Perspektiv på barnskötarens status i förskolan

Malmö Högskola Lärande och Samhälle Barn-unga-samhälle

Examensarbete

Perspektiv på barnskötarens status

i förskolan

Perspective of the nursery pre-school profession status in preschool

Susanne Nordberg

Förskollärarexamen 210hp Handledare: Ange handledare

2017-08-18

Examinator: Kutte Jönsson

1

ABSTRACT

In this study I examine the talk of the nursery pre-school profession in two teacher magazines with articles dating from 2010 to 2017. Each actor in the various statements from the articles wants to claim their idea of what good childcare is and if the nursery pre-school profession is competent enough. In the discourse analysis two dominating discourses was distinguished. The discourse of the neglected school child nurse, and the discourse of the requested pre-school child nurse. Within these discourses, several views and perspectives was identified which in itself contributes to form the discourses as a whole. These perspectives is argued through the use of signs and linguistic statements. The views and conflicts forming the discourse of the neglected pre-school child nurse argues that the pre-school child nurse lacks the competence to be as capable as an educated pre-school teacher. In the discourse of the requested pre-school child nurse, the idea is that pre-school child nurses are a competent professional group, albeit not with the same skills as a pre-school teacher. The discourse suggests the idea that the nurses skills are good, but that extra educational effort is required in order to claim professional proficiency.

2

Innehållsförteckning

Strukturalismen kontra poststrukturalism ... 5

Diskurs och diskursanalys ... 6

Antagonism ... 7

Subjektposition, rubbning och politisk subjektivitet ... 8

Tecken ... 8

Sammanfattning av teori ... 9

3. TIDIGARE FORSKNING ... 9

Bakgrund ... 9

Kvalitet och kompetens i förskolan ... 10

Yrkesroller i förskolan ... 11

Sammanfattning av tidigare forskning ... 12

4. METOD ... 13

Urval ... 13

Tillvägagångssätt ... 13

Min roll som diskursanalytiker ... 13

Sökning/Sökord ... 14

Bortfall ... 14

5. ANALYS OCH RESULTAT ... 14

Diskursen om den oprioriterade barnskötaren ... 15

Talet om vem som får kallas pedagog ... 15

Talen om den oprioriterade barnskötarens möjligheter ... 17

Diskursen om den efterfrågade barnskötaren ... 20

Talet om barnskötare med god kompetens ... 21

Talet om utbildning ... 22

Talet om lön... 24

6. SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION ... 25

4

1. INLEDNING

Den här studien fokuserar på talet om barnskötare och deras plats i förskolan. Utgångspunkten är att Barnskötarens yrkesroll i förskolan är tvetydig. Detta visar sig inte minst genom otydligheter i förskolans läroplan. I läroplanen framträder förskollärares och arbetslagets arbetsuppgifter tydligt men barnskötaren framträder inte som en enskild yrkesgrupp med specifika arbetsuppgifter. Detta slags otydligheter får konsekvenser för det vardagliga arbetet. Enligt en studie av Gustafsson och Mellgren om yrkesroller i förskolan finns inga klara och tydliga riktlinjer för barnskötaren mer än att hen ska arbeta sida vid sida med förskolläraren och att förskolläraren är den som har det stora ansvaret för pedagogiken i förskolans verksamhet. Trots denna rollfördelning har barnskötare och förskollärare en vag bild av deras respektives uppgifter.

Samtal om barnskötaren och andra yrkesgrupper med omvårdnad som viktig kompetensgrund förs på många platser i samhället och i olika politiska miljöer, men i den här studien avgränsas talet om barnskötare till två facktidningar för förskolan. För att kunna lokalisera dessa samtal valde jag att använda mig av diskursanalys som forskningsmetod. Det unika med diskursanalys är möjligheten att skräddarsy metoden för att effektivt kunna bearbeta det empiriska urvalet. Studien intresserar sig inte endast för att presentera de samtal som förs, utan söker också dekonstruera de bakomliggande föreställningar och konflikter som ligger till grund för varför talet om barnskötaren ser ut som det gör.

Syfte

Syftet med föreliggande studie är att undersöka talet om yrkesgruppen barnskötare i två lärartidningar för att undersöka vilka dominerande föreställningar som möjliggör sätten att tala, och vilka eventuella konflikter det för med sig för barnskötare.

Frågeställningar

Vilka dominerande diskurser om barnskötare framträder i tidningarna? Vilka föreställningar, begrepp och perspektiv möjliggör diskurserna? Vilka konflikter framträder i den diskursiva analysen?

5 Disposition

I kapitel ett beskriver jag varför studiens syfte är aktuell och intressant. Sedan redogör jag för examensarbetets syfte och frågeställningar. I kapitel två diskuterar jag den teori jag använder och beskriver det diskursanalytiska fältet. Jag diskuterar också de specifika begrepp jag använder mig av. I kapitel 3 ges en kort beskrivning av barnskötaren ur ett historiskt perspektiv. Jag presenterar där också tidigare forskning om barnskötaren. Jag berör bland annat områdena Kvalitet och kompetens i förskolan samt Yrkesroller i förskolan. I kapitel 4 beskriver jag min metod. Jag beskriver där arbetsprocessen, vilket urval jag gjort, bortfall av material, vilka sökord jag använt, men även kritik mot det diskursteoretiska angreppssättet samt min roll som diskursanalytiker. I kapitel 5 får min analys och resultatdel ta plats. Kapitel 6 är ett avslutande kapitel där jag kort besvarar studiens frågeställningar och ger förslag till vidare forskning.

2. TEORI

Strukturalismen kontra poststrukturalism

Inom strukturalismen blir ett ords innebörd tydlig när det ställs jämte andra ord som har en annan betydelse. Ett exempel är ordet strejk, som får betydelse jämte ord som arbete, lön,

arbetstid, semester och så vidare. Till skillnad från strukturalismens syn på struktur som något

konstant så utgår poststrukturalismen från att en struktur är något som ständigt förändras (Winther Jörgensen & Philips 2000, s.18). Ett ord tillskrivs olika betydelser beroende på vilka andra ord det ställs emot. Till exempel kan pedagogik både få en negativ betydelse och en positiv betydelse beroende på omkringliggande ord i meningsuppbyggnaden. Till exempel:

1. ”Pedagogik är grunden i i förskolan.”

2. ”För mycket pedagogik är inte bra, barnen måste få tid till fri lek.”

Pedagogik i exempel 1 klarläggs som något viktigt, och tillskrivs därmed en positiv betydelse

- medan pedagogik i exempel 2 tillskrivs en negativ betydelse, på grund av sitt motsatsförhållande till fri lek. I den här studien utgår jag från ett poststrukturaliskt perspektiv. Det gör det möjligt att lättare arbeta med frågeställning 2 och 3 i studien. I studierna av motsatsförhållanden och konflikter i tidskrifterna synliggörs processen där innehåll tillskrivs betydelse av de parter som försöker bevisa sin ståndpunkt som sanningsenlig. I nästa avsnitt redogör jag för diskursbegreppet och Diskursanalytikerna Ernesto Laclau och Chantal

6

Mouffes diskursteori. Juridikprofessor David Howarth förklarar att Laclau och Mouffes diskursteori grundar sig i en poststrukturalistiskt angreppssätt (David R. Howarth 2007, s.119), därför tjänar det här avsnittet som ingång till kapitlet.

Diskurs och diskursanalys

I det här avsnittet presenterar jag begreppen diskurs och diskursanalys. Ernesto Laclau och Chantal Mouffe förklarar diskursbegreppet i sin bok Den radikala demokratin:

diskursteoriens politiska perspektiv.

”Det innebär att vi kan få en lite mer exakt bild av diskursbegreppet. Nämligen att diskurs definieras som en 'strukturerad totalitet, som är resultatet av en artikulatorisk praxis', d.v.s. en helhet, vars delar (eller moment som de kallas) är i ett relativt stabilt förhållande till varandra”

Laclau & Mouffe 2002, s. 24 (min översättning).

Laclau och Mouffe definierar således diskurs som en strukturerad helhet som följer av en rad artikulationer riktade ut i en praktik, där delarna som bildar totaliteten också tvingas förhålla sig till varandra, och att det är just den någorlunda stabila relationen mellan dessa förhållanden som gör att det går att se helheten. Efter denna korta presentation av Ernesto Laclau och Chantal Mouffes syn på diskurs så känns det relevant att nämna andra teoretiker. Den franska filosofen Michel Foucault studerade utveckling och förändring. Huvudsakligen vad som sker i det sociala och kulturella i olika samhälliga situationer och diskursiv praktik samt förhållandet däremellan. Hur han gör för att se detta förhållande är genom att teoretiskt problematisera och empiriskt granska detta med hjälp av olika teorier och metoder (Winther Jörgensen & Philips 2000, s.66). Inom Foucaults diskursanalytiska teori så är maktperspektivet en central del. Synen på makt inom Foucaults diskursanalytiska teori kan beskrivas som att makt inte är skapat av en enskild individ utan uppstår i förhållandet mellan människor (Bergström och Boréus 2012, s.361).

Lingvisten Norman Fairclough använder sig av en diskursanalytisk teori som har fått namnet kritisk diskursanalys. Faircloughs diskursanalytiska apparat analyserar diskursiv praktik i olika dimensioner var för sig (Winther Jörgensen & Philips 2000, s.66). Till skillnad från Norman Fairclough och Michael Foucault är en av grundprinciperna i Laclau och Mouffes diskursteori att språk och verklighet hör samman (Bergström och Boréus 2012, s.364). Den utgångspunkten är viktig för min studie på grund av det antagonistiska

7

maktförhållande som bland annat yttrar sig mellan barnskötare och förskollärare. Foucault intresserar sig också för maktbegreppet men hans teorier erbjuder inte ett tillräckligt precist verktyg för att hantera den här studiens frågeställningar. Laclau och Mouffe tar det ett steg längre i hur de konkretiserar en analytisk teori. De har med sitt antagande att språk och verklighet hör samman i en helhet bidragit till att erbjuda språkliga begrepp som kan synliggöra antagonismer i den verklighet språket används i. Begrepp som tecken, moment, flytande signifikant och nodalpunkt är alla sådana kritiska verktyg och används i min studie och presenteras senare i mitt teorikapitel.

Antagonism

Jag kommer nu närma mig relevanta begrepp som ingår i min diskursapparat. Marianne Winther Jørgensen och Louise Phillips skriver i sin bok Diskursanalys som teori och metod om det diskursteoretiska begreppet Antagonism som står för konflikt. Alltså när ”olika identiteter hindrar varandra” (Winther Jörgensen & Philips 2000, s.55). För att förklara detta närmare så kan vi använda barnskötare och förskollärare som exempel på arbetaridentiteter. Så länge dessa två identiteter inte står i vägen för varandra så intar dem inte ett antagonistiskt förhållande. Men om förskolläraren anser att det inte ska finnas fler barnskötare i landet medans barnskötaren anser att det ska det visst finnas då har vi fått ett antagonistiskt förhållande, alltså en konflikt mellan identiteterna (Winther Jörgensen & Philips 2000, s.55). David Howarth skriver i sin bok Diskurs att Laclau och Mouffe menar ”att social antagonism uppstår därför att sociala agenter är oförmögna att skaffa sig en identitet (och därmed realisera sina intressen) och därför att de konstruerar en ”fiende” som betraktas som ansvarig för detta ”misslyckande” ”(Howarth 2007, s.121). Ett exempel på detta ifrån en utsaga i min empiri är en förskollärare som anser att barnskötare inte ska bli tilldelad sin titel pedagog då detta bidrar till en förminskning av hens profession och kompetensnivå.Här upplevs barnskötaren som en fiende då hen bidrar till att förskollärarens profession undermineras och förvirring kring förskollärarens identitet skapas. Begreppet politiskt subjektivitet (som presenteras i nästa avsnitt) kan sedan användas för att synliggöra barnskötarens framtvingande handlande.

8

Subjektposition, rubbning och politisk subjektivitet

En utgångspunkt i min diskursapparat är att varje individ i samhället är en social aktör som lever och verkar med människor runt omkring sig i samhället. I analysen av den sociala aktören använder jag tre begrepp; subjektposition, rubbning och politisk subjektivitet. Begreppet subjektposition används för att analysera den sociala aktörens tillgängliga omfång av politiska positioner att verka inom (Howarth 2007, s.125). En subjektsposition kan rubbas genom politiska handlingar. Statsvetare Göran Bergström och Kristina Boréus beskriver

rubbning som en upplösning av subjektpositionen i diskursen. Upplösningens konsekvens blir

att tidigare handlingar inte längre är funktionella, utan tvingar subjektet att se andra alternativ (Bergström och Boréus 2012, s.372). Begreppet Politiskt subjektivitet förklarar Howarth som den sociala aktörens möjliga handlingsutrymme vid en rubbning (2007, s.125). Subjektet tvingas då omvärdera sin identitet i diskursen, antingen genom att göra motstånd eller att förhålla sig till diskursens nya strukturer. Ett konkret exempel på en politisk handling är om ett beslut tas att barnskötare ej längre får arbeta på syskonavdelningar (ålder 3-5), utan endast på småbarnsavdelningar. Den diskursiva strukturen misslyckas med att hjälpa barnskötaren att behålla sina egna intressen. Därför rubbas barnskötaren ur sin subjektsposition. Begreppet politisk subjektivitet kan då användas för att synliggöra hur och inom vilka ramar barnskötaren väljer att agera för att erövra nytt fotfäste i diskursen. Kanske genom att protestera? Ge upp sin tidigare subjektposition? När konflikten som uppstår av den politiska handlingen är över ser vi återigen ”hela subjektspositioner” (Howarth 2007, s.124-125).

Tecken

Laclau och Mouffes poststrukturalistiska perspektiv utgår från att ett givet innehåll inte kan fixeras (Winther Jörgensen & Philips 2000, s.17). Diskurser är därför i ständig rörelse. Det förhållningssättet är grunden för användandet av tecken. Bergström och Boréus beskriver

tecken som en samling begrepp med innehåll (Bergström och Boréus 2012, s.365). Enkelt sagt

så är tecken olika ord som betyder olika saker beroende på var dem artikuleras. Bergström och Boréus förklarar artikulation som det förlopp där man fogar samman olika tecken till en diskurs (2012, s.373). Sammanfogade tecken får betydelse eftersom ett tecken i relation till ett annat tecken skapar mening åt diskursen (Winther Jörgensen & Philips 2000, s.35).

Inom varje diskurs finns också olika moment. Ett moment är ett tecken där det inte pågår någon kamp om dess betydelse, alltså diskursens olika mittpunkter och entydiga

9

tecken (Bergström och Boréus 2012, s.373). I ett exempel från en diskurs i min analys ser vi tecken som ’lön’, ’strejk’, ’vidareutbildning’, och ’pedagogik’. Exempelvis så förstås ’strejk’ med hjälp av ’lön’, då en person som är missnöjd med sin ’lön’ kan gå ut i ’strejk’.

Nodalpunkten är det mest entydiga tecknet i en diskurs. Nodalpunkten hjälper andra tecken att

få sin betydelse tillkännagiven (Winther Jörgensen & Philips 2000, s.33). Återigen tar vi ett exempel från en synliggjord diskurs från min studie. Nodalpunkten i diskursen Den

efterfrågade barnskötaren är kompetens. Kompetens gör tecknen ’kvalitet’, ’pedagogik’, ’lön’

och ’utbildning’ begripliga i diskursen. Även om ett tecken är entydig i sin diskurs, behöver den inte vara det i en annan diskurs. Då kallas tecknet en flytande signifikant (Winther Jörgensen & Philips 2000, s.35).

Sammanfattning av teori

Jag har nu beskrivit begrepp som är centrala för min diskursanalytiska apparat. Begreppen subjektposition, antagonism, rubbning och politisk subjektivitet används för att svara på hur utsagor får fotfäste eller orsakar konflikter mellan aktörer, medan begreppen moment, nodalpunkt och flytande signifikant används för att visa hur en utsaga konstrueras i relation till andra utsagor.

3. TIDIGARE FORSKNING

Sökorden jag använt när jag letat efter tidigare forskning är: förskola, barnskötare, forskning om barnskötare, preschool, preschool teacher, preschool nurse.

Bakgrund

Barnskötare har funnits sedan början av 1900-talet och syntes först till i barnkrubbor/daghem. Utbildningen till barnskötare var först riktad mot omhändertagande. Detta för att man trodde att socialt utbyte av varandra inte var aktuellt för barnen förrän runt 4 års ålder (Karin Gustafsson & Elisabeth Mellgren 2008). Vid ändrade villkor för gymnasieutbildningar år 1971 så slutade man med den gamla barnskötarutbildningen (Gustafsson & Mellgren 2008). Dagens gymnasieprogram är 3 år (Gustafsson & Mellgren 2008). Under utbildningen förbereds studenterna på att de ska arbeta sida vid sida med förskollärare men att det är förskollärarna som har det pedagogiska ansvaret i verksamheten (Gustafsson & Mellgren

10

2008). 2004 utvecklades en 1 årig barnskötarutbildning med en nationellt utformad kursplan (Gustafsson & Mellgren 2008). Den är inte lik en högskoleutbildning och inte alla kommuner erbjuder utbildningen, vilket är det slutgiltiga målet säger delegationen för jämlikhet (Gustafsson & Mellgren 2008). Vissa kommuner erbjuder endast lokala barnskötareutbildningar, vilket då hämmar målet med att skapa samma utbildning för alla barnskötare (Gustafsson & Mellgren 2008).

I samband med läroplanens utvecklande 1998 så gjorde många kommuner en stor insats i utbildning av personal (Renblad & Brolin 2012). På 1990 – talet så var de flesta i personalen barnskötare men genom vidareutbildning och nyrekryteringar så har antalet barnskötare minskat och personalen i förskola består idag mest utav förskollärare (Renblad & Brolin 2012). I 2010 års reviderade läroplan beskrivs förskollärarens särskilda ansvar samt det systematiska kvalitetsarbetet men även förskolechefens ansvar (Renblad & Brolin 2012). Utifrån detta kan vi alltså se att från att förskoleverksamheten främst bestod av barnskötare i personalgruppen så har denna yrkesroll försvunnit mer och mer. Idag är förskollärare en mer aktuell yrkesgrupp i förskolan. Läroplanen har också anpassats mer till att möta förskolläraren men inte barnskötaren. Barnskötaren benäms inte som en enskild yrkeskategori i läroplanen likt förskolläraren. Utan klara direktiv kan det lätt bli en suddig bild av arbetsfördelningen mellan förskollärare och barnskötare vilket också en studie av Karin Gustafsson och Elisabeth Mellgren visar (Gustafsson & Mellgren 2008).

Kvalitet och kompetens i förskolan

Jag vill inleda denna underrubrik med Jane Brodins et al. studie Preschool teachers'

understanding of quality in preschool: a comparative study in three European countries som

syftar till att ge en övergripande bild av pedagogers syn och förståelse för vad kvalitet i förskolan är. Studien är utförd i 3 länder. Sverige, Österrike och Bulgarien. 117 förskollärare och barnomsorgsarbetare har deltagit i studien. Resultatet av studien visar att Sverige, Österrike och Bulgarien är överens om att erfarenhet, lärartäthet och pedagogiskt planering bland pedagoger är viktigt (Brodin et al 2014). Jane Brodin och Karin Renblad har utfört fokusgruppsintervjuer med 4 förskolechefer.

Artikeln inleds med att poängtera hur betydande förskolläraren är för barnets utveckling och välmående. En förskolechef nämner att hon upplever att kraven på kompetens är tydligare i och med läroplanens uppkomst. Cheferna tolkar också att syftet bakom skapandet av läroplanen kräver större ansvar på individnivå men även gentemot arbetslaget.

11

Cheferna anser också att det ligger under deras ansvar att stötta upp och ge förskollärarna de redskap dem behöver för att kunna leva upp till läroplanens syfte. Därefter nämner artikeln att barnskötare inte benämns i läroplanen och att barnskötare därför känner sig exkluderade speciellt i och med att många av dem arbetat jämte förskollärare i många år och utfört precis samma arbetsuppgifter som dem. Chefernas tanke kring detta är att man måste ta upp det och prata om det på en pedagogisk nivå samt att framhäva att varje yrkesprofession ser varandras olika styrkor. Artikeln nämner även att det är förskollärarna som utför bedömningen av barnen. En förskolechef menar på att kvaliteten i förskolan borde öka ju fler förskollärare som arbetar där men att det inte alltid är så. Artikeln avslutas med att trycka på något alla cheferna är överens om, att det krävs kompetent och välskolad personal, samt betydelsen av att de krävs både förskollärare och barnskötare i förskolan då de har olika kompetenser (Renblad & Brolin 2012).

Yrkesroller i förskolan

Karin Gustafsson och Elisabeth Mellgren har gjort studien Yrkesroller i förskolan: En

utvärderingsstudie av en fortbildning initierad av Kommunal och Lärarförbundet. Studien

syftar till att granska olika yrkesroller i förskolan när dem diskuterar regeringens förskoleproposition Kvalitet i förskolan i en workshop. Det framträder flera saker i studien. Dels fackförbundens försök att skapa tydlighet vad gäller arbetslagets olika yrkesroller, dels förbundets försök att påverka verksamhetens mening, men också reaktioner från kommuner, rektorer, och andra arbetsgivare. En grupp av barnskötare i studien menar på att de ser mer till omsorgen av barnet medan förskolläraren mer ser till lärande. En förskollärare säger att barnskötare är bra på att ta hand om barnen medan hon som förskollärare har ett mer helhetsperspektiv. Studien synliggör behovet av ökad tydlighet vad gäller yrkesroller. Fördelning i arbete och ansvar och en diskussion kring detta är något som måste ske både lokalt och centralt. Tankar kring förskolans uppdrag visar att förskollärarens beskrivning av dessa är av djupare karaktär och förståelse än barnskötarens vilket då kan kopplas samman med förskollärarens utbildning. Förskolläraren uttrycker att skillnaden mellan förskollärare och barnskötaren är på en allmän nivå medan barnskötaren inte ser någon markant skillnad där i mellan. Barnskötarna anser att det mer har att göra med arbetserfarenhet samt enskild lämplighet. Rektorer och förskollärare i studien är överens om att det finns duktiga barnskötare. Rektorerna anser att det finns olikheter i yrkesrollerna, men håller med barnskötarna att erfarenhet spelar in. Barnskötare och förskollärare har en suddig bild av den

12

respektives kvalifikationer. En del barnskötare känner sig ofta ifrågasatta. Vissa barnskötare känner att de blir fråntagna viktiga arbetsuppgifter medan andra tycker att det är skönt med minskat arbetsansvar. En annan relevant punkt som tas upp är att barngrupperna anses för stora både av rektorer, förskollärare och barnskötare (Gustafsson & Mellgren 2008).

Mariann Enö har gjort en studie som heter Arbetsdelning och professionalism –

om status, makt och motstånd i förskollärares praktiker. I Studien skriver Enö bland annat om

arbetslag och arbetsfördelning. Hon förklarar där att i den reviderade läroplanen för förskolan (2010) så har förskollärarnas pedagogiska ansvar framhållits tydligare. Hon förklarar även begreppet arbetslagsprincipen vilket innebär att man inte ska skilja på pedagogiskt arbete och omsorg, samt att förskollärare och barnskötare ska ingå i en samverkan och tillsammans finna ett resultat av arbetsfördelningen och pedagogiska verksamhetens utfall samt att omsorgsarbetet ska vara lika fördelat på båda yrkesaktörer. Hon gör sedan en jämförelse mellan yrkeskategorier inom sjukvården och yrkeskategorier inom barnomsorgen och menar på att det är mycket tydligare uppdelning inom sjukvårdens yrkeskategorier än inom barnomsorgens. Vidare skriver hon dock att förskollärarna verkar anta ett större ansvar än barnskötare vad gäller kontakten med konsulter av olika slag. Samtliga barnskötarna som är informanter i studien förklarar att dem känner att deras kunskap är lika viktig som förskollärarnas när dem befinner sig i förskolan. Hälften av barnskötarna känner dock att dem inte ses eller nämns vid föreläsningar. Enö hänvisar till Jan-Erik Johansson som förklarar att kraven på arbetsdelningen mellan barnskötare och förskollärare ökat på grund av den rådande underskottet av förskollärare. Vidare menar Enö att förskollärarens proffession automatiskt sänks då arbetslagsprincipen syfrar till att arbetsdelningen mellan förskollärare och barnskötare ska vara lika (Enö, 2011).

Sammanfattning av tidigare forskning

I kapitlet tidigare forskning synliggörs två tydliga indelningar, ett som berör kvalitet och kompetens i förskolan, ett som berör yrkesroller i förskolan. Vad gäller kvalitet i förskolan så kan vi se att utbildning och erfarenhet bland personal i förskolan ses som viktigt. Forskningen visar också att både barnskötare och förskollärare är viktiga yrkesroller i förskolan för att uppnå kvalitet. När vi pratar om kategorin yrkesroller i förskolan så framkommer det att förskolläraren har egenmonopol av vissa arbetsuppgifter men att barnskötare också är ett viktigt inslag i förskolan och att barnskötare och förskollärare har olika men väl så viktiga arbetsuppgifter. Forskningen visar också att det är viktigt att förskollärare och barnskötare

13

samarbetar enligt arbetslagsprincipen för att uppnå en fungerande arbetsfördelning mellan yrkesrollerna.

4. METOD

Urval

Mitt val av urval stod klart för mig rätt tidigt i processen. Jag ville se närmare på hur yrkesrollen barnskötare framställs av olika sociala aktörer inom samma yrkeskategori i lärarförbundets tidniningar; Lärarnas tidning och Förskolan. Först var min tanke att endast använda mig av Lärarnas Tidning men på grund av att jag inte önskade artiklar längre bak i tiden än år 2010 till så valde jag att använda mig av Förskolans Tidning. Detta gav mig ett större material att arbeta med vilket i sin tur har kunnat ge ett större djup åt min diskursanalys. Varför jag endast valde att gå tillbaka i tiden till 2010 är för att jag ville ha relativt nya artiklar. Annars är risken att läsaren inte hade upplevt diskursanalysen som aktuell.

Tillvägagångssätt

För att få tydlighet bland alla utsagor i artiklarna så använde jag mig i början av mindmaps där jag sorterade upp alla utsagor. Därefter var jag tvungen att söka efter vilken teoretisk metod jag skulle använda mig av för att kunna utföra min analys. Efter några om och men så landade mitt slutliga val på Ernesto Laclau och Chantal Mouffes diskursteoretiska angreppssätt. När jag nu valt den teoretiska inriktningen så behövde jag finna material att luta mig åt i min analys, alltså min tidigare forskning. Nu hade jag kommit ett steg på vägen och kunde börja sortera upp mina utsagor ännu mer och dela upp dessa i diskurser, för att sedan påbörja mitt analys och resultatkapitel. Härefter använde jag mig av begreppen för min diskursteoretiska apparat när jag jämförde utsagorna med varandra.

Min roll som diskursanalytiker

Vart står jag i diskursanalysen och vad är min uppgift som diskursanalytiker? Marianne Winther Jörgensen och Louise Phillips skriver att diskursanalytikerns uppgift är inte att presentera någon sorts verklighet eller benämna en utsaga som rätt eller fel. Snarare ska jag

14

som forskare sortera vad som faktiskt sagts och vad detta får för konsekvenser för den sociala värld vi lever i (Winther Jörgensen & Philips 2000, s.28). Min uppgift som forskare är alltså att dels ta reda på vad de olika aktörerna eller subjekten säger när dem kommer till tals och hur detta visar sig i de olika utsagorna. Kritiken mot det diskursanalytiska angreppssättet är att jag som forskare får ett tolkningsföreträde framför läsaren och min tolkning behöver inte nödvändigtvis vara den korrekta.

Sökning/Sökord

När jag skulle finna mitt material på lärarförbundets tidningar så använde jag mig endast av ett sökord, ’barnskötare’. Däremot när jag sökte efter tidigare forskning så har jag använt mig av sökord som, förskola, barnsköta, kvalitet i förskolan, preeschool teacher, preeschool quality. Dessa sökord använde jag på webbsidor som ERIC, Google Scoolar, Swepub men främst på Malmö högskolas bibliotek.

Bortfall

När jag gick igenom de olika artiklarna så fann jag en del utsagor som vid en analys troligen inte skulle vara aktuell i en barnskötardiskurs. Här skedde alltså inget tal kring barnskötaren.

5. ANALYS OCH RESULTAT

Studiens syfte är att undersöka vilka diskurser som är dominerande om barnskötare i två lärartidningar. Dessa diskurser består av olika tal. Talen är bärare för föreställningar och ger olika perspektiv på subjektet barnskötaren. Syftet är utöver att redovisa för de dominerande diskurserna därför också att kunna beskriva de tal och då i förlängningen de begrepp och föreställningar om barnskötaren som fixerar (eller rubbar) diskurserna, eller som Laclau och Mouffe skulle säga, iscensätter den ”strukturerade totaliteten” (Laclau & Mouffe 2002, s.24). Föreställningar och perspektiv är språkligt förklädda i flera ord och begrepp, de bildar en utsaga. Utsagan artikuleras i talen om barnskötare med syftet att antingen bekräfta eller förändra talet. De enskilda orden och begreppen i utsagan beskrivs som tecken. Bekräftar tecknet sitt innehåll utan konflikt kallas det för moment. Moment lyckas alltså fixera utsagor i talen om barnskötare om de är entydiga och begripliga. De sociala aktörer som försöker ge mening åt sina utsagor har sin utgångspunkt från en subjektposition i diskursen. Dessa subjektpositioner kan vara i öppen konflikt med varandra, därför kommer jag i analyskapitlet

15

besvara studiens tredje frågeställning; vilka antagonismer och rubbningar som orsakar konflikter i diskursen.

För att göra det tydligt för läsaren så kommer jag presentera diskurserna först, och sedan i turordning redogöra för de tal som diskursen består av. I varje tal börjar jag med att presentera vilka subjektpositioner som var synliga i talet. För att underlätta läsningen kommer jag också kursivera de tecken som artikuleras ut i talet och förklara varför vissa tecken blir särskilt betydelsebärande för det tal det figurerar i.

I studien av de två facktidningarna har två dominerande diskurser om barnskötare synliggjorts.

1. Den oprioriterade barnskötaren. 2. Den efterfrågade barnskötaren.

Diskursen om den oprioriterade barnskötaren

I diskursen om den oprioriterade barnskötaren är konsensus och det tydliga mönstret i diskursen att barnskötaren är oönskad och bortprioriterad. Det är flera olika ”tal” som driver de föreställningarna. Talen presenteras nedan.

Talet om vem som får kallas pedagog

Subjektpositioner som blir tydliga i talet om vem som får kallas pedagog är: Förskollärare, barnskötare, forskare samt skolchef. Några olika betydelsebärande tecken som blir tydliga i talet om vem som får kallas pedagog är pedagoger, behörig, undervisning, uppgifter och ansvar. Alla tecken misslyckas med att fixera sig som entydiga i talet eftersom de är del av

antagonistiska utsagor. Utsagorna debatterar vilket jobb som bör tillhöra vilken yrkesgrupp, vem som ska få vilka uppgifter, vad undervisning är och vem som är behörig och pedagogisk nog att utföra sådan undervisning. Det är därför också mycket svårt att definiera en entydig nodalpunkt i talet. Ett sätt att förstå talet om pedagog är att tolka ’pedagog’ som en nodalpunkt som misslyckas med att fixera betydelse åt sina omkringliggande tecken, därför kan nodalpunkten ’pedagog’ också förstås som en flytande signifikant.

I en artikel uttrycker en utsaga att förskollärare och barnskötare inte ska göra samma jobb. Förskollärare och chefer måste enligt skolledaren Hasse Winblad vara tydliga med att det inte ska vara likvärdigt mellan barnskötare och förskollärare. Hasse Winblad

16

skriver ”Gör upp med föreställningen att barnskötare och förskollärare ska göra samma

jobb.” En annan aktör i form av en förskollärare i en annan utsaga tycks överens med

Winblad. Förskolläraren från Luleå kommun skriver en insändare där hon tydligt framhäver

att hon har examen och förskollärarlegitimation.Hon anser att vi ska sluta kalla barnskötare för pedagoger och skriver att:

På de flesta förskolor inom kommunen kan jag, föräldrar och andra läsa offentliga anslag och information om vilka pedagoger som arbetar på respektive förskola. Döm om min förvåning när jag ser att man i denna information jämställer barnskötare med förskollärare och kallar dessa för pedagoger.

Hon har även frågat en förskolechef om det är så att dem får benämna barnskötare som

pedagoger. Chefen säger att: ”Nej, man får som förskolechef inte kalla barnskötarna för pedagoger. Men vi vet att det förekommer ändå.” Förskolläraren som skrivit insändaren

upplever inte heller att arbetsplatsombudet från Lärarförbundet verkar reagera och därför skriver hon nu denna insändare för att väcka uppmärksamhet kring ämnet.

I en utsaga där forskaren Christian funderar kring skollagen och paragraf 13 uttrycks att endast legitimerade lärare och förskollärare får undervisa.

I andra kapitlets trettonde paragraf står att endast den som har legitimation som lärare eller förskollärare och är behörig för undervisning får bedriva

undervisningen. I nästa paragraf står att det utöver lärare eller förskollärare

får finnas annan personal med sådan utbildning eller erfarenhet att barnens

utveckling och lärande främjas.

Han skriver sedan, ”Ibland leker jag med tanken att anmäla en barnskötare som ”bedriver

undervisning”. Om inte annat för att få en juridiskt prövad definition av gränserna mellan förskolans yrkesgrupper, eller helt enkelt för att visa det olyckliga i lagens formulering.”

Marianne Enö skriver i sitt paper Arbetsdelning och professionalism om

arbetslagsprincipen. Principen innebär att man inte ska se skillnad på pedagogiskt arbete och omsorg samt att förskollärare och barnskötare tillsammans ska samarbeta och komma fram till arbetsfördelningen tillsammans (Enö 2011, s.4). Här anses alltså barnskötaren får delta i den pedagogiska verksamheten, men enligt den senaste utsagan får inte barnskötaren ens bedriva undervisning enligt skollagen. Däremot säger ju paragrafen efter att det ”får finnas annan personal med sådan utbildning eller erfarenhet att barnens utveckling och lärande främjas”. Detta skulle eventuellt kunna vara en barnskötare.

17

Nästa utsaga tar också upp barnskötarens plats i förskolan. Anita Eriksson,

lektor vid Högskolan i Borås, skriver om förskollärarens utökade ansvar sedan läroplanen

reviderades. Många arbetsuppgifter delas fortfarande lika men när det gäller det större ansvaret så ska nu förskolläraren ta större plats, vilket ger barnskötare minskat ansvar. Detta oroar nu många barnskötare: ”- Barnskötare har blivit oroliga för vilka uppgifter de ska få genomföra och vad de ska få ta ansvar för. Så det är klart att det blir känsligt att diskutera.” säger Anita Eriksson. Vidare förklarar Eriksson att ”det har i sin tur gjort att det kan vara svårt för förskollärare att hävda sin egen yrkeskunskap gentemot kollegorna”. Marianne Enö menar att arbetslagsprincipen innebär att förskollärare och barnskötare ska utföra samma arbete och detta i sin tur menas då leda till att förskolläraryrket tilldelas en statussänkning samt att förskollärarens utbildning och kunskaper inte ses som särskilt betydande. Enö förklarar också att barnskötarna i studien känner endast att deras kunskap är av vikt vid närvaro i förskolan men att de sedan inte nämns eller ses vid föreläsningar (Enö 2011, s.4)

För att sammanfatta talet; det är tydligt att det finns existerande antagonismer. En antagonism som skapar en rubbning och berör barnskötaren. Barnskötaren får med en tvetydig ton enligt skollagen bedriva undervisning. Samtidigt säger en annan utsaga att barnskötaren får minskat ansvar sedan läroplanen reviderades. Barnskötarens plats och ansvar i förskolan blir rubbad och precis som en utsaga säger så är barnskötarna oroliga över vilka uppgifter dem har. Frågan blir då vilka möjligheter barnskötaren har att agera. För att barnskötaren ska få fäste i sin subjektposition så krävs det en politisk handling.

Talen om den oprioriterade barnskötarens möjligheter

De här talen handlar om vilka möjligheter den oprioriterade barnskötaren har för att etablera sig på arbetsmarknaden. I talen om den oprioriterade barnskötarens möjligheter är subjektpositionen barnskötare rubbad. Barnskötarens politiska subjektivitet yttrar sig i olika strategier som kan reparera subjektpositionen. Olika subjektpersoner som finns i talet är: Förskollärare, barnskötare, fritidspedagoger, kommunalt anställda och politiker.

Talet om vidareutbildning

Nodalpunkten i talet om vidareutbildning är kompetens, eftersom övriga tecken syftar till att påverka vad som är en acceptabel kompetens. Några tecken som blir tydliga i det här talet är:

18

omvårdnadskunskaper, utbildning, legitimation, behörighet och vidareutbildning. Tecknen utbildning och vidareutbildning är moment i talet eftersom de utan konflikt syftar på att

individen ska utbildas i sin kompetens. Ungdomar utbildas till barnskötare, och barnskötare till förskollärare. Behörighet är också ett moment i talet eftersom behörighet är något som yrkesgruppen förskolelärare har. En utsaga i talet beskriver tecknet lokal behörighet som något barnskötare däremot kan få tillgång till, och lyckas därmed undvika en konflikt. Det får dock praktiska konsekvenser. Tecknet omvårdnadskunskaper uttrycks i samma utsaga som

kompetens, och kan förstås som att omvårdnadskunskap är en viktig kompetens som

barnskötaren bidrar med.

En undersökning gjord av kommunal visar på att var femte kommun har en policy om att endast ha förskollärare på förskolorna. Flera kommuner säger nu upp eller omplacerar barnskötare, enligt en ny granskning. Kommunals ordförande Anneli Nordström kritiserar kommunerna som nu gör sig av med barnskötare: ”– Om det bara finns folk med fokus på lärandesituationerna så tror jag faktiskt att verksamheten blir fattigare på

kompetens. Barnskötarnas omvårdnadskunskaper behövs, säger hon till Kommunalarbetaren.”

Barnskötaren framställs både som viktig och oviktig i denna utsaga. Dels så vill många kommuner säga upp barnskötare medan kommunals ordförande Anneli Nordström betonar hur viktigt hon tror att det är med barnskötare i verksamheten på grund av deras omvårdnadskunskap. När många kommuner vill säga upp barnskötaren så skakas barnskötarens subjektposition om. Den blir inte lika fast och trygg utan rörlig. Det har skapats en antagonism mellan barnskötaren och kommunerna som vill säga upp barnskötare, barnskötaren anses oönskad. Nu måste barnskötaren anpassa sig genom politisk subjektivitet, alltså genom en politiskt handling.

En annan intressant utsaga kommer från pedagogikforskaren Airi Bigsten, hon berättar om sin doktorsavhandling som berör hur förskollärare ser på sin roll som fostrare. Hennes motivation till forskningsområdet beskriver hon som att ”Ingen har efterfrågat förskollärarens egen syn på sitt handlande.” Men hon begränsar sig inte till att bara studera förskollärare utan: ”Hon studerade nio kvinnliga anställda – förskollärare, barnskötare, lärare och blivande lärare”. Det som blir intressant för min diskursanalys här är att artikeln endast skriver att ”Airi Bigsten berömmer förskollärarnas sätt att hantera sina komplexa

arbetsuppgifter, som det kommer till uttryck i deras resonemang.” Men hon berömmer inte

barnskötarna. Faktum är att barnskötarna benäms endast en gång och det är i det sammanhang där hon beskriver vem hon valt att studera.

19

En utsaga av fritidspedagoger visar sin ilska och oro över regeringens traineeförslag. Traineeförslaget handlar om att ungdomar ska utbildas till barnskötare på fritidshemmen, genom att handledas av redan anställda barnskötare. Här har en annan antagonism kommit upp till ytan, den här gången är det mellan barnskötaren och fritidspedagoger. Ännu en gång är barnskötaren oönskad. Ingen utsaga visar på om regeringen eller fritidspedagogerna fick sin önskan igenom. Men genom att fritidspedagogerna visar sitt missnöje gentemot att barnskötare ska utbilda i fritidshemmen så kan ju regeringen komma att påverkas av fritidspedagogerna. Vilket i sig kommer påverka barnskötarens subjektposition. Det som också kommer påverka barnskötarens subjektposition är om fritidspedagogerna är negativt inställda till barnskötarens närvaro om regeringen får igenom sitt förslag. Hur barnskötarens politiska subjektivitet då kan visa sig är genom att barnskötaren antingen inte kommer orka med arbetet som utbildare då hen möts av negativitet från fritidspedagoger eller så kommer barnskötaren se förbi fritidspedagogernas negativitet och möta dem med positivitet. Eventuellt går barnskötaren vidare och klagar på ledningen. Det finns många politiska handlande som barnskötaren kan göra för att hens omskakade och rubbade subjektposition återigen ska bli ”hel”. En annan utsaga uttrycker att barnskötare som fått en kortare utbildning blir utan legitimation och får endast lokal behörighet. Pia-Lotta Sahlström, projektansvarig för lärarlegitimationen på skolverket säger: ”- Huvudmännen har gjort fel som förespeglat dessa personer att de blivit behöriga förskollärare,”. Barnskötare

har alltså blivit lovade något som inte hölls. Detta otydliga sätt att behandla barnskötare på

tycks återkomma.

I Jönköping kommun erbjöds barnskötare att vidareutbilda sig till förskollärare. Fyra utav dem barnskötare som tackade ja till erbjudandet uttrycker nu sitt missnöje och att dem känner sig lurade, dem fick kursinttyg, högre lön och lokal behörighet men inte

lärarlegitimation. Barnskötarna berättar att ”De fick ett kursintyg men ingen examen. Deras

tjänster gjordes om till förskollärartjänster och lönen höjdes med 2 000 kronor. ”- Man sa att vi hade fått lokal behörighet, säger Annica Jörnelius” som är en av dem barnskötare som känner sig lurade. Trots en önskan om att barnskötarna ska vidareutbilda sig till förskollärare så finns det en tydlig brist i kommunikationen. Detta rubbar även barnskötaren subjektposition då hen tvingas tänka om och anpassa sig genom politisk subjektivitet. I detta fallet väljer några barnskötare att ta kontakt med media för att få sin röst hörd och visa sitt missnöje.

20

Talet om strejk

De subjektpositioner som blir tydliga i talet om strejk är: barnskötare och förskollärare. Tecken som blir synliga är: Lön/löner och strejk. De är entydiga moment eftersom ingen utsaga debatterar dess betydelse. Däremot är strejk den politiska handling som är en följetong av de antagonismer som förekommer mellan barnskötare och förskollärare.

Lena Jarl, barnskötare på förskolan Björkdungen i Hjo har blivit intervjuad. Lena Jarl får frågan ”Varför har Kommunal varslat om strejk?”. Lena svarar då att: ”– Vi vill få upp våra löner till en mer acceptabel nivå. Jag har samma arbetsuppgifter som förskollärarna här, men tjänar några tusen kronor mindre. Det känns lite kymigt.” Hon menar också på att lärarna inte ska ha mer i lön än barnskötare, såhär säger hon: ”– Jag tycker inte att lärarna ska få mer än oss. Nu är det vår tur”. Alltså menar denna aktör att subjektet förskollärare och subjektet barnskötare ska jämnställas vad gäller synen på lämplig lön. Om vi blickar framåt i min analys till diskursen om den efterfrågade barnskötaren, så uttryckte en utsaga att barnskötare utifrån sin marknadsposition har svårare att förhandla upp sina löner. Alltså finns där en antagonism mellan förskollärare och barnskötare vad gäller den marknadspositionen båda yrkesrollerna besitter. Denna strejk kan ses som en följetong av att subjektet barnskötaren inte fått den hjälp som hen behöver för att få en högre lön. Att barnskötare och förskolläraren har samma arbetsuppgifter är något som aktören i denna utsaga hävdar att dem utför.

Diskursen om den efterfrågade barnskötaren

Varför diskursen har detta namn beror på att barnskötaren inom denna diskursen framställs på ett positivt sätt av de olika aktörerna i utsagorna. T.ex. genom att barnskötaren anses äga god kompetens samt vara attraktiv som utbildare av ungdomar och prioriterad vad gäller löneökning. En nodalpunkt som förekommer ofta i diskursens olika tal är kompetens. Detta för att hela diskursen handlar om att barnskötaren har en tillräckligt god kompetens och är pedagogisk nog för att få ta plats inte bara i förskolans verksamhet, men även i fritidshemmen. Till skillnad från diskursen om den oprioriterade barnskötaren finns det därför inte lika många antagonismer eller efterföljande rubbningar. Flera utsagor i diskurser fixerar också kompetens som ett begrepp med ett mångsidigt innehåll. Kompetens är inte bara att vara utbildad, utan kan ta sig flera former. Aktörerna i den här diskursen är alltså inte ”fientligt”

21

inställda mot barnskötarens subjektposition utan värderar eller åtminstone ställer sig neutral gentemot dess närvaro i förskolans verksamhet.

Talet om barnskötare med god kompetens

De subjektpositioner som blir tydliga i den här diskursen är barnskötare, förskollärare, fackligt anställda och forskare. Entydiga moment i talet är barns utveckling, kompetens,

pedagogik och pedagoger. Nodalpunkten kompetens figurerar utan antagonismer i talet. Barnskötares kompetens gör barnskötare till bra pedagoger, inte för att de har högskoleutbildning, utan för att de har lång erfarenhet, är personligt lämpade, och är duktiga på barns utveckling.

Ylva Thörn som är ordförande för barnskötarnas fackförbund Kommunal uttrycker att barnskötare är bra för barns utveckling, bland annat vad gäller barns måltidssituationer och annan motorisk utveckling som att knyta skorna. Svarsfrekvensen på undersökningen var 59% och undersökningen visar att 47% av Kommunals medlemmar hade velat utbilda sig till förskollärare om deras kommun hade erbjudit dem den möjligheten. I en annan utsaga får vi ta del av två engagerade kollegor och deras arbete tillsammans vad gäller naturnära pedagogik. En kollega är barnskötare och den andra förskollärare. Syftet med att skapa gården var att aktivera barnen, öka deras lust, nyfikenhet och fokus på naturvetenskap. ”Vi kände att barnen bara satt där och passade gungorna. De kunde sitta i gungan i en timme eller två. Nu rör de sig mer och är mer sociala, säger Sussie Åsgård.” De arbetar även aktivt med att involvera föräldrarna som är positiva till deras projekt genom att ha ”ett miljöråd där

minst en förälder och personal från varje avdelning pratar om utemiljön. Här anses

barnskötarens kompetens som tillräcklig för att arbeta med naturnära pedagogik. I Karin

Gustafsson och Elisabeth Mellgren studie Yrkesroller i förskolan så beskriver barnskötare själv att det inte bara handlar om att ha gått en lång utbildning som förskollärare har, utan att det handlar om personlig lämplighet och erfarenhet (Gustafsson & Mellgren 2008, s.19-20).

En annan utsaga av en förskollärare framhäver också barnskötarens kunskap vad gäller pedagogik, hen står bakom barnskötarna och berättar att de läst pedagogik i sin gymnasieutbildning. Hon skriver även att det vore bra om förskolan visar upp den nya

gymnasieutbildningen på ett nyanserat sätt. Slutligen skriver hon att hon ”har den största respekt för barnskötares roll i arbetslagen”. En annan utsaga berör forskaren Anna Rantala

22

som blir intervjuad angående sin avhandling. Bland annat så får hon frågan vad den handlar om och hon förklarar då att hon ”har undersökt hur pedagoger verbalt fostrar barn i förskolan.” När Anna Rantala får frågan angående hur hon gått tillväga med avhandlingen svarar hon att ”– I studien ingick 73 barn och fjorton pedagoger, varav elva förskollärare. Det fanns inga skillnader i hur förskollärare och barnskötare vägledde barnen, därför använder jag enbart ordet pedagoger i avhandlingen.” Rantala såg alltså ingen skillnad mellan förskollärares sätt och barnskötares sätt att vägleda barnen trots att barnskötaren inte har den högskoleutbildningen som förskolläraren har. Alltså framställs barnskötaren återigen som

pedagogisk och som en god pedagogisk fostrare. I Karin Renblad och Jane Brodins

avhandling Kvalitén i förskolan påverkar barns välbefinnande har forskarna utfört fokusgruppsintervjuer med 4 förskolechefer där förskolecheferna menar att de måste få ”de olika yrkesgrupperna att se varandras styrka” (Renblad & Brodin 2012, s.429).

Talet om utbildning

Subjektpositioner som blir tydliga i Talet om utbildning är barnskötare, förskollärare, förskolechef, statstjänsteman, politiker och fackligt anställda. I det här talet är samtliga subjektpositioner positiva till barnskötarens närvaro i förskolan, men flera utsagor menar att det behövs fortbildningsinsatser för att öka kvaliteten i förskolorna. Barnskötare beskrivs som engagerade och attraktiva för sådana fortbildningsinsatser. Entydiga tecken som blir tydliga i talet är: kompetens, engagemang, erfarenhet, utbildning, arbetsuppgifter,

fortbildningsinsatser, utbildningsinsatser och kvalitet. Nodalpunkten kompetens är entydig på

så sätt att kompetens i olika former är god, även om den är god på olika sätt. Till exempel kan kompetens förstås som positivt genom att barnskötare är engagerade och har lång erfarenhet.

En utsaga berör en intervju av en barnskötare, förskollärare och chef. På frågan om det ska vara skillnad på förskollärare och barnskötare så är alla parter överens om att det ska det. Chefen svarar: ”Ja. Det är skillnad i kompetens.” och ”Förskollärarna har en annan

pedagogisk kompetens än barnskötare utifrån sin utbildning, även om det förstås finns

jätteduktiga erfarna barnskötare.” Förskolläraren svarar: ”Ja, det ska vara skillnad tycker jag. Vi borde inte ha exakt samma arbetsuppgifter.” Barnskötaren svarar: ”Ja, det ska vara

skillnad eftersom förskollärarna har en högskoleutbildning.” Sammanfattningsvis så säger

utsagan att det ska finnas skillnader mellan förskollärare och barnskötare, främst när det gäller det pedagogiska ansvaret men att barnskötarens plats i förskolan är nog så viktig. En förskolechef i Renblad och Jane Brodins avhandling menar på att:

23

Kvalitetsarbetet påverkas av bristen på kompetent personal, om kommunikation mellan förskolepersonal och ledning är bristfällig, tidsbrist för planering, stor personalomsättning, förskolornas storlek och miljö samt barngruppens storlek och sammansättning. Renblad & Brolin 2012, s. 422

Utifrån detta framkommer det alltså att varken förskolläraren eller barnskötaren kan stå själv i kvalitetsarbetet utan det krävs ett ständig samarbete och en kommunikation mellan alla parter. Vad gäller barngruppens storlek inom ämnet kvalitetsarbete så fanns där en utsaga som tog upp just detta. Barngrupperna i förskolan är för stora: ”Enligt SKL:s beräkningar skulle den prognosticerade tillväxten kräva 8 000 nya förskoleavdelningar och 25 000 nya anställda inom förskolan de närmaste fem åren om Skolverkets riktmärken om gruppstorlekar ska nås.” Detta i sin tur leder till positiva effekter för barnskötaren. ”- Staten klarar inte av att leverera nya förskollärare i den utsträckningen. Det krävs fortbildningsinsatser av barnskötare till förskollärare och av outbildade till barnskötare. Det skulle behöva ske genom att de är kvar i verksamheten,” förklarar Per-Arne Andersson, chef för avdelningen för utbildning och arbetsmarknad på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Johanna Jaara Åstrans som är Lärarförbundets ordförande ”efterlyser också utbildningsinsatser så att engagerade

barnskötare kan skaffa sig en förskollärarutbildning.” Hon tycker även det är av största vikt

att det görs åtgärder för att behålla de förskollärarna som finns i förskolan idag. Utifrån denna utsaga så anses barnskötare tillräckligt attraktiva för att bli aktuella för vidareutbildning i denna situation. Barnskötaren framställs här som viktig för att kunna minska barngrupper och

alltså få ett resultat i form av ökad kvalitet. Gustafsson och Mellgren studie bekräftar att

kvalitet i förskolan är nära besläktat med barngruppens storlek (Gustafsson & Mellgren 2008, s.33). Däremot så finns där en bakomliggande tanke om att förändra barnskötaren genom vidareutbildning.

Vad gäller utbildning så visar olika utsagor att det även är aktuellt med lärlingsutbildning för barnskötare. ”Kommuner och landsting måste bli bättre på att ställa upp med lärlingsplatser på förskolor och vårdinrättningar. Det sa utbildningsminister Jan Björklund när han presenterade lagrådsremissen om den nya lärlingsutbildningen.” Jan Björklund menar på att detta är ett bra sätt att få vård- och omsorgs samt barn- och fritidsprogramen att utvecklas. För förskolan skulle detta handla om platser för barnskötarlärlingar. Men då krävs det att landsting och kommuner ställer upp. ”Nio av tio av de deltagande arbetsplatserna är positiva och intresset från företag i olika branscher är stort, enligt Jan Björklund.” Barnskötare är alltså intressanta att få ut på arbetsmarknaden vilket också en annan utsaga visar. Regeringen har börjat planera inför en traineesatning och

24

detta kommer öka majoriteten av barnskötare i fritidshemmen, det är barnskötarna som kommer få handleda ungdomarna. Detta förklarar arbetsmarknadsministern Ylva Johansson. Lärarförbundet ställer sig dock kritiska till förslaget. Johanna Jaara Åstrand som är ordförande på lärarförbundet, säger: ”Våra medlemmar ansvarar för undervisningens kvalitet på fritidshemmen. De har en redan pressad arbetssituation och får det ännu tuffare när det kommer in fler outbildade.” Om traineesatsningen går genom rubbas således de barnskötare som arbetar i fritidshemmen, eftersom det påverkar deras pressade situation. Utbildningsministern Gustav Fridolin menar dock att Lärarförbundets medlemmar bara kommer påverkas indirekt av förslaget. Han förklarar att: ”-Fler barnskötare motsäger inte

behovet av fler fritidspedagoger. Vår inställning till barnskötare är samma som i förskolan och

där försämras inte kvaliteten”. I denna utsaga råder det ett antagonistiskt förhållande. Ordföranden på lärarförbundet är inte helt positiv till att det ska komma in outbildade personer till fritidshemmet, medan utbildningsminister Gustav Fridolin menar på att barnskötarens roll i förskolan inte försämras dess kvalité.

Talet om lön

De subjektpositioner som blir tydliga i talet är barnskötare, kommunal och elevassistenter. Momenten löneavtal och löneökning blir tydliga i talet om lön. Hela talet kretsar kring lön och barnskötarens möjligheter till bland annat löneökning och specifika löneavtal med centralt bestämda siffror avsedda för kommunals medlemmar, däribland barnskötare. Barnskötarna anses så pass attraktiva att löneökning inte är helt främmande för dem. En utsaga berättar hur

olika medlemmar inom kommunal berörs av en löneökning. ”Barnskötare, elevassistenter

och 350 000 andra medlemmar inom Kommunal har fått ett nytt löneavtal som ger tre procent i löneökningar”.

En annan annan utsaga förklarar varför kommunal väljer att ha centralt

bestämda siffror i sitt löneavtal för sina medlemmar. Förskollärare har via lärarförbundet

sifferlösa avtal vad gäller löneökning medan kommunal har centralt bestämda siffror i avtalet för sina medlemmar som bland annat är barnskötare och elevassistenter. Kommunals avtalschef Johan Ingelskog förklarar vad det beror på: ”Våra medlemmar är i mycket större grad utbytbara. Många är visstidsanställda och vi har en hög personalomsättning. Vår bedömning är att våra medlemsgrupper skulle ha väldigt svårt att för egen maskin och utifrån en marknadsposition förhandla upp sina löner själva utan centralt bestämda siffror i avtalet”. När man ser till dessa två utsagor så kan vi konstatera att barnskötarens existens prioriteras så

25

pass mycket att en löneökning anses viktig att ge dem, men att barnskötare har en sämre marknadsposition än subjektet förskollärare. Detta i sig skapar en potentiell antagonism mellan förskollärare och barnskötare.

6.

SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION

I min studie har jag undersökt talet om yrkesgruppen barnskötare i två lärartidningar. Jag har sökt på ’barnskötare’ och läst artiklar från perioden 2010-2017. Varje aktör i de olika utsagorna från artiklarna vill hävda sin föreställning inom talet om barnskötare, en föreställning som återspeglar deras förhållningssätt till barnskötarens närvaro inom förskolans verksamheter. I det här sista avsnittet återkopplar jag till studiens frågeställningar för att

sammanfatta mitt resultat. I diskursanalysen kunde två diskurser särskiljas. Diskursen om den

oprioriterade barnskötaren, och diskursen om den efterfrågade barnskötaren. De

föreställningar, begrepp och perspektiv som möjliggör diskurserna yttrar sig i olika tal om barnskötare. Inom diskursen om den oprioriterade barnskötaren existerar två olika tal. Talet om vem som får kallas pedagog, och talen om den oprioriterade barnskötarens möjligheter. Talen handlar om föreställningar och konflikter kring vem som får kallas pedagog och vilka kompetenser som en pedagog behöver för att vara lämplig och behörig. Talen handlar också om föreställningar om vad en barnskötare har för politiska handlingsmöjligheter för att förbättra sin ställning gentemot andra yrkesgrupper.

I diskursen om den efterfrågade barnskötaren anses barnskötaren vara kompetent nog för att både få ansvara för pedagogisk verksamhet och vara en pedagogisk fostrare. Det uppstår därför inte lika många antagonismer i den här diskursen som i diskursen om den oprioriterade barnskötaren. I diskursen om den efterfrågade barnskötaren är föreställningen att barnskötare är en kompetent yrkesgrupp, om än inte med samma typ av kompetens som en förskollärare. Diskursen består av tre olika tal som samtliga driver föreställningen att barnskötarens kompetens är god men antingen vid behov av extra insatser eller hjälp för att hävda sin yrkesprofessionalitet.

Avslutningsvis så vill jag säga att det har varit otroligt lärorikt att göra en diskursanalys. Allt som skrivs, sägs, visas är en del av vår verklighet och den fick jag en inblick i genom denna diskursanalys. Det vore intressant att ta detta steget längre och även intervjua ett stort antal barnskötare, chefer, förskollärare kring ämnet för att få en ännu mer verklighetsförankrad bild av forskningsområdet.

27

7. REFERENSER

Bergström, Göran & Boréus, Kristina (red.) (2012). Textens mening och makt: metodbok i

samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. 3., [utök.] uppl. Lund: Studentlitteratur

Howarth, David R. (2007). Diskurs. 1. uppl. Malmö: Liber

J. Brodin, L. Hollerer, K. Renblad & V. Stancheva-Popkostadinova (2015) Preschool

teachers' understanding of quality in preschool: a comparative study in three European countries, Early Child Development and Care, 185:6, 968-981,

Källa: http://dx.doi.org/10.1080/03004430.2014.974035 (Hämtad senast: 170811)

Karin Gustafsson och Elisabeth Mellgren (2008) Yrkesroller i förskolan: En

utvärderingsstudie av en fortbildning initierad av Kommunal och Lärarförbundet,

IPD-rapport 2008:1

http://www.ipd.gu.se/digitalAssets/1162/1162033_Yrkesroller_i_forskolan2.pdf (Hämtad senast: 170811)

Laclau, Ernesto & Mouffe, Chantal (2002). Det radikale demokrati: diskursteoriens politiske

perspektiv. 1. udg. Fredrigsberg: Roskilde Universitetsforlag. E-bok.

Mariann Enö - Arbetsdelning och professionalism (2011) om status, makt och motstånd i

förskollärares praktiker. Paper professionsutveckling., Malmö Högskola

Renblad Karin, Brolin Jane (2012) Kvalitén i förskolan påverkar barns välbefinnande. Några

förskolechefers syn på den nya läroplanen och kvalitet i förskolan , Socialmedicinsk tidskrift

4-5/2012

Länk: https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:579251/FULLTEXT01.pdf (Hämtad senast: 170811)

28

Torfing, Jacob (1999). . Oxford: Blackwell

Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise (2000). Diskursanalys som teori och metod. Lund: Studentlitteratur