”VAD KAN JAG GE DEM FÖR
FÖRUTSÄTTNINGAR MED DET
HÄR VERKTYGET?”
En kvalitativ studie om några förskollärares användande av digitala verktyg i undervisningen med de yngsta barnen i förskolan.
HANNA MATTILA
Akademin för utbildning, kultur och kommunikation Pedagogik
Självständigt arbete – förskolepedagogiskt område Grundnivå, 15 hp.
Handledare: Karin Engdahl Examinator: Tuula Vuorinen
Akademin för utbildning SJÄLVSTÄNDIGT ARBETE
kultur och kommunikation Kurskod PEA098
15 hp
Termin VT20 År 2020
SAMMANFATTNING
_______________________________________________________ Hanna Mattila
”Vad kan jag ge dem för förutsättningar med det här verktyget?”
En kvalitativ studie om några förskollärares användande av digitala verktyg i undervisningen med de yngsta barnen i förskolan.
”Which opportunities can I give them with this tool?”
A qualitative study on some preschool teachers use of digital tools in teaching with the youngest children.
Årtal 2020 Antal sidor: 26
______________________________________________________ Syftet med denna studie är att undersöka hur några förskollärare använder digitala verktyg i förskolans undervisning tillsammans med de yngsta barnen (1 – 3 år), samt att belysa vilka möjligheter och begränsningar förskollärare kan uppleva att det finns i användandet av digitala verktyg i förskolans undervisning tillsammans med de yngsta barnen (1–3 år). Studien är genomförd genom kvalitativa intervjuer med åtta förskollärare och resultatet visar på att förskollärare använder sig av digitala verktyg i undervisningen samt att det framförallt finns möjligheter men även en del
begränsningar i användandet av digitala verktyg. Slutsatser som dras utifrån studien är att förskollärare ser digitala verktyg som ett verktyg som skapar möjligheter för samspel och interaktion, samt att genom att använda de digitala verktygen på rätt sätt kan de fungera som hjälpmedel för barns utveckling.
_________________________________________________ Nyckelord: digitala verktyg, interaktion, undervisning, förskola
Innehåll
1.Inledning ... 1
1.1 Syfte och frågeställningar ... 1
1.2 Studiens disposition ... 2 2. Bakgrund ... 2 2.1 Begreppsdefinitioner... 2 2.1.1 Interaktion ... 2 2.1.2 Digitala verktyg ... 3 2.1.3 Skärmtid ... 3 2.2 Litteratursökningar ... 3 2.3 Barns skärmtid ... 4 2.4 Digitalisering i förskolan ... 4 2.5 Tidigare forskning ... 5 2.6 Teoretiska Perspektiv ... 6 3. Metod ... 7 3.1 Metodval ... 7 3.2 Urval ... 8 3.3 Datainsamling ... 8 3.4 Forskningsetiska överväganden ... 9 3.5 Studiens tillförlitlighet ... 10 4. Resultat ... 11
4.1 Förskollärares användande av digitala verktyg ... 11
4.1.1 Förskollärares kunskaper om digitala verktyg ... 11
4.1.2 Digitala verktyg i förskolan ... 11
4.1.3 Användandet av digitala verktyg ... 12
4.1.4 Tillgänglighet ... 12
4.2 Möjligheter med digitala verktyg i undervisningen ... 13
4.2.1 Interaktion och samspel ... 13
4.2.2 Delaktighet och barns intresse ... 13
4.2.3 Digitala verktyg som stöd ... 14
4.3 Begränsningar med digitala verktyg i undervisningen ... 14
4.3.1 Tillgång till material ... 14
4.3.2 Fördomar ... 15
4.4 Sammanfattning ... 15
5. Analys ... 15
5.1 Samspel och interaktion ... 16
6. Diskussion ... 17 6.1 Resultatdiskussion ... 17 6.2. Metoddiskussion ... 22 6.3 Slutsats ... 23 6.4 Relevans för förskolläraryrket ... 23 6.5 Fortsatt forskning ... 23 Referenser ... 25 Bilaga 1 ... Bilaga 2 ...
1.Inledning
I dag finns det digitala verktyg överallt i samhället, de flesta av oss har någon sort av digitalt verktyg hemma. I en rapport från Internetstiftelsen (2019) framkommer att 92% av befolkningen har en smarttelefon, att det i 70% av hushållen finns en
smartplatta och i 93% av hushållen finns det en dator. Det är ett självklart föremål i många hushåll och en del av barnens vardag. Statens medieråd (2019) visar i en undersökning på att 75% av 2 åringar använder internet, då vanligtvis genom en smarttelefon eller en smartplatta för att streama film eller serier. I Statens medieråds rapport (2019) visas det även på en ökning av högkonsumenter av digitala medier, det innebär att fler barn i åldern 0–4 år använder sig av digitala medier mer än 3 timmar per dag.
Samtidigt som användandet av digitala verktyg ökar i samhället och för barnen utkom en rapport från Världshälsoorganisationen (WHO, 2019) med riktlinjer för barns skärmtid, fysisk aktivitet och sömn. WHO:s rapport visar på att barn under 2 år inte bör ha någon skärmtid samt att barn mellan 2–4 år bör ha begränsad skärmtid till max en timme om dagen. WHO betonar även att det vid stillasittande skärmtid är oerhört viktigt att det alltid finns en vuxen aktivt närvarande individ med.
I och med den reviderade läroplanen för förskolan lyfts arbetet med digitala verktyg och digitalisering i förskolan: ”Utbildningen ska också ge barnen förutsättningar att utveckla adekvat digital kompetens genom att ge dem möjlighet att utveckla en förståelse för den digitalisering de möter i vardagen.” (Skolverket, 2018 S.9) Eftersom det är tydligt att barn möter digitalisering i sin vardag, och jag som förskollärare har ett ansvar för att ge dem förutsättningar för att använda digitala verktyg på ett sätt som stimulerar utveckling och lärande (Skolverket, 2018) vill jag ge en djupare insyn och förståelse för hur några förskollärare arbetar med de digitala verktygen med de yngsta barnen speciellt med tanke på de riktlinjer som menar att de yngsta barnen bör ha väldigt begränsad skärmtid.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att synliggöra hur några förskollärare arbetar med de digitala verktygen i undervisningen tillsammans med de yngsta barnen (1–3 år) i och med den reviderade läroplanens förtydligande om att barn ska få utveckla adekvat digital kompetens samt använda digitala verktyg på ett sätt som stimulerar utveckling och lärande (Skolverket, 2018)
Följande frågeställningar har använts som stöd för att få underlag till studien;
• Vilka digitala verktyg använder förskollärare i undervisningen tillsammans med de yngsta barnen (1–3 år)?
• Vilka möjligheter anser förskollärare att det kan finnas i användandet av digitala verktyg tillsammans med de yngsta barnen (1–3 år)?
• Vilka begränsningar anser förskollärare att det kan finnas i användandet av digitala verktyg tillsammans med de yngsta barnen (1–3 år)?
1.2 Studiens disposition
I detta avsnitt presenteras uppsatsens disposition i sin helhet, under varje kapitelrubrik finns även en disposition över kapitlet.
I det andra kapitlet, Bakgrund, redogörs för relevanta begrepp för studien, litteratursökningar samt en bakgrund till valt område följt av forskning inom det valda området. Slutligen presenteras den valda teorin, den sociokulturella teorin. I det tredje kapitlet, Metod, presenteras vilken metod som använts till studien, vad urvalet baserats på, datainsamlingsmetod, forskningsetiska övervägande, samt studiens tillförlitlighet.
I det fjärde kapitlet, Resultat, presenteras resultat av studien i tre teman;
förskollärares användande av digitala verktyg, möjligheter med digitala verktyg i undervisningen samt begränsningar med digitala verktyg i undervisningen.
I det femte kapitlet, Analys, analyseras resultat av studien mot den sociokulturella teorin.
I det sjätte kapitlet, Diskussion, diskuteras resultat mot tidigare forskning och relevanta litteratur, samt studiens syfte. Under kapitlet presenteras även en
metoddiskussion om de val som gjorts i studien samt för vilken relevans studien har för förskolläraryrket samt förslag på fortsatt forskning inom området.
2. Bakgrund
I det här avsnittet kommer jag att redogöra för relevanta begrepp och hur de definieras i studien, följt av hur relevant litteratur och forskning sökts fram till studien, vidare efter det presenteras en bakgrund om barn, digitalisering samt vad styrdokument säger om digitala verktyg, följt av en presentation av tidigare forskning inom området som berör digitala verktyg och barn i förskoleåldern, det vill säga en generell forskning om digitala verktyg samt barn i förskoleåldern ( 1 – 5 år). Efter det följer en genomgång av valt teoretiskt perspektiv
2.1 Begreppsdefinitioner
I detta avsnitt presenteras och förklaras några för studien relevanta samt återkommande begrepp.
2.1.1 Interaktion
där grupper eller individer genom sitt handlande ömsesidigt påverkar varandra”. I läroplanen för förskolan betonas vikten av samspel för en fungerande undervisning i förskolan, Skolverket (2018) betonar att det handlar om ett samspel som sker både barn i mellan sig, men även mellan vuxna och barn. Säljö (2019) betonar att allt lärande sker genom interaktion, såväl människor i mellan men även mellan
människor och olika verktyg. Begreppet interaktion är ett centralt begrepp i denna studie och syftar till de samspel som sker mellan människor, men även det samspel som sker mellan människor och olika verktyg och hur de påverkar barnens
möjligheter till utveckling och lärande. 2.1.2 Digitala verktyg
Skolverket (2020) exemplifierar digitala verktyg som ”en dator, smart telefon eller en kamera, -ett program som exempelvis ett ordbehandlingsprogram eller ritprogram en internetbaserad tjänst som till exempel hanterar närvarorapportering”. I studien används digitala verktyg som ett samlingsnamn på alla de digitala verktyg som används i förskolans undervisning det kan till exempel vara; smartplatta, mobiltelefon, dator eller någon applikation.
Genomgående genom studien används begreppet smartplatta, det används som ett samlingsnamn och innefattar då olika typer av surfplattor som finns, det kan till exempel vara en Ipad. Nationalencyklopedin (u.å) definierar surfplatta som; ” pekdator med avancerade funktioner och uppkoppling mot internet via trådlöst nätverk eller via mobiltelefonnätet.” Även begreppet smartenhet förekommer i studien vilket används som ett samlingsnamn för olika digitala verktyg som kan kopplas upp mot ett nätverk, eller mot varandra för att kommunicera med varandra. Det kan bland annat vara en smartplatta eller en smarttelefon (mobiltelefon). I denna studie framkommer begreppet applikationer, Nationalencyklopedin definierar applikation som ”ett datorprogram som är avsett för en viss tillämpning i praktiskt arbete”. Applikationer är olika program som kan laddas ner till olika smartenheter. Dessa program kan vara allt från bildbehandlingsprogram till olika spel som till exempel memory. Applikationer är vanligt förekommande i användning av smartplattor i förskolans undervisning.
2.1.3 Skärmtid
I studien används begreppet skärmtid, det innebär den tid som en individ använt sig av någon form av aktivitet framför ett digitalt verktyg med en bildskärm.
2.2 Litteratursökningar
Till studien har relevant forskning samt annan relevant litteratur sökts fram genom databassökningar. Databaserna som har använts är swepub, ERIC samt högskolans biblioteksdata bas. I sökningar på databaserna har följande sökord använts:
Toddlers*, technology*, tablet*, smartdivce*, children*, young children*, precshool*, digital* samt svenska motsvarigheter som: digital teknik*, lärplatta*, småbarn*, förskola*, digital kompetens*. I sökningarna visade det sig vara svårt att hitta
forskning som enbart berörde digitala verktyg och barn i åldern 1–3 år, så det gjordes ett val att ta med forskning som var mer generell över digitala verktyg och barn i förskoleåldern (1 – 5 år).
Sökresultaten var varierande och innehöll ett högre antal träffar med sökord på engelska. Urvalet begränsades till att bara innehålla referensgranskade artiklar. Till en början valdes 10 artiklar ut, varav 4 var relevanta, utifrån de relevanta artiklarna kunde jag söka vidare på förstahandskällor från de relevanta artiklarna. Vid
litteratursökningar användes även en antologi som berör ämnet digitalisering i förskolan, för att kunna ta del av relevant forskning samt annan relevant litteratur genom att gå till bokens primära källor och på så vis utvidga den vetenskapliga litteraturen som ligger till grund för studien.
2.3 Barns skärmtid
Det blir allt vanligare att barn idag använder internet och digitala verktyg, enligt en rapport från Internetstiftelsen (2019) använder 48% av förskolebarn internet dagligen och nästan alla av de barnen (98%) använder internet till att streama film eller serier till en smartenhet. Flera rapporter (Internetstiftelsen, 2019; Statens medieråd, 2019) indikerar att användandet av internet och digitala verktyg är vanligt förekommande och en stor del av även de yngsta barnens vardag. Det allra vanligaste som framkommer är att barn använder digitala verktyg till att streama filmer och serier, men även att det förekommer att förskolebarn använder pedagogiska lärprogram på olika digitala verktyg.
WHO:s (2019) nya riktlinjer om barns fysiska aktivitet, deras stillasittande aktiviteter samt sömn belyser vikten av att de yngsta barnen inte bör ha någon skärmtid (barn under 2 år) samt att barn upp till 4 år bör ha begränsad skärmtid till max en timme om dagen. De riktlinjer som tagits fram talar huruvida inte om det är skadligt att sitta framför en skärm, utan poängterar att det blir skadligt på grund av att det tar upp mycket av barns tid och leder till att de blir stillasittande samt att de begränsas i sitt sociala samspel med andra när det sitter framför skärmen. Därav poängteras även vikten av att de yngsta barnen, under 4 år alltid behöver ha en vuxen med sig vid skärmanvändandet (WHO, 2019).
2.4 Digitalisering i förskolan
I den reviderade läroplanen för förskolan (2018) stärks digitaliseringens betydelse och numera ska användandet av digitala verktyg vara en självklar del i
undervisningen i förskolan. Dels ska barn få möjlighet att själva använda digitala verktyg och dels ska de få en förståelse och kunskap om den digitalisering de möter i vardagen (Skolverket, 2018).
Digitala verktyg används ofta i planering och dokumentation inom skolväsendet, både i Europa och i Sverige. Dock har det visat sig att det finns en brist både i Europa och Sverige, att använda sig av de digitala verktygen i den pedagogiska
undervisningen (Klerfelt, 2013). Dock finns den en vilja hos förskollärare att använda sig av digitala verktyg som ett skapande verktyg tillsammans med barnen i
undervisningen (Kjällander, 2016).
En anledning till att det är svårt att använda sig av digitala verktyg i undervisningen kan vara att många nyexaminerade lärare saknar kunskaper inom IT vilket leder till att de inte vet hur de ska använda sig av digitala verktyg tillsammans med barnen (Klerfelt, 2013).
2.5 Tidigare forskning
Användandet av digitala verktyg är en självklar del av undervisningen i dagens förskola (Nilsen, 2018). De flesta studier visar på att det är smartplattan som är det mest omnämnda och använda verktyget i förskolans undervisning (t.ex. Beschorner & Hutchison, 2013; Geist, 2012; Kjällander & Moinian, 2014; Marklund, 2020; Nilsen, 2018). I användandet av smartplattor i förskolans undervisning vill
förskollärare att användandet ska ske på ett kreativt sätt där smartplattan blir till ett verktyg och inte en mediaspelare (Arnott, 2016; Kjällander & Moinian, 2014;
Marklund & Dunkels, 2016) samt att det är viktigt att användandet av smartplattan skiljer sig från användandet av smartplattor hemma (Marklund, 2020).
Det framkommer i forskning att en av de viktigaste faktorerna för ett fungerande användande av digitala verktyg i undervisningen är förskollärarens närvaro (Arnott 2016; Marklund, 2020; Nilsen, 2018). Att det finns en förskollärare som är aktivt med i undervisningen med de digitala verktygen kan skapa möjligheter för ett
lärande och utveckla barnens sociala samspel (Arnott, 2016). Vid rätt typ av stöd från förskollärare kan även arbetet med digitala verktyg stödja barnen i deras
språkutveckling (Marklund & Dunkels, 2016; Plowman & McPake, 2013).
Digitala verktyg och då i synnerhet smartplattan är ett objekt som i flera studier visar sig skapa möjligheter för barns interaktion och samspel (Arnott, 2016; Beschorner & Hutchison, 2013; Kjällander & Moinian, 2014; Marklund, 2020). Beschorner och Hutchison (2013) betonar i sin studie att när barn använder smartplattan interagerar de med varandra under användandet och stödjer varandra när det uppkommer hinder i användandet. Vilket även syns i Arnotts (2016) studie, att barn övar och praktiserar sitt sociala samspel när de använder digitala verktyg, dock lyfter Arnott även upp att det kan uppstå konflikter i användandet av digitala verktyg. De få konflikter som uppstod i interaktion tillsammans med digitala verktyg berodde i första hand på vem som skulle använda det digitala verktyget. En förklaring till det skulle enligt Arnott (2016) kunna vara att den begränsning det finns av digitala verktyg, det finns ofta bara ett begränsat antal av olika digitala verktyg tillgängliga i verksamheten.
Samspelet som sker runtomkring de digitala verktygen sker inte enbart mellan barn och barn, utan även mellan förskollärare och barn (Kjällander & Moinian, 2014;
Marklund, 2020). Att barn kan vara en förebild till vuxna i användandet av digitala verktyg är ett påstående som Plowman och McPake (2013) menar att de hört oändligt många gånger från vuxna, att barnen kan mer än de själva kan om digitala verktyg. Dock förutsätter ett samlärande omkring de digitala verktygen att förskollärare är närvarande i användandet av de digitala verktygen. Det framkommer som ett
dilemma hos en del förskollärare i Marklund och Dunkels (2016) studie, att veta hur mycket tid förskollärare aktivt ska delta med barnen i användandet av en smartplatta. Det framkommer även i en studie av Marklund (2020) att förskollärare som är
positiva till användandet och har kunskaper i användandet av digitala verktyg kan möta ett motstånd hos kollegor som inte har samma kunskaper om digitala verktyg och därav inte vill använda det i verksamheten.
I en studie av Kjällander och Moinian (2014) framkommer att småbarn redan från 1 års ålder använder smartplattan på ett medvetet sätt när det får möjlighet att
använda den. Även Geist (2012) har i en studie kommit fram till att barn redan från 2 års ålder är medvetna och hanterar smartplattan på ett medvetet sätt.
Nilsen (2018) visar i sin studie på att det egentligen inte har någon betydelse vad förskollärare använder sig av för applikationer till sina smartplattor för att skapa ett lärande, eftersom lärandet inte beror på innehållet på smartplatta utan lärandet är beroende på förskollärarens engagemang i aktiviteten. Vilket även Plowman och McPake (2013) poängterar, att när barn använder en smartplatta till att spela på en applikation som är interaktiv, så kan det inte jämföras med den interaktion som sker mellan barn-vuxen eller barn-barn. Davidson, Danby, Given och Thorpe (2016) betonar att det är viktigt att förskollärare tar till vara på barnens intressen när de använder de digitala verktygen samt att de vågar låta barnen ta plats och ta ett steg tillbaka med sina egna kunskaper för att låta barnen styra.
2.6 Teoretiska perspektiv
I denna studie har jag valt att utgå från en sociokulturell teori med fokus på
begreppen; interaktion, artefakter, mediering samt den proximala utvecklingszonen som är centrala delar av den sociokulturella teorin (Säljö, 2019) I relation till studien blir de begreppen relevanta eftersom Strandberg (2009) betonar att världen av digitalisering skapar en stor verktygslåda av nya artefakter, så ledes kan digitala verktyg ses som artefakter och det blir då relevant att med stöd av begreppen analysera hur de digitala verktygen påverkar de yngsta barnens lärande, utveckling och samspel.
Inom det sociokulturella perspektivet är kommunikation och interaktion avgörande, för att utveckling och lärande ska ske. Det är genom samspel tillsammans med andra vi tar till oss kunskap samt skapar kunskap tillsammans (Säljö, 2019). Ett av de viktigaste verktygen när det kommer till samspel mellan individer är språket
(Strandberg,2009). Alla människor befinner sig på olika nivåer i sin utveckling och genom de interaktioner som uppstår tillsammans med andra ges möjlighet att utvecklas, det sker bland annat genom att man förmedlar kunskap mellan varandra.
En individ delar sina kunskaper med en annan individ för att förmedla ett utbyte av lärande och utveckling. När det utbytet sker appropierar vi kunskap mellan varandra (Säljö,2019).
I samspelet mellan människor delas kunskap mellan varandra och alla människor har olika kunskap som beror på deras erfarenheter och kultur. I samspelet delar
människor av sig av sina kunskaper och stödjer varandra i lärandet, när det sker befinner de sig i en utvecklingszon, närmare bestämt i den proximala
utvecklingszonen. Det innebär att en människa tar sina egna kunskaper och stödjer en annan i hens lärande, vilket resulterar i att båda utvecklas (Säljö, 2019). I den proximala utvecklingszonen testar och övar människor på de färdigheter de inte ännu helt behärskar ensamma men kan genomföra tillsammans med stöd av någon annan (Strandberg, 2009)
För att förstå sin omvärld och ta till sig nya kunskaper behövs artefakter, det vill säga olika typer av verktyg för att tolka och skapa förståelse med. Dessa artefakter, kan vara språkliga såväl som fysiska såsom en penna, miniräknare eller dator. Artefakter är skapade av människan och hens behov och används av människan (Säljö, 2019). De artefakter som människan skapat stödjer vår utveckling genom att underlätta vårt lärande. Det är därför en förutsättning att det finns artefakter som är tillgängliga, intressanta samt passande för det barnen vill utforska för att skapa förutsättningar för ett lärande (Strandberg, 2009).
När man använder de artefakter man har runt omkring sig tillsammans med andra individer i ett samspel, blir artefakten medierande. Ordet medierar kommer ifrån tyskans Vermittlung och betyder förmedla (Säljö, 2019). Säljö (2019) belyser att artefakter inte kan ses som döda föremål, då de förmedlar något till hen som använder den, dock kan artefakter inte förmedla något utan en människas interaktion, därav är det först i samspelet mellan artefakt och människa som artefakten blir medierande och artefakten förmedlar något till människan. Det
innebär att artefakter stödjer barn i förmedlandet av kunskap. I interaktionen mellan artefakten och barn skapas en förståelse för hur artefakten ska användas och ett lärande och en förståelse utvecklas (Strandberg, 2009).
3. Metod
I det här avsnittet presenteras val av metod, urval, genomförande, forskningsetiska övervägande samt att det redogörs för studiens tillförlitlighet.
3.1 Metodval
För att besvara studiens syfte gjordes valet att genomföra en kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade frågor. Enligt Bryman (2016) kan det finnas frågeställningar som kräver att man använder sig av intervjuer för att kunna få svar på, vilket ansågs med frågeställningarna i studien, att det lämpligast besvaras av intervjuer eftersom jag ville synliggöra hur några förskollärare arbetar med digitala verktyg och
synliggöra deras arbetssätt. Anledning till att intervjuerna var semistrukturerad är för det som Bryman (2016) poängterar, att det kan vara bra att ha möjligheten att ställa följdfrågor till respondenterna vilket en semistrukturerad intervju möjliggör.
3.2 Urval
Urvalet till studien var målinriktat och innebär enligt Bryman (2016) att man väljer ut personer som är relevanta för studiens syfte samt möjligtvis kan besvara frågor om den planerade studien. Kvale och Brinkmann (2017) kallar dessa personer för
medlem / informant, och det innebär att man valt intervjupersoner utifrån att hen har särskilda kunskaper om ett speciellt område. Jag valde därför att enbart tillfråga förskollärare som arbetade med antingen en barngrupp mellan 1–3 år eller en så kallad syskongrupp där barngrupp är 1–5 år. De respondenter som blev tillfrågade blev det baserat på det Bryman (2016) kallar bekvämlighetsurvalet, det vill säga att man använder sig av respondenter som finns tillgängliga för en. I den här studien innebar det att samtliga respondenter som blev tillfrågade arbetade på förskolor där det fanns en etablerade kontakt med verksamma förskolerektorer.
Tabell 1. Urvalsbeskrivning
Respondent Verksamma år i yrket Ålder på barngrupp
A 11 år 1 – 3 år B 6 år 1 – 3 år C 5 år 1 – 3 år D 15 år 1 – 5 år E 9 år 1 – 5 år F 10 år 1 – 5 år G 0,5 år 1 – 3 år H 4 år 1 – 5 år 3.3 Datainsamling
Det första steget i datainsamlingen var att kontakta fyra förskolerektorer som jag redan hade en relation till för att ställa frågan om det var möjligt att kontakta förskollärare på deras förskolor för att se om det fanns ett intresse för att ställa upp på en intervju. Samtliga förskolerektorer samtyckte till att gå vidare i processen att tillfråga förskollärare om de ville delta i studien. Efter det kontaktade jag åtta
förskollärare som arbetade på antingen 1–3 års avdelningar eller 1–5 års avdelningar på fyra olika förskolor, deltagarna fick ta del av ett missivbrev (se bilaga 1) som förklarade studiens syfte. Sedan bokades intervjuer in med respondenterna, tre av intervjuerna skedde på berörda förskolor medan fem av intervjuerna skedde över
telefon. Samtliga respondenter samtyckte till studien samt att intervjuerna fick spelas in. Intervjuerna tog mellan 15–30 minuter per intervju, och
telefonintervjuerna blev något kortare än de som genomfördes på förskolorna. Enligt Bryman (2016) är det en fördel att hålla telefonintervjuer korta, eftersom det kan vara svårt för respondenter att behålla sitt fokus på intervjun om de blir för
långdragna. De intervjuer som ägde rum på förskolan ägde rum i ett avskilt utrymme utan några störningsmoment, de intervjuer som skedde över telefon upplevdes ske utan att någon störde. Det var dock vid en intervju problem med en telefon, vilket resulterade i att respondenten fick ringa upp från en annan telefon. Intervjuerna är efter respondenternas samtycke inspelade via inspelningsprogram på datorn. Valet att spela in intervjuerna var för att ha möjlighet att lyssna till intervjuerna flera gånger samt att kunna transkribera materialet. Att ha möjlighet att gå tillbaka till intervjuerna och ha dem transkriberade menar Bryman (2016) underlättar processen med att analysera och tematisera det insamlade materialet.
Efter intervjuerna transkriberades det inspelade materialet som resulterade i 18 A4-a sidor text. Det insamlade och transkriberade materialet genomlästes vid ett flertal gånger och under varje genomläsning färgmarkerades respondenternas svar utifrån olika kategorier. Kategorierna skapades utifrån studiens syfte och frågeställningar, dessa kategorier skapade sedan tre olika teman med tillhörande subteman som sedan presenteras i ett resultat och sedan analyserats mot den sociokulturella teorin samt diskuterats mot tidigare forskning och relevant litteratur.
3.4 Forskningsetiska överväganden
I arbetet med studien har jag tagit hänsyn till de forskningsetiska riktlinjer som finns, dessa är; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt
nyttjande kravet (Vetenskapsrådet, 2017). Informationskravet innebär att de respondenter som deltar i studien ska informeras om studiens syfte, om att deras deltagande är frivilligt, villkoren för deltagande samt hur studien kommer att användas och publiceras. Genom missivbrevet (se bilaga 1) informerades respondenterna till studien om studiens syfte, samt att vid intervjutillfället förklarades studiens syfte återigen.
Kvale och Brinkmann (2017) och Bryman (2016) använder begreppet informerat samtycke, vilket innebär att respondenter blir informerade av att deras medverkan i studien är frivillig samt att de har rätt att avbryta sin medverkan när som helst under studien. Vilket är det som enligt Vetenskapsrådet (2017) definierar samtyckeskravet, att respondenten har rätten att själv välja om hen vill delta i studien samt att hens medverkan sker på hens villkor. Respondenterna informerades i missivbrevet (se bilaga 1) om att deras medverkan var frivillig samt att de hade rätt att avbryta när hen ville. Vid intervjutillfällena ställdes frågan om respondentens deltagande igen för att säkerhetsställa att de ville delta samt att det ytterligare en gång informeras muntligt om att de under intervjun kunde avbryta sitt deltagande.
Konfidentialitetskravet innebär att respondenterna i studien ska få konfidentialitet, att deras svar och deltagande ska behandlas med aktsamhet och inte spridas
(Vetenskapsrådet,2017). Kvale och Brinkmann (2017) menar att konfidentialitet handlar om vilken information som ska vara tillgänglig för vem. I studien
informerades respondenterna om att deras medverkan ska behandlas konfidentiellt, vilket har inneburit att det inte i studien framkommer personliga uppgifter om respondenterna, deras namn är utbytta mot bokstäver för att minska risken för att respondenter ska bli igenkända i studien. Konfidentialitetskravet har även uppfyllts genom att vara aktsam med de inspelningar och transkriberingar som gjorts av intervjuerna, transkriberingarna är utförda utan namn, där namnges respondenterna med bokstäver, vilket Kvale och Brinkmann (2017) menar kan vara en fördel, att redan på transkriberingsstadiet, anonymisera deltagarna för att värna om
respondenternas konfidentialitet i studien.
Det sista kravet som Vetenskapsrådet (2017) lyfter fram är nyttjandekravet, som innebär att det insamlade materialet enbart får användas till det ändamål som är angivet. Respondenterna i studien informerades om att det insamlade materialet enbart skulle användas till denna studie och att de insamlade materialet skulle raderas när studien färdigställts.
3.5 Studiens tillförlitlighet
För att bedöma en studies kvalitet lyfter Bryman (2016) upp två grundläggande kriterier, en av dem är tillförlitlighet. En studies tillförlighet består av fyra olika kriterier; trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet, samt en möjlighet att styrka och konfirmera. För att visa på en trovärdighet i studien har jag tagit hänsyn till de
forskningsetiska riktlinjerna under insamlingen av datamaterialet och varit noga med att inte ställa ledande frågor i intervjusammanhang som skulle kunna vinkla
respondenternas svar. Inspelningarna har lyssnats igenom flera gånger dels under transkriberingsarbetet samt efter det. Transkriberingarna har genomgåtts flera gånger i processen med att sammanställa teman för att säkerhetsställa att jag uppfattat deras svar rätt.
Enligt Bryman (2016) innebär att det finns en överförbarhet i studien innebär att det finns en fyllig redogörelse för det som studeras, det eftersom kvalitativa studier ofta enbart berör en liten grupp människor och för att kunna tolka och se vilken
överförbarhet det finns till andra kontexter behöver forskare redogöra för i vilken kontext studien är genomförd. I denna studie har flera förskollärare med olika erfarenheter intervjuats och således kan det ses som att det finns en fyllighet i den redogörelse som presenteras utifrån deras svar. Eftersom det även är fastställt i och med läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) att förskollärare ska arbeta med digitala verktyg kan resultatet eventuellt också säga något om hur digitala verktyg används på andra förskolor.
Genom att ha redogjort för studiens arbetsgång kontinuerligt genom arbetet påvisas en pålitlighet för läsaren hur studien genomförts. Kvale och Brinkmann (2017) menar
ett den som läser en intervjurapport behöver känna till hur studien har genomförts för att kunna bedöma hur tillförlitligt studien är. Det sista kriteriet som Bryman (2016) lyfter för hur man bedömer en studies kvalitet är att studien går att styrka och konfirmera, vilket innebär att forskare inte har låtit sina personliga åsikter eller värderingar styra arbetets slutsats.
4. Resultat
I detta avsnitt kommer resultat utifrån de åtta intervjuerna att presenteras.
Materialet från intervjuerna har transkriberats och analyserats vilket resulterat i tre teman vilka presenteras i detta avsnitt; Förskollärares användande av digitala
verktyg, Möjligheter med digitala verktyg i undervisningen och Begränsningar med digitala verktyg i undervisningen.
4.1 Förskollärares användande av digitala verktyg
Under denna rubrik presenteras hur förskollärare använder digitala verktyg utifrån fyra subteman; Förskollärares kunskaper om digitala verktyg, digitala verktyg i
förskolan, användandet av digitala verktyg samt tillgänglighet.
4.1.1 Förskollärares kunskaper om digitala verktyg
Det finns en bred variation i respondenternas syn på sina egna kunskaper om de digitala verktygen, dock framkommer det att gemensamt oavsett vilka kunskaper man anser sig själv ha, är att förskollärare efterfrågar mer kompetensutbildning inom området digitala verktyg.
Ja det borde finnas utbildning, men det är så klurigt, det är ju ett område där så många ligger på olika nivå, och då tycker jag det är svårt för dom att hitta en nivå som kan hjälpa alla i utvecklingen. (Förskollärare E)
Resultatet visar att det sker kompetensutveckling internt inom området digitala verktyg, dock uttrycker respondenterna att dessa tillfällen är inspirerande men de saknar tid att praktiskt testa och använda de digitala verktygen eftersom de själva behöver behärska de digitala verktygen för att kunna använda de i barngruppen. 4.1.2 Digitala verktyg i förskolan
Förskollärare menar att de använder digitala verktyg med de yngsta barnen i undervisningen. Det verktyg som framstår tydligast i studien är smartplattan samt projektorn, vilket samtliga respondenter uttrycker att det arbetar med. Andra verktyg som framkommer i studien är; kamera, dator, beeboot, blueboot, samt olika
applikationer. Dock fokuserar de flesta respondenter i studien på smartplattan när de pratar om hur de arbetar med de digitala verktygen och de övriga nämns bara som kortast i frågan vilka verktyg de använder i undervisningen, men det är enbart smartplattan som förskollärare i studien redogör för hur de arbetar med. I arbetet med smartplattan är det vanligt förekommande att använda applikationer som, I movie, Stopmotion, green screen, polyglutt samt QR-kods läsare.
4.1.3 Användandet av digitala verktyg
Användandet av digitala verktyg sker dagligen i förskolans undervisning, dock finns det ingen särskild tid till digitala verktyg, utan respondenterna i studien ger uttryck för att det sker när det passar i undervisning samt att de används på många olika sätt.
Vi använder den i undervisningen, och undervisning sker ju hela tiden. (Förskollärare E)
De digitala verktygen används dels i ett dokumentations syfte i förskolan, både smartplattan, kamera, datorn och olika applikationer används i
dokumentationsarbetet i förskolan enligt respondenterna i studien. Respondenter ger uttryck för att det i och med användandet av digitala verktyg gör det lättare för
barnen att vara delaktiga i den pedagogiska dokumentationen och de själva kan filma eller ta kort på det de själva vill.
Många fokuserar på när de hör ordet digitala verktyg så tänker de att barnen ska sitta framför en Ipad, men det finns ju så många andra sätt att använda dem på.
(Förskollärare C)
Det framkommer i studien att det är vanligt att använda digitala verktyg som en del av lärmiljön, genom att använda sig av projektor och projicera bakgrunder till den befintliga miljön. Det framkommer även att det är vanligt att förstärka läs och sångstunder med digitala verktyg, bland annat genom att använda sig av QR-koder, projicera böcker eller använda uppläsningstjänster av böcker. Studien visar även på att det är vanligt förekommande att använda sig av olika applikationer där barnen har möjlighet att skapa eller göra något, respondenterna ger uttryck för speciellt applikationerna green screen och stopmotion som väldigt användbara applikationer i undervisningen. Det framkommer även att förskollärare tillsammans med de yngre barnen kan erbjuda dem en möjlighet till att bredda sina kunskaper, förskollärare ger uttryck för att de yngsta barnen vet att det går att hämta kunskap från smartplattan och vill söka reda på olika saker genom den.
Förskollärare ger uttryck för att en del av användandet av digitala verktyg med de yngsta barnen handlar om att barnen ska få möta det digitala verktyget, känna, se och titta vad som händer när man interagerar med ett digitalt verktyg för att skapa en förståelse.
4.1.4 Tillgänglighet
Det framkommer en variation i hur tillgängliga de digitala verktygen är för de yngsta barnen. Respondenterna ger uttryck för att det finns en vilja att de digitala verktygen ska vara en del av materialet i lärmiljöerna men betonar samtidigt att det är svårt att veta hur man ska förhålla sig till det. Osäkerheten i hur tillgängliga de digitala
verktygen ska vara i förskolans undervisning beror enligt respondenterna på att de digitala verktygen har en stor dragningskraft på barnen vilken respondenterna ger uttryck för att känna sig osäkra inför. Osäkerheten som förskollärare känner beror på
att förskollärarna i studien upplever att det kan bli konfliktfyllt när flera vill ha till exempel smartplattan samtidigt.
Vi är lite i valet och kvalet om hur vi ska göra, eftersom det är så laddat kring den, att alla vill vara med. (Förskollärare A)
Respondenterna i studien ger även uttryck för att det är viktigt att visa barnen att det finns digitala verktyg samt visa hur de kan användas. I studien framkommer även en variation av tillgången till digitala verktyg, en del förskolor har investerat i digitala verktyg och har tillgång till ett stort antal smartplattor och andra digitala verktyg, medan andra förskolor har en mer begränsad tillgång där det finns en smartplatta till 20 barn.
4.2 Möjligheter med digitala verktyg i undervisningen
Under denna rubrik presenteras de möjligheter som framkom i studien utifrån tre subteman; interaktion och samspel, delaktighet samt digitala verktyg som stöd. 4.2.1 Interaktion och samspel
Den tydligaste möjligheten med användandet av digitala verktyg i förskolans undervisning är enligt resultatet interaktion och samspel. I studien lyfts att det viktigaste i användandet av de digitala verktygen tillsammans med de yngsta barnen är att de alltid använder de digitala verktyget tillsammans med en pedagog.
Respondenterna ger uttryck för att de vill att användandet av de digitala verktygen ska ske under interaktion mellan pedagog och barn, samt mellan barn och barn. Studien visar även på att respondenterna upplever att barnen övar sitt samspel när de använder digitala verktyg tillsammans, att de får öva på att vänta på sin tur, att hjälpa varandra samt att de kommunicerar med varandra i användandet av digitala verktyg. Det framkommer även att de sker konflikter i användandet av digitala verktyg, vilket förskollärare i studien ger uttryck för är en utmaning men samtidigt utvecklar även konflikter deras samspel i till exempel områden som turtagning.
Det ska alltid vara ett samspel när man använder det, mellan barn, pedagoger och det digitala verktyget, det är jätteviktigt. (Förskollärare B)
4.2.2 Delaktighet och barns intresse
I studien framkommer att digitala verktyg används i den pedagogiska
dokumentationen samt i utvecklingssamtal. Respondenterna ger uttryck för att genom att använda digitala verktyg kan de yngsta barnen vara delaktiga i att
förmedla sin bild av förskolan på ett helt annat sätt än tidigare bland annat eftersom de själva kan välja bilder som barnen själva vill visa upp.
Studien visar även på att förskollärare ser digitala verktyg som något som barnen redan har en förkunskap om och därav är det något som barnen känner igen och det är lättare att skapa ett intresse med hjälp av de digitala verktygen när barnen känner igen dem. Förskollärare menar att de använder sig av digitala verktyg för att de vet att de fångar barnens intresse och ger dem nya möjligheter att bedriva undervisning.
Det är spännande med de här digitala verktygen för barnen, mot om man tar med sig en pappersdokumentation, det blir mer fokus hos barnen om man har en Ipad och man får visa på den. (Förskollärare A)
Respondenterna ger även uttryck för att användandet av digitala verktyg kan förstärka barnens lek samt det kreativa genom att använda sig av till exempel projektorn för att förstärka barnens lekmiljöer.
4.2.3 Digitala verktyg som stöd
Förskollärare ser möjligheter med att använda digitala verktyg som ett stöd i undervisningen. Framförallt uttrycker respondenterna att digitala verktyg är förtjänstfullt att arbeta med när det kommer till språkutveckling. I studien
framkommer att förskollärare dels använder digitala verktyg som stöd i användandet av TAKK (Tecken som alternativ och kompletterande kommunikation), det igenom applikationer som innehåller tecken samt genom att förstärka böcker och sånger med tecken. Resultatet visar även att förskollärare ser interaktionen som sker omkring de digitala verktygen, framförallt framför smartplattan som ett förtjänstfullt hjälpmedel för barns språkutveckling.
Det framkommer även i studien att genom att använda digitala verktyg så ges de yngsta barnen möjlighet att vidga sin världsbild, att barn genom digitala verktyg får möjlighet att möta saker de inte kan eller haft möjlighet att möta i verkligenheten.
Det kan ju vara en möjlighet för att se hur omvärlden ser ut, till exempel riktiga djur, de finns barn som är intresserad av djur, och då kan man visa upp riktiga djur, hur de låter och ser ut, att man bygger vidare på barnens intresse, att man visar dem omvärlden genom bilder. (Förskollärare G)
4.3 Begränsningar med digitala verktyg i undervisningen
Under denna rubrik presenteras de begränsningar som kan finnas i användandet av digitala verktyg i undervisning utifrån två subteman; tillgång till material samt
förutfattade meningar.
4.3.1 Tillgång till material
Det som begränsar användandet av digitala verktyg är enligt respondenterna tillgången till material. Respondenterna lyfter både material i form av antal samt vilka digitala verktyg som finns, men även begränsningar i nätverksanslutningar är ett hinder i användandet av de digitala verktygen i undervisningen. I studien
framkommer även att en begränsning i användandet är hur man ska förvara digitala verktyg för att de ska vara tillgängliga men ändå inte i vägen.
Hindret jag ser är ju det praktiska, vi skulle vilja ha bättre utrustning och mer utrustning som möjliggör användandet. (Förskollärare F)
4.3.2 Förutfattade meningar
Förskollärare upplever att det finns förutfattade meningar omkring användandet av digitala verktyg, att digitala verktyg bland annat används som en avlastning, att barn bara sitter framför skärmar hela dagarna. Respondenterna i studien ger uttryck för att de själva tidigare känt samma sak själva, att de inte haft kunskap om hur de ska arbeta med digitala verktyg. Studien visar även på vikten av att på grund av de förutfattade meningar förskollärare upplever finns i arbetet med digitala verktyg att det är viktigt att våga visa och redogöra för syftet med användandet av digitala verktyg, att det alltid ska finnas ett syfte och ett mål med användandet.
Man erbjuder inte bara en Ipad utan man tänker hur man kan använda de här redskapen med barnen. (Förskollärare C)
Det framkommer även att förskollärare inte ser användandet av digitala verktyg som en riskfaktor med tanke på de riktlinjer som WHO (2019) lanserat, utan
respondenterna i studien ger uttryck för att sättet de använder digitala verktyg på i undervisningen inte består av ett stillasittande, utan de använder dem på flera olika sätt, rörelse, sång, dans, bakgrunder till lärande miljön.
4.4 Sammanfattning
Sammanfattningsvis visar studien på att förskollärare ser på sina kunskaper på olika sätt men det som är gemensamt för samtliga förskollärare i studien är en önskan om mer utbildning inom området digitala verktyg. Det i studien vanligaste digitala
verktyget i undervisningen är smartplattan, som samtliga respondenter nämner i hög utsträckning i sina svar. Det framkommer även att förskollärare vill att digitala
verktyg ska vara tillgängliga för de yngsta barnen men att det är svårt att hitta en struktur för hur.
Resultatet visar även på en gemensam syn av hur digitala verktyg skapar möjligheter för samspel, interaktion samt hur de digitala verktygen kan användas som ett stöd i undervisningen. Det framkommer även i studien hur de digitala verktygen finns med barnen redan från början och de har en hög dragningskraft hos sig som kan
underlätta undervisningen i förskolan.
Det framkommer även en samsyn i studien om hur det finns ett flertal praktiska aspekter som begränsar användandet av digitala verktyg i undervisningen. Studien visar även på att förskollärare inte ser användandet av digitala verktyg i förskolan som en stillasittande ensamaktivitet, och därav visar förskollärare i studien inte heller någon oro över hur länge de yngsta barnen tillbringar framför de digitala verktygen.
5. Analys
I detta avsnitt analyseras resultatet mot det teoretiska perspektiv som presenterats i kapitel 2.6 teoretiskt perspektiv. Analysen presenteras utifrån två teman, samspel
5.1 Samspel och interaktion
Utifrån intervjuerna och respondenternas svar framkommer det att användandet av digitala verktyg skapar möjligheter för samspel samt att en av de viktigaste
faktorerna för att använda digitala verktyg i undervisningen med de yngsta barnen är att det alltid finns en närvarande pedagog med. Det skulle kunna visa på att
förskollärare ser det som att med stöd av vuxna kan digitala verktyg skapa ett lärande och en utveckling hos barnen. Säljö (2019) menar att lärande och utveckling är
samspel och interaktion. Det skulle kunna förklara det som framkommer i denna studie, att det behövs samspel och interaktion runtomkring de digitala verktygen för att de ska ske lärande och utveckling i användandet av dem. Resultatet i studien visar på att förskollärare använder digitala verktyg för att skapa en förståelse och
utveckling hos barnen, men betonar att den inte sker om barnen sitter ensamma med till exempel smartplattan, utan barnens lärande och utveckling sker i den interaktion som sker mellan förskollärare, barn och smartplattan.
Det framkommer även i studiens resultat att förskollärare visar barnen på vad som finns att göra med olika digitala verktyg, och menar att ju fler möjligheter de ger barnen genom att visa dem att det här finns, skapas också ett intresse och en kunskap för barnen själva att använda de digitala verktygen. Det skulle kunna vara så att förskollärare vill förmedla sina kunskaper om digitala verktyg till barnen för att de i sin tur ska utvecklas och kunna använda dem själva. Att ta stöd av en mer kompetent person för att själv utvecklas innebär i den sociokulturella teorin att man befinner sig i den proximala utvecklingszonen. Säljö (2019) menar att genom att ta stöd av en person med mer kunskaper än sig själv och därifrån utvecklas man så småningom till att själv kunna det. I resultatet framkommer det även att förskollärare ofta använder sig av varandra för att utöka sina kunskaper, man går till en kollega som man vet har mer erfarenheter för att själv utöka sina kunskaper. Det visar även det på att
förskollärare arbetar för att dela sina kunskaper mellan varandra, för att befinna sig i en proximal utvecklingszon. Det kan vara så att förskollärare ser att lära av varandra som en grundläggande del av att utvecklas och därav arbetar med det både på ett personligt plan, men även tillsammans med barngruppen.
Resultatet visar på att barns samspel utvecklas av användandet av digitala verktyg, att barn övar på sitt samspel genom de interaktioner som sker mellan barn runt de digitala verktygen. Barn samspelar över olika regler över de digitala verktygen, vem som får använda de, vänta på sin tur samt att stödja varandra i användandet av de digitala verktygen. Det kan vara så att barn befinner sig på olika nivåer av utveckling och kunskap om digitala verktyg, och i samspelet som de digitala verktygen bjuder in till sker ett utbyte av kunskap och tillsammans skapar de en förståelse och ett sätt att använda de digitala verktygen tillsammans, vilket Strandberg (2009) poängterar är det människor gör när det befinner sig i den proximala utvecklingszonen.
5.2 Digitala verktyg som en del av lärandet
möjligheter till att utveckla barnen samt att de kan användas för att skapa ett lärande. Digitala verktyg kan bland annat användas för att stödja barn i sin språkutveckling eller för att stödja dem i sin världsuppfattning. I likhet med det Säljö (2019) menar att det krävs artefakter för att förmedla kunskaper till människor, skulle det kunna tolkas som så att förskollärare behöver de här digitala verktygen för att kunna förmedla kunskap samt skapa ett lärande. Sett till den sociokulturella teorin och artefakter menar Säljö (2019) att det inte är själva artefakten som skapar ett lärande, utan den blir levande i interaktion tillsammans med en människa och skapar då möjligheter för ett lärande. Den här interaktion är det Säljö (2019) benämner som mediering, att i interaktion mellan artefakt och människa medieras en kunskap som skapar ett lärande och utvecklar människan.
Förskollärare menade i studien på att de önskar att de hade digitala verktyg tillgängliga för barnen, eftersom om barnen vet att de finns används de digitala verktygen mer i undervisningen. Om barn inte har kunskap om att det finns digitala verktygen eller hur man använder dem menade förskollärare att de givetvis inte kan efterfråga eller använda dem. Likt det Säljö (2019) betonar att det är viktigt att man använder sig av artefakter samt att de finns tillgängliga, kan det ge en förklaring till varför förskollärare vill att de digitala verktygen ska vara tillgängliga samt att de ska användas av barnen i undervisningen eftersom det då skapas ett lärande och en utveckling för varje barn.
Digitala verktygen har enligt denna studie en hög dragningskraft vilket resulterar i att barn dras till de olika digitala verktygen och vill använda dem. Ser man på digitala verktyg som artefakter kan det förklaras med det Säljö (2019) menar om att man inte kan se artefakter som döda ting, utan de vill förmedla något. När barn ser till exempel en smartplatta vill de utforska smartplattan, och i sig själv förmedlar smartplattan ingenting, men när barnet tar upp smartplattan och börjar interagera med den, blir smartplattan ett medierande verktyg, som stödjer barnet i sin utveckling och sitt lärande. Resultatet visar på att förskollärare använder digitala verktyg i
undervisningen dels för att de har en hög dragningskraft, vilket kan förklaras med att digitala verktyg är en artefakt som har något att förmedla, således är det viktigt att förskollärare tar till vara på den dragningskraft dessa artefakter har för att stödja barnen i sin utveckling.
6. Diskussion
I detta avsnitt diskuteras studiens resultat mot tidigare forskning samt annan relevant litteratur under kapitlet Resultatdiskussion. Efter det följer en
metoddiskussion där val av metod och dess eventuella påverkan på studien lyfts. Sedan följer en slutsats av studien och dess relevans för förskolläraryrket samt förslag på fortsatta studier.
6.1 Resultatdiskussion
Syftet med studien var att få en bredare kunskap om hur några förskollärare arbetar med de digitala verktygen tillsammans med de yngsta barnen i förskolans
undervisning. Studien visar på att förskollärare aktivt arbetar med digitala verktyg i förskolan tillsammans med de yngsta barnen samt att användandet av digitala verktyg har en självklar plats i förskolans undervisning vilket även Nilsen (2018) kommit fram till i sin studie. Det framkommer att förskollärare anser precis som Geist (2012) och Kjällander och Moinian (2014) kommit fram till i sina studier, att småbarn har kunskap och kan använda sig av digitala verktyg. Användandet av digitala verktyg varierar i studien men det blir tydligt att de digitala verktyg som förskollärare förknippar med digitala verktyg är smartplattan, det är det verktyget som används i störst utsträckning i förskolans undervisning med de yngsta barnen. Att det är smartplattan som är i fokus stämmer överens med vad som framkommer i tidigare forskning (t.ex. Beschorner & Hutchison, 2013; Geist, 2012; Kjällander & Moinian, 2014; Nilsen, 2018). Det skulle kunna vara så att förskollärare idag ser smartplattan som det främsta digitala verktyget och glömmer bort ett flertal andra digitala verktyg som de faktiskt använder i undervisningen, i denna studie
framkommer att förskollärare använder till exempel kameror, men ingen benämner vidare arbetet med dessa som ett digitalt verktyg. Det kan finnas en risk med hur förskollärare arbetar med digitala verktyg om det låser sig fast vid att enbart tänka på smartplattan som ett digitalt verktyg. Det kan innebära att förskollärare begränsar barnens möjligheter till att använda och utforska olika digitala verktyg vilket lyfts i läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) som ett strävandemål, att barn ska ges möjligheter att använda och utforska sig av digitala verktyg de möter i sin vardag. Likt flera andra studier (t.ex.; Arnott, 2016; Marklund, 2020; Nilsen, 2018) visar även denna studie på att förskollärares närvaro i användandet av digitala verktyg ses som det viktigaste för att skapa bra förutsättningar för lärande och utveckling hos barnen. Att det alltid ska vara en vuxen närvarande vid användandet av digitala verktyg stärks även i rapporten från WHO (2019) med riktlinjer för barns skärmtid, fysisk aktivitet och sömn. WHO (2019) betonar att när barn väl har skärmtid är det viktigt att det alltid finns en vuxen närvarande för att skapa en interaktion
runtomkring det barnet gör. Vilket framkommer i denna studie, att förskollärare vill vara närvarande för att det ska ske ett samspel samt för att stödja och stötta barnet i användandet av de digitala verktygen. Att förskollärare ser det som en självklarhet att alltid vara närvarande i barnens användande går emot det som Marklund och
Dunkels (2016) lyfter i sin studie, att förskollärare kan känna en osäkerhet omkring hur tid de ska närvara vid användandet av de digitala verktygen. En förklaring till varför förskollärare i denna studie inte upplever någon osäkerhet kring detta kan vara att de arbetar med de yngsta barnen i förskolan och således är vana vid ett arbetssätt där de alltid är med barnen, till skillnad från hur det kan se ut i barngrupper med äldre barn.
Som nämnts i inledningen av studien så har WHO (2019) lanserat riktlinjer om barns skärmtid, fysiska aktivitet och sömn, i denna studie kom det fram att dessa riktlinjer var något som diskuterats i arbetslagen men samtliga upplevde att det inte var något problem i förskolan. Anledningen till detta menar förskollärare är att skärmtid i
förskolan skiljer sig från skärmtid i hemmet. Enligt Internetstiftelsen (2019) använder barn mestadels digitala verktyg till streaming av filmer och serier, vilket vårdnadshavare vittnat om i en undersökning, och därav kan det antas att det är just film och serie tittande som sker i användandet av digitala verktyg i hemmiljö.
Förskollärare i studien visar tydligt på ett avståndstagande av att använda digitala verktyg som något barn bara konsumerar, utan de vill likt det Kjällander (2016) samt Marklund (2020) poängterar i sina studier, att digitala verktyg ska användas av barn i ett producerande syfte framför ett konsumerande syfte. Anledning till att
förskollärare i studien tydligt redogör för att de använder digitala verktyg på ett annat sätt än hur barnen använder dem i sin hemmiljö, vilket även Marklund (2020)
betonar är en vilja hos förskollärare, kan bero på de fördomar som förskollärare i denna studie vittnar om. I denna studie framkommer dels att de själva haft fördomar angående användandet av digitala verktyg samt att de möter förutfattade meningar om hur mycket digitala verktyg används i förskolans undervisning med de yngsta barnen. För att komma ifrån de förutfattade meningarna och visa på att de inte används som barnpassning kan det vara så att förskollärare väljer att använda de digitala verktygen på ett kreativt sätt som gör barnen till producenter i användandet av digitala verktyg, att de skapar något framför att konsumera något. I denna studie framkommer även att förskollärare alltid vill ha ett syfte, att de kan redogöra för varför de använder de digitala verktygen, vilket skulle kunna förklaras med den rädsla eller vilja att motverka de fördomar som finns angående användandet av digitala verktyg i undervisningen.
Att förskollärare vill använda digitala verktyg i ett producerande syfte visar sig även i valet av digitala verktyg. Det blir tydligt att förskollärare i studien vill att
användandet sker med ett syfte och att det alltid finns en tanke bakom användandet av de digitala verktygen. Nilsen (2018) uppmärksammar i sin studie att det egentliga innehållet i olika applikationer är mindre viktigt än vuxnas deltagande i användandet av digitala verktyg, vilket även syns i denna studie. Dock visar förskollärare i studien tydligt att de tänker mycket på vilka applikationer som ska användas. Det visar sig vara vanligt att använda sig av applikationer där barnen får uppleva visuellt (t.ex. green screen, stop motion) eller genom att förstärka lärandemiljöer genom
projektering eller genom att förstärka läs och sångstunder med projekterade böcker eller sånger med QR-koder. En förklaring till detta kan även här vara att förskollärare vill kunna visa på ett syfte med sitt användande av digitala verktyg eftersom det är en laddad fråga, de digitala verktygens användande tillsammans med de yngsta barnen. Det framkommer även att precis som Klerfelt (2013) lyfter i sin rapport, att digitala verktyg i hög utsträckning används till dokumentationsarbete. Förskollärare menar i studien att de låter barnen själva dokumentera och vara delaktiga i valet av
dokumentation som visas upp. Förskollärare menar att när barnen får dokumentera själva blir de mer delaktiga, att barnen själva då ges möjlighet att förmedla sina egna tankar och sin egen bild av sin vardag, även om det inte har de verbala språket. Det kan tänkas vara så att förskollärare har insett vikten av vilket bra stöd och hjälpmedel
del digitala verktygen kan vara i verksamheten, likt det Plowman och McPake (2013) samt Marklund och Dunkels (2016) menar i sin studie, att digitala verktyg kan vara ett hjälpmedel om de används på rätt sätt. Barn ska enligt läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) ges möjligheter att uttrycka sina åsikter. Genom att stödja barnen genom att ge dem ett hjälpmedel, som till exempel smartplattan, kan det underlätta för de barn som annars hade haft svårt att till exempel verbalt uttrycka sig. Det kan ses som att barn får en större möjlighet att förmedla sin egen åsikt genom att få tillgång till digitala verktyg, vilket är ett mål vi verksamma i förskolan strävar efter, att varje barn ska få uttrycka sin åsikt och sina känslor.
Davidson m.fl. (2016) betonar vikten av att ta tillvara på barnens intresse när det kommer till arbetet med digitala verktyg, vilket denna studie också visar på, att förskollärare använder digitala verktyg för att det är ett verktyg som intresserar barnen. Eftersom digitala verktyg har en stor dragningskraft till de yngsta barnen samt att det i denna studie framkommer att det är ett förtjänstfullt verktyg eftersom det redan finns både ett intresse och en förkunskap hos barnen i användandet kring de digitala verktygen, kan det tolkas som att användandet av digitala verktyg i undervisningen med de yngsta barnen kan vara ett gynnsamt verktyg ur flera olika aspekter. Denna studie visar både att förskollärare, genom att använda digitala verktyg, upplever att barnen blir mer delaktiga och får möjlighet att öva sitt samspel samt att det digitala verktyget fungerar som ett hjälpmedel och stödjer barn i bland annat deras språkutveckling. Dock framkommer det även en ambivalens hos
förskollärare i användandet av digitala verktyg och dess dragningskraft, å ena sidan ser förskollärare det som en positiv effekt, å andra sidan betonar de betonar att det finns negativa aspekter av att alla vill vara med och ha till exempel smartplattan. Samspel och interaktion visar sig i studien vara en av de största möjligheterna som förskollärare ser i användandet av digitala verktyg vilket även lyfts i flera studier (Arnott, 2016; Beschorner & Hutchison, 2013; Kjällander & Moinian, 2014;
Marklund, 2020). Eftersom förskollärare i denna studie menar att digitala verktyg enbart får användas tillsammans med en pedagog närvarande ger det goda
möjligheter till samspel och interaktion i användandet, att man kommunicerar med barnen under tiden de använder digitala verktyg skapar möjligheter för bland annat språkutveckling, vilket även andra studier kommit fram till (Marklund & Dunkels, 2016; Plowman & McPake, 2013). Det framkommer dock även att precis som Arnott (2016) kommit fram till, att det sker konflikter mellan barn i användandet av digitala verktyg. Dock verkar förskollärare i denna studie se de konflikter som uppstår vara ett sätt att öva på sitt samspel, till exempel att öva på att vänta på sin tur. Att öva sitt samspel är en viktig del och det blir i studien tydligt att digitala verktyg kan vara ett förtjänstfullt verktyg för det.
Förskollärare i denna studie efterfrågar mer praktiskt utbildning inom området digitala verktyg. Förskollärare anser att det är viktigt att själva kunna de digitala verktygen de använder för att kunna använda dem tillsammans med barngruppen. För att ge barnen möjligheter till att använda de digitala verktygen för att skapa
kunskap och utveckling menar förskollärare att de själva först måste skaffa sig dessa kunskaper. Det kan vara så att förskollärare skaffar sig dessa kunskaper tillsammans med varandra genom att befinna sig i den proximala utvecklingszonen som Säljö (2019) nämner, det kan också tänkas vara så att den kunskap förskollärare har och förmedlar till sina kollegor och till barnen approprimeras mellan dem. Säljö (2019) menar att kunskap appropimeras mellan individer, det vill säga att kunskap delas mellan individer för att skapa en förståelse och utöka sina kunskaper.
I denna studie framkommer även att det som begränsar förskollärare i användandet av digitala verktyg i undervisningen till stor del beror på den praktiska aspekten av att inte ha tillgång till material. Arnott (2016) belyser i sin studie att bristen på digitala verktyg kan vara en bidragande orsak till att det uppstår konflikter mellan barn i användandet av digitala verktyg. Vilket kan ses som en förklaring till varför förskollärare i denna studie begränsas av antalalet digitala verktyg de har till gång till, eftersom de samtidigt vittnar om en ambivalens omkring hur tillgängliga verktygen ska vara eftersom det kan leda till konflikter. Det skulle kunna vara så att
förskollärare skulle använda digitala verktyg i högre utsträckning i undervisningen om de hade tillgång till fler digitala verktyg eftersom det också skulle minska de digitala verktygens dragningskraft om de fanns tillgängliga för fler barn oftare. Bristen på digitala verktyg är något som förskollärare menar leder till att de inte kan använda digitala verktyg i den utsträckningen de önskar i sin undervisning. Det är självklart att det inte går att använda något som inte finns, och ser man på de digitala verktygen som artefakter blir det självklart att utan dem skapas inga möjligheter för barn att ta till sig sin omvärld och skapa kunskap om den. Förskollärare menar likt det Kjällander och Moinian (2015) och Marklund (2020) kommit fram till, att det runt omkring de digitala verktygen även sker samspel mellan barn och barn, men även mellan vuxna och barn, att det är ett samlärande även mellan vuxna och barn. Det skulle kunna vara så att när det inte finns några digitala verktyg att tillgå minskar man barnens möjligheter till de samspel och interaktion som barnen kan ges i
användandet av de digitala verktygen. Interaktion och samspel är grunden i lärandet inom den sociokulturella teorin enligt Säljö (2019) och därav behöver förskollärare möjliggöra för användandet av de digitala verktygen och dess möjligheter.
Förskollärare visar i denna studie att de anser sig ha varierande kunskaper om
digitala verktyg, men det finns en samsyn om att det behövs utbildning inom området digitala verktyg. Klertfelt (2013) nämner att bristande utbildning inom området är en faktor som leder till ett minskat användande av digitala verktyg i undervisningen i förskolan. Vilket stämmer överens med resultatet i denna studie, att förskollärare menar att de inte kan använda digitala verktyg tillsammans med de yngsta barnen om de inte själva kan hantera dem. I Marklunds (2020) studie framkommer att skillnaderna i kunskap omkring digitala verktyg kan leda till att det är svårt att arbeta med dem i undervisningen. I denna studie framkommer att förskollärare upplever att det finns förutfattade meningar omkring användandet av digitala verktyg, att de används som en avlastning samt att barn tillbringar för mycket tid framför
skärmarna. Respondenterna i denna studie var överens om det faktum att dessa förutfattade meningar fanns, men ingen nämnde varifrån dessa förutfattade meningar kom. Det kan tänkas vara från vårdnadshavare eller från kollegor med mindre kunskap om digitala verktyg vilket Marklund (2020) menar är en orsak till ett minskat användande av digitala verktyg i undervisningen. Eftersom studien visar på att flera förskollärare själva varit osäkra kring och haft förutfattade meningar om digitala verktyg skulle det kunna vara så att de pratar om kollegor som inte utvecklat sina kunskaper om digitala verktyg. Utifrån det anser jag att det är en viktig aspekt att lyfta, att när det inte finns några kunskaper inom området skapar det en obalans som gör arbetet med digitala verktyg till ett svårt område. Bristen på utbildning inom digitala verktyg kan skapa förutfattade meningar om användandet och det kan bli svårt för förskollärare att försvara användandet inför vårdnadshavare samt kollegor om inte arbetslaget har en enad syn på användandet.
6.2. Metoddiskussion
Valet av att genomföra en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjufrågor upplever jag som rätt val för studien. Det gav mig en möjlighet att få höra hur olika förskollärare arbetar med de digitala verktygen i undervisningen tillsammans med de yngsta barnen. Genom att intervjua förskollärare med varierande tid som verksamma inom yrket har det även gett en bredare bild på förskollärares kunskaper och
arbetssätt omkring de digitala verktygen tillsammans med de yngsta barnen. Dock hade det varit intressant att kombinera intervjustudien med observationer på de förskolor där respondenterna arbetade. Det vore intressant eftersom det skulle synliggöra hur förskollärare arbetar och skulle då kunna jämföras med den vision förskollärarna förmedlar att de vill arbeta utifrån.
Intervjuerna spelades in och transkriberades vilket var ett bra val eftersom det tillät mig att lyssna igenom intervjuerna vid ett flertal tillfällen vilket gjorde så att inget material från studierna försvann. Eftersom inspelningarna lyssnats igenom flera gånger har de minskat risken för att respondenternas svar misstolkats eller transkriberats fel, vilket ökar studiens trovärdighet, att jag som student haft
möjlighet att gå igenom datainsamlingsmaterialet flera gånger för att säkerhetsställa att studiens resultat stämmer överens med respondenternas svar.
Eftersom fem av intervjuerna skedde över telefon och de intervjuerna blev något kortare än de intervjuer som skedde på olika förskolor kan det ha lett till att
respondenternas svar hade varit fylligare om det varit möjligt att genomföra samtliga intervjuer på plats på olika förskolor. De intervjuer som skedde på plats genomfördes i respektive förskolas personalrum utan någon yttrepåverkan, telefonintervjuerna upplevdes ske utan yttrepåverkan men det är dock svårt att garantera hur
respondenterna upplevde sin miljö. Det var även några problem vid en intervju med ljudet i en telefon, vilket kan ha påverkat respondentens svar eftersom hen kan ha känt sig stressad över situationen. Överlag upplever jag att respondenterna var engagerade och villiga att ge sin syn på sitt arbete med digitala verktyg.
