Relationen mellan ungdomars delaktighet i brott, utsatthet för brott och deras livsstil. En skolundersökning bland elever i nionde klass

Examensarbete i Kriminologi Malmö högskola

61-90 hp Hälsa och samhälle

Kriminologi III 205 06 Malmö

januari 2011

Hälsa och samhälle

RELATIONEN MELLAN

UNGDOMARS

DELAKTIGHET I BROTT,

UTSATTHET FÖR BROTT

OCH DERAS LIVSSTIL

EN SKOLUNDERSÖKNING BLAND ELEVER I

NIONDE KLASS

EMMA BILDTSE

IDA ÖSTERGREN

THE RELATION BETWEEN

JUVENILE

DELINQUENCY,

VICTIMISATION AND

THEIR LIFESTYLE

A SCHOOL SURVEY AMONG STUDENTS IN

THE NINTH GRADE

EMMA BILDTSE

IDA ÖSTERGREN

Bildtse, E. & Östergren, I. Huvudtitel. En skolundersökning bland elever i nionde klass. Examensarbete i Kriminologi 15 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, 2011.

Abstract: Ungdomar begår brott och de utsätts för brott. De brott som begås av

ungdomar har en viss tendens att drabba andra ungdomar. Finns det ett samband mellan delaktighet i brott och utsatthet för brott? Vilken betydelse har livsstilen för detta eventuella samband? Hur mycket påverkas ungdomarnas delaktighet i brott och utsatthet för brott av deras livsstil? Vad ungdomar gör på sin fritid, var de är och vem de umgås med avgör vilken typ av miljöer de kommer att utsättas för. Denna undersökning belyser om ungdomars livsstil har en relation till deras delaktighet i brott och deras utsatthet för brott eftersom vi antar att livsstilen är det som för dessa ungdomar samman. Begår ungdomarna först brott och sedan blir de utsatta för brott eller utsätts de först för brott och sedan begår brott? Vad kommer först? Denna studie visar ett starkt positivt samband mellan delaktighet i brott och utsatthet för brott när hänsyn tas till andra relevanta variabler.

Nyckelord: Delaktighet, livsstil, livsstilsteorin, rutinaktivitetsteorin,

INNEHÅLLSFÖRTECKNING


INLEDNING

Det har visat sig att en förhållandevis stor andel ungdomar begår brott och att en förhållandevis stor andel ungdomar blir utsatta för brott (Ring, 2010). Mer än hälften av Sveriges ungdomar mellan år 1995-2005 uppger att de har begått stöldbrott, cirka en tredjedel har begått skadegörelsebrott och cirka en femtedel har begått våldsbrott. Nästan en tredjedel av niondeklassarna i Sverige uppger att de blivit utsatta för stöld och omkring 15 % uppger att de blivit utsatta för grövre våld eller hot (Estrada & Eriksson, 2007). De brott som begås av ungdomar har en viss tendens att drabba andra ungdomar (Estrada & Granath, 2008). Finns det ett samband mellan dem som är delaktiga i brott och dem som utsätts för brott? I samhällsdebatten är ungdomsbrottsligheten en viktig och ständigt återkommande fråga. Den är intressant både vad gäller dess omfattning och dess utveckling (Svensson & Eriksson, 2008). Ungdomsbrottsligheten är också intressant eftersom den alltid finns med oss och för att den varierar över tid med nya trender och olika fokus (Estrada & Granath, 2008). Det komplexa fenomenet ungdomsbrottslighet kan inte förklaras utifrån en enskild teori och inte heller beskrivas från en enskild infallsvinkel. En enskild metod som kan lösa ungdomsbrottsligheten finns därmed inte (Svensson, 2005). Det är viktigt att se vilka ungdomar som avviker för att bäst kunna få fram en optimal brottsförebyggande åtgärd (Estrada & Granath, 2008).

Den officiella kriminalstatistiken ger en viktig bild av ungdomsbrottsligheten men denna bild är långt ifrån komplett eftersom många ungdomsbrott inte upptäcks, anmäls eller registreras mentrots allt begås. Tidigare forskning ger inga entydiga svar till varför vissa ungdomar begår brott och svarar inte heller på varför vissa individer utvecklar en kriminell livsstil (Svensson, 2006). Livsstilsmodellen är väl använd när försök görs att förklara utsatthet för brott, den försöker förklara varför brott uppstår i olika miljöer och situationer (Hindelang, Gottfredson & Garofalo, 1978). Vad ungdomar gör på sin fritid, var de är och vem de umgås med, tror vi är de faktorer som för samman dem som begår brott med dem som utsätts för brott. Det finns förhållandevislite forskning som fokuseratspå livsstilens betydelse för såväl delaktighet och utsatthet för brott. Vi har inte kunnat finna någon forskning där man undersökt om man först är delaktig i brott eller först blir utsatt för brott. Vi vill med denna självdeklarationsstudie, där unga har uppgett sina erfarenheter av brott anonymt, undersöka om det finns ett samband mellan ungdomars

delaktighet i brott och utsatthet för brott. Vi önskar belysa om ungdomars livsstil har en relation till deras delaktighet i brott och deras utsatthet för brott eftersom vi antar att livsstilen är det som för dessa ungdomar samman. Begår ungdomarna först brott och blir sedan utsatta eller utsätts de först för brott och sedan begår brott? Hur är tidsordningen mellan delaktighet i brott och utsatthet för brott? Är det så att beroende på ungdomarnas livsstil är de olika mycket delaktiga samt utsatta?

Syfte

Mot bakgrund av ovanstående diskussion är det övergripande syftet med studien att belysa sambandet mellan ungdomars livsstil och deras delaktighet i brott samt deras utsatthet för brott. Syftet är även att undersöka tidsordningen mellan ungdomars delaktighet i brott och utsatthet för brott. Undersökningen görs bland elever i nionde klass i Landskrona.

Frågeställning

• Finns det ett samband mellan ungdomars delaktighet i brott och deras utsatthet för brott?

• Finns det en relation mellan ungdomars delaktighet/utsatthet och deras livsstil?

• Har ungdomarna i årskurs nio i Landskrona deltagit i brott först eller har de blivit utsatta för brott först?

TEORI

Denna studie är utförd utifrån ett deduktivt perspektiv. Enligt Bryman (2002) innebär det att tidigare forskning och teorier ligger till grund för undersökningen, som i detta fall är av ungdomars delaktighet i brott, utsatthet för brott samt deras livsstil.

Den mest signifikanta utvecklingen gällande brott och avvikande beteende är de teorier som lyfter fram influenser om rutinaktiviteter och livsstil (Osgood, Wilson, O´Malley, Bachman & Johnston, 1996). Det finns tidigare studier som undersökt livsstilens inverkan på delaktighet i brott och utsatthet för brott. Vi kan dock inte finna studier som behandlar vilket som kom först, det vill säga om de deltog i brott först eller först blev utsatta för brott.

Studien utgår från livsstilsteorin och rutinaktivitetsteorin då dessa teorier anses gå omlott. Precis som teorierna antyder så tror vi att ungdomars livsstil påverkar deras delaktighet i brott och utsatthet för brott. Det finns många olika faktorer som påverkar ungdomars livsstil och livsstilen kan ses som en indikator till

delaktigheten och utsattheten i brott (Wikström & Butterworth, 2006). Vi vill använda konceptet livsstil som en viktig och kompletterande förklaringsfaktor till både delaktighet i brott och utsatthet för brott.

Livsstilsteorin

Hindelang, Gottfredsson & Garofalos skrev år 1978 livsstilsteorin, som vill förklara uppkomsten till och omfattningen av brott. För de brott där det finns direktkontakt mellan gärningsman och offer önskar teorin förklara skillnader i risken att utsättas. Teorin bygger på att olika livsstilar leder till olika situationer där risken för att utsättas för brott är olika stor. Livsstilsteorin antar även att individers demografiska och sociala egenskaper påverkar deras levnadssätt. Egenskaper som kön, ålder, civilstånd, yrke, etnicitet och socialgruppstillhörighet antas följaktligen påverka risken att utsättas för brott, se figur 1. Detta då

egenskaperna påverkar de aktiviteter som individen ägnar sig åt under fritid och arbetstid (Lindgren, Pettersson & Hägglund, 2001).

Figur 1. Visualisation of the classic lifestyle exposure theory. Efter Hindelang

Hindelang m.fl. (1978) benämner i sin teori att skillnader i viktimisering bland olika demografiska grupper beror på skillnaden i livsstil mellan dessa grupper. Individerna anpassar sig till förväntningarna och strukturella hinder, i individens dagliga rutiner, livsstilen, speglar sig anpassningarna. Viktimisering fördelas inte slumpmässigt i tid och rum utan det finns tider och platser där brottsrisken är större. Risken för att utsättas för brott varierar utifrån hur livsstilen påverkar en persons exponering för platser och tider. Livsstilsteorin förklarar inte varför människor kan vara rädda för brott på ställen där risken att utsättas för brott är liten. Teorin går inte heller att applicera på äldres och kvinnors utsatthet för brott lika enkelt som på yngre mäns utsatthet. Teorin fokuserar på utsattheten för brott och inte rädslan för brott.

Enligt livsstilsteorin har ekonomiska resurser betydelse för variationer i utsatthet för brott. Den antar att utsattheten påverkas av bristfälliga resurser genom

individens begränsade möjligheter att anpassa sitt liv för att minimera riskerna att utsättas (Estrada & Nilsson, 2007).

Wikström & Butterworth (2006) uppger att livsstilen inom kriminologin har varit starkt fokuseradpå forskning kring utsatthet för brott. De menar att livsstilen även är en förklarande faktor till deltagande i brott. Precis som för utsatthet för brott har livsstilen en naturlig fokus på situationens påverkan för risken att begå brott. Den förmodade effekten av livsstilen är att människor med olika livsstilar utsätts olika mycket för risksituationer som skulle kunna leda till kriminella handlingar. De lyfter fram att det finns brister i forskning kring huruvida livsstilen samspelar med samhället och individuella egenskaper i uppkomsten av brottsliga handlingar. Frågan är om en riskfylld livsstil påverkar ungdomar olika beroende på deras individuella egenskaper. Ungdomars individuella egenskaper kan både skydda dem och vara en risk för dem. Olika ungdomar har olika mycket skyddande som riskfyllda egenskaper. Ungdomar som spenderar mycket tid i riskfyllda miljöer, har brottsbenägna kamrater och som brukar alkohol och narkotika antas ha en ökad risk för att begå brott. Som motsats till detta antas de ungdomar som spenderar ingen eller lite tid i riskfyllda miljöer, har inga eller få brottsbenägna kamrater och som inte brukar alkohol eller narkotika ha en minskad risk till att begå brott.

Osgood m.fl, (1996) uppger att livsstilsteorier genom sociala strukturers påverkan på rutinaktiviteter vill förklara skillnader mellan grupper i utsatthet för brott samt för att förklara trender i brottsdeltagande. De har utvecklat livsstilsperspektivet och anser att rutinaktiviteter inte bara påverkar utsattheten för brott utan även delaktighet i brott. Tidigare forskning har ofta kategoriserat livsstilsteorin som en teori som förklarar utsatthet för brott. Detta har gjorts då de flesta

rutinaktivitetsstudier har baserats på data som berör utsatthet. Grundstenarna i rutinaktivitetsteorier har visat sig gälla även för individuellt deltagande i brott. Det har visat sig att de som begår brott i större utsträckning också utsätts för brott. Utsatthet för brott och delaktighet i brott har undersökts utifrån ett bredare perspektiv. De undersöker inte endast deltagande i brott utan även avvikande beteende i stort. De undersöker inte bara brott där förövare och offer är i direkt kontakt utan även avvikande beteende i form av missbruk, hänsynslöst beteende mm. Det har även diskuterats att vissa aktiviteter är kopplade till avvikande beteende eftersom de är en del av avvikande subkulturer eller avvikande livsstilar. Utgångspunkten i rutinaktivitetsperspektivet är att brottsliga handlingar beror på de möjligheter som ges. De menar att rutinaktiviteter kopplar samman sociala

strukturen på macro-nivå och den individuella livsstilen på micro-nivå (Osgood m.fl., 1996).

Ostrukturerade aktiviteter med kamrater som sker utan formell och informell kontroll ökar antalet möjligheter till brottslig handling. Detta bygger på att de ostrukturerade aktiviteterna ger tid över, kamrater underlättar samt eventuellt belönar deltagandet i avvikande handlingar och den bristande kontrollen minskar risken att upptäckas. Rutinaktiviteter är starkt beroende av sociala strukturella variabler och de är centrala utgångspunkter i rutinaktivitetsperspektivet (Osgood & Anderson, 2004).

Rutinaktivitetsteorin

Livsstilsteorin hävdar att skillnaden i risken att utsättas för brott är skillnader i livsstilar. Livsstilar beskrivs som ”dagliga rutinaktiviteter”, såsom arbete, skola, hushållssysslor och andra aktiviteter. Teorin menar generellt att yngre män som är ogifta och fattiga löper större risk att utsättas för brott än äldre kvinnor som är gifta och rika. Detta kan förklaras utifrån att den förstnämnda gruppen tenderar att vara mer hemifrån särskilt nattetid för att delta i offentliga aktiviteter och för att umgås med mer brottsbenägna individer. Risken för att utsättas för brott ökar genom dessa vanor (Vold, Bernard & Snipes, 2002).

Rutinaktivitetsteorin handlar om tre element: motiverad gärningsman, lämpligt objekt samt avsaknad av kapabla väktare (Sarnecki, 2009). Cohen & Felson (1979) anser att förutsättningar för att ett brott skall kunna begås skapas av dessa tre element. De menar också att det räcker med att ett av dessa element försvinner för att ett brott inte längre ska kunna begås.

Rutinaktivitetsteorin bygger på premissen att det alltid finns personer i ett samhälle som är motiverade att begåbrott. Enligt teorin gör en person ett aktivt val när han ska begå ett brott.För att minska antalet brott, utgår teorin från att man bör minska antalet brottstillfällen. Enligt rutinaktivitetsteorin bör man göra det antingen genom att tillsätta en kapabel väktare eller att göra objektet mindre attraktivt. Att angripa den motiverade gärningsmannen är inte intressant eftersom det inte är en miljöbunden faktor (Lilly, Cullen & Ball, 2007).

Den moderniserade världen har skapat ökade möjligheter för en motiverad gärningsman att begå brott. Genom direktkontakt mellan gärningsmannen och objektet, det vill säga personen eller föremålet, sker de flesta vålds- och

egendomsbrott. Det krävs därför att en motiverad gärningsman, ett lämpligt objekt och avsaknad av kapabla väktare sammanstrålar i tid och rum för att dessa brott skall kunna begås. De flesta kriminologiska teorier gör antaganden om att det är antalet motiverade gärningsmän och styrkan i deras motivation som förklarar förändringar i antalet begångna brott. Cohen & Felson anser istället att det ska förklaras av förändringar i tillgänglighet av lämpliga objekt och avsaknad av kapabla väktare. De motiverar detta utifrån att en katastrof ofta följs av en plundring. En plundring sker för att det finns fler lämpliga objekt och färre kapabla väktare och inte för att gärningsmän blir mer motiverade (Vold m.fl., 2002).

Cohen & Felson (1979) anser att brottslig aktivitet är nära förenat med rutiner i det vardagliga livet såsom arbete, skola, transporter, fritidsaktiviteter, inköp m.m.,

och därför benämns deras teori rutinaktivitetsteorin, ”Routine Activity Approach”. De undersöker inte varför vissa människor begår brott utan ser brottsbenägenhet som självklar och undersöker istället vad som gör att vissa människor agerar efter sin benägenhet. Dagliga arbetsrutiner skiljer många individer från egendom som de värdesätter och från personer de litar på. Genom rutinaktiviteter förs människor med olika bakgrund samman på olika tider på dygnet. Ibland sker det med

hjälpmedel, verktyg eller vapen närvarande som kan påverka om en brottslig handling kommer att ske eller inte.

Rutinaktiviteterna har förändrats av moderniseringen av samhället och det har bidragit till en ökning av lämpliga objekt och avsaknad av kapabla väktare. Individer fungerar som kapabla väktare när de befinner sig i sitt hem. Samhällets modernisering har gjort att aktiviteterna har spridits från hemmet, detta innebär att det till skillnad från förr inte längre finns någon hemma i samma utsträckning som tidigare. Moderniseringen har också gjort att objekten blivit lättare att bära med sig vilket också gör de mer lämpliga för en motiverad gärningsman (Vold m.fl., 2002).

Vi anser att rutinaktivitetsteorin och livsstilsteorin går omlott, dock inriktar sig livsstilsteorin framför allt på brott där gärningsmannen och offret möts såsom misshandel, rån eller liknande. Vi anser att dessa teorier lägger en bra grund för vår studie då vi tror att ungdomars rutinaktiviteter är det som avgör var de

kommer att befinna sig, med vem och vad de gör. Detta styr sedan utfallet, det vill säga om de kommer att delta i brottsliga aktiviteter eller att utsättas för brott. Sambandet mellan utsatthet och delaktighet tror vi kan förklaras utifrån individernas olika livsstilar.

TIDIGARE FORSKNING

Ungdomsbrottslighet är ett ämne som det forskats mycket kring även vad gäller samband mellan egen brottslighet och utsatthet. Vi vill lyfta fram tidigare forskning som kan knytas samman med vår studie. Tidigare har det inte gjorts några identiska undersökningar som vår men många har använt sig av samma eller liknande variabler såsom kön, bakgrund, familj, band till skola, livsstil, moral, självkontroll, delaktighet i brott och utsatthet för brott. Vi tycker att det är viktigt med en studie som denna för att fylla de tomrum som finns. Estrada & Eriksson (2007) uppger att Sverige sedan lång tid har en omfattande kriminalstatistik, vilket gör det möjligt att analysera brottslighetens omfattning och utveckling.

Kriminalstatisktiken skildrar dock endast den upptäckta och anmälda delen av brottsligheten.

Ungdomsbrottsutveckling

Estrada & Granath (2008) nämner att ungdomar som i hög utsträckning drabbas av brott tenderar att utsättas för de brott som begås av ungdomar. De vanligaste brotten som åldersgruppen ungdomar utsätts för är stöld- och våldsbrott, och övervägande av brotten har begåtts av personer i samma ålder. Eftersom ungdomen ofta uppfattas vara en del av framtiden, blir effekten att

ungdomsbrottslighet uppfattas som ett tecken på sociala problem för samhället i stort som såväl för ungdomarna själva. För att beskriva ungdomsbrottslighetens utveckling är ett viktigt element kunskapsbaserad samhälls- och kriminalpolitik. Hur ungdomsbrottsligheten ser ut och varierar ger därför centrala indikatorer om ungdomars trygghet och hur deras levnadsvillkor i helhet utvecklas.

Ungdomsbrottslighetens utveckling beskrivs vanligen i massmedia som att den blir grövre, ökar kraftigt och ständigt sjunker ner i åldrarna. Detta stämmer dock inte överens med forskningens bild (Estrada & Eriksson, 2007). Därför anses det vara viktigt att titta på utvecklingen dels utifrån självrapporterings- och

offerundersökningar samt brott som kommer till rättväsendets kännedom, det vill säga ur kriminalstatistikens. För att bedöma utvecklingen av ungdomars

brottslighet måste olika kunskapskällor användas. Under de senaste 30 åren har den generella utvecklingen från kriminalstatistiken, visat att andelen ungdomar som misstänks för brottsbalksbrott har legat mer eller mindre oförändrat. Av de anmälda brotten utgör misshandelsbrotten en minoritet och stöldbrotten utgör en stor majoritet (Estrada & Granath, 2008).

Ungdomsbrottslighetens omfattning och struktur

Den mest brottsaktiva åldersgruppen i samhället är ungdomar i åldern 15-20 år, enligt kriminalstatistiken. Man kan se ett grundläggande mönster som

kriminologisk forskning fått fram under lång tid. Ungdomsåren innebär en tydlig topp i brottsaktivitet, vilket gäller både i Sverige och internationellt. Huvuddelen av brottslighet avtar sedan vid 20-års ålder och ses som en övergångsfas. Dock innebär inte ungdomars överrepresentation att övervägande brott begås av ungdomar. Bakom majoriteten av de registrerade brotten finns istället en vuxen gärningsperson, som i detta fall benämns som äldre än 20 år. Att de vuxna utgör en större del av brotten beror helt enkelt på att vuxna utgör en mycket större andel av befolkningen. Vuxna begår i större grad allvarligare brott än ungdomar.

Personrånen är dock ett undantag där majoriteten av de misstänkta

gärningspersonerna är 15-20 år gamla. Ändå rapporterades det 2006 och 2007 att ungdomar utgör en relativt stor del av misshandelsbrott (Estrada & Granath, 2008).

Kriminalstatistiken är som nämnts en otillräcklig källa eftersom olika brottstyper har olika stor upptäcktsrisk (Estrada & Eriksson, 2007) Exempel på detta kan man läsa i Brottsutvecklingen fram till 2007 som redovisar att fullbordat biltillgrepp är ett brott som ofta upptäcks och ofta anmäls. Kriminalstatistiken visar därför att många 15-åringar begår denna brottstyp. Cykelstölder anmäls däremot sällan varför statistiken visar på att få ungdomar begår denna typ av brott. Detta gör att kriminalstatistiken visar att ungdomar oftare begår biltillgreppsbrott än

cykelstölder medan till exempel självdeklarationsundersökningar visar att de oftare begår cykelstölder. Utifrån denna jämförelse mellan dessa två

kunskapskällor syns tydligt att antalet misstänkta ungdomar är mindre än antalet ungdomar som varje år begår brott. Bland ungdomar som begår brott är stöldbrott och skadegörelse de klart vanligaste brotten. Dock överensstämmer

självdeklarationsdata i vissa delar väl med kriminalstatistiken, när en övergripande bild ges (Estrada & Granath, 2008).

Under det senaste årtiondet har ungdomsvåldet blivit ett ökat problem i samhällen runtom i världen. Även mobbning har blivit mer utbrett. Mobbare tenderar att ha

särskilda egenskaper som kan kopplas till våldsamt beteende i andra kontexter, enligt litteraturen om mobbning. Forskning visar att mobbning i skolan är länkat till avvikande beteende. Mobbare är inte en enhetlig grupp utan vissa som mobbar andra blir också själv mobbade av andra. Till stor del är det samma personer som mobbar i skolan som visar tecken på våldsamt beteende ute på gatorna

(Andershed, Kerr & Stattin, 2001).

Flickor begår i mindre utsträckning brott än vad pojkar gör. Flickor och pojkar begår däremot i stort sett samma typer av brott. Debutålder för att begå brott har i tidigare forskning visat sig vara densamma för både pojkar och flickor. De flesta ungdomar har endast begått enstaka brott, medan andra har begått många brott. Vid 15-17 års ålder har ungdomar sin brottstopp då detta är den tid då störst andel i en årskull begår brott, det vill säga flertalet ungdomar begår brott under en begränsad tid. Det finns dock en förhållandevis liten grupp som utmärker sig. Denna grupp karaktäriseras av att de vid tidig ålder börjar begå brott och andra avvikande handlingar, de fortsätter även att begå brott under ungdomsåren samt in i vuxen ålder. De kännetecknas av att de begår olika typer av brott, många brott och relativt allvarliga brott. Det är dock inte ovanligt att ungdomar begår många olika typer av brott. Det har visats tecken på att olika ungdomar har olika

utvecklingsvägar (Svensson, 2005).

Olika ungdomar har olika social bakgrund, som kan öka eller minska risker för brottslighet. Ju mer riskfylld bakgrund en ung person har desto större är risken att kriminalitet kommer att utvecklas (Svensson, 2006). Som typiska ungdomsbrott betraktas butiksstöld, skadegörelse och cykelstöld. Dessa brott betraktas som typiska ungdomsbrott då de flesta ungdomar någon gång har begått dessa brottstyper och att ungdomar till en relativt stor del misstänks för sådana brott. Misshandel och personrån betraktas även ur ett senare perspektiv som typiska ungdomsbrott (Estrada & Granath, 2008). Mer än hälften av Sveriges ungdomar under perioden 1995-2005 uppgav att de under de senaste 12 månaderna begått stöldbrott. Omkring en tredjedel uppgav att de begått skadegörelsebrott och ungefär en femtedel uppgav att de utfört någon form av våldshandling (Estrada & Eriksson, 2007).

Ungdomars delaktighet i brott

Svensson (2006) visar att stöld är ett vanligt förekommande brott bland

ungdomar. Cirka hälften av de tillfrågade ungdomarna uppgav att de begått någon stöldrelaterad handling under det senaste året. Det var mest förekommande i skola respektive affär. Däremot är biltillgrepp, det vill säga grövre stöldbrott som att stjäla bil ovanligt bland ungdomar. Ring (2010) uppger att den officiella kriminalstatistiken bland annat innehåller uppgifter om personer som är misstänkta och lagförda för brott och är en källa till kunskap om

Figur 2. Lagförda för brott (15-17 år) 1989-2008 per 1000 i åldersgruppen. Ur

Ring (2010, s 12).

Generellt har det inte skett någon ökning av andelen ungdomar som uppgivit att de begått brott sedan år 1995. Flertalet av de beskrivna brottshandlingarna har istället visat på en minskning. Sedan år 1995 har andelen ungdomar som begått någon stöldrelaterad handling minskat successivt. Den mest markanta

minskningen är brottshandlingar som stöldbrott i skola och affär. Man kan även notera en minskning av de ovanliga stöldbrotten, såsom inbrott och stöld ur bil. Skadegörelsebrotten har även minskat över tid. Emellertid har våldsrelaterad handling av andelen ungdomar som uppgett att de deltagit i denna typ av brott varierat kring en tämligen konstant nivå över tid sedan 1995. Det kan utifrån resultaten ses att ungdomar som inte har begått någon brottslig handling ökar över tid. Alltså ökar andelen laglydiga ungdomar. Det redovisas även att en mindre andel av ungdomarna har begått många brott och majoriteten av unga som har begått brott har gjort detta vid enstaka tillfälle. De ungdomar som begår brott begår ofta flera typer av brott. Intressant är att man inte kan påvisa några tydliga tendenser på att de mer brottsaktiva ungdomarna har blivit vare sig mer eller mindre aktiva (Svensson, 2006).

Det framgår även en skillnad mellan pojkar och flickor och deras mönster när det gäller olika brott. Pojkar begår i större utsträckning oftare grövre stöldbrott och våld än flickor (Pauwels & Svensson, 2009). Pojkar är även överrepresenterade när det gäller problembeteende. Pojkar och flickor håller en relativt jämn nivå när det gäller stöldbrott i affär. Dock framgår det av resultaten att andelen ungdomar, pojkar som flickor, har en generell minskning av brottshandlingar och

problembeteende. Däremot ligger våldsbrotten på en högre nivå år 2005 för pojkar än för flickor 1995. Antalet brott bland unga som har begått minst ett brott har även minskat successivt sedan år 1995. Mönstret är tydligt för brottshandlingar såsom stöldbrott, däremot när det gäller våldsbrott kan man inte påvisa någon minskning. Frågan är om de ungdomar som uppger att de begår många brott, begår fler och om de svarar för en större andel av den grövre brottsligheten (Svensson, 2006).

Resultatet visar att ungdomar som bor i lägenhet, har invandrarbakgrund och kommer från en splittrad familj begår fler brott jämfört med ungdomar som bor i villa, inte har någon invandrarbakgrund samt inte kommer från en splittrad familj. Beträffande ungdomars bakgrund och brottsaktivitet visar resultatet på att andelen

ungdomar som deltagit i många brott har minskat över tid oberoende av vilken sociodemografisk kategori de tillhör (Svensson, 2006).

Enligt Svensson (2006) uppger omkring hälften av ungdomarna att de begått någon stöldrelaterad handling och drygt 10 % uppger att det burit kniv som vapen. Andelen ungdomarna som har uppgett att de slagit någon så att de behövt uppsöka sjukvård var omkring 6 %. Cirka en av tio ungdomar uppger att de begått någon narkotikarelaterad handling och sex av tio uppger att de druckit sig berusade. Relativt vanligt förekommande beteenden är skolk, tjuvåkning och olovlig körning. Att ha använt falskt ID-kort är däremot ovanligt bland ungdomar, se figur 3, för överskådlig bild av brottsutvecklingen.

Figur 3. Andel ungdomar uppger att de begått olika brottshandlingar totalt

1995-2005. Procent. (*) Tjuvåkning, olovlig körning, användande av falskt ID-kort. Ur Svensson (2006, s 18)

Ungdomars utsatthet för brott

Ett annat perspektiv av förekomsten av brott bland ungdomarna är deras egen utsatthet för brott. Estrada & Granath (2008) uppger att de flesta brott som begås av ungdomar har en tendens att drabba andra ungdomar.

Till skillnad från delaktigheten där man kan påvisa en minskning, kan detta inte påvisas bland ungdomar som uppgett att de blivit utsatta för stöldbrott. Generellt sett är det likaså flertalet unga som uppgett att de har blivit utsatta för våldsbrott. I Brå’s rapport uppges även att fler pojkar än flickor utsätts för våld och det sker ofta i skolan. Bland ungdomarna som har uppgett att de själva har begått brott är risken högre att utsättas för brott. Nästan hälften av ungdomarna som blivit utsatta för lindrigt våld har samtliga begått någon våldsrelaterad handling (Svensson, 2006). Enligt Wikström & Butterworth (2006) studie visade det sig att hälften av de ungdomar som undersökts hade erfarenhet av utsatthet för brott. Av dem som blivit utsatta hade mer än hälften blivit utsatta vid mer än ett tillfälle. De flesta ungdomar i undersökningen uppgav att de blivit utsatta för stöld. Efter stöld var våldsbrott vanligast och därefter vandalism. Det visade sig även att pojkar var mer

utsatta än flickor och att en tredjedel av pojkarna blivit utsatta. Det skilde sig mest i våldsbrott, där även vapen kunde förekomma. Den vanligaste platsen där

ungdomarna uppgav att de blivit utsatta var i skolan. Respondenterna blev även tillfrågade om vilket objekt som vanligen blev stulet. Överlag stals vanligen cyklar, pengar och skolmaterial men även mobiltelefoner var högt upp på listan över attraktivt stöldgods. De flesta som utsatts för brott utsattes för detta av jämnåriga bekanta som går i samma skola. Risken att utsättas för brott är högre för individer som själva begår brott

Enligt Svensson (2006) blir många ungdomar bestulna och slagna. Knappt en tredjedel av ungdomarna uppger år 2005 att de blivit utsatta för stöld av cykel, plånbok eller annan värdefull ägodel. Omkring en fjärdedel uppger att de blivit utsatta för att någon slagit, sparkat eller utsatt dem för annat våld så att de fick smärtor men inte så illa att de behövde söka sjukvård. Mellan 5 och 6 % av ungdomarna uppger mellan åren 1995-2005 att de blivit utsatta för ett grövre våld som lett till att de varit tvungna att söka någon form av sjukvård. Ungefär var tionde ungdom uppger år 2005 att de blivit hotade så att de känt sig allvarligt rädd, se figur 4.

Figur 4. Andel ungdomar utsatta för stöld, hot och våld. 1995-2005. Procent. (*)

Det interna svarsbortfallet var relativt stort år 1995 och år 1997 jämfört med senare år för frågan om lindrigare våld. Ur Svensson (2006, s 27).

Ring (2010) har i en senare studie fått fram resultat som generellt visar att cirka tre av tio har utsatts för stöld av något slag. Lindrigare våld har cirka två av tio råkat ut för. Hotad på ett sätt så att de känt sig rädda har en av tio blivit. En på 20 uppger att de blivit utsatta för sådant våld att de behövt söka sjukvård, ofta har dessa individer blivit utsatta för lindrigare våld vid ett tidigare tillfälle. Andelen som blivit utsatta för stöld är större än andelen som råkat ut för grövre våld. Till en viss del tycks utsattheten variera med bakgrund. Bland ungdomar boende i lägenhet tenderar andelen utsatta för stöld eller grövre våld att vara högre än bland ungdomar boende i villa. Ungdomar från icke-splittrade familjer tenderar ha utsatts mer sällan än ungdomar från splittrade familjer. Bland unga med

invandrarbakgrund verkar utsattheten vara högre jämfört med de ungdomar som har svenskfödda föräldrar. Vad gäller utsattheten för stöld så är den dock lika hög i båda grupperna.

Wikström & Butterworth (2006) nämner att delaktighet i brott varierar beroende på ungdomars sociala situation och disposition medan utsattheten inte har lika hög variationsgrad och i vissa fall inte varierar alls. Över lag tenderar utsatthet att vara relaterat till band till familj och skola och med självkontroll. Svaga band och låg självkontroll anses öka risken för utsatthet. Ungdomar som varken har svaga eller starka band till familj och skola eller varken låg eller hög självkontroll tenderar dock att utsättas i högre utsträckning. Den sociala situationen påverkar utsattheten för brott, framför allt när det gäller våldsbrott. Som motsats fann Wikström & Butterworth ingen signifikant skillnad gällande utsatthet för exempelvis

skadegörelse och stöld. Detta motiveras av att det inte sker någon direktkontakt mellan offer och gärningsman. Dock kan det inte uteslutas att individuella egenskaper påverkar risken att utsättas.

Livsstil

Att ungdomar ofta tillbringar sin fritid i andra miljöer än där de bor har

framkommit i tidigare forskning. Därmed har intresset för att undersöka den miljö där ungdomar faktiskt spenderar sin lediga tid ökat. Alltså handlar det om

ungdomarnas livsstil, deras individuella rutiner och deras dagliga aktiviteter (Svensson 2006).

Tidigare studier har visat att alla personer inte löper samma risk att utsättas för våldsbrott. Äldre, kvinnor eller gifta personer löper mindre risk att utsättas för våldsbrott än vad ogifta unga män gör. Vanligtvis förklaras dessa skillnader genom deras olika rutinaktiviteter och livsstilar. Delaktighet i brottsliga aktiviteter anses vara ett viktigt kännetecken för en särskild typ att livsstil som ökar risken att utsättas för brott (Wittebrood & Nieuwbeerta, 1999).

Genom åren har det vuxit fram olika definitioner av livsstil: Hindelang m.fl. beskriver livsstilar som ”dagliga rutinaktiviteter”, exempelvis arbete, skola, hushållssysslor och andra aktiviteter (Vold m.fl., 2002). Även Cohen & Felson (1979) benämner i sin teori livsstil som rutinaktiviteter såsom arbete, skola, transporter, fritidsaktiviteter, inköp. Wikström & Butterworth (2006) definierar livsstilen utifrån tre faktorer: brottsliga kamrater, brukande av alkohol och narkotika samt utsattheten för riskfyllda miljöer. I likhet med Wikström & Butterworth beskriver Svensson (2006) livsstilen lite mer generellt som:

”Vad ungdomar gör på sin fritid och med vem de gör det, när de gör det och var de gör det.” (s 32)

Redan 1996 antog Osgood m.fl. att risken för egen brottslighet ökar av att ungdomar med en riskfylld livsstil exponeras för riskmiljöer och risksituationer. Det finns empiriska belägg för att brottslighet samvarierar med en riskfylld livsstil. Osgood & Andersson (2004) menar att variationen i brottslighet bland ungdomar på olika skolor till en stor del kan förklaras av individuell och

kontextuell effekt utav den tid som spenderas genom ostrukturerat umgänge med kamrater.Svensson (2006) hävdar i sin studie att frågan är om samtliga ungdomar löper större risk att begå brott av en riskfylld livsstil eller om ungdomar beroende på deras personliga egenskaper är olika mycket påverkbara av livsstilen? Det finns mycket information om att risken för att begå brott ökas av flera individuella faktorer. Impulsivitet, hyperaktivitet, bristande skuldkänslor, risktagande samt att ha en mera tolerant attityd till brott är exempel på sådana faktorer. Som Wikström

(2006) nämner bör hänsyn tas både till individuella egenskaper och till miljöns betydelse när brottsligt beteende skall förklaras. Detta bör göras eftersom

interaktionen mellan individ och miljö styr handlig eller utebliven handling. Ingen handling sker i ett socialt vakuum. Svensson (2006) menar att när brottsligt

beteende skall förklaras bör fokus läggas på:

”Vissa typer av individer i vissa typer av miljöer.” (s 32)

Avvikande beteende är nära kopplat till umgänge med kamrater utanför hemmet och utan någon auktoritet närvarande. Det gäller däremot bara om det sker utan ett strukturerat program såsom att gå på en dejt eller att delta i sportsaktiviteter. De fann likväl att rutinaktiviteter står för en stor del av förhållandet mellan avvikande beteende och variabler såsom ålder, kön och social status (Osgood m.fl., 1996). Socioekonomiska och strukturella bakgrundsfaktorer som till exempel social klass, familjestruktur och segregation påverkar skillnader i ungdomars livsstilar och individuella skillnader i ungdomars benägenhet att begå brott. När brottsligt beteende skall förklaras har faktorerna visat sig ha en bakomliggande påverkan (Svensson, 2006). Wittebrood & Nieuwbeerta (1999) menar att det är större risk att personer som är delaktiga i våldsbrott och vandalism utsätts för brott än personer som inte är det. De hävdar även att det endast till en viss del kan förklaras av livsstilen.

Svensson & Pauwels (2008) hade som syfte att påvisa de effekter som en riskfylld livsstil och den individuella benägenheten att begå brott har på

ungdomsbrottsligheten. De förespråkar att man ska se livsstilen mer på ett multidimensionellt sätt, det vill säga var ungdomarna är, med vem de spenderar sin tid och vilka aktiviteter. Är alla individer lika mottagliga för den riskfyllda livsstilen? Eller ligger deras individuella egenskaper till grund? Ett antagande som görs är att individer med hög benägenhet att begå brott påverkas mer av en

riskfylld livsstil än vad individer med låg benägenhet att begå brott gör. Svensson & Pauwels (2008) antar även att individer med låg benägenhet inte alls eller endast lite påverkas att begå brott av en riskfylld livsstil. Om något förändras hos individen eller miljön kan handlingen bli annorlunda eftersom alla handlingar är beroende av individens egenskaper och miljöns egenskaper. De anser att det krävs en integrerad teori för att förstå om olika individer påverkas olika av en riskfylld livsstil.

Svensson (2006) visar att brott i större utsträckning begås av ungdomar med till exempel en mer tolerant attityd till brott och andra problembeteenden och hög grad av impulsivitet. Studien visar även att tre livsstilsfaktorer, umgänge med brottsliga kamrater, att ofta vara i centrum på kvällstid samt att dricka mycket alkohol samvarierar med att begå brott. Risken för egen brottslighet ökar ju mer ungdomarna är i city med brottsliga kamrater och ju oftare de dricker alkohol, enligt det mönster som framkommer i undersökningen. För ungdomar med låg individuell risk visade sig sambandet mellan livsstil och brott vara svagt. För ungdomar med varken låg eller hög individuell risk var detta samband något starkare. För ungdomar med hög individuell risk var sambandet starkast. Resultatet tolkas som att ungdomar med låg individuell risk är mer ”skyddade” mot en livsstil som är riskfylld. Det innebär att dessa ungdomar kan utsättas för en riskfylld livsstil i större utsträckning utan att vara mottagliga för den.

som utsätts för en riskfylld livsstil. Sannolikheten ökar eftersom ungdomar med en hög individuell risk är mer påverkbara av en sådan livsstil.

Ungdomars livsstil anses viktig eftersom den påverkar vilka miljöer ungdomarna utsätts för. Dessa miljöer skapar i sin tur olika situationer. Miljöer kan vara olika kriminogena, det vill säga vissa miljöer kan öka risken för att brott ska begås mer än andra miljöer. De miljöer som tenderar att skapa frestelser framkallar mer brottsliga handlingar. Ett sätt att undersöka skillnader i hur mycket ungdomar utsätts för brottsalstrande miljöer är genom att titta på det i förhållande till skillnader i hur mycket ungdomar umgås med sina kamrater utan någon formell eller informell kontroll. Var ungdomar spenderar sin lediga tid, med vem de gör det, samt vad de gör under denna tid avgör om ungdomar kommer att utsättas för brottsalstrande miljöer. En riskfylld livsstil anses vara om barn och ungdomar spenderar sin tid på offentliga platser med kriminella kamrater och dricker alkohol eller tar droger. Det har visat sig att risken att begå brott ökar om en individ har en riskfylld livsstil. Den ökar eftersom en sådan livsstil gör att individen oftare utsätts för riskfyllda situationer (Svensson & Pauwels, 2008).

I både teori och empirin har forskare påvisat ett samband mellan individens benägenhet (som styrs av individens moral och självkontroll) att begå brott och risken att brott begås (Wikström, in press). Enligt Svensson & Pauwels (2008) har det likaså visat sig att individen handlar utifrån ett samspel mellan sina

egenskaper och miljön. Därför är det viktigt att undersöka samspelet mellan individen och miljön för att kunna förklara brottslighet. De diskuterar mer ingående i sin artikel att individers sårbarhet, det vill säga deras benägenhet att begå brott påverkar vilken effekt en riskfylld livsstil har på deras delaktighet i brottsliga handlingar. För de individer som är mer benägna att begå brott, det vill säga är mer individuellt sårbara antas en riskfylld livsstil ha en mer uttalad effekt. Wikström & Butterworth (2006) slår samman livsstilen i ett summerat index där livsstilen undersöks utifrån hur ofta individerna befinner sig på offentliga platser med hög brottsrisk, hur mycket brottsbenägna deras kamrater är och deras alkohol- och narkotikakonsumtion. Exempel på offentliga riskfyllda miljöer är varuhus, stadens centrum, klubbar, barer samt diskotek. De har även gjort en jämförelse som visar på att fler pojkar än flickor tenderar att ha en förhållandevis riskfylld livsstil. Dock är endast en liten procentuell skillnad mellan pojkar och flickor med en riskfylld livsstil. Ungdomar som besitter en lågrisklivsstil, begår färre brott än andra, särskilt gäller det för flickor. De uppger mer ingående i sin bok att brottslingar med en riskfylld livsstil begår brott oftare än andra samt begår andra typer av brott. Livsstilens effekt på delaktighet i brott är starkare än dess påverkan på utsatthet för brott. Däremot visar livsstilen ingen signifikant påverkan på hur ofta flickor som blivit utsatta återigen drabbas av brott.

Interaktionen mellan livsstilsrisk och individens egenskaper pekar på att livsstilen endast har en liten effekt på ungdomars delaktighet i brott bland dem som har skyddande individuella egenskaper. Däremot har livsstilen en stark påverkan på ungas delaktighet i brott bland dem som har mer balanserade individuella karaktärsdrag, det vill säga varken hög- eller lågriskindivider. Detta berör

framförallt deras delaktighet i aggressiva brott. För individer med hög individuell risk har livsstilen ingen direkt påverkan, förutom när det gäller stöldbrott

(Wikström & Butterworth, 2006).

Enligt Wikström & Butterworth (2006) brukar delaktighet i brott antas bero på individuella egenskaper medan utsatthet för brott istället beror på vad individen har för livsstil. Livsstilen är relaterad till var ungdomarna bor och hur de

spenderar sin tid. Delaktighet i brott anses vara en aktiv handling medan utsatthet för brott anses vara mer passivt det vill säga något som händer just dig.

Distinktionen mellan delaktighet och utsatthet är dock inte helt tydlig då många är delaktiga vid ett tillfälle och utsatta vid ett annat tillfälle. Ett exempel på detta är ett slagsmål. Precis som livsstilsteorin menar även Wikström & Butterworth (2006) att när brottsofferundersökningar tar hänsyn till individuella egenskaper såsom ålder, kön och social klass, har de övervägande gånger studerats som prediktorer för variation i livsstil.

Nofziger & Kurtz (2005) har undersökt vilka konsekvenser exponering för våld har för ungdomar, utifrån deras rutiner och livsstil. De menar att delaktighet i våld och utsatthet för våld är indikatorer på en riskfylld livsstil. Deras utgångspunkter är rutinaktivitetsteorin och livsstilsteorin. Resultatet i deras studie visar att om ungdomar exponeras för våld i sitt dagliga liv, är det mer troligt att de själva begår våldsbrott. De menar även att alla typer av våldskontakt såsom exponering av våld, utsatthet och delaktighet kan sammankopplas med varandra. Att ofta bevittna våld i olika miljöer kan ge individer en ökad tolerans gentemot våld och därmed få dem att själva begå våldsamma handlingar. Individers olika

rutinaktiviteter och livsstilar avgör hur ofta de kommer i kontakt med våld. I tidigare forskning har Sampson & Lauritsen (1990) diskuterat frågan gällande huruvida risken att utsättas för personliga brott ökar vid avvikande och våldsamt beteende. De nämner dessutom att vissa forskare hävdar att det är samma

individer som deltar i brott och som utsätts för brott. Deras resultat ger stöd för att livsstilen påverkar i vilken grad individer deltar i och utsätts för brott. Deras data pekar på att risken att utsättas för personliga brott ökar direkt av delaktighet i antingen i brott eller i andra avvikande handlingar.

MATERIAL OCH METOD

Studien är av kvantitativt slag, vilket innebär att den omfattar information som kan mätas med siffror (Björklund & Paulsson, 2003). Uppsatsen är en

tvärsnittsstudie, vilket innebär att mer än ett fall undersöks och den görs vid en tidpunkt (Bryman, 2002) Undersökningen är gjord vid ett tillfälle på en kohort. Information till studien har erhållits genom en enkätundersökning, vilket innebär att respondenterna anonymt har fått svara på frågor genom en enkät. Etisk prövning är gjord och godkänd av Malmö Högskolas etiska nämnd, före genomförandet av enkätundersökningen.

Material

Vårt material består av frågor som är hämtade från den tidigare nationella skolundersökningen av niondeklasselever i Sverige. Denna undersökning utförs vartannat år av Brottsförebyggande rådet (Svensson, 2006). Vi har gjort en totalundersökning vilket enligt Trost (2007) innebär att hela populationen tillfrågas, det vill säga att inget urval görs.

Vår population är samtliga skolor i Landskrona centrum. Vi valde skolor belägna i Landskrona Centrum på grund av tidsbrist samt av ekonomiska skäl. Fem skolor blev tillfrågade via missivbrev (se bilaga 1) till rektorerna om att delta i

undersökningen. Tre av skolorna valde att delta. Totala antalet elever på samtliga tillfrågade skolor var 335, sedan två skolor valde att inte delta hamnade urvalet på 249 elever. Varken skolor eller elever kommer att nämnas då dessa är anonyma av integritetsskäl. Vi anser inte att anonymiteten är något problem eftersom fokus ligger på livsstilens påverkan på sambandet mellan delaktighet i brott och utsatthet för brott. Utan rektorernas godkännande hade vi inte fått möjlighet att genomföra vår undersökning. Enligt May (2001) fungerade rektorerna i detta fall som ”gate keepers”, det vill säga de är personer som kontrollerar tillgången till den information vi sökte.

Undersökningskvalitet

Frågan är om resultaten är korrekta och med tillräcklig säkerhet mäter någon viss variabel. Frågan är också vad resultaten egentligen säger oss och kan användas till om frågan ställts fel, lämnats ut till fel personer eller om många vägrat besvara enkäten. Vid en enkätundersökning använder man begreppen validitet och reliabilitet beträffande säkerheten i studien (Ejlertsson, 2005).

Reliabilitet

Med reliabilitet, tillförlitlighet, menas huruvida upprepade mätningar ger samma resultat, det vill säga att undersökningen är stabil och inte påverkas av

slumpinflytelser (Trost, 2007). Se mer om reliabiliteten i denna studie under metodproblem.

Validitet

Med validitet i en enkät menas frågornas förmåga att mäta det de avser att mäta. Hög validitet innebär att de har inget eller litet systematiskt fel (Ejlertsson, 2005). Systematiskt fel medför att vi inte mäter det vi önskar mäta genom våra

frågeställningar i vår enkät. Validitet handlar således om resultatets giltighet. Validiteten kan kontrolleras på olika sätt, exempelvis genom att jämföra resultat med andra källor. Dock kräver detta att vissa kriterier är uppfyllda (Roxell & Tiby, 2006). Majoriteten av de frågor som vi använder har använts vid ett flertal tidigare tillfällen. Detta innebär att vi kan förvänta oss att frågorna är

förhållandevis tillförlitliga.

Genomförande

Vi genomförde vår enkätundersökning under december månad år 2010.

Före undersökningen skickade vi ut ett missivbrev samt enkäten (se bilaga 2) till rektorerna på de utvalda skolorna. Missivbrevet gav information om

undersökningens syfte och uppgifter om anonymitet för både skola och elever samt hur undersökningen kan tänkas gå till. Missivbrev är enligt Trost (2007) ett följebrev som medföljer själva enkäten.

Vår tanke var från början att vi själva skulle sköta genomförandet på skolorna. För att minska bortfallet och för att underlätta för skolorna gav vi dem möjligheten att

själva bestämma vad som passade deras verksamhet bäst. Det vill säga om vi skulle komma till skolan och genomföra enkäten med eleverna eller om de själv ville ta hand om genomförandet av undersökningen. Bjarnason (1995) uppger utifrån tidigare forskning att inga signifikanta skillnader påvisats i svarsbeteendet hos respondenten beroende på om läraren eller undersökningspersonal delar ut enkäten.

Vi informerade även de utvalda skolorna att vi stod för all kopiering av enkäten samt svarskuvert, med detta ville vi förhoppningsvis minska bortfallet. Detta för att vi hade filosofin att skolorna möjligen skulle välja att inte delta av ekonomiska skäl. Vi ville göra det så problemfritt som möjligt för dem för att få fler skolor att medverka. Trots att det endast var tre skolor som valde att delta i undersökningen såg genomförandet olika ut på varje skola. På två skolor valde rektorerna att genomförandet skulle ske av oss och en skola valde att utföra undersökningen själva. Genomförandet av skola A, B och C skedde på olika sätt, men som Bjarneson (1995) nämner så spelar det ingen större roll för resultatet.

Skola A

På skola A, som skötte utförandet själv, lämnade vi enkäterna och svarskuvert hos rektorn. Rektorn lämnade över dem till klassföreståndarna som tog hand om genomförandet. När vi hämtade de färdiga enkäterna efter en veckas tid blev vi informerade om att det fanns ett visst bortfall på grund av sjukdom samt att vissa valde att inte delta.

Skola B

På skola B, en av de två skolorna där genomförandet sköttes av oss, hade vi haft kontakt med rektorn tidigare och han förespråkade att genomförandet skulle ske av oss. Rektorn mötte oss på skolan och presenterade oss för klassföreståndaren för den aktuella klassen. Väl inne i klassrummet informerade vi muntligt

respondenterna om vårt syfte med undersökningen. Vi poängterade anonymiteten väldigt starkt samt betonade att vi inte var intresserade av att undersöka varje enskild individ utan endast samband och att ingen jämförelse mellan skolor skulle göras. Vi informerade även om att vi fanns tillhands under hela utförandet och kunde svara på eventuella frågor. Genomförandet gick smidigt och endast en elev saknades, på grund av sjukdom.

Skola C

Eftersom skola C har många elever ville vi att den skulle delta, för att öka urvalet. Efter drygt en vecka blev vi kontaktade och fick information om att vi kunde komma veckan därpå och genomföra undersökningen. Under en och samma dag skulle vi träffa tre av fem klasser vid tre olika tillfällen. Vid genomförandet på denna skola var det av stor vikt att respektive klassföreståndare var närvarande i klassrummen. Presentationen i klassrummet var likadan som på skola B. För resterande två klasser kunde tyvärr inget genomförande ske på grund av tidsbrist då ingen tid passade både skolan och oss.

Bortfall

De elever som inte var närvarande vid genomförandet gavs tyvärr ingen möjlighet att besvara enkäten vid ett senare tillfälle. Bortfallet består delvis av hela skolor och klasser som valde att inte delta samt de som lämnat in enkäter utan svar. Totalt på samtliga skolor fanns 335 elever. När de skolor som inte velat delta räknats bort fanns totalt 249 elever. Sammanlagt deltog tio klasser i

undersökningen och allt som allt var det 32 elever från de tio klasserna som inte närvarade och därmed inte deltog. Det ger ett bortfall på 14,8 %. Orsakerna till elevernas frånvaro är för oss oklar. Av de totalt 249 eleverna svarade 183, det vill säga 73,5 % och det ger ett bortfall på 26,5%. Av dessa 183 enkäter har vi

dessutom räknat bort 17 stycken eftersom dessa enkäter lämnats in tomma vilket slutligen ger 166 elever. Bortfallet höjs då från 26,5% till 33.3%. Om tillfälle erbjudits för de elever som var borta, tror vi att siffrorna hade blivit bättre det vill säga att bortfallet hade varit mindre.

Detta är ett förhållandevis högt bortfall om man tittar på Brå’s rapport 2005 som jämförelse var bortfallet 13 %. Det interna bortfallet innebär att respondenter har missat eller hoppat över frågor samt om de har läs- och skrivsvårigheter

(Svensson, 2006) samt om de har svenska som andra eller tredjespråk. Interna bortfallet kan även påverkas av att frågorna berör känsliga uppgifter (Svensson & Eriksson, 2008). För att minska bortfallet på grund av känsliga frågor skall man undvika att placera dessa i början av enkäten (Ejlertsson, 2005). Frågor som relaterar till utsatthet för brott och egen delaktighet i brott har visat sig ha ett förhållandevis lågt internt bortfall. Forskningen har även indikerat att ett visst intern bortfall inte tenderar att ha någon avsevärd effekt för resultaten (Svensson & Eriksson, 2008). Vi har ändå valt att lägga våra känsliga frågor längre bak i enkäten för att minska bortfallet.

Enkäten

Vi har valt att använda oss av frågor från den enkät som Brå använder i sin nationella skolundersökning och även använt frågor som Svensson & Pauwels (2008) använt sig av. Utifrån dem har vi valt relevanta och väl beprövade frågor till vår undersökning samt två frågor som vi själva formulerat och som därmed inte har använts eller testats tidigare. Med anledning av vår frågeställning som berörde huruvida eleverna först deltagit i brott eller först utsatts för brott. Enkäten rör frågor gällande familjeförhållande, band till skola, kamrater, livsstil samt brottslighet.

I jämförelse med Brå’s nationella skolundersökning är vår ungefär hälften så stor. Enkäten omfattar totalt åtta sidor varav en försättssida och 61 frågor. Enkätens mindre omfattning beror på tidsbrist och ekonomiska skäl. Vår enkät tar upp frågor gällande ungdomarnas bakgrund, familjeförhållande, band till skola, kamratrelationer, livsstil, mobbning, moral, självkontroll, delaktighet i brott samt utsatthet för brott.

Frågorna är formulerade med givna svarsalternativ så kallade kryssfrågor, med undantag för frågorna gällande ålder och vilket land elever och föräldrar föddes i om svaret var annat land än Sverige. Vid dessa frågor fick respondenterna själva fylla i svaret. Valet av att ha övervägande kryssfrågor är med tanke på elever som har läs- och skrivsvårigheter samt för att eleverna ska slippa uttrycka sig skriftligt.

Tanken bakom var att underlätta för eleverna och för att minska bortfallet. Längden på enkäten antogs också kunna minska sådant bortfall som beror på att respondenterna tröttnar. Kryssfrågorna minskar risken för att ifyllandet av enkäten skall ses som en börda. Vi ville inte heller att för mycket tid skulle tas från

lärarnas undervisningstid vilket också kan ha minskat bortfallet. Enkätens konstruktion och upplägg har vi utformat på egen hand men som nämnts ovan så har majoriteten av frågorna direkt tagna från Brå’s nationella skolundersökning.

Metodproblem

Det är uppenbart att 15-åringar är den mest brottsbelastade åldersgruppen men det är möjligt att brottsligheten utvecklar sig annorlunda bland äldre ungdomar. En skolundersökning som koncentrerar sig på just niondeklassares brottslighet kan därför anses något begränsad (Estrada & Granath, 2008). Det finns ett antal andra metodologiska problem vid denna typ av undersökning, problemen bör beaktas vid tolkning av svaren.

En brist med tvärsnittsstudier är att det inte går att göra antaganden om kausala samband. Orsakssamband beskådas bäst utifrån longitudinell studie (Bryman, 2002). Som svar mot denna kritik påpekar vi att avsikten inte är att utforska kausaliteten utan närmare beskåda samband. Detta är en enkätundersökning, med enkäter kan ett stort underlag av primärdata erhållas med en relativt liten

arbetsinsats. Med primärdata menas att informationen som erhållits har tagits fram särskilt för studien (Björklund & Paulsson, 2003). Fördelar med

enkätundersökningar är också att de är ekonomiskt fördelaktigt, vilket medför att många personer kan undersökas (Roxell & Tiby, 2006). Nackdelar med en enkätundersökning är att det finns svårigheter med att få en helt klar bild om vad respondenten har för funktion och vem den är. Det går inte att läsa kroppsspråket och risken för missförstånd ökar på grund av att inga följdfrågor kan ställas vid eventuella oklarheter. Svarsfrekvensen för en enkätundersökning kan bli låg och svaren kan bli mer kortfattade (Björklund & Paulsson, 2003).

Vi har använt oss av den så kallade självrapportstekniken, vilket innebär att eleverna själv besvarat enkäten med kryssfrågor med fasta svarsalternativ (Svensson, 2006). Självrapportstekniken är ett av tre huvudsakliga sätt att mäta brottslighet och andra avvikande beteenden (Thornberry & Krohn, 2000). När man använder sig av denna teknik är bortfallet förknippat med en rad generella problem. Dessa problem innebär att ungdomar som inte svarar på enkäten tenderar att vara frånvarande på grund av skolk eller är borta från skolan av annan

anledning. Skolkande ungdomar tenderar att begå fler brott vilket gör att bortfallet blir selektivt (Svensson, 2006). En viss diskussion om huruvida det kan vara ett problem att använda skolurval råder eftersom de elever som inte går i skolan alls inte fångas upp. Dessa ungdomar tenderar att begå mer brott (Svensson & Eriksson, 2008), vi anser att det hade varit intressant att studera dem för sig. Pauwels & Svensson (2008) uppger att bortfall kan bero på att respondenten inte minns eller kan svaret på frågan, inte bryr sig eller ogillar ämnet eller anser att frågan är för känslig eller hotande. Viljan att svara påverkas av attityden gentemot undersökningen.

Det finns ytterligare problematik med självrapporteringstekniken såsom under- och överrapportering. Detta innebär att respondenterna inte uppger ärliga svar i enkäterna. När respondenten inte uppger de handlingar som han eller hon har

begått benämns det som underrapportering. När de istället uppger handlingar som de inte har begått så benämns det som överrapportering (Ring, 2010). Med tanke på under- och överrapportering kan det ges en felaktig bild av varje individ men denna teknik ses ändå som en tillförlitlig metod. Inom samhällsvetenskapen är denna metod ständigt återkommande (Thornberry & Krohn, 2000), då även Brå använder sig av denna metod i återkommande riksrepresentativa

självdeklarationsundersökningar (Ekström, 2008).

Offerundersökningar syftar till att ge en bild av omfattningen och utvecklingen av utsatthet för brott i befolkningen. I dessa undersökningar tillfrågas alltså personer om utsatthet för brott (Ekström, 2008). Dessa är en kompletterande källa till kunskap om den faktiska ungdomsbrottsligheten, vad gäller omfattning, karaktär och utveckling (Svensson, 2006). Olika förklaringsmodeller till varför ungdomar begår brottsliga handlingar kan utvecklas och förbättras med hjälp av

självdeklarationsundersökningar (Svensson & Eriksson, 2008). Det är inte alltid som de frågor kring brottslighet som efterfrågas i

självrapportsundersökningar motsvaras av den juridiska definitionen av brottet. Det kan medföra problem vid jämförelse och tolkningar av resultaten. I de fall jämförelser och validering skall göras utifrån den officiella statistiken kan det bli problematiskt om definitionerna inte överrensstämmer (Roxell & Tiby, 2006). Denna undersökning kommer inte att innebära någon jämförelse då endast samband efterfrågas. May (2001) nämner ytterligare kritik mot självrapportsdata, utifrån problemet med hur man ska mäta attityder. Fördelen med självrapportdata är att man kan studera samband, vilket är något svårare att göra med registerdata.

VARIABELBESKRIVNING

En variabel är en egenskap hos t.ex. en individ som kan variera (Denscombe, 2009). Vi har valt ut de variabler ur Brå´s nationella skolundersökning samt ur Svensson & Pauwels (2006) undersökning som bäst svarar på syftet med vår studie. Variablerna är indelade enligt följande: delaktighet i brott samt utsatthet för brott, kön, invandrarbakgrund, familjestruktur, föräldraband, monitoring, band till skola, livsstil, brottsliga kamrater, kamratrelationer, moral och självkontroll. Vi har valt att ha två oberoende variabler eftersom vi önskar se hur samband mellan samtliga variabler och delaktighet i brott ser ut men också hur deras samband med utsatthet för brott ser ut.

Beroende variabler

Delaktighet i brott

Den ena beroende variabeln i studien är ungdomars delaktighet i brott. Detta är mätt med hjälp av 10 frågor: Hur många gånger har du gjort följande saker under de senaste 12 månaderna:

1. stulit (snattat) något från en butik?

2. stulit ett fordon? (t.ex. cykel, moped, motorcykel, bil) 3. sålt något du vet var stulet?

5. hotat någon med stryk eller vapen för att få pengar eller andra värdesaker? 6. med vilje slagit någon så att han/hon behövde sjukvård?

7. med vilje skadat någon med kniv eller annat vapen?

8. förstört något som inte tillhörde dig själv? (t.ex. krossat rutor, repat lacken på en bil)

9. druckit alkohol så du varit berusad?

10. provat narkotika (t.ex. hasch, marijuana, amfetamin, heroin eller liknande) Svarsfrekvensen var först kategoriserad i en skala med 6 värden (ingen gång, 1 gång, 2-3 gånger, 4-5 gånger, 6-10 gånger och mer än 10 gånger) för varje enskild brottstyp. Dessa 10 frågor med svarsalternativ kodade från 0-5 lades sedan

samman till ett summerat index där de kan anta värden mellan 0-50. Ju lägre värden eleven får desto färre brott har han eller hon begått. Summerat index innebär att frågorna summeras och samtliga svar räknas med oavsett om de har hoppat över/missat frågor i indexen. Vi valde denna indexmetod eftersom vi vill ha så lite bortfall som möjligt. Cornbach alpha1 _{för detta summerade index var} .916.

Utsatthet för brott

Den andra beroende variabeln i studien är ungdomars utsatthet för brott.

Utsattheten mättes med hjälp av 4 frågor: Hur många gånger har du blivit utsatt för följande saker under de senaste 12 månaderna:

1. blivit bestulen?

2. råkat ut för att någon förstört något som är ditt?

3. blivit slagen, sparkad eller utsatt för annat våld så att du blev tvungen att söka sjukvård?

4. blivit hotad så att du känt dig allvarligt rädd?

Svarsfrekvensen var först liksom den förra beroende variabeln kategoriserad i en skala med 6 värden (ingen gång, 1 gång, 2-3 gånger, 4-5 gånger, 6-10 gånger och mer än 10 gånger) för varje enskild fråga. Dessa 4 frågor med svarsalternativ kodade från 0-5 lades sedan samman till ett summerat index där de kan anta värden mellan 0-20. Ju högre värden eleven får desto fler antal gånger har han eller hon blivit utsatt för brott. Cornbach alpha för det summerade indexet var .779.

Oberoende variabler

Kön

För att få information om elevernas kön ställdes frågan: är du en flicka eller pojke? Svarsalternativen var flicka respektive pojke. För att sätta värde på

svarsalternativen antog flicka värde 1 och pojke värde 2, vilket gör att högt värde innebär pojke. Enligt Pauwels & Svensson (2009) brukar skillnader i brottslighet mellan könen ofta undersökas genom skillnader i uppfostran, moral och

självkontroll.

1

Genom att beräkna Cornbachs alpha fås ett mått på korrelationen mellan frågorna i indexet, det vill säga om de har hög intern konsistens. Cornbach alpha kan rent teoretisk högst vara 1,0. För att ha acceptabel intern konsistens rekommenderas ett värde kring .70 eller högre. Ju högre värdet desto högre tillförlitlighet har indexet (Ejlertsson, 2005).

Invandrarbakgrund

För att få information om familjens invandrarbakgrund ställdes frågan: I vilket land föddes du och dina föräldrar? Där kunde eleven kryssa i antingen i Sverige eller i annat land för både sig själv, sin mamma och sin pappa. Sverige var ett fast svarsalternativ och kodades med värdet 0, om båda föräldrarna har svensk

bakgrund. Annat land var också ett fast svarsalternativ som kodades med värdet 1 om minst en av föräldrarna har invandrarbakgrund. Alltså visar höga värden att respondenten har invandrarbakgrund.

Författare har försökt att förklara varför individer med invandrarbakgrund begår mer brott. Det finns de som hävdar att en stor del av skillnaderna kan förklaras utifrån social kontroll. Andra författare visar att skillnader i brottslighet mellan pojkar och flickor samt invandrare och inhemska inte är lika tydliga när hänsyn tas till ofördelaktiga bostadsområden (Pauwels & Svensson, 2009).

Familjestruktur

För att mäta familjestruktur ställdes frågan: Är dina föräldrar skilda/separerade? Här var svarsalternativen nej respektive ja. Svarsalternativet nej kodades som 1 och ja kodades som 2, vilket gör att höga värden visar på intakt familj.

Försvar mot att utveckla antisocialt beteende saknas ofta hos barn som växer upp i familjer där uppfostran inte sker på ett korrekt sätt, eller där föräldrarna är i sådan konflikt med varandra att resultatet i vissa fall blir skilsmässa (Sarnecki, 2009), därför valdes denna fråga som mått på familjestruktur.

Föräldraband

Föräldraband är mätt med fyra frågor:

1. brukar du komma bra överens med dina föräldrar tycker du? 2. känner du att dina föräldrar litar på dig?

3. brukar du känna att dina föräldrar ger dig stöd och uppmuntran? 4. tycker du att du har en bra kontakt med dina föräldrar?

5. känner du att dina föräldrar bryr sig om dig?

Frågorna hade svarsalternativen: aldrig, oftast inte, lika mycket bra som dåligt, för det mesta, alltid. Ju högre värde eleven får på frågan desto starkare band har han eller hon till sina föräldrar. Samtliga fem frågor har slagits samman i ett summerat index. Cornbach Alpha för det summerade indexet var .891.

Monitoring

Föräldrarnas monitoring, det vill säga deras övervakning av ungdomarna mättes genom tre frågor:

1. brukar dina föräldrar veta var du är ifall du är ute på kvällen? 2. brukar dina föräldrar veta vilka du träffar ifall du är ute på kvällen? 3. brukar dina föräldrar veta vad du gör om du är ute på kvällen?

Samtliga frågor hade fem svarskategorier: nej, aldrig, ganska sällan, ibland, för det mesta, ja, alltid. Ju högre värde eleven får på frågan desto starkare

föräldrakontroll. Samtliga fem frågor har lagts ihop till ett summerat index. Cornbach Alpha för indexet var .896. Frågorna är välbeprövade och har använts i Brottsförebyggande rådets tidigare skolundersökningar.

Band till skola

Den oberoende variabeln band till skola mättes genom fem frågeställningar: Respondenterna fick kryssa i om följande stämmer överens med vad han/hon tycker/känner.

1. … jag trivs bra i skolan

2. … jag kommer bra överens med mina lärare 3. … jag gör mitt bästa i skolan

4. … jag skulle definitivt sluta skolan direkt om det var möjligt 5. … om jag fått läxor gör jag dem direkt

De fyra svarsalternativen var: nej, det stämmer inte alls, det stämmer ganska dåligt, det stämmer ganska bra och ja, det stämmer precis. Om respondenterna får höga värden visar resultatet på starka band till skolan utom på frågan ”… jag skulle definitivt sluta skolan direkt om det var möjligt”. Frågan kodades därför omvänt så att ett högt värde här också skulle visa på bra band till skolan. Samtliga fem frågor har lagts ihop till ett summerat index. Cornbach Alpha för detta index var .479.

Livsstil

Ungdomarnas livsstil mättes utifrån ett kombinerat index av frågor kring hur ofta ungdomarna brukar träffa sina kamrater på kvällarna, hur många kvällar i veckan ungdomarna brukar ensamma eller med kamrater ”hänga” i Landskrona centrum samt hur många dagar i veckan ungdomarna brukar driva omkring utan att göra något speciellt. Det fanns fyra svarsalternativ på frågorna. Dessa var mindre än en kväll i veckan, 1-2 kvällar i veckan, 3-4 kvällar i veckan och 5-6 kvällar i veckan eller mer. Ju högre värden eleven fick på dessa frågor desto mer riskfylld livsstil har han eller hon. Dessa tre frågor med svarsalternativ kodade från 1-4 lades sedan samman till ett summerat index. Cornbach Alpha var högst när alla tre frågorna inkluderades och var då .663. Wikström & Sampson (2003) anser att en riskfylld livsstil är då ungdomar spenderar signifikant tid på offentliga platser och informellt deltar i sällskapslivet utan övervakning av vuxna, i en miljö där

normbrytande beteende kan ske utan risk för avbrott.

Brottsliga kamrater

Den oberoende variabeln brottsliga kamrater mättes genom frågorna: Har någon av dina kamrater (de du oftast umgås med) gjort något av följande, som du vet:

1. tagit något i en affär utan att betala? 2. brutit sig in någonstans?

3. slagit ner någon? 4. åkt fast för polisen?

Svarsalternativen här var nej och ja. Höga värden tyder på att ungdomarna antingen har många brottsliga kamrater eller att deras kamrater har begått många brott. Kan dock vara så att många kamrater har begått samma typ av brott vilket endast ger svaret ja på en av fyra frågor, även att en kamrat begått flertal olika brott. Samtliga fyra frågor har lagts ihop till ett summerat index. Cornbach Alpha för detta index var .754. Noterbart i denna variabelbeskrivning är att det eventuellt kan bli missvisande resultat eftersom ett högt värde kan ha olika anledningar.