Distriktssköterskans erfarenheter att vårda Covid-19 patienter inom hemsjukvården under en pågående pandemi : En empirisk studie på avancerad nivå

EXAMENSARBETE -MAGISTERNIVÅ VÅRDVETENSKAP

VID AKADEMIN FÖR VÅRD, ARBETSLIV OCH VÄLFÄRD M2020:100

Distriktssköterskans erfarenheter att vårda Covid-19

patienter inom hemsjukvården under en pågående pandemi

En empirisk studie på avancerad nivå

Nguyen Jenny

Machiani Jasmine

2

Uppsatsens titel: Distriktssköterskans erfarenheter att vårda Covid-19 patienter inom hemsjukvården under en pågående pandemi.

Titel på engelska: District nurse’s experience of nursing for Covid-19 patients in home care during an ongoing pandemic.

Författare: Nguyen Jenny, Machiani Jasmine Huvudområde: Vårdvetenskap

Nivå och poäng: Magisternivå, 15 högskolepoäng

Utbildning: Specialistsköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska Handledare: Sundberg Fredrika

Examinator: Darcy Laura

Sammanfattning

Pandemier har kommit i flera omgångar i världen och covid-19 pandemin har drabbat Sveriges sjukvård hårt. Viruset som sprids upptäcktes år 2019 och nådde Sverige år 2020. Sveriges sjukvård och befolkning har tidigare sedan början av 1900-talet haft fyra pandemier: Spanska sjukan år 1918, asiaten år 1957, Hongkonginfluensan år 1968 och pandemin 2009 som kallades för svininfluensan. Men pandemiberedskap och planering för att minska de negativa konsekvenserna som en pandemi bidrar med har inte varit helt strukturerade. Att arbeta patientsäkert, lindra lidande samt jobba hälsofrämjande ingår i distriktssköterskans profession. Distriktssköterskans arbete har under en längre tid varit ansträngd och speciellt i hemsjukvården med underbemanning, mycket självständigt arbete och multisjuka patienter. Hemsjukvård är ett av de mest växande områdena inom hälso- och sjukvård och allt fler multisjuka patienter vårdas i hemmet. Arbetsbelastningen har redan innan covid-19 pandemin varit mycket psykiskt och fysiskt påfrestande för distriktssköterskan. Syftet med studien är att undersöka distriktssköterskans erfarenheter av att vårda covid-19 patienter under en pågående pandemi. Semistrukturerade intervjuer med tio distriktssköterskor utfördes och

materialet transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultatet resulterade i tre huvudkategorier och sju underkategorier.

Distriktssköterskorna uttryckte hur viktigt det var med starkt ledarskap i en organisation, oro, ängslan och rädslan av att ta med smittan hem till sitt privatliv.

Känslan av nedprioritering av skyddsmaterial jämfört med andra vårdkedjor. Ingen rutin och struktur i arbetet och ett ökat vårdlidande relaterat till ökad arbetsbelastning på distriktssköterskorna.

Nyckelord: Pandemi, hemsjukvård, distriktssköterska, intervju, hållbar utveckling,

3

Abstract

Pandemics have occurred several times around the world and the covid-19 pandemic has hit Sweden's healthcare really hard. The spread of the virus was discovered in 2019 and reached Sweden in 2020. Sweden's healthcare and population have previously had four pandemics since the beginning of the 20th century: the Spanish flu in 1918, the Asian in 1957, the Hong Kong flu in 1968 and the 2009 pandemic called the swine flu. But pandemic preparedness and planning to reduce the negative consequences of a pandemic have not been fully structured. Working patient safety, relieving suffering for patients and working to promote health is part of the district nurses work. The district nurses work has for a long time been strained and especially in-home care with understaffing, very independent work and patient’s multiple health conditions. Home care is one of the fastest growing areas in health care and more and more sick patients are being cared for at home. Even before the covid-19 pandemic the workload has been very mentally and physically stressful for the district nurse. The purpose of this study is to investigate the district nurses experience of caring for covid-19 patients during an ongoing pandemic. Semi-structured interviews with ten district nurses were performed and the material was transcribed and analyzed with qualitative content analysis with an inductive approach. The result resulted in three main categories and seven

subcategories. The district nurses expressed how important it was to have strong leadership in an organization, anxiety, fear and apprehension of taking the infection home to their private lives. The feeling of down priority of protective materials compared to other care chains. No routine and structure in the work and an increased care sufferer related to increased workload on the district nurses.

Key words: Pandemic, home health care, district nurse, interview, sustainable

4

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Utökade arbetsuppgifter och försämrad arbetsmiljö ____________________________________ 14 Bristande skyddsutrustning och rutiner ______________________________________________ 15 När arbetet följer med hem _______________________________________________________ 16

En ändrad vård __________________________________________________________ 16

En ny och tung patientgrupp ______________________________________________________ 17 Minskad fokus på patienten _______________________________________________________ 17

Ett osäkert ledarskap ______________________________________________________ 18

Organisationens och ledarskapets inverkan på vårdandet ________________________________ 18 Önskad förbättring inom hemsjukvård ______________________________________________ 19

RESULTATDISKUSSION _____________________________________________ 20 Organisation och ledarskap ________________________________________________ 20 Lidande _________________________________________________________________ 21 Yttrandefrihet ___________________________________________________________ 22 Palliativ vård ____________________________________________________________ 22 Hållbar utveckling ________________________________________________________ 23 METODDISKUSSION ________________________________________________ 23 SLUTSATSER _______________________________________________________ 24

5

REFERENSER ______________________________________________________ 26 BILAGA 1.0 _____________________________________________________________ 30 BILAGA 2.0 _____________________________________________________________ 32 BILAGA 3.0 _____________________________________________________________ 34

6 Tack!

Vi vill tacka alla de distriktssköterskor som ställde upp för vårt arbete och hjälpte oss att skriva denna studie. Tack för det fina arbetet ni gör dagligen för att rädda liv.

7

INLEDNING

Pandemin med spridning av covid-19 viruset slog hårt mot både samhället och sjukvården. Innan viruset var det redan en ansträngd arbetssituation för distriktssköterskorna relaterat till underbemanning och ökat vårdbehov i hemmet och på boenden. Hemsjukvården är extra utsatt då patientkategorier är i riskgruppen på grund av deras höga ålder, men även då det finns multisjuka patienter som kan vara unga och har behov av vård i hemmet. Författarna i studien är legitimerade sjuksköterskor som jobbar inom hemsjukvården och läser specialistutbildningen till distriktssköterska. Under pandemins gång har många fall inom vården fått mycket uppmärksamhet och speciellt distriktssköterskans underbemannade roll blivit mer utsatt och sårbar. Författarna vill undersöka distriktssköterskans erfarenheter av att vårda covid-19 patienter under en pågående pandemi för att kunna effektivisera, utveckla samt förebygga vården inför framtiden.

BAKGRUND

Pandemi

Enligt WHO (2020) innebär en pandemispridning av en ny sjukdom som sprider sig över hela världen. En pandemi kan orsaka stora konsekvenser för samhället. De virus som har orsakat stora pandemier kommer ursprungligen från ett virus bland djurarter som bland annat grisar och fåglar. Dessa virus sprids snabbt vilket kan orsaka mer sjuklighet än vad en vanlig säsongsinfluensa orsakar som sedan utvecklas till en pandemi (Folkhälsomyndigheten, 2019). Under 1900-talet uppkom tre stora pandemier som drabbade hela världen. Den första var spanska sjukan som inträffade 1918 av ett virus som hette A(HINI) i samband med första världskriget. Ungefär 50 miljoner människor dog i följd av sjukdomen, man räknar med att mer avled av spanska sjukan än i kriget som pågick på samma gång. Flest döda var under 45 års åldern. Sedan inträffade en influensa 1957 som kallades för Asiaten A(H2N2) som drev bort spanska sjukan och cirka 50 miljoner människor som var yngre dog av denna pandemi. Hongkong influensa A(H3N2) som inträffade år 1968 som dödade en miljon människor första året mest hos äldre individer, som än idag är aktiv och orsakar en dödlighet på cirka 1000 äldre individer i Sverige (Folkhälsomyndigheten, 2019).

Folkhälsomyndigheten (2020) beskriver att i slutet av 2019 upptäcktes ett nytt Coronavirus i Kina som heter SARS-CoV-2 och är SARS coronavirus 2. Viruset tillhör coronavirus familjen som är vanligt förekommande hos djurarter. Idag finns det fyra coronavirus som är vanliga och orsakar förkylning. WHO (2020) beskriver att coronaviruset är en stor familj av virus som kan orsaka sjukdomar hos främst djur och människor. Hos människor kan sjukdomen orsaka luftvägssymtom som kan vara som en vanlig förkylning och väldigt allvarliga luftvägsinfektioner. Däremot två sorter av coronavirus som kan orsaka allvarligare sjukdomar som bland annat luftvägssjukdom och dessa är SARS- och MERS coronavirus och som idag är aktiv och har dödat över cirka 36 miljoner människor. Det finns ingen aktuell behandling eller vaccin mot Covid-19 idag, vilket är ett pågående pandemi och människor över hela världen insjuknar varje dag och vissa länder mer drabbade än andra (Folkhälsomyndigheten, 2020).

8

Distriktssköterskans profession

Enligt distriktssköterskeföreningen (2019) är grunden för distriktssköterskans arbete att jobba hälsofrämjande för människor i alla åldrar. Distriktssköterskan har ett fördjupande ansvar inom hälso- och sjukvården i kommunal vård, privata verksamheter och regionverksamhet. Distriktsjuksköterskans ansvar är även att utveckla och leda omvårdnaden i primärvård. Arbetsuppgifter som en distriktssjuksköterska har är brett och kräver kunskap inom olika verksamheter och ansvaret kan vara inom hemsjukvård, särskilt boende, hemsjukvård, vårdcentraler, skolhälsovård, barnhälsovård, egen mottagning och rådgivning. Samt en bra kännedom inom kulturella och socioekonomiska skillnader inom olika verksamheter som man ansvarar för. Distriktssköterskans profession är att även samarbeta med närstående och patient genom leda och organisera i omvårdnadsprocessen. Identifiera patienters önskemål genom att planera ett hälsofrämjande omvårdnad med patienten, respektera närstående och patientens självbestämmande. Distriktssjuksköterskan är även ansvarig för samordning av vårdkontakt som ska tillgodose patientens säkerhet, trygghet och kontinent. Distriktssköterskan är även ansvarig för att samordna ett individuell plan för att erbjuda patienten insatser inom hälso-sjukvård. Folkhälsa är även distriktsjuksköterskans profession som handlar om att främja en jämlik hälsa i befolkning, genom att ha en kunskap om friskt levnadsvillkor som ska individuellt anpassas, för individer som behöver bland annat livsförändringar (Distriktssköterskeföreningen, 2019).

Distriktssjuksköterskan ska ha ett fördjupad medicinskt ansvar om sjukdomens patofysiologi, fysiologi och behandling för de vanligaste livslånga sjukdomarna hos befolkningen. Även kunna självständigt undersöka och behandla utifrån distriktsjuksköterskans kompetens, samt förskriva vissa mediciner. Även bedöma, förskrivna medicintekniska och hjälpmedel. Samt ha fördjupad kunskap om barn och ungdomars utveckling, sjukdomar och medicinskt tillstånd. Även ha en fördjupad kunskap om normala åldrandet, habilitering och rehabilitering för individer med funktionsnedsättning. Distriktssköterskan har kunskap att kunna självständigt vaccinera äldre, barn och ungdomar (Distriktssköterskeföreningen ,2019). Distriktssjuksköterskan har även ett ledare skaplig kompetens, genom att analysera individer och grupper nivåer, för sedan kunna utbilda utifrån behovet som finns hos närstående, patienter, omvårdnadspersonal och studenter. Att även ha en ledande roll inom samhället och vara drivande i utvecklingsfrågor i samhället som berör befolkningen.

Hemsjukvård

Socialstyrelsen (2014) beskriver att definitionen av hemsjukvården innebär vård i den enskildes hem vilket omfattar medicinska insatser, omvårdnad, habilitering och rehabilitering som utförs av legitimerad hälso-sjukvårdspersonal eller andra vårdgivare. I hemsjukvårdens benämning innebär även regelbundna insatser och besök i patientens hem med samtycke med patienten själv och hälso sjukvårdspersonalen. För att kunna bli inskriven i hemsjukvården ska det gå via vård- och omsorgsplaneringen för att få insatser i hemmet. Sjuksköterskans arbetsuppgift i hemsjukvården innebär insatser som provtagningar, såromläggningar, kontakt med andra vårdgivare, hjälp med

9

näringstillförsel som sond, ge injektioner och smärtlindring samt säkerställa att patienterna får ordinerad rätt läkemedel, säkerställa ordinationer och kontakt med anhöriga samt stöd. Under vissa förutsättningar kan sjuksköterskan i hemsjukvården förskriva vissa läkemedel enligt socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2001:16) för kompetenskrav för sjuksköterskor i hemsjukvården. Socialstyrelsen (2014) beskriver att den kommunala hemsjukvården är tillgängligt dygnet runt för patienter med insatser och telefonrådgivning som är bemannat med sjuksköterskor, läkare, undersköterskor och andra vårdgivare som stöder patienterna i hemmet och på boenden. Socialstyrelsen (2016) beskriver i en statisk där drygt 390 000 personer som får vård i hemmet som är inskrivna i kommunala hälso och sjukvården i Sveriges kommuner, vilket är en ökning med jämförelse med tidigare år. Craftman, Strauss, Rudberg och Westerbotn (2013) beskriver i sin studie att vård i hemmet har ökat i västvärlden, antal patienter har ökat i hemsjukvården från 65 år och äldre, vilket innebär kortare sjukhusvistelse och mer vårdbehov i hemmet som kan innebära vård av kroniska sjukdomar och vård vid livets slutskede som kan även vara yngre patientgrupper i form av avancerad vård i hemmet. Enligt Nordmark, Zingmark, och Lindberg (2015) krävs det samordning mellan olika vårdgivare exempelvis mellan sjukhuset och hemsjukvården för en säker och trygg vård i hemmet. Det är distriktssköterskans ansvar att samla information, uppdatera medicin och hälsouppgifter från sjukhuset för att samordna en patientsäker vård i hemmet som kräver mycket noggrant arbete. Hansson et al., (2018) beskriver att bristande samarbete mellan organisationer och hälso-sjukvårdspersonal kan leda till lidande av äldre och multisjuka patienter i hemsjukvården.

Basala hygienrutiner

Enligt vårdhandboken (2019) är den vanligaste smittvägen inom vård och omsorg kontaktsmitta via händer. För att bryta den vanligaste smittvägen utförs handdesinfektion och ibland även handtvätt. I allt arbete inom hälso- och sjukvård ska personal tillämpa basala hygienrutiner och detta är för att förebygga vårdrelaterade infektioner. Med basala hygienrutiner omfattar kunskap och åtgärder om handhavandet av arbetskläder, skydd, och hygien (Socialstyrelsen, 2020). Handdesinfektion har oftast en begränsad hållbarhet och ska vara upphandlad av en godkänd aktör av arbetsgivaren. I arbetet inom vård och omsorg ska händerna desinfekteras både direkt före och efter patientnära kontakt men även vid före och efter användning av handskar. I samband med arbetsmoment där arbetsredskap ska bibehålla en viss renhetsgrad ska även händerna desinfekteras. Endast vid synlig smuts eller om händerna känns smutsiga ska tvätt och flytande tvål användas före handdesinfektion under pandemin för att motverka och minska spridningen av Covid-19 (Folkhälsomyndigheten, 2020). Det gäller även i kontakt med synlig smuts som kräkningar, diarré eller andra kroppsvätskor. Vid kontakt med dessa kroppsvätskor ska även skyddshandskar användas. Efter varje arbetsmoment ska skyddshandskarna bytas. I vård och omsorg ska alla personal i patientkontakt ha på sig arbetskläder. Smittämnen som bakterier eller virus kan spridas via nedsmutsad arbetsdräkt mellan patienter och personal. För att minimera risk för smitta ska engångs plastförkläde användas. Vid varje arbetsmoment där risk för stänk av kroppsvätskor på ansiktet kan munskydd, visir samt skyddsglasögon användas (Vårdhandboken, 2019).

10

Hälsa

Hälsa är ett vårdvetenskapligt begrepp som kan tolkas och ha olika betydelse för olika människor. Upplevelsen av hälsa eller ohälsa går hand i hand med hur den specifika personen ser människobilden. Hälsa kan ibland tas för givet och inte uppmärksammas förens den hotas. Det är då många människor reflekterar över betydelsen av begreppet. Enligt Wiklund (2019) ska vårdaren ställa hälsa och lidande i fokus istället för endast sjukdomen, med detta synsätt får vårdaren då en vårdvetenskaplig hälsobild. För att hälso- och sjukvården ska hjälpa till med att lindra lidande och ge stöd för att patienten ska uppleva hälsa. Med detta perspektiv är det då lättare att kartlägga patientens upplevelse. Hälsa är ett komplicerat begrepp och det är svårt att rama in vad som är hälsa och vad som inte är. Då synsättet på hälsa inte bara kan vara olika för olika personer men även vid olika punkter i livet. Hälsa formas beroende på yttre miljö, biologisk arv och människans förhållande till världen beskriver hälsa som upplevelse av sundhet, friskhet och välbefinnande (Wiklund, 2019).

Lidande

Den mest centrala upplevelsen i patientens värld enligt Eriksson (1994) är lidande. Det finns många olika typer av lidande och beror på var källan till lidande finns. Fysiska och psykiska symtom som leder till lidande går under begreppet sjukdomslidande. Livslidande är ett lidande som kan vara intimt förknippat med sjukdomslidande. Med livslidande kan vara hot mot människans eget värde och identitet, då man känner sig mer begränsad. När vård och behandling brister kan en följd vara att patienter upplever vårdlidande. Denna typ av lidande är den mest onödigaste lidandet då den går att elimineras. Som vårdare är det så viktigt att reflektera över varje patientkontakt för att minimera chans till vårdlidande. Den lidande menas även med begreppet patient och kan beskrivas som något ont eller negativt (Eriksson, 1994). Att kunna lindra lidandet är att eftersträva oavsett varför den uppkom. Det är en del av att vara människa att uppleva lidande genom livet, och lidande är enligt Kirkevold (2000) inte undvikbart. När något tas ifrån människan både symboliskt och konkret uppstår ett lidande och själva begreppet lidande innebär döende (Eriksson, 1994).

PROBLEMFORMULERING

Under de senaste hundra åren har världen haft ett flertal pandemier. Det senaste som drabbade Sverige som hårdast var spanska sjukan under år 1918. I år har Sverige och världen blivit drabbade av ett nytt virus som snabbt sprids över världen. Hemsjukvården har en av våra mest sjukaste patientkategorier i vårdkedjan. Förberedelse inför en pandemi behöver vara välplanerad för att underlätta så mycket som möjligt. Samtidigt finns det inte mycket forskning eller undersökning om distriktssköterskans ledande roll i arbetet under en pandemi. Utan den här kunskapen kan vi inte sikta åt förbättringsarbete eller en hållbar utveckling. Genom den här undersökningen kan vi i framtiden förbättra förberedelse inför framtida pandemier, då vi får fram distriktssköterskornas upplevelse om vad som har fungerat bra och dåligt. Vi tycker att det här är intressant då det är relevant i tiden och inte mycket forskning har gjorts.

11

SYFTE

Syftet med uppsatsen är att undersöka distriktssköterskans erfarenheter av att vårda covid-19 patienter inom hemsjukvården under en pågående pandemi.

METOD

Till denna studie valdes en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Enligt Lundman & Graneheim (2012) innebär en induktiv ansats att författarna analysera datamaterialet som baseras på sjuksköterskors berättelse och upplevelse på ett neutralt sätt. Enligt Polit och Beck (2018) ska semistrukturerade frågor användas, det här gjorde författarna för att få möjlighet att fånga upp distriktssköterskornas erfarenheter och upplevelse av att arbeta med covid-19 patienter inom hemsjukvården. Datamaterialet som författarna samlat in analyserades med en kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim & Lundman (2017).

Urval

Författarna använde sig av ett strategiskt urval som kan vara ett bra alternativ till val av deltagare för att få deltagare som kunde svara på studiens syfte (Kvale & Brinkman ,2014). Inklusionskriterierna var att de intervjuade skulle ha en specialistutbildning till distriktssköterska, ha jobbat tidigare i hemsjukvården och inte vara helt nyexaminerad samt jobbat med covid-19 patienter under pandemin. Verksamhetscheferna fick information om studien (bilaga 1.0) via mejl och gav skriftligt tillstånd att intervjua deras anställda distriktssköterskor. Verksamhetschefen informerade sedan sina distriktssköterskor och gav ut deras mejl till författarna. Författarna mejlade information om studien (bilaga 2.0) för intresseanmälan. Totalt informerades 22 distriktsjuksköterskor men endast 10 distriktsjuksköterskor visade intresse att delta i studien. De distriktssköterskor som var intresserade svarade på mejlet och fick intervjufrågor (bilaga 3.0) skickat för att besvara. Det här gjordes för att distriktssköterskorna skulle ha direktkontakt med författarna och inte passera via verksamhetschefen. Arbetsplatserna som distriktssköterskorna arbetar på är från olika kommuner som har vårdat Covid-19 patienter. Inklusionskriterier för att delta i denna studie var att man skall arbeta inom hemsjukvården med inriktning ordinärt eller särskilt boende samt med covid-19 patienter under pandemin 2020.

Deltagare

Studien utfördes som intervju via mail som skickades till alla deltagare som tackat ja till deltagandet. Totalt deltog 10 distriktssjuksköterskor från hemsjukvården från Västsverige. Alla distriktssköterskor har jobbat inom hemsjukvården mellan 3 - 17 år på olika verksamheter i kommunen. Alla distriktssjuksköterskor jobbar heltid förutom en deltagare som är 50% sjukskriven och arbetar 50%. Deltagarnas kön är blandade med en man och resten kvinnor. Ålder på deltagarna är från 20–60 år gamla.

12

Datainsamling

Datainsamlingen till denna studie skedde via mejlintervju (bilaga 3.0) som skickades ut till varje deltagare, när de hade svarat på frågorna skickade de tillbaka datamaterialet till författarnas mejl. Totalt var det tio distriktssköterskor som deltog i mejlintervjuer. Fördelen med e-postintervju är att gör det möjligt för deltagarna att reflektera över frågorna när de är klara, vilket är effektivt eftersom mailintervju får deltagarna tänka djupt innan de svarar och får mer idéer istället för att bli stressade av vanliga intervjuer (Fritz1 & Vandermause, 2017). För att stärka studiens innehåll valdes vetenskapliga artiklar som söktes i databaserna Cinahl och Google Scholar. Sökord som användes var District nurse, organisation, palliative home care och support. Följdfrågor skickades i efterhand till de distriktssjuksköterskor vars svar behövde utvecklas.

Dataanalys

All inhämtade datamaterial lästes noggrant igenom av båda författarna för sig. Därefter analyserade författarna igenom texterna ihop med kvalitativ innehållsanalys utifrån Graneheim & Lundmans (2017) beskrivning. Författarna har använt sig av en manifest innehållsanalys då texten i intervjuerna skrivs av direkt utan att författarna gjort en egen tolkning av textens innebörd. Syftet med en kvalitativ innehållsanalys är att sortera datamaterialet till olika kategorier, subkategorier eller till ett tema (Graneheim & Lundman, 2017). Efter en noggrann genomgång av texterna delade författarna in texten som svarar till studiens syfte så kallad meningsenheter. Därefter skedde en kondensering av de meningsenheterna författarna fått ut ur texten utan att den miste innebörden. När kondenseringen var utförd skedde en kodning. Likheter och olikheter sågs över av de koder som författarna hade fått för att sedan bilda en underkategori. När författarna bildat underkategorierna sammanfogades de underkategorier som har en gemensam nämnare till en huvudkategori. Författarna analyserade alla tio intervjuer tillsammans för att få likadan kodning samt för att undvika olika tolkningar.

FÖRFÖRSTÅELSE

Författarna har valt att grunda studien på en kvalitativ design för att få en djupare förståelse av distriktssköterskans erfarenheter av arbete med Covid-19 patienter under en pågående pandemi. Av den valda analysen är det viktigt att författarna redogör för förförståelse eftersom analysen eller tolkningen kan påverkas av fördomar, då båda författarna har jobbat inom hemsjukvården under pandemin.

ETISKA ÖVERVÄGANDEN

Etiska övervägande och utmaningar som reflekteras över i vår studie är att våra egna åsikter och har inte varit väsentliga i tolkningen av material som vi samlat in. Alla olika delar av forskningsprocessen har dokumenterats noggrant och all litteratursökning är från accepterade databaser. Innan material skickades av författarna till deltagare fyllde deltagarna i en samtyckesblankett och fick information om studiens syfte. De fick även information om att deltagandet är frivilligt och konfidentiellt och att man kan avbryta när som under undersökningen. Enligt lag (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor ska respekt för människovärdet vid forskning finnas samt är syftet

13

med lagen att skydda den enskilda människan att skadas fysiskt och psykiskt eller integritetsmässigt. Då studien är gjord på en magisternivå innefattas inte lagen (2003:460) om etikprövning, därför har studien inte genomgått en etikprövning.

All forskning ska ske på ett metodisk, vetenskapligt och etiskt sätt. Forskningsetik regleras av juridiska lagar och etiska riktlinjer både i Sverige och runt om i världen. Etiska normer beskriver vilken forskning som får bedrivas och på vilket sätt (Höglund, 2008). Två faktorer som alltid ska ingå i prövningarna är kunskap vinster och risker (etikprövningsmyndigheten, 2003). Förutom lagen har varje forskare ett eget etiskt ansvar och forskningsetisk reflektion. God kvalitet och moraliskt acceptabel ska finnas i all forskning samt en yrkesetik (CODEX, 2020). Enligt forskningsetiska delegationen (2012) ska alla delar av studien utföras ärligt, noggrant och allmänt omsorgsfullt. Detta gäller allt från datainsamling, undersökning till presentation av resultat. Resultatet kommer att redovisas öppet för allmänheten för att visa att inget förvrängts. Det ska vara lätt och tydligt att följa forskningen och förstå hur tankegången har gått till.

RESULTAT

Resultatet presenteras genom tre kategorier och sju underkategorier som framkom i analysen (tabell 3).

Tabell 3. Översikt av kategorier och underkategorier.

Kategorier Underkategorier

Utökade arbetsuppgifter och försämrad arbetsmiljö

Känslan av vilsenhet under

pandemin Bristande skyddsutrustning och rutiner När arbetet följer med hem

En ändrad vård En ny och tung patientgrupp Minskad fokus på patienten

14

Ett osäkert ledarskap Organisationens och ledarskapets inverkan på vårdandet

Önskad förbättring inom hemsjukvård

Känslan av vilsenhet under en pandemi

I denna kategori beskrivs distriktssköterskornas erfarenheter av en påfrestande och förvirrande tid under covid-19 pandemin. Nya rutiner sattes in och ovisshet uppstod när det fanns rum för tolkning kring de nya riktlinjerna. Distriktssköterskorna upplevde en ökad arbetsbelastning då både fler patienter och kollegor blev sjuka samtidigt. Ett missnöje uppstod runt bristande skyddsutrustning och förtvivlan av känslan att vården inom landstinget blev mer prioriterat än hemsjukvården.

Utökade arbetsuppgifter och försämrad arbetsmiljö

Skillnaden på tyngden av arbetsuppgifterna innan och under pandemin var att distriktssköterskorna bland annat upplevde mer tryck i telefonrådgivningen under pandemin. Många patienter var oroliga och ringde in för minsta symtom. Som patientansvarig sjuksköterska i hemsjukvården på många arbetsplatser har både patienter och anhöriga nummer direkt till sjuksköterskan. Distriktssköterskor upplever även att anhöriga ringer ofta då de är oroliga efter att ha läst om vad som står i media om hur vårdpersonal hanterar smittan. Det var även många samtal från omvårdnadspersonalen som behövde stöttning från distriktssköterskorna, det här upplevde både distriktssköterskor inom ordinärt boende som särskilt boende. Samtal från media som jagade distriktssköterskorna för att få en bild om vad som försegick i äldreboendena tog också mycket tid och energi. Distriktssköterskorna beskriver att reportrar från olika tidningar ringde runt både på deras telefon och på chefernas för att få ut information om hur situationen såg ut på boendena. Det här upplevdes som obehagligt och lömskt då många reportrar inte berättade rakt av vad de ringde från och vad de ville.

“Vi fick tillsägelse varje dag om att det var förbjudet att prata med media av enhetscheferna på boendet. Jag var orolig varje gång jag fick ett samtal från media att

jag skulle yttrat mig om något som skulle tolkas fel (3)”.

Distriktssköterskor på särskilt boende beskriver arbetsmiljön under den svåraste delen av pandemin som förfärlig och fruktansvärt. De gick runt med rädsla, oro och stress och hade en chef som inte uppskattade deras slit. Konsekvensen av det var att distriktssköterskorna många gånger tyckte att det inte var roligt att gå till jobbet. Något annat som tog mycket tid och som var nytt var rutiner för skyddskläder hur allt skulle av och på. Distriktssköterskorna inom ordinärt boende beskriver stressen av att ha glömt ta

15

med tillräckligt med skyddsmaterial i bilen när man åker ut till patienter. Covid-19 undersöks genom ett PCR prov som ska tas nasalt. Olika perioder under pandemin skickades olika provrör som hade framtagits av olika företag. Det här resulterade till en osäkerhet om hur prov skulle tas och tog längre tid.

“körde slut på alla sjuksköterskor […] om en anhörig eller patient klagade [...] gjorde att man kände sig utpekad och ouppskattad (10)”.

Upplevelse av att arbetsmiljön var förändrad. Då inte alla kollegor längre var på plats, många yrkeskategorier kunde jobba hemifrån. Under lunchen fick man äta olika tider för att frigöra utrymmen och minska smittspridningen.

“Vi pratade inte om något annat än coronaviruset under en period kändes det som (1)”.

Distriktssköterskorna påtalade om det starka samarbetet under pandemin. Kollegor som stöttar varandra och otroligt hjälpsamma. I hemsjukvården med inriktning ordinärt boende beskriver distriktssköterskorna hur vårdtyngden och antal smittade kan vara olika på olika områden. De hade då en samling tillsammans med chef och samordnare varje morgon för att dela ut insatserna. Många kollegor erbjöd sig att ta besök i andra områden än deras egna, för att avlasta de distriktssköterskorna med fler smittade patienter i området.

“Det var väldigt fint att se hur vi samarbetade när det var som mest press på oss alla. Vi peppade varandra och hjälptes åt (5) “.

Bristande skyddsutrustning och rutiner

Distriktssköterskorna upplever väldigt mycket negativa känslor och missnöje kring bristande skyddskläder i kommunen, speciellt var det svårhanterat och dåligt i början av pandemin. Då kvaliteten på bland annat munskydden, visiren och förklädena var mycket dåliga. Visiren skulle i vissa fall spritas av och användas om upp till en vecka och bandet bakom visiren gick av flera gånger. I de olika kommuner som distriktssköterskorna arbetade i fanns inte tillräckligt med skyddskläder i början av pandemin. Därför har många företag behövt hjälpa till att skapa visir och munskydd till olika vårdgivare i kommunen för att kunna vårda patienter. Distriktssköterskorna beskriver situationen som stressande då andra kollegor från andra arbetsplatser exempelvis ha skyddsmasker från försvaret medan de själv fick använda ett dammskydd. Att inskaffa egen skyddsutrustning var inte heller tillåtet så man var tvungen att använda det som arbetsplatsen hade fått.

“Jag har noterat att sjuksköterskorna i ambulansvård använder försvarets skyddsmasker medan jag fått använda ett dammskydd som finns att köpa på Byggmax

(1)”.

Skyddskläder och rutiner om hur de skulle användas upplevdes inte fungera enligt distriktssköterskorna. Även dåliga skyddskläder som gick sönder och som upplevdes inte gav tillräcklig med skydd, visir som gick sönder på en gång vid vårdande av covid-patienter. Distriktssköterskorna uttryckte även att visiren som skulle användas immade,

16

vilket gjorde att man inte kunde se bra när venös infart skulle sättas eller mediciner skulle ges. Missnöje och irritation uppkom över upplevelsen av syrebrist vid arbetandet med visir och munskydd. Det här skapade yrsel och huvudvärk under arbetspasset. Det rådde väldigt mycket olikheter kring vad för skyddsutrustning som skulle användas och när. Distriktssköterskorna upplevde att de blev nedprioriterade till fördel för landstinget. Hemsjukvården upplevdes sårbar och det är där vården av alla äldre och sköra patienter sker. Upplevelsen av ängslan och rädsla uppstod även när rutin på skyddsutrustningen såg så annorlunda ut i världen.

“Man bli ju såklart orolig när man ser tex personal i kina går klädda som utomjordingar med rigorös skyddsutrustning eller när ambulanspersonal bär gasmask

och vi blir ombedda att återanvända våra hemmagjorda plastvisir (10)”

När arbetet följer med hem

De intervjuade distriktssköterskorna kände en stor oro och rädsla att bli smittad på jobbet och sedan smitta sina familjemedlemmar. En saknad efter familjemedlemmar uppstod då många av de själv valde att inte träffa sin familj då de träffade många covid-19 smittade patienter. Men det uppstod även en oro att föra smittan mellan patienterna. Då det inte fanns tydliga rutiner för hur skyddsutrustning skulle tas på och av vilket tog allt mycket längre tid. Mycket ansträngning och påfrestning på jobbet ledde till fysiska symtom som huvudvärk, muskelvärk och utmattning. När fler och fler kollegor insjuknade i smittan skapades en oro för hur arbetsbelastningen skulle vara. Distriktssköterskorna påtalade att kvällspass var de jobbigaste då det redan var låg bemanning. Rutinerna ändrades frekvent och det fanns utrymme för tolkning, vilket skapade en rädsla för att göra fel.

“[...] en kollega som var sjukt sjuk och låg i respirator. [...] fick en att fundera [...] vi utsätter oss för i vården och vad är rimligt att utsätta sig själv och sin familj för (3)”.

Distriktssköterskor beskriver även att de helst inte ville gå till jobbet och varje arbetspass kändes jobbigt. Arbetsbördan och den psykiska påfrestningen var tung. Andra känslor som uppstod vid vårdandet under en pandemi är ständig oro, rädsla, minskad aptit, mardrömmar. Det här var känslor som upplevdes både på arbetet och hemma. Rädslan och oron över att covid-19 smittade patienter inte skulle klara sig, många som gick bort i samma veva. Skuldkänslor uppkom att man inte hade gjort tillräckligt.

“Självklart blev min vardag påverkad när vi har en pandemi och vi sjukvårdspersonal står i frontlinjen. Mitt i kriget (7)”.

En ändrad vård

I denna kategori beskrivs distriktssköterskornas erfarenhet av ökat vårdbehov under covid-19 pandemin. Upplevelsen av att det var svårhanterat att vårda patienter med covid-19, då symtomen kunde vara diffusa samt att fokus på patienten tappades. Då riskanalyser inte längre gjordes och palliativa ordinationer sattes in snabbare.

17

Patientsäkerheten äventyras när omvårdnadspersonalen upplevs inte ha tillräckligt med kunskap om basala hygienrutiner samt hur skyddsutrustning ska användas.

En ny och tung patientgrupp

Största skillnaden med att vårda under en pandemi jämfört med normala förhållanden är att så många patienter blir dåliga samtidigt under en pandemi. Några distriktssköterskor beskriver att de kände sig otillräckliga och arbetsbelastningen gick upp så fort.

“Jag kunde inte ha en helhetssyn på samma sätt som tidigare och känner inte att jag

kan jobba förebyggande med exempelvis riskanalyser (6)”.

Många patienter hade inte de typiska symtomen för covid-19 utan hade symtom som obstruktion eller inga symtom alls. Det var svårt att urskilja om det var en vanlig halsfluss, eller om det var covid-19. Under perioden där smittan spreds sig som mest i särskilda boenden tog distriktssköterskorna prov på patienterna dagligen.

“Jag såg hur obehagligt det var för patienterna att ta PCR prov och till dementa patienter som inte förstod varför jag var tvungen att ta det. Det gör ont i hjärtat när de

kämpar emot och lider så (2)”.

Ovanan med full skyddsutrustning vid patientnära kontakt har distriktssköterskorna nämnt samt även att många patienter hade svårt att förstå varför vårdpersonalen såg så konstiga ut. Även kommunikationen med de äldre patienterna blev försämrad, eftersom de inte kunde höra bra när distriktssköterskorna talade med visir på. Behandlingar och icke akuta operationer fick ställas in för att frigöra utrymme och personal till patienter med covid-19 smitta. Distriktssköterskorna upplevde att patienterna blev mer isolerade och deprimerade under pandemin. Inga anhöriga fick komma och hälsa på om det inte var vård vid livets slutskede. Vissa patienter kunde prata med sina anhöriga via videokamera men i de flesta fall kunde patienterna inte hantera mobiltelefon och kunde då endast byta några ord med sina anhöriga med hjälp av omvårdnadspersonalen. Distriktssköterskorna uttryckte att de försökte ha mycket kontakt med anhöriga för att uppdatera om patienternas tillstånd då anhöriga då det var besöksförbud på samtliga äldreboenden.

Minskad fokus på patienten

Patientsäkerheten fallerade på grund av för dålig kunskap om hygienrutiner. Det här riktas mest åt omvårdnadspersonalen som använde skyddsutrustning på fel sätt och inte tillämpar basala hygienrutiner. Några exempel är att fall uppmärksammades när omvårdnadspersonalen hade på munskydd hela tiden även utanför patientnära kontakt. Det här fick distriktssköterskorna att känna rädsla, oro och stressad. Förkläden och handskar byttes ibland inte mellan patientrummen på särskilda boenden. Distriktssköterskorna nämnde att patientsäkerheten äventyrades då riktlinjerna kring användandet av skyddsutrustning var oklara och svårtolkade. Det här ledde även till oro hos omvårdnadspersonalen och patienter då de inte visste säkert att alla var smittfria. Distriktssköterskorna nämner återigen att medias bild upplevdes viktigare av cheferna och ledningen och därav tappades fokus på patientsäkerheten lite. I flera arbetsplatser

18

fick inte distriktssköterskorna använda munskydd eller visir om inte patienterna hade konstaterad smitta. Det här skapade oro bland vårdpersonal och patientsäkerheten äventyrades då man inte kunde vara säker på att alla var smittfria.

“Inte funnits patientsäkerhets tänkande från chefsnivå. Utan fått tänka på av sjuksköterska på golvet (5)”

Under en period blev flertal av både distriktssköterskor, sjuksköterskor och undersköterskor smittade samtidigt vilket kunde upplevas som att patientsäkerheten hotades. Detta då varje distriktssköterska fick ansvara för fler patienter och omvårdnaden togs hand om vikarier som inte alltid hade någon vårdutbildning. Riskanalyser och teammöten prioriterades inte heller. De intervjuade distriktssköterskorna upplevde även inte att patientsäkerheten var hotad utan snarare att åtgärder sattes in snabbare för patienter som var smittade för att minska vårdlidandet. En god kontakt med patientansvarig läkare gjorde att distriktssköterskorna snabbt fick ordinationer och direktiv för att påbörja en behandling. De upplevde att palliativa ordinationer som lugnande, smärtlindring och läkemedel mot illamående oftast sattes in direkt när patienten fick en konstaterad smitta. Det här var i syfte för att lindra lidande, men upplevs i många fall som för snabba beslut till palliativ vård.

Ett osäkert ledarskap

I denna kategori beskrivs distriktssköterskornas erfarenhet av allt som hade kunnat förbättras under pandemin. Ett stort missnöje var kvaliteten och bristen på skyddsutrustning samt hur hygienrutiner avsevärt hade kunnat förbättras. Organisationen upplevs behöva kunna fatta snabbare beslut för att minska smittspridningen. Svagt ledarskap är något som distriktssköterskorna upplevde redan innan pandemin men det syntes mer under pandemin.

Organisationens och ledarskapets inverkan på vårdandet

Vikten av strukturerad organisation och starkt ledarskap visade sig vara grunden i många arbetsplatser enligt distriktssköterskorna. Distriktssköterskorna upplevde att det fanns någon form av brist i organisationen under vårdandet av pandemin. Svagt ledarskap upplevde många redan innan men det här synliggjordes mer under pandemin. Ledarskapet i organisationen var otydlig och i vissa fall även osynlig. Missnöje framkom då cheferna själva var stressade, osäkra och försökte få arbetsplatsen att framstå som felfri och hanterbar i media. I själva verket upplevdes det väldigt rörigt i organisationen. Nya riktlinjer kom dagligen, beroende på profession fick man olika instruktioner och det här upplevdes som frustrerande. Enhetscheferna var inte alltid säkra på vad det var för rutin som gällde, då det kom olika direktiv från folkhälsomyndigheterna, kommunen och regionen. Upplevelsen av otrygghet och ovisshet uppstod när distriktssköterskorna såg andra kollegor från andra arbetsplatser följa andra rutiner än vad de själva gjorde på sin arbetsplats. Detta resulterade i en förvirrad och osäker arbetsgrupp som upplevde att de inte fick konkreta svar från sin ledning på hur rutiner ska gå till. Distriktssköterskorna önskade nu i efterhand en handlingsplan och starkare ledarskap samt att chefen skulle vara fysiskt på plats för att

19

eventuellt komma med aktuell rutin och svara på frågor som uppkom. Distriktssköterskorna i hemsjukvården inriktning särskilt boende beskriver att de kände mer stöttning av enhetscheferna än deras egna chefer som jobbar under Hälso- och sjukvårdslagen. Då distriktssköterskorna upplevde att chefen var frånvarande och inte på plats resulterade det till känslor som oro och missnöje. Men det upplevdes även av distriktssköterskor som jobbade under samma byggnad och sin chef, att chefen var väldigt kontrollerande och involverad i små medicinska beslut.

“Det kändes som att cheferna själva inte visste hur vi skulle agera och de är själva osäkra. Cheferna på boendet frågade oss sköterskor saker och var osäkra (3)”

Distriktssköterskorna nämner en positiv upplevelse av kontakten de har haft med chefen via mejl samt uppdateringen som de fått på de aktuella rutinerna. Ett positivt stöd från ledningen upplevs genom fysisk närvaro innan varje dagpass av cheferna. Det här resulterade med stöttning, peppning samt en överblick på hur smittan var i området och vilka som hade symtom och planerad provtagning. Det här visade sig även vara bra när smittspårning var aktuell. Distriktssköterskorna nämner att de har en viss förståelse för varför det har varit en osäkerhet bland ledningen då situationen som uppstått under pandemin var främmande och skrämmande för alla. Beslut om intagningsstopp av patienter till särskilt boende med smitta som gjorde att patientsäkerheten inte äventyras. Detta ansågs vara ett positivt och starkt beslut från ledningen.

“Jag har fått all vägledning och stöd från cheferna, arbetsmiljöverket, hygienombud så det har varit bra (9)”

Önskad förbättring inom hemsjukvård

“Riskanalyser, mer temaarbeten och utbildningar till både ledning och vårdpersonal, för det gynnar oss alla (9)”

När frågan uppkommer om förbättringsarbeten inför framtida pandemier svarar distriktssköterskorna att skyddsutrustning måste vara mer lättillgänglig. Ett förslag är att ha samarbete med företag som kan skicka ut skyddsutrustning när situationer som pandemier uppkommer. Under den pågående covid-19 pandemin har vårdpersonalen fått ta det som redan fanns och under en period även gå utan skyddsutrustning. Distriktssköterskorna berättar om när de fick ett helt lager av handsprit och ytrengöring av ett okänt företag för att sedan använda i flera veckors tid. Efter det kom det fram att produkterna skulle återkallas då de inte var godkända, eftersom de var skadliga för hälsan.

“Att ta det på allvar direkt. Använda skyddsutrustning direkt. Tydliga instruktioner och tydlig handlingsplan (3)”

Distriktssköterskorna hade önskat snabbare begränsning av flödet in och ut från särskilt boende, ordinärt boende samt av vårdpersonalen. Men även att beslut i kommun ska kunna tas snabbare för att minska risken för smittspridning. Ett exempel för att ytterligare minska risken för smittspridning är att skyddsutrustning även skulle användas i början av pandemin hos patienter som inte har bekräftad smitta.

20

Enhetschefer och verksamhetschefer behöver ha mer utbildning för starkt ledarskap under kris. De ska kunna stödja vårdpersonalen och inte slita ut dem. Distriktssköterskorna hade önskat att förebyggande åtgärder och kontroller redan skulle göras innan pandemin för att veta hur ledarskapet fungerar på en arbetsplats. Ett exempel är undersökning med enkäter där medarbetare får fylla i hur de upplever ledarskapet på arbetsplatsen. Men distriktssköterskorna påpekade att förståelse för att starkt ledarskap även behöver situationsanpassas.

“Vi behöver ledare som kan erkänna sina brister för att vi ska kunna sträva efter förbättring och ledarskapsutveckling (6)”

Hygienrutiner måste fungera felfritt även när det inte är en pandemi. Mer krav på omvårdnadspersonalen att tillämpa dessa samt spontana kontroller för att se att det fungerar. All vårdpersonal samt medarbetare bör få prioriterad provtagning för att snabbt kunna utesluta smitta och återgå till arbetet. Information och rutiner som ges ut ska vara samma till all vårdpersonal, så alla kan jobba som ett team och inte bli osäkra på varandras handlingar. Ny information behöver nå medarbetarna på ett annat sätt än massutskick via mejl.

“Nu bombarderas vi med nya riktlinjer hela tiden och hann inte uppdatera oss (6)”.

RESULTATDISKUSSION

Studiens syfte var att undersöka hur påverkad distriktssköterskan har varit utav att vårda covid-19 patienter under en pågående pandemi. Resultatet består av distriktssköterskans upplevelse, känslor och arbetssituation i hemsjukvården.

Organisation och ledarskap

Resultatet kom fram till att distriktssköterskorna upplevde försvagad och osäkert ledarskap under pandemin. De har inte fått tillräckligt med stöttning och uppskattning och det här resulterade till missnöje och frustration. Munck (2011) beskriver i sin studie att distriktssköterskan i hemsjukvården har behov av mer stöttning eftersom allt ska samordnas i hemmet, finnas tillgängligt eller på boendet och jämför med sjukhuset där har vårdpersonaltillgång till allt och det finns alltid en läkare tillgänglig. Jonasson, Holgersson, Nytomt och Josefsson (2017) beskriver i sin studie att distriktssköterskan har hög tillgänglighet för patienterna i hemsjukvården. Det är mycket krav från organisationen och ledningen på distriktssköterskan i hemsjukvården, med begränsad resurs och tid som inte räcker till. Detta leder till stress och oro som kan orsaka psykiska och psykologiska symtom. Det vore intressant att identifiera vad för typ av stöd och kvalitet på ledarskap som borde finnas i en organisation. Att ha en förstående chef som stödjer och leder en arbetsgrupp är en viktig andel i en arbetsplats för att skapa trygghet och förtroende (Josefsson, Åling & Östin, 2011). Många av distriktssköterskorna beskriver redan missnöje innan pandemin men att den blev förvärrad under pandemin. Enligt Hansson et al., (2018) sätter organisationen upp egna prestationsmål som är en begränsad budget vilket leder att det långsiktiga ansvaret och planer för en god vård av äldre och multisjuka patienten inte alltid prioriteras. I distriktssköterskans profession ingår det att värna om patientsäkerheten genom att minska vårdskada och lidande för

21

patienten. Munck (2011) beskriver att arbetsgivaren ska stor förståelse och stötta distriktssköterskorna i det dagliga arbetet med medicinska och kliniska beslut som bedöms. Som distriktssköterska har man en självständig och ledande roll i vårdandet, distriktssköterskan i hemsjukvården har det övergripande ansvaret inom omvårdnad och den högsta kompetensen inom medicin. Delegeringar av åtgärder som går under hälso-och sjukvårdslagen ges ut av distriktssköterskan. Friman, Klang hälso-och Ebbeskog (2011) beskriver i deras intervjustudie om distriktssköterskornas upplevelse av bristande rutiner och allmänna arbetsbeskrivningar ledde till en rörig verksamhet. Ökad arbetsbelastning från organisationen med mindre bemanning av distriktssköterskor, större geografiskt område och ökat patientantal per distriktssköterska. Följden av detta var tidsbrist som blev ett hinder för en god omvårdnad. Undervisa omvårdnadspersonal, värdera och säkerställa rutiner på arbetsplatsen samt omvårdnad som värnar om patientsäkerheten (Distriktssköterskeföreningen, 2019). Trots detta är verksamheten i behov av en ledande chef och en ledning som kan ta hand om personalfrågor, konflikter, rutiner och patientsäkerheten. Resultatet bekräftade sårbarheten av att inte ha en stark verksamhetschef i organisationen både innan men speciellt under en krissituation. Verksamhetschefen är den som har det yttersta, övergripande ansvaret att verksamhetens ska fungera, samt ansvar att ge samordning, säkerhet, trygghet och rutiner som värnar om personal och patienter (Socialstyrelsen, 2019). Det var väldigt intressant hur stor inverkan starkt ledarskap har på en organisation och speciellt under en krissituation. Då upplevelsen av vårdandet under en pandemi blev mer hanterbar och mindre krävande när stöttningen och uppskattningen från chefen framkom. Det hade varit intressant att intervjua distriktssköterskorna under början av pandemin eller när pandemin är över, för att se om det hade framkommit samma resultat.

Lidande

Distriktssköterskorna upplevde att de redan var underbemannade innan pandemin och under pandemin hade arbetsuppgifterna ökat ännu mer samtidigt som fler kollegor blivit sjuka och arbetsmiljön försämrad. Arbetsbelastningen blev tyngre då nya riktlinjer togs fram som resulterade att det tog längre tid vid varje patientmöte som att ta på och av sig alla skyddskläder och nya provtagningsrutiner. Distriktssköterskorna upplevde även att det var svårt att ha en helhetssyn och jobba förebyggande då tiden inte räckte till.

Ett vårdlidande uppkom då mycket undersökningar fick ställas in och vårdpersonalen ibland kunde stressa sig igenom ett vårdbesök. Ett livslidande ökade då patientens sociala nätverk blev förminskad. Ett sjukdomslidande för patienter som drabbats av covid-19. Enligt Eriksson (1994) uppstår ett vårdlidande för patienten när vård och behandling brister. Denna typ av lidande är den mest onödigaste lidandet då den går att elimineras. Som vårdare är det så viktigt att reflektera över över varje patientkontakt för att minimera chans till vårdlidande. Enligt Folkhälsomyndighetens rekommendationer (2020) ska basala hygienrutiner tillämpas genom användning av korrekta skyddskläder och skyddsutrustning för att minska risken för smittspridning av Covid-19. Särskilt speciellt hänsyn till omhändertagande av riskgrupper och äldre patienter som är i större riskgrupp med underliggande sjukdomar. Distriktssköterskorna beskriver hur dementa och patienter i hög ålder ibland inte förstod varför de var klädda i heltäckande skyddskläder och det här skapade en oro och förvirring för patienterna. Annat lidande för patienterna som upplystes av distriktssköterskorna var den sociala isoleringen. Alla

22

aktiviteter var inställda och det rådde snabbt besöksförbud på samtliga äldreboende. Det här upplevdes av distriktssköterskorna som ett ökat lidande för patienterna. Åtgärder som gjordes var bland annat att hjälpa patienterna prata med sina anhöriga via telefon och uppdatera mer om deras tillstånd. Det vore intressant att studera vidare och försöka digitalisera vården mer genom att bland annat kunna erbjuda patienter på särskilda boenden videouppkoppling för att prata med sina anhöriga. Det här skulle bland annat kunna leda till mer livsglädje och livslust. Med videouppkoppling skulle även onödiga fysiska besök kunna undvikas. Allt från rond med läkare, tolk eller sociala aktiviteter skulle kunna ske via videouppkoppling. I studien av Chen och Schulz (2016) som undersökte ensamhet bland äldre och digitalisering visade att äldre som använde sig av kommunikationsprogram kände sig mindre ensamma. Det visade sig även att kommunicera via skype och direkta videosamtal med anhöriga och familjen lindrade den äldres sociala ensamhet. Samt ökning av livskvalite bland äldre som bodde hemma och äldre dementa som bodde på boende att hade kontakt via videosamtal med sina anhöriga.

Yttrandefrihet

Att vårdarbetet stördes av media var något som distriktssköterskorna starkt uttryckte. Flera reportrar ringde både till distriktssköterskorna men även till cheferna inom hemsjukvården. Ett intressant resultat var att distriktssköterskorna inte fick yttra sig till media från enhetscheferna och ledningen. Det är resulterade till oro för att säga något fel. Distriktssköterskorna upplevde att medias bild var väldigt viktig för många chefer och att den egentligen i många fall inte speglade verkligheten. Det här då situationen på många äldreboenden upplevdes inte var hanterbart enligt distriktssköterskorna. Varje medborgare har rätt att i tal, skrift eller bild uttrycka sina tankar, åsikter och känslor men även meddela upplysningar enligt yttrandefrihetsgrundlagen (SFS 1991:1469). Att cheferna sa åt distriktssköterskorna att inte yttra sig går egentligen emot lagen med viss hänsyn till sekretessen inom vården. Under covid-19 pandemin har vården och vårdpersonalen fått stor uppmärksamhet i media. Ovanan att jobba under stressad arbetssituation och jagad av media. Det vore intressant att studera vidare vad som egentligen stod i media och vad distriktssköterskorna upplevde stämde i verkligheten. Då media ofta vinklar beskrivningar för att skapa rubriker.

Palliativ vård

Distriktssköterskorna upplevde att palliativa ordinationer som lugnande, smärtlindring och läkemedel mot illamående oftast sattes in direkt när patienten fick en konstaterad smitta. Det här var i syfte för att lindra lidande, men upplevs i många fall som för snabba beslut till palliativ vård. Palliativ vård är en stor del inom hemsjukvården och menas med vård för att lindra symtom eller förlänga livet. Syftet med palliativ vård är att minska lidande trots sjukdom (1177 vårdguiden, 2020). Hutchinson och Van Wissen (2017) beskriver i sin studie att patienter som befann sig i livets sutskede och vårdades i hemmet kände en trygghet i sin hemmiljö även anhöriga kände sig trygga med att patienterna vårdades i hemmet. Sjuksköterskan har en stor betydande roll i patientens vård för att lindra lidandet i livetsslutskede, samt hjälpa anhöriga att hantera sorgeprocessen. Att patienter får palliativa trygghets ordinationer för snabbt har även skapat stora rubriker i media. Socialstyrelsen har tagit fram riktlinjer för rekommenderade läkemedel vid palliativ vård av covid-19 som läkarna kan följa.

23

Artikeln skriven av Shahidul Islam (2020) reflekteras över användandet av palliativa ordinationer till covid-19 patienter. Läkemedel som exempelvis morfin har vetenskapligt kunnat visa ge effekt vid bland annat vård av cancerpatienter som smärtlindring. Enligt författaren har inte covid-19 patienter ofta smärta som cancerpatienter och samma symtom orsakas inte av samma orsak. Därav kan covid-19 patienter bli mer försämrad snabbare med palliativa trygghets ordinationer. Distriktssköterskorna upplevde att palliativa ordinationer sattes in för snabbt, och det har varit intressant att studera vidare om vad den bakomliggande anledningen var. Som distriktssköterska i hemsjukvården är man väldigt ensam och självständig. Det utgår läkare på vårdcentralen och finns inte på plats fysiskt för eventuella frågor. Anledningen till att palliativa läkemedel sattes in så fort patienterna fick konstaterad smitta kan vara för en trygghet till distriktssköterskorna om patienter skulle bli sämre och i behov av dessa läkemedel kvälls, natt och helgtid. Då det är mer sårbart på jourtid och svårare att få kontakt med läkare. En annan anledning kan vara att just att lindra lidande med dessa läkemedel och det behöver inte mena med vård vid livets slutskede. Det hade varit intressant att undersöka distriktssköterskans upplevelse av effekten att sätta in palliativa ordinationer direkt vid covid-19 smitta.

Hållbar utveckling

FN:s medlemsländer antog en universell agenda för att uppnå mål för ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling. Med hållbar utveckling menar FN utveckling som tillgodose dagens behov utan att riskera nästa generations möjlighet att tillgodose sina behov. Agenda 2030 innehåller många mål och lösningar som bland annat god hälsa och välbefinnande till anständiga arbetsvillkor och ekonomiskt tillväxt (globala målen, 2020a). Resultatet visade att distriktssköterskorna kände både fysiska påfrestningar som huvudvärk och muskelvärk efter ett arbetspass under covid-19 pandemin samt psykiska påfrestningar som oro och rädsla. Att vårda under pandemin har påverkat distriktssköterskornas hälsa negativt och för att sträva efter en hållbar utveckling enligt FN:s mål bör förbättringsarbeten utföras på arbetet. Då god hälsa är en grundläggande förutsättning till att bidra till samhällets utveckling. Att ha för hög arbetsbelastning och dålig arbetsmiljö kommer att slita ut på distriktssköterskorna och påverka fler sjukskrivningar och mindre arbetskraft i vården. Ett av delmålen i agenda 2030 är att skydda arbetstagarnas rättigheter och främja en trygg och säker arbetsmiljö (globala målen, 2020b). Det här skulle leda till en bra arbetsmiljö och god hälsa. Med god hälsa och ett gott liv leder även till en social hållbarhet som är nödvändigt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv (Folkhälsomyndigheten, 2018).

METODDISKUSSION

För att besvara syftet valde författarna att använda sig av en kvalitativ innehållsanalys av Graneheim och Lundman (2017) med induktiv ansats för att bearbeta fenomenet av distriktssköterskans upplevelse inom hemsjukvården av att vårda covid-19 patienter under en pandemi. Med en kvalitativ metod upplevde författarna att en av styrkorna med metoden var att lättare få fram distriktssköterskans upplevelse. En annan styrka till varför författarna valde att intervjua via mejl var att deltagarna kunde fundera på sina svar i lugn och ro. En nackdel med mailintervju var att författarna inte direkt kunde ställa följdfrågor till deltagarna. Författarna behövde vid två tillfällen ställa följdfrågor

24

och att utveckla det som deltagarna redan hade skrivit. Det togs då en extra kontakt med berörd deltagare för följdfrågor. En anledning till att intervjuerna fick ske via mail och inte i fysiskt möte var för att minska på risk för smittspridning under pågående pandemi. Citat användes för att utöka tillförligheten i studien så läsarna kan få en verklighetsbild av distriktssköterskornas känslor och upplevelse, vilket lyfter studiens kvalitativa metod enligt Graneheim och Lundman (2017). De intervjuade distriktssköterskorna hade erfarenhet av hemsjukvården innan pandemin, vilket var en fördel för att kunna jämföra både före och under pandemin (Polit & Beck, 2008). En annan fördel var även att distriktssköterskorna jobbade i olika kommuner där man kunde se skillnader av upplevelser och likheter mellan de olika kommunernas organisation, vilket gav en stor variation i urvalet för att utöka trovärdigheten i studien (Graneheim & Lundman, 2017). Det hade även varit intressant om fler chefer och andra specialister hade deltagit för att kunna få en syn på upplevelsen av hur ledarskapet har fungerat. Även fler kommuner hade varit till fördel, även deltagande av legitimerade sjuksköterskor som hade jobbat med covid- 19 i kommunen hade påverkat resultatet med ett helhetsperspektiv. Deltagarna i intervjun hade erfarenhet från tre år till 20 år, vilket bedöms som en fördel eftersom erfarenheten hade ingen betydelse med deras upplevelse för då kunde författarna se i studien att majoriteten av distriktssköterskan hade samma upplevelse. I studien inkluderades en manlig deltagare, önskvärt hade varit att få fler manliga deltagare då enligt Olsson och Sörensen (2011) är det av stor betydelse att få ett genusperspektiv i kvalitativa studier. Eftersom det kan ge en bredare förståelse för det som studeras. För att få en helhetsbild valde författarna att läsa datamaterialet var för sig för att sedan kunna analysera datamaterialet tillsammans. Författarna var då säkra att de hade tolkat intervjuerna likadant då de läste det för sig först och sedan gick igenom det tillsammans. Efter det diskuterade författarna över materialet vilket ökar pålitligheten av studien enligt (Granskär & Höglund-Nielsen 2012). Författarna delade sedan in olika meningsenheter i kategorier som presenteras i tabell för att få en översikt över resultat. Arbetet skrevs av författarna tillsammans och sedan skickades materialet till handledare för att främja studiens pålitlighet. Fördelen var även att författarna bestod av två författare och en handledare som kunde diskutera studiens alla delar för att utöka och stärka relevant data som stärker tillförligheten i analysprocessen (Graneheim & Lundman, 2017).

SLUTSATSER

Vårt resultat i studien har visat att distriktssköterskorna vill ha ett starkare ledarskap för att kunna känna sig trygga och kunna utföra sitt arbete utan stress och förvirring som kan leda till ohälsa. För att kunna arbeta i en bra arbetsmiljö krävs det av organisationen att se till sina anställdas arbetsmiljö och mående. Utveckling samt förebyggande åtgärder inför framtiden utifrån resultatet bör vara att rutinmässigt kontrollera hur ledarskapet fungerar på en arbetsplats, för att förebygga att ledarskapet och organisationen faller under en krissituation. Annan utveckling för att förbättra patientsäkerheten i hemsjukvården bör vara att ha tillräckligt med skyddsutrustning och tydliga rutiner för att skydda patienterna från lidande och ohälsa redan från start. Men även för att distriktssköterskorna ska känna sig trygga i sitt arbete och kunna skydda sig själv så inte arbetet tas hem med rädsla. Covid-19 pandemin bidrog till försämrad arbetsmiljö och utökade arbetsuppgifter som bland annat ökat tryck på telefonrådgivningen. Men den stressiga arbetsmiljön kunde även leda till extra

25

sammanhang och stöttning av kollegor. Vårdandet under covid-19 pandemi ledde även till ökad oro för smitta till både sig själv, anhöriga och andra patienter. Många distriktssköterskor tog med sig jobbet hem och upplevde fysiska symtom som huvudvärk och muskelvärk. Därför bör organisationen och ledningen se till att vårdgivare ska känna sig säkra i hemsjukvården och kunna skydda sig själva. Ett ökat vårdlidande för patienterna upplevdes då distriktssköterskorna fick mer arbetsuppgifter och kände att de inte hann med att arbeta med en helhetssyn. Inför framtiden bör bemanningen förstärkas i hemsjukvården för att det ska bli hanterbart speciellt under kriser. Vårt resultat visar även på att kunskap om basala hygienrutiner inte upplevs fungera. Verksamheten bör undersöka och sätta krav på medarbetarna att kompetens finns inom området för att inte skapa onödigt vårdlidande. Vår studie kan hjälpa till att effektivisera kommunal vård inför framtida krishanteringar genom resultatet som distriktssköterskorna har lyft upp. Resultatet visade att kommunal hälso- och sjukvård måste vara lika jämställt och prioriterat som regionvård i fördelning av exempelvis skyddsutrustning. Bättre struktur och krisplan bör utvecklas för framtiden. Ytterligare forskning behövs för hur organisationer hanterar distriktssköterskor som arbetar i hemsjukvården och deras situation för att kunna ge stöd för att kunna ge en god vård.

26

REFERENSER

Arman, M (2015). Etik och värden. Teoretiska grunder för grundande. Studentlitteratur. liber, 93-120.

Chen, Y. R. R., & Schulz, P. J. (2016). The effect of information communication

technology interventions on reducing social isolation in the elderly: a systematic review.

Journal of medical Internet research, 18(1), e18.doi: 10.2196/jmir.4596

CODEX (2020). Forskarens etik. Uppsala http://www.codex.vr.se/forskarensetik.shtml

[2020-10-07]

CODEX (2020). Forskning som involverar människan. Uppsala

http://www.codex.vr.se/forskningmanniska.shtml [2020-05-07]

Craftman, A. G., von Strauss, E., Rudberg, S. L., & Westerbotn, M. (2013). District nurses’ perceptions of the concept of delegating administration of medication to home care aides working in the municipality: a discrepancy between legal regulations and practice. Journal of clinical nursing, 22(3-4), 569-578. Doi. 10.1111.

Dahlborg- lyckhage, E. (2012). Att analysera berättelser. I F. Friberg (Red.), Dags för

uppsats: - vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (ss.161-171).

Distriktssköterskeföreningen i Sverige (2019) Kompetensbeskrivning avancerad nivå

distriktssköterska. Hämtad 20-09-23 från: https://www.swenurse.se/globalassets/01-

svensk-sjukskoterskeforening/publikationer-svensk- sjukskoterskeforening/kompetensbeskrivningar-publikationer/distriktssjukskoterskor-kompetensbeskrivning-2019-klar-for-webb.pdf

Eriksson, K. (1994). Den lidande människan. Stockholm: Liber AB Etikprövningsmyndigheten. (2003). Vad säger lagen.

https://etikprovningsmyndigheten.se/for-forskare/vad-sager-lagen/ [2020-10-07]. Folkhälsomyndigheten (2020) Pandemisk influensa.

https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/krisberedskap/pandemiberedskap/pandemisk-influensa/ [20-09-05] Folkhälsomyndigheten (2020) Rekommendationer för handläggning och val av

skyddsåtgärder mot covid-19 inom vård och omsorg.

https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/r/rekommendationer-for-handlaggning/? [20-09-05] Folkhälsomyndigheten (2018) Vad är social hållbarhet för oss?

https://www.folkhalsomyndigheten.se/motesplats-social-hallbarhet/social-hallbarhet/

[2020-10-19]

27

avvikelser från den http://www.tenk.fi/sites/tenk.fi/files/HTK_ohje_2012.pdf [2020-10-12]

Friman, A., Klang, B., & Ebbeskog, B. (2011). Wound care by district nurses at primary healthcare centres: a challenging task without authority or resources. Scandinavian

journal of caring sciences, 25(3),

426-434.https://doi.org/10.1111/j.1471-6712.2010.00839.

Fritz, R. L., & Vandermause, R. (2018). Data collection via in-depth email

interviewing: Lessons from the field. Qualitative Health Research, 28(10), 1640-1649. DOI: 10.1177/1049732316689067 journals.sagepub.com

Globala målen (2020a). Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt.

https://www.globalamalen.se/om-globala-malen/mal-8-anstandiga-arbetsvillkor-och-ekonomisk-tillvaxt/ [2020-10-19]

Globala målen (2020b). God hälsa och välbefinnande.

https://www.globalamalen.se/om-globala-malen/mal-3-halsa-och-valbefinnande/ [2020-10-19]

Granskär, M. Höglund-Nielsen, B. (red.) (2012). Tillämpad kvalitativ forskning inom

hälso- och sjukvård. Lund: Studentlitteratur.

Hansson, A., Svensson, A., Hedman Ahlström, B., Larsson, L.G., Forsman, B., & Alsén., P. (2018). Flawed communications: Health professionals' experience of

collaboration in the care of frail elderly patients. Scandinavian Journal of Public Health, (46)7, 680-89. doi:10.1177/1403494817716001

Hutchinson, A. L. & Van Wissen, K. A. (2017). Home to die from the intensive care unit: a qualitive descriptive study of the family’s experience. Intensive and critical care nursing, 43, ss. 116-122. https://doi.org/10.1016/j.iccn.2017.07.008

Höglund, T.A. Forskningsetik - En introduktion, del 1.

http://media.medfarm.uu.se/play/video/243 [2020-10-01]

Islam, S. (2020). Palliativ vård vid covid-19 kan glida över till något som liknar

dödshjälp. Dagens medicin.

Jonasson, L. L., Holgersson, A., Nytomt, M., & Josefsson, K. (2017). Preconditions for district nurses’ telephone counselling during call-time in municipal home care: An observational study. Nordic journal of nursing research, 37(1),

12-19.doi.10.1177/2057158516658810

Josefsson, K., Åling, J. & Östin, B-L. (2011). What implies the good work for

registered nurses in municipal elderly care. Clinical Nursing Research. 20(3), 292- 309. doi: 10.1177/1054773811403622

Kirkevold, M. (2008) Omvårdnadsteorier. Malmö: Studentlitteratur.