Dokumentation för utveckling i förskolan

Lärande och samhälle Kultur – Språk - Medier

Examensarbete

15 högskolepoäng

Dokumentation för utveckling i förskolan

Documentation for development in preschool

Av: Josefin Pettersson

Lärarexamen 210hp Examinator: Pär Widén Kultur, medier och estetik Handledare: Björn Wangen

Jag vill tacka förskolelärarna på de fem förskolorna jag har besöktför att jag fick göra studien hos dem.

Jag vill tacka min familj som har stöttat mig genom hela min utbildning och även min mamma och syster som varit ett bollplank under detta arbete. Jag vill även tacka mina nära och kära som gjort det möjligt för mig att genomföra detta arbete.

Även ett stort tack till Anna Herlöfsson som hjälpt mig med det grammatiska i arbetet. Malmö högskola Kultur Media och Estetik-utbildningen (lärarutbildningen f-6) 210hp. Examensarbete 15hp.

I detta examensarbete har jagintervjuat förskolepedagoger på några olika förskolor i södra Sverige. De förskolor jag har varit på ligger i samma kommun i södra Sverige, men alla har inte samma förskolechef. Detta gör att förskolorna har olika mycket erfarenhet av att använda sig av dokumentation och pedagogisk dokumentation. Jag skriver mer om vad skillnaden är på dokumentation och pedagogisk dokumentation senare i arbetet. Under arbetets gång betraktade jag hur de olika förskolorna använder sig av skilda sätt att dokumentera, för att ha en viss framåtskridande utveckling i förskolans verksamhet. De pedagoger jag har intervjuat har till stor del dokumenterat barnens utveckling, för att sedan kunna visa föräldrarna. De har då inte använt och analyserat dokumentationen för att se på förskolans verksamhet och hur denna fungerar med barngruppen.

Förskolorna använder sig av två olika sätt att dokumentera. De använder sig av observationsschema/ kvalitetsredovisning eller SWOT-analys. Det finns en viss avvikelse på sättet att utvärdera sin dokumentation. Hjälpdokumenten ska då göra det lättare för pedagogerna att utveckla sin verksamhet om det behövs. I inledningen beskriver jag hur pedagogerna dokumenterar. Till att börja med uppfattade inte pedagogerna på hur dokumentationen påverkat deras arbetssätt. Jag har förstått att många av förskolans pedagoger som ställt upp i detta arbete upplever att dokumentationen är tidskrävande och att de inte vet hur den ska användas. Detta kan vara frustrerande för personalen.

Mitt resultat är det som gäller för dessa förskolor, alltså inte för hela landet. Jag har ställt mig olika frågor när jag analyserat färdigt resultatet och dessa frågor har jag försökt besvara i diskussionen, jag har även med hjälp av litteraturen sökt svar för att få ett vetenskapligt svar på frågorna jag ställde i detta examensarbete.

1.Inledning……….….sida 6

2.Syfte och problemställning………....sida 10

2.1.Frågeställning………....

sida 10

3.Teoretiska utgångspunkter………...sida 11

3.1.Dokumentation………...……...

sida 11

3.2.Pedagogisk dokumentation………

sida 13

4.Metod……….…………....sida 15

4.1.Forskningsetik………

sida 16

4.2.Urval………..

sida 17

4.3.Genomförande……….………...……...

sida 18

4.3.1.Förskoletyp A………..……….

sida 19

4.3.2.Förskoletyp B……….…..

sida 20

5.Teoretisk tolkning…………..………..……..sida 22

5.1.Sammanställning av resultat………..………

sida 23

5.2.Analys……….……..

sida 25

6.Slutsats och diskussion……….….sida 27

6.1.Tabeller över resultatet från intervjuerna…………..

sida 30

7.Referenser………..sida 34

I läroplanen Lpfö 98 rev.10 anges att förskolans pedagoger ska utvärdera verksamheten snarare än att bedöma om barnen når de angivna strävansmålen.

I Lpfö 98 rev. 10 står det att

Förskolans kvalitet ska kontinuerligt och systematiskt dokumenteras, följas upp, utvärderas och utvecklas. För att utvärdera förskolans kvalitet och skapa goda villkor för lärande behöverbarnsutveckling och lärande följas, dokumenteras och analyseras.(Skolverket 2011, s.14)

I detta arbete har jag valt att undersöka hur förskollärare från fem olika förskolor ser på

läroplanens krav på dokumentation (Lpfö 98 rev.10). Jag har valt fem förskolor då jag vill kunna sammanställa resultatet från flera förskolor, jag kände dock att jag inte skulle hinna besöka flera förskolor medan färre förskolor kändes för lite. Jag är intresserad av hur förskollärare utvärderar förskolans verksamhet genom dokumentationerna och analyser av barnens utveckling. Som blivande förskollärare vill jag få en ökad förståelse för hur personal på förskolor arbetar inom detta område.

Innan Läroplanen för förskolan kom 1998 var förskolans uppgift att tillgodose föräldrarnas behov av barnomsorg. Förskolan skulle då fostra barnen eftersom den var en del av familjepolitiken. Med hjälp av läroplanen har förskolans uppdrag förstärkts och tydliggjorts. Förskolans uppdrag är nu att varje barn ska få utvecklas i sin egen takt och efter sina egna förmågor. Förskolans grundpelare är nu att se helheten på omsorg, fostran och lärandet. Detta är vad Niss och Söderström skriver om i sin bok Små barn i förskolan och skulle kunna tolkas som en förändring i läroplanens uppdrag med personalen fokus på det enskilda barnet till att istället synliggöra barnen i grupp. Samma inställning hade de pedagogerna jag intervjuade, de flesta upplevde att fokus hade ändrats från individnivå till gruppnivå.

De mål som förskolan arbetar efter är:

Det handlar ytterst om att utveckla bättre arbetsprocesser, kunna bedöma om arbetet sker i enlighet med mål och undersöka vilka åtgärder som behövs vidtas för att förbättra förutsättningarna för barn att lära, utvecklas, känna sig trygga och ha roligt i förskolan (Skolverket 2011, s.14)

I rapporten Skolinspektionen 2012, Förskola, före skola - lärande och bärande Kvalitetsgranskningsrapport om förskolans arbete med det förstärkta pedagogiska uppdraget, står att läsa hur det förekommer en osäkerhet hos en del förskolepedagoger om hur de ska översätta den pedagogiska dokumentationen till att kunna utveckla verksamheten.

I rapporterna från Skolinspektionen (2011:10,)

Visar att det råder osäkerhet bland professionella i förskolan angående hur dokumentation av barns utveckling och lärande ska översättas i verksamhetsutvecklande handling. Det dilemma som ska lösas är hur dokumentation av enskilda barns lärande och förändrade kunnande används till utvärdering och kvalitetsutveckling av förskoleverksamheten i stort, och inte till att utvärdera varje barn mot förutbestämda kunskapskrav, nivåer eller mål att uppnå. (s.404)

Hur kan man som pedagog se och förstå att verksamheten måste förbättras. Hur kan vi

göra för att förskolan ska kunna se de individuella barnen och deras behov? Det jag varit med om i mitt arbete är att pedagoger eller blivande pedagoger pratar om hur dokumentationen ska översättas, men det är inte någon som riktigt vet hur personalen ska göra. Många förskolor använder sig av ett verktyg som kallas SWOT. Egidius skriver om SWOT i sin bok Att vara lärare i vår tid (2006) både för att utvärdera verksamheten och för att analysera enskilda barn/elevers lärande. Verktyget har fått sitt namn efter att pedagogerna bedömer vad det finns för styrkor, svagheter, möjligheter och alternativ i verksamheten. Det betyder att pedagogerna ser vilka styrkor, svagheter, möjligheter och hinder som kommer till uttryck. Förskolepedagogerna måste fundera på vilka styrkorna är och hur man kan använda sig av dessa för att övervinna hinder som finns och genom dessa verktyg göra verksamheten bättre. De intervjuade pedagogerna har erfarit att de inte ser helheten i verksamheten utan tar olika delar, som till exempel blöjbyten, vilan, maten och miljöerna ute och inne. Det innebär att pedagogerna kartlägger verksamhetens styrkor och svagheter, förskolans personal kartlägger även verksamhetens möjligheter och hinder till förbättring. Detta verktyg kan sedan pedagogerna använda sig av även om det inte finns någon dokumentation på vad barnen

Enligt vad Lenz Taguchi, (2013) skriver så kan det bli problem om inte pedagogerna tar tillvara barnens kreativitet. Det kan vara på grund av tidsbrist eller att personalen inte ser barnens kreativa förmågor. Om pedagogerna kan utvärdera verksamheten med hjälp av den vardagliga pedagogiska dokumentation blir det svårare att missa vad barnen visar för kreativa förmågor. Det finns förståelse för att det är lätt att missa barnens sätt att lära sig om pedagogerna inte får syn på barnens kreativa förmågor i sin dokumentation. Om pedagogerna missar förmågorna blir det svårare att hjälpa och förstå på vilket sätt barnen lär sig bäst, detta är även något Palmer skriver om.

”En utgångspunkt för arbetet med pedagogisk dokumentation är att ”lyssna in” det som pågår bland barnen och synliggöra det genom att dokumentera det.” (Palmer, 2012 s.23).

Som pedagog måste man vara mera närvarande och se hur barngruppen agerar, för att kunna göra en bra pedagogisk dokumentation. Enligt Vygotskij (1978) utvecklas de psykologiska processerna genom att barnen förmedlar sig med hjälp av tecken och symboler. Detta sker av sig själv genom social interaktion med andra.

Vallberg Roth (2011) skriver att Skolverket i den reviderade läroplanen (Lpfö 98 rev 10) infört har ett avsnitt om uppföljning, utvärdering och utveckling av verksamheten. Detta har tillförts för att tydliggöra hur viktigt det är att förskolelärarna kontinuerligt utvärderar den pedagogiska verksamheten utefter barnens behov. Skolverket skriver i Lpfö 98 (rev 10) såhär om vad syftet är med utvärderingen och utvecklingen av den pedagogiska verksamheten:

Syftet med utvärdering är att få kunskap om hur förskolans kvalitet, dvs. verksamhetens organisation, innehåll och genomförande kan utvecklas så att varje barn ges bästa möjliga förutsättningar för utveckling och lärande. Det handlar ytterst om att utveckla bättre arbetsprocesser, kunna bedöma om arbetet sker i enlighet med målen och undersöka vilka åtgärder som behöver vidtas för att förbättra förutsättningarna för barn att lära, utvecklas, känna sig trygga och ha roligt i förskolan. Det är analyserna av utvärderingens resultat som pekar ut väsentliga utvecklingsområden. (Lpfö 98 rev 10 s. 14)

De tydligare kraven på pedagogisk dokumentation i förskolan är till viss del positiv för den pedagogiska personalen för att tydliggöra barnens utveckling och aktiviteterna på förskolan. Pedagogerna jag intervjuat anser att det är tidskrävande sätt att beskriva aktiviteterna i förskolan, det kanske skulle finnas ett enklare sätt att göra samma dokumentation utan att förskolans pedagoger upplever det så tidskrävande. I Vecchis bok Blå cikoriablommor (2014) skriver hon att de olika dokumentationsalternativ hon testat är tidskrävande. Även Niss och Söderström skriver att pedagogerna på förskolan måste få tid för att utveckla dokumentationen så att den blir till nytta för barnen, föräldrarna och pedagogerna. Detta bekräftar vad förskolepedagogerna har upplevt när de dokumenterar sin verksamhet.

Enligt Lenz Taguchi är skillnaden mellan pedagogisk dokumentation och annan dokumentation, att vid den pedagogiska dokumentationen iakttar pedagogerna vad som sker mellan barnen. Under annan dokumentation iakttar pedagogerna arbetsprocessen och slutresultatet.

2. Syfte och problemställning

Användningen av den pedagogiska dokumentationen i förskolan är ett aktuellt problem då det står i den senaste läroplanen (Lpfö 98 rev. 10) att förskolepedagogerna ska använda sig av den pedagogiska dokumentationen för att utveckla verksamheten. Det förs även diskussioner om detta på förskolorna. Dock är det flera av de intervjuade pedagoger som inte är säkra på hur de ska använda sin dokumentation på ett bra sätt. Syftet med mitt examensarbete är att undersöka pedagogisk dokumentation som redskap för utvecklingsarbete i förskolan. Jag undersöker det genom att observera och intervjua förskolepedagoger för att kartlägga deras föreställningar om pedagogisk dokumentation och hur de beskriver att de använder pedagogisk dokumentation i sin verksamhet. För att uppnå mitt syfte bryter jag ned undersökningen till följande frågor som ska besvaras:

2.1. Frågeställning

1. Hur arbetar förskolepedagogerna med den pedagogiska dokumentationen?

2. På vilket sätt används den pedagogisk dokumentation för att utveckla verksamheten? 3. Vem är dokumentationen till för?

Nyckelord: förskola, pedagogisk dokumentation, pedagoger och utveckla.

3. Teoretiska utgångspunkter

Sedan Lpfö 98 reviderades 2010 har det lagts en stor vikt på att dokumentationen som görs i förskolan inte ska vara för att utvärdera det enskilda barnets utveckling, utan man ska använda dokumentationen till att utvärdera och förbättra förskolans verksamhet. Skolverket har som vi sett konstaterat att det finns problem med att omvandla dokumentationen för förskolepedagogerna Skolinspektionen (2012) . Det visar sig att aktiviteterna inte är lätta att omvandla efter dokumentationen.

I boken Små barn i förskolan- Den viktiga vardagen och läroplanen (2014) beskriver det som att de pedagogiska principerna i förskolan bygger på att omsorg och pedagogik hör ihop. Enligt författaren är en omsorgsfull omsorg en grundpelare för att utveckla ett positivt och aktivt lärande, där barnens lek har en stor betydelse för barnens utveckling och lärande. Barnens egna aktiviteter är en nödvändig del i den kreativa utvecklingen. Följande två delar handlar om vilka skillnader det är mellan dokumentation respektive pedagogisk dokumentation.

3.1. Dokumentation

Enligt läroplanen för förskolan är dokumentation ett viktigt arbetssätt. Där står det både att förskolans kvalitet och barnens utveckling och lärande skall dokumenteras för att sedan utvärderas och analyseras Lpfö98 rev. 10.

Dokumentation i form av texter, foton, diabilder och barnens egna alster har också betydelse för barnen genom att de får möjlighet att minnas, återbesöka, känna igen och reflektera kring sina egna läroprocesser. Föräldrar får genom dokumentationen möjlighet att ta del av inte bara vad barnen gör, utan hur barnen gör och vilken innebörd barnen ger till det som görs. På så sätt kan även föräldrarna bli delaktiga i en dialog och ett erfarenhetsutbyte kring barnens liv och lärande. (Åsen & Vallberg

Att dokumentera barnens aktiviteter på förskolan genom att använda olika medier som bild och film till exempel, kan göra att det blir lättare för pedagogerna att komma ihåg varje barns framsteg i sin utveckling.

Åberg och Lenz Taguchi anser att dokumentationen kan fungera som en brygga mellan förskolan och vårdnadshavarna i och med att verksamheten blir synliggjord för dem. Samtidigt som dokumentationen väcker deras intresse bli vårdnadshavarna också mer benägna att hjälpa till i utvecklingsarbetet på förskolan. (Åberg och Lenz Taguchi, 2005). Lindgren och Sparman fyller i och menar att dokumentationen även ger möjlighet att visa politiker vad barnen gör i förskolan (Lindgren och Sparman, 2003). I boken Småbanspedagogik, fenomenologiska och estetiska förhållningssätt (2012) skriver Lökken, Haugen och Röthle, om att småbarnspedagogen skall ha förmåga att tolka vad som sker mellan barnen samtidigt som olika händelser sker. Pedagogen gör detta spontant och har även utgångspunkt från olika tolknings processer (hermeneutik).

”En fenomenologiskt inriktat småbarnspedagogik med fokus på det som sker barnen emellan handlar alltså inte bara om att observera vad barnen gör och på vilka sätt de lever sina handlingar, utan också om vilka teman som är inbyggda i handlingarna. En väsentlig punkt i pedagogens fenomenologiska tolkning är därmed vad som ser ut att vara barnens upplevelser av sina handlingar präglade av ”toddlarstilen”. ” (s. 19)

Toddlarstilen är de allra minsta barnens beteende på förskolan, alltså de barnen som ännu inte har ett talat begripligt språk. Då gäller det att pedagogen kan läsa av barnen, vad de gör och på vilket sätt de gör det. Författaren Lökken (2012) säger att toddlarkroppen är grunden till småbarnspedagogiken. Därför är det viktigt att pedagogerna förändrar verksamheten utefter vad barngruppen behöver då, verksamheten skall alltså vara föränderlig efter barnens behov och utveckling.

I boken Småbanspedagogik, fenomenologiska och estetiska förhållningssätt (2012) Lökken, Haugen och Röthle, finns det olika förslag till olika estetiska arbetsformer i förskolan som kan ge barnen olika intryck.

• ”Förnimmelse- och rörelseerfarenheter • Lek med symboler och figurer

• Drama och teater

• Rum och miljö för estetisk verksamhet” (s. 157)

3.2. Pedagogisk dokumentation

Pedagogisk dokumentation är ett arbetsverktyg som hänger ihop med ett särskilt arbetssätt och pedagogiskt tänkande. Det handlar om att försöka se och förstå vad som pågår i verksamheten, utan en på förhand bestämd ram av förväntningar och normer. En utgångspunkt för arbetet med pedagogisk dokumentation är att ”lyssna in” det som pågår bland barnen och synliggöra det genom att dokumentera det. Det handlar om att lyssna noga till det som sägs, omsorgsfullt iaktta det som händer och fånga barnens lärprocesser och lär strategier genom att fotografera, anteckna och filma det som sker. (Palmer, 2012 s.23)

När vi betraktar barnens lek, är det vi ser beroende av den kunskap och erfarenhet vi har med oss. Det finns anledning att se kritiskt på hur olika teorier framställer barn i lek. Varje teori fungerar som ett par glasögon som gör att vi ser en del av bilden tydligt, medan vi får en otydlig bild av andra delar. De rådande utvecklingspsykologiska teorierna ger värdefulla beskrivningar av själva lekutvecklingen, men de kan också leda till att vi inriktar oss på små barns relativt outvecklade kompetens.(Lökken, Haugen, Röthle 2012 s. 114)

I boken Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan: pedagogisk dokumentation (2012) beskrivs de teoretiska utgångspunkterna för pedagogisk dokumentation. Den pedagogiska dokumentationen är ett speciellt arbetssätt vilket kan beskrivas som ett utforskande arbetssätt. Enligt boken förklaras den som ett kollaborativt arbetssätt, då den pedagogiska personalen har ett öppet förhållningssätt till att barnen är nyfikna och till att utforska nya saker som väcker barnens frågor. Pedagogerna använder sig av den pedagogiska dokumentationen som ett verktyg för att kunna följa upp, utvärdera och

barnen, och de vuxna på förskolan, men även beskriva miljön på förskolan. Som hjälpmedel för dokumentationen kan man använda sig av en kamera, papper, penna eller film. När analysen av dokumentationen är färdig kan man se på vilket sätt pedagogerna skulle kunna utveckla sin verksamhet ytterligare.

Vid ett sådant arbetssätt är inte den pedagogiska personalen de som lotsar barnen till kunskap utan är först och främst medskapare av kunskap. Pedagogerna är då delaktiga i barnens kunskapsutveckling.

"Idén med ett kollaborativt utforskande arbetssätt är att ta tillvara olikheterna som finns i enskilda barns sätt att tänka och göra, och att utforska konsekvenserna av olika sätt att tänka och göra. När barn och vuxna ses som medkonstruktörer av kunskap blir kreativitet och fantasi centrala aspekter av det utforskande arbetet." (Palmer, 2012 sida 21)

I förskolan är detta ett synsätt där det innebär att förskolepedagogerna inte bestämmer och planerar vilka kunskaper barnen ska få när de utforskar. De övergripande målen finns alltid att sträva mot i förskolans pedagogiska verksamhet. Det är alltid viktigt att pedagogerna ser till att all verksamhet har riktning och mål att sträva efter.

Det konstruktionistiska perspektivet på kunskap visar på att språket har en stor och viktig betydelse för barnens progression av kunskap. Samma betydelse har de mellanmänskliga relationerna för barnens utveckling. Enligt Palmer riktas det stort intresse för hur kunskap skapas när man talar och kommunicerar vilket skulle styrka påståendet att sociala sammanhang är viktiga för språkutvecklingen. Det gör att språkets betydelse är viktigt för barnens producerande av kunskap. Kunskap utvecklas i alla olika moment i förskolan och i sammanhang med andra människor. Palmer (2012) skriver om detta och menar att man säga att allt som händer i förskolan har betydelse för barnens språkutveckling, tillexempel vid lekar, sångstunder och med skapande verksamheter.

4. Metod

Efter att ha studerat vilka olika metoder som jag skulle använda mig av i mitt arbete, kom jag fram till att det var den etnografiska undersökningsmetoden jag ville använda. Detta för att inte bara ha teorier som bakgrund till arbetet, utan också intervjuer med erfarna pedagoger. Jag valde att inte använda mig av enkäter för att kunna ställa följdfrågor. Jag intervjuade pedagoger för att få en bättre kontakt med de personerna som delgav mig material till detta examensarbete genom att de berättade om sina tankar och erfarenheter. Jag kunde då även ställa följdfrågor, detta gjorde att det inte blev missförstånd och feltolkade svar. Den etnografiska undersökningen tilltalar mig då det är viktigt för mig att få ett lättolkat arbetsmaterial. Eftersom jag gör denna etnografiska undersökning på fem olika förskolor kan jag göra vissa jämförelser som kan bidra till att synliggöra hur pedagogerna arbetat med att utveckla verksamheten med hjälp av den pedagogiska dokumentationen. Etnografisk undersökning är en kvalitativ metod. Eliasson (2006) skriver detta om Kvalitativa metoder från början.

De två vanligaste kvalitativa metoderna inom samhällsvetenskapen är

observation och intervjuer. Vid observationer kan observatören vara mer

eller mindre deltagande. Intervjuer kan vara mera eller mindre strukturerade, beroende på hur intervjuaren lägger upp intervjun. (Eliasson, 2006 s. 24)

Genom att jag använt mig av en kvalitativ metod som intervju kunde jag se hur fem förskolors pedagoger arbetar med att utveckla verksamheten. Av tidsskäl valde jag att begränsa mig till fem olika förskolor med två olika sorters pedagogik, för att hinna analysera och sammanställa material. Min undersökning syftar endast till att synliggöra hur personalen arbetar på de utvalda förskolorna och ger inga belägg för hur det kan se ut på andra förskolor. Jag har valt strukturerade frågor då jag vill kunna jämföra pedagogernas svar med varandra. Vid något tillfälle fick jag ställa en följdfråga för att få ett mera utförligt svar och för att det inte skulle bli missförstånd. Eftersom alla frågor ställs i samma ordningsföljd så har alla pedagogerna samma chans att svara på frågorna. Det är ett trevligt sätt att göra intervjuerna ansikte mot ansikte och jag kan då få en djupare förståelse för pedagogernas agerande och erfarenheter, eftersom jag då ser deras

men även ge ett annat svar. Pedagogerna kan se på barnen om de förstår eller inte. Detta är något Larsen (2009) skriver om.

När jag skriver om pedagogisk dokumentation menar jag att förskolepedagogerna dokumenterar hur verksamheten och aktiviteterna stimulerar barngruppen till en utveckling.

4.1. Forskningsetik

I detta examensarbete kommer det inte att nämnas vilken kommun förskolorna ligger i eller förskolornas namn. Jag har innan intervjuerna frågat pedagogerna om deras godkännande för att kunna använda citaten som finns med i detta examensarbete. Detta för att förskolepedagogerna skulle kunna vara anonyma. Jag har pratat med pedagogerna och de har själva fått välja om de ville ställa upp på intervjuer. Jag ville att det skulle vara frivilligt för att få det bästa resultatet av intervjuerna. Både när jag ringde till förskolorna och innan vi skulle börja intervjua informerade jag pedagogen om att hon/han inte ville svara på någon fråga så skulle de säga till, så skulle vi gå vidare. Pedagogerna var dock villiga att svara på alla frågor. Larsen (2009) skriver om att skribenten ska tänka på hur svaren kan bli och hur frågorna kan tolkas om informatören inte deltar på intervjun av fri vilja eller om de blivit tillsagda att göra det. Därför har jag varit noga med att alla pedagoger har förstått att det inte var något tvång utan att de skulle medverka i mitt examensarbete av egen fri vilja. Jag har även berättat för pedagogerna i telefonen och vid intervjun att varken var förskolan ligger eller förskolans namn kommer att förekomma i arbetet. Inte heller informatörernas namn kommer att vara med i examensarbetet. Även detta informerade jag pedagogerna om vid flera tillfällen.

4.2. Urval

För att få fram villiga informanter från förskolor kontaktade jag de olika förskolorna. För att välja ut förskolor och en kommun jag inte har anknytning till, fick jag hjälp av min syster som gav förslag på en kommun hon arbetat i tidigare. Förskolorna ligger på olika platser i kommunen men i denna kommun har en chef flera förskolor, det blev alltså av ren slump att det var samma förskolor som har samma chef. Jag frågade när jag ringde runt om jag kunde få prata med en utbildad förskolepedagog som ville ställa upp. Alla förskolor jag har ringt till har bemött mig med en positiv inställning till att ställa upp. De nackdelar som kan finnas med att ha valt flera förskolor med samma chef är att jag inte kan se hur flera olika chefer ger direktiv om pedagogisk dokumentation, men å andra sidan kan det vara en fördel att se hur olika förskolor uppfattar och tolkar chefens direktiv om den pedagogiska dokumentationen.

Förskolorna jag har pratat med personal på är förskolor där det enbart finns pedagogiskt utbildad personal (med detta menar jag att all personal har eftergymnasial utbildning) då det inte är barnskötare som ska göra pedagogiska dokumentationen, de inte har fått det med sig från en utbildning och har inte det ansvaret. Då jag inte ville intervjua pedagoger som jag kände har jag fått hjälp med att välja ut förskolor av bekanta som har barn på andra förskolor.

Det var flera pedagoger som var intresserade att medverka i mitt arbete, men jag var tvungen att begränsa intervjuerna. Urvalet av pedagoger som medverkar i mitt examensarbete har olika erfarenheter samt är i olika åldrar. Det var också viktigt för mig att det var viss diskrepans när de har fått sin utbildning, då synsättet på barns utveckling och inlärning har förändrats under de gångna åren.

4.3. Genomförande

Vid intervjutillfällena i samtliga fall genomförde jag och pedagogen intervjun i förskolornas konferensrum. Detta för att ingen skulle kunna höra vad som diskuterades, vilka frågorna var och vilka svars som gavs. Jag vet dock inte hur mycket av det som diskuterades som kunde höras ut ur rummet. Några av konferensrummen fanns i andra skolbyggnader, eller på en annan våning medan ett av samtalen skedde i personalrummet. Jag upplevde dock att inget av vad vi samtalade om hördes av utomstående då ingen motsatte sig val av rum. Valet av rum styrdes av att personalrummet var tomt då det inte var några raster när jag var där och de flesta av personalen och barnen hade uteaktiviteter. Pedagogerna uppträdde som att de var trygga när de svarade på mina frågor, då vi även pratade om detta. Alla intervjuer var även på deras respektive förskolor eftersom jag upplevde att detta skulle ge tryggast och ärligast svar. Larsen(2009) skriver om att miljön för intervjuerna kan påverka svaren man får. Desto säkrare och tryggare pedagogerna är i situationen ju säkrare och ärligare svar får jag. Jag intervjuade pedagoger på fem förskolor som ligger i samma kommun i södra Sverige. Jag är intresserad av hur de resonerar kring sitt arbetssätt och hur det överensstämmer med den pedagogiska dokumentationen som förskolepersonalen kontinuerligt och systematiskt ska följa upp. Efter de tillfällena jag träffade pedagogerna analyserade jag deras verksamhet utifrån pedagogernas intentioner och styrdokumenten. Jag valde att se på hur pedagogerna använder sig av sin dokumentation för att utveckla verksamheten. Vid dessa tillfällen har jag observerat att det kan vara svårt att omvandla den pedagogiska dokumentationen till att utvärdera verksamheten. Detta gäller mina tolkningar av personalens sätt att beskriva sitt arbete.

Jag har delat in de olika förskolorna i två olika typer då några har arbetat med dokumentation en längre tid, medan några förskolor nyligen börjat arbeta med den pedagogiska dokumentationen, då jag ville se om det vara någon skillnad på deras svar. När jag skulle gå igenom allt material var det en stor mängd, detta gjorde att det tog lång tid att analysera allt och få fram ett resultat. Jag fick lägga fram allt och ta fråga för fråga och sedan lägga ihop resultaten. Det resulterade i att det kunde vara mycket som var lika eller olika mellan de olika förskolorna. Jag fick sedan låta resultaten och arbetet

ligga vilande en period för att kunna se vad resultatet för allt tillsammans blev och då skriva ihop detta.

När jag startade min undersökning började jag med att intervjua pedagogerna. Jag hade då en strukturerad intervju med 10 frågor. Att jag använde strukturerade frågor innebär att jag hade 10 färdiga frågor. Alla de pedagogerna jag intervjuade fick svara på samma frågor. Under intervjuerna både antecknade jag stödord samtidigt som jag spelade in hela intervjun för att kunna gå tillbaka och jämföra materialet jag samlat in.

Jag har genomfört detta arbete genom att jag träffat förskolepedagoger på fem olika förskolor i en kommun. Jag har valt fem förskolor där det finns personal med en äldre och en nyare utbildning det gör att personalen har olika mycket erfarenhet av dokumentation.

4.3.1. Förskoletyp A

Förskoletyp A som de kommer att kallas i examensarbetet, är förskolor där pedagogerna enligt de själva nyligen har börjat dokumentera sin dagliga verksamhet i större omfattning. Avdelningarna på förskolorna har ca 16 barn, med 3 till 4 pedagoger. Detta gör att personalen upplever att de måste förändra verksamheten mycket. Förskolepersonalen behöver då dokumentera dagligen och alla delar av verksamheten för att diskutera och se vad som behövs förändras för att alla barn ska få en bra och lärorik upplevelse av förskolan. Förskolorna fick då som uppdrag av chefen förra höstterminen som ansvarar för flera förskolor i kommunen att använda sig av den pedagogiska dokumentationen för att förändra sin verksamhet. Detta även om det står redan i den reviderade läroplanen (Lpfö 98 rev.10) att det ska göras. Pedagogerna på förskolorna har arbetat med varandra i olika lång tid men jag upplevde att samtliga arbetslag är välfungerande. Förskolorna har använt sig av det som heter observationsschema och kvalitetsredovisning. Observationsschema är något där pedagogerna ser på hur barnens intresse och förkunskaper för aktiviteten är. Förskolepedagogerna ser även på hur barnens delaktighet är. Sedan skriver pedagogerna

men även vad de ska ha för åtgärder om det inte blev önskat resultat. Pedagogerna skriver ner allt de sett under aktivitetens gång i sitt observationsschema. I detta dokument kan jag se vad pedagogerna har sett på under denna aktivitet då det tydligt syns hur de har skrivit i schemat. Sedan utvärderar pedagogerna tillsammans hur aktiviteten gick och om det blev önskat resultat, detta förs då in i redovisningen. Om inte önskat resultat uppnåddes diskuterar pedagogerna hur de ska kunna uppnå resultatet, även detta förs in i redovisningen. Observationsschemat och kvalitetsredovisningen finns med som bilaga 2 och 3. De olika förskolorna som går under kategori A kommer jag att döpa till A1, A2 och A3, detta skriver jag tillexempel vid olika citat.

4.3.2. Förskoletyp B

Förskoletyp B som det kommer att kallas i texten använder sig i huvudsak av SWOT-analys för att utveckla sin verksamhet. De ser på sin pedagogiska dokumentation och försöker hitta lösningar med hjälp av dessa genom att göra en SWOT. Dessa förskolor är lite större förskolor med flera avdelningar. Förskolorna samarbetar mellan avdelningarna i den mån det går. Enligt pedagogerna är det bra då annan personal kan påpeka något som måste förbättras som avdelningens personal inte ser. Det finns ca 16 barn på avdelningen och det är 3 eller 4 personal på varje avdelning. Förskolepedagogerna har på dessa förskolor arbetat med att omvandla den pedagogiska dokumentationen till att göra förbättringar i verksamheten. Då pedagogerna delar in verksamheten i mindre delar såsom påklädnad, vila, mat och samling. De för då in vad som är bra och mindre bra i de olika delarna. Pedagogerna ser då om det måste förbättra något för att det ska fungera bättre, det förs då in i en SWOT för att dokumenteras även hinder för förbättring. Även dessa arbetslag har arbetat tillsammans olika lång tid, men de är välfungerande. SWOT-analys finns som bilaga 4. SWOT-analysen är dokumentet som förskolepedagogerna använder för att kartlägga det de ser i pedagogiska dokumentationen. Pedagogerna skriver då ner vad det finns för styrkor i det de gör, vad det finns för svagheter, möjligheter till förändring och vad det kan uppstå för hinder. De

olika förskolorna som går under kategori B kommer jag att döpa till B1 och B2, detta skriver jag tillexempel vid olika citat.

5. Teoretisk tolkning

Även om jag har gjort intervjuer på fem olika förskolor var det väldigt likartade svar. Ett exempel på detta är att de flesta pedagogerna svarade att de var positiva till dokumentationen även om det var mycket tidskrävande. Till viss del tror jag att deras upplevelser av att den pedagogiska dokumentationen är tidskrävande kan bero på att personalen är relativt ovan att föra dokumentation av barnens aktiviteter. Än mindre till att använda dokumentationen för att utveckla verksamheten. En av skillnaderna mellan de två olika typerna av förskolor var att de använde sig av olika sammanställnings-dokument för att sköta den pedagogiska sammanställnings-dokumentationen. Resultatet visar att den största delen av pedagogerna jag intervjuade inte använde dokumenten till att förändra verksamheten eller deras egna förhållningssätt. Den pedagogiska personalen ansåg att dokumentationen var viktig trots att de ansåg den vara tidskrävande och stal tid från planeringen.

Pedagogerna tittar även på olika saker tillexempel det enskilda barnets utveckling, barngruppens utveckling och hur barnen fungerar i verksamhetens olika miljöer. Vissa pedagoger dokumenterar enbart barngruppen och hur den fungerar.

”När jag dokumenterar med bilder ser jag på vad barnen i gruppen gör eller det enskilda barnet, jag dokumenterar även resultatet. Ibland blir det enbart bild på resultatet. Sedan sätter vi upp det i hallen.” (B2)

Detta för att visa föräldrarna vad som sker i barnens utveckling. En bild säger mer en tusen ord. Pedagogerna behöver då inte skriva några långa pedagogiska dokumentationer för att förklara barnens utveckling.

Andra pedagoger fokuserar mera på kollegors förhållningssätt och verksamhetens utformning.

”Jag dokumenterar genom att spela in eller tar kort på hur mina kollegor introducerar en uppgift för barnen och hur de agerar med barnen. Om de till exempel gör uppgiften åt barnen eller om de stimulerar barnen. Korten och kanske något citat från barnen/ pedagogerna sätter vi upp på avdelningen.” (A2)

Det som tydligt framgår i intervjuerna är vad pedagogerna visar upp för föräldrarna på förskolorna. Jag har även sett exempel på detta vid besöken på förskolorna.

Jag har gjort min egna tolkning av vad Lenz Taguchi skriver om Reggio Emilia nedan. Reggio Emilia är en pedagogik som även kallas för de 100- språkens pedagogik. Grunden är att barnen ska kunna och ha tillgång till att uttrycka sig hur de vill. Inom Reggio Emilia är dokumentationen ett arbetssätt som gör barn och vuxnas lärande i projekt synligt. Reggio Emilia använder pedagogisk dokumentation för att underlätta för pedagogerna att utvärdera, följa upp och utveckla det pedagogiska arbetet. Pedagogisk dokumentation kan också användas för att utveckla barns lärande och utforskande enligt Reggio Emilia. (Lenz Taguchi, 2013)

5.1. Sammanställning av resultat

Det finns viss skillnad på användningsområdet av dokumentation på förskolorna. Det finns både likheter och skillnader mellan förskoletyperna A och B i dokumentationen, då förskoletyp A använder sig av observationsschema och kvalitetsredovisning, medan förskoletyp B använder sig av SWOT-analys, för att kartlägga barnens och verksamhetens utveckling.

”Vi på förskolan tycker att det är krävande att fylla i en SWOT-analys efter som vi måste kolla vad som är svagheter och styrkor vid tillexempel blöjbytena. Oftast tycker vi i arbetslaget olika om vad som är styrkor och svagheter.” (B2)

Båda förskoletyperna använder sig av dokumentation för att kunna utveckla sin verksamhet. Båda typerna dokumenterar även vad för åtgärder de ska använda sig av för att kunna uppnå det önskade målet. Förskoleverksamheterna använder sig mestadels av att dokumentera med Ipad.

så vi kan ta kort eller filma när något händer.” (B1)

Personalen på förskolorna upplever att de lägger ner mycket tid på dokumentationen som de ibland inte har någon nytta av. Tiden skulle bättre behövas för att vara i barngruppen. Pedagogerna som använder dokumentationen för att kunna förändra verksamheten eller deras eget arbetssätt är positiva till att använda sig av pedagogisk dokumentation för att tidigt upptäcka brister i verksamheten och förändra den, dock upplever dessa pedagoger att de känner sig stressade när de ska sammanställa dokumentationen då de känner att de behövs i barngruppen, även om dokumentationen är viktigt.

”Det bästa enlig mig med den pedagogiska dokumentationen är att vi kan synliggöra det vi måste ändra på i verksamheten tidigt. Vi kan då ändra på just detta. Dock är det väldigt jobbigt och arbetskrävande att gå igenom all dokumentation. Vi i personalen har en stående punkt på våra möten vi har varje vecka. Därför tar det dagligen tid från barngruppen att dokumentera och sammanställa dagens dokumentation, men även på varje möte. Hade förskolan kunnat skulle vi vilja anställt en pedagog som kunde dokumentera och sammanställa allt vi får ihop varje vecka.” (A3)

Förskolepedagogerna på alla fem förskolor uttalar en stress med dokumentationen.

”Jag känner mig ofta att jag inte är tillräcklig för barnen och att jag inte finns där för barnen. Jag älskar jobbet och utbildade mig till förskolelärare eftersom jag älskar barn, inte för att jag vill lägga tid på att dokumentera. Det är stressande att aldrig känna sig tillräcklig för barnen, men chefen tjatar om att vi MÅSTE göra det.”(A2)

Förskolorna under kategori B fick jag svar på en följdfråga att de inte vill dokumentera kollegorna eller förskolans uppbyggnad.

”Jag vill inte dokumentera något som jag tycker mina kollegor gör fel eftersom då kan de ju bli sura om jag säger något. Det är inte roligt på jobbet om kollegorna är sura på mig. Och om jag dokumenterar hur miljöerna är på avdelningen och ser något fel då tar det ju tid och det blir bara jobbigt att rätta till det. Om jag måste flytta eller möblera om ett

rum så måste jag jobba över eller göra det typ när barnen sover, då är jag ju på rast.” (B2)

5.2. Analys

Jag har ställt förskolepedagogernas svar på frågorna mot varandra och jämfört. Jag tittade och lyssnade på det inspelade om det var något i svaren som liknade varandra och om det fanns några likheter och skillnader mellan svaren. Vid vissa tillfällen upplever pedagogerna att det är svårt att utveckla verksamheten med hjälp av den pedagogiska dokumentationen eftersom det är så väldigt mycket material som finns att tillgå. Pedagogerna är osäkra på vad och hur mycket de ska dokumentera, detta gör att det oftast blir en väldigt stor mängd dokumentation som de måste analysera.

”Det är svårt för mig och mina kollegor att veta vad som kommer att vara viktigt och betydelsefullt för vår utveckling av verksamheten. Därför dokumenterar vi lite av varje. Vilket gör att vi får väldigt mycket dokumentation att analysera. Man kan ju inte ta med allt!”(B1)

Detta har även mina intervjuade pedagoger berättat. Förskolepedagogerna som använder sig av kvalitetsrapporterna och observationsscheman berättar i stor utsträckning att de upplever dokumentationen som tidskrävande även om de endast använder sig av observationsschemat. De berättat att de upplever att de måste skriva ner och ta bilder på allt som händer för att de inte ska missa något. Detta kan man även läsa om i Skolinspektionens (2012:7) kvalitetsgranskningsrapport. Där kan man läsa om förskolelärare som är frustrerade och arbetslag som upplever att de inte riktigt vet vad som skall dokumenteras. Kvalitetsgranskningsrapporten visar att det finns mycket dokumentation som inte används regelbundet för att analysera vad som är bra och vilka delar som behöver utvecklas i förskolans verksamhet.

Palmer (2012) anser att det är den pedagogiska personalens språkliga beskrivning som har betydelse för hur barnens verksamhet kommer att gestalta sig. Eftersom kunskap utvecklas i skilda sammanhang blir de pedagogiska miljöerna extra betydelsefulla.

”Det är väsentligt för förskolechefen och förskolans personal att ställa sig frågor som: I vilka miljöer uppstår frågor om naturvetenskapliga fenomen? Vad behöver finnas i termer av utforskande material för att kunna undersöka volym och andra matematiska begrepp? Vilka miljöer och material väcker lust att utforska skriftspråket och lusten att läsa texter? Vilka miljöer och material främjar barns lek och skapande?”

(Palmer, 2012 sida 22) En pedagog sa vid intervjun att hon/ han:

”upplever att vid genomgång av dokumentationen kan man på ett tydligt sätt se barnens språkutveckling, då det är en lugnare miljö och på det sättet lättare att iaktta barnens lust allt lära.” (A1)

Pedagogerna kan tydligt se att barnens lust att lära har en viktig del i barnens utveckling. Nästan alla av pedagogerna upplever att de material som finns på barnens nivå, fångar barnens intressen. Det som de inte själva kan nå blir inte intressant och inte heller spontant. Barnen utvecklas då inte i att ta egna initiativ till den spontana inlärningen. Detta är något som Reggio Emilia förskolorna vill få fram hos alla barn, att de ska kunna uttrycka sig och använda det de vill spontant. Barnen måste ha tillgång till allt.

Detta gör det viktigt att presentera den pedagogiska dokumentationen på ett tydligt sätt, då förskolorna vill att föräldrar, förskolechefer och andra ska förstå barnens verksamhet i förskolan.

Förskolepedagogerna vet inte hur de ska omvandla den dokumentation eller den pedagogiska dokumentationen som pedagogerna skriver ner eller får i bilder. De vet alltså inte riktigt hur de verkligen ska göra med allt material pedagogerna får ihop eller hur de ska använda resultatet. Vad ska de utveckla i verksamheten och varför ska de göra det? Detta är något som pedagogerna frågor sig själva, kollegor och förskolecheferna rektorerna om, men ingen kan ge något ordentligt svar.

6. Slutsats och diskussion

Av de pedagoger som jag har intervjuat, har några svarat att de också dokumenterar verksamheten. Resultatet visar dock att det finns förskolor som inte dokumenterar verksamhetens uppbyggnad eller personalens förhållningssätt till barnen. Jag upplever att pedagogerna har svårt att upptäcka och finna sig i att verksamheten eller de själva måste ändra på sig, för att verksamheten ska fungera bättre. På de förskolor jag själv har arbetat eller gjort VFT och på de förskolor jag besökt vid mina intervjuer. Har jag upplevt att det finns många pedagoger som har lätt att gnälla och beklaga sig över att verksamheten inte fungerar, jag har även hört detta när jag har intervjuat pedagogerna till detta arbete. Pedagogerna har dock inte lätt att se sin egen del i det hela. De ser inte vad de kan göra för att utveckla verksamheten. Om förskolepedagogerna lägger mera tid på att dokumentera sitt eget förhållningssätt och verksamhetens betydelse för barnens utveckling, skulle enligt mig förskoleverksamheten fungera bättre. Då eftersom jag har fått egna upplevelser och även diskuterat med kollegor om att när vi synliggör våra arbetssätt ser vi olika förbättringsområden. Om detta då dokumenteras har pedagogerna ett större krav och behov att förbättra dessa områden och då inte bara strunta i dessa. De kan även gå tillbaka för att se vilken utveckling som har skett eftersom allt är dokumenterat, det kan på detta sätt bli lättare att utvärdera det förändrade arbetssättet. Även de förskolepedagogerna som tittar på detta när de dokumenterar säger att verksamheten fungerar bättre när de dokumenterar vad som måste förändras i deras och kollegornas arbetssätt.

När den reviderade läroplanen kom fick flera förskolor och pedagoger förståelse för att man inte ska dokumentera det enskilda barnets utveckling. Pedagogerna ska istället göra en pedagogisk dokumentation som har inflytande på barngruppen. Detta vill säga de ska dokumentera verksamhetens upplägg, pedagogernas barnsyn eller förhållningssätt till barnen och hur barngruppen fungerar och det som görs. Vecchi (2014) skriver om de pedagoger som hjälper barnen när de möter ett mindre hinder i verksamheten, alltid kommer att få se slutresultatet de vill ha, inte barnens egna påhittade resultat.

De pedagoger som istället har ett förhållningssätt att barnen ska lära sig något av lösningen och ska lära sig att tro på sin egen förmåga, måste även räkna med att det kan ta längre tid.

Jag uppfattar att flera pedagoger inte vill dokumentera så att de själva måste ändra sitt sätt eller verksamheten/förhållningssätt. Pedagogerna vill inte lägga ner tiden som behövs för att göra dessa förändringar. Dock upplever pedagogerna att inte den tiden finns i förskolan. När ett antal av pedagogerna är på arbetsplatsen ska de vara i barngruppen och det behövs, då det är stora barngrupper. Detta kan också vara en anledning varför det vanligen tas enbart några bilder på en planerad aktivitet, som sedan sätts upp på väggen. Detta ses då som den pedagogiska dokumentationen. Vem är denna dokumentation verkligen bra för? För vem görs den? Att dokumentera verksamheten och visa föräldrarna på vilket sätt vi arbetar på denna förskola för att hjälpa barnen att utvecklas och lära sig saker. Föräldrarna kan följa dokumentation på förskolans anslagstavla. Tyvärr tror jag inte att det är så många som gör det, då många hellre vill höra vad som gjorts den dagen av pedagogerna eller av barnen, om man överhuvudtaget vill veta vad som har hänt. Att ta dessa bilder och skriva en text till den är då en bortkastat tid som hellre skulle kunna läggas på att dokumentera pedagogernas barnsyn och förhållningsätt till barnen och om verksamhetens utformning är bra för just denna barngrupp.

Alla barngrupper är olika och har olika behov för tillfället detta betyder då att verksamheten måste kunna förändras. Läroplanen efter att den reviderades har gjort att flera pedagoger tänker på detta, men alla gör inte det. Det jag tror ännu är ett litet problem är att alla förskolor tolkar det olika. Läroplanen är öppen för att tolka fritt och detta kan också göra att många verksamheter också genomför sin pedagogiska dokumentation på olika sätt. Det kan vara en fördel för pedagogerna att en dokumentation kan göras på olika sätt. Detta då det inte står i läroplanen hur man ska använda och genomföra den pedagogiska dokumentationen. Pedagogerna tittar även på olika saker, till exempel det enskilda barnets utveckling, barngruppens utveckling och hur barnen fungerar i verksamhetens olika miljöer. Vissa pedagoger dokumenterar enbart hur barngruppen fungerar. Medan andra pedagoger har fokuserat på kollegors

förhållningssätt och verksamhetens utformning.

Detta har jag tydligt sett i mina intervjuer och när jag har sett vad förskolorna visar för föräldrarna, genom de olika svaren de har gett mig och vad de har presenterat på väggarna på förskolorna.

Kan de stora barngrupperna, få pedagoger och lite tid vara en stor orsak till att inte flera förskolor dokumenterar och använder den pedagogiska dokumentationen för att utvärdera verksamheten och pedagogernas arbete? Jag tror och har upplevt att så är fallet. Hur ska man då kunna få fler att använda dokumentationen för att utveckla arbetet på förskolan och av verksamheten? Det verkar inte riktigt funka med att förskolorna har en ansvarig för sammanställningen av dokumentationen. Jag tror på de förskolor som har gemensam planering på dagtid kan utnyttja tiden till att sammanställa den pedagogiska dokumentationen tillsammans. Om förskolorna har en fungerande verksamhet där personalen har liknande förhållningssätt till barnen kan det fungera bättre. ”När jag började jobba här hade vi pedagoger lite olika synsätt på barns lärande och vi hade även olika regler, detta gjorde barngruppen rörig. När vi fick lika synsätt och satte samma regler blev barngruppen mycket lugnare.” (A3) Pedagogerna blir då inte lika stressade. Detta har jag upplevt både när jag intervjuade pedagoger för detta arbete men även på en förskola där jag själv har arbetat.

En fungerande förskoleverksamhet gör att alla utvecklas och får det de behöver för att kunna skapa en bra utveckling. Den pedagogiska dokumentationen är viktig för att alla föräldrar, chefer och politiker skall förstå verksamheten på ett bättre sätt. Jag håller med Sparrman m.fl. om att den pedagogiska dokumentationen är viktig. Då många av politikerna och cheferna som bestämmer hur en förskola ska drivas och vara inte själva har arbetat med detta. En del föräldrar inte riktigt vet vad som händer på barnens förskola. Vissa chefer och politiker vet inte heller vad som händer och behövs i verksamheten för att det ska fungera. Det är lätt för de som inte vet hur det är i förskoleverksamheten att ha åsikter utan att veta hur det fungerar.

En förskolepedagog i min undersökning säger följande i min intervju:

"Jag tittar på hur barnen agerar och samspelar. Det beror lite på vad jag vill med dokumentationen också. Ibland kan gruppen vara orolig och då kan vi genomföra observationer på hur miljön fungerar och barngruppen i den." (B2) Detta hör ihop med det Palmer (2012) skriver om att pedagogerna måste lyssna på det som sägs och vad som händer. Denna förskolepedagog kan vid vissa dokumentationstillfällen se hur barnen fungerar i miljön och se hur den påverkar barngruppen.

Min förhoppning är att den pedagogiska dokumentationen kommer vara till stor nytt för förskolorna runt om i landet och på så sätt underlätta barnens utveckling.

6.1 Tabell över resultatet från intervjuerna

I tabellen som visas nedan har jag sammanställt hur många av förskolepedagogerna på varje avdelning, som arbetar aktivt med den pedagogiska dokumentationen.

1. Hur arbetar förskolepedagogerna med den pedagogiska dokumentationen?

”Jag tycker att en av de bästa med dokumentationen är att vi får diskutera och kan få se olika vinklar av samma situation och vi alla ser olika saker. Det lär vi oss mycket på. Dok är det tråkigt att inte vi alla i arbetslaget engagerar oss lika mycket, det blir jobbigare för oss andra. Tyvärr är det nog så på alla förskolor.” (A2)

I tabellen nedan visar hur förskolepedagogerna svarat på mina intervjufrågor då alla ha sina egna svar på frågeställning 2, har jag valt att skriva en sammanställning genom att visa i vilken utsträckning personalen använder den pedagogiska dokumentationen.

2. På vilket sätt användes den pedagogisk dokumentation för att utveckla verksamheten?

jnlr00 2016-7-25 15:18 Borttagen: 0 0,5 1 1,5 2 2,5 Frågeställning 1 A1 A2 A3 B1 B2

Förskolorna som har dokumenterat sedan höstterminens start är flitigare att göra daglig dokumentation. På Regio Emilia förskolorna där pedagogerna arbetat med dokumentation under flera år kände de inte samma behov att dokumentera varje dag. Där av visar tabellen en tydlig skillnad mellan förskolorna, när det gäller frekvensen av dokumentationen.

I denna tabell visar jag vem förskolepedagogerna tycker dokumentationen är till för.

3. Vem är dokumentationen till för? 0 0,5 1 1,5 2 2,5

Dagligen Någon gång/ vecka Sporadiskt

A1 A2 A3 B1 B2

”Vi får mycket stöd av vår rektor som vill att vi ska använda oss av dokumentationen varje dag. Hon uppmuntrar oss till att prova nya metoder.” (A3)

Flera av förskolepedagogerna (A1,A2 och A3) upplevde att det var lättare lättare att sätta sig in i den pedagogisk dokumentationen när de fick ett bra stöd av sin chef. Eftersom alla var nya med att börja med dokumentationen så kunde de diskutera hur de skulle gå till väga. Ett antal personalträffar har upptagits till att diskutera den pedagogiska dokumentationen.

Jag har även valt att sammanställa vilken/vilka metod förskolepedagogerna avvänder sig av när de dokumenterar. 0 0,5 1 1,5 2 2,5 3 3,5 4 4,5

Barn Pedagoger Föräldrar Verksamheten PoliFker

A1 A2 A3 B1 B2

Det ta cirkeldiagram visar att de flesta av förskolepedagogerna använder mer än ett sätt att göra den pedagogiska dokumentationen. Den förskolepedagog som använder diktafon tycker att det är ett bra hjälpmedel vid dokumentationen och på detta sätt gör det lättare att efter göra anteckningar om barnens utveckling.

7.Referenser

Dysthe, Olga, och Igland, Mari-Ann (2003). Vygotskji och sociokulturell teori. i O. Dysthe (red.), Dialog samspel och lärande. Lund: Studentlitteratur AB

Dokumenta+on

Egidius, Henry (2006). Att vara lärare i vår tid. Stockholm: Natur och Kultur Larsen, Ann Kristin (2009). Metod helt enkelt. Malmö: Gleerups utbildning AB Lenz Taguhchi, Hillevi (2013). Varför pedagogisk dokumentation?. Malmö: Gleerups utbildning AB

Lindgren, Anne-Li & Sparrman, Anna (2003) Om att bli dokumenterad. Etiska aspekter på förskolans arbete och dokumentation. Pedagogisk forskning i Sverige, årg.8 nr 1-2.

Lpfö 98 (rev.10)

Lökken, Gunvor, Haugen Synnöve, Röthle, Monika (2012). Småbarnspedagogik- Fenomenologiska och estetiska förhållningssätt. Stockholm: Liber AB

Niss, Gunilla & Söderström, Anna-Karin (2014). Små barn i förskolan: den viktiga vardagen och läroplanen. Lund: Studentlitteratur AB

Palmer, Anna (2012). Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan: pedagogisk dokumentation. Stockholm: Skolverket

Tillgänglig på internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2808

Vallberg Roth, Ann-Christine (2011). De yngre barnens läroplanshistoria. Lund: Studentlitteratur AB

Vecchi, Vea (2014). Blå cikoriablommor: Ateljén I Reggio Emilias pedagogiska verksamhet. Lund: Studentlitteratur AB

Vygotsky, L.S. 1978: Mind in society. The Development of Higher Psychological Processes

. M. Cole, V. John-Steiner, S. Scribner & E. Souberman (red): Cambridge, MA: Harvard University Press.

Åberg, Ann & Lenz Taguchi, Hillevi (2005). Lyssnandets pedagogik: etik och demokrati i pedagogiskt arbete. Stockholm: Liber

Åsén, Gunnar & Vallberg Roth, Ann- Christine (2013). Utvärdering i förskolan en forskningsöversikt. Johanneshov: MTM

https://www.skolinspektionen.se/globalassets/publikationssok/granskningsrapporter/kva litetsgranskningar/2012/forskolan-2/kvalgr-forskolan2-slutrapport.pdf

Bilaga 1 Intervjufrågor

Bilaga 2 Observationsschema Bilaga 3 Kvalitetsredovisning Bilaga 4 SWOT- analys

Bilaga 1

Intervjufrågor

3. Vilka dokumentationstekniker använder du? 4. Vilket efterarbete gör du med dokumentationen?

5. Hur mycket av din arbetstid går åt till att arbeta med dokumentation? 6. Vad använder du dokumentationen till?

7. Hur har ditt arbete förändrats sedan ni började med den pedagogiska dokumentationen? 8. Vilka tankar har du om pedagogisk dokumentation?

9. Har ni några gemensamma strategier när ni dokumenterar? I så fall, vilka? 10. Hur använder ni dokumentationen i avdelningens utvecklingsarbete?

Jag fick även använda mig av följdfrågor vid några enstaka tillfällen för att svaren skulle förtydligas.