Hälsa och samhälle
MYNDIGHETEN OCH DEN
ENSAMSTÅENDE
FÖRÄLDERN
EN STUDIE AV ENSAMSTÅENDE FÖRÄLDRAR
MED BARN OCH DERAS BEHOV
KARIN FRITHIOF
ROCIO PALMA LOPEZ
THE AUTHORITY AND
THE LONE PARENT
A STUDY OF LONE PARENTS WITH
CHILDREN AND THEIR NEEDS
KARIN FRITHIOF
ROCIO PALMA LOPEZ
Frithiof, K & Palma López, R. Myndigheten och den ensamstående föräldern. En studie av ensamstående föräldrar med barn och deras behov. Examensarbete i
socialt arbete 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, enheten
för socialt arbete, 2011.
In this study we describe the needs of lone parents and how the authorities fulfill these needs. The needs contain both economic and social aspects, such as the access to an employment, childcare and the possibility to social activities. For the lone parents being able to work the childcare provision must improve and be available in a greater extent during non-traditional working hours. It is also required that the housing benefit ceiling is increased so that the parents may work more hours without risking the loss of the housing benefit. The statistic about the housing benefit which we present shows that many of those with a low income are lone parents. Because of the economic situation the lone parents cannot consume at the same conditions as for instance the nuclear family and in today’s society consumption and social status or identity are connected. The daily life of the parents is built up around their children and their work, or lack thereof, which means that they do not have the time or the resources to socialize with other adults. In the long run this leads to isolation. We believe that the economic and social situation makes the lone-parent families more vulnerable and they run a higher risk of becoming marginalized.
Nyckelord: behov, ensamstående, föräldrar, marxism, myndigheter,
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ... 5 1.1 Problemformulering ... 5 1.2 Syfte ... 5 1.3 Frågeställningar ... 5 2. BEGREPPSDEFINITIONER ... 6 2.1 Ensamstående föräldrar ... 6 2.2 Familj ... 6 2.3 Behov ... 6 3. METOD ... 7 3.1 Kvalitativ metod ... 7 3.2 Material ... 7 3.3 Urval ... 8 3.4 Förförståelse ... 83.5 Validitet och reliabilitet ... 9
3.6 Etik ... 9
3.7 Arbetsfördelning ... 9
4. TEORI ... 10
4.1 Marxism ... 10
4.2 Utstötningsmodellen och systemmodellen ... 12
4.2.1 Utstötningsmodellen ... 12
4.2.2 Systemmodellen ... 13
5. KUNSKAPSÖVERSIKT ... 13
6. RESULTAT OCH ANALYS ... 17
6.1 Statistik ... 17
6.2 Rättigheterna och lagstiftningen ... 19
6.3 Myndigheter ... 23 6.3.1 Socialtjänsten ... 23 6.3.2 Centrala Studiestödsnämnden ... 24 6.3.3 Försäkringskassan ... 24 6.3.4 Arbetsförmedlingen ... 24 6.4 Analys av myndigheterna ... 24 6.4.1 Socialtjänsten ... 24 6.4.2 Centrala Studiestödsnämnden ... 25
6.4.3 Försäkringskassan ... 25
6.4.4 Arbetsförmedlingen ... 25
7. SLUTSATS ... 26
8. DISKUSSION ... 27
8. REFERENSER ... 31
8.1 Litteratur & artiklar ... 31
8.2 Internet ... 32
8.3 Korrespondens ... 33
Bilaga 1 E-mail till myndigheterna ... 34
1. INLEDNING
1.1 ProblemformuleringDen allra vanligaste familjetypen är den traditionella familjen bestående av mamma, pappa och barn. Denna kallas vanligtvis för kärnfamilj. Förutom denna finns det andra familjetyper, såsom enföräldersfamiljen vilken består av en förälder och barn. De ensamstående mödrarna och fäderna utgör 20 procent respektive 6 procent av de svenska föräldrarna (Statistiska centralbyrån, 2010a, s. 6). De är därmed en betydande grupp i vårt samhälle. De ensamstående föräldrarna försörjer sin familj med endast en inkomst och har i en del fall ensamt ansvar för barnen. Geijer och Wallin menar (2010, s. 23) att en ensamstående mor tjänar hälften av vad en gift man tjänar. Vidare kan man i deras artikel läsa att enföräldersfamiljerna halkat efter i den ekonomiska utvecklingen när resterande hushåll samtidigt har ökat sin välfärd. Kärnfamiljen har fått 99 600 kr mer att röra sig med medan enföräldersfamiljen går back med 10 100 kr. I artikeln påpekas det även att taket på bostadsbidraget påverkar de ensamstående föräldrarna negativt. Som ett resultat av finanskrisen på 1990-talet gjordes det begränsningar i bl.a. bostadsbidraget, men taket höjdes inte när statsfinanserna förbättrades. De ensamstående föräldrarna kan inte gå upp i arbetstid eller få löneförhöjningar för då riskerar de att förlora bidraget eftersom detta är inkomstprövat. Detta leder till att de inte kan höja familjens levnadsstandard trots att viljan finns. De ensamstående föräldrarna har inte heller kunnat utnyttja RUT-avdraget för hushållsnära tjänster (a a, s. 25). De behöver barnpassning för att kunna arbeta, men deras inkomster är för låga för att kunna skaffa barnvakt när den kommunala barnomsorgen inte räcker till. Det finns ensamstående föräldrar som blivit tvungna att säga upp sig från sina arbeten eller som blivit uppsagda för att de inte kan kombinera arbetstiderna med den tillgängliga barnomsorgen. Enligt de siffror som presenteras i artikeln är 12 procent av de ensamstående föräldrarna arbetslösa. Detta är en bra bit över den andel av den totala arbetskraften som är arbetslös, vilket är 7, 5 procent (Statistiska centralbyrån, 2010b). Med detta som bakgrund vill vi belysa de ensamstående föräldrarnas situation i samhället. Liksom varje grupp har de behov som behöver uppfyllas för att få vardagen och livet att fungera och de måste även se till sina barns välfärd. Då de ensamstående föräldrarna i många fall befinner sig i en utsatt situation behöver de hjälp och stöd från myndigheterna, vars skyldighet är att se till medborgarnas väl. Vi vill med myndigheternas ansvar som utgångspunkt undersöka hur de tillmötesgår de behov som de ensamstående föräldrarna har som grupp. De myndigheter som vi behandlar är Centrala Studiestödsnämnden, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och socialtjänsten.
1.2 Syfte
Vårt syfte är att ta reda på hur och i vilken utsträckning myndigheterna möter behoven för ensamstående föräldrar med barn.
1.3 Frågeställningar
Vilka är behoven för ensamstående föräldrar med barn? Hur möter myndigheterna dessa behov?
2. BEGREPPSDEFINITIONER
Vi har identifierat tre begrepp som vi anser är centrala för vår studie, nämligen ensamstående föräldrar, familj och behov. Vi har valt att förklara dessa begrepps innebörd utifrån det sammanhang som vi redogör för då vi tycker att det är viktigt att både vi och läsaren utgår från samma uppfattning kring begreppen, detta för att underlätta förståelsen av vår studie.
2.1 Ensamstående föräldrar
En ensamstående person är en person utan anhöriga (Nationalencyklopedin, 2010a). Det kan också vara en person som inte lever i ett äktenskap, under äktenskapliga förhållanden eller med en vuxen anhörig. Som framkommer i kunskapsöversikten är barn till ensamstående föräldrar folkbokförda hos en förälder (Ringbäck Weitoft, 2003, s. 5). Endast föräldern som barnet är skrivet hos räknas i statistiken som ensamstående förälder även om föräldrarna har gemensam vårdnad. När vi hänvisar till ensamstående föräldrar menar vi därför den förälder som barnet är folkbokfört hos. Detta hushåll kan kallas för enförsörjarhushåll i vilket en person, antingen en mamma eller pappa, står för familjens försörjning. 2.2 Familj
Ordet familj har sitt ursprung i det latinska ordet familia, som enligt Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) betyder bl.a. husfolk, släkt och följe. En familj är ett hushåll som består av ett föräldrapar och deras barn, men det kan också vara en grupp som kan vara sammansatt på andra vis (Nationalencyklopedin, 2010c). Enligt SAOB består en familj av en grupp personer som bildar en enhet kallad familj för att de står i nära släktskap till varandra. En familj kan därför utgöras av en ensamstående förälder och barn. I Nationalencyklopedin framgår det att sammansättningen på en familj påverkas av det aktuella samhällets organisation (Nationalencyklopedin, 2010b). Vidare står det att läsa att de samhällen där familjemedlemmarnas arbetskraft behövs brukar bestå av större familjer än i industrialiserade samhällen. I det moderna industrisamhället är kärnfamiljen den vanligaste då samhället ställer högre krav på mobilitet. En kärnfamilj består av ett föräldrapar med gemensamma barn i ett gemensamt hushåll (Nationalencyklopedin, 2010d). Med benämningen ensamstående föräldrar med barn menar vi en familj kallad enföräldersfamilj som består av ett eller flera barn vilka försörjs av en förälders inkomst, bidrag från olika myndigheter och ibland även underhållet från den andra föräldern.
2.3 Behov
Enligt Nationalencyklopedin förklaras behov som ett begrepp inom psykologi och fysiologi som klargör ett för människor och djur målinriktat beteende. Biologiska behov såsom törst, hunger och sexualitet skiljs åt från sociala och psykologiska behov såsom uppskattning och behov av trygghet (Nationalencyklopedin, 2010e). I vår studie vill vi att läsaren ska förstå behov som det som krävs för att upprätthålla en existens i samhället och som en nödvändighet som behöver tillfredställas för att kunna leva ett fungerande liv i samhället.
3. METOD
3.1 Kvalitativ metodI vårt examensarbete har vi valt att utgå från en kvalitativ ansats genom att göra en litteraturstudie. Detta innebär att den litteratur vi har funnit utgör vår informationskälla (Olsson & Sörensen, 2007, s. 87) Vi har valt den kvalitativa ansatsen för att vi har fått intryck av att vårt valda problemområde är relativt outforskat. Enligt Olsson & Sörensen (a a, s. 13) tydliggör den kvalitativa forskningen fenomenen gradvis och dess resultat går på djupet i det specifika sammanhanget. Robson (2002, s. 90) nämner att den kvalitativa metoden passar ett explorativt syfte. Vi vill utforska och beskriva omständigheterna och levnadsvillkoren för en grupp i vårt samhälle. Den kvalitativa metoden är dessutom flexibel och frågeställningarna kan växa fram eller ändras i takt med att arbetet med studien fortskrider (a a, s. 5). Vår slutledning av resultaten bygger på den abduktiva slutledningsformen (Olsson & Sörensen, 2007, s. 33). Det innebär att vi med de teoretiska perspektiv som vi valt för att tolka våra resultat ökar kunskapen kring problemområdet.
3.2 Material
Vårt examensarbete utgår från sekundärdata som berör vårt problemområde, såsom tidningsartiklar, avhandlingar, rapporter, statistik, lagtexter, konventioner samt information från olika myndigheter. En väl genomförd litteraturgranskning är basen för det fortsatta arbetet med en studie då denna utgör grunden för problemformuleringen och frågeställningen (Olsson & Sörensen, 2007, s. 18, s. 47). Med detta i åminnelse valde vi att med hjälp av databaser söka efter litteratur. För att få en så djup och varierad uppfattning som möjligt om vårt problemområde utökade samt kompletterade vi sökningen med att även söka i olika bibliotekskataloger. I Lunds universitets biblioteks katalog Lovisa fann vi
Nödvändighetens pris från 2004 av Torbjörn Hjort samt Att upprätthålla livet från
2008 av Soheyla Yazdanpanah. Båda publikationerna är avhandlingar. Hjort är socionom och disputerade med sin avhandling i socialt arbete vid Socialhögskolan i Lund. Yazdanpanah är ekonom-historiker vid Stockholms universitets Ekonom-historiska institution. Vi har även gjort sökningar i Malmö högskolas bibliotekskatalog där vi bl.a. funnit medicine doktor Gunilla Ringbäck Weitofts avhandling från Umeå universitet som gavs ut 2003, Lone parenting,
socioeconomic conditions and severe ill-health: longitudinal register-based studies. Genom samma katalog fann vi även en bok som vi använde oss mycket
av i beskrivningen av marxismen, upplagan från 2003 av Anthony Giddens
Sociologi. I Lunds stadsbiblioteks katalog fann vi Kapital, rationalitet och social sammanhållning av Boglind, Eliaeson och Månsson från 2005. Denna använde vi
oss av i teorikapitlet. Via Malmö högskolas bibliotek har vi tillgång till flera databaser och därför valde vi att söka i databasen SwePub. Vi sökte efter relevanta publikationer och fann en artikel ur tidskriften Nordisk Sosialt Arbeid från 2006,
Ensamma föräldrar och vanliga familjer – om familjen som hjälpresurs i socialt arbete. Denna finns tillgänglig på Malmö högskolas bibliotek på Fakulteten för
Hälsa och Samhälle. Artikeln är skriven av Lisbeth Johnsson och Margareta Regnér, båda filosofie doktorer i socialt arbete och verksamma vid Institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet. I resultatet presenterar vi statistik vilken vi sökte i Statistiska centralbyråns publikationer, såsom Statistisk Årsbok
Regeringskansliet och i den lagtext som finns återgiven i lagboken Sveriges Rikes
Lag. Vi fortsatte att söka till vi uppnådde mättnad. Detta innebar att mönster
upprepade sig och fann därför inte längre något nytt att tillföra till vårt insamlade material (Olsson & Sörensen, 2007, s. 111). För att göra materialet mer överskådligt och öka förståelsen för vårt problemområde har vi valt att sammanställa detta genom att plocka ut det som är mest relevant för vårt syfte (a a, s. 97).
3.3 Urval
Då vi inte har den tid som krävs för att göra en mer omfattande studie kring flera grupper har vi valt att göra ett urval baserat på ett antal kriterier: hur nära i tiden dokumenten publicerades, författarnas yrken eller akademiska meriter och hur mycket och på vilket sätt de berör vårt problemområde. Vi tror att man bäst undersöker myndigheternas förmåga att tillmötesgå medborgarnas behov genom att välja en grupp som befinner sig i en sårbar position och som möjligtvis också har mer komplexa behov som behöver uppfyllas. Vi har uppfattat att ensamstående föräldrar med barn är en socioekonomiskt utsatt grupp i samhället och vi har därför valt att fokusera på denna grupp. Litteraturen vi har valt i kunskapsöversikten och resultatet anser vi berör vår urvalsgrupps problematik och därmed är litteraturen lämpad för att genomföra vårt syfte. Den beskriver de ensamstående föräldrarnas socioekonomiska situation och är dessutom aktuella då deras publikation ligger nära i tiden. Vi har inte begränsat oss till att undersöka endast en myndighets insatser utan vi har valt socialtjänsten, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Centrala Studiestödsnämnden då vi anser att dessa kompletterar varandra på olika nivåer och dessutom kommer alla i kontakt med vår urvalsgrupp. Då vi inte begränsar oss till enbart en myndighet betyder det att vi utgår från ett holistiskt perspektiv, vilket innebär att vi ser helheten som förklaringen till en företeelse (Olsson & Sörensen, 2007, s. 63). Vi anser att vår förståelse för den kontext som ensamstående föräldrar befinner sig i bara kan möjliggöras om vi ser till så många bakomliggande faktorer som möjligt. Delen kan inte förstås utan helheten (a a, s. 100). Denna helhetsbild av faktorerna kan vi få genom att redogöra för myndigheternas eventuella insatser för vår urvalsgrupp. Vi valde att kontakta myndigheterna via e-mail (se bilaga 1) med en förfrågan om de möjligtvis riktade insatser till denna grupp och vi undrade även över generella insatser till alla föräldrar oavsett civilstånd. När det gäller socialtjänsten kontaktade vi med e-mail (se bilaga 1) Malmö stads olika stadsdelsförvaltningar och vi fick svar från Södra Innerstadens enhet för individ- och familjeomsorg. Vi använder oss av detta svar och svaren från de övriga myndigheterna i vår empiri (se bilaga 2).
3.4 Förförståelse
Enligt Robson (2002, s. 172) menar det fenomenologiska perspektivet att den sociala kontext som vi bär med oss kan vara ett hot mot objektiviteten och därmed även validiteten. En forskare ska helst hålla sig objektiv till det som studeras för att forskningen ska vara värderingsfri (Olsson & Sörensen, 2007, s. 53). Detta anser vi är svårt då vi som människor i ett samhälle ständigt påverkas av de normer som vi omges av. Däremot kan vi, i egenskap av både forskare och individer, vara medvetna om dessa normer och den kontext som vi befinner oss i samt ge uttryck för denna medvetenhet. En del av denna medvetenhet är vår förförståelse av det valda problemområdet och att redogöra för denna är dessutom ett kvalitetskrav på vår studie (a a, s. 64). Vi har olika erfarenhet av problemområdet. Den ena av oss hade en väldigt ytlig uppfattning sedan tidigare
om ensamstående föräldrar, som att det t.ex. kan vara en ekonomiskt sårbar grupp. Den andra av oss har personlig erfarenhet av att leva som ensamstående förälder med barn. Vi har under skapandet av vår uppsats blivit medvetna om faran av att en av oss har egna erfarenheter av detta då det skulle kunna påverka vårt urval av information. Dock har vi enbart sett denna erfarenhet som en styrka då vi fått djupare kunskap och förståelse av de praktiska exempel som en deltagande observation faktiskt medfört.
3.5 Validitet och reliabilitet
Olsson och Sörensen (2007, s. 66) menar att validitet föreligger i en studie om det finns ”en överensstämmelse mellan verklighet och tolkning”. Denna tolkning ska grundas i ett empiriskt underlag. Det grundläggande målet med en studie utförd enligt kvalitativ metod, samt för forskning generellt, är att finna användbar kunskap som ökar förståelsen för vår värld och som kan leda till positiva förändringar (a a, s. 53, s. 63). Ett annat sätt att höja kvaliteten, eller validiteten, på en studie är att koppla resultaten till en teori (Robson, 2002, s. 62). Olsson och Sörensen (2007, s. 66) lyfter fram ett begrepp som de kallar för resultatkvalitet. Denna kvalitet föreligger i en kvalitativ studie om den präglas av nya innebörder, en överskådlig struktur i studien och om det finns en koppling mellan teori och empiri. Robson (2002, s. 174) nämner en form av triangulering, teoritriangulering, som ett sätt att stärka validiteten. Denna triangulering går ut på att tillämpa flera teorier, vilket vi valt att göra. Förutom denna triangulering har vi även använt olika insamlingsmetoder då vi gjort både en litteraturstudie och haft korrespondens med de aktuella myndigheterna. Vi har alltså gjort en datatriangulering (a a). Vi ämnar uppfylla kvalitetskraven genom att belysa de ensamstående föräldrarnas levnadsvillkor i samhället samt redogöra för myndigheternas skyldigheter gentemot denna grupp och därefter analysera våra resultat med hjälp av teorier. På så vis hoppas vi tillföra ny och giltig kunskap kring ensamstående föräldrars situation. För att uppnå reliabilitet, graden av pålitlighet, i studien har vi dokumenterat och redogjort för våra referenser då Robson menar att detta förfarande, kallat audit trail, hjälper till att säkerställa reliabilitet (a a, s. 175-176).
3.6 Etik
Vi har valt att inte redogöra för vårt etiska förfarande då vi blivit informerade om och förstått att detta inte är nödvändigt i en litteraturstudie. Dessutom krävs inte en etisk prövning för att genomföra en litteraturstudie då den inte inbegriper enskilda individer eller en av oss sammansatt grupp av individer.
3.7 Arbetsfördelning
Att redogöra för arbetsfördelningen är av vikt för att den efterföljande bedömningen ska vara rättvis. Vi känner att arbetsprocessen har underlättats av att vi har ett liknande sätt att uttrycka oss formellt i skrift varför det har varit lätt att sätta sig in i varandras resonemang och slutföra delarna av arbetet gemensamt med en rättvis arbetsfördelning. Vi har delat upp vissa delar för att skynda på processen, såsom kunskapsöversikten och delar av resultatet när det gäller statistiken och de mänskliga rättigheterna. När vi skrivit en del själva har vi sedan gått igenom det tillsammans för att försäkra oss om att vi är överens om det som står skrivet.
4. TEORI
4.1 MarxismDå enförälderfamiljen ska försörja sin familj på endast en inkomst (se figur 1, s. 24) samtidigt som de ofta har ensamt ansvar för barnen och i dagens konsumtionssamhälle förväntas hänga med i det höga konsumtionstempot föll våra tankar på kapitalismen som grundbult i samhället. Karl Marx, som var verksam i mitten av 1800-talet, hade idéer om hur den sociala verkligheten påverkades av det moderna samhället (Giddens, 2003, s. 35). Han nämner att det skedde sociala förändringar när samhället utvecklade den industriella produktionen (a a, s. 25). Utvecklingen av kapitalismen ledde till en relation mellan kapital och lönearbete där arbetarklassen, som själva inte ägde något av produktionsmedlen, var tvungna att hyra ut sin arbetskraft till de som ägde kapitalet (a a). Marx menade att kapitalismen ledde till klasskonflikt. Visserligen var kapitalägarna beroende av arbetarna, men det blev inte ett rättvist beroende mellan de båda parterna då arbetaren inte hade någon kontroll över arbetet och kapitalägaren kunde göra en vinst på arbetarens arbetsinsats (a a, s. 26). Marx hävdade att drivkraften historiskt sett varit klasskampen. Han menade att det som orsakar sociala förändringar är ekonomiska faktorer, inte människors värderingar (a a, s. 27). Marx trodde på revolution. Han ville störta kapitalismen genom att införa ett kollektivt ägande med en mer rättvis och jämlik social ordning. Han trodde på ett nytt samhälle med mindre politiska och ekonomiska skillnader mellan klasserna (a a, s. 28). Marx betonade vikten av att samhället har strukturer då samhällsgrupper styrs av sina egna intressen; det blir spänt mellan de grupper som dominerar och de som är åsidosatta vilket i sin tur skapar kontrollrelationer (a a, s. 32). Kontrollrelationer innebär att de som är högst upp i hierarkin vill kontrollera de som är längst ned i hierarkin för att främja sina egna intressen. Marx pekar på förhållandet mellan klasserna med betoning på utsugning. I det feodala samhället fick bonden ge produkter till adeln, produkter som skapade ett välstånd vars tillgångar bonden inte själv fick någon del av. Den ägande klassen blev på så sätt bara rikare men bönderna förblev fattiga (a a, s. 255). Marx kallade den process där arbetarklassen jämfört med kapitalisterna blev allt fattigare för utarmning. Trots att arbetarna fick det bättre växte gapet till kapitalisterna (a a). Under de goda åren under 1950–60-talet ökade svenska folkets inkomster (Magnusson, 2004, s. 50). En ny konsumtionsrevolution skapades och med denna även kunder som blev allt mer kräsna. Magnusson hävdar att sekulariseringen av ett samhälle möjliggör för människor att visa sin tillhörighet genom att konsumera. Vi visar vilka vi är eller vill vara genom våra konsumtionsval (a a). När individen står i centrum på det här sättet tycker vi oss kunna se ett mönster i samhället där allt mer går i riktning att du ska klara dig själv men även vissa upp detta med konsumtionsmarkörer. Det gamla industrisamhället hade kollektiva politiska lösningar men kritiserades genom den nya individualiseringen. Befolkningen fick en annan inställning till sitt samhälle och politiken. Skepsis och politikerförakt gjorde att samhället inte var lika lättstyrt politiskt som det tidigare varit (a a, s. 52). Vi reflekterar över kapitalismen, både enligt Marx tankar ovan om hur ett kollektivt ägande skulle leda till en mer rättvis, jämlik och social ordning och således mindre ekonomiska skillnader mellan klasserna och hur Magnusson resonerar om nya, ökade konsumtionsmönster. Vi menar att vi ser direkta kopplingar till ensamstående föräldrar som är en sårbar grupp och deras oförmåga både till att arbeta mer för att kunna tjäna mer och för att kunna hänga
med i det högt uppdrivna konsumtionsmönstret i samhället. De blir således stigmatiserade både som låginkomsttagare men även uteslutna ur en social värld där de inte kan markera sin tillhörighet genom att konsumera lika mycket som andra. När det gäller uppdelningen av samhällsklasser menar sociologer att dessa hänger samman med olika sorters arbeten och anställningsformer då dessa leder till sociala och materiella orättvisor (Giddens, 2003, s. 258). Här kan vi se hur viktigt det är att ha en inkomst och att vilken anställningsform ensamstående föräldrar har påverkar deras förmåga att försörja sig ekonomiskt och deras förmåga att för omgivningen visa sin sociala status då de vill vara respektabla. De som inte förvärvsarbetar (studerande, ålderspensionärer eller hemarbetande) kategoriseras i Statistiska centralbyråns statistik för socioekonomisk indelning i en socialgrupp för sig. Grupperna dessförinnan har grupperats efter yrke, produktionstyp, företagstyp, organisationstillhörighet där den som inte har något arbete hamnar i en låg socioekonomisk klass. (a a, s. 258). De snabba ekonomiska förändringarna med nya yrkeskategorier i övergången till tjänste- och kunskapsarbeten från industriell produktion i de industrialiserade länderna har gjort det svårare att bedöma klass (a a, s. 260). Marx menade att klasskonflikter finns inbyggt i det sociala systemet eftersom resurserna är orättvist fördelade. Dessa konflikter leder då och då till en öppen och aktiv klasskamp (a a, s. 537). Då vi sett att vår urvalsgrupp ofta riskerar att stigmatiseras på flera plan i samhället och hamna längre ned på klasstrappan valde vi marxismen som teori då den innefattar ett tydligt klassperspektiv genom den ekonomiska utsattheten för vår urvalsgrupp. De olika plan vi åsyftar är färre antal heltidsarbetande, knapp tillgång på barnomsorg på obekväm arbetstid och inte minst sämre ekonomi vilket gör det svårt att visa på social tillhörighet genom konsumtionsförmåga som idag är en viktig klassmarkör. Då det har blivit större klyftor mellan människor i dagens samhälle valde vi Marx teori då den pekar på de klasskillnader som skapas i ett samhälle som bygger på kapitalism som värdegrund. Ensamstående föräldrar med barn hamnar i en lägre samhällsklass då de genom brist på barnpassning inte kan arbeta så många timmar de behöver för att tjäna så mycket pengar att de kan hänga med i övriga samhällets konsumtion. De blir således stigmatiserade då deras små kapital står i bjärt konstrast till sammanboende föräldrars kapital. Marxismen är en bred teori men vi har valt att använda den utifrån dess betydelse för den moderna samhällsvetenskapen (Boglind m.fl. 2005, s. 25) där vår urvalsgrupp ofta tillhör en lägre samhällsklass genom sin marginalisering. Den viktigaste inspirationen för Karl Marx kom från Wilhelm Friedrich Hegel som levde mellan 1770-1831 (a a, s. 25). Hegel menade att samhället hade förändrats till ett civilt samhälle där människorna stred och konkurrerade ekonomiskt. Staten skulle som motvikt vara det som höll samman samhället och utan någon stat skulle samhället förstöras, vilket förklarar statens roll som samhällets förutsättning (a a, s. 31). När Rhenlandet tillföll Preussen år 1815 sjönk priset på vin, som var dess viktigaste produkt, till en tiondel av det ursprungliga priset. Lokal textilindustri ersattes av billig import från England och på så sätt slogs den lokala textilindustrin ut. I och med detta växte fattigdomen och den märktes allt tydligare då de rättigheter som fattiga människor haft, såsom att få lov att plocka ved i skogen, jaga och låta sina djur beta på allmänningar, drogs in. (a a, s. 35) . Här ser vi ett exempel på att historien upprepar sig genom tiderna. Vi ser hur det även på denna tid fanns ett sorts trygghetssystem där de fattiga hade rättigheter som ovan men att dessa drogs in i en ekonomiskt kärv tid. Här drar vi en parallell till hur dagens välfärdssystem monteras ned och genererar maskor i samhällets trygghetsnät. För de ensamstående föräldrarna märks det genom att
bostadsbidraget sänktes under 90-talskrisen och att det inte återanpassats till nuvarande ekonomiska förhållanden. Detta motiverade oss att välja marxismen som teori i vår studie. Läsaren kommer i analysen att se hur vi använt oss av marxismen när vi bl.a. resonerar över hur den som söker bistånd inte får ha några tillgångar för att ha rätt till biståndet och således inte kan höja sin levnadsstandard eller klasstillhörighet. Vi ser även kopplingar till ett försök att jämna ut klasskillnaderna med hjälp av underhållsstöd och underhållsbidrag.
4.2 Utstötningsmodellen och systemmodellen
Hetzler m.fl. (2005) presenterar olika modeller som kan förklara de ökade sjukskrivningarna. Dessa är utstötningsmodellen, attraktionsmodellen och systemmodellen. Här förklarar vi två av dessa modeller som vi tyckte passade in på vår urvalsgrupp. Vi valde utstötningsmodellen för att den fokuserar på arbetsmarknadens strukturella förändringar där ensamstående föräldrar i jämförelse med sammanboende föräldrar fått en ökad press på arbetsförmåga. Detta beror på att de inte har en partner att dela de dagar de behöver stanna hemma för vård av sjukt barn med. Att uppnå ett krav på en hundraprocentig arbetsförmåga kan för urvalsgruppen leda till stress och sämre arbetsmiljö samt utslagning då det är hård konkurrens om arbetstillfällena. Vårt val föll även på systemmodellen då denna modell förklarar hur staten ska forma politiska beslut och se till utvecklingen av sociala rättigheter. Då vår urvalsgrupp är mycket beroende av olika typer av transfereringar, som exempelvis bostadsbidrag vilket inte följt övrig ekonomisk utveckling i samhället, tyckte vi att systemmodellen passade då det gamla socialrättsliga trygghetsnätet visat sig få allt större maskor och detta drabbat vår urvalsgrupp i stor utsträckning.
4.2.1 Utstötningsmodellen
Utstötningsmodellen betonar strukturella förändringar på arbetsmarknaden men även dess konsekvenser för arbetsmiljön. Här menar man att kraven blivit för höga och att individen inte längre kan leva upp till de krav som ställs dvs. en hundraprocentig arbetsförmåga. Förändringsprocessers effekt och höjda produktivitetskrav gör att allt fler får svårt att klara de krav som ställs. På grund av det har fler människor bedömts ha nedsatt arbetsförmåga. Man talar här om strukturella processer på makronivå som leder till utslagning från arbetsmarknaden, en marginalisering för arbetstagare (Hetzler m.fl. 2005, s. 237). Här tänker vi att det går att applicera modellen på ensamförälderns svårighet att få barnomsorg, speciellt på obekväm arbetstid och att de därigenom har svårt att klara av att arbeta heltid med de krav som ställs. Det ses som utslagning att få lämna sitt arbete i förtid. Modellen åsyftar från början de sjukskrivna som fått förtidspension men vi tänker att det även kan vara applicerbart på ensamstående föräldrar som inte kan ta vilka arbetstider som helst och därför slås ut från arbetsmarknaden. Det som kännetecknar dagens krav på arbetsförmåga är ökad produktivitet som ska kosta mindre. Detta är inte organiserat utifrån demokratiska beslutsprocesser, jämställdhet eller solidaritet. Hetzler m.fl. (a a, s. 238) hävdar vidare att nationalstater genom att sänka sociala avgifter för arbetsgivare konkurrerar med varandra i att få flest anställningstillfällen. Arbetstillfällen inom tillverkningsindustrin har flyttat till länder där lönerna inte är så kostsamma och kraven på effektivitet och produktivitet på det som är kvar här hemma, t.ex. forskning, utveckling av teknik och en del avancerade servicetjänster, har höjts. Därmed har kraven landat på den anställde på så sätt att varje enhet på en arbetsplats försöker öka sin produktivitet t.ex. genom att producera mer på samma arbetstid till samma eller lägre kostnad. Detta har man löst genom att skaffa högre
utvecklad teknik, ha färre anställda som ska göra samma jobb som fler gjorde tidigare eller att sänka lönen för de anställda för samma arbete som de fick mer för innan. Det handlar om försämrad arbetsmiljö (a a, s. 238). Denna arbetsmiljö kan bli tuffare för den som inte har någon partner att dela på de dagar som måste tillbringas hemma för vård av sjukt barn.
4.2.2 Systemmodellen
Enligt systemmodellen är staten administratör för den offentliga sektorn och denna inbegriper politiska beslut i form av budgetprocesser och fastställandet av utvecklingen av sociala rättigheter. Systemmodellen behandlar dessa aspekter. De sociala rättigheterna ska täcka upp när arbetsmarknaden inte fungerar. Detta har ansetts ge trygghet under 1900-talet (Hetzler m.fl. 2005, s. 239). Det har funnits ett trygghetssystem för dem som haft nedsatt arbetsförmåga eller varit arbetslösa. Genom politiska processer skapades normativa strukturer som socialiserade medborgarna och det rådde någon form av jämvikt mellan produktion och socialisering. Man upprättade socialrättslig lagstiftning och arbetsrättslagar som skyddade anställda från att bli utnyttjade. De anställda kunde känna att de hade en säker arbetsmiljö och att det kapitalistiska samhället inte enbart producerade enligt marknadens krav. De politiska processerna skulle leda till balans och särskilt skydda utsatta, t.ex. de som förlorat sin arbetsförmåga, men för att modellens skulle fungera krävdes det att inte så många skulle ta sina sociala rättigheter i anspråk (a a, s. 239). Systemmodellen handlar i mångt och mycket om administrativa förändringar. De förändringar som är administrativa gör att man döljer skillnaden mellan det ökade kravet på produktion och problemen för de normativa strukturerna, dvs. den socialisering som välfärdsmodellen skapat, att möta upp dessa krav. Här syns inte den politiska styrningen på politisk nivå. Det handlar om politisk ovilja kopplad till tillkortakommande inom systemtillämpandet (a a, s. 240). Ett ökat krav på produktion kan som tidigare nämnts särskilt drabba de ensamstående föräldrarna eftersom de i större utsträckning oroar sig för att inte klara sin ekonomi då de ensamma och på endast en inkomst måste kunna försörja sina barn. En pressad ekonomisk situation predisponerar för psykisk ohälsa i form av ekonomiska grubblerier (Ringbäck Weitoft, 2003, s. 61).
5. KUNSKAPSÖVERSIKT
I sin avhandling Lone parenting, socioeconomic conditions and severe ill-health:
longitudinal register-based studies skriver Gunilla Ringbäck Weitoft om
ensamstående föräldrars hälsa i förhållande till deras socioekonomiska situation. Ringbäck Weitoft skriver i bakgrunden till studien att under 1990-talet hade varannan ensamstående förälder problem med ekonomin, dvs. de hade svårt att få de tillgängliga ekonomiska resurserna att täcka för utgifterna. I den övriga befolkningen utgjorde gruppen med motsvarande svårigheter 5 procent (Ringbäck Weitoft, 2003, s. 10). Den universella svenska välfärdsmodellen har, enligt Ringbäck, möjliggjort för ensamstående mödrar att försörja ett hushåll med en lägre risk för att leva i fattigdom eller bli stigmatiserade (a a, s. 14). Samtidigt innebär detta att de ensamstående föräldrarna befinner sig i ett system som är anpassat för sammanboende föräldrar, vilket osynliggör de ensamstående
föräldrarnas specifika situation (a a, s. 67). Ringbäck Weitoft påpekar att alla de som är berättigade till ekonomiskt bistånd och som är i behov av det inte nödvändigtvis ansöker om bistånd (a a). Hon nämner även att tidigare forskning visat att män generellt har det bättre ställt ekonomiskt efter en skilsmässa jämfört med kvinnor (a a, s. 67). Det framkommer också att ensamstående föräldrar generellt har sämre hälsa än föräldrar med partner, dock har de ensamstående fäderna bättre hälsa än de ensamstående mödrarna (a a, s. 10, s. 60). Ringbäck Weitoft reflekterar kring om dödligheten bland ensamstående föräldrar, som enligt hennes studie är högre än dödligheten för sammanboende föräldrar, har sin grund i socioekonomiska faktorer. Enligt en brittisk studie som Ringbäck Weitoft hänvisar till var t.ex. oron för den ekonomiska situationen hos ensamstående mödrar en faktor som kunde leda till psykisk ohälsa (a a, s. 61). Ringbäck Weitoft tar även upp stressen som ensamstående föräldrar kan uppleva när tiden inte räcker till och att en del saknar ett stödjande socialt nätverk. Båda dessa omständigheter kan fungera som bidragande faktorer till den självupplevda och faktiska ohälsan (a a, s. 65-66). Hon påpekar även att det ensamstående föräldraskapet inte nödvändigtvis behöver vara negativt för hälsan, utan det kan ha en positiv inverkan om personen har valt att vara ensamstående förälder framför att fortsätta i ett dåligt förhållande (a a, s. 67). Dessutom påpekar hon att barnen till ensamstående föräldrar är folkbokförda hos enbart en av föräldrarna, vilket oftast är mamman (a a, s. 5-6). Detta innebär att den statistik som finns tillgänglig om gruppen endast behandlar det hushåll som barnet ingår i enligt folkbokföringen, trots att många föräldrar har gemensam vårdnad om barnen och barnen bor växelvis hos mamman eller pappan. Ringbäck Weitoft menar dessutom att synen på föräldrar som förvärvsarbetare är könsneutral och inte tar hänsyn till den strukturella ojämställdheten mellan könen, vilken kan drabba ensamstående fäder och ensamstående mödrar olika (a a, s. 16).
Hjort (2004, s. 13) beskriver i Nödvändighetens pris. Konsumtion och knapphet
bland barnfamiljer att det bl.a. var ensamstående föräldrar som fick minskade
inkomster under 1990-talet. Detta berodde på att de i stor utsträckning var väldigt beroende av offentliga transfereringar. Hjort menar vidare att ensamstående föräldrar kan känna att deras lön är rimlig men om man ser till deras försörjningsbörda, att de ensamma ska försörja familjen på en inkomst, så uppstår en knapphet (a a, s. 17). Hjort pekar på statistik som visar att inkomstklyftorna i början på 2000-talet inte varit så stora sedan 1930-talet (a a, s. 27). Han nämner framförallt arbetsmarknaden och transfereringssystemen som orsaker till detta. Arbetsmarknaden var i början av 1990-talet tuffast för de med låg utbildning eller anställning inom den offentliga sektorn. Anställningsformerna blev under första hälften av det decenniet mer osäkra och flexibla samtidigt som arbetsmarknaden krävde högre kvalifikationer, vilket gjorde att även om det fanns lediga jobb kunde en lågutbildad inte söka dem (a a, s. 27). Vad gäller transfereringssystemen höjdes kraven i mitten av 90-talet och det blev svårare att få rätt till A-kassa (a a, s. 28). Hjort nämner att 20 procent av barnfamiljernas inkomst upptas av bidrag, för ensamstående med barn är denna siffra 34 procent. Dessa siffror visar hur viktiga de offentliga trygghetssystemen är för ensamstående föräldrar och man kan då lättare förstå vilken effekt neddragningarna av dessa på 1990-talet kan ha haft för de mest utsatta grupperna (a a, s 29). Hjort skriver vidare att 17 procent av barnen i Sverige bor med en ensamstående förälder och av dessa barn bor 14 procent hos modern medan 3 procent bor hos fadern (a a, s. 30).
Enligt Välfärdsbokslut för 1990-talet (Socialdepartementet, 2001, s. 15) har frekvensen för hur mycket frånlevande fäder umgås med sina barn ökat. Man menar att fäderna, trots att de inte stadigvarande bor med sina barn ändå står för ett emotionellt, socialt och ekonomiskt stöd som är betydelsefullt. Det står även att läsa om betydelsen av arbetsmarknadens utveckling för just ensamstående mödrar då dessa ofta har låg lön samtidigt som de ensamma har försörjningsansvar för barnen vilket gör dem extra utsatta för inkomstbortfall (a a, s. 13).
I en artikel från Statistiska centralbyrån (2010, s. 6) framkommer det att ensamstående föräldrar är vanligast förekommande bland lågutbildade föräldrar med högst en förgymnasial utbildning medan högutbildade föräldrar med eftergymnasial utbildning är ensamstående i lägre grad. Det framkommer även att det är vanligare att ensamstående föräldrar bara har ett barn än jämfört med sammanboende föräldrar (a a, s. 7). Av de ensamstående mödrarna har 60 procent ett barn och motsvarande siffra för de ensamstående fäderna är 69 procent.
Enligt Soheyla Yazdanpanah (2008, s. 23) finns statistik från 1990-talet och början av 2000-talet som visar att ensamstående kvinnor utan barn och män med barn var de tredje största grupperna att få ekonomiskt bistånd och detta i ungefär samma utsträckning för båda könen. Övriga två grupper som var bland de som i störst utsträckning mottog ekonomiskt bistånd var ensamstående män utan barn respektive ensamstående mödrar. Rent procentuellt var de ensamstående mödrarna den grupp som oftast mottog ekonomiskt bistånd. De följdes av ensamstående män utan barn och på tredje plats fanns ensamstående kvinnor utan barn samt på fjärde plats de ensamstående fäderna. Yazdanpanah påpekar också att man kan ha låga inkomster och ändå inte ta emot ekonomiskt bistånd. Enligt en undersökning från år 1994 mottog endast en fjärdedel av de hushåll som inkomstmässigt låg under socialbidragsnormen ekonomiskt bistånd. Yazdanpanah nämner även den sociala aspekten på försörjning (a a, s. 35). Den ensamstående förälderns behov speglas mot en allmän konsensus om vad som är nödvändigt och på vilket sätt försörjningen ska ske. Hon menar att man vill visa sig respektabel för att inte behöva känna skam. Således känner de flesta att det är självklart att ta emot sin lön men att behovsprövade bidrag, såsom ekonomiskt bistånd, inte känns lika självklara att ta emot (a a, s. 26). Yazdanpanah (a a, s 265) påpekar att det är dyrare för en ensamstående förälder att ha flera barn varför de som bara hade ett barn tycktes ha en något bättre ekonomi. Om barnen hade någon form av funktionshinder eller var sjuka ledde det utöver högre kostnader även till mer omsorgsarbete.
Margareta Regnér och Lisbeth Johnson, båda verksamma vid Institutionen för socialt arbete på Göteborgs universitet, presenterar i artikeln Ensamma föräldrar
och vanliga familjer – om familjen som hjälpresurs i socialt arbete resultat från en
studie om ensamstående föräldrar med barn som av socialtjänsten fått beviljat insatsen kontaktfamilj åt barnen. De genomförde en kvalitativ intervjuundersökning där informanterna var ensamstående mödrar med barn, socialsekreterare och kontaktfamiljer (Johnson & Regnér, 2006, s. 99-100). De ensamstående mödrarna, vars familjer kallas klientfamiljer i studien, ansökte om kontaktfamiljer på grund av ett bristande socialt nätverk och ekonomiska svårigheter (a a, s. 105). I studien fann de skillnader i livsvillkoren mellan klientfamiljerna med en förälder och kontaktfamiljerna med två föräldrar. Dessa skillnader rörde ekonomin, det sociala nätverket och föräldraskapet (a a, s. 100).
Föräldrarna i klientfamiljerna hade svårigheter att få ekonomin att gå ihop då arbetstiderna var svåra att kombinera med föräldraskapet och en del hade tvingats säga upp sig på grund av detta och istället förlita sig på bl.a. socialbidrag eller a-kassa. I kontaktfamiljerna kom inkomsterna från två personer som dessutom delade på föräldraskapet (a a, s. 101). Det sociala nätverket är en resurs som klientfamiljerna inte hade en lika stor tillgång till, antingen var nätverket väldigt litet både vad gällde släkt och vänner eller så hade de med tiden blivit isolerade. Medan klientfamiljerna hade svårt att finna stöd i vardagen hos nätverket var läget det motsatta för kontaktfamiljerna som hade ett större nätverk att förlita sig på (a a, s. 102). En del av föräldrarna i klientfamiljerna upplevde ensamheten i att vara ensam förälder som det största problemet (a a, s. 102). De hade inte en partner som stöd i vardagen. Ett exempel som ges är gränssättning där föräldern måste förhandla med barnen och gå ner till deras nivå för att det ska fungera (a a, s. 104). I artikeln lyfter Regnér och Johnson fram att kärnfamiljen ses som normen och är det ideal som ska uppnås av familjer. Kärnfamiljen beskrivs som ”en familj med två arbetande, ansvarsfulla föräldrar med respekt sinsemellan, stor familjegemenskap och bra ekonomi” (a a, s. 105). Det är också en sådan familj som klientfamiljerna i deras studie vill att barnen ska få uppleva (a a, s. 105-106). Sveriges Makalösa Föräldrar (SMF) är en organisation för ensamstående föräldrar som år 2007 gav ut rapporten Vi vill också ha rättvisa och flexibilitet – en rapport
om arbetsmarknad och barnomsorg för ensamstående föräldrar. I denna rapport
beskriver de situationen för ensamstående föräldrar med barn vad gäller barnomsorg och arbetsmarknad samt ger förslag till åtgärder för att förbättra situationen. De föreslår bl.a. ett riktat stöd till ensamstående föräldrar med barn i form av avdrag eller extra ekonomiskt stöd (Sveriges Makalösa Föräldrar, 2007, s. 6). SMF menar att det är svårt för en ensamstående förälder att kombinera arbetslivet med familjelivet. Enligt deras siffror har sysselsättningen bland ensamstående föräldrar sjunkit jämfört med hur det var år 1990. Samtidigt har andelen ensamstående mödrar som arbetar deltid ökat (a a, s. 5). Att de inte har möjlighet att arbeta heltid, vilket SMF påpekar är en rättighet, beror på barnomsorgen. Kommunerna har ansvaret för barnomsorgen, men det är inte tillräckligt många som erbjuder barnomsorg på kvällar, nätter och helger. I de kommuner som erbjuder denna barnomsorg behövs det sådan i större utsträckning då den inte täcker behovet. Detta hindrar ensamstående föräldrar från att arbeta heltid och på så vis förbättra ekonomin (a a, s. 9-10). Att de ensamstående föräldrarna har ett arbete är enligt SMF viktigt för att de ska kunna ge sina barn en god uppväxt (a a, s. 16).
En vinjettstudie av Christian Kullberg (2003, s. 12) med syfte att undersöka om socialarbetare bedömer hjälpbehovet annorlunda beroende på om klienten är ensamstående mor eller ensamstående far visar att bedömningen påverkas av normer kring könsrollerna. Vinjetten skickades ut till ett antal socialarbetare som fick svara på en medföljande enkät. Socialarbetarnas bedömning av klienternas behov utgår från de traditionella könsrollerna där mannen är försörjaren och kvinnan är familjevårdaren (a a, s. 5, 10). För att förklara detta nämner Kullberg begreppet sex-linking of tasks (a a, s. 3). Enligt detta begrepp förklaras variationen på behovsbedömningar och insatser för ensamstående mödrar och fäder med att de grundar sig på föreställningar om vad som är de båda könens traditionella problem- och verksamhetsområden. Mannen förväntas vara mer självständig än kvinnan och därför ges inte den ensamstående fadern hjälp i lika stor utsträckning som den ensamstående modern (a a, s. 13). Kullberg skriver
även att när det gäller insatser för ensamstående mödrar uppmärksammas de sociala relationerna mer än för ensamstående fäder vars insatser mer riktar in sig på förvärvsarbete än vad som är fallet för mödrarna (a a, s. 14).
I en utredning om en nationell strategi för föräldrastöd (Socialdepartementet, 2008) skriver man att ensamstående föräldrar har svårt att kombinera familjeliv och arbetsliv. Dessutom har dem det svårare både ekonomiskt och socialt jämfört med parfamiljer (a a, s. 64). I utredningen fastslås det att vissa föräldragrupper inte nås av stödinsatser i den utsträckning som är önskvärt och påpekar att det bör finnas föräldrastöd som utformas efter en viss grupp, exempelvis ensamstående föräldrar (a a, s. 148). Därför ska man rikta generellt föräldrastöd till bl.a. ensamstående föräldrar för att de ska kunna dra nytta av t.ex. föräldragruppsverksamheter (a a, s. 34). Enligt denna utredning kan det vara en fördel för ensamstående föräldrar att delta i föräldragruppsverksamhet, som erbjuds antingen av socialtjänsten eller ideella organisationer (a a, s. 34). I utredningen hänvisar man till en rapport från Sveriges Makalösa Föräldrar som menar att det behövs mötesplatser där föräldrarna kan samtala med varandra om sin situation. Enligt utredningen kan dock föräldrarna delta i föräldragruppsverksamhet endast om det först ordnas med barntillsyn (a a, s. 63). I utredningen skriver man även om de ideella organisationerna som tänkbara alternativ till den offentliga sektorn då dessa har större möjlighet att vara flexibla och på så vis även kan erbjuda en större variation vad gäller stöd. De kan dessutom specialisera sig på specifika grupper och utforma sitt arbete efter denna målgrupp (a a, s. 86).
6. RESULTAT OCH ANALYS
Om vi tar oss en titt på hur samhället ser ut idag har det förändrats en del sedan 1960- och 70-talet när den svenska välfärdsmodellen fungerade som det var tänkt att den skulle göra, nämligen att hjälpa de individer i samhället som behövde stöd av olika slag. Samhället tog ett ekonomiskt ansvar på den tiden (Magnusson, 2004, s. 9) som det inte längre har råd med. Den svenska välfärdsmodellen har förändrats. Vad har myndigheterna för stödformer och aktivitetsformer för de ensamstående föräldrarna? Motsvarar dem de verkliga behoven för gruppen och vilka är behoven? Detta redogör vi för och analyserar i denna del. Vi har hämtat statistik från olika instanser, som redovisas nedan, där vi har tittat på bl.a. ekonomiskt bistånd, hushållsekonomi, medianinkomst, utbyte av tjänster, bostadsbidrag, tilläggsbidrag och arbetsmarknad. Efter detta beskriver vi det ansvar som svenska staten har enligt de mänskliga rättigheterna och enligt svensk lagstiftning. Slutligen redogör vi för myndigheternas insatser.
6.1 Statistik
Uppgifterna visar att 22 procent av alla ensamstående kvinnor med barn erhöll ekonomiskt bistånd 2009. Denna grupp är större jämfört med övriga hushållstyper (Socialstyrelsen, 2010, s. 5). Andelen ensamstående män med barn som fick bistånd var sju procent (a a, s. 19). Samma statistik visar att det är vanligast bland ensamstående att få bistånd, t.ex. så utgjorde ensamstående kvinnor som grupp 39 procent av alla biståndshushåll, ensamstående män 43 procent medan de biståndshushåll som bestod av gifta och samboende par låg på 18 procent (a a, s.
19). I Malmö bodde 18 procent av alla barn i hushåll som mottog ekonomiskt bistånd 2009. Malmö hade jämte Sorsele störst andel hushåll för hela landet som tog emot ekonomiskt bistånd. Detta kan jämföras med för Malmö näraliggande Vellinge som med lägst andel barn i biståndshushåll låg på mindre än en procent (a a, s. 5).
För ensamstående med barn går 31 procent av inkomsten till boendekostnad. Motsvarande siffra är 22 procent för sammanboende såväl med som utan barn (Statistiska centralbyrån, 2009b, s. 298). Hushållens största utgifter var i ordningen bostad, fritid och kultur, transporter samt livsmedel (a a s. 298). Ensamstående män med barn hade år 1991 en medianinkomst per år på cirka 141 000 kr och år 2006 hade inkomsten ökat till 150 000 kr. För ensamstående kvinnor med barn var medianinkomsten 109 000 år 1991 och år 2006 hade den ökat till cirka 120 000 kr. Männens inkomster ökade under dessa år med 6,4 procent och kvinnornas med 10 procent. Sammanboende med barn hade under samma tidsperiod ökat sina inkomster från cirka 138 000 kr till 170 000 kr vilket utgjorde en inkomstökning med cirka 24 procent (a a, s. 310).
Som vi tidigare nämnde saknar ensamstående föräldrar ofta socialt stöd i form av ett socialt nätverk (Johnson & Regnér, 2006, s. 102). De har ofta svårt att hitta ett stöd i vardagen. Statistiska undersökningar har påvisat en tendens till att ensamstående föräldrar som grupp oftare inte har någon att utbyta tjänster med. Det kan handla om lån av småsaker eller att hjälpas åt med blomvattning. Det står även att läsa att skillnaderna i disponibel inkomst ökat och att personer i den högsta inkomstklassen i större utsträckning har någon att utbyta tjänster med än vad som gäller för de i den lägsta inkomstklassen (Statistiska centralbyrån, 2009a, s. 92). I procenttal märker man stora skillnader i föräldragruppen. Angående att inte ha någon att utbyta tjänster med låg ensamstående föräldrar på 57 procent mot 26 procent bland sammanboende föräldrar. Behovet att ha någon att utbyta tjänster med tror vi är större för ensamstående föräldrar men trots detta ser alltså verkligheten ut som statistiken ovan.
När det gäller bostadsbidrag betalade staten ut sammanlagt 247 022 000 kr till svenska hushåll 2007 (Statistiska centralbyrån, 2009b, s. 182). Sedan mitten av 1930 har bostadsbidraget funnits. Den sociala bostadspolitiken har haft skiftande mål över tid. Bostadsbidraget har i dagsläget både familjepolitiska syften och bostadssyften. Idag har man som mål att genom den generella välfärden minska de ekonomiska skillnaderna mellan de familjer som har barn och de som inte har barn. Syftet med bostadsbidragen är att ekonomiskt svaga hushåll ska kunna ha råd att ha tillräckligt bra och stora bostäder. En nedåtgående trend pågår för hur många hushåll som får bostadsbidrag. Jämfört med tidigare år minskade antalet hushåll som fick bostadsbidrag i början av 2000-talet med 19 procent. Antalet hushåll som bor i hyresbostad är ungefär samma som tidigare och detta gäller även de barnfamiljer som är inneboende och således inte har en egen bostad. De hushåll som får bostadsbidrag kan utgöras av endera sambohushåll eller ensamståendehushåll och båda dessa hushållstyper kan ha barn boende hos sig. Det var företrädesvis kvinnor med barn som fick bostadsbidrag år 2004. För denna grupp var den vanligaste summan från 2 000 till 2 999 kr i bostadsbidrag per månad. När det gäller de ensamstående papporna var summan mellan 800-1 499 kr per månad. Åtminstone ett barn i dessa barnfamiljer bodde stadigvarande i bostaden. Ensamstående hushåll med två barn var den största hushållsandelen med bostadsbidrag. Där bodde stadigvarande ett barn i bostaden. På andra plats
kom ensamståendehushåll med ett hemmavarande barn och på tredje plats som tredje största grupp återfanns ungdomshushållen (Försäkringskassan, 2005, s. 3). Centrala Studiestödsnämnden (CSN) har ett tilläggsbidrag för studerande med vårdnad om barn . CSN har sedan 1 januari 2006 betalat ut detta bidrag (Centrala Studiestödsnämnden, 2010, s. 3). 192,3 miljoner kronor betalades ut i tilläggsbidrag år 2009 (a a, s. 41). Då tilläggsbidraget är till för studerande med svag ekonomi förutsätter vi att det är många ensamstående föräldrar med barn som tillhör den grupp som tar emot tilläggsbidrag.
För arbetsmarknaden gäller att antalet sysselsatta ökat med 111 000 personer under 2007 om man jämför med 2006. Ökningen var något större för män än för kvinnor. När det gäller män inbegrep ökningen oftast fast anställning medan ökningen för kvinnornas del var fördelat på hälften tidsbegränsad anställning och hälften fast anställning. Företagstjänster, där finansiella tjänster inkluderas, samt byggbranschen var de branscher där sysselsättningen såg en ökning. Då uppgången skedde i den privata sektorn och många kvinnor är anställda inom den offentliga sektorn tror vi att det är ökningen inom den privata sektorn som är anledningen till varför kvinnorna här har en lägre sysselsättningsgrad (Statistiska centralbyrån, 2009b, s. 259). År 2006 var arbetslösheten 7,1 procent och 2007 hade den sjunkit till 6,1 procent. Kvinnor hade en högre arbetslöshetsgrad, 6,5 procent mot 5,9 procent för männen. Antalet arbetade timmar nådde rekord år 2007. Årsmedeltalet låg på 136,8 miljoner arbetade timmar per vecka. I genomsnitt arbetade kvinnorna 58,2 miljoner timmar och männen 80,4 miljoner timmar. Medelarbetstiden höjdes med 0,2 timmar till 29,9 timmar per vecka. Per vecka arbetade män 33,0 timmar och kvinnor 26,5 timmar per vecka. (a a, s. 260). Många ensamstående föräldrar vill gärna arbeta heltid men har svårt med att få barnpassning på udda och obekväm arbetstid. Vi tror att detta gäller i än högre grad för de ensamstående mödrarna då de i större utsträckning är offentligt anställda (inom vård och omsorg med ovan nämnd obekväm arbetstid). Statistiken visar även lägre antal arbetade timmar för kvinnor och även högre antal kvinnor med tidsbegränsad anställning. Kvinnor har ovanpå detta även högre arbetslöshetsgrad i förhållande till män. Möjligen speglar detta det svåra för ensamstående föräldrar att anpassa sig till arbetslivets krav.
6.2 Rättigheterna och lagstiftningen
I en publikation från Regeringskansliet (2007c, s. 3) kan man läsa att de mänskliga rättigheterna är en del av folkrätten vilken bl.a. reglerar staters agerande. Staten har till uppgift att tillgodose individernas grundläggande behov och ge dem en skälig levnadsstandard (a a, s. 3, s. 8). I texten står det att:
”Varje rättighet för individen innebär en skyldighet för staten.” (s. 3)
Staten ansvarar för att de mänskliga rättigheterna omsätts i praktiken vilket sker genom att, bland mycket annat, erbjuda ett fungerande socialt stöd (a a, s. 3). Detta innebär också att staten ansvarar för att dess företrädare, dvs. myndigheterna, agerar i enlighet med de mänskliga rättigheterna (a a, s. 3). Förenta Nationernas (FN) allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna antogs den 10 december 1948 och den fastslår bl.a. att rättigheterna gäller alla oavsett social ställning (a a, s. 4). FN har även tagit fram konventioner som behandlar de mänskliga rättigheterna och när medlemsstaterna väl ratificerat konventionerna, förklarat sig bundna till deras innehåll, så är de skyldiga att följa
dem (a a, s. 4). Detta har Sverige som medlemsstat förbundit sig att göra (a a, s. 5). Konventioner är juridiskt bindande för stater, vilket deklarationer och förklaringar inte alltid är (a a, s. 7). Med staten menas i första hand regeringen och myndigheterna, men kommunerna, landstingen och domstolarna har också ett ansvar för de mänskliga rättigheternas efterlevnad (a a, s. 10).
I svensk lagstiftning uttrycks skyddet för de mänskliga rättigheterna i de tre grundlagarna regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen och rättigheterna går igen i övriga lagar (Regeringskansliet, 2007d, s. 3, s. 5). I exempelvis 4 § 1986:223 förvaltningslag kan man läsa om myndigheternas serviceskyldighet. Myndigheterna ska utifrån sin verksamhet hjälpa enskilda i enlighet med de enskildas behov av hjälp. Enligt regeringsformen ska det allmänna, dvs. den offentliga förvaltningen, trygga rätten till bl.a. hälsa, arbete och bostad (Regeringskansliet, 2007d, s. 4). I 1 kap 2 § regeringsform 1974:152 står det, förutom det föregående, att det allmänna ska verka för social omsorg och trygghet samt främja en god miljö för nuvarande och kommande generationer. Det allmänna ska också verka för att alla medborgare är delaktiga och jämlika i samhället. Det finns en nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna i vilken det står att det är viktigt att kontinuerligt se över de eventuella problem som kan uppstå för skyddet av de mänskliga rättigheterna (Regeringskansliet, 2007d, s. 9-10).
Sverige är medlem i Europarådet och en förutsättning för medlemskap är att medlemsstaterna respekterar de mänskliga rättigheterna (Regeringskansliet, 2007e, s. 3). Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna antogs av rådet år 1950 (a a, s. 3). Konventionen är en del av svensk lag sedan år 1995 (a a, s. 6). Förutom denna har Europarådet också utarbetat den europeiska sociala stadgan som behandlar rättigheter vilka berör bl.a. arbete, socialförsäkringar och familjepolitik (a a, s. 4). Denna stadga har ratificerats av Sverige. Undertill har vi valt ut artiklar som vi tycker har en koppling till vår studie. Då den ursprungliga texten är omfattande har vi sammanställt artiklarna och förklarat deras innebörd.
Artikel 1. Rätt till arbete. Var och en har möjlighet att förtjäna sitt uppehälle i ett fritt valt förvärvsarbete. Vidare ska full sysselsättning vara en av staternas viktigaste målsättningar och de ska värna om rätten till ett förvärvsarbete.
Artikel 4. Rätt till skälig lön. Alla arbetstagare har enligt denna artikel rätt till en lön som är tillräcklig för att ge dem och deras familjer en godtagbar levnadsstandard. Dessutom ska manliga och kvinnliga arbetstagare ha lika lön för lika arbete.
Artikel 11. Rätt till skydd för den enskildes hälsa. Staterna ska åta sig ansvaret att undanröja orsaker till ohälsa samt se till att alla kommer i åtnjutande av åtgärder som kan bidra till bästa möjliga hälsotillstånd. Detta ska göras i samarbete med offentliga eller privata organisationer.
Artikel 12. Rätt till social trygghet. Alla arbetstagare och deras anhöriga har rätt till social trygghet och enligt artikeln har staterna ansvaret för att inrätta och upprätthålla ett system för social trygghet. De ska även sträva efter att ständigt förbättra det sociala trygghetssystemet.
Artikel 13. Rätt till social och medicinsk hjälp. De som saknar tillräckliga resurser har rätt till social och medicinsk hjälp. Artikeln redogör för
staternas ansvar att tillhandahålla ett system med offentliga eller privata institutioner som verkar för medborgarnas välbefinnande.
Artikel 14. Rätt att få tillgång till sociala tjänster. Artikeln fastställer allas rätt att få tillgång till sociala tjänster. Det står även att organ ska inrättas som arbetar för individernas och samhällsgruppernas välfärd. Frivilliga organisationer ska dessutom uppmuntras att delta i och inrätta sådana organ.
Artikel 16. Rätt till socialt, rättsligt och ekonomiskt skydd för familjen. Enligt denna artikel ska familjen, för att komma i åtnjutande av det som behövs för dess fulla utveckling, skyddas i socialt, rättsligt och ekonomiskt hänseende då den utgör en grundläggande del i samhället. Detta ska göras med offentliga medel och åtgärder. Skyddet som avses inkluderar familjer med en ensamstående förälder.
Artikel 27. Rätt till jämställdhet för arbetstagare med familjeansvar. Jämställdheten för manliga och kvinnliga arbetstagare med familjeansvar ska, enligt artikeln, tryggas. De ska inte utsättas för diskriminering pga. familjeansvaret och de ska ha rätt till det förvärvsarbete som de önskar.
Artikel 30. Rätt till skydd mot fattigdom och social utslagning. Staterna ska verka för att personer som riskerar att bli eller som redan är fattiga eller socialt utslagna får tillgång till sysselsättning, utbildning, bostad, kultur samt social och medicinsk hjälp.
Artikel 31. Rätt till bostad. Enligt artikeln har alla rätt till en bostad. Staterna ska främja tillgången till bostäder med rimlig standard, de ska förebygga och minska hemlösheten samt göra bostäder ekonomiskt tillgängliga för personer som saknar tillräckligt med resurser.
(Regeringskansliet, 1996, s. 6-27).
Förenta Nationerna (FN) har utarbetat åtta konventioner som är kopplade till de mänskliga rättigheterna (Regeringskansliet, 2007b, s. 3). Bland dessa ingår konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som antogs av FN:s generalförsamling år 1966 (a a, s. 8). Då Sverige har ratificerat denna konvention skall staten ”utnyttja alla sina tillgängliga resurser” för att rättigheterna ska kunna förverkligas (a a, s. 8). Konventionen fastställer att ingen ska bli diskriminerad pga. exempelvis social härkomst eller förmögenhet (a a, s. 8). Skyddet av denna konvention i svensk lagstiftning förverkligas genom bl.a. regeringsformen, socialförsäkrings- och arbetsmarknadslagstiftningen och socialtjänstlagen (a a, s. 10). I nedanstående lista redogör vi för några av artiklarna, vilka är snarlika artiklarna i den europeiska sociala stadgan.
Artikel 3. Konventionsstaterna åtar sig att tillförsäkra män och kvinnor lika rätt att åtnjuta alla de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som omfattas av denna konvention.
Artikel 6 punkt 1. Konventionsstaterna erkänner rätten till arbete, som omfattar rätten för var och en att kunna förtjäna sitt uppehälle genom fritt valt eller antaget arbete och åtar sig att vidta lämpliga åtgärder för att trygga denna rätt.
Artikel 7. Konventionsstaterna erkänner rätten för var och en att åtnjuta rättvisa och gynnsamma arbetsvillkor. Dessa arbetsvillkor ska tillgodose en ersättning vilken som ett minimum skall ge alla arbetstagare skälig lön och lika ersättning för arbete av lika värde oavsett kön. Ersättningen ska också ge en godtagbar tillvaro för arbetstagarna och deras familjer.
Artikel 9. Konventionsstaterna erkänner rätten för var och en till social trygghet, däribland socialförsäkring.
Artikel 10 punkt 1. Skydd och bistånd bör i största möjliga utsträckning tillförsäkras familjen, som är samhällets naturliga och grundläggande enhet, i synnerhet vid den tid då familjen bildas och när den ansvarar för omvårdnad och fostran av barn som inte är självförsörjande.
Artikel 11 punkt 1. Konventionsstaterna erkänner rätten för var och en till en tillfredsställande levnadsstandard för sig och sin familj, däribland tillräckligt med mat och kläder, och en lämplig bostad samt till ständigt förbättrade levnadsvillkor.
Artikel 12 punkt 1. Konventionsstaterna erkänner rätten för var och en att åtnjuta bästa möjliga fysiska och psykiska hälsa.
Artikel 15 punkt 1a. Konventionsstaterna erkänner rätten för var och en att delta i kulturlivet.
(Regeringskansliet, 2004, s. 2-9).
En annan konvention som Sverige ratificerat och därmed bundit sig att följa är konventionen om barnets rättigheter som antogs av generalförsamlingen år 1989 (Regeringskansliet, 2007b, s. 27). Denna fastställer att barn är fullvärdiga medlemmar i samhället och ska som sådana respekteras (a a, s. 27). De ska få sina grundläggande behov tillfredsställda (a a, s. 27-28). Vi har valt ut några av artiklarna som hänvisar till både staten och föräldrarnas ansvar för barnet. Vissa delar ur några av artiklarna har blivit uteslutna pga. deras omfattning.
Artikel 2 punkt 2. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barnet skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares eller familjemedlemmars ställning /…/.
Artikel 3 punkt 2. Konventionsstaterna åtar sig att tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer dess föräldrar /…/ och skall för detta ändamål vidta alla lämpliga lagstiftnings- och administrativa åtgärder.
Artikel 18
o Punkt 2. För att garantera och främja de rättigheter som anges i denna konvention skall konventionsstaterna ge lämpligt bistånd till föräldrar och vårdnadshavare då de fullgör sitt ansvar för barnets uppfostran och skall säkerställa utvecklingen av institutioner, inrättningar och tjänster för vård av barn.
o Punkt 3. Konventionsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att barn till förvärvsarbetande föräldrar har rätt att åtnjuta den barnomsorg som de är berättigade till.
Artikel 24 punkt 1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa och rätt till sjukvård och rehabilitering. Konventionsstaterna skall sträva efter att säkerställa att inget barn är berövat sin rätt att ha tillgång till sådan hälso- och sjukvård.
Artikel 26
o Punkt 1. Konventionsstaterna skall erkänna rätten för varje barn att åtnjuta social trygghet, innefattande socialförsäkring och skall vidta nödvändiga åtgärder för att till fullo förverkliga denna rätt i enlighet med sin nationella lagstiftning.
