En frånkopplad vecka

(1)

En kvalitativ studie om frånkoppling

från sociala medier

A disconnected week

A qualitative study on disconnection

from Social Media

Emma Thelin & Julia Hansson

KK429A Examensarbete 2019

Medie- och kommunikationsvetenskap: Medieaktivism, strategi & entreprenörskap Examinator: Matts Skagshöj

Handledare: Per Möller

(2)

Emma Thelin & Julia Hansson 2

Abstract

Denna studie har för avsikt att undersöka hur frånkoppling av sociala medier upplevs påverka vänskapsrelationer och kommunikationsmöjligheter. Studien genomförs med en kvalitativ forskningsansats med etnografi som metod. Vårt teoretiska ramverk innefattar nätverkssamhället, virtuella gemenskaper, social tillhörighet, ensamhet, ständig tillgänglighet samt frånkoppling. Studien utgår ifrån sju deltagare som under en veckas tid frånkopplar sig från sociala medier. Resultat bygger på empiri utifrån en förstudie i form av ett formulär för att kartlägga deltagarnas medievanor, en fältdagbok som skrivs dagligen under frånkopplade veckan samt kompletterande semistrukturerade intervjuer för att erhålla ett fylligare material. Studiens resultat pekar på mycket olika upplevelser av frånkoppling. Känslor som lättnad, befrielse, ensamhet och en rädsla av att gå miste om något är ett litet utdrag ur deltagarnas beskrivning av hur deras frånkoppling upplevs. Deltagarna anser inte att deras relationer påverkas av endast en veckas frånkoppling. Dock poängterar de att det hade fått påföljder om frånkopplingen gällde under en längre tidsperiod.

Rubrik: En frånkopplad vecka – En kvalitativ studie om frånkoppling från sociala medier Författare: Emma Thelin och Julia Hansson

Nivå: Examensarbete på kandidatnivå inom Medie- och kommunikationsvetenskap Institution: Konst, kultur och kommunikation (K3)

Fakultet: Kultur och samhälle Lärosäte: Malmö universitet Handledare: Per Möller Examinator: Matts Skagshöj Termin och år: Vårterminen 2019

Sökord: sociala medier, frånkoppling, medieanvändning, nätverkssamhället, social

(3)

Abstract

This study intends to investigate how disconnection from social media is perceived to affect relationships between friends and opportunities for communication. The study is conducted with a qualitative study approach with ethnography as a method. Our theoretical framework includes the network society, virtual communities, social belonging, loneliness, constant availability and disconnection. The study is based on seven participants who, during a week's time, disconnect from social media. Results are based on empirical data from a pilot study in the shape of a form for mapping the participants' media habits, followed by a field diary which is written daily during the disconnected week, and supplementary semi-structured interviews to obtain a fuller material. The study's results point to very different experiences of disconnection. Feelings such as relief, freedom, loneliness and a fear of missing out, are a small excerpt from the participants' description of how their disconnection is experienced. Participants do not believe that their relationships are affected by only one week of disconnection. However, they point out that the outcome had been affected differently if the disconnection applied for a longer period of time.

Title: A disconnected week – A qualitative study on disconnection from Social Media Authors: Emma Thelin och Julia Hansson

Level: Media and Communication Studies; Degree project/Bachelor level Institution: School of Arts and Communication (K3)

Faculty: Culture and Society

Higher Education Institution: Malmö university Supervisor: Per Möller

Examiner: Matts Skagshöj

Term and year: Spring term 2019

Keywords: social media, disconnection, media use, network society, social belonging,

(4)

Förord

Vi vill rikta ett stort tack till våra deltagare som har möjliggjort det här examensarbetet. Utan ert engagemang och era uppoffringar under den frånkopplade veckan hade vårt examensarbete inte varit genomförbart. Stort tack!

Vi vill även tacka vår handledare Per Möller för god och konstruktiv handledning under arbetets gång. Tack för att du hjälpte oss genom processen, både i med- och motgångar, samt fick oss att utvecklas otroligt mycket under arbetes gång. Tack!

(5)

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 7

2. Syfte och frågeställning... 8

2.1 Syfte ... 8 2.2 Frågeställning ... 8 3. Kontextualisering... 9 3.1 Nätverksbaserad kommunikation ... 9 3.2 Sociala medier ... 9 4. Forskningsöversikt ... 11

4.1 Tidigare forskning om frånkoppling ... 11

4.2 Ensam med världen i fickan ... 12

4.3 FOMO - rädslan av att gå miste om något ... 13

4.4 Nomophobia - rädslan av att vara utan sin telefon ... 14

5. Teoretiskt perspektiv ... 15

5.1 Nätverkssamhället ... 15

5.2 Virtuella gemenskaper ... 15

5.3 Social tillhörighet vs ensamhet ... 16

5.4 Kraven på ständig tillgänglighet ... 17

5.5 Frånkoppling ... 18

6. Metod och material ... 19

6.1 Metod ... 19 6.2 Etnografi ... 19 6.2.1 Fältdagbok ... 20 6.2.2 Intervju ... 20 6.3 Urval ... 21 6.4 Etisk diskussion ... 22

6.5 Presentation av deltagarna samt studiens avgränsning ... 22

6.5.1 Hanna, kvinna, 25 år. ... 23 6.5.2 Maria, kvinna, 34 år. ... 23 6.5.3 Jonna, kvinna, 27 år. ... 23 6.5.4 Ronny, man, 56 år. ... 23 6.5.5 Eric, man, 30 år. ... 23 6.5.6 Petra, kvinna, 57 år. ... 23 6.5.7 Annelie, kvinna, 65 år. ... 23

(6)

6.6 Validitet ... 24

7. Resultat och analys ... 25

7.1 Deltagarnas hantering inför frånkopplingen... 25

7.2 Känslan av tillgänglighet ... 25

7.3 Känslan av gemenskap ... 28

7.4 Känslan av ensamhet... 30

7.5 Känslan av frånkoppling ... 32

7.6 Känslan av FOMO ... 34

8. Sammanfattning och slutdiskussion ... 37

8.1 Sammanfattning av resultat... 37

8.2 Studiens syfte ... 37

8.2.1 Hur upplever deltagarna känslan av att vara utanför virtuella gemenskaper under frånkopplingen? ... 37

8.2.2 Hur upplever deltagarna känslan av att inte vara ständigt tillgängliga under frånkopplingen? ... 38

8.3 Slutdiskussion av Julia Hansson ... 38

8.4 Slutdiskussion av Emma Thelin ... 39

9. Referenser ... 42

10. Bilagor ... 46

10.1 Bilaga 1 - Studiens regler ... 46

10.2 Bilaga 2 – Din vardagliga användning ... 47

10.3 Bilaga 3 – Fältdagbok - en vecka ifrån sociala medier ... 48

10.4 Bilaga 4 – Intervjumall till semistrukturerade intervjuer ... 49

(7)

1. Inledning

Dagens samhälle präglas av en ständig internetuppkoppling där sociala medier har blivit en stor del av vår kultur och vårt samhälle. Ett samhälle där det nästintill blir omöjligt att leva utanför medieströmmen då medier har blivit starkt integrerad i det mänskliga livet. Ofta associeras sociala medier främst med negativa aspekter då det tar mycket uppmärksamhet från den fysiska verkligheten och för att det sägs ha förändrat vår syn på vänskap. Det råder underliggande normer i samhället där en del människor upplever ett visst krav på att ständigt vara tillgängliga för att sociala medier har gett oss den möjligheten (Åkergren 2018). Tack vare sociala medier kan vi upprätthålla relationer med nära och kära som är bortom fysiskt räckhåll. Vi har möjlighet att knyta an till människor som vi kanske inte hade stött på utan sociala medier. Nya gemenskaper kan skapas och gro sig starkare än någonsin tidigare. Positiva budskap och information kan spridas med ett klick och världsomfattande hashtags kan belysa världsproblem på ett revolutionerande sätt som får människor från när och fjärran att engagera sig. Givetvis kan pessimisten se dessa möjligheter som mörka egenskaper vilket kan resultera i ett spridande hat, stress och dåligt mående (Edwards 2019), men myntet har alltid två sidor…

I en studie utförd av dagstidningen Metro belyses människors sociala medieanvändning som positiv, då deltagarna ansåg att den digitala utvecklingen främjar den fysiska relationen med vännerna. Dock beskrivs det hur en annan studie visat att svenskar anser att deras mobiler används i alldeles för bred utsträckning. I den studien utförde 47 procent av människorna i åldern 18–39 år en så kallad digital detox i ett försök att minska sin digitala konsumtion (Metro 2019). Därför är vi intresserade av att undersöka hur frånkoppling från sociala medier ter sig under en vecka.

Upplägget för den här studien disponeras enligt följande: syfte och frågeställning, följt av

kontextualisering vilket belyser den samhälleliga relevansen för vår studie. Vidare beskrivs och

diskuteras tidigare forskning på området studien berör genom en forskningsöversikt. Detta följs av teoretiskt perspektiv som ramar in, avgränsar och kastar ljus på hur vi har valt att avgränsa vår studie med hjälp av de teoretiska begreppen nätverkssamhälle, virtuella gemenskaper, social tillhörighet, ensamhet samt frånkoppling. Nästföljande avsnitt ämnar presentera den

metod som tillämpats i studien och de tillvägagångssätt vi tillämpat för insamling av material.

Fortsättningsvis följer resultatredovisning och analys på den empiri vi samlat in, utifrån följande teman: känslan av tillgänglighet, känslan av gemenskap, känslan av ensamhet, känslan av frånkoppling samt känslan av FOMO. Slutligen följer en sammanfattning och slutdiskussion som rymmer en sammanfattning av våra resultat där syftet och frågeställningarna besvaras och därefter avslutas studien med vars en individuell slutdiskussion.

(8)

2. Syfte och frågeställning

Denna studie ämnar undersöka människors upplevelser av att frånkoppla sig från sociala medier under en veckas tid. Vi finner ämnet intressant att undersöka utifrån ett medie- och kommunikationsvetenskapligt perspektiv då vi vill undersöka hur frånkoppling kan påverka vänskapsrelationer samt vardagliga kommunikationsformer när deltagarna inte har möjlighet att vara ständigt tillgängliga. Vi kommer att utföra studien med hjälp av en kvalitativ forskningsstudie med etnografi som metod. Vårt teoretiska ramverk innefattar Castells nätverkssamhälle, men plockas snabbt ner till individnivå med fokus på virtuella gemenskaper, social tillhörighet, ensamhet och frånkoppling. Vår empiri blir en sammanställning av sju deltagares nedskrivna fältdagböcker samt uppföljande intervjuer för att besvara vårt syfte och våra frågeställningar i analysen.

2.1 Syfte

Vårt syfte är att undersöka hur deltagarna i studien upplever att frånkoppling påverkar deras vänskapsrelationer och kommunikationsmöjligheter.

2.2 Frågeställning

För att ytterligare konkretisera syftet med vår studie, utgår vi även från två frågeställningar då de belyser relevanta aspekter utifrån vårt forskningsområde. Våra frågeställningar är således följande:

• Hur upplever deltagarna känslan av att vara utanför virtuella gemenskaper under frånkopplingen?

• Hur upplever deltagarna känslan av att inte vara ständigt tillgängliga under frånkopplingen?

(9)

3. Kontextualisering

I detta avsnitt sätter vi vår studie i en större samhällelig kontext. Vi ämnar ge läsaren en inblick i det problemområde vi undersöker i vår studie.

3.1 Nätverksbaserad kommunikation

Teknologin har trängt in i västvärlden på alla möjliga sätt. Många människor spenderar dagligen fem till sju timmar på underhållning via olika medier och då är inte medieanvändning relaterad till arbete eller skolarbete inkluderad. Med andra ord, idag spenderar vi mer tid online än någonsin tidigare (van Dijk 2006). Arbetsplatser rekonstrueras till att helt förlita sig på teknologin och i våra hem dominerar teknologier av alla möjliga varianter. Vi kan läsa om den mänskliga webben, nätverkssamhället, en uppkopplad tidsålder och en mängd andra uttryck som har tillkommit med internet, samtidigt som det diskuteras mer och mer om individualism, självständighet, frihet och socialt sönderfall. Jan van Dijk (2006) beskriver hur de olika begreppen förklarar hur världen aldrig har varit så självständig samtidigt som den heller aldrig har varit så sammankopplad och beroende av teknologin som den är idag. Aspekterna är många angående huruvida nätverksbaserad kommunikation kan hämma den fysiska kommunikationen (a.a.).

3.2 Sociala medier

Med mobila enheter är det möjligt att på obegränsad tid ta del av bland annat nyheter och socialt nätverkande vilket gör att information är otroligt lättillgängligt och kan nås i stort sett överallt (Bağcı & Pekşen 2018; Dua 2017; Gezgin 2018; Ghersetti & Westlund 2018; Park 2018). Enligt den senaste statistiken från Svenskarna och internet (2018) har så gott som alla svenskar, 98 procent, tillgång till internet hemma och nio av tio människor har idag en smarttelefon. 83 procent av dessa internetanvändare använder sig på något sätt av sociala medier (Internetstiftelsen 2018). Det finns två olika varianter att särskilja som underliggande faktorer till användandet av sociala medier. Den ena drivs av användarens intressen, vad som är stimulerande och underhållande för människan, och den andra drivs av relationer (Décieux, Heinen & Willems 2019) vilket är främst det vi kommer att lägga vikt vid i den här studien.

Sociala medier erbjuder en till synes enkel väg att upprätthålla relationer både genom meddelanden och statusuppdateringar. Det kan inge en känsla av att man har kontakt då det blir en slags envägskommunikation där det är möjligt att på ett enkelt sätt ta del av andra människors statusuppdateringar och där man ser vad personen gör, vilket kan framhäva en känsla av att man har kontakt (Baym 2010). Sociala medier är ett effektivt kommunikationsmedel som bidrar till att vi ständigt kan kommunicera och vara tillgängliga, utan att egentligen behöva ha fysisk kontakt. Resultatet av det blir att allt fler väljer den snabbare och enklare digitala kommunikationsvägen före den fysiska (Brody 2018).

Forskaren Nanna Gillberg (2014) beskriver hur det som uppmärksammas i medier, det vill säga i offentligheten, automatiskt får ett värde. Människor anpassar sig till medierna och har gett dem en central del i det sociala livet. Hon beskriver en simulerad verklighet där gränser mellan det verkliga livet och livet på sociala medier suddas ut (a.a.). Människor är

(10)

Emma Thelin & Julia Hansson 10 ofta så integrerade med teknologin att de bär med sig den som en extra kroppsdel som är integrerad med resten av kroppen (Turkle 2011; van Dijk 2006). Turkle (2011) menar att många människor känner sig obekväma i situationer utan sina mobiltelefoner, då de upplever en rädsla av att vara ensamma och söker därför ständigt kontakt med andra (a.a.). Gillberg (2014) beskriver hur den digitala teknologin har gjort att människan ständigt är på jakt efter ny stimuli. Känslor av rastlöshet upplevs på en frekvent basis och resulterar i så kallade simultanaktiviteter i form av multitasking vilket leder till att hjärnan översköljs av intryck som den egentligen inte är van vid (a.a.).

Med hjälp av en övergripande samhällelig kontext, redogör vi i nästa avsnitt för tidigare forskning inom området, då vi ämnar uppnå djupare kunskap om hur frånkoppling upplevs påverka människor.

(11)

4. Forskningsöversikt

I detta avsnitt ämnar vi att sätta vår studie i ett större sammanhang genom att redogöra för och diskutera vad tidigare forskning inom området har undersökt och kommit fram till. Tidigare forskning inom området är främst kopplat till användning av sociala medier och dess påverkan på människor, däremot är forskning inom icke-användning mer begränsad (Kaun & Schwarzenegger 2014). Den forskning som finns fokuserar främst på vad människor gör när de engagerar sig i medierad kommunikation och hur det påverkar deras vardagsliv (a.a.). Forskning tyder på att många människor är beroende av sociala medier vilket anses vara en del av det större internetberoendet, vilket även kan bestå av bland annat spelberoende (Esgi 2016; Simsek & Sali 2014). För vår studie är detta dock inte relevant då vi inte begärde frånkoppling från spel förutom om de användes i form av ett kommunikationsmedel, och inte heller begärdes frånkoppling från all internetanvändning.

4.1 Tidigare forskning om frånkoppling

I studien No media, less life? Online disconnection in mediatized world´s undersökte medieforskarna Anne Kaun och Christian Schwarzenegger (2014) hur människor påverkas av att vara helt frånkopplade från internet under en veckas tid. Studien är uppdelad i tre faser där deltagarna i det första steget blev ombedda att kartlägga sin dagliga användning för att därefter avstå helt från internetanvändning vilket dokumenterades i en dagbok. Deltagarna avslutade studien med en reflekterande uppsats över veckan som gått. Med det insamlade materialet kunde forskarna analysera deltagarnas personliga upplevelser och få en större förståelse för internets ständiga närvaro i deras liv. Studien startade med 18 deltagare, men avslutades med 12, då sex stycken gjorde avhopp under studiens gång. Avhoppen berodde på att deltagarna ansåg att det var för svårt att avstå från all internetanvändning. Det har blivit vad de benämner som normalitet i sin vardag. Kaun och Schwarzenegger kastar ljus på problematiken med att vara frånkopplad från internet, både vad gäller individens utpräglade vanebeteende samt hur digitala tjänster har gjort att människor förväntas använda dem istället för traditionella fysiska tjänster som exempelvis bankärenden. Av de kvarstående 12 klarade heller inte alla av att helt avstå från internetanvändning utan att fuska vilket berodde på samma anledning som avhopparna nämnde. Till skillnad från Kaun och Schwarzeneggers studie har vi i vår studie valt att endast låta deltagarna vara frånkopplade från sociala medier, men att digitala medier i övrigt får lov att användas. Vad vi använde oss av likt deras studie, var dock att vi också delade upp vår studie i tre faser i form av en förundersökning, själva frånkopplingen i form av en fältdagbok samt en avslutande reflektion, dock i form av en intervju.

I en liknande studie gjord av kommunikationsforskarna Jessica Roberts och Michael Koliska (2014), The effects of ambient media: What unplugging reveals about being plugged in, deltog 891 studenter från tio olika länder där syftet var att frånkoppla sig helt från alla former av medier under ett dygn. Många av deltagarna i studien påpekade att de under tiden de var frånkopplade upplevde en känsla av utanförskap och att de gick miste om social kontakt med andra människor. Roberts och Koliska menar att vanan av användandet av medier inte kan få sin fulla betydelse förrän de faktiskt utesluts från vardagen. Deras studie indikerade att

(12)

Emma Thelin & Julia Hansson 12 människor allt mer blir bundna till medieteknologier till den gräns att ta bort dessa element från deras vardag känns som att lämna den “riktiga världen” med en känsla av frånkoppling från andra. Tekniken har blivit så pass inbäddad i människors liv att de förlitar sig på vissa enheter som de anser vara grundläggande och för att de använder dem “utan att tänka” (a.a.). Vår studie tar dock avstamp i att endast beröra frånkoppling från sociala medier och involverar inte alla sorters medier likt ovan nämnt.

4.2 Ensam med världen i fickan

Forskaren Sherry Turkle (2011) belyser i sin bok Alone together: why we expect more from technology

and less from each other hur vi i takt med att vi förväntar oss mer från tekniken, även förväntar

oss mindre av varandra. I boken framträder en verklighetsbild om hur människor vänder sig till ny teknik för att fylla ett tomrum. I boken kastar Turkle ljus på bland annat hur hon anser att människor borde lyfta blicken mer från sina skärmar, och förespråkar den fysiska kommunikationen människor emellan istället för den digitala (a.a.). I dagens mediesamhälle kan en människa vara fysiskt ensam, men kan samtidigt genom sin mobiltelefon ha hela världen i sin ficka och därmed ständigt en möjlighet att nå allt och alla en önskar (Turkle 2011; van Dijk 2006). Det allt rörligare livet resulterar i att vi inte är lika platsberoende längre vad gäller kommunikation. Idag befinner vi oss istället allt oftare ensamma med våra telefoner, som dessutom är väl anpassade för vår mobila livsstil. Turkles (2011) forskning visar på att den ständiga uppkopplingen kan leda till en djup ensamhet och att vårt känslomässiga liv får en nedgång när tekniken ökar. Den fysiska relationen kan ta skada på grund av att den digitala kommunikationen får mer uppmärksamhet. Utifrån det här perspektivet ser vi att det finns ett tydligt ideal om hur kommunikation borde fungera och att kommunikation i dagens samhälle tycks ha försämrats. Utifrån vad Turkle diskuterar ser vi att det finns en tydlig pessimism. Det framhävs att teknologin bidrar till försämrad kommunikation samt att den förstör sociala band, när teknologins syfte snarare handlar om att det ska möjliggöra kommunikation. Andra forskare menar att kommunikation online kan ha en positiv inverkan, framförallt då redan befintliga fysiska relationer kan stärkas när de även upprätthålls virtuellt (Wang, Jackson & Zhang 2011). Den pågående debatten om mobiltelefonens inträde i människors liv, behandlas å ena sidan oftast som något problematiskt och negativt. Å andra sidan har det trots allt även tillkommit många fördelar och möjligheter med mobiltelefonen i det uppkopplade samhället vi idag befinner oss i.

Professor Nancy Baym diskuterar i sin bok Personal connections in the digital age bland annat mediernas utveckling och dess konsekvenser. Baym (2010) anser likt Turkle (2011) att ansikte mot ansikte kommunikation innehar en högre social närvaro än medierad kommunikation. Vid fysiska interaktioner finns det sociala normer och roller för att upprätthålla en stabil kommunikation. Exempelvis avbryter vi inte den talande, vi svarar på tilltal och vi går inte iväg mitt i en konversation. Baym anser att dessa normer kan rubbas i en medierad kommunikation, då vi inte är lika socialt närvarande (a.a.). För människor som känner en viss form av rädsla för att prata med andra människor, kan sociala medier erbjuda en enklare och bekvämare form av kontakt. Detta inkluderar främst människor som är blyga, introverta eller har en försämrad social förmåga (Allen et al 2014; Jeri-Yabar et al 2019; Wang et al 2014; Wegmann et al 2017).

(13)

Emma Thelin & Julia Hansson 13 Dawid Jordaan och Babs Surujlal (2013) diskuterar i sin forskningsartikel Social Effects

of Mobile Technology on Generation Y Students mobiltelefonens påverkan på deltagarnas liv genom

en surveyundersökning på 350 sydafrikanska studenter (a.a.). Forskarna bakom studien ville undersöka om telefonen har bidragit till ett alltmer asocialt beteende hos människan. Jordaan och Surujlal (2013) belyser å ena sidan hur mobiltelefonen för många individer till viss del har blivit en allt mer grundläggande del för upprätthållandet av relationer. Telefonen fyller diverse funktioner för individen som exempelvis underhållning, agerar informationskälla och möjliggör ständig tillgänglighet. Surveyundersökningen identifierade sju faktorer som var kopplade till mobilanvändningen, vilka var självförtroende, rekreation, familjeinteraktion, social interaktion, uppmärksamhet, personligt välbefinnande och jämlika relationer. Ett av resultaten i studien tyder på att den vanligaste formen av mobiltelefonanvändning bland deltagarna i studien var för att ringa telefonsamtal tätt följt av sociala nätverk.

4.3 FOMO - rädslan av att gå miste om något

Social Networking Sites (SNS), översatt till sociala nätverk, har bidragit till att människor har utvecklat ett beroende till internet och sociala nätverk genom att erbjuda människor ständig tillgänglighet. Detta har fått påföljder som bland annat fenomenet FOMO (Fear Of Missing Out) vilket beskriver rädslan av att gå miste om något (Gezgin et al 2018; Milyavskaya et al 2018). I studien Understanding Patterns for Smartphone Addiction: Age, Sleep Duration, Social

Network Use and Fear of Missing Out undersöker forskaren Deniz Mertkan Gezgin (2018) hur

sambandet mellan beroendet av smarttelefoner och faktorer som FOMO, sociala nätverk, den generella användningen av smarttelefoner, ålder, sömn samt hur länge en person har ägt en smarttelefon hänger ihop med varandra. Gezgin (2018) utförde den tvärvetenskapliga studien på 161 studenter i Turkiet genom utdelning av ett formulär i skolan vilket fylldes i av studenterna på plats och lämnades in anonymt (a.a.). Det som är relevant för vår studie är resultatet, vilket antydde på att användningen av smarttelefoner är starkt sammankopplat med FOMO, samt frekvensen på både internetanvändningen och användandet av sociala medier vilket Gezgin (2018) beskriver som ett beroende. Studien framhäver att mer forskning behövs på sambandet mellan smarttelefoner och sociala medier, då fokuset i den här studien räknade in sociala medier under det generella internetanvändandet (a.a.). Vår studie ämnar undersöka främst frånkopplingen från sociala medier, men vi kommer delvis även att undersöka huruvida det är sociala medier som människor eventuellt känner en saknad ifrån eller om det är en eventuell vana när mobiltelefonen används. Milyavskaya et al (2018) poängterar i deras studie att FOMO inte endast är kopplat till sociala medier, utan det är en generell känsla av att en människa går miste om något, men att fenomenet skapar negativa känslor och upplevelser som stress och dålig sömn vilket ofta på något sätt är relaterat till sociala medier. Främst uppstår FOMO när en person är eller känner sig ensam eller uttråkad (a.a.). Rädslan av att gå miste om något har lett till att medieanvändning sker hela vägen fram tills många människor går och lägger sig, vilket forskning har visat att i många fall påverkar sömnen negativt (Bağcı & Pekşen 2018; Gezgin 2018; Jeri-Yabar et al 2019; Levenson et al 2016; Xanidis & Brignell 2016). Även om forskningen inte direkt har visat att det är just sociala medier som påverkar sömnen negativt, påverkas sömnen genom att många människor

(14)

Emma Thelin & Julia Hansson 14 engagerar sig i sociala medier precis innan de lägger sig och för att skärmljuset kan rubba sömnvanorna (Levenson et al 2016; Xanidis & Brignell 2016).

4.4 Nomophobia - rädslan av att vara utan sin telefon

Gezgin et al (2018) diskuterar i studien The Relationship between Nomophobia and Loneliness among

Turkish Adolescents konsekvenser som har uppstått genom att människor har sin mobiltelefon

lättillgänglig med tillgång till snabb kommunikation, underhållning och möjlighet att enkelt ta del av andra människors liv. Förutom att prata om det omtalade begreppet FOMO, beskriver de hur många människors mobilanvändande har resulterat i fenomenet Nomophobia (No Mobile Phobia) vilket översätts till rädslan av att vara utan sin telefon (a.a.). Det är mycket nära relaterat till internetberoende (Yasan Ak & Yıldırım 2018). Tecken på Nomophobia visar sig bland annat genom att en känsla av panik uppstår när ens telefon inte är nära till hands, laddas ur, inte har täckning eller om man råkar glömma att ta med den. Att ta med sig mobilladdare för att undvika att telefonen laddas ur samt använder telefonen precis innan läggdags och direkt på morgonen, är också exempel på Nomophobia. Känslan av att inte kunna kommunicera är främst vad som gör att Nomophobia uppstår samt att inte kunna få information (Gezgin et al 2018; Yasan Ak & Yıldırım 2018). FOMO är starkt kopplat till Nomophobia och ofta inges en känsla av lättnad när personen får lov att använda sin telefon efter att den har varit frånvarande. Många människor som kan kategoriseras in under fenomenet Nomophobia är inte medvetna om sin överdrivna konsumtion (Aguilera-Manrique et al 2018). I studien av Gezgin et al (2018) var Nomophobia starkt kopplat till en känsla av ensamhet.

Med utgångspunkt i tidigare forskning ämnar vi att undersöka hur människor upplever att deras vänskapsrelationer och vardagsliv påverkas av att vara utan sociala medier. Vi vill undersöka hur människors känslor av ensamhet och rädslor av att gå miste om gemenskaper kan speglas under en frånkoppling. Vår studie influeras och inspireras således av den nämnda forskningen ovan, men särskiljer sig då vi tillämpar ett annat teoretiskt ramverk.

(15)

5. Teoretiskt perspektiv

I detta avsnitt presenteras de teoretiska begrepp som denna studie bygger på, vilket ämnar fungera som ett ramverk för vår tolkningsprocess av den empiri vi har samlat in. De teoretiska begreppen representerar således vårt teoretiska perspektiv. Vi kommer att diskutera Castells nätverkssamhälle som övergripande teori för att förklara hur vårt teoretiska perspektiv har format vår studie. Begreppen nätverkande individualism, virtuella gemenskaper, social tillhörighet samt frånkoppling kommer att användas som komplement.

5.1 Nätverkssamhället

Sociologen Manuel Castells diskuterar hur teknologin har skapat ett nätverkssamhälle där den verkliga virtualitetens kultur finns inom globala flödesrum oberoende av både tid och rum. Han pratar om ett “alltiduniversum” där händelser kan ske kontinuerligt och förändras efter önskemål. Relationer, livsstilar och identiteter förändras genom nya nätverksgemenskaper (Engdahl & Larsson 2011). Castells (2002) menar å ena sidan att nätverkssamhället kan påverka tidigare traditionella relationer och bidra till en upplösning av dem. Den tidigare kärnfamiljen kan brytas ner då nya kulturer skapas genom virtuella gemenskaper. Å andra sidan kan människan tillhöra flera olika nätverk, vilket vidgar deras så kallade umgängesportfölj. Nätverkssamhället möjliggör ständig förändring vad gäller kommunikation och social interaktion vilket gör att sociala mönster är en föränderlig process (a.a.). Detta umgängesmönster benämner och kännetecknar Castells för vad han kallar nätverkande individualism. Vidare belyser Castells att nätverkande individualism är en social konstellation och inte en samling isolerade individer. I och utanför detta nätverk bygger individen sina nätverk baserat på intresse, tycke och värderingar. Människan kan tack vare den teknologiska utvecklingen och framväxten av trådlöst internet bygga sådana personifierade umgängesstrukturer, och därmed blir den nätverkande individualismen även en dominerande umgängesform i dagens samhälle (Castells 2002).

5.2 Virtuella gemenskaper

Idag ser vi annorlunda på möjligheterna att skapa sociala nätverk med andra människor på grund av den allt ökande globaliseringen som internet inneburit. Detta har lett till mer forskning inom interaktion och socialt umgänge på internet, vilket benämns med begreppet virtual communities (virtuella gemenskaper). Bland forskare har det förekommit oenigheter om begreppet och om huruvida grupper på nätet överhuvudtaget ska kunna kallas för gemenskaper. Sveningsson, Lövheim och Bergquist (2003) menar på att mycket av detta grundar sig i en oklarhet om vad som egentligen krävs för att en grupp ska definieras som en gemenskap. Det platsbundna är i många definitioner ett centralt kriterium (a.a.). Castells (2002) menar att människors umgänge har förändrats över tid och fått ett tekniskt underlag där man genom internet kan skapa och vara en del av en gemenskap som skulle kunna efterlikna den fysiska. Det innebär dock inte att människor har blivit mer isolerade av internet utan snarare tvärtom, att människor utnyttjar internets kommunikationsförmåga och flexibilitet för sociala interaktioner (a.a.). Denna virtuella gemenskap blir i förhållande till vår studie om frånkoppling, relevant i bemärkelsen av deltagarnas upplevelser av att deras

(16)

Emma Thelin & Julia Hansson 16 virtuella gemenskaper på sociala medier hamnar i kläm när de frånkopplas från all kommunikation via nätet.

Castells (2002) menar att en del kritiker av internet anser att dess framväxt och utbredning har lett till nedbrytning av social kommunikation och social isolering. Det resulterar i att direkt kommunikation ansikte mot ansikte överges då människor flyr från den fysiska världen in i en kultur som alltmer domineras av en virtuell verklighet (a.a.). Castells själv menar att internetanvändningen är instrumentell och nära knuten till användarens vardagsliv, familj och arbete. Vidare anser han att sociala interaktionen via internet inte har någon direkt påverkan vad gäller vardagslivets mönster, utan interaktionen via internet tycks snarare komplettera redan befintliga sociala relationer (a.a.). Även van Dijk (2006) menar att sociala medier kan skapa nya sociala kontakter, men att det främst upprätthåller tidigare etablerade sociala kontakter från det fysiska livet. van Dijk anser även att det inte bidrar till fler vänskapsrelationer utan endast till fler kontakter (a.a.). Vad som också erbjuds på sociala nätverk är kommunikation med så kallade svaga länkarna, vilket enligt Baym (2010), är relationer som i de flesta fall inte kommer att bli någonting mer än en vän på internet. Relationer som byggs upp i det fysiska livet kan upprätthållas genom sociala nätverk, men relationer som börjar på de sociala nätverken leder oftast inte till en relation utanför dem i det fysiska livet (a.a.). van Dijk (2006) belyser hur sociala nätverk till viss del kan erbjuda oss både mer kvalitativ samt kvantitativ kommunikation och förbättra sociala relationer, men att det till viss del kan resultera i att den fysiska kontakten försvagas vilket gör att den kvalitativa kommunikationen avtar mer och mer (a.a.). Däremot redogör Castells (2002) ett antal andra studier, vars resultat innefattar sociala band som har uppstått genom internetanvändning och som i flera fall har blivit av fysisk karaktär (a.a.), vilket motsäger vad Baym (2010) påstår. Virtuella gemenskaper verkar på så sätt på ett annat verklighetsplan och bör därför ses som riktiga gemenskaper utifrån detta perspektiv. Sociala medier utgör därmed en gemenskap där fysiska relationer verkar på virtuella mötesplatser (Castells 2002). Detta betyder emellertid inte att det skulle saknas ett platsbaserat umgänge. Istället består dagens samhälle av ett allt mer skiftande umgängesmönster vilket utmärker den sociala utvecklingen och inte följer ett enhetligt mönster av sociala relationer (a.a.). Sveningsson, Lövheim och Bergquist (2003) menar att Castells virtuella gemenskaper är ett resultat av att tillvaron blir allt mer medierad. Primärt handlar det om människans identitetsskapande samt jakten på social tillhörighet. Sökandet blir på så sätt den främsta drivkraften för människans interaktion med internet, men det blir även en effekt av den (a.a.).

5.3 Social tillhörighet vs ensamhet

Allen et al (2014) menar att sociala nätverk kan forma en känsla av social tillhörighet och inkluderande. Människor har möjlighet att värna om sina relationer med familj och vänner oberoende av tid och rum. Det blir även lättare att bredda sin vänskapskrets genom sociala nätverk och få bekräftelse för sina åsikter då vännerna endast är ett klick bort (a.a.). Baym (2010) anser att den så kallade sociala risken minimeras på sociala nätverk jämfört med i det riktiga fysiska livet, vilket gör att människor enklare kan ta till sig ett passande språk och närma sig andra människor på ett sätt de tror gör att de passar in. Det blir lättare att skapa nya relationer online och det är även lättare att hitta människor med samma intressen som

(17)

Emma Thelin & Julia Hansson 17 en själv då den fysiska platsen inte spelar in (a.a.). Dock menar Allen et al (2014) att sociala nätverk även kan bidra till att människor inte känner sig inkluderade. Att inte bli inkluderad i grupper eller få bekräftelse kan skapa en känsla av exkludering vilket främst har visat sig vara vanligt bland ungdomar (a.a.).

Nätverksbaserad kommunikation har ofta omtalats som asocial och i viss mån antisocial kommunikation för att det kan utesluta den fysiska kontakten. Människor har trott att den nätverksbaserade kommunikationen ska förstärka ensamheten och olika former av internetberoenden. Dock menar van Dijk (2006) att människor ändå har lyckats upprätthålla och bygga upp sociala relationer de senaste årtiondena bland annat genom nätdejting och andra personliga relationer på olika sociala nätverk (a.a.). De sociala nätverkens kommunikationsform blir ett sätt för människor att medla mellan varandra, men det kan också bli en form av medling som tar över och ersätter den personliga sociala kontakten. Det kan leda till att de fysiska mötena uteblir vilket kan bidra till en känsla av ensamhet, trots att alla människor finns nära till hands i mobilen (a.a.). Att upprätthålla kommunikation via sociala nätverk blir således ett initiativtagande för individen. Det blir ett krav att skapa och upprätthålla kontakt och om initiativ till det inte tas, kan det vara en av anledningarna till att ensamheten ökar i västvärlden trots att medierna i samhället kontinuerligt växer (a.a.). Det sägs även att ensamhet kan uppstå när en människas förväntningar på en relation inte blir som förväntad (Allen et al 2014).

En medierad kommunikation med bekanta eller vad Baym (2010) ovan nämner som svaga länkar, är inte en kommunikation som tillfredsställer människans sociala behov i de flesta fall (a.a.). Många upplever den formen av kommunikation som avlägsen, även om det finns andra som anser att den kan vara både intim, personlig och tillfredsställande. För många människor krävs personliga möten för att relationer inte ska gå förlorade eller förändras, trots att de kan upprätthållas via sociala nätverk till viss del. van Dijk (2006) menar att även om de så kallade nya medierna kallas för interaktiva, kan de aldrig åstadkomma ett motsvarande samspel som den fysiska kommunikationen möjliggör (a.a.).

5.4 Kraven på ständig tillgänglighet

Under alla dygnets timmar kan vi underhålla oss via bland annat vår telefon. van Dijk menar att möjligheten att vara tillgänglig oavsett tid och rum genom sociala nätverk har utökat kommunikationsmöjligheterna, men det har även bidragit till en ny form av press (a.a.). Arbetsdagen avslutas inte för att arbetspasset tar slut och människor kan med enkelhet ta med sig jobbet på semestern vilket gör att den riktiga ledigheten aldrig blir av. Studenter kan studera dygnet runt och tidsbegränsningar suddas ut. Arbetsplatser kan erbjuda studenter jobb från distans vilket gör att studenten kan sitta kvar i skolbänken och arbeta därifrån under tiden den får sin så kallade arbetserfarenhet (a.a.). Även om det går att utesluta eller att inte engagera sig i olika sociala nätverk, är huvudsyftet trots allt att kommunikation ständigt ska vara tillgänglig. Detta har gjort att det är det kravet människor även ställer på varandra, trots att man är medveten om vilken press det ger en själv och därmed också personen som man i sin tur ställer kravet på (a.a.). Vi vill därför undersöka hur människor upplever den konstanta tillgängligheten genom att frånkoppla sig ifrån den.

(18)

5.5 Frånkoppling

Kaun och Schwarzenegger (2014) använder sig av begreppet frånkoppling och menar att det är först när de digitala medierna inte är tillgängliga för individen, som dess verkliga relevans och mening synliggörs. Medier har i dagens samhälle blivit grundläggande element och är ständigt närvarande i det mänskliga livet. Kaun och Schwarzenegger konstaterar att uppkoppling och frånkoppling bör ses som dynamiska processer i konstant förändring, då personliga livsförhållande och sociala kontexter gör att begreppen ständigt förändras. Därför bör uppkoppling och frånkoppling ses som integrerade med varandra, men med olika aspekter av medielivet och kan med andra ord inte definieras som normalitet kontra abnormitet (a.a.). Forskarna Roberts och Koliska (2014) pratar om frånkoppling i positiv bemärkelse i form av känslor av frihet, lugn, lättnad och tillfredsställelse. Det kan däremot även ge utfall för mer negativa påföljder som beroende, stress, tristess, ångest och isolation, vilket Roberts och Koliska anser är den vanligaste reaktionen vid frånkoppling, då vanan av ständig uppkoppling är svårare att anpassa sig bort från. De menar även att känslan av frånkoppling och motsatsen uppkoppling har olika effekter på alla människor, beroende på individens tidigare vana i vardagslivet. Är du van vid att inte vara uppkopplad kommer du troligtvis inte känna av de negativa aspekterna, medan om du däremot är van vid ständig uppkoppling kommer du troligtvis att uppleva starkare känslor vid frånkoppling (a.a.). Vi kommer i analysavsnittet applicera och kombinera ovanstående teorier vilka har genomsyrat vårt ramverk och vilket vi i detta avsnitt redogör för. Vi vill erhålla en djupare förståelse för hur frånkoppling från sociala medier påverkar vårt sätt att kommunicera. Därmed blir det intressant att undersöka frånkoppling utifrån individens vänskapsrelationer i samband med virtuella gemenskaper. I nästkommande avsnitt presenteras däremot först vår valda metod samt vårt material.

(19)

6. Metod och material

I detta avsnitt följer en redogörelse för den metod vi tillämpar för att införskaffa den empiri på vilket denna studie bygger på och som vi använder i analysen. Inledningsvis presenteras och motiveras vald forskningsmetod. Därefter redogörs vårt urval, våra deltagare presenteras samt görs forskningsetiska ställningstagande innan vi slutligen diskuterar studiens validitet.

6.1 Metod

Vi genomförde en kvalitativ forskningsstudie med etnografi som metod. Vår utgångspunkt grundades på sju människors fältdagböcker samt med intervjuer som komplement, för att öka studiens validitet. Inledningsvis studerade vi vardagliga erfarenheter av människor i sin egen naturliga miljö. Med hjälp av mänskliga interaktiva metoder i form av formulär, kunde vi kartlägga våra deltagares användning av sociala medier. Deltagarna skrev därefter dagligen en fältdagbok under en veckas tid utifrån en given mall (se bilaga 3), vilket är en del av vår empiri. Efter deltagarnas frånkoppling gjorde vi en uppföljning med hjälp av kvalitativa semistrukturerade intervjuer för att få en djupare förståelse av deltagarnas frånkopplade vecka.

6.2 Etnografi

Då vårt intresse var att undersöka hur människor och deras vänskapsrelationer påverkas av frånkoppling från sociala medier, var en etnografisk ansats relevant för det syftet.

Etnografi beskriver på ett detaljrikt sätt människor, beteenden och kulturer och kartlägger hur människor fungerar i grupp. När etnografin började användas studerades främst grupper som var utanför det normativa samhället (Denscombe 2010). Vi som etnografer intresserar oss för vad som sker i vardagliga miljöer, vilket andra forskare inte har intresse av att undersöka (Ekström 2010). Genom iakttagelser används etnografi för att studera platser, miljöer, människor och kulturer. Etnografen antecknar allt som sker kring tid, plats och rum för att kunna återskapa en realistisk bild av det som studerats. Vardagslivet försöker förklaras systematiskt och med hjälp av de egna upplevelserna på ett kreativt sätt (Johansson 2010). Etnografi är mer än en beskrivning av människor och kulturer. Det är en reproduktion av etnografens egna upplevelser vilket skapar en konstruktion av det studerade materialet. Etnografi används mestadels för att studera komplexa problem och känsliga ämnen (Denscombe 2010).

All bearbetning av det insamlade materialet handlar om tolkning. I analys av materialet bör snabba tolkningar därför undvikas och det är viktigt att erhålla distans till materialet (Ekström 2010) då vi ska eftersträva att tolka utifrån våra deltagares egna upplevelser och inte utifrån oss som forskare. Etnografen strävar efter att få ett inifrånperspektiv i människors naturliga vardagsmiljöer vilket inte kan nås helt obemärkt då hen egentligen inte är en del av den utvalda miljön. Detta resulterar i den så kallade Hawthorneeffekten vilket innebär att forskaren förändrar den naturliga miljön genom sin närvaro (Sveningsson, Lövheim & Bergquist 2003). Genom att överblicka fältet i ett tidigt skede underlättas arbetet genom insamling av ett grundläggande material (Ehn & Löfgren 2012). Det tillhandahöll vi

(20)

Emma Thelin & Julia Hansson 20 genom att testa vår studie på oss själva genom autoetnografi och erhöll därmed ett grundläggande tankesätt över hur vi ville studera våra deltagares medieanvändning.

Etnografi anses vara en samling metoder och sker oftast i samband med observationer och intervjuer (Ekström 2010; Sveningsson, Lövheim & Bergquist 2003). Inom kvalitativa studier är det bra att använda flera metoder och datainsamlingar, då det genererar en bredare belysning där forskaren kan se hur metoderna stödjer varandra, vilket därmed ökar studiens trovärdighet (Olsson 2008; Tjora 2012). Vi använde därför fältdagböcker och kvalitativa semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod i vår studie för att på så sätt erhålla ett fylligare material att analysera.

6.2.1 Fältdagbok

En metod inom fältet är att låta utvalda deltagare dokumentera och skriva dagbok om sina känslor och upplevelser. Om en produkt används dagligen (Kuniavsky 2003), i vår studies fall gällde det användningen av sociala medier, är det lämpligt att studera detta under en vecka för att mäta förändring över tid. För att underlaget ska vara observerbart bör det minst vara sex stycken fältdagböcker i studien för att urskilja mönster samt kartlägga hur de åtskiljs mellan olika deltagare (a.a.). Valet av tidsupplägg under en veckas tid för studien gjordes då vi ville täcka alla veckans dagar, för att se både vardags- och helganvändning av sociala medier, då vi ansåg att det kunde ge olika resultat.

Att dokumentera sina känslor kring att inte använda sociala medier, bidrar till att deltagarna själva uppmärksammar sitt beteende på ett nytt sätt. Det gör det möjligt för deltagarna att skildra sina upplevelser då de under en längre tidsperiod får tänka igenom sina reflektioner innan dessa nedtecknas (Kuniavsky 2003; Olsson 2008). Att använda sig av dagsboksmetoden är mycket användbart om man vill observera rutiner och handlingar som inte är tillgängliga genom så kallade vanliga observationer (Tjora 2012). I vår studie var det mycket passande att låta deltagarna själva få dokumentera sina dagar då vi inte hade möjlighet att observera alla sju deltagare dygnet runt under en veckas tid. Vår studies metod kan jämföras med den typ av mediedagbok som Tobias Olsson (2008) beskriver i sin bok

Medievardagen. Han beskriver hur deltagarna noterar sina funderingar och reflektioner över

sin användning av medier (a.a.) vilket i vår studie istället genererade i deltagarnas anteckningar om sin icke-användning av medier.

En relativt vanlig nackdel med dagböcker är dock bortfall på grund av att deltagare hoppar av under studiens gång (Olsson 2008). Att föra dagbok under en tidsperiod kan vara ganska krävande för deltagarna, vilket kan påverka dagböckernas innehåll då deltagarna vid uteblivet engagemang inte är tillräckligt djupgående i sina beskrivningar (Kaun 2010). Det undvek vi genom att istället för att utesluta deltagare som fuskade, utvärdera vad anledningarna till fusket berodde på då vi ansåg att det var ett intressant mönster i sig.

6.2.2 Intervju

Ett bra komplement till dagboksmetoden är intervjubaserad datainsamling. Intervjuer kan användas för att validera fältdagböckerna om deltagarna exempelvis glömde bort något viktigt inslag under tiden de förde dagbok (Olsson 2008). Genom detta komplement ville vi

(21)

Emma Thelin & Julia Hansson 21 även säkerhetsställa att vi erhöll maximal informationsrikedom utifrån våra deltagares frånkoppling. Vi valde att använda oss av semistrukturerade intervjuer för att få ut så mycket detaljerad beskrivning som möjligt ur de enskilda intervjuerna.

Forskningsintervjuer ämnar undersöka vardagslivet. Med en kvalitativ inställning studeras de vardagliga och kulturella aspekterna av människors tankegångar. Till skillnad från ett teknifierat forskningsperspektiv ämnar forskningsintervjuer att undersöka hur människor uppfattar sig som människor i vardagslivet (Larsson 2010). Typiskt för kvalitativa intervjuer är att de innehar en delvis öppen karaktär och formas i dialog mellan deltagaren och intervjuaren (Ekström & Larsson 2019), där vi som intervjuare sökte svar på mer ingående detaljerade beskrivningar om deltagarnas frånkopplade vecka. Semistrukturerade intervjuer baseras på tematiserade frågeställningar och har som mål att erhålla kvalitativ kunskap (Larsson 2010). Om forskaren har ett någorlunda medvetet fokus med sina intervjuer, är semistrukturerade intervjuer att föredra, då resultatet ofta går att anknyta till frågeställningarna eller det fokus som forskaren har bestämt sig för (Bryman 2002). Vi utgick ifrån några förutbestämda huvudfrågor som ställdes till respektive deltagare, för att säkerställa att det material vi inhämtade var relevant och för att öka möjligheten att analysera svaren kompatibelt. Vi lämnade även plats för resonemang och för att kunna ställa följdfrågor för att förstå meningsnivån i diskussionerna som uppstod kring ämnet. Intervjuerna spelades in för att ge möjlighet till efterbearbetning av materialet, vilket alla deltagarna blev informerade om innan de deltog i studien. Kvale (2014) menar att det är en stor fördel för forskaren att spela in intervjuerna då hen kan lyssna på materialet flera gånger efter intervjun är genomförd, vilket också minimerar risken för att deltagarnas berättelser förändras i karaktär (a.a.). Vi transkriberade varje inspelning direkt efter varje avslutad intervju och på så sätt hade vi det som sagts färskt i minnet vilket minskade risken för att misstolka ljudinspelningarna. Vi återberättade citaten ordagrant i transkriberingen och i analysen fokuserade vi på vad som sagts, till skillnad från på vilket sätt det sades. Därför skrevs inte pauser ut eller andra indikationer på sinnesintryck (Olsson 2008).

6.3 Urval

Vår studie innehåller sju individer som är strategiskt utvalda för att representera två ålderskategorier och generationer i samhället. Fyra personer är mellan 25–35 år gamla där tre stycken är kvinnor och en är man. I den andra ålderskategorin är åldern 55–65 år och där är det två kvinnor och en man. En jämn könsindelning var inget vi strävade efter för att fylla någon kvot, men vi eftersökte representanter av både det kvinnliga och manliga könet i båda grupperna. Vi ville även använda oss av ett ojämnt antal deltagare för att inte kunna dra slutsatser baserat på att hälften av deltagarna är ense eller oense om något. Vi ansåg att sju deltagare var ett rimligt antal deltagare för att samla in ett empiriskt material till vår studie. Att få tag på människor som ville ställa upp i studien var inte helt enkelt. Det var främst svårt att hitta personer i den övre ålderskategorin då de antingen inte använde sociala medier i den utsträckningen som vi eftertraktade, eller använde de det i mycket hög utsträckning och ansåg att en frånkoppling inte var möjlig. Kaun (2010) belyser likt ovan nämnt att dagboksskrivande kräver relativt mycket av deltagarens engagemang och intresse (a.a.) vilket möjligtvis försvårade vår eftersökning av deltagare. Enligt Hadenius, Weibull & Wadbring (2011) är det

(22)

Emma Thelin & Julia Hansson 22 svårt för människor att ändra en vana, då det tillhör en stor del av vardagen (a.a.) vilket troligtvis också försvårade vår situation. För att få tag i deltagare till vår studie frågade vi människor i vår omgivning om de kunde tänka sig att medverka. Vi frågade främst personer som, utifrån våra egna erfarenheter, använder sociala medier i stor utsträckning i sin vardag. Detta resulterade i många fall i att personerna valde att inte delta då de tyckte att det var för svårt att vara frånkopplad. När vi hade fått tag i fem bekräftade deltagare valde vi att publicera ett inlägg på Facebook för att försöka få tag i ytterligare två deltagare. Det resulterade i några intressenter, men alla valde efter några dagars eftertanke att inte delta i vår studie då de tyckte att det skulle bli för svårt. Vi blev därmed tvungna att fråga människor som inte hade en lika frekvent användning av sociala medier än önskvärt, men som platsade inom vår valda ålderskategori, vilket möjligtvis påverkade resultatet.

Tematisering av empirin skedde tre gånger i vår arbetsprocess för att åstadkomma våra nuvarande teman i analysen. Den första gången utförde vi det individuellt med hjälp av våra sammanställda fältdagböcker och transkriberade intervjuer vilket resulterade i tematisering utifrån våra frågor i respektive material. Den andra gången gjorde vi det tillsammans och tog hjälp av våra teoretiska begrepp för att den tredje gången slutligen skala ner empirin till färre teman med hjälp av återkommande begrepp från vårt teoretiska ramverk samt från forskningsöversikten. Mycket material togs bort då vi märkte att inte allt var relevant baserat på vårt syfte. Vi behövde även sålla bort citat och tog inte hänsyn till att ge alla deltagarna lika mycket talan i vår analys. Istället fokuserade vi på den empiri som vi ansåg var av stor vikt och relevans för vår studie.

6.4 Etisk diskussion

Materialet bör behandlas med största respekt för deltagarnas anonymitet och för att värna om deras personliga integritet (Lindstedt 2019). Genom att vi avidentifierade dem med fiktiva karaktärer kunde ingen utomstående person identifiera dem. Deltagarnas äkta kön samt ålder behöll vi för att tolkningar och analyser kunde genomföras och presenteras korrekt. Vad gäller forskningsetiska ställningstaganden informerade vi alla deltagare om att de när som helst hade möjlighet att avbryta sitt deltagande i studien samt att resultatet enbart kommer att användas i forskningsändamål.

6.5 Presentation av deltagarna samt studiens avgränsning

Nedan följer en fiktiv presentation av våra medverkande deltagare i studien och de presenteras utifrån deras övergripande medieanvändning. Storanvändare benämns som en person vars medieanvändning överskrider tre timmars engagemang på sociala medier dagligen. Låganvändare är allt där under. Deltagarnas frånkoppling innebar att sociala medier i form av Facebook, Messenger, Instagram, Snapchat, Whatsapp, Skype, Viber samt övriga kommunikationsbaserade medier inte fick lov att användas under en veckas tid. Deltagarnas kommunikation på sociala medier var av stort intresse för att undersöka om och hur de upprätthöll vänskapsrelationer via de olika nätverken.

(23)

6.5.1 Hanna, kvinna, 25 år.

Storanvändare av sociala medier. Hennes topp 3 mest använda sociala medier är: Instagram, Snapchat och Whatsapp. Hon använder främst sociala medier för underhållning och då mestadels Instagram och Snapchat. För att upprätthålla kontakt med folk använder hon Whatsapp och Messenger. Till viss del behöver hon använda sociala medier för marknadsföring av hennes företag, men hon medger att hon känner en stor press att använda sociala medier överlag och är rädd att gå miste om mycket om hon inte kontinuerligt använder det.

6.5.2 Maria, kvinna, 34 år.

Storanvändare av sociala medier. Hennes topp 3 mest använda sociala medier är: Instagram, Messenger och Facebook. Hon använder de olika plattformarna för att upprätthålla kontakt med vänner och ofta använder hon Messenger istället för att skicka sms.

6.5.3 Jonna, kvinna, 27 år.

Storanvändare av sociala medier. Hennes topp 3 mest använda sociala medier är: Snapchat, Instagram och Messenger. Hon föredrar att kommunicera via Snapchat då hon tycker att det är ett roligt sätt att kommunicera på. Hon använder Instagram som tidsfördriv och slöscrollar mycket på oväsentliga saker enligt henne själv.

6.5.4 Ronny, man, 56 år.

Låganvändare av sociala medier. Hans topp 3 mest använda sociala medier är: Facebook, Messenger och Skype. Han använder främst Facebook för att upprätthålla kontakt med nära och kära samt för att han har ett stort intresse för musik och har kontakt med likasinnade samt artister från många håll i världen, just via Facebook.

6.5.5 Eric, man, 30 år.

Storanvändare av sociala medier. Hans topp 3 mest använda sociala medier är Messenger, Twitter och Instagram. Han använder sociala medier främst för att upprätthålla kontakt, få information/nyheter samt underhållning. På sociala medier är det främst Messenger som han använder för att hålla kontakt med andra, även Instagram där han nästan uteslutet endast följer vänner. Twitter används för underhållning och information/nyheter.

6.5.6 Petra, kvinna, 57 år.

Storanvändare av sociala medier. Hennes topp 3 mest använda sociala medier är Facebook, Messenger och Instagram. Hon använder sociala medier främst för att upprätthålla kontakt med vänner och familj samt för underhållning och information/nyheter.

6.5.7 Annelie, kvinna, 65 år.

Låganvändare av sociala medier. Hennes topp 3 mest använda sociala medier är Facebook, Messenger och Instagram. Hon använder sociala medier främst för att upprätthålla kontakt med vänner och familj, men även för underhållning.

(24)

6.6 Validitet

Validitet betyder att det går att se en korrelation mellan det man vill undersöka och det slutliga resultatet. Det är viktigt att det man kommer fram till verkligen ger svar på ens frågeställning och inte är en konsekvens av något annat (Lindstedt 2019). Det är inom forskning viktigt att forskaren kan styrka sin studie och att den anses trovärdig (a.a.). Vid genomförande av intervjuer finns det en risk att forskaren omedvetet styr informationsutbytet i egen önskad riktning vilket kan påverka materialet som i sin tur kan påverka studiens validitet. Det blir en så kallad intervjuareffekt (Larsson 2010). Dock anser vi att det kunde motverkas då vi valde att använda en semistrukturerad intervjumetod vilket är av flexibel karaktär. På så sätt kunde vi säkerhetsställa att deltagarnas faktiska resonemang och åsikter speglade det material vi analyserade i studien. Validitet avser studiens giltighet och handlar om att forskaren har undersökt det som studien ämnar undersöka (Lindstedt 2019). Vi anser att samtliga kvalitativa metoder som användes i vår studie, bidrog till att vi framgångsrikt lyckades undersöka deltagarnas upplevelser av frånkopplingen och således besvarades syftet med studien.

(25)

7. Resultat och analys

I detta avsnitt avser vi att presentera analysen av vårt empiriska material, samt de resultat som analysen resulterar i. Med hjälp av vår teoretiska grund sammankopplar vi empirin med vårt syfte och med våra frågeställningar. Vi disponerar texten utifrån fem stycken teman som valts med hjälp av materialet vilket genomsyrar vår undersökning. Studiens teman är: känslan av tillgänglighet, känslan av gemenskap, känslan av ensamhet, känslan av frånkoppling samt känslan av FOMO.

7.1 Deltagarnas hantering inför frånkopplingen

Alla deltagare i undersökningen hade i vanliga fall minst ett, om inte alla sina applikationer för sociala medier på startsidan i deras mobiltelefoner. Deltagarna hanterade frånkopplingen på olika vis. En valde att ta bort applikationerna för sociala medier helt då hon ansåg att hon inte kunde behärska frånkopplingen om de fanns synliga i mobiltelefonen. Fyra deltagare samlade alla applikationerna i en mapp längst bak i mobiltelefonen samt avinstallerade notifikationerna för att slippa falla dit för lockelser. De flesta av dessa deltagare upplevde att ju längre tiden gick, desto mer sällan kom tanken på sociala medier. Två deltagare gjorde ingen förändring, varken för aviseringar eller genom att gömma några applikationer. Däremot öppnade samtliga deltagare ofta slentrianmässigt mobiltelefonen under veckans gång, för att sedan komma på sig själv att de inte fick. Alla deltagare meddelade familj och de närmsta vännerna om sin frånkopplade vecka. I förstudien som gjordes för att kartlägga deltagarnas sociala medievanor (se bilaga 2), framkom det att upprätthålla kontakt med andra människor samt underhållning var två viktiga komponenter för deltagarnas vardag.

7.2 Känslan av tillgänglighet

Oändliga kommunikationsmöjligheter har gjort att arbete sker dygnet runt, plugg blir utan begränsning och på semestern är jobbmejlen ständigt nära till hands. Möjligheter skapas, men åtföljs av plikter, och att vara ständigt tillgänglig föder en ny form av press på människor (van Dijk 2006). Deltagarnas reflektioner vittnar om hur tid- och rumsaspekten allt mer har suddats ut och hur vi inte längre är bundna till en specifik plats för kommunikation. Idag kan vi ständigt bära med oss mobiltelefonen vart vi än går och på så sätt alltid vara tillgängliga. Turkle (2011) menar att människor i dagsläget inte är uppkopplade på grund av det fysiska avståndet från varandra, utan för att kommunikationsverktygen hela tiden finns tillgängliga för oss. En stor faktor till användandet av sociala medier hos deltagarna i studien beror på att de helt enkelt känner sig ensamma, uttråkade och söker på så sätt stimulans och bekräftelse i form av gemenskap och social tillhörighet. Sociala medier finns för det mesta nära till hands för att tillfredsställa just dessa behov då mobiltelefonen ofta har en given plats i deras ficka eller handväska. van Dijk (2006) diskuterar hur människor idag är så integrerade med sina mobiltelefoner på ett sätt som gör att den har blivit en förkroppsligad del av oss själva. Mobiltelefonen har blivit så betydelsefull att många inte skulle kunna gå hemifrån utan den. En deltagare berättar om sin vana med mobiltelefonen som har rubbats under studiens gång.

(26)

Emma Thelin & Julia Hansson 26 Dag 2: Jag har velat gå in på Snapchat. Det är en ledig dag utan något planerat ute hos min mamma på vischan. Jag kollade en del (mycket) serier och jag brukar vanligtvis slösurfa på Instagram när jag kollar TV. Vanan att sitta med telefonen under tiden sitter kvar, emellanåt satt jag och googlade skådespelare från serien jag kollade på mest för att ha något att läsa. Detta fick mig att fundera och inse hur mycket jag "slösurfar", inte bara under tristess, jag gör det hela tiden. Väntar på att vattnet ska koka, kollar film, lagar mat etc. (Jonna)

För många deltagare har scrollandet av sociala medier blivit till ett utpräglat vanebeteende och en rutin i vardagslivet som bidrar till det så kallade slöscrollandet, precis vilket Jonna beskriver. Det beteendet blir ett tidsfördriv när deltagarna känner sig rastlösa och uttråkade i väntan på något annat och som en slags utfyllnad i stunden av sysslolöshet. Det ständiga stirrandet i mobiltelefonen går i synnerhet per automatik för många av dem och det är inte helt ovanlig att de använder sig av flera medier samtidigt genom att kombinera sociala medier parallellt med andra aktiviteter. Exempelvis tittar många på TV samtidigt som de scrollar igenom Instagram- och Facebookflödet eller chattar med någon. Multitasking innebär som bekant att flera aktiviteter sker samtidigt. I forskarvärlden diskuteras begreppet i samband med att människor växlar snabbt mellan olika aktiviteter vilket gör att fokusförmågan hoppar mellan dessa (Gillberg 2014; Turkle 2011; van Dijk 2006). Utifrån några deltagares berättelser ser vi ett samband mellan hur de i vanliga fall känner ett starkt behov av att med jämna mellanrum kontrollera sina mobiltelefoner, fastän de samtidigt är upptagna med någon annan aktivitet.

Jag kände att jag var mer fokuserad när jag tittade på TV eller läste en bok. Det uppkom aldrig några störningsmoment som avbröt de aktiviteterna. (Petra)

Deltagaren Petra beskriver hur hon under frånkopplingen var mer fokuserad på de aktiviteter hon utförde då mobiltelefonen inte längre tog över hennes uppmärksamhet som den annars brukar göra när det kommer en notifikation. Gillberg (2014) beskriver hur multitasking kan generera i ett lågengagemang vilket resulterar i en försämrad uppmärksamhetsförmåga och under frånkopplingen blev det således inte något störningsmoment för Petra och TV-tittandet fick hennes fulla uppmärksamhet. Sociala medier tenderar annars att ofta avbryta andra pågående aktiviteter genom att ständigt plocka upp individens uppmärksamhet med sitt plingande ljud. I vanliga fall tycker Petra att det är svårt att låta bli att titta på mobiltelefonen om den plingar till, trots att hon egentligen är upptagen med annat. Nyfikenheten inför vad det kan vara blir helt enkelt för stark att stå emot.

Dag 5: Det känns ganska skönt att vara utan det nu. Egentligen inte för att det är skönt att vara utan sociala medier, men det är skönt att själva vanan att använda telefonen så fort man har en minut över början avta. (Jonna)

Redan efter fem dagar beskriver Jonna en känsla av att fenomenet Nomophobia började avta. Hon anser dock fortfarande att sociala medier är ett bra redskap och att det inte handlar om sociala medier i sig som det är skönt att vara utan. Det är snarare känslan av att frånkopplingen blir till en vana som gör att hon börjar känna att hon kan bestämma mer själv; när hon ska ingå i det här sammanhanget och när hon väljer att stå utanför. Nu är det hon själv som kan bestämma när hon vill vara tillgänglig, inte teknologin eller någon annan. Jonna visar på så sätt att hon inte vill känna sig styrd och upplevelsen är att efter några dagar

(27)

Emma Thelin & Julia Hansson 27 in i undersökningen så känner hon sig mer fri. Utifrån ett synsätt kan det vara så att teknologin utövar en viss press, men utifrån ett annat perspektiv kan vi också se att det blir ett sätt för henne att gå in och förhandla individuellt om när hon ska vara tillgänglig och när hon inte ska vara tillgänglig. Jonnas vana av att ständigt ha mobiltelefonen nära till hands har nu övergått i en känsla av lättnad och befrielse då hon känner en större egen vilja över teknologin och sig själv. En annan deltagare i studien beskriver även hon en liknande känsla av att det vanemässiga beteende av att konstant titta i mobiltelefonen började avta och hur det får henne att må.

Dag 3: Det känns otroligt bra faktiskt. Mindre måsten och mindre stress. Inga måsten med att man måste ha koll på allt och alla. (Maria)

Maria beskriver en lättnad av hur frånkopplingen har fått henne att inte känna en viss press av att hon behöver använda sociala medier. Att hålla koll på andra människor är å ena sidan något Maria själv kan ha utvecklat till ett påtvingat måste, men kan å andra sidan vara ett resultat av förväntningar och normer som samhället har skapat. Det var dock inte en känsla som alla våra deltagare kände. För alla avtog inte det inpräglade vanebeteende av att använda sociala medier, utan övergick istället till frustration, rastlöshet och en påfrestande känsla av att inte vara tillgänglig.

Dag 3: Har sträckt mig efter mobiltelefonen flera gånger idag och har även råkat gå in på Facebook. Det går liksom per automatik. Det har faktiskt känts ganska tufft och framförallt tråkigt att inte kunna småprata med mina vänner och få en snabb inblick i vad de sysslar med… Jag fick även en del pikar idag när jag var ute med några polare som skrivit till mig på Whatsapp trots att jag sagt till dem att de bara kan nå mig via sms eller samtal. Där de dessutom är väldigt långsamma på att svara mig, jämfört mot Messenger och Whatsapp. (Eric)

När människor är vana vid ständig tillgänglighet och uppkoppling, kan risken öka för en känsla av stress vid frånkoppling. Dels då människor kan känna en rädsla för att gå miste om sociala relationer och dels för att de känner en trygghet i vanan av att ständigt vara uppkopplad vilket resulterar i tillgänglighet till och för andra människor (Roberts & Koliska 2014). Att inte ha den tillgången blev för deltagaren Eric en mycket påfrestande känsla, då han upplevde det som väldigt stressfyllt att inte kunna hålla sig uppdaterad och tillgänglig. I citatet ovan beskriver Eric hur hans vardag kändes tråkigare än vanligt och hur han saknade att få använda sociala medier. Omgivningens reaktioner verkar även vara något som han blev mycket påverkad av. Eric upplevde att människor runt omkring honom helt plötsligt inte var lika snabba och effektiva när det kom till kommunikation via SMS och samtal jämfört mot kommunikation via sociala medier. Det ställs stundtals implicita krav från omgivningen som uppkommer genom förväntningar på att individer ständigt ska vara tillgänglig. Detta kan visserligen betyda att det inte är själva teknologin, i det här fallet mobiltelefonen, som vi blir stressade av, utan snarare de oskrivna normer som finns i samhället och som har utvecklats med tekniken. Den ständiga tillgängligheten beskrev Jonna efter frånkopplingen med en vilja att bibehålla en viss distans till även i sin framtida medieanvändning.

Jag hatar att man är så tillgänglig. Det vill jag inte vara. Istället för att ha fria timmar då jag inte får använda sociala medier, så vill jag överlag, sluta öppna och kolla hela tiden. Men är det så att jag faller