Bebyggelsehistorisk
tidskrift
Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage
Author
Ismo Asola
Title
Det finländska vattentornet och 1900-talets förändrade
värderingar
Issue
44
Year of Publication
2002
Pages
87–96
ISSN 0349−2834
ISSN online 2002−3812
www.bebyggelsehistoria.org
Det
finländska
vattentornet
och
1900-talets
förändrade
värderingar
av Ismo
Asola
Landmärken som
uttryck
för
värderingar
Staden och dess
särdrag
När man rör sig i ett bebyggt område lagras i medvetandetenbild avstadensrumochstruktur, en bild som kompletteras av ljud och historier, avlästa berättelser ochavstundens sinnelag. Den
byggda miljön framkallar vid stunden för upple¬
velsenpositiva och negativaförnimmelser, intryck
som ocksåframträderiminnesbilder. Vissakarak¬ teristiskadrag blirkvarimedvetandet.Dekanvara
åar, torg, torn och statyer. Av dessa kännetecken
formas i minnetenbildavvarjeenskild stad.
Orientering
och symboler
Enkyrkobyggnad somunderårhundradenståttpå
en central plats har hjälpt vandrare att hitta rätt
och lett dem på den smalavägen. Traditionerna förenas och förmedlassymbolisktavdetmothim¬
len strävande tornet. Stadens centrala delar och
omgivande områden får ett djup när de urskiljs
från varandra med byggnadersom ärhögre änsin
omgivning.Dylikalandmärkenskapar ordning och hjälper vandraren attuppfatta plats och riktning. Allamothimlen strävande konstruktionerförtjänar
dockinte enligtmin uppfattningattkategoriseras
som landmärken då ett landmärke både funktio¬
nellt och estetiskt bordeanpassasigtill sinomgiv¬ ningoch dessutommedsinegenartavspeglaområ¬
dets historia.
Behovetaventekniskbyggnadskonstruktionkan
inte för innevånarna motiveras enbart med den materiella nyttan. Begreppet landmärke används dock iblandpåfelsättföratträttfärdiga byggandet
avöverhöga bostads-ellerkontorsbyggnader.'Den
tid somkrävs förattennybyggnad skall bliaccep¬
terad kan ocksåvara lång, ibland flera generatio¬ ner.Strävandet efterattgebyggnaderen synlighet
överhorisonten har också motiverats olika under olika tider. Man har kunnat betona jordisk makt och rikedom eller kyrkans makt och trons djup. Man harbyggt rådhus och slott, tempel och kate¬ draler. Närvärderingarna förändrats har tekniska och ekonomiska faktorer skapatbehovavnyasär¬
präglade konstruktioner som bryter horisonten,
t.ex. master, silon, fyrar och skorstenar.
Vattentornen som kännetecken
Samhälletprägladesibörjanav1900-taletavettallt¬
merökat beroendeavteknik. Vid sidanomlands¬
vägar och järnvägar byggdes distributionsnät för
el,gas,vatten och avlopp. Istädernas interna täv¬
lan accentuerades devärderingarsom utgick från
nationalismen. Genom attbyggavatten-, gas-eller
elverk anslöt sig staden till den progressivaskara
som betraktades som den nya tidens budbärare.
Utsiktstornet,somrepresenteraderentimmateriel¬ lavärden, ochvattentornet, med sin implicit tek¬ niska funktion, tog upp kampen om positionen
som landmärke. Speciellt vattenborgarna (-cister¬
ner) ficki Centraleuropa, liksom också iSverige,
representera den borgerliga stadens tekniska och
ekonomiskaframgångar.^Trotsden praktiska funk¬ tionenhosvattenborgarna och-tornenassocierade deras fasader tillriddarborgar.
Ibörjanavdeneuropeiska vattenverkshistorien fanns ingaaccepterade modeller förvattentornens form. Alla tornliknande konstruktioner, som kyr¬
kor, fyrar och slottstorn, kunde accepteras som förebilder. Finland har dock endast ett fåtal slott och försvarstorn och djärvheten att kopiera
ditionella kyrktorn saknades. Modellerna till de yttre formernahos de förstavattentornenhämta¬
des från Sverige, från kustens murade tegel- och
stenfyrar samtfrån bl.a. tyska förebilder. Fasader¬
nas rödategelkunde symboliserasträvanhos det
tidiga 1900-talets nationella väckelse efter äkthet
hos ytor och material, å andra sidan hade teglet
redan en traditionell plats i nyttobyggandet på
grundavdessbrandsäkerhet ochbyggnadstekniska användbarhet.Betongenspeladeenbetydande roll redanide förstavattentorneneftersomcisternerna alltidgjordesavbetongochofta också de bärande konstruktionerna.
Tornformen ochsträvanefterenestetiskeffekt
harintealltidvaritsjälvklar. Tillattbörjamed bygg¬
dedefinländska städernaunderjordiskavattencis¬
terner.Dessaosynligakonstruktionerutgjordeinte
någotproblemistadsbilden. Regelrättavattentorn
uppfördesikustområdenafrån ochmed 1910-talet
ochpå1930-talets.k. vattenborgarsomtillsinform
efterapade bostadsbyggnader. Deras tunga massa
smälte docksnartsammanmed detlängs backslutt¬
ningarna tätnande byggnadsbeståndet. I bostads¬
områdenautanför stadskärnan harunder desenas¬
teårtiondenauppförtsvattentornvarskonliknande konstruktion försiktigt reser sig över den omgi¬ vande skogen för att sedan plötsligt brytas uppe vidöverkanten.Andhämtningeninväntaren ny res¬
ning, en resning som dock inte kommer. Hos en
byggnad med åstak eller avsmalnande torn, som
t.ex. en kyrka, koncentreras all kraft i en enda
punkt som försvinner upp i skyn.
Även
om man i någravattentorn iFinland kan anainfluenser av traditionellabyggnadsstilarbetraktasvattentornen idetindustrialiseradesamhälletsomnyttobyggna-derdär litetutrymmelämnas för estetik. Behovet
avutrymmeför detekniska funktionernaharprio¬
riterats.
Önskningar
och
verklighet
Placeringenavettvattentornbegränsasavtopogra¬
fin, markägoförhållanden och den vattentekniska
lämpligheten. Till övriga delar anknyter lösning¬
arna till strävan efter säkerhet hosvattendistribu¬
tionen samtmiljöetiska frågorvars avvägningkan leda till synnerligenvarierande resultat.
MångaavdeförstavattentorneniFinland plane¬
radesavkändaarkitekter. Deestetiska kravenprio¬
riterades och samhällets beredskap att tillskjuta
ekonomiska resurser för byggande av dessa torn
var stor. När nya förstäder på senare årtionden
byggdes utanför städernas centrala delarpriorite¬
rades tillgången på bostäder. Vattenförsörjningen
och dessvisuellauttryckivattentornenhadeblivit
en del av vardagen och förknippades inte längre
med samma värderingar som förr. Tornens yttre
utformningoch derasanpassningtill denomgivan¬
demiljön fickenunderordnad betydelseibesluts¬ fattandet.
Defunktionella kraven och storleken pådetill¬
skjutna resurserna är beroende av politiska linje¬
dragningar.
Även
ombeslutsfattarnaiinitialskedet
avett tornprojektsom måluppställt en arkitekto¬
nisk,högklassigochentillsinomgivninganpassad
byggnad,förverkligas sällan dessaönskningar. Den
estetiska, tekniska och ekonomiskaoptimeringen
utmynnarofta ien betoningavdesenare, särskilt
somettavgörande baseratpåekonomiskaparame¬
trarförefaller lättastattförstå.
Ännu ientreprenadskedet kanordningen påde
prioriterade egenskapernaförändras dåutrymme¬
naochmaterialmängderna prissätts utifrånrådan¬
demarknadsläge.Deuppställda målen och devär¬ deringarsom förknippas meddessa ställs nui en
ordning där de estetiska elementen inte tillmäts någon ekonomiskbetydelseeller också saknar de
helt förespråkare.
Debeslutsomtasiettfullmäktigeuttrycksslut¬
ligti offentliga protokoll men bakom de
mångfa¬
cetterade avgörandena ligger överläggningar mel¬ lan tjänstemän, affärsintressen, markägare och företrädare förpolitiskapartier, som är dolda föroffentligheten. I dessa överläggningar är det de
mestinflytelserikasomuppnår sinamål.
Människanshandlingaräravsiktliga, dvs. debyg¬
gerpåintention,hon skapar sinegenvärd,sitteget
samhälle, där det liksom hos institutioner finns
inofficiellakontaktnät och kulissersomrepresente¬
rar enofficiellverklighet.’
Vattentornet -
från
enskilt
objekt
till
finländsk
samhällsprodukt
Från 1910
till
1^40-talet
Enligt nu gällande uppfattning innebar
ibruktag-ningen av vattenledningen i Helsingfors år 1876
FIGUR1.1Hangöfannsredan1910ettvattentornbeklätt
medgranit.Tornetförstördesdockavryskatruppernär
de lämnadeHangöuddibörjanavfortsättningskriget 1941. teckning:I.Asola.
kan man dock inte ännu tala om vattentorn då
vattencisternerna doldes av en borgmur. De för¬ sta egentliga vattentornen byggdes på 1910-talet.
Tryckvattensystemen motiverades med behovetav släcknings- ochrentdricksvatten,menocksåi vissa
städer med de behovsomdenångdrivnajärnvägen
ochsjukhusenhade.Deförstaavträbyggdavatten¬
torneniUleåborg påminde ocksåomdetornsom
statsjärnvägarnalåtit bygga påsinabangårdar.
Detförstavattentornet i Finland planeradesav
arkitekt Waldemar Aspelin och färdigställdes på
VårdbergetiHangö år1910.'*Vid sidanomkyrkan dominerade detta granittorn stadens siluett ända fram till 1941 då de ryska trupperna revvatten¬
tornet och kyrkan skändades. Ettnytt vattentorn, som både till konstruktion och stil avvek från det
föregående, uppfördes enligt ritningar av arkitekt
Bertel Lilljequist redan under kriget. Den finländ¬ skastenenersattesnu avbetong och bara klockan
påminde omdet gamlavattentornet.^
FIGUR 2.DetgamlavattentornetiHangöersattesmedett nyttredan1943. Tornetssilhuett dominerarfortfarande
stadsbilden, foto:I.Asola.
Naisvuori i S:tMichelvarbekantsom stadsbor¬ nasnöjes-och rekreationsområderedanföredenr
maj1912 dåen avarkitekt Selim A. Lindqvist ritad
paviljong ochettkombinerat brand-ochvattentorn
invigdes.® Betongen användes nubåde som ytma-terial och sombärande konstruktion. Vidrenove¬
ringen 1949 försvann tornets ursprungliga takku¬
pol.Dettaanspråkslösa betongtorn har sedan1953 enbarttjänat turismens behov.
I början av 1970-talet sprängdes Borgå stads gamla, år1913uppfördavattentorn, enligt besluts¬ fattarna föratt ”erhållaenlugn stadsbild”.^Rivan¬
det motiverades också medtjänstemännensförslag
om en nyväg genom den tomt där tornet stod.®
Motiveringarnakan ifrågasättas dåett nytt vatten¬
tornuppförts redan1966baranågrahundrameter
därifrån och denvägsom tjänstemännen planerat aldrig byggdes. På det gamla vattentornets plats uppförsnu en enfamiljsbostad.
Av 66bidragutsågsdetavarkitekternaJussioch
FIGUR3.NaisvuoripaviljongiS:tMichel med brand- och
vattentornet i sin ursprungligaform. Tornet invigdes 1912och utnyttjades undersenastekrig bl.a. för luftö¬
vervakning. I slutetav1^40-taletombyggdestornetför
bruki turismenstjänst,teckning;1.Asola.
FIGUR4. Detförsta vattentorneti Borgåfärdigställdes
1913. Byggnadsarbetena utfördesavdet svenskaföreta¬ getAllmänna Ingenjörsbyrån (AIB)somnågottidigare
grundatensidobyråiHelsingfors, teckning:I. Asola.
Toivo Paatela planerade ”slottstornet” i rödtegel
som segrare i tävlingen om Vasavattentorn.’ Det
år 1915 färdigställda vattentornet fungerar ännu i dagochkompletterar påett förtjänstfulltsättden
nygotiskabyggnadsmassani stadenscentrum. Ar 1920färdigställdesiUleåborgettförAströms läderfabrik avsett och av arkitekt Birger Federley
planeratvattentorn somännu idagutgörettland¬ märke i området.Till sitt yttre kan detta vat¬
tentorn ses som en parallell till det samtidigt
färdigställda vattentornet i Haparanda. Stadens
vattentorn färdigställdes på Intiönkangas år 1927
och representerararkitektbyråBorg-Sirén-Abergs 1920-tals klassicism."De två vattentorn som ännu
finns kvariUleåborgger även somurbruktagna sitt bidrag till den gamla tjärstadens kulturhisto¬ ria.
Runt 1930 diskuterades i Idensalmi om brand-ochvattentornet också borde varaett utsiktstorn.
I den livliga diskussionen om projektet
tangera-FiGUR5.Borgånya vattentornärbelägetmitt iettsmå¬
husområdeochfärdigställdes 1966, ca 250 mfrån den
platsdär det gamla tornetsprängdes bortibörjan av
FIGUR6.Arkitekttävlingenomvattentorneti Vasavanns
avarkitekternaJussiochToivoPaatela. Tornetfärdig¬
ställdes 1915 och har sedan dess troget tjänat staden.
teckning:I.Asola.
deskyrkans klockstapel, flygfyrar och häststallens
mockande,menlandskapsupplevelsen ansågs inte
somviktigt. På grundvalav arkitekt Bertel
Ström-mers planer uppförde staden år 1932 ett brand¬ vattentornirödtegel.'^Tornetanvänds intelängre för vattendistribution.
1%0-talet
Man kan påstå att alla de former och metoder
för byggande och planeringavvattentorn sompå
1950-talet togs i bruk fortfarande används. Form¬ språket varieradefrån cylindrar till koner och från
konstruktioner vilandepåpelare till konstruktioner
utan pelare. De första förspända betongkonstruk¬
tionerna togsocksåi bruk vid slutetavårtiondet.
FIGUR8.StadenUleåborgsförstaegnavattentornplane¬
radesavarkitekternaBorg, SirenochÅberg.Detår1927
färdigställda vattentornet representerarden s.k. zotals
klassicismen, foto: Uleåborgs stads vattenverk.
FIGUR7.Kapacitetenhos detavarkitektBirgerFederley
år1920för
Åströms
läderfabriki Uleåborg planeradevattentonetutnyttjadesbaraenkort tid.Efterfråganpå
läderprodukter minskadementornetblev kvarsomett landmärke, foto:Uleåborgs stads vattenverk.
FIGUR9.Staden
Idensalmis siluett dominerasavdetår 1932färdigställda
brand- ochvattentor¬ netoch den
bred-vidliggande kyrkan.
foto:Idensalmi stads
vattenverk.
FIGUR 10.Ett nyttfri¬
märketrycktesföratt hedra Idensalmi stads
hundraårsjubileum.
Finlands Postverk.
Jumerde specifikt funktionella och individuella kraven betonades ochjumervattentornsombygg¬
des dess mer började de betraktas som
produk-tionsbyggnader. Planeringen övergick från arkitek¬
terna till byggmästare och ingenjörer. Bara dyra, till sinvolymbetydande och för stadsbilden bety¬ delsefullavattentornplaneradesavarkitektermen
också dåvarkonstruktörernas och vatteningenjö¬ rernas insats betydande. De tekniska och ekono¬ miska aspekterna betonades och strävan att upp¬
fylla estetiska krav begränsades till utsmyckningen
avfasaderna.
Ettfåtalstorarektangulära eller
cylinderforma-de s.k.vattenborgar hade byggtsidefolkrikastestä¬ derna redan före vinterkriget1939-40. Påsamma sätt som sina europeiska förebilder ökade de i
popularitetännupå1950-talet.
Även
omdesenarekrigenintemedfördenågontotal förstörelsei lan¬
det, förutomi norra Finland,påskyndade händel¬
sernautvecklingenav infrastrukturenmot ett mer
tekniskt-ekonomiskt fungerande samhälle. Beho¬
ven hos det ur krigen resta samhället varierande
och beslutenom byggnadsprojektvarekonomiskt
betydelsefulla. De politiska besluten kunde dröja
många årdåmanisammaprojektgärnavillereser¬
vera utrymmen för funktioner som intehörde till
vattenförsörjningen.
Ett utmärkt exempel på hur en helhetsinriktad och långsiktig planering kundebeakta samfundets
FIGUR II.VattenborgeniRiihimäkifärdigställdes1952./
olika behov och ändå få enarkitektoniskt lyckad
utformningär den avarkitektYrjö Lindegren för
Riihimäki stad år 1950 uppgjorda planen för en
idrottspark.Endelavdenna helhet,somsamtidigt
representerar arkitekt Erik Bryggmans efterkrigs¬ tidafunktionalism,ärden år1952färdigställdavat¬
tenborgen, till vilken också hörde friluftsbad, sim¬
hall, bollplaner och dansplats.*’
Materialindustrin introduceradepå1950-taleten
cementfiberprodukt som i Finland såldes under
namnetMinerit-skiva. Pågrundavsinokänslighet
förväder, sin hanterbarhetoch sittlåga prisvann dennaen stormarknadsandel bland fasadproduk-terna.Somenföljdavskivansform blev rutmönst-ret ett tvång där de vågräta och lodräta linjerna
regleradesavskivans storlek.Dentraditionella gråa betongytanfick på dettasättvid sidanomtegleten
konkurrent,enkonkurrentsomi sinturersattesav
FIGUR 12.Vattentornet i Lovisahar ändafrånfärdigstäl¬
landet 1961 väckt varierande känslor hos stadsborna.
FOTO:T.Katko.
denplastbelagdaplåten på1970-talet.
De första koniska tornen från senare delen av
1950-talet kan betraktas som enpositivtrendifor¬ mutvecklingen.Detförsta cirkelkoniskatornetfär¬
digställdes troligen i Koria1957.
År
1958 byggdesett stortkoniskttornpåDrumsö iHelsingfors. Lik¬
nandetornuppenbaradesigsnartocksåiKarhula
ochiTorneå, densenareefterattdetgamlaår1929
uppfördatornet sprängts bort, ”föratt erhållaen
arkitektoniskt bättre helhet”."'I de tvåsistnämnda
tornen varcisterndelensytteryta belagd medträ.
Byggandets årtionden;
i960-
och jo-talen
Av de ca 450 i Finland byggda tryckvattencister¬ nernakan denstörstadelen ellercatvåtredjedelar kallas för egentligavattentorn. Under den inten¬ siva perioden med byggnadsverksamhet på 1960-och1970-talenuppfördes hälftenavFinlands tryck-vattencisterner. Glidgjutningsteknikenochhydrau¬ liska lyftanordningar gjorde byggandet av höga
tornförmånligareäntidigare.På1970-talet byggdes
tornenocksåielement ochavstål. Finland har vid
sidanavSverige,Frankrike och Schweitz betraktats som ettavde få länderi Europasom där kunska¬ pen omvattentornsbyggande kraftigt ökade. Efter de intensiva byggnadsåren på i960- och 70-talen harvattentornsbyggandet kraftigt minskat.
Lovisavattentornfrånår1961 ärenkombination
avarkitekt HeikkiSirenssökande efteren idealisk
form och diplomingenjör Paavo Simulas skicklig¬ hetatt följa detta sökande. Tornetkan betecknas som betongklump. Formvalet motiveradesi sintid avatt”tornetpassarintensivttill landskapet”,*’även om insändarspalterna karakteriserade tornet som
”åsensunderliga väsen”.*^ Devid cisternensnedre del planerade detaljerna ger dock enligt Juhani Katainen den primitiva och klumpiga formen ett förädlat uttryck.*^ Stadens juniorhandelskammare
hoppadesi sin turi mittenpå1990-talet få förslag
från allmänheten tilltornets försköning.**
Iarkitekt Erkko Virkkunens ochdiplomingenjör Ilmari HyppänensUFO-konstruktioniGäddviken iEsbo återfinns både form och teknik. Cisternens skalidetår1968färdigställdavattentornetgjötspå marken ochlyftes efter härdningenupp påde tidi¬ garegjutnapelarna. Med deavsinasmalakantpe¬ lare och centraltornets betongkonstruktionburna
motvarandaliggande kalotternautgörtornetännu
i dag det främsta exemplet på fördomsfritt fin¬ ländsktvattentornsbyggande.
Formen hoscisternernai det finländskavatten¬
tornetharvid slutetav1990-talet stelnatide redan
för femtio år sedan kända cylindriska och konis-ka formerna. Baranågra få avvikande försök har
gjorts, bl.a. i tornen i Järvenpää (1966), i Kaana
i Björneborg(1963) och i Kalajoki (1971). Utvidg¬
ningen avvattentornetpå Sandåsen iVandai slu¬
tet av1970-taletär också exceptionell förfinländ¬
ska förhållanden. Förutom detta har
planerings-och helhetsentreprenaderna innehållit både oac¬
ceptablaoch oanvända idéer.Kanskeresersigännu
någongång påBrändöiVasaden moderna idéom
vattentornet som presenterades av arkitekt Viljo
Revell redan 1964?'®
Dekommunala beslutsfattarna harinte låtitsig
övertygas av de få försök till elementbyggande
elleravden avvikande tekniksom introducerades FIGUR 14. Kanske reser sig ännu på zooo-talet den
moderna vision om vattentornet som arkitekt Vil/o
Revellpresenterade redanför40årsedan?foto:Yasa stadsvattenverk.
FIGUR13.De tvåmotvarandra ståendebollkalotterna i
det år1968färdigställdavattentornetiGäddvikeniEsbo
varteknisktmycket krävande. Bärpelarna tillverkades
först och därefterlyftes de prefabriceradebollskalen på
plats, foto:Esbostads vattenverk.
på1970-talet.Standardiseringenav
vattentornsbyg-gandet har inte slagit igenom i Finland. Inte ens ståltornen ellerglidgjutningsteknikenhar medfört
enönskad förnyelse.
Formen
och
betydelse
i
förändring
Denyttreutformningenavvattentornen hari Fin¬ land stelnatitraditionella former. Detsamma gäl¬
ler för materialvalet i byggnaderna. Vattentorn i formav enkaffepanna kanmanhitta iUSA,meni
Finlandutgörtill och medfärgbetongettundantag. Kanske ökar profileringen och färgsättningen av
fasadytornanudåvattentornenbelysesavannatän varningslampor.
Stadens siluett formas av många element och
vattentornetskiljersig intefrån mängdenannatän
till sin massa och sin form. I stadsmiljön är inte ens massan längre särskiljande då höga
bostads-och kontorskolosser dominerar horisonten. Vat¬
tentornen innesluter inte heller längre den sym¬ bolik de tidigare representerade. Progressiviteten hos ett bostadsområde betonas nu på andra sätt
släcknings-ochbruksvattennätet, den funktionsomvattentor¬
netvaritettuttryck för.
Också den tid ärförgången närstäderna fram-hävdade sin egen förträfflighet genom att med
hjälpavantikens gudasagor lyfta framt.ex.avlopps¬ nätet. Eller där skönheten hos stadshuset vid sidan
omjärnvägen och gasverket tävladeom vem som
hade detmesteffektivakollektivtrafiksystemet eller
det renaste vattnet i sina ledningar.^ Historikern Kai Häggmanmenaratt vattenoch avloppsverken vid sidanomjärnvägen,folkskolan och enkammar¬
riksdagen kan betraktas somen central symbol i
det då moderna Finland.“
Mankan sedetta såattalla typeravbyggnader
under en förgången tid har representerat symbo¬
liska värden.“Denbebyggda miljön sänderut ota¬
liga signaler. Fortfarande kan ett torn ses som
ettuttryck förenbyggherres önskanattuppmärk¬ sammas. Arkitekt Gustaf Strengell menar också attmänniskan inteuppfattar verklighetenmenatt
förbindelsen till den omgivande miljön skapasav
symboler.Den betydelsefulla roll som symboli¬
ken ännupåmedeltidenspelade i den västerländ¬ ska kulturen antas haförskjutits av den moderna
tekniskt-ekonomiska andan. Trots detta kan man
knappast påståatt de två412meter höga skyskra¬ por som förstördes den ii september 2001 inte
representerade symboliska värden?
IsmoAsola(f.1950), byggnadsingenjör (1976), dipl. ing.(1999), tekn. lic. (2001), har arbetatsom
bygg-nadskonstruktör, desenasteårenfrämst med bygg-nadssanering. Harforskat och publicerat artiklari
vattenförsörjningens historia. Finlands Byggnadsin-genjörsförbund utgerhösten2003hans bok ”Vesi-torni -yhdyskunnan maamerkki” [Vattentornet -samhälletslandmärke]. Noter 1. Helin, m.fl.1983, s.21. 2. Tuovinen1985,s.97. 3. Koskiaho1990, s. 99.
4. Ekström, personlig upplysning12.10.1998.
5. Lehto 1989,s.51,115-118.
6. Katko,1996,s.68.
7. Porvoon uudenvesitornin suunnittelukiipailu1965, s. 351
(Rakennustekniikka1965/5). 8. Granqvist1996,s.67. 9. Mikkola1990, s.16. 10. PutkonenScPäkkilä1981,s.6. 11. Okkonen ScOkkonen1985,s.17. 12. Remes1982,s.40-46.
13. Riihimäen kaupungin vesilinnan perusparannusja
hanke-suunnitelma1992. 14. Lausas 1962,s.iii.
15. Loviisan vesitorniinkaivataan kaunismsta (Helsingin
Sano-mat14.09.1995).
16. Sirén1995,s.351. 17. Katainen1992,s.49.
18. Loviisan vesitorniinkaivataan kaunistusta(Helsingin
Sano-mat14.09.1995).
19. Katko1996,s.208-209(Ehdoms Palosaaren vesitorniksi).
20.Hietala1993, s. 317(Litzen & Tuhkanen 1998, toim.).
21. Häggman 1998,s.158(Joutsivuo&Mikkeli, toim). 22.Tuovinen1985,s.58.
23. Strengell1929, s.28.
Käll- och
litteraturförteckning
Helin, P., Turtiainen,J. &Vesikansa,M., Kaupunkikuvaja
rakentaminen. Kaupunkimaisten yhdyskuntien
kehittä-miskampanja, julkaisu 5/1982 (Stadsbilden och byggan¬
de.Kampanjenför utvecklingavstadsliknande samhällen,
publikation 5/i982l.Valtion Painamskeskus. Helsinki1983. Hietala, M., i: Litzen, V. &Tuhkanen T. (toim.), Keskiajan
kulttuurihistorianlukukirja [Enläsebokommedeltidens
kulturhistoria].Turunyliopiston täydennyskoulutuskeskuk-senjulkaisuja A:54. Turku1998.
Häggman, K., I. Joutsivuo, T. &Mikkeli,H.(toim.), Terveyden
lähteillä.Länsimaisenterveyskäsityksen kulttuurihistoriaa
[Vid hälsans källor.Denvästerländskahälsouppfattningens
kulturhistoria].SuomenHistoriallinen Seura(SHS).
Histo-riallinen Arkisto106.Helsinki1998.
Granqvist, A.,Gårdarna vidvattentornet.ÖstraNylands Tryck¬
eri.Lovisa1996.
Katainen, J., Piirteitäkansainvälisen betoniarkkitehtuurin
his-toriasta [Dragurden internationella betongarkitekturens historia]. Tampereenteknillinen korkeakoulu.
Arkkitehtio-sasto.Betonikurssi 1992.Julkaisunro3.Tampere1992.
Katko, T, Vettä! Suomen vesihuollonkehitys kaupungeissaja
maaseudulla [Vatten! UtvecklingenavFinlands vattenför¬
sörjning istäderna och på landsbygden].Vesi- ja viemärilai-tosyhdistys. Tampere1996.
Koskiaho, B., Ohi, läpija reunojen yli. Tutkimuksenteon
peruskysymyksiä [Förbi,igenomoch över kanterna. Forsk¬ ningsarbetetsgrundfrågor],Helsinki1990.
Lausas, V., Tornion vanhavesitorni kaatui uuden tieltä [Det gamlavattentornetiTorneåföll förettnytt], Suomen kun-nallislehti, Vol47(i)1962.
Lehto, T., Hangon rakennuskultuuri ja kultuurimaisema. [Byggnadskulturen och kulturlandskapetiHangö]. Hangon museonjulkaisusarjanro8. Tammisaari1989.
Loviisan vesitorniin kaivataan kaunistusta. [Förskönande av
Lovisavattentornönskas] Helsingin Sanomat14.09.1995.
Mikkola, I., Vaasa, vesi- ja viemärilaitoksen historia [Vasa,
vatten-ochavloppsverkets historia]. Vaasa, tekninenvirasto, vesihuolto-osasto. Vaasa1990.
Okkonen,R. &Okkonen,I.,Pilvilinnojaja vesiposteja,
kulta-ajanarkkitehtuuria Pohjolan valkeaankaupunkiin [Luft¬
slott och vattenposter,guld-ålderns arkitektur till Nordens
vitastad].Oulu1985.
Porvoon uudenvesitornin suunnittelukilpailu 1965 [Tävlingen
omBorgåstadsnyavattentorn1965]. Rakennustekniikka.
Vol. zi(5).
Putkonen,A-M. &Päkkilä,K.,Myllytullin virastokeskus,
Snell-mania, Vuotavarasto, Vesitorni, Voima-asema [Kvarntul¬
lens ämbetshus, Snellmania, Vuotavarasto, Vattentornet, Kraftstationen]. Valtionteknillinen tutkimuskeskus.
Raken-nuslaboratorio.Uleåborg 1981.
Remes, E.,lisalmen kaupunki,vesi- javiemärilaitos 1932-1982 [Staden Idensalmisvattenochavloppsverk1932-1982].
lisal-mi1982.
Riihimäen kaupungin vesilinnan perusparannusja hanke-suunnitelma 1992[Grundrenoveringavstaden Riihimäkis
vattenborg samt projektplan]. LaatinutArkkitehtitoimisto
ArkkiriihiOy.Riihimäki1992.
Sirén,O., Loviisankaupunginhistoria1745-1995[Lovisa stads historia1745-1995]. Loviisa1995.
Strengell, G., 1929, Rakennus taideluomana, luonnos
arkki-tehtuurin ilmaisukeinoista[Byggnadensomkonstverk,en
skiss rörande arkitetkturensuttryckssätt]. Helsinki1929.
Tuovinen,P.,Kaupungin esittäväsymboliikka [Stadenspresen¬
terandesymbolik]. Licentiatavhandling. Tekniska Högsko¬ lan.YJK:spublikationB49.Helsinki 1985.
The Finnish
water towerand
changing values
in
the 20th
century.By Ismo
Asola
SummaryThe modern waterworks erainHelsinki beganin
1876with the building,on arocknearDjurgården,
of a water storage tank whose stone walls con¬
cealedamillionpottles(kannor) or2,617cu.m.of water.Thatstorage tank, though,wasnotawater towerinthetruesense.Thefirstwatertower,con¬
structed at Hangö in 1910, resembled the stone
lighthouses of the coast. It was demolished at thebeginning of theContinuationWarwhenRus¬ siantroopsdevastated thetownbeforeevacuating
HangöPoint, Hangöandits environshaving been
leased tothe Soviet Union for30 years aspart of
thepeacesettlement which ended theWinter War of1940.
The 1940s saw the building of “water burghs”
-grim, rectilinear masses of brickwork looming skywards. Thefirst cylindrical and conicalstorage tanks were built in the 1950s. Most of Finland’s
water towersdate from the1960s and1970s, and
the greater part of them - two-thirds - actually
look likewater towers.Today thereare some400 waterstoragetanksinuse. Fewwater towerswere
built in the closing years of the 20th cenmry, and neither the building materials nor the tech¬
nology have been renewedsincethe earlier hectic
years.Thewatertowerisnolonger the symbol of
progressitusedtobe. That role hasnowpassedto othermanifestations ormetaphors.