Beroende, med en känsla av stigmatisering - En systematisk litteraturstudie om upplevelsen av ett beroende

BEROENDE, MED EN KÄNSLA AV

STIGMATISERING.

EN SYSTEMATISK LITTERATURSTUDIE OM

UPPLEVELSEN AV ETT BEROENDE.

EMMA DEWENS

SANDRA OLSSON

BEROENDE, MED EN KÄNSLA AV

STIGMATISERING.

EN SYSTEMATISK LITTERATURSTUDIE OM

UPPLEVELSEN AV ETT BEROENDE.

EMMA DEWENS

SANDRA OLSSON

Dewens, E & Olsson S.

Beroende, med en känsla av stigmatisering. En systematisk litteraturstudie om upplevelsen av ett beroende. Examensarbete i Socialpsykiatri 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för Socialt arbete, 2020.

Bakgrund: Enligt WHO lever ca. 35 miljoner människor världen över med ett drogberoende. Samhällets generella syn på individer med beroende som en

homogen grupp vilka bemöts utifrån sin beroendeproblematik väcker tankar kring hur individernas subjektiva upplevelse av sitt beroende ser ut och hur upplevelsen av stigmatisering upplevs av dessa individer.

Syfte: Genom en systematisk litteraturstudie belysa några av de subjektiva berättelser som finns om drogberoende utifrån ett fenomenologiskt perspektiv, och om beroendet innefattar en känsla av stigmatisering eller inte och huruvida sammanhang har haft betydelse eller ej.

Frågeställningar: Hur upplever en människa sitt beroende av droger? Hur påverkas människor med ett drogberoende av stigmatisering?

Metod: En systematisk litteraturstudie med sökningar genomförda i databaserna Google Scholar, PsycInfo och Cinahl. Elva stycken studier med kvalitativ ansats valdes utifrån inklusionskriterier ut. Studierna kvalitetsgranskades med hjälp av en granskningsmall för kvalitativa studier publicerad av Statens beredning för medicinsk och social utvärdering.

Resultat: Den systematiska litteraturstudien resulterade i fyra huvudteman, att bryta kontexten, att ha ett socialt arv, att uppleva stigma och att leva med ett beroende. Utifrån dessa huvudteman beskrivs även åtta underteman.

Slutsats: Studien resulterade i en större förståelse kring hur individer upplever sitt beroende och hur påverkan av stigmatisering till följd av sitt beroende har sett ut, detta kan vara av vikt för både berörd profession och den politik som råder. Nyckelord: Beroende, Grupptillhörighet, Identifikation, Kontext, Socialt arv, Stigmatisering

ADDICTION, WITH A SENSE OF

STIGMATIZATION.

A SYSTEMATIC LITERATURE STUDY ON THE

EXPERIENCE OF ADDICTION.

EMMA DEWENS

SANDRA OLSSON

Dewens, E & Olsson, S. Addiction, with a sense of stigmatization. A systematic literature study on the experience of addiction. Degree project in Social

psychiatry 15 Credits. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Social Work, 2020.

Background: According to the WHO approximately 35 million people in the world are living with drug addiction. The societal view on individuals with addiction is described as a homogenous group that is treated according to the problems springing from their addiction. This raises thoughts concerning the individuals subjective experiences of their addiction and the experiences of stigmatization that these individuals endure.

Purpose: Through a systematic literature study shed light on some of the subjective stories on drug addiction out of a phenomenological approach, and if addiction in and of itself comes with a feeling of stigmatization or not and whether context has been of importance or not.

Issues: How does an individual experience his/her addiction to drugs? How are individuals with a drug addiction affected by stigmatization?

Method: A systematic literature study done through the databases Google Scholar, PsycInfo and Cinahl. Eleven studies with a qualitative approach were chosen with the help of inclusion-criteria. The studies were quality-controlled with a review template created by ”Statens beredning för medicinsk och social utvärdering.” which is a governmental institution for medicinal and social evaluation. Result: The systematic literature study resulted in four themes, to break the context, to have a social heritage, to experience stigma and to live with an addiction. From these main themes, eight sub-themes are also described.

Conclusion: The study resulted in a greater understanding of how individuals with addiction experiences their addiction and the stigmatization that comes with it, this can be important for both the concerned professions and the current political climate.

FÖRORD

Författarna vill ödmjukt tacka handledare Kent Johnsson för den kunskap han delat med sig av och för de kloka och användbara råd han givit oss genom utförandet av uppsatsen. Vi önskar även rikta ett stort tack till Mikael Boregren för hans gedigna intresse i människor och Fenomenologi, vilket resulterat i en djupare förståelse i det arbete vi båda innehar.

Stort tack även till Josefina Nätt och Andreas Lasses för den ovärderliga hjälp ni givit genom korrekturläsning och för era hejarop längs med vägen.

Tack även till familj och vänner för den förståelse ni skänkt och för det stöd ni varit och är.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning 5

2. Bakgrund och tidigare forskning 5

3. Problemformulering 6 3.1 Syfte 7 3.2 Frågeställningar 7 4. Teoretiska ramverk 7 4.1 Beroendets Fenomenologi 7 4.2 Goffman 7 5. Metod 8 5.1 Design 8 5.2 Inklusionskriterier 8

5.3 Urval och datainsamling 8

5.4 Kvalitetsgranskning 9

5.5 Analys och tolkning av data 9

5.6 Etiska principer 11

6. Resultat 12

6.1 Att bryta kontexten 16

6.1.1 Kontext och behandling 16

6.1.2 Analys – Kontext och behandling 17 6.2 Att ha ett socialt arv 17 6.2.1 Det sociala arvet 17 6.2.2 Analys – Det sociala arvet 18

6.3 Att uppleva stigma 19 6.3.1 Självstigma 19

6.3.2 Stigma – Samhället 20 6.3.3 Stigma – Behandling 23 6.3.4 Analys – Att uppleva stigma 24 6.4 Att leva med ett beroende 24 6.4.1 Synen på en själv som människa med ett beroende 25 6.4.2 Identifikation, att se sig själv i relation till andra 26 6.4.3 Grupptillhörighet, att se sig själv i ett sammanhang 27 6.4.4 Analys – att leva med ett beroende 29 7. Diskussion 30 7.1 Metoddiskussion 30

7.2 Resultatdiskussion 31 8. Slutsats 32

9. Förslag till vidare forskning 33 Referenser 34

1. INLEDNING

World Health Organization skriver på deras hemsida att under föregående år så hade omkring 270 miljoner människor i världen använt droger, och utifrån dessa räknar man med att cirka 35 miljoner människor har ett drogberoende (WHO 2020). Vidare beskrivs att människor som använder utskrivna

beroendeframkallande läkemedel utan övervakning av läkare, befinner sig i riskzonen för att senare drabbas av drogberoende, vilket även ökar hälsoriskerna. World health organization bekräftar att detta inte enbart har en påverkan på dödligheten hos befolkningen och innebär stora samhällskostnader utan att

människor som har ett potentiellt farligt intag av beroendeframkallande substanser också riskerar att få sociala konsekvenser (a.a.). De siffror som redovisas tyder på att enbart femtio procent av de 152 länder som ingått i deras undersökning kan erbjuda behandling bestående av metadon för opioidberoende (WHO 2020). Vidare bekräftar även Folkhälsomyndigheten att ett drogbruk kopplat till narkotika medför förhöjda risker både när det kommer till det medicinska perspektivet, men också vad gäller ur ett socialt perspektiv

(Folkhälsomyndigheten 2010). Under de senaste åren har behovet för

drogrelaterad vård ökat i Sverige och utifrån de som söker vård har majoriteten visat sig använda sig utav mer än en substans (a.a.).

Enligt de nationella riktlinjer som finns på Socialstyrelsen så anses det viktigt att behandling vid beroende alltid anpassas till individens särskilda förutsättningar och önskemål (Socialstyrelsen 2019). I de nationella riktlinjer framgår det att den professionella expertisen är avgörande i vården som ges, vilket görs i enlighet med EBP (Evidensbaserad praktik). EBP innebär en användning av flera källor till kunskap för beslut om vilka stödinsatser som ska ges, där det vetenskapliga underlaget, den kliniska expertisen samt individens egen kunskap tillsammans ska utgöra kunskapskällan (a.a). Dock framkommer det i de nationella riktlinjerna att de vetenskapliga studier som ligger till grund till stor del saknar en rad viktiga perspektiv (Socialstyrelsen 2019). Kön, ålder, etnicitet och socialt förhållande, vilka kan vara direkt avgörande för individens upplevelse av sig själv och därmed dennes livsvärld. Således framkommer det att vetenskapligt underlag vad gäller den subjektiva upplevelsen av beroendevården saknas och därmed även

vetenskapligt underlag för om beroendevården tar subjektets individuella egenskaper och förutsättningar i beaktning (a.a.).

2. BAKGRUND OCH TIDIGARE FORSKNING

Internationell forskning visar att stigmatisering till följd av drogberoende är vanligt förekommande. En studie från WHO där förekomsten av stigmatisering till följd av sociala problem undersökts i 14 olika länder, rankades drogberoende som det mest stigmatiserade sociala problemet i samtliga av de 14 länder som undersökts (Room et.al 2001). De 14 länder som ingick i studien var följande: Kanada, Kina, Egypten, Grekland, Indien, Japan, Luxemburg, Nederländerna, Nigeria, Rumänien, Spanien, Tunisien, Turkiet och Storbritannien (a.a.). 18 stycken sociala faktorer vilka innebär stigmatisering kartlades, drogberoende visade sig vara det mest framträdande sociala problemet med risk för

stigmatisering (a.a.). En annan internationell studie med syfte att undersöka om personlig tro och åsikter kan ligga till grund för hur individer ser på människor

med drogberoende, visade att felaktig information samt avsaknad av kunskap vad gäller droger och beroende kan ligga till grund för synen på människor med beroende (Palamar 2013). Att samhället i stort saknar kunskap om

droganvändning och beroende, innebär en risk att se på individer med

drogberoende på ett visst sätt, vilket i sin tur kan leda till stigmatisering. Studien visar även att stigmatisering kan utgöra ett stort hinder för individen som befinner sig i återhämtning från sitt beroende (a.a.). Således framförs vikten av att

genomföra folkhälsoinsatser, vilka förmedlar objektiv information om

drogberoende. Att se drogberoende som ett beteende kopplat till hälsa istället för att se det som ett beteende med avsaknad av moral, tycks vara nyckeln till att på sikt bekämpa stigmatiseringen av individer med drogberoende (a.a.).

Med den internationella forskningen i åtanke, som visar på att stigmatisering av individer med beroende till stor del grundar sig i avsaknad av kunskap och moraliska åsikter beskrivs forskningen på synen av individer med beroende ur en svensk kontext. Historiskt sett har synen på droger i Sverige skiftat under olika tidsepoker (Johnson et. al 2017). Användandet av narkotikaklassade preparat i annat syfte än medicinskt bruk kontrollerades i Sverige under början av 1960-talet, där Sveriges förordningar gällande narkotika skulle matchas med FN:s (Johnson et.al 2017). År 1962 genomfördes en svensk förordning som kallades “olovlig hantering av narkotikaklassade preparat” vilken kunde innebära upp till 2 års fängelse om en bröt mot denna förordning. I slutet av 1960-talet genomfördes en förbudspolitisk modell vilken medförde att allt icke-medicinskt bruk av narkotika skulle ses som missbruk (a.a.).

Synen på användningen av berusningsmedel historiskt sett spelar stor roll för hur samhället ser på användandet av narkotika idag (Johnson et al 2017). Detta kan ligga till grund för det sociala stigma som är kopplat till individer som använder sig av narkotika i berusningssyfte. Historien har en betydande roll för vilken ställning olika typer av berusningsmedel har i olika typer av kulturer och i samhället i stort (a.a.). För att ge en bild av hur det svenska samhällets generella syn på beroende av narkotika ser ut i dag, är det av vikt att blicka tillbaka på hur användningen av berusningsmedel sett ut rent historiskt (a.a). I Sverige ses användning av narkotikaklassade droger i mångt och mycket vara ett beteende med större avsaknad av moral än användning av alkohol. Detta faktum kan vara en följd av den svenska statens reglering av alkohol. Den statliga regleringen av alkohol som lagligt berusningsmedel utgör ett aktivt ställningstagande i vilken samhället ser användandet av alkohol som mer moraliskt “rätt” än användandet av narkotika, som moraliskt ses som “fel”. Den svenska samhälleliga synen på berusningsmedel, där användandet av alkohol ses som mer moraliskt “rätt” än användandet av narkotika är viktig att ha i åtanke när stigmatiseringen av drogberoende undersöks.

3. PROBLEMFORMULERING

I vår tid beskrivs beroende vanligtvis genom diagnosmanualer, och genom det riskerar människan att reduceras till ett tillstånd. Detta blir problematiskt eftersom upplevelsen av att vara en människa med ett beroende och vad det gör med ens varande i sådana fall går förlorat. I de nationella riktlinjer som Socialstyrelsen

själv i beroendet ser ut, och därmed hur dennes livsvärld omformas under

återhämtning. Ser man på det utifrån en internationell kontext så blir det tydligt att bristerna är stora även där, det medför att människor blir kategoriserade, likaledes stigmatiserade.

3.1 Syfte

Syftet är att genom en litteraturstudie belysa några av de subjektiva berättelser som finns om drogberoende utifrån ett fenomenologiskt perspektiv, och om beroendet innefattar en känsla av stigmatisering eller inte och huruvida sammanhang har haft betydelse eller ej.

3.2 Frågeställningar

Hur upplever en människa sitt beroende av droger?

Hur påverkas människor med ett drogberoende av stigmatisering?

4. TEORETISKT RAMVERK

Det fenomenologiska perspektivet i uppsatsen kommer att fungera som ett teoretiskt ramverk, där de upplevelser studien innehåller beaktas för att förstå meningen av det som finns i berättelserna. Fenomenologi som sådant ämnar beskriva snarare än att finna orsaker till fenomen (Kemp 2009 & Reith 1999). Ryan Kemp menar utifrån ett fenomenologiskt perspektiv att beroende inte existerar, utan att det är ett fenomen som behöver sättas i relation till språket som kommuniceras, teorier och även i det kliniska arbete som utförs (Kemp 2018). Beroende kan enbart förstås i den kontext den uppenbarar sig. För att förstå det individuella i ett beroende behöver vi följa meningsuttrycket i människors upplevelse, när vi enbart ser på beroende utifrån redan given information så förstår vi det enbart utifrån ett generellt plan(a.a.). Vid ett beroende uppstår en alienation och avskärmning där drogerna upptar människans primära riktadhet, genom detta blir det problematiskt att upprätthålla andra former av relationer och andra människor tenderar därför att bli sekundära (Kemp 2018). Beroende har en benägenhet att avskärma människor, inte enbart gentemot sig själva, men också från deras egna kroppar, tid, samhället och som tidigare nämnt, andra människor (a.a.). Det mänskliga subjektet utgör en del av världen, och vi kan enbart förstå människor i relation till den värld den finner sig i. Det innefattar inte en

geografisk plats utan snarare den kontext som människan existerar i som innehar mening och som människan är tvungen att befinna sig i (Kemp, 2018). Vanligtvis definieras beroende utifrån handling, ett beteende där intag av droger utförs. Kemp menar att det istället behöver ses i relation till språket, vilket i sin tur formar identiteten. Vid ett beroende så är identiteten fast i en ambivalens där konsekvensen kan bli fortsatt konsumtion (a.a.). Beroende behöver därför förstås både som ett personligt tillstånd men också som ett socialt sådant, det kräver således också att vi ser till den kontext som människorna med beroende existerar i (Kemp 2018).

4.2. Goffman

ett ramverk, Goffmans teori om stigmatisering. Erving Goffman beskriver stigma som en avvikande roll, där det skapas en uppdelning mellan människor genom en kategorisering på ett negativt sätt (Goffman 1973). Goffman förklarar att negativa egenskaper tillskrivs människor när dessa inte agerar utifrån normer och de förväntningar som tillhör normsamhället (a.a.). Normer är de sociala regler och bestämmelser som i mångt och mycket är underförstådda i den kultur en människa befinner sig i (a.a.). Stigma styrs därför utifrån norm, när människor inte lever upp till de förväntningar som majoriteten lever utifrån så bildas negativa

föreställningar om dessa, vilket i sin tur leder till diskriminering (Goffman 1973). Goffman menar att genom stigma föds skam, det grundar sig i att människor som upplever stigma blir väl medvetna om att den större skaran i samhället har en nedsättande syn gentemot dem, och därför också tillskrivs en kategorisering som upplevs missgynnande (a.a.). Individen påverkas av majoritetssamhället och kan med tiden gestalta den nya rollen som stigmatiserad, detta för att skydda sig mot de fördomar som kan tänkas komma. Detta kan i sin tur leda till en känsla av alienation gentemot omvärlden (a.a.).

Stigma styrd utifrån norm, där beroende ses som normavvikande medför

svårigheter för den drogberoende individen att leva upp till omgivningens krav. I diskussionen kring stigma är en viktig aspekt att ha i åtanke, att stigmat är direkt kopplat till kontext. Alla individer kan i viss kontext och vid en viss tidpunkt känna sig stigmatiserade. Således är stigma inte ett statiskt och faktiskt tillstånd, utan ett tillstånd beroende av tid och plats (Goffman 1973). Omgivningens krav i kombination med att individens individuella förutsättningar inte tas i beaktning, kan för individen innebära en känsla av diskriminering och som tidigare nämnts generera en känsla av alienation mot världen och samhället runt omkring (a.a.). Individens sociala identitet skapas utifrån den automatiska kategoriseringen som sker i mötet med en ny människa, vilken applicerar förutfattade meningar om den enskilde (a.a.). De förutfattade egenskaperna bidrar således till individens sociala identitet och anses därmed som normavvikande eller inte (a.a.).

5. METOD

Metoden som använts är en systematisk litteraturstudie i enlighet med

Folkhälsomyndigheten och har genomförts med stöd av deras handledning för litteraturöversikter (Folkhälsomyndigheten 2017).

5.2 Inklusionskriterier

Inklusionskriterierna för denna litteraturöversikt har varit att de studier som inkluderats ska vara av kvalitativ typ och innefatta intervjuer med människor som har eller har haft ett drogberoende. Ett annat inklusionskriterie har varit att

deltagarna ska vara i åldrarna 18 år - 65 år. Det tredje har varit att arbetet ska ses utifrån en internationell kontext och det fjärde inklusionskriteriet har varit att inkludera studier gjorda mellan 2004 och 2020.

5.3 Urval och datainsamling

De databaser som använts för att genomföra studien är Google Scholar, PsycInfo och Cinahl. Google scholar är en av Googles söktjänster som innefattar

vetenskaplig litteratur samt publikationer som rör ämnet psykologi, men även närliggande ämnen så som psykiatri, sociologi, omvårdnad och medicin. Den tredje databasen vi använt oss av i sökandet av litteratur är CINAHL, vilken innefattar vetenskapliga referenser inom omvårdnad, fysioterapi, arbetsterapi samt alternativmedicin.

Sökningen genomfördes oberoende av två personer, där databaserna delades upp mellan de två. Sökningarna genomfördes på de olika databaserna, genom

alternering mellan att söka både på inklusionskriterierna samt att söka utan Inklusionskriterierna (se figur 1.0).

Urvalsprocessen (se figur 1.1) vad gäller de studier som använts innehöll fyra steg. Det första steget innebar att efter sökning exkluderades studier som på deras titlar inte uppfyllde de inklusionskriterier som valts. Vid det andra steget lästes ett större antal abstrakt för att välja ut de som var av intresse för det som ämnades undersökas. I det tredje steget i urvalsprocessen lästes studier i sin helhet och därefter kvalitetsgranskades de studier som uppfyllde samtliga

inklusionskriterier. Detta för att säkerställa att samtliga studier som använts var av god kvalitet.

5.4. Kvalitetsgranskning

Kvalitetsgranskningen genomfördes med hjälp av en mall publicerad av Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU (se bilaga 1).

Granskningsmallen består av 8 övergripande frågeställningar, vilka kan besvaras med Ja/ Nej/ Oklart (Folkhälsomyndigheten, 2017). Frågeställningarna berör huruvida den filosofiska och teoretiska hållningen överensstämmer med studiens urval och metodik. Hur deltagare har rekryterats, det vill säga hur urvalet

genomfördes. Hur data samlades in, alltså vilken metod som användes. Samt vilken metod som därefter användes i analysen av det insamlade materialet. Forskarens bakgrund och kompetens, om forskaren haft relation till deltagare vilket kan ha påverkat datainsamlingen samt om forskaren haft finansiellt stöd i genomförandet av studien (a.a.). Efter att dessa frågeställningar besvarats tillkommer ytterligare frågeställningar vilka görs i samband med bedömning i kvalitetsinstrumentet CERQual. CERQual är ett validerat instrument som används för att säkerställa evidensen i kvalitativa studier (Lewin et al. 2015). Dessa

frågeställningar handlade om studiens relevans, om studiens ”koherens”, det vill säga om huvuddelen av datan användes i analysen samt om den insamlade datan underbyggde resultatet. Även frågan om studien innehåller tillräcklig mängd data och om metoden för datainsamlingen möjliggjort innehållsrika data. Tillhörande respektive frågeställning fanns stödfrågor och utrymme för kommentarer, detta för att underbygga svaren Ja/Nej/Oklart (a.a.). Efter att samtliga frågeställningar besvarats, görs ”En sammanvägd bedömning av metodologiska brister”. De svar som gavs i frågeställningarna underbygger den sammanvägda bedömningen, vilka kan besvaras med alternativen ”Obetydliga eller mindre”, ”Måttliga”, eller ”stora brister” (Folkhälsomyndigheten, 2017).

Tretton studier kvalitetsgranskades på sättet som beskrivits ovan, och två studier valdes utifrån detta bort. De exkluderade studierna valdes bort då de inte

uppfyllde samtliga inklusionskrav och frågeställningar.

5.5. Analys och tolkning av data

Det empiriska materialet har analyserats systematiskt genom tre olika steg (Rennstam & Wästerfors, 2015). Det första steget, sortera, innebar att materialet

gicks igenom i sin helhet flertalet gånger för att essensen skulle förstås av det som framträder och utifrån detta skapades en ordning av empirin (a.a.). Ordningen är förknippad med de teoretiska begrepp som banar väg för arbetet. Därefter reducerades det som framträtt i föregående steg för att storleken på det som presenteras behövde begränsas. I reduktionen skalades en del av materialet bort, dock utan att de avgörande fragment som lett fram till resultatet försvann. När reduktionen genomförts påbörjades argumentationen och diskussionen gällande det insamlade materialet satt i relation till studiens syfte och teori (Rennstam & Wästerfors, 2015).

“Genom att analysera texter studerar vi alltså en viktig aspekt av det som bygger upp människors föreställningar om samhället, som påverkar relationer mellan grupper som bidrar till att skapa och upprätthålla vissa

identiteter. Exakt hur detta sker kan vi aldrig avgöra med hjälp av att analysera enstaka texter, men studerar vi många texter bidrar det till vår

förståelse av allt detta.”(Boréus, 2015, sid. 158)

Figur 1.0. Redovisning av söksträngar:

Databas Sökord Träffar Lästa

abstract

Lästa artiklar

Valda artiklar PsycInfo “Stigma Addiction” 1327 st 18 st 3 st 1st PsycInfo “Addiction, Stigma

AND phenomenological

33 st 14 st 3 st 1 st

CINAHL “Stigma, addiction AND phenomenology”

9 st 8 st 2 st 1 st

CINAHL “Stigma AND addiction”

978 st 27 st 3 st 2 st

Google Scholar

“drug addiction, AND stigma, OR phenomenological, adults” 16 500 st 25 st 6 st 1 st

CINAHL “Drug addiction AND

Stigma AND Narrative” 12 st 10 st 2 st 2 st CINAHL “Drug addiction AND

narrative” 135 st 6 st 2 st 1 st

Google Scholar

“Drug addiction AND stigmatization AND qualitative interview

27 600 st

Figur 1.1. Flödesschema över vald litteratur:

5.6. Etiska principer

I de studier som använts har samtliga författare presenterat sina arbeten som etiskt försvarbara. Det har framgått tydligt hur urvalet genomförts och att samtliga deltagare blivit informerade om att deras uppgifter behandlats konfidentiellt. Detta tydliggör att författarna gjort etiska överväganden (Svensson & Ahrne, 2015). Då studierna innehåller individer och dess upplevelser är det av betydande vikt att författarna i de använda studierna reflekterat kring de etiska överväganden denna typen av studier innebär (a.a.).

Vad gäller etiska överväganden när det kommer till arbetet med den här litteraturöversikten har det varit av vikt att föra en ständig dialog kring den erfarenhet och kunskap som finns kring ämnet författarna sinsemellan. Detta för att det material som analyserats och diskuterats ej ska vinklas efter egna

6. RESULTAT

I tabellen nedan redovisas samtliga inkluderade studier. Tabellen läses från vänster till höger, där författare, året studien genomfördes samt i vilket land som studien genomförts i presenteras först. Därefter presenteras studiens titel och därefter vad studien syftar till. Efter detta beskrivs studiens metod, där urval, datainsamling och analys presenteras. N, står för antal individer som deltagit i studien. Under inklusionskriterier presenteras de krav som deltagarna behövt uppfylla för att kunna delta i studien. Sedermera redovisas studiens teoretiska ramverk och därefter studiens resultat. I den

avslutande kolumnen presenteras resultatet av den kvalitetsgranskning som gjorts av studien (se bilaga 1). Studiens resultat och analys presenteras i en mer utförlig form i de avsnitt som följer. Resultatet består av tre huvudteman vilka benämns som, Att bryta kontexten, Att ha ett socialt arv och Att uppleva stigma. Därefter beskrivs varje enskilt tema i mer detaljerad form med hjälp av underrubriker.

Tabell 1.0. Kartläggande översikt gällande vald litteratur.

Författare & land

Titel Syfte Metod

(urval, datainsamling, analys)

Teoretiskt ramverk Resultat Kvalitets-granskning Ouzounian (2018) USA A phenomenological research study on the treatment experience of Opioid addicts: Exploring the Intrapersonal and Interpersonal conflicts that Opioid addicts face during the treatment process

Studien syftar till att undersöka de konflikter som kan uppstå inombords men också i relation till andra hos människor med opioidberoende genom deras behandling.

N = 15st, både män och kvinnor ingår, framgår ej fördelning mellan könen. Ålder 21 - 30 år. Metod: Semistrukturerade intervjuer med fenomenologiskt förhållningssätt

Inklusionskriterier: Genomgått och avslutat behandling och befinner sig i återhämtning från opioid eller opioidbaserade substanser. Human motivation, Social identity theory, Coor dinated management of meaning theory (CMM) & Relative deprivation theory (RD).

Fem teman påträffades under studiens gång. Däribland identifikation och Stigma och att detta påverkar återhämtningsprocessen. Det behövs däremot en större förståelse för hur identifikation och stigma påverkar återhämtningsprocessen, menar forskaren.

Obetydliga eller mindre

Dickens (2011) USA The experience of recovery from alcohol/drugs (AOD)

Studien syftar till att försöka förstå vad det är som är hjälpsamt i en återhämtningsprocess, framförallt i det tidiga stadiet av den.

N = 12st, varav 8st män. Ålder: 22–59 år. Metod:

Semistrukturerade intervjuer med fenomenologiskt förhållningssätt. Inklusionskriterier: Befinna sig i återhämtning från beroende utan återfall under minst 1 år. Deltagarna fick betalt för sin medverkan. Early recovery, recovery support & recovery management .

Det framkom att ett sammanhang att tillhöra var av vikt. Att känna sig inkluderad och hörd. Obetydliga eller mindre O’Shay Wallace (2020) USA ”We Weren’t Raised that Way”: Using stigma management communication theory to understand how families manage the stigma of substance abuse

Studien syftar till att fylla kunskapsluckan i forskningen kring den stigmatisering familjer med förekomst av beroende upplevt. Studien undersöker hur familjemedlemmar till individer med beroende upplever och hanterar den stigmatisering de utsätts för genom kommunikation. N = 15st, varav 9st kvinnor. Metod: Semistrukturerade intervjuer. Inklusionskriterier: Eget beroende eller vara en del av en familj med beroende. I intervjuerna ombads deltagarna att diskutera hur de upplever och hanterar stigmat de upplever till följd av det egna eller

familjemedlemmens beroende. Stigma management theory, Stigma theory

Studiens resultat tyder på vikten av att utöka förståelsen för hantering av stigma för familjer som innehåller en familjemedlem/familjemedlemmar med beroende. Obetydliga eller mindre Van Zyl (2007) Sydafrika The meaning of heroin addiction: a phenomenological study

Syftet med studien är att tillhandahålla en holistisk beskrivning av att leva med ett

heroinberoende, berättad av individer med heroinberoende.

N = 4st, varav 2st kvinnor. Ålder: 25–35 år. Använt heroin mellan 5–15 år. Metod:

Semistrukturerade intervjuer med fenomenologiskt förhållningssätt. Deltagarna rekryterades via en behandlingsklinik. Samtliga deltagare hade redan innan de påbörjat den aktuella

behandlingen genomfört tidigare behandlingar. Exposure theories - a biological model, Adaptive theories - Social and psychologica l models & Phenomenol ogical models.

Resultatet visar på vikten av ett fenomenologiskt förhållningssätt för att förstå livsvärlden för en människa med ett beroende. Visar också på vikten av att se till individens kontext och egna sanning.

Obetydliga eller mindre

Conner & Rosen (2008) USA ”You're Nothing But a Junkie”: Multiple Experiences of Stigma in an Aging Methadone Maintenance Population

Studien syftar till att lyfta de olika typer av stigman individer med beroendeproblematik kan uppleva. N = 24st. 14st kvinnor. Metod: Semistrukturerade intervjuer. Rekryterades via en läkemedelsassisterad behandlingsklinik. Inklusionskriterier: 50 år eller äldre, engelsktalande, ha en depressionsdiagnos och behandlas med psykofarmaka samt delta i behandling på kliniken för läkemedelsassisterad behandling.

Stigma theory

Informanterna vittnade om multipla stigman kopplade till deras beroende och ålder. 8 olika kategorier av stigman återfanns: Drogberoende, åldrande, användning av

psykofarmaka, depression, delta i läkemedelsassisterad behandling, fattigdom, etnicitet samt HIV-positivitet. Obetydliga eller mindre Rance et al. (2017) Australien ”Why Am I the Way I Am?” Narrative Work in the Context of Stigmatized Identities

Studien syftar till att med hjälp av förstahandsupplevelser förstå stigmatiseringen av drogberoendets konsekvenser. N = 1st. En man. Metod: Fallstudie med narrativ analys. Studien innehåller två

livshistorieintervjuer med samma individ, som beskriver “Jimmy” vars liv inneburit heroinberoende, fängelse och “social nackdel”. Beskriver den stigmatisering han upplevt.

Stigma theory, poststructura list theory

Visar de komplexiteter som finns gällande upplevd stigmatisering och de negativa konsekvenser det har för individen i dennes

återhämtningsprocess. Påvisar även komplexiteten gällande kvalitativ forskning inom området beroende.

Obetydliga eller mindre Van Olphen et. al (2009) USA Nowhere to go: How stigma limits the options of female drug users after release from jail

Studien syftar till att beskriva de svårigheter kvinnor som blivit frisläppta från fängelse möts av när de utvecklar ett beroende i

övergången mellan fängelse och att återvända till frihet.

N = 17st, enbart kvinnor. Av olika etnisk bakgrund. Ålder: 22–53 år. Metod: Intervjuer samt

fokusgrupper. Inklusionskriterier: Frisläppt från fängelse samt ha ett beroende. Rekryterades via flyers uppsatta i två utvalda

socioekonomiskt utsatta områden. Majoriteten av deltagarna hade använt olika typer av substanser samt gjort försök att sluta.

Stigma theory

I studien framkommer det att berörda myndigheter i hopp om att minska drogberoende och kriminalitet arbetade fram en policy vilken syftade till att stigmatisera individer med drogberoende. Stigmatisering skulle fungera avskräckande för individer med drogrelaterad

problematik. Dock visar resultatet att de kvinnor som upplevt faktiska effekter av denna framarbetade policy snarare återvände till sitt beroende, och ökade sin kriminalitet.

Obetydliga eller mindre

Melin et. al (2017)

Sverige

Experiences of living with opioid dependence: An interview study among individuals participating in medication-assisted treatment

Studien syftar till att med hjälp av berättande intervjuer få en insikt i hur det är att leva med läkemedelsassisterad behandling mot opioidberoende.

N = 13st, varav 7st kvinnor. Medelålder: 37 år. Metod: Narrativa intervjuer. Informanter rekryterades via en klinik för läkemedelsassisterad behandling. Inklusionskriterier: Över 18 år, deltagit i läkemedelsassisterad behandling i minst 3 år. Holistic view theory

Visar att opioidberoende innebär ett stort lidande. Informanterna vittnar om att opioidberoende innebär kaos och ständig smärta, även känsla av ett liv utan värdighet. Forskarna menar att en holistisk syn på människan kan ge oss större förståelse för

opioidberoendets komplexitet. Obetydliga eller mindre. Vigilant et. al (2004) USA

The stigma paradox in methadone maintenance: Naive and positive consequences of a “Treatment punishment” Approach to opioid addiction

Studien syftar till att undersöka individers erfarenheter och upplevelser av stigmatisering vid Methadone Maintenance (MMT), alltså läkemedelsassisterad behandling. N = 45st, varav 21st kvinnor. Ålder: 21–56 år. Metod: Semistrukturerade intervjuer. Rekryterades i första hand via en tidningsannons gällande studien, övriga rekryterades via så kallad “snowballing”.

Stigma theory

Visar på 4 olika nivåer av stigma individer med MMT upplever. 1) Macro-stigma: Public shame, 2) Meso-stigma: Institutional shame, 3) Loss of control- stigma, 4) Micro-stigma: Private shame. Forskaren menar att stigma för individer med MMT behandling är viktig att förstå, då den ofta blir ett hinder för återhämtningsprocessen. Obetydliga eller mindre. Fotofoulou et.al (2015) Grekland ”Allowing the right” And its currency in managing drug stigma in Greece

Studien syfte är att undersöka hur drogberoende och deras familjer hanterar stigma i grekisk kulturell kontext.

N = 48st, varav 40st beroende och 8st föräldrar. Metod:

Semistrukturerade djupintervjuer. Inklusionskriterier: Grekisk nationalitet, beroende eller förälder till en individ med beroende. Stigma theory, Stigma management theory

Visar på att samhället delger information om individer med beroende och deras familjer på ett sätt att människorna det berör upplever stigmatisering. Visar även vikten av vidare forskning på ämnet.

Obetydliga eller mindre. E. Mwangi & Westerhol m (2014) Sverige En gång missbrukare, alltid missbrukare? En studie om före detta drogmissbrukares upplevelser av stigma

Syftar till att belysa upplevelser människor som tidigare levt med beroende har efter en återhämtningsprocess. Undersöker om deltagarnas självbild förändrats i takt med upplevt stigma.

N = 5st, varav 2st kvinnor. Ålder: 30–50 år.

Metod: Semistrukturerade intervjuer. Inklusionskriterier: Inte delta i en pågående rehabilitering eller

behandlingsprocess och ha minst 2 års drogfrihet.

Rekryterades via “Snowballing”.

Stigma theory

Visar att trots att informanterna lever i drogfrihet upplever de fortfarande en känsla av stigmatisering i specifika kontexter. Informanterna upplever att de i sin drogfrihet är en del av samhället, men fortfarande kan känna sig exkluderade i vissa sammanhang.

Obetydligt eller mindre.

6.1. Att bryta kontexten

Det framkommer i sex av elva studier att det har varit betydelsefullt att bryta den kontext som den drogberoende har befunnit sig i, att det har varit av vikt för att skiljas från det destruktiva liv som beroendet inneburit (Dickens 2011; Melin et.al 2017; Olphen et. al 2009; Ouzounian 2018; Van Zyl 2007; Vigilant et.al 2004). Även om miljöombyte och sammanhang beskrivs som en nödvändig beståndsdel för mångas återhämtning så skildras även komplexiteten i att bryta upp med sin kontext. Förlusten av meningsfulla relationer och bristande tillgång till

sysselsättning är några av de svårigheter som människor lyft genom de intervjuer som genomförts (Van Olphen et. al 2009; Vigilant et.al 2004).

6.1.1. Kontext och behandling

Sex av elva studier åskådliggör att förändring av sammanhang blev en startpunkt för förändringsarbete, detta för att reformera tillvaron från ett liv med beroende till ett drogfritt liv (Dickens 2011; Melin et.al 2017; Olphen et. al 2009; Ouzounian 2018; Van Zyl 2007; Vigilant et.al 2004). Åtskilliga människor vittnar om att behandling för sitt drogberoende och den typ av miljö det innefattar gav utrymme för nya insikter. Detta beskrivs på följande sätt:

“For me, treatment was absolutely necessary because I wouldn't stop without being pulled out of society. Being put in a facility where I could be

safe, not use, and actually clear my mind a little bit. So, for me treatment was a necessity. I would totally recommend treatment. One thing that I've

learned is that treatment was good for the physical abstinence from the drugs and alcohol but that's pretty much it was all good for.”

- Randy. (Ouzounian 2018, sid. 109)

Randy skildrar betydelsen av att tas ur sitt sammanhang, och att det för honom var en nödvändighet för att sluta använda droger. Randy beskriver också att

behandling gav resultat för den fysiska delen av hans beroendet, men inte mer än så. Även om behandling var en startpunkt för Randy och flera andra av

deltagarnas drogfrihet, så skildras även svårigheterna med att hålla sig undan sin ursprungsmiljö och drogerna efter en avslutad behandling. Detta beskrivs av en kvinnlig deltagare i en annan studie:

“...I went right back to the same environment and I kept all the same friends. And it's like people, places and things. And it's all triggers. And it's

just all bad. And if you know nothing but drug addicts, you're going to go and do drugs. It's just like second nature. You know, to me, it's like I know

how to hustle and get money. I don't know how to get a job. I just barely learned how to fill out a application. So it's things like that”

- Deltagare. (Van Olphen et. al 2009, sid. 6)

Kvinnan förklarar hur den miljö hon verkat i och de människor hon känt under sin tid som beroende initierar ett sug hos henne. Kvinnan beskriver också

problematiken i att om alla ens relationer innefattar drogberoende, så kommer det resultera i drogbruk för egen del också. I ytterligare en studie beskrivs

“I had aftercare for two years and was not feeling good then either, but ... Was actually completely paralyzed by anxiety, I lay in my room for almost two years anyway and was just waiting to get of the strength to get to grips

with my life, but could not.... “ - Deltagare. (Melin et.al 2017, sid. 12)

Deltagaren beskriver hur ångesten var lamslående efter att ha slutat med droger och avslutat behandling, livet kändes ogreppbart och därför för svårt att hantera.

6.1.2 Analys - kontext och behandling

I resultatet framkommer det från flertalet människor att förändring av kontext är en viktig beståndsdel för att ett drogberoende ska kunna behandlas och bearbetas. Människor som får hjälp att tas ur sitt sammanhang upplever detta som en av de saker som varit framgångsrikt i deras återhämtningsprocess (Dickens 2011; Melin et.al 2017; Ouzounian 2018; Van Olphen et. al 2009; Van Zyl 2007; Vigilant et.al 2004). Vidare belyses konsekvenserna av att tillhöra ett sammanhang där droger finns tillgängligt, och att det därför kan bli problematiskt att upprätthålla ett icke aktivt beroende efter avslutad behandling. Med hjälp av en fenomenologisk ansats blir det delvis möjligt att se till varje människas upplevelse av sitt beroende, det gör det även möjligt att bortse från den eventuella förförståelse som finns vad gäller beroende och substansbruk (Kemp 2009). Det är framträdande att förändring av kontext är komplicerat och att det sedermera kan innefatta en dragning för individen. Genom en vidare förståelse för den komplexitet det innebär för en människa med beroende att ersätta sin sociala situation med en annan kan arbetet ske på ett betydelsefullt sätt och utan att individens upplevelse reduceras ner till enbart en diagnos. Det är en angelägenhet eftersom flertalet vittnar om att behovet av stöttning är omfattande (Dickens 2011; Melin et.al 2017; Ouzounian 2018; Van Olphen et. al 2009; Van Zyl 2007; Vigilant et.al 2004). Det framgår att det finns en upplevelse av otillräcklighet i stödet för den psykiska hälsan när det kommer till behandling av ett beroende. Genom en fenomenologisk strävan är det möjligt att möta det meningsuttryck som människor beskriver och genom det följa upplevelsen och närma sig en förståelse för vad det är som anses vara betydelsefullt (Kemp 2018). Det finns inget generellt svar på vad som verkar avgörande i återhämtning för alla människor med ett beroende, men enligt

resultatet tycks det vara en central angelägenhet att få möjlighet att tas ur sin destruktiva kontext för att gynna behandling och återhämtning.

6.2. Att ha ett socialt arv

I sex av elva studier så beskrivs det sociala arvet som en grundläggande orsak till hur drogberoendet startade (Dickens 2011; Melin at al. 2017; O´Shay-Wallace 2020; Rance at al. 2017; Van Zyl 2007; Vigilant et al 2004). En stor del av de människor som blivit intervjuade i studierna beskriver att de kommer från utsatta livssituationer där drogproblematik och psykisk ohälsa präglat deras liv. Det har i sin tur skapat bristande förutsättningar för hur de själva ska leva (a.a.).

6.2.1. Det sociala arvet

Enligt resultatet i de studier som berör det sociala arvet, beskriver deltagarna att deras livsvärld redan från tidig ålder innefattat substanser. Deltagare redogör för att det därför varit en naturlig del av deras vardag och menar att valet att börja bruka droger legat nära till hands. Drogerna har således blivit en konsekvens av det sociala arvet upplever flera. Detta illustreras av följande deltagare:

”I grew up in a dysfunctional home... being told that I would never amount to anything.”

- Deltagare. (Dickens 2011, sid. 58)

Deltagaren beskriver att hen växte upp i ett icke fungerande hushåll, och där hen ständigt fick höra om sin otillräcklighet. Det är centralt för flera deltagare att de relationer som funnits med ursprungsfamiljen har varit problematiska. På det temat så beskriver ytterligare en deltagare följande:

“I used to take the drugs just to forget. Forget that I was . . . a part of that family. I used to think that I was adopted. I thought there was no way I

could have a mother that was like that.” - Deltagare. (Rance at al. 2017, sid. 2227)

Citaten ovan beskriver hur personen använde droger för att förtränga känslan av att tillhöra sin familj. På så sätt ersattes verkligheten med tankar som att det inte var möjligt att ha en förälder som agerade på ett visst sätt. Det som är

genomgående för flera deltagare är känslan av att ha det med sig från början i livet, nedanstående citat åskådliggör detta:

“You have it genetically. You can always discuss what’s what, if you have chosen it by yourself and what is innate but ... I have ..., for me, it feels like I

had one foot in this from the beginning. “ - Deltagare. (Melin at al. 2017, sid. 12)

Det är en känsla av att ha det med sig genetiskt, att födas med en fot i beroendet. Det blir genom detta svårt att inte gå samma väg som den familj man fötts in i nämner flertalet deltagare men genom att gå i samma fotspår så kan det också uppstå en form av förståelse:

“It’s almost as if I understand her pain, when I’m on heroin. It’s almost as if I understand people better, when I’m on heroin. When I’m sober, I don’t understand people – I’m lost. When I’m sober I’m in a world that I don’t know; I can now care about my mother – she was looking for something the

same – it’s like walking in her shoes. Heroin made me understand more. It gave me a lot of insight.”

– Deltagare. (Van Zyl 2007, sid. 75)

Citatet illustrerar hur deltagaren genom sitt eget drogintag kunde förstå hennes mammas smärta och livsval och förklarar även att i nyktert tillstånd är det svårt att förstå människor alls, det är att vara i en främmande värld.

6.2.2. Analys – Det sociala arvet

Det sociala arvet har haft en stor påverkan för många av deltagarna i de nämnda studierna och att födas in i en familj med väl etablerad beroendeproblematik kan ligga till grund för en redan utstakad väg. Deltagare beskriver stunder där de önskade förtränga familjerelationer genom drogintag och med det upplevde ett

beroende får vi en djupare förståelse för hur beroendet yttrar sig för individen och på så sätt förstå att det inte är en enkel eller rak väg (Kemp 2009).

Det framgår att de deltagare som vuxit upp i en kontext vilken innehåller beroende utvecklar en annorlunda syn på sin livsvärld, gentemot individer som befunnit sig i en drogfri kontext i barndomen. Förståelsen för att synen på livsvärlden ser annorlunda ut för individer som redan från tidig ålder befunnit sig i en kontext där beroende är vanligt förekommande är av stor vikt. Om beroende funnits nära under uppväxten kan denna väg anses normativ, utifrån kontexten individen vuxit upp i. Tar vi detta i beaktning kan vi skapa en djupare förståelse för individen och dess beroendeproblematik.

6.3. Att uppleva stigma

I nio av de elva inkluderade studierna berättar deltagarna om sina upplevelser av stigma. Upplevelsen av stigma tycks därmed vara en central del av drogberoendet, vilket deltagarna vittnar om har en direkt påverkan på självbilden (Connor & Rosen 2008; Fotofoulou et.al 2015; Melin et.al 2017; Mwangi & Westerholm 2014; O´Shay-Wallace 2020; Ouzounian 2018; Rance et.al 2017; Van Olphen 2009; Vigilant et.al 2014.). I studierna framgår att de intervjuade upplever olika typer av stigmatisering, där självstigmat, det samhälleliga stigmat samt det stigma de upplever i behandling varit de mest utmärkande (a.a.). I en av studierna

beskriver deltagarna hur de upplever multipla stigman, där beroendet utgör det största stigmat (Connor & Rosen 2008). Endast 1 av 24 deltagare berättade att de inte upplevde sig stigmatiserade. De 23 deltagarna som delgav att de kände sig stigmatiserade, upplevde fler än ett stigma (a.a.). Patricia berättar hur hon upplever stigmat av att vara beroende:

“This criticism about, you know, you’re nothing but a junkie, blah, blah, blah. That don’t flirt with me. You know they’re [drug addicts] human beings too. They’re hurt. Because they’ve been out there and God knows

how long they’ve been out there. So you need to show a lot more compassion”

- Patricia. (Connor & Rosen 2008, sid. 252)

Patricia beskriver i citatet vikten av att bli sedd och behandlad med respekt trots sitt beroende.

6.3.1. Självstigma

I sju av elva studier nämner deltagarna hur drogberoendet innebär en form av självstigma (Fotofoulou et. al 2015; Melin et al 2017; Mwangi & Westerholm 2014; Ouzounian 2018; Rance et.al 2017; Van Olphen 2009; Vigiliant et.al 2014). De beskriver hur de stigmatiserar sig själva till följd av beroendet. Grunden till detta tycks ligga i konsekvenserna av beroendet, att livet sett annorlunda ut om beroendet inte varit centralt. Larry, 42 säger: “I'm ashamed of it! I feel as if my lifestyle should be entirely different than it is now. I'm no fool”. (Vigilant et.al 2014, sid. 414). Vidare berättar deltagare hur de ångrar att de börjat använda droger, trots vetskap om att det kan innebära stora risker. Bobby, 55 berättar: “I cry all the time. How blind was I. Why was I so stupid? How come I didn't listen when people were warning about heroin? Why did I think that other people were too weak to deal with it? Now, I'm an addict” (Vigilant et.al 2014, sid. 414). Bobby beskriver sin uppgivenhet inför det faktum att han valde att testa heroin, trots att andra varnat honom och berättat om dess konsekvenser. Deltagarna berättar om hur de skuldbelägger sig själva för sitt beroende och därför upplever

att de inte förtjänar bättre. Till följd av detta tappar individen hoppet och tappar visionen om att leva ett liv utan droger. Mattias säger:

“Då var det precis som att jag gav upp någonstans och då hade jag inga illusioner om vem jag var utan jag körde på bara. Min uppfattning om mig själv var ju att jag var en knarkare, det fanns ingen räddning, i slutet kände

jag absolut inte att jag var inkluderad i samhället”. - Mattias. (Mwangi & Westerholm 2014, sid. 20)

Känslan av att ha gått miste om ett liv, vilket av samhället skulle klassas som normativt är ett återkommande faktum. Jimmy berättar: “Now look at me, 32 and I’ve got nothing . . . I thought I had a better purpose than this”. (Rance et.al 2017, sid. 2227). Jimmy beskriver hur han i den ålder han nu uppnått trott att hans liv skulle syftat till något annat än vad de handlar om i dagsläget. Han berättar vidare: “Why? Why am I the way I am?” (Rance et.al 2017, sid. 2227). En annan

deltagare beskriver hur känslan av att det inte fanns några andra alternativ var överhängande:

”I felt that that's what life was all about, and I would tell myself why try to be something better. I was like the problem child. I started getting into a lot

of bad relationships too and that's when other drugs were introduced and that's when heroin came back.”

- Deltagare. (Ouzounian 2018, sid. 115)

Citatet illustrerar hur deltagaren upplevde att det inte existerade några andra alternativ än att fortskrida det liv som var, och genom att se sig själv på det sättet låg tyngre droger och annan form av problematik nära till hands.

6.3.2. Stigma: Samhället

I åtta av de elva studier som inkluderats beskriver deltagarna sina upplevelser av att ha blivit stigmatiserade av samhället (Connor & Rosen 2008; Fotofoulou et.al 2015; Melin et.al 2017; Mwangi & Westerholm 2014; O´Shay-Wallace 2020; Ouzounian 2018; Van Olphen 2009; Vigilant et.al 2004). Samhällets generella uppfattning om drogberoende som normbrytande beteende, tycks medföra en form av stigmatisering. Lacey beskriver: “You know, we [opiate addicts on methadone treatment] are the scum of the earth to them people that write them books…” (Conner & Rosen 2008, sid. 252). Den allmänna synen på individer som använder droger är i mångt och mycket negativ, vilket genomsyrar hur samhället ser på och behandlar individer med beroendeproblematik. Deltagarna berättar om hur de ses som beroende individer, snarare än som individer med ett beroende. En deltagare berättar hur hon behandlats av polisen:

“They [the police] say, "She's a known crack head and a crack addict." A lot of them like take my clothes and arrested me for [being] under the influence, and I'm not even high. And take my property one place and me another. Take my money. Leave my – they even don't even take my clothes.

They leave my shit on the streets”. - Deltagare. (Van Olphen 2009, sid. 4)

rädda för dem, vilket gör att de hamnar i ett utanförskap och därmed ställs utanför samhället (Melin et.al 2017). De berättar även att påföljden av att inte känna sig inkluderad i samhället utgör begränsningar i att kunna leva på samma villkor som alla andra (a.a.). I en annan studie beskriver Mattias hur han befinner sig i ett rum fullt av människor men trots detta känner sig ensam:

[...] “sen kan jag ju känna att jag många gånger inte är en del av samhället, det finns ett utanförskap att man inte känner sig delaktig, att man kan vara väldigt ensam fast det är ett rum fullt av människor och såna saker och det

kan jag fortfarande känna, att jag inte duger” [...] -Mattias. (Mwangi & Westerholm 2014, sid. 20)

Deltagare beskriver den komplexitet läkemedelsassisterad behandling utgör. Att återhämta sig från ett beroende med hjälp av läkemedel tycks vara problematiskt, då deltagarna upplever att samhället även ser detta som normbrytande. Att ta hjälp av läkemedel i återhämtningsprocessen verkar alltså inte av den breda massan ses som fullständig nykterhet, vilket således istället ses som ett fortsatt beroende. Sonia berättar följande:

“When you're going to the clinic, people know why you're there. I guess when you're doing things that are illegal, no one knows but you. There is inner shame when you're using, but public shame when you're on the clinic”

-Sonia. (Vigilant et.al 2004, sid. 406)

Sonia beskriver alltså skillnaden mellan den inre skammen hon upplever i

samband med att hon använder droger, kontra den offentliga skammen besöken på kliniken för läkemedelsassisterad behandling innebär (Vigilant et. al 2004).

Vidare beskriver deltagarna i samma studie den skam de upplever när de deltar i möten anordnade av NA (Anonyma narkomaner). Följande citat beskriver komplexiteten med att återhämta sig från sitt beroende med hjälp av läkemedel i kombination med att delta i möten:

“I'm very protective about my methadone treatment because of the prejudices out there. I go to NA meetings but I don't tell people that I'm on methadone because some people don't consider that clean time or sobriety.

People don't understand, and I don't know how to explain it to them. They always tell me that I'm substituting one drug for another. So, I'm not going

to argue with them.”

-Thomas. (Vigilant et.al 2004, sid. 408) Thomas berättar att han är restriktiv med att berätta att han i sin

återhämtningsprocess använder läkemedel, då han vet att det av vissa inte ses som fullständig nykterhet (Vigilant et. al 2004). Samhällets syn på människor med beroende och dess olika vägar till återhämtning verkar således ha stor inverkan på individen. Vidare framgår att samhället ser olika på människor med

beroendeproblematik beroende på vad de använder för typ av drog, beroende av vissa droger kan alltså ses som värre än andra. I en av studierna beskrivs detta i följande citat:

“You know, it just irritates me about people judging people about drugs. It’s like okay if they do something. Like they smoked a joint, that’s okay. Or if

they snorted coke, but if you inject it, that’s bad, you know. If you—well, probably if you smelled heroin it wouldn’t be as bad as shooting it. It’s just

whatever you’re doing is much worse. But, you know, I try to tell them, you know, a drug is a drug is a drug is a drug. They’re all drugs no matter how you ingest them. So, you know, you can’t make yourself out better than me—

okay. That just really pisses me off.” -Patricia. (Connor & Rosen 2008, sid. 253)

Patricia beskriver hur hon upplever att det finns skillnader i hur samhället ser på beroende, detta baserat på vilken typ av drog det handlar om samt hur den

administreras (Connor & Rosen 2008). Patricias upplevelse tyder på att samhället ser beroende i stort som ett normbrytande beteende, dock i olika utsträckning beroende på vilken typ av drog som används. Deltagarnas upplevelser tyder även på att samhället ser olika typer av återhämtning på olika sätt, där

läkemedelsassisterad behandling ses som ett fortsatt beroende till skillnad från återhämtning utan läkemedel. Deltagarna i studierna beskriver hur de med hjälp av läkemedelsassisterad behandling lyckats återhämta sig från sitt beroende, men upplever att de av samhället ses som fortsatta beroende trots att de slutat använda olagliga droger. I samma studie beskriver Patricia rädslan för att berätta att hon deltar i läkemedelsassisterad behandling för läkaren när hon uppsöker vård:

“I know this is stupid, but I’m basically embarrassed to tell anybody that I’m on meth [methadone treatment]. You know, when I was in the hospital

like two years ago, you know. I didn’t want to tell them”. - Patricia. (Connor & Rosen 2008, sid. 253)

Patricia förutsätter alltså att det finns en generell uppfattning om återhämtning med hjälp av läkemedel och att detta kan medföra en upplevelse av skam. Vidare beskriver deltagarna hur de trots att de återhämtat sig från sitt beroende, blir bemötta utifrån sin beroendeproblematik. Amanda berättar om hur hon fick ett helt annat bemötande av läkaren som behandlade hennes son, när denne fick reda på att hon tidigare levt med beroende:

[...] “jag hade en barnläkare som behandlade mitt barn när han var liten som var jätte gullig mot mig och tyckte att jag var en fin förälder och så läste hon att jag var en före detta heroinist och då ville hon anmäla mig helt

plötsligt för att jag hade misskött honom så mycket, det blev inget med det men det var en fruktansvärd upplevelse och det var liksom som att jag fick ta ett steg tillbaka, trots att jag inte hade gjort något annat än att kämpa”.

- Amanda. (Mwangi & Westerholm 2014, sid. 18)

Amanda beskriver hur denna upplevelsen påverkade hennes återhämtning och gav henne en känsla av att gå tillbaka ett steg i processen. Vidare berättar hon om att hon av samhället ständigt blir påmind om sitt tidigare leverne, vilket medför en känsla av att behöva hävda sin rätt: [...] “den här eviga kampen liksom, att vinna över sitt förflutna”. (Mwangi & Westerholm 2014, sid. 26)

I en av studierna beskrivs det samhälleliga stigmat sett i en kulturell kontext. I studien beskrivs hur det grekiska samhället ser på individer med drogberoende (Fotofoulou et. al 2015). I studien beskrivs hur grekiska familjer ser drogberoende som ett “privat” problem, vilket inte bör pratas om offentligt (a.a.). Deltagarna menar att detta sättet att se på drogberoende som något man inte pratar om i det offentliga, de hävdar att detta är en konsekvens av den stigmatisering individer

“When I finally told my parents, we sat down to discuss what we were going to do. I knew this girl back then and she was going to go to Ithaki, you know the community [residential therapeutic community]. . . so I suggested that but they wouldn’t hear of it. . .‘what? Our daughter with all those washed out junkies?’ and such. . .I also think that they wanted to keep sort of a lid on it, you know, like if they dealt with it on their own, we could shove it

under the rug or something”.

- Christina. (Fotofoulou et. al 2015, sid. 726)

Christina beskriver hur hennes föräldrar inte ville att hon skulle delta i behandling, då det riskerade att komma ut i samhället. Christina beskriver hur hennes föräldrar ville behålla hennes drogberoende som en familjeangelägenhet och istället enbart hantera det inom familjen. Denna komplexitet blir märkbar, då tillgång till behandling och förebyggande insatser finns, men inte används då den grekiska kulturen gör individer tveksamma till att använda dessa (a.a.).

6.3.3. Stigma: Behandling

I tre av de elva inkluderade studierna beskriver deltagare en oro över att bli stigmatiserade av professionen när de söker eller befinner sig i behandling (Connor & Rosen 2008; Ouzounian 2018; Van Olphen 2009). I intervjuerna beskriver de rädslan av att stämplas som drogberoende och uttrycker oro över att bli kategoriserade. Deltagarna beskriver även hur de i möten med professionen upplever att en del av personalen bara är på jobbet av ekonomiska skäl, medans andra är där med en genuin vilja att hjälpa.

Deltagare berättar att de vid flera tillfällen haft svårt att samarbeta med

behandlingspersonal (Ouzounian, 2018). I en av intervjuerna beskriver Carl att en del av den behandlingspersonal han träffat varit oprofessionell och att han

upplever att han blivit orättvist behandlad. I en av intervjuerna berättar Carl följande: “I think something that can be lost in treatment centers is the level of humanity. I think this needs to be understood, that they are dealing with actual people” (Ouzounian, 2018, sid. 213). Carl beskriver vikten av att i behandling bli sedd som individ och bemött utifrån detta, snarare än sedd utifrån sin problematik. En annan deltagare beskriver samma efterfrågan:

“But what I do expect is them to be a little more compassionate and caring. People who do drugs it's because they have a misfunction in their lives... It's

not because they want to hurt anybody. It's because they have a balance that's gone.”

- Deltagare. (Van Olphen 2009, sid. 5)

Upplevelsen av att inte ses som en hel människa, utan bara bli sedd utifrån sitt beroende beskrivs även av deltagare i en annan studie på följande sätt:

“You kinda felt almost like a hearded-in cow or something… and we ain’t in a barnyard. They made everyone feel so yucky about themselves”.

– Mali. (Connor & Rosen 2008, sid. 252)

Mali berättar om känslan första dagen hon deltog i behandling (Connor & Rosen, 2008).

6.3.4. Analys - Att uppleva stigma

Genom de berättelser som deltagarna delat med sig av i nio av de inkluderade studierna framgår det tydligt att upplevelsen av stigma har präglat deras liv, men i varierande grad (Connor & Rosen 2008; Fotofoulou et.al 2015; Melin et.al 2017; Mwangi & Westerholm 2014; O´Shay-Wallace 2020; Ouzounian 2018; Rance et.al 2017; Van Olphen 2009; Vigilant et.al 2014). Stigmatisering är ett

genomgående tema och med hjälp av de upplevelser som delats så synliggörs komplexiteten i att existera som en människa med ett drogberoende. Goffman beskriver hur människor tenderar att kategorisera individer, och i samband med det applicera associationer med de kategorier som skapats (Goffman 1973). Med det i åtanke så tillskrivs individer en social identitet, som inte behöver stämma överens med hur individen ser på sig själv (a.a.). Den givna sociala identiteten präglar individen och dess syn på sig själv, således också dess roll i det normativa samhället. Detta eftersom beroende är tätt förknippat med attribut som ej anses vara regelrätta i samhället. Utöver den sociala identitet som tilldelats, upplever flertalet deltagare även ett utanförskap grundat i oförståelse och rädsla kring deras livssituation.

Ett liv med beroende innebär en form av isolering där drogerna blir det primära. Kemp menar att den meningsfulla livsvärld individen har innan den börjar använda droger försvinner i takt med att ett beroende fortskrider, det är resultatet av att drogerna kommer i första hand. Det blir därför en alienation både gentemot sig själv och omvärlden. Kroppen fungerar inte längre i sin ursprungsform, utan fungerar istället som ett instrument vilket gör relationen till omvärlden begränsad (Kemp 2009). Goffman menar att det blir en alienation gentemot omvärlden vid ett beroende, i rädsla för att bli sedd som något avvikande. Det blir därför flertalet faktorer som spelar in och skapar avstånd mellan människan med ett beroende och samhället denna befinner sig i (Goffman 1973). Att enbart reducera beroendet till en kroppslig handling, blir problematiskt när vi försöker förstå en människas upplevelse, då individens livsvärld inte tas i beaktning (Kemp 2009). I resultatet framgår det att samhället tenderar att enbart reducera ner användandet av droger till ett moraliskt felaktigt beteende. Goffman menar att den stigmatiserade individen gärna isolerar sig för att undvika känslor av skam, men att detta bör undvikas då interaktion med andra individer är en viktig beståndsdel i individens välbefinnande (Goffman 1973).

Vissa deltagare ger uttryck för en oro kopplat till bemötande inom vården, vilket kan tolkas som en hämmande faktor i behandlingsarbetet. Att bli sedd utifrån en tillskriven social identitet i de sammanhang som ska verka främjande för

individen, tycks istället upplevas som en bidragande faktor till avståndstagande mellan individ och personal. Goffman beskriver att begreppet stigma är kopplat till negativa attribut, det kan således ha en ofördelaktig inverkan på individen (Goffman 1973). Utifrån deltagarnas berättelser finns det behov av stöttning för att kunna avsluta ett beroende, att ständigt mötas av förutfattade meningar angående deras livsföring, delvis i samhället samt inom vården förefaller begränsande.

Wallace 2020; Ouzounian 2018; Rance et.al 2016; Van Olphen et.al 2009; Van Zyl 2007; Vigilant et. al 2004). Synen på sig själv som en individ med beroende, hur individen ser på sig själv i relation till omvärlden samt behovet av att känna ett sammanhang och en grupptillhörighet ha visat sig vara ett genomgående tema i de inkluderade texterna. De subjektiva upplevelserna stärker dock vikten av att beroendet behöver ses i kombination med den kontext det framträder i, då upplevelserna är individuella och inte generella.

6.4.1 Synen på en själv som människa med ett beroende

Individens syn på sig själv som drogberoende beskrivs i fem av de elva inkluderade studierna (Fotofoulou et.al 2015; Melin et.al 2017; Mwangi & Westerholm 2014; Van Zyl 2007; Vigilant et. al 2004). Deltagarna berättar om hur de ser på sig själva som beroende, och att deras självbild i mångt och mycket grundar sig i beroendet som sådant. I en av studierna berättar deltagarna om hur viktigt det var för dem att deras omgivning inte hade kännedom om deras beroende, Mihalis berättar: ...“There was a lot of tension because I was always trying to make them believe that I am not using, So I could keep on hiding the situation and naturally they weren’t buying into that”... (Fotofoulou et.al 2015, sid. 726). Att inte se sig som som en individ med beroende och därmed dölja sin problematik för omgivningen, beskrivs av Haris:

…”Yeah, because I never allowed such right, I mean I was always working and although it was more or less common knowledge by then, she never said

anything because I never allowed such rights”... -Haris. (Fotofoulou et.al 2015, sid. 726)

Att se sig själv som beroende beskrivs av en deltagare på följande sätt “Min uppfattning om mig själv var ju att jag var en knarkare, det fanns ingen räddning, i slutet kände jag absolut inte att jag var inkluderad i samhället” (Mwangi & Westerholm 2014, sid. 20). Deltagaren beskriver alltså att synen på sig själv grundar sig i beroendet. Individer med beroendeproblematik beskriver att deras bild av sig själv i mångt och mycket reducerats till att enbart vara en beroende. Synen på sig själv som enbart en beroende, beskrivs av deltagarna medföra en förlust av självrespekt och det egna värdet.

I en annan studie beskriver deltagarna följande: “Lost themselves but also their dignity on the road.” (Melin et.al 2017, sid. 13). Att leva med ett drogberoende beskrivs av deltagarna som ett destruktivt liv vilket innebär ett ständigt kränkande av sig själv som individ. Deltagarna beskriver att i takt med att beroendet

fortskrider minskar synen på självet och personen utöver beroendet: “Everyone loses his own self somewhere along the way” (Melin et.al 2017, sid. 13). Synen på sig själv som beroende beskrivs således vara en central del i beroendet, vilken upplevs ha stor inverkan på individens syn på sig själv utöver just beroendet. Synen på sig själv som beroende beskrivs som bortkastad tid av Bobby:

“This is a wasted life and you only have one life. This is a waste. When I go to heaven and God asks, "What did you do with your life down there?" I'll

have to respond that I didn't do anything down there except that I dug a hole, got in the sewer, and that's where I was. I dug a hole and stayed in it“

- Bobby. (Vigilant et. al 2004, sid. 414)

Deltagare beskriver att deras person på grund av beroendet reducerats till att enbart vara beroende. Synen på sig själv tenderar att i takt med att beroendet