Hälsa och samhälle
Behövs det
äldrepedagoger i
äldreomsorgen?
CARINA BENGTSSON
CATHARINA LJUNG
Examensarbete i socialt arbete Malmö högskola
C- uppsats 15 hp Hälsa och samhälle
Äldrepedagogisk fördjupning 205 06 Malmö Juni 2010
Is there a need for
elderpedagogues in
elder care?
CARINA BENGTSSON
CATHARINA LJUNG
Ljung, C & Bengtsson, C. Is there a need for elderpedagogues in elder care? Degrees project 15 credit points in social work, Malmö University: Health and Society, department of social work
Abstract
The elderpedagogy work can vary, depending on where the elderpedagogue is working and what resources the elderpedagogue has at his or her disposal. By studying the elderpedagoguywork, we want to find out how the work might appear in the municipalities. In order to get a grip on the elderpedagogy and the pedagogical approach of the elderly we conducted interviews with managers who have had elderpedagogues employed within their staff. We want to find out what managers, who have hired elderpedagogues, think about elderpedagogy and elderpedagogues both before and after they hired elderpedagogues. We have also interviewed people working as elderpedagogues and nurses to see the differences in approach. For us, it is important that the elderpedagogy approach is made visible. An elderpedagogue can work in many different ways and therefore we think it is interesting to look more closely at the elderpedagogy. The elderpedagogywork can, for instance, consist in supervision of personnel but can also mean the direct guiding of elderly people in different ways. The various approaches can because of this vary greatly. Our view is that there is a positive attitude towards elderpedagogoues’ work effort and that elderpedagogy is considered to be an important part in the work with elderly people. However, we feel that the implementation in the community have not had the impact that would be the desired.
Keywords: elderpedagogue, elder care, individual perspective, prevention, holistic.
Ljung, C & Bengtsson, C. Huvudtitel: Behövs det äldrepedagoger i omsorgen? En C-uppsats i socialt arbete. Äldrepedagogisk fördjupning 15 hp.
Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för socialt arbete 2010.
Abstrakt
Det äldrepedagogiska arbetet kan se olika ut, beroende på var äldrepedagogen arbetar någonstans och vad äldrepedagogen har för resurser. Genom att studera det äldrepedagogiska arbetet vill vi ta reda på hur det kan se ut i kommunerna. För att få grepp om äldrepedagogiken och det äldrepedagogiska förhållningssättet har vi intervjuat chefer som har äldrepedagoger anställda i sin verksamhet. Vi vill ta reda på vad de chefer som har anställt äldrepedagoger har för tankar om äldrepedagogik och äldrepedagoger både innan och efter att de anställt äldrepedagoger. Vi har också intervjuat personer som arbetar som äldrepedagoger och undersköterskor för att se skillnader i synsätt. För oss är det viktigt att det äldrepedagogiska förhållningssättet synliggörs. En äldrepedagog kan arbeta på många olika sätt och därför tycker vi att det är intressant att titta närmare på äldrepedagogiken. Ett äldrepedagogiskt arbete kan t ex vara att leda personal men det kan också vara att leda äldre på olika sätt. Arbetssätten kan därför vara vitt skilda från varandra. Vår uppfattning är att det finns en positiv inställning till äldrepedagogiskt arbete och att den anses vara en viktig del i arbetet med äldre. Dock upplever vi att etableringen inte har fått den genomslagskraft som skulle vara önskvärd.
Nyckelord: Äldrepedagogik, äldreomsorg, individperspektiv, förebyggande arbete, helhetssyn,
Förord
Carina Bengtsson & Catharina Ljung studerar på Äldrepedagogisk fördjupning vid Malmö Högskola fakulteten för Hälsa och Samhälle. Inspiration till vår C- uppsats fick vi genom den tvååriga grundutbildningen till äldrepedagog 2007-2009 men också från de åren som vi på olika sätt har kommit i kontakt med äldrevården och äldreomsorgen.
Mitt intresse för äldre människor grundlades då jag började arbeta inom äldreomsorgen 1979. Men som undersköterska var arbetet fokuserat på problem och sjukdomar hos de äldre. Den sociala sidan av åldrandet kom i skymundan. Inspirationen till att se möjligheter i åldrandet fick jag genom grundutbildning till äldrepedagog. Carina Bengtsson.
Människor och relationer har alltid intresserat mig. När jag arbetade med städning inom hemtjänsten skapades en önskan om att arbeta med äldre. Av en slump hörde jag talas om äldrepedagogutbildningen. Jag kände att den utbildningen skulle passa mig perfekt och det gjorde den verkligen. Nu ser jag fram emot att komma ut i arbetslivet och arbeta med äldrepedagogik. Catharina Ljung
Vi vill rikta ett stort tack till dem som deltagit i studien och delat med sig av sina erfarenheter och upplevelser och på detta sätt gjort studien möjlig. Tack även till våra nära och kära som under skrivandeprocessen stått ut med oss. Slutligen vill vi tacka handledare Linda Lill för goda råd och tips under arbetets gång.
Innehållsförteckning
INLEDNING... 6
PROBLEMFORMULERING... 7
SYFTE OCH MÅL... 7
FRÅGESTÄLLNINGAR... 7
METOD OCH URVAL ... 8
AVGRÄNSNINGAR... 8
ETISKA ÖVERVÄGANDEN... 8
METOD... 9
URVAL OCH TILLVÄGAGÅNGSSÄTT... 9
SVÅRIGHETER MED INTERVJUERNA... 10
TEMAN... 11
VALIDITET OCH RELIABILITET... 11
BAKGRUND ... 12
ÄLDREPEDAGOGUTBILDNINGEN... 12
VAD ÄR ÄLDREPEDAGOGIK OCH ÄLDREPEDAGOGISKT ARBETE? ... 14
FORSKNING OCH STUDIER... 15
PERSPEKTIV OCH BEGREPP ... 18
VÅRD OCH OMSORGSPERSPEKTIVET... 18
OLIKA PERSPEKTIV PÅ ÅLDRANDET... 18
KULTURELLT OCH IDEOLOGISKT PERSPEKTIV... 19
INSTUTIONELLT OCH ORGANISATORISKT PERSPEKTIV... 20
ETIK OCH MORAL... 20
TEORIER ... 21
AKTIVITETSTEORI... 21
DISENGAGEMANGSTEORIN... 21
ANTONOVSKYS SALUTOGENA MODELL... 22
SYSTEMTEORI... 23
EMPOWERMENT... 24
RESULTAT OCH ANALYS... 25
DISKUSSION ... 32
SLUTORD... 34
REFERENSER... 35
Inledning
För hundra år sedan var den genomsnittliga åldern 50 år och få människor blev mycket gamla. Idag utgör åldersgruppen 65 år och äldre cirka 20 procent av befolkningen. Det är en relativt kort tid som vi har varit tvungna att anpassa oss till en helt annan ålderssammansättning i befolkningen. De förändringar som skett så snabbt har medfört att vi kulturellt inte har vant oss vid att äldre människor är en så stor del av befolkningen. Detta kan förklara att vi anser att den nuvarande demografin utgör ett problem och att människor över 65 år dagligen får läsa eller höra att de tillhör en grupp som representerar ett socialt problem. Men sanningen är att människor över 65 år är i allmänhet friska och fungerar bra. Problemet är att vi i samhället fortfarande har mycket att lära oss om de resurser och kvaliteter som finns hos människor i det så kallade tredje och fjärde åldern. Det är en historiskt ny situation, att en så stor befolkning är över 65 år. Det betyder också att våra erfarenheter kommer från en verklighet som är helt annorlunda än idag (Krogh Hansen 2002:11).
En ny generation äldre kommer med stor sannolikhet att ställa andra krav på samhället. Studier visar på att i dag är äldres stora och viktiga behov av ett helt annat slag. Många av 40-talisterna är medvetna om sina rättigheter. De är också medvetna om kropp och hälsa. Den nya äldre generationen prioriterar bra boende med service på nära håll, snygga kläder, upplevelser, god mat, goda viner, resor och andra livsstilsfaktorer. Kulturell och etnisk bakgrund blir alltmer varierande. I dag flyttar vi och byter bostad som aldrig förr. Studier av den kommande gruppen äldre visar på en mångfald av intressen och syn på vad som är värdefullt i livet (Majanen 2007:136).
Även om dagens och morgondagens äldre lever allt längre och är friskare längre så kommer ändå många att behöva vård och omsorg. Inom en snar framtid kommer det att få konsekvenser. Det kommer att bli ett stort behov av vård och omsorg för 40-talisterna som är många. Förut var det fokus på smittsjukdomar och kroppsskador, numera kommer välfärdssjukdomarna mer och mer. Nu lider många av sjukdomar som har med stress att göra, liksom arbets- och livsstilsrelaterade sjukdomar. Dessa sjukdomar botar man inte på samma sätt som en traditionell sjukdom, utan när det gäller dessa sjukdomar är det viktigt att man använder sig av individanpassade lösningar och stödjande insatser (Majanen, 2007:110 -115).
Men det är viktigt att komma ihåg att det handlar om individer, alla 40-talister ställer inte krav. Det som erbjuds idag är för de flesta av dessa personer inget bra alternativ. Det blir en krock mellan det som erbjuds och det som de varit vana vid, dvs att kunna välja och köpa olika tjänster som man själv valt. Därför finns det ett stort behov av nya lösningar. Naturligtvis skulle dessa lösningar ha behövts långt tidigare. Men många äldre i den tidigare generationen har fått lära sig att man ska vara nöjd och har därför inte velat klaga, de har inte varit vana vid att säga ifrån på samma sätt som många av 40-talisterna (a a).
Problemformulering
Ädelreformen genomfördes den 1 januari 1992 och detta innebar att kommunerna fick ett samlat ansvar för långvarig service, vård och omsorg för äldre och handikappade. Rapporter har innehållit både positiva och negativa resultat om ädelreformen. Bland det positiva har bland annat nämnts minskningen av andelen medicinskt färdigbehandlade inom akutsjukvården. Bland det negativa har det nämnts att reformen inte har tillfört de sociala kvaliteter till äldreomsorgen som tanken var från början (Riksdagens Motion 1998/99 So 436).
Det ovan nämnda har att göra med att vård och omsorg är förankrade i en medicinsk kunskap och det naturliga urvalet av ledare i vården och omsorgen har oftast en medicinsk bakgrund. Den medicinska dominansen har sin grund i att den medicinska kunskapen utvecklas kontinuerligt. Genom ständiga nyheter, förbättringar och löpande förändringar har denna utveckling bidragit till väsentligt högre effektivitets- och kvalitetsvinster (Majanen 2007:121-125). Forskningen bör också handla om att förbättra livsvillkoren för de äldre. Vården och omsorgen är i den äldres perspektiv inte bara medicinsk behandling. Det är också viktigt med förklarande information, gott bemötande och en trygg och uppmuntrande miljö (Regeringens proposition-1999/2000:149).
Som äldrevården och äldreomsorgen ser ut idag är den präglad av ett kollektivt förhållningssätt. En 70 år kan känna sig gammal och trött och orkar kanske inte göra så mycket, medan en 90-åring kan känna sig pigg och frisk och längtar efter aktiviteter. För att förändra synsätt från kollektivt synsätt till ett individuellt synsätt behövs en ökad kunskap om äldres individuella behov. Ökad kunskap och engagemang i äldres liv utifrån individuella grunder är viktiga för att omsorgen effektivt ska kunna utveckla samverkansformer med andra tjänster, som är närliggande omsorgen. Ett samarbete kan innebära en större fokus på det som är gemensamt. Det handlar framför allt om att skapa ett ökat kunskapsutbyte och samarbete mellan aktörerna i äldrevården och äldreomsorgen (Majanen, 2007: 142, Krogh Hansen 2002: 26-28).
Syfte och Mål
Syftet med vår uppsats är att få en djupare kunskap om äldrepedagogik och det äldrepedagogiska förhållningssättet genom att få professionella tolkningar av det. Vi vill också skapa nyfikenhet och igenkännande till de som är intresserade av och berörs av äldrepedagogiken och det äldrepedagogiska förhållningssättet. Vårt mål med denna uppsats är således att få en mer samlad kunskap om äldrepedagogiken och det äldrepedagogiska förhållningssättet.
Frågeställningar
De huvudsakliga frågeställningar som uppsatsen bygger på är:
• Hur resonerar undersköterskan kring ett gott åldrande?
• Hur resonerar äldrepedagoger kring ett gott åldrande?
Metod och urval
I följande avsnitt beskriver vi de metoder vi valt att använda oss av för att samla in ett tillförlitligt material. Vi har också beskrivit de urval vi gjort och vi anser att det passar in på syftet och de frågeställningar vår studie omfattar. Vi har lagt stor vikt vid de etiska frågorna i mötet med våra respondenter. Vi kommer också att ge en närmare beskrivning av de ställningstaganden vi har gjort.
Avgränsningar
Vår tanke med studien är att jämföra chefernas och äldrepedagogernas perspektiv på äldrepedagogik och äldrepedagogisk arbete och hur undersköterskor ser på ett gott åldrande. För att jämföra synsätt på äldres omsorg hade det varit intressant att kunna bredda studien och ta med andra yrkesgrupper som t ex sjuksköterskor, arbetsterapeuter och sjukgymnaster. Men på grund av att äldrepedagogyrket är så pass nytt så är vi tveksamma till om vi hade fått ett tillfredställande resultat. Det hade också varit intressant att ta med äldre i intervjuerna eftersom de innehar den största kunskapen om vad ett gott åldrande innebär.
Etiska överväganden
Forskningens roll i samhällets utveckling är viktig eftersom det är via forskningen som betydelsefulla upptäckter och iakttagelser görs. Det är forskningens uppgift att driva fram frågor och syften som kan förknippas med de problem samhället står inför. För att forskningen ska uppnå hög giltighet fordras det delaktighet från respondenterna och det är också de som indirekt kan ta del av resultaten. De individer som påverkas av den forskning som bedrivs berörs av den etiska regeln att forskningen aldrig får skada någon enskild person eller grupp (Denscombe 2000:125).
För att en undersökning skall genomföras på ett etiskt riktigt sätt krävs det ett godkännande från Malmö Högskolas etikprövningsnämnd. Det var först efter klartecken från dem som vi tog kontakt med respondenterna 1. Vi funderade noga igenom vårt tillvägagångssätt eftersom det kändes viktigt att försöka förutse vilka situationer som skulle kunna uppstå under intervjutillfällena. För att respondenterna skulle känna sig så bekväma som möjligt under intervjun informerade vi i god tid om hur intervjun skulle gå till, ungefär hur lång tid intervjun skulle ta och vilket syfte vi har med uppsatsen. Vi skickade frågorna i förväg via email och vi lät respondenterna själva bestämma tidpunkt för intervjuerna. Vi informerade om att deltagandet i intervjuerna var frivilligt och att de när som helst, både före och under intervjun, utan vidare diskussion var fria att tacka nej till deltagandet. Det är viktigt att denna procedur sker på ett korrekt sätt för att respondenterna ska känna en tillit forskaren menar Kvale & Brinkman (2009: 87-89). En intervju bygger på ett antal frågor. Därför var vi beroende av att respondenterna skulle vara villiga till att svara på frågorna. De som har blivit utvalda kan kanske inte alltid se vilken nytta frågorna kan vara. Då är det viktigt att intervjuaren kan motivera respondenterna (Patel &Davidsson 2003:70).
En informationsbilaga som beskrev syftet med vår studie skickades ut till alla respondenter. Detta för att vi ville vara tydliga med varför vi önskade intervjua dem. Vi bifogade ett informationsbrev om vår utbildning, studiens syfte och att deltagandet var frivilligt. Därtill deras önskemål om tid för telefonintervjun. Via postgång skickade vi ett frankerat brev med deltagarblankett för underskrift. Vi klargjorde för respondenterna att det material som utgjorde intervjuerna skulle förvaras på ett korrekt och säkert sätt och att det endast var vi som forskare som skulle få ta del av det. Det var viktigt för oss att klargöra att vi var där som forskare och att de insamlade uppgifterna endast skulle användas i forskningssyfte och att materialet skulle behandlas konfidentiellt. Konfidentialitet i forskning betyder att vi inte har som avsikt att avslöja respondenternas identitet (Kvale & Brinkmann 2009:88). Om det innan intervjuerna startats eller efter det att de avslutats skulle det uppstå några oklarheter eller funderingar kring materialet så kunde respondenterna nå oss via vår skolmejl.
Metod
Forskning innebär att skaffa sig kunskaper om något som forskaren finner intressant. Forskarens intresse och nyfikenhet av ämnet som ska undersökas ska alltid formuleras som en fråga och målsättningen med forskningen är att frågan blir besvarad (Rosengen & Arvidsson 2005:12). Innan man börjar med intervjuer bör man skaffa sig förkunskaper (Svensson & Starrin 1996:60). Vi studerade därför mycket litteratur för att få ett grepp om ämnet och för att frågorna skulle komma så nära ämnet som möjligt. Men äldrepedagogyrket är relativt nytt och det finns inte mycket forskning kring ämnet.
För studien valde vi en kvalitativ metod med öppna frågor. Avsikten är att undersöka respondenternas subjektiva uppfattning av de frågor vi ställde. För att komma åt detta valdes en semistrukturerad intervju som arbetssätt då denna ger möjlighet för att respondenterna att kunna utveckla sina svar vid behov. Att göra en telefonintervju kan vara begränsande eftersom forskaren påverkas i hög grad av de tankar, känslor och den kunskap som hon möter vid en personlig intervju, genom att tolka kroppsspråket. Att göra en kvalitativ telefonintervju kan därför begränsa forskaren för att hon inte personligen möter respondenten. Studier har också visat på att personliga intervjuer kan påverka resultatet beroende på hur intervjuaren och den intervjuade uppfattar varandra (Denscombe 2000: 11,15-16, 135,138).
Urval och tillvägagångssätt
För att kunna operationalisera vårt syfte och våra frågeställningar har vi använt oss av ett urval av strategisk art. De kriterier respondenterna skulle uppfylla var att de arbetar eller har anknytning till äldreomsorgen. Vårt första steg i urvalsprocessen var att välja ut chefer i en kommunal verksamhet som har anställt äldrepedagoger. Samtidigt gjorde vi en förfrågan bland verksamma äldrepedagoger och undersköterskor om att medverka i studien för att undersöka skillnader och likheter mellan synsätt. Intervjuerna av äldrepedagogerna och undersköterskorna skedde på deras fritid.
Det totala antalet respondenter är tre stycken chefer och tre stycken äldrepedagoger och två stycken undersköterskor. Sju av åtta respondenter arbetar i nuläget inom äldreomsorgen i olika kommuner i Skåne. Den åttonde respondenten studerar vidare på mastersnivå. Då vi refererar till äldre i studien avser vi den del av populationen som är sextiofem år och äldre.
När vi funderade på vilken metod vi skulle använda oss av var vår första tanke att använda en enkätundersökning. För att få ett bra utslag bör antalet enkäter vara minst 50 st. Vi ansåg ganska omgående att det skulle bli svårt. Äldrepedagogyrket är relativt nytt och ännu är det inte är så många som har anställt äldrepedagoger. Således finns det inte så många anställda äldrepedagoger som är verksamma runt om i landet. Vi bestämde därför oss för intervjuer och telefonintervjuer, telefonintervjuer för att fem av respondenterna var verksamma inom ett stort geografiskt område. Fördelen med en telefonintervju är att man kan intervjua personer som är geografiskt avlägsna menar Kvale & Brinkmann (2009). Resultatet blev tre personliga intervjuer och fem telefonintervjuer. Vi anser att det var det smidigaste sättet för oss att få svar på våra frågor och för att komma åt ett djupare perspektiv. Intervjuerna var också ett bra sätt för oss att få sådan information som litteraturen inte kan ge och ett bra sätt för att få större kunskap om vårt syfte och våra frågeställningar.
Förberedelserna inför en telefonintervju och en personlig intervju är i grunden den samma men det är viktigare vid en telefonintervju att vara ännu tydligare när vi uttrycker oss eftersom varken vi eller respondenterna kan tolka våra kroppsspråk. Vi har valt att spela in våra intervjuer för att få ett hanterbart material och för att kunna lyssna flertalet gånger på materialet. Vid en av de personliga intervjuerna ville inte personen att vi spelade in samtalet. Vid en telefonintervju hade vi inte tillgång till en bandspelare. När man använder sig av bandinspelning vid intervjuer kan närvaron av en bandspelare påverka respondenten på ett negativt sätt. De som intervjuar kan ofta märka efter att bandinspelningen stängts av börjar respondenterna tala mer spontat om ämnet och är inte lika noga med att vara förnuftig och logisk (Patel & Davidsson 2003:83).
Svårigheter med intervjuerna
Respondenterna var övervägande positiva till intervjun. Men det var några svårigheter vi upptäckte under resan gång. Ett av problemen var att få tider som passade respondenterna, speciellt cheferna var ofta fullbokade. En chef tackade nej på grund av det. En annan respondent fick vi boka om tiden ett par gånger. Någon fick vi påminna för dem hade glömt bort intervjun. En respondent som hade tackat jag till intervjun från början tackade senare nej. Men vi bedömde att vi ändå fick ett gott underlag för att kunna fortsätta vår studie.
En nackdel med telefonintervjuerna var att inte kunna träffa respondenterna personligen och därmed kunde vi inte tolka varandras kroppsspråk. Speciellt när respondenten tystnade så var det svårt att avgöra om det var en paus för att tänka eller om respondenten var klar med svaret på frågan. Om vi hade haft respondenten framför oss så hade det varit lättare att tolka tystnaden genom mimik och gester. En paus känns längre i telefon än i verkligheten. Det är nog också lättare att man råkar avbryta en respondent om man inte har denne framför sig.
Vi upplevde vid några tillfällen att respondenterna tycktes ge sådana svar på frågorna som de trodde att vi förväntade oss. Det är naturligtvis inte säkert att det var så men vi funderade över om vi kunde ha gjort på något annat sätt för att förhindra detta. Kanske skulle vi inte ha berättat så detaljerat vad vår uppsats skulle handla om utan istället enbart ha sagt att uppsatsen skulle handla om socialt arbete? Frågan är då vad vi skulle ha svarat om respondenterna hade velat ha mer information om uppsatsen.
Teman
Att analysera en intervju innebär att kunna blottlägga förhållanden mellan enskilda delar i intervjun för att sedan kunna göra en självständig värdering och sätta det i ett sammanhang av det stoff som man arbetar med (Watt Boolsen 2007: 10). Direkt efter att intervjuerna avslutats transkriberades texterna och vi läste igenom texten flera gånger. Genom att upprepade gånger bekanta sig med den information som samlats in börjar arbetet med att identifiera eventuella teman och vad de står för. När man transkriberat en intervju påverkas man på något sätt av materialet. Det går naturligtvis inte att få med gester, tonfall och mimik. I talspråk använder man sig ofta av meningar som inte är fullständiga och även grammatiska fel förekommer. Patel & Davidsson (2993:105-106) menar att för att få språket att flyta bättre vid transkriberingen är det lätt att man ändrar och bildar nya meningar. Det är viktigt att man reflekterar över dessa risker.
Att skapa teman i ett forskningsmaterial är att se och arbeta med innehållet som en helhet. Detta görs för att utesluta material som inte ingår i studiens ursprungliga frågeställning (Kvale & Brinkmann 2009:121).
Vi bearbetade intervjuerna och valde ut det vi tyckte passade in på syftet och våra frågeställningar. Vi valde också ut citat. Materialet tematiserades genom att vi sökte efter röda trådar och genom att göra detta fick vi fram helheten och vad som var viktigt för respondenten. Vi gjorde därefter jämförelser mellan respondenternas intervjusvar och vi sökte också efter likheter och skillnader. Slutligen kom vi fram till fyra teman som vi arbetade vidare med i analysen. Enligt Patel & Davidsson (2003: 105-106) är det bra om man i analysen har en bra balans mellan citat och tolkningar. Då kan läsaren bilda sig en uppfattning av materialet och bedöma trovärdigheten. Ett kännetecken för en god kvalitativ analys är att man har en god inre logik där de olika delarna kommer fram till en meningsfull helhet.
Validitet och reliabilitet
När vi gjorde vår intervjuguide tog vi hänsyn till att frågorna skulle vara så relevanta som möjligt i förhållande till om de var chefer, äldrepedagoger och undersköterskor som var med i studien. Graden av validitet bestämmer i vilken grad forskaren ställer relevanta frågor och frågor som svarar på det forskaren är intresserade av i studien. Vidare anser vi att den externa validiteten i studien har höjts eftersom vi fann stöd i litteraturen. Den externa validiteten handlar om huruvida slutsatsen går att generalisera även till andra situationer. Det är en fördel att se saker ur olika perspektiv och sammanhang, detta kan öka validiteten i data. Det bevisar inte att forskaren har rätt men det kan ge en fingervisning om att innebörden i data i viss mån stämmer överens mellan metoderna (Denscombe 2000:103,251).
Reliabilitet kan översättas med tillförlitlighet och innebär att mätningarna är korrekt gjorda (Rosengren & Arvidsson 2005:47, 195,198). Tillförlitligheten av vårt material anser vi vara tillfredsställande, dock upplever vi att vid några enstaka tillfällen att respondenterna svarade på frågorna utifrån sina egna verksamheters policy eller för att vara oss till lags. Men vi anser att respondenterna var väl insatta i frågorna.
Bakgrund
I följande avsnitt redogör vi varför äldrepedagogutbildningen blev till och vad är syftet med en ny utbildning. Vi beskriver också äldrepedagogik och det äldrepedagogiska förhållningssättet.
Äldrepedagogutbildningen
Inför framtiden spår man att äldre kommer att ställa andra krav på äldreomsorgen än dagens äldre. Äldre lever längre och är friskare längre samtidigt som de mycket gamla med stora vårdbehov blir fler. En ny kategori äldre invandrare kommer med stor sannolikhet att ställa krav på omsorg i större omfattning. Den ökade mångfalden visar även i nya samlevnadsformer bland äldre och ökad jämställdhet som kan få konsekvenser för omsorgstaganden inom den nära kretsen av anhöriga. Möten mellan de professionella vård- och omsorgsarbetarna och de gamla kommer att bli mer komplexa. Inför detta faktum var frågan hur man ska tillgodose och ta till vara på de resurser som finns hos äldre, T ex för att utveckla nätverk och förlänga den aktiva, friska delen av ålderdomen och hur man inom äldreomsorgen ska skapa god livskvalitet för de riktigt gamla som är beroende av andra i sitt dagliga leverne. Därför menar man att vård och omsorgspersonal kommer att behöva nya kunskaper och insikter som dels kan ersätta beprövade kunskaper och erfarenheter eller som behöver kompletteras. Invanda tankesätt och etablerade föreställningar om vad arbete med äldre människor innebär kan vara i vägen för nytänkande. Med utbildningen är det tänkt att visa på att det finns nya vägar att tänka och arbeta med äldre är möjligt och att gamla arbetssätt går att utveckla (Nilsson 2002: 99- 103).
Pedagogisk inriktning
Utbildningen som startade vid Malmö högskola hösten 2003 har en pedagogisk inriktning där de äldres egna resurser ska komma i förgrunden. I planeringen av utbildningen har man inspirerats av Johansson (2002) som menar att den professionella kunskapen är den konkreta kunskapen om äldres tillstånd och behov av såväl fysisk, psykisk och social karaktär.
I utbildningen ingår äldres rättigheter och skyldigheter som utgör en viktig juridisk och etisk grund för insatser för äldre ur ett heterogent perspektiv. Vidare räknas den professionella kunskapen om vad man kan och vill uppnå med målgruppen, t ex pedagogiska mål samt också kunskap om perspektiv och teorier kring omsorgsrelationen. Utbildningen omfattar äldreomsorgens organisering på samhällsnivå och verksamhetsnivå, både inom den offentliga sektorn och inom de frivilliga organisationerna. Detta för att den blivande socialarbetaren ska förstå sitt arbete i ett vidare perspektiv (Nilsson 2002: 99- 103).
Äldrepedagogutbildningen är inte en fix och färdig utbildning. Den pedagogiska utbildningen skapar en koppling mellan teori och forskning och den skapar något nytt sätt att arbeta med äldre. De äldres erfarenheter och intressen skall utgöra grunden för konkreta åtgärder, som skall genomföras tillsammans med de äldre och deras nätverk. Uppsökande och kartläggande verksamhet kommer att användas i växande omfattning för att få kunskap om behoven hos äldre, t ex i mindre lokala sammanhang som bostadsområden (Nilsson 2002: 99- 103).
Förebyggande och mobiliserande
Det pedagogiska innehållet i utbildningen riktar sig mot ett förebyggande och mobiliserande arbetssätt både på individ och på gruppnivå. Den äldres vilja och förmåga att hantera sin egen situation sätts i förgrunden. Det kan innebära arbete med att identifiera behov och förutsättningar hos äldre eller grupper av äldre som kan stimulera till egna verksamheter. Det kan också betyda att nya nätverk skapas och att man stödjer kvarvarande nätverk. Det pedagogiska innehållet kan omfatta hälsorådgivning, aktivitet med syfte att bevara den fysiska funktionsförmågan och aktivitet som bidrar till en psykiskt och fysiskt meningsfylld tillvaro för de äldre (Nilsson 2002: 99- 103).
Det finns en risk att man i förebyggande hälsorådgivning och mobiliserande socialt arbete, likväl som i omsorgsarbete intar en attityd som någon som kan mer och vet bättre hur andra bör leva. Denna risk, hur liten den är, måste synliggöras och motarbetas. Därför har man i utbildningen en analys av omsorgssituationer utifrån olika teorier och perspektiv samt reflektioner kring dessa är en pedagogisk arbetsform som ska praktiseras i utbildningen (a a).
Utveckla omsorgsarbetet
Utbildningens pedagogiska inriktning innebär att utveckla omsorgsarbete och det sociala arbetet med äldre genom att öppna upp nya vägar och former av arbete både inom etablerade verksamheter och i nya sammanhang. En grundförutsättning för utbildningen och i all social verksamhet skall vara att utgå från synen på de äldre som aktiva subjekt och jämbördiga i ett arbete där insatser planeras och genomförs tillsammans med de äldre (Nilsson 2002: 99- 103). Den viktigaste kompetensen för en omsorg som svaras utifrån de äldres behov menar Runesson och Eliasson – Lappalainen (2000:15) är förmågan att se och erkänna den äldre som en unik person och att anpassa de specifika behov, önskningar, rutiner, vanor och ovanor som den äldre kan ha.
Äldrepedagogens samarbetsform
Äldre människor blir allt mer olika ju äldre de blir med olika behov och resurser. Det kan innebära att man måste skapa flera arenor för arbete med äldre än det som finns i dag. Frivilliga organisationer kommer att fylla en större funktion i arbete med äldre. De äldre kommer förmodligen att bilda sammanslutningar för gemenskap och stöd. Där kan äldrepedagogen utgöra en funktion att inspirera och ge stöd till de äldre. Äldrepedagoger kommer att arbeta inom den offentliga äldreomsorgens verksamheter – hemtjänst, äldreboenden, dagverksamheter, planera och leda mötesplatser, anhörigstöd, uppsökande verksamheter eller inom ramen för olika frivilliga organisationer, och inom den privata sektorn (Nilsson 2002: 99- 103).
Äldrepedagoger kan också arbeta i mer undervisningsbetonat pedagogiskt arbete, exempelvis i olika kurser och hälsopedagogiska insatser för äldre människor (Nilsson 2002: 99- 103).
Grundutbildningen
Grundutbildningen består av fyra terminer med var sitt tema. Temat i första terminen är teorier och perspektiv i arbete med äldre. Där behandlas socialt arbetes idéhistoria och dess framväxt, samt sambanden mellan socialt arbete, social omsorg och socialpedagogik. Omsorgsrelationer och etiska aspekter i arbete med människor belyses. Under den första terminen behandlas också psykologiska och sociologiska perspektiv på åldrandet och ett socialpolitiskt perspektiv på äldreomsorg (Nilsson 2002: 350).
I andra terminen belyses gruppen äldre från historiska, kulturvetenskapliga och kulturella samt socialgerontologiska perspektiv, och verksamheter för äldre studeras på fältet inom offentlig äldreomsorg och andra organisationer. Temat för termin tre är åldrandets problem och sjukdomar och kunskapen hämtas till stora delar från medicinsk vetenskap och vårdvetenskap
Termin fyra kan kallas för ”görandets termin”, där de teoretiska kunskaperna tillämpas i olika övningar och projektarbeten. Exempel på använda metoder är communitywork, framtidsverkstad, familjerådsplanering, nätverksarbete, konfliktlösning och samtal. Under hela utbildningen utgör gruppövningar med pedagogisk inriktning det främsta arbetssättet. Det kan vara intervjuer med äldre, rollspel med fokus på möten mellan äldrepedagoger och äldre samt analyser av dessa, och projekt med hälsopedagogiskt innehåll (Nilsson 2002: 350).
Vad är äldrepedagogik och äldrepedagogiskt arbete?
Äldrepedagogik är inte en undervisningsmetod där äldrepedagogen under beskydd eller tvång ska lära de äldre något. Äldrepedagogiken är snarare ett försök att identifiera möjligheter för individen som är förknippade med kommunikation, relation och omsorg. Äldrepedagogik är ett förhållningssätt som utgår från det salutogena perspektivet, som innebär att äldrepedagogen i mötet med den äldre utgår från den äldres egna resurser och möjligheter till ett meningsfullt liv. Det handlar om individanpassade lösningar inte kollektiva lösningar. Utbildningens och yrkets vårdfilosofiska och teoretiska grund bygger på kommunikativt handlande. Relationen är central liksom tanken om det livslånga lärandet. Äldrepedagogen arbetar tillsammans med den äldre och relationen bygger på ömsesidighet och jämlikhet och redskapet är dialogen (Nilsson 2006: 343).
Kommunikativt handlande innebär att ha en kommunikativ kompetens det vill säga att kunna behärska en tydlig, personlig och ömsesidig kommunikation. Kommunikation handlar också om att ha förmågan att kunna lyssna med inlevelse och ödmjukhet för att sträva efter samförstånd. Genom att lyssna och sätta sig in i den äldres situation kan det möjliggöra för den äldre att hitta sina resurser för att uppnå sitt mål. Äldrepedagogen erbjuder inte färdiga lösningar och tar därmed inte över ansvaret från den äldre. Om de äldre har hög tilltro till det offentliga tappar den äldre sin egen förmåga till ansvar och kreativitet. Äldrepedagogens uppgift är att hjälpa de äldre att ta kontroll över sitt liv och att den äldres egna resurser, behov och önskningar ska stå i centrum (Nilsson 2002: 83-85).
Äldrepedagogik handlar också om att ha personlig kännedom om den äldre, hennes intresse, potentiella behov för att kunna hjälpa den äldre till förändring och utveckling (Nilsson 2002: 83-85). Krogh Hansen (2002: 33) menar att den äldrepedagogiska disciplinen handlar om att stödja människor i ett personligt och existentiell perspektiv. Först och främst är det betydelsefullt för äldre att veta att utveckling inte stannar upp, bara för att man är gammal. Det finns inga normer och speciella moment i den personliga utvecklingen som enbart yngre kan utföra. Alla kan utvecklas och personlig utveckling är inte något som bara berör de yngre. Lever människor ett aktivt och stimulerande liv, och de inte lider av en allvarlig sjukdom, finns det ingenting som hindrar det livslånga lärande och personlig utveckling. En 80-årig utvecklas inte nödvändigtvis på ett sätt och i den takt som kan jämföras med en ung människa. Inte heller i en miljö som ställer extrema krav och höga förväntningar från omgivningen. De äldre utvecklas i en miljö som är positiv och uppmuntrande och som tar hänsyn till individens eventuella fysiska, psykiska och sociala förändringarna som kan ske i åldrandet.
Forskning och studier
I följande avsnitt tar vi upp tidigare forskning och studier som vi anser är relevanta till uppsatsens syfte och frågeställningar.
På 60 år har åldersgruppen 65 år och äldre mer än fördubblats. 1950 var 9% av befolkningen i Sverige över 65 år. Idag utgör åldersgruppen 65 år och äldre cirka 20 procent av befolkningen (Krogh Hansen 2002:11). Sveriges och Europas befolkning åldras snabbt och Sverige är ett av de länder som har den allra största andelen äldre. Äldre blir fler och alltfler når i dag hög ålder. År 2025 beräknas var tredje innevånare i Sverige vara 65 år eller äldre. År 2050 kommer de som är äldre än 80 år att utgöra en tiondel av den svenska befolkningen. När befolkningen åldras ökar också antalet äldre med funktionsnedsättning. Varannan 75 åring eller äldre har idag en nedsatt funktionsnedsättning inom ett eller flera områden. Samtidigt som den äldre befolkningen ökar, minskar antalet människor i arbetsför ålder (Thille & Hamerslag 2003:12, Majanen 2007:137).
Befolkningen har hittills inte bara blivit äldre, de har också blivit friskare. Men på senare tid har det kommit studier som visar att trenden kan ha brutits, åtminstone för delar av den äldre befolkningen. Medellivslängden för kvinnor ökar inte längre och hälsan hos män 77-84 år har försämrats. Mot denna bakgrund blir hälsofrämjande insatser bland äldre ännu viktigare. Att stärka det friska och förebygga ohälsa är därför viktiga strategier för att stödja ett hälsosamt åldrande. Men det behövs mer kunskap om vilka åtgärder som förbättrar hälsa och livskvalitet för äldre, och vilka metoder som kan leda till ett effektivt och framgångsrikt folkhälsoarbete (a a).
Från patogent till salutogent synsätt
Enligt Antonovsky (1991) är en stor del av äldreforskning koncentrerad på vilka risker det finns med att bli gammal. Utgångspunkten är gammal med problem och vad ska man göra åt dessa problem. Patogent perspektiv där bekämpandet av sjukdom och sökande efter riskfaktorer är centralt är i och för sig naturligt eftersom en stor del av befolkningen under en vis tid i sitt liv är sjuklig. Det patogena synsättets frågeställningar söker förklaringar på varför vissa människor blir sjuka, vilka riskfaktorer är för utvecklande av sjukdom och hur sjukdom kan
botas. 2 I motsats till den patogena forskningen menar Antonovsky att vi bör vi söka efter hälsans ursprung. 3 I stället för att enbart utgå ifrån medicinska och samhällsvetenskapliga problem bör vi titta på de faktorer som främjar hälsa. För om vi bara fokuserar på problemen ser vi bara problemen. Det blir svårare att upptäcka öppningarna, skapa lösningar och ta tillvara på det som funkar. Om vi däremot sätter fokus på det positiva så skapas mer av det positiva. Det är viktigt att ta i beaktande då det gäller att främja hälsa. Hälsoarbetet bör ske med insikten om att människan trots ohälsa eller risk för ohälsa kan mycket och har mycket resurser som vi kan ta tillvara på. För att förmå människan att hantera motgångar måste tillvaron göras sammanhängande och det blir den om den görs förståelig, hanterbar och meningsfull (Antonovsky 1991 i Langius- Eklöf 2008: 57).
Antonovsky säger att det verkar som att människan förmår att anpassa sig så länge hon finner mening med det. För att människan ska kunna uppnå meningsfullhet måste vi se henne som en självbestämmande individ som själv bör avgöra vad som är viktigt i livet. När andra bestämmer allting för henne finns en risk att hon blir passiv och hjälplös. För att en människa ska kunna utvecklas måste hon ha en egen vilja till förändring. Därför är det viktigt att stötta den äldre till en positiv självkänsla, som gör att hon kan ställa upp, och även nå mål och få en känsla av självkontroll, så att hon kan påverka processen som rör den egna livssituationen (Antonovsky 1991 i Langius- Eklöf 2008: 57-62, Tamm 2002: 209- 218).
Hälsofrämjande
Dagens forskning visat på att möjligheten att påverka äldres hälsa är större än vad vi tidigare trott. Hälsofrämjande och förebyggande insatser även upp i hög ålder har positiva effekter på hälsan och livskvaliteten för äldre visar kartläggningar som Statens folkhälsoinstitut gjort (Thille & Hamerslag 2003: 6). Lärandet kan ses som en livslång process och inte något som är avgränsat till formella utbildningsperioder i livet utan som en aktivitet som människor på olika sätt ägnar sig åt hela livet (Svedberg & Svensson 2001:17- 23). Äldre människor bör därför ha möjligheter och rätt till mänsklig utveckling på samma villkor som yngre människor.
Regeringen gav 1998 Folkhälsoinstitutet i uppdrag att redovisa vilka erfarenheter och möjligheter det finns att arbeta hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande bland äldre och att bedöma möjliga effekter för individ och samhälle. Arbetet genomfördes i samarbete med Svenska kommunförbundet. Redovisningen utgavs i bokform. Boken Liv till åren är en kunskapssammanställning om hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser för äldre.4 Den viktigaste slutsatsen av kartläggningen är att det i stor utsträckning går att förebygga sjukdom och påverka äldres psykiska och fysiska hälsosituation genom hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser.
2 Patogen-, den serie av förändringar, som genom inverkan av en eller flera
sjukdomsframkallande faktorer (kända eller okända) leder till de slutliga sjukdomsyttringarna
3
Salutogen – Hälsofrämjande, omständigheter som bidrar till att personer är vid god hälsa trots
att de har varit eller är utsatta för avsevärda och potentiellt sjukdomsframkallande biologiska eller psykosociala stressorer. Uttrycket - avsett som en motsats till patogen
Denna möjlighet är större än man tidigare trott. Grundläggande för hälsa och livskvalitet är att äldre bevarar en hög fysisk, psykisk och social aktivitetsnivå. Av kunskapssammanställningen framgår också att fysisk aktivitet, goda matvanor, sociala relationer och meningsfull sysselsättning är fyra hörnpelare för god hälsa bland äldre (Thille & Hamerslag, 2003: 12).
Vem bestämmer?
Är titel på en rapport utgiven av länsstyrelsen i Skåne (2009) som visar på informationsbrister när det gäller rättssäkerhet, inflytande samt självbestämmande på äldreboenden. Sju länsstyrelser har intervjuat 100 äldre på äldreboende och lika många ur personalen i 38 särskilda boenden fördelat på 16 kommuner. Resultatet visar att de äldre inte får information om lagstiftning, de vet inte alltid vilken hjälp och stödinsatser de har beviljats och de känner inte till att det finns möjlighet att ansöka om individuella stödinsatser. Deras självbestämmande och inflytande över hur hjälpen ska utformas är också begränsat och deras önskemål efterfrågas inte. Länsstyrelsen konstaterar att i ett system utan beslut och utan genomförandeplaner blir den äldre helt beroende av personalens engagemang och intresse. Det visade att de äldre snabbt anpassar sig till äldreboendets rutiner och innehåll. De tror att äldre är beroende av personalens välvilja när det gäller insatser, samtidigt är de äldre lojala mot personalen. Slutsatsen är att kommuner bör inrikta sig på hur de äldre vill ha det. De äldre måste få bättre information om sina rättigheter och få möjlighet till självbestämmande av den egna omsorgen.
Pensionärslivet
År 1913 var Sverige först i världen med en obligatorisk ålderspension. Den var dock inte speciellt stor och det gick inte att klara sig på enbart pensionsbeloppet. Inte förrän i slutet på 1940-talet blev pensionsbeloppet så pass stort att det ansågs att det var möjligt att klara sig enbart på det. Eftersom medellivslängden har ökat så är det inte omöjligt att pensionärstillvaron kan utgöra så mycket som 25 % av hela livslängden. De faktorer som göra att man uppskattar pensionärslivet är ofta främst god hälsa, vilket underlättar livet. Även god ekonomi och bra relationer till barn och barnbarn är viktiga faktorer (Larsson & Rundgren 2003:52).
Det har växt fram en ny och mer positiv bild av pensionärslivet under de senaste decennierna. I slutet av 1940-talet var åldrandet något man beskrev som funktionsförluster och elände. Pensionsåldern har blivit mer diffus under de senaste decennierna och numera används ofta uttrycket seniorer istället för pensionärer. Det har uppstått lite av en osäkerhet om när man ska gå i pension. Visserligen vill många fortsätta att arbeta men pensionärslivet är ändå lockande med ett liv utan krav och där man kan göra lite vad man vill med en ekonomisk standard som är ganska bra (Andersson 2006:19).
Generellt är den ekonomiska standarden för dagens nyblivna pensionärer god och inställningen till att gå i pension är positiv i allmänhet. Dock är det ändå så att ekonomin försämras för de flesta när de går i pension och makes/makas bortgång försämrar ytterligare ekonomin, åtminstone är det ofta så för kvinnorna (Larsson & Rundgren 2003:52).
Perspektiv och begrepp
Vi talar om ålder och åldrandet som om innebörden i ordet vore en självklarhet. Innebörden av att åldras handlar inte bara om att kroppen förändras utan även om vad man har för olika roller, identiteter och kultur. Åldrandet har ett stort inflytande över våra liv, t ex har många människor ångest över att bli äldre och försöker på olika sätt stoppa eller hämma åldrandet (Lill 2010:11).
Det västerländska samhället går en tydlig förändring av de grundläggande värdemönstren. De grundläggande behoven som inte sågs som självklara för 100 år sedan, ses som självklara behov i dag. De länder som utvecklats snabbt i materiella hänseenden menar att det finns påtagliga skillnader i värdestrukturen mellan unga och gamla. Förändringar av värdemönster kan därför innebära att attityder till kommande generation av äldre kommer att formas från andra utgångspunkter än i dag (Tornstam 2007:90-91).
Vård och omsorgsperspektivet
I dagligt tal används begreppen vård och omsorg som en gemensam benämning. I själva verket är det två olika verksamhetskulturer och organisationer. Vård och omsorg är två verksamhetsområden som har en tradition att vara slutna. De har dessutom svårt att samverka på grund av helt olika kulturer. Vården med sin anknytning till vetenskapen och med en högre utbildad personal och omsorgen med en tradition av begränsat kunskapsinflytande och som kan beskrivas som mer erfarenhetsinriktad snarare än kunskapsinriktad (Majanen, 2007: 121-125).
Inom den offentliga sektorn är kompetensutveckling ett begrepp som är väl etablerad men det förknippas ofta med vetenskap, teknik, naturkunskap och administration, medan de mjuka värdena som omsorgen om de äldre ofta glöms bort i sammanhanget. För att förändra synsätt från ett kollektivt synsätt till ett individuellt synsätt behövs en ökad kompetens i äldreomsorgen eftersom sämre vård och omsorg kan både påverka kvaliteten och effektiviteten för de äldre och för samhället. Om man inom vård och omsorg arbetar utifrån ett individuellt synsätt så kommer man att vinna mycket i längden. Äldrevården och äldreomsorgens institutionella och kollektiva förhållningssätt till äldre, som ett tillstånd och som en kategori, utmanas av att den nya gruppen av äldre uppvisar alltmer heterogenitet (Majanen, 2007: 29).
Olika perspektiv på åldrandet
Det är viktigt med kunskap om de normala eller förväntade åldersförändringarna, inte minst för att försöka skilja åldrande från sjukdom. Ibland kan det vara så att man blandar samman åldrande och sjukdom och det i sin tur kan leda till att äldre blir underbehandlade, eftersom man kanske inte behandlar äldres sjukdomar då man tror att det handlar om åldersförändringar. Det skapar försämrad livskvalitet, onödigt lidande och beroende (Larsson & Rundgren 2003:23).
Åldrandet är en del av livet och under alla år har åldrandet observerats. Många har försökt hitta förklaringar till vad det är som avgör när man ska anse en människa som gammal. Det kan se olika ut i olika kulturer men de kulturella definitionerna bygger sociala förändringar. Ofta är det så att individen inte uppfattar ålder på
samma sätt som samhället gör. Det är inte heller ovanligt att omgivningen betraktar en människa som gammal fast hon själv inte alls anser sig att vara gammal. Det kan ha att göra med att sociala förklaringar av åldrande ofta handlar om att kroppen förfaller när man blir äldre och då är det inte så konstigt att individen inte vill anse sig vara gammal (Gaunt 2002:84).
Åldrandet utvecklas olika beroende på biologiska, genetiska och psykologiska faktorer hos individen. Det har också att göra med om man drabbas av sjukdom och/eller funktionsnedsättningar. Man lever också i olika sociala och kulturella sammanhang, vilket påverkar åldrandet. Det är viktigt att försöka förstå hur de sociala sammanhangen påverkar oss under livets gång, det ger en djupare förståelse för åldrandeprocessen. Samtidigt är det också så att äldre kanske är den mest heterogena gruppen i samhället (Larsson & Rundgren 2003:49). Därför är det viktigt att se varje individ som en unik person.
Egentligen är det omöjligt att säga när vi blir gamla eftersom åldrandet är en process som pågår hela tiden. Man kan beskriva åldrandet utifrån olika aspekter. Kronologisk ålder handlar om hur många år man levt men det säger inte något om individens funktionsförmåga. Den sociala åldern talar man om när man förklarar hur individen fungerar i olika åldrar inom de olika systemen i samhället, som t ex familj och arbete och hur sociala roller kan förändras under livets gång, som vid pensioneringen. Man talar även om psykologisk ålder, där det beskrivs hur individen anpassar sig till omgivningens olika krav. Några viktiga delar i den psykologiska åldern är personlighet, inlärningsförmåga, minne och intelligens. Slutligen talar man om den biologiska åldern. Den handlar om individens fysiologiska funktionsförmåga och den aktuella positionen till hans eller hennes möjliga livslängd. Det har att göra med kroppens organ och organsystem och dess funktion och kapacitet (Larsson & Rundgren 2003:17).
Kulturellt och ideologiskt perspektiv
Helle Krogh Hansen ( 2002: 26-28) menar att för att förstå äldre i samhället är det några nivåer man bör tänka på. Den kulturella och ideologiska nivån har betydelsen för människors uppfattningar och traditioner och som är djupt rotade i vår historia och kultur. Även om människan inte är passiv i det samhälle hon växer upp i är hon djupt påverkad av existerande uppfattningar och traditioner. Detta kan vara avgörande för den roll som äldre människor intar i samhället, och vad samhället görs tillgängligt för äldre.
Genom kulturen får vi våra idéer om lärande, utveckling och ålderdom, och våra idéer om vad allmänna mänskliga behov är. Genom kulturen lär vi oss också vad som relevanta mål och medel för vård och omsorg. Man kan säga att historien avslöjar medvetna och omedvetna attityder och känslor som påverkar oss på ett sätt som är avgörande för vår syn på andra människor och vår uppfattning om våra egna möjligheter och behov. Ett exempel är att om vi inte har respekten för äldre är det svårt att ha respekt för oss själva när vi blir gamla (Helle Krogh Hansen 2002: 26-28).
Det är idag få människor som vill se äldre ut än vad de är, istället vill man gärna se yngre ut. Media är ofta fulla av hälsoråd och råd om hur vi ska motivera åldrandet. De synliga tecknen på åldrande ses ofta som misslyckande eller i alla fall som något man kan ändra på eller göra något åt (Andersson 2006:23-24).
Ett problem i vårt samhälle är att vi kulturellt ärver ett sätt att tala om äldre. När vi till exempel säger till en 80-åring att hon är ungdomlig, kommer vi att belysa ungdom som ideal, och även om uttalandet är välment, uppfattar den äldre att ålderdomen som något negativt. Det sociala arvet påverkar oss, även de äldre själva, som kommer att tala om ålderdomen som något negativt. Har den äldre ingen tro att han kan lära sig något nytt i hög ålder, är han uppenbarligen föga motiverad att lära sig något och kan känna att det är fånigt att ens försöka. Om vi inte tror att en människa kan lära sig under hela livet, är risken stor att vi inte ens försöker engagera oss i de äldre (Krogh Hansen 2002: 52).
Instutionellt och organisatoriskt perspektiv
Det institutionella och det organisatoriska perspektivet handlar om hur vi organiserar, prioriterar och fattar beslut för de äldre i samhället. Det handlar om vad som erbjuds och vad de äldre har för rättigheter. Men efterfrågan på specifika erbjudanden bestäms till stor del av vad de äldre har för attityder till sig själva och även om vilka attityder samhället har om äldre (Krogh Hansen 2002: 26-28). Om normen i samhället är uppbyggd på produktivitet, effektivitet och självständighet kan det leda till att samhället ser ner på de människor som är improduktiva, sjuka och beroende (Tornstam 2005: 103). Ett exempel är om en människa inte ifrågasätts och stöds för att klara av de uppgifter som hon faktiskt har möjligheter att klara av kan hon känna en hopplöshet. För att den äldre ska känna att det är meningsfullt måste det finnas en kompetens som är relaterad till kunskapen om åldrandet och förståelsen om situationen, för att stödja äldres behov, motivation, vilja och uthållighet. Det är viktigt att veta hur negativa attityder skapas och också veta hur man bryter sådana influenser. Eftersom brist på inflytande och få möjligheter att påverka sin egen livssituation har ett starkt samband med ohälsa (Krogh Hansen 2002: 26-28).
Etik och moral
Det ställs ofta moraliska krav på oss. Detta inte minst när man arbetar med människor som är beroende av hjälp. Man talar ofta om etik och moral som något synonymt. Det är svårt att definiera etik och moral men man kan säga att moral handlar om hur vi reflekterar över våra värderingar och grunden till dessa värderingar är etik. Vi kan visa moral genom en etisk reflektion och med en åtföljande handling. Handlingar vi utför har vi valt medvetet och de bygger på föreställningen om att vi gör rätt. Att säga vad som är rätt eller fel är omöjligt, det beror helt och hållet på situationen. Om man ska säga något generellt om etik i äldreomsorgen så kan det vara att man ska vara lyhörd och visa att man bry sig i mötet. Ofta handlar det dock om rutiner där man inte behöver ifrågasätta handlingen, eftersom man känner att man har kontroll över situationen. I allt bemötande använder vi förmågan att vara empatiska. Med det menas att man har förmåga att känna med och förstå en hjälpmottagares dilemma eller smärta. Empati kan även vara att dela glädje med andra. Det är lättare att vara empatisk om man har ett öppet sinne för sina egna känslor (Bengtsson 2005:50-57).
Teorier
De teorier vi presenterar här finner vi relevanta i förhållande till vårt syfte och våra frågeställningar och från de svar vi fick från intervjuerna. Vi ser teorierna som ett viktigt och användbart redskap i ett äldrepedagogiskt arbete.
Aktivitetsteori
Centralt i teorin är att bevara den sociala samvaro man haft med andra samt de aktiviteter man tidigare utfört, för att skapa goda förutsättningar under ålderdomen. Denna strävan efter att fortsätta att vara aktiv även som äldre stämmer överens med den dominerande samhällsnormen, nämligen att vara produktiv. I den västerländska kulturen menar man att det goda åldrandet är ett begrepp som är socialt konstruerat. Med betoning av individualism, självständighet och framgång i vår kultur anses det goda åldrandet av många liktydigt med att vara aktiv (Tormstam 2005: 120, 187, 191).
Om man stimulerar de äldre till fortsatt hög aktivitetsnivå förbättras också de äldres integration i samhället. Genom att förneka ålderdomens konsekvenser, och fortsätta att utföra sina favoritaktiviteter och försöka förbli ung så länge som möjligt, hotas inte de äldres självbild. Likadant bör den förlorade yrkesrollen kompenseras med andra liknande roller i exempelvis samhällsliv och föreningar. Detta för att varje individ ska ha en uppfattning om sig själv som värdefull och behövd. Man antar att äldre fortsätter att ha samma behov och önskningar som i medelåldern. Den personliga anpassningen äger rum i ett socialt sammanhang. Därför anser man det vara viktigt att fortsätta att vara aktiv i social samvaro med andra människor. Åldrandet kan efterföljas av en rad förluster av olika slag, man kan motverka dessa genom att hålla sig aktiv (Tormstam 2005: 120, 187, 191).
Disengagemangsteorin
I motsatts till aktivitetsteorin antas disengagemangsteorin (-tillbakadragande) att människan har en genetisk nedlagd drift att lösgöra sig från samhället när vi blir gamla. Denna drift går hand i hand med att samhället successivt stöter ut den gamle. Denna process antas vara funktionell och oundviklig för att den äldre ska förbereda sig inför döden (Tormstam 2005: 120). Enligt teorin blir äldre mer självcentrerade och visar mindre intresse för kontakter på grund av inre behov. Detta tror man är en biologisk process och en utveckling som är nödvändigt för ett lyckligt åldrande (Berg 2006:191). Äldres mönster av aktivitet eller tillbakadragande måste förstås inifrån den mening eller innebörd den äldre själva har, inte utifrån vad forskare objektivt ser på åldrandet (Hochschild 1976 i Tornstam 2005: 285- 286).
Lösgörandet mellan de äldre och samhället ses inte alltid som problemfritt och vi bör anta att disengagemangsprocessen gestaltar sig olika från person till person. Teorin har fått mycket kritik och anses alltför negativ och handlingsfientlig och det finns mycket lite forskning som stödjer teorin menar Berg (2006: 19).
Omsorgsteorin
Omsorgsbegreppet är besläktat med sörja, både i betydelsen sörja för, dvs hjälpa och ta hand om och sörja med dvs känna för och med (Waerness 1983:18). Omsorg kan vara både informell och formell. Omsorg som är formell är omsorg som utförs av kommun, landsting och räknas som lönearbete. Informell omsorg är oavlönad och bedrivs av familj, närstående och av frivilligorganisationer (Lill 2010:16). Kari Warness (1983: 19-20) förklarar omsorg genom skilja på personlig service och ett omsorgsarbete. Personlig service är något man gör åt någon som kan göra det själv men omsorg ger man för att personen inte själv kan göra det. Waerness (1983,1984 i Eliasson 1996:27) har utvecklat en teori om omsorg som hon kallar för omsorgsrationalitet. Teorin syftar till att omsorgspersonalen har en konkret kunskap om individen och hennes livssituation. Eftersom det krävs både en fackkunskap men också ett förnuft och känsla för att kunna hantera fysiska, psykiska, sociala förhållanden som kan råda. Hon menar vidare att ge omsorg till någon annan tar både kraft, tankeverksamhet och inlevelse om omsorgen ska ges med kvalitet. I ett omsorgsarbete kan man inte säga vilken rationalitet som står före den andra. För att bedöma olika handlingsalternativ ska man använda sig av intellektuell rationalitet där erfarenhet, den logiska analysen och den vetenskapliga kunskapen ingår samt lagens plikter och etiska principer ingår.
Antonovskys salutogena modell
Äldrepedagogik har mycket gemensamt med Antonovskys salutogena modell, dvs att se det friska istället för att utgå från det sjuka. Även om en människa lider av en svår sjukdom så har hon/ han ändå någon form av hälsa och denna hälsoresurs kan vara till hjälp i processen av prevention, tillfrisknande och bibehållande av hälsa (Langius- Eklöf 2008: 58).
Antonovsky (1991 i Tamm: 213-223) har en holistisk syn på människan. Han menar att man måste se människan i hennes totala livssammanhang. Dvs hon har en personlighet och en livshistoria, hon ingår i en viss samhällsklass, hon tillhör en viss kulturell krets och har en bestämd ålder och kön. Dessa faktorer samverkar och bestämmer på vilket sätt en människa löser sina livs och hälsoproblem. Vid sidan om det holistiska synsättet ser Antonovsky människa som en aktiv och självbestämmande person som själv kan och bör avgöra vad som är bäst för henne. Han menar att man måste få vara medbestämmande annars blir man ett objekt. Antonovskys viktigaste frågeställning är vad det som gör att somliga förblir friska trots stora påfrestningar i livet. Det är här som det salutogenetiska synsättet kommer in. Salutogenes betyder hälsans (salut) ursprung (genes). Kasam är en del av det salutogenetiska teori och är modellen som Antonovsky har utvecklat, för att man ska förstå känslan av sammanhang i olika situationer i livet. För att uppnå känsla av sammanhang menar Antonovsky att det behövs tre komponenter och det är hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet. Begriplighet uppnår man genom att känna att den information man får är ordnad, tydlig och sammanhängande. Informationen bör också gå att förklara för att man ska kunna förstå vad som händer. Hanterbarhet uppnås om människan känner att det finns resurser som hon kan få hjälp av när hon ska ta itu med olika krav och situationer som uppstår. Sådana resurser kan vara både det man själv har inom sig och som man kan få av närstående, vänner eller professionella (a a).
Om en person känner att hon kan hantera de problem som uppstår så känner hon sig inte som ett offer för omständigheterna. Meningsfullhet innebär att människan känner att livet har en mening och att det är värt att lägga energi och engagemang på händelser som uppstår i livet. När hon känner en hög grad av meningsfullhet så blir de svårigheter man upplever i livet mindre betungande och istället utmaningar som man känner att man kan ta sig igenom. Meningsfullhet är den viktigaste komponenten menar Antonovsky. Kunskapsteoretiskt är Antonovskys salutogenetiska modell förankrat i systemteoretiskt tänkande. Han ser människan som ett öppet system och som ständigt påverkas av sin omgivning och för sin överlevnad måste uppnå en lämplig relation till den. Att förstå och kunna leva med sin sjukdom är riktlinjer inom den salutogenetiska modellen. Man skulle kunna tro att de som har en kronisk sjukdom har en svagare känsla av sammanhang än de som är friska. Men så är det inte menar Antonovsky (1991 i Langius- Eklöf 2008: 57-62).
Systemteori
Systemteorin bygger på samspelet mellan människor. Teorin utgör ett synsätt som betonar att i ett mänskligt system är helheten större än dess delar. Teorin ser allt mänskligt handlande och mänskliga problem som något som sker och uppstår i samspelet mellan människor och som inte kan förklaras av den enskilde individens inneboende egenskaper. Dvs att delarna i ett system hänger samman i ett ömsesidigt samspel, där alla delar påverkar varandra. Sker en förändring i en del av systemet kan det påverka de andra delarna. Systemteorin tittar på individen och vilka system han/hon ingår i. System kan vara familjen och nätverket. Man tittar på hur interaktionen mellan individen och systemen förhåller sig. Hur är interaktionen mellan individen och nätverket? Systemteori kan även titta på en hel familj och dess interaktion gentemot samhället, eftersom det behöver inte enbart vara en individ i fokus. När en ur familjen blir tex sjuk så blir övriga familjemedlemmar påverkade av den sjukes situation. Teorin förespråkar vikten av att arbeta tillsammans med andra. Det gemensamma arbetet gör att det sociala arbetet kan samspela med olika nätverk för att förbättra individens möjligheter. Nätverksarbete syftar till att människors relationer kopplas samman med samhällsinriktat socialt arbete (Forsberg & Wallmark 2008: 27-29).
Forsberg &Wallmark (2008: 49) menar att ett socialt nätverk kan bidra till att stärka den äldres självbild och öka känslan av tillhörighet och meningsfullhet i det dagliga livet då ensamhet och isolering kan leda till försämrad fysisk och psykisk hälsa. Men ett socialt nätverk som på ytan verkar rikt på relationer behöver nödvändigtvis inte vara positivt. Avgörande kan vara den äldres behov av socialt stöd och den känslomässiga närhet som nätverket ger. Ett socialt stöd kan också vara att få vara behövd och få vara delaktig i omsorgen om någon annan. Tornstam (2007: 168) menar att studier av orsaker till ensamhet hos människor inte bara ska sökas i det omedelbara sociala nätverket utan lika gärna kan bottna i erfarenheter tidigare under livet. Speciella barndomsupplevelser kan påverka den äldre senare i livet.
Ålderdomen kan se olika ut och för en del äldre är det inte längre möjligt att förebygga sjukdomar och problem som har utvecklas under en längre tidsperiod. Det biologiska åldrandet i sig kan innebära förändringar och försämringar av kroppen och kroppens funktioner, vilket gör att de äldre blir mer sårbara. När äldre drabbas av sjukdom är det viktigt att de får stöd och hjälp så fort som möjligt. Om inte, finns det stor risk för en bestående försämring av deras hälsa. Insatserna bör då rikta in sig på att bevara det friska, och minska risken för framtida sjukdomar (Thille & Hamerslag, 2003: 12).
Empowerment
Teorin bygger på ett förhållningssätt och en människosyn där utgångspunkten är att människor har resurser och kapacitet till att definiera sina problem och att utveckla handlingsstrategier för att lösa dessa. Empowerment kan betraktas både som en process och ett mål och de centrala begreppen är makt, kontroll och självtillit. Empowerment bör alltid finnas med i det dagliga mötet i äldreomsorgen Det är viktigt att den äldre får känna att de har inflytande och kontroll över sitt liv och sin situation. Även om den äldre är beroende av andra människor så betyder det inte att hon inte har behov av autonomi för att kunna styra över sitt eget liv. I socialt arbete kan empowerment både vara en teori och en metod. För att hjälpa den äldre att komma igång så kan de professionella uppmuntra de äldre till att ta egna initiativ genom att stärka hans eller hennes självtillit och tilltro till den egna förmågan (Björvell, & Insulander 2008: 89- 108).
