”Den sanna
kristendomen
”
KURS:Religionsvetenskap för ämneslärare, 61–90 hp
PROGRAM: Ämneslärare gymnasiet
FÖRFATTARE: Magne Eklund
EXAMINATOR: Jennie Ahlgren
TERMIN:VT/21
1
Abstract
Carl Lindhagen (1860-1946) is one Sweden’s most productive members of Parliament in history. Under his time in the second- and first chamber he wrote a total number of 1011 bills. He was in his time known as a freethinker and utopist, and furthermore as a driving force behind several issues for example Norrlandsfrågan (against the purchase of homesteads by the forest industry in northern Sweden), women’s suffrage and for peace and disarmament.
In 1922, Carl Lindhagen put forth a proposal to the First Chamber in which he pleaded for the Lutheran doctrine in Sweden's state church, to be replaced by Christianity. What the proposal meant and how it would be implemented has not, what I have been able to find, been investigated before. Based on Lindhagens bill, the thesis aims to examine Carl Lindhagen's views on spirituality, Christianity, and ethics and to incorporate them into his view of society. A special focus is placed on the school's role in Lindhagen's future vision. The overall question for the study is whether Carl Lindhagen's ideas have been implemented today, already passed or even utopian demands which are still waiting to be articulated and applied? The method for the survey is taken from Mats Alvesson's and Kaj Sköldberg's aletic hermeneutic approach, where the hermeneutic circle oscillates between pre-understanding and understanding. The theoretical edifice for the thesis is that empiricism, facts, can never be distinguished from the interpretation, the understanding, but instead is the result of it.
The result of the survey is that Lindhagen's view of Christianity was inspired by Viktor Rydberg and Tolstoyanism. For Lindhagen, Christianity meant the truth about a social ethic, which Jesus, but also previous philosophers and founders of religion, had taught. Man carried the truth within himself, but he risked being lost if he only pursued power and material possessions. Instead, spirituality, the virtues, needed to be cultivated. Truth and spirituality would direct man toward the "good will," the will to do good, which I associate with Jennifer A. Herdt's concept of excellence-prior eudaimonism. Through the moral development of individuals, society also became moral. To get there, the school needed to be transformed from a study- to an education school in the Bildung tradition. Which in turn would create a classless society where individuals could, through dialogue, organize society to the best of their ability. My understanding is that Lindhagen's view of society can be described as deliberative democracy. It also touches on Jennifer A. Herdt's dialogical humanism.
In conclusion, Lindhagen's view that an equal and democratic society can not only be created through material prosperity but must also be based on the moral aspirations of individuals is still relevant and has its advocates in the contemporary ethical debate.
2
Innehållsförteckning
Inledning ... 3
Syfte ... 4
Frågeställningar ... 4
Metod, teoretiska perspektiv och avgränsningar ... 4
Material ... 7
Källor ... 7
Lindhagen i forskningen ... 7
Undersökning ... 12
”Det andliga är det mest praktiska.” ... 12
Kristendomen, den sociala revolutionen ... 17
Bildning, människoandens revoltering ... 25
Slutdiskussion ... 34
Sammanfattning och resultat ... 39
Referenser ... 40
Litteratur ... 40
3
Inledning
Den som läser riksdagsdebatter under 1900-talets första decennier, kommer ofrånkomligen förr eller senare att stöta på namnet Carl Lindhagen. En man som, vågar jag drista, idag är okänd bland de flesta i Sverige men som 1918 beskrevs av bokställaren H. F. Spak i bokserien
Föregångsmän som ”Sverges [sic!] mest kända man”.1 När jag läste titeln till Carl Lindhagens motion från 1922: om anhållan till regeringen att överväga frågan om avskaffande av den rena
evangeliska läran m. m. samt införande i stället av kristendom i statens styrelse., väcktes mitt
intresse för att närmare studera Carl Lindhagens idévärld.2 I Svenskt biografiskt lexikon beskriver Bernt Schiller kortfattat hur Lindhagen i sin politiska gärning drevs av idealism och individualism samt hur hans humanism inbegrep en grundsyn där världen var indelad i en ekonomisk och en andlig verklighet. Vidare skriver Schiller hur Lindhagen ansåg att Marxismen hade tagit fasta på den materiella delen av tillvaron men förbisett den andliga.3
Schillers beskrivning fick mitt intresse för att undersöka Lindhagens idévärld och i förlängningen hur den kom att påverka hans religiösa, politiska och etiska ställningstaganden att växa ytterligare. Detta eftersom jag tror att vi i dagens snabba informations- och medieklimat inte i tillräcklig utsträckning tar till oss de tankar och erfarenheter som uttryckts av människor vilkas liv har förflutit före våran egen tid, oavsett om det är långt tillbaka i historien eller i nära anslutning till nutiden.
Läsningen av tidigare forskning gav vid handen att Lindhagens idévärld, eller livsåskådning som Sverker Sörlin anser att den bör benämnas, kan beskrivas som civilisations-kritisk, antiindustrialistisk och moraliskt utopisk.4 Den tidigare forskning som jag har tagit del av har inte uteslutande fokuserat på Lindhagens syn på kristendom, andlighet och etik och därför har mitt mål med förevarande uppsats varit att försöka bredda perspektivet inom de två områdena. Mer allmänt är frågan för uppsatsen ifall Carl Lindhagen, likt 1918 fortfarande kan beskrivas som en ”föregångsman”? Har de åsikter han förfäktade vunnit genklang idag, är de redan passé eller ännu utopiska krav vilka väntar på att åter artikuleras och appliceras?
1 Spak, Henrik Fredrik. Carl Lindhagen: några konturer av ett rikt liv. Stockholm: Nutiden, 1918, s. 5, baksidestext.
2 Motion FK 1922:97. Av herr Lindhagen, om anhållan till regeringen att överväga frågan om avskaffande av
den rena evangeliska läran m. m. samt införande i stället av kristendom i statens styrelse.
3 Schiller, Bernt. Carl A Lindhagen. Svenskt biografiskt lexikon, 1980–1981. urn:sbl:10583 (Hämtad 2021-04-12)
4 Se Lindhagen i forskningen för en genomgång av hans övergripande världsåskådning, historiesyn och samhällsideal med mera.
4
Syfte
Syftet för uppsatsen är att undersöka Carl Lindhagens syn på andlighet, kristendom och etik samt att foga in dem i hans samhällssyn.
Frågeställningar
• Vad innebar kristendom och andlighet hos Lindhagen?
• Hur skulle kristendomen och andligheten kultiveras enligt Lindhagen? • Hur kan Lindhagens samhällssyn och etik beskrivas?
Metod, teoretiska perspektiv och avgränsningar
Undersökningen behandlar framför allt Lindhagens motioner i riksdagen under åren 1920–1940 med inriktning på dem vilka berör begreppen kristendom och andlighet. Källorna används som kvarlevor vilket innebär att intresset riktas mot källorna som sådana, den verklighet källorna i sig själva ger uttryck för, inte hur de relaterar till verkliga händelser, exempelvis sanningshalten i påståendena.5
Jag har i föreliggande arbete använt en aletisk hermeneutisk metod, som den beskrivs av Mats Alvesson och Kaj Sköldberg i boken Tolkning och reflektion. Två centrala delar i den aletiska hermeneutiken är dels att den hermeneutiska cirkeln/spiralen anses pendla mellan förförståelse och förståelse av undersökningsområdet. Dels att förståelsen innebär att det går att synliggöra en fördoldhet hos undersökningsobjektet vilken döljer sig ”mellan raderna” i texten.6
Hermeneutik kan översättas med ”tolkningskonst” och har, skriver Mats Alvesson och Kaj Sköldberg sin upprinnelse i studier av den klassiska litteraturen under renässansens och den protestantiska bibeltolkningen.7 Hermeneutiken började som texttolkning i vilken grundtanken utgick ifrån att helheten bara kunde förstås utifrån delen/delarna vilka på samma gång påverkade förståelsen av helheten. Genom alterneringen mellan helhet och del skapas en djupare förståelse för undersökningsobjektet hos det undersökande subjektet. Grundläggande för all hermeneutik menar Alvesson och Sköldberg är att det antas finnas en helhet i texten
5 Florén, Anders, Ågren, Henrik & Erlandsson, Susanna. Historiska undersökningar: grunder i historisk teori,
metod och framställningssätt. 3. Uppl. Lund: Studentlitteratur, s. 77.
6 Alvesson, Mats och Sköldberg, Kaj. Tolkning och reflektion: vetenskapsfilosofi och kvalitativ metod. 3 uppl. Lund: Studentlitteratur, 2017, s. 140.
7 Kieffer, René. Hermeneutik. Nationalencyklopedin [u.å.].
http://www-ne-se.proxy.library.ju.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/hermeneutik (Hämtad 2021-04-16); Alvesson och Sköldberg. Tolkning och reflektion, s. 134.
5 vilken kan förstås av undersökaren genom den hermeneutiska processen. Författarna gör vidare en uppdelning mellan dels den objektiva hermeneutiken, vars företrädare menar att det är möjligt att nå fram till svaret på vad författaren från början avsåg med texten, genom alterneringen mellan del och helhet. Dels den aletiska hermeneutiken. Begreppet aletisk har Alvesson och Sköldberg tagit från grekiskans ”aletheia” som betyder ”ofördåldhet”, vilket författarna har hämtat från Martin Heidegger och innebär att den hermeneutiska processen blottlägger något fördolt. Det gemensamma för den aletiska hermeneutiken, inom vilken Alvesson och Sköldberg placerar den existentiella-, poetiska- och misstankens hermeneutik, är med andra ord att det antas finnas en dold underliggande sanning som kan upptäckas av hermeneutikern.8 Vad som är fördolt skiljer sig mellan de tre hermeneutiska inriktningarna och Alvesson och Sköldberg skriver att:
För den existentiella hermeneutiken utgör detta fördolda en ursprunglig struktur av egenskaper som ligger vid själva roten av vår tillvaro, men just därför dessvärre är bortglömd. För den poetiska hermeneutiken bildar det fördolda ett underliggande mönster av metaforer eller narrationer. För misstankens hermeneutik slutligen framstår det fördolda som något skamligt och därför bortträngt, t.ex. i form av ekonomiska intressen [Marx], sexualitet [Freud] eller makt [Nietzsche].9
När det kommer till uttolkandet av texten/texterna finns det för den existentiella hermeneutiken en outtalad fråga som texten besvarar och det gäller därför att finna denna fråga. En viktig beståndsdel i att besvara den dolda frågan, skriver Alvesson och Sköldberg, är att kontextualisera texten och dess författare vilka därför måste sättas in i sitt historiska sammanhang. För den existentiella hermeneutiken befinner sig också undersökaren själv i en historisk kontext vilken hen inte kan frigöra sig ifrån och därför är tolkningen alltid bunden till den tid i vilken den görs och svarar på de frågeställningar som är viktig för undersökaren i hennes samtid.10 För den poetiska hermeneutiken spelar metaforer och rotmetaforer en avgörande roll för att finna det fördolda. Metaforer spelar en avgörande roll för hur människor ser på sin omvärld och rotmetaforer innebär att helt fält ses utifrån en grundläggande tankestruktur, exempelvis kan ett samhälle beskrivas som organiskt eller mekaniskt. Metaforerna bildar delar i en sammanhängande historia, en ”narration”, där metaforerna påverkar narrativet likväl som narrationen påverkar metaforerna.11 Misstankens hermeneutik har som mål att avslöja de(n) ”skamliga” undanträngda sanningen vilken i stället har blivit ersatt
8 Alvesson och Sköldberg. Tolkning och reflektion, s. 140, 206. 9 Alvesson och Sköldberg. Tolkning och reflektion, s. 141. 10 Alvesson och Sköldberg. Tolkning och reflektion, s. 179–180. 11 Alvesson och Sköldberg. Tolkning och reflektion, s. 184, 188.
6 av en berättelse som förklarar fenomenet som rationellt och ädelt etcetera. Alvesson och Sköldberg beskriver hur den här ansatsen, bland annat, kan komma till uttryck i en generell distans, skepticism och kritisk blick i relation till undersökningsobjektet. 12
En gemensam utgångspunkt för den aletiska hermeneutiken, är att den hermeneutiska cirkeln pendlar mellan den förförståelse som undersökaren besitter och förståelsen som utvecklas genom texttolkningen, rörelsen sker inte mellan del och helhet utan i stället mellan förförståelse och förståelse.13 Den teoretiska utgångspunkten för uppsatsen är att den som undersöker ett fenomen alltid gör det utifrån en förståelse vilken i sin tur påverkar och påverkas av förståelsen, som undersökningsobjektet genererar. Det här synsättet innebär att empiri, fakta, aldrig kan särskiljas från tolkningen, förståelsen, utan är i stället resultatet av den. Därigenom skriver Alvesson och Sköldberg överskrids även distinktionen mellan subjekt och objekt. Det här innebär i sin tur att undersökarens förförståelse, vilken exempelvis innefattar hennes kunskapssyn och ideologiska perspektiv blir avgörande eftersom förförståelsen påverkar hur hon tolkar materialet, vilka perspektiv som appliceras och vad de generar för tolkningar, vilket i sin tur påverkar perspektiven.14 Det innebär att istället för att söka efter en evig sanning, blir
argumentation och dialog viktig där författaren på ett övertygande sätt kan visa på varför hennes perspektiv och tolkning är relevant. Innebörden är inte att alla perspektiv och tolkningar har samma förklaringsvärde utan att det finns tolkningar som är bättre än andra och att den bästa tolkningen framkommer genom undersökarens ”argumentationsprocess”.15
Från den existentiella hermeneutiken hämtar jag dels kontextens betydelse. Därav det relativt stora utrymme som genomgången av den tidigare forskningen har fått vilken syftar till att sätta undersökningsområdet, Carl Lindhagens syn på kristendom, andlighet och etik, i sin historiska kontext. Dels att försöka tydliggöra min egen kontext och hur min förförståelse påverkar undersökningsområdet vilket kommer att behandlas i slutdiskussionen. I linje med den poetiska hermeneutiken kommer jag i slutdiskussionen synliggöra viktiga metaforer och rotmetaforer i Carl Lindhagens tänkande. En kritisk blick i överenstämmelse med Alvesson och Sköldbergs förslag kommer jag att inkorporera i slutdiskussionen för att ge vidgade perspektiv till undersökningsområdet.
12 Alvesson och Sköldberg. Tolkning och reflektion, s. 190–191. 13 Alvesson och Sköldberg. Tolkning och reflektion, s. 140. 14 Alvesson och Sköldberg. Tolkning och reflektion, s. 24. 15 Alvesson och Sköldberg. Tolkning och reflektion, s. 152, 202.
7
Material
Källor
Undersökningsmaterialet är hämtat från riksdagstryck.kb.se där riksdagstryck mellan 1521 och 1970 finns digitalt tillgängliga. Valet av källor har dels skett genom urval av motioner under den aktuella undersökningsperioden, 1920–1940, där undersökningens tema, andlighet och kristendom har aktualiserats. I det arbetet har jag använt mig av bilagan till Torbjörn Lundqvist uppsats där han tematiskt har listat Lindhagens riksdagsmotioner.16 Dels har urval skett genom Lindhagens egna hänvisningar, i de av mig undersökta motionerna, till tidigare skrivna motioner av honom. Förutom riksdagsmotioner har jag använt mig av Carl Lindhagens
Drömmar och stridslinjer IV: Demokrati. lånad från Uppsala universitetsbibliotek, för att kunna
utveckla begrepp och tankar som jag inte har funnit tillräckligt utlagda i de undersökta motionerna.17 Äkthetskriteriet behöver tas i beaktande vid användandet av historiska källor som kvarlevor. Att väl skötta offentliga arkiv skulle innehålla förfalskningar är enligt historikern John Tosh osannolik.18
Lindhagen i forskningen
Carl Lindhagen (1860–1946) var en av Sveriges mest produktiva riksdagsmän som under sin riksdagsgärning skrev 1011 motioner. År 1897 till 1917 satt han som representant i andra kammaren, först tillhörande de liberala och därefter för Socialdemokraterna. År 1919 invaldes han i första kammaren, representerande Sveriges socialdemokratiska vänsterparti efter uteslutningen ur Socialdemokraterna. Från 1923 representerade han åter Socialdemokraterna fram till och med 1940. Hans demonstrationsparoll var ”Alla folks frihet, hela världens fred”.19
Sverker Sörlin behandlar i sin avhandling om synen på Norrland kring sekelskiftet 1900 Carl Lindhagen under en egen rubrik. Lindhagen kom att bli en centralgestalt i Norrlandsfrågan vilken kortfattat rörde frågan om skogsbolagens uppköp av jord- och skogsbrukshemman i norra Sverige. Sörlin menar att Norrlandsfrågan anknöt till en underliggande frågeställning angående synen på moderniseringen, där kritik av skogsbolagen
16 Lundqvist, Torbjörn. Industrialismens kritiker: utopism, ämbetsmannaideal och samvetspolitik i Carl
Lindhagens ideologi. Uppsala: Univ., Dept. of Economic History, 1995, s. 72–95.
17 Lindhagen, Carl. Drömmar och stridslinjer IV: Demokrati. Stockholm: Bonnier, 1917.
18 Tosh, John. Historisk teori och metod. 3. uppl. Lund: Studentlitteratur, 2011, s. 137. 19 Gustafsson, Agne. Carl Lindhagen. Nationalencyklopedin [u.å.].
8 sammanföll med en kritik av industrialismen och moderniseringen. Carl Lindhagens engagemang knyts därigenom till en större strömning av civilisationskritiker, vilket Sörlin menar Lindhagen var en del av. Värnandet av jordbruket hör samman, skriver Sörlin, med Lindhagens syn på jorden som den värdeskapande grunden för samhället. Jordbruket fyllde inte endast ett materiellt behov utan hade ett kulturellt och politiskt värde, då grunden för kultur och frihet låg i ägandet av jordbruksmarken.20
1910 förde Lindhagen samman sina idéer under benämningen ”humanism” vilken Sörlin beskriver som en ”världsåskådning” då den varken var en ”lära” eller ett ”utmejslat filosofiskt tankesystem”. Med Världsåskådning avser Sörlin ”en uppsättning värderingar och ideal, som placeras nära den politiska vardagsverkligheten.”21 Vidare menar Sörlin att en grundläggande tanke hos Lindhagen var det ”självständiga ställningstagandet” med en stark misstro mot kollektivism. Samtidigt ville Lindhagen överbrygga den dualism han ansåg var framträdande i västerländskt tänkande mellan exempelvis idealism – materialism och rationalism – empirism. I österländskt tänkande hade dualismen överbryggats då motsatserna sågs som komplementära delar vilka tillsammans skapade en helhet. Hos de asiatiska folken fanns denna helhet, enligt Lindhagen, representerad i att arbeta både med intellektet och myllan. Problemet som Lindhagen ansåg låg i moderniseringen var att den förstörde balansen mellan de manliga värdena vilka, enligt Sörlin, representerade med solen, och de kvinnliga värdena, jorden. Framför allt var det industrialismens storskaliga produktionsenheter och dess storstäder som var problematiska. Det som exemplifierade idealsamhället var byn där självstyre och självhushållning rådde uppbyggt kring hemman och gemensamt ägande av allmänningar och naturtillgångar. Människans individuella och kollektiva sida knöts samman i bygemenskapen. Staten såg Lindhagen som en bundsförvant för den lilla människan där det gemensamma förvaltandet av naturtillgångarna skyddade individen mot laissez-faire liberalismens rovdrift. Den opartiske ämbetsmannen som i sitt statliga arbete möjliggjorde människans materiella och andliga utveckling blev därför ett viktigt ideal. Samhällsformens slutmål var hos Lindhagen, skriver Sörlin, en enda gemensam medelklass.22
Lindhagens historiesyn menar Sörlin var ”framstegsoptimistisk” och ”idealistisk” där historien realiserades de ovedersägliga och goda värdena ”sanning, förnuft, rättvisa, frihet”.23 Avslutningsvis ser Sörlin Lindhagen som representant för en ”tidlös strömning av
20 Sörlin, Sverker. Framtidslandet: Debatten om Norrland och naturresurserna under det industriella
genombrottet. Diss., Umeå universitet, 1988, s. 238–239, 249–250.
21 Sörlin. Framtidslandet, s. 246.
22 Sörlin. Framtidslandet, s. 239, 243, 248, 253. 23 Sörlin. Framtidslandet, s. 241.
9 civilisationskritik” där de gemensamma dragen enligt Sörlin är ”småskalighet, vurmen för lantlivet, en misstänksamhet mot handel och mot abstrakta, kontraktsbundna relationer i arbetslivet.”24 Dessutom finns en vurm för ”organiskt framvuxna” traditioner och seder samt ett hyllande av ”människans mångsidighet och jordens absoluta överhöghet när det gäller att alstra bestående värden.”25 Alla dessa aspekter kom samman i Norrlandsfrågan där det
grundläggande problemet i samhället, industrialismens rovdrift på människa och natur, ställdes på sin spets och där civilisationskritiken, till skillnad mot den övriga politiken, kunde få en sakpolitisk hemvist. Sammanfattningsvis representerade Lindhagen enligt Sörlin civilisationskritik och ämbetsmannaideal.26
Torbjörn Lundqvist utgångspunkt, i rapporten Industrialismens kritiker: utopism,
ämbetsmannaideal och samvetspolitik i Carl Lindhagens ideologi. är att framställa en
schematisk bild över hur Lindhagens ideologi gestaltade sig. Carl Lindhagen beskrev sig som realpolitiker men, skriver Lundqvist, realpolitiken hos Lindhagen blir förståelig genom att utforska Lindhagens ideologi. Lundqvist tar sin utgångspunkt och bygger vidare på Sverker Sörlins syn på Lindhagens ideologi, där de bärande beståndsdelarna var utopism och ämbetsmannaideal, i vilket ämbetsmannens ansågs stå över partsinlagor och kunde se och handla objektivt för det allmännas bästa. Lundqvist menar att Lindhagen ärvde ämbetsmannaidealet från sin far vilken var en framträdande jurist och domare. Enligt Lundqvist undersökte Sverker Sörlin Lindhagens ideologi i förhållande till ”jord och norrlandsfrågan” medan Lundqvist i sin rapport riktar blicken mot Lindhagens inställning gällande ekonomi, staten, historien och samhällsutvecklingen. Lundqvist poängterar att många av Lindhagens sammanlagt 1011 motioner var ”realpolitiska” och att hans intressefokus med tiden försköts från ”agrarsociala frågor” till ”internationella fredsfrågor”. Med hänvisning till Sven Eric Liedman menar Lundqvist att detta inte är något exceptionellt utan att människan kan inneha till synes diametralt motsatta sidor, exempelvis genom att, som Lindhagen, vara både pragmatisk och utopist.27
Lundqvist skriver att Lindhagens ideologi, vilken han benämnde humanism, kom att utvecklas från 1910-talet för att nå sin kulmen 1919 då han var med och grundade det partipolitiskt obundna Förbundet för humanistisk politik. Lindhagens humanism tog sin utgångspunkt, skriver Lundqvist, i läran om ’samvetet’ vilket Lindhagen menade hade
24 Sörlin. Framtidslandet, s. 249. 25 Sörlin. Framtidslandet, s. 249. 26 Sörlin. Framtidslandet, s. 249, 250.
10 framförts av filosofer och religiösa förkunnare genom historien. Lundqvist listar de filosofer som Lindhagen nämner i idémotionen De gamla sanningarna och deras samvetspolitik från 1922 och som alla skulle ha förmedlat den sanning som Lindhagens idealsamhälle skulle bygga på: Zarathustra, Laotse, Konfucius, Buddha, Sokrates, Platon, Kristus, Seneca, Epiktetos, Marcus Aurelius och Karl Marx.28
Att Lindhagen inte var ensam om den här uppfattningen visar Sverker Sörlin i sin beskrivning av journalisten Jonas Stadling, som genom sina reportageresor på 1890-talet skrev fram Norrlandsfrågans problemformulering. Stadling var starkt inspirerad av tolstojanismen, vilken byggde på civilisationskritiken hos Tolstoj, där människans kärlek till sin medmänniska var det eftersträvansvärda till skillnad mot den jagcentrerade egoismen. Intressant i sammanhanget är att Stadling menade att en sådan strävan var att förverkliga bergspredikan vilket redan ”förkunnats av filosofer som Konfutse [Konfucius], Laotse, Buddha, Sokrates, Stoikerna, och främst av Jesus.”29
Genom förkunnandet av samvetet skulle det nuvarande samhället, karakteriserat av konflikten mellan olika intressen i ”intressestaten”, övergå i först en ”demokratisk humanism” för att slutligen nå sin fullkomlighet i ”samvetsstaten”.30 Lundqvists skriver att Lindhagen inte var ute efter att helt förstöra det nuvarande samhället, i stället skulle de ’uppnådda kulturvärden’ bevaras och inackorderas i samvetsstaten. Från liberalismen kom ”politisk frihet” och från socialismen ”ekonomisk frihet” vilka tillsammans banade väg för ”andlig frihet”.31 Lundqvist
menar att Lindhagens historiesyn utgick ifrån en idealisering av Asiens historia där han ansåg att det rådde en harmoni mellan de materiella och de andliga betingelserna. Det här hörde samman med Lindhagens särskiljande mellan läror och sanningar. Läror, som på grund av de ständiga maktstriderna präglade den europiska historien enligt Lindhagen, var antingen materiella eller idealistiska medan sanningar sammanförde det materiella och andliga till en helhet. Lundqvist skriver att Lindhagen såg andlighet, ”kultur” och materiella förhållanden ”ekonomi” som oberoende av varandra och därför var hans idealstat en blandning av europeisk materialism och asiatisk andlighet.32
Lundqvist menar att det ord som bäst beskriver Lindhagens syn på vad samvetsstaten innebar är ”harmoni” i betydelsen av individernas självstyre i harmoni med sin omgivning, både människor och natur. Människan behövde tränas i att använda sitt samvete och därför menar
28 Lundqvist. Industrialismens kritiker, s. 17. 29 Sörlin. Framtidslandet, s. 226, 229–230 (citat). 30 Lundqvist. Industrialismens kritiker, s. 28. 31 Lundqvist. Industrialismens kritiker, s. 19–20, 27. 32 Lundqvist. Industrialismens kritiker, s. 48–52.
11 Lundqvist att Lindhagen antagligen ansåg att skolan hade en viktig kompensatorisk roll. Skolan var avgörande för Samvetsstaten eftersom den byggde på att individerna uppfostrades till att se bortom egenintresset och agera efter samvetet. Därför menar Lundqvist att det går att beskriva Lindhagen som ”psykologisk materialist” eftersom han såg girigheten som drivkraften i samhället till skillnad från historiematerialismen där det är produktivkrafterna. Lindhagen fick av sin samtid beskyllningar för att förespråka en ”intellektuell determinism” men Lundqvist menar å sin sida att Lindhagen närmast var ”antiintellektuell” då han förespråkade det sunda förnuftet och frånerkände värdet av ” de flesta” teorier som dogmatiska.33
Lundqvist drar slutsatsen att Samvetsstatens styre skulle bestå av tjänstemän vilka, i likhet med övriga befolkningen, enbart styrdes av sitt samvete. Lundqvist menar i och med det att samvetsstaten innebar ett upphörande av demokratin. Den ideala levnadsformen i samvetsstaten var byn på landsbygden och enligt Lundqvist hör Lindhagens samhällssyn hemma inom en antiindustrialistisk strömning, vilken han menar att Lindhagen företrädde. Lindhagens utopi byggde inte på storskalighet och industrialism utan i stället var den grund som samhällsbygget vilade på jordbruket. Avslutningsvis ställer Lundqvist, med hänvisning till Sörlin, frågan ifall Lindhagen går att betrakta som en ”röd-grön humanist”.34
Martin Johansson har som mål att porträttera Carl Lindhagens industrialiseringskritik genom att analysera Lindhagens motioner i AK mellan åren 1909 och 1917. Johansson vill bland annat undersöka Lindhagens natursyn och ifall han kan placeras inom den ”utopiska traditionen?”.35 Johansson kommer i sin artikel fram till att Carl Lindhagen förde vidare den
”moraliska utopin” vilken var stark under 1800-talet. Den moraliska utopin hade, skriver Johansson, som mål att sammanfoga individens frihet från upplysningen med organismtanken hos romantiken, där slutmålet var ett jämviktsförhållande.36 Den moraliska utopin kännetecknades även av en positiv människosyn, människan var i grund och botten god. Samhället ansågs genomsyrat av materialism och egoism vilket kunde avhjälpas genom individernas moraliska upplyftande där ”andliga värden” stod i fokus. Johansson kopplar samman Lindhagen med den moraliska utopin då idén om harmoni och jämvikt var bland de mest centrala dragen i Lindhagens ”idévärld”. I sin artikel behandlar Johansson harmoni och jämviktstänkande inom tre områden hos Lindhagen; idealism – materialism, land – stad och
33 Lundqvist. Industrialismens kritiker, s. 39, 41–42, 51, 64. 34 Lundqvist. Industrialismens kritiker, s. 5, 33, 44, 64.
35 Johansson, Martin. Carl Lindhagen och den moraliska utopin. I Miljöhistoria på väg: artiklar presenterade vid
Miljöhistoriskt möte 1995, Björn-Ola Linnér och John Sviden (red.), 136–147, 1996, s. 136.
36 Innehållet i den moraliska utopin har Johansson hämtat från Inga Sanners avhandling Att älska sin nästa såsom
12 individ – kollektiv. För Lindhagen skapade industrialismen ett tillstånd där materialismen blev allenarådande i samhället, även i kulturen. Johansson menar liksom Sörlin och Lundqvist att Lindhagen ansåg att samhällets grund återfanns i byn och brukandet av jorden. Eftersom jorden innehade ett kulturellt värde, att arbeta med den var karaktärsutvecklande och harmoniserade förhållandet mellan materialism och andlighet, var det en naturlig rättighet för alla människor att ha tillgång till den. Urbaniseringen negativa effekter kunde därför avhjälpas genom stadsparker och trädgårdsstäder. Det var därför statens uppgift att möjliggöra individens frihet genom att skydda henne från materialismens framfart, framför allt genom uppfostran då lagar, enligt Lindhagen riskerade att bli repressiva.37
Lundqvist fråga om Lindhagens humanism kan ses som ”röd-grön” ställer sig, utifrån min läsning, Johansson bejakande till. Lindhagen, skriver Johansson, hade en antropocentrisk och holistisk natursyn. Naturen var människans att använda men den fick inte utnyttjas till den grad att den förstördes, för levande eller kommande generationer, då jorden utgjorde grunden för mänsklighetens materiella och kulturella fortlevnad.38
Undersökning
”Det andliga är det mest praktiska.”
39I motionen angående de gamla sanningarnas omsättande i praktisk politik, skriver Lindhagen hur demokratins införande inte hade förändrat de ekonomiska förhållandena eller människans karaktär. Den underliggande frågan som Lindhagen i motionen vill besvara är därför varför det inte var fallet? Lösningen på samhällsproblemen hade, menade Lindhagen, sökts i en förändring av ”samhällsskicket”, formerna, genom ”författningsrevisioner” och lagförändringar. Den bortglömda beståndsdelen i samhällsbygget var individen. För Lindhagen var individen den enhet vilken samhället var byggt på och hans beskrivning för tankarna till Leibniz monadlära ”Var och en och en av dessa organismer lever sitt eget liv, är en värld för sig.”40 Samhällets
minsta beståndsdel, hos Lindhagen, var därför individen. Den mellanmänskliga relationen i samhället benämnde Lindhagen i motionen som ”föreningsbandet”, men samhällets grundförutsättning vilade på individen och dennes ”krafter och anlag”. Därigenom blev
37 Johansson. Carl Lindhagen och den moraliska utopin, s. 139, 140–142, 145. 38 Johansson. Carl Lindhagen och den moraliska utopin, s. 146.
39 Enligt Lindhagen ett gammalt visdomsordspråk. Motion FK 1920:188. Av herr Lindhagen, angående de gamla
sanningarnas omsättande i praktisk politik, s. 1.
13 slutsatsen hos Lindhagen att ”ingen samhällskultur kan byggas annat än på individernas
kultur.”41 Samhällets kultur återfanns hos individerna och individernas kultur återfanns inom
dem själva. Lindhagen exemplifierade sin ståndpunkt genom att hänvisa till berättelsen om hur Siddharta Gautama blev upplyst genom kontemplationen. Begreppet kultur är i ovan nämnda motion, utifrån min förståelse, synonymt med ”sinnelag” och trots att formen hade betydelse i.e. samhällssystemet, var det centrala ”individernas förmåga av det goda.”42 Individen besatt däremot inte endast förmågan till godhet utan i överenstämmelse med Lindhagens dualistiska tänkande återfanns även dualismen inom individen själv. Det innebar att människan till sin natur hade, Lindhagen skriver att han begagnade sig av ett dagsaktuellt exempel, imperialistiska strävanden vilka uppdagas när möjligheten till att sko sig själv gavs. Individen förlorade därigenom sin idealism vilken var ”begrundande” ifall hon stod ”lössläppt utan ankarfästen” och i stället hemföll hon åt materialistiska strävanden.43
Martin Johansson menade i sin framställning att Lindhagens såg livet i byn som den fasta punkten för människan. I överenstämmelse med Johansson, menar jag, återfinns förklaringen till vad Lindhagen menade med den oförankrade tillvaron i hans syn på fabrikerna. 1921 beskrev han dem, i en motion rörande andlighetens införande i grundlagarna, som ”ett koncentrerat uttryck av tidens själlöshet” som hade inneburit ett negligerande av samvetets röst.44 Lindhagen menade därför att den ekonomiska politiken hade svängt mellan statliga- och privata ekonomiska intressen, vilka båda hade förbisett den andliga dimensionen, samvetet.45
Lindhagen riktade också sin kritik mot vad han menade samtiden benämnde som den ”andliga kulturen” men som Lindhagen i stället ansåg var ”intellektualism” eller ”förfinad materialism”, eftersom den som mest tangerade den verkligt ”andliga kulturen”. Den förfinade materialismens andliga innehåll innefattade teknikkunskap och ”estetisk förfining” vilket gav dess bärare makt genom att skänka förtur och möjligheter. Däremot var det inte självklart att det bidrog till exempelvis en fredligare värld eftersom tekniska landvinningar används för att effektivisera profiteringen och krigsmaskineriet. Innehållet i den andliga kulturen ”de ovägbara värdena” skriver Lindhagen var ”välviljan”, ”mildheten”, ”själens förädling”, ”självansvaret”, 41 Motion FK 1920:188, s. 1.
42 Motion FK 1920:188, s. 2. 43 Motion FK 1920:188, s. 5.
44 Motion FK 1921:175. Av herr Lindhagen, om de nuvarande grundlagarnas fullkomnande med en ny grundlag,
innehållande andliga grundsatser att efterlevas i statslivet, s. 2.
45 I historiens ljus menar jag att det går att läsa följande citat från Lindhagen som en förutspåelse om 1980-talets nyliberala era: ”Om socialdemokratien då icke förstår att fördjupa sin tankevärld och utbygga sina materiella mål med andliga verkligheter, kommer denna motsatta pendelrörelse med dess oundvikliga nivellering och byråkratiska förtryck giva befogenhet och kraft åt ett nytt individualistiskt uppror med utsikt att även detta blir ett ensidigt materialiastiskt [sic] framträdande liksom den ekonomiska liberalismens.” Motion FK 1920:188, s. 5.
14 ”självövervinnelsen”, och ”kärlekslivet”.46 Lindhagen använde framför allt ordet kärleksliv när
han benämnde de dygder som människan skulle sträva mot. I Drömmar och stridslinjer IV skrev Lindhagen att ’kärleken övervinner allt’ med vilket han där menade att ”tolerans, samvetsfrihet och kärleksfull förståelse”, var bättre sätt att föra samman människor än med repressiva metoder.47 Enligt SAOB betecknar ordet kärleksliv i religiöst språkbruk ett ”liv fyllt av kärlek till Gud o. nästan.”48 Jag förstår därför Lindhagens användande av kärleksliv som dels kärleken till medmänniskan. Dels som en kärlek till sanningen vilket Lindhagen ansåg var det som religionerna menade när de refererade till att hörsamma Gud.49
Människans inre kultivering menade Lindhagen var en grundförutsättning för ett i övrigt gott liv, men det innefattade även de ”ekonomiska frågorna.”Dessa värden, ”sanningar”, vilka Lindhagen menade hade uppdagats hos bland annat Konfucius, Buddha, Zarathustra, Sokrates och Jesus, fanns inneboende i människan vilket Lindhagen beskriver som ”den heliga elden”. 50
En utförligare beskrivning av vad han menade med ”den heliga elden” gav Lindhagen 1928, då han med hänvisning till den försokratiska filosofen Heracleitos skrev att den politiska och ekonomiska friheten, för att inte förvirra sig måste: ”lysas till rätta av den heliga elden, som efter en lika evig lag tändes, slocknar och åter tändes […] Den heliga elden flammar inom varje människas eget bröst och dess boning kallas för samvetet.51 Med andra ord behövde samvetets låga ledsaga människan i hennes ekonomiska och politiska beslut för att dessa inte skulle låta sig styras av egoistiska maktambitioner.
Ett viktigt begrepp i Lindhagens livsåskådning var därför ”självansvar”, där individens förpliktelser gentemot sin nästa, den ”andliga friheten”, var nödvändig för att kunna åstadkomma ekonomisk och politisk frihet. Sammanförandet av den politiska- och ekonomiska friheten med den andliga ledde till slutmålet om en ”sammansmältning av Sokrates och Marx’s idévärld.”52
46 Dessa begrepp återkommer med mindre variationer i Lindhagens motioner. Exempelvis står även
”karaktärsdaning” med i motion 175 från 1921 som jämte ”kärlekslivet”, ”själens förädling” och ”självansvaret” var den sanna ”andliga kulturen”. Motion FK 1921:175, s. 4.
47 Lindhagen. Drömmar och stridslinjer IV, s. 241.
48 Svenska Akademiens ordbok (SAOB) Kärleks-liv, (tryckår 1939).
49 Lindhagen skrev att ”Det mänskliga rättsmedvetandet har i alla tider utryckt detta så, att vi skola lyssna till sanningens röst och ej till auktoriteternas och religionerna utryckte samma sak på det sättet, att vi skola lyssna till guds röst och inte till människors.” Lindhagen. Drömmar och stridslinjer IV, s. 241.
50 Motion FK 1920:188, s. 3, 6.
51 Motion FK 1928:228. Av herr Lindhagen, om pluggskolans omvandling till en karaktärs-, kunskaps- och
yrkesskola samt likvärdig fostran av landets ungdom till högre utbildning, s. 2.
15 Utifrån Lindhagens hänvisning till Sokrates förstår jag därför hans sanningsbegrepp som mildhet, välvilja, självansvaret etcetera som dygder. Sokrates, skriver Peter Singer, såg dygden som något vilket människan kunde nå kunskap om genom att kritiskt undersöka försanthållanden genom den sokratiska dialogen. Den som lärde känna dygderna handlade därefter också dygdigt vilket både gynnade individen och samhället i stort. I det antika Grekland, skriver Singer, fanns inte en tydlig distinktion mellan att handla utifrån samhällets eller egenintressets bästa. Människan eftersträvade att leva dygdigt och det innebar samtidigt det allmännas bästa.53
Demokratins införande blev inte, ansåg Lindhagen, ”den stora förlösaren” av människans inneboende andliga kultur, ”realdemokrati” eftersom den doldes av propaganda och politiska motsättningar mellan och inom de politiska partierna, ”formaldemokrati”.54 Demokratins införande verkar Lindhagen, utifrån min förståelse, hoppats skulle vara maieutisk vilken likt den sokratiska metoden kunde förlossa människans inneboende andliga kultur, att göra henne dygdig.55 Det som Lindhagen hade önskat skulle framträda var en ny tid, i vilken
människan inte längre såg till sina egna fördelar och krävde att andra tog sitt ansvar ”primitiv
egoism” utan istället utvecklade en ”nitälskan för egna förpliktelser och andras rättigheter”
vilket Lindhagen beskrev som en ”civilicerad egoism”.56
Det som Lindhagen här sätter i centrum, är människans förpliktelser vilka han menade var vägen till att skapa bestående rättigheter. Att han benämnde det här förhållningsättet som egoistiskt förstår jag, utifrån hans skrivning om att det också var den snabbaste vägen till realisationen av de egna rättigheterna.
Primitiv- och civilicerad egoism kan få en ytterlig förklaring i distinktionen som Jennifer A. Herdt, professor i kristen etik, gör mellan begreppen welfare-prior eudaimonism och excellence-prior eudaimonism. Det aristoteliska begreppet Eudaimonia betyder kortfattat att det yttersta målet i livet är att leva väl, vilket innebär det som är gott för sin egens skull, genom att utveckla de dygder som realiserar det målet.57 Herdt menar i artikeln
Excellence-prior Eudaimonism att eudaimonism kan delas in i två riktningar. Den första riktningen, welfare-prior eudaimonism är egoistisk eftersom den utgår ifrån att ett gott liv är det som är
53 Singer, Peter. Ethics. Encyclopedia Britannica, 2 februari 2021. https://www.britannica.com/topic/ethics-philosophy (Hämtad 2021-05-04)
54 Motion FK 1920:188, s. 3, 7–8.
55 Nationalencyklopedin. Maieutik, [u.å.].
http://www-ne-se.proxy.library.ju.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/maieutik (Hämtad 2021-05-03) 56 Motion FK 1920:188, s. 3, 9.
57 Duignan, Brian. Eudaimonia. Britannica Academic. 2019.
16 gott för individen själv, oavsett konsekvenserna för omgivningen. Den andra inriktningen
excellence-prior eudaimonism, är däremot inte egoistisk eftersom människans yttersta mål, som
rationell varelse, är att leva gott genom att göra det som är rätt, i sig själv, oavsett om det gagnar den egna personen eller inte. Herdt vänder sig mot kritiken att eudaimonism är egoistisk oavsett, då argumentationen för att handla gott, leva etiskt, görs utifrån att det gagnar det egna jaget. Herdt menar däremot att det inte är egoism att sträva efter det som även är gott för individen, eftersom excellence-prior eudaimonism inte utgår ifrån det vilket är gott för individen.58
Att handla utifrån godheten som sådan, den civiliserad egoismen, menade Lindhagen inte var något som enbart kunde nås genom strukturförändringar. Det Lindhagen vänder sig emot i vad han benämner den ”eftermarxistiska uttolkningen” var att den ”borgerliga” karaktären skulle vara knuten till den rådande ekonomiska ordningen. I stället menade Lindhagen att människan till sin natur var ”borgerlig”, om hon enbart fokuserar på rikedom och makt. Lindhagen skrev i sin omfattande motion om orsakerna till krig och konflikter från 1932, att han återkommande hade påpekat att människans natur innefattar ”dels en kapitalist, som gärna vill behålla vad han har, dels en kommunist, som gärna vill dela med andra, vad han inte har.”59 Längre ner i samma motion menade Lindhagen under rubriken självövervinnelse, att det
innebar en kamp mellan samvetet och det inneboende djuret i människan. Det här benämner Lindhagen ’den sista striden’.60 Kampen för det klasslösa samhället var därmed inte den slutgiltiga striden utan den politiska och materiella friheten behövde utifrån Lindhagens perspektiv ledsagas av självövervinnelsen, vad jag här förstår som excellence-prior
eudaimonia, för att skapa en ordning som på samma gång gynnade individen och samhället.
Likt Lundqvist påpekar i sin undersökning av Lindhagen är harmoni genom ett upphävande av dualismen central, här kanske bäst beskriven som den mellan strukturalism och idealism, som Lindhagen ansåg att det västerländska tänkandet vilade på.61
Sörlin menar att Lindhagen kan ses som en representant för en tidlös civilisationskritiks strömning, vilken innefattar bland annat Rousseau. Lundqvist går längre och menar att Lindhagen genom sin syn på samvetet kan ses som ”närmast rousseauiansk”.62
58 Herdt, Jennifer A. Excellence‐Prior Eudaimonism. The Journal of Religious Ethics. Vol. 47, nr 1, 2019: 68– 93, s. 69, 74, 79, 80.
59 Motion FK 1932:214. Av herr Lindhagen, om ytterligare separat avrustning, s. 3. Samma tema återfinns i en motion från 1921 där Lindhagen skriver att ”Alla äro vi radikala i tillgodoseendet av våra egna intressen och konservativa, när det gäller tillmötesgående av andras.” Motion FK 1921:153. Av herr Lindhagen, om
hänvändelse till regeringen i syfte att statsmakten må söka att genom samvetspolitik och verklig kristendom bringa lidandet erforderlig hjälp, s. 23.
60 Motion FK 1932:214, s. 19.
61 Lundqvist. Industrialismens kritiker, s. 51.
17 Lindhagen har i sin motion från 1928 om avskaffandet av pluggskolan med ett referat från den socialdemokratiska kongressen 1911. I referatet uttrycker Lindhagen i polemik med Branting att han aldrig hade talat om ett ’absolut’ förnuft utan enbart om det förnuft som den mänskliga hjärnan hade utvecklat, däremot noterade Lindhagen med tillfredställelse ”att i vissa kardinalpunkter människornas tänkande hjärnor kommit till samma resultat under årtusenden.”63 Innebörden av begreppet samvetet, ifall följande stycke från motionen om
riktlinjer för svensk utrikespolitik., från nästkommande år tas i beaktande distanserar också
Lindhagen från en alltför nära koppling till Rousseau. I den skriver Lindhagen med hänvisning till boken Socialismens psykologi, av Hendrik de Man, att denne beskriver samvetet som ett uttryck för ’intuitionen’. För Lindhagen var det inte tillfredställande eftersom intuitionen, ”konturlöst känslotänkande” inte var förklaringen till den mänskliga kulturen. Lindhagen skrev att han återvänder till Konfucius där det goda samhället byggde på individernas fullkomnade vetande, vilket anskaffades genom att ”gå till grunden av tingen”.64
Sammanfattningsvis menade Lindhagen att ett utjämnande av den ekonomiska ojämlikheten inte gick att åstadkomma utan att också förändra individen. Den mänskliga naturen ansåg han nämligen inte påverkades av att enbart ändra dennes materiella förhållanden. I stället vill han se en fusion av västerländsk materialism och österländsk andlighet. Bland de österländska filosoferna intog Konfucius en central roll hos Lindhagen där samhällets väl, utifrån Lindhagens tolkning, byggde på individens fullkomnande vetande. Hur tillskansandet av det vetandet skulle anbringas tas upp i undersökningens avslutande kapitel.
Kristendomen, den sociala revolutionen
Motionen, av Carl Lindhagen, som väckte mitt intresse för uppsatsen; om anhållan till
regeringen att överväga frågan om avskaffande av den rena evangeliska läran m. m. samt införande i stället av kristendom i statens styrelse. återkom med ett likalydande innehåll tio år
senare under titeln om nydaning av själavården, såvitt på samhället ankommer. Lindhagen yrkade i motionerna att den lutherska läran skulle avskaffas som folkets själavårdare och därefter skulle i samråd med befolkningen, kristendomen införas som statsreligion. Pläderingen för motionens yrkande, gav Lindhagen 1922 även ut i en broschyr via Förbundet för
63 Motion FK 1928:228, s. 8.
64 Motion FK 1929:207. Av herr Lindhagen, om riktlinjer för svensk utrikespolitik, s. 16. Se även Motion FK 1920:188, s. 10–11, 15–16.
18
humanistisk politik.65 Innehållet i motionen var 1932, menade Lindhagen, fortfarande lika aktuell som när den först introducerades. Att Lindhagen återkom till texten gör att jag förstår den som betydelsefull för hur Lindhagens syn på kristendomen kan förstås. Textens inledning är i det närmaste identisk med Lindhagens motion i FK 1921:175 i vilken han pläderade för en grundlagsrevision, där den nya grundlagen skulle vila på ”andliga grundsatser”.66
Enligt Lindhagen kännetecknades mänskligt strävande, ”uppbyggande arbete”, individuellt likväl som samhälleligt av ”andens herravälde över materien”.67 Anden förstås här,
utifrån föregående kapitel, som dygden vilken ska vara vägledande över, människans egoism, vilken uppkom och vidmakthölls genom materialistiska strävanden där tillförskansandet och bibehållandet av makt och rikedom skedde på andra människors bekostnad. De begrepp som jag förstår som dygdiga i min undersökning av Lindhagens livsåskådning är, ”välvilja”, ”mildhet”, ”själens förädling”, ”självansvar”, ”självövervinnelse”, ”rättsmedvetande” och ”kärlekslivet”.
Lindhagen hänvisade till Platons Staten i sin argumentation för att samhället var avhängigt medlemmarnas seder.68 Att förbättra sederna och därigenom samhället hade inte
enbart undervisats av religionsstiftare och filosofer i svunna tider, enligt Lindhagen. Under upplysningen fanns vissa personer som propagerat för ”anden […] såsom styresman över individens egen värld och samhällena”.69
Den upplysningstänkare som jag har upptäckt i min läsning av Lindhagen är Montesquieu vilken Lindhagen 1932 citerade enligt följande:
’Om jag visste något, som var gagneligt för mig själv, men skadligt för min familj, ville jag riva tanken därpå ut ur mitt sinne. Om jag visste något som var gagneligt för min familj men icke för mitt land, ville
65 Motion FK 1922:97. Av herr Lindhagen, om anhållan till regeringen att överväga frågan om avskaffande av
den rena evangeliska läran m. m. samt införande i stället av kristendom i statens styrelse.; Motion FK
1932:278. Av Herr Lindhagen, om nydaning av själavården, såvitt på samhället ankommer.; Lindhagen, Carl. Behovet av själavård: Lärorna och kristendomen. Stockholm: Förbundet för humanistisk politik, 1922. 66 Motion FK 1921:175, s. 1-f. En skillnad är att i motionerna i FK 1922:97, s. 1 och 1932:278, s. 1 nämns
förutom Konfucius, Buddha, Lao-tse och Kristus även Zarathustra, Sokrates och Mencius. Den sistnämnde levde i Kina mellan ca 371 och 289 f.v.t. och vidareutvecklade Konfucius lära. Mencius ansåg att härskaren ansvarade för folkets välfärd genom dels materiella betingelser, dels genom utbildning och moralisk vägledning. En av grundsatserna var att behandla andra i överenstämmelse med hur man vill bli behandlad själv. Weiming, Tu. Confucianism. Encyclopedia Britannica, 12 Aug 2019.
https://www.britannica.com/topic/Confucianism (Hämtad 7 maj 2021); Stefon, Matt, Ames, Roger T. och Mei, Yi Pao. Mencius. Encyclopedia Britannica, 11 feb. 2019.
https://www.britannica.com/biography/Mencius-Chinese-philosopher (Hämtad 7 maj 2021). 67 Motion FK 1932:278, s. 1.
68 Motion FK 1932:278, s. 1. Lindhagens referens till Platon har bäring i exempelvis följande stycke där Sokrates i en dialog med Glaukon uttalar: ”hos var och en av oss finns samma grundegenskaper och karaktärsdrag som i staten. De har nämligen inte kunnat komma in i staten från något annat håll.” Platon. Staten. Stockholm: Modernista, 2019, s. 164.
19 jag försöka att glömma det. Om jag visste något, som är gagneligt för mitt land, men skadligt för Europa eller gagneligt för Europa, och skadligt för mänskligheten, ville jag betrakta det som en förbrytelse.’70
Att citatet härstammar från Montesquieu har jag funnit belägg för hos den franska 1800-tals historikern Albert Sorel. Sorel menade att Montesquieus uttalande gav uttryck för en antimachiavellisk hållning där människan inte enbart svarade gentemot sig själv, sin familj eller land utan i sista instans inför hela mänskligheten.71
Anden som styrande princip, här även förstådd som ”samvetets makt”, hade i den liberala ekonomin som upplysningen var resultatet av, enligt Lindhagen, fallit till föga gentemot den ekonomiska liberalismens profithunger; vars konsekvens var den ”reaktionära industrialismen”. Andligheten kunde inte helt utplånats eftersom den var oförstörbar utan hade fått ett litet utlopp genom fasthållandet vid Nya testamentet ”såsom någon grundlag för ett anständigt åskådningssätt under högtidliga tillfällen.”72 I det vardagliga livet och politiken hade
däremot kraven på att ta vara på sin broder och älska sin nästa blivit en förevändning från statens sida till att sätta upp hinder i människors tillvaro. Den här inställningen, förhindrandet, hade spritt sig till samhället i stort och Lindhagen menade att hans samtid kännetecknades av ”att hålla sig framme själv och hindra andra.”73 Ett ”inre rättsmedvetande” fanns fortfarande kvar i
tryckfrihetsförordningen men, menade Lindhagen, även den höll på att bekämpas.74 Att styra
samhället genom lagar och regler snarare än lita till människornas samvete menade Lindhagen var uttryck för en pessimistisk människosyn. Den fruktade att samhället, om människan fick bruka sitt samvete, skulle urarta till en djungelns lag och därför blev lärorna, politiska och religiösa, ett sätt att ”genom fostran, vana, tvång, lydnad och lycklig okunnighet” inordna individernas andliga och materiella behov under gemensamma paroller.75
Vad Lindhagen utrycker som en pessimistisk människosyn och ställer sig emot, även om han inte refererar därtill, är en hobbesiansk inställning där freden är avhängig samhällsmedlemmarnas underkastelse under statens styrelse. Statens legitimitet vilar i sin tur på att den upprätthåller fred och säkerhet. Sven-Eric Liedman skriver att Hobbes menade att människan föll i lidelsernas grepp om hon inte underställde sig staten, vilket resulterade i
70 Motion FK 1932:214, s. 10.
71 Sorel, Albert. Great French Writers: Montesquieu. London: George Routledge and Sons, 1887.
http://books.google.se/ (Hämtad 2021-06-16) s. 52. 72 Motion FK 1932:278, s. 1.
73 Motion FK 1932:278, s. 2. 74 Motion FK 1932:278, s. 2. 75 Motion FK 1922:97, s. 11.
20 naturtillståndet där ett ”allas krig mot alla” rådde.76 En inställning som Lindhagen starkt
reserverade sig emot. I stället ansåg Lindhagen att kravet på staten var att skapa självständiga medborgare som genom ”självstyrelse” och ”folkupplysning” inte underkastade sig några auktoriteter.77
Bakgrunden till min förståelse av vad Lindhagen menade med införandet av den sanna kristendomen var att människan bar på en inre, medfödd, förmåga och även längtan till att leva dygdigt men att de materiella betingelserna i.e. hierarkiska organisationer och ekonomiska tillgångar, i stället frammanade hennes egoism, där dygden endast visade sig i undantagsfall. Resultatet av ett sådant samhälle blev att statsmakten ansåg att människan behövde tvingas till underkastelse för sitt eget bästa, vilket förhindrade hennes inneboende önskan och vandring mot att bli dygdig.
I sin plädering om att ersätta den evangeliska läran med kristendom, skriver Lindhagen, att människan besatt en strävan efter ”högre vägledning” och sökte sig därför i tur och ordning till (natur)vetenskapen, den enda sanna vetenskapen enligt Lindhagen, filosofien och slutligen kyrkan. Den sistnämnde menade Lindhagen hade som institution förverkat sanningen och i stället blivit en lära vilken hemfallit åt att försvara sina dogmer. I motionen om
ytterligare separat avrustning., från 1932 menade Lindhagen att det fanns en ”omvandlingens
lag” genom vilka rörelser som från en början byggde på det fria samvetet, sanningen, övergick till att vila på ”lärosatser”.78 I Drömmar och stridslinjer IV skrev Lindhagen att den här
förändringen var likt årstidsväxlingarna, solvarvet, där våren, inträdde efter vintern med ett återupplivande av de gamla sanningarna. ”De komma efter en social islossning såsom representanter för våren, då allt sjuder, doftar och sjunger. De äro revolutionen mot köld och tvång och slå upp ur jorden som en tusenstämmig harmoni av frigjorda krafter.”79 Den franska revolutionen var en sådan vår men eftersom andligheten, karaktärsdaningen hade negligerats till förmån för ”den fria företagsamheten” slutade den i första världskrigets vinter.80
De två främsta anledningarna till kyrkans dogmatiska utveckling var för det första maktpositionen, vilken utsläckte medkänslan och begåvningen hos kyrkans representanter. För det andra kyrkans anspråk på att vara vägen till frälsningen i nästkommande värld, vilket ledde till en ”andlig träldom” i den nuvarande. Kristendomens möjlighet till att föra samman
76 Liedman, Sven-Eric. Från Platon till kriget mot terrorismen: de politiska idéernas historia. 14. uppl. Stockholm: Bonnier, 2005, s. 115 (citat), 117.
77 Motion FK 1937:188. Av herr Lindhagen, om en grundlagsrevision för vakthållning om demokrati i
styrelsesättet med mera, s. 6.
78 Motion FK 1932:214, s. 2.
79 Lindhagen. Drömmar och stridslinjer IV, s. 227. 80 Lindhagen. Drömmar och stridslinjer IV, s. 227–232.
21 mänskligheten menade Lindhagen, genom att referera till Viktor Rydberg, hade förkunnats av Jesus och Paulus men genom trosbekännelser som den ”rena evangeliska läran”, som enligt Lindhagen var ett medeltida ”påfund”, blivit förvägrad folket. Lindhagen refererar även till Esaias Tegnér och teologiprofessorn Otto Myrberg d. 1899, vilka Lindhagen menade gav belägg för hans motstånd mot ”lärorna”, för svenskt vidkommande den lutherska.81
Viktor Rydbergs text som Lindhagen refererar och citerar ifrån är uppsatsen, Den vhita
rasens framtid utgiven 1895, samma år som Rydberg dog. I den kritiserar Rydberg dels
industrialismen och urbaniseringen utifrån att den bland annat skulle göra männen odugliga till krigsföring. Dels kritiserar han industrialismen och laissez-faire liberalismen för att skapa egoism hos individen och förstörelse av naturen, då den inte såg till framtida generationers behov. Likt Lindhagen såg Rydberg i skriften Kina som avundsvärd när det kom till vördnaden för familjen och att leva i samklang med naturen. Egenskaper som enligt Rydberg hotade Europa och den ”vita rasens” överhöghet.82 Rydbergs text, skriver Anna Lindén, var satt som
förord till den engelska sociologen Benjamin Kidds bok Den sociala utvecklingen i vilken Kidd menade att folkets överlevnad var beroende av dess sedlighet och religion. Vidare menade Kidd att den europeiska religionen och sedligheten gjorde dess etik överlägsen resten av världen, en i det avseendet motsatt ståndpunkt gentemot Rydberg.83 Lindhagen var en outtröttlig förfäktare av pacifismen, som han ansåg var nödvändig för att införa verklig demokrati, och riktade sin civilisationskritik mot vad han ansåg var industrins inverkan på människan och hennes livsförhållanden.84 Däremot finns det tydliga likheter i tankegångarna när det gäller Rydbergs och Lindhagens syn på det förmodade asiatiska levnadsättet och kritiken mot industrialismen. Sverker Sörlin menar att kritiken mot urbaniseringen var allmänt utbredd under slutet av 1800- och början på 1900-talet. Att Asien idealiserades var också ett tidens tecken och Sörlin benämner det som ”tidens Kina-svärmeri”.85
81 Motion FK 1932:278, s. 3, 6–8.
82 Rydberg. Viktor. Den vhita rasens framtid. I XIV Varia: Tal. – Valda uppsatser och anföranden i kyrkliga,
teologiska, politiska och strödda ämnen, 396–429. Stockholm: Albert Bonniers förlag 1910.
http://runeberg.org/rydvaria/hvita.html (Hämtad 2021-05-11) Jag förlitar mig här på Runeberg.org gällande källans äkthet.
83 Lindén, Anna, En europeisk apokalyps? Om Viktor Rydbergs 'Den hvita rasens framtid'. Centrum för
Europaforskning. Lund: Lunds universitet, 2016, s. 44.
84 Lindhagen menade att grundorsakerna till krig mellan och inom nationer var ”Ras och nationalitetsproblemen, världsproblemets språkfråga, själavårdens problem, och ekonomisk välfärd” vilka behövde lösas för att en verklig fred och allmän avrustning skulle kunna inträda. Att helt omintetgöra vapenmakten menar Lindhagen var en förutsättning för ett verkligt införande av demokrati eftersom det innebar att militär konfliktlösning ersattes av en demokratisk ordning även internationellt där uppgiften var ”Det allmänna bästa, rätt åt alla och orätt åt ingen”. Motion FK 1932:214, s. 22.
22 Människans önskan efter dygden, den ”andliga kulturen” skriver Lindhagen var en inneboende kraft vilken talade samma språk hos alla och envar. Den här kraften, ”rättsmedvetandet, samvetet.”, fanns redan antagen genom Nya testamentet där följande strofer, enligt Lindhagen, vägledde människan, de var ”politiska programpunkter”, för hur hon skulle handla: ”älsken edra ovänner, dömen icke så skolen I icke varda dömde, förlåt dem, ty do veta icke vad de göra, vad I viljen att människorna skola göra eder det gören I ock dem, sanningen skall göra eder fria, tag allt vad du äger och giv åt de fattiga o. s. v.”86 Även här finns klara paralleller till Viktor Rydberg.
1862 utkom Rydberg med boken Bibelns lära om kristus som gjorde honom rikskänd och innebar ett genombrott för liberalteologin i Sverige enligt Andreas Hedberg, fil.dr. i litteraturvetenskap. Efter sin död, skriver Hedberg, blev Rydberg en av Sveriges mest lästa författare.87 Rydberg gjorde i boken en historievetenskaplig undersökning av bibelns berättelse
om Jesus och menade sig där finna att det inte fanns belägg för treenighetsläran. I stället ansåg Rydberg att Jesus var idealmänniskan, som dog för sanningen och även i sin svåraste stund älskade sina belackare. Rydberg menade att kyrkan skapat dogmerna för sin rädsla för folkets frihet och därigenom förvanskat Jesus ursprungliga lära, vilken uttryckte det gudomliga förnuftet som fanns inneboende i varje människa. Teologen Bo Claesson skriver i samma antologi att Rydberg menade att: ”Kristus är sammansatt av det orientaliska och det västerländska och därmed framträder människans bestämmelse i enlighet med ett gudomligt förnuft.”88
Att Lindhagen hade tagit intryck av Rydbergs kristendomssyn ter sig inte osannolikt, enligt mig. Sanningen som inneboende i människan och tanken om ett förenande av västerländsk och österländsk filosofi är utifrån min förståelse centrala teman i Lindhagens tänkande.
I motionen från 1920 angående de gamla sanningarnas omsättande i praktisk politik hänvisar Lindhagen till bergspredikan som en ofullbordad sanning, eftersom den inte hade implementerats i det vardagliga livet. Bergspredikan menade Lindhagen vidare, var långt borta från intressepolitikens debatter, och politiska möten men att dessa sammankomster i någon mån ändå beledsagades av en ”osynlig gnista” hos Bergspredikan.89
86 Motion FK 1932:278, s. 5. 1920 benämnde han dem som ”programpunkter för samlevnaden”. Motion FK
1920:188, s. 15.
87 Hedberg, Andreas. Modernitetens lära om Kristus. I Bibelns lära om Kristus: Provokation och inspiration, Birthe Sjöberg och Jimmy Vulovic (red.), 109–114, Lund University, 2012, s. 109–110.
88 Claesson, Bo. Vandraren i mening och tröstlöshet, mörker och ljus. I Bibelns lära om Kristus: Provokation
och inspiration, Birthe Sjöberg och Jimmy Vulovic (red.), 91–108, Lund University, 2012, s. 94.
23 Birger Gerhardsson skriver i Nationalencyklopedin att bergspredikans krävande etik enligt Luther, innebar att räddningen från människans dom enbart kunde ske genom Kristus. Vidare var kraven i bergspredikan endast avsedd för privatlivet och inte när det gällde individens ’ämbete’. Enligt Gerhardsson var Tolstoj en av de som menade att hela samhället var kallad att följa dess budskap.90 Likheten mellan Tolstojs, tolstojanismen och Lindhagens civilisationskritik har, som jag tidigare skrivit, Sörlin lyft fram i sin forskning. Bergspredikan som etiskt rättesnöre hade för svenskt vidkommande en förfäktare i prästen och predikanten Nils Peter Wetterlund. I Andens lag till den Harmageddoniska församlingen, utgiven i två band 1910–1912, skriver Wetterlund att bergspredikan inträdde som Guds bud och profeter. Den var enligt Wetterlund kristenhetens ’lång-katkes’ jämte Paulus tal om kärleken i 1: a korint 13 vilket var ’lill-katkesen’. Bergspredikan tolkade Wetterlund vidare som berget i Jesusliknelsen i Matteus 7:27 vilket gjorde att huset inte sköljdes bort av störtfloden.91 Att ställa de etiska kraven
i Bergspredikan till ett rättesnöre för samhället var med andra ord inte något främmande i Lindhagens samtid.
Nya testamentet och framför allt bergspredikan menade Lindhagen utgjorde en ”social etik” som var kravfull och svåruppnåelig eftersom den inte var uppkommen ur en individuell övertygelse utan var en oförvanskad återgivning av samvetets inneboende röst i människan. För Lindhagen var kristendomens tidiga anhängare ”kommunister” som stod för en social etik innan kristendomen blev en statsreligion. Jesus förkunnelse, likt andra som förkunnade sanningen, riktade sig därför framför allt till människor i samhällets marginaler, ”om alla betryckta, om publikaner och syndare, dem som förnedra sig, dem som arbeta tungt, fattiga och olyckliga.”92 Hur en möjlig implementering av den sociala etiken i samhället kunde ske behandlas närmare i kommande kapitel.
Lindhagen motsatte sig trosbekännelserna för att de enligt honom dels var ”döda formler”. Dels gav de rättfärdighet genom tron men inget ”levande vatten, som sammanför människorna och vägleder dem under livets bestyr.”93 Det som saknades var ett upprop att följa
de etiska krav som samvetet ställde och som de eviga sanningarna byggde på. De olika trosbekännelserna var sprungna ur den pessimistiska människosynen där människan aldrig ansågs kunna bli kapabel att själv följa sitt förnuft och ”goda vilja”. Efter begreppet god vilja
90 Gerhardsson, Birger. Bergspredikan. Nationalencyklopedin [u.å.].
http://www-ne-se.proxy.library.ju.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/bergspredikan (Hämtad 2021-05-18)
91 Jag har använt mig av den digitaliserade utgåvan av Andens Lag, utgiven av den kristna stiftelsen N.P.
Wetterlunds Skriftkommitté. Wetterlund, N.P. Andens lag till den Harmageddoniska församlingen, N.P.
Wetterlund (npwetterlund.se) (Hämtad 2021-04-28) s. 23–24, 37. 92 Motion FK 1932:278, s. 6.
