin verklighet förklarad för sig. En viktig sak med historia är att den hjälper människan att förstå nuet. Med historia till hjälp kan pedagogerna förklara hur nutida händelseförlopp uppkommit och därmed kan man hjälpa barnen att bli av med en del oro och frustration, som flera av respondenterna talar om. Men person 3 hävdar att hon förmedlar en ”avskalad och objektiv” historisk bild och vi vill mena att även vi ser historia genom filter, därmed är vi tvivlande på att någon har ensamrätt på objektiviteten. Men det som är viktigast, i detta fall pedagogen, visar att man är intresserad och tycker att det är roligt, att lära sig att och förmedla vidare till andra om mångkulturalismen. Det är viktigt för elevens lärande att de känner sig viktiga och betydelsefulla oavsett kulturell bakgrund, vilket gör att eleverna får sin kulturella identitet bekräftad. Respondenterna har många tankar om hur den kulturella bakgrunden påverkar men de tycks inte ha en djupare kunskap om orsakerna. Därför tror vi att de svarat undvikande om orsakerna.
5.7
Fråga 4: På vilket sätt tror du att identitet och den egna historien hör ihop? Kan man som pedagog påverka elevens identitetsbildande genom historieundervisningen?Person 3: Det är en del av ens identitet (historien). Det går ju inte att klippa isär. Det skulle ju vara som att sätta suddigum över min barndom.
Fyra av lärarna svarade att det är klart att det hör ihop, person 4 menade på att eleverna får en identitet när man pratar om områdeshistoria. Person 2 höll med om att det hör ihop och drog parallellen att en adopterad kamrat till henne inte kände sig hel förrän han vandrat på gatorna i det land han var född i. Person 1 arbetade väldigt mycket med den egna historien. Barnen fick arbeta med föräldrarna för att skriva sin egen historiebok. Vidare menar hon om föräldrarna skulle dö här i Sverige, skulle barnen inte ha en historia om de inte hade denna
bok. Hon hade dock inte tänkt förrän nu att det var historia, som ämne, de arbetade med. Person 5 arbetade mycket med drama där eleverna kan få en timme på sig att enligt ett visst tema skriva manus för att sen träna och visa upp för klassen. Manuset kunde handla om saker hon hört, som att en elev har blivit retad för att han/hon kommer från ett visst land, eller någon blivit retad för att han/hon inte har råd att handla fina kläder. Hon pratade även om att man kan ge budskapet att om man eventuellt inte trivs med den man är kan man göra förändringar, om man vill. Utan att någon känner sig utpekad. Man kan även stärka någons identitet genom att ta upp saker som har varit positiva historiskt som hänt i den regionen/landet. Vidare menar hon att det är en helt annan livsrytm i Malmö. Många av barnen är, tror hon, rädda för att de
inte känner tillhörighet – vilket ofta yttrar sig i aggressivitet.
5.8 Diskussion till fråga 4
Citatet i fråga 4 beskriver den känsla respondenten tror att hon skulle ha fått om ingen gav hennes historiska berättelse, hennes bakgrund, om hon inte haft någon bild av gårdagen. Ett tydligt exempel som gavs, var den adopterade mannen som åkte till sitt födelseland för att söka sin historiska bekräftelse och därmed kunna känna sig hel och på ett tillfredsställande sätt gå vidare med livet. Ett annat sätt att göra detta på kan vara den egna historieboken, där viktiga pusselbitar från föräldrarna och deras barndom tydliggörs.
Ahmadi: På grund av avsaknad av en identitet i det svenska samhället känner sig många invandrarungdomar som främlingar i detta samhälle som råkar vara det enda samhälle de verkligen tillhör.29
För att motverka det scenario Ahmadi ovan målar upp kan områdeshistoria vara ett verktyg att ge barnen, så de kan känna delaktighet i området där de bor. Områdeshistoria, som vi ser den, beskriver hur området ser ut nu och hur det såg ut innan. Här finns mycket att ta upp, som till exempel vem som bestämde hur området skulle se ut, varför det huset ligger där det gör och vem som var styrande i kommunen då. Detta går att knyta samman med hur det ser ut idag. Integrationsverket har, som nämnts innan, ett förslag på ökat samarbete med förenings – och kulturliv men även med företag i området. Allt detta tillsammans motverkar utanförskap på grund av kunskapsbrist.
29
Ahmadi, Nader, ungdom, kulturmöten, identitet, ”Om jaguppfattningens betydelse för tolkningen av sociala normer”, Stockholm 2005, s.72
I en av punkterna för kursplanen för SO går det att läsa ”Syftet är att stimulera till reflektion över mänskligt tänkande och handlande och över företeelser i samhället, att stärka beredskapen att överblicka den egna och andras livssituation, att öka tryggheten i den egna identiteten samt att ge kunskaper om hur vårt samhälle är baserat på etnisk och kulturell mångfald”. Denna punkt ger pedagogerna en tydlig vägledning av vikten att stärka elevernas kulturella identitet och framförallt att pedagogerna bör ha en stor medvetenhet om hur de skall ta tillvara elevernas erfarenheter i undervisningen.
I intervjun framkom att person 5 tyckte det var tydligt på hennes skola finns många elever med rädsla, oro, hög livspuls och aggressivitet, vilket hon trodde berodde på avsaknad av tillhörighet i det samhälle de lever i. Här får hennes tankar stöd av Ahmadi ovan. Som vi tolkar det tycker samtliga respondenter att vi kan påverka elevernas identitetsbildande genom vår historieundervisning. Vidare pratar person 5 om att lärarna kan ge eleverna budskapet om att de kan förändra egenskaper hos sig själva om de inte trivs med dem. Hermansson Adler skriver att vi ska ge våra elever redskap att kunna analysera och förändra sin situation, om de så önskar.
Person 4 tar upp att eleverna får identitet när man arbetar med områdeshistoria. Vi menar att om barnen känner sig rotade i det området de bor i, som hennes elever i Malmö, blir de rädda om närmiljön. Det skulle till exempel kunna innebära att de inte slänger skräp i omgivningen.
6. Analys
Vi har inte format våra frågor så att lärarnas metoder framkommer i detalj utan svaren är mer på en generell nivå. I fråga 1 tycker vi att vi kan se att lärarna har intentioner att utföra att fostrande uppdrag. Vi uppfattar att våra respondenter följer FN: s Barnkonvention som tar upp att barnen inte får diskrimineras på grund av utseende, språk, religion och åsikter. Denna del av barnkonventionen skulle ha kunnat få utrymme när lärarna undervisar i SO - blocket. Den kan också skapa reflektioner över mänskligt handlande och företeelser i samhället så som det pratas om i skolans värdegrund och uppdrag.
Några av lärarna pratar om att via sitt förhållningssätt vara förebilder i att visa elever acceptans och lika värde. Detta tolkar vi som identitetsbildande enligt Sjögren som menar att identitet bildas i människans handling och egenskaper men även i samspel med andra. I det sistnämnda menar Sjögren att det är när man speglas i andra, deras reaktioner och
mottagandet av det jaget man sänder ut som är en del av identitetsbildandet. Genom att visa eleverna acceptans, lika värde och att vara en förebild som lever upp till detta, kan man ge invandrareleverna en bild av dels det nya landet, det mångkulturella men också en förståelse för elevens ursprungskultur.
En lärare tar upp att man kan jobba lösningsbaserat istället för problembaserat. Ljungberg tar upp i sin avhandling att gränsen mellan till exempel religion och kultur är flytande. För invandrareleverna kan kultur vara något som under barnens levnad byggts upp i det gamla landet. För de barn som vuxit upp i Sverige som har invandrade föräldrar kan uppkomma slitningar när de olika kulturerna möts. Eleverna kan då få svårigheter, när de ser problemen som uppstår i det nya landet genom detta filter. Vi menar att det skulle vara framgångsrikt att till exempel arbeta lösningsfokuserat i kulturkrockar som kan uppstå. Som vi nämnt tidigare är det viktigaste att visa acceptans och allas lika värde för de olikheter som finns bland elever i våra skolor.
Som vi tidigare skrivit, upplever vi, verkar våra respondenter i det fostrande uppdraget, FN: s barnkonvention och skolans uppdrag som är identitetsbildande. Det vi saknar i denna fråga är att ingen av respondenterna tar upp elevernas flyktingbakgrund och arbetar utifrån detta. Däremot tar person 1 upp flyktingfrågan i andra frågor och arbetar mycket med olikheter och likheter. Hon arbetar i förberedelseklass, så det kan tänkas att det blir en naturlig del i arbetet, även om hon inte nämner det här specifikt. Vi tänker att leva i flykt är en speciell situation att vara i; dels när man flyr och dels både i det förra och det nya landet. Hermansson Adler skriver att varje människa bär på ett kulturellt kapital, vilket innebär seder, vanor, smaker, språk och kunskaper som är knutna till positioner i samhället. Eftersom många invandrare idag är flyktingar är det viktigt att knyta an till deras speciella situation.
I fråga 2, där vi frågar hur man arbetar för att intressera eleverna för historieämnet, verkar det finnas mycket att önska. Som vi skriver i början av avsnittet identitet kan historieämnet medverka till att ge eleverna ett historiemedvetande som de kan använda för att analysera det som har varit, det som kommer att hända för att kunna leva i nuet. Med tanke på att det var invandrartäta skolor som vi besökte, tycker vi oss se en svaghet i historieundervisningen när man håller sig till traditionell historieundervisning ur ett svenskt perspektiv. Evenshaug & Hallen lägger fram att om ungdomar inte finner det egna jaget, kan barnen få en negativ identitet och vi menar att historieundervisning kan ge invandrarelever en positiv identitet,
genom att belysa deras tillvaro genom ett historiskt perspektiv. Vi tror, som vi tidigare har skrivit, att den gemensamma nämnare hos många invandrarelever idag är flyktingens.
Några av respondenterna var inne på en del intressanta tankar, där man genom att ställa det som traditionellt undervisas i svensk historieundervisning som till exempel evolutionshistoria, mot tankar och idéer om skapelsehistoria från andra kulturer. I dessa tankar tycker vi att man står för skolans värdegrund och uppdrag, man kan med sådana diskussioner skapa tankar och reflektioner över mänskligt tänkande från olika kulturer, och därigenom skapa en bra grund, tror vi, för ett historieintresse som kan mildra kulturkrockar. I de diskussionerna kan eleverna lära sig respekt för andra kulturer och religioner, precis som barnkonventionen förespråkar. En av lärarna tog gärna drog gärna paralleller mellan olika kulturer och bjöd in föräldrarna för att prata om dessa frågor och vi tror att det är ett utmärkt sätt att skapa intresse för ämnet. Om det görs på ett bra sätt ser vi möjligheter till att stärka den sociala identiteten hos barnen, det kan även ge möjligheter att få svar på frågor som kan finnas hos eleverna om olika kulturer. Den lärdom som eleverna kan få under lektionerna i ämnet kan, som Ahmadi skriver, ge förståelse för människorna i omgivningen, och därmed minska den aggression som respondenterna pratar om som finns i deras skolor. Vi tror att våra respondenter som säger sig arbeta med kulturer gör det, medan de som inte pratar om det vet att det borde göras, men inte gör det då de är osäkra på hur. Några av dem pratade om idéer de hade, men de hade inte använt sig av idéerna.
I fråga 3 frågar vi om hur lärarna anser hur elevernas kulturella bakgrund påverkar deras lärande. Här är de flesta respondenterna ense om att den kulturella bakgrunden påverkar, men har lite olika tankar om hur och i vilka åldrar. Vi menar att även om barnen är små och har lättast att hantera förändringar, så tänker vi oss att de står under ständig kulturell påverkan genom föräldrarna. Sjögren skriver att invandrare som gått igenom invandrings- och utvandringsprocessen kan vara utsatta för hård mental och psykologisk press som utlösts genom upplevelserna. Här kan barnen vara de brobyggare, som vi tidigare skrivit, mellan de olika kulturerna. Föräldrarna kan ha svårare att anpassa sig till det nya samhället. Eleverna kan, tänker vi, få mer input från det nya samhället då de går i skolan. Även om barnen kan ha svårt att uttrycka i ord de kulturella olikheterna, så tror vi att känslan finns i barnen. Här skulle skolan vara en god hjälp till att sätta ord på deras känslor och upplevelser av att vara brobyggare. Ljungberg säger att barnen formas i den grupp de växer upp i. Vi tror att föräldrarna har den största påverkan när det gäller värderingar och livsmönster. Men
invandrarbarnen påverkas från två håll, dels föräldrarna i den gamla kulturen och dels i den nya kulturen. Här tror vi att skolan har en viktig uppgift, att kunna överbygga denna kulturkrock och få eleverna att hitta en ny identitet i det nya hemlandet.
I identitetsbyggandet, som Sjögren skriver, är det i speglandet av andras reaktioner och mottagandet av det jaget sänder ut som är en viktig del av barnens identitetsjakt. Vi menar att det hade varit till stor hjälp för våra pedagoger att ha kunskaper om de olika processer som våra invandrare är utsatta för. På så sätt skulle eleven kunna få en mer individanpassad undervisning.
En respondent hävdade att eleverna inte var medvetna om kulturella olikheterna, men att religion, erfarenheter, vedergällningar, rättsföreställningar liksom hat påverkar. Vi menar att den personen motsäger sig själv, för vad är det hon upprepar om inte just kultur.
Fler respondenter talar om hat och vedergällningar och att ge redskap till att kunna hantera konflikter. I Sverige finns det många olika kulturer som lever nära varandra, med olika erfarenheter kring rättsföreställningar. Föräldrar kan bära med sig ett starkt hat mot förtryck i hemlandet. Mellberg säger i sin artikel att läraren behöver förstå alla dess olika historiemedvetande och elevens livssituation i undervisningen. För att kunna förbättra elevens inställning måste undervisningen vara på ett visst sätt så att eleven inte känner sig indoktrinerad och övertalad. Vi tycker en av respondenterna är inne på Mellbergs tankegångar när hon pratar om att väcka till intresse genom att prata om olika kulturer. Och hon har säkert en poäng att det blir bäst när en lärare själv är intresserad och engagerad i det mångkulturella.
I fråga 4 undrar vi över på vilket sätt pedagogen tror att identitet och den egna historien hör ihop, och kan pedagogen påverka elevens identitetsbildande genom historieundervisningen? Respondenterna tycker att det finns länkar mellan identitet och historia men ingen tycks ha någon kunskap eller vilja att utveckla hur det hör ihop. Däremot har de utmärkta förslag till hur man kan påverka elevernas identitetsbildande genom historieundervisning. Förslaget om att arbeta med den egna historien genom att göra sin personliga historiebok ger eleven möjlighet att göra en historisk resa med familjen och få en hel bild över sitt förflutna. Det kan om eleven får handledning leda till en trygg självbild och därigenom stärka sin identitet. Vi uppskattar även förslaget om drama då eleven får spela upp problem som är relaterat till
elevens historia., Vi tycker det är ett lösningsbaserat sätt att arbeta på. Ahmadi menar att den sociala identiteten är hur andra ser på oss som grupp och hur de förväntar sig att vi ska uppträda. I en dramatisering skulle man kunna ta upp problem där två olika kulturer möts, och vad det kan medföra. Mellberg menar att med rätt vägledning kan en bra diskussion lyfta fram elevers livssituation i undervisningen.
7. Gemensamma referenser
Många av våra inflyttade invandrare är som vi tidigare skrivit flyktingar, vilket kan vara ett ypperligt ämne för gemensamma referenser. Folkförflyttningar har förekommit i alla tider, även vi i Sverige har flytt för inte så många generationer sedan till Amerika. Detta tema skulle kunna stärka mångas identiteter. En vanlig känsla, tänker vi, vad det gäller människor i kris är att personen känner sig ensam. Även när personen vet att det är fler som genomgår samma sak kan känslan av ensamhet infinna sig stark. Temat om folkförflyttningar kan innehålla mycket som orsaker, flyttområde, hur man levde då och nu, traditioner osv. En skönlitterär bok som kan läsas högt för eleverna i ”mellanstadiet” kan vara den välkända boken av Laura Ingalls Lilla huset på prärien. En annan bok att arbeta utifrån kan vara Mats Larssons bok Svartskallen som handlar om en familjs första år i Sverige. I lågstadiet kan boken Som om jag inte fanns av Kerstin Johansson i Backe vara lämplig litteratur att samtala kring.
8. Utvecklingsmöjligheter i uppsatsen
En tanke som slog oss under bearbetningen av vår undersökning var att varken vi eller våra respondenter tog upp det identitetsmässiga i de invandrarfamiljer som de möter i sin profession.
Om vi skulle utveckla vår uppsats skulle det även vara intressant att ta med huruvida skolvärlden kunde se vilka konsekvenser det blir för barnen om de inte får sin kulturella identitet bekräftade i de samhällsorienterande ämnena (SO). Det hade även varit intressant att se om det hade kunnat gå att göra samma undersökning på andra plan så som i gängbildningar, polisregister eller ungdomshem. Det hade fått vara en undersökning som hade fått pågå under många år.
Vår undersökning skulle vara intressant att göra i större format som till exempel ha fler yngre lärare för att kunna få ett större jämförelsematerial att arbeta med. Då hade vi kunnat ha en stor balans mellan lärare med lång erfarenhet i yrket och med kortare erfarenhet, som i sin tur är närmare den vetenskapliga pedagogik som högskoleutbildningarna förmedlar. Då hade undersökningen kunnat ge oss en större möjlighet att kunna se generella skillnader mellan åldersgrupperna. Det hade varit speciellt intressant då person 3 är den yngsta och utmärker sig i det hon säger. Medan de andra respondenterna pratade mer generellt om allas lika värde, tog person 3 genast upp vikten av att ge eleverna strategier. Hon visade upp mer mod i form av att ta upp världsnyheter. Det var bara en av de mer erfarna lärarna (person 1) som tog upp att hon gjorde det samma, men hon hade sin gedigna erfarenhet att luta sig mot i arbetet med bland annat speciella elever. Person 1 har genom sin erfarenhet ett bredare register att ta till som kanske gör henne mer orädd att starta känsliga diskussioner. En annan intressant aspekt i undersökningen hade varit om vi hittat manliga respondenter för att se om det finns skillnader i deras arbetsmetoder.
Under arbetets gång har vi kommit fram till att den kulturella identiteten vanligen inte blir bekräftad i den rena historieundervisningen, utan om det sker blir det i SO-blocket. Intervjuerna visade att tre av våra fem respondenter inte bejakade elevernas kulturella identitet medvetet. De resterande två tog medvetet upp kulturella olikheter, men sällan i samband med ämneslektioner i historia. Person 5 blandade religion och historia och drog paralleller mellan dåtid och nutid. Person 1 arbetade genomgående ämnesintegrerat och mycket med samtidshistoria.
