• No results found

HUR LÄNGE BEHANDLAS PATIENTER? - En kvantitativ studie om hur nära inpå sin död cancerpatienter behandlas med cytostatika

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "HUR LÄNGE BEHANDLAS PATIENTER? - En kvantitativ studie om hur nära inpå sin död cancerpatienter behandlas med cytostatika"

Copied!
30
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Hälsa och samhälle

HUR LÄNGE BEHANDLAS

PATIENTER?

EN KVANTITATIV STUDIE OM HUR NÄRA

INPÅ SIN DÖD CANCERPATIENTER

BEHANDLAS MED CYTOSTATIKA

JOHAN ABRAHAMSSON

LYNN JOHANSSON

Examensarbete i omvårdnad Malmö högskola

51-60 p Hälsa och samhälle

Sjuksköterskeprogrammet 205 06 Malmö

(2)

HUR LÄNGE BEHANDLAS

PATIENTER?

EN KVANTITATIV STUDIE OM HUR NÄRA

INPÅ SIN DÖD CANCERPATIENTER

BEHANDLAS MED CYTOSTATIKA

JOHAN ABRAHAMSSON

LYNN JOHANSSON

Abrahamsson, J & Johansson, L. Hur länge behandlas patienter? En kvantitativ studie om hur nära inpå sin död cancerpatienter behandlas med cytostatika.

Examensarbete i omvårdnad, 10 poäng. Malmö Högskola: Hälsa och Samhälle,

Utbildningsområde omvårdnad, 2006.

På en onkologisk klinik har personalen en känsla av att patienterna behandlas med cytostatika för nära inpå ad mortum. Syftet är att på ett deskriptivt sätt undersöka hur nära i tiden patientens sista erhållna cytostatikabehandling och ad mortum ligger, vidare avser studien åskådliggöra hur differensen ser ut i förhållande till diagnos, ålder och kön under kalenderåret 2004. Datainsamling har gjorts genom journalgenomgång med hjälp av ett datainsamlingsformulär. Studien omfattar 65 journaler. Resultatet visar bland annat att det finns ett skönjbart samband mellan patienters differens och ålder.

Nyckelord: cytostatikabehandling, deskriptiv, journalgenomgång, kvantitativ,

(3)

FOR HOW LONG ARE

PATIENTS TREATED?

A

QUANTITATIVE STUDY

ABOUT HOW CLOSE

TO THEIR DEATH THE CANCER PATIENTS

ARE TREATED WITH ANTINEOPLASTIC

AGENTS

JOHAN ABRAHAMSSON

LYNN JOHANSSON

Abrahamsson, J & Johansson, L. For how long are patients treated?A quantitative study about how close to their death the cancer patients are treated with

antineoplastic agents.

Degree Project, 10 Credit Points. Nursing Programme, Malmö University: Health

and Society, Department of Nursing, 2006.

In a oncology clinic, the staff feel that the patients are treated with antineoplastic agents to close to ad mortem. Our aim is in a descriptive way examine how close in time the patients last antineoplastic agents treatment is to ad mortem, the study further aims to illustrate the difference ratio related to diagnosis, age and sex during calendar year 2004. Data were collected from the patients medical records with help of datacollectionform. The study comprise 65 journals. The results show that among other things there is a connection between patients difference and age.

(4)

INNEHÅLLFÖRTECKNING

INLEDNING... 6 BAKGRUND... 7 Generell bild... 7 Etiologi... 7 Cytostatikabehandling... 7 SYFTE ... 9 Definitioner ... 9 Avgränsningar... 9 METOD ... 10 Urval ... 10 Inklusionskriterier... 10 Exklusionskriterier... 10 Planeringsfas ... 10 Datainsamlingsfas ... 11 Analysfas... 11 Etiska aspekter ... 11 RESULTAT ... 12 Diagnoser ... 12 Åldersfördelning ... 12 Åldersspecifik tidsdifferens ... 13 Bröstcancer ... 14 Coloncancer ... 15 Könsrelaterad tidsdifferens ... 16

Skillnad i tidsdifferens mellan diagnoser... 17

Tidsdifferensperspektiv... 17 DISKUSSION... 20 Författarnas förförståelse ... 20 Metoddiskussion ... 20 Planeringsfas... 20 Insamlingsfas ... 21 Analysfas... 22 Resultatdiskussion... 22 Diagnoser ... 22 Åldersspecifik tidsdifferens ... 22 Könsrelaterad tidsdifferens ... 24

Skillnad i tidsdifferens mellan diagnoser... 24

Tidsdifferensperspektiv... 24

(5)

REFERENSER ... 27 BILAGOR... 29

(6)

INLEDNING

Inför årets examensarbete har en del avdelningar på sjukhuset, för första gången, själva utkommit med olika önskemål på vad de ville att studenter skulle under- söka och skriva om.

Föreliggande studie är en empirisk deskriptiv studie med kvantitativ ansats, på uppdrag av en onkologisk klinik. Personalen där har en känsla av att patienterna på kliniken ibland behandlas med cytostatika för länge. De upplever att patienter blir uppbokade till behandlingar och kontroller på sjukhuset istället för att till- sammans med närstående kunna förbereda sig på ett värdigt avslut av livet. Denna känsla föreföll intressant att följa upp och se närmare på då vi själva har upplevt att det förekommer situationer på avdelningarna där sjuksköterskorna reflekterar kring att man gör allt för att förlänga patienters liv, även i de situa- tioner där återstående tid av livet är plågsamt för patienten. Risken är att döendet förlängs på grund av vårdinsatser avsedda för att förlänga livet. Detta uppmärk- sammas i en stor experimentell studie gjord på 10 000 svårt sjuka patienter (Support, 1995).

I dag är det inte lika tungt fokus på att förlänga patienternas liv oavsett konse- kvenserna. Det är viktigt att ta med i beaktande, att även då patienter är dödligt sjuka och utstår mycket lidande kan döden inte alltid ses som något efterlängtat (Pierce, 1999). Det skapar mycket stress hos både sjukvårdspersonal, anhöriga och patienter när behandling som syftar till att bota eller förlänga patientens liv avslutas (Morita m fl, 2004).

I dagens samhälle ses döden alltmer som något onaturligt, vilket kan vara en följd av de flesta i dag dör på sjukhus och andra typ av boende. På så vis undviks de tankar och känslor som väcks, när människor i familjen och närheten dör. Det blir inte längre en naturlig del av livet. Även de som arbetar inom sjukvården kan ha svårt att hantera döendet och döden, vilket kan göra att de undviker att vara när- varande och har svårt att möta patienternas oro och rädsla. Personalens egen döds- ångest kan också vara en bidragande anledning till att patienter överbehandlas. Backlund (1998) liknar döendet med slutet på en flygning där man använder sig av termerna approach, decent och landing. I det första steget har man bestämt sig för att avsluta flygturen men oväntade saker kan fortfarande hända, vilket kan samliknas med när patienten får sin diagnos och prognos, även om prognosen är dålig kan behandling i vissa fall ha goda resultat. Om behandlingsresultaten är dåliga har decent påbörjats, här är piloten inställd på landing inom en viss framtid men fortfarande kan händelseförloppet bli annorlunda än väntat. Tillsist, om inget hänt på vägen, som ändrar planets riktning, är det dags för landing. När denna fas har påbörjats kan det leda till katastrofala följder om man ångrar sig och försöker avbryta, under denna del krävs det att piloten står för sina beslut och att upp- märksamheten är som störst. Att våga ta beslut kräver bra omdöme och mognad.

(7)

Det är av stor vikt att personalen har både uppmärksamhet och omsorg för patienten hela vägen till slutet, med allt vad det innebär (Backlund, 1998).

Enligt Henderson är en av sjuksköterskans många uppgifter att hjälpa patieneter i slutskedet av livet till en fridfull död (Kristoffersen, 1998). Detta kan i vissa fall vara motsägesefullt för sjuksköterskorna, då man inom sjukvården verkar tendera till att upprätthålla livet så länge det är möjligt.

BAKGRUND

Generell bild

Canc׀er[-n, plur. -rar] ”elakartad tumör som har förmåga att självständigt växa och sprida sig i kroppen och som utan behandling oftast leder till döden”

(Lindskog, 1997 s.102).

När man hör ordet cancer tänker kanske de flesta människor ”det händer inte mig” vilket i allra högsta grad är felaktigt då ungefär var tredje människa kommer att drabbas av någon form av cancer. 48 676 nya fall diagnostiserades i Sverige under året 2003, uppskattningsvis var drygt två tredjedelar av patienterna över 65 år när de fick diagnosen. I ungefär 1 % av fallen rörde det sig om personer som var 25 år eller yngre. Varje år avlider mer än 20 000 svenskar till följd av sin cancer och det gör sjukdomen till den näst vanligaste dödsorsaken, bara hjärt och kärlsjukdomar skördar fler liv. Det finns ungefär 200 olika former av cancer, en del är livs- hotande och en del är det icke (Socialstyrelsen 2005).

Etologi

Cancer uppstår genom en rubbning i kroppens celldelning. I cellerna finns det speciella gener som styr delningsprocessen. Det normala är att cellerna delar sig precis så många gånger som behövs för att kompensera för de celler som dör, detta sker genom apoptosgener som kodar för hur många gånger cellen ska dela sig innan den dör (Svensson, 2005). Det är om det uppstår förändringar i dessa arvsanlag som den kan utvecklas till en cancercell. Det krävs oftast minst sex genförändringar för att den normala cellen skall omvandlas till en cancerogen, i senare skeden kan en fullt utvecklad cancercell innehålla flera tusen gen- förändringar (Socialstyrelsen, 2005).

Cytostatikabehandling

Enligt Valand och Fodstad (2001) finns det olika behandlingsalternativ vid cancer och de varierar beroende av vilken typ av cancer det är och i vilket stadium den befinner sig. Den mest förekommande är kirurgisk behandling som syftar till att operativt avlägsna tumören. Andra alternativ är strålbehandling, hormon- behandling och cytostatikabehandling.

(8)

Cytostatika är celltoxiska ämnen som hämmar celldelningen genom olika former av inverkan på tumörcellen. Det finns ett 40- tal olika cytotoxiska ämnen som har framtagits under de senaste 40 åren. Vissa av ämnena kommer från växtextrakt och andra är framtagna på kemisk väg. Att framställa cytostatika är en långsam process och vissa av de cytostatika som används idag har funnits på forsknings- nivå i 20- 30 år innan de blevgodkända läkemedel.Behandling med cytostatika kan användas med varierande syfte. Målsättningen kan vara att helt avlägsna tumören och minska risken för återfall eller att symtomlindra i de falldå bot ej är möjlig. I de situationer där primärtumören har strålats eller opererats bort men det finns risk för att cancerceller har spridit sig i kroppen, kan en adjuvant

cytostatikabehandling som ges postoperativt minska risken för recidiv. Vid långt framskriden cancer kan cytostatika ges för att minska tumören så mycket som möjligt och syftet med denna induktionsbehandling kan vara att bota men även att symtomlindra. Om patienten har en inoperabel tumör kan cytostatika, som ges preoperativt, i vissa fall göra att tumören krymper och på så vis blir möjlig att avlägsna kirurgiskt. I de fall patienten har en liten tumör som skall opereras kan neoadjuvant behandling, vilket innebär att cytostatika ges pre- operativt, minska risken för recidiv (SBU, 2001).

Dessvärre är det vanligt att cytostatika har dålig effekt på maligna tumörer i avancerat stadium. Dels kan de vara resistenta från början och av den anledningen inte reagera på behandlingen, vilket är fallet vid exempelvis prostatacancer. Resistens kan också uppstå efter en tids behandling, som exempelvis vid bröstcancer. Cytostatika resistens hos cancertumörer kan bero på olika faktorer. Tumörer med dålig blodförsörjning svarar dåligt på behandling eftersom cytostatikan vanligen transporteras via blodet.

Tumörcellerna kan också vara okänsliga för cytostatika eller kan de reagera positivt på behandling men tillväxten av nya tumörceller är för snabb. Det är viktigt att betona att vid viss typ av cancer, har cytostatika behandling ökat möjligheten att helt kunna bota patienter som tidigare hade en dålig prognos. En cytostatika som togs fram i slutet på 70-talet har drastiskt ökat chanserna att överleva testikelcancer. Även akut Leukemi och Hodgkins sjukdom är exempel på cancer som svarar bra på

cytostatikabehandling (a a).

Eftersom cytostatika är celltoxiskt påverkas även kroppens friska celler, särskilt de som har en snabb celldelning. Detta leder till att patienter ofta får många biverkningar, som ibland kan vara livshotande. Biverkningarna kan variera från individ till individ och mellan olika cytostatika. Det är viktigt att patienten är välinformerad innan behandlingen, dels om vilka resultat som kan väntas men även om vilka biverkningar som kan uppstå. Under behandlingens gång är det viktigt med en kontinuerlig dialog om hur patienten upplever behandlingen och hur mycket biverkningar patienten kan acceptera grundat på det förväntade behandlingsresultatet (Valand & Fodstad, 2001). Svåra biverkningar är kanske mer accepterat i de fall där patienten förväntas bli botad av behandlingen, än då behandling ges för att symtomlindra (Valand & Fodstad, 2001). SFS (1998:531)

(9)

om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område säger i 2 kapitlet, som handlar om skyldigheter för hälso- och sjukvårdspersonal, 1§ att

”vården skall så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med

patienten” (s 34).

Den biverkningen som är vanligast och som patienterna besväras mycket av både psykiskt och fysiskt är illamående och kräkningar. Det finns olika sätt att

behandla och förebygga problemet och det är viktigt att personalen är väl insatt och gör vad som är möjligt för patienten. En annan biverkning är håravfall, som är mer uttalad vid vissa typ av cytostatikabehandlingar. I vissa fall har kylmössa, som minskar blodflödet och därmed cytostatikaflödet till hårsäckarna, varit effektivt för att förhindra håravfallet. Denna används främst vid palliativa

behandlingar på grund av att den blockerar effekten av cytostatikan. Håret har för många patienter en viktig betydelse för deras självbild och det kan vara en stor påfrestning att förlora det även om det växer ut efter behandlingen. Cytostatika påverkar också benmärgen vilket gör att antalet vita blodkroppar sjunker

(leukopeni), detta gör att patienten blir infektionskänslig och ibland kan isolering vara nödvändig. Det är inte ovanligt att en behandling med cytostatika får

avbrytas eller skjutas upp på grund av leukopeni. Efter en tids behandling kan patienten också få trombocytopeni och anemi till följd av benmärgsdepression. Andra biverkningar kan vara diarré eller förstoppning på grund av att tarm- peristaltiken påverkas av cytostatikabehandlingen, samt neurologiska biverkningar som domningar i händer och fötter (Valand & Fodstad, 2001).

SYFTE

Föreliggande studie avser att undersöka hur lång tid som förflyter mellan patientens sista erhållna cytostatikabehandling och ad mortum. Vidare avser studien även att åskådliggöra hur differensen ser ut i förhållande till diagnos, ålder och kön.

Definitioner

Med cytostatikabehandling avses såväl kurativ, adjuvant som palliativ behandling som ges i syfte att bota sjukdom, förlänga patientens liv eller ge symtomlindring. Med tidsdifferens menas den tid, räknat i dagar, som förflutit mellan en patients sista cytostatikabehandling och ad mortum.

Avgränsningar

Journalerna för patienter som avled under år 2004 och var över 18 år vid dödstillfället, tillhörande en onkologisk klinik blev genomgångna. På grund av tidsbegränsningar fanns det inte möjlighet att gå igenom alla de aktuella

(10)

journalerna för året. Målet var att gå igenom minst 50 journaler och samla in relevant data.

METOD

Valet föll på en kvantitativ studie, då det bäst lämpar sig för den avsedda data- presentationen som är en statistisk sammanställning. En kvantitativ studie används när man vill undersöka mätbara faktorer av ett fenomen. (Polit m fl, 2001)

Urval

Patienter som var över 18 år, var behandlade på en utvald onkologisk klinik och gick ad mortum under 2004. Journaler har inhämtas från klinikens arkiv samt beställts från centralarkivet. På grund av tidsbegränsning avsattes endast två dagar till journalgenomgång och därför har bara de journaler som då var tillgängliga använts.

Inklusionskriterier

Patienter som erhållit cytostatika på berörd klinik och vars journal innehöll ett ifyllt cytostatikakort och dödsbevis.

Exklusionskriterier

Patienter som ej har haft diagnostiserad cancersjukdom, samt patienter som ej fått cytostatikabehandling. Journaler som ej innehöll dödsbevis eller vars cytostatika- kort ej var ifyllt. Patienter som har vårdats på den onkologiska kliniken, men där behandlingsansvaret åvilat en invärtesmedicinsk klinik exkluderades.

Planeringsfas

Eftersom denna undersökning görs på uppdrag av en klinik var huvudsyftet givet på förhand. Inledningsvis kontaktades verksamhetschefen på den berörda kliniken för att få klarhet i syftet och bakgrunden till varför de vill ha undersökningen gjord. Då frågeställningen grundar sig på vårdpersonalens känsla av att

patienterna ibland behandlas för nära inpå ad mortum, inriktades artikelsökningen till bakgrunden på att hitta information och artiklar om vård i livets slutskede och problematisering kring detta. Med hjälp av de funna artiklarna och det beskrivna syftet utformades projektplanen som skickades till verksamhetschefen för godkännande. När detta var klart skrevs ansökan till etiska rådet där god- kännandet från verksamhetschefen också bifogades. När etiska rådet behandlat och godkänt vår ansökan kontaktades verksamhetschefen, vilken är vår

kontaktperson. Det bestämdes vilken data som skulle samlas in och ett datainsamlingsformulär utformades. Samtidigt bestämdes datum för journalgenomgång.

(11)

Datainsamlingsfas

Med avsikt att spara tid och möjliggöra en större journalgenomgång, förberedde kliniken undersökningen genom att i förväg ta fram de journaler som var aktuella för genomgång. Under datainsamlingsfasen genomgicks journalerna och ett antal förutbestämda data plockade ut enligt formuläret. De data som samlades in var födelseår, kön, diagnos, datum för sista cytostatika behandling och datum för ad mortum. Under denna fas framgick att det var ett stort bortfall av icke användbara journaler då flertalet av patienterna inte hade fått cytostatika eller på andra sätt inte uppfyllde inklusionskriterierna. Detta medförde att en ny etikansökan fick göras där antalet journaler för genomgång fick utökas från 50 till 250. Slutligen hade 251 journaler gåtts igenom och av de kunde 65 användas.

Analysfas

Från datainsamlingsformuläret överfördes de olika journaldata till en dator

samtidigt som de bockades av från formuläret. Eftersom datainsamlingsformuläret inte innehöll några uppgifter som skulle kunna användas för att spåra tillbaka till journalerna, sparades det och användes till att kontrollräkna mot när någon ny uppställning av uppgifterna gjorts i datorn. För att skapa diagram och tabeller har författarna använt sig av datorprogrammen Microsoft Word och Excel. För att öka trovärdigheten i resultaten har även en del av resultatredovisningarna utformats med syfte att en utomstående läsare ska kunna följa med i uträkningarna och själv se vad som har gjorts. Författarparet har gemensamt gått igenom alla uträkningar och grafiska faktapresentationer för att minimera risken för bias.

Etiska aspekter

Tillstånd för att genomföra studien inhämtades av berörd av verksamhetschef på Onkologiska kliniken i Malmö. Detta bifogades i ansökan till det etiska rådet vid Hälsa och Samhälle på Malmö högskola. Ansökan godkändes med diarienummer: HS HS60-05/1147. Då materialet behövde utökas gjordes en andra ansökan som även den godkänndes med diarienummer: HS HS60-05/1281. För att öka

säkerheten kring journalhanteringen tillhandahölls författar- paret ett separat, låsbart rum endast avsett för ändamålet. Med avsikten att säkerställa att

informationen inte skall kunna härledas till källan blev uppgifterna avidentifierade genom att endast patienternas födelseår registrerades.

Att göra en studie om behandlingslängd på döende patienter av det här slaget kan resultera i en etisk diskussion rörande vad som är rätt eller fel, dock är det inte författarnas avsikt att värdera detta. Studien kan närmast ses som en beskrivning av hur det förhåller sig.

(12)

RESULTAT

Under genomgången samlade författarna in en mängd data som bearbetades med syfte att kunna framställas lättöverskådligt i diagram. All data som presenteras nedan är hämtad från journalgenomgången.

Diagnoser

Figur 1 visar de befintliga cancerdiagnoser som påträffades och antalet patienter i varje diagnosgrupp. I de fall där patienterna har haft mer än en cancerdiagnos har den ursprungliga använts.

I hela populationen om 65 patienter var 55,4 % kvinnor och 44,6 % män, jämfört med riket i sin helhet år 2002 då motsvarande siffror var 48,2 % för kvinnor och 51,8 % för män (Socialstyrelsen, 2005). Prevalence 0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 Diagnoser A n ta l p a ti e n te r Bröstcancer Coloncancer Malignt Melanom Ospecificerad Malignintet Pancreas cancer

Non Hodgkins Lymfom Skivepitelcancer Ventrikelcancer Urinblåsecancer Hodkins Lymfon Oesophaguscancer Cardiacancer Levercancer Rektalcancer Hypofarynxcancer Blindtarmscancer Tunntarmssarkom Lymfom Bronkialcancer Glioblastom Figur 1. Antal patienter i respektive representerad diagnosgrupp funnen i

undersökningen. Diagrammet utläses från vänster till höger med start uppifrån i diagnoslistan.

Åldersfördelning

Åldern vid ad mortum på patienterna i studien varierar från 42 till 89 år,

(13)

mjuk kurva med en jämn åldersfördelning frånsett en liten höjning runt 50, vilken förklaras av att det i materialet inte finns någon patient representerad med en ålder mellan 47 – 53 år.

Åldersfördelning i den totala studien

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 1 5 9 13 17 21 25 29 33 37 41 45 49 53 57 61 65 Antal deltagare År Ålder

Figur 2. Åldersfördelningen på patienturvalet som innefattas av studien. Åldersspecifik tidsdifferens

Bröstcancer och coloncancer, som var de två i särklass vanligast förekommande diagnoserna i studien och är bland de vanligaste cancerdiagnoserna i Sverige analyserades närmre. Syftet var att undersöka om differensens storlek var beroende av ålder.

(14)

Bröstcancer

Gruppen patienter med bröstcancer innehöll 19 kvinnor, median födelseåret är 1936.

Tabell 1. Gruppen patienter med bröstcancer, deras födelseår och tidsdifferens. Födelseår Tidsdifferens 1919 - 22 - 24 - 25 - 26 - 26 - 27 - 31 - 34 - 36 - 37 - 38 - 39 - 40 - 41 - 42 - 46 - 59 - 60 313 25 50 20 159 20 7 138 7 26 79 23 47 2 112 6 27 29 14 n=19

Patienterna delades in i två grupper där grupp 1 är patienter födda innan -36, vilket motsvarade 9 patienter som var 69 år eller äldre vid ad mortem och grupp 2 är patienter som var födda -36 eller senare och således var 68 år eller yngre vid ad mortem. Denna gruppen uppgick till 10 personer.

Räknar man ut den genomsnittliga tidsdifferensen för grupp 1 blir den 739/9 = 82,1. Räknar man ut den genomsnittliga tidsdifferensen för grupp 2 blir den 365/10 = 36,5. Det vi kan se är alltså att grupp 2, som består av yngre patienter behandlas längre än grupp 1 vars patienter är i genomsnitt äldre. Detta

åskådligörs i figur 3.

Det genomsnittliga födelseåret i grupp 1 är 234/9 = 26 vilket ger en ålder på 78 år. Det genomsnittliga födelseåret i grupp 2 är 438/10 = 43,8 vilket, räknat på 44 ger en ålder på 60 år. Det genomsnittliga födelseåret i den totala gruppen är 672/19 = 35,4 vilket, räknat på -35, ger en ålder på 69 år.

(15)

Genomsnittlig tidsdifferens hos bröstcancerpatienter 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90

Den äldre gruppen (grupp 1) Den yngre gruppen (grupp 2)

Da

g

ar

Genomsnittlig tidsdifferens

Figur 3. Stapeldiagram som visar skillnaden i den genomsnittliga tidsdifferensen

mellan den yngre (grupp 2) och den äldre (grupp 1) patientgruppen med bröstcancer.

Coloncancer

Gruppen patienter med coloncancer innehöll 14 patienter med blandad könsfördelning. Uträkningen nedan visar att de yngre patienterna i grupp 2 behandlas längre än patienterna i grupp 1 som i huvudsak är äldre.

Tabell 2. Gruppen patienter med coloncancer, deras födelseår och differens.

Födelseår Tidsdifferens 1921 - 22 - 22 - 23 - 24 - 28 - 30 - 32 - 33 - 35 - 36 - 42 - 45 - 47 36 178 24 90 19 97 157 36 79 10 125 69 66 3 n=14

Median födelseåret är 1931. Patienterna delades in i 2 grupper där grupp 1 är patienter födda innan -31 alltså de sju patienter som var 74 år eller äldre vid ad mortum. Grupp 2 är de sju patienter som var födda -31 eller senare och således var 73 år eller yngre vid ad mortum.

(16)

Räknar man ut den genomsnittliga tidsdifferensen för grupp 1 blir den 601/7 = 85,9. Räknar man ut den genomsnittliga tidsdifferensen för grupp 2 blir den 388/7= 55,4. Detta illustreras av figur 4.

Det genomsnittliga födelseåret i grupp 1 är 170/7 = 24,3 vilket, räknat på -24, ger en ålder på 80 år. Det genomsnittliga födelseåret i grupp 2 är 270/7 = 38,6 vilket, räknat på -39, ger en ålder på 65 år.Det genomsnittliga födelseåret i den totala gruppen är 440/14 = 31,4 vilket, räknat på -31, ger en ålder på 73 år.

Genomsnittlig tidsdifferens 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

Den äldre gruppen (grupp 1) Den yngre gruppen (grupp 2)

Da

g

a

r

Genomsnittlig tidsdifferens

Figur 4. Stapeldiagram som visar skillnaden i den genomsnittliga tidsdifferensen

mellan den yngre (grupp 2) och den äldre (grupp 1) patientgruppen med coloncancer.

Könsrelaterad tidsdifferens

Gruppen patienter med coloncancer delades även in i två nya grupper efter patienternas kön, vartefter de två gruppernas genomsnittliga tidsdifferens räknades ut. Jämförelsen visar att det inte finns några större skillnader mellan grupperna i förhållande till kön.

Tabell 3. Gruppen patienter med coloncancer indelat efter kön.

Män Kvinnor Födelseår Tidsdifferens 1921 - 24 - 28 - 30 - 36 - 42 - 47 36 19 97 157 125 69 3 Födelseår Tidsdifferens 1922 - 22 - 23 - 32 - 33 - 35 - 45 178 24 90 36 79 10 66 n=7 n=7

(17)

Den genomsnittliga tidsdifferensen i gruppen bestående av män är 506/7 = 72,3. Den genomsnittliga tidsdifferensen i gruppen bestående av kvinnor är 483/7 = 69. Det genomsnittliga födelseåret i gruppen bestående av män är 228/7 = 32,6 vilket, räknat på 33, ger en ålder på 71 år. Det genomsnittliga födelseåret i gruppen bestående av kvinnor är 212/7 = 30,3 vilket, räknat på 30, ger en ålder på 74 år.

Skillnad i tidsdifferens mellan diagnoser

Jämförelse av genomsnittstidsdifferens gjordes mellan de tre största diagnos- grupperna i undersökningsmaterialet, se figur 5, med avsikt att utröna om det förelåg någon betydande skillnad i differens mellan de olika grupperna.

Genomsnittlig tidsdifferens relaterat till genomsnittsålder och diagnos 0 10 20 30 40 50 60 70 80

Melanom Bröstcancer Coloncancer

Genomsnittlig tidsdifferens i dagar

Genomsnittsålder i år Del av den totala populationen i procent

Figur 5. Stapeldiagram som visar den genomsnittliga tidsdifferensen och

genomsnittsåldern i studiens tre största diagnosgrupper och deras procentuella storlek i förhållande till den totala populationen.

Tidsdifferensperspektiv

Med syfte att ytterliggare belysa skillnaden i tidsdifferens, inom den totala populationen för studien, delades patienterna även in i grupper utifrån hur stor deras tidsdifferens var. I ett första skede skapades tidsintervall som var 0 – 7, 8 – 14, 15 – 28, 29 – 42, 43 – 84, 85 – 182 och 183 dagar och över. Figur 6 visar hur stora de olika grupperna blev och åskådliggör tydligare spridningen i

(18)

Antal patienter/Tidsgrupp 0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 0 - 7 dagar 8 - 14 dagar 15 - 28 dagar 29 - 42 dagar 43 - 84 dagar 85 - 182 dagar >183 dagar Tidsgrupper Antal patienter

Figur 6. Stapeldiagram som visar antalet patienter i var tidsgrupp och

fördelningen tidsgrupperna emellan.

Medelvärdet av tidsdifferensen i varje tidsgrupp räknades ut för att tydligare se hur tidsdifferensen i de olika grupperna såg ut i förhållande till varandra, figur 7.

Genomsnittlig tidsdifferens/Tidsgrupp 4,3 11 23,6 33,7 60,8 136,5 423,5 0 50 100 150 200 250 300 350 400 450 0 - 7 dagar 8 - 14 dagar 15 - 28 dagar 29 - 42 dagar 43 - 84 dagar 85 -182 dagar >183 dagar Tidsgrupper Da g ar Genomsnittlig tidsdifferens

Figur 7. Stapeldigram som visar den genomsnittliga tidsdifferensen för varje

tidsgrupp i studien.

Det föreföll intressant att titta närmare på de patienter som hade en låg tidsdifferens då ett av syftena är att kartlägga detta. Av de fyra första

(19)

framhäva hur stort antal patienter som faktiskt har en tidsdifferens understigande två, fyra och sex veckor (figur 8).

Patientantal/tidsgrupp och Genomsnittlig tidsdifferens/tidsgrupp

10 26 35 7 17,2 21,5 0 5 10 15 20 25 30 35 40

0 - 14 dagar 0 - 28 dagar 0 - 42 dagar

Tidsgrupper

An

ta

l Antal personer

Genomsnittlig tidsdifferens

Figur 8. Stapeldiagram som visar antalet patienter och den genomsnittliga

tidsdifferensen i de olika nya tidsgrupperna.

Figur 9 på nästa sida visar genomsnittliga tidsdifferensen relaterad till genomsnittsåldern i var och en av de sju ursprungliga tidsintervallgrupperna. Åldern spänner över ungefär 10 år, från 68 – 78,5, frånsett grupp två, som har en betydligt lägre genomsnittsålder.

(20)

Perspektiv över den genomsnittliga tidsdifferensen relaterat till genomsnittsålder i de olika tidsgrupperna

0 100 200 300 400 500 Genomsnittlig tidsdifferens Genomsnittsålder Genomsnittlig tidsdifferens 4,3 11 23,6 33,7 60,8 136,5 423,5 Genomsnittsålder 68 59 70 66,8 67,4 72,1 78,5 0 - 7 dagar 8 - 14 dagar 15 - 28 dagar 29 - 42 dagar 43 - 84 dagar 85 - 182 >183 dagar

Figur 9. Kurvdiagram som visar den genomsnittliga tidsdifferensen i dagar

relaterat till genomsnittsåldern i de ursprungliga tidsgrupperna.

Den totala populationen var 65 patienter, bland dem fanns det 20 diagnoser representerade. Under arbetets gång har författarna försökt hitta så många infalls- vinklar och olika sätt att analysera materialet som möjligt. Meningen har hela tiden varet att på ett lättöverskådligt sätt presentera data som svarar på syftet. Resultatet visar bland annat att det finns ett skönjbart samband mellan patienters tidsdifferens och ålder. Yngre patienter behandlas i större utsträckning med cytostatika närmre ad mortum.

DISKUSSION

Författarnas förförståelse

Författarparet har haft en grundläggande föraning om att patienter emellanåt behandlas längre än vad som kanske kan vara önskvärt. Detta kan dock inte färga resultat då siffrorna har fått tala för sig själv. Möjligtvis kan det påverka urvalet av uppgifter på datainsamlingsformuläret, men eftersom formuläret utformades i samrådan med klinikens verksamhetschef borde influenserna av den för-

förståelsen minimeras.

Metoddiskussion

Planeringsfasen

I planeringsfasen försökte författarna skaffa sig en bild av det givna problemet och vad det var som låg bakom avdelningens syfte med undersökningen. Detta

(21)

gjordes genom samtal med verksamhetschefen vid två olika tillfällen. Då undersökningen gjordes på uppdrag av en onkologisk klinik gavs också

problematiseringen kring ämnet av dem. Detta gjorde att undersökningens område var begränsat redan från början och att syftet fick formuleras utifrån det givna problemet. Möjlighet gavs att utöka, men inte att ändra syftet. Givetvis hade det varit intressant att underbygga undersökningen på egen hand genom kvalitativa intervjuer med personalen på kliniken, kanske hade det också gett en mer nyanserad bild av känslorna som personalen upplever. Det hade dock krävt att författarna hade mer tid tillgodo för arbetet.

Insamlingsfasen

Hela datainsamlingen tog två dagar i anspråk. Tanken var först att gå igenom 50 journaler i kronologisk ordning och ta fakta ur dem för att sedan använda det i arbetet. Ganska snart upptäcktes att det var ett stort bortfall av journaler vars patienter inte erhållet cytostatika eller inte innehöll ett ifyllt cytostatikakort eller de patienter som fick sin cytostatikabehandling på en annan klinik. Till följd av bortfallet utökades materialet till 250 journaler. Detta gjorde att idèn om journaler i kronologisk ordning gick om intet, istället fick genomgången innefatta alla de journaler som var tillgängliga på klinikens arkiv. Journaler beställdes även från centralarkivet men bara en del av dem blev genomgångna, då alla ej levererades inom tidsramen för genomgången. Detta gjorde att studien fick en större

population vilket tillsammans med att hela året blev representerat borgar för ett mer trovärdigt resultat. Om författarna utfört en provgenomgång ungefär en vecka innan den huvudsakliga journalgenomgången hade problemet med det stora bortfallet uppdagats. Då hade personalen på kliniken fått mera tid i anspråk för att ta fram de aktuella journalerna och då hade genomgången blivit mer komplett och resultatet hade då gett en ännu fastare grund att stå på.

Genomgången av varje enskild journal startades med att försöka hitta cytostatika- kortet, eftersom journalerna ibland var väldigt stora kunde det vara svårt att finna. I de fall författarna inte kunde hitta kortet genomlästes epikrisen för att på så vis kontrollera om där stod något om erhållen cytostatikabehandling. I de fall då epikrisen talade om erhållna cytostatika behandlingar kontrollerades journalen en gång till för att säkerställa att ett cytostatikakort inte missats.

Till skillnad från intervjuer, där den kunskap som erhålls kan påverka data- insamlingsprocessen, kunde detta arbetes insamlingsprocess inte påverkas då den styrdes helt och hållet av ett i förväg bestämt formulär. Det blir dock extra viktigt att datan man lyfter fram är relevant för studien då processen inte går att ändra. För att säkerställa att det var relevant data som kunde svara på studiens syfte utformades insamlingsformuläret i samrådan med den berörda klinikens

verksamhetschef. Denne avrådde också författarna från att plocka ut viss data på grund av att det hade varit för tidskrävande och endast med svårighet hade gått att finna i journalerna. Därmed begränsades antalet möjliga vinklingar som kunde göras på materialet.

(22)

Analysfasen

Eftersom endast siffror kan vara ganska tunga att gå igenom och tolka valde författarna att presentera så mycket som möjligt i form av bilder och grafiska framställningar. I diagram är det även lättare att tolka trender och uppmärksamma avvikelser i det normala. Analysen och framställningen av de grafiska

presentationerna är huvudsakligen framställda i datorprogrammet Excel vilket har fungerat tillfredställande.

Resultatdiskussion

Avsnittet är strukturerat efter den ordning som de grafiska faktpresentationerna uppträder i arbetet. För att tydliggöra vilken figur som diskuteras används inskjutna rubriker.

Diagnoser

Den första grafiska sammanställningen gjordes för att illustrera både antalet funna diagnoser som uppfyllde inklusionskriterierna och hur många patienter det fanns i var diagnosgrupp. Denna bild ger också en fingervisning om vilka diagnoser som är de mest vanligt förekommande och vilka som behandlas med cytostatika. När diagrammet begrundas är det viktigt att tänka på att det endast är

cytostatikabehandlade cancersjukdomar som är representerade. Som exempel kan nämnas att prostatacancer, som är den mest vanligt förekommande cancern hos män i norra och västra Europa (Bracarda m.fl. 2005), inte alls är representerat i undersökningen. Detta är på grund av att prostatacancer tillhör den grupp av cancersjukdomar som är cytostatikaresistenta (SBU, 2001). Vidare kan utläsas att det är en stor spridning inom populationen, så många som 11 av de totalt 20 diagnosgrupperna har bara en patient. Det medför givetvis att det inte går att göra några övergripande jämförelser om vare sig ålders-, köns – eller diagnos anknuten skillnad i tidsdifferens mellan flertalet av grupperna.

Åldersspecifik tidsdifferens

Den enskilt största diagnosgruppen var bröstcancer och den innefattade 19 patienter. Detta kan förklaras av att det är den vanligaste cancerformen hos

kvinnor och samtidigt är det den som ligger bakom flest dödsfall (Socialstyrelsen, 2005). Författarna ansåg, med hänsyn tagit till den totala populationens storlek, att det var tillräckligt många för att undersöka om det förelåg någon skillnad i

tidsdifferens beroende på om patienten var äldre eller yngre. Åldern i gruppen varierade mellan 44 och 85 års ålder. Det genomsnittliga födelseåret i gruppen är 1935. Eftersom medianfödelseåret var 1936 valdes detta året till att stå som skiljelinje för de två olika åldersgrupperna som skapades. Medianåldern blev 68 år, vilket kan jämföras med att incidenstoppen för bröstcancer är mellan 70 och 74 års ålder i en studie gjord i USA av Velanovich m.fl. (2002). En fördel av att använda medianen är att den, till skillnad från medelvärdet, är okänslig för extremer som kan medföra att resultatet blivit missvisande.

I gruppen patienter med coloncancer gjordes en motsvarande uträkning med ett jämförbart resultat. Även om skillanden i tidsdifferens mellan den ynge och den

(23)

äldre gruppen inte var lika markant som den i gruppen patienter med bröstcancer, är den ändå i högsta grad befintlig.

Tidsdifferensen för den yngre gruppen blev markant lägre än den äldre gruppens. Detta är ett mönster som även går igen i figur 5 där även de diagnosgrupper med lägre genomsnittsålder har den lägre differensen. Det är nu viktigt att komma ihåg att tidsdifferensen är den tid som förflyter mellan en patients sista erhållna

cytostatika behandling och datumet för samma patients bortgång. Detta betyder att man kan skönja en trend som säger att yngre patienter behandlas ”in i det sista” i högre utsträckning än vad äldre patienter gör. Beror detta då på att yngre patienter i högre utsträckning kan tolerera biverkningarna eller kanske på att dessa i högre grad vill fortsätta leva och inte kan acceptera att deras descent har

påbörjats. Denna tanke stämmer överens med vad Vrakking m.fl. (2005) fann i sin studie om läkares beslutsfattande angående svårt sjuka äldre och yngre patienter i Nederländerna. Där fick läkare från de tre medicin disciplinerna onkologi,

kardiologi och geriatrik svara på frågor om olika påhittade patientfall. Patienterna skapades i två ålderskategorier, en äldre, vilket för onkologerna och kardiologerna betydde att patienten var över 70 år gammal och en yngre, där patienterna var under 70 år. De geriatriska läkarna drog åldersgränsen fem år högre upp vid 75 års ålder. Läkarna skulle sedan jämföra de påhittade fallen med riktiga patientfall som de varit med om och resonera och fatta beslut om vilka patienter som får behandling eller inte. Studien visar bland annat att genomsnittsåldern av de patienter som blev behandlade i den yngre patientkategorin var 55 år medan de som inte blev behandlade hade en genomsnittsålder på 60 år. Dock måste det beaktas att i gruppen patienter som inte blev behandlade i denna ålderskategori var det också 45% som inte ville få någon behandling, jämfört med bara 2% i den gruppen där patienterna fick behandling. Alltså var det 2% av patienterna i den yngre gruppen som blev behandlade mot sin vilja.

En jämförelse av patienter som fick behandling i både den yngre och äldre patientgruppen visar att bland de yngre var det 75% som ville få behandling jämfört med 58 % i den äldre gruppen. Om detta är ett allmänt gällande fenomen kan det förklara skillnaden i tidsdifferens mellan äldre och yngre patienter även i föreliggande studie, då de äldre patienterna i Vrakking m.fl. (2005) studie hade en mer uttalad önskan om att inte bli behandlade. Samma studie visade också att chansen att få behandling ökade i båda åldersgrupperna om patienten hade en make/maka eller annan partner som fortfarande var i livet. Detta styrks vidare i en studie utförd i Kina, av Wang m.fl. (2004), där läkare bland annat fick lista anledningar till varför de fortsatte att ge cytostatika in på patientens sista sex månader i livet. Nästan hälften, 48%, av läkarna angav anhörigas krav som en anledning. Troligtvis har yngre patienter oftare en make/maka, annan partner eller anhörig i livet vilket också kan ha medverkat till att de yngre patienterna i

föreliggande studie blev behandlade närmre ad mortum.

Enligt Morita m.fl. (2004) upplever läkarna att det är en väldigt svår uppgift att diskutera om avslutandet av livsförlängande behandling. I artikeln framgår vidare

(24)

att 40% av patienternas anhöriga upplever stor känslomässig stress vid samtal rörande ovan nämnda ämne.

En annan tänkbar orsak kan vara att läkare och sjukvårdspersonal har svårare för att ta diskussionen om att avsluta en behandling när det gäller en yngre patient. Enligt Kalfoss (2001) kan det också vara lättare för personalen att relatera till en yngre patient, som är i samma ålder, vilket kan väcka känslor kring deras egen mortalitet.

Könsrelaterad tidsdifferens

Gruppen innehöll 14 patienter som hade avlidit till följd av coloncancer och var därmed väl liten för att egentligen kunna dra några större slutsatser. Eftersom det inte går att lägga ett dylikt könsperspektiv i den största diagnosgruppen

(bröstcancer), var detta den enda tänkbara gruppen. Nästa grupp i

storleksordningen innehöll endast sex patienter vilket verkligen inte utgör ett tillräckligt underlag för några närmare studier.

I arbetets exempel gick det inte att finna någon skillnad i patienternas

tidsdifferens beroende på vilket kön de hade. Trots att gruppen var liten speglar det för- hoppningsvis hur verkligheten ser ut. Författarna tyckte ändå att det skulle vara intressant att studera när syftet utformades. I efterhand kan slutsatsen dras att det är vanskligt att göra några konklusioner på undersökningsresultat som

samman- ställs av grupper med så få individer. Skillnad i tidsdifferens mellan diagnoser

Det finns en synbar skillnad i tidsdifferens mellan diagnoserna, vilket återigen kan vara en påföljd av det lilla undersökningsmaterialet. Men mer troligt är att det beror det på skillnaden i genomsnittsålder inom de tre diagnosgrupperna. Jämfört med undersökningen om tidsdifferens relaterat till genomsnittsålder i gruppen patienter med bröstcancer och coloncancer följer även denna samma mönster. Denna undersökning representerar en större del av den totala populationen än vad någon av de andra undersökningarna om differens och ålder med liknanade resultat gör. Inalles har det tre diagnosgrupperna 60 % av den totala populationen. Tidsdifferensperspektiv

Författarna skapade i samarbete med den berörda verksamhetchefen olika tidsgrupper ämnade för att sortera studiens population efter dess differens.

Meningen var att på ett tydligt sätt se hur många patienter som har en tidsdifferens som motsvarar intevallerna i de olika tidsgrupperna (se fig 6). I figur 7 redovisas den genomsnittliga tidsdifferensen i varje tidsgrupp.

Då denna studie görs på uppdrag av en onkologisk klinik, finns det speciella önskemål på resultatredovisningen. Då den berörda kliniken vill vet hur många patienter som har en låg tidsdifferens, understigande två veckor, användes data från figur 6 och 7 för att skapa figur 8. Där utgår samtliga tidsgrupperna från noll dagar och sträcker sig två, fyra respektive sex veckor framåt i tiden. Tanken med

(25)

denna uppställning är att tydligare visa hur många patienter som har en

tidsdifferens understigande till exempel två veckor. Tillsynes är det 26 patienter i gruppen 0 – 28 dagar, det innebär att hela 40 % av den totala populationen har en tiddifferens på 28 dagar eller mindre och gruppen 0 – 14 dagar innehåller 10 patienter, det vill säga 15,4 % har en tidsdifferens på högst två veckor.

Slutsats och förslag på framtida forskning

Sammanfattningsvis kan vi sluta oss till att även om populationen är liten så är resultatet konsekvent. Yngre patienter behandlas i högre grad in i det sista och 40% av studiens totala population har 28 dagar eller färre mellan sin sista erhållna cytostatikabehandling och ad mortum. Det är dock tvunget att beakta att vid vissa cancersjukdomar, exempelvis vid bröst- och magtarmkanalscancer, kan

cytostatika trots biverkningarna förbättra livskvaliten (SBU, 2001). Föreliggande studie visar även att det inte finns någon skillnad i tidsdifferens mellan könen. I studien är ingen hänsyn tagen till det huvudsakliga syftet med den givna

cytostatikan, om det är för att bota eller lindra, utan bara när den gavs. Detta kan medföra att det finns patienter med i undersökningsmaterialet som har erhållit en tillfredställande smärtlindring, eller livsuppehållande behandling med cytostatika vilket skulle påverka tidsdifferensen och göra siffrorna missvisande.

Artiklar till avsnittet tidigare forskning har var svårt att uppbringa. En stor del av de artiklar som hittades rörde områden som bara gränsar till det som föreliggande studie handlar om, t ex passiv eutanasi, ekonomiska aspekter och olika

indelningar av livskvalitet. Vissa av artiklarna har författarparet endast kunnat se referenser till i olika statliga sammanställningar, utan att kunna hitta den

ursprungliga artikeln vid sökningar i databaser.

I SBU rapporten ”Cytostatikabehandling vid cancer” avsnitt fem, mätning av livskvalitet vid cancer diskuteras mycket om fördelar och nackdelar om hur användande av cytostatika påverkar patienternas livssituatiuon i bland annat livets slutskede. Den tar även upp hur patienters upplevelser kring biverkningar och hopp och uppskattningar av kvalitet i den tid man vinner med en behandling. Föreliggande studie berör aldrig patienters kvalitativa upplevelser av cytostatika- behandling. En statistisk beskrivning ger endast en uppfattning om hur länge patienterna behandlas och säger ingenting om hur cytostatikabehandlingen har påverkat patienternas liv. För att kunna dra slutsatser om relevansen av den givna behandlingen måste patienternas upplevelser tas med i beräkningen. Enligt SBU fokuseras ofta forskning på kvantitativa studier kring patienters överlevnad vid cytostatikabehandlig, effekter av olika cytostatika och risken för återfall. Mer sällan görs kvantitativa studier där man mäter patienters livskvalitet, trots att det finns utarbetade mätinstument för detta.

Förhoppningsvis har studien ett framtida värde för personalen på Onkologiska kliniken som har bett oss att göra denna studie. Sjuksköterskorna kan få en uppfattning om deras känsla kring att patienterna behandlas med cytostatika för

(26)

nära inpå ad mortum stämmer överens med vad resultatet visar och kanske på sikt ändra sitt arbete utefter det. Detta arbete kan också fungera som grund för idéer om framtida forskning kring vilka faktorer som påverkar hur länge patienter behandlas och om de patienter med en låg differens har något gemensamt som gör att de behandlas på ett speciellt sätt.

Avsikten med denna studie var att beskriva och lyfta fram hur nära in på sin död patienterna behandlas med cytostatika och hur differensen varierar beroende på olika faktorer. I analysen är hänsyn tagen till ålder, kön och diagnos i de fall det är möjligt. Olika framställningar är gjorda för att illustrera och framhäva differens- perspektivet på ett så lättförståeligt sätt som möjligt. Bakgrunden är utformad för att ge kunskap om hur cytostatika behandling fungerar, samt dess verkan och biverkningar. Reflektioner har även gjorts kring svårigheterna av att behandla svårt sjuka cancerpatienter.

(27)

REFERENSER

Backlund, EO (1998) Vägval i intensivvården. Landgren, M m.fl. (Red)

Dödshjälp eller livshjälp? Smedjebacken: Fälth & Hässler, s. 34-39

Bracarda, S m.fl. (2005) Cancer of the prostate. Critical Reviews in

Oncology/Hematology, 56: 379 – 396

Kalfoss, M H (2001) Mötet med lidande och döende patienter – sjuksköterskans möte med sig själv. Almås, H (Red) Klinisk omvårdnad 1 (tredje upplagan). Stockholm: Liber AB, s. 54

Kristoffersen, N (1998) Allmän Omvårdnad 1. Stockholm: Liber AB

Lindskog, B I (1997) Medicinsk Terminologi. Stockholm: Nordiska bokhandelns förlag.

Morita, T m.fl. (2004) Communication about the ending of anticancer treatment and transition to palliative care. Annals of Oncology,15:1551-1557

Pierce, S F (1999) Allowing and assisting patients to die: the perspective of oncology practitioners. Journal of Advanced Nursing, 1999, 30(3), 616-622 Polit, D F m fl (2001) Essentials of nursing research methods, appraisal, and

utilization. Fifth edition. Philadelphia; Lippincott

SBU (2001) Cytostatikabehandling vid cancer. www.sbu.se Æ sök: cytostatika 2005-11-25

SFS 1998:531 Lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Stockholm:Liber AB

Socialstyrelsen (2005) Cancer i siffror – 2005. Stockholm: Socialstyrelsen SUPPORT Principal Investigators (1995) A controlled trial to improve care for

seriously ill hospitalized patients. JAMA, 274:1591-1598

Svensson, M (2005) Muntligt meddelande vid föreläsning på Malmö högskola, avd. Hälsa och samhälle 2005-10-20

Valand, E & Fodstad, G (2001) Generell onkologisk omvårdnad. Almås, H (Red)

(28)

Velanovich, V m.fl. (2002) Causes for the undertreatment of elderly breast cancer patients: Tailoring treatments to individual patients. American

College of Surgeons, 194: 8 – 13

Vrakking, M A m.fl. (2005) Medical decision-making for seriously ill non-elderly and elderly patients. Health Policy, 75: 48 – 48

Wang, S m.fl. (2004) End-of-life care in urban areas of China: A survey of 60 oncology clinicians. Journal of Pain and Symptom Management, 27: 125 - 132

(29)

BILAGOR

(30)

Bilaga 1 J.nr F.år Diagnos Kön cyt.beh.datum Sista Datum för ad mortum Differens

Figure

Figur 1 visar de befintliga cancerdiagnoser som påträffades och antalet patienter i  varje diagnosgrupp
Figur 2. Åldersfördelningen på patienturvalet som innefattas av studien.  Åldersspecifik tidsdifferens
Tabell 1. Gruppen patienter med bröstcancer, deras födelseår och tidsdifferens.
Figur 3. Stapeldiagram som visar skillnaden i den genomsnittliga tidsdifferensen  mellan den yngre (grupp 2) och den äldre (grupp 1) patientgruppen med
+6

References

Related documents

Man kanske kan förbereda patienten och säger när kirurgen kommer och tala om för patienten, att nu kommer vi gå igenom en checklista som ska bidra till säkerheten så att

Det framkommer av biståndshandläggarna att äldre personer har samma behov som alla andra människor, att bli lyssnade till för att de ska känna meningsfullhet och vara

Det framkommer av biståndshandläggarna att äldre personer har samma behov som alla andra människor, att bli lyssnade till för att de ska känna meningsfullhet och vara

(A) Patients with active disease and patients in remission exhibited a reduced percentage of MZ-like B-cells within the B-cell population, (B) as well as lower absolute numbers of

Det finns evidens för att äldre patienter med höftfraktur speciellt ska uppmärksammas beträffande högre risk att utveckla trycksår om de har mycket hög ålder,

I den av Socialstyrelsen publicerade förstudien gällande behandling med ECT (2010 b), med syftet att kvalitetssäkra behandlingen, betonar och förordar Socialstyrelsen behovet

Att kunna delge information fortlöpande, att ha kunskap samt kunna se symtomen är nödvändigt för att det ska vara möjligt att ge äldre den omsorg de behöver och sjuksköterskan

Skörhetsbegreppet är starkt sammankopplat med ålderdom och ökar i prevalens med ökande ålder [12] även om det inte är otänkbart att en person skulle kunna klassas som skör