• No results found

Marte meo i daglig verksamhet - En studie i hur Marte meo tillämpas inom daglig verksamhet

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Marte meo i daglig verksamhet - En studie i hur Marte meo tillämpas inom daglig verksamhet"

Copied!
38
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

MARTE MEO I DAGLIG

VERKSAMHET

EN STUDIE I HUR MARTE MEO TILLÄMPAS

INOM DAGLIG VERKSAMHET I MALMÖ

MARTE MEO IN DAILY ACTIVITIES

A STUDY OF HOW MARTE MEO IS

PRACTISED IN DAILY ACTIVITIES IN MALMO

FILIP GREEN

Examensarbete i socialt arbete Malmö högskola

(2)

FÖRORD

Tack till alla pedagoger som har ställt upp och delat med sig av sina erfarenheter, uppfattningar och olikheter. Den här rapporten har möjliggjorts tack vare er öppenhet och kunskap. Tack för att ni har tagit er tiden i ett redan pressat tidsschema.

(3)

MARTE MEO IN DAILY

ACTIVITIES

A STUDY OF HOW MARTE MEO IS

PRACTISED IN DAILY ACTIVITIES IN MALMO

FILIP GREEN

Abstract

Green, F. Degree project in social work 15 credit. Malmö University: Faculty of health and society, Department of social work, 2014.

This report is the result of several interviews of employees within the field of pedagogy. The background behind this report is my period as a trainee in one of the daily activities in Malmo.

In daily activities the employers gets training, education and guidance in Marte meo, which is funded by public finances. The method, which this study focuses upon is called Marte meo. It is a method of communicating and developing the means for the participants to evolve their skills in communicating and increase self esteem. In my time as a trainee I noticed that there was no follow up and no feedback to the educators. Nobody knew if the method was, in any way practiced. This study confirms that it in fact is practiced, but in several different ways, which leads to the conclusion that the qualities in the method is many and different from each other .

The focus of this report lies completely on the employers in the daily activities. They have been given the opportunity to freely describe in detail how Marte meo is practiced, the pro's and con's of Marte meo and in which way the relations with the participants effect the professional pedagogy.

Keywords: communicating, daily activities, describe, follow up, Marte meo,

(4)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING OCH BAKGRUND 5

Inledning 5

Definition på daglig verksamhet 5

PROBLEMFORMULERING OCH SYFTE 6

Frågeställningar 6 Avgränsningar 6 Etiska överväganden 7 METOD 7 vetenskaplig utgångspunkt 7 val av metod 7 Urvalsgrupp förtydligande 8

Motiv för val av metod 8

Alternativa metoder 8

Användning av tidigare kunskaper 8

Teoretisk redogörelse 9

Hermeneutik 9

Tre funktioner 10

Fördelar och nackdelar med hermeneutik som teori 10

FORSKNINGSLÄGE 11

Marte meo 12

Marte meo – möjlighet till utveckling 12 Åtta principer enligt Marte meo 12 Marte meo i arbetet med funktionsnedsättning 14

RESULTAT OCH ANALYS 15

Presentation av informanter 15

Informanter 15

Empiri 16

1. Krusbär 16

2. Surfplatta och Nyckelring 18

3. Kvarn 20 4. Trampolin 22 5. Uggla 23 6. Termos 25 7. Peppar 26 8. Hjälm 28 9. Kanel och Båt 30 10. Raket 31 METODDISKUSSION 34 SLUTDISKUSSION 34

Rapportens bidrag till forskningen 36

REFERENSER 37

BILAGOR 38

(5)

INLEDNING OCH BAKGRUND

Den här undersökningen är en redogörelse för tillämpningen av en pedagogisk samspelsmetod som kallas Marte meo. Undersökningen kommer att beröra tillämpningen av metoden i de forum där den enligt beslut från Malmö kommun ska användas. Metoden lärs ut genom individuell handledning och coachning. Pedagogerna filmar sig själva i samspelet med en deltagare och dessa filmklipp analyseras in på detaljnivå hur ordval och kroppsspråk används. Den här

uppsatsen kommer att undersöka vilket sätt metoden tillämpas när handledningen är över. Är Marte meo en bra metod? Är den så självklar att den inte behöver läras ut? Är arbetet med deltagare för personligt för att baseras på en metod?

Undersökningen avser att söka förståelse för pedagogernas redogörelser.

Under min praktik på socionomutbildningens sjätte termin praktiserade jag som omsorgspedagog på en daglig verksamhet, en insats enligt LSS, Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade 9§ p. 10. Den dagliga

verksamheten var inriktad på tydliggörande pedagogik för deltagare i personkrets 1, enligt LSS 1§ p.1. Arbetet som omsorgspedagog gick i hög grad ut på att aktivt arbeta med deltagarna som brukade den dagliga verksamheten. De aktiviteter som schemalagts för deltagarna var framarbetade över tid för att på bästa sätt göra vardagslivet förutsägbart, begripligt och givande. Varje stödtagare har egna genomförandeplaner som beskriver mål och delmål för aktiviteterna, samt hur dessa ska genomföras. Dessa utvärderas kontinuerligt, vilket delvis var en av mina arbetsuppgifter som jag gjorde under min praktik.

Definition på daglig verksamhet

Daglig verksamhet är enligt Socialstyrelsens dokument: Daglig verksamhet enligt

LSS – en kartläggning. Daglig verksamhet är en insats enligt §9, p10, LSS

(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Dagliga

verksamheter har ett brett utbud av aktiviteter som bygger på deltagarens behov och intresse. Syftet med de dagliga verksamheterna är att skapa likvärdiga livsvillkor för personer med funktionsnedsättning som för personer utan

funktionsnedsättning. Målgruppen är personer i yrkesverksam ålder men som av olika skäl inte kan arbeta.

Under praktiken fick jag även vara med på min praktikhandledares utbildning i metoden Marte meo. Jag fick vara med och lyssna på när de videofilmade filmklippen analyserades. Jag tyckte detta var ett intressant sätt att utveckla ens pedagogiska färdigheter då smådetaljer syntes tydligt. Däremot kunde jag inte låta bli att fundera över vad som skulle hända när Marte meo-vägledaren gått hem och pedagogerna återupptog sitt arbete med sin stödtagare. Kommer de nya

kunskaperna att tillämpas eller fortsätter arbetet som vanligt? En del av deltagarna har brukat den dagliga verksamheten under många år. Det gäller personalgruppen också då ett antal pedagoger arbetat under lång tid med deltagarna. Då arbetet på många sätt är både personligt och intimt funderade jag mycket på hur- och på vilket sätt de nära relationerna skulle påverka möjligheterna att använda en övergripande, designad pedagogisk metod.

(6)

PROBLEMFORMULERING OCH SYFTE

Det intressanta är inte hur metoden fungerar eller varför den sociala resursförvaltningen har beslutat att just Marte meo är den metod som ska användas. Det jag vill undersöka är om och på vilket sätt metoden i realiteten tillämpas. Det intressanta är vilken grad pedagogerna har metoden i åtanke när de arbetar med stödtagarna. För att ge läsaren en förståelse för vad Marte meo är kommer en redogörelse att presenteras där principerna utförligt beskrivs.

Undersökningen kommer att fokusera direkt på pedagoger som tillämpar metoden och inte på chefer, eller övriga ”överordnade” då jag vill ha en så saklig

uppfattning som möjligt som inte påverkas av det faktum att metodens

användning beslutats på högre nivå. Jag har valt att basera min undersökning på en enhet i Malmös sociala resursförvaltning. Dessa dagliga verksamheter har tre huvudsakliga profileringar. En del av dem har tydliggörande pedagogik som huvudprofil. Ett antal andra är inriktade på tidig utvecklingsnivå och resterande målgrupp är förvärvad hjärnskada.

Frågeställningar

Den här undersökningen kommer med stöd av bakgrunden och de teorier som presenteras längre fram, att utgå från dessa följande frågeställningar.

1. På vilket sätt tillämpas den pedagogiska metoden Marte meo i det dagliga arbetet på daglig verksamhet? Är metoden fungerande på målgruppen, enligt pedagogerna?

2. Finns det eventuella fördelar samt nackdelar med metoden som är värda att belysa?

3. På vilket sätt påverkar den personliga relationen med deltagaren tillämpningen av Marte meo?

Dessa frågeställningar ringar in det min undersökning avser att ge klarhet i.

Undersökningens empiri kommer att svara på hur metoden tillämpas, hur metoden kan tolkas, vad pedagogerna anser om metodens kvalitet. . Eftersom mitt

forskningsintresse är utforskande är det just informanternas uppfattningar som min empiri kommer att bestå av. Detta kommer att redogöras för tydligare under metodavsnittet längre fram i rapporten.

Avgränsningar

Det här arbetet kommer avgränsas på så vis att de inblandade informanterna kommer att utgöras av en enhet i Malmös sociala resursförvaltning.

Begränsningen är tänkt att ringa in ett organisatoriskt område inom den sociala resursförvaltningen. Arbetets omfattning är också begränsat för att det ska hålla sig inom storleksramarna för uppgiften. Det får helt enkelt inte bli för stort med för många informanter då empirin blir för svåröverskådlig. Arbetet fokuserar inte på Marte meo i sig. Dock kommer ett teoretiskt avsnitt om Marte meo att

presenteras för att ge läsaren den förkunskap om metoden som jag anser

nödvändig för att förstå analysen och slutdiskussionen. Arbetet är begränsat till de utvalda frågeställningarna och berör inte sidospår som inte på något sätt är

relevanta för frågeställningarna. Frågorna är formulerade så att de ska svara på syftet och på problemformulering och därför är arbetet begränsat till dessa. Jag har inte gjort min analys utifrån vilket kön pedagogerna har då jag inte har för avsikt att dela upp empirin i fack där kön påverkar hur metoden tillämpas.

(7)

Etiska överväganden

Då min undersökning på vissa sätt är ifrågasättande till sin natur är det av stor vikt att inte någon inblandad lämnas ut. Inga namn eller personuppgifter används. Jag hart gett informanterna påhittade könsneutrala namn och inga namn på deltagare nämns i de fall informanterna använder sig av exempel för att beskriva sin uppfattning.

Inga deltagare på de dagliga verksamheterna ingår i undersökningen. De informanter som ingår i undersökningen har getts information om

undersökningens syfte och tillvägagångssätt. De har även gett sitt uttalade samtycke för sitt deltagande. De blev informerade om att deltagandet upphör närhelst de väljer att dra tillbaka sitt samtycke. Samtycket har varit garanterat välinformerat. Forsman (1997) tar upp informerat samtycke som extra viktigt då det historiskt har förekommit direkt kränkande undersökningar mot individer och stora grupper. Därför kommer informanterna att informeras om vad deras

medverkan kommer att innebära och och hur materialet kommer användas.

METOD

Vetenskaplig utgångspunkt

Den vetenskapliga utgångspunkt det här arbetet utgår från är det explorativa forskningsintresset. Det innebär att undersökningen söker kunskap om något jag som forskare inte känner till speciellt mycket om. Det finns ingen förkunskap att luta sig på, annat än de upplevelser jag själv fått under min tid som praktiserande omsorgspedagog. I det utforskande forskningsintresset ligger en strävan efter att upptäcka ny kunskap snarare än att återge och analysera redan befintlig kunskap. Min datainsamling, alltså den empiri forskningen uppvisar, har därför samlats in ute på fältet i form av intervjuer (Rosengren & Arvidsson 2002). Det enda undantaget är den teoretiska redogörelsen för vad Marte meo är.

Val av metod

Den metod som använts för att genomföra den här forskningen har utgått från en kvalitativ ansats. Robson (2011) motiverar den kvalitativa ansatsens användning på ett sätt som överensstämmer med mitt val av metod. Den datainsamling som min metod lett till har utgjorts av verbala redogörelser som inte kan mätas på ett numeriskt sätt. Dessa verbala redogörelser måste ses i sin helhet och få en

kvalitativ analys. Även den induktiva logiken går att tillämpa på mitt val av metod då empirin kommer inifrån informanterna.

Jag har samlat in min empiri genom semistrukturerade intervjuer med en formulerad intervjuguide. Robson (2011) förklarar den semistrukturerade

intervjun som en checklista av ämnen och begrepp som informanten får redogöra för. Dessa begrepp som ingår i intervjuguiden tas upp under något tillfälle under intervjun men dessa går att anpassa beroende på vilken väg intervjun tar samt på vilket sätt informanten förhåller sig till begreppen. Enligt den semistrukturerade modellen finns det även välplanerat utrymme för följdfrågor för att på så sätt kunna utveckla resonemangen. Semistrukturerade intervjuer är enligt Robson (a.a.) främst använda inom kvalitativ forskning.

Genomförandet av de semistrukturerade intervjuerna kan enligt Robson (2011) variera i hög grad gällande tid ägnad åt respektive fråga, eller område och begrepp. Därför är det viktigt att ha en designad intervjuguide. Intervjuguiden bifogas därför som en bilaga längre fram i rapporten.

(8)

Urvalsgrupp förtydligande

Den urvalsgrupp som valts ut för den här undersökningen är personer anställda på dagliga verksamheter i Malmö. Jag har intervjuat en pedagog från tio dagliga verksamhet i den utvalda enheten, med undantag från två dagliga verksamheter där jag har intervjuat två pedagoger.

Motiv för val av metod

Robson (2011) anger även att kontexter är viktiga då all kvalitativ empiri kommer ur ett sammanhang. Då jag har valt dagliga verksamheter i Malmö har jag valt en arena där metoden Marte meo används i samma kontext. Vidare förklarar Robson (a.a.) att empirin kommer helt och hållet från informanternas perspektiv vilket är den huvudsakliga anledningen till mitt val av kvalitativ metod. Därför har jag genom den kvalitativa metoden att kunna få fram en bild av hur informanterna skapar sin konstruktion av Marte meo.

Lantz (2007) skriver i sin litteratur ”Intervjumetodik” om de strukturerade intervjumodellerna och skiljer dessa från de öppna. I de öppna intervjuerna ges informanterna helt öppet utrymme att ge mening åt fenomen för att söka en subjektiv uppfattning. Detta gör det enligt Lantz (a.a.) svårt att jämföra de subjektiva uppfattningarna med varandra. Genom de strukturerade

intervjuformerna söker intervjuaren fortfarande en subjektiv uppfattning men snarare uppfattningen av något som redan för intervjuaren ett känt fenomen. Eftersom jag valt att använda ett flertal informanter till den här undersökningen och eftersom Marte meo för mig är ytligt bekant har jag valt att använda en

semistrukturerad intervjumetod. Lantz (2007) stärker Robsons (2011) redogörelser vilket ytterligare motiverar mitt val av metod.

Alternativa metoder

Strukturerade intervjuer är en alternativ metod som jag har valt att inte använda. Robson (2011) förklarar att dessa intervjuer har en förbestämd disposition med ett antal låsta frågor som intervjun ska struktureras efter. Intervjutekniken har, precis som den semistrukturerade modellen, ett visst antal begrepp som ska följas, dock är dessa uppställda enligt en viss ordning som inte kringgås. Därför är den

strukturerade intervjumodellen inte passande för den här undersökningen utan den semistrukturerade fungerar bättre.

Robson (2011) redogör även för den ostrukturerade intervjumodellen. Modellen går ut på att intervjuledaren utgår från en generell uppfattning om vad denne är ute efter för information. Därefter låter denne intervjun formas efter hand inom ramen för intervjuledarens intresse, i den mån det går. Då den här undersökningen har tydligare problemformuleringar är modellen inte gångbar i det här fallet och den semistrukturerade modellen förefaller återigen vara bättre.

Användning av tidigare kunskaper

De tidigare kunskaper som tas hänsyn till härleds till min tid som praktiserande omsorgspedagog. Min kunskap därifrån kommer från deltagande i Marte meo-utbildningar samt deltagande i det dagliga arbetet med deltagare som brukar den dagliga verksamheten. Jag har gjort observationer på de anställda pedagogerna och fått ta del av videofilmade möten med stödtagare som analyserats. Jag träffade i det sammanhanget på Malmös Marte meo-vägledare där vi i samråd kom fram till att det fanns ett stort intresse för metodutvärderingen. Min kunskapsbas kring området är därför begränsad till den tillämpning som rådde på den dagliga verksamheten jag praktiserade på.

(9)

Teoretisk redogörelse

I det här avsnittet kommer en teoretisk tolkningsmetod presenteras. Den

tolkningsmetoden jag valt kallas hermeneutik. Presentationen avser att förklara bakgrunden till hermeneutiken och hur den kommer att tillämpas för att tolka det empiriska materialet.

Hermeneutik

Den teori som det här arbetet utgår från kopplas till den teori som kallas

hermeneutik. Enligt Ödman (2007) innebär hermeneutik ett sätt att tolka och att förstå. För att kunna kritisera och att göra en analys måste materialet föregås av en förståelse. För att kunna tolka måste en förstå. För att kunna förstå på vilket sätt Marte meo tillämpas i Malmös dagliga verksamheter måste en förstå vad

informanterna menar med sina redogörelser. Vad är det egentligen de säger när de väljer sina ord?

Ödman (2007) förklarar hermeneutiken som ett förenande av olika

förståelsehorisonter. Denna förståelse uppnås enligt hermeneutiken genom att en dialog förs på lika villkor mellan parterna. Det innebär att en text eller litteratur inte ska läsas som en envägskommunikation. Snarare bör den lästa litteraturen bilda en dialog mellan läsaren och textförfattaren. Ödman (a.a.) menar att det är först då det är möjligt att uppnå en sk ”intersubjektiv förståelse”. Tolkning blir möjlig först då dialogen leder till självreflektion hos läsaren.

Ödman (2007) redogör även för hur läsaren anger betydelser i det aktuella materialet. Betydelseangivningar handlar om att tolka tecken och material som

något. Ödman (a.a.) visar på exempel i sin litteratur då han tar upp en bild som

både föreställer en kanin och en anka. En observatör kan titta på bilden och konstatera att A; det är anka, eller B; det är en kanin utan att se konstaterandet som en tolkning. Bredvid observatören står en person som i sin tur observerar observatören och konstaterar i sin tur att ”Nu ser han det som en kanin” (Ödman a.a.).

Hermeneutiken blir gångbar som tolkningsverktyg vid de tillfällen då vår

förförståelse inte räcker till för att ge betydelse åt en situation eller material. Om vi inte genast, omedvetet ger betydelse åt något uppkommer ett

spänningsförhållande som leder till tolkning. Tolkning uppstår i de sammanhang då observatören avser att förstå (a.a.)

(10)

Tre funktioner

Tolkningens funktion förklarar Ödman (2007) som ett led bestående av tre indelade funktioner. Dessa funktioner av tolkning är att säga, att förklara och att översätta. Här nedan presenteras en beskrivning av dessa principer.

Att säga något innebär enligt Ödman (2007) att talaren ger uttryck för något, ett ställningstagande. Att tala, att säga något är en skapande akt då talaren återberättar ställningstagandet. Detta anser Ödman (a.a.) vara jämförbart med en musiker som tolkar ett musikstycke. Vid tyst läsning förlorar läsaren delar av textens expressiva kraft. Dessa uppnås på ett annat sätt vid högläsning. Den tysta läsningen saknar också de personliga referenserna som kommer till uttryck vid högläsning. Det talade språket domineras av en yttre värld med bredare förståelsemöjlighet till skillnad från det skrivna, tyst lästa språket som enbart hänvisar till läsarens inre personbundna verklighet.

Nästa funktion handlar om att förklara, en för tolkaren klargörande, tydliggörande funktion. Det som tydliggörs är en utsaga som genom att ge klarhet i

bakomliggande orsaksfaktorer leder till förståelse. Ödman (2007) förklarar enkelt att förklaringar ger svar på frågor som är diskursiva, tex ”Vad menar du när du säger så?”. Förklaringarna utgår från motparten för förståelse och anpassar argument och fakta mot den. Det innebär att förklaringen inte uppfyller sin funktion om inte mottagaren har förståelse för den. Detta leder enligt Ödman (a.a.) till att förklaringen är subjektiv istället för objektiv, vilket är en grundprincip inom vetenskapliga utsagor.

Den tredje funktionen handlar om att översätta. Översättning och tolkning hänger tätt ihop då det inte går att översätta något utan att tolka det. För att översätta en mening måste tolkaren ha förståelse för sammanhanget liksom att översätta ett ord kräver förståelse för hela meningen. För att tolka en intervju och olika utsagor behöver tolkaren förståelse för sammanhanget, inklusive bakgrund och syftet med intervjun. Ödman (2007) förklarar att olika ord och meningar kan ha olika

betydelser och innebörder beroende på i vilket sammanhang de förefaller.

Fördelar och nackdelar med hermeneutik som teori

En fördel med teorin kring hermeneutik är att hermeneutiken erkänner att det inte bara finns ett sätt att uppfatta verkligheten på. Hermeneutik går inte att förklara ur enbart ett tolkningsperspektiv (Ödman 2007). Därför anser jag att hermeneutik är en väl tillämpbar teori för den här undersökningen. De informanter som bidragit med det empiriska materialet har alla varsin uppfattning som jag i dialog med dem ska tolka och förstå utifrån deras perspektiv. En nackdel med den hermeneutiska teorin är att läsarens förståelse inte har möjlighet att gå utanför sin egen

referensram. Allt vi läser och söker förståelse för refererar vi till tidigare upplevelser, uppfattningar och läsupplevelser. Ödman (a.a.) talar om att vi är historiska subjekt. Detta är viktigt att ta hänsyn till för att uppnå en medvetenhet kring sin egen referensram då det inte är den kunskapen vi söker. Hermeneutiken är på det här sättet självkritisk vilket kan vändas till en fördel.

Annika Lantz (2007) redogör för det inre referenssystemet och definierar detta som en samling inre bilder som ligger till bakgrund för hur vi tolkar vår omvärld. I mötet med nya intryck, både subjektiva och objektiva använder vi vår inre referensram för att få en fingervisning mot hur vi ska förhålla oss mot den nya informationen. Lantz litteratur speglar Ödmans (2007) tolkning av hermeneutik vilket stärker tillämpbarheten för teorin.

”Nya möten kommer att förstås utifrån erfarenheten av tidigare möten.” - Lantz (2007, sid 89)

(11)

FORSKNINGSLÄGE

Då det här arbetet handlar om på vilket sätt metoden Marte meo tillämpas i dagliga verksamheter enligt LSS i Malmö vill jag veta om detta har undersökts tidigare.

Hettrell (2006) redogör i sin D-uppsats för fem berättelser om Marte meo. Jag är medveten om att det inte är brukligt att hänvisa till en D-uppsats på magisternivå men jag bedömer att innehållet ändå är relevant för den här undersökningen. Hettrells forskning handlar om Marte meos tillämpning i Sigtuna kommun. Av materialet kan Hettrell konstatera att det finns stora brister i tillgängligheten av Marte meo som behandlingsresurs. Detta går att härleda till stor

personalomsättning i kommunal regi vilket pekar på behov av kontinuitet för metodens tillämpning. Det ligger enligt Hettrell på strukturell nivå ett hinder i metodens utveckling. Metodens kvalitéer beskrivs av de inblandade som konkret och hanterbar vilket tyder på bred tillämpbarhet.

Rigmor Einang Alnes, Marit Kirkevold och Kirsti Skovdahl (2011) undersöker i sin studie, ”Marte meo councelling:a promising tool to support positive

interactions between residents with dementia and nurses in nursing homes”, om det går att skapa ett förbättrat förbättrat samspel mellan sjuksköterskor och dementa patienter. Enligt undersökningen lyckades sjuksköterskor som fick vägledning i Marte meo i större grad skapa positiva samspel än gruppen som inte fick vägledning i Marte meo. Sjuksköterskorna kunde efter vägledningen följa sina patienter och förhålla sig tydligt till deras initiativ och uppmärksamhetsfokus. Studien påvisar stor effektivitet i metodens tillämpning för dementa patienter.

Alnes, Kirkevold och Skovdahl har även 2012 publicerat en artikel i liknanade tema, ”The influence of the learning climate on learning outcomes from Marte

Meo counselling in dementia care”. Artikeln handlar om hur de lärdomar som Marte meo-vägledningen lett till ser ut beroende på inlärningsklimatet på arbetsplatsen. Forskningen kommer fram till att inlärningsklimatet på

arbetsplatserna har stor påverkan på vilket utrymme inlärningen får. Tre faktorer anses påverka mest. Dessa är för det första skapandet av en generaliserad

uppfattning om vad Marte meo är och på vilket sätt det tillämpas och lärs ut. För det andra är det personalgruppens inställning till att kunna tillgodogöra sig kunskapen samt att även ges möjlighet till detta. För det tredje ska det på arbetsplatsen finnas ett forum för diskussioner där reflektion och interaktion mellan personalen tillåts och tillämpas. Det syns tydligt att det till stor del ligger på strukturell nivå och på organisatorisk nivå att utveckla kunskaper och

tillämpning av Marte meo.

Den studie som mest till syftet liknar den här är Anna-Karin Steinholtz (2007) D-uppsats från Lunds Universitet. ”Marte meo - En kvalitativ studie av Marte meo-terapeutens upplevelser och yrkeserfarenheter av metoden inom socialt

behandlingsarbete”, kallas den uppsats där Steinholtz undersöker just terapeuters egna subjektiva uppfattningar om metoden. Enligt informanterna i studien

framstår Marte meo som något annat än en metod, snarare som ett paradigmskifte i socialt behandlingsarbete. Metodmässigt framkommer det att terapeuternas generella uppfattning är att inte låta metoder bli universallösningar utan hålla flera metoder och förhållningssätt levande samtidigt. Dock anses Marte meo vara ett till en början svårförståeligt koncept som vid första anblicken är enkelt och självklart men längre in i utbildningen visar sig Marte meos djupare innebörd. Styrkan sitter

(12)

till stor del i ”bildens kraft”. Att filma leder onekligen till nya förståelsenivåer samtidigt som det finns en medvetenhet om svårigheten att finna en människas beteende på ett kort filmklipp.

Marte meo

Här kommer nu en teoretisk presentation av Marte meo. Redogörelsen är en övergripande genomgång av Marte meo och speglar den utbildning som

pedagogerna går. En del av avsnittet kommer dessutom att förklara hur metoden avser att gynna arbetet med människor med funktionsnedsättningar.

Marte meo – möjlighet till utveckling

Marte meo är en metod som arbetats fram av Maria Aarts under 1970- 80 talet (Socialstyrelsen.se, Evidensbaserad praktik, 270514). Hedenbro och Wirtberg (2012) redogör i sin bok ”Samspelets kraft” för hur Marte meo ger möjlighet till utveckling. De principer som förklaras som utvecklingsstödjande dialogprinciper är åtta till antalet och agerar som en interaktionsguide. Hedenbro och Wirtberg (a.a.) förklarar den utvecklande dialogen som bestående av 3 huvudfaser. Dessa är för det första en kopplingsfas där dialogen inleds. Den andra fasen är en

turtagningsfas där utvecklingen är som störst. Den tredje fasen sammanfattar och avslutar dialogen.

Åtta principer enligt Marte meo

Här kommer de åtta principer som Hedenbro och Wirtberg (2012) redogör för att beskrivas.

Den första principen som Hedenbro och Wirtberg (2012) redogör för går ut på att den vuxna i samspelet ska söka information om barnet och var dess

uppmärksamhetsfokus går att finna. Den vuxna ska även söka förståelse för de initiativ barnet tar. På det här viset kan den vuxna få reda på vem den lilla

människan är och vilka signaler den lilla människan kommunicerar med. I samma samspel kan samtidigt barnet skapa sig en uppfattning och undersöka förälderns mimik och reaktioner. Detta ömsesidiga studerande är en förutsättning för att den utvecklande dialogen överhuvudtaget ska kunna uppstå. När barnet sedan vänder sin uppmärksamhet utåt är det den vuxnas uppgift att följa barnets nya

uppmärksamhetsfokus.

Den följande andra principen handlar om att bekräfta både barnet och barnets uppmärksamhetsfokus och sätta ord på det. Bekräftelse är ett behov som många, inte bara små barn uttrycker en önskan om. Det handlar i hög grad om att känna sig sedd och uppmärksammad. Brist på bekräftelse kan leda till ett utåtagerande beteende för att få en reaktion vilket är en form av bekräftelse. Om den vuxna inte upptäcker mönstret kan detta lätt leda till en utveckling där utåtagerande är det enda sättet att bli sedd på. Den negativa uppmärksamheten är ofta mer önskvärd för barnet än total avsaknad av bekräftelse. När den vuxna på ett bra sätt bekräftar barnets uppmärksamhet kan barnet vika av med sin uppmärksamhet mot en annat och då förvänta sig en ömsesidighet. Denna ömsesidighet och hur väl samspelet fungerar ligger i linje med barnets självkänsla. Därför är positiv bekräftelse och uppmärksamhet från den vuxna en viktig del i Marte meo.

Den tredje principen handlar om att den vuxna ska invänta barnets reaktioner och på vilket vis barnet svarar på den vuxnas agerande. Tanken är att det ska bli en social turtagning i samspelet. Pausen mellan den vuxnas aktion och barnets reaktion på detta benämns som inväntande. Den här principen visar hur viktigt det är för barnet att få tid på sig att processa det som sägs eller signaler som barnet får. Pausen som barnet får är inte bara viktig för vilken respons barnet gör utan signalerar också att den vuxna lyssnar och visar intresse för vad barnet har att

(13)

säga. Detta är en form av bekräftelse. Den vuxna kan under inväntandet signalera ett intresse för barnets gensvar om det skulle ta för lång tid, enligt den vuxnas egna bedömning. Inväntandet behöver alltså inte nödvändigtvis vara passivt utan är till viss grad interaktivt.

Fjärde principen är en av huvudgrenarna i Marte meo. Den handlar om

benämningar, att benämna barnets känslor, reaktioner och hur barnet uttrycker sig. Den vuxna ska även benämna sina egna reaktioner och handlingar. Ursprungligen handlar det om att det är genom rösten som barnet upplever en form av närvaro av den vuxna. Benämningarna leder även fokus mot det samspelet kretsar kring. Detta har inte barnet någon möjlighet att göra fram till den verbala förmågans inträde.

Benämningarna är också till för att föräldern ska se (läs bekräfta) barnets upplevelser och dela dem med barnet, vilket leder till samspel och samförstånd. Detta hjälper barnet att utveckla sin koncentrationsförmåga. Hedenbro och Wirtberg poängterar särskilt skillnaden mellan beröm och bekräftelse. De tar upp exempel om en teckning som barnet visar för den vuxna och förväntar sig

bekräftelse på vad de gjort istället för hur bra det gjordes, eller övrig

kvalitetsbedömning. Bekräftelsen på det barnet gör ska komma främst, snarare än bedömningen av hur bra det görs.

Princip nummer fem fungerar som en sammanfattande princip för de fyra första punkterna. Principen påvisar att hela ansvaret för samspelet ligger hos den vuxna. Det är den vuxna som ansvarar för att barnets uppmärksamhet blir bekräftat och att dess initiativ blir bekräftade och benämnda. Det är den vuxna i samspelet som ansvarar för att rytmen och turtagningen sker på ett sätt som gör det möjligt och utvecklande för barnet att delta i samspelet.

Sjätte principen handlar om att bekräfta barnet då det uppvisar ett önskat

beteende. Eftersom den vuxna väljer att bekräfta och uppmärksamma positivt på barnets initativ och uppmärksamhetsfokus leder detta till att barnet får en

uppfattning om vad som är bra och vad som inte är bra då barnet helt och hållet förhåller sig till den vuxnas bekräftelse. Hedenbro och Wirtbeg förklarar att detta leder till en ”ja-cirkel”. Den vuxna använder sig av en positiv ledning för att utveckla ett positivt beteende hos barnet. Samspelet kan vid fel bekräftande istället utvecklas till en ”nej-cirkel”. Det innebär att det oönskade beteendet bekräftas och benämns. Den vuxna använder negativt riktade begrepp som ”nej”, eller ”gör inte så”. Resultatet kan leda till att barnet har liten uppfattning om vad som ska göras då barnet inte får någon information om vilket beteende som faktiskt önskas av dem.

Den sjunde principen handlar om triangulering. Triangulering är ett sätt för barnet att utvidga sin omvärld med hjälp av den vuxna. Genom att barnet riktar sin uppmärksamhet utåt och får detta bekräftat och benämnt på ett positivt sätt utvecklas barnets intresse för social interaktion med yttre omgivning. Det som kallas triangulering handlar i första hand om barnet och dess föräldrar. Den förälder som trianguleras in agerar som en bro till en yttre värld för barnet. Den åttonde och sista principen går ut på att den vuxna signalerar tydlighet i inledning och avslutande faser i kommunikationen. För kunna att inleda en samspelskommunikation med barnet måste den vuxna visa stor respekt och hänsyn till barnets behov. Barnet ska inte heller bli påtvingad något samspel. Samspelets inledning kan markeras med kroppsspråk, mimik eller en gemensam känslomässig avstämning som markerar att det är okej att inleda samspelet. För att avsluta samspelet ska det även då finnas en känslomässig avstämning. Avslutning kan ske genom att bekräfta barnets önskan på avslutning. Att bjuda in till ett nytt samspel kan också fungera som ett avslut. Avslutet måste vara logiskt (Hedenbro och Wirtberg 2012).

(14)

Bo Hejlskov Elvén (2012) tar upp i sin litteratur ”Problemskapande Beteende” om logiska avslut. Elvéns litteratur handlar främst om arbetet med autistiska

människor men kopplingarna är relevanta i förhållande till Hedenbro och Wirtbergs redogörelser för Marte meo.

Logiska avslut på aktiviteter är enligt Elvén (2012) essentiella för att förstå sig på samspelet eller aktiviteten, för att det ska bli förutsägbart och meningsfullt. Den logiska nivån bedöms utifrån vilken nivå av förståelse barnet befinner sig på. Om en människa utan funktionsnedsättningar lyssnar på musik och någon annan stänger av en låt när ungefär hälften är kvar är kanske inte att föredra, men det är hanterbart eftersom det kanske fanns omständigheter som krävde det.

Exempel på detta kan vara att telefonen ringer eller att låten kanske inte var särskilt bra. Elvén (2012) tar upp ett exempel; en människa som går in på en restaurang och beställer en oxfilé. Personen får in sin mat och två minuter senare plockar personalen bort maten och ber personen att lämna restaurangen.

Naturligtvis reagerar restauranggästen ifrågasättande och blir kanske eventuellt arg. Den personen skulle troligtvis anse det som ett väldigt ologiskt avslut på en aktivitet.

Marte meo i arbetet med funktionsnedsättning

Hedenbro och Wirtberg (2012) redogör precis som Elvén (2012) för pedagogik med människor med olika funktionsnedsättningar och på olika förståelsenivåer. För människor som har nedsatt kommunikativ förmåga eller andra

funktionsnedsättningar som påverkar deras samspelsförmåga kan Marte meo användas som ett verktyg för att utveckla förmågan till bland annat samspel. Hedenbro och Wirtberg (2012) tar upp barn i skolålder och hur skolkulturen har lett till ökad självständighet för eleverna. Eleverna förväntas ta större initiativ själva i samspelet med de andra kamraterna. Eleverna förväntas också ha en stor självmotivation och planera sin egen skolgång i allt större grad. Detta påstår Hedenbro och Wirtberg vara ett tydligt resultat av nedskuren personalresurs. Det problematiska visar sig i de fall då elever saknar förmåga eller har liten förmåga till just detta. Skälen till svårigheterna kan skilja sig, från sociala faktorer till neuropsykiatriska skäl. I dessa fall har det visat sig vara ett fungerade verktyg för föräldrar och skolpersonal att lugnt, noggrant och systematiskt studera

samspelet för att se vad det egentligen är som försiggår för eleven i olika situationer. Enligt Marte meo-principerna går det att utforma metoder för de enskilda fallen och översätta dessa till skolsituationer och hemmamiljön.

Hedenbro och Wirtberg (2012) tar vidare upp Marte meo som fungerande verktyg i de fall samspelet handlar om målgruppen med olika former av

utvecklingsstörning och liknande funktionsnedsättningar. Gemensamt för individer med olika grader av utvecklingsstörning eller motsvarande

omständigheter är att de finns ett behov av utvecklingsstödjande kommunikation. Därför måste den utvecklingsstödjande kommunikationen anpassas till

individernas respektive funktionsnivå och utvecklingsmöjlighet. Med hjälp av Marte meo-metoden går det, med hjälp av filmerna, analyserna och den utformade pedagogiken, att uppnå en förståelse för hur just den aktuella människan kan utveckla sitt samspel med andra på sina villkor och enskilt tillvägagångssätt.

(15)

RESULTAT OCH ANALYS

Presentation av informanter

Här presenteras en kort redogörelse för vilka informanter som undersökningen grundar sig på för att ge läsaren en förståelse för deras pedagogiska bakgrund. Informanterna är tolv till antalet och arbetar på tio olika dagliga verksamheter. Informanterna har getts påhittade, avkönade namn för att deras person inte ska lämnas ut.

Informanter

Trampolin: har arbetat de senaste 14 åren inom LSS. Trampolin har i sin yrkesbakgrund erfarenhet från äldreomsorgen, barnomsorgen, psykiatrin och öppenvården. Trampolin har sammanlagt 31 års erfarenhet som arbetsverksam inom vård och omsorg. Har de senaste två åren arbetat som aktivitetsledare inom daglig verksamhet.

Termos: är utbildad socionom, har även läst ett år på lärarhögskolan. Termos har arbetat som elevassistent och lärarvikarie på fritidsgård. Har även arbetat på ett gruppboende och på korttidsboende. Termos arbetar just nu som omsorgspedagog sedan två år tillbaka och har innan dess arbetat som aktivitetsledare.

Båt: arbetar som aktivitetsledare. Båt har arbetat inom daglig verksamhet i 3.5 år. Innan dess har Båt arbetat på förskola med barn med behov av särskilt stöd, de senaste åren framförallt barn med autism.

Kanel: har arbetat inom daglig verksamhet på sin arbetsplats de senaste 11 åren. Kanel arbetar som aktivitetsledare. Tidigare i arbetslivet har Kanel arbetat på LSS-boende sedan 1991.

Uggla: har arbetat på daglig verksamhet de senaste 6 åren. Uggla arbetar som omsorgspedagog och har även ansvaret som Marte meo-ombud. Tidigare har Uggla arbetat på boende specialiserat för autistiska människors behov.

Raket: arbetar som omsorgspedagog och har gjort det i sammanlagt 6 år. Hen har tidigare studerat historia och etnologi. Raket har även studerat pedagogik på högskolenivå med inriktning på motivation för människor med hjärnskada. Hen har även jobbat på gruppboende.

Krusbär: arbetar som omsorgspedagog. Krusbär är utbildad psykomotorisk

terapeut i Danmark, vilket är en utbildning som fokuserar kring sambandet mellan psyke och kropp.

Hjälm: arbetar som omsorgspedagog. Hjälm är ursprungligen förskolelärare och har arbetat på sin nuvarande arbetsplats sedan 6 år tillbaka.

Kvarn: är anställd som aktivitetsledare. Har ursprungligen arbetat med pedagogisk musik, gjorde detta i ca 25 år. Har arbetat sedan 1984 med personer med

funktionshinder. Kvarn har erfarenhet av arbete med bland annat

utvecklingsstörning, tidig utvecklingsnivå, autism och aspergers syndrom.

Peppar: Arbetar som omsorgspedagog. Hen är utbildad folkhälsopedagog vilket är en blandning av folkhälsovetenskap och pedagogik. Peppar har arbetat inom andra dagliga verksamheter i Malmö.

Surfplatta: är omsorgspedagog och pedagogisk ledare. I grunden är Surfplatta utbildad gymnasielärare och har arbetat inom LSS sedan 2008. Hen har arbetat

(16)

som omsorgspedagog på en gruppbostad och som dokumentationspedagog i ett halvår. Surfplatta har varit anställd som chefsassistent och sektionschef på boendeverksamheten.

Nyckelring: arbetar som omsorgspedagog. Nyckelring är utbildad logoped och har även arbetat under en kortare tid som detta på LSS-boende. Hens främsta

yrkeserfarenhet kommer från arbete inom habilitering.

Empiri

Empirin baseras på de kvalitativa intervjuer som gjorts med de pedagoger som arbetar inom området som undersökningen berör. Resultatet kommer att presenteras som en löpande redogörelse med olika teman som utgår från huvudfrågeställningarna. Materialet kommer att analyseras utifrån den hermeneutiska teorin som presenterades tidigare. Empirin kommer att varvas kontinuerligt med analys efter hand för att tydliggöra tolkningarna. Jag kommer att presentera resultatet i den kronologiska ordning intervjuerna har genomförts då varje samtal ska tolkas hermeneutiskt med föregående intervju som

förståelsegrund.

1. Krusbär

Pedagogiskt arbete på daglig verksamhet Pedagogiskt arbete

Krusbär arbetar som en av tre omsorgspedagoger på sin arbetsplats där det även arbetar en aktivitetsledare. Krusbär anger att arbetet fördelas relativt jämnt mellan de olika rollerna som finns på arbetsplatsen. Dessa roller är omsorgspedagoger, aktivitetsledare, sjukgymnaster och arbetsterapeuter. På arbetsplatsen finns, enligt Krusbär, mellan personalen inte särskilt stor skillnad vad gäller respektive roll. Samtliga arbetar på ungefär samma sätt men med olika ansvarsområden. Krusbär anser sin roll vara att komma med förslag på verksamhetens utveckling och uppdatera gruppens pedagogiska kunskaper. Krusbär anser sig vara drivande i detta och tycker sig se kunskapsbristerna tydligt och har en konstruktiv hållning till detta.

Enligt Krusbärs resonemang kring rollerna menar hen att personalgruppen gör ungefär samma sak oavsett vad de är anställda som. Skillnaden ligger i vem som har ansvaret, dvs vem en frågar om respektive spörsmål. Hen kan också mena att arbetsgruppen är så pass liten att det finns en hjälpande atmosfär och att

verksamhetens kärna är att vara till stöd och hjälpa.

Krusbär har kunnat tillgodogöra sig utbildning och handledning i metoden Marte meo genom en Marte meo-vägledare från Malmö kommun. Utbildningen i sig anser Krusbär påminner till stor del av den danska utbildningen i psykomotorisk terapi. Stora likheter fanns, vilket ledde till att Marte meo blev en förlängning av Krusbärs utbildningsbakgrund. Att bekräfta initiativ och att följa dessa är ett grundkoncept som Krusbär haft med sig hela tiden.

När vi pratar om att tillämpa metoden i arbetet anser Krusbär att metoden definitivt används kontinuerligt. Det syns tydligast för personalen på Krusbärs arbetsplats de tillfällen då vikarier som inte har fått utbildning och handledning i Marte meo kommer in i verksamheten. Först då blir det extra tydligt på vilket sätt initiativen följs, hur personalen bekräftar, triangulerar och väntar in. Även

tydligheten i början och slut på aktiviteter uppfattas mer medvetna hos den fasta personalen. Krusbär svarar på frågan på vilket sätt Marte meo tillämpas:

(17)

”Det känns som att det är så pass inarbetat, och det tycker jag att vi säger, alla här på stället, att man har det i huvudet på något sätt.”

Enligt Krusbär finns Marte meo med för alla i personalgruppens grundsätt att jobba. Hen förklarar att tendenserna fanns med i den psykomotoriska

terapiutbildningen, som en förlängning. Detta är Krusbär ensam om att uppleva. Det framgår inte vilken utbildningsbakgrund Krusbärs kollegor har eller hur många i personalgruppen som har gått Marte meo-utbildningen. Hen anger att det finns en medvetenhet hos den fasta personalen. Enligt Alnes, Kirkevold och Skovdahl (2012) är en viktig faktor att det finns en öppenhet i arbetsgruppen för att Marte meo ska få lov att växa fram. Detta kan ha varit ett skäl till att metoden anses välfungerande i Krusbärs personalgrupp.

Krusbär förklarar vidare att Marte meo är fullt tillämpbar för den målgrupp som deltagarna utgör. Många av dem har ett behov av tydlighet, framförallt i början och slut på aktiviteter. Samtidigt har andra deltagare ett annat behov av lugnare inledningar på dagarna. Krusbär kan se att deltagarna trivs på den dagliga verksamheten efter att ha använt sig av metoden. Att deltagarna får sina initiativ bekräftade, de blir sedda, hörda och väl bemötta är enligt Krusbär en tydlig indikator på deras välbefinnande. Krusbär hänvisar till övriga samhället där målgruppen inte är så integrerad och där ”andra” inte har förståelse för de kognitiva svårigheter som deltagarna har. Utåt sett förklarar Krusbär att

deltagarnas tal kan vara lite långsamt och gången kan vara lite mer okontrollerad. Krusbärs uppfattning är att detta gör det extra viktigt för deltagarna att få komma och bli bekräftade.

Krusbär visar på stor omsorg för deltagarna och en vilja att hjälpa dem mot ”omvärlden”. På den dagliga verksamheten blir deltagarna sedda, förstådda, bekräftade och saker sker i deras takt. Daglig verksamhet blir en fristad, en oas i kaoset.

För och nackdelar med Marte meo

Den nackdel som Krusbär främst poängterar med Marte meo är inte dess tillämpning och pedagogiska effekter utan snarare ett rent praktiskt moment. Filmandet upplevs som ett jobbigt moment som läggs på en redan stor

arbetsbörda. Det ska göras plats tidsmässigt och det ska fungera med den aktuella deltagarens kontaktperson som ska vara inblandad i filmningen. Krusbär menar samtidigt att mötet som filmas måste kännas bekvämt och naturligt för pedagogen också. Detta leder till att filmningen tar tid och blir ett större moment än det skulle kunna ha varit.

En annan nackdel är, enligt Krusbär, konceptet att Marte meo-filmerna ska bygga på en problemformulering. Det borde finnas andra anledningar, till exempel varför vissa saker går så bra som de går, varför vissa framsteg uppnås nu och inte året innan. Utöver det övergripande kring Marte meo är metoden rent

tillämplighetsmässigt välfungerande förutsatt att pedagogen har metoden inarbetad i sig själv. Det handlar snarare om känslan för att deltagaren blir sedd och hörd. I början tror Krusbär att metoden kan vara svårhanterlig. Efter hand börjar man dock klippa och klistra bland principerna för att kunna utforma en så bra pedagogik som möjligt.

Den nackdel som Krusbär lägger fram är processen med filmandet. Det sägs inte mycket om hur bra filmerna är som verktyg utan snarare vilken energi som går åt vid genomförandet. Det är enkelt att se att Marte meo ur organisatoriskt

perspektiv ges litet utrymme. Det kläms in. Här syns också kopplingar till Alnes, Kirkevold och Skovdahls (2012) resonemang om att det ska finnas tydligt

utrymme tidsmässigt för att Marte meo ska få möjlighet att växa. Krusbär anger att det görs, men att det är ett tillräckligt jobbigt moment för att anses som en nackdel.

(18)

Personligt arbete eller professionell pedagogik

Arbetet med deltagare på daglig verksamhet blir väldigt personligt och relationsbaserat. Marte meo-mässigt anger Krusbär att det måste finnas en trygghet och ett stort förtroende för att det ska kunna kännas okay att filma. På frågan hur den personliga relationen påverkar användandet av metod svarar Krusbär att:

”Det påverkar på det sättet att vi blir inte jämbördiga i relationen.”

Krusbär anger samtidigt att det alltid kommer finnas en skillnad positionsmässigt mellan deltagaren och pedagogen. Deltagaren kommer till den dagliga

verksamheten och det är Krusbärs arbetsuppgift att göra ett bra jobb för denne. Fokus riktas alltid mot deltagaren som ska bli sedd, hörd och bekräftad.

Diskussionerna kring förhållningssätt kring LSS rör sig ofta kring frågor som; Vad är vårt uppdrag? Hur uppfyller vi vårt uppdrag, och vad ingår? Det är ett faktum att personer som ingår i personkrets 2 sällan har ett större nätverk eller socialt sammanhang utanför den dagliga verksamheten. Därför prioriteras

samhällsintegrationen högt. Marte meo är omedvetet inarbetad och diskuteras inte i större utsträckning.

Citatet ovan speglar Krusbärs önskan om att deltagarna har kommit rätt och att de mår bra av att komma till Krusbärs arbetsplats. Deltagarna är i behov av en sorts stöd och det är Krusbärs uppgift att vara där och göra ett bra jobb, vilket tyder på en tydligt personlig och professionell relation.

Sammanfattningsvis går det att konstatera i Krusbärs redogörelse att det finns förtroende för Marte meo. Hen talar om Marte meo som en förlängning av sin tidigare utbildning i psykomotorisk terapi. Krusbärs förståelse för pedagogik har alltså rötter i en annan utbildning än de övriga pedagogerna, däremot har hen med sig i sig själv att bekräftelse och benämningar finns med i metodiken ändå, utan att ha gått en Marte meo-utbildning. Behovet av bekräftelse som Krusbär tycker sig se hos målgruppen hänvisar hen till bland annat omvärldens fördomar. Att ”normala” människor ute i samhället inte riktigt förstår. Att den tryggheten som deltagarna behöver och mår bra av finns på Krusbärs arbetsplats. Under intervjun uppfattas Krusbär som väldigt avslappnad vilket också speglar stämningen på arbetsplatsen och i förlängningen bemötandet av deltagarna. Marte meo ges både direkt och indirekt en stor roll på Krusbärs arbetsplats, medvetet eller omedvetet. 2. Surfplatta och Nyckelring

Pedagogiskt arbete

Surfplatta berättar hur utbildningen gick ut på att hen och en till gick två separata dagar med handledning vid cirka sex tillfällen. Vid dessa tillfällen har deltagare filmats cirka tre gånger. Surfplatta förhåller sig relativt kort kring utbildningen. Nyckelring håller med. Surfplatta berättar om litteratur de tillhandahålls genom utbildningen men att det inte finns någon kontroll eller uppföljning på att den lärs in. Nyckelring förklarar att det inte handlar om de teoretiska aspekterna, snarare att knyta an mot det praktiska som syns på filmerna.

Under intervjun höll framförallt Surfplatta sig väldigt kort kring utbildningen, till och med antalet handledningstillfällen är oklart. Att det inte görs någon

uppföljning sänder sina tydliga signaler om hur viktigt Marte meo är. Enligt Alnes, Kirkevold och Skovdahls (2012) forskning framgår det att det måste finnas ett tydligt och öppet forum för diskussion på arbetsplatsen. Både Surfplatta och Nyckelring är drivande i den pedagogiska diskussionen vilket innebär att forumet finns.

(19)

Surfplatta och Nyckelring pratar om hur Marte meo tillämpas på deras arbetsplats. De båda förklarar att det största fokuset ligger samspelet. De pedagogiska

samtalen på arbetsplatsen rör sällan principerna i Marte meo. Övergripande pratar de om det men med andra ord. Deltagares utåtagerande beteende kan bero på att pedagogerna inte väntar in tillräckligt men detta benämns inte utifrån ett Marte meo-perspektiv.

”Diskusionen förs men inte bara om Marte meo, snarare om brukaren!”-

Surfplatta

Gemensamt för Surfplatta och Nyckelring är att de båda anser att metoden

kommer ganska naturligt av sig själv om man har varit med och arbetat inom LSS. Nyckelring hänvisar snarare till ett antal andra metoder, som Hamen, Aktiv, metoder som hen fått med sig ur sin kommunikativa erfarenhet som logoped. Vidare förklarar dem att det pedagogiska framförallt ska utformas utifrån vilken utvecklingsålder deltagaren ligger på.

Enligt citatet ovan finns Marte meo med i arbetet. Det framgår inte om det är av princip som Marte meos principer inte nämns i ordalag. Däremot ingår metoden i den övergripande diskussionen. Nyckelring diskuterar kring olika andra metoder parallellt vilket kan motivera diskursen som inte kretsar kring Marte meo. Metoden är naturlig, speciellt om en har arbetat inom LSS. Det kan innebära att det naturliga samtalet på arbetsplatsen utan medvetet Marte meo-ordalag baseras på samma grund som Marte meo. Här syns skillnader mellan Surfplatta och Nyckelrings resonemang och Alnes, Kirkevold och Skovdahls (2011) forskning om demensvården där det framgår att de som får vägledning i Marte meo får bevisat bättre samspel.

Fördelar och nackdelar med Marte meo

Surfplatta förklarar vilken stor fördel det är att plocka fram kameran. Filmandet är den främsta vinsten med att tillämpa Marte meo. Att se sig själv i samspelet utifrån visar på mycket mindre detaljer en annars inte tänker på. Surfplatta

framhåller att det däremot inte behöver vara i Marte meo-sammanhang, utan även i vardagliga situationer, dock att det främst är i Marte meo-forum där filmning ingår. Nyckelring förklarar sin ståndpunkt, en brist som inte är med metoden i sig. Hen hävdar att den målgrupp som har det kommunikativa behovet av Marte meo är relativt få på arbetsplatsen. Behöver alla lära sig metoden? Surfplatta håller med om detta, att det finns metoder som är bättre lämpade för målgruppen hos dem. De framhåller att det inte är fel på metoden, snarare att den är felplacerad. Nyckelring tar upp exempel på en amerikansk metod som heter TBA, tillämpad beteendeanalys som på ett annat sätt tar upp varför vissa beteenden uppstår, med mindre fokus på samspel. Surfplatta fyller i att en annan nackdel med Marte meo är en övertro på dess effekt.

Nyckelring talar om andra metoder. Steinholtz (2007) tar upp i sin forskning att hennes informanter anser, precis som Surfplatta och Nyckelring att Marte meo som mer än en metod, till och med ett paradigmskifte inom socialt arbete. I paradigmskiftet tog det sociala arbetet helt ny form vilket ledde till en helt ny norm inom bemötande. Om en norm generaliseras är det lättare att anse den som naturlig. Däremot anger de helt i linje med Steinholtz (2007) forskning som visar att styrkan till stor del finns i bildens kraft. Att analysera samspelet på detaljnivå är enligt Surfplatta och Krusbär en stor fördel vilket borde göras mer. Så är det tyvärr inte.

Nyckelring hävdar vidare att det förvisso finns fördelen att pedagogerna delar ett gemensamt språkbruk. Det är tydligt med ett generaliserat arbetssätt då alla vet vad alla pratar om. Surfplatta håller med om detta men framhåller vikten av att individanpassa, vilket Marte meo inte tar hänsyn till. Hen menar att Marte meo-filmerna är ett fåtal minuter av en deltagares liv och går inte att analysera så

(20)

snabbt. Surfplatta hänvisar till ett tillfälle då hen pratade för mycket vilket Surfplatta ansåg var nödvändigt för just den deltagaren.

”Metoden ska ju följa brukaren, det brukaren har behov av, det ska vi jobba med”

Nyckelring ifrågasätter inte metodens goda effekter utan önskar snarare, liksom Surfplatta att metoden riktas dit den är ämnad, tidig utvecklingsnivå. I och med att det finns så få deltagare med det behovet, behöver alla rent principiellt utbildas i metoden? Vidare förklarar Nyckelring att hen blir ”allergisk” när allt handlar om att göra det ena eller det andra när det snarare finns en oändlig gråskala en kan utnyttja. För individanpassningen är det a och o då en kan anpassa varje enskild situation utifrån deltagarens behov. Marte meo ingår i en verktygslåda.

Nyckelring framställer samma problematik som Steinholtz (2007). Det finns en brist i att enbart bedöma samspelet i ett filmklipp på bara ett antal minuter. Att människor med ett stort spektrum av personlighetsdrag och olika egenskaper generellt ska bedömas utifrån ett samspel framstår som väldigt bristfälligt. Det kan jämföras med att en människa som hälsar på en annan bestämmer sig för att första intrycket är det definitiva.

Personligt arbete eller professionell pedagogik

”Det ingår lite i vårt jobb att vara personliga. Personliga men inte privata.” -

Surfplatta

Nyckelring förklarar att det inte går att komma en deltagare nära om man inte ger något av sin egen person. Vad som är på gränsen till för privat kan vara flytande. Så länge en som pedagog går på sin känsla anser Nyckelring att det oftast går att sätta gränsen själv.

Surfplatta flikar här in en fördel med Marte meo, att det kom som en reaktion på ett, som hen förklarade som ”löpande bandet-känsla”. Människor på tidig utvecklingsnivå fick tidigare sina blöjor bytta, mat och sängläggning men inte mer. I samband med Marte meo fick samspelet och bekräftandet ett gigantiskt lyft. Surfplatta hävdar med eftertryck att det handlar om människor av kött och blod och att det är en självklarhet att bli personlig. Gränsen sätter hen vid exempel som tas upp på pedagoger som har tagit med sig deltagare hem över julen. Det är över gränsen.

Här tar Surfplatta upp exempel på det paradigmskifte som Steinholtz (2007) tog upp. Det går att se tydliga tendenser på att relationen är personlig. Det är

människor som arbetar med människor och den humanistiska synen genomsyrar. De ska vara personliga men inte privata. Trots allt finns det en skillnad mellan arbete och privatliv. Det ena ger betalt.

3. Kvarn

Pedagogiskt arbete

Kvarn förklarar att hen blandar friskt av alla olika former av pedagogik som hen lärt sig under åren som visat sig effektiva. Kvarn konstaterar direkt att det är viktigt att anpassa från person till person. Kvarn visar ingen entusiasm över Marte meo. Snarare framhäver hen vikten kunskap om området kring

utvecklingsstörning. Det är viktigt att veta vilken nivå personen ligger på. Det är viktigt för annars saknar pedagogen den viktiga uppfattningen om var en ska börja arbeta. Kvarn berättar:

”Jag har aldrig förstått gimmicken med det eftersom, har man inte den

(21)

Kvarn visar tydlig skepsis mot Marte meo. Precis som Steinholtz (2007) forskning syns den stora skepsis mot Marte meo som en universallösning. Människan är mycket djupare, mer komplex än så. Att kunskap om utvecklingsstörning är viktigt tyder på en professionell hållning och Kvarns uppdrag på arbetsplatsen är viktigt att formulera. Det finns ett syfte med det Kvarn gör.

Svårigheterna är många när en ska lista ut på vilket sätt en ska arbeta, först måste en kartläggning göras där deltagarens olika egenskaper framhävs för att arbeta fram ett fungerande arbetssätt. Rent tillämparmässigt uttrycker Kvarn att hen använder kameran för att sedan visa filmklippet för arbetsgruppen och därefter berättar hur det ligger till, hur det ser ut. I dessa tillfällen finns alla Marte meo-koncept med men framhåller samtidigt att hen lika gärna visar filmklippet och förklarar det på ett annat sätt som Kvarn anser mer professionellt. I arbetet anser Kvarn att hen som pedagog inte har kunnat börja arbetat utifrån vilken nivå deltagaren befinner sig. Kvarn anser att verksamheten borde siktat högre metodmässigt då det är viktigt att veta just var personen befinner sig. Kvarn beskriver läget som ”kass”.

Kvarns inställning mot Marte meo är tydlig. Filmerna görs för att filmerna görs. Vinsten med filmerna förnekas inte men analysen uttrycks i andra ordalag och enligt Kvarns långa erfarenhet inom pedagogik. Som Steinholtz (2007) menar; styrkan sitter i bildens kraft, därmed inte sagt att styrkan sitter i Marte meo. Marte meo ger, enligt Kvarn intrycket av att vara en billighetslösning ur

organisatoriskt perspektiv. Kvarn förespråkar istället en annan metod, TEACH där de positiva aspekterna i Marte meo finns med samtidigt som pedagogiken utformas utifrån den nivå deltagaren befinner sig. Dock kräver TEACH en mer omfattande personalgrupp.

Det finns alltså fördelar med Marte meo, dock är dessa redan representerade i den andra metoden som Kvarn snarare förespråkar. En lite för liten personalgrupp som arbetar med en billighetslösning till metod tyder på att Kvarn upplever en aningen smal budget.

Fördelar och nackdelar ned Marte meo

Kvarn förklarar att Marte meo handlar om hur man arbetar med småbarn. För Kvarn är principer ett självklart förhållningssätt i mötet med människor. För personer med autism kan benämningar och bekräftelse, själva huvudpoängerna i Marte meo, vara otroligt svårhanterligt. Det skulle kunna uppfattas som rundgång och bli för mycket.

I Marte meo ingår inte heller hantering av utåtagerande beteende. Kvarn hänvisar återigen till TEACH där det finns tydligt strukturerade metoder för att arbeta bort det utåtagerande beteendet. Enligt det nuvarande arbetssättet leder det till

hemmagjorda snabblösningar på ett problem som kan vara så komplext.

En tydlig vinst med Marte meo som Kvarn poängterar är att det kan vara jättebra för vissa personer/pedagoger som i sig har ett socialt avvikande beteende, är asociala eller har svårt för kontakten med människor. Dock misstänker Kvarn att det inte ger större resultat då en människa är som en är. Dock anser kvarn att filmningen, som är huvuddelen i Marte meo-utbildningen är positiv. Det är bra att se samspelet utifrån, mycket mer visar sig, dock är det saker som ska vara på plats ändå.

Att Marte meo är ett självklart förhållningssätt kan tolkas som ett resultat av det paradigmskifte som Steinholtz (2007) hänvisar till. Självklart ska man bekräfta och uppmärksamma människor, det är inget konstigt med det. Med lekfull

(22)

underton beskriver Kvarn, med ett litet uns allvar hur självklart bemötandet är genom att ta upp asociala människor i socialt arbete. Dock är det bra att filma!

Personlig relation eller professionell pedagogik

Kvarn hävdar att det finns mycket i den personliga relationen som påverkar den pedagogiska metoden, särskilt Marte meo. Vill en att deltagaren ska se pedagogen måste deltagaren också vilja det. Kvarn tar upp exempel på deltagare som kan slå sig för näsan så fort en personal kommer in i rummet. Då är det något fel. Har pedagogen en dålig relation till deltagaren ska de två inte arbeta ihop, det är inte rättvist. Det är viktigt med ett sjyst bemötande från pedagogens sida. Det handlar till stor del, enligt Kvarn om förståelse för funktionsnedsättningen i fråga.

Pedagogen måste veta vad detta innebär annars går det aldrig att skapa den nödvändiga relationen. Kvarn tror väldigt mycket på en nära kompisrelation. Stor energi ska läggas på att ta reda på vad den här personen är ute efter, särskilt om det rör sig om människor med autism som har svårt att signalera detta.

Gränsen drar Kvarn vid att gå ut och dricka öl, det förekommer inte. Att en relation är på en professionell nivå innebär inte att de två inte kan vara kompisar samtidigt. Att vara totalt nollställd hör inte hemma i ett människonära arbete. Vad menar då Kvarn med sin redogörelse? Återigen hänvisar Kvarn till självklarheten i att uppmärksamma felet när en deltagare slår sig för näsan. Kunskap, kompetens och en fingertoppskänsla för mänskligt samspel är faktorer som Kvarn både direkt och indirekt förespråkar. Öl kan vara trevligt men det dricker en inte på jobbet. Professionell hållning är viktigt.

4. Trampolin

Pedagogiskt arbete

Trampolin har relativt nyligen genomgått utbildningen i Marte meo, hen gick utbildningen under hösten 2013. Under utbildningen har Trampolin gjort

litteraturstudier kring Marte meo och parallellt filmat deltagare. Då Trampolin inte har använt metoden under längre tid hänvisar hen till andra filmer som har gjorts på arbetsplatsen.

Enligt Trampolin bygger den främsta Marte meo-tillämpningen på iakttagande i samspelet. Personalgruppen har bra uppsikt över varandra och ger varandra konstant, kontinuerlig feedback. Trampolin jämför metoden med tidigare erfarenhet där det snarare förekom ensamarbete i stödtagares egna lägenheter. Pedagogiken blir så mycket tydligare på daglig verksamhet som är mer öppna ytor vilket möjliggör feedback och utveckling.

Trampolin är den som är minst kritisk till metodens tillämpbarhet. Enligt Alnes, Kirkevold och Skovdahl (2012) är ett av kraven för att Marte meo ska kunna utvecklas att det finns en tydlig definition på vad Marte meo är. För Trampolin är Marte meo främst iakttagande i samspelet och sätter sig inte på tvären genom att bara se till självklarheterna.

Fördelar och nackdelar med Marte meo

Ett arbetssätt inom Marte meometoden är att visa filmer i arbetsgruppen. Detta har lett till en konstruktiv atmosfär inne på Trampolins arbetsplats. Enligt Trampolin är detta första arbetsgruppen där personalen ger varandra kontinuerlig feedback och har en öppen dialog kring det. Dock har arbetsplatsen haft en relativt hög personalomsättning i jämförelse med andra verksamheter i samma enhet. Detta har uppfattats som en osäkerhet men Trampolin förordar samtidigt att de som

(23)

kommer till arbetsplatsen ofta har god erfarenhet och kompetens kring arbetet och målgruppen.

Trampolin menar att Marte meo absolut är lämplig som pedagogisk metod för målgruppen på arbetsplatsen. Målgruppen är personkrets 1 och verksamheten är inriktad på tydliggörande pedagogik. Trampolin berättar sin hållning till TEACH och förklarar att båda metoderna, TEACH och Marte meo går hand i hand, vilket är en grundpelare i verksamheten. Hen menar också att verksamheten i sig har en målgrupp vars beteende på många sätt kan vara utmanande för personalgruppen. Därför är Trampolin mycket kritisk till verksamhetens öppna lokaler med väldigt få slutna utrymmen. Därför är erfarenhet viktigare metod då en som pedagog ibland inte hinner tänka till pedagogiskt.

Återigen tar Trampolin upp de aspekterna inom Marte meo som inte är de

konkreta principerna utan snarare vad arbetssättet har lett till. Den öppna dialogen och feedback tyder på att det forum som Alnes, Kirkevold och Skovdahl (2012) anser nödvändigt faktiskt finns. Metodens lämplighet enligt de konkreta

principerna anser Trampolin vara omfattande. Dock hänvisar hen, precis som Kvarn till TEACH vars grund är densamma som Marte meo.

Personlig relation eller professionell pedagogik

Relationen med deltagaren påverkar i allra högsta grad användandet av den pedagogiska metoden. Trampolin förklarar att den däremot inte tar över;

”När man börjar på ett nytt ställe och inte känner brukarna så agerar man på ett sätt men när jag har lärt känna personerna och skapat den här relationen, då kan jag tala på ett annat vis, bemöta på ett annat sätt. På ett sätt som gör att det blir mer avslappnat i samspelet. Det blir lättare att tolka småsignaler.”

Trampolins personliga inställning till Marte meo skiljer sig markant från de tidigare nämnda pedagogernas hållning. Den skiljer sig markant på det viset att hen inte lägger in känslomässiga värderingar i själva metoden. Under intervjun talade hen avslappnat och förklarade sakligt hur metoden tillämpades utan att vare sig skaka på huvudet eller le. Deltagarna däremot visade Trampolin stort

känslomässigt engagemang för. Deltagarna var viktiga. Marte meo inte lika viktigt. Personalgruppen är viktig. Feedback är viktigt.

5. Uggla

Pedagogiskt arbete

Uggla arbetar som Marte meo-ombud på sin arbetsplats. Det innebär för Ugglas del att på ett generellt plan hålla sig uppdaterad om nya rön och ska dessutom presentera det för arbetsgruppen.

Själva filmandet förekom främst under utbildningen och inte så mycket efter det. Det är inte något som har fått utrymme i det reguljära arbetet under dagarna. Däremot förklarar Uggla att de flesta i arbetsgruppen var positiva till filmerna. Vidare förklarar Uggla att de olika delarna som Marte meo-utbildningen koncentrerade sig på är aspekter som de flesta på arbetsplatsen har lärt sig i vardagen med skillnaden att arbetssättet inte stolpas upp i principer som inom Marte meo. Tankarna finns med ändå. Uggla använder ordet redskap för att beskriva Marte meo tillämpbarhet. Det är ett bra redskap, det är arbetsplatsen överens om.

Uggla pekar på aspekter som föregående pedagoger också har pekat på. Filmandet

är positivt men det ges inte något tydligt utrymme i organisationen även då

personalgruppen generellt är positiv till filmerna. Uggla ringar in det merparten av pedagogerna anser; Tankarna finns med ändå. Vad är då Marte meo och vad är det

(24)

personalen är positiv till? Det räcker kanske att använda filmandet som pedagogisk utveckling och kalla det Marte meo.

En aspekt som Uggla framhäver är tiden och prioriteringarna på arbetsplatsen. Uggla skulle önska en förstärkt personalgrupp med fler kunniga pedagoger. Detta hade kunnat leda till en mer systematisk utveckling av pedagogiken. Uggla berättar :

”Jag tror egentligen att man hade kanske använt hela Marte meometoden mer om det hade varit tid för det, för jag känner att folk är positiva till det här.”

Alnes, Kirkevold och Skovdahls (2012) forskning gör sig påmind igen.

Prioritering i organisationen och förstärkt personalgrupp signalerar legitimitet.

Fördelar och nackdelar med Marte meo

Uggla förklarar om stressen som kunde uppstå under utbildningstiden. I och med att utbildningen pågick under arbetstid körde Uggla alltid dit med andan i halsen. Den stressen menar Uggla hade kunnat undvikas med en starkare personalgrupp, eller så enkelt som att inte ha utbildningen mitt på eftermiddagen som den hölls i Ugglas fall. Vad gäller själva filmerna var de till stor fördel för att de kunde sätta sig ner och koncentrera sig på att hitta detaljer. Helt andra aspekter gjorde sig synliga.

Ur en verksamhetssynpunkt ser Uggla kritiskt på hur lite utrymme Marte meo gavs tidsmässigt i relation till kraven att gå utbildningen. Det avsattes ingen extra tid för det utan den tid som på något sätt gick att skrapa fram gick åt till

utbildningen.

Uggla ringar in poäng efter poäng som föregående pedagoger tar upp. Tidsbrist till att filma filmklipp som ger stor vinst. Filmer är bra men det är svårt att

genomföra.

En fördel med Marte meo är enligt Uggla att Marte meo-vägledare finns att tillgå på ett smidigt vis. Om det förekommer stora frågetecken vet Uggla genast vart hen ska vända sig. Marte meo-vägledaren erbjuder sig då att komma ut och hjälpa till att reda ut vad det är frågan om. Annars ser Uggla inte några problem med metoden i sig;

”Jag tror att så som vi har valt att använda det fungerar det i vår verksamhet. Skulle det vara några brister tar vi inte upp dem, då går vi bara vidare med något annat.”

Personlig relation eller professionell pedagogik

Uggla menar att en personlig relation till en deltagare förenklar väldigt mycket. Det blir enklare att tolka signaler, kommunicera med deltagare som har svårt med just kommunikation. Uggla resonerar kring hur det relationen förenklas både ur pedagogens synvinkel men också för deltagarens del. Uggla misstänker att det till stor del handlar om erfarenhet.

Olika egenskaper nyanserar relationerna och påverkar pedagogiken och

användandet av Marte meo. Olika egenskaper hos personal och deltagare gör att olika möten blir olika bra. Det går däremot att göra ett bra jobb ändå. Uggla förklarar en extra nära relation som ett sätt att ha större tålamod med ”någon som är lite svårare”. Uggla har svårt att sätta ord på det hen menar men framhäver att en hittar olika saker i varandra som gör att samspelet fungerar.

Personalgruppen på Ugglas arbetsplats är märkbart positiva till Marte meos möjligheter till förbättrad pedagogik. Tydligaste åsikterna kring Marte meo rör

References

Related documents

Nämnden kraftsamlar under 2014 för att öka förutsättningarna för Botkyrkabor att nå egen försörjning genom arbete och meningsfull sysselsättning. En ökad uppsökande verksamhet

Det innebär att en brukare enbart kan svara på respektive enkät en gång, vilket är en grund för att resultat och svarsfrekvens ska vara korrekt.. Kommuner som önskat har även

Förskolan som inte arbetar efter en uttalad metod använder sig till stor del av kommunikation och samspel för att främja barns utveckling men på ett mer oplanerat sätt?. Det

Dimension 5 ”Den vuxne tar ansvar för interaktionen så att den formas till en kommunikation med flera turtagningar och en rytm som gör det möjligt för barnet att aktivt vara med

(Det finns även en folklig skröna i Skurupstrak- ten av det fantastiska slaget där en ilsken konung, efter att ha kommit på Rutger i prinsessans sovrum, ställt ett ultima- tum

Deltagandet i undersökningarna var frivilligt och kommunerna samt de privata aktörerna fick själva bestämma vilka delar av verksamheterna de genomförde undersökningen inom..

De som bevarade enkäten fick även möjlighet att med fria svar beskriva vad som krävs för att deltagare i daglig verksamhet ska ha möjlighet att gå vida- re till någon form av

Detta innebär att den enskilde har möjlighet att vara kvar i daglig verksamhet i enighet med allmänna pensionsregler som innebär rätt till förvärvsarbete till 68 års ålder /