Vad ska vi leka i hemvrån?

Malmö högskola

Barn–unga–samhälle

Examensarbete i fördjupningsämnet

Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

Vad ska vi leka i hemvrån?

En studie om barns lek i hemvrån ur ett genusperspektiv

What shall we play in the Family Room?

A study about Children`s play in the “Family room “– from a gender perspective.

Camilla Andersson

Eva-Lena Eklöf

Förskollärarexamen, 210 hp Examinator Åse Piltz

2

Förord

I vårt arbete med denna studie har vi kunnat konstatera att arbetet med genus i förskolan inte är en lätt uppgift. Våra diskussioner har varit många och långa eftersom vi skriver om ett aktuellt och hett ämne. Vi har båda tagit del i arbetet med stort engagemang och känt att vi kunnat tillföra arbetet mycket utifrån våra yrkeserfarenheter.

Texterna har omarbetats i olika omgångar, vilket vi har varit frustrerade över många gånger. Vi har lärt oss att tänka i nya banor om skrivande, som ju är en konst i sig. Vi har skrivit texter för att sedan tänka om och skriva nytt, ett vanligt fenomen i forskarens värld har vi förstått. Man blir aldrig riktigt färdig, arbetet kan alltid förändras, formuleras om eller helt enkelt dissas.

Vårt arbete har tagit mycket av vår tid, vilket våra familjer också har uppmärksammat. Därför vill vi i denna text passa på att ge dem guldstjärnor för att de stått ut med oss när vi tvingat dem in i våra långdragna diskussioner och textbearbetningar.

3

Abstract

Syftet med denna studie har varit att studera barns lek i förskolans hemvrå ur ett

genusperspektiv. Frågeställningar som använts i studien är: Vilken slags lek sker i hemvrån? Hur används de leksaker som förkommer i hemvrån och hur utformas leken i hemvrån?

Vi har använt oss av en kvalitativ metod och filmat barnens lek i hemvrån på förskolan. Av det insamlade materialet har vi analyserat åtta lekobservationer. I tidigare forskning har vi tagit del av forskning kring pedagogiska miljön, hemvråns miljö, lek och leksakers funktion.

I studien blev det tydligt att både pojkar och flickor använde sig av det material som finns i hemvrån. De fikade, lagade mat, klädde ut sig, dansade och lekte med dockor. Detta är lekar som är traditionella i denna miljö. Men vi såg också lekar som gick utanför det givna där barnen använde sig av materialet i hemvrån till andra lekar; de lekte tåg och lekland där de kunde hoppa studsmatta.

4

Innehållsförteckning

Förord ... 2

Abstract ... 3

Inledning ... 6

Syfte och frågeställningar ... 7

Teori och tidigare forskning ... 8

Genus i förskolan ... 8 Pedagogisk miljö ... 9 Hemvrån ... 10 Lek ... 10 Leksakers funktion ... 11 Metod ... 13 Observationer ... 13 Urvalsgrupp ... 14 Genomförande ... 14 Forskningsetiska principer ... 15 Analysbeskrivning ... 15

Resultat och analys ... 16

Miljöbeskrivning av den observerade hemvrån ... 16

5 Lekens material ... 17 Lekens aktiviteter ... 18 Lekens kommunikation ... 20 Sammanfattning ... 22 Diskussion ... 23 Resultatdiskussion ... 23 Metoddiskussion ... 24 Vidare forskning ... 24 Referenslista ... 26

6

Inledning

I förskolans verksamhet ses ofta förskolans hemvrå som något centralt och viktigt.

Utformningen på den kan vara olika men synsättet hos de flesta förskollärare är att den gynnar barnens utveckling och interagerande med varandra.

”Dockvrån” måste bort om flickor och pojkar ska bli jämlika på förskolan! Uttalande som detta har vi stött på flera gånger under vår yrkesverksamma tid som barnskötare på olika förskolor. Det förefaller finnas en föreställning hos många pedagoger om att det rum på förskolorna som går under namnet hemvrån, dockvrån eller dockis bidrar till att förstärka könsroller och ojämlikhet mellan könen. Detta rum har traditionellt sett funnits på de flesta förskolor, och erbjudit barnen möjlighet att ”laga mat”, leka ”mamma pappa barn” etcetera. Men under de senare åren har hemvrån tagits bort eller organiserats om på många förskolor. Som bakgrund till detta beslut spelar möjligen enskilda förskolors tolkningar av Läroplan för

förskolan Lpfö98 (2010, s 5) in, där det står att ”Förskolan ska motverka traditionella

könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar ska i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller”.

Men är det verkligen så enkelt som att borttagandet av hemvrån löser problemen med att traditionella könsroller reproduceras hos barnen? Och är det givet att det som sker i hemvrån bara handlar om att befästa könsroller? I den här studien har vi valt att undersöka vad som egentligen sker i hemvrån, med hjälp av observationer på en förskola. Vi har valt att titta på när både flickor och pojkar leker i hemvrån, för att se vilken typ av lekar de leker, samt hur de interagerar med varandra. Eftersom det finns väldigt lite forskning kring den hoppas vi kunna öka förståelsen med vår studie.

7

Syfte och frågeställningar

Studien syftar till att undersöka vad som sker i förskolans hemvrå utifrån ett genusperspektiv enligt följande frågeställningar:

● Vilken slags lek sker i hemvrån?

● Hur används de leksaker som förekommer i hemvrån? ● Hur utformas leken i hemvrån?

8

Teori och tidigare forskning

I detta avsnitt kommer vi att redogöra och definiera vår teoretiska utgångspunkt, vilket är genusperspektivet. Vi kommer också att redogöra för tidigare forskning kring genus i förskolan, pedagogisk miljö, hemvråns miljö, lek och leksakers funktion.

Genus i förskolan

Genus kommer från det engelska ordet gender och betecknar det sociala och kulturella könet. I Nationalencyklopedin (NE, 2016) förklaras ordet som ett begrepp som används inom humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning och teoribildning för att förstå och urskilja de föreställningar , idéer och handlingar som tillsammans formar människors sociala kön.

Svaleryd (2002) har studerat skolan ur ett genusperspektiv sedan 1996 genom att på olika sätt delta i verksamheterna ute på förskolor och skolor. Hon tar i sin studie upp genusfrågan, där hon talar om genusmönster, och menar att pojkar och flickor ingår i olika mönster. Vilket innebär att när man tänker i termer av socialt skapat kön – genus – i en pedagogisk miljö, så synliggörs de specifika mönster som finns. Hon vill dock poängtera att alla barn inte passar fullt ut i dessa genusmönster. Hon anser snarare att det är ett resultat av vad vi människor har kommit på oavsett vad vi tror oss hitta för likheter och skillnader mellan könen. Hon menar att ordet pojkar får många att tänka på bilar, brottning och hög ljudnivå och ordet flickor associeras till pyssel, dockor och rosa. Det är lätt att tänka och tala om könen i termer av stereotyper.

Eidevald (2009) har gjort en studie där syftet har varit att ta reda på hur flickor och pojkar positionerar sig i relation till varandra och i relation till förskollärarna. Han har i sin

undersökning funnit tre olika sätt att problematisera kön, vilket ett av dem är att se kön som biologiskt givet men genus som socialt konstruerat. Han menar att man föds som flicka eller pojke men att omgivningen präglar oss utifrån föreställningar om vad som är manligt

respektive kvinnligt och där genus ses som det ”sociala könet ”.

Att omgivningen spelar roll är något som även Månsson (2011) tagit fasta på. Hennes syfte med studien har varit att undersöka hur barn färgas av varandra och av pedagogerna ur ett

9

genusperspektiv. I hennes undersökning ingick barn i de yngre åldrarna. Hon kunde se i sitt resultat av studien att de vuxna ingår i en dynamisk ömsesidig interaktionsprocess med barnen. Vilket också visade att pedagogerna agerar olika mot flickor respektive pojkar. Hon tycker sig se ett behov av att lyfta fram vilken betydelse pedagogen har i ute på förskolorna.

Öhman (2011) som har sina rötter i psykologin har i sin studie om barns lek sett att mängder av pojkar ratar klätterträdet, de vill hellre måla eller läsa en bok. Många flickor struntar i den ombonade dockvrån och kastar sig in i en fotbollsmatch. Det innebär alltså att alla pojkar och flickor inte fullt ut passar in i dessa genusmönster. Pojkar och flickor leker också ofta

tillsammans. Hon menar att barn har många olika sätt att vara tillsammans på, snarare än ett stelt stereotypt könsmönster. De kan mixa bråklekar med familjelek där både pojkar och flickor upplever en lustfylldhet. De tänjer på gränserna och utmanar sina egna och andras förväntningar, de prövar jag kan vara så, men jag kan också vara så här. Genus är bara en av många olikheter för barn, som de kan förhålla sig till. Hon beskriver genus som något vi skapar utifrån samhällets outtalade förväntningar på flickor respektive pojkar i ett socialt och kulturellt sammanhang.

Pedagogisk miljö

Pramling Samuelsson och Sheridan (2006) har på uppdrag från skolverket tagit fram en studie om hur läroplanens mål kan omsättas i praktisk handling. I studien tar de upp hur förskolans pedagogiska miljö utformas. Den pedagogiska miljön är ett begrepp som innefattar både förskolans fysiska utformning, material och samspelet mellan barn och pedagoger. Den bör vara utformad så att den främjar barns lustfylldhet till lek och kreativitet. Miljön och rummets utformning ska också leda till samvaro och samspel. De menar också att barn ska ha

inflytande och kunna ta egna initiativ till lek. Miljön ska vara flexibel och kunna förändras beroende på vilken lek och intresse barnen visar. De anser att den pedagogiska miljön skall utformas så att den skapar förutsättningar för varje individ att förverkliga sin potential oavsett kön.

Åberg och Lenz Taguchi (2005) har i en studie om förändringsarbete i förskolan undersökt hur man som förskollärare kan få barnen delaktiga genom samtal för att hålla den

10

demokratisk grund och att pedagogerna inte kan bortse från barnens intresse. Det kommer hela tiden nya barn med nya intressen och miljön måste som allt annat vara föränderlig för att väcka nyfikenhet hos barnen.

Hemvrån

Hemvrån är ett rum som kan man härleda ifrån Barnstugeutredningen (1972:26) där man ansåg att förskolans miljö ska vara så hemlik som möjligt. Det finns inte så mycket tidigare forskning kring hemvrån och dess betydelse för förskolan. Nordin Hultman (2004) har forskat om de pedagogiska miljöernas betydelse och menar att i den svenska förskoletraditionen finns en hemideologi inbyggd. Ett ideal som har sina rötter långt tillbaka i förskolans historia. Hon menar att hemideologin har både positiva och negativa sidor, det positiva är viljan till närhet och trygghet. Den negativa sidan av hemideologin kan kännetecknas av en starkt enahanda miljö.

Hemvråns miljö kan ses som enahanda, med en inredning som oftast består av ett kök i miniatyr, dockor med tillbehör, husgeråd, utklädningskläder och mjuka djur. Olofsson (2007) har tittat på hur man med praktiska exempel kan göra båda könen till vinnare i förskolans miljö. Hon menar att när inredningen i hemvrån är så enahanda och traditionell så finns det en risk för att barnen har kodat av vilken lek och kön som passar in här.

Lek

Vygotskij (1995) var en nytänkare inom den sovjetiska psykologin under 1930-talet. Han utvecklade teorin om hur människan med hjälp av språket tolkar och förstår sin omgivning. Han anser att alla människor är kreativa , även det lilla barnet. Vygotskij kallar den kreativa förmågan för fantasi och menar att det finns ingen motsättning mellan fantasi och verklighet. Genom fantasin tolkas erfarenheter och känslor. Han menar att leken är viktig för barnens kreativitet och mognad. Genom fantasin öppnar de upp för att anta olika roller i leken, en liten flicka kan bli mamma till en docka. Han tar också upp att barnen bearbetar sina intryck genom leken. När det lilla barnet börjar leka är det mer återupprepat minne än fantasi. Det lilla

barnets lek består till stor del utav imitation. Fantasilek uppstår när barnet behärskar att reproducera det man minns samtidigt som det klarar av att nyskapa med hjälp av det man minns.

11

Lekforskaren Olofsson (1992) har studerat barns lek och anser att leksignalen är nyckeln till lekens värld. Hon förklarar att leksignalen är ett begrepp som används av barn sinsemellan för att tolka varandras känslor och uttryck. Hon menar också att för att det ska finnas

förutsättningar för lek krävs att barnen behärskar vissa sociala lekregler, samförstånd, ömsesidighet och turtagande. Hon beskriver turtagandet som ett samspel mellan barnen som uppstår på båda parters premisser. Barnen har lärt sig att förstå att ibland bestämmer du och ibland bestämmer jag. Hon menar också att när samförstånd råder i leken förstår de berörda att de leker och vad de leker. När leken avspeglas i ömsesidighet växer den fram i ett gemensamt samspel. Barnen leker då jämställt oberoende av ålder och styrka. I barnens gemensamma lek växer samspelet mellan individerna. I den ömsesidiga leken är man jämställd, alla leker på samma nivå oberoende av ålder och styrka. I detta samspel utformas en dialog mellan de lekande barnen som just vid det tillfället är jämbördiga. Råder obalans i detta samspel går någon förfördelad ur leken.

Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2014) har arbetat med att ta fram en teoretisk grund för förskolans pedagogik. I studien beskriver de barnet som kreativt, aktivt och erfaret och som skapar mening och förståelse för sin omvärld i interaktion med andra barn. De menar att leka handlar från början om att utforska sin omgivning. Efterhand som barnet utvecklas går leken över till rollek. För att kunna utöva leken fullt ut använder sig barnet av sin miljö och det material som erbjuds. De använder sig också utav språk och kropp för att skapa och gestalta sina erfarenheter och på detta sätt gör de sin värld meningsfull. Att känna tillhörighet och gemenskap är grundläggande funktioner för barns lek. I den värld som byggs upp

tillsammans med andra barn skapas de värden och gemensamma regler barnen har att rätta sig efter, reglerna kan omprövas och omförhandlas efterhand som leken pågår. På så vis blir leken barnens arena där de kan utveckla sina kommunikativa förmågor. De beskriver också att leken tar form utifrån ett delat tankeobjekt där barnen har en delad tanke om vad de ska göra. För att leken ska vara över en tid krävs också att alla barn agerar och tar sin roll i relation till andra.

Leksakers funktion

Nelson och Svensson (2005) har gjort en studie där de har tittat på hur leksaker kan integreras i den pedagogiska praktiken i förskolan utifrån läroplanen. De menar att för förskolan kan det innebära en utmaning om materialet pekar i annan riktning än vad läroplanen gör beträffande

12

könsroller. Pedagogerna måste förhålla sig till och hantera denna problematik, då de ska arbeta med att motverka traditionella könsroller. Förskolans material är till stor del

könsneutralt som t.ex. djur, natur och skapande material. Det finns material som representerar traditionella könsroller och dessa finns oftast i förskolans uppdelade rum så som i hemvrån. Deras forskning visar att flickors leksaker i stor utsträckning utgör redskap som relaterar till de traditionellt kvinnliga verksamheterna, handväskor, skor, dockkläder och hushållsredskap. Medan pojkar väljer i högre grad leksaker som är riktade till traditionellt manliga

verksamhetsområden: verktyg, garage, bilar och bussar.

Nelson och Svensson, (2005) menar att leksaker kan delas in i olika kategorier, dels i

funktionella och i de som har en betydelse. Dessa båda kategorier relaterar till varandra. Det innebär att leksaker som går att använda som redskap har en funktion. Man kan göra något med dem, gräva, bygga hus och mura med plast spaden i sandlådan. De leksaker som kan ha en betydelse innebär att man kan mena något med dem. Att som t.ex. pojke hävda sin åsikt att jag är pojke och vill inte leka med din docka. Det blir som ett slags tankens och

kommunikationens redskap.

Almqvist (1991) tar i sin avhandling upp att barnens leksaker kan ändra funktion efter barnets fantasi och behov i leken. Hon menar att barnet transformerar objektet efter den specifika leken, vilket innebär att både flickor och pojkar kan leka med samma leksaker fast de kan symbolisera olika saker. En docka kan exempelvis bli en hund som går i koppel.

Henkel och Tomicic (2009) har i sina observationer ute på förskolor runt om i Sverige kommit fram till att det finns ett behov bland pedagogerna att diskutera vad könsneutrala leksaker är. De skriver att hade det funnits lekfull jämställdhet så skulle det funnits leksaker i stället för pojk- och flickleksaker. För i lekfull jämställdhet så kan barnen känna sig trygga i många olika roller och få tillgång till hela sin fantasi och då kan leksakerna bli vad som helst. För i fantasin är all möjligt, där flyger bebisar snabbare än jetplan och Spindelmannen bakar tårta. Det är i samspelet som mellan dem som leker och materialet som används som sätter ramarna för vilken lek det blir.

13

Metod

I det här avsnittet kommer vi att redovisa vilken metod vi har använt oss av. Vi kommer även ge en beskrivning av vårt urval, genomförande, bearbetning av det insamlade materialet samt hur vi har förhållit oss till Vetenskapsrådets forskningsetiska principer.

Observationer

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur barn leker i hemvrån och för att få en inblick i detta har vi valt att filma barnen på en förskola. Vi har valt att använda oss av den kvalitativa forskningsmetoden då vi ska tolka vårt insamlade material. Alvehus (2013) menar att denna modell ger en tolkande forskning och kan utveckla vårt sätt att betrakta vår omvärld och få en mer nyanserad förståelse för den. Fördelen med denna metod är att man kommer närmre sina urvalsgrupper i observationerna än vad vi hade gjort om vi hade använt oss av den kvantitativa metoden, där urvalgrupper blir mycket större och mer anonym. Att det finns två olika metoder för att observera är något som Löfdahl, Hjalmarsson och Franzen (2014) tar upp. Det kan vara deltagande eller icke deltagande, att vara deltagande innebär att du etablerar en kontakt med urvalsgruppen och är med under en längre tid. En icke deltagare är en

observatör som står bredvid och inte tar så mycket kontakt med sin urvalsgrupp. Vi har valt att vara icke deltagande på grund av att vi ville koncentrera oss på filmningen och att få med så mycket som möjligt av miljön och barnens interagerande med varandra. Vi gjorde ett aktivt val med filmningen då vi kände att barnen kunde agera fritt i leken utan inblandning från observatör. Resultatet ansåg vi skulle kunna bli annorlunda om observatören styrde dialogerna och ställde frågor till barnen under lekens gång. Filmning kändes som en bra metod då det alltid går att titta tillbaka på olika situationer. Vi skulle kunna använda oss av fältanteckningar istället, men skulle då riskera att gå miste om viktig information eftersom det kan vara svårt att observera samtidigt som man ska skriva.

14

Urvalsgrupp

Vår studie är gjord på en avdelning, på en förskola där gruppen består av 24 barn. Barnen är mellan tre och fem år, det är 10 flickor och 14 pojkar i gruppen. Förskolan är belägen i nordvästra Skåne. Denna förskola har vi sedan tidigare kontakt med och känner såväl barn som personal där, vilket har underlättat insamlingen av materialet. Förskolan har en

traditionellt inrättad hemvrå som används kontinuerligt av barnen. Alvehus (2013) menar att det är viktigt att tänka igenom och fundera över om det är möjligt att få tag på den

information som studien riktar sig mot genom sitt urval. Vi gjorde ett aktivt val av verksamhet av två anledningar, dels är förskolan känd för oss samt att pedagogerna berättade att barnen gärna leker i hemvrån.

Genomförande

Studien inleddes med att pedagogerna delade ut samtyckeslappar till föräldrarna vid det dagliga samtalet. De informerade även om vår studie och vilka vi var. När vi besökte förskolan så informerade vi barnen när de satt i en samling. Vi berättade att vi gick i skolan och att vi skulle göra ett arbete om hur det är att leka i hemvrån. Vi frågade om de tyckte det var ok att vi var där och filmade, alla svarade att det fick vi. Vi informerade även pedagogerna om vår studie. Vår studie är gjord i det rum som på förskolan kallas hemvrån. För att barnen skulle känna sig bekväma valde vi att endast en utav oss utförde filmningen. Observatören

placerade sig i hemvrån och började filma efterhand som barnen kom in och leken tog fart. Vid varje filmning tillfrågades barnen om det var okatt vi filmade dem. Observationerna är gjorda under förmiddagarna eftersom många av barnen går hem eller vistas ute på

eftermiddagarna. Vi har filmat vid sex olika tillfälle för att få inblick i barnens lek.

Filmsekvenserna är mellan 6-10 minuter och vi har valt att analysera alla observationerna. Vi valde att filma korta sekvenser för det händer så mycket leken på kort tid och det kändes som att vi fick med mycket. När vi transkriberade filmerna så såg vi olika mönster i filmerna som vi sedan har döpt våra avsnitt till.

15

Forskningsetiska principer

Vetenskapsrådet (2002) har tagit fram fyra grundläggande forskningsetiska huvudkrav, vilka är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravetoch nyttjandekravet.

Informationskravet innebär att forskaren ska informera sin urvalsgrupp om vad det innebär att

vara med i studien. Vi har informerat pedagogerna och föräldrarna genom ett mail med syftet om vår studie, där informerade vi även att vi tänkte filma barnen. Barnen informerade vi vid en samling på förskolan där vi berättade att vi går i skolan och ska göra ett arbete om hur det är att leka i hemvrån. Vi berättade att vi tänkte filma när de lekte där inne. Alla barn sa att det var ok att vi gjorde det. Samtyckeskravet innebär att deltagare i studien själv har rätt att bestämma över sin medverkan. För att föräldrarna skulle få en inblick av vad vi gjorde på förskolan informerades de om vår studie. Förskolan har sedan tidigare samlat in blanketter från föräldrarna där de ger sitt samtycke till att barnen får vara med på film och även i

studentarbeten. Konfidentialitetskravet innebär att det inte ska gå att identifiera de som deltar i studien. Vi har valt att använda fiktiva namn på barnen i vår analys av studien.

Nyttjandekravet innebär att deltagarna har rätt att hoppa av studien utan påtryckningar eller

påverkan från forskaren. Det insamlade materialet används endast i studien. Vi upplyste barnen om att de hade en möjlighet att avbryta sin medverkan om de inte kände sig bekväma. Vi kände att de agerade fritt framför kameran och alla barnen medverkade utan att ta notis om oss. All information kommer bara att användas till studien för att kunna besvara vårt syfte. När examensarbetet är godkänt kommer all insamlad empiri att raderas.

Analysbeskrivning

När vi hade samlat in vårt empiriska material valde vi att transkribera det. Vi skrev ner det som barnen sa och gjorde i filmerna. Sedan analyserade vi vårt material genom att söka efter mönster som återkom i barnens agerande och kommunikation. De mönster som blivit tydliga delade vi in i kategorier och satte under rubriker: lekens roller, lekens material, lekens aktiviteter samt lekens kommunikation.

16

Resultat och analys

I detta avsnitt kommer vår insamlade empiri att redovisas. Vi har tematiserat materialet utifrån vilka roller som förekom i lekarna och vilket material som har används. Dessa olika teman diskuteras var för sig nedan. Innan dess kommer vi att beskriva hur hemvrån ser ut. Kapitlet avslutas med en sammanfattning.

Miljöbeskrivning av den observerade hemvrån

Observationerna är gjorda i förskolans hemvrå, vilket är ett litet avsides rum på den

avdelningen. Den är inredd med ett litet kök, matta och små köksmöbler anpassade för barn. Här fanns köksredskap och låtsasmat. Utklädningskläder, skor, väskor och sjalar hängde på krokar på väggen. I den lilla docksängen låg tre dockor och sidan om sängen stod en rosa dockvagn. I rummet fanns också ett stort fönster med ljusblå gardiner.

Lekens roller

Vid de observerade tillfällena gick barnen ofta in i hemvrån och lekte att de låtsades vara någon annan. I flickornas lek föreföll det vara viktigt att tala om för varandra vem som var vem. Vid ett tillfälle när flickorna lekte tillsammans var rollerna givna innan leken tog fart i hemvrån. De skulle gå in och leka mammor med sina bebisar eller laga mat. Här följer en beskrivning på hur flickorna imiterar vuxna i leken:

Treflickor går in i hemvrån för att leka mamma och barn. När de kommer in lyfter de upp var sin docka och sätter sig vid bordet. De hanterar dockorna försiktigt och varsamt. Dockorna får sitta i flickornas knä medan de låtsas fika.

Leken som flickorna ägnade sig åt i denna specifika observation är en mamma-barn-lek. Eftersom observatören fanns på plats i hemvrån och kunde höra flickornas diskussion som fördes i korridoren utanför, blev det tydligt att flickorna skulle vara mammor med sina bebisar.

17

Vid ett annat tillfälle observerades tre pojkars lek i samma miljö. Vi noterade i pojkarnas lek att det inte var så viktigt vilken roll de antog i leken. Däremot tycktes det vara viktigare att beskriva vad de gjorde och företog sig.

”Nu ska jag sätta på Tv:n”, sa Bilal och riktade fjärrkontrollen mot väggen. ”Nu ska jag baka en tårta”, sa Filip och ställde sig vid diskbänken. Pojkarna fortsätter sin lek och efter en stund skulle det dukas fram på bordet. ”Nu ska vi duka bordet”, säger Ali och tar ut tallrikar och koppar från skåpet. ”Jag tar fram ketchupen”, säger Filip och sätter fram en tom ketchupflaska. ”Nu tycker jag att vi ska äta”, säger Bilal.

I studien blev det synligt att i flickornas lek var rollerna givna när de kom in i hemvrån. Flickorna lekte en lek där de var mammor med sina barn. Pojkarna uttalade inte vilken specifik roll de antog när de gick in i leken. Vi kunde se att barnen accepterade varandras val av roller ileken utan vare sig diskussioner eller protester. I barnens agerande i lekarna tolkar vi det som Eidevald (2009) beskriver som att barn socialiseras in i sina könsroller genom identifikation och kan tidigt läsa av hur man förväntas vara som flicka eller pojke.

Lekens material

Eftersom observationerna är gjorda i hemvrån så kan det materialet som finns här inne ses som enahanda. Det materialet som används i leken går oftast att knyta till hemmet. Några lekar vi observerade var hur barnen använder sig av det material som att finns att tillgå i leken. Även om vi kan tolka hemvråns material som enahanda så kunde vi se lek där

materialet kunde få en annan funktion. Det vi också såg var att när barnen ville ta in musik i hemvrån så visade pedagogen intresse för deras lek genom att låta dem ta in radion i hemvrån

Här är en lek om hur barnen lagar mat till sina bebisar Det är Stina, Klara och Vera som är inne i hemvrån och leker när vi kommer in.

Tre flickor leker tillsammans i hemvrån. De leker att de är mammor med sina barn. De sitter tillsammans vid det lilla bordet och håller sina bebisar i famnen och pratar med varandra. Stina säger nu ska jag laga mat till min bebis och tar fram en gryta och lägger i en banan. Hon ska äta bananmos säger Stina. Klara säger att hon ska koka vällning och tar en mugg som hon ställer på spisen för den ska bli varm. Vera vill att hennes bebis ska få smaka på bananmoset så hon hämtar en tallrik som hon kan lägga upp moset på. Sedan sitter de alla tre och matar sina dockor.

18

Vid ett observationstillfälle när vi satt inne i hemvrån så ville Albana dansa till musik så hon gick ut till pedagogerna och frågade om de fick ta in musik. Pedagogen kom in med radion och satte igång den. Barnen hämtar dockorna och säger nu är det fest och när musiken sätts på så börjar barnen dansa.

Så fort musiken kommer i gång så tar Hannah upp en docka och börjar dansa

tillsammans med den. ”Nu är bebisen också med i dansen”, säger hon. ”Ja, vi tar med alla bebisarna så blir vi många på festen”, säger Jana och tar en docka. Albana tar också en docka och tillsammans bildar de en stor ring. Flickorna dansar runt och sjunger högljutt med i musiken. Efter en stund stannar de upp och då säger Jana ”nu ska vi bara sjunga”. Då går Albana ut ur hemvrån och hämtar en sopkvast. ”Nu kan vi sjunga” säger hon och börjar sjunga, de andra tittarna på. Pedagogen kommer in och frågar varför har ni kvasten här inne? Då svarar Hanna ”det är vår mick”! ”Ok”, säger pedagogen och går ut igen.

I dessa observationer kunde vi se hur barnen använder sig av de material som finns i hemvrån men också hur de tar hjälp av pedagogen för att ta in annat material för att leka. Här kunde vi se att de redskap som oftast riktas till flickor finns i denna miljö. De använder sig av dockor och husgeråd, det är något som Nelson och Svensson (2005) menar är riktat till den

traditionella kvinnliga verksamheten. Även om materialet är riktat till den kvinnliga

verksamheten så kan miljön och materialet få annan innebörd om barnen får ha inflytande i rummets utformningar. När barnen hämtade pedagogen så ville de ha hennes hjälp till att ta in material som inte fanns i hemvrån. Pedagogen svarade med att lyssna på barnen och deras intresse och uppfyllde därefter deras önskemål.

Lekens aktiviteter

I hemvrån utspelade sig många olika sorters lekar. I denna observation leker två stycken barn tillsammans en lek som överraskade dem båda. Pojken lyckades efter mycket möda med flickans hjälp att ta sig in i diskmaskinen.

Mohammed tar ut en back ur diskmaskinen för att sedan klättra in själv. Detta intresserar Dana som gärna hjälper honom in i det lilla utrymmet. När han äntligen lyckats att ta sig in i

19

diskmaskinen ser Dana sin chans, hon stänger kvickt igen luckan. Mohammed skrattar inifrån och förefaller inte bekymrad över att vara instängd.

I denna observation lekte de två barnen tillsammans. De fann varandra och hittade en

gemensam lek som roade dem båda. Vid samma observationstillfälle kunde vi också notera att leken som följde efteråt var en tittutlek där flickan fortsatte att stänga in pojken men han lyckades att öppna luckan inifrån med en rejäl smäll i golvet. Öhman (2011) menar att flickor och pojkar har många sätt att vara tillsammans på, vilket blir tydligt i denna lek. Denna lek växte fram mellan de två barnen, de interagerade med varandra och kände samförstånd. Olofsson (1992) beskriver att när samförstånd råder mellan barnen leker de jämställt oberoende av ålder och styrka.

Vid ett annat lektillfälle befann sig tre pojkar i hemvrån då utspelade sig en annan sorts lek. En lek som bygger på att barnen kan fantisera och kommunicera med varandra.

Tre pojkar befinner sig hemvrån, Sami, Ahmed och Bilal. De är fyra respektive tre år. Bilal som är yngst av pojkarna kryper runt på knä. De andra två pojkarna letar fram en sjal och knyter runt benet på Bilal. ”Såja, nu är du vår hund”, säger Sami till Bilal. ”Ja, och så får du gå i koppel med oss”, säger Ahmed. Efter en stund tröttnar Bilal och kryper skällande efter de andra barnen och försöker vilt sprattlande ta sig loss från sitt koppel. Detta resulterar i att de andra två barnen lägger sig på honom. ”GRRR, nu kommer hunden och biter er för ni är inte snälla”, morrar Bilal och gör bit och klös- rörelser mot sina kompisar. De blir rädda och knyter upp sjalen och hjälper sin yngre kamrat upp på benen.

I denna lekepisod upplevde vi att barnen var beroende av att alla involverade kunde förflytta sig i tanken. Barnen förvandlar sin kompis till hund vilket han går med på. Vygotskij (1995) menar att alla människor har en kreativ förmåga vilken han kallar för fantasi. Han knyter också samman fantasin med barnens förmåga att anta olika roller i leken.

En lek vi observerade var när några barn pratade om Leos lekland och en flicka sa till sina kompisar att ni får följa med mig till Leos lekland.

Elicia säger till sina kompisar ”kom vi ska åka till Leos lekland, vi kan åka tåg dit”. Alex tar fram stolar och sätter på en rad, ”jag ska köra” säger Elicia och sätter sig längst fram. De andra barnen sätter sig bakom, ”nu är vi framme” säger Elicia och går till en kudde som ligger på golvet och säger ”nu hoppar jag studsmatta”.

20

Aktiviteterna i denna lek var inte knutna till den traditionella leken som ofta försiggår i hemvrån, som till exempel laga mat, duka, baka, passa barn och fika. Här såg barnen möjligheter i att arbeta om miljön så att den passade in i deras lek. Att miljön ska anpassas efter barnens behov är något som Pramling Samuelsson och Sheridan (2006) tar upp i sin studie. De menar att den fysiska miljön ska främja barnens lustfylldhet och kreativitet. Den ska vara flexibel och barnen ska kunna förändra den efter vilken lek de väljer.

Lekens kommunikation

När vi tittade på barnens lekar i de olika observationerna från hemvrån upplevde vi en viss skillnad mellan flickornas och pojkarnas kommunikation i lekarna. I en av observationerna leker tre flickor tillsammans i hemvrån.

Tre flickor kommer in i hemvrån och ställer sig framför utklädningskläderna och tittar ner i lådan. Anna säger ”min mamma brukar ha glittrig klänning när hon går på fest så jag ska ha sjalen med paljetter på”. ”Ja ta du den” säger Samira ”för jag vill ändå ha en blommig klänning”. ”Vad ska du ha på dig Lydia”? frågar Anna. ”Jag vill ha den du har på dig” svarar Lydia med lite ledsen röst. ”Nä den är min” säger Anna i ganska hård ton ”Då vill inte jag leka mer med er” säger Lydia och går ut från hemvrån. Samira säger ”då leker vi själva” men det vill inte Anna, hon säger till Samira ”du får leka själv” och springer ut från hemvrån.

I flickornas lek noterade vi att de visade känslor som avundsjuka, besvikelse och ilska.

Avundsjuka när den ena flickan hade något som var åtråvärt för de andra, besvikelse när Anna inte delade med sig av leksaken och ilska när leken avslutades.

Vid ett annat tillfälle observerades två pojkars lek i hemvrån, deras lek börjar med en konflikt om en slev

Två pojkar leker tillsammans i hemvrån där Ali har tagit en slev som Filip behöver för att kunna röra i sin tårta färdig. Han försöker då övertala honom ”Jag måste ha sleven för att göra tårtan färdig”, ber Filip. Ali lyssnar inte på Filip, han höjer sleven i luften och försöker slå Filip. Filip ryggar tillbaka men ger sig inte, han försöker lösa konflikten verbalt genom att böja sig ner mot Ali och förklara ”Jag måste ha den annars får vi ingen tårta, ni ska få smaka när den är färdig”. ”Mmmm”, säger Ali och ger långsamt över sleven till Filip.

21

I denna observation kunde vi se att pojkarna lyckades att hitta tillbaka till leken igen, trots meningsskiljaktigheterna. Här resonerade Filip med Ali på ett lugnt sätt, vilket gjorde att leken kunde fortsätta. Det var inget av barnen som blev ledsna. Detta tolkar vi som att pojkarna inte lade så stor vikt vid vem som hade sleven, för dem var det

viktigare att leken kunde fortsatta.

I dessa två observationer kunde vi se skillnader i flickornas respektive pojkarnas

agerande vid konflikter i leken. Flickorna hade avancerade konflikter i form av metoder som ledde till att de uteslöt varandra ur leken. På detta sätt blir det svårt för flickorna att hitta balans i leken. I den andra leken hade den äldre pojken utvecklat en strategi för att få tillbaka sleven. Han löste sitt problem verbalt och räddade leken. Pramling

Samuelsson och Asplund Carlsson (2014) menar att för att kunna utöva leken fullt ut behöver de använda sig av språket och kroppen för att skapa meningsfullhet i leken. Här tolkar vi det som Filip använder sig av sitt kroppsspråk när han förmedlar lugnt och behärskat att han behöver sleven för att baka tårtan. I flickornas lek blev det som Olofsson (1992)belyser att den jämställda leken byggs av ömsesidighet och samspel. Hon menar att finns inte dessa parametrar med, går leken om intet och någon blir

exkluderad ur leken. Här tolkar vi det som att samspelet försvann när flickorna inte kom överens om klänningarna

22

Sammanfattning

Syftet med denna studie har varit att undersöka vad som händer i förskolans hemvrå utifrån följande frågeställningar:

 Vilken slags lek sker i hemvrån?

 Hur används de leksaker som förekommer i hemvrån?  Hur utformas leken i hemvrån?

Efter att ha studerat hemvråns miljö kunde vi se att det är rollek som präglade leken. Här kan barnen få lov att vara någon annan. De roller som barnen valde var ofta de som låg nära dem själv. De kunde vara mamma, pappa eller någon annan för barnet betydande person. Studien visade också att flickorna ofta valde kvinnliga förebilder och pojkarna i sin tur valde manliga förebilder, vilket kan tolkas som att barn tidigt kan känna av sin egen könsidentitet. Vygotskij (1995) menar att rollek bygger på att barn har olika förmågor att anta roller i leken och en av dem är fantasin. Vi såg att barnen levde ut sin fantasi i leken, de låtsades laga mat, baka, fika och titta på film. Vygotskij (1995) anser att när barn härmar den vuxne i sitt sätt att agera i leken, blir det ett sätt för dem att bearbeta de upplevelser de varit med om. Han menar också att genom fantasin skapar de en ny verklighet som de anpassar efter sina egna behov och intressen. Att kunna leka och fantisera i den hemlika miljön kan göra att leken känns trygg för barnen och att de då vågar ta ut svängarna i sina lekar.

Leksakerna i hemvrån användes inte alltid till vad det var tänkt. I stället transformerade barnen dem efter behov och fantasi. Även om vi för det mesta observerade att de redskap som tex koppar, fat, slevar och grytor behöll sin funktion i leken. Dockorna tilltalade flickorna i större utsträckning än pojkarna. De var måna om dem och bäddade gärna ner dem, medan pojkarna hanterade dem ovarsamt och inte föreföll bry sig om dem så mycket. Även en del av inredningen fick en annan funktion då de blev ett gömställe, tåg och studsmatta.

I våra observationer av hur leken utformades såg vi att barnen interagerade med varandra på olika sätt med leken i centrum. Vi kunde notera att pojkarnas lekar inte var planerade och uppgjorda innan de gick in i hemvrån. Leken uppstod av att någon ägnade sig åt något som intresserade andra barn, vilket gjorde att de etablerade kontakt med varandra genom intresse för leken. Flickorna hade ofta etablerat sin lek med varandra redan innan de gick in i

23

Diskussion

Under detta avsnitt kommer vi att diskutera och problematisera resultatet av vår studie. Vi kommer även att kritiskt granska vårt val av metod och som avslutning tar vi upp vidare forskning.

Resultatdiskussion

I studien såg vi att materialet som oftast fanns i hemvrån är låst och har en tydlig funktion riktad mot hemmet. Möbleringen var hemlik och barnen kunde lätt känna igen sig i miljön. Man skulle kunna tolka miljön som att den upprätthåller könsstereotypa mönster. Det går också att tolka miljön som passande för båda könen eftersom vi kunde se i våra observationer att både flickor och pojkar gärna leker i denna miljö. Pramling Samuelsson och Sheridan (2006) betonar betydelsen av att berika barnens fysiska miljö så att den stimulerar och utmanar barns lärande oavsett kön. De menar också att det är av största vikt att inreda en miljö som tilltalar både flickor och pojkar. Åberg och Lenz Taguchi (2005) har samma ståndpunkt och tycker sig se att rummen spelar en stor roll. I båda studierna betonas det att miljön är så viktig att pedagogerna måste bli mer observanta på hur man anpassar miljön efter barnen och inte barnen efter miljön. Detta är något som Månsson (2011)också tar upp i sin studie att det behövs lyfta fram betydelsen av vilken roll pedagogen har i barngruppen och verksamheten.

Vi kunde observera att i denna miljö utspelades inte bara familjelekar. Vi noterade att det även fanns lekar som inte går att knyta till något specifikt rum. I vår studie fick vi ta del av barn som lekte att de var ute och gick med hunden, discodans och kurragömma. Dessa lekar uppfattar vi som att det är något som barn kan ägna sig åt i vilken miljö som helst.

I vår studie kunde vi se att hemvråns miljö passade för diverse lekar och att den är tillrättalagd för både pojkar och flickor. Den lek som ofta förekom i våra observationer var rollek, detta var en lek som flickor respektive pojkar ägnade sig åt. För att kunna leka dessa lekar

observerade vi att barnen var tvungna att ha en förmåga till att interagera med varandra annars uppstod någon form av konflikt. En annan förmåga som knyts till rolleken i denna miljö är att barnen kan fantisera, och använda sig av föreställningar. Detta gjorde att leksaker

24

och pojkar ägnade sig åt i lika stor grad, både tillsammans och i lekar var för sig. Henkel och Tomicic (2009) menar att när barn leker på samma nivå känner de sig trygga och då kan leksaker bli vad som helst.

Metoddiskussion

Vårt metodval i den här studien är som tidigare nämnts kvalitativ. Att använda sig av den här formen av metod gör att analysen utgör en tolkning av det insamlade materialet. För att komma fram till vårt resultat har vi valt att filma med en läsplatta. Studien syftar till att undersöka vad som sker i förskolans hemvrå. Att observera människor genom att filma dem kan vara en nackdel för studien. I synnerhet barn som agerar framför en filmkamera riskerar att bli obekväma eller inte våga leka fullt ut. I observationerna upplevde vi dock att barnen agerade på ett naturligt sätt och att de kände sig bekväma med att en vuxen person i närheten av deras lek. De olika filmerna gjordes i en barngrupp där observatören var känd av barnen sedan tidigare, vilket underlättade vårt arbete med att lära känna barnen.

Studien är utförd på en förskola och vid sex olika observationstillfällenmed barn i samma ålder, vilket kan ge en ensidig bild av resultatet. Vi hade kanske kunnat få syn på andra sätt för barn att interagera på om vi involverat fler förskolor i vår studie. Studiens resultat skulle också kunna bli annorlunda om vi inkluderat yngre barn.

Vidare forskning

Genusperspektivet är alltid aktuellt och det finns mycket kvar att undersöka. Efter att ha fått en liten inblick i hur barn interagerar med varandra skulle det vara intressant att undersöka och forska vidare på är hur pedagoger i förskolans praktik arbetar vidare med genus i sina barngrupper. Detta skulle kunna vara möjligt att undersöka med hjälp utav fokusgrupper. Syftet med denna undersökning skulle då bli att undersöka om förskolan är en traditionellt könsbunden arbetsplats, och hur det påverkar barn i verksamheterna.

Vår studie gjorde ett avstamp i pedagogers rädsla för att reproducera könsstereotypa mönster till våra barn genom hemvråns miljö. Vi skulle kunna tänka oss att undersöka hur leken ser ut på de förskolor där man valt att montera ner hemvrån.

25

Något som också skulle vara intressant att undersöka är hur man tänker kring barns lek i en utomhusförskola. Är det den optimala könsneutrala miljön för barn att interagera i?

26

Referenslista

1968 års barnstugeutredning (1972). Förskolan: betänkande. D. 1. Stockholm: Liberförlag/Allmänna förl.

Alvehus, Johan (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod: en handbok. Stockholm: Liber Almqvist, Birgitta (1991). Barn och leksaker. Lund: Studentlitteratur

Eidevald, Christian (2009) Det finns inga tjejbestämmare – Att avstå kön som position i

förskolans vardagsrutiner och lek . School of Education and Communication Jönköping

University Dissertation No 4

Henkel, Kristina & Tomičic_{́, Marie (2009). Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2: om}

genusfällor och genuskrux i vardagen. Skärholmen: Jämställt.se/Olika Förlag AB

Läroplan för förskolan Lpfö98 [Ny, rev. Utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Löfdahl, Annica, Hjalmarsson, Maria & Franzén, Karin (red.) (2014). Förskollärarens metod

och vetenskapsteori. Stockholm: Liber. Kap.5.

Månsson, Annika (2011). Becoming a preschool child: Subjectification in toddlers during their introduction to preschool, from a gender perspective. International Journal of Early

Childhood, 43 (1) ss. 7-22.

NE.se [Elektronisk resurs]. (2016). Malmö: Nationalencyklopedin

Nelson, Anders & Svensson, Krister (2005). Barn och leksaker i lek och lärande. 1. uppl. Stockholm: Liber

Nordin-Hultman, Elisabeth (2004). Pedagogiska miljöer och barns subjektskapande. Diss. Stockholm : Univ., 2004

27

Olofsson, Britta (2007). Modiga prinsessor och ömsinta killar: genusmedveten pedagogik i

praktiken. Stockholm: Lärarförbundets förlag

Pramling Samuelsson, Ingrid & Asplund Carlsson, Maj (2014). Det lekande lärande barnet: i

en utvecklingspedagogisk teori. 2. uppl. Stockholm: Liber

Pramling Samuelsson, Ingrid & Sheridan, Sonja (2006). Lärandets grogrund: perspektiv och

förhållningssätt i förskolans läroplan. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur

Svaleryd, Kajsa (2002). Genuspedagogik: en tanke- och handlingsbok för arbete med barn

och unga. 1. uppl. Stockholm: Liber

Vygotskij, Lev Semenovič (1995). Fantasi och kreativitet i barndomen. Göteborg: Daidalos Åberg, Ann & Lenz Taguchi, Hillevi (2005). Lyssnandets pedagogik: etik och demokrati i

pedagogiskt arbete. Stockholm: Liber