Lärande och samhälle Barn - unga - samhälle
Examensarbete
15 högskolepoäng, grundnivå
Fri lek, lekmiljö och genus i förskolan
Free play, play environment and gender in preschool
Ann-Sofie Nilsson, Hanan Alkhob
Lärarexamen: 210 hp Examinator: Rikard Liljenfors
Förord:
Vi som skrivit detta examensarbete har under 3,5 år utbildat oss till förskollärare på lärarhögskolan i Malmö.
Vi har tillsammans jobbat hårt med examensarbetet och vi har varit ute tillsammans på förskolorna och observerat barn och intervjuat förskollärare.
Vi har hjälpts åt med att hitta rätta källorna till vår empiri och vi har diskuterat och vänt och vridit på vår text för att slutligen hitta rätt.
Vi vill tacka förskolorna och de som jobbar där för att vi fick komma dit och observera barnen och intervjua pedagogerna. Vi tackar för er öppenhet och får att ni varit tillmötesgående för våra behov.
Vi vill också tacka Johanna Börrefors för stöd och tips och för att ha lyssnat på oss när vi kört fast. Vi vill också tacka Rikard Liljenfors för din feedback som har varit till god hjälp. Tack också till kollegor på utbildningen för alla diskussioner vi fört tillsammans.
Abstract
The purpose of this study is to study free play in preschool and how children play based on the opportunities they have in the playroom environment. Do preschoolers actively work with gender? At what level do they see gender as something important and as a concrete subject to engage themselves in?
To answer our questions, we observed children's free play and interviewed preschool teachers, to give us new insights into how the preschool works in terms of free play, gender and the play environment.
All interviews and observations were transcribed and analyzed using theories on gender, free play, and play environment. Respondents had the impression that preschool is for everyone and that children play at the same level, as the toys and material in the departments are intended for all children. All children are allowed, and indeed encouraged to, to play with all toys and material.
We used theories that informed us about how the free play might look in the room, how gender can be visualized during children's playtime and how the play environment in the room affects children's play.
In our results, we saw how the educators look at the free play. How the educators look at their work with gender and how they think about the play environment in the room. We got an insight into how the work with gender are at the preschool we observed. Our results are consistent with the previous research done in this area. In particular, it requires more knowledge within gender, the meaning of the word and suggestions on how a preschool can work with gender education. In order to develop their way of working, it requires an open mind for change.
Innehållsförteckning
Förord ……….. 2
Abstract ………...………...…. 3
1. Inledning ……….. 5
1.1 Syfte och frågeställningar ……….. 6
2. Tidigare forskning ……….7 2.1 Traditionella könsroller ……..……… 9 2.2 Lekmönster/skillnader ..………..………..……. 9 3. Teori……… 11 3.1 Fri lek………... 11 3.2 Kön och genus ………...12 3.3 Lekmiljö ………...12 4. Metod ………. 13 4.1 Urval ………. 13 4.2 Genomförande ………. 14 4.3 Etiska förhållningssätt ……….…….14 5. Resultat / analys………...16
5.1 Intervju med arbetslagen……….…..16
5.2 Observationer krokodilen ……….21
5.3 Observationer gräshoppan ………...27
6. Diskussion och slutsatser……….…...……32
7. Referenser ……….……….36 Bilaga
1. Bilaga 2. Bilaga
1. Inledning
Flickor i sandlådan bakar kakor som de spar och vi får smaka på. Pojkar bygger bomber och granater som de hoppar på.
Flickor tränas in i birollen och att uppfylla andras behov. Pojkar övar ständigt på huvudrollen.
Flickor hörs knappt i skolan, vart tog rösten vägen? Pojkar kan förmanas med sitt namn 35 gånger i timmen. Flickor är lugna, snälla, hjälpsamma.
Pojkar stör, bråkar, retas, slåss och tar. Flickor förstår bättre och kan vänta lite.
Pojkar måste ha omedelbar behovstillfredsställelse. (Wahlström, 2003, s3)
Wahlström (2003) menar att det vi tror oss veta angående hur flickor och pojkar är olika, det förväntar vi oss, men det skiljer sig ganska mycket från verkligheten. Wahlströms budskap till åhörarna är enkelt: “Fortsätt med allt som ni brukar göra men gör det bara annorlunda”.
”Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar ska i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller” (Lpfö 98 reviderad 2010, s 5).
Förskolans roll beträffande genus benämns i läroplanen för förskolan och fördjupas i dokument som till exempel likabehandlingsplaner som berör verksamheten i förskolan. Med genus menar vi det sociala könet. De egenskaper som samhället och vi människor lever i tillskriver människor olika beroende på deras kön skriver Henkel (2006). Begreppet att motverka traditionella könsroller, benämns i läroplanen för förskolan och betyder att förskolan har ett ansvar att bredda könsrollerna för både flickor och pojkar och ska inte behöva begränsas av stereotypa könsroller, ett ansvar att inte dela in barn i två olika grupper som ses som varandras motsats. Flickor och pojkar ska oberoende av sitt biologiska kön ges möjligheter att utveckla sina intressen och anlag enligt Kåreland (2005). Det är pedagoger som har ansvar och måste förändra sitt handlande och bemötande av barnen och bredda könsrollerna för både flickor och pojkar antar Henkel (2006). Vårt forskningsområde är den fria leken i förskolan och hur den kan se ut utifrån ett genusperspektiv på innehåll. För att synliggöra vad som aktivt görs i förskolor kring genus. Att anlägga genusperspektiv i verksamhet innebär att kritiskt granska, synliggöra och ifrågasätta genus i verksamhetens innehåll, förutsättningar barnen ges i rummen genom att granska vilka lekar och lekmaterial som används och hur det presenteras. Hur pedagoger utmanar de
könsmönster under fria lek och speciellt att mycket av materialet är bärare av traditionella könsmönster. Leken är viktig och har stor betydelse för barns utveckling och socialisation,. Lek kan stimulera alla sidor av barns utveckling och det är ett centralt område för lärande anser Lillemyr (2013). I läroplanen står det tydligt att verksamheten ska präglas av lek som kan stimulera barnens lärande och utveckling. Barnets förmåga att samarbeta och lösa problem utvecklas givetvis i leken. Vi vill fokusera på vad barnen leker med och hur de interagerar i förskolans lekmiljö när de får leka fritt, att se om de leker med samma villkor och möjligheter. Leker flickor och pojkar samma/liknande lekar, eller med samma/liknande leksaker och även om de leker lika mycket med samma kön eller med motsatt kön. Vi vill även se om/hur det skiljer sig mellan en småbarnsavdelning och en syskonavdelning utifrån vad de har för förutsättningar och verktyg för att motverka de traditionella könsroller som skiljer pojkar och flickor åt. Vi vill belysa de verktyg så som likabehandlingsplan eller annat dokument som guidar pedagogerna i sitt professionella utövande som förskollärare. Kan man använda den fria leken för att utveckla barns färdighet och hur ser genusperspektivet ut hos pedagogerna? Begreppen fri lek och genus känns ständigt aktuella och våra frågeställningar ger oss möjlighet att fördjupa oss och eventuellt hitta någon form av mönster som tenderar att finnas i förskolan som vi kan ta del av och fördjupa.
1.1 Syfte
Syftet med vårt examensarbete är att undersöka vad ’fri lek’ innebär för pedagoger i förskolan samt hur lekmiljön ser ut ur ett genusperspektiv och hur det kan inverka på barnens fria lek. Vi vill också synliggöra hur pedagogerna jobbar med att motverka traditionella könsroller och för att se om alla barnen leker utifrån samma villkor och möjligheter.
Frågeställningar:
1. Vad innebär fri lek för pedagogerna inom de aktuella förskolorna i studien? 2. Hur beskriver pedagogerna fri lek?
3. Hur kan lekmiljön sägas påverka barnens lek på de aktuella förskolorna?
4. Hur beskriver pedagogerna vad de gör för att motverka traditionella könsroller i verksamhet?
2. Tidigare forskning
Olofsson (2008) har gjort mycket forskning om lekens betydelse, hon skriver att barnen kan utforska och lösa problem. Barnen bearbetar sin verklighet genom leken och att barnen i den fria leken provar att göra saker som dom kanske inte vågar göra i verkligheten. I lekens värld blir barnen mer avslappnade för att våga utan rädsla att göra fel på grund av att möjligheterna är ganska breda och vida. Barnen lär sig behärska känslor, uttrycka sig och öva upp sina förmågor. Pojkar söker sig andra ideal än mamma och förskolepedagogerna. Pappans och männens värld är ofta förebilder för dem, men massmedia står till med tydliga förebilder. Pojkar blir inspirerade av det de ser på teven (Olofsson, 2008). De leker bland annat Spiderman, Batman, Zombie eller vad som aktuellt. Genom pedagogiska leksaker kan utvecklingen styras åt önskemålet. Leken är ett förhållningssätt i förskolan som skolar in barnet i samhället och dess regler där leksakerna speglar samhällets värderingar (Henkel, 2006 & Olofsson, 2008).
Leken hjälper barnen att skapa egna inre bilder. Man kan inte förstå något och inget fastnar i minnet om man inte får tillfälle att reflektera över det genom lek eller på ett annat sätt menar (Olofsson, 2008). Det måste vara en balans mellan det som kommer utifrån, och det som barnen inifrån skapar av det yttre. Barn överöses med information. Om vuxna inte hjälper till eller ger dem möjligheter att i lek få världen förståelig stänger vissa barn dörren, det är ingen ide, de vänjer sig vid att inte förstå, de vänjer sig vid att bli underhållna med rörliga bilder i en strid ström utan fattbart innehåll (Olofsson, 2008). Låtsasleken bygger på barnens föreställning och gör dom tydligare. En utvecklad föreställningsförmåga är en förutsättning för all skolmässig undervisning. Det är nödvändigt att barn får leka i förskolan och träna upp sin föreställningsförmåga och förmåga att snabbt gå in i lekens medvetandetillstånd. Det är lärarens uppgift att skapa förutsättningarna för att de skall kunna bli kvar där och att harmonin skall bevaras (Olofsson, 2008). Förutsättningar för att leken skall utvecklas och fortgå är att harmonin bevaras. Man måste känna sig trygg. Harmonin störs av att man känner sig otrygg. Harmonin störs också av maktkamp, översitteri och ojämlikhet. De som leker måste kunna de sociala lekreglerna; samförstånd, ömsesidighet och turtagande. Samförstånd innebär att alla som deltar är införstådda med leken. Ömsesidighet betyder att man leker på lika villkor.
Turtagande betyder att man turas om att göra saker. Tid och ostördhet är nödvändiga förutsättningar och kräver koncentration. Barn är huvudet högre när de leker, sa Vygotskij. I lek skaffar de sig kompetens (Olofsson, 2008).
Chapman (2015) skriver i sin artikel att hennes forskning syftat till att utforska barns lek i förhållande till könsstereotyper och övertygelser och praxis för förskollärarens roll i förskolan. Ett feministiskt poststrukturalistiskt tillvägagångssätt inramade utformningen av sin forskning och data samlades in från två förskolor i Australien under spontan fri lek. I studien undersöktes det vad förskollärarens värderingar, uppfattningar och handlingar kan ha på barns lek, i synnerhet hur idéer om könsroller visar sig. Forskningen gör en hänsyn till praxis och miljö. Forskningen har visat att kön är ett brett utbud av åsikter om hur det bildas i individer och den roll den spelar i ett samhälle. Chapman (2015) påstår att en konsekvent och barnorienterad småbarnsfostran är viktigt för barns tillväxt och utveckling, och att förskollärare spelar en avgörande roll för att stödja detta när de etablerar fysiska och sociala miljöer som inte uttryckligen eller underförstått uppmuntra könsstereotyper. Medvetenhet och kunskap är återkommande kring genuspedagogik och de viktigaste faktorerna för pedagogiskt arbete gällande genus (Chapman, 2015).
Thorne (1993) genomförde sin genusforskning som bygger på fältstudie i två primärskolor i Amerika. Hon lyckades se bortom de mönster som beskrivs i de konventionella genusmodellerna. Hon insåg hur mycket dessa modeller gör betraktaren inställd på att leta efter skillnader. Hon började rikta uppmärksamheten inte bara på de tillfällen under skoldagen då pojkarna och flickorna skildes åt, utan också på de tillfällen då de var tillsammans. Thorne började betrakta könsskillnaderna som situationella som åsidosätts i andra. Även under leken då flickor och pojkar för det mesta samlades var för sig i olika hörn av skolgården, hände det att det inleddes blandade aktiviteter där skillnaderna inte spelade någon roll. Hon gav många exempel över könsrollerna, och det var uppenbart att pojkarna och flickorna inte var permanent separerade i olika sfärer, och de lekte inte heller några permanenta motsatta könsroller berör det på vilken lek de lekte (Thorne, 1993).
2.1 Traditionella könsroller
Läroplanen lyfter fram begreppet att förskolan ska motverka traditionella könsroller. Vad innebär detta begrepp egentligen? En aspekt innebär att synliggöra de som hamnar i marginalen. Att hamna i marginalen innebär att hamna utanför normen och de grupper av människor som inte är norm riskerar att osynliggöras och diskrimineras enligt Nordenmark & Rosén (2008). Begrepp som vi och dem tenderar att dyka upp på olika sätt i samhället och så även inom förskolans värld. Det kan handla om till exempel vi pojkar, de flickorna, de troende, vi heterosexuella enligt Nordenmark & Rosén (2008). En annan aspekt innebär att vi har redan förutbestämda normer i samhället som berättar för människor hur de agerar i olika situationer. En sådan norm kan vara att flickor leker med dockor och mamma, pappa, barn och att pojkar leker med bilar eller agerar någon slags superhjälte eller leker krig. Normer ändrar sig med generationer och tid och få personer befinner sig helt och hållet innanför normen och få befinner sig helt och hållet utanför enligt Nordenmark & Rosén (2008).
2.2 Lekmönster/skillnader
Odelfors (1998) påpekar att undersökningen visar att pojkar vanligen leker i stora grupper med en eller två ledare. Flickor leker i par eller i små grupper. Oftast leker flickor för sig och pojkar för sig. Pojkar kämpar om ledarskapet för att ta sig makt och mest makt hade de barn som hade mest materiella och personliga styrka och mod, förmåga att leda lek att vara påhittig. Flickornas förhållande till varandra var mer jämbördiga, även om det kunde vara en viss övervikt för någon av dem. Fysisk skicklighet och mod uppmärksammades också av flickorna men i mindre grad. Viktiga ledaregenskaper bland flickorna var förmåga att leda lek med anknytning till familj relationer och skapa resurser för leken. Odelfors, (1998) antar att den övre förskoleåldern är en sensitiv period ur könsrollssynpunkt. Hon talar om busiga pojkar och snälla flickor. Pojkar utvecklar ett dominerande och aggressivt beteende. De protesterar och följer inte rutinerna. Flickorna utvecklar sin könsroll parallellt och komplementärt. Flickorna utvecklar ett snällt beteende, där de både tar avstånd ifrån och beundrar pojkarnas beteende. Flickorna kan provocera pojkarna till bus och sedan antingen tillrättavisa, som personalen gör och ytterligare bekräfta sin snällhet (Odelfors, 1998).
Bråklek är en lek med känslor och med makt, man leker med hot, aggressivitet och kamp, och sådana känslor kräver stor tillit till varandra, annars vågar man inte ta emot påpekar Olofsson (2008). I bråklek tränar barn sin kropp och sin smidighet, när man brottas på lek upplever man med hela kroppen sin inre kraft i kamp med en annan kropp (Olofsson, 2008). Det är skönt att ta i, att prova sin styrka. Kampen ger spänning och glädje, när man vet att andra håller lekreglerna. I vår kultur hör aggressivitet, framstående och kamplust samman med det manliga könsrollsmönstret och flickor slutar att bråkleka så tidigt eftersom de inte gillar våld och bråklek blir bråk för dem (Olofsson, 2008).
3. Teori
Vi kommer att använda oss av Olofssons teori om fri lek som säger att leken som barnen själva startar och väljer är fri lek. Vi kommer att fördjupa oss i Tallberg Bromans definition och utgångspunkt av genus där Tallberg Broman (2002) menar att genus är en social aspekt av kön och att det sociala könet konstrueras och fostras genom mänskliga praktiker. Vi kommer även att använda oss av Henkels teori om lekmiljön i rummet på förskolan. Henkel (2006) menar att man kan, genom hur man möblerar rummet, blandar lekmaterialet och fyller på nytt innehåll, leda barnen till att lättare kunna välja nytt material och att nya lek konstellationer kommer att uppstå bland barnen. Utifrån dessa teorier kommer vi att använda oss av begrepp som fri lek, genus och lekmiljö som analytiskt verktyg. Dessa begrepp kommer ge oss möjlighet att fördjupa oss och gräva för att synliggöra vårt syfte.
3.1 Fri lek
Enligt Olofssons teori är leken en medfödd förmåga och alla kan leka. Olofssons teori förklarar fri lek som en initierad lek av barnen där barnen själva får välja mellan lekaktiviteter och rum eller platser, samt vilket material de önskar leka med enligt Olofsson (2008) . Sedan kan det vara värt att fundera på vad som menas med ordet fri och hur ett barns val påverkas av stereotypa könsroller. Det är också värt att fundera på hur barn gör när de väljer sin lek och vad som ligger bakom valet. Olofsson (2008) hävdar att små barn älskar att leka i en lekglad vuxens närvaro och att små barn kan hålla fast vid ett tema och utveckla en lek under en lång stund bara en vuxen är med, smakar på maten, ber att få mer att dricka, låter dörren ringa på låtsas. När vi är tillsammans med dem i den fria leken ser vi hur barnen växer och hur de utvecklas. Och genom leken tränar barnen de sociala lekreglerna samförstånd, ömsesidighet och turtagande. Före treårsåldern leker flickor och pojkar ganska lika. Det är framförallt vardagslivet som gestaltas, men de leker också gärna vilda djur, monster och annat skrämmande. Vid tre års ålder vet barnen att de är flickor respektive pojkar och söker sig förebilder att likna. Flickorna fortsätter i hög grad sina vardagslekar med hem, barn, affär, skola o.s.v. men pojkarna väljer mer och mer andra lekar efter treårsåldern.
3.2 Genus
Vi använder oss av Tallberg Bromans (2002) definition av genus. Enligt Tallberg Broman så började begreppet genus att användas under 1970-talet och att det anger kön som ett resultat
av uppfostran, idéer och föreställningar. Inom genus ingår också en viktig maktdimension, som markerar dominans och undersökningsmönster mellan könen. Genus markerar den sociala relationen i kön. Det tydliggör att relationen mellan könen, liksom flickors och pojkars beteende, egenskaper, sysslor inte är biologiskt givna utan socialt och historiskt konstruerade enligt Tallberg Broman (2002). Hon menar att barnen kan beskrivas som att de aktivt placerar sig själva i detta sammanhang, de tar och får olika utrymme och olika möjligheter. Tallberg Bromans studie visat att flickor och pojkar utvecklar under helt olika förutsättningar.
Genus står för bland annat det sociala könet och begreppet har varit mycket aktuellt för att bryta det tidigare köns begreppets innebörd, som något utpräglat biologiskt förknippat. Människor lever i en värld där flickor och pojkar förväntas vara på ett speciellt sätt. När barnen växer upp lär de sig hur man ska vara när man är flicka respektive pojke. Pojkar och flickor kan bete sig olika och det är viktigt att man som pedagog ser till att alla är delaktiga när det till exempel gäller att städa undan för dagen. Om pojkarna alltid slipper undan kan de tro att det bara är flickor som ska städa och pojkar får göra vad de själv vill. En annan aspekt är att det är lätt att man generaliserar grupper när man pratar om genus, till exempel alla pojkar, alla flickor och att man glömmer bort individen (Tallberg Broman, 2002).
3.3 Lekmiljö
Henkels (2006) teori påpekar att många förskolor har omedvetet möblerat förskolemiljön med olika rum där traditionellt flickiga och pojkiga lekmaterial skiljts åt i till exempel dockrum och byggrum. Att rummets miljö där barnen leker har inretts för barnen med möbler och leksaker. Henkels teori säger att ett tillvägagångssätt för att skapa en könsneutral miljö på förskolan kan vara bland annat att pedagogerna behöver diskutera vad könsneutrala leksaker är, vilka leksaker som anses vara för flickor och vilka anses vara för pojkar. Under den diskussionen väcks många nya tankar och reflektioner kring arbetet om mer ökad genusmedvetenhet. Henkel ger fler tips till pedagoger om att blanda könskodat lekmaterial och leksaker då det förenklar för barnen att välja nya material och det uppmuntrar även till nya lek konstellationer. Leksakerna får en nya innebörder och kanske inte är så könsstereotypa. Även rummets fysiska drag observeras, exempelvis möbler, mattor, färgen på väggarna med mera (Henkel, 2006). Barn befinner sig i en social värld som till stora delar är organiserad efter kön och de strävar efter att komma fram till vad som är passande och accepterat.
4. Metod
Vi har använt en kvalitativ metod i vår studie för att kunna få svar på våra frågeställningar genom att vi observerade barnen när de hade fri lek. Observationer är att studera mänskligt beteende och interaktion (Alvehus, 2013), och det är en viktig del av vår undersökning. Vi valde observationer med hänsyn till vad som var lämpligt att studera för att besvara undersökningens problemfrågor. Vi gjorde även semistrukturerade intervjuer med en pedagog från respektive arbetslag. En semistrukturerad intervju är en av flera typer av vetenskapliga intervjuer där hela intervjun följer ett formulär med förutbestämda, förberedda och öppna frågor som utgår från vår studie (Alvehus, 2013). Vi valde intervjumetod med förskollärarna för att vi tyckte att det var relevant för analysen, eftersom undersökningen avser deras förmåga att tolka läroplanen.
4.1 Urval
Vi valde att observera barn som lekte fritt i rummet för att se hur barn använde sig av miljön i rummet och vilka val de tog utifrån material som de hade att tillgå. Vi valde att genomföra vår studie på två kommunala förskolor i nordvästra Skåne som vi är bekanta med och som vi tyckte var intressanta att forska kring. Vi observerade barn mellan 1-6 år på en småbarnsavdelning (gräshoppan) och på en syskonavdelning (krokodilen). Vi ville ha ett brett spektrum av åldrar och för att se utveckling som sker hos barnens lek under årens gång. Vi intervjuade en förskollärare från arbetslaget för en småbarnsavdelning och en förskollärare från arbetslaget för en syskonavdelning. De hade fått frågorna skickade till sig i förväg, så att de kunde diskutera frågorna sinsemellan innan intervjun ägde rum och de svarade utifrån vad arbetslaget diskuterade. Vi valde att intervjua en representant från varje arbetslag för att få fram arbetssättet och den gemensamma synen på fri lek, genus och lekmiljö. Intervjuerna innehöll frågor om hur de ser på den fria leken, på våldsrelaterade lekar och hur de ser på genus. Vår urvalsmetod har ett godtyckligt urval där relevanta personer till studien har observerats och intervjuats (Alvehus, 2013). Urvalet gällande intervjuer bestämdes att genomföras med två förskollärare från var sitt arbetslag, varje arbetslag har två förskollärare och en barnskötare, för att kunna använda arbetslagets perspektiv, som vi tyckte var mest relevant för analysen, eftersom undersökningen avser deras förmåga att tolka läroplanen. Vi gjorde våra intervjuer på tider som passade pedagogerna. Fördelen med intervjuer som
genomförs på plats är att vi hade möjlighet att om det väcks nya frågor angående vårt studie, att ställa dom, samt intervjuade personer kunde definiera det de menar med sina svar (Alvehus, 2013).
4.2 Genomförande
Vi planerade och började med att kontakta och informera förskolorna om vårt syfte och det vi kommer genomföra undersökning på. Samt delade ut samtyckesblanketter till barnens vårdnadshavare rörande vår studie i god tid. Efter att vi har fått samtycke av barnens vårdnadshavare och de berörda pedagogerna som beviljat, påbörjade vi våra observationer under den fria leken, samt våra intervjuer. Ambitionen med observationer var att studera naturligt förekommande situationer. Det kan vara knepigt på många sätt, till exempel när vi var inne på en syskonavdelning och skulle observera. Då var det svårt att vara nära för att kunna se och lyssna på barnen utan att de la märke till oss. De avbröt leken vid några tillfällen och närmade sig oss för att ställa frågor. Alvehus (2013) menar att observatörseffekten består i korthet av att observatören på ett sätt påverkar det som sker och gör observationen mindre representativ. Det etiska problemet vid observationer om man planerar att filma eller tar en bild är att det kan finnas barn som inte beviljats vara med i studien. Vi använde fältanteckningar när vi observerade och ljudinspelning under intervjuerna. Vi valde ljudinspelning till intervjuerna eftersom vi hade 14 frågor som skulle besvaras och att vi inte ville missa något viktig. På så vis kunde vi lätt gå igenom materialet efteråt när vi transskripterade och analyserade materialet. Transkriptionen är ett första steg i analysen, här förvandlas tal till text noggrant, och det är i sig ett tolknings steg (Alvehus, 2013).
4.3 Etiska förhållningssätt
De etiska principer man måste följa när man genomför en studie och som finns etablerade inom samhällsvetenskapliga forskning är: informationskrav, samtyckeskrav, nyttjandekrav och konfidentialitetskravet (Löfdahl m.fl, 2014). Vi har som informationskravet säger först frågat förskolorna och personer som jobbar där om de vill delta med intervju och om de velat bli observerade genom film och text. Vi har informerat samtliga berörda personer om att och när vi kommer att observera. Att vi kunde observera barnen krävde tillstånd från vårdnadshavarna, ett så kallat samtycke, och de hade fått blanketter med information om hur
vi kommer använda (nyttja) vårt inspelade material under processens gång, som de har fyllt i. Vi har bara observerat barn vars vårdnadshavare har godkänt. Konfidentialitetskravet innebär att personer som vi observerat och intervjuat ska förbli anonyma och att de inte ska kunna läsa vår text och känna igen sig antingen via namn eller citat. Detta har vi respekterat.
5. Resultat och analys
Vi kommer nu nedan att tolka vårt empiriska material med hjälp av de teoretiska begrepp som vi lyfte fram i teorikapitlet; fri lek, genus och lekmiljö. Vi kommer först att redogöra för det empiriska material som vi fick genom våra intervjuer och sedan kommer vi redogöra för vårt empiriska material angående observationerna av barnens fria lek.
5.1 Intervjuerna
Vi intervjuade en förskollärare från arbetslaget för en småbarnsavdelning (Gräshoppan) och en förskollärare från arbetslaget för en syskonavdelning (Krokodilen). Dessa hade fått frågorna skickade till sig i förväg, så att de kunde diskutera frågorna sinsemellan innan intervjun ägde rum och de svarade för hela arbetslaget.
Fri lek
“Fria leken ”så tänker vi” barnen leker när en vuxen inte styr, en vuxen är inte närvarande hela tiden på plats bredvid barnen”.
Vi frågade arbetslagen om den fria lekens betydelse, hur viktig den fria leken är och hur den fria leken ser ut i deras verksamhet. Finns det skillnader på småbarns lek och stora barn lek, och hur fri lek är om vuxna är närvarande i leken och om det uppkommer konflikter på grund av lekmaterial? Arbetslaget på gräshoppan förknippar fri lek med lek som barnen själva har initierat, men där det kan finnas vuxna med under lekens gång om barnen behöver pedagogerna i närheten som förebild och stöd och om de behöver vidareutveckla lek som kört fast. I leken får barnen öva sin sociala kompetens, prova olika roller och få utlopp för sin kreativitet (Olofsson, 2008).
Arbetslaget på Krokodilen ser den fria leken som något som barnen leker när en vuxen inte styr, en vuxen som inte är närvarande hela tiden på plats bredvid barnet. F ri lek är ett vanligt förekommande begrepp i förskolan och betyder att barn själva får välja mellan lekaktiviteter och rum eller platser, samt vilket material de önskar leka med (Olofsson, 2008). Båda arbetslagen tycker att den fria leken är jätteviktig för att barnen ska kunna utvecklas i leken. Utveckla det sociala, att kunna leka med kompisar, lyssna på varandra, turtagning och det sociala samspelet. Språkutvecklingen utvecklas mycket i leken och barnen kommunicerar
mycket med varandra och de stora barnen använder ord och meningar. Barnen kan utforska och lösa problem, och barnen bearbetar sin verklighet genom leken och att i den fria leken provar barnen att göra saker som dem kanske inte vågar göra i verkligheten (Olofsson, 2008). Arbetslaget på krokodilen menar vidare att det är mycket värdegrund i leken, hur man förhåller sin konflikthanteringar som kan komma i lek. Barnen provar olika roller och bearbetar händelser där fantasin kommer till uttryck i leken. Men det beror på åldern så klart, på en småbarnsavdelning måste man vara närvarande hela tiden, man måste övervaka barnen på ett annat sätt än det man gör med större.
Arbetslaget på gräshoppan menar att småbarn initierar sin lek och tycker det är roligt en stund. Små barn vandrar mycket, och ser vad som är intressant just nu. De leker bredvid varandra, och efterhand som de utvecklas i leken så börjar man kunna hänga på varandra i till exempel buslekar eller härmlekar. Arbetslaget på småbarnsavdelningen jobbar tematiskt och har barnen indelade i mindre grupper under förmiddagarna. När de studerade sitt upplägg av dagen så tyckte de inte att de har lagt av så mycket tid för fri lek rent schemamässigt. Men barn har en förmåga att fånga de små stunder mellan aktiviteter som de använder till att leka och då blir det en lek som barnen initierar och då blir det en fri lek. En sådan spontanlek kan börja genom att ett barn får syn på en leksak som kan vara en start eller en inspiration till lek (Olofsson, 2008). På gräshoppans avdelning är alltid pedagoger närvarande ur säkerhetssynpunkt. Dock måste pedagogerna låta barnen starta en lek själv och inte ta över för mycket om det inte behövs (Olofsson, 2008). Arbetslaget på krokodilen menar att stora barn kan man observera genom att slänga in ett öga i rummet lite då och då, du hör ljud hela tiden. Och under den fria leken är barnen blandade i leken. Henkel (2006) påpekar att det kan värt att fundera på vad som menas med ordet fri lek och hur ett barns val påverkas av sitt kön, det är också viktigt att fundera över hur barn gör när de väljer och vad ligger bakom ett val . Arbetslaget svarar vidare att barnen kommer till krokodilen på olika tider under dagen men barnen har förmågan att hoppa in i en lek. Barnen får fråga pedagogerna om de kan vara i byggis eller i dockis och så vidare. Det har begränsad antal för hur många barn som är i rummen och anledningen till att de har begränsat är för att leken ska fungera bättre. Det blir lätt stökigt och pedagogerna vill inte ha samma barn i samma rum hela tiden. De går ibland in i rummen och lyssnar av, men barnen är duktiga på att leka själva och stora barn leker mycket rollek och samarbetar, det är kommunikation i leken.
Både arbetslagen svarade att det händer att många barn vill ha samma leksaker, men att man inte kan ha många exemplar av samma leksak. De pratar med barnen om de kommer och säger att ett barn hade den eller ett annat barn tog den. De uppmuntrar barnen att pratar med varandra först, ge sin bild och att det andra barnet ger sin bild och de stora barnen löser ofta det själva.
Lekmiljö
”Nej vi har inte gjort något med miljön, vi uppmuntrar alla till att leka med allt men vi har inte så att jo det behöver vi fler dockor så att vi får fler flickor detta året eller tvärtom att vi vill ha fler bilar för det är fler pojkar utan alla får leka med allt”(Krokodilen).
Arbetslaget på krokodilen anser att lekmiljön i rummet aldrig får se likadan ut hela tiden, för då händer det ingen utveckling. Pedagogerna brukar kolla av att barn utvecklas genom att delta i leken. Men ibland kan man störa barnens lek och skapa ett avbrott i leken. Pedagogerna måste känna av stämningen i rummet. Beroende på situationen och vem som leker kan leken bli förstörd om pedagogen kommer in och försöker utveckla leken enligt arbetslaget. Barnen ska kunna lita på pedagogerna och känna trygghet med dem (Tallberg Broman, 2002). Därför är det viktigt att pedagogen har koll på vad barnens lek går ut. Om vuxna inte hjälper till eller ger dem möjligheter att i lek få världen förståelig stänger vissa barn dörren (Olofsson, 2008). De pratar med barnen och uppmuntrar dem att prata med varandra för att lära sig hantera konflikter. Arbetslaget på gräshoppan svarade att lekmiljön på gräshoppan är neutral. Barnen vistas i ett större rum där rummet är indelat efter vart leksakerna finns. De har en kökshörna, en hörna med bilar, en soffa att sitta och läsa böcker i och klossar som de kan ta ut i rummet. Miljön ser inte alltid likadan ut. De möblerar om, om det behövs.Henkel (2006) skriver att pedagogerna måste observera och kartlägga sin miljö och se efter vilka typer av leksaker de har och hur de är placerade. Detta måste göras innan de försöker skapa en könsneutral miljö som möjligt för då blir det lättare för barnen att göra könsöverskridande val i leken.
Genus
Hur ser arbetslagen på våldsrelaterade lekar? Vilka barn leker mest våldsrelaterade lekar, pojkar eller flickor?
”Pojkar leker våldsrelaterade lekar men vi känner att det är svårt att förbjuda dom helt och hållet, pojkarna har ett behov av att bearbeta eller fantisera vidare”(krokodilen).
“Vi har inte våldsrelaterade lekar på gräshoppan”
Arbetslaget på småbarnsavdelningen (gräshoppan) svarade att det finns inga våldsrelaterade lekar på deras avdelning. Arbetslaget tror att sådana lekar har med åldern att göra och att det inte har synts till på avdelningen. Arbetslaget på krokodilen har sett i barngruppen att det är mycket lekar som handlar om det som barnen ser hemma. De brukar leka zombie, slenderman och något likadant, som de fått hemifrån genom tv-spel eller tv-serie. Olofsson, (2008) & Tallberg Broman (2002) skriver att massmedia står för tydliga förebilder för pojkarna. Arbetslaget svarade vidare att barn leker lekar som är inspirerade av det de ser på teven. De jagar varandra, fäller varandra och drar i varandra. Barnen brukar också leka tjuv och polis en hel del, vilket innebär att det är mycket springa och jaga varandra, men det är inte så mycket våld. Det är något intressant och roligt, det är skönt att ta i, att prova sin styrka. Olofsson, (2008) skriver att kampen ger spänning och glädje, när man vet att andra håller lekreglerna. Arbetslaget menar vidare att det gäller som vuxen att kolla efter så det inte går överstyr, att leken håller sig på en lagom nivå, att ingen skadar sig eller blir ledsna. I bråklek tränar barn sin kropp och sin smidighet. När man brottas i leken upplever man med hela kroppen sin inre kraft i kamp med en annan kropp (Olofsson, 2008). Arbetslaget påpekade att man kan inte stoppa det helt och hållit, det gäller att prata med barnen om hur världen ser ut idag. Det är många pojkar som leker våldsrelaterade lekar. Det händer att någon flicka är med ibland i leken, men inte under så lång tid enligt arbetslaget. Tallberg Broman (2002) menar att barnen kan beskrivas som att de aktivt placerar sig själva i detta sammanhang, de tar och får olika utrymme och olika möjligheter. Pedagogerna på båda avdelningar har samma syn men på krokodils avdelning tycker de ibland att någon av dem bryter leken för tidigt: ” Bryt inte för tidigt, titta, övervaka, kolla som händer i leken, säg inte på en gång, ser du att det är bara sekulär då finns ett behov att bryta leken och prata med dem”. Men de pratar om det och de tycker samma.
Hur arbetar de utifrån genus, pratar de om det med barnen, och har de gjort medvetna åtgärder för att göra förskolan mer jämlikt som tex tagit bort leksaker som är könsrelaterade? Leker pojkar och flickor med samma/liknande material eller leker barnen könsstereotypt?
Arbetslaget på gräshoppan svarade att de har en likabehandlingsplan som de går efter och den ger dem verktyg för vad de ska vara för en förskola. Leksakerna och rummet är till för alla.
Alla barnen kan leka med allt och de känner att så sker också. Pojkar och flickor leker med samma material. De jobbar inte aktivt med att göra förskolan könsneutral utan de ser till barnens behov och vad barnen de har på avdelningen leker med. F ör att skapa en könsneutral miljö på förskolan kan pedagogerna ibland behöva diskutera vad könsneutrala leksaker är, vilka leksaker som anses vara för flickor och vilka anses vara för pojkar och blanda dem eller byta de på nya innehåll (Henkel, 2006) . Arbetslaget på krokodilen svarade att de jobbar aktivt med värdegrund, och att det finns med hela tiden är att alla har rätt till allt. Flickor och pojkar är jämlika på förskolan, och att de gör ingen skillnad. Tallberg Broman (2002) skriver att det är viktigt att pedagogen bemöter barnen på ett sätt som inte trycker ner dem och att barnen ska kunna lita på och känner trygghet med de vuxna. De tycker inte att pojkarna är starkare än flickorna, och det kan hända att de har hört någon pojke säga att rosa är flickfärg, men att han tycker att det är fint och det spelar det ingen roll om det är rosa. “ Alla har tillgång till allt, alla är lika värde oavsett vad man tycker, vad man har på sig, eller hur man ser ut”. Arbetslaget på krokodilen tyckte inte att de behövde fler dockor för att de fått fler flickor detta året eller tvärtom.De svarade vidare att pojkar har intresse av bilar, byggmaterial, mer än att leka med dockor och vagnar. Men mer intresserade i olika saker så det kan hända att vissa leker mer med en sak och vissa med andra. De flesta pojkarna är mer i byggrummet än i dockrummet, men ibland går de in i dockis, men inte för att leka med dockorna utan för att de vill leka mamma pappa barn. Då handlar leken oftast om djur. Kattmamma, kattpappa, och kattbebis. Det är inte så mycket mata och ta hand om eller lagar mat, utan de leker djur. De yngre pojkarna tycker nog om att vara i dockis ganska mycket, men de stora tycker om att vara i köket där de har teknik- och konstruktionsmaterial och i byggrummet där de har bilar och byggmaterial. Flickorna är mer i dockis. Flickorna kan också vara i byggis ibland. De tycker om att leka med djuren och bondgården. Någon flicka kan sitta och leka med lego, men inte i någon större utsträckning.
Tilltalas alla barn som individ med sitt namn eller med tjejer och pojkar? Uppmuntrar flickor att leka med pojkar och pojkar att leka med flickor?
En viktig aspekt är att det är lätt att man generaliserar grupper när man pratar om genus, till exempel alla pojkar, alla flickor och att man glömmer bort individen (Tallberg Broman, 2002). På gräshoppan svarade att de tilltalar barnen vid namn och om de behöver ropa på gruppen så
ropar de “barnen”. Arbetslag på krokodilen tilltalar de alla barn med sitt namn, men om det är 4–5 pojkar som är ute på gården som de ska kalla på då säger de ” hello killar kom hit, pojkar eller krokodilerna kom hit”. Men när man pratar med dem så är det deras namn. Henkel (2006) påpekar att när barn benämns i grupp som flickor/tjejer och pojkar/killar blir barnens kön det viktiga. På krokodilen tycker man inte att de har något problem och de tycker att alla leker med alla. De behöver inte tänka till och barnen väljer själva att leka med alla över gränserna, över åldrarna. De ser inget problem, det får aldrig höra om det är en gång pojkar och en flicka vill komma in och leka där och får de aldrig höra, att hon inte kan komma in för att hon är flicka. Aldrig hänt och hade det hänt då man pratar och förklarar till dem enligt arbetslaget på krokodilen.
5.2 Observationer och beskrivning av krokodil-avdelning
Vi observerade på en syskonavdelning (krokodilen) med barn i åldrarna 3-6 år på förmiddagar under den fria leken. Vi presenterar och analyserar observationer som gjordes i byggrummet och i dockrummet. Avdelningen är vitmålad och har ljusa väggar och består av ett byggrum (byggis), ett dockrum (dockis), ett målarrum och köket. Dockis är ett mindre rum där det finns en spegel på väggen, en hängare där det hängs en klänning, en kjol, kungliga kläder och andra kläder. Det finns också en låg hylla med dockmaterial, dockkläder, plastbestick, mat av plast, restaurangslistor, kassaapparat, ett lågt bord med små stolar, dockor, dockvagn, docksäng och en spis med diskbänk. Byggis är ett stort rum, där finns en stor blå och rund matta, två hyllor med trä byggmaterial och en låda med små lego, tyg i olika färger, låda med små bilar, plastdjur i olika storlekar som ligger i en låda och ett lågt bord med små stolar. I målarrummet finns pysselmaterial, färger och en hylla där barnen spara sina teckningar och gjorda saker, det finns också ett bord med stolar. Köket ligger i mitten och är det största rummet, där finns en stor hylla med koncentrationsmaterial och leksaker, en liten hylla med barnlitteratur, en soffa, två bord med stolar, ett runt lågt bord vid fönstret och höga bord som står mitt i köket.
Observation 1
Leken utspelar sig i byggis. Sex pojkar och en flicka på fem–sex år leker tillsammans. De börjar bygga ett torn med stora träklossar i hörnet av rummet och pratar hur de ska bygga och vilka material de ska använda. De börjar med att hämta tyg och dinosaurier från djur lådan
som de tycker om att leka med. Medan de bygger så kastar en pojke en kloss på en annan pojke och skrattar, den andra pojke kastar tillbaka på honom och de börjar springa efter varandra och slåss på låtsas, och alla andra pojkar deltar i leken och kasta klossar och slåss på låtsas. Det tjoas och rummet har ganska gott om utrymme för den typ av lek. Flickan i rummet vill inte leka mer, hon vill gå, det verkar som att hon slutar leka när leken ändrar karaktären. En pojke säger till henne: ”var ska du? vi är inte klara än”. Hon säger: ”nej, jag vill inte leka mer”. Men efter en stund när ljudet hörs kommer en pedagog in till byggis och säger till dem ”ni får inte kasta här man får bara bygga”.
Analys av observation 1
Fri lek: Det var fri lek och inledningen av leken var lugn och pojkarna och flickan som var i rummet byggde. De hade valt vilka material som ska användas med bygget. Leken var lugn tills två av pojkarna började slänga klossar på varandra. Olofsson (2008) menar att lekar och leksaker måste laddas med dragningskraft för att barn ska upptäcka dem. Det kan vara ett annat barn som ger leksaker laddning och drar de andra barnen till sig i sin lek. Flickan kände inte för att dras med i leken när leken ändrades till att de började kasta klossar på varandra. Olofsson (2008) menar att barn som leker låtsaslek måste kunna de sociala lekreglerna samförstånd, ömsesidighet och turtagande.
Genus: Olofsson (2008) talar att bråklek är nödvändig för barn, framför allt för pojkar och att aggressivt beteende och kamplust hör samman med det manliga könsrollsmönstret, medans flickor slutar bråkleka tidigt. Leken började med ett bygge och avslutades med bus och slåss på låtsas tills en pedagog kom in och pratade med pojkarna. Olofsson skriver att barnen lär sig att behärska sig och uttrycka sina känslor i leken. Det verkar inte stämma in på barnen i just den här situationen. De uttryckte sig med hjälp av våld och hade svårt med att behärska sina känslor när leken blev mer allvarlig. De här pojkarna uttryckte sig med mycket ljud i leken och mycket som hände på en kort tid vilket var oacceptabelt enligt flickan.
Lekmiljö: Lekmiljön var givande för en pojktypisk lek, där leksakerna och utrymmet. Henkel (2006) säger att barn befinner sig i en social värld som till stora delar är organiserad efter kön och de strävar efter att komma fram till vad som är passande och accepterat.
Observation 2
I byggis finns två femåriga pojkar som bygger med stora klossar i ett hörn och samtidigt finns fyra fem-sexåriga pojkar som leker tjuv och polis. Två av pojkarna dominerar och bestämmer att dela med sig av olika roller. De två är poliser och de två andra är hundar och då behöver de en till för att gestalta tjuv rollen, så en av pojkarna kallar på de andra pojkarna som bygger för att leka med dem och delta i deras lek. De börjar leka och ljudet och skrattet blir mycket högt. En pojke säger ”Jag kände parfymlukten så jag fann ett spår som hjälper oss att hitta tjuven” en annan pojke som är polis får tag på en annan pojke som är en tjuv och ropar ” jag tog tag på tjuven kom här och håll med mig och kalla på hunden för att lukta på honom” en pojke som är en hund går på alla fyra ben och säger ” kolla på mig jag kissar som en hund” och alla börjar skratta högt och putta varandra. En pojke som är en polis säger till hundarna ” spring och kom till mig det är dags att äta och sova vi har mycket jobb sen” . En pojke slänger sig på golvet som en hund och sen alla andra slänger sig på hunden. Och när det kändes att barnen kommer att skada varandra, kommer en pedagog in och säger” nej, inte så annars skadar ni varandra”.
Analys av observation 2
Fri lek, genus: Barnen fick välja vilket rum och vilken lek de skulle leka med. I byggis lekte sex pojkarna tjuv och polis. De lekte en typisk pojklek på avdelningen i stor grupp, i stort rum med gott om utrymme. Tallberg Broman (2002) påpekar att pojkar vanligen leker i stora grupper med en eller två ledare. De skapade roller, svårigheter och problem som de kommer att försöka lösa. Pojkarna lekte aktivt och gestaltade med äventyr, de berättade tydligt för varandra vad de gjorde och varför med upplevelse. Olofsson (2008) menar att när barnen leker utforskar de olika sätt att lösa problem på, de bearbetar sin verklighet genom leken och i den fria leken provar de att göra saker som de kanske inte vågar göra i verkligheten. I denna lek kan vi dock se en liten tävling, vem som dominerar och vem som delar rollerna. Det var nästan alltid samma pojkar som dominerade och samma pojkar som var passiva, men något som vi anser är positiv för att det ger leken ny kraft för att de svarade på varandras tankar med positiva uttryck, att kunna utveckla leken och lösa problemet de hade bestämt från början.
Leken är viktig och har stor betydelse för barns utveckling och socialisation, lek kan stimulera alla sidor av barns utveckling och det är ett centralt område för lärande (Olofsson, 2008).
Lekmiljön: Byggis förutsättningar var givande för en pojkgrupp och den typ av leken som har gott utrymme och en stor matta. Henkel (2006) menar att förskolemiljön många gånger är indelad med olika rum, där traditionellt flickiga och pojkiga lekmaterial skiljts åt i till exempel dockrum och byggrum och där rummets miljö där barnen leker har inretts för barnen med möbler och leksaker.
Observation 3
Leken utspelar sig i dockis där en pojke som är fyra år och tre flickor som är tre–fyra år gamla leker kattmamma, kattpappa och kattungar, och att de bor tillsammans. Kattpappa är en pojke, kattmamma är en fyraårig flicka och de andra flickorna är kattungar. De kryper runt på golvet och säger ”mjau”. Kattmamma tar en nappflaska och ger till en kattunge och säger till henne ”gå till pappan, han sitter i köket”, en annan kattunge säger ” jag vill också ha en sådan”. Kattmamma säger ” du får dricka mjölk med ett glas istället ” och ger henne ett rött plastglas för att dricka ur på låtsas. Sen går kattmamman till kattpappan som sitter vid bordet och säger ”ge mig en puss” och de pussas på riktigt och hon säger ”vi ska duka bordet. Det är dags att äta”. Kattpappan hjälper till att duka bordet med tallrikar, bestick och slutligen dukas maten fram. De sitter och kallar på kattungarna som leker på andra sidan av rummet. Pappan säger ”kom nu kattungar vi ska äta” kattungarna säger ”mjau” och skakar på huvudet ja. De sitter och äter och pratar. Sen säger mamma ”ni måste gå och tvätta er och sedan lägga er. Det är dags att sova” en av kattungarna säger” ska ni inte sova nu?” pappan säger ”vi är vuxna vi kan sitta lite till och sen kan vi sova, god natt lilla katten ” ”god natt” säger kattungarna.
Analys av observation 3
Fri lek, genus: I dockis lekte flickorna och en pojke mamma pappa barn när det var fri lek, och leken var avgjort av barnets kön. De delade rollerna automatisk mellan sig. Vid tre års ålder vet barnen att de är flickor respektive pojkar och söker sig förebilder att likna efter sitt kön. Flickorna fortsätter i hög grad sina vardagslekar med bland annat hem, barn, affär, skola. Medan pojkarna väljer mer och mer andra lekar efter treårsåldern (Olofsson, 2008). I leken
var pojken kattpappa, en flicka var kattmamma och två flickor var kattungar. Olofsson skriver att pojkar efter tre års ålder söker sig andra ideal än mamma och förskolepedagogerna, pappans och männens värld är ofta förebilder för dem. Flickan gestaltade kattmamma som har barn som tog hand om sina barn. Olofsson (2008) påpekar att lek innehåller en stor dos imitation och att lek kan vara en reproduktion av tidigare händelser och flickans tidigare händelser kan ha påverkat hennes deltagande i leken.
Lekmiljö: Rummets miljö bjöd in de barnen till den typ av lek, där fanns en spis med
diskbänk, bestick, filtar, dockgrejer med mera. Henkel (2006) påpekar att barn befinner sig i en social värld som till stora delar är organiserad efter kön och de strävar efter att komma fram till vad som är passande och accepterat. Det som var positivt i leksituationen är att även om de delade rollerna efter könsstereotypa att pappan var delaktig med de flesta sysslorna liksom mamman.
Observation 4
I dockis leker tre flickor (en flicka är sex år, två flickor är fyra år och det finns två pojkar som är fyra år), de alla leker sjukhus . Flickan som är sex år säger att hela rummet är ett sjukhus och hon delar upp rollerna med barnen och fingerpeka rollen: ”du och jag är doktorer, och ni två pojkar är döda och du är sjuk ”. Pojkarna lägger sig på golvet utan att röra sig, och en flicka gestaltar att hon är mycket sjuk och knappt kan prata, sex-åriga flickan kallar på en pojke från köket för att hjälpa henne att bära med den sjuke för att lägga henne i sängen, för att kunna undersöka henne och ge henne medicin. Men då behöver hon doktorns undersökningsmaterial. Hon går till köket för att hämta dem. Medan hon undersöker sitter en av pojkarna och säger”men hur kan du hjälpa döda, döda kommer inte bli friska och levande igen”. Flickan suckar och har inte gett något svar och fortsätter undersöka patienten. Pojken tittar på mig och säger samma sak ” döda kommer inte bli levande igen” jag svarar honom att ”nej en död kommer inte bli levande igen du har rätt”.
Analys av observation 4
Fri lek, genus: I situationen under den fria leken var det en sex-åriga flickan som bestämde och delade ut roller till de andra barnen. Hon sa att hela rummet är ett sjukhus och sen pekade
med fingret till pojkarna att de var döda och de ska därför ligga på golvet och inte röra sig. Hon pekade med fingret till en av flickorna att hon var en doktor som skulle hjälpa henne och den andre var en patient. Vi ser att flickan har huvudrollen i leken, hon använde språket som ett sätt att uttrycka sig i maktposition jämfört med de andra barnen (Tallberg Broman, 2002). Flickan som var doktor använde material som komplement till sin lek. När pojken kände sig att han inte förstod så ställde han sig och undrade om döda kan bli friska och levande igen, pojken analyserade sin roll medan han lekte, han tänkte med logik. Olofsson (2008) skriver att barn inte kan förstå något och att inget fastnar i minnet om man inte får tillfälle att reflektera över det genom lek eller på ett annat sätt, barn överöses med information. Flickan verkade inte ha något svar och därför ställde han frågan åt någon annan för att ha ett bekräftelse på sin tanke.
Lekmiljö: Miljön i rummet har inte påverkat typen av leken, de hoppade över gränsen, över åldrar och lekte i blandad grupp där äldsta flickan som hade huvudrollen i leken. Henkel (2006) menar att i den fria leken återskapar barn ofta stereotypa könsroller som de lärt sig men ibland är barnen väldigt könsroll överskridande.
Observation 5
Under den fria leken leker fyra flickor i dockis, en sexårig och tre fyraåriga flickor. Äldsta flickan sitter framför spegeln och alla flickor tittar på henne och tittar förtjust på vad hon gör med sitt hår. Hon fixar till sin frisyr och har klätt upp sig genom att ha en prinsessklänning på sig.
En flicka säger: ”oh vad fin du är, gör mitt hår också”. ”jag vill också” Andra flickan sa: ”fixa till mig först”
Tredje flickan: ”nej jag är först”
Äldsta flickan”jag ska fixa till er alla, men ni får sitta vid bordet och vänta på eran tur jag kalla på den som har sin tur”.
Den sexårig flickan tar en flicka i taget och fixar till frisyren samtidigt som hon pratar med de andra och berättar hur hon gör steg för steg och hon använder tåtar.
Analys av observation 5
Fri lek: Flickorna valde att leka i dockis med sitt hår och utseendet. Det verkar karakteristiskt för könsrollstänkande (Tallberg Broman, 2002). Symboler för det manliga är muskler på armar och överkropp och mage, medan en fin kropp, med andra former, markerad byst och frånvaro av tydliga muskler symboliserar det kvinnligt.
Lekmiljö: Att en flicka fixade sitt hår där det fanns en spegel, finklänningar och andra saker som har med kön att göra. Flickan visade att hon har fin frisyr och alla andra flickor gav henne respons och beröm för hennes fina lockar i sitt hår och hennes klädval av prinsessklänning. Hon lockade flickornas uppmärksamhet att härma henne. Henkel (2006) påpekar att utrymmet och materialen som finns på platsen kan vara värt att fundera på vad menas med ordet fri och hur barns val påverkas av stereotypa könsroller.
Genus: Tallberg Broman (2002) menar att bli uppmärksammad för sin kropp, hår och
utseende följer kanske flickorna hela uppväxten och kanske hela livet. Vi ser att flickornas förhållande till varandra är mer jämbördigt, även om det kan vara en viss övervikt för någon av dem. Leken var en utmärkande “flicklek” i dockis och äldsta flickan som ledde leken tog kommandot och bestämde hur hon skulle göra och vems tur det var.
5.3 Observation på Småbarnsavdelning 1–3 år gamla på gräshoppan.
Vi gjorde våra observationer på en småbarnsavdelning som heter gräshoppan. Avdelningen består av ett stort rum för lek och aktiviteter där det finns två bord och stolar, en möbel med flera lådor som innehåller leksaker. Det finns även ett litet rum där barnen sover. Vi besökte avdelningen på förmiddagen mellan kl. 8-9 då det fanns möjlighet att observera innan pedagogerna drog igång sin verksamhet med grupper. Avdelningen jobbar tematiskt och för att barnen ska få en möjlighet till få vara med i sina grupper så håller de någorlunda fast med att verksamheten är mellan 9-10.30 tisdag till torsdag. Avdelningen har många barn som inte är på förskolan heltid. Då är tiderna sådana att barnen kommer till förskolan 8.30 och går hem 13.30.Observation 1
Kl. 8.30 kom vi in till avdelningen gräshoppan, sex pojkar och en flicka satt på en liten matta på golvet och lekte i närheten av en pedagog. Barnen leker nära varandra, men var för sig. Efter en liten stund börjar en treårig pojke springa fram och tillbaka och en flicka och två pojkar börjar härma honom och springa med samtidigt som de skrattar och puttar på varandra. När det börjar kännas stökigt, ber en pedagog barnen som springer att leka med något annat istället. ”Ni kan rita” säger pedagogen och leder två pojkar till ett litet bord där det redan sitter en pojke som är två år och en flicka som är två år och som nyss blivit lämnat av sin mamma. Två andra pojkar närmar sig och de vill också rita men pedagogen säger ” det finns ingen ledig plats just nu runt bordet. Ni får vänta på en ledig plats”. Flickan hämtar en bok och sitter i soffan, hon börjar bläddra i sidorna och rör sin mun. Hon härmar vuxna när de läser. Ett par minuter senare har två pojkar ritat färdigt sina ritningar och börjar röra sig jättemycket och kasta saker på varandra och skrattar. En av de fått ont eftersom han fått en lego på sin mun. Han börjar gråta och en pedagog tog honom och tröstar och förklarar att det inte så man leker.
Analys av observation 1
Fri lek: Det var fri lek och barnen rörde mycket på sig på småbarnsavdelningen. De lekte mycket var för sig och sidan om varandra. De lekte i närheten av en pedagog ganska längre än att de lekte för sig själv. Olofsson (2008) hävdar att småbarn älskar att leka i en lekglad vuxens närvaro.
Genus: Barnen leker överskridande lek. De yngsta barnen samspelade inte mycket med
varandra, de var nära varandra och kände av varandra. De sökte kontakt med varandra, utforskade miljön och sig själva när de lekte (Tallberg Broman, 2002). När vi är tillsammans med småbarnen i den fria leken ser vi hur barnen växer, hur de utvecklas, hur tillgivna de blir (Olofsson, 2008). Flickan var för sig själv, hon satte sig i soffan och började bläddra och härma vuxna när de läser. Vi ser också att en pedagog är med och stöttar och utvecklar leken.
Lekmiljö: Henkel (2006) menar att en vuxens närvarande spelar en avgörande roll för att
uppmuntra könsstereotyper. Barnen leker i ett stort rum och använder rummet som möblerat med blandade leksaker för småbarn.
Observation 2
Barn 2-3 åringar. Fem pojkar och en flicka.
En pojke kryper in under bordet från ena sidan bordet och ut på andra sidan bordet och gör det åter igen och han tjoar glatt under tiden. Pojken fångar flera barns uppmärksamhet och efter ett tag så är det flera barn som kryper på samma vis under bordet. De gör det om och om igen. Pedagogen försöker utveckla leken och hämtar ett stort lakan som läggs över bordet och hänger ner på sidorna och syftet är att göra ytan under bordet till en tunnel. Här ändrar barnen sin lek då alla barnen kryper in under bordet och stannar kvar där som om de gömt sig i en koja. Nu kryper barnen ut och in genom att lyfta på lakanet på ena sidan av bordet och vill krypa in och ur kojan. Barnen utvecklar olika lekar efter varandra och ofta är det ett barn som börjar och de andra härmar. Ett barn tycker sig se ett spöke i gardinen och springer fram till gardinen och ska bekämpa spöket genom att vifta med handen mot spöket. De andra barnen i leken gör samma sak. Ett barn leker att han är spindelmannen och kastar spindelnät på spöket och då låtsas han att han har spindelnät i handen och kastar det mot spöket. De andra barnen gör något liknande.
Analys av observation 2
Fri lek, lekmiljö: Barn initierar fri lek utifrån lekmiljön i rummet. Alla barnen leker tillsammans oavsett kön. Begreppet fri lek är den lek som barnen själva initierar och på en småbarnsavdelning får barnens fria lek oftast hjälp från pedagogerna. Barnen använder miljön i rummet när de kryper under bordet, som i sig blir central i leken. Barnen ger uttryck för förståelse av världen i sin lek. Det barnen lär sig i leken om sig själva och om varandra, får stor betydelse för deras sociala lärande och självutveckling (Olofsson, 2008). Pedagogens pedagogiska grundsyn ligger till grund för hur pedagogen går in i leken och i detta exempel så försöker pedagogen använda barnens lek och tydliggöra leken utan tanke på att dominera leken (Henkel, 2006). Genom att pedagogen deltar i leken så blir pedagogen en förebild, som lär barnen hur man gör, lär barnen lekkoder och inger trygghet i leken (Olofsson, 2008). En
pedagog kan gå in i en lek om det behövs för att bidra till att vidareutveckla leken, så att barnen kan skaffa sig allsidiga upplevelser och erfarenheter. Barn kan förknippa ett lakan som hänger ner från bordet och som täcker sidorna med att leka att de är i en koja. Kanske har de skaffat sig dessa erfarenheter från tidigare situationer på avdelningen. Olofsson (2008) menar att som förskollärare måste kunna möta barns utveckling genom sin egen kunskap.
Genus: Pojken styrde leken och de andra hängde på. Pojken som initierade leken tog ett
initiativ som de övriga barnen hängde med på. Barn på småbarnsavdelningen leker utifrån den erfarenhet och de inre bilder de har skaffat sig och kan bli påverkade av äldre barn som de möter och vuxna. Deras beslut av fri lek kommer grunda sig på någon form av upplevelser (Tallberg Broman, 2002).
Observation 3
En pojke frågar om fröken kan sätta igång lite musik och pedagogen gör det. Pojken tar på sig en kjol som har tyg som är fluffigt och även flyger ut när barnet snurrar runt. Han berättar att han känner sig jättefin och tycker kjolen rör sig fint när han snurrar runt. Han spirar av positiv energi och de andra barnen i rummet känner av den positiva energin och vill också dansa till musiken med någon form av utklädnad. Något barn tar på sig en klänning, någon en kjol, en annan har en poliskostym på. Alla vill de ha något extra på sig så de kan dansa som pojken gjorde. De dansar och snurrar runt tillsammans på golvet. Alla tillsammans men ändå var för sig.
Analys av observation 3
Lek, genus: På en småbarnsavdelning så är barnen lika i leken. Olofsson, 2008 beskriver att före treårsåldern leker flickor och pojkar ganska lika och att det är framförallt vardagslivet som gestaltas. Användandet av begreppet genus kan ses som att man strävar efter att komma bort från idéerna att egenskaper och uppgifter är givna av naturen. Att det vi ser som kvinnligt respektive manligt är resultatet av en social anpassning och en konstruktion i relation till de omgivande sociala villkoren (Tallberg Broman, 2002). Pedagogernas bemötande sätter reglerna i rummet. Pojken som får påtalat till sig att han har en klänning på sig och att pojkar inte brukar bära klänningar, kanske sedan kommer att känna sig obekväm med klänning på (Tallberg Broman, 2002).
Lekmiljö: Rummets lekmiljö styr förväntningarna. Det som inte finns i rummet kan barnen inte leka med. Hur rummet är möblerat, vilka material barnen möter på en småbarnsavdelning och hur man agerar i rummet lär sig barnen. Det fysiska rummet i förskolemiljön bär på viktig information om sociala och kulturella regler för vad som förväntas ska (Henkel, 2006). Varje rum har ofta sin speciella funktion och innehåll och påverkar barnen för vad rummet har för betydelse. Hur det är organiserat, rummets storlek, rummets öppna ytor etc. påverkar var barnen väljer att vara under dagen (Olofsson, 2008).
Observation 4
En ettårig pojke sitter med en kassaapparat i köksdelen av förskolan och trycker på knapparna. Samtidigt tar pojken varor som han lägger i en liten korg och tittar på mig och sedan på leksakerna och jag benämner vad varorna heter och han säger det efter mig. Pojken sökte min blick och när han fick den så tog han kontakt och ville ha hjälp med namnen på varorna som var kökstillbehör som frukt och andra matvaror.
Analys av observation 4
Fri lek: Små barn har behov av att känna trygghet, beroende och självständighet. Pedagogens påverkan är väsentlig för hur trygg deras bas är för barnen att komma till. Små barn känner ett behov av att ha en bra anknytning till åtminstone en pedagog som barnet kan möta med blicken eller genom närkontakt och för att lekförmågan skall utvecklas måste vi leka med barnet, lära dem förstå leka och skilja mellan ”på lek” och ”på riktigt”, lära dem hur man gör när man låtsas (Olofsson, 2008). Småbarn kan hålla fast vid ett tema och utveckla en lek under en lång stund bara en vuxen är med, tex smakar på maten, låter dörren ringa på låtsas. Hur nära de kommer barnen och hur de lär känna dem på ett nytt sätt, när de leker med dem gör att barnen blir mer synliga (Olofsson, 2008).
Lekmiljö: Rummets innehåll och inredning talar till barnen utifrån vad det finns för material
att tillgå. Finns det ett utrymme på avdelningen som inretts till en köksvrå, då faller det rent naturligt att barnen väljer att laga mat och sköta om hemmet just där (Henkel, 2006). Pojken tränar upp sin föreställningsförmåga och skapar sig rika inre bilder genom låtsaslek (Olofsson, 2008). Genom att uttrycka sina upplevelser i lekens form, lär de sig att vrida och
