Malmö högskola
Lärarutbildningen
Barn Unga Samhälle
Examensarbete
15 högskolepoäng
Konsten att använda en leksak
Barn och pedagogers olika förhållningssätt till vissa leksaker
The art of using a toy
Children’s and pedagogues' different attitudes towards certain toys
Jenny Nilsson
Lärarexamen 210hp
Barndoms- och ungdomsvetenskap 2009-01-18
Examinator: Torsten Janson Handledare: Sara Berglund
Abstract
Nilsson, Jenny (2008) Konsten att använda en leksak – Barn och pedagogers olika
förhållningssätt till vissa leksaker. . Malmö: Lärarutbildningen, Malmö högskola.
Examensarbetet handlar om olika föreställningar mellan pedagoger och barn och på vilket sätt barnen leker med vissa leksaker. Syftet med arbetet är att få syn på olikheter eller likheter mellan vad pedagoger förväntar sig att leksakerna ska användas till och hur de faktiskt leks med av barnen. De tre frågor som arbetet har utgått från är: Hur ser
barnen och pedagogerna på de utvalda leksakerna och deras användning? Skiljer sig förväntningarna åt kring hur leksakerna ska användas och i så fall hur? Hur går det till när barnen laddar leksakerna med en ny mening? För att kunna besvara dessa frågor
har jag intervjuat två pedagoger och observerat en utvald barngrupp på sex barn. De teoretiska utgångspunkterna har varit leken och lågrealistiska respektive högrealistiska leksaker. Resultatet blev att det fanns några skillnader mellan barnen och pedagogernas förväntningar på hur leksaken skulle användas. Pedagogerna i denna undersökning kände till sin barngrupp väl och på så sätt var de redan bekanta med hur barnen skulle använda leksakerna, även om det inte var i det syfte som leksaken köptes in.
Innehållsförteckning
1. INLEDNING...7
1.1SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR...8
2. FORSKNINGSÖVERSIKT OCH TEORETISK FÖRANKRING...9
2.1LEKSAK, LEK OCH LÄRANDE...9
2.2LEKSAKER OCH GENUS...11
2.3DOCKOR OCH BILAR...12
2.4BYGGMATERIAL...13
2.5HÖGREALISTISKA RESPEKTIVE LÅGREALISTISKA LEKSAKER. ...13
2.6LEKSAKEN ENLIGT VYGOTSKIJS TEORI...14
3. METOD...17 3.1URVAL...17 3.2GENOMFÖRANDE...18 3.2.1 Intervjun...18 3.2.2 Observationen ...19 3.3FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN...20 4. ANALYS ...21 4.1DE RÖDA BYGGKLOSSARNA...21
4.2SITT- OCH BYGGPLATTORNA...22
4.3LEGOT...23
4.4DOCKORNA...24
4.5BILARNA...25
4.6SAMMANFATTNING OCH SLUTSATSER...25
4.6.1 Lågrealistiska och högrealistiska leksaker ...26
5. DISKUSSION OCH KRITISK REFLEKTION...29
6. REFERENSLISTA...31
ELEKTRONISKA REFERENSER...31
1. Inledning
- Titta fröken, vi kör buss.
- Men där ska man ju leka med spisen och laga mat.
- Nä, detta är en buss!
Sådana här samtal om en specifik leksak mellan barn och pedagog kan man stöta på ute på en förskola. Detta samtal fick jag uppleva under min verksamhetsförlagda tid och det fick mig att fundera över varför en leksak enbart förväntas användas i ett visst syfte. Tydligen har pedagogerna haft en tanke bakom införskaffandet av köket men barnen såg att de kunde använda det i annat syfte, nämligen att leka buss. Denna uppsats ska handla om pedagogers och barns olika förhållande till leksaker på förskolan. Leksaker som till exempel bollar, bilar, dockor har vi oftast redan en föreställning om hur de ska användas men det är inte alltid de används så av barnen. Det är pedagogerna som styr inköpen av leksakerna på förskolan och dessa har en tanke bakom varje leksak, vad de ska utveckla, stimulera och inbjuda till för slags lek. Nelson & Svenson (2005) skriver att ”Det är därför inte självklart att de leksaker som förskolan har köpt in får de betydelser i barns lek som personalen tänkte sig när de köpte dem” (Nelson & Svenson, 2005:42).
Dagligen stöter barnen på leksakerna i förskolan som ska fungera som hjälpmedel i barnens utveckling och i Lpfö98 framhålls betydelsen av den lustfyllda, lärande leken klart. I denna lek används ofta leksaker som verktyg för att förtydliga och konkretisera lekens innebörd.
Före detta läraren i pedagogik, Birgitta Almqvist (1991), menar att leken alltid står i centrum och att leksakerna hamnar i bakgrunden. Visserligen krävs det inte alltid leksaker för att leka men vid till exempel fantasilek, fri lek och rollek förekommer det ofta någon form av rekvisita, och varför då inte fantisera om köket till en buss?
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur pedagoger och barn förhåller sig till vissa leksaker. Vilka uppfattar de vara leksakernas mening och hur ska de användas? Jag har valt att först samtala med pedagogerna på den avdelning där undersökningen ska genomföras för att välja ut lämpliga leksaker som sedan ska lekas med av en utvald barngrupp. Undersökningen kommer att ske på min verksamhetsförlagda plats för att jag där själv har förkunskaper om vilka barn som brukar leka med vissa leksaker. Mina frågeställningar är:
• Hur ser barnen och pedagogerna på de utvalda leksakerna och deras användning?
• Skiljer sig förväntningarna åt kring hur leksakerna ska användas och i så fall hur?
• I den mån barnen laddar leksakerna med ny mening, hur går det till?
Leken och leksaker är en stor del i barns utveckling och lärande och som blivande förskollärare är barn och pedagogers olika uppfattningar kring leksaker högst relevant för mig att titta närmare på för att kunna ta del av barnens värld genom leksakerna och att få reda på hur och varför de leker mer eller mindre med vissa leksaker.
2. Forskningsöversikt och teoretisk förankring
2.1 Leksak, lek och lärande
Ordet leksak betyder, enligt Nationalencyklopedin, ett ”föremål som barn använder vid lek; används även i pedagogiskt syfte” (http://www.ne.se/sok/leksak). Leksaker och lek hör ihop för barn, de kompletterar varandra. Lek är något som händer mellan en leksak och den lekande, ett samspel (Hangaard, 2002:69). Nelson & Svenson (2005:34) skriver att man naturligt knyter an leksaker till leken och detta beror på att begreppet leksak innehåller den aktivitet i vilka dessa saker används. Vidare framhäver de leksaksindustrins koppling mellan leksaker och leken. De skriver även om en studie som Falkström (2003:264) har gjort av LEGO:s leksaksreklam där man ser ett tydligt exempel på att lärandet sker i leken tillsammans med leksaken. ”They emphasize lego as a pedagogic toy, and `you learn while you play´ is a common slogan” (Nelson & Svenson, 2005:34).
En forskare bad barn i olika åldrar att tala om vad de menade med en leksak. Ett förskolebarn svarade ´Det är sånt man måste ha när man leker´. Barn i åldrarna nio till tio år vände på steken och menade att leksaker ´det är alla saker som man kan använda när man leker´. En nioårig flicka förklarade vidare att: ´En penna är en leksak om man kan bygga hus med den, för då använder man den som leksak´
(Almqvist, Birgitta (1991) Barn och leksaker, s 25.)
Uppenbarligen finns det flera olika sätt att se på vad leksaker är. En bra leksak ska alltid vara en utmaning för barnet, menar Newson, men de fysiska färdigheterna som krävs för att använda leksaken bör inte vara för stora för barnet (Newson 1982:58). Newson och Engdahl är eniga om att leksaker är krokar där barnen hänger upp sin lek och fungerar som redskap eller verktyg. Vidare används de för att skapa mening i leken beroende på vad leksakerna föreställer eller betecknar och genom detta blir leksakerna en självklar del av verksamheten (Engdahl 2005:37–38, Newson 1982:14).
Begreppet pedagogiska leksaker är något man hör ofta i förskolan. På vilket sätt skiljer de sig från ”vanliga” leksaker? Engdahl skriver att det oftast är leksaker gjorda i trä och som är tillverkade för att träna en bestämd funktion hos barnet. Ett exempel på detta kan vara träpussel för de yngsta där man har satt dit knoppar på pusselbitarna för att göra
dem greppvänligare. Genom denna leksak är det tänkt att barnen ska utveckla perceptions- och koordinationsförmågan samt finmotoriken. Vidare anser Engdahl att alla leksaker som bidrar till utveckling hos barnet har en pedagogisk innebörd. Vuxna underskattar barnens egen aktivitet och förmåga att använda leksaken på ett för dem utvecklande sätt. Leksaker i sig själv är inte det viktiga utan det har större betydelse hur de används och tyngdpunkten skall ligga på om de kan lära sig någonting av dem (Engdahl 2005:50). Almqvist håller med om detta resonemang och menar att det inte spelar någon roll vilken etikett som vi vuxna sätter på leksaken, det är barnet själv som bestämmer om leksaken får en pedagogisk effekt eller inte. Vidare skriver hon att det inte finns någon forskning som säger att vissa typer av leksaker är mer pedagogiska än andra men att däremot ”vanliga” leksaker t. ex bilar kan vara mer användbara som redskap när man arbetar med mindre barn (Almqvist 1991:54).
Om vi ser på andra fattigare länder och deras lek med leksaker, så saknar många av dessa fabrikstillverkade leksaker. Där använder barnen sig av material och föremål som de hittar för att tillverka sina egna kreativa leksaker, där en bit trä kan föreställa en docka (Engdahl 2005:49). Leksaker som är mångsidiga, till exempel byggklossar, har sällan särskilda utmärkande särdrag och med detta följer också möjligheter till att barnen kan använda dessa i alla roller som barnen vill utnyttja dem i. Klossarna kan används som torn, hus, bil, tåg och så vidare. Detta gagnar även barnens fantasi (Newson, 1982:16). Samma sak praktiseras i Sverige inom utomhuspedagogiken. Ibland får man höra av föräldrar som hämtar sina barn på förskolan: ”Har de bara lekt idag?” Leken är den centralaste delen av förskoleverksamheten och därför är det viktigt att tydliggöra för vår omgivning vilket lärande som sker i leken. Än en gång kan man tydligt se att lek, med eller utan leksak, och lärande sker tillsammans. I Lpfö 98 står det skrivet:
Leken är viktig för barns utveckling och lärande. Ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande skall prägla verksamheten i förskolan. I lekens och det lustfyllda lärandets olika former stimuleras fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga till symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och lösa problem. Barnet kan i den skapande och gestaltande leken få möjligheter att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter (Lpfö 98:9).
Birgitta Knutsdotter Olofsson talar om de tre grundläggande sociala reglerna för lek. Genom leken och dessa tre regler lär sig barnen samförstånd, ömsesidighet och turtagande. Med samförstånd menar hon att barnen är införstådda i leken och att det inte är lika roligt att leka om man är ledsen. Ömsesidighet lär barnen sig genom att förstå att den man leker med är på jämställd nivå oavsett styrka eller ålder och att leken ska växa fram tillsammans genom ett samspel. Turtagandet innebär att barnet lär sig att det inte alltid kan bestämma, ibland är det min tur och ibland någon annans (Lindh-Munther, 1989:28).
2.2 Leksaker och genus
Könsskillnaderna i Sverige anses vara allmänt mindre påfallande än i andra länder och att de svenska barnens leksaker är mindre könsstereotypa. Sverige strävar efter ett jämställt samhälle och man ser tydligt uttryck för detta i våra mål och styrdokument i skolan. Skollagens säger att alla som arbetar inom barnomsorgen och skolan ska aktivt arbeta för jämställdheten mellan könen (Nelson & Nilsson 2002:8,9). I läroplanen för förskolan 98 står det:
Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan skall motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar skall i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller (Lpfö98:5).
Den första studien om leksaker i barns rum gjordes i mitten på 70-talet i USA. Denna visade att flickrummen innehöll fler leksaker som föreställde hushållsredskap och bostäder. Pojkarnas rum hade fler leksaker som föreställde maskiner, garage och transportmedel. 1993 skrevs det om en annan studie som visade att flickorna hade sju gånger mer av leksaker som föreställer leksaker av Toys of the home medan pojkarna hade fem gånger mer av leksaker Toys of the world. Barnrummen blir också påverkade av föräldrarnas synsätt på genus då det ofta är de som gör inköpen av leksakerna i hemmen. Även i andra studier där barnen själv får välja vilka leksaker de vill leka med visar att flickor i högre grad än pojkar väljer leksaker som föreställer möbler,
hushållsredskap, handväska, dockor m.m. Pojkarna väljer då hellre än flickorna att leka med bussar, bilar, garage, verktyg m.m. (Nelson & Nilsson 2002:14). För att förstå hur viktig könsrollsaspekten är i vår förståelse för leksakernas mening och för barns utveckling, följer nedan vissa punkter som forskning om barn och leksaker visat:
• flickors och pojkars leksakspreferenser är effekter av fostran till skilda socialisationsvägar • pojkleksaker och flickleksaker är så olika att de kan få betydelse för barns kognitiva utveckling • flickor i allmänhet är mer roade än pojkar av övningsmaterial som kan ge pedagogiska effekter • pojkar i regel uppvisar större verbal kreativitet än flickor vilket antas bero på att pojklekar kräver
mer fantasi än flicklekar
• pojkar i allmänhet visar ett mer aggressivt lekbeteende än vad flickor gör (Almqvist, 1991:95).
2.3 Dockor och bilar
Dockor har mycket historia bakom sig och från början var de aldrig avsedda att leka med utan användes och tillverkades i magiska (fruktbarhetsdockan) eller religiösa syften, skriver Newson. I de civiliserade samhällena kunde barnen få leka med dem, annars var dockorna föremål för den vuxnas respekt och dyrkan. I dagens samhälle ger dockan barnet en frihet att använda leksaken på det sättet barnet har behov av och dockan kan vara den som lyssnar och talar med barnet, en kompis. Vuxna har inte alltid tid, är inte lika tillmötesgående som dockan kan vara. Dockan ställer inte heller några krav utan finns där hela tiden för att ge barnet kärlek och medkänsla när barnet känner sig ledsen, en trygghet (Newson, 1982:78,80). Almqvist skriver att små flickor tros öva sin kommande vuxenroll genom sin lek med dockor och det är därför en docka ofta föreställer en baby (Almqvist, 1991:32).
Innan bilismens tid förekom det givetvis inga leksakbilar heller. Bilar är en typisk leksak som speglar en viss tidsepok. Precis som dockleksaker kan man genom dessa leksaker följa den samhälliga utvecklingen, leksakernas historia är samhällets historia kan man säga. Leksaker reflekterar vår tidsepok och det samhälle vi lever i. Vilken syn de vuxna har på det samhället avspeglas också i leksakerna, likaså det kulturella mönster som sätter sin prägel på barndomen. Föräldrar överför omedvetet sina egna
värderingar och barnen bearbetar dessa i sina lekar och i den verklighet de själva upplever (Almqvist, 1991:23,34,35,49).
För att nå den högsta kvalitativa leknivån anses en lekform som kombinerar det sociala och kognitiva. Genom lekobservationer har man kunnat se olika exempel att rollekar såsom mamma-pappa-barn och fordonslekar är de lekar som mest utvecklar det kognitiva och sociala hos barnen. Denna utveckling går hand i hand. Vidare så tränar sig barnen genom lek med dockor och bilar på inlevelsen, att förstå sitt eget och andras beteende. Detta genom olika lekar såsom rollek där de gestaltar, låtsas och dramatiserar (Almqvist, 1991:44,45,117).
2.4 Byggmaterial
Gemensamt för byggmaterial är att de anpassar sig efter barnets begreppsnivå och kan användas från åtminstone 12 mån upp till 12 år. En av den största inlärningen som sker genom klossarna är när barnet kan använda ögon och händer tillsammans utan någon större ansträngning, skriver Newson. Den stora fördelen med klossar är att de kan användas i många olika lekar, passar både pojkar och flickor och har ett stort åldersspann. Både koncentrationen och uthålligheten tränas och ju svårare byggplan desto mer ansträngningar, tid och tålamod krävs av barnet (Newson, 1982:74,75). Bygg och konstruktionsmaterial såsom Lego och klossar tränar den rumsliga förmågan och det logiska tänkandet hos barnen. Detta genom bygglekar där de får planera, tänka ut och konstruera (Almqvist, 1991:117).
2.5 Högrealistiska respektive lågrealistiska leksaker.
Almqvist skriver om ett antal forskare som har undersökt vilken typ av leksaker som är mest utvecklande för barns fantasi och kognition. De menar att barn som har en livlig fantasi även är försedda med en del kognitiva förmågor som i sin tur stimulerar det kreativa tänkandet. Barn med stor fantasi har därför större möjligheter att utveckla andra
förmågor som senare kan bidra till en lättare och rikare livsanpassning (Almqvist, 1989).
Begreppet högrealistiska leksaker används om leksaker som är skapade i miniatyrer av föremål i verkligheten och som är lätta för barnen i förskolåldern att känna igen, t.ex. bilar, dockor eller serviser. Motsatsen blir då lågrealistiska leksaker, t ex. byggklossar, som har mindre tydliga kopplingar till motsvarande föremål i verkligheten. Därför antas det vanligtvis att barnen har svårare att identifiera dessa leksaker. Pulaskis (1970) och Henderson (1974) genomförde båda undersökningar som visade att fantasifulla barn föredrar att leka med lågrealistiska leksaker och barn med mindre fantasi föredrar högrealistiska (Almqvist, 1989). Jag kommer att använda mig av hennes slutsats i min sammanfattning av mitt undersökningsresultat. Hur kommer barnen i min undersökning att leka med bilarna och dockorna, dvs. de högrealistiska leksakerna respektive byggklossarna, dvs. de lågrealistiska leksakerna?
2.6 Leksaken enligt Vygotskijs teori
Det är svårt att veta vilken syn Vygotskijs skulle ha på dagens leksaker, då han var uppvuxen i ett fattigt samhälle på 30-talet när den moderna leksaken inte existerade. När Vygotskij talar om leksaker hänvisar han till enkla föremål som t. ex en pinne som sedan kan föreställa en docka i leken, skriver kultursociologen och pedagogen Hangaard. Föremålet blir först något när den används i leken, i den så kallade ”imaginära leksituationen”. Pinnen kan också bli till en pistol då den hör till fantasileken att leka krig. Samma pinne blir inte en leksak förrän den först i tanken får en overklig betydelse och sedan i handlingen använd och lekt med som en leksak. Vidare menar Vygotskij att denna situation lägger grunden för att barnet upptäcker och uppmärksammar leksaken. Däremot är en pinne ”en pinne” hos det lilla barnet som är 0-2 år, då Vygotskij inte definierar det minsta barnets användning av pinnen som lek. Småbarn leker inte med något som en leksak utan det rör sig enbart om föremålsliga handlingar. Med det menas att leksaken hjälper barnet att etablera kontakt med omvärlden, precis som med språket. Det är inte förrän barnet är 2-3 år som föremål kan
förvandlas, då barnen fantiserar och befinner sig i den imaginära leksituationen. Det är då ett föremål blir en leksak i tanken och sedan kan användas som sådan i leken. Vidare menar han att det är i denna ålder som barnet befinner sig i en förändring av sina behov och gärna vill göra som de vuxna gör och enbart därför kommer leksaken in i barnets liv. Genom leksakerna och den imaginära leken kan de härma de vuxna och t. ex leka mamma med en docka. Den stora skillnaden mellan åldersgrupperna 0-2 år och 2-3 år är vad Vygotskij kallar det optiska och det semantiska fältet. Om vi tar t.ex. ett memoryspel, så ser det minsta barnet enbart korten som kort, det optiska fältet, medan det äldre barnet kan lägga korten på en rad på golvet och använda dem till ett golv för en barbiedocka, det semantiska fältet. Detta är en av de viktiga delarna i hans teori då föremålet inte bestämmer över betydelsen av föremålet, alltså en leksak (Hangaard, 2002:88–91).
Viktigt är det att poängtera att leken uppstår, enligt Vygotskij, för att det är en tydlig skillnad mellan de vuxnas och barnens värld och där förekomsten av färdigtillverkade leksaker inte är befintlig. Hur kan då hans teori tillämpas i dagens samhälle där det moderna barnet, både i hemmet och på förskolan är omgivna med meningsfulla leksaker? Leken i dag uppstår inte på grund av brist på leksaker som förr där barnen lekte för att de inte hade något annat att göra, utan snarare på grund av överskott där de idag har mycket att välja mellan, där viljan och lusten till att leka finns (Hangaard, 2002:89).
3. Metod
Denna undersökning handlar om barn och pedagogers olika förhållningssätt till vissa leksaker och därför har jag använda mig av kvalitativa metoder. Syftet med kvalitativa undersökningar är att införskaffa en annan kunskap, djupare kunskap (Patel & Davidsson, 2003:118). Det är just barnens inre tankar, som för dem kan vara svåra att sätta ord på, jag ville komma åt.
Jag har använt mig av olika metoder för att samla in min empiri och genom detta fick jag ett omfångsrikare material att arbeta med. Intervjuer genomfördes med pedagogerna där min ambition var att med en kvalitativ intervju upptäcka och urskilja egenskaper och struktur hos något, t.ex. den intervjuades livsvärld, där pedagogen befinner sig just nu (Patel & Davidsson, 2003:78). Genom att den kvalitativa intervjun enbart har ett bestämt frågeområde lämnade jag frågorna öppna, vilka kunde leda till olika frågor och svar från intervju till intervju (Johansson & Svedner, 1998:27,44). Jag har även använt mig av en diktafon för att själv lättare kunna vara delaktig och senare också kunna gå tillbaka och använda mig av materialet på ett mer exakt sätt. Vidare genomfördes en observation av barnens lek med de utvalda leksakerna och detta tillfälle filmades även. Genom att använda mig av videokameran kunde jag samtidigt själv medverka i leken, ställa frågor och kommentera leken under tiden som den skedde. Videokameran är även ett utmärkt hjälpmedel för att fånga upp allt som kan hända på en gång när barn är i gång och leker.
3.1 Urval
Denna undersökning har skett på en kommunal förskola i Malmö. Jag valde att intervjua en barnskötare och en förskollärare. Detta för att se om de båda pedagogerna har några skillnader i sitt tänkande om leksakerna trots att de har arbetat tillsammans i många år. Min fokus i denna undersökning ligger på barnen och de sex barn som var delaktiga. Dessa är utvalda av mig i samråd med förskolläraren på förskolan. Tre pojkar och tre flickor har sammanlagt medverkat. En pojke och en flicka vardera i åldrarna 3 år, 4 år
respektive 5 år. Detta för att fördela åldrarna så jämt som möjligt och även för att ge barnen en chans att leka med en jämnårig, ett barn som ligger någorlunda på samma nivå i deras utveckling men samtidigt också se vilka leksaker som användes mest i vilken ålder. Att barnen sedan innan kunde leka bra tillsammans var också en förutsättning när de valdes ut då det inte hade gett undersökningen samma mening om barnen hade varit ”ovänner” och inte kunnat leka tillsammans.
3.2 Genomförande
3.2.1 Intervjun
Pedagogerna som jag intervjuade har arbetat tillsammans i ca sju år och är väl samspelta vilket märks vid svaren på mina frågor. Den enda skillnaden mellan pedagogerna var att förskolläraren kunde utveckla sina svar lite djupare, ur ett utvecklingsperspektiv, medan barnskötaren svarade ganska kort på frågorna. Det kan också bero på att det strax var dags för mellanmål inne på avdelningen och att barnskötaren kanske kände sig lite stressad. Självklart är svaren i intervjun påverkade av den barngrupp de har just nu. I frågan om det är mest flickor eller pojkar som använder leksaken, så jag bad dem att
också tänka tillbaka i tiden och sedan svara.Intervjun med förskolläraren genomfördes i
lärarrummet, då deras andra lokaler var under reparation. Detta var ett stressmoment i sig då det när som helst kunde komma in en annan pedagog och avbryta men jag tror inte att det hade så stor inverkan på svaren jag fick. Intervjun gick till slut bra ändå och det blev mer som ett öppet samtal mellan oss båda. Samtalet spelades in på diktafonen vilket gjorde det lättare för mig sedan att gå tillbaka och lyssna noga igen eftersom vi blev avbrutna ett par gånger. Samtalet med barnskötaren gjordes strax efter i ett annat rum, då jag precis upplevt alla avbrott i lärarrummet. Denna genomfördes i en gemensam lekhall som för tillfället var tom på barn. Jag ställde samma frågor som jag ställt till förskolläraren men fick inte samma uttömmande svar av barnskötaren som jag fick i tidigare samtal. Detta kan också bero på att det strax var dags för mellanmål inne på avdelningen och hon kan ha känt sig stressad.
3.2.2 Observationen
Jag valde ut fem leksaker i samråd med pedagogerna, nämligen: lego, ”sitt-byggplattor”, ”röda byggklossar”, dockor och bilar. Som man kan se har jag först valt ut tre olika byggmaterial just för att dessa kan föreställa så mycket. Till slut har vi dockor och bilar, de klassiska genusleksakerna. Dessa finns med för att se om det finns någon uppdelning bland leksakerna och barnen. Kommer det att vara så att pojkarna leker med bilar och flickorna med dockor? Kommer de att föreställa något annat i leken? Vidare representerar de olika leksakerna både hög- och lågrealistiska leksaker vilket kommer tas upp mer ingående i min diskussionsdel senare i arbetet.
Observationen gick till så att de sex utvalda barnen fick leka cirka 30 minuter med enbart dessa leksaker under tiden som jag videofilmade dem. För att fånga alla barnen på film vid tillfället hittade jag själva på en lek som innebar att barnen var tvungna att stanna på den stora gröna mattan som låg i rummet så kallat ön; om man gick utanför så blev man uppäten av hajarna som simmade runt denna. När barnen kom in i rummet så förklarade jag min lek för dem innan de fick gå till mattan. Samma lek gjorde det möjligt att ställa kameran på en plats, riktad så den fick in alla barnen vilket också innebar att barnen till slut glömde bort att den stod där och kunde leka som vanligt. Jag hade förberett innan på så sätt att jag lagt alla leksakerna som vi skulle använda vid mattan innan jag tog in barnen. Detta för att göra det hela mer nyfiket, hemligt och speciellt för de utvalda barnen som skulle få komma in och leka. Leksakerna placerade jag precis vid mattkanten för att inte ta upp all plats att leka på. Jag märkte efter en halvtimme att de hade tappat intresset för mina utvalda leksaker och hämtat andra, så då avslutade jag det hela.
Viktigt att betona är att denna observation enbart är baserad på en observation på 30 minuter. Resultatet i denna undersökning hade varit annorlunda om jag hade gjort fler mindre observationer eller en stor till. Vidare så har jag själv styrt upp leken med min egen lek och detta har naturligtvis påverkat barnen i deras val av lek med leksakerna. Därför kan jag inte dra några generella slutsatser om hur barnen skulle använt leksakerna utan denna undersökning baseras enbart på min observation. En annan sak att tänka på är den sociala hierarkin dvs. att de äldre barnen har högre status och de yngre lägre. Detta har också påverkat leken vid observationen och om jag bara hade
tagit jämnåriga så hade resultatet blivit annorlunda. Ett annorlunda resultat hade också visats om jag inte tagit fram alla leksakerna samtidigt vid observationen.
3.3 Forskningsetiska överväganden
Ett etiskt övervägande var huruvida barnen fick medverka på videofilmen. Det krävs ett godkännande från föräldrarna för att barnen skulle kunna medverka i min undersökning. Det fanns redan ett befintligt dokument på förskolan som gav mig godkännande för att barnen fick filmas men jag ville ändå skriva ett dokument själv där det även stod lite om vad min undersökning handlade om. Detta för att ge min undersökning ett seriöst intryck hos föräldrarna. Föräldrarna till de utvalda barnen informerades och fick fylla i ett formulär där de godkände barnens delaktighet i filmen. De blev även informerade om att uppgifterna skulle hanteras konfidentiellt och att det inte skulle kunna gå att identifiera de enskilda barnen i min undersökning, samt att det enbart var jag som skulle ta del av filmen och att denna senare skulle raderas ut den när den fyllt sitt syfte.
Vidare krävdes det även tillstånd för att göra ljudinspelning vid intervjuerna och eftersom jag använde mig av en diktafon så frågade jag först de tilltänka personerna om deras godkännande innan intervjuerna startade. Mitt syfte med intervjun klargjordes och likaså deras anonymitet i undersökningen.
4. Analys
I denna analys kommer jag att redovisa min insamlade empiri genom att dela upp den i de fem olika leksaksgrupperna. Först kommer de röda byggklossarna presenteras (vilka är tegelliknande stora rektangulära klossar fast gjorda i hård kartong), sedan sitt- och byggplattorna (med vilket jag menar kvadratformade plattor liknande pusselbitar som man kan bygga ihop till t.ex. kuber), legot presenteras efter detta följt av dockorna och till sist bilarna. Jag kommer först presentera resultatet av intervjuerna med pedagogerna och sedan följer resultatet av min observation av barnen, detta för att lättare kunna se och jämföra om leksakerna används i det syfte som pedagogerna tänk sig. När jag skriver pedagogerna så menas det att båda har svarat samma sak, annars preciserar jag mig med förskolläraren eller barnskötaren.
4.1 De röda byggklossarna
De röda byggklossarna är väldigt populära bland barnen på förskolan, berättar förskolläraren. Tanken med dem är att barnen ska bygga med dem, och visst byggs det med klossarna men inte på samma sätt som pedagogerna föreställt sig från början. Barnen tycker om att föra in dessa klossar i sin lek och de bygger upp allt från bilgarage till en stor rund cirkel på golvet som ska föreställa en cirkus. Tanken var också att klossarna skulle kunna användas av både stora och små barn, flickor och pojkar, tillsammans. Genom att alla barnen leker tillsammans skapas också en gemensamhet och trygghet i barnguppen.
Under min observation skapade barnen tillsammans en lek. Denna lek utgick från den leken jag påbörjat (vilken var att vi var på en ö och utanför fanns det hajar i vattnet). Efter en liten stund började först en 5-årig pojke kasta ut sitt- och byggplattorna på golvet och sa att man faktiskt kunde gå på dessa utan att bli uppäten. De andra barnen fortsatte på det spåret och började lägga ut alla röda byggklossar efter varandra och detta skulle då föreställa en brygga ut i vattnet som man kunde gå på. Till slut var alla barnen engagerade i denna lek och barnen byggde en lång brygga från ön ut i vattnet, och tillbaka in till ön igen. Där sprang de sedan på klossarna och ibland fick man höra
”Akta dig för hajen!”. De var totalt uppslukade av sin egen lek som höll på en bra stund innan de tröttnade. Det var denna lek som tog upp mest tid under hela min observation. I början av observationen så användes klossarna av tre barn till att bygga garage till de stora bilarna. Barnen satte då först bilen i mitten och byggde runt och ovanför. Ännu ett kreativt sätt att använda dessa på i leken istället för att enbart bygga staplar eller liknande.
Enligt pedagogerna var syftet med byggklossarna att alla barnen tillsammans skulle kunna leka med dessa och detta såg jag tydligt under min observation, genom deras byggande av bryggan. Pedagogerna hade även tidigare konstaterat att barnen tyckte om att bygga garage med klossarna, vilket också visade sig. Från att bara vara röda byggklossar så laddade barnen dem med en ny mening genom sin lek och jag såg aldrig att klossarna användes enbart till att staplas upp.
4.2 Sitt- och byggplattorna
Jag får i intervjun veta av både förskolläraren och barnskötaren att sitt- och byggplattorna från början var tänkta att användas vid samlingen där alla barn skulle få var sin platta att sitta på. Likaså att barnen skulle bygga kuber av dessa. I detta syfte används de ibland då barnen bygger in varandra i kuben. Dessa plattor används även ibland som datorer, laptop, då man sätter ihop två plattor. De brukar också genom detta leka kontor, berättar barnskötaren. Plattorna används också genom att de läggs på rad på golvet som en matta, där barnen hoppar, springer över eller sitter på. Detta byggmaterial används mer i andra syften än det som pedagogerna tänkt sig från början och är lika omtyckt i alla åldrar, både hos pojkar som flickor. Även om det mest är de äldre som får bygga upp så är de yngre gärna med i leken sedan.
Under observationen frågade jag barnen vid ett tillfälle om sitt- och byggplattorna kunde vara något annat än bara plattor? Två flickor satte genast ihop två plattor och svarade att det kunde vara en dator som mamma hade hemma. Efter det gick en flicka och satte sig i soffan i ett par minuter och låtsades skriva på laptoppen och ville visa
mig hur man gjorde. Det intresset svalnade ganska snabbt eftersom de andra barnen började bygga på bryggan och flickan ville också vara med då. Vidare så fick dessa plattor också spela en mindre roll i början av barnens egen lek då de byggde bryggan. Jag kan konstatera att pedagogernas syfte att bygga kuber av dessa plattor eller sitta på, inte förekom i min observation. Däremot användes de till att leka dator med precis som de berättade. Barnen placerade även plattorna på golvet i sin lek, för att inte gå på vattnet. Detta nämndes också av pedagogerna.
4.3 Legot
Förskolläraren och barnskötaren som jag intervjuade menade att legot köptes in för barnen att leka konstruktionslekar med, alltså att bygga med. Lego är ett material som alla barn, oavsett ålder eller kön, kan använda i sin lek. Detta resonemang finner jag även hos psykologerna och forskarna Newson som menar att legot och allt annat byggmaterial kan användas av alla barn (Newson, 1982:75). Förskolläraren poängterar vikten av att alla barnen kan bygga med legot och framför allt leka tillsammans kring det. Vidare fortsätter förskolläraren att det är mest pojkar som leker med legot på förskolan men att även flickorna tycker det är kul, framför allt när pedagoger sitter med och inspirerar till lek. Jag får veta att legot vid olika tillfällen har använts som låtsasmat och lagts upp på tallrikar för att ätas.
Vad hände då med legot under observationen? Jo, det lektes knappt med fast jag själv satte mig ner och började bygga med det. Min tanke var att inspirera barnen till att själva vara med i leken, men utan större framgång. En 3-årig flicka satt med mig någon minut men sedan lockade dockorna istället. Kanske kan det också bero på att det inte fanns så mycket lego att leka med, det var inte lika inbjudande som de andra leksakerna. Legot låg i en back där det brukar och många av de äldre barnen hade säkert tröttnat på att leka med det. Här kunde jag inte se om pedagogernas tilltänka syfte uppfylldes eller om legot kunde föreställa något annat.
4.4 Dockorna
Att dockor ska finnas på en förskola verkar självklart för båda pedagogerna men det är svårt att få dem att förklara varför. Syftet med att ha dockor är att barnen skulle kunna leka mamma, pappa och barn och rollekar med, menar de båda. På denna avdelning tycker både pojkar och flickor om att leka med dockorna och förskolläraren menar att det kan vara för att de har så många dockor där vilket bidrar till att fler barn kan leka tillsammans, de ”smittar av” sig. Pedagogerna har inte sett att leksaken har använts i annat syfte än i olika rollekar.
Under min observation fanns dockorna med i leken men barnen använde dem på ett mycket passivt sätt. Med detta menar jag att under tiden som barnen lekte med sin brygga i vattnet så hade en flicka och en pojke en docka under armen. Sedan gav barnen mig dockorna för att jag skulle passa dem under tiden de lekte.
Att barnen lekte rollekar med dockorna kunde jag inte urskilja vid min närvaro. Jag hade till och med tagit fram lite tillbehör till dockorna såsom vagn och lite kläder, allt för att locka barnen till lek. På samma sätt som legot var inte dockorna tillräckligt starka leksaker att välja framför de andra. Detta kan bero på, liksom legot, att dockorna alltid annars är lättillgängliga och används dagligen. En annan anledning kan vara att det är mest de yngre barnen på denna avdelning som föredrar dockorna, eller jämnåriga kompisar som leker tillsammans. Detta har jag själv uppmärksammat under min praktik. Det är dock mest troligt att det berodde på att de äldre barnen med högre hierarki tog initiativet till leken samt att jag redan hade regisserat leken i en viss riktning. Hade jag skapat en annan lek som t.ex. sjukhus så hade dockorna säkerligen blivit mer intressanta att leka med. Pedagogerna kunde inte se att dockorna har använts i annat syfte än i rollekar (och detta har även jag svårt att tro då dockor är dockor och det är svårt att få dem att föreställa något annat till skillnad från allt byggmaterial).
4.5 Bilarna
Liksom dockorna var det lika självklart för pedagogerna att det ska finnas bilar tillgängligt och lika svårt för dem att förklara varför. Syftet med dessa leksaker framgick inte vid intervjun. Förskolläraren menade att de försöker köpa in leksaker som är till för alla men att just bilar är mest omtyckta att leka med bland pojkarna, i alla åldrar. Bilarna har inte heller används som annat än just bilar i barnens lek, berättar pedagogerna.
Dessa leksaker lektes knappt med vid mitt observationstillfälle. Den enda gången bilarna användes var när barnen byggde in dem i sitt garage. Detta kan också bero på att det inte fanns så många attraktiva bilar att leka med. De flesta var stora och mer avsedda för de mindre barnen. Kanske barnen hade lekt mera med dem om det funnits ett större utbud, fler mindre, detaljrikare och modernare leksaksbilar. Precis som ovan nämnt så hade säkert bilarna varit mer tänkvärda att leka med om jag hade skapat en lek kring bilar t.ex. mekaniker.
4.6 Sammanfattning och slutsatser
Om jag sammanfattar alla händelserna ovan ser jag ett samband med vad Newson och Engdahl menade, att leksaker är som krokar där barnen hänger upp sin lek på. Detta är extra tydligt i deras egen påhittade lek med bryggan. Där tog de byggmaterialet, kroken, och skapade en egen lek som kretsade kring leksaken. Vidare menade Newson att leksaker som var mångsidiga, t.ex. byggklossar har större möjligheter för barn att själva fantisera fram lekar och detta kunde jag också se under min observation.
Förväntningarna kring hur alla mina utvalda leksaker skulle användas, mellan pedagog och barn, skiljde sig i slutet inte så väldigt mycket åt även om vissa leksaker fick en ny och överraskade mening. Hangaard menar att leksakerna på förskolan är mest förbisedda av de vuxna som inte funderar så mycket kring dessa, för dem är de döda ting, medan de främjar barnens samspel (2002:18). Utifrån denna undersökning anser jag att pedagogerna visst lägger ner många tankar kring leksakerna och framför allt inköpen och håller inte med Hangaard.
Vidare kan det diskuteras om leksaker och genus. Jag kunde inte dra någon slutsats att pojkar leker mer med bilar eller flickor med dockor i min undersökning. Detta kan bero på att det var mest byggmaterial som presenterades eller snarare att jag skapade en lek där det nästan var att förvänta att byggmaterialet skulle användas framför dockor och bilar. Det ingick inte i mitt direkta syfte att studera genus bland leksakerna men det är lika intressant och nyttigt för en blivande förskollärare att få upp ögonen för detta då vårt samhälle fortfarande arbetar med att göra det jämställt mellan kvinnan och mannen. Likaså vad som är normativt, vad som förväntas av flickor respektive pojkar och hur det ska gå till. Barns behov är en reflektion av vilken vuxensyn som existerar i vårt samhälle och detta gäller också könsrollerna. Inte att glömma är hur fort barn lär sig vilka värderingar som gäller i deras omgivning (Almqvist, 1991:22).
Förväntningarna mellan pedagogerna och hur leksakerna användes skiljdes knappt åt. Här drar jag slutsatsen att pedagogerna var väldigt medvetna om hur barnen leker med dem. Det som jag tyckte var intressant var hur pedagogerna från början hade föreställt sig att leksakerna skulle användas, som t.ex. sitt- och byggplattorna som var tilltänka att användas i samlingen men aldrig fick det syftet.
Hur gick det till när barnen laddade leksakerna med en ny mening? Jag tillsammans med barnens fantasi styrde leken vid observationstillfället och med hjälp av denna blev leksakerna något annat, som t.ex. när sitt- och byggplattorna blev en laptop. Här kan
man se hur samhället och omgivningen påverkar barnen, mer än man tror. Genom att
barnen dagligen kommer i kontakt med en dator förekommer även denna i deras lek.
4.6.1 Lågrealistiska och högrealistiska leksaker
Med de lågrealistiska leksakerna menar jag alla tre byggmaterial som presenterades i förra kapitlet, lego, röda byggklossar och sitt- och byggplattor. Under min observation och filmning av de lekande barnen upptäckte jag att det var mest de lågrealistiska leksakerna som användes och framhävde fantasifulla lekar. Tidigare skrev jag om Pulaskis (1970) och Henderson (1974), där båda hade genomfört undersökningar som visade att det oftast var fantasifulla barn som föredrog de lågrealistiska leksakerna, samt
att dessa leksaker framhävde fantasin hos barnen eftersom de inte föreställer något bestämt. Min egen undersökning resulterar i samma resonemang och deras tankar stärker mitt slutresultat i denna undersökning. Däremot har jag inte kunnat dra slutsatsen om de barn som lekte med de högrealistiska leksakerna, bilar och dockor, är mindre fantasifulla. Min slutsats är att barnen föredrar att leka med de fantasiframkallande byggmaterialen framför dockor och bilar just för att de kan fantisera mera med dessa leksaker då de inte föreställer något bestämt från början. Detta var syftet med första frågeställningen.
Jag har i min undersökning konstaterat att vissa leksaker väckte barnens fantasi och kreativitet mer än andra. Frågan är om det handlade om att det var en viss sorts leksak eller om det var mitt eget val av lek och leksaker . Almqvist skriver att de mindre barnen upp till fyra års ålder behöver mer realistiska leksaker i sin lek som stöd för fantasin medan de äldre barnen, fyra och fem år, inte behöver detta då de kan utveckla en rikare fantasi med hjälp av de lågrealistiska leksakerna (Almqvist, 1991:69). Det senare resonemanget stämmer väl in i mina resultat då de flesta barnen som deltog i min observation var lite äldre och lekte mest med byggmaterialet, dvs. de lågrealistiska leksakerna. Vidare så kan man också se hur de äldre barnen ledde de yngre in i leken. De äldsta barnen var de som startade leken och sedan lät de yngre vara med.
I leken lär sig barnen, enligt Birgitta Knutsdotter Olofsson, de tre sociala grundreglerna för lek; turtagande, samförstånd och ömsesidighet. I min observation av barnen kunde jag se detta genom att barnen fick vänta på sin tur att gå på bryggan de byggt. Samförstånd och ömsesidighet visades genom att de äldre barnen regisserade leken för de yngre och instruerade hur den skulle gå till.
Vygotskij hade liknande tankar om att de yngre barnen mer ser det realistiska i leksaker då han pratade om det optiska och semantiska fältet, även om åldersindelningen inte stämmer helt. Med detta menade han att de yngre barnen 0-2 år såg korten i memoryspelet som kort medan de äldre barnen 2-3 år kunde använda korten som en matta åt dockor.
5. Diskussion och kritisk reflektion
Syftet med denna undersökning var att se leksaker ur två olika perspektiv, ur barns och pedagogers olika förhållandesätt. Detta arbete har jag genomfört och fått en djupare förståelse för hur viktiga olika leksaker är för barns utveckling och lärande och likaså hur mycket tankar det ligger hos pedagogerna vid inköp av leksaker. Vidare är det ganska intressant hur barnen ibland kan överraska med deras fantasi och uppfinningsrikedom när det gäller lek med vissa leksaker. Jag menar att fantasi inte är något som barnen föds med utan den berikas av deras egna upplevelser och erfarenheter. Som blivande förskollärare har jag efter denna undersökning börjat fundera på vad man kan tänka på vid inköp av nya leksaker. För vem den är attraktiv, vuxna eller barn? Det kan också vara så att den oattraktiva leksaken för den vuxna är den roligaste och finaste leksaken för ett barn. Jag menar att jag inte alls tyckte att de röda byggklossarna var speciellt inbjudande för mig men barnen hade väldigt roligt med dessa. Vilka lekar uppmuntrar leksaken till, då barnen ofta använder den på ett helt annat sätt än vad det från början var tänkt. Kan det vara en pojk- eller flickleksak? Här är det viktigt som pedagog att också vara medveten om sina egna könsrollsvärderingar och attityder och på vilket sätt dessa kan ha betydelse både i arbetet med barnen och vid inköp av leksakerna. Då tänker jag mest på varför pedagogerna inte riktigt kunde sätta ord på vilket syftet var med dockor och bilar på förskolan.
Jag känner mig nöjd med upplägget på studien och tillvägagångssättet att insamla min empiri. Den stora bristen i mitt arbete var mitt val att styra upp leken och lägga upp observationen på, denna del hade jag kunnat göra mycket bättre. Det var väldigt meningsfullt att filma min observation för att underlätta genomarbetningen av materialet, likaså att använda diktafonen vid intervjuerna. Materialet var lagom stort för att hinna med i den tidsram som jag haft då jag i början av arbetet var orolig för att skriva detta ensam.
En alldeles ny avhandling om låtsaslek är på väg. Forskaren Mikael Jensen lägger sin fokus på vikten av att kunna låtsas och hur detta är berikande för den sociala kompetensen. Denna avhandling hade kunnat vara väldigt intressant för mig att ha med
i arbetet. I en notis skriver Göteborgs-Tidningen om avhandlingen ”Barn börjar själva låtsas vid 18 månaders ålder, men redan innan dess introducerar föräldrar dem i låtsaslekens mysterier genom att exempelvis låta skeden bli ett flygplan”
(http://www.gt.se/nyheter/1.1395426/lat-barnen-latsas-ger-social-kompetens).
Jag har under arbetets gång lärt mig hur viktigt det är att se leksaken som något kulturellt, historisk och socialt objekt och framför allt på hur många olika sätt den kan användas och se ut i olika kontexter.
Så här i slutet av arbetet skulle jag velat ha undersökt och skrivit lite mer om barnens fantasi, då detta är en grundfaktor till att leksakerna får en helt annan mening än vad pedagogerna från början kunde föreställa sig. Jag avslutar detta examensarbete med ett citat som sammanfattar mina egna tankar, ”Vad som helst kan vara en leksak, om jag väljer att kalla det jag gör med den för lek” (Newson, 1982:14).
6. Referenslista
Almqvist, Birgitta (1989) Barn och leksaker, en forskningsöversikt. Uppsala Almqvist, Birgitta (1991) Barn och leksaker. Lund: Studentlitteratur
Engdahl, Karin (2005) Några reflektioner kring lek och leksaker. Stockholm: Lärarhögskolan
Hangaard Rasmussen, Torben (2002) Leksakernas virtuella värld. Lund: Studentlitteratur
Johansson, Bo & Svedner, Per Olov (1998) Examensarbetet i lärarutbildningen
undersökningsmetoder och språklig utformning. Uppsala: Kunskapsföretaget
Lindh-Munther, Agneta (1989) Att leka är nödvändigt – En antologi om lek. Stockholm: Liber AB
Nelson, Anders & Svensson, Krister (2005) Barn och leksaker i lek och leksaker. Stockholm: Liber AB
Newson, John & Elisabeth (1982) Leksaker och saker att leka med. Stockholm: LiberTryck
Patel, Runa & Davidson, Bo (2003) Forskningsmetodikens grunder. Lund: Studentlitteratur
Elektroniska referenser
http://www.ne.se/sok/leksak Tillgänglig 081210
http://www.gt.se/nyheter/1.1395426/lat-barnen-latsas-ger-social-kompetens Tillgänglig 081212
