Språkets betydelse i äldreomsorgen

Examensarbete i socialt arbete Malmö högskola

15 p Hälsa och samhälle

Hälsa och samhälle 27 december 2010

Språkets betydelse i

äldreomsorgen

Äldre invandrares

kommunikationsproblem i omsorgen

Amela Durdevic

Elvira Halilovic

Språkets betydelse i

äldreomsorgen

ÄLDRE INVANDRARES

KOMMUNIKATIONSPROBLEM I OMSORGEN

AMELA DURDEVIC

ELVIRA HALILOVIC

Durdevic, A. & Halilovic, E. Språkets betydelse i äldreomsorgen. Äldre

invandrares kommunikationsproblem i omsorgen. Examensarbete i socialt arbete

15 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för socialt arbete, 2010.

ABSTRACT

Problemformulering: Eftersom gruppen äldre invandrare är en växande grupp i

vårt samhälle, och många kommer från krigsdrabbade områdena och därmed med specifika upplevelser och erfarenheter, finner vi det både intressant och relevant att undersöka mötet mellan dem och den svensktalande hemtjänstpersonalen.

Syfte med denna undersökning är att studera hur äldre som inte behärskar det

svenska språket upplever omsorgen samt hur kommunikationssvårigheter påverkar den dagliga omvårdnaden. Syftet är också att undersöka om de äldres tidigare livserfarenheter har påverkat deras förutsättningar att lära sig det nya språket. Metod: Metoden i denna studie består av kvalitativa intervjuer. Sammanlagt intervjuades sex personer och samtliga respondenter är kvinnor.

Resultat: Resultaten av studien visar att respondenternas tidigare upplevelser har

haft påverkan på inlärningen av det svenska språket. Språket har stor betydelse under mötet mellan vårdtagare och vårdpersonal och när dessa två grupper inte talar samma språk blir arbetet svårare. Genom språksvårigheter kan det uppstå situationer som kan vara obekväma både för vårdtagaren och för vårdpersonal.

The importance of

language in the elderly

care

ELDERLY IMMIGRANTS COMMUNICATION

PROBLEMS IN CARE

AMELA DURDEVIC

ELVIRA HALILOVIC

Durdevic, A. & Halilovic, E. The importance of language in the elderly care. Elderly immigrants communication problems in care. Degree

project in Social work 15 p. Malmö University: Health and Society, 2010.

ABSTRACT

Problem: As the population of elderly immigrants are a growing group in the

society and many came from war-affected areas and therefore with special experiences, we find it both interesting and relevant to examine the meeting between them and the Swedish-speaking home care staff. Aim is to study how older people who do not master the Swedish language experience care and how communication difficulties affect the daily care. The aim is also to examine whether the life experiences of elderly have affected their ability to learn the new language. Method: The method of our study is selected interviews. A total of six people have been interviewedand all respondents are female. Results: The results of this study show that respondents' previous experiences had an impact on

learning of the Swedish language. The language is of great importance during the meeting between patients and home care staff, and when home care staff and patients do not speak the same language work becomes harder. Because of language difficulties, there may be situations that can be uncomfortable for both the elderly and for the home care staff.

Keywords: Elderly, immigrants, communication, language, life course and social service

Förord

Vi skulle vilja tacka alla respondenter som har ställt upp och besvarat

våra frågor. Era erfarenheter har inte endast berikat vårt arbete utan

även oss.

Vi vill också tacka arbetsledaren och samordnarna inom hemtjänsten

som hjälpte oss att komma i kontakt med respondenterna. Vidare vill

vi passa på att tacka vår handledare Pelle Hallstedt för alla

kommentarer och den hjälp som vi fått under arbetets gång.

Ett stort tack till er alla!

Malmö, december 2010

Amela och Elvira

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

DET SERBOKROATISKA SPRÅKET ... 8

METOD ... 9 KVALITTIVA INTERVJUER ...9 URVAL ...9 GENOMFÖRANDE ... 10 DATAANALYS ... 10 METODDISKUSSION ... 11 ETISKA ÖVERVÄGANDE ... 12

KORT PRESENTATION AV INTERVJUPERSONER ... 12

TEORETISKA UTGÅNGSPUNKT ... 13 KOMMUNIKATION ... 13 BEMÖTANDE ... 15 OMSORG ... 16 LIVSLOPPSPERSPEKTIVET ... 16 TIDIGARE FORSKNING ... 17 VAD ÄR OMSORG ... 17 BEMÖTANDE ... 19 KOMMUNIKATION OCH SPRÅK ... 20

RESULTAT OCH ANALYS ... 20

LIVET DÅ OCH NU ... 21

”ATT GE OCH TA” ... 24

VÅRDMÖTEN ... 26

SPRÅK, ÄNDA VÄGEN TILL KOMMUNIKATION? ... 30

SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION ... 34

REFERENSER ... 37

Inledning

”På ditt eget språk kan du säga vad du vill, på ett främmande språk

bara det du kan”

Okänd

Under den senaste tiden har man inom forskningen ägnat ett allt större intresse åt tvärkulturella möten inom äldreomsorgen, framför allt har man intresserat sig mycket för själva mötet mellan äldre invandrare och svensktalande personal. Det är mycket vanligt att det är just bristande språkkunskaper som pekas ut som de äldre invandrarnas största problem i mötet med svensk offentlig omsorg (Ronström, 1996).

I boken Vem ska ta hand om de gamla invandrarna? påpekar Ronström att invandrare har generellt sämre hälsa än svenskar, har lägre arbetsinkomst och sämre bostadsförhållanden, vilket hårdast drabbar just de äldre invandrarna. På grund av invandrares generellt sämre hälsa och levnadsvillkor bör man räkna med att de ”behöver vård och omsorg i tidigare ålder än svenskar”. Bristande

svenskkunskaper ger de äldre invandrarna sämre förutsättningar att få sina röster hörda och få hjälp av samhället i allmänhet (Ronström, 1996). De bristande svenskkunskaperna försvårar särskilt kommunikationen i mötet mellan

vårdpersonal och de äldre. Torres och Magnússon menar att det kan bli svårt för personalen att ge den äldre det där lilla extra, då möjligheten till småprat inte finns. Språksvårigheterna kan ta mycket tid och det kan leda till att personalen kan få känslor av skuld, otillräcklighet och oro över att kvaliteten i omsorgen blir sämre. Äldre personer med invandrarbakgrund som inte kan det svenska språket blir å andra sidan mer beroende av sina anhöriga än äldre som behärskar språket (Torres och Magnússon, 2010).

Eftersom gruppen äldre invandrare är en växande grupp i vårt samhälle, och eftersom många av dem kommer från krigsdrabbade områden och därmed med specifika upplevelser och erfarenheter, finner vi det både intressant och relevant att undersöka själva mötet mellan dem och den svensktalande

hemtjänstpersonalen.

Problemformulering

Under 1990-talet gällde diskussionen inte enbart om att antalet äldre ständigt ökade i vårt samhälle utan även om att antalet äldre med invandrarbakgrund också ökade (Lill, 2005).

En tiondel av Sverige äldrebefolkning är född i ett annat land. Dessa personer har invandrat hit under olika perioder av sitt liv. En del är redan gamla och

hjälpbehövande när de anländer, så kallade sent i livet invandrare, medan andra har kommit hit som unga eller medelålders och har åldrats i Sverige. Därmed varierar även deras kunskaper i svenska. Även med denna grova kategorisering kan man dra slutsatsen att äldre invandrares förutsättningar och villkor skiljer sig åt, och att deras ålderdom och behov av vård och omsorg skiljer sig från varandra.

”ordinarie”, svenska äldreomsorgen och vården som erbjuds. Det är svårt att bedriva bra vård och omsorg om personalen och de äldre inte har ett gemensamt språk. Det finns risk för missförstånd, otillräckliga och felaktiga diagnoser och sämre vård och omsorg (Torres och Magnússon 2010).

Enligt rapporten från Statens offentliga utredningar (SOU 1997:76) Invandrare i

vård och omsorg – en fråga om bemötande av äldre finns det omkring 110 000

äldre personer som är födda i andra länder. Vidare konstateras i rapporten att äldre invandrare är underrepresenterade både bland dem som har hemtjänst och dem som bor i särskilda boendeformer. Frågan är om detta beror på

kommunikationssvårigheter eller eventuella kulturella skillnader. Parallellt med detta har äldre omsorgen förändrats.

Under hela 1900- talet ända fram till början av 1950-talet bestod den offentliga äldreomsorgen i Sverige enbart av institutionsvård. Det fanns ingen offentlig hembaserad äldreomsorg i Sverige före 1950. Den första hembaserade

verksamheten startade 1950 i Uppsala med hjälp av Röda Korset. Verksamheten spreds snabbt över landet, och redan 1952 fanns hemhjälp för gamla i 300

kommuner. Hjälpen organiserades på olika sätt i olika delar av landet. Ibland helt av frivilliga organisationer, ibland helt av kommunen och ibland i form av

samarbete mellan kommunen och de ideella organisationerna. Under 1960-talet förändrades samarbete mellan kommunerna och de ideella organisationerna på så sätt att kommunerna blev dominerande organisatören. Verksamheten

organiserades på så sätt att t ex. hemmafruar och medelålders kvinnor utan småbarn rekryterades. Det sattes inga utbildningskrav på det nya yrket som på de flesta håll kom att kallas ”hemsamarit”(Eliasson, 1995).

Vid början av 1970-talet började myndigheterna uppmärksamma att kostnaderna i statsbudgeten har ökat på grund av den snabba tillväxten av hemtjänsten. Detta ledde till att kommunerna bestämde sig för att införa organisationsförändringar på så sätt att Servicehusen började byggas. Organisationsmodellen Servicehus hämtades från sjukvården. Under 1980-talet ökade oro hos myndigheterna när det gällde att rekrytera tillräckligt med personal. Yrket ansågs inte tillräckligt

attraktivt för yngre människor och den sedvanliga rekryteringsbasen (medelålders hemmafruarna) var nästan borta. Då bestämde myndigheterna att höja yrkets status och hemsamariten blev vårdbiträde (Eliasson, 1995).

Vården och omsorgen om äldre i Sverige genomgick under 1990-talet stora förändringar. Förändringarna skedde mot bakgrund av flera faktorer. En av faktorerna var att antalet äldre personer i befolkningen ökade. Åldersgruppen 80 år och äldre ökade med 17 % mellan åren 1990 och 1998. Vidare ökade

efterfrågan på omsorgen vilket ledde till att kommunerna tvingades införa ännu fler förändringar. Ett exempel på en sådan förändring rörde hemtjänsten och innebar att service gavs till de mest vårdbehövande. Under 1990-talet

uppmuntrade staten även konkurrensutsättning av äldreomsorgen. De alternativa driftsformerna i ledning av privata företag och friviliga organisationer ökade också i omfattning (Ingvad, 2003).

I sin bok Omvårdnad i ett mångkulturellt samhälle skriver Hanssen att

kommunikationsproblem begränsar omsorgstagarens möjligheter att förmedla sina tankar och känslor till omgivningen. För en omsorgstagare som inte behärskar det aktuella språket eller känner till hur sjukvården fungerar kan mötet med

vårdpersonalen bli förvirrande och upprörande. Största barriären mellan den äldre invandraren och vård och omsorgen anses vara just språksvårigheter. På grund av språksvårigheter finns det en risk att de äldre invandrare inte får den vård och omsorg som de behöver (Hanssen, 2007).

Syfte

Syftet med denna studie är att undersöka hur äldre som inte behärskar det svenska språket upplever omsorgen och bemötande samt vilka kommunikationssvårigheter det finns i deras relation. Vidare är syftet att jämföra de äldres tidigare

livserfarenheter och hur dessa påverkat förutsättningarna att lära sig det nya språket.

Studiens syfte kommer att uppnås utifrån tidigare livserfarenheter, omsorg, bemötande och språksvårigheter.

Frågeställningar

Vad beror kommunikationsproblem på?

I vilka situationer är kommunikationssvårigheterna mest tydliga?

Vilken betydelse har bemötande i omsorgssituationen?

Hur ser kommunikationen ut i ett vanligt möte mellan omsorgstagare och vårdpersonal?

Vilken betydelse har kommunikation för att bygga upp relation till vårdpersonalen?

Centrala begrepp

Hemtjänst

Hemtjänsten är en offentlig verksamhet som till övervägande del finansieras genom skatten. Verksamhetens huvudsakliga uppgift är att tillhandahålla, organisera och praktiskt utföra den hjälp och det stöd människor behöver, när de av olika anledningar själva inte klarar sina vardagliga sysslor(Nordström, 2000) Hemtjänst är samlingsbeteckning för både hemhjälp och andra insatser (t.ex. trygghetslarm eller matdistribution) för människor som bor i servicehus såväl som i ”vanliga” bostäder (Szebehely, 1995).

Äldre invandrare

Äldre invandrare presenteras i litteraturen ofta som en grupp. I själva verket består äldre invandrare av olika subgrupper, bland annat de som emigrerade i barndomen och växte upp i det nya landet, de som emigrerade som unga och åldrades i det nya landet och de som emigrerade i hög ålder. Dessa grupper har olika

förutsättningar som är av stor betydelse för deras anpassning i det nya landet, deras upplevelse av ålderdomen, hälsa och sjukdom samt deras behov och förväntningar på vård och omsorg (Heikkilä i Torres och Magnússon, 2010).

Omsorgstagare

Omsorgstagare är de personer som efter biståndsbeslut är berättigade till hemtjänst. Det kan vara äldre personer som av åldersskäl inte själva klarar sin vardag, eller barn och vuxna med funktionsnedsättning eller psykiskt och fysiskt sjuka. Det som förenar dessa personer är att de inte klarar av sin vardag på egen hand. Omsorgstagarnas intresse kan sägas vara att utifrån sina egna personliga behov och villkor ”få sin vardag att fungera så normalt som möjligt” (Nordström, 2000).

Det serbokroatiska språket

Blomqvist och Teleman skriver att språket används som ett av flera kriterier på

nationell eller etnisk tillhörighet. De som talar ett visst språk förstår varandra och

kan med språkets hjälp skapa en gemenskap. Då språket används som tecken på nationell tillhörighet har det fått en social betydelse: Det markerar gränsen mellan de som ingår i den nationella gruppen och de som inte gör det. Språket kan också utnyttjas som en barriär mot kommunikation, ett hinder mellan människor. I det före detta Jugoslavien har det serbokroatiska språket kommit att användas i alla dessa tre funktioner (Blomqvist och Teleman, 2000).

Det serbokroatiska språket tillhör den sydslaviska språkstammen och började skapas under 1830-talet. Tanken på ett gemensamt sydslaviskt språk som förvaltningsspråk van genklang under 1830- och 40-talen i de sydslaviska områdena. I så väl Kroatien och Serbien som i de slovenska områdena talades flera dialekter. Den första uppgiften var därför att det språk som skulle utgöra det gemensamma kommunikationsinstrumentet för befolkningen fick samma

språkregler (Blomqvist och Teleman, 2000).

Under 1980-talet kom partier som hade olika nationella program till makten i alla jugoslaviska delrepubliker. Dessa olika nationella program innehöll även olika syn på det gemensamma språket. I början av 1990-talet bröt ut krig i Jugoslavien och landet upplöstes i ett antal nya stater. Samtidigt formulerades krav om att de olika staterna som uppstådd efter Jugoslaviens sönderfall skulle ha sitt eget språk (Blomqvist och Teleman, 2000).

Språket som förut var sammanhållande band mellan folken hade blivit en barriär, där en serb i Kroatien som pratade serbiska tvingades välja mellan att uppfattas som förrädare av Serbien i fall han anammade det nya språket, kroatiska, eller som fiende till Kroatien i fall han fortsatte att prata serbiska. Språket upphörde därmed att fungera som neutralt kommunikationsmedel (Blomqvist och Teleman, 2000).

Kriget i förna Jugoslavien har upphört 1995 och Jugoslavien splittrades då till 5 olika stater, Slovenien, Kroatien, Bosnien och Hercegovina, Serbien och

Montenegro och Makedonien. Officiellt språk innan kriget i förna Jugoslavien var serbokroatiska men efter kriget började användas bosniska, kroatiska och

serbiska, dvs. ”olika” språk i de olika staterna. Skillnaderna i språket är minimala och folk kan lätt kommunicera även om de talar olika språk/dialekter.

Metod

Som metod för vår studie har vi valt att använda oss av kvalitativa intervjuer eftersom vi vill belysa de intervjuades egna upplevelser i samband med fenomenet som vi valde att undersöka.

För att kunna svara på våra frågeställningar samt uppfylla vårt syfte har vi valt att göra sex intervjuer med äldre kvinnor från före detta Jugoslavien. Våra intervjuer är halvstrukturerade och intervjufrågor är av inledande karaktär.

Halvstrukturerade intervju innebär att den omfattar en rad teman och forslag till relevanta frågor. På samma gång finns det möjlighet att göra förändringar vad gäller frågornas form om det behövs för att följa upp svaren från de intervjuade (Kvale, 2009).

Kvalitativa intervjuer

”Den kvalitativa intervjun är en unik, känslig och kraftfull metod för att fånga erfarenheter och innebörder ur undersökningspersonernas vardagsvärld. Genom intervjun kan de förmedla sin situation till andra ur ett eget perspektiv och med egna ord.” (Kvale, 1997, s 70)

Grundtanken för den kvalitativa forskningsintervjun är intervjupersonens livsvärld och hennes relation till den. Målet är att förstå och beskriva de centrala teman som intervjuade upplever och förhåller sig till. Den kvalitativa forskningsintervjun är ämnesorienterad vilket innebär att två personer talar om ett ämne som de båda har intresse av. Den resulterande intervjun kan sedan analyseras med hänsyn till antingen den livsvärld som skildras av personen eller den person som beskriver sin livsvärld (Kvale, 1997).

Kvale skriver också att forskningsintervjun innebär ett utbyte av synpunkter samt ett samspel mellan två personer. I den situationen påverkar intervjuaren och den intervjuade varandra ömsesidigt. Själva intervjusituationen kan för båda parter kännetecknas av positiva känslor, som till exempel ömsesidig respekt.

Intervjuaren bör tänka på den mellanmänskliga dynamiken och ta hänsyn till den i intervjusituationen och den kommande analysen av intervjun (Kvale, 1997).

Urval

Eftersom vårt syfte är att undersöka och belysa äldre invandrares upplevelser av omsorgen samt hur händelser som de var med om innan de kom till Sverige har påverkat deras motivation och förutsättningar att lära sig språket intervjuade vi sex personer som får daglig hjälp från hemtjänst.

Vi gjorde ett strategiskt urval när det var dags att välja respondenter. Fokus i urvalet låg inte på alla individer med utländsk härkomst, utan endast på individer som ursprungligen kommer från före detta Jugoslavien. Personerna i urvalet är äldre än 65 år. Ett av skälen till avgränsningen gällande ursprunget är att vi som är intervjupersoner också härstammar från före detta Jugoslavien och följaktligen delar samma språk. Avsikten med avgränsningen var primärt att underlätta intervjugången. Intervjuerna kunde därmed genomföras på respondenternas modersmål.

Urvalskategorier gällande respondenterna var att dessa:  skulle komma från före detta Jugoslavien  ska ha kommit till Sverige under 1990-talet  skulle vara äldre än 65 år

 skulle ha daglig hjälp från hemtjänsten  skulle inte kunna tala svenska

Genomförande

För att samla in materialet till studien användes databaser vid Malmö högskolans samt Orkanens bibliotek. Databaserna var Libris samt Malmö högskolans egen databas.

Respondenterna kontaktades via hemtjänstens anställda, verksamhetschefen och samordnarna. Via telefon tillfrågades sammanlagt åtta personer om medverkan. Två av de tillfrågade avböjde sin medverkan. Samtliga respondenterna var kvinnor. Det att alla respondenter är kvinnor beror på rena slumpen.

Informationen om hur undersökningen skulle gå till gavs också via telefonkontakt. Förutsättningarna för respondenternas deltagande var dels att deltagandet är frivilligt dels att de kan välja att avsluta deltagandet när de vill. Vidare skulle deras identitet skyddas genom användning av fiktiva namn. I samtal med respondenterna bestämdes också att alla intervjuer skulle genomföras i deras hemmiljö. Detta skulle ske bl.a. på grund av deras olika sjukdomsproblematik. Intervjuerna varade drygt en timme. Besöket hos samtliga respondenterna började med en fika. I början handlade samtalet kring vardagliga saker som inte tydligt svarade på syftet med studien men däremot bidrog det till en mer avslappnad atmosfär. Efter detta styrdes samtalet mot sitt syfte då respondenterna

informerades återigen om skälen och bakgrunden med undersökningen.

Intervjuernas upplägg gjordes med hänsyn till att få spontana och mer utvecklade redogörelse av respondenterna. Skälet var att den typen av redogörelse borde ge en nyanserad och mer komplett bild av respondenternas villkor dvs. när

intervjupersonerna får tala fritt och ”från hjärtat”. Med anledning av detta fick respondenterna ett antal inledande frågor som angav samtalsinriktningen med utöver det fick de prata fritt.

Intervjuerna började med att frågor om deras bakgrund och livet innan de kom till Sverige. Frågor om deras ankomst till Sverige och livet i det nya landet ställdes också. Därefter gick samtalet över till att gälla deras nuvarande situation dvs. beroendet av daglig omvårdnad.

Dataanalys

Det genomfördes två intervjuer per dag och under intervjugången förde vi båda intervjuare anteckningar. Efter varje intervju sammanställdes dessa och en jämförelse mellan det insamlade materialet gjordes. Eftersom intervjuerna genomfördes på respondenternas och intervjuernas modersmål gjordes även

anteckningarna på detta. Efter att ha genomfort alla intervjuer översattes materialet till svenska.

För bearbetning av den insamlade data användes metoden med öppen kodning enligt Grundand teori. Metoden med öppen kodning är en ” process som går ut på att bryta ner, studera, jämföra, konceptualisera, och kategorisera data.” (Bryman, 2002, s. 377).

Bearbetning av det insamlade materialet gjordes vid flertal tillfällen vilket innebar bl.a. genomläsning flera gånger. Bearbetningen innebar också strukturering av grundtankar i form av koder, som beskrev huvudsakligt innehåll av det insamlade materialet. Olika koder som togs fram fördes samman till olika kategorier vilka i sin tur bildade teman. Under varje tema som presenteras i resultatet användes intervjupersonernas egna utryck i form av citat.

Metoddiskussion

I denna studie valde vi kvalitativ metod bl.a. därför att vi ville veta hur

intervjupersonerna resonerar och därmed få en helhetsbild av deras självupplevda kontakt och relation till hemtjänsten. Därtill gav det kvalitativa metoden möjlighet att undersöka bakgrundsorsaker till de äldres relation till hemtjänsten genom berättelserna om hur livet var innan de kom till Sverige.

Under intervjuerna visade intervjupersonerna större intresse av att berätta om sina tidigare upplevelser dvs. livet i hemlandet. Intervjupersonerna ville också berätta om hur livet var i början när de kom till Sverige. Däremot var de mindre

intresserade av att fördjupa sig kring frågor om språk- och

kommunikationssvårigheter vid den dagliga omsorgen. Med anledning av detta och under vissa delar av samtalet ställde vi ett antal följdfrågor som särskilt belyser språk- och kommunikationssvårigheter.

Eftersom alla intervjuer gjordes på intervjupersonernas modersmål skapade det vissa svårigheter vid översättning. Översättningen gjordes med målet att bevara innebörden i deras berättelser vilket i sin tur krävde mycket tid och kraft.

En av våra intervjuer genomfördes med hjälp av intervjupersonens make då själva intervjupersonen på grund av sin sjukdomsbild stundtals blev trött.

Hur vet man att informanten talar sanning? Det är en mycket viktig fråga när man använder sig av intervjudata. När intervjun handlar om faktiska frågor är det möjligt att forskaren gör kontroller för att se om det som informanten uppger kan bekräftas av andra källor och människor (Denscombe, 2009). Eftersom de

genomförda intervjuerna handlar om intervjuades egna uppfattningar, känslor och erfarenheter är det mycket svårare att göra kontroller. Det finns inget absolut sätt att verifiera vad någon berättar för en om sina tankar och känslor. En annan fråga som kan ställas är i fall intervjupersonen skulle kunna ha olika anledningar att inte vara sanningsenlig. Intervjuerna genomfördes med kodade namn samt på

intervjupersonernas modersmål. Den första åtgärden bidrar till anonymitet vilket ger intervjupersonen möjlighet att tala fritt. Den andra åtgärden bidrar till en bättre kommunikation med intervjupersonen och bör också bidra till större förtroende mellan den som intervjuar och intervjupersonen.

Etiska övervägande

Föreställningen om ”etik” är nära kopplad till föreställningen om moral. Ordet etik härleder sig från grekiskans ethos, som betyder en persons karaktär eller läggning medan ordet moral härleder sig från latinets moralis, som betyder uppträdande eller karaktär. Etiken gäller det system av moraliska principer som hjälper individerna att bedöma sina handlingar som riktiga eller felaktiga, bra eller dåliga. På en praktisk nivå handlar det om vad vi bör göra och vad vi inte bör göra (Denscombe, 2004).

Enligt vetenskapsrådet finns det fyra grundläggande krav som måste uppfyllas vid veteskapliga studier (Vetenskapsrådet, 2009). De fyra krav är:

 Informationskrav: Det innebär att forskaren måste informera de berörda människorna om forskningens syfte och vilka villkor gäller för deras deltagande. Forskaren bör upplysa om att deltagandet är frivilligt och om att de har rätt att avbryta sin medverkan.

 Samtyckeskravet: Det innebär att de som deltar i undersökningen själva har rätt att bestämma över sitt deltagande. Forskaren bör inhämta uppgiftslämnarens och undersökningsdeltagarens samtycke. Om

undersökningspersonerna vill avbryta sin medverkan får de inte då utsättas för påtryckning och påverkan.

 Nyttjandekravet: Uppgifter insamlade om enskilda personer får endast användas för forskningsändamål. Detta innebär bl.a. att man inte får använda insamlade data om medverkade i forskningen kommersiellt.  Konfidentialitetskravet: Det innebär att alla uppgifter om de medverkande

i undersökningen måste vara konfidentiella och personuppgifterna förvaras på ett sätt som obehöriga inte kan ta del av dem. Denna fråga har nära samband med frågan om offentlighet och sekretess också.

Innan intervjuerna inleddes informerades alla intervjupersoner om syftet med undersökningen. Därefter gav intervjupersonerna sitt samtycke till att vara med i en sådan undersökning. Samtycket gavs först muntligt via telefon och sedan bekräftades även skriftligt vid det första besöket. Intervjupersonerna fick också genomgång av metodiken för undersökningen dvs. att materialet endast skulle användas inom denna undersökning och att alla personliga uppgifter och deras identitet kommer att skyddas.

Kort presentation av intervjupersoner

Samtliga intervjupersoner är kvinnor. Alla utom en (Ana som är från Kroatien) kommer från Bosnien och Hercegovina. Samtliga har flytt kriget under åren 1992-1995.

Esma är en 75 år. Hon kom till Sverige år 1993 tillsammans med sin make, två

barn och barnbarn. Maken dog några år efter ankomsten. Idag lever Esma ensam i en tvårumslägenhet. Hon började få hjälp från hemtjänst för fyra år sedan efter att ha drabbats av en stroke.

Eva är 67 år gammal. Hon kom till Sverige 1994. Hon är änka sedan många år

tillbaka. Hennes make försvann i kriget och förs fortfarande som försvunnen i statistiken. Eva har ett barn och två barnbarn som också bor i Sverige. Hon har hemtjänst sedan två år tillbaka. Beslutet om hemtjänst grundas på hennes hjärtproblem.

Sara är 72 år gammal. Hon kom till Sverige tillsammans med sin familj 1992.

Sara bor tillsammans med sin make och har hjälp från hemtjänst sedan ett år tillbaka på grund av stroke. Hennes barn och barnbarn bor också i Sverige.

Ana kommer från Kroatien och är 66 år gammal. Hon flydde till Sverige 1994.

Hon kom ensam. Ana är änka sedan 30 år tillbaka och har tre söner. En av dem bor i Sverige.

Zana är 69 år gammal och kom till Sverige tillsammans med sin bror år 1993.

Zana har aldrig varit gift. Hon har bott hemma med sina sjuka föräldrar som hon också tog hand om. Sex månader efter sin vistelse här i Sverige fick hon

bestående ryggskador efter att ha trillat. Sedan dess sitter Zana i rullstol och är beroende av hjälp från hemtjänsten.

Aida är 75 år gammal och kom till Sverige år 1995. Aida var fånge i en

koncentrationslägger. Eftersom alla fångar var tvungna att sova ute oavsett vädret fick hon bestående lungskador och är nu beroende av syrgas. Hon släpptes fri efter en månad och därefter var tvungen att fly till Kroatien där hon under en kortare tid vistades i en flyktingförläggning. Till slut kom hon till Sverige eftersom hennes barn redan bodde här.

Teoretiska utgångspunkter

I detta avsnitt kommer vi att redovisa teoretiska utgångspunkter och begrepp. Denna del tillsammans med avsnittet rörande forskning kommer att användas för analys av det insamlade datamaterialet.

Kommunikation

Fossum menar att kommunikation kan innebära överföring av information, men även avse transport av personer eller varor. Det är det förstnämnda som vi tänker på när begreppet används i vården. Det kan hävdas att kommunikation är

nödvändig och kanske till och med livsnödvändig inom vården (Fossum, 2007). Kommunikation kan aldrig separeras från den sociala, historiska och kulturella kontext som utgör ramarna för interaktionen. Innanför dessa ramar tolkar parterna budskapets innebörd. Man kan säga att vi ser världen genom personliga glasögon. Ju större skillnaden är mellan de kommunicerande parternas kultur, bakgrunds kunskaper och ideologi desto svårare blir kommunikationen. Detta kan vara fallet när en person från en etnisk minoritet kommer i kontakt med den skandinaviska sjukvården. Om personen inte kan språket och hur sjukvården fungerar kan mötet bli besvärligt. Förutom missförstånd och osäkerhet från båda sidor

(omsorgstagarens och vårdarbetarens) kan det hända att omsorgstagaren blir socialt isolerad. Förmågan att använda språket betyder mycket för ens identitet. Individens självbild hotas om det finns en brist på ett gemensamt språk. En

negativ självbild och inre otrygghet påverkar förmågan att hantera stress och förändringar vilket i sin tur har negativ påverkan på både den psykiska och fysiska hälsan. Inte minst gäller detta äldre människor (Hanssen, 2007).

Enligt Fossum handlar kommunikation dels om det verbala uttrycket men även om kroppsspråk (Fossum, 2007). Det icke-verbala är en viktig del av människors kommunikation, tankar, känslor och upplevelser avspeglas i de kroppsliga uttryck som förmedlas tillsammans med talat språk. Med språkets hjälp kan vi dela våra tankar med andra, men vi kan också genom gester förstå varandras känslor. Kroppshållning, rörelser, gester, kroppsställning och mimik är grundläggande former av icke-verbala uttryck (Waldemarson, 2007). Det är inte säkert att gester och andra icke-verbala uttryck har samma betydelse i olika kulturer. Därför finns det en risk att misstolka det som sker på det icke-verbala planet (Hanssen, 2007). Syftena med den icke-verbala kommunikationen är bland annat att den:

- ersätter verbal kommunikation i situationer då det är omöjligt eller olämpligt att prata

- uttrycker känslor - definierar relationer

- visar avsikter, attityder och värderingar

Med icke-verbal kommunikation påverkas våra självbilder. Det som handlar om vår person och vår identitet kommunicerar vi främst genom icke-verbala uttryck. Dessa utryck reflekterar vad vi tänker, känner och vill (Waldemarson, 2007). Hanssen skriver att det finns tre huvudorsaker till kommunikationsproblem mellan omsorgstagare och vårdarbetare som är från olika kulturer. Den första är att

parterna inte talar samma språk. I sådana situationer behövs en tolk. Andra orsaken är att parterna talar samma språk, men att de inte använder samma symboler. Med en symbol menar Hanssen ett föremål eller ett tecken som uttrycker något viktigt som är förståeligt för en viss grupp människor.

Omsorgstagaren och vårdarbetaren kan kanske tala samma språk, men de kan ge orden olika symboliska betydelser. Det kan skapa svårigheter att förstå varandra och ta tid att avslöja problemet, eftersom båda parter talar om samma sak. Exempelvis ordet ”snål” betyder i vissa delar av Norge ”konstig”, i andra delar betyder det ”trevlig”, och på svenska betyder det ”girig”. Den tredje orsaken är att omsorgstagaren delvis behärskar vårdarbetarens språk, men inte kan nyanser i det. I detta fall har kommunikationsproblem samband med individens förmåga att nyansera sig. Om man delvis behärskar ett språk saknar man möjligheter att förmedla sina känslor och tankar med ord. Det kan även hända att personen

översätter sitt modersmål ordgrant och exakt till det nya språket vilket kan leda till uttalsmässiga och grammatiska fel. Risken med det är att den vuxne behandlas som barn inom vården vilket kan göra att dörren till en god kommunikation stängs. Vidare skriver Hanssen att vårdarbetarna behöver vara bättre på att

anpassa sitt språk efter omsorgstagarens kunskapsnivå. Personalen avstår ofta från professionella tolktjänster, istället utnyttjas okvalificerad tolk som t.ex. en

familjemedlem eller vän. Det har sina nackdelar p.g.a. att outbildade tolkar inte kan översätta medicinska begrepp och inte översätter allt som sägs (Hanssen, 2007).

Bemötande

Begreppet bemötande definieras enligt Nationalencyklopedins ordbok (2000) med: ”uppträda mot”. Innebörden av begreppet visar på dess konkreta och relationella karaktär då bemötande inte kan förekoma utanför sociala relationer. Det måste finnas någon att bemöta, uppträda mot och någon som tar emot. Om bemötande ska vara gott eller inte beror på hur det upplevs, vilket ännu mera fokuserar dess relationella karaktär (Croona, 2003).

Gott bemötande enligt Croona består av ett samlingsbegrepp av olika

benämningar av det goda bemötande som allmänheten och vårdsökande förväntar sig av de professionella inom vården. Det goda bemötandes handlingar kan ses som handlingar som med etiska kvaliteter är tänkta att åstadkomma något positivt i relationen med de vårdsökande (Croona, 2003).

En annan definition av bemötande är att det är ett mellanmänskligt samspel som handlar om den inställning som personer har till varandra och hur det visar sig i ord, handling, gester, etc. Olika miljöaspekter, tidigare personernas erfarenheter och den aktuella situationen påverkar mötet. Bemötande omfattar också frågor som rör möten mellan några personer i enskildas hem eller i vårdens och omsorgens olika miljöer (SOU 1997:51).

Vidare påpekar rapporten ”att respektera någon människas värde innebär att man alltid och under alla förhållanden betraktar och behandlar människan som den hon är i sig och inte i egenskap av det hon har eller gör. Människovärdet innebär att alla människor har vissa fundamentala rättigheter (rätt till liv, frihet, personlig säkerhet och ett värdigt liv) som skall respekteras och att i dessa avseenden är ingen förmer än någon annan.” (SOU, 1997:51, s. 53) Detta är en grund för utveckling av ett gott bemötande med respekt för äldres trygghet,

självbestämmande, integritet och värdighet (SOU, 1997:51). Självbestämmande/autonomi

Ordet autonomi kommer från grekiska ”autonomia” som betyder självständighet och oberoende. När det handlar om omsorgen är den bara moralisk och

ansvarsfull om den ges med full respekt för den äldres autonomi, vilket innebär att människan har rätt att själv bestämma över sitt liv (Roos, 2010).

Trygghet

Uttrycket trygghet används ofta i samband med välfärd. Med trygghet avses inte endast trygghet som en mental egenskap hos den enskilde. Det handlar också om samhälleliga system och förhållanden som allmän sjukvård och socialförsäkringar eller att det finns möjligheter till ett försörjningsstöd så att medborgare kan försörja sig i tillfälliga eller permanenta krislägen. Förekomsten av en välutvecklad vård och omsorg är av stor betydelse för att ge trygghet under åldrandet. Ekonomisk trygghet anger främst en (minimi)garanti av ekonomiska resurser (SOU, 2003:91).

Integritet

Med integritet avses att varje människa har rätt att bli behandlad med respekt för sin identitet och egenart när det gäller värderingar livsåskådning och den egna kroppen (Roos, 2010).

Värdighet

Begreppet värdighet ligger nära begreppet respekt. Inom äldreomsorgen uppfattas ofta begreppet värdighet som att ha respekt för den äldres vilja och att utgå från hennes behov. Detta är grunden för en god omsorg (Roos, 2010).

Enligt Roos är ett gott bemötande förutsättning för god omsorg. Det handlar om att bekräfta den äldre och att vara lyhörd och tolka den äldres kroppsspråk och signaler i mötet. Varje individ upplever sin situation annorlunda. En av

förutsättningar för ett gott bemötande är att kunna förstå vad den äldre behöver. I omsorgssituationer kan ibland vara svårt att förstå vad den äldre behöver, speciellt gäller det i mötet med de äldre som har kommunikationssvårigheter på grund av språket. Om den äldre upplever att omsorgsgivaren inte förstår henne/honom leder det till en känsla att inte bli tagen på alvar och att inte bli betraktad som en värdig person. Brist på förståelse innebär en kränkning av den äldre som människa (Roos, 2010).

Omsorg

Omsorg är ett emotionellt, relationellt arbete som utförs för människor som inte själva kan klara sin vardag på ett tillfredsställande sätt. På grund av det kräver omsorgsarbetet empati, inlevelse förmåga och förmågan att ha omsorgstagarens behov i centrum (Wreder, 2005).

För att få förståelse varför människor hjälper varandra över generationsgränser kan den sociala utbytesteorin bidra med svar. På vilket sätt omsorg och hjälp mellan olika generationer utformar sig förklarar teorin genom att anta att det är fråga om en slags transaktion, där både hjälpgivarna och hjälptagarna har något att erbjuda varandra. På det sättet är samspelet i relationen central. Utifrån hypotesen ”att ge och ta” granskas olika former av interaktion, med hänsyn till vad och vilka som ingår, vad motiven för interaktionen är och hur påverkas

interaktionsmöjligheter för äldre på grund av förändrade omständigheter. Grundtanken med teorin är att omsorgen baseras på att både hjälpgivare och omsorgstagaren får ut något av relationen. Vinsten kan exempelvis vara en känsla av tillfredställelse. Vidare menar Wreder att transaktionen inte behöver gå jämnt upp, dvs. en part kan ge mer än han/hon får tillbaka, men någon form av utbyte måste ändå finnas. (Wreder, 2005)

Livsloppsperspektivet

Alla händelser i vårt liv som t.ex. var vi föddes, om och när vi gifte oss, vår utbildning, social situation, mm. har påverkan på vårt åldrande. I boken Vem ska

ta hand om de gamla invandrarna skriver Ronström att gamla människors liv,

deras fysiska, psykiska, sociala och kulturella resurser kan inte separeras från deras tidigare liv och studeras som något separat. Livet ska uppfattas som en utvecklingsprocess i vilken ålderdomen är den sista fasen, dvs. att vara gammal är en oundviklig följd av att ha varit yngre. Därför anser Ronström att svaret på frågor om varför de äldre är som de är måste sökas i deras tidigare liv. Perspektivet kan förklara många av de svårigheter som uppstår i relationerna mellan olika generationer och mellan människor med utländsk bakgrund. Livsloppsteorin har sin utgångspunkt i individen. Oavsett hur lika människor är lever de inte likadana liv. Vidar menar Ronström att även om livsloppsteorin har utgångspunkt i individen kan livsloppsidén tillämpas till hela kollektiv av

människor, till exempel till etniska grupper. Genom en sådan tolkning kan livsloppsteorin förenas till en idé om gruppers positiva åldrande. En vanlig hypotes i forskningen om äldre invandrare är att god ålderdom uppnås om de äldre får möjlighet att behålla inrotade livsmönster dvs. genom att fortsätta att ”ha sin kultur”. Det bästa sättet att ombesörja detta enligt Ronström är att ha

kunskaper och respekt för de äldres kultur och dess utmärkande drag (Ronström, 1996).

I sin bok Omvårdnad i ett mångkulturellt samhälle skriver Hanssen att oavsett var man kommer ifrån har man med sig ”bagage” präglat av utbildning, personliga erfarenheter, värderingar, klasstillhörighet som hör till ens kultur eller livssyn. Hur mycket man är motiverad att anamma den nya kulturen samt lära sig det nya språket beror på personen och dennes upplevelser och erfarenheter (Hanssen, 2007) .

Andersson diskuterar i sin bok Ålderism om åldersnorm och övergångar. Enligt Andersson innebär åldersnorm en allmän uppfattning om den typiska åldern då individer närmar sig vissa roller under övergångar och livsloppet. Vidare skriver Andersson att ålderdomen kan vara ett exempel på hur man i ett samhälle

igenkänner ett livslopp som påverkas av olika livsperioder eller livsfaser. Allt som händer under en livsperiod kan påverka individens framtid, ett exempel kan vara flytten till ett främmande land (Andersson, 2008).

Tidigare forskning

Huvudsakliga innehållet i detta avsnitt rör tidigare forskning och studier inom ämnet. Forskningsrönen och slutsatserna som presenteras nedan kommer att ligga till grund för vidare analys av det materialet och de resultaten som vår studie har kartlagt.

Vad är omsorg?

Omsorg

”Långt inne i språket, sju röster innanför den röst som vi tror vi känner finns det ord som är så känsliga att vi skälver där vi brukar dem

Som när en fågel, med lätta vingar snuddar över en mun som försöker att rycka upp själva sorgen med roten genom att säga de allra enklaste sakerna…”

(Stein Mehren 1994)

Dikten av Stein Mehren handlar, som titeln säger, om omsorg. Dikten beskriver omsorgen som: närhet till sig själv, till egna känslor, reaktioner, viljan att fokusera på motparten. Dikten handlar också om kommunikation, att finna ord som bygger broar till andra, som övervinner sorg och isolering.

Tom och Hilde Eide skriver att omsorgen om andra är ett överordnat värde i arbete inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården och en grundläggande förutsättning för professionell, stödjande kommunikation. Med begreppet ”omsorg” menas ofta omtänksamhet, att bekymra sig för eller bry sig om någon (Eide & Eide, 2006). Szebehely och Eliasson-Lappalainen skriver att ordet omsorg avser att beskriva ett omhändertagande som omfattar människans hela

livssituation och markera att hjälpen syftar till att skapa drägliga livsvillkor utifrån den enskildes förutsättningar, oberoende av vad som kan betraktas som normallt eller friskt (Szebehely och Eliasson-Lappalainen, 1998).

I sin avhandling Omsorg och relationer beskriver Bengt Ingvad vad

omsorgsarbetet i den äldres hem innebär. Enligt Ingvad omsorgsarbete i den äldres hem innebär ett målinriktat arbete som ska utföras. Den äldre och

vårdbiträdet samarbetar mer eller mindre och samordnar sina handlingar kring de uppgifterna arbetet innehåller. Vidare skriver Ingvad att det kan handla om att förflytta sig i bostaden, delge varandra tankar som led i en problemlösning och förbereda gemensamma handlingar. Omsorgsarbetet handlar även om att prata med varandra, lyssna, ta del av och trösta (Ingvad, 2003).

Omsorgsperspektivet enligt Stina Johansson betonar att människor är förbundna med varandra i ett nätverk av relationer och att de ska ta ansvar för egna och andras behov. Det centrala är att förhållningsätt som innebär att hysa omsorg, vara empatiskt, engagerad och känna ansvar. Att kommunicera och bevara mänskliga band, utan att därför offra sin egen integritet är väsentligt (Johansson, 2010). Viktiga honnörsord för samhällets omsorg och service till äldre är enligt Ekblad, Janson och Svensson är utförmat utifrån det svenska sättet att se på ålderdom, hjälpbehov, generationer och familjemönster. Dessa synsätt och värderingar stämmer inte alltid överens med de äldre invandrarnas behov och önskemål. De flesta äldre invandrare har vuxit upp i en kultur där det är självklart att barn tar hand om sina gamla föräldrar. Många behåller den inställningen, men tvingas inse att barnen har påverkats av andra tankar och normer. När det gäller svensk

familjemönster skriver Allwood och Franzén att man inte förlitar sig på att barnen ska ta hand om gamla föräldrar. I Sverige har familjens sociala ansvar avlastats genom olika samhälleliga institutioner (Allwood och Franzén, 2000).

Margaretha Herrman skriver att varje tidepok bär sina speciella kulturmönster i vilket också ingår ansvar när det gäller omsorgen om de gamla i Sverige. Herrman gör en skillnad mellan fyra olika ansvarssystem som kan identifieras i förflutna: släktens vård, familjens vård, kollektivets vård och egen vård. Vården av äldre kan ses som oförändrad period med samma kulturmönster från tidigt medeltid till 1800-talets mitt. Principen var att de äldre när de blir sjuka skulle vårdas av de som skulle ärva dem. Lagstiftningen reglerade tidigt samband mellan vårdansvar och arvsrätt. En skillnad fanns mellan de som bodde i byarna och i städerna. För de som bodde i städerna fanns en möjlighet att göra ett regelrätt köp av vård genom förskottsinbetalning i form av en gåva i egendom. Det vanligaste sättet var att barnen, arvingarna, som stod närmast i ansvar vårdade sina gamla föräldrar. Vidare skriver Herrman att denna ansvarsstruktur bröts år 1956. Den tradition som gällde vård av äldre var kvar genom sekler och utvecklades till det kända

undantagssystemet: De äldre överlät gården på ett av barnen mot att få bostad, mat och viss arbetshjälp. Den undantagssituationen var definitivt inte en tid av

gemenskap utan också en tid av konflikter mellan generationerna. Under

medeltiden förekom en viss institutionsvård, kyrkan hade upprättat hospital för de som inte kunde vårdas i hemmet. Till exempel på grund av smittsjukdomar. När det kollektiva ansvaret för äldre bröts upp på grund av industrialismen byggdes fattigstugor och utövande av vård i fattigstugor blev ett nytt kulturmönster, vanligast i södra och östra Sverige. Det kollektiva ansvaret för de äldre har

förutsättning för egen vård är att den äldre personen har ekonomiska resurser, som pension. Pensionsreform som kom år 1913 kan ses som det första steget i ett nytt kulturmönster. Utbyggnaden av pensionssystemet och ekonomisk oberoende har gett de äldre möjligheterna att själva bestämma över sitt liv tills deras vårdbehov blev stor (Ahlman, Eriksson, Gustavsson, Herrman och Söderhamn, 1995) Herrman menar att ända in på 1940-talet styrdes man av traditionella samlevnadsmönster inom familjeinstitutionen. Förändrade ekonomiska och sociala villkor i samhället lede till boendemässigt oberoende mellan

generationerna (Ahlman, Eriksson, Gustavsson, Herrman och Söderhamn, 1995). Enligt Herrman har hemhjälpen idag övertagit en del av det som familjen gjorde tidigare. I dagens samhälle kan de äldre få omsorgsinsatser i det egna boendet, denna lösning ger oftare en högre omsorgsnivå. Omsorgsinsatser som samhället har att erbjuda idag har ökat de äldres valfrihet och minskat beroendet av anhöriga (Ahlman, Eriksson, Gustavsson, Herman och Söderhamn, 1995).

Lena Dahl påpekar att många av våra invandrare kommer från länder där vård och omsorg om de äldre tillhör familjens förpliktelser. Att de äldre bor med barn och övrig släkt är mycket vanligare i före detta Jugoslavien än i Sverige. Detta är kulturellt men även ekonomiskt förutsatt då pensionssystemet i före detta

Jugoslavien inte motsvarade det systemet vi har i Sverige. En del äldre har ingen pension alls och på grund av det blir helt beroende av anhöriga. I före detta Jugoslavien finns servicehus för äldre men efterson anhöriga har en moralisk förpliktelse att ta hand om sina gamla förknippas det ofta med skam om de äldre behöver flytta till servicehus. Servicehus är i första hand för äldre som inte har nära anhöriga att bo hos. En del invandrare har enligt Dahl tagit hit gamla föräldrar då dessa blivit ensamma och inte klarat sig själva i hemlandet. När de äldre inte orkar ta hand om sig själva då förväntar de sig att barnen ska ställa upp och ta hand om dem (Dahl, 1987).

Bemötande

I dagligt tal är bemötande ett uttryck för hur någon uppträder eller uppför sig mot någon annan person. Det är ett mellanmänskligt samspel som handlar om den inställning som personer har till varandra och hur denna visar sig i ord, gester, handling osv. Den aktuella situationen, dvs. olika miljöaspekter, påverkar mötet liksom personernas tidigare erfarenheter och de förväntningar som kan finnas just inför ett visst möte (SOU 1997:51).

En grundförutsättning för ett bra bemötande mellan omsorgstagare och

vårdpersonal är ömsesidig respekt för varandra, dvs. att de lyssnar på varandra och har förmåga att förstå varandra. Vårdpersonalens respekt för omsorgstagaren och omtanke i bemötandet tillförsäkrar de vårdsökande trygghet. Det är under själva mötet mellan omsorgstagare och vårdpersonal som upplevelsen av personlig kontakt, bemötande och förståelse blir som mest tydlig. För att uppnå bäst effekt och nytta ska fokus ligga på omsorgstagarens behov. En omsorgstagare som bemöts med respekt, förståelse och intresse upplever ökad säkerhet och blir mer villig att berätta om sin verkliga situation. Grundläggande krav vid

bemötande av äldre är integritet, respekt för självbestämmande och trygghet. Ett möte mellan omsorgstagare och vårdgivare kan bli krävande om omsorgstagaren har någon form av brister i kommunikation. I ett sådant möte har vårdgivarens

verbala och icke verbala kommunikation en stor betydelse för hur omsorgstagaren väljer att öppet berätta om eller dölja sin situation. Varje möte mellan de kan ses som en utmaning för vårdgivaren eftersom det är viktigt att omsorgstagaren uppfattar sig själv som en värdefull person (Kum Yeo, 2003).

Kommunikation och språk

Vad vi än gör i livet, vilka vi än lever ihop med, vilka arbeten vi än har och vilken utbildning vi än skaffar oss, måste vi ju ständigt kommunicera och samspela med andra människor. Ordet ”kommunikation” kommer från latinets ”communicare”, som betyder att något ska bli gemensamt (avsikter och tankeinnehåll). Det innebär att vi både meddelar och delar med oss av något; upplevelser, handlingar, känslor och värderingar.

Med språk och kommunikation får vi möjlighet att möta andra människor, men på sätt och viss att möta oss själva (Waldemarsson och Nilsson, 2007).

Linda Lill skriver att kärnan i mötet mellan omsorgstagare och vårdgivare är kommunikationen, både den verbala och den kroppsliga. Vidare skriver Lill att det kan uppstå situationer som inte är tillfredställande vare sig för omsorgstagaren eller vårdgivaren om den verbala kommunikationen inte fungerar. När

vårdpersonal och omsorgstagare inte talar samma språk blir arbetet svårare eftersom det gör det svårare för de äldre att utrycka sina behov (Lill, 2005). Ett språk är enligt Blomqvist och Teleman det kommunikationsinstrumentet som karakteriserar människan. Vi föds med beredskapen att lära oss ett språk; det är med språket vi meddelar oss med varandra, formulerar ståndpunkter och argumenterar mot andras ståndpunkter (Blomqvist och Teleman, 2000). Det är genom språket som vi människor skappar sammanhang, gemenskap, kunskap och förståelse men också skillnader, ordning, tankemönster och system för livsåskådning. Det är i samtal och interaktion med andra som vi blir till som sociala varelser. Med språket, samtalen och interaktionerna som verktyg kan vi begreppsliggöra och värdera vår verklighet. Ord kan få flera betydelser, både på ett pragmatiskt och på ett symboliskt plan. Språket skapar attityder och

beteendemönster, regler och normer, roller och hierarkier och därmed våra sociala identiteter, eftersom språkliga interaktioner skapar maktrelationer. I

omsorgsarbetet där vårdpersonal och omsorgstagaren inte kan varandras språk fungerar kropparna som enda vägen till kommunikation (Torres och Magnússon, 2010).

Resultat och analys

I resultat- och analysavsnittet kommer vi att redogöra för datamaterialet som har samlats in. Detta kommer vi att göra genom att använda oss av de teman som vi har berört i vårt syfte. Efter varje temaresultat kommer en analys av det att göras.

Livet då och nu

Tidigare livserfarenheter

Intervjuerna inleddes kronologiskt dvs. med att respondenterna fick berätta om livet innan de kom till Sverige. Detta bl.a. för att få bättre förståelse för våra respondenters nuvarande livssituation. Samtliga respondenter inledde med att berätta om sin familjesituation.

Ana berättar att hon gifte sig när hon var 22 år gammal. Hennes man och hon bodde på landet. Hennes man har arbetat och varit försörjare av familjen medan Ana var hemmafru. De har tre söner. Hennes man omkom i en olycka när han var 38 år gammal. Hon blev änka i 36 årsålder. Vidare berättar Ana att det var

besvärligt att vara ensam med tre små barn, men hon är tacksam för hjälpen som hon har fått av sina anhöriga då hon behövde det.

Saras liv skiljer sig något från Anas, hon berättar:

”Min man och jag träffades på universitet, jag läste till ekonom och han till

civilingenjör. Vi gifte oss efter utbildningen, och jobbade båda två. Efter några år fick vi två barn, en son och en dotter. Vi bodde i en stor stad och levde bra. Vi hade många vänner som vi ofta brukade umgås med. Både min man och jag var aktiva i olika föreningar. Vi reste också ganska mycket tillsammans med våra barn.”

På samma fråga svarar Zana lite sorgsen:

”Jag bodde med mina föräldrar i en liten by. Jag påbörjade min

gymnasieutbildning när min mamma blev mycket sjuk och då fick jag hoppa av skolan och ta hand om henne. Sen blev pappa också sjuk, och någon var tvungen att hjälpa till hemma. Där vi bodde fanns det ingen hjälp som man kunde få, som här i Sverige. Eftersom mina bröder redan var gifta och flyttade hemifrån var det bara jag kvar. Jag gifte mig aldrig.”

Så fort vi började prata om respondenternas tidigare liv i hemlandet var det uppenbart att de förknippar hemlandet med känslan av trygghet och

sammanhörighet men att deras känslor varierar beroende på vilket ämne som tas upp.

På frågan om arbetslivet i hemlandet börjar Esma berätta medan hennes ansikte lyste upp:

”Ah, det var tider. Jag började arbeta direkt efter avslutad gymnasieutbildning.

Jag jobbade som försäljare i ett stort varuhus och trivdes jättebra med mitt jobb och mina arbetskollegor. ”

Då gjorde Esma en paus innan hon fortsatte med lite alvarigare ton: ”Man gjorde nytta. Nu lever jag ett annat liv, titta på mig nu.”

Eva har också varit yrkesverksam i hemlandet. Hon och hennes man arbetade i en stor textilfabrik. Hon berättar att det inte var lätt och att hon hade ett tungt jobb

men det viktigaste för henne var att kunna försörja sig. Hon uppger att det kändes bra att vara ekonomiskt oberoende. Eva har alltid velat läsa på universitet men hennes föräldrar har inte haft råd för det. Därför har Eva och hennes man arbetat hårt för att kunna skapa möjlighet för deras dotter att utbilda sig.

Till skillnad från Eva och Esma berättade Aida att hon inte har varit ute i

arbetslivet. Efter avlutad gymnasieutbildning gifte hon sig och skaffade barn. Hon var hemmafru. De bodde på landet och hennes man var jordbrukare. Aida ångrar inte att hon inte har arbetat och säger:

”Sedan jag var liten har jag alltid drömt om livet på landet, som hemmafru. Min

mamma har varit hemmafru. Jag tycker om att pyssla, ta hand om hemmet och laga mat. Mina barn fick alltid varm och färsklagad mat när de kom hem från skolan.”

Resultaten visar att respondenternas liv i Sverige inte ser ut på samma sätt som det gjorde i hemlandet. Ingen av våra respondenter behärskar det svenska språket. På frågan varför förklarar en av respondenterna det med att hon har genomgått så mycket sedan kriget i Bosnien började. Från att förlora sitt hem och sina anhöriga till att hon var, precis som alla andra i liknande situation, tvungen att förlora flera år av sitt liv i olika flyktingförläggningar i Sverige.

”Vi blev utslängda från vårt hem och med en väska i handen flydde vi till Sverige,

till friheten men också till ovissheten. Att lära sig språket var inte det första som vi tänkte på. Flera år spenderade vi i olika flyktingförläggningar ovetande om vad som kommer att hända med oss. När vi till slut fick en fast punkt, fick en lägenhet och var ekonomiskt trygga då började vi att bearbeta allt som har hänt oss. Vi orkade inte med mycket, det var svårt att koncentrera sig. Sen kom sjukdomar.” (Sara)

Samtliga respondenter har liknande berättelser om livet under kriget. Alla fick lämna sina hem och sina nära och kära. På vägen till friheten fick de uppleva och vara vittne till förödelser och hemskheter. En av våra respondenter var fånge i ett läger. Hon berättar att det var bara kvinnor och barn i lägret. De fick sova ute en hel månad. Vidare berättar hon att det var värst på nätterna då soldaterna kom och tog med sig yngre kvinnor vilka de tog tillbaka nästa dag, på morgonen.

”Ingen av de unga kvinnorna som fördes bort berättade om det som hände, men vi alla viste. Det var höst då och det regnade ofta. Det var hemskt att sova ute. Jag kommer ihåg det som om det var igår, att vi försökte ligga så nära varandra som möjligt för att värma oss. Jag tänker fortfarande på det.” (Aida)

Aida var 60 år gammal när hon kom till Sverige. Hon berättade att alla hade möjlighet att gå till skolan och lära sig svenska om man ville men att hon själv inte kände någon motivation. Hon hade ingen vilja eller ork. Aida har sina barn nära sig som hjälper henne.

Analys

Alla händelser i vårt liv som t.ex. vart vi föddes, om och när vi gifte oss, vår utbildning, social situation, osv. har påverkan på vårt åldrande. Enligt Ronström måste svaret på frågor om varför de äldre är som de är sökas i deras tidigare liv

(Ronström, 1996). Oavsett var man kommer ifrån har man med sig ”bagage” präglat av utbildning, personliga erfarenheter, värderingar, klasstillhörighet som hör till ens kultur eller livssyn (Hanssen, 2005).

Kopplar man ovanstående till vårt resultat kan man se att tre av våra respondenter har varit yrkesverksamma och tre har varit hemmafruar. Deras uppväxt har haft påverkan på val som de har gjort senare i vuxenålder. Vissa av dem hade inte samma möjligheter och förutsättningar som andra, främst beroende på familjens ekonomiska situation men också på familjens förväntningar. Nu när de ser tillbaka på sina liv är våra respondenter för det mesta nöjda med det livet som de levt i sitt hemland. Däremot är de inte lika nöjda med sitt liv här i Sverige. Alla våra

respondenter är tacksamma för det som de har fått, som till exempel en ekonomisk trygghet och boendetrygghet. Å andra sidan känner de att de inte kan ge något tillbaka till samhället. Främst eftersom de kom till Sverige sent i livet och har inte jobbat.

Magnússon skriver att de äldre flyktingarna är ekonomiskt svaga grupper. Med det menar han att de som kom till Sverige sent i livet har i regel inte arbetat utan levt på olika former av bidrag. Ju senare i livet en person har kommit till Sverige, desto mer sannolikt är de att personen är dåligt integrerat i samhället (Magnússon, 2002).

Hanssen menar att immigration i sig är en besvärlig händelse. Det finns olika anledningar till att man lämnar sitt hemland. Vårt resultat visar att våra

respondenter har varit tvungna att lämna hemlandet på grund av ett krig. När man lämnar sitt hem skiljer man sig från allt som är känt och kärt. Hanssen skriver:

”Man skiljer sig från hemlandets kultur och natur, från färger och lukter, från vänner, släktingar och välbekanta ansikten och från egendom, social status och inarbetade roller.” (Hanssen 2005, s. 17).

Utifrån vårt resultat kan vi se att alla respondenterna befinner sig i liknande situation. De har förlorat sina hem, allt som de har arbetat för och skiljt sig från sina släktingar och vänner. De lämnade allt bakom sig och flydde till ett nytt och främmande land för att börja om från början. Enligt Hanssen kan känslan av förlust eller längtan leda till starka sorgereaktioner och själva

immigrationsprocessen blir som ett krisförlopp.

Invandrare som tvingas fly till ett land med främmande språk och kultur befinner sig i en ”mittemellanposition”(Ekblad, Svensson, Janson, 1996). Hur mycket man är motiverad att anamma den nya kulturen samt lära sig det nya språket beror på personen och deras upplevelser och erfarenheter (Hanssen, 2005). I studiens resultat framkommer att det som alla våra respondenter bland annat har

gemensamt är att de inte behärskar det svenska språket. Enligt dem beror det på olika faktorer. I själva början av ankomsten var de placerade i olika

flyktingförläggningar i några år. Där hade de ingen möjlighet att lära sig språket eftersom de inte visste om de kommer att få stanna i Sverige eller bli skickade tillbaka till hemlandet. När de till slut fick uppehållstillstånd var de redan i relativt hög ålder och besvärades av olika hälsoproblem. Alla respondenter berättar att de mådde dåligt psykiskt på grund av allt som de fick uppleva i kriget. Trots att de har fått hjälp med de ekonomiska och fysiska behoven känner de att de inte har fått så mycket hjälp med de psykosociala behoven.

Ur vårt resultat framgår inte att respondenternas förmåga att lära sig det nya språket har påverkats av deras barndom, klasstillhörighet, utbildning eller social status. Vissa av respondenterna var högutbildade medan andra hade lägre utbildning. Vissa arbetade och andra var hemmafruar. Trots att de har levt olika liv i hemlandet skiljer sig inte deras livsbana markant här i Sverige. Ingen av dem har lärt sig svenska och ingen av dem har arbetat sedan de kom till Sverige. Däremot visar resultaten av intervjuerna att krigsupplevelser, intervjupersonernas höga ålder samt asylprocessen har påverkat dem både psykiskt och fysiskt. Detta har enligt respondenterna påverkat deras förmåga samt motivation att lära sig det svenska språket.

”Att ge och ta”

Omsorg

Resultat av denna studie visar att respondenterna kom i kontakt med den svenska äldreomsorgen först då deras anhöriga inte kunde tillgodose deras behov. I de flesta fall har anhöriga fått information av sjukhuspersonal om vilka möjligheter det finns att få hjälp.

En av respondenterna kom i kontakt med hemtjänsten kort efter ankomsten till Sverige. Efter att ha råkat ut för en olycka fick hon bestående ryggskada vilket gjorde att hon blev rollstolsbunden. Hon fick information om hemtjänsten i samband med sin sjukhusvistelse. Alla samtal gick via anhöriga.

”Jag var 52 år gammal när jag kom till Sverige och då behövde jag ingen hjälp. Jag skadade min rygg när jag trillade. Efter operationen berättade läkare att jag kommer att sitta i rollstol. Jag har min bror, men eftersom han också är sjuk kunde han inte hjälpa mig. De på sjukhuset förklarade för mig att det finns hjälp att få i hemmet. Jag viste inte vad det innebar eftersom i vårt land fanns det ingen hemtjänst.” (Zana)

Sara lever tillsammans med sin make. Hon fick en stroke för ca ett år sedan. Sedan dess behöver hon hjälp med sin omvårdnad dagligen.

”Jag fick stroke och blev förlamad i min vänstra sida. Som följd av stroken fick jag även problem med tal. I början tog min man och mina barn hand om mig men eftersom jag behöver mycket hjälp fick vi ta emot assistans från hemtjänsten.”

På frågan vad de tycker om svensk vård och omsorg svarar några av

respondenterna att de är glada och tacksamma att det finns hjälp att få. Utan den hjälpen skulle de inte kunna bo kvar i hemmet.

Ana berättar att hennes barn inte har tid att ställa upp med allt hon behöver eftersom de har sitt eget hem och sin familj att sköta. Aida tänker likadant och tycker att det känns bra att det finns hemtjänst. Hon skulle inte vilja att hennes barn sköter hennes personliga hygien.

Vid förfrågan om hur de upplever relation med hemtjänstpersonal visar vårt resultat att samtliga respondenter upplever att deras relation med personal är bra trots kommunikationsproblem De äldre önskar att situationen var annorlunda och

att de kunde skapa en närmare relation med personalen vilket möjligtvis skulle underlätta omsorgsrelationen.

”Hemtjänst är bra, de flickorna som kommer är snälla men det är svårt när man inte kan prata med varandra. Jag önskar att jag kunde bjuda de på kaffe ibland. Det är mycket lättare när någon som förstår mig kommer” (Eva)

”Eftersom jag är sjuk och orkeslös upplever jag att det är svårt att få den hjälp som jag behöver eftersom vi förstår inte varandra. Jag får hjälp med den fysiska men å andra sidan känner jag inte att jag får något ut ur vår relation när det gäller det sociala.” (Esma)

Alla respondenter upplever språksvårigheter som ett hinder när det gäller att få omsorg som de verkligen behöver. En av saker som särskild anges som viktigt av respondenterna är att personalen är van vid dem. De upplevde det som jobbigt när någon ny person kommer eftersom de måste återigen visa var saker och ting finns.

”När det kommer någon ny måste jag hjälpa till och visa var allting ligger. Ibland är det svårt på grund av min sjukdom. Det känns jobbigt att inte kunna förstå varandra.”(Zana)

Analys

Lill menar att äldre personer med invandrarbakgrund som inte kan det svenska språket är mer beroende av sina anhöriga än de äldre som behärskar språket (Lill i Torres och Magnússon, 2010). Respondenterna berättar att de är mycket beroende av sina anhöriga. Det är de som hjälper till, bland annat med läkarbesök, räkningar och alla kontakt med myndigheter. Det var genom anhöriga som de kom i kontakt med hemtjänsten.

Samtliga respondenter kommer från ett land där välfärdssystemet är inte uppbyggt på samma sätt som i Sverige. Enligt Dahl är det vanligt i den före detta

Jugoslavien att barnen tar hand om sina gamla och sjuka föräldrar (Dahl, 1987). Resultaten visar att respondenterna inte visste vad hemtjänst innebär och vad den har att erbjuda. Äldreomsorg i det före detta Jugoslavien ser inte ut på samma sätt som här i Sverige. På den Bosniska regeringens hemsida finns rapport från 2007 om äldreomsorg. Rapporten tittar inte på äldreomsorg i stort utan nämner mest äldreboende. I rapporten framgår att det finns äldreboende i tre stora städer med sammanlagt 800 platser (IBHI-BiH, 2009). Detta kan ge en indikation om att äldreomsorgen inte är uppbyggd på samma sätt som i Sverige och att de äldre inte har lika stort utbud av tjänster. Enligt Szebehely är hemtjänsten i Sverige en del av den generella välfärdspolitiken, även om hjälpen är behovsprövad. Om behovet finns så finns också rätten att oavsett inkomst och närhet till anhöriga få den hjälp som behövs för att man ska kunna bo kvar hemma (Szebehely och Eliasson-Lappalainen, 1998).

Ingvad skriver i sin bok Omsorg och relationer att omsorgen i grunden består av ett mentalt, manuellt och emotionellt arbete. Det manuella arbetet innehåller de praktiska hushållssysslorna och den personliga omsorgen. I det mentala arbetet ingår planering och organisering för att möta omsorgstagarens behov. Det emotionella arbetet består av att prata med varandra, lyssna på omsorgstagaren, försöka trösta och uppmuntra (Ingvad, 2003). Enligt Roos handlar den