Examensarbete
15 högskolepoäng, grundnivå
”Men det är det att du inte träffar handläggarna och
dom i Jobbgarantin så ofta…”
- en studie om ungdomars upplevelser av Jobbgarantin för ungdomar
”But it’s like you don’t meet up with the case workers
and those in the Job guarantee that often…”
- a case study on youths’ experiences of the Job guarantee for young people
Arbnor Shaqiri
Studie- och yrkesvägledarexamen 180 hp
Datum för slutseminarium: 2017-05-31
Examinator: Niklas Gustafson
Handledare: Roland Ahlstrand Fakulteten för
3
Sammanfattning
Denna studie genomfördes på ungdomar mellan 20 – 24 år i Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsprogram Jobbgarantin för ungdomar. Studiens syfte var att beskriva och analysera betydelsen av Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsprogram Jobbgarantin för ungdomar. Sju ungdomar intervjuades. Resultatet har analyserats utifrån begrepp från SCCT, Bourdieus kapitalbegrepp och andra begrepp som exempelvis hierarkisering, disciplinering och omstrukturering. Utifrån analysen av ungdomarnas berättelser visar studien på att ungdomarna upplever Jobbgarantin och Arbetsförmedlingen olika. Kombinationen av förväntningar ungdomarna har på exempelvis myndigheten, arbetsmarknadsprogrammet, personalen, handläggarkontakten och responsen ungdomarna får av dessa, är vad som leder till att ungdomarna har bra eller mindre bra upplevelser av Jobbgarantin och den statliga myndigheten. Det mest framträdande i studien är att ungdomarna upplever arbetsmarknadsprogrammet och Arbetsförmedlingen olika beroende på engagemanget handledarna och handläggarna visar dem. Myndighetspersonalens engagemang tillsammans med miljöerna ungdomarna utför sina jobbsökaraktiviteter i, spelar en avgörande roll för vad ungdomar tycker om Jobbgarantin och hur de bestämmer sig för att uppfatta programmets och Arbetsförmedlingens inverkan på arbetssituationen. Ungdomarna som utför sina jobbsökaraktiviteter i Jobbgarantin på arbetsmarknadsprojekt och privata arbetsförmedlingar, har goda upplevelser av programmet och dess inverkan på arbetssituationen. Däremot kan flera ungdomar paradoxalt nog uppleva att Arbetsförmedlingen inte har en påverkan i deras arbetssituation, när myndigheten de facto har det.
4
Förord
Jag vill först rikta ett stort tack till Roland Ahlstrand, min handledare, som svarat på alla frågor jag skickat honom under uppsatsskrivandet och alla givande samtal och möten vi haft. Sedan vill jag tacka Liridona Bajrami, studie- och yrkesvägledare som stöttat mig i den empiriska insamlingsprocessen i studien. Jag vill också tacka Nima Mäki, jämlikhetsstrateg på Boost som hjälpt mig hitta intervjupersoner. Därefter vill jag tacka intervjupersonerna som deltagit i min studie, ni är otroliga som ställt upp och delat med er av era upplevelser. Utan er hade detta inte varit möjligt. Sist vill jag tacka mig själv för att jag lyckats härda i samband med en psykiskt och fysiskt påfrestande idrottsskada och inte gett upp med uppsatsskrivandet.
5
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 7
1.1 Syfte och frågeställningar ... 9
1.2 Disposition ... 9
2 Arbetsförmedlingen ... 10
2.1 Jobbgaranti för ungdomar ... 11
2.2 Boost by FC Rosengård ... 13
3 Tidigare forskning ... 14
3.1 Konsekvenser av ungdomsarbetslöshet och arbetsmiljöer ... 14
3.1.1 Arbetslöshetens påverkan på psykisk ohälsa ... 14
3.1.2 Självhälsa och drog-, alkohol- och tobakskonsumtion ... 15
3.1.3 Utnyttjandet av ungdomar i arbete ... 16
3.2 Människors upplevelser av arbetslöshet ... 17
3.3 Sammanfattning ... 19
4 Teoretiska utgångspunkter ... 20
4.1 Social Cognitive Career Theory ... 20
4.2 Bourdieu och kapital ... 22
4.2.1 Kapital ... 22
4.3 Hierarkisering, disciplinering och omstrukturering ... 23
4.4 Sammanfattning ... 23
5 Metod ... 24
5.1 Metodval ... 24
5.2 Urval, etiska överväganden och tillvägagångssätt ... 25
5.3 Databearbetning ... 27
5.4 Analysmetod ... 27
5.5 Reliabilitet och validitet ... 28
5.6 Beskrivning av intervjupersoner ... 29
6 Resultat ... 30
6.1 Ungdomars upplevelser av Arbetsförmedlingen och Jobbgarantin ... 30
6.1.1 Två dynamiska världar ... 30
6
6.1.3 Handläggarnas och handledarnas betydelse ... 33
6.2 Arbetssituationen ... 34 6.2.1 Ekonomins betydelse ... 34 6.2.2 Arbetslösheten ... 35 6.2.3 Självförtroendet ... 36 6.3 Sammanfattning ... 36 7 Analys ... 38
7.1 Ett case om arbetslösa ungdomars förväntningar och miljöer, samt myndigheters formella krav ... 38
7.1.1 Det första mötet ... 38
7.1.2 Arbetsmöjligheter, anställningskrav och handläggarkontakten... 40
7.1.3 Ungdomars utveckling av mindre bra tankemönster ... 41
7.1.4 Nya miljöer och handledare i Jobbgarantin ... 42
7.1.5 Relationen som gynnar tankeprocesser, samhället och individen ... 42
7.2 Sammanfattning ... 43
8 Diskussion ... 44
8.1 Resultat- och analysdiskussion ... 44
8.2 Metoddiskussion ... 45
8.2.1 Urvalsdiskussion ... 45
8.2.2 Intervjueffekt ... 46
8.3 Teoridiskussion ... 47
8.4 Förslag på vidare forskning ... 47
Referenslista ... 49
Bilaga 1 – Jobbgarantin för ungdomar ... 53
Bilaga 2 – Social Cognitive Career Theory ... 54
Bilaga 3 – Intervjuguide ... 55
Bilaga 4 – Informationsblad ang. intervju ... 57
7
1 Inledning
Ungdomsarbetslöshetens betydelse är att ungdomar inte kommer in på arbetsmarknaden och går in i en ”arbetslöshetskarriär” som under kortare perioder bryts av exempelvis tillfälliga arbeten, fortbildningskurser och arbetsmarknadsåtgärder. Ungdomar i en arbetslöshetskarriär löper större risk att vara de som först blir arbetslösa och sist att komma ur den (Rantakeisu et al., 1996, s. 21). Arbetslösheten är inte bara en fråga för redan utsatta ungdomar, utan en upplevelse de delar med sig av med många icke-utsatta ungdomar (ibid). Ungdomsarbetslösheten finns även i andra delar av världen som exempelvis Spanien (Carrera-Lasfuentes et al., 2015) och Mexico (Benjet et al., 2012).
Ungdomar mellan 15 – 24 år påverkas mer än äldre av ekonomiska svängningar i konjunkturen (Grannas i SCB, 2009, s. 4). Ofta tvingas många ungdomar att ta tidsbegränsade anställningar med korta uppsägningstider för att ha möjlighet att arbeta (ibid och Oscarsson & Saco, 2013, s. 10). Som ung arbetssökande brukar man vara mindre erfaren och sakna utbildning som i följd leder till en ökad risk för arbetslöshet. De senaste statistikgranskningarna av ungdomsarbetslöshet visade att ungdomsarbetslösheten låg på 18,7 procent för januari 2017, 21,4 procent för februari 2017 och 20,3 procent för mars 2017 i Sverige (Ekonomifakta, 2017).
Regeringens åtgärder att få in unga i arbetsmarknaden är flera. Arbetsförmedlingens
Jobbgaranti för ungdomar (UGA) kan ses som den huvudsakliga insatsen. Jobbgarantin
introducerades den 1 december 2007 och ersatte de tidigare ungdomsarbetslöshetsinsatserna: det kommunala ungdomsprogrammet (KUP) och
ungdomsgarantin (UG) (Regeringskansliet, 2015, s. 1). Detta beslutades genom
regeringens slutsatser att höga krav på jobbsökande var ett kostnadseffektivt sätt att få in unga i arbete. Internationella satsningar lyftes upp som stöd för påståendet där personlig vägledning, rådgivning och mentorskap varit en framgångsfaktor för ungdomsarbetslösheten. Regeringen skriver också att grundstenarna i Jobbgarantin för ungdomar skall vara tydliga krav, aktiveringsåtgärder, medel till utbildning och aktiva förmedlingsinsatser som skall leda unga in i arbetsmarknaden fortare (Martinson & Sibbmark, 2010, s. 4 – 5).
8
Utifrån regeringens tidigare slutsatser angående kommunala ungdomsprogrammet, ungdomsgarantin och ungdomsarbetslöshet skapades sedan Jobbgarantin. Arbetsmarknadsprogrammet ses som ett förnyat redskap som ska ha jobbsökande i fokus och genom det, försöka motverka inlåsningseffekterna som förekommit i tidigare ungdomsprogram som kommunala ungdomsprogrammet och ungdomsgarantin. Ungdomarna i Jobbgarantin får chansen att delta från 16 – 24 års ålder under förutsättningen att de saknar heltidssysselsättning i form av utbildning eller arbete. Jobbgarantin har – likt ungdomsgarantin och kommunala ungdomsprogrammet – kritiserats för att bland annat förlänga på arbetslösheten bland unga (Carling och Larsson, 2005, refererad i Hall & Liljeberg, 2011, s. 6).
Carling och Larsson genomförde en utvärdering som visade att effekten och införandet av ungdomsgarantin varken förbättrade eller försämrade ungdomars chanser att finna arbete. Denna effekt kallades för en nolleffekt och var enligt Carling och Larsson summan av en positiv pre-programeffekt. En effekt som hände innan- och efter programstarten. Ungdomarna hade intesifierat sitt arbetssökande innan ungdomsgarantin inträdde, vilket antyder att ungdomarna upplevde programmet mer som en börda, än en möjlighet. När ungdomarna skrevs in i programmet avtog arbetssökandet och en inlåsning uppstod och förlängde arbetslösheten för ungdomarna som deltog i programmet (Ibid).
Vidare påpekar arbetslöshetsforskare att det finns generella reaktionsmönster bland arbetslösa. De menar att upplevelser av arbetslöshet följer en utveckling, det vill säga ett tidsbaserat och processliknande förlopp. Först händer någonting som sedan följs upp av någonting annat, likt en snöbollseffekt. När en individ blir arbetslös hamnar denne först i ett chocktillstånd. Efter en tid följs denna period av optimism, perioden karaktäriseras genom att individen har höga förväntningar och hopp att hitta ett arbete och söker efter det aktivt. Om den arbetslöse under denna tidsperiod inte hittar något arbete, resulterar det i en period av ångest och pessimism. Slutligen anpassar den arbetslöse sig till ett liv som arbetslös och accepterar det (Rantakesiu et al., 1996, s. 33 och De Witte et al., 2010, s. 13). Det är denna effekt av arbetssituationsupplevelser som kommer att undersökas i detta examensarbete, men med fokus på Jobbgarantin.
9
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att beskriva och analysera betydelsen av Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsprogram Jobbgarantin för ungdomar. Följande frågeställningar ska besvaras:
• Vilka upplevelser har ungdomar av Jobbgarantin?
• Hur upplever ungdomar att deras arbetssituation påverkas av Jobbgarantin?
1.2 Disposition
I kapitel två redogörs Arbetsförmedlingen, Jobbgarantin för ungdomar och arbetsmarknadsprojektet Boost. I kapitel tre presenteras tidigare forskning som berör konsekvenser av ungdomsarbetslöshet och upplevelser av arbetslöshet. Kapitel fyra redovisar de teorier som använts för att beskriva och analysera det empiriska materialet. I kapitel fem presenteras studiens val av metod, tillvägagångssätt, avgränsningar, etiska riktlinjer, databearbetning, analysmetod och intervjupersoner. Kapitel sex presenterar studiens resultat. Kapitel sju är analys av det empiriska materialet utifrån beskrivna teoretiska begrepp i kapitel fyra. I kapitel åtta förs diskussioner kring studiens resultat, tidigare forskning, metod och hinder. Eventuella framtida forskning och utveckling av studien diskuteras vidare i kapitlet.
10
2 Arbetsförmedlingen
Arbetsförmedlingen är en nationell myndighet indelad i 55 geografiska arbetsmarknadsområden. Inom varje arbetsmarknadsområde finns ett antal lokala arbetsförmedlingar. Totalt finns 320 lokala arbetsförmedlingar utspridda i landet. Indelningen är styrd av de svenska invånarnas pendlingsmönster och de områden som företag vanligtvis bemannar sina organisationer med efterfrågad arbetskraft. Arbetsmarknadsområdena är samlade i tre marknadsområden: Nord, Mitt och Syd. Dessa marknadsområden ansvarar tillsammans för kundtjänst- och arbetsmarknadsfunktionerna på arbetsförmedlingens hemsida. Myndigheten har ungefär 10 000 anställda. Dessa arbetar främst på de lokala arbetsförmedlingarna i arbetsmarknadsområdena. Arbetsförmedlingen leds av en styrelse som tillsätts av regeringen. Generaldirektören och ledningen är placerade på huvudkontor i Stockholm (Arbetsförmedlingen, u.åa. och u.åb.).
Myndighetens uppdrag är att bidra till en balanserad arbetsmarknad mellan sina kunder: arbetsgivare och arbetssökande. Matchningen mellan arbetsgivarnas lediga jobb och arbetssökande är myndighetens främsta uppgift. Matchningen kan vara vilken form av möte mellan arbetssökande och arbetsgivare som helst, så länge det bidrar till en arbetsmöjlighet. Arbetssökande inskrivna på Arbetsförmedlingen skall få stöd i sitt arbetssökande och arbetsgivarna skall kunna få tillräckligt kvalificerade arbetssökande att anställa (Arbetsförmedlingen, u.åc.).
I Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsrapport (2016) har det årliga regleringsbrevet bidragit med detaljerade riktlinjer för hur den statliga myndigheten ska verka för att förbättra arbetsmarknaden. Uppdragen har sammanfattats under tre punkter: effektivt sammanföra arbetssökande med arbetsgivare som söker arbetskraft, prioritera de arbetssökande som befinner sig långt ifrån arbetsmarknaden och bidra till att öka sysselsättningsgraden långsiktigt (Arbetsförmedlingen, 2016, s. 12).
Myndighetens service är kostnadsfri och anpassad efter regionernas förutsättningar. Det statliga verket ska fastställa att arbetslöshetsförsäkringen fungerar likt en omställningsförsäkring. Detta betyder att försäkringen skall ge ekonomiskt stöd i form av pengar för arbetssökande under tiden det tar dem att hitta nytt arbete. Arbetsförmedlingen
11
arbetar tillsammans med andra myndigheter, verksamheter, kommuner och aktörer för att effektivisera sina kundsinsatser (Arbetsförmedlingen, u.åd.).
Vidare har Arbetsförmedlingen i uppgift att minska ungdomsarbetslösheten och bidra med arbetsmarknadsinsatser och program. Jobbgarantin för ungdomar är ett exempel på sådana program och arbetsmarknadsinsatser (Arbetsförmedlingen, u.åe. och Arbetsförmedlingen, 2015).
2.1 Jobbgaranti för ungdomar
Jobbgarantin introducerades 1 december 2007 i den borgliga alliansens arbetsmarknadspolitik. Alla ungdomar mellan 16 – 24 år som varit öppet arbetslösa i 90 dagar och inskrivna i Arbetsförmedlingen hänvisas till Jobbgarantin för ungdomar. Inledningsvis börjar deltagarna i programmet först att delta i en fördjupad kartläggning av arbetssituationen och vid behov, ta del av studie- och yrkesvägledning. Därefter ligger fokus att närvara vid jobbsökaraktiviteter och coaching, detta kallas även för stöd- och
matchning hos privata arbetsförmedlingar. Efter tre månader av jobbsökaraktiviteter och
coaching kombineras detta sedan med praktik och korta yrkes- eller teoriinriktade utbildningar. Ungdomarna har tillgång till stöd att öppna eget företag och arbetslivsinriktad rehabilitering. Under tiden ungdomarna deltar i utbildning eller praktik skall det finnas möjlighet till minimalt fyra timmars jobbsökande i veckan, detta skall sedan redovisas och fortsättningsvis följas upp. Målet med Jobbgarantin är att den arbetslöse skall – så fort som möjligt – skaffa sig ett arbete eller påbörja en regelbunden utbildning. Detta är den sista delen av Jobbgarantin för ungdomar och sträcker sig mellan nio till tolv månader efter studie- och yrkesväglednings- och jobbsökaraktivitets- och coachingsfasen (Hall & Liljeberg, 2011, s. 8 – 9).
Tillsammans med den öppna arbetslöshetsperioden är ungdomarna totalt inskrivna i Jobbgarantin i 15 månader. Grundtanken är att innehållet skall vara individanpassat och flexibelt. Detta betyder att det till exempel ändå är möjligt för ungdomar att få praktik även under programmets första tre månader om det är arbetsmarknadspolitiskt motiverat. Målet är att aktiviteterna och insatserna i Jobbgarantin skall täcka för ungdomars sysselslösa timmar, vilket för det mesta motsvarar heltidsarbete Programmets innehåll sammanfattas i bilaga 1 (se bilaga 1) (ibid).
12
Ungdomarna kan delta i Jobbgarantin både hos Arbetsförmedlingen eller hos
kompletterande aktörer (KA), privata arbetsförmedlingar. Den lokala
Arbetsförmedlingen skall helst i samtycke med den arbetslöse avgöra vilken aktör bäst kan tillfredsställa individens behov. En ungdom skall inte anvisas till en kompletterande aktör om hen:
• Väntar på att börja ett varaktigt hel- eller deltidsarbete • Redan arbetar deltid
• Snart skall påbörja en regelbunden utbildning
• Snart skall påbörja ett annat arbetsmarknadspolitiskt program (ibid).
Under de två första åren av Jobbgarantin bedrevs programmet endast i Arbetsförmedlingen. Nu finns programmet även på privata arbetsförmedlingar (Martinson & Sibbmark, 2010, s. 9).
Ungdomarna i Jobbgarantin får ersättning i form av utvecklingsersättning och aktivitetsstöd. Aktivitetsstödet ges till personer som får arbetslöshetsersättning. Beloppet fastställs beroende på deltagarens tidigare inkomst eller dagsförtjänst. Dagsförtjänsten är ett genomsnitt av de arbetsinkomster ungdomarna haft under en ramtid. Ramtiden är i normalfallet tolv månader innan arbetslösheten har infallit (Unionens arbetslöshetskassa, 2017). Utvecklingsersättningen och aktivitetsstödet är mellan 320 – 680 kronor per dag, fem dagar i veckan och sjunker under tiden deltagaren är arbetslös. Mellan dag 1 – 100 ges 80 procent av den tidigare dagsförtjänsten. Mellan dag 101 – 200 ges 70 procent och från och med dag 201 ges 65 procent. För deltagare som är vårdnadshavare trappas inkomsten ner i en långsammare takt. De deltagare som tackar nej till att delta i Jobbgarantin får ingen ersättning (Hall & Liljeberg, 2011, s. 9).
Jobbgarantin skiljer sig ifrån tidigare ungdomsprogram – ungdomsgarantin och kommunala ungdomsprogrammet – på många sätt. Inledningsvis har Jobbgarantin främst ett tydligare fokus på jobbsökande för deltagarna och innehållet är mer strukturerat. I Jobbgarantin är det Arbetsförmedlingen som är huvudman och inte kommunerna. Programmets insatser finns nu också tillgängliga hos privata arbetsförmedlingar, kompletterande aktörer, vilket inte fanns tidigare. Slutligen sker nedtrappningen av arbetslöshetsersättningen för deltagarna snabbare än förut, vilket skapar mer press på arbetssökande att hitta arbete (Hall & Liljeberg, 2011, s. 10).
13
2.2 Boost by FC Rosengård
Arbetsförmedlingen remitterar deltagare från Jobbgarantin till Boost. Arbetsmarknadsprojektet finns i Malmö och finansieras av Europeiska Socialfonden (ESF) och bland annat Arbetsförmedlingen. Vägledarna i Boost och handläggarna på Arbetsförmedlingen har kontakt om hur arbetet mot anställning eller studier går för ungdomarna. Projektet har i syfte att rusta ungdomar inför framtiden. Det drivs av fotbollsklubben FC Rosengård och är för ungdomar som behöver individualiserade program för att lättare komma in i arbetslivet. Unga arbetssökande har svårt att tillgodogöra sig traditionella arbetsmarknadsinsatser, eftersom de har brister i grundläggande utbildning eller arbetslivserfarenheter. Boost är ett stöd som utgår från ungdomars förutsättningar och behov (Boost by FCR, u.åa. och u.åb.).
14
3 Tidigare forskning
I detta avsnitt presenteras tidigare forskning om arbetslöshet och upplevelser av arbetslöshet. De studier som är relevanta som bakgrund för undersökningen har delats upp i två underrubriker. I den första delen presenteras studier som undersökt konsekvenser av ungdomsarbetslöshet och arbetsmiljöer. I den andra delen presenteras arbetslöshetsupplevelser. Forskningen belyser konsekvenser och påverkningsgraden av olika arbetssituationer och miljöer ungdomar befinner sig i, samt hur ungdomarna upplever dessa. Möten och upplevelser av statliga myndigheter som Arbetsförmedlingen exemplifieras ytterligare i kapitlet. Därmed är denna tidigare forskning i koppling till studiens syfte och frågeställningar. Kapitlet avslutas med en sammanfattning om vad den tidigare forskningen visar.
3.1 Konsekvenser
av
ungdomsarbetslöshet
och
arbetsmiljöer
3.1.1 Arbetslöshetens påverkan på psykisk ohälsa
Begreppet psykisk ohälsa har en oklar definition men rör sig ofta i beskrivningar av termer som minskad livstillfredsställelse, försämrad självbild, ökade stressnivåer och liknande (Rantakeisu et al., 1996, s. 40).
Carrera-Lasfuentes et al. (2015) undersökte förhållandet mellan ungdomsarbetslöshet och hälsa bland unga män i Spanien mellan 16 – 24 år, med hjälp av begrepp som arbetslöshet, självhälsa, psykisk ohälsa och livsstil (alkohol- och tobakskonsumtion) under år 2006 och 2012 (Carrera-Lasfuentes et al., 2015, s. 432).
I en studie av Benjet et al. (2012) undersöktes förekomsten av psykisk ohälsa och missbruk hos NEET-ungdomar (youths not in employment, education or training
worldwide) och ungdomar som studerar eller arbetar och ungdomar som studerar och
15
ungdomar som studerar, de ungdomar som arbetar (och nödvändigtvis inte studerar) lider också av liknande symptom som NEET-ungdomarna, dock inte till samma utsträckning (Benjet et al., 2012, s. 410 – 416).
Studierna visar att ungdomar fast i längre arbetslöshetsperioder, motsvarande i ett år och längre, hade en större benägenhet att lida av psykiska hälsoproblem än de ungdomar som redan var i arbete eller studerade och inte var fast i arbetslösheten (Carrera-Lasfuentes et al., 2015, s. 429 – 433 och Benjet et al., 2012, s. 416).
Starrins et al. (1996) forskning om arbetslöshet visar ett samband mellan låg ekonomisk inkomst och psykisk ohälsa. Det finns ett förhållande mellan inkomst och rapporterad livstillfredställelse och trivsel hos arbetslösa, det vill säga, ju sämre ekonomi man har desto mer otillfredsställd är man med sitt liv (Starrin et al., 1996, s. 95). Ett exempel på detta är förändringen i arbetsmarknaden och hur denna förändring medför en ökning av ungdomars avhopp i skolan. År 2005 övergav mer än 29 procent av ungdomarna i gymnasiet sina studier för att ta sig in på arbetsmarknaden och mer än 23 procent av dessa hittade arbete inom byggbranschen. Vad hände med de andra sex procenten som inte hittade arbete? De blev utan sysselsättning och skolgång (Carrera-Lasfuentes et al., 2015, s. 429 – 433).
3.1.2 Självhälsa och drog-, alkohol- och tobakskonsumtion
Forskning pekar även på att ungdomar som studerar har en bättre självhälsa än de som arbetar på grund av äldre medarbetares inverkan och inflytande hos yngre. Unga medarbetare konsumerar sprit och tobak som vidare förstör självhälsan till skillnad ifrån studenter som inte träffar på äldre medarbetare (Carrera-Lasfuentes et al., 2015, s. 433). Argumentet stärks av Benjets et al. (2012) studie i Mexico där ungdomar mellan 12 – 17 år som arbetade mer än de timmar som studien ansåg som fördelaktigt, ledde till ett ökat drogmissbruk som vidare försämrade hälsan. Anledningarna till missbruken bottnade i den närmre kontakten med äldre medarbetare på arbetsplatsen likt Carrera-Lasfuentes et al. (2015) studie (Carrera-Lasfuentes et al., 2015, s. 433 och Benjet et al., 2012, s. 416).
Delar av Hammarströms (1994) studier visar att arbetslösa unga män mellan 16 – 21 år utvecklar ett ökat bruk av alkoholkonsumtion under längre arbetslöshetsperioder vid förlusten av arbete och kvinnors självförtroende påverkas. De unga männen upplever slöhet och ekonomiska bekymmer tillsammans med en ökad konsumtion av alkohol. Hos kvinnor leder arbetslöshetsorsaken till psykisk ohälsa och kvinnorna upplever att
16
självförtroendet bryts ned. De känner sig maktlösa, värdelösa, deprimerade och beskriver symtom som exempelvis magbesvär, huvudvärk och ryggont (Hammarström, 1994, s. 3). Vidare i Hagquists et al. studie (1996, refererad i Rantakeisu et al., 1996, s. 40) uppgav 24 procent av de unga männen i studien att de drack mer alkohol jämfört med åtta procent av de unga kvinnorna efter att de hade förlorat sitt arbete. Vad gäller tobakskonsumtion uppgav 13 procent av de unga männen och 16 procent av de unga kvinnorna en ökning. Avslutningsvis upplevde 38 procent av männen och 36 procent av kvinnorna ett försämrat självförtroende efter förlusten av arbete (Ibid).
3.1.3 Utnyttjandet av ungdomar i arbete
Fortsättningsvis visar forskning att arbeten för mindre försiktiga och oerfarna ungdomar mellan 12 – 17 år leder till arbetsförhållanden där utnyttjande av äldre medarbetare, skadar ungdomars fysiska och psykiska hälsa. Speciellt i utvecklingsländer som Mexico som lider av en oskyddad informell sektor, det vill säga inkomster och transaktioner som ej registreras hos myndigheter och staten. Där exempelvis distribution av upphovsrättsskyddade media och material säljs på gatan, privat av ungdomar och där olovliga aktiviteter som droghandel försiggår. Ungdomar som är arbetslösa och inte studerar riskerar mest att lida av psykiska och fysiska hälsoförhållanden, till skillnad från de som är i arbete. På grund av bristen på strukturella rutiner, kapital och känsla av sammanhang i samhället. Dessutom löper denna målgrupp störst risk att drabbas av organiserad brottslighet (Carrera-Lasfuentes et al., 2015, s. 429 – 433 och Benjet et al., 2012, s. 415 – 417).
En försämrad övergång från skola till arbete bland ungdomar bottnar i en mental hälsoproblematik hos ungdomar som varken arbetar eller studerar, det börjar redan i skolan och fortsätter in i arbetslösheten. Infrastrukturer, skyddsnät och kompetent personal måste finnas i samhället som bidrar till ungdomars socialiseringsprocesser (skolor, arbetsförmedlingar, mentorer, arbetsmarknadsprogram) annars kan det resultera i ökade psykologiska ungdomshälsoproblem. Förekomsten av diskriminering och bristen på stödjande personal med gott bemötande skapar ytterligare problem för unga arbetssökande som varken studerar eller arbetar att hitta arbete. Sammanfattningsvis lider 30 procent av NEET-ungdomarna i Benjets et al. (2012) studie utav någon typ av psykisk ohälsa som ångest eller social fobi (Benjet et al., 2012, s. 415 – 416).
17
3.2 Människors upplevelser av arbetslöshet
I en studie av De Witte et al. (2010) undersöktes om lång- och korttidsarbetslösa anpassade sig till sin arbetslöshet. Korttidsarbetslöshet definierades som mindre än ett år och långtidsarbetslöshet som mer än ett år. I studien kom man fram till att långtidsarbetslösa individer var de som anpassade sig till arbetslösheten och accepterade den. De Witte et al. (2010) menar att arbetslösa upplever olika faser beroende på hur långt i sin arbetslöshet de är (De Witte et al., 2010, s. 13). I Ranktakeisu et al. (1996) redovisas forskning ifrån en kvalitativ belgisk studie som hade i syfte att beskriva arbetslöshetskarriären hos ungdomar. När karriär-begreppet tillämpades på arbetslösheten förutsatte man att unga arbetslösa gick igenom tre olika arbetslöshetsfaser under sin arbetslöshetskarriär: uppsägning, rollinlärning och anpassning till arbetslösheten (Rantakeisu et al., 1996, s. 35).
Uppsägning inträffar när unga människor sägs upp. Uppsägningen föregås av ett antal faser som slutligen genom själva uppsägningen leder till att individen blir arbetslös. Det blir en avgörande händelse för individen därför att det är då egna tankar kring arbete blir tydliga, tankar som exempelvis:
”Jag kan inte förstå varför jag helt plötsligt inte passar in. Jag trodde att jag alltid varit en god arbetare. Jag kan inte förstå vad jag kunnat göra för fel” Citat taget ifrån (Rantakeisu et al., 1996, s. 34)
Ett avskedande blir en attack mot de egna värderingarna och leder till en psykologisk chock. Att bli uppsagd förstör det normala arbetsmönstret, de rutiner man har och arbetskarriären. Förhoppningar och drömmar krossas (Rantakeisu et al., 1996, s. 34 – 35). Den andra fasen beskrivs genom termen rollinlärning. När ungdomarna återhämtar sig ifrån chocktillståndet börjar de få kontroll över sin situation. Denna period karaktäriseras som en övergångsperiod ansluten till det förflutna, snarare än en förberedelse för framtiden. Istället för att ta positiva steg fram försöker de uppsagda tolka perioden som en tid av väntan och förberedelse. Detta blir en tid man anpassar sig till arbetslösheten och en tid för praktiska förberedelser, bland annat genom en första kännedom om de formaliteter som krävs i kontakter med skilda institutioner som exempelvis arbetsförmedlingar, bemannings- och rekryteringsföretag och socialstyrelsen. De som blivit arbetslösa för första gången beskriver perioden som spännande medan de med
18
tidigare erfarenheter betraktar den här tiden som ren rutin och refererar till olika möten med skilda institutioner, handlingar som skall skrivas under, möten och pappersarbete. I båda fallen möter institutionerna kritik ifrån ungdomarna med anmärkningar såsom:
”Du är bara ett nummer för dem, de [arbetsförmedlingen och fackföreningen] kommer att fråga dig en massa meningslösa frågor och allt tar en massa tid” Citat taget ifrån (Rantakeisu et al., 1996, s. 35)
Det som karaktäriserar perioden är en lärotid som syftar till att forma de arbetslösa. Det vill säga att i mötena med institutionerna ställs de arbetslösa inför olika krav på sina beteenden. Dessa krav kan beskrivas med hjälp av begreppen hierarkisering, disciplinering och omstrukturering av vardagliga rutiner. Kraven sårar de arbetslösa och leder till missnöje och upprördhet. Krav ställs och känslor som uppkommer hos arbetslösa är att de känner sig dominerade. Redan under första besöket vid Arbetsförmedlingen och fackföreningen möter de arbetslösa en värld av regler och formaliteter de inte riktigt förstår och är dessutom oinformerade om. Den inledande kontakten med myndigheten upplevs som subordinerande, redan då upplevs också en känsla av dominerande ifrån Arbetsförmedlingens personal. Känslan förstärks genom skyldigheten eller vädjan att lyda regler för att inte riskera att förlora sin arbetslöshetsersättning (Rantakeisu et al., 1996, s. 36 – 37).
Den tredje fasen klassas av anpassning till- och accepterande av arbetslösheten. Efter många månader av försök att hitta arbete kommer en period av lugn. Den arbetslöse börjar acceptera och vänja sig vid tanken att vara arbetslös. Perioden karaktäriseras av att nya vardagliga rutiner skapas men hoppet om att finna arbete är förlorat. Arbetssökande, möten på kaféer, shoppande och promenader blir banor den arbetslöse försöker bygga ett stabilt liv runt. Den arbetslöse har nu skapat rutiner i sin arbetssituation. Arbetslöshetskarriären tar slut efter att hen hittat ett stabilt arbete (ibid).
Likt Rantakeisus et al. (1996) forskning beskriver De Witte et al. (2010) att människors psykiska hälsa minskar i början av arbetslösheten och stabiliseras på en låg nivå efter en tidsperiod. Stabiliseringen sker genom en anpassningsfas där den arbetslöses arbetssökande och vilja att finna arbete sjunker. Skillnaden mellan kort- och långtidsarbetslösa orsakas av två processer: selektion och orsakssamband. Selektion betyder att långtidsarbetslösa förblir arbetslösa därför att de har exempelvis positiva känslor om arbetslöshet och en låg arbetsvilja, med andra ord väljer de att vara arbetslösa. Orsakssamband är att en anpassningsfas övertid äger rum och den arbetslöse anpassar sig,
19
likt att man har förlorat ett arbete av x orsak och hamnar på arbetsförmedlingar och fackföreningar, där man tas igenom formaliteter, arbetssökandeprocesser och pappersarbete (Rantakeisu et al., 1996, s. 34 – 37 och De Witte et al., 2010, s. 13).
3.3 Sammanfattning
Sammanfattningsvis visar tidigare forskning en relation mellan arbetslöshet och psykisk och fysisk ohälsa bland ungdomar. Forskningen visar att om man är studerande och går i skolan är man mindre benägen att konsumera alkohol och tobak. Är man arbetslös eller i arbete spelar omständigheterna roll för om man konsumerar mer alkohol och tobak. NEET-ungdomar löper störst risk att lida av fysisk och psykisk ohälsa och om de lever i en stat som saknar skyddsnät att fånga upp dem, är det lätt att de hamnar utanför och vänder sig till organiserad brottslighet. Arbetslösas beteende och känslor är fast i det förflutna efter de förlorat ett arbete. Om de kontinuerligt stannar i samma tankemönster under längre perioder leder det till en lång arbetslöshetskarriär. Arbetslösa söker mycket arbete i början av arbetslöshetskarriären och avtar ju längre in i arbetslösheten de kommer. När de hittar arbete och förlorar det igen kan det likna en ond cirkel där faserna börjar om igen och en period av långtidsarbetslöshet väntar den arbetslöse. Arbetslösas upplevelser av myndigheters bemötande bottnar i känslor av underordning, brist på information och kommunikation, som de arbetslösa upplever vid visitering av myndigheterna och leder till tankar av meningslöshet.
20
4 Teoretiska utgångspunkter
I kapitlet redogörs för teorier och teoretiska begrepp som används för att tolka och analysera det empiriska materialet. Kapitlet beskriver delar av Robert W. Lents karriärvägledningsteori Social Cognitive Career Theory, Bourdieus kapitalbegrepp och begrepp från Rantakeisu som hierarkisering, disciplinering och omstrukturering. Kapitlet avslutas med en sammanfattning av de centrala delarna som är av betydelse för analysen.
4.1 Social Cognitive Career Theory
Social Cognitive Career Theory (SCCT) är en karriärvägledningsteori av Robert W. Lent et al. (2000). Teorin handlar om hur vi väljer att uppfatta oss själva, vår miljö, omgivning, dess influenser och hur vi agerar utifrån detta (Lent et al., 2000, s. 36). Teorin bygger huvudsakligen på Banduras (1997, 1986, refererad i Kelly, 2009, s. 28) teori om social inlärning och kognitivism. SCCT har utvecklats ifrån Banduras och Krumboltz arbete om social inlärning (Kelly, 2009, s. 28).
Ett av de intressanta huvudbegreppen inom SCCT för denna uppsats är upplevd självförmåga som påverkar våra val i arbetssituationen, livet och hur vi upplever oss själva. I SCCT antas det att individen styrs av en rad personliga förutsättningar som exempelvis kön, hälsa, funktionshinder och dispositioner, miljöns förutsättningar och kontext och lärande erfarenheter som influerar och påverkar individens intressen och
karriärval om sig själv och omvärlden (dessa två begrepp har bytts ut till tankar och upplevelser, se teoridiskussion i kapitel åtta för argumentation). Dessa påverkar och
präglar individens agerande och tankemönster (se bilaga 2).
SCCT kan delas in i två teoretiska nivåer för att användas som en analytisk metod för en individs tankar och agerande. Den första nivån är presenterad utifrån individens inre tankar och upplevelser om sig själv som styr agerande och tänkande, där exempelvis begreppet (upplevd självförmåga) tillåter individer att se sig själva som sin personliga
21
myndighet med verkställande krafter och personlig kontroll för den egna arbetssituationen. Detta är någonting individen själv kan påverka (Lent et al., 2000, s. 36).
Den andra nivån representerar yttre begrepp som påverkar individens tankar, upplevelser och agerande, som individer inte nödvändigtvis har lika mycket kontroll över. Där personliga förutsättningar som exempelvis etnicitet, kön, hälsa, dispositioner och funktionshinder, miljöns förutsättningar och kontext och lärande erfarenheter influerar och påverkar hur individen upplever sig, agerar och tänker. Lent (2000) menar att människans tankar, upplevelser om sig själv och miljön påverkar människans agerande och upplevelser av omvärlden (ibid).
Enligt SCCT påverkas individens upplevelser både av lärande erfarenheter (baserat på fakta) och subjektivt uppfattade miljöer och påverkningsfaktorer inom dessa miljöer (till exempel andra människors respons och positiv eller negativ förstärkning). Exempel på sådana lärande erfarenheter kan exempelvis vara tidigare arbetslöshets- och utbildningserfarenheter. Dessa erfarenheter kan påverka en individs upplevelser för att de bidrar med lärdomar och uppfattningar av x, det vill säga uppfattningar av någonting. Effekten som dessa erfarenheter får hos individen är helt beroende på hur individen bestämmer sig för att uppfatta dem, hur individen agerar genom dessa och vilken respons individen får av andra människor i miljön och händelserna. I SCCT är individer inte sedda som enbart passiva robotar av de förflutna, eller nuvarande förutsättningarna i sina miljöer, de kan självklart påverkas negativt eller positivt av händelser som är utanför deras kontroll och medvetenhet. Ändå har individerna ett val för hur de väljer att tolka miljön och sig själva på. Denna tolkning kan tillåta för dem att själva vara sin personliga myndighet i sin situation och därmed ha eller inte ha en personlig grad av kontroll över sina upplevelser och erfarenheter (Lent et al., 2000, s. 37).
Self-efficancy betyder den egna upplevda självförmågan, subjektiva prestationsförmågan, egna självförtroendet eller med andra ord vår självförmåga. Detta begrepp är människans uppfattning om sin egen förmåga, talang, duglighet eller skicklighet för att utföra och klara av ett visst arbete, en viss utbildning eller en viss uppgift. Self-efficancy ställer frågor som rör och ifrågasätter talanger och förmågor hos en individ som: ”Kan jag klara av att göra det här?” Denna självutvärdering är inte ett fast och bestämt karaktärsdrag utan är rörligt och innehåller föreställningar om individen som kan ständigt förändras beroende på sammanhang genom exempelvis personliga förutsättningar, miljöer och kontexter, lärande erfarenheter och agerande. En individs upplevda självförmåga innefattar uppfattningen om den egna kapaciteten. Denna förmåga
22
kan stärkas genom ansträngning och fullföljandet av uppgifter och avklarandet av mål, genom omgivningen och miljön, men kan också sjunka igenom dessa. Den upplevda självförmågan kan – inte enbart – av egna erfarenheter påverkas, men kan också av omvärldens fördomar, värderingar, positiva samt negativa förstärkningar av beteenden och ageranden i miljön man lever i (Lent et al., 1994, s. 83 – 85).
4.2 Bourdieu och kapital
Pierre Bourdieu utvecklade en sociologisk handlingsteori som handlar om samspelet mellan aktörer (individer) och struktur (samhället) och de sociala hinder som finns för handlande, frihet och självförverkligande. Bourdieu (1999) menar att individen och samhället påverkar- och är beroende av varandra. Världen enligt Bourdieu är en plats med tillgångar som aktörer konkurrerar om. Han menar att vissa aktörer i samhället har ett övertag för dessa tillgångar och det påverkar andra aktörers möjlighet till bruk av dessa. Begreppet kapital är ett begrepp som används av Bourdieu för att beskriva aktör- och strukturkonkurrensen i samhället (Bourdieu, 1999, s. 13).
4.2.1 Kapital
Bourdieu definierar kapital som symboliska och materiella tillgångar för aktörer i samhället. Utbildningssociologen skiljer på olika typer av kapital som ekonomiskt-, kulturellt- och socialt kapital. Det ekonomiska kapitalet (materiella tillgångar, kännedom om ekonomins spelregler och pengar) är den viktigaste kapitalformen och kan investeras för att ge en ekonomisk vinst och tillför en ekonomisk makt hos individen. Ekonomiskt kapital uttrycker sig i former som exempelvis pengar, aktier och egendom. Kulturellt kapital (gott språkbruk, bekantskap med finkulturen, prestigen och elitens kultur) är en kapitalform som är förankrad i aktören. Det kulturella kapitalet ger makt och ackumuleras genom att man presterar väl inom utbildningsväsendet och har en yttre existensform som är materialiserat i yrkes- och utbildningstitlar och konstverk. Kulturellt kapital skapas hos individen i tidig ålder genom familjen som en viktig socialisationsaktör. Anskaffandet av utbildningskapital höjer det kulturella kapitalet hos individen. Socialt kapital (släktskapsband, vänskapsband och andra sociala nätverk) ger makt därför att sådana
23
nätverk kan mobilisera om man vill uppnå något (Broady, 1998, s. 3 och Bourdieu, 1999, s. 13–18).
4.3 Hierarkisering, disciplinering och omstrukturering
Hierarkisering är krav som ställs på arbetslösa ifrån myndigheter. Mönstret vid hierarkisering är känslan av att vara dominerad och ägd av institutioner och personalen redan vid första början. Begreppet beskriver arbetslösas känslor utifrån underordning, lydnad och dominans. Upplevelserna och känslorna stärks genom arbetslösas skyldighet att rapportera och lyda regler för att inte riskera att förlora sin arbetslöshetsersättning. På så sätt disciplineras också den arbetslöse av institutioner och personal. Förutom hierarkisering och disciplinering sker också omstrukturering av vardagliga rutiner som bryts efter den arbetslöse förlorat ett arbete. Omstrukturering innebär en förändring i hur den arbetslöses sociala liv organiseras (Rantakeisu et al., 1996, s. 35 – 36).
4.4 Sammanfattning
I kapitel fyra har teoretiska begrepp från SCCT som personliga förutsättningar (kön, hälsa, funktionshinder, dispositioner), miljöns eller kontextens förutsättningar (uppfattade miljöer och positiv eller negativ förstärkning), lärande erfarenheter (tidigare upplevelser), upplevd självförmåga (självförtroende), begreppet kapital från Bourdieu och hierarkisering, disciplinering och omstrukturering av vardagliga rutiner från Rantakeisu förklarats. SCCT:s begrepp bygger på upplevelser individer har om sig själva och hur denne upplever världen igenom dessa och miljöns påverkan. Begreppet kapital är en form av resurs i samhället individer har olika mycket av. Hierarkisering, disciplinering och omstrukturering är begrepp som beskriver arbetslösas upplevelser av sin arbetslöshet och vardag i- och utanför myndigheterna de genomför sina arbetssökaraktiviteter på.
24
5 Metod
I följande kapitel presenteras metoden för utarbetandet av studien. Kapitlet är indelad i sex underrubriker där metodval, urval av intervjupersoner, tillvägagångssätt, etiska principer, databearbetning, analysmetod, reliabilitet och validitet och intervjupersonerna för studien presenteras.
5.1 Metodval
Studiens frågeställningar utgick ifrån att beskriva och analysera vilka upplevelser ungdomar har av Jobbgarantin och hur ungdomars arbetssituation påverkas av programmet. Därför har metodvalet för data som samlats in varit kvalitativ. Genom denna kvalitativa metod, som exempelvis djupintervjuer, samlades kvalitativa data in och studien fick information om hur människor exempelvis upplever någonting, eller vilka förväntningar de har om något (Jf Larsen, 2009, s. 22 – 23).
Enligt Larsen (2009) har användandet av kvalitativa metoder både för- och nackdelar i studien. Fördelarna med metoden bottnade i att jag mötte intervjupersonerna ansikte mot ansikte. Det var en fördel därför att det underlättade möjligheten till följdfrågor och på så sätt minimerade bortfall i studien. Vid intervjun fick jag möjlighet att få en helhetsförståelse av ungdomars upplevelser av Jobbgarantin. Missförstånd reddes ut och jag fick en chans till en bättre förståelse för problemområdet som sedan underlättade bearbetningsprocessen av data i resultatet. God validitet var enklare att fastställa vid den kvalitativa undersökningen på grund av intervjupersonernas talfrihet och möjlighet till vidare argument.
Nackdelarna med det kvalitativa metodvalet var att det inte var enkelt att generalisera för studiens resultat. Det var inte målet med studien och på så sätt blev också behandlingen och bearbetningen av kvalitativa data svårare och mer tidskrävande att jobba med. Det krävde struktur, tematisering och klassificering av det empiriska materialet.
25
Larsen (2009) menar att intervju- eller kontrolleffekten är en av de mer påpekande nackdelarna hos kvalitativa intervjuer. Intervjuaren kan på ett indirekt plan påverka intervjuresultatet då intervjupersonen upplever att hen måste bidra med ett svar som intervjuaren förväntar sig att höra, för att intervjupersonen vill göra ett gott intryck, dölja sin brist på kunskap eller svara enbart för att det är allmänt accepterat (Larsen, 2009, s 27 – 28). Intervjupersonerna observerades av mig som intervjuare och det kan ha påverkat deras svar, beteende och studiens resultat.
5.2 Urval, etiska överväganden och tillvägagångssätt
Åldersgruppen 18 – 24 år valdes ut för att den tillhörde gruppen ungdomar som samtidigt var myndiga. Det tillät ungdomarna att själva fatta beslut om deras medverkande i studien. Detta förenklade den empiriska processen, då jag inte behövde jobba igenom pappersarbete och samtycke ifrån vårdnadshavare. Därför valdes en äldre ungdomsgrupp ut och inte yngre ungdomar i exempelvis 16 årsåldern.
Vidare hade urvals- och åldersgruppen mellan 18 – 24 år fått upplevelser av Jobbgarantin och kunde beskriva dem för mig som intervjuare. Mitt mål var att få mycket kunskap om området och inte generalisera för ungdomarnas upplevelser av Jobbgarantin och Arbetsförmedlingen. Åldersgruppen hade också en genomförd gymnasieutbildning.
Arbetsförmedlingar, sektionschefer och ungdomshandläggare kontaktades via telefon och mejl för att få tag på intervjupersoner och telefonmeddelande lämnades. Jag gick till Arbetsförmedlingen och bad om lov att få tala med ungdomshandläggare men de var olyckligtvis upptagna. Tre sektionschefer i Malmö, två i Lund och två ungdomshandläggare i Malmö kontaktades utan framgång. Jag blev tvungen att hitta egna privata intervjupersoner. Detta gjordes utifrån vad Larsen (2009) kallar snöbollsmetoden, där bekanta kontaktades och hänvisade mig till potentiella intervjupersoner som remitterade mig vidare till fler intervjupersoner för studien. Jag använde mig av mitt befintliga nätverk som metod för att få kontakt med intervjupersoner, där användningen av Facebook förekom. I Facebook loggade jag in med mitt användarnamn och beskrev min studie för den offentliga gruppen: ”Jobb i Malmö”, samt att jag var ute efter intervjupersoner. Jag fick svar ifrån en utbildad och yrkesverksam studie- och yrkesvägledare på en privat arbetsförmedling. Hon anordnade en intervju med en ungdom
26
som stämde överens med intervjukraven. Därefter hänvisade intervjupersonen mig vidare till flera intervjukandidater efter att ha slutfört intervjun.
Efter att ha lyckats fått intervjuer genomfördes dessa med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide i kombination med ett strukturerat frågeformulär vid behov (se bilaga 3). Intervjuguiden hade en lista över centrala frågor som jag först ville få reda på, sedan fanns stödfrågor vid behov under intervjun. Stödfrågorna delades upp i olika områden som rörde upplevelser, arbetssituation, självförtroende och framtidsutsikt. Larsen (2009) menar att strukturerade frågeformulär har färdiga frågor och semistrukturerade intervjuguider är listor med stödord som hjälpmedel under intervjuer.
Intervjuguidens upplevelse- och erfarenhetsfrågor angående Jobbgarantin ställdes, följdes upp och utmanades vid behov under intervjuerna. Samtalen spelades in och de etiska principerna som exempelvis informations-, samtyckes-, konfidentialitets- och nyttjandekravet (se Vetenskapsrådet, 2002) redovisades för intervjupersonerna innan deras deltagande. Tre intervjuer transkriberades utförligt och i resterande intervjuer transkriberades enbart det som var i förhållande till studien. Detta för att reducera data påpekar Larsen (2009). Det var ungdomarnas upplevelser av Jobbgarantin och den påverkan programmet haft på deras arbetssituation jag var ute efter att fånga och deras livsvärldar jag var ute efter.
Innan intervjuerna informerades intervjupersonerna kring vad studien handlade om och de villkor som gällde för deras deltagande. Detta beskriver Vetenskapsrådet (2002) som informationskravet. Vidare upplystes de om att deras deltagande var av fri vilja och att de hade rätt till att avbryta sin medverkan i studien om de kände att det blev för personligt och jobbigt. På så sätt blev ungdomarna enligt Vetenskapsrådet (2002) informerade om samtyckeskravet. Fortsättningsvis blev informationen som intervjupersonerna bidrog med hemligt och förvarades säkert för att inte möjliggöra för obehöriga att ta del av. Ljudinspelningar, lagring och anteckningar av intervjupersonerna och deras berättelser var etiskt känsligt material och förvarades utom räckhåll för obehöriga och deras namn fingerades i studien. Här förekom en implementering av konfidentialitetskravet enligt Vetenskapsrådet (2002) i studien. Som forskare hade jag tystnadsplikt för det som berättades under intervjuerna. Det material som samlades in användes enbart för studiens syfte och ingenting annat som medförde offentligt blottande eller identitetskränkande av intervjupersonerna. Detta kallar Vetenskapsrådet (2002) för nyttjandekravet. Dessa etiska principer förklarades innan intervjutillfällena och intervjupersonerna fick dessutom möjlighet att inledningsvis läsa om studien och studiens
27
frågeställningar innan intervjun och komma med feedback i slutet. I samband med detta fick de läsa igenom ett informationsblad angående intervjuförhållandena (se bilaga 4) och skriva under för att delta (se bilaga 5). Samtliga intervjupersoner höll med om att de förstod sammanhangen som intervjuerna fördes i och vad som förväntades av dem som intervjupersoner. De påpekade att tydligheten och strukturen innan och under intervjuerna spelade stor roll för hur villiga de var i att dela med sig av sina upplevelser och erfarenheter av Jobbgarantin.
5.3 Databearbetning
Intervjuerna spelades in genom ljudinspelning och anteckningar fördes under intervjuerna. Dokumenteringen av samtalen skedde med hjälp av mobiltelefon och anteckningsblock. Detta gjordes för att underlätta för mig som intervjuare under samtalen men också för att kunna ha empirin tillgänglig för transkriberings-, resultats- och analysprocessen i studien. Anteckningarna var som ett stöd under intervjuprocessen så att jag kunde kort överblicka och ställa följdfrågor och speglingar under samtalen. Mycket data reducerades för studiens syfte. Datareduceringen genomfördes först genom att försöka få en helhetsförståelse för intervjupersonernas känslor och upplevelser av Jobbgarantin, genom kontinuerligt och repetitivt lyssnande av intervjuerna. Sedan genom att varje ämnesområde som intervjupersonerna berättade om problematiserades, tematiserades, beskrevs, analyserades, diskuterades och delades upp i delar och teman i resultats- och analyskapitlen. Det blev som ett sätt att hitta mönster och pussla ihop empirin som har samlats in för studien (Jf Larsen, 2009, s. 98, 104).
5.4 Analysmetod
Det empiriskt insamlade materialet analyserades genom en innehållsanalys enligt Larsen (2009). Denna analysmetod är den mest använda för denna typ av studie menar Larsen och syftet med metoden var att identifiera mönster, samband, gemensamma drag och svar eller skillnader i intervjuerna. Analysprocessen av empirin gick till på följande sätt: först spelades intervjuerna in med intervjupersonernas tillåtelse. Sedan transkriberades totalt
28
tre intervjuer och skrevs ut. I resterande empiri transkriberades enbart citat och data som var relevant till studien och gjordes om till texter och kodades. Koderna, citaten eller datamaterialet klassificerades sedan vidare i olika teman för vad som ansågs vara mest centralt för studien. Datamaterialet sorterades först enligt dessa teman och utifrån studiens frågeställningar och syfte, granskades ungdomarnas berättelser och upplevelser för att finna liknande eller skilda mönster i resultatkapitlet. Till slut identifierades mönster och utvärderades mot existerande forskning, teorier och överförbarhet av ny kunskap formulerades i diskussionskapitlet.
5.5 Reliabilitet och validitet
Under datainsamlingsprocessen har frågeställningarna ändrats, skrivits om och preciserats för att överensstämma med syftet av studien, men också för att vidare tydliggöra vad studien handlar om. Ändringarna skedde på grund av intervjuerna som genomfördes med intervjupersonerna. Under denna process fick jag tillgång till deras upplevelser och tankar kring Jobbgarantin och programmets påverkan på deras arbetssituation och kunde tydliggöra frågeställningarna ytterligare. Detta bidrog med mer validitet för studien och skapade en flexibel skrivprocess för mig som författare. Validitet definierar Larsen (2009) som relevans eller giltighet, det vill säga insamlandet av relevant data till studiens frågeställningar, som leder till utveckling av studiens kvalitet. Jag fick möjlighet att reflektera och tänka till kring vad studien verkligen var ute efter. Det var inte enbart dessa faktorer som ändrades utan intervjuguidens (se bilaga 3) frågor ändrades också i samband med att fler intervjuer genomfördes. Detta bidrog till en vidare ökad validitet och reliabilitet för studien. Reliabilitet är enligt Larsen (2009) exakthet och precision som vidare bidrar till en undersöknings resultat. Ifall forskare vill nå hög reliabilitet skall denne hålla struktur på vem som har sagt vad i intervjuerna och inte blanda ihop intervjuerna.
29
5.6 Beskrivning av intervjupersoner
Ungdomarna erbjuds att utföra sina jobbsökaraktiviteter och närvara hos Arbetsförmedlingen, privata arbetsförmedlingar eller andra samarbetspartners till myndigheten, som projektet Boost. Då upplevs också Jobbgarantin olika. Några ungdomar har kontinuerlig kontakt med Arbetsförmedlingen och sina handläggare, medan andra inte har det överhuvudtaget.
Totalt är intervjupersonerna i studien sju ungdomar mellan 20 – 24 år (se urvalsdiskussion för argumentation om varför urvalsgruppen blev 20 – 24 år och inte 18 – 24 år). Ungdomarnas fingerade namn i studien är: Ilir, Alexander, Elena, Karim, Michael, Sanna och Raymond. De kommer ifrån olika bakgrund, men är alla födda svenska medborgare. Ungdomarna har gått klart gymnasiet, där tre av ungdomarna har klarat av yrkesförberedande gymnasieprogram, som exempelvis transportutbildningen, fordonsteknik och naturbruk- och hästhållning. Resterande ungdomar har gått färdigt högskoleförberedande gymnasieprogram, som exempelvis medieteknik-, naturvetenskaps- och samhällsvetenskapsprogrammet i Malmö.
Ungdomarna i studien har varit inskrivna i Arbetsförmedlingen och Jobbgarantin mellan två till tolv månader. Därmed har ungdomarna olika mycket erfarenheter och upplevelser av programmet och myndigheten. Tre av ungdomarna har fått ta del av arbetsmarknadsprojektet Boost och en av ungdomarna, har erfarenheter av stöd- och matchning på en privat arbetsförmedling. De tre kvarstående ungdomarna i studien har enbart erfarenheter och upplevelser av Jobbgarantin på Arbetsförmedlingen.
Sex av intervjupersonerna har arbetslivserfarenheter, där de har haft tidigare anställningar inom militären, lager- och logistikbranschen, restaurangbranschen, flyttbranschen, service- och handelsbranschen, renhållningsarbete, som kock, personlig assistent, budbilschaufför, målare och tränare. En av ungdomarna hade inga arbetslivserfarenheter. Ungdomarnas längsta arbetslivserfarenheter varade mellan fyra till sju månader.
30
6 Resultat
I detta kapitel presenteras resultaten av intervjuerna. Kapitlet är indelat i två underrubriker och mindre avsnittsrubriker. Resultaten ligger till grund för analys och används för att svara på följande frågeställningar: Vilka upplevelser har ungdomar av Jobbgarantin? Hur upplever ungdomar att deras arbetssituation påverkas av Jobbgarantin? I slutet av kapitlet finns en sammanfattning av de centrala resultaten i studien.
6.1 Ungdomars upplevelser av Arbetsförmedlingen och
Jobbgarantin
6.1.1 Två dynamiska världar
Intervjupersonerna delar med sig varierande upplevelser av Arbetsförmedlingens Jobbgaranti för ungdomar. Ungdomarna upplever att Jobbgarantin hjälper och stöttar de i sina arbetssituationer som leder till arbetsmöjligheter, självförtroende, glädje och rutinsskapande för vardagen eller gör ingenting alls för dem. Ungdomarna delar liknande upplevelser av programmet och menar att det är bra, positivt, stöttande, möjlighetsskapande och hjälpsamt. Ungdomarna upplever programmet som meningslöst, sällsynt, osynligt, neutralt och informationsbristande, och några ungdomar har delade upplevelser av programmet och Arbetsförmedlingen. Hos ungdomarna finns ett mönster. I mönstret har organisationen ungdomarna genomför sina jobbsökaraktiviteter på, handläggarna och handledarna som ansvarar för ungdomarna och deras engagemang spelat en avgörande roll för hur ungdomarna upplever programmet och Arbetsförmedlingen. Alexander berättar om sina upplevelser:
Stöd- och matchning som jag är här på med Arcus så är det skitbra, dom är verkligen villiga och hjälpa till, dom har hela tiden en dialog med mig. Lorinda, min handledare, ringer ofta och berättar om att hon har skickat mitt CV till företag och arbetsgivare […] två dagar senare ringer arbetsgivarna och frågar om jag kan komma
31
på intervju liksom […] Men som jag sa så kan vi fortsätta på det spåret med själva Arbetsförmedlingen, så letade jag efter min handläggare för inte så längesen och tror du att jag fick tag på honom? Nej-nej, jag fick ringa och ringa […] så till slut gick jag dit liksom […] Där vill jag säga att jag knappt har fått någon hjälp alls. Det var bara liksom: "Kom hit, lyssna" och sen: "Gå härifrån", så kände jag liksom. Jag kände inte att det var liksom värsta välkomnande eller trevligt att vara där, förstår du? […] Här på Arcus tycker jag det är skitbra men när jag har vänt mig till Arbetsförmedlingen, visst det handlar inte om stöd- och matchning, men det handlar ändå om att jag ska få jobb, så känner jag inte någon hjälp alls […] Jag har bara varit på Arbetsförmedlingen förut, så när jag kom hit till Arcus blev jag förvånad med att dom hjälper så mycket. (Alexander)
Alexander beskriver jobbsökaraktiviteterna och stödet han fått ifrån personalen på Arcus och Arbetsförmedlingen. Han upplever att det skiljer sig mycket i bemötande, uppföljning, informationsutbyte och stöd mellan organisationerna. Alexander, tillsammans med flera ungdomar, upplever inte ett välkommnande eller trevligt bemötande vid kontakten med Arbetsförmedlingen och personalen. Han känner även att han inte får den hjälp han är ute efter när han är i myndigheten och att hans arbetssituation inte påverkas, men tvärtom när han är på Arcus. Detta kan också bottna i den kontinuerliga responsen och kontakten Alexander har skapat med sina handledare på Arcus och misslyckats med att skapa med handläggarna på Arbetsförmedlingen som påverkar upplevelserna av jobbsökaraktiviteterna i programmet. Flera intervjupersoner med liknande erfarenheter upplever likadant.
Likt Alexander uttrycker andra intervjupersoner som exempelvis Ilir ett behov av ytterligare stöd i sitt jobbsökande och berättar om de upplevelser de saknar hos Jobbgarantin, Arbetsförmedlingen och handläggarna. Ilir spenderar sin tid i Arbetsförmedlingen som arbetssökande och upplever att han får stöd av programmet och personalen på Arbetsförmedlingen, men känner att han behöver mer stöd i sitt jobbsökande. Han tycker att han får hjälp i sitt jobbsökande men upplever det inte som konstant och är därför missnöjd. Han utvecklar sina tankar och upplevelser med att berätta att han aktivt söker arbete och gör det som förväntas av honom i programmet – att söka jobb – men får inte lika mycket i gengäld av personalen på programmet. Ilir kopplar också tillbaka till första gången han var inskriven i programmet, berättar om sina upplevelser och nämner sanktionerna för ersättning om man inte aktivitetsrapporterar. Han berättar att allt kan vara en problematik på en organisationsnivå i Arbetsförmedlingen och att det inte är handläggarna och personalen som representerar myndigheten som skall skyllas på:
32
tillåtelse för att ge mitt nummer till en arbetsgivare, det hände två gånger på tre månader. Och sen gick jag också på några arbetsintervjuer då […] när jag gick för första gången och blev inskriven i Jobbgarantin direkt från gymnasiet, då hjälpte dom mig mycket […] jag var på aktiviteter, alltså saker hände liksom hela tiden, jag var hela tiden igång och jag var alltid uppkallad dit […] En till tre gånger i månaden, sen ibland personliga möten och jag fick ta del av situationer där Jobbgarantin tränade mig i hur man genomför en riktig arbetsintervju, det var bra […] Jag fick inget jobb direkt men åtminstone fick jag en praktikplats och var tvungen att sluta den för att jag fick en anställning nån annanstans […] Förut var det bättre, men jag trodde att det hade att göra med att jag var ny och sen hon jag hade då var mer engagerad helt enkelt […] Men det är det att du inte träffar handläggarna och dom i Jobbgarantin så ofta och sen när du väl träffar dom, så står dom där vid en tavla och pekar på en massa saker och sen så säger man hejdå och går därifrån. Man har ingen konstant feedback med dom […] Och God forbid om du inte rapporterar vad du sökt, då får du inga pengar […] Men det kan vara mer fel i den administrativa delen hos Arbetsförmedlingen då. Det behöver inte vara direkt personalen, det är kanske ledningen där eller så. (Ilir)
6.1.2 Förväntningar
Ungdomarna berättar vidare om förväntningarna de har på Arbetsförmedlingen och att de förväntar sig att institutionen skall skaffa ett arbete åt dem. Detta är en orsak som leder till missnöje av programmet bland ungdomarna för att de upplever att de inte får hjälp i sitt arbetssökande och sina ärenden av personalen på Arbetsförmedlingen. Ungdomarna i Jobbgarantin och Arbetsförmedlingen som slussats vidare till arbetsmarknadsprojekt som exempelvis Boost som sammarbetar med Arbetsförmedlingen och Jobbgarantin, upplever det som bättre. Flera ungdomar berättar om sina erfarenheter av Jobbgarantin på Arbetsförmedlingen och Boost, där de har liknande upplevelser av programmet som exempelvis Alexander och Ilir. I huvudsak delar ungdomarna bra och mindre bra upplevelser av Jobbgarantin beroende på vilken organisation de är i, Michael och Elena berättar:
Hands down, Boost är bra […] Jobbgarantin är okej […] Arbetsförmedlingen, dom flesta snackar dåligt om dom, dom har det svårt […] Alla förväntar sig att Arbetsförmedlingen ska ringa dig och säga: ”Du har fått ett jobb”, men det är inte dom som ska göra det, meningen är att dom ska förmedla ett jobb och visa att det är det här jobbet som finns tillgängligt. (Michael)
Arbetsförmedlingen… man kan gå dit och säga att man vill ha hjälp och dom kan skita i en och inte hjälpa. Men här på Boost, här hjälper dom verkligen med att hitta arbeten och dom vill ens bästa. (Elena)
Ungdomarna beskriver att ungdomsarbetssökande förväntar sig att Arbetsförmedlingen, Jobbgarantin, handläggarna och arbetsförmedlarna skall skaffa ett arbete åt dem, men det
33
är inte fallet. Då leder det till att arbetssökande kan prata ont om Arbetsförmedlingen även om myndigheten i slutändan är av positivt påverkande krafter för arbetssituationen, i likhet med Elenas uttalande exempelvis. Elena har mindre bra upplevelser av Arbetsförmedlingen men goda upplevelser av Jobbgarantin på Boost. Hon tillsammans med Sanna upplever att Jobbgarantin och Boost påverkar arbetsituationen och hälsan väl och bidrar med en kombination av rutinskapande, glädje, träning, arbetssökande och studier.
Samtliga ungdomar i studien har positiva upplevelser av Jobbgarantin och upplever också att programmet påverkar dem i deras arbetssituation. Det ökar chanserna till arbete, skapar rutin, glädje, självförtroende och främst av allt ger dem en sysselsättning att engagera sig i som arbetssökande, för att främja en arbetslöshetskarriär. Men samtliga ungdomar känner att de behöver mer stöd i form av kontinuerlig och direkt kontakt med handläggarna för att skapa en bättre och mer trygg relation till dem i sitt arbetssökande. Ungdomarna upplever ett behov av vägledning, rådgivning och mentorskap i programmet, det vill säga, ungdomarna upplever programmet som bra, men olika beroende på vilken organisation de går till för sina aktiviteter och de handläggare, handledare och all övrig personal de har runt omkring sig. Personalen som bidrar med uppmuntrande och stöd upplever ungdomarna som gynnsamt för arbetssituationen, hälsan och självförtroendet, där personalens bemötande, engagemang, förhållningssätt och informationsutbyte spelar en avgörande roll för vilka upplevelser ungdomarna har av Jobbgarantin och Arbetsförmedlingen.
6.1.3 Handläggarnas och handledarnas betydelse
Tidigare i kapitlet har relationen mellan ungdom och handläggare och ungdom och handledare beskrivits, och vikten ungdomarna lägger på sina handläggare och handledare som mentorer, rådgivare och vägledare i arbetssituationen. Ungdomarna upplever att de behöver konstant feedback, kontakt, informationsutbyte, råd och kontinuitet med handläggarna och handledarna. Engagemanget som personalen visar för ungdomarna påverkar hur ungdomarna upplever Jobbgarantin och den inverkan programmet har i ungdomarnas arbetssituation.
Vissa ungdomar, som exempelvis Raymond, är inskrivna i Jobbgarantin och utför sina jobbsökaraktiviteter på Arbetsförmedlingen och beskriver hur viktig relationen med handläggarna är. Han får sällan information om att han har fått en ny handläggare. Det är
34
saker som händer i organisationen upplever han och känner sig inte uppdaterad eller informerad och det leder till sämre upplevelser av programmet. Raymond berättar:
Det är mycket mixat, det fanns folk som kunde göra sitt jobb, när jag kom dit så såg jag dom men jag hade aldrig dom, tyvärr hade jag handläggare som var annorlunda. Hon första handläggaren hade jag bara i några månader, hon blev sjukskriven eller nåt, jag vet inte vad som hände, jag fick ingen information, jag vet bara att hon bytte […] Jag bad om hjälp men jag fick inget svar, det kändes som om dom bara lämna mig. Med det kom ju tankar som: ”Vad ska jag göra nu? Vad ska jag göra med mitt liv och hur ska jag försörja med detta lilla bidraget?” (Raymond)
Ungdomarna som har kontakt med sina handläggare på Arbetsförmedlingen upplever såsom Raymond, att kontakten, informationen, stödet och relationsskapandet med handläggaren kan vara svår att få, då man inte kan nå dem eller få information om att man har fått någon ny. Raymond berättar att han försökt byta handläggare till en som han uppskattar och kommer överens med, men att han inte fått göra det och varken fått motivering eller information om varför det inte gått. Ungdomarnas upplevelser av handläggarna varierar beroende på hur mycket engagemang handläggarna visar för ungdomarna. Upplevelserna av Jobbgarantin och Arbetsförmedlingen påverkas då också beroende på hur engagerade ungdomarnas handläggare är.
6.2 Arbetssituationen
6.2.1 Ekonomins betydelse
Ungdomarna i studien beskriver vilken roll ekonomin spelar i deras liv och vardag. De är inte missnöjda med inkomsten de får genom Jobbgarantin, men känner att den stryper dem i arbetssituationen och deras framtidsmöjligheter. Karim exemeplvis, har tankar om att resa och vara ute med vänner men kan inte på grund av inkomstsmängden:
Det känns lite faktiskt som att tiden försvinner, jag har mål i mitt liv som jag vill uppnå, jag vill arbeta och för allt krävs pengar, att vara arbetslös påverkar hela min livssituation. Jag kan inte leva lika gott som andra kompisar som jobbar […] dom vill ut och göra grejer, jag måste vara ekonomisk, jag måste tänka på att spara pengar […] Vissa dagar är det frustrerande att inte ha jobb, jag vill ha pengar för min tid, jag vill göra saker med mitt liv, jag vill inte bara sitta hemma och vara frustrerad. (Karim)
