Föräldrars uppfattning om handikappridning

Lärarutbildningen

Examensarbete

10 poäng

Föräldrars uppfattning om

handikappridning

Parents’ opinion of horseback- riding

for disabled children

Camilla Borgström

Sofia Österlund

Lärarexamen 140 poäng Handledare: Ann-Sofi Råstam Barndoms- och ungdomsvetenskap Examinator: Marjanna De Jong

Abstract

Arbetets art: C-uppsats i Barndoms- och ungdomsvetenskap

Sidantal: 61

Titel: Föräldrars uppfattning om handikappridning

Författare: Camilla Borgström och Sofia Österlund

Handledare: Ann-Sofi Råstam

Datum: 2006-06-08

Bakgrund: För funktionshindrade barn och ungdomar kan handikappridning fungera

som fritidsnöje men också ha en positiv inverkan på funktionshindret. Vi inriktade oss på föräldrar till funktionshindrade barn i vår undersökning eftersom vi ville få en inblick i hur funktionshindrade barn kan påverkas av ridningen. Som pedagoger tycker vi att det kan vara bra att känna till att handikappridning finns och att det kan vara en hjälp och ett stöd för elever med funktionshinder som vi kanske möter i klassrummet. Även om handikappridning inte behöver vara en direkt del av skolverksamheten så kan det vara relevant för pedagogen att ha kunskapen om handikappridning för att kunna ge information och stöd till elever och föräldrar.

Syfte: Handikappridning är intressant eftersom det handlar om något som kan vara både

roligt och hälsosamt för de inblandade oavsett förutsättningar. Syftet med vår undersökning är att visa på hur föräldrar till funktionshindrade barn uppfattar att deras barn påverkas av ridningen. Vi vill veta om de märker om barnets fysiska och psykiska tillstånd påverkas av ridningen.

Metod: Studien bygger på en enkätundersökning samt kompletterande kvalitativa

intervjuer.

Resultat: Undersökningen visade att föräldrarna överlag är positivt inställda till sitt barns

ridning och de kan se många fysiska framsteg hos sina barn, exempelvis har barnens balans förbättrats. De psykiska framstegen handlar mycket om att till exempel självförtroendet hos barnen har ökat. Ridningen upplevs också ge barnen social träning och barnen tycker överlag att det är roligt att rida.

Diskussion: Baserat på våra resultat anser vi att handikappridning är någonting man bör

uppmuntra till och informera om. Därför hoppas vi att vår studie kan vara användbar för föräldrar till funktionshindrade barn och andra intresserade som vill veta mer om handikappridning, speciellt dess påverkan på utövarna.

Förord

Vi vill passa på och skänka ett stort tack till alla föräldrar som valt att delta i vår undersökning. Tack för er medverkan!

Innehållsförteckning

2.4 Exempel på skolor med schemalagd ridning………12

2.5 Varför just hästar och ridning?...13

2.6 Olika behandlingsformer inom sjukgymnastik jämfört med ridning……….14

2.6.1 Conductive education………14

2.6.2 Sensory integration………...14

2.7 Urie Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori………...15

2.8 Centrala begrepp………17 3 Problemprecisering……….18 4 Metodbeskrivning………...19 4.1 Forskningsetiska överväganden………19 4.2 Undersökningsgrupp……….19 4.2.1 Ridskolor………..20 4.2.2 Intervjuade föräldrar………21 4.3 Metodval………...22 4.3.1 Enkätundersökning………...22 4.3.2 Intervjuundersökning………...23 4.4 Genomförande………...23 4.5 Analysbeskrivning………25 4.5.1 Analysbeskrivning av enkät……….25 4.5.2 Analysbeskrivning av intervju……….26

5 Resultat………...27

5.1 Redovisning av enkätundersökning………..27

5.1.1 Översiktstabell slutna frågor………...27

5.1.2 Bortfallsanalys……….30 5.1.3 Öppna frågor………31 5.2 Redovisning av intervjuundersökning………..34 5.3 Teman………...39 5.3.1 Balans………..39 5.3.2 Självförtroende………40 5.3.3 Social träning………...41

5.4 Jämförelse av enkät och intervjusvar………42

5.5 Slutsatser………...43

6 Diskussion………...45

6.1 Diskussion av metod……….45

6.2 Diskussion av teori………46

6.3 Hur kan våra resultat användas?...47

7 Referenser………...49 BILAGA 1 (ENKÄT)

BILAGA 2 (INTERVJUFRÅGOR) BILAGA 3 (STAPELDIAGRAM)

1 Introduktion

Vi valde att studera handikappridning eftersom vi har personliga erfarenheter av funktionshindrade i vår närhet. Vi har även läst kurser i specialpedagogik och dessutom finns ett stort intresse för hästar. Ridning stimulerar hela människan, man kan se utveckling av motorik och perception. Även viktiga saker som motivation, beröm, ansvarstagande och självständighet ingår i ridundervisningen (Von Arbin, 1994).

I skollagen (1985) kan man läsa att utbildningen ska ge eleverna kunskaper och färdigheter och främja deras utveckling till ansvarskännande människor. I utbildningen ska hänsyn tas till elever i behov av särskilt stöd. Det finns skolor i Sverige som använder sig av handikappridning i undervisningen, exempelvis en gymnasieskola i Kristianstad och två särskolor i Vellinge kommun i Skåne.

Handikappridning är intressant eftersom det handlar om något som kan vara både roligt och hälsosamt för de inblandade oavsett förutsättningar. Syftet med vår undersökning är att visa på hur föräldrar till funktionshindrade barn uppfattar att deras barn påverkas av ridningen. Vi vill veta om de märker om barnets fysiska och psykiska tillstånd påverkas av ridningen.

2 Kunskapsbakgrund

Vi inleder detta kapitel med att definiera begreppet handikapp. Vi gör också en tillbakablick på handikappridningens historia. Vidare ger vi exempel på skolor som använder sig av ridning i undervisningen. Vi synliggör varför just hästar och ridning är hälsosamt och jämför ridning med alternativa behandlingsformer inom sjukgymnastik. Vi avslutar kapitlet med att berätta om Urie Bronfenbrenners teori och centrala begrepp.

2.1 Vad är handikapp?

”Handikapp är inte en egenskap hos en person med en skada eller en sjukdom. Handikapp är istället ett förhållande mellan skadan eller sjukdomen och personens omgivning” (Statens handikappråd, 1991). Enligt handikapprådet skiljer man på begreppen skada, funktionshinder och handikapp där skada är en sjukdom eller annan nedsatt förmåga hos en person. Funktionshinder är den begränsning av individens fysiska eller psykiska funktionsförmåga som orsakats av skadan. Handikapp är den nackdel eller begränsning som funktionshindret eller skadan innebär för individen. Handikappet är knutet till den miljö och kultur som individen befinner sig i. En person med funktionshinder kan vara handikappad i vissa miljöer och sociala situationer men inte i andra.

Handikapprådet (1991) påpekar att egentligen ska man inte tala om människor som handikappade utan istället använda människor med funktionshinder. Handikappet betraktas nämligen som en följd av förhållandet mellan funktionshindret och bristerna i miljön. Ordet handikappad är djupt rotat i det svenska språket och förmodligen kommer det att leva kvar.

2.2 Handikappridningens historia

Handikappridning är ett begrepp med gamla anor, redan på medeltiden jämställdes övningar till häst med massage. På 1500-talet rekommenderades ridning för upprättandet och vidmakthållandet av hälsan. Speciellt påpekades att ridning inte bara gynnade fysiken utan även hade en positiv inverkan på sinnena. Under århundradena har läkare rekommenderat ridning som fysisk och psykisk terapi. Mekaniska hästar har även framställts i medicinskt syfte (Von Arbin, 1994).

I samband med Polioepidemierna på 1940 och 50 talet började sjukgymnasterna bli medvetna om den goda effekten som ridning kunde ha på deras patienter. 1959 organiserade sjukgymnasten Kristina af Geijerstam en ridgrupp för Polioskadade. Året därpå startade ridning för CP-skadade barn. Utbildning av handikappledare påbörjades 1968 av Ridfrämjandet. 1985 arrangeras det första svenska mästerskapet för ryttare med handikapp. I Handikapp OS i New York 1984 finns ridning för första gången med bland grenarna. (Ståhlberg, 1988).

Ridning är Sveriges största handikappsport. Idag finns det cirka 4000 aktiva ryttare med funktionshinder. Majoriteten av dessa (cirka 2000) har ett kognitivt funktionshinder och ett eller flera tillägshandikapp. I Sverige finns det cirka 650 ridklubbar som bedriver ridskoleverksamhet. På cirka 400 av dessa finns ridning i olika former för handikappade ryttare. De flesta ryttare med funktionshinder rider för nöjes skull (www.ridsport.se).

2.3 Utbildning av ledare

Sedan 1968 har Ridfrämjandet arrangerat kurser för ledare av ridning med handikappade. Deltagarna samlas först till en grundkurs och efter den arbetar dem inom verksamheten

på ridskolan under en säsong. Därefter återsamlas gruppen till en fortsättningskurs. Ridfrämjandet arrangerar också studieresor till både de nordiska grannländerna och till England där man studerar handikappverksamheten och har kurs och konferens. Det finns två handikappledarkurser HK I och HK II som Ridfrämjandet står för, utöver dessa grundläggande kurser finns även specialkurser för handikappledare, sjukgymnaster och andra intresserade (Ståhlberg, 1988).

Handikappledarkurs HK I: I denna kurs talar man om målen för verksamheten med

handikappade samt attityder till handikappade. Man får information om olika handikapp och vilka medicinska synpunkter som finns. Kursdeltagarna lär sig bär- och lyftteknik 1. Man diskuterar kring ridning för rörelsehindrade och utvecklingsstörda (Ståhlberg, 1988).

Handikappledarkurs HK 2: I denna kurs använder man sig av grupparbeten och

diskussion kring handikappad ryttare, vilka hjälpmedel som finns, anpassning av lokaler, uppsittningsramper och bryggor, sektionsverksamhet och ekonomi. Kursdeltagarna lär sig bär- och lyftteknik 2. Man diskuterar kring ridning för synskadade och hörselskadade ryttare (Ståhlberg, 1988).

2.4 Exempel på skolor med schemalagd handikappridning

Efter kontakt med olika kommuner i Skåne fick vi veta att det finns skolor i Skåne som erbjuder handikappridning till sina elever. I Kristianstad finns till exempel ett gymnasium för rörelsehindrade som har schemalagd handikappridning om det finns ett behov av detta bland eleverna. I Vellinge kommun finns det två särskolor som har ridning och på dessa skolor är den schemalagd som fysisk träning under 30 minuter. Skolorna använder sig av ridningen eftersom de menar att ridning har positiv inverkan på hela kroppen. Det är svårt för skolorna att få med alla barn på vanlig gymnastik eftersom alla är så olika men när de rider är alla lika.

2.5 Varför just hästar och ridning?

Många funktioner tränas då man sitter på en häst. Perceptionen övas liksom koncentrationen. Den rent fysiska träningen är väldigt viktig. Ridning är ansträngande och ger styrka i hela kroppen, framförallt i bålen, och spasticitet och spänningar minskar. Hästens gångmönster sprider sig uppåt i kroppen på ryttaren och ger impulser på samma sätt som när man går. Hästen ger även möjlighet till ömhet, värme och kontakt (Ståhlberg, 1988).

Att rida ger också ryttaren bättre självförtroende och mod. Ryttarna känner även en gemenskap med de andra i gruppen/föreningen (Von Arbin, 1994). Vid ridning stimuleras receptorerna i kroppens ben och muskler. Genom att sitta på hästen och följa dess rörelser aktiveras muskel- och balansreaktioner hela tiden. Rums- och lägesuppfattning påverkas också, liksom rörelsekänslan. I kontakt med hästen stimuleras hudens receptorer på många olika sätt, till exempel betonas hästens högre temperatur, 38 grader, som betydelsefull (Von Arbin, 1994). Flygare & Forsberg (2005) instämmer i detta genom att påpeka att handikappridning har en terapeutisk effekt eftersom hästen till exempel tvingar ryttaren att inta olika fysiologiska ställningar. Hästen fungerar därmed som ett redskap för rörelsestimulering.

Synen påverkas under ridning eftersom det finns så mycket att fästa blicken på i ett ridhus. Till exempel sitter ryttaren i en sits som tvingar ryttaren att rikta blicken framåt. Det finns många hästar att titta på, deras olika färger och storlek och en spegel i ridhuset där man kan se sig själv i sadeln. Genom att höja blicken, räta på huvudet och titta runt omkring påverkas sits och kroppsställning. Genom att ögat stimuleras skärps uppmärksamheten och ryttaren rätar på sig och blir mer alert både fysiskt och psykiskt (Von Arbin, 1994).

2.6 Olika behandlingsformer inom sjukgymnastik jämfört med

ridning

2.6.1 Conductive education (Petömetoden)

Denna metod går ut på att individen ska lära sig hur man bäst fungerar psykiskt, socialt och motoriskt och utvecklades av Dr András Petö i Ungern på 1940 och 1950 talet. Den utgår ifrån att personer med olika funktionsstörningar har ett inlärningsproblem och den skadade kan genom träning själv förbättra sina motoriska färdigheter. Metodens mål är att individen ska bli så självständig som möjligt, metoden är väldigt målinriktad. Positiv förväntan, beröm och motivation är viktiga delar i metodiken. En utgångspunkt är att barnet ska lära sig fungera i grupp. Sång och rytmik ingår som viktiga moment i behandlingen. (Von Arbin, 1994).

Liksom Petömetoden är ridning målinriktad med många delmål. Ridning ger rytmisk intention och stimulerar hela människan. Även motivation, beröm och positiv förväntan ingår i ridning. Ridning kan jämställas med en form av dansterapi enligt Von Arbin (1994) eftersom mycket ridning sker till musik. Ridning blir mer effektiv om det sker till musik eftersom ryttaren får röra på armar och ben till rytmen.

2.6.2 Sensory integration (Ayresmetoden)

Detta är en terapimetod och handlar om hur sinnena samspelar och hur detta påverkar människans beteende. Den utvecklades av Dr Jean Ayres på 1950-talet. Hon utgår i sin teori från att hjärnan mottar åtskilliga sinnesintryck från vår omgivning via sinnesorganen och dessa sinnesintryck organiseras och tolkas för att organisera och samspela med omgivningen. Den sensoriska integreringen är basen för inlärning. Metoden sporrar individen att vilja agera. Redskap som sensory integration använder sig av är till exempel

hästen och ridningen ger, nästan alla sinnen stimuleras omedvetet vid ridning. Ridning kan användas på många olika sätt till exempel balansridning, koncentration och koordination i form av olika ridlekar (Von Arbin, 1994).

2.7 Urie Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori

Varje individ ingår i ett större system, till exempel grupper, organisationer och samhällen. Dessa olika system påverkar ständigt individen. Denna ekologiska syn på utveckling handlar om samspelet mellan olika system. Barnens utveckling styrs inifrån i form av mognad och arv och utifrån i form av psykisk och social miljö. Urie Bronfenbrenner (1979) menar att ett barns utveckling inte står för sig själv utan är en aktiv samverkansprocess. Barnet är en aktiv deltagare och beroende av allt som pågår runt omkring. Individen är inte bara en produkt av sin omgivning utan också en medskapare av sin omgivning. Bronfenbrenner beskriver individens omgivning som fyra system (Hwang & Nilsson, 1995).

Mikrosystemet

Inom mikrosystemet samspelar olika familjemedlemmar med varandra, tillsammans med miljön i hemmet. Sociala relationer utvecklas i samspel med andra människor. Det är viktigt att det lilla barnet får en trygg kontakt med sina vårdnadshavare, lika viktigt är möten och relationer med andra personer i omgivningen. Mikrosystemet utgör ett barns första närmiljö och fungerar denna miljö dåligt påverkar det individen. Alla människor är beroende av bra relationer till andra för att fungera på ett bra sätt (Andersson & Gunnarsson, 1990).

Det lilla barnet får stifta bekantskap med andra närmiljöer än hemmet. Om föräldrarna arbetar kan detta till exempel vara en förskola. I förskolan är miljön anpassad till små barn. Förskolemiljön skiljer sig åt i sammansättningen av människor som barn möter, äldre, yngre eller jämnåriga jämfört med hemmiljön. En av individens närmiljöer är till

exempel en plats där individen tillbringar en stor del av sin utetid menar Bronfenbrenner (1979) (Andersson & Gunnarsson, 1990). En sådan plats kan vara en ridskola. Även i ridskolan kan möten ske mellan barn och vuxna i olika åldrar och med olika behov, dessutom får man interagera med djur. Bronfenbrenner menar att byta närmiljö eller ingå i flera närmiljöer samtidigt är väldigt utvecklande för individen.

Mesosystemet

Mesosystemet består av olika sammanlänkade mikrosystem till exempel förskola/skola. Barnet befinner sig i olika sammanhang exempelvis familj och vänner. Mesosystemet är interaktionen mellan dessa olika sammanhang (Andersson & Gunnarsson, 1990). Ridskolan kan tillhöra dessa sammanlänkade mikrosystem eftersom handikappridning kan knytas samman med utövarens eventuella övriga behandling. Ridning kan rekommenderas som medicinsk behandling eller vara ett komplement till annan behandling. Ridning kan även vara en viktig del av barnets mesosystem på grund av den sociala stimulans den erbjuder.

Exosystemet

Exosystemet är miljöstrukturer som ligger utanför individens direkta kontaktyta, det vill säga en miljö där barnet inte själv medverkar men där det som sker indirekt påverkar sociala relationer och aktiviteter i barnets närmiljö. Aktiviteter, roller och relationer barnet möter i hemmet blir indirekt påverkade av de roller, relationer och aktiviteter föräldern möter i en av sina närmiljöer. Exosystem som kan inverka på de funktionshindrade ryttarna kan till exempel vara föräldrar och ridskolepersonals arbetsmiljö och deras familjeförhållanden.

Makrosystemet

Detta system handlar om det samhälle barnet lever i till exempel levnadsstandard, familjepolitik, resursfördelning och kulturella faktorer så som klasskillnader. Klassamhället leder till att det blir stora skillnader i levnadsvillkor, utbildning, inkomst,

arbetsvillkor och så vidare (Andersson & Gunnarsson, 1990). Det är viktigt för alla människor avsett förutsättningar att kunna känna sig delaktig och fungera i samhället.

2.8 Centrala begrepp

Funktionshinder: Funktionshinder är den begränsning av individens fysiska eller

psykiska funktionsförmåga som orsakats av en skada (Statens Handikappråd, 1991).

Handikapp: ”Handikapp är inte en egenskap hos en person med en skada eller en

sjukdom. Handikapp är istället ett förhållande mellan skadan eller sjukdomen och personens omgivning” (Statens Handikappråd, 1991).

Handikappledare: Ansvarar för att hästarna är lämpliga för ryttare som kommer till

ridskolan. Ledaren ska ha kunskap om hästar och människor och även om den miljö verksamheten bedrivs i, samt olika handikapp (Peterson, 1989).

Handikappridning: Ridning för ryttare med funktionshinder bedrivs både som

fritidsridning och terapiridning, det vill säga där sjukgymnaster och arbetsterapeuter använder ridning som behandling. I Sverige rider ryttare med funktionshinder främst för nöjes skull (Ståhlberg, 1988).

3 Problemprecisering

Handikappridning är intressant eftersom det handlar om något som kan vara både roligt och hälsosamt för de inblandade oavsett förutsättningar. Syftet med vår undersökning är att visa på hur föräldrar till funktionshindrade barn uppfattar att deras barn påverkas av ridningen. Vi vill veta om de märker om barnets fysiska och psykiska tillstånd påverkas av ridningen. Vi har valt att utgå ifrån 4 frågeställningar i vår problemformulering.

• Tycker du som förälder att ditt barns fysiska och psykiska tillstånd påverkas genom ridningen?

• Anser du som förälder att ridningen kan ge fysiska och psykiska framsteg i det vardagliga livet hos ditt barn?

• Varför är det viktigt för funktionshindrade barn att ägna sig åt ridning? • Hur ser ditt barn på ridningen?

4 Metodbeskrivning

Detta kapitel inleder vi med forskningsetiska överväganden. Därefter följer beskrivning av undersökningsgrupp och metodval. Vidare beskriver vi hur vi genomförde undersökningen, en förklaring på hur vi analyserade det insamlade materialet och avslutningsvis hur vi valde att dela upp vårt arbete.

4.1 Forskningsetiska överväganden

Vi var noga med att se till att få tillstånd från de personer vi valde att ha med i vår undersökning. Vi vill poängtera att det inte förekommer några namn på personer eller platser i uppsatsen som kan härledas till någon. Vi kommer att använda oss av fingerade namn i uppsatsen och de 3 ridskolor vi valt till ändamålet kommer att benämnas med ridskola 1, 2 och 3. Kvale (1997) menar att konfidentialitet i forskning betyder att privata data som identifierar undersökningspersoner inte kommer att redovisas. Det är viktigt att undersökningen bygger på respekt för deltagarna, de ska ha rätt att avbryta sitt deltagande när de vill menar Johansson & Svedner (2001).

4.2 Undersökningsgrupp

Gemensamt för alla personer som deltagit i vår undersökning är att de är föräldrar till funktionshindrade barn. De tre ridskolor vi valt till vårt arbete ligger alla i södra Skåne. Vi valde ridskolorna eftersom vi av bekanta hört att de bedrev handikappridning, det var därmed inte av någon specifik anledning vi valde just dessa tre. Urvalet till enkätundersökningen och intervjuerna bestod av föräldrar ifrån dessa ridskolor. Föräldrarna till de funktionshindrade barnen som var under 18 var till antalet 50 och vår förhoppning var att samtliga skulle besvara enkäten men det blev de som var närvarande, 32 föräldrar. Intervjuer genomfördes med sex personer, fyra kvinnor och två män.

4.2.1 Ridskolor

Handikappverksamheten på ridskolorna försöker få så homogena grupper som möjligt, eleverna delas in efter funktionshinder och inte efter ålder som övriga grupper på ridskolorna. Åldersutbudet är stort, på ridskolorna finns funktionshindrade elever från 2,5 till 74 år. Vi har valt att göra vår undersökning med föräldrar till de funktionshindrade elever som är under 18 år. Vi kan inte ange någon exakt ålder på barnen eftersom vi inte frågade efter det. Det vi kunde se vid besöken på ridskolorna var att den yngsta som rider var 2,5 år och tillhör ridskola 2, här finns även den äldsta ryttaren som är 74 år. Det finns inget som säger att eleven måste tillhöra en viss ridskola för att han eller hon har ett visst funktionshinder, utan eleven söker sig till den ridskola som han eller hon vill rida på. Exempel på funktionshinder som förekommer på våra tre undersökta ridskolor är hjärnskada, blind, döv, kontaktsvårigheter, Proder Willys syndrom, lätt och svårt ryggmärgsbråck, CP-skada, utvecklingsstörning och autism.

Ridskola 1 finns i Malmö kommun. Där bedrivs handikappridning i medicinskt syfte så kallad ridterapi. Omgivningen är stadsmiljö så ridningen utgår mestadels från ridhuset, men är det fint väder finns möjlighet att vara ute på en inhägnad grusbana. Verksamhetens mål med ridningen är att genom hästen som hjälpmedel försöka eliminera, reducera eller kompensera funktionsnedsättning, bevara befintliga funktioner samt ge allmän ökad livskvalitet.

Ridskola 2 ligger i Vellinge kommun. Här bedrivs handikappridning som både fritidsintresse och terapiridning. Omgivningen består mestadels av åkrar och mindre vägar. Det finns utebanor som man kan använda sig av när vädret tillåter, viss ridning sker även genom ridturer på de närliggande vägarna. Annars bedrivs ridningen i något av ridhusen. Målet med ridningen är här att kunna självständiggöra eleven så mycket som möjligt från dess fysiska och psykiska möjligheter, samt att kunna bedriva en meningsfull aktivitet.

Ridskola 3 finns i Lunds kommun. Här rider alla tillsammans, med eller utan funktionshinder. Omgivningen består av skogsmiljö. All ridning bedrivs ifrån fina ridstigar i skogen. Barn och ungdomar med funktionshinder har förtur till att börja rida. Målet med ridningen är att förmedla relation mellan hästen, ryttaren och naturen.

4.2.2 Intervjuade föräldrar

Anita bor i Vellinge kommun. Hon är i 50-års åldern, ensamstående och bor i villa. Hon

har gymnasieutbildning och arbetar som personlig assistent. Hon tillhör ridskola 1.

Veronica bor i Malmö kommun. Hon är i 40-års åldern, sambo och bor i radhus. Hon har

gymnasieutbildning och arbetar som vårdbiträde. Hon tillhör ridskola 1.

Carina bor i Vellinge kommun. Hon är i 40-års åldern, gift och bor i villa. Hon har

högskoleutbildning och arbetar som VD för ett internationellt företag. Hon tillhör ridskola 2.

Stig bor i Vellinge kommun. Han är i 50-års åldern, gift och bor i villa. Han har

gymnasieutbildning och är egen företagare. Han tillhör ridskola 2.

Ann-Marie bor i Sjöbo kommun. Hon är i 30-års åldern, gift och bor i villa. Hon har

gymnasieutbildning och har studerat på högskola under en kortare period. Hon arbetar som sjuksköterska. Hon tillhör ridskola 3.

Göran bor i Lunds kommun. Han är i 40-års åldern, ensamstående och bor i villa. Han

har högskoleutbildning och arbetar som säljare. Han tillhör ridskola 3.

4.3 Metodval

Vi har valt att använda oss av två datainsamlingsmetoder. Metoderna är kvalitativa intervjuer och en enkätundersökning. Trost (1994) påpekar att det behövs både kvantitativa och kvalitativa studier och de är lika mycket värda, ofta kan de användas i kombination med varandra.

4.3.1 Enkätundersökning

Vi använde oss av en kvantitativ metod eftersom vi delade ut enkäter. Vi valde denna metod fastän vi visste att detta skulle ge oss allmänna svar. Eftersom vi kunde backa upp svaren från enkäten med våra intervjuer tyckte vi detta var ett relevant val. Det utmärkande för enkätundersökningar är att den som svarar på frågorna själv noterar sina svar på ett eller annat sätt. En enkät är ett mätinstrument som man mäter människors beteenden, åsikter och känslor med (Trost, 1994). Vår enkät bestod av både öppna och slutna frågor. Vi ansåg att vi på så sätt skulle få djupare svar eftersom föräldrarna på de öppna frågorna fick reflektera över sitt barns situation med egna ord och tankar, än på de slutna frågorna där svarsalternativen var bestämda. Vi ville på detta sätt få fram föräldrarnas åsikter och känslor om handikappridning.

Vi hade tänkt genomföra en enkätundersökning med 50 deltagare men bortfall gjorde att det istället blev 32 personer. De personer som valde att inte svara på vår enkätundersökning var föräldrar som av diverse skäl inte fanns på plats vid tiden för undersökningen. Vi började vår undersökning med att dela ut enkäterna. Någon vecka senare, efter att vi sammanställt enkäterna gjordes ett urval på sex föräldrar av handikappledarna. Dessa sex personer skulle vi senare intervjua.

4.3.2 Intervjuundersökning

Vi genomförde sex intervjuer. Så långt det var möjligt skulle föräldrarna få prata på egen hand och uttrycka sina egna tankar och reflektioner. Vi valde att banda våra intervjuer. Repstad (1999) anser att fördelarna är många med detta tillvägagångssätt. Till exempel kan man koncentrera sig på vad som sägs och slipper att anteckna. Trost (1997) menar att fördelarna med att använda bandspelare bland annat är att man kan lyssna till tonfall och ordval flera gånger efteråt. Den kvalitativa intervjuns styrka ska vara giltigheten, att intervjuaren genom följdfrågor och liknande har möjlighet att verkligen försäkra sig om att han uppfattat svaret rätt (Kjaer Jensen, 1995).

Vi hade förberett en intervjumall innehållandes fem frågor och dessa följdes under samtalets gång av följdfrågor. Då flera av föräldrarna inte var så pratsamma visade sig mallen vara till god hjälp för att få igång intervjun. Föräldrarna fick berätta så mycket de ville även om det innebar att de inte alltid besvarade vår fråga direkt. Eftersom vi valde att banda våra intervjuer kunde vi sedan i lugn och ro gå igenom materialet och ta ut de bitar vi ansåg särskilt viktiga för vår undersökning. Enligt Kvale (1997) bör den kvalitativa intervjuaren fokusera på ämnen i respondentens omgivning som är intressanta för undersökningen utan att styra för mycket. Intervjuarens uppgift är att förstå innebörden i det respondenten säger.

4.4 Genomförande

För att få tag i föräldrar som var intresserade av att vara med i vår undersökning kontaktade vi 3 ridskolor i Skåne som bedriver handikappverksamhet. Ridskolorna hänvisade oss till handikappledare som undervisar i ridning för funktionshindrade. Vi fick kontakt med 3 handikappledare som förmedlade vårt intresse till föräldrar till funktionshindrade barn som rider. Vi besökte de olika ridskolorna och presenterade oss för föräldrarna genom ett anslag på ridskolan. I anslaget förklarade vi utförligt vem vi var, vad intervjun och enkätundersökningen skulle handla om och hur det konkret skulle

utföras. Vi förklarade även syftet och betonade att undersökningen skulle vara anonym. Föräldrarna fick därefter chans till att ta ställning om de ville delta i vår undersökning eller inte. Vid intresse hade de av handikappledaren fått veta att vi fanns på plats för enkätundersökning på ridskolan vid ett visst tillfälle och en viss tidpunkt. Vi bestämde oss för att åka till ridskolorna och dela ut enkäterna på plats. Vi fanns tillgängliga om det var några frågor föräldrarna undrade över rörande enkäten eller undersökningen i sin helhet. Tillsammans med handikappledarna kom vi fram till att de skulle kontakta vars två föräldrar för att delta i en intervju. Urvalet baserades på de föräldrar som handikappledaren ansåg vara mest lämpade för en intervju.

Vi var tvungna att genomföra intervjuerna under ridlektionen eftersom det var då föräldrarna fanns på plats. Få personer var egentligen intresserade av att delta i vår intervjuundersökning. Det märktes på föräldrarna att de ville ha en kort intervju, förmodligen av den anledningen att de fick avstå från att övervaka sitt barns ridlektion som de annars brukar göra. I början var intervjuerna längre men eftersom vi märkte att föräldrarna skruvade på sig redan efter cirka 20 minuter beslöt vi oss för att korta ner intervjutiden till cirka en kvart. Detta gjorde vi för att få så bra kvalitet på intervjun som möjligt. 15 minuter kan säkert upplevas vara en ganska kort tid för en kvalitativ intervju, men vi visste att vi också skulle kunna knyta an till resultatet av vår enkätundersökning. Intervjutiden var från början satt till cirka 40 minuter och då tyckte vi att sex intervjupersoner var tillräckligt. Men då intervjutiden blev mycket kortare än vad som var tänkt hade vi velat intervjua fler personer, men detta gick inte att genomföra eftersom föräldrarna i förväg blivit tillfrågade att delta i intervjun av handikappledaren.

Vi valde att gemensamt genomföra intervjuerna eftersom vi kunde stötta varandra genom att turas om att ställa frågor. När en av oss intervjuade kunde den andra iaktta kroppsspråk och miner samt bidra med följdfrågor om så var nödvändigt. I samråd med handikappledare genomfördes intervjuerna på en enskild plats i ridskolans cafeteria. Detta upplevdes av föräldrarna som en trygg och van miljö att vistas i, Trost (1999) menar att det är viktigt att välja en lämplig miljö för intervjugenomförandet då det annars

kan vara lätt att bli distraherad av diverse skäl.

4.5 Analysbeskrivning

Enligt Repstad (1999) börjar man en analys med att försöka få någon struktur på det insamlade materialet. Vi inledde därför vår analys med att noggrant läsa igenom allt insamlat material. Vi läste litteratur om vårt valda ämne, sammanställde enkäten och bearbetade intervjuerna. Repstad förklarar att man bör försöka tolka materialet i förhållande till de teorier och frågeställningar man haft i undersökningen.

4.5.1 Analysbeskrivning av enkät

Vår analys av enkätsvaren bestod i att dela upp varje fråga för sig och anteckna hur många föräldrar som svarat på frågan, och hur många föräldrar som inte svarat. Om det var en öppen fråga noterade vi också hur föräldrarna svarat på denna fråga. Vi gjorde vidare en bortfallsanalys. Vi jämförde då föräldrarnas uppgifter med den svenska befolkningen. Detta var vi tvungna att göra eftersom vi inte visste vilka föräldrarna var som inte besvarade enkäten. Det vill säga vi visste inget om till exempel kön, ålder eller utbildning.

Vi bearbetade sedan enkäten statistiskt i datorprogrammet Excel där vi presenterade de stängda frågorna som stapeldiagram (se bilaga). Stapeldiagram är enligt oss en enkel och lättbegriplig metod att redovisa information. De slutna frågorna förde vi sedan in i en översiktstabell eftersom vi ville visa hur föräldrarna svarat på respektive ridskola. De öppna frågorna kunde vi inte presentera i diagram eftersom svarsalternativen inte var förutbestämda. Utan dessa redovisades istället med citat. Föräldrarna fick här formulera sina åsikter själv. Vid bearbetning av de öppna frågorna kunde vi uppfatta att de teman vi

fann i vårt intervjumaterial också gick i viss mån att hitta i de öppna frågorna. Men vi ansåg inte att det framgick lika tydligt som i intervjuerna. Därför har vi valt att inte göra någon presentation av teman vad gäller de öppna frågorna.

4.5.2 Analysbeskrivning av intervjuer

Vid bearbetning av intervjuerna finns det en fara att vara alltför lojal gentemot materialet. Detta innebär enligt Repstad (1999) att man riskerar att drunkna i detaljer då man inte vill utelämna något som sagts. Repstad förklarar att vi inte har någon forskningsetisk plikt att återge allt, eftersom lojaliteten i förhållande till de intervjuade går ut på att man på ett trovärdigt sätt beskriver det man utifrån problemformuleringen uppfattar som viktigt. Vid bearbetning av våra intervjuer hade vi detta i åtanke. Vi lyssnade igenom bandinspelningen flera gånger och skrev ner allt som sagts. Vi fortsatte sedan vår analys med att leta efter teman som återkom i samtalen genom att stryka över ord som upprepades gång på gång.

4.6 Uppdelning av arbetet

Vårt samarbete har fungerat utmärkt. Vi har båda kommit med idéer och haft många intressanta diskussioner. Intervjuerna och enkätundersökningen valde vi att göra gemensamt eftersom vi kände oss tryggast med det. Vi valde att dela upp litteraturen genom att läsa hälften av böckerna var. Vad gäller uppdelning av genomförande så kontaktade en av oss ridskolorna och sedan kontaktade den andre handikappledaren för att sedan tillsammans ta kontakt med föräldrarna på plats. Vi bearbetade och analyserade materialet gemensamt och skrev tillsammans hela arbetet.

5 Resultat

I detta kapitel redovisas de resultat vi fick fram efter genomförd enkät och intervjuundersökning.

5.1

Redovisning av enkätundersökning

Föräldrarna fick besvara både slutna och öppna frågor i vår enkätundersökning. De slutna frågorna presenterar vi först i en översiktstabell. I de öppna frågorna presenteras exempel på svar som föräldrarna gett.

5.1.1 Översiktstabell slutna frågor

I frågan om föräldrarnas civilstånd har vi som svarsalternativ angett annat och menar då till exempel särbo. I frågan om boendeform menar vi annat boende som till exempel inneboende. Annan utbildning kan till exempel vara kurser.

Ridskola

1 Ridskola 2 Ridskola 3 totalt antal svar antal svar antal svar Antal.svar

Ange din ålder

20-30 år 3 0 1 4 31-40 år 2 1 0 3 41-50 år 2 3 5 10 51år och uppåt 2 9 4 15 Ange civiltillstånd gift 2 11 8 21 sambo 3 1 2 6 ensamstående 4 1 0 5 annat 0 0 0 0 Ange boendeform villa/gård 3 12 7 22 lägenhet 6 1 3 10 annat 0 0 0 0

S 27

Ange din utbildning grundskola 3 3 2 8 gymnasieskola 4 1 1 6 högskola 1 8 5 14 annan 1 1 2 4

Ser ditt barn fram

emot ridningen? alltid 3 5 4 12 oftast 4 7 6 17 ibland 2 1 0 3 aldrig 0 0 0 0

Vad anser du att

ridningen ger för

framsteg i det

vardagliga livet hos

ditt barn?

stora 4 8 5 17

mindre stora 2 4 2 8

vaken stora eller

små 0 1 1 2 små 3 0 2 5 mindre små 0 0 0 0 Är ditt barns ridning en fritids- sysselsättning ja 6 10 10 26 nej 3 2 0 5 vet ej 0 1 0 1

Rider ditt barn

på grund av medicinska skäl? ja 7 6 2 15 nej 2 6 8 16 vet ej 0 1 0 1 Antal svarande 9 13 10 32

Kommentar till slutna frågor: Eftersom vi delade ut våra enkäter på plats visste vi vilka

föräldrar som tillhörde vilken kommun. Fördelen med detta var att vi vid sammanställningen av enkäten även kunde jämföra svaren från de olika kommunerna med varandra. Vi fann då att de flesta föräldrar som tillhör ridskola 1 (9 svarande), Malmö kommun, är under 40, ensamstående, boende i lägenhet och har överlag ingen högskoleutbildning. De flesta som tillhör denna ridskola rider på grund av medicinska skäl. På ridskola 2 (13 svarande), Vellinge kommun, var de flesta föräldrar 51 år eller över, gifta och boende i villa/gård och majoriteten hade högskoleutbildning. Ridningen har barnen främst som fritidsintresse men många rider också på grund av medicinska skäl. De föräldrar som tillhörde ridskola 3 (10 svarande), Lunds kommun, var överlag mellan 41 och 51 år, gifta, boende i villa/gård och hade högskoleutbildning. De flesta barnen har ridningen som fritidsintresse.

Vid jämförelse av ridskolorna kunde vi hitta tydliga skillnader i föräldrarnas utbildning. På ridskola 1 hade endast en svarande högskoleutbildning medan majoriteten av de svarande på framförallt ridskola 2 hade gått på högskola. Vi fann också att majoriteten av föräldrarna på ridskola 1 var ensamstående, medan majoriteten på övriga ridskolor var gifta. Gemensamt för alla föräldrar var att de fått information om handikappverksamheten genom bekanta. Detta tror vi beror på att när någonting upplevs positivt sprids detta vidare för att hjälpa andra som befinner sig i samma situation. Sammanfattningsvis var de flesta föräldrar över 51 år, gifta, boende i villa/gård och hade högskoleutbildning. Barnen ser fram mot ridningen och många har gjort framsteg. För de flesta barn är ridningen ett fritidsintresse. Men många föräldrar har svarat att barnet också rider på grund av medicinska skäl. Ridningen upplevs alltså för många barn vara både ett fritidsnöje och en medicinsk behandling.

Skillnaderna mellan kommunerna gällande bakgrundsfakta som boendeform, ålder, civilstånd och utbildning kan bero på ekonomiska förutsättningar samt uppväxtvillkor. Bronfenbrenners (1979) exosystem påverkar individen och det kan då handla om att barnets välbefinnande påverkas av föräldrarnas livssituation och tidigare erfarenheter. Detta kan inverka på hur föräldrarna förstår barnets livssituation. Man kan tänka sig att om föräldrarna har dålig ekonomi har de inte har råd att påkosta ridning till sitt barn då detta kan vara ett dyrt fritidsintresse eller behandling.

5.1.2 Bortfallsanalys

Vi genomförde en bortfallsanalys på vår enkät. Enligt Trost (1994) bör man alltid göra en bortfallsanalys såvida man inte fått en mycket hög svarsfrekvens. Tanken var att vi skulle ha 50 deltagare i enkätundersökningen men resultatet slutade på 32 personer, bortfallet utgjordes av 18 personer. Det ger en svarsfrekvens på 64 %. Vi jämförde föräldrarnas uppgifter med den svenska befolkningen. Detta var vi tvungna att göra eftersom vi inte visste vilka föräldrarna var som inte besvarade enkäten. Det vill säga vi visste inget om till exempel kön, ålder eller utbildning.

59,4 % av de tillfrågade var kvinnor och resterande 40,6 % var män. I jämförelse med befolkningen i åldersgruppen 20-70 år (räknade inte med att de svarande var föräldrar över 70 år) är 50 % kvinnor och 50 % män (STC, 2005) (även inom målgruppen bör fördelningen vara likartad eftersom de flesta barn har två föräldrar). Detta visar att kvinnorna är överrepresenterade i vår studie. Vi anser att detta saknar relevans eftersom vi inte kunnat finna några märkbara skillnader mellan män och kvinnors svar.

En bortfallsanalys av föräldrarnas åldersfördelning är svårare att göra eftersom vi inte vet åldern på de bortfallna föräldrarna. Men även här tycker vi att det är irrelevant eftersom vi inte kunnat hitta några tydliga skillnader i åsikterna mellan de olika åldersgrupperna. Svaren och åsikterna hos de tillfrågade har varit väldigt likartade och därför tror inte vi

5.1.3 Öppna frågor

Vi har inte kunnat hitta någon tydlig skillnad i svar på de öppna frågorna mellan ridskolorna. De teman som vi kunde urskilja i intervjusamtalen och som senare kommer att presenteras, balans, självförtroende och social träning är svar som till viss del återkommer hos föräldrarna som besvarat vår enkät. Eftersom vi inte anser att teman framgick lika tydligt som i intervjuerna har vi valt att inte göra någon presentation av dem. Nedan redovisas endast en del av svaren som angetts.

Detta upplever jag som positivt med ridningen:

Roligt Tränas i att känna doft och atmosfär

Tränar upp balans och styrkan i ryggen Tränar självkänslan

Stimulerande Koordinationsträning

Disciplin Han har lärt sig att ta hänsyn Hon blir lugn

Han är gladare överlag Stärker självförtroendet Veckans bästa dag

Detta upplever jag som negativt med ridningen:

Kan ibland bli för upphetsad, går överstyr ibland Ingen större social samvaro

Genom ridning får mitt barn:

Väldigt mycket på olika områden Fysisk aktivitet

Mitt barn får genom ridningen umgås med djur Kul

Fritidsysselsättning Bättre hälsa

Därför rider mitt barn:

Balans, hållning och muskelövningar Hon älskar att rida

Hon tycker det är kul Mitt barn får motion

För att få bättre självförtroende Fritidssysselsättning

Omväxling För att bli gladare

Hon tycker det är så roligt och så älskar hon hästar Mitt barn får motion

Friskare fritid

Har du märkt något/några framsteg i det vardagliga livet hos ditt barn sen

hon/han började rida. I så fall vilket, vilka?

Genomgående starkare i hela kroppen Inte än

Fått bättre balans Bättre kondition

Koncentrationen har förbättrats Koordinationen har blivit bättre

Blivit gladare och öppnare Förbättrad fysik

Att rida ger honom bättre självförtroende och mod Nej

Ridningen är en positiv upplevelse på alla sätt Mitt barn har lärt sig umgås med djur

Kommentar till öppna frågor: Det är tydligt att fler föräldrar ser positivt på ridningen

än de som ser negativt. Detta är ju ett bevis på att föräldrarna är nöjda med ridningen och att de kan se många positiva effekter av ridningen. Föräldrarna framhåller att balans och koncentration, koordination, styrka, självförtroende med mera har förbättrats. Ridning och kontakten med hästar är inte bara fysisk träning utan också betydelsefullt ur ett socialt och psykiskt sammanhang (www.laggafrk.se). En ridskola kan vara en av Bronfenbrenners (1979) närmiljöer inom mikrosystemet. Där är relationer mellan människor och djur av stor vikt. På ridskolan tränas barnen socialt då de måste klara av att umgås med hästar, ledare och andra barn.

Två föräldrar, hemmahörande i Malmö kommun har nämnt negativa aspekter av ridningen. Att dessa föräldrar råkar komma ifrån just denna kommun tror vi är irrelevant eftersom övriga svarande från samma kommun var positivt inställda.

En förälder svarade att han/hon inte kan se några framsteg hos sitt barn än. Denna person har gjort en notering vid sitt svar och skrivit att barnet ridit i sex månader. Vad detta beror på kan vi förstås inte veta men vi tror att en anledning kan vara att det varit för tidigt att uttala sig om framsteg hos barnet. Eftersom personen gjort en notering vid sitt svar och påpekat att barnet ridit under en kortare period så tror vi detta är en trolig anledning. En person har svarat att den helt enkelt inte kan se några framsteg alls. Den svarande har inte som föregående förälder gjort några noteringar vid sitt svar så detta svar kommenterar vi inte. Eftersom enkäterna är anonyma kan vi inte göra en djupare analys av svaren.

5.2 Redovisning av intervjuundersökning

Nedan följer en sammanfattning av de sex intervjuade föräldrarnas uppfattning om handikappridning. Ur intervjuerna särskiljde vi 3 teman som återkom i samtalen.

Anita tycker det är viktigt med fysisk aktivitet för funktionshindrade barn på grund av

flera anledningar, till exempel kan det ge positiva effekter på funktionshindret. Ridningen

gör mycket gott, på flera sätt. Anitas dotter har ridningen som både ett fritidsintresse och

som träning. Familjen är nöjd med att ridningen visat sig vara väldigt positivt för funktionshindret. Hon menar att det är viktigt att vara duktig på något och genom ridningen får dottern uppleva att hon också kan och det har gett henne ett bättre självförtroende. Anita ser många fysiska framsteg som dottern gjort, koordinationen och konditionen har blivit bättre likaså balans och hållning. Det märks en klar skillnad i orken. Vad gäller de psykiska framstegen handlar det mycket om självförtroendet och den sociala träningen som ridningen ger barnen. Att vara duktig på något är viktigt och

genom ridningen får hon känna att hon också kan, att hon fixar det här. Jag ser ett helt annat självförtroende än innan hon började rida. Dottern har fått fler kompisar och lärt

Anitas dotter ser fram emot sin ridning och hon tycker det är roligt att rida roligt, det är

väl det bästa av allt just att det är så roligt. Vi frågade alla föräldrar vad handikapp är

för dem och för Anita är handikapp en människa i behov av stöd i flera olika avseende.

Veronica tycker att det är viktigt för funktionshindrade barn att röra på sig men betonar

att det naturligtvis måste vara i den mån de kan. Ridning tycker hon är ett bra exempel på en fysisk aktivitet som passar många men hon tycker att det är så väldigt individuellt. Veronicas dotter har funnit ett intresse som upplevs vara både roligt och ha en positiv inverkan på funktionshindret. Dottern började rida främst på grund av medicinska skäl. Veronica kan se förbättringar på flera olika områden. Hon nämner att de fysiska framstegen till stor del handlar om balans och kondition. De psykiska framstegen upplevs vara saker som självförtroende, självkänsla och social stimulans. Ridningen har gett dottern en större vänkrets. Barnet har genom ridningen blivit gladare och fått en positivare livssyn. Hon vågar mer, även pröva på nya saker. Hon är inte längre lika rädd

utan tar för sig mer. Ja hon känner kanske att detta funkar ju för mig och då blir väl allting ljusare. Det är ju viktigt för alla människor att tro på sig själv.

Veronicas dotter tycker att det är jättekul att rida. Ridning är skoj och hon tycker det är en lättnad för henne som mamma att se hur hennes barn njuter av sin ridning. När Veronica skulle förklara vad handikappad var så tvekade hon och blev kluven. Hon skämdes lite grann att hon inte hade en bra förklaring på det eftersom hon är en mamma till ett funktionshindrat barn. Hon avsåg då att tanken borde ha slagit henne många gånger. Till slut svarade hon att jag vet faktiskt inte.

Carina tycker att fysisk aktivitet är jätteviktigt för de funktionshindrade barnen. Hennes

barn ägnar sig åt handikappridning och får ut mycket av ridningen men rider inte enbart på grund av medicinska skäl. Carina ser det mer som en fritidssysselsättning, ett intresse som inte tidigare fanns. Genom ridning får mitt barn väldigt mycket till exempel motion,

värme, balans och stimulans. Hennes dotter har genom ridningen fått mycket bättre

balans och det är framförallt vid balansen hon lägger fokus. Detta märks på flera olika 35

sätt, främst har barnets gång förbättrats. Ridning upplevs stärka dotterns självkänsla och för henne som förälder är detta skönt att se eftersom hon menar att det är viktigt att tycka om sig själv. Hon tycker också att det är positivt att hennes barn får umgås med andra barn och vuxna i samma situation. Hon tycker att de fysiska framstegen som dottern gjort är lättast att se eftersom då framförallt balansen förbättrats. Det har också märkts förändringar på koncentrationen och på den sociala biten. Dottern har fått fler kompisar och lärt sig fungera socialt. Ridningen har gett dottern en positiv social träning. Oftast ser dottern framemot ridningen men hon betonar att det är oftast för ibland sviker humöret. I de allra flesta fall tycker dottern att det känns jättebra.

Det stärker självkänslan då det går bra och det gör det oftast. För mig som förälder är detta otroligt skönt att se eftersom det är viktigt att tycka om sig själv. Sen tycker jag också att det är kul att de får träffa andra barn och vuxna med olika behov. De kan stötta varandra eftersom de är i samma sits. Den fysiska biten är väl egentligen lättast att se, balansen mycket bättre, en bättre styrka i kroppen, koncentrationsförmågan bättre, ja det är mycket som händer i kroppen när hon rider.

Carina svarade att handikapp är ibland så negativt omnämnt överallt. När man tänker på

handikappad tänker man ofta på människor i rullstol och så, men handikappad är vi väl alla vid något tillfälle i livet.

Stig tycker generellt att det är viktigt för alla människor att röra på sig oavsett om man

lider av ett funktionshinder eller inte. Alla människor som har ett handikapp kan inte på

samma sätt som friska människor röra sig och oftast är det ju skadade som behöver stimuleras mest. Stigs barn rider för att hon älskar att rida men också för att det har visat

sig ge goda effekter på hälsan. Ridningen underlättar vardagen för Stigs dotter eftersom den bland annat stärker fysiken. Hon orkar mer och är mer på gång. Ridningen har gett dottern bättre balans och detta intygar han utan tvekan. Stig blev lite tveksam till vad vi menade med psykiska framsteg men efter att vi förklarat så svara han att det handlar

barnen lär sig inte bara umgås med varandra utan de får också lära sig att visa respekt för djur och det tycker han är viktigt. Han framhäver att det är jättebra att dottern har respekt för alla levande varelser.

Stigs dotter tycker det är jättekul att rida och är oftast väldigt lycklig när den dagen kommer. Men han vill också påpeka att det beror lite på humöret. I princip är dottern alltid positivt inställd till ridningen och då handlar det mycket om att hon träffat nya människor. Hon har fått nya kompisar och känner sig inte längre lika begränsad. Kompisarna är då inte endast kamraterna i ridgruppen utan också ledarna. För Stig är handikapp en person som av psykiska eller fysiska skäl har svårigheter i det vardagliga

livet.

Ann-Marie anser att det självklart är viktigt för hennes son att röra på sig eftersom han

har de begränsningar han har. Ann-Marie menar att livskvaliteten kan förbättras vid utövning av någon fysik aktivitet. Hennes son började rida eftersom hon via sjukvården fått veta att för vissa funktionshinder kan ridning vara bra. Ridningen har underlättat sonens vardag eftersom han har fått bättre balans och har blivit starkare i hela kroppen. Det har gjort sitt till exempelvis humör och skolarbete. Sonen har också blivit friskare i sinnet, positivare och har blivit mer ansvarsfull på flera sätt. Hon menar att familjen numera kan begära saker av sonen som de inte kunnat innan. Hon och resten av familjen kan begära att han åtminstone försöker göra saker som de menar att de vet att han kan. Hon tycker också att det är bra att ridningen ger barnen social träning eftersom de får umgås socialt tillsammans och umgänget är viktigt. Sonen tycker det är kul med ridningen.

Hans självförtroende har blivit mycket bättre. Han verkar mer motiverad. Han är gladare hemma och i skolan. Har lättare att umgås med sin familj och så det här som jag vill komma till, kompisbiten. Det underlättar att han träffat nya vänner. De tränas ju socialt eftersom de får umgås tillsammans på ett trevligt och inte minst roligt sätt.

Handikapp förklarar hon som sådant att det är en medfödd skada, oftast.

Görans son har särskilda behov, därför är det viktigt för honom att rida. Ridningen har

stärkt sonens självförtroende och det har underlättat i vardagen att ridningen gett honom nya vänner. Görans son började rida eftersom hans funktionshinder behöver den form av stimulans som ridningen kan ge. Men det är egentligen främst på grund av den glädje sonen finner i att rida. Det största framsteget för familjen är just att självförtroendet förbättrats. Familjen kan också se framsteg i balans och pojken har lärt sig visa hänsyn till andra. Ridningen är stimulerande och roligt och det blir förstås extra kul när han

känner av effekterna av det.

Ridning är något mitt barn ser fram emot. Framförallt tycker han att det är roligt att rida och han känner väl som många andra att kroppen känns bättre på något sätt. På vilket sätt kan ju inte jag alltid avgöra men, ja det funkar ju i alla fall. Sen har vi ju den sociala biten också, den har också blivit bättre. Ni vet fler kompisar och så.

Göran vill helst inte använda benämningen handikapp utan föredrar funktionshinder som han anser är en medfödd skada som en person har men det är samhället som gör oss

handikappade.

Kommentar till intervjuerna: Enligt de intervjuade föräldrarna behöver

funktionshindrade barn fysisk stimulans eftersom det kan vara positivt ur flera aspekter. Till exempel kan det funktionshinder barnet lider av behöva fysisk stimulans. Alla föräldrar påpekar att balansen blivit bättre. Förbättringar märks också på den sociala biten och självförtroendet har stärkts betydligt. Barnens inställning till saker har blivit bättre. Barnen lär sig inte bara umgås med varandra utan de får också lära sig visa respekt och ta hänsyn till andra levande varelser. Att barnen tränas socialt är viktigt, umgänget upplevs vara viktigt. Flera barn har fått många nya vänner. Enligt våra intervjupersoner tycker barnen att det är roligt med ridningen. Barnen ser oftast framemot denna dag även om

någon förälder påpekar att det beror på humöret. De flesta barn har blivit starkare i kroppen och detta har gett barnen en stor dos av positivism som smittat av sig på sådana saker som skolarbete och samvaro med familj och vänner.

5.3 Teman

Efter upprepad genomläsning av de sex intervjuerna fann vi tre teman som var gemensamma i de svar som föräldrarna gav.

• Balans

• Självförtroende • Social träning

5.3.1 Balans

Föräldrarna lyfte fram att deras barn fått bättre balans:

Mitt barn har fått mycket bättre balans. Vi märker det på olika sätt, gången har blivit stabilare, det är liksom inte längre lika vingligt.

Ridningen har gett min dotter bättre balans.

Ridningen stärker fysiken och detta märker vi tydligt, till exempel orkar hon mer. Balansen har blivit mycket bättre.

Dels så tränas styrka och balans och det märker jag som ett tydligt framsteg. Dels tycker jag att förmågan höjts, vet ju inte om detta beror på ridningen eller ej men jag tror det.

Att rida har gett honom mycket god balans och han har blivit starkare i hela kroppen.

Kommentar: Enligt von Arbin (1994) aktiveras muskel och balansreaktioner hela tiden

när man sitter till häst genom att följa hästens rörelser. Hästens värme och rörelser mjukar upp lederna och stela muskler, även spastiska. Den rent fysiska träningen för funktionshindrade är väldigt viktig påpekar Ståhlberg (1989), just ridning är ansträngande och ger styrka i hela kroppen, framförallt i bålen, och spasticitet och spänningar minskar. Flygare & Forsberg (2005) påpekar att handikappridning har en terapeutisk effekt eftersom hästen till exempel tvingar ryttaren att inta olika fysiologiska ställningar. Hästen fungerar därmed som ett redskap för rörelsestimulering.

5.3.2 Självförtroende

Föräldrarna påpekade att deras barns självförtroende ökat:

Hans självförtroende har blivit mycket bättre. Han verkar mer motiverad.

Hon vågar mer, även pröva på nya saker. Hon är inte längre lika rädd utan tar för sig mer.

Mitt barn har blivit gladare på något sätt, mer positiv till saker. Hon vill mer. Det stärker självkänslan då det går bra och det gör det oftast.

Lär sig ta ansvar även i det övriga livet.

Tack vare ridningen har hon fått självförtroende, det märks att hon mår bra av det.

Ridning är något som ska upplevas som positivt, ledarna måste alltid vara uppmärksamma på hur de behandlar sina medmänniskor särskilt de som är beroende av andra. Ledarna måste vara noga med att skapa ett trevligt klimat som ger trivsel, glädje och trygghet. När detta uppnåtts stärks indirekt elevens självförtroende (Peterson, 1989). I Bronfenbrenners mesosystem (1979) kan barnets ridning påverkas av handikappledarens arbetssituation och utbildning. Man kan tänka sig att det brister i kommunikation och bemötande om ledaren saknar utbildning om olika funktionshinder, tillsammans med ridning. Detta kan leda till sämre resultat och barnet kan få en negativ upplevelse av ridningen.

5.3.3

Social träning

Föräldrarna berättade att ridningen ger deras barn social träning:

De får träffa andra barn och vuxna med olika behov. De kan stötta varandra eftersom de

är i samma sits.

Hon tränas socialt och hon har fått fler kompisar. Hon har också lärt sig visa hänsyn till andra.

Hennes sociala kontakter har förbättrats.

Barnen lär sig inte bara umgås med varandra utan de får också lära sig att visa respekt för djur.

Hon har fått nya kompisar och känner sig inte längre lika begränsad.

Barnen lär sig massa bra saker, en sak är till exempel att den sociala biten tränas. Då menar jag, ja vad ska jag säga, fler kompisar och så, eller snarare hon lär sig fungera socialt.

Kommentar: Genom handikappridning får barn och ungdomar med funktionshinder

träffa varandra, utbyta erfarenheter och stötta varandra. Von Arbin (1994) menar att ridningen gör att den sociala biten blir större, man träffar kompisar. Föräldrarna tycker överlag att deras barns sociala liv blivit rikare tack vare ridningen. Ridning ger utmärkt möjlighet till social samvaro både före och efter lektionen och det är inspirerande att rida tillsammans (Von Arbin, 1994). Bronfenbrenner (1979) menar att sociala relationer utvecklas i samspel med andra människor och alla människor är beroende av bra relationer till andra för att fungera på ett bra sätt. Von Arbin (1994) menar att funktionshindrade barn tränas socialt under ridning genom samvaron med andra barn och ungdomar, handikappledare och hästar. Barnen känner en gemenskap med de andra i ridgruppen påpekar Ståhlberg (1988). Ryttarna är en inspiration för varandra och genom att iaktta kamraterna kan dem själva komma fram till hur vissa övningar ska utföras (Von Arbin, 1994).

5.4 Jämförelse av enkät och intervjusvar

I både genomförda intervjuer och enkätundersökning fann vi att de flesta föräldrar betraktar handikappridning som något väldigt positivt och stärkande för individen. De flesta föräldrar är positivt inställda till sitt barns ridning. De föräldrar som nämnt något negativt om ridningen är få.

Vid jämförelse av enkät och intervjusvar kan vi finna likheter. De teman vi fann i våra intervjuer, balans, självförtroende och social träning är i viss mån återkommande svar hos föräldrarna som besvarat vår enkät. Som framgått tidigare är dock inte dessa teman enligt oss tillräckligt tydliga för någon presentation.

Vår intervjuundersökning skulle fungera som en fördjupning av enkätsvaren men våra intervjupersoner svarade väldigt likartat. Vi kan därmed inte säga att våra intervjuer gett

oss underlag för någon djupare analys. De skillnader vi hittat mellan enkät och intervjusvar är att det angetts negativa aspekter av ridning i våra enkätsvar medan våra intervjupersoner endast nämnt positiva saker med ridningen. Eftersom de allra flesta föräldrar kunnat ange positiva saker med ridningen och kunnat se positiva framsteg hos sina barn, drar vi slutsatsen att för de allra flesta funktionshindrade barn är ridning någonting roligt, intresseväckande och underlättar vardagen.

5.5 Slutsatser

Vi kan konstatera att vi fått svar på våra frågeställningar och i och med detta kan vi visa att ridning i de flesta fall ger många positiva effekter enligt föräldrarna.

Detta har vi kommit fram till i vår undersökning:

• Föräldrarna var överlag positivt inställda till sitt barns ridning.

• Föräldrarna kunde överlag se fysiska framsteg hos sina barn. Ridning ger till exempel god balans och bra motion. Barnen lär sig koordination och blir överlag starkare i hela kroppen.

• Föräldrarna kunde överlag se psykiska framsteg hos sina barn. De psykiska framstegen handlar till exempel om att självförtroendet ökar. Föräldrarna ansåg att deras barn blir modigare och får bättre självförtroende även utanför ridningen. • Ridningen ger enligt föräldrarna social träning eftersom barnen får umgås med

både djur och människor. Barnen får ett bättre socialt liv och blir mer ansvarsfulla. Behovet av kompisar tillgodoses också av ridningen.

• Barnen tycker enligt föräldrarna att det är roligt med ridningen.

Handikappridning är inte bara nyttigt utan också roligt och spännande. Det stimulerar balans, minskar spasticitet, ökar ledrörlighet och förbättrar kroppsuppfattningen. Ridning tränar också varseblivning, koordination, koncentration och ger social och känslomässig

stimulans eftersom kontakten med hästen ger ryttaren en känsla av att få pyssla om någon och ta hänsyn till en levande varelse. Dessutom stärker det självkänslan eftersom det stärker känslan av att vilja och att våga. Kontakten med kamrater innebär också social stimulans (www.handikappridningvolt.se).

Ståhlberg (1988) menar att ridning är en idrott som alla människor kan ägna sig åt, det är inte sporten eller hästen som sätter gränser utan viljan hos människan. Barnen har roligt när de rider och njuter av atmosfären, dessutom har det många gånger en positiv inverkan på funktionshindret.

6 Diskussion

I vår undersökning använde vi oss av kvalitativa och kvantitativa metoder. Vi genomförde en enkätundersökning med 32 föräldrar till funktionshindrade barn. Från dessa 32 personer gjordes ett urval på sex föräldrar för att delta i en intervju.

6.1 Diskussion av metod

Vi är överlag nöjda med vår undersökning. Även om vi fick ett större bortfall på vår enkätundersökning än vi räknat med och intervjuerna blev kortare än vi tänkt så känner vi oss tillfredställda med genomförandet. Vi har fått en större kunskap och förståelse om funktionshindrade och känner att vi absolut kunnat tänka oss att arbeta mer med detta i framtiden. Tidsmässigt har det varit stressigt och pressande. Men eftersom vi varit två om arbetet har vi kunnat stötta och peppa varandra och detta har vi sett som en klar fördel. Om det hade funnits mer tid hade vi velat genomföra fler intervjuer och ändra utformningen på våra enkätfrågor. Vi hade velat ha fler fördjupade, öppna frågor i enkäten för att få större inblick i föräldrarnas tankesätt. Men eftersom enkätundersökningen genomfördes först kunde vi omöjligt ändra utformningen på enkäten. Vi fick ett bortfall på 18 föräldrar. Vi hade kunnat skicka hem enkäten med bifogat svarskuvert till de föräldrar som inte var närvarande då vi fanns på plats på ridskolan. Men vi gjorde aldrig detta på grund av tidsbrist.

Intervjupersonerna var sex stycken. Dessa kommer från de tre olika ridskolorna som vi använt oss av i vårt arbete. Av intervjupersonerna var fyra kvinnor och två män. Vi upplevde att intervjupersonerna från ridskola 3 var mer villiga till att besvara intervjun än de övriga. Vi tror att detta kan bero på att deras barn alltid rider iväg på stigar i skogen. Föräldrarna har därför svårt att följa sitt barns ridning. Därför kände de sig kanske tryggare med att avsätta tid för intervjun då de inte behövde gå ifrån sitt barn, eftersom