Bebyggelsehistorisk
tidskrift
Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage
Author
Gun Andersson-Westholm
Title
Det arkeologiska materialet och Visbys äldsta historia
Issue
3
Year of Publication
1982
Pages
173–184
ISSN 0349−2834
ISSN online 2002−3812
www.bebyggelsehistoria.org
Det
arkeologiska
materialet och
Visbys
äldsta
historia
Gun
Andersson-Westholm
Det torde finnas få städer i Norden som kan upp¬
visa en så stor mängd motstridiga hypoteser som Visby. Dessa gäller dels tiden för samhällets upp¬
komst, dels förutsättningarna för samhällsbild¬
ningen och inte minst bebyggelsens utbredning.
1959 sammanställde f landsarkivarien Gunnar Fritzell dessa skiftande teorier samtidigt som han
framlade nya (FritzeU 1959). 1976 kom Margit Forsströms avhandling »Keramik från Visby» med
ytterhgare en sådan sammanställning (Forsström 1976).
Den intensiva arkeologiska undersökningsverk¬
samheten i Visby innerstad under desenaste 10-15 åren har emellertid tillsammans med äldre grävnings-imdersökningar givit svar på många frågor som
ställts avtidigarevisbyforskare. Tiden församhällets
uppkomst ärinte längre höljd i dunkel och därmed
kan diskussionen om en tysk eller rent gotländsk
stadsbildningtillföras nynäring. Tanken påen
halv-kretsformad vaU runt det äldstasamhället kan inte
styrkas med arkeologiska belägg (Andersson 1976).
Dessutom kanvi idag dels approximativt bestämma
Bild 1. Karta överVisby innanförmurarna. 1. KvGråbrodern, 2. KvApoteket, 3. KvRådhuset, 4. Kv Sda Katarina, 5. Stora torget, 6. KvKalvskinnet, 7. KvSpecksrum, 8. Botaniska trädgården, 9. Donnersplats, 10.Kv Priorn, 11. Kv Munken,12.Kv
Kaplanen, 13.KvSäcken, 14. Kv Vinkeln, 15. KvTunnbindaren,16. Kv Kilen, 17. Kv Kanonen.
✓
den äldsta bebyggelsens utbredning och dels i viss
mån bilda oss en uppfattning om hur denna be¬
byggelse varit
beskaffad.
Utifrån det arkeologiska materialet kan vi även
följa samhällets rumshga
utveckling under de
föl¬
jande århundradena. Med
kännedom
omsamhäl¬
lets ungefärliga utbredning vid olika tidpunkteroch
om detopografiskaförhållandena i det äldsta skedet är det av intresse att ånyo studera visbykyrkomaslägeoch datering.
De
arkeologiska beläggen
för
ettvikingatida
samhälle
1 Kv Gråbrodern 8 påträffades 1974
byggnadsläm-ningar som varklart daterbaratill tiden före
1100-tal (Andersson 1977). Det aktuella området ligger
ca 40 m nordväst om korsningen Hästgatan —
Hamburgergränd, omedelbart intill den senare, se
Bild 2. Djurhuvudformat spänne, ringspänne och dräktnål
från de undrelagren iKvGråbrodem 8. Foto: GGådefors.
Bild 3. Det lerklinade flätverkshusets nordöstra höm med
golvstenar och kantskoning. Sett från norr. Foto: förf.
bUd 1 (1). Tyvärr gavs inte
tillfälle
attfullfölja
imdersökningen hela sträckan upp mot Hästgatan,
vilket var avsett från böijan. Dettamedför att den tidiga bebyggelsens begränsning i detta kvartertiUs
vidare förblir okänd.
Omedelbart ovanpå det orörda bottengruset
påträffades byggnadslämningar efter ett lerkUnat
flätverkshus i ett kulturlager som helt saknade in¬ slag av fynd från tiden efter 1100. De daterande
fynden bestod av keramik av sk vendisktyp (AII-gods) samt avett djurhuvudformat spänne, bälte
-sölja och prydnadsnål av sen vikingatidstyp,se
bild
2. Byggnaden, av vilken endast ett höm återstod,
har haft golv av kullersten ochväggarnas pinnarhar
□
stående medeltida byggnader
Grundmurar frän 1200-tal Grundmurar frän senmedel¬ tid/ 1500-tal Träkonstruktioner frän den tidigmedeltida bebyggelsen. 900-1000-tal
Bild 4. PlanöverKvApoteket 4-5medframtagnamurarochunderliggande trävirke.
spår men däremot fanns en kantskoning runt gol¬
vet som bestod av större gråstenar på rad och på vilka denna bör ha vilat, se bhd 3. Intill
kantsko-ningen påträffades bränd lerklining med tydhga pinnavtryck.
Byggnadens storlek eller funktion kunde inte
fastställas ochinte hellerom den ingått iensamlad
bebyggelse, ett gårdskomplex eUer om den legat
ensam.Mellan flätverkshuset och nuvarandegränden och parallellt med denna återfanns en rad mindre
stolphål, somsarmoliktingått ieninhägnadavtom¬
ten.
Över den här beskrivna byggnaden har uppförts
åtskilliga andra: Två kunde dateras tillperioden från
tidigt 1200-tal till 1400-tal och däröver ett från
1500-tal. Över detta har ytterhgare byggnader funnits. Samtliga var orienterade som den äldsta
byggnaden med imdantag för att de sträckt sig ut
tiU nuvarande Hamburgergränd. Detta tyderpå att
grändens sträckningvarit konstant sedan den äldsta
bebyggelsen anlades. Vid en senare imdersökning
under Hamburgergränd påträffades kraftigt förmult¬ nade rester efter en träläggning omedelbart på det sterila gruset. Ett C14-prov gav den anmärknings¬ värt tidiga dateringen AD 665 ± 120, dvs 545-785 e Kr. Ett samband mellan det lerkhnade huset och
fynden däromkring och trärestema i gränden är
uteslutet. Några fynd från tiden före vikingatid är intekändafrånkvarteret.
Vi kan allstå konstatera attdet fimnitsbebyggel¬
se i kv Gråbrodem 8 som bestått av minst ett
ler-kUnat flätverkshus, attdettahaftsammaorientering
som all efterföljande bebyggelse och att fynden
daterar det till sen vikingatid. Vi har dessutoman¬
ledning att misstänka att någon aktivitet ägt rum i
området 300400årtidigare.
Tidiga kulturlager harävenpåträffatsiKv Apoteket
4-5, där en undersökning genomfördes 1975
(Andersson 1976). Grävningsområdet låg omedel¬
bart bakom det sk GamlaApoteket, en välbevarad
magasinsbyggnad från sent 1200-tal intill Strand¬
gatan,sekartabild 1 (2).
Tidigare hade omfattande och välbevarade läm¬ ningar av medeltida stenhus frilagts. Dessa visade
dels att byggnadskomplexet Gamla Apoteket fort¬ satt upp genom hela kvarterets längd till
MeUan-gatan och dels att ettUknande komplex legat norr om och parallellt med detta, bild 4. Kvarteret har
uppenbarligen varit maximalt utnyttjat imder
hög-och senmedeltid. Utrymmet meUan husradernavar
endastettpardecimeter.
Undersökningen 1975 kom att gälla två källar¬
utrymmen i norra stenhuskomplexet, se plan bild 4.
Ca en halv meter under stenbyggnadens källar¬
golv återfaims trärestereftertre byggnader pårad i
ett fuktigt kulturlager. Då det inte fanns skäl att avlägsna de högmedeltida ruinerna kunde de äldre
konstruktionerna endast studeras på begränsade
ytor. I österfannslämningareftertvåträbyggnader,
varav den östligaste med säkerhet utgjort ett
»bul-hus»,dvs enbyggnadi skiftesverksteknik,se bild5.
Mycket talar förattävendenvästrabyggnadenvarit
ett bulhusochingettalaremot att denbyggnadsom
upp-Bild 5. Skiftesverkshusetssydvästrahörnstolpe med infälld väggplanka. I förgrunden underliggareoch golvregel. Foto;
förf.
förti sammateknik. Allabyggnaderna lågorientera¬
de efter en trälagd gränd i sk kavelbroteknik, se bild6.
Det östligaste huset varalltsåettotvetydigt bul-hus. Det kunde endast friläggas till en mindre del varför längden inte kunde fastställas. Husbredden harvarit ca 3,40 m. Inga spår aveldstad återfannsi denframtagnadelen.
Den mellersta byggnaden kunde friläggas tiU hela ytan, 3,40x 3,40m. Trots attrester avplank¬
golvet var bevarat återfanns inga spårefter eldstad.
Vi kan alltså med stor sannolikhet utgå ifrån att
någonsådanintehar funnits.
Det västra husets bredd kunde inte fastställas, men längden var3,80m. Inte heller här fanns spår aveldstad.
Att området varit mycket fuktigt då husen upp¬ fördes framgick av underliggande risbäddar och av
att man i östrabyggnaden pallatuppgolvplankorna
påettregelsystemavmycketkraftiga dimensioner.
Samtliga byggnadskonstruktioner tycks ha varit
syrmerligen enkla. Skiftesverksplankan i östligaste
huset varinte infälldi bottenstocken. Bortsett från
den ihörnstolpeninfällda väggplankanidennabygg¬
nad tycks inga egentliga förtagningar ha förekom¬
mit. Ett undantag utgjorde möjhgen en golvsyll i
det västra huset som hade en primitiv förtagning
motbottenstocken.
Huslämningama låg samtliga i kulturlager vars
fyndsammansättning visar på tiden före 1100.
Ven-diskt svartgodsutan inblandning av senarekeramik¬
typerpåträffades, Uksom ringsöljaavsenvikingatyp,
kammar från 1000-talet samt en rund bronsmatris förtillverkningavsmycken.
Från stolpen i östra bulhuset togs ett prov för
C14-datering som gav AD 960 ± 95, vilketger ett
dateringsutrymme mellan 865 och 1055 eKr. Från
äldre, intilliggande mindre schaktisöder och öster
hadetidigare påträffatsträresterpåsammanivåsom de här beskrivnabyggnaderna. Ett C14-provfrån ett
avdessa schakt gavdateringen 980±100, vilket be¬
tyder 880-1080eKr(Falck 1973).
I de båda schakten påträffades spår av äldre konstruktioner under de här beskrivnabyggnaderna.
Dessa kunde inte tolkas som bebyggelselämningar
utan snarare som spårefter hägnader eUer möjligen
pahssader. Rader avstolpar hadegrävtsneridenför
övrigt sterila sanden. Ett C14-prov på en av dessa gav den oväntade dateringen AD 660 ±95 eUer
565-755 eKr (jfr Hamburgergränd ovan). Klart är
att någonformavaktivitetförekommit härinnande senvikingatida trähusen uppfördes.
1966 undersöktes delar avKv Rådhuset vid
MeUan-gatans östra sida, bild 1
(3) (Forsström 1976).
Detundre lagret var omrört och uppblandat med hög¬
medeltida material men det jämförelsevis mycket
stora antal skärvor av All-typ (vendiskt svartgods)
samt andrafynd av 1000-talskaraktär i lagret tyder
påatt området varit utnyttjatundersen vikingatid.
Att betrakta det undre lagret som hitforslat fyll¬
nadsmaterial förefaller osannolikt. I det aktuella
lagret fanns bebyggelselämningari form avträsyUar
vilandepåstenrader.
1976 grävdes åtta schakt i Kv Katarina 3, omedel¬ bart söder om StaKatarina kyrkoruin, bild 1 (4)
(Swanström 1976a). 1 flera av schaktenpåträffades
ett 30 cm kraftigt kulturlager där keramikav
AII-typ förekom. Men då även keramiktyper av klar
1100-talskaraktär fanns i lagret, som inte föreföll
att vara omrört, kan en datering till 1000-tal eUer
tidigareinte försvaras.
Vid grävningar påStora Torget 1924 och 1925 på¬
träffadesi nordvästra hörnet, bild 1 (5), ett kultur¬
lager innehållande rikligt med avfall från ben- och
homhantverksamt ävenavfall frångarverihantering.
Avfallslagret låg ovanpå ett stockbäddsystem. I
samtida tidningsartiklar och i Fomvännen 1925 dateras träkonstruktionen och det ovanpåliggande
kulturlagret till äldre medeltid eller möjligen
vikingatid(Nihlén 1925).
En förnyad granskning av fyndmaterialet visar
att fynden ovanpå stockarna tveklöst kan hänföras
Dateringsgrun-Bild 6. Träresternaunder östrakällarutrymmet sedda frånsöder.Översttv omtrappanfinnsresterav engränd i
kavelbrotek-nik. I nedrehögrahörnetsyns enhörnstolpe iskiftesverkshuset. De fyra stockarnaifyrkantärsyllar och bottenstock i den
mellerstabyggnaden därresteravgolvplankorockså fanns bevarade. Foto: förf.
dande fynd är halvfabrikat till kammar samt väst¬
europeiskt svartgods.
Ett avschakten varnerdraget i Stora Torggränd. Här fanns ett svart fyndförande kulturlager mellan
stockbädden och ett underliggande stenålderslager.
Detta lager återfanns inte högre upp påtorget.Av
fyndbeskrivningen att döma (fynden förvaras bara
till en del påGotland-) är det troligen fråga om sen
vikingatid.
I Kv Kalvskinnet 1, se bild 1 (6), snett emot Kv
Apoteket på Strandgatans västra sida, påträffades
1973 träkonstruktioner liggande på risbäddar på
bottengruset »...kanske rester av enkla bodan>
(Falck 1974a). Två C14-provergavdateringarnaAD
995 ± 100 (895-1095 eKr) samt AD 1030 ± 110
(920-1140e Kr).
Under sommaren och hösten 1980 konstaterades
otvetydiga vikingatida lageri Kv Specksrum 1, bild
1(7), med trärester och vikingatida keramik. Under¬ sökningen, som utfördes av Eric Swanström och Ragnar Engeström,är ännu intebearbetad.
Längre åt öster,iKv Säcken 7, bild 1 (13),som
omrör-Bild 7. Karta över Visby med den ungefärliga utbredningen av det vikingatida samhället (krysskrafferat), 1100-talsstaden
(snedskrafferat) och 1200-talsstaden (streckskrafferat).
da med fyndbådefrånvikingatidoch tidigmedeltid
(Falck 1974b).
1966 undersöktes ett område iKv Kanonensom under högmedeltid och tidigare ingick i stadens
hamnbassäng, bild 1 (17). Här påträffades bla be¬ arbetade trädelar på den gamla sjöbotten somför¬
modligen har tillhört fartyg. Ett C14-prov gav re¬
sultatet AD 980 ± 100 eller ett dateringsutrymme
mellanSSO och 1080eKr(Falck 1967).
Gravfälten
Ytterligare belägg förett vikingatida samhälleutgör
detregravfältsomomgerstaden.
Vid Gustafvik i norr undersöktes 1899 33 gra¬ var som dateras till tiden 700-tal fram till 1000-talet
(KVHAAs Månadsblad 1899).Deutgjordes avbåde
mans-ochkvinnogravar med dominans förmanliga. Ca trettio årtidigare hade ettfemtiotal gravarfrån samma tid påträffats sydost om staden, på platsen för Östra kyrkogården. Vid Kopparsvik söder om
Visby intill stranden,har sammanlagt ca 350gravar från sent 800-tal och 900-talet undersökts
(Mälar-stedt 1979). Gravfältet gav ett mycket rikt fynd¬ material ochhadedessutomenintressantfördelning av gravarna. 1 gravfältets norra del, närmast
stads-området, dominerademansgravamatill 90%medan
könsfördelningen längre mot södervar 50%förvar¬ dera könet.Barngravar saknades.
Ett förmodat vikingatida gravfält väster om Sä
Per/Sä Hans i staden har tidigare behandlats
(Andersson 1976). Gravarna är med största sanno¬ likhet kristna och tillhör S:tPers kyrkogård i ett äldsta skede.
En ensam brandgrav, daterad till vikingatid, undersöktes \9A9\KvKilen ,sekartabild 1 (16).
På 1890-talet påträffades vid ohka tillfällen flera
gravarpåoch intill Donnersplats,sebild1 (9).Dessa
var nergrävda i strandgruset (Andersson 1978). En av gravarna kan genom en guldring dateras till
omkring år 1000. Varierande gravriktningar och skelettställningar antyder att gravarnainte är krist¬
na. Det går inte attutifrån de knapphändiga fynd¬
uppgifterna avgöra, om de ingått i ett regelrätt
gravfält eller om de bör ses som tiUfälhghetsgravar
för ilandflutna drunknade. Hur gravarna än måtol¬
kas är de intressanta fördiskussionen omde äldsta samhälletsutbredning.
Lösfynd
Nilslithberg redovisade 1924 de då kända lösfyn¬ den från vikingatid i Visby (Lithberg 1924). Dessa
är åtskilliga och koncentrerar sig huvudsakligen till fyra områden:
Ett område i nuvarande Botaniskaträdgården
sträcker sig utefter strandmuren från Jungfrutomet inorrtill SdOlofsruin isöder.Ettannatfinnskring
Donnersplats. Ett tredje område sträcker sig från Norderport till S.tNicolai klosterkyrka ochslutligen
ytterligare ett från S:t Lars ruin upp mot Stora Torget.
Förutom de vikingatida lösfynden är fem eller sexvendeltidalösfynd kända från stadsområdet.
Negativa belägg
Förutom de här redovisade beläggen för tidig be¬
byggelse, finns bland det stora antal
grävnings-platser, som under åren varit aktuella innanför stadsmuren, flera somklart talar om varbebyggelse
från tidenföre 1100 intehar funnits. Ofta hamedel¬ tida och eftermedeltida bebyggelse spolierat even¬ tuella äldre kulturlager men på många platser finns en oskadad lagerföljd nertill steril mark. Alla dessa
undersökningsresultat sammanslagnageross en god
bOdavsamhälletsutbredningvid olika tidpunkter;
På StoraTorget Hksom i kvarterennorroch öster
därom fram till S:ta Maria och S:tClemens, haren mängd grävningsundersökningar gjorts somvisar på
bebyggelse från och med 1100-tal:/fvPnorn, bild
1 (10)(Falck 1972),KvMunken, hi\d 1
(ll)(Swan-ström 1980). l KvKaplanen 2, bild 1 (12) påträffa¬
desen timrad brunn i 1100-talslagretsom C14-date-rades till AD 1080 ± 85 (Larsson 1976). Som
nämnts ovan var de undre lagren i Kv Katarina saimohkt 1100-tal. Spridda belägg för
1100-talsbe-byggelse förekommer på klinten, dels i Kv Vinkeln
26, bild 1 (14) (Falck 1977)och dels iKv Tunnbin¬
daren 1,bild 1 (15) (Swanström 1976b).Båda dessa fyndplatser ligger intill den naturhga nerfartsvägen
från Klintenmothamnen.
Bebyggelsen i området norr om SdaMaria före¬
faller att varatillkommenomkringår 1200(Anders¬ son 1979). Detsamma gäller för bebyggelsenunder Botaniskaträdgården(Engeström 1979). Deav lith-berg redovisade lösfynden av vikingatida karaktär fick inget stöd i de grävningsundersökningar som
gjortshär.
Stadens södra delar känner vi sämst, dels på
grund avattdessainte föranlettarkeologiska under¬ sökningar i samma utsträckning som i norr och öster och dels att det fåtal undersökningar som
gjortsofta inte har givit daterbara lager. Stora
delar
av södra stadsområdets eventuellaäldre kulturlagerspoherades då Visborgs slott byggdes under
1400-talet och de lager som mot förmodan klarade sig undan vid uppförandet torde ha försvunnit då slottet sprängdes och sedan revs på 1600- och 1700-talen. Kyrkogårdsområdet kring SiPer/Sd Hansharocksåtagitmycketutrymmeianspråk.
Vid de tillfällen då daterbara lager har konsta¬
teratsliggerdessainteföre 1200.
Det äldsta samhällets
utbredning
De arkeologiska beläggen visarattden äldstabebyg¬
gelsen legat utmed den gamla hamnens (nuvarande
Almedalen) strand. Det visar fynden i Kv
Gråbro-dem, Kv Rådhuset, fynden väster om Storatorget,
KvApoteket, Kv Kalvskiimet, Kv Specksrum och eventuellt också i Kv Säcken. Dessutom finnsbelägg idetgamla hamnområdet,se karta bild 7.
Lösfynden utmed Odalgatan fram till Sd Nicolai
kan möjligen förklaras avatt detta ären urgammal tillfartsled till hamnen (Andersson 1979). Lösfyn¬ den från Donnersplats kan stammafrån de här be¬
lägna gravarna, liksom lösfynden från området väster om Storatorget kan stammafrån de vikinga¬
tida kulturlager som finns här. Lösfynden från
Botaniskaträdgården har behandlatsovan.Tregrav¬ fält i stadens omedelbara närhet talar ocksåfören
tidig datering.
. Negativa belägg hjälper oss attavgränsa den tidi¬
ga'bebyggelsen åt norr ochöster. Gravarna på Don¬
nersplats bör vara ett indicium på att bebyggelsen
varsluthär. Man får anta att de döda inte har grav¬
lagtsinne isamhället.
Datering
På två platser har C14-provgivit dateringar somär
äldre än vikingatid, delsiHamburgergränd(AD665
± 120) och dels i Kv Apoteket (AD660 ±95). Till
detta ska tillfogas 5-6 lösfunna vendeltida föremål.
Några kulturlager från detta tidiga skede har ännu
inte påträffatsinomstadsområdet. Både på
gustafs-viksgravfältet och från Östra kyrkogårdsområdet
finns gravar daterade till vendeltid.Vihar aUtså all
anledning att förmoda att någon form avaktivitet
ägt rum i Visbyområdet under vendeltid. Bristenpå
kulturlager från detta skede tyder på attman inte
bebott strandområdetutanendastutnyttjatdetspo¬
radiskt, bild 8. Tänkbart är att en befolkning från
visbyområdets närhet, bosatta något längre in från
fiske-Bild8.VisbyområdetunderVendeltid. Rekonstruktionsförsökavförf. Tecknare: UllaSjöswärd.
läge och landningsplats. C14-dateringarna från de
äldsta kulturlagren (stenålderslagret oräknat) ligger väl samlade: AD 960 ± 95, AD 980 ±100(KvApo¬
teket), AD 995± 100(Kv Kalvskinnet) ochAD980
±100 (Kv Kanonen). Vi kan förmodaattbebyggel¬
seutvecklingen tagitfartstraxföre år 1000.
Under 1100-talet växer bebyggelsen ut, framför
allt åt österoch nordost. Troligen hindrades en ut¬
bredning åt söder och sydväst av SdPers
kyrko-gårdsområde,bild7.
Under 1200-talets första fjärdedel expanderar
samhället kraftigt och tycks då fylla utstörredelen fram till platsen för den blivande stadsmuren.
Kyrkornas
lägeVisbykyrkornas placering iförhållande tillettäldsta
samhälle har behandlats av bla Gunnar Fritzell
(Fritzell 1959). När stadsutvecklingen nu börjar
klarna, kan det vara avintresse att på nytt granska kyrkornasläge och deras datering. Denvanligaupp¬
fattningen, att kyrkorna i regel uppförts centralt i
den befintligabebyggelsen, förefallerinte varagiltig
förVisbys del. Med deovanbeskrivna
utgrävnings-resultatensomutgångspunkt kanmaniställetanta
att kyrkornaidet äldsta kristna skedet ladespåicke bebyggd mark i bebyggelsens omedelbara närhet.
Sd Olof och S.t Lars ligger mycket nära bebyg¬
gelsen — de tangerarutkanten av1000-talets Visby.
S.tLars fallerurresonemanget,eftersomvimedstor säkerhet kan säga att den är uppförd kring
1200-talets mittpå mark somtidigare varitutnyttjad för
profanastenhus(Lagerlöf,Svahnström 1973).
St Olof, bild 9,tycksinteha några profana före¬
gångare. Den lilla grävningsundersökning som ut¬
förts i kyrkans västra delar gav visserligen inga be¬
lägg för någon äldre kyrka, men läget omedelbart
nordost omdenvikingatidabebyggelsen talar föratt en sådan bör ha funnits. Saxos uppgift att danske
kungen ErikEjegod 1103 inviger StOlofs kyrka
nere vid hamnen på sin pilgrimsresa tiU Jerusalem
(Fritzell 1972), talar också för att dennu stående
ruinen,som dateras till 1200-talets första fjärdedel,
inte är den äldstakyrkanpåplatsen. En arkeologisk
en gränd och stående bebyggelse, skulle kunna ge svarpådenna fråga.
SdPer är enligt Gutasagan platsen för stadens äldsta kyrka. Det emotsägs inte avläget intill
1000-talsbebyggeiseniKvGråbrodem.Enligt ovanstående
tankegång borde även den sk Ryska kyrkan och
Drottenskyrkan vara tidigt uppförda, då även de ligger nära respektive omedelbartintill det vikinga¬
tidasamhället.
Under Ryska kyrkan,som påträffades 1971,har
inga äldre bebyggelsespår påträffats (bortsett från stenålder). Däremot påträffades en gravunder kyr-komurensom möjligen kan vara entidigkristengrav och då härröra från en äldre kyrka på platsen. Den
påträffade ruinen dateras till 1200-talets böijan
(Falck 1971).
De äldsta stående delarna av Drottenskyrkan är daterade till 1200-talets andra Qärdedel (Lagerlöf Svahnström 1973). Där har inte påträffats spår av
någon äldre kyrka. Kyrkan harsummariskt grävtsut
på 1960-talet. Om det inte i framtiden kan påvisas
att Drotten uppförts på platsen för äldre profana hus kan man utifrån läget anta att kyrkan har haft en föregångare.
Sd Qemens- och SdaMariakykoma tangerar 1100-talsstadens utkanter.Då borde de följaktligen dateras tUl tidigast från 1100-talets mitt, vilket
Bild 10.Topografisk kartaöverdenorördamarkensnivåeriVisby. Upprättadavförf1976 (Andersson 1976). Samtliga kyrkor
utom Sd Mikaelpå Klinten har markerats. Kurvornaärlagda med femmetersekvidistansmed undantag för detvänedresom markeraren-ochtvämeterskurvoma.
Bild 9. Av Sd Olofskyrkaåterstår idag endasttornetsnedre
Bild 11. Johan Meiersvisbykartafrån 1646. Den gamla medeltidshamnen är här tillstoradelar igengrundadmenännusynsres¬
teravdeskyddade revlarna.
tycksstämma med de idag vedertagna dateringarna (Lagerlöf,Svahnström 1973 respSvahnström 1978). En mycket viktig faktor vid placeringen avkyr¬ korna har uppenbarligen markbeskaffenheten varit. Bild 10 visar en topografisk karta över Visby med den orörda markens höjdkurvor inlagda (Andersson
1976). Här ser vi att samtliga kyrkor nedanför
Klinten —medundantagförSd Olof-ligger mellan
15-och 20-meterskurvoma. Härhögtovanförstran¬
den har varittillräckligttorrt förattuppföra kyrkor
och kanske allra viktigast, anlägga kyrkogårdar. Sd Olofs placeringpåden breda platån omedelbartnorr om hamnens norrainlopp börses sometttecken på
attmarkbeskaffenheten härvaritacceptabel.
Samhällsgrundande faktorer
På Johan Meiers visbykarta från 1646 syns ännu
rester av den gamla medeltidshamnen med sina
skyddande revlar, bild 11. Vid grävningar i anslut¬
ning tiU revlarna på 1940-talet påträffades stora
stenblock som transporterats hit som förstärkning
(Falck 1969). Revlama är sannolikt rester av ett
raukfält ute på pallkanten. De övre delarna var
sedan länge bortvittrade och kvar fanns ett för de
sjöfarandehvsfarligt undervattensrev
(Falck
1969).
Först när detta genom landhöjningen blivitsynligt (ev under 600-talet) skapas en användbar hamn ibukten nedanförKlinten medrevlamasomnödtorf¬
tigt skydd. Somframgåravdentopografiska kartan,
bild 7, var kustlinjen mera böjd än vad den senare
sjömurenssträckning antyder.
Mycketsnartförsöktemanförmodligen förbättra
vågskyddet med stenar. Först i och med att ett
fungerande vågskydd skapats, uppstod
fömtsätt-ningar för en samhällsbildning i visbyområdet. Visby hamn torde inte endast ha varit tjänhg, den skyddade lagunen var sannohkt en utmärkt hamn
för den tidens fartyg. Goda naturliga hanmar är en
sällsynthet på dengotländska kusten och saknashelt
påensträckaavflera mil söderomVisby.
Att bebyggelsen från början varstyrdavhamnen med dess aktiviteter kan viutläsa ur de begränsade delar av den äldstastadsplan somvikännerfrån Kv
Gråbrodem och KvApoteket. Påbådaplatsernavar
bebyggelsen orienterad utefter gränder som löpte
nermot hamnområdet. Ettförhållandesomintehar
I två av husen i KvApoteket har vi anledningatt
misstänkaatt eldstad saknats. Det tyder i såfall på
att vi här harbyggnader, somuppförts enkomsom
magasin.
Själva hamnen var alltså trohgen den primära
samhällsbildande faktorn. Till detta kommer det rika flödet av färskvatten som strömmade nerför
och ut urKlinten. AttVisby dessutomliggerytterst
tjänligt för det rika jordbruksområdet kring Roma bidrog sannolikt till en forcering av utvecklingen
(Lindquist 1980).
Nybyggarna
Vilka koloniserade strandremsan nedanförKlinten? Det bila fyndmaterial som framkommit vid gräv¬
ningarna är kanske till någon hjälp, hksom fynden
från de omgivande gravfälten. Grävningsfynden från Kv Gråbrodern och KvApoteket uppvisar utan un¬
dantag rent gotländska former, bild 2. M Forsström
kommer i sin avhandling fram till att det tidiga
svartgodset från Kv Rådhuset är tillverkat på Got¬
land »undertydhg påverkanfrån västslavisktområde söderomÖstersjön» (Forsström 1976).
Även gravfynden ärhuvudsakligen avgotländska
former(Mälarstedt 1979).
Mycket talar alltså för att en rent gotländsk be¬ folkning sökte sig ut till kustremsan vid Visby för
att härifrån bedriva handel eller för att tjäna sitt uppehälle på service åt de alltmer välorganiserade
handelsflottor som de gotländska handelsböndema
uppbådade.
Könsfördelningen på kopparsviksgravfältet med
tydlig dominans (90%) för mansgravar närmast
stadsområdet och sedan 50%avvarderakönetlängre
ut, tyder på att samhället tiU en början fungerade
som en säsongshandelsplats,huvudsakhgen frekven¬ terad av män. Senare permanentas handelsplatsen ochävenkviimor bosättersighär.
Vi kan slutligen konstatera att vid den tidpunkt
då det är sannolikt att tyska handelsintressen i
större omfattning kom att beröra Visby och som
enligthistorikerna inträffar under 1100-taletssenare del (Yrwing 1940), fanns ett minst 200-årigt sam¬ hälle på platsen. Detta samhälle sträckte sig från SdPer i söderupp över Storatorget till Sda Maria-och Sd Clemenskyrkorna, alltså en till ytan bety¬ dande bosättning. Det förefaller osannolikt att
tyskar hade något avgörande inflytandeöverVisbys
stadsgrundning.
Gun Andersson-Westholm, f 1946, Fil kand med
huvudsaklig inriktning på medeltidsarkeologi. l;e
antikvarie vid Gotlands fornsal i Visby. Har an¬
svarat för många stads- och byggnadsarkeologiska
undersökningar huvudsakligen i Visby och Skåne.
Litteratur
Andersson, Gun: 1976. Visbys äldsta medeltid belyst av det arkeologiska materialet. Gotländskt Arkiv 1976.
Nyköping.
1977. En stadsarkeologisk undersökning i Visby 1974.
Hikuin 3. Danmark.
1979. Något om stadsplaneändringar i Visbys norra
delarundermedeltid.Arkeologipä Gotland, Nyköping.
Engeström, Ragnar: 1979. DBVsträdgård-enförsvunnen
bebyggelseiVisby. Arkeologi pä Gotland. Nyköping. Falck, Waldemar: Rapport tillRAÄ10 januari 1967. —, 1969. Visby hamn och sjömuren. Gotländskt Arkiv
1969.Visby.
—, 1971. Ryska kyrkan i kv Munken. Gotländskt Arkiv
1971.Visby.
1972. Kv Priorn 4. Aktuellt. Gotländskt Arkiv 1972.
Visby.
1973. Kv Apoteket 4. Mellangatan 35. Aktuellt. Got¬
ländskt Arkiv1973.Visby. 1974a. Kv Kalvskinnet 1 och
1974b. Kv Säcken 7. Aktuellt. Gotländskt Arkiv 1974, Nyköping
1977. Kv Vinkeln 26. Aktuellt. Gotländskt Arkiv 1977.
Nyköping.
Forsström, Margit: 1976. Keramik från Visby. En modell
för databehandling av arkeologiskt fyndmaterial frän medeltiden. Lund.
Fritzell, Gunnar: 1960. Nyasynpunkterpä Visby stads äld¬
stahistoria.Visbystadsbiblioteksårsskrift1959. Visby.
1972. Visby i världshandelnscentrum.Ekobok.Sveriges
Radiosförlag. Glostrup.
Lagerlöf, Erland och Svahnström, Gunnar:1973. Gotlands kyrkor. Andra uppl.Uddevalla.
Larsson,Nils-Gustaf: 1976. Visby,kvKaplanen 2.Aktuellt.
GotländsktArkiv 1976.Nyköping.
Lindquist,Sven-Olof: 1980. Visby höijat i Roma Några funderingar med anledningav enutställning. Gotländskt
Arkiv1980. Uppsala.
Lithberg,Nils: 1924. Forn-Visby. Gamla svenska städer del
8. Stockholm.
KVHAA.S Månadsblad: 1899. (SHM. 10.950). Stockholm
1904.
Mälarstedt, Hilkka: 1979. Kopparsvik - ett vikingatida gravfältvidVisby. Arkeologi pä Gotland. Nyköping.
Nihlén, John: 1925. Frän det förhistoriska och medeltida
Svahnström, Gunnar: 1978. Visby domkyrka, Sveriges kyrkornr175. Stockholm.
Swanström, Eric: 1976a. Visby. Kv Sda Katarina 3 och
1976b.Visby. Kv Tunnbindaren 1.Aktuellt.Gotländskt
Arkiv 1976.Nyköping.
1980. Visby. Kv Munken 3. Aktuellt. Gotländskt Arkiv
1980.Uppsala.
Yrwing,Hugo:1940. Gotlandunderäldre medeltid. Lund.
Kopparsvik suggest a seasonal trading site which
was transformed into a permanent settlement as
early as the Viking age. The considerable size of Visby by the 12thcenturymakesaGermanfounda¬ tionforit veryunlikely.
Archaeological evidence and Visby's earliest
history
Gun Andersson-Westholm
Summary
Collation of results of old and newexcavations in the centre of Visby gives evidence for sixor seven scattered sites of late Viking age occupation. This
evidence, plus some negative results, can establish
approximately the earliest extent of thepopulation
andthe areasof the 12th and 13thcenturytown. The buildings in earliest Visby consisted of both wattle-and-daub and primitive blockhouse tech¬
niques. Radiocarbon dates show that there was activity in the area during the 7th century, and the
lack of landing places on the seashore beneath the limestone cliffswasprobably the reason why there was no even earlier occupation. No occupation
layers from the earhest phase are known today,
suggesting that regularizedoccupationdidnotcome until later, that is, the end of the 10thcentury.
The position of the churches ofVisby is discuss¬ ed with reference to the earliest expansion of the settlement. The hypothesis that inthe first century of Christianity the churches lay outside butnearto the area of occupation may suggest for one thing that St Olaf had an earlier forerunner. Where it could be established, the earliest town planin the
harbour area seems not to have diverged from that
of thehigh middleages.
Finds from the late Viking-age occupation layer and from the surrounding cemetery have purely
Gotlandic forms and so there is reason to believe that the first inhabitants of Visby came from the island. The grave finds from the cemetery of