Sida 1 av 69 Självständigt arbete (30 hp)
Författare Program/Kurs
Ola Modig HOP
Handledare Antal ord: 19929
Kent Andersson Beteckning Kurskod
Självständigt ar-bete masterupp-sats, krigsveten-skap
2HO013
MILITÄR INNOVATION SOM RESULTAT AV AKTÖRERS MENTALA MODELLER AV NY TEKNOLOGI
Sammanfattning:
Tidigare forskning om militär innovation har huvudsakligen förklarat innovativa skillnader med strategisk kultur. Studien argumenterar för varför denna förklaringsfaktor snarare är ett underlig-gande förhållande än konkret orsak till skillnader och ansluter sig till kritiken som betonar behovet av nya perspektiv i forskningsfältet, bland annat från kognitiv psykologi. I en jämförande fallstudie av aktörers militära förmågeutveckling identifieras här mer konkreta förklaringsfaktorer.
Studiens övergripande frågeställning är varför aktörer med likartad strategisk kultur likväl utvecklar militär förmåga på olika sätt? Studien syftar till att, ur perspektivet kognitiva bias på aktörsnivå, undersöka i vilken utsträckning militära innovationsprocesser påverkas av mentala modeller av ny teknologi. De hypoteser som förs fram är att aktörers mentala modeller av medel som militärt relevanta initierar militär innovation och att initiala mentala modeller tenderar att väga tyngre än kontextuella förändringar under innovationsprocessen.
Studien presenterar tre huvudsakliga slutsatser; (1) aktörers mentala modeller av ny teknik som militärt relevant tenderar att initiera militära innovationsprocesser, (2) mentala modeller kan både bidra till och motverka militära innovationsprocesser, och (3) militära innovationsprocesser gynnas sannolikt av att mentala modeller utmanas och att divergerande mentala modeller synliggörs. Forskningsfältet föreslås avslutningsvis utvecklas i riktning från stormakts- och organisationsper-spektiv till processinriktat småstats- och individperorganisationsper-spektiv.
Nyckelord:
Sida 2 av 69
INNEHÅLL
1. INLEDNING ... 3
1.1. PROBLEMFORMULERING, SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 3
1.2. AVGRÄNSNINGAR OCH KÄLLMATERIAL ... 6
1.3. BEGREPPSANVÄNDNING ... 6 1.4. DISPOSITION ... 9 2. FORSKNINGSÖVERSIKT ... 10 2.1. TIDIGARE FORSKNING ... 10 2.2. FORSKNINGSLUCKA ... 17 2.3. FORSKNINGSBIDRAG ... 18 3. FORSKNINGSDESIGN ... 19 3.1. TEORI ... 19 3.2. METOD ... 23
3.3. OPERATIONALISERING AV TEORI OCH METOD ... 26
4. RESULTAT OCH ANALYS; ENSKILDA FALL ... 33
4.1. SAMMANFATTNING ... 33
4.2. KÄRNVAPENUTVECKLINGEN 1945-1962 ... 34
4.3. CYBERFÖRSVARSUTVECKLINGEN 2001-2019 ... 42
5. JÄMFÖRANDE ANALYS MELLAN FALLEN ... 51
5.1. SAMMANSTÄLLNING AV STUDIENS RESULTAT ... 51
5.2. ANALYS AV FORSKNINGSFRÅGOR... 52
5.3. HYPOTESPRÖVNING ... 55
6. DISKUSSION ... 57
6.1. SAMMANFATTNING ... 57
6.2. RESULTATET I FÖRHÅLLANDE TILL TIDIGARE FORSKNING... 57
6.3. MENTALA MODELLER I RELATION TILL STRATEGISK KULTUR ... 58
6.4. MENTALA MODELLER OCH KONFIRMERINGSBIAS: LEKSAKSBILAR ELLER BYGGKLOSSAR? 60 6.5. SLUTSATSER ... 62
6.6. AVSLUTANDE REFLEKTION ... 63
6.7. FORTSATT FORSKNING ... 64
7. REFERENSER ... 65
FIGURER FIGUR 1–FORSKNINGSPROCESSEN, ENSKILT FALL ... 26
FIGUR 2-OPERATIONALISERING, ANALYSENHETER ... 30
FIGUR 3–ÖVERGRIPANDE FORSKNINGSDESIGN ... 32
TABELLER TABELL 1–OPERATIONALISERING, TEORI ... 27
Sida 3 av 69
Militär innovation som resultat av mentala
modeller av ny teknologi
En jämförande fallstudie av den svenska kärnvapen- och
cyberförsvarsutvecklingen ur ett kognitivt-psykologiskt aktörsperspektiv
There is nothing more difficult to carry out, nor more doubtful of success, nor more dangerous to handle, than to initiate a new order of things […because of] the incredulity of mankind, who do not truly believe in anything new until they have had actual experience of it.
(Machiavelli, 1952, ss. 49-50)
1. Inledning
Kapitlet inleds med en introduktion till forskningsproblemet, undersökningens övergripande frågeställning och studiens syfte. Därefter redovisas avgränsningar och källmaterial. Avslutningsvis diskuteras undersökningens begreppsanvändning och dispositionen presenteras.
1.1. Problemformulering, syfte och frågeställning
Många småbarnsföräldrar har varit med om att barnens leksaker används för andra ändamål än avsett. Byggklossar används som brummande bilar, förvaringslådor som trummor etc. Kopplingen mellan barns fantasi och krigsvetenskap kan tyckas långsökt, men liknelsen relaterar till militär innovation. Krigsvetenskap avhandlar ofta hur svagare aktörer kan segra över starkare aktörer. På grund av relativt knappare resurser kan en svagare aktör svårligen framgångsrikt kapprusta gentemot en starkare aktör. En svagare aktör måste därför vara smartare, mer kreativ och använda bättre teknik och metoder för att kunna utkämpa ett krig på någorlunda jämna villkor. Ett sätt är att vara militärt innovativ – den kreative och fantasifulle aktören kan använda en byggkloss vid behov av en leksaksbil, medan den kognitivt begränsade aktören inte ”hittar” några leksaksbilar alls i lådan med byggklossar.
Sida 4 av 69 Rosen (1991) definierar militär innovation som ”[…] the creation of a new combat arm [which] involves […] ideas governing the ways it uses its forces to win” (Rosen, 1991, s. 7).1 Översatt
till svenska definieras begreppet här utveckling av ett nytt militärt medel integrerat i en sammanhållen militärstrategi. Aktörer implementerar emellertid ny teknik eller nya metoder för militära ändamål i varierande grad. Forskningen tenderar att förklara variationen med skillnader i strategisk kultur. Begreppet strategisk kultur definieras här som aktörers militärstrategiska preferenser baserade på nationella kulturella normer och traditioner.2 I
studien skiljer jag på strategisk kultur och militärstrategi där militärstrategi ska förstås som faktiska utfall eller beslut, medan strategisk kultur avser preferenser – ett slags allmänt underliggande faktorer som i ett brett perspektiv påverkar aktörers militärstrategi.
Strategisk kultur som förklaringsmodell till variationer i militär innovation kan emellertid kritiseras för att vara alltför svepande vilket jag menar är ett forskningsproblem i sig.3 Strategisk
kultur bör numera snarare betraktas som ett slags underliggande förhållande än som konkret orsak till variation i militära innovationsprocesser. Jag menar att det föreligger två huvudsakliga argument för att i stället studera variationerna från en annan infallsvinkel.
För det första bidrar inte strategisk kultur som förklaringsmodell till aktörers faktiska innovationsprocesser i praktiken. Dessa torde gynnas av en delvis förändrad inriktning på forskningen, till exempel avseende faktorer som påverkar aktörers förståelse för ny teknologi eller hastigheten i militära innovationsprocesser. Ur ett aktörsperspektiv är det avgörande att militär förmågeutveckling inte enbart leder till utveckling och implementering av ny teknik eller nya metoder, utan att innovationsprocessen sker snabbare relativt motståndaren. Långsamma eller missriktade innovationsprocesser är förknippade med militärstrategiska risker.
För det andra finns exempel på aktörer med förhållandevis oförändrad strategisk kultur, men vars drivkrafter för militär innovation likväl varierat.4 Det innebär att kraften i strategisk kultur
som förklaringsmodell till variation i aktörers militära innovationsprocesser potentiellt är svagare än vad tidigare forskningsresultat visar. En orsak till det kan vara att forskningen delvis förbisett att studera småstaters militära innovation.
1 För en utförligare begreppsdiskussion, se avsnitt 1.3. 2 Ibid.
3 För en utveckling av kritiken, se kapitel 2.
Sida 5 av 69 Mot bakgrund av argumenten ovan avser jag därför undersöka militära innovationsprocesser ur ett kognitivt-psykologiskt perspektiv. Genom infallsvinkeln menar jag att mer konkreta förklaringsfaktorer till variation i processerna kan identifieras, vilket både bidrar till kunskapsutvecklingen inom området och till utveckling av aktörers reella innovationsprocesser i praktiken. Detta genom att t.ex. självkritisk granskning av förmågeutveckling underlättas. Studien syftar följaktligen till att, ur perspektivet kognitiva bias på aktörsnivå, undersöka i vilken utsträckning militära innovationsprocesser påverkas av mentala modeller av ny teknologi. Strategisk kultur avfärdas därmed inte som förklaring till militär innovation eftersom mentala modeller av ny teknologi delvis är kulturellt betingade. Studien anknyter därmed till tidigare forskning men fokuseras till mentala modeller, och om dessa mer specifikt än strategisk kultur i allmänhet kan bidra med förklaringskraft till militär innovation.
Ovanstående leder fram till studiens övergripande frågeställning:
Varför implementerar aktörer ny teknologi för militära ändamål på olika sätt, trots likartad strategisk kultur?
Åter till den inledande liknelsen. Kan det vara så att barn som exempelvis observerat storasyskon använda byggklossar uteslutande till att bygga torn också blir kognitivt begränsade och inte får idén att använda byggklossarna som leksaksbilar? På motsvarande sätt undersöker studien om kognitiva bias påverkar militära innovationsprocesser med utgångspunkt i aktörers initiala mentala modeller av medel som militärt relevanta eller inte.
1.1.1. Forskningsfrågor
Studiens övergripande frågeställning stöds av mer konkreta forskningsfrågor som i stort följer studiens genomförande och analytiska struktur. Forskningsfrågorna bidrar till att besvara den övergripande frågeställningen genom att införa och undersöka kognitivt-psykologiska förklaringsfaktorer till militär innovation.
(1) Vilka mentala modeller skapar aktörer av ny teknologi?
(2) Hur påverkas militära innovationsprocesser av aktörers mentala modeller? (3) Hur inverkar konfirmeringsbias på aktörers skapande av mentala modeller?
Sida 6 av 69 1.2. Avgränsningar och källmaterial
Inom forskningsfältet studeras främst två aspekter av innovationsprocessen, dels anpassningsförmåga under pågående konflikt, dels förmåga till framtidsinriktat militärt utvecklingsarbete i fredstid. Innovativa processer under en pågående konflikt har Finkel (2011) beskrivit som flexibilitet eller att undvika teknologisk eller doktrinär överraskning. Det avser en reaktiv process med en förändring av teknik eller metoder för att möta ett plötsligt och oförutsett problem. Den här studien fokuseras emellertid till fredstida militär förmågeutveckling, d.v.s. en aktörs arbete med att upprätthålla en godtagbar militär förmåga genom kontinuerlig omvärldsanalys, planläggning, utveckling av materielsystem och doktrinär utveckling, en mer proaktiv innovationsprocess.
Studiens syfte innebär en fokusering till innovationsprocesser och inte på slutliga innovationsresultat. Därmed är det möjligt att rumsligt fokusera undersökningen till Sverige och jämföra kärnvapen- respektive cyberförsvarsutvecklingen trots att det senare fallet är ett pågående utvecklingsprojekt. Avslutningsvis fokuseras studien till undersökning av militär innovation i termer av konceptuella idéer och berör därmed inte utveckling av fysisk förmåga eller de ekonomiska resurser det kräver.
Källmaterialet omfattar uteslutande skriftligt material, huvudsakligen primärkällor. För en utförligare redovisning och källkritisk diskussion, se avsnitt 3.3.3.
1.3. Begreppsanvändning
I uppsatsen definieras begrepp löpande, men några begrepp är särskilt centrala varför dessa diskuteras nedan.
Militär innovation
Det finns flera definitioner av militär innovation i tidigare forskning. Några definitioner betonar doktrinär eller konceptuell förändring som centralt medan andra mer betonar organisatoriska strukturförändringar och liknande. Grissom (2006) menar att en generell definition av begreppet kan sägas bestå av tre komponenter; (1) förändringen rör militärt taktiskt uppträdande, (2) förändringen är betydande såväl i omfattning som i dess påverkan, och (3) förändringen innebär ökad militär effektivitet. Sammanfattningsvis definierar Grissom (2006) begreppet med hjälp av ett citat från Barnett (1963); ”’a change in operational praxis that produces a significant increase in military effectiveness’” (Grissom, 2006, s. 907). Av
Sida 7 av 69 definitionen framgår att Grissom (2006) knyter begreppet till operativ verksamhet snarare än till fredstida militär förmågeutveckling varför definitionen här inte bedöms helt adekvat för studiens syfte och frågeställning.
Farrell i Farrell & Terriff (2002) använder en mycket bredare och inkluderande definition; ”change in the goals, actual strategies, and/or structure of a military organization.” (Farrell & Terriff, 2002, s. 5) Begreppet framstår vid en första anblick som problematiskt då bredden är av sådan grad att snart vilken mindre förändring som helst kan definieras som en militär innovation. Ett sådant vitt synsätt på begreppet bidrar emellertid inte till att uppnå denna studies syfte eller frågeställning. Det som däremot tydliggörs i definitionen är att militär innovation handlar om förändring i militära organisationer till skillnad från Rosens (1991) definition nedan.
Rosen definierar militär innovation som ”[…] the creation of a new combat arm [which] involves […] ideas governing the ways it uses its forces to win” (Rosen, 1991, s. 7). Av definitionen följer att militär innovation skiljer sig från taktikanpassning som i sin tur kan definieras som då en aktör använder befintliga resurser och/eller metoder på nya flexibla sätt i syfte att möta ett plötsligt och oförutsett problem.5 Rosen (1991) definierar begreppet snarare
med utgångspunkt i att det handlar om skapande av nya militära resurser förvisso med anknutna konceptuella idéer om dess användning, men till skillnad från Grissoms (2006) taktiskt/operativa utgångspunkt ovan.
Militär innovation enligt Rosen (1991) innebär i stället att möta en pågående eller framtida militär utmaning genom att skapa en ny resurs i samklang med nya eller befintliga konceptuella idéer. Jag menar att en sådan definition överensstämmer väl med en fredstida militär förmågeutveckling och bedöms lämplig för studiens syfte och frågeställning. Rosens (1991) definition har följaktligen tagits som utgångspunkt för min översättning av begreppet; utveckling av ett nytt militärt medel integrerat i en sammanhållen militärstrategi.
Strategisk kultur
Begreppet strategisk kultur är omtvistat och har huvudsakligen använts på tre sätt; (1) som oberoende variabel med förklaringskraft till aktörers beteenden, (2) som mellanliggande variabel eller underliggande förhållande med indirekt förklaringskraft, och (3) som
Sida 8 av 69 utgångspunkt för förståelseinriktad forskning med konstruktivistisk ansats. (Ångström & Honig, 2012)
I det senare perspektivet definierar Ångström & Honig (2012) begreppet som ”a set of beliefs and norms which govern against whom, how, by what right and for what purposes the use of military force is considered legitimate.” (Ångström & Honig, 2012, s. 671) Av definitionen framgår att strategisk kultur kan sägas vara en slags medveten eller omedveten föreställningsvärld som påverkar hur militära operationer kan förstås.
Gray (1999) definierar begreppet med utgångspunkt i det bredare begreppet kultur: ”Culture […] comprices the persisting (though not eternal) socially transmitted ideas, attitudes, traditions, habits of mind, and preferred methods of operation that are more or less specific to a particular geographically based security community that has had a necessarily unique historical experience.” (Gray, 1999, s. 51) Gray (1999) menar för övrigt att strategisk kultur bör förstås i två aspekter; dels som en bakomliggande kontext som påverkar aktörers beteenden, dels som ett resultat av aktörers beteenden. ”[…] the strategic cultural context for strategic behaviour includes the human strategic actors and their institutions which ‘make culture’ by interpreting what they discern.” (Gray, 1999, s. 50).
Studien anknyter huvudsakligen till Grays (1999) definition i en förenklad översättning som för undersökningens ändamål tillräckligt tydligt beskriver vad som här avses med begreppet; aktörers militärstrategiska preferenser baserade på nationella kulturella normer och traditioner.
Aktör
Nationalencyklopedin definierar begreppet aktör som ”[…] den (person, institution etc.) som agerar, handlar” (Nationalencyklopedin, u.d.). Aktörsbegreppet används som sammanfattande benämning på tre för studien betydelsefulla och samverkande element; (1) offentliga militärt inriktade forskningsorganisationer (ex: Totalförsvarets forskningsinstitut) som huvudsakligen är inriktade på teknikutveckling, (2) militära organisationer (ex: Försvarsmakten) som huvudsakligen är inriktad på konceptutveckling, och (3) den politiska ledningen (ex: Regeringen) som både fattar beslut om större militära innovationsprojekt och inriktar underställda myndigheter. Dessa tre samverkande element utgör samfällt vad som här avses med säkerhetspolitisk aktör.
Sida 9 av 69 Mental modell
Begreppet mental modell används som del av den här studiens förklaringsmodell och är en form av subjektiv förenkling eller generalisering av verkligheten som påverkar beteenden och beslut. För en utförligare diskussion av begreppet, se avsnitt 3.1.1.
Konfirmeringsbias
Begreppet är ett samlingsnamn på flera psykologiska företeelser huvudsakligen relaterade till att omedvetet tolka omständigheter på ett sätt som förstärker förutfattade meningar eller värderingar. För en utförligare diskussion av begreppet, se avsnitt 3.1.2.
1.4. Disposition
I följande kapitel redovisas en forskningsöversikt om militär innovation, forskningsfältets historia och senaste rön. Här identifieras även den forskningslucka studien anknyter till. Kapitel tre beskriver den övergripande forskningsdesignen där metodologiska val motiveras och teoribildningarna mental modell och konfirmeringsbias utvecklas. Resultatet redovisas i kapitel fyra som i kapitel fem följs av en jämförande analys varvid forskningsfrågorna besvaras. I det avslutande kapitlet diskuteras avslutningsvis mentala modellers inverkan på militära innovationsprocesser varvid studiens övergripande frågeställning besvaras och fortsatt forskning föreslås.
Sida 10 av 69
2. Forskningsöversikt
Kapitlet inleds med en kort presentation av forskningsfältets utveckling i stort följt av en när-mare redovisning av aktuell forskning med relevans för studien. Såväl det kumulativa kun-skapsläget som metodologiska ansatser värderas varvid argumenten för studiens relevans ut-vecklas.
2.1. Tidigare forskning
2.1.1. Forskningsfältets utveckling i stort
Militär innovation utvecklades som ett eget forskningsfält för ungefär 35 år sedan och har huvudsakligen studerat drivkrafter för militär innovation ur fyra aspekter (Grissom, 2006); (1) civil-militära relationer, (2) rivalitet mellan försvarsgrenar, (3) rivalitet inom försvarsgrenar, och (4) kulturella perspektiv. Forskningen omfattar i stort tre generationer av litteratur.
I den första generationens forskning förekom två grundantaganden om vad som driver militär innovation; dels rädsla för utländska militära förmågor, dels teknologisk utveckling. Dessa grundantaganden betraktas dock numera snarast som underliggande förhållanden än som kausala faktorer. (Grissom, 2006) Ett centralt verk som kan sägas markera starten på forskningsfältet är The Sources of Military Doctrine (Posen, 1984) i vilket författaren menar att militär innovation drivs av civila beslutsfattare (politiker) med hjälp av kreativa insiders i den militära organisationen, s.k. mavericks. Ett annat tongivande verk är Winning the Next War: Innovation and the Modern Military (Rosen, 1991) där författaren i stället betonar den militära organisationen som innovativ motor. Forskningsfältet inleddes sammanfattningsvis med frågeställningar rörande vilka som driver militär innovation, civila eller militärer.
Den andra generationens litteratur framhäver i stället kulturella aspekter på militär innovation, bland annat i The Sources of Military Change: Culture, Politics, Technology (Farrell & Terriff, 2002). Författarna hävdar tre huvudsakliga incitament för innovation; (1) en medveten och aktiv förändring av aktörens kultur, (2) framtvingad innovation på grund av förändringar i aktörens strategiska miljö (externa chocker), och (3) emulation, d.v.s. efterlikning av andra aktörers innovationer. (Griffin, 2017)
Tredje generationens litteratur fördjupar synen på hur kultur påverkar militär innovation. Adamsky (2010) belyser hur olika aktörer uppfattar och implementerar nya militära förmågor
Sida 11 av 69 på skilda sätt, grundat i olikheter i strategisk kultur. Lee (2019) menar vidare att kultur potentiellt är den centrala drivkraften för militär innovation. Forskningen har följaktligen rört sig från frågan om vilka som driver militär innovation till vad som driver militär innovation. Dessvärre är svaret på sådana frågor alltför ofta olika former av kultur, vilket problematiseras nedan.
Av litteraturen framgår även en tydlig skiljelinje mellan studier av innovation under pågående konflikt och studier av innovation under fredstida förhållanden inom ramen för ordinarie militär förmågeutveckling. Ofta används benämningen bottom-up-perspektiv när innovationer initieras från lägre taktisk nivå till beslutande hierarkier och top-down-perspektiv när innovationen drivs av beslutande organ och successivt implementeras i en militär organisation. Bottom-up-perspektivet avhandlas här inte närmare då studien fokuserar på fredstida militär förmågeutveckling snarare än på taktikanpassning i varierande grad.
2.1.2. Aktuellt kunskapsläge – kulturella aspekter på militär innovation
Den litteraturöversikt Grissom (2006) gjorde täcker forskningsfältet väl, men kategoriseringen kan emellertid kritiseras för att ge bilden av ett mer tydligt uppdelat forskningsfält än vad som idag verkar vara fallet. Griffin (2017) belyser i en senare litteraturöversikt andra sätt att strukturera forskningsfältet bland annat ur metodologiska perspektiv och reser även kritiska frågor om fältet militär innovation över huvud taget bör betraktas som en egen disciplin. Detta på grund av dess utpräglade multidisciplinära karaktär förvisso med grund i statsvetenskap, men även förknippat med sociologi, antropologi, historia och i viss mån psykologi.
De fyra kategorierna ovan indikerar att det förhållandevis enkelt borde gå att avgränsa studierna ytterligare med utgångspunkt i en övergripande aspekt, exempelvis civil-militära relationer eller kultur. Vid en litteraturgenomgång framstår emellertid forskningsfältet påtagligt präglat av kulturella aspekter och att kultur näst intill alltid utgör en del av förklaringen till militär innovation. Grissoms (2006) kategorisering fyller likväl en funktion, men idag snarare som kategorisering av olika kulturella aspekter på militär innovation än som avgränsade skilda innovationsperspektiv.
Litteraturgenomgången visar att kulturella aspekter, oaktat det bredare begreppet strategisk kultur eller mer organisationssociologiska aspekter inverkar på militär innovation. Detta menar jag numera kan betraktas som vedertagen kumulativ kunskap inom forskningsfältet. Forskare
Sida 12 av 69 som diskuterar civil-militära relationer gör det ofta i termer av mötet mellan två skilda kulturer, ex: Farrell & Terriff (2002), Adamsky (2010), Berman (2012) och Kier (2017). Studier om rivaliteten inom och mellan försvarsgrenar handlar i själva verket ofta om rivaliserande organisationskulturer, ex: Hill & Gerras (2016) och Lee (2019). Aktuell forskning präglas sammanfattningsvis av olika studier av kulturella aspekters inverkan på militär innovation men kreativiteten i operationaliseringarna av kulturbegreppet är påtaglig varför resultat svårligen låter sig jämföras. Forskningsfältet framstår därmed som fragmenterat eller ”förvirrat” som Griffin (2017) uttrycker det.
Nedan redovisas något utförligare aktuella trender och debatter relaterade till kunskapsläget inom militär innovationsforskning med bäring på kultur och med relevans för studien.
2.1.3. Civila och militära drivkrafter
Temat om vilka som driver militär innovation förekommer fortfarande med olika infallsvinklar. Kärnfrågan är om det är civila beslutsfattare eller militära organisationer som är motorerna i innovationsprocessen? Posen (1984) har framfört teorin att det är civila beslutsfattare som driver processen och att de motverkas av den militära organisationens motstånd mot förändring eller upplevda brist på ägarskap över processen. En annan teori (Rosen, 1991) är att det är den militära organisationen som driver innovationsprocessen men att den motverkas av civila beslutsfattares bristande förståelse och kontrollbehov. Någon entydig objektiv slutsats inom forskningsfältet huruvida någon part är särskilt drivande framträder inte.
Senare studier tenderar att fokusera på det konstruktiva mötet mellan civil och militär kultur. Flera studier visar att när civila beslutsfattare och den militära organisationen har samsyn om problem och lösningar, uppstår innovation. Berman (2012) visar i sin studie av Israel hur den militära organisationen var innovativt pådrivande under pågående konflikt baserat på vad som hände på marken, medan civila beslutsfattare uppfattade händelseutvecklingen annorlunda. Först när båda kategorierna hade samma situationsuppfattning tog innovationen fart. Liknande slutsatser drar Kier (2017) i sin fallstudie av brittisk och fransk doktrinutveckling under mellankrigstiden men ur perspektivet kulturellt baserade intressen. När civila beslutsfattares och den militära organisationens intressen sammanfaller stimuleras militär innovation, något hon benämner konsensuskultur. (Kier, 2017)
Sida 13 av 69 2.1.4. Militära organisationers vilja till förändring
Farrell & Terriff (2002) hävdar i sin antologi att de mest väsentliga och uppenbara skälen till militär innovation är en förändrad strategisk miljö, ekonomiska resurser och teknisk utvecklingshastighet. De menar också att det finns fog för argumentet att militära organisationer tenderar att vara emot förändring. Farrell (2008) utvecklar argumentet något bland annat genom att betona militära organisationer som socialt konservativa.
Hill (2015) ifrågasätter bilden av militära organisationer som särskilt icke-förändringsbenägna och utgår från den militära organisationens självuppfattning som spegling av ett slags krigarideal. När militär innovation inte utmanar utan sammanfaller med krigaridealet implementeras innovationen, medan motstånd uppstår mot beslutsfattare som driver innovationsprocesser den militära organisationen inte uppfattar vara i samklang med krigaridealet. (Hill, 2015) Argumentationen är i linje med traditionell forskning om organisationers förändringsmotstånd generellt.6
Hill & Gerras (2016) utforskar likväl militära organisationers motstånd mot förändring ur ett organisationsteoretiskt perspektiv genom det de benämner systems of denial. I sin modell lanserar de tre sådana system; (1) ifrågasätta nya synsätt, (2) ifrågasätta relevansen av nya synsätt, och (3) försvåra utvärdering av nya synsätt genom att förvrida deras beskrivning. Modellen påminner om kognitiva bias, men har organisationssociologisk snarare än psykologisk utgångspunkt.7
Även Lee (2019) belyser militära organisationers förändringsmotstånd och visar hur en förändring av organisationskultur bidrar till ökad acceptans för förändring och militär innovation. Hennes bidrag anknyter därmed till ett av Farrells & Terriffs (2002) huvudsakliga incitament för militär innovation. Lee (2019) operationaliserar organisationskultur i sin fallstudie av drönarprojektet Predator i fyra variabler; organisatoriska preferenser, teknologisk entusiasm, synen på risk och synen på organisationens kärnuppgifter. När dessa variabler förändras utvecklas även den militära organisationens förändringsbenägenhet vilket stimulerar innovation. (Lee, 2019)
6 Jmf Mathews & Linski (2016), Schweiger, Stouten & Bleijenbergh (2018), Canning & Found (2015). 7 För utveckling av kognitiva bias, se avsnitt 3.1.2.
Sida 14 av 69 Lock-Pullan (2005) har en konstruktivistisk ansats och kritiserar de förklaringsfaktorer8 som
betonats av Farrell & Terriff (2002) som primära drivkrafter för innovation. Han visar i stället hur idéer inverkar på militär innovation. Nya idéer leder enligt Lock-Pullan (2005) aktören till en förändrad syn på omvärlden och till förändrad självuppfattning och syn på sin egen roll. Denna förändrade syn är enligt honom den primära och bakomliggande drivkraften för militär innovation vilket delvis påminner om mentala modeller9, men studeras av Lock-Pullan (2005)
ur ett konstruktivistiskt idé-perspektiv.
Jensen (2018) utvecklar idéers roll i militär förmågeutveckling i sin studie av USA:s försvarsplanering och Revolution in Military Affairs (RMA). Han använder begreppet a new theory of victory och anknyter därmed till forskningsfältet militär innovation. Jensen (2018) drar slutsatsen att det inte är meningsfullt att definiera kultur och betrakta det som en variabel vid förmågeutveckling, utan menar att militär utveckling är ett resultat av förhandlingar mellan idéburna programaktörer. Det relaterar i någon mening till Grissoms (2006) tre första relationsperspektiv på militär innovation (civil-militära relationer och rivalitet inom/mellan försvarsgrenar) genom synen på innovationsprocesser som en interaktion mellan olika strukturer eller organisationer.
Forskningsfältet domineras emellertid av ett organisationssociologiskt perspektiv. Oaktat diverse kreativa operationaliseringar och val av fall menar jag att perspektivet kan kritiseras för att egentligen inte bidragit med någon ny slutsats än den som presenteras i Farrells & Terriffs (2002) antologi, nämligen att en aktiv och medveten förändring av aktörers kultur kan leda till militär innovation. Mycket talar följaktligen för att slutsatsen stämmer, men aktuell kritik framgår i följande avsnitt.
2.1.5. Strategisk kultur
Ett annat vanligt kulturellt perspektiv är strategisk kultur som förklaringsmodell till militär innovation. Grundtesen är att olika strategiska kulturer renderar i olika innovativa processer. Att det handlar om innovationsprocesser uttrycks inte alltid explicit, men Adamskys (2010) fallstudie om implementeringen av RMA får betraktas som ett uttryck för detta. Adamsky (2010) belyser hur olika aktörer utvecklade ny militär förmåga i olika steg och på olika sätt trots att tekniken var känd ungefär samtidigt. Teknik utgör en förutsättning för militär
8 Förändrad strategisk miljö, ekonomiska resurser och teknikutveckling. 9 Se avsnitt 3.1.1.
Sida 15 av 69 innovation, men förmågan att implementera tekniken tillsammans med konceptuella idéer gör innovationen. (Adamsky, 2010)
Adamsky (2010) beskriver hur Sovjetunionen trots avsaknad av tillgång till tekniken likväl var först med konceptuella idéer om hur tekniken borde användas. USA hade tillgång till tekniken men dröjde med konceptuell idéutveckling. Israel testade tekniken förhållandevis förutsättningslöst och var den aktör som sist utvecklade konceptuella idéer. Detta förklaras med skillnader i strategisk kultur som Adamsky (2010) operationaliserar i inte mindre än tio variabler, bland annat kognitivt beteende och krigföringspreferenser.
Adamskys (2010) förhållningssätt till kognition avser aktörens gemensamma tanke- och beteendemönster. Därmed menar jag att han inte i tillräcklig utsträckning tar hänsyn till precis information tillgänglig för beslutsfattare, utan fokuserar snarare på generella samhällsfaktorer som exempelvis samhällets grad av kollektivism eller individualism. Jag menar att det är problematiskt då inte hela samhällen driver militär innovation utan civila och militära befattningshavare i beslutsfattande ställning.10 På grund av individuella variationer i kognitiva
beteenden blir förklaringen därmed något bristfällig.
Även Kier (2017) är kritisk till antagandet om nationella konsensusartade kulturer då sådana synsätt ignorerar kulturella konflikter inom ett samhälle och därmed begränsar förklaringskraften i kultur. Kier (2017) argumenterar för mer specifika och identifierbara förklaringsfaktorer vid studier av militär innovation än det förhållandevis svepande begreppet kultur.
Lee (2019) menar att kultur inte är en avgörande utan bakomliggande orsak till militär innovation av två huvudsakliga skäl; (1) ett konstaterande att kultur alltid påverkar militär innovation bidrar inte till ökad förståelse för hur olika aktörer förhåller sig till ny teknik och nya metoder, internationell maktstruktur och andra variabler såsom ekonomisk styrka eller teknologisk nivå, och (2) begreppet är så brett att det svårligen låter sig testas kausalt. Likväl operationaliserar hon kulturbegreppet i fyra variabler, bland annat organisatoriska preferenser. (Lee, 2019)
Jag ansluter mig till kritiken mot att betrakta strategisk kultur som förklaring till militär innovation av samma skäl som Kier (2017) och Lee (2019) i synnerhet då definitionerna av
Sida 16 av 69 strategisk kultur påtagligt divergerar. Jag menar att strategisk kultur numera bör förstås som en underliggande faktor snarare än orsak till militär innovation och att forskningen följaktligen är i behov av mer specifika förklaringsfaktorer.
2.1.6. Sammanfattning aktuellt kunskapsläge
Kultur som förklaringsmodell till militär innovation har styrkor men samtidigt begränsad räckvidd. I enskilda fallstudier kan kultur förklara vissa aspekter av militär innovation, men på ett generellt plan tenderar kultur alltid att inverka på militär innovation varför värdet av kultur som förklaringsmodell är begränsat. Min främsta kritik är emellertid att forskningsresultat svårligen låter sig jämföras eftersom olika kulturella perspektiv används och operationaliseringen av kulturbegreppet skiljer sig påtagligt mellan olika studier.
Kultur skapar snarare förutsättningar för än orsakar militär innovation. En öppensinnad forskningskultur menar jag exempelvis kan vara en förutsättning för att upptäcka saker, men att det är själva upptäckterna som leder till konkret utveckling. Sammanfattningsvis innebär ovanstående att strategisk kultur tenderar att vara en förhållandevis svepande förklaringsmodell till militär innovation. Det finns därmed ett behov av studier som fokuserar på mer konkreta mekanismer för militär innovation, oaktat aktörers kultur. Här finns en forskningslucka och ett behov av kunskapsutveckling.
2.1.7. Forskningsfältets metodologi Multidisciplinära studier
Forskningsfältets multidisciplinära historia kan förklara den mängd förklaringsfaktorer som relaterats till militär innovation. Olika perspektiv från sociologi, psykologi, internationella relationer, antropologi, historia m.m. har successivt integrerats i forskningsfältet. Aktuell litteratur framför emellertid ofta behovet av ytterligare spets i förklaringsmodellerna och ökat behov av studier med psykologiska perspektiv på militär innovation.
Adamsky (2010) belyser en forskningslucka avseende kognitiv psykologi som förklaringsmodell, men betonar att det är oklart om det inverkar på militär innovation. Jag menar att det är ett troligt antagande eftersom den typ av militär innovation den här studien fokuserar på är top-down-perspektivet där innovationsprocessen drivs av beslutsfattare. Innovation handlar om strategiska beslut om militär förmågeutveckling och forskningen bör
Sida 17 av 69 därmed inriktas på studier av beslut som leder till militär innovation. Studier med utgångspunkt i psykologiska teorier om kognition och beslutsfattning är följaktligen naturligt.
Dominerande ansatser
Forskningen har dominerats av positivistiska förklarande ansatser. Militär innovation har definierats som beroende variabel med kultur som den påtagligt vanligaste förklaringsmodellen. Huvuddelen av studierna baseras på skriftliga källor och undantagsvis intervjuer, ex: Lee (2019). Det förekommer även tolkande studier med konstruktivistisk ansats vars utgångspunkter är idéers och normers betydelse för militär innovation. Ett exempel är Lock-Pullan (2005). Ett inte lika tydligt exempel men som likväl diskuterar hur idéer och aktörers ideal påverkar militär innovation är Hill (2015).
Forskningen domineras av fallstudier av såväl aktörer som teknikprojekt. Aktörsperspektivet fokuserar påtagligt på stormakter och småstatsperspektiv förekommer knappt alls. Ett skäl till detta kan möjligen vara Bjergas & Haalands (2010) slutsatser – att småstater ofta saknar reella utvecklingsresurser och därför kopierar andra aktörers innovationer. Frånvaron av småstatsperspektivet är dock ett starkt argument för att studera småstaters innovation. Bevisligen har småstater lyckats med militär innovation, bland annat Sverige genom landets stridsflygs- och undervattensutveckling. Bjergas & Haalands (2010) argumentation kan följaktligen kritiseras såvida Sverige inte utgör ett avvikande fall.
2.2. Forskningslucka
Av litteraturgenomgången ovan kan några slutsatser dras till grund för studien.
För det första tenderar kultur alltid att kunna förklara militär innovation. I likhet med de två faktorer som den första generationens litteratur menade hade en kausal påverkan (rädsla för utländska militära förmågor och teknologisk utveckling), menar jag att kultur numera bör betraktas som ett underliggande förhållande snarare än som en faktor i ett direkt orsakssamband. Förklaringen har begränsad räckvidd och mer specifika faktorer bör identifieras både av inom- och utomvetenskapliga skäl. Kier (2017) argumenterar exempelvis för att mer specifika förklaringsfaktorer underlättar process-spårning. Lee (2019) argumenterar vidare för att resultatens praktiska relevans ökar med mer specifika förklaringsfaktorer.
För det andra handlar innovation ur ett top-down-perspektiv om beslut för implementering av ny teknik eller nya metoder. Tidigare forskning har emellertid fokuserat på bakomliggande
Sida 18 av 69 kulturella orsaker till militär innovation, snarare än omständigheter kring de beslut som initierar innovationsprocesser varför ett behov av sådana studier föreligger. Vidare saknas studier om militär innovation med djupare psykologiska perspektiv, främst avseende kognitiv psykologi (Adamsky, 2010) och psykologiska processer som påverkar beslutsfattande. Sådana perspektiv kan föra forskningen framåt, exempelvis studier som förhåller sig till beslutsfattares mentala modeller och konfirmeringsbias i en innovationsprocess.
För det tredje tenderar forskningen näst intill fullständigt vara centrerad kring stormakter varför även undersökningar om småstaters militära förmågeutveckling torde föra kunskapsutvecklingen framåt.
Av ovanstående framträder en forskningslucka där studien fyller behovet av kognitivt psykologiska perspektiv och småstaters militära innovationsprocesser.
2.3. Forskningsbidrag
Studien bidrar till forskningsfältet genom att avgränsa förklaringsmodellen kultur och i stället fokusera på mer specifika förklaringsfaktorer till militär innovation. Studien är inomvetenskapligt relevant eftersom den bidrar med nya infallsvinklar på militär innovation relaterat till strategisk kultur, samt bidrar till att öppna upp forskningsfältet för integrering av kognitivt psykologiska perspektiv. Studien underlättar därmed förutsättningarna för kritisk granskning av militär förmågeutveckling. Den bidrar också indirekt till kreativt militärt tänkande i allmänhet och till ökad medvetenhet om inverkan av kognitiva bias på militära innovationsprocesser och vidare till en mer framgångsrik innovationsledning i praktiken.
Sida 19 av 69
3. Forskningsdesign
I kapitlet diskuteras de teoretiska perspektiv som används i studiens förklaringsmodell samt mer ingående hur undersökningen genomförts. Avslutningsvis diskuteras några etiska aspekter.
3.1. Teori
3.1.1. Mentala modeller
Begreppet mental modell förekommer inom flera vetenskapliga discipliner och har delvis olika innebörd. Rook (2013) har studerat mentala modeller ur ett individperspektiv och identifierat tvärvetenskapliga likheter. Hon definierar mental modell som ”A concentrated, personally constructed, internal conception, of external phenomena (historical, existing or projected), or experience, that affects how a person acts.” (Rook, 2013, s. 42). Av definitionen framgår att en mental modell är en intern föreställning eller perception av ett fenomen, d.v.s. en form av subjektiv förenkling eller generalisering av verkligheten som påverkar beteenden och beslut. I studien är emellertid delade mentala modeller av större relevans då militära innovationsprocesser beslutas och utförs kollektivt på aktörsnivå. Omfattande forskning har bedrivits på området främst relaterat till strategiskt beslutsfattande och management i näringslivet, särskilt avseende mentala modellers inverkan på effektivitet och kvalitet. Mentala modeller innebär bland annat ”[…] organized mental representations of the key elements within a […] relevant environment that are shared […]” (Yang, Narayanan, Baburaj, & Swaminathan, 2015, s. 901). Delade mentala modeller ger följaktligen beslutsfattare ett gemensamt ramverk för tolkning av verkligheten och förutsättningar för adekvat beslutsfattande som svar på externa händelser. Andra studier har dock påvisat att det förekommer en slags tröghet i förändringar av delade mentala modeller och att dessa ofta ”halkar efter” förändringar i den interna/externa miljön. (Yang, Narayanan, Baburaj, & Swaminathan, 2015)
Militär innovation handlar delvis om kreativitet, att snabbare än motståndaren omsätta ny teknik och nya metoder till militära tillämpningar. I en nyligen publicerad studie inom kreativitetsforskning presenteras hur delade mentala modeller underlättar problemlösning. Skilda mentala modeller underlättar i stället anpassningsförmåga. (Toader, Cantner, & Kessler,
Sida 20 av 69 2019). Mot bakgrund av studiens avgränsningar antas delade mentala modeller underlätta militär innovation, vilket även är i linje med tidigare forskning.11
3.1.2. Kognitiva bias
Inom kognitiv psykologi finns omfattande forskning om kognitiva bias; ”judgmental errors and suboptimal decisionmaking, which may prove to be costly at either a personal or societal level” (Weller, Ceschi, Costantini, Sartori, & Di Fabio, 2019). Kognitiva bias är psykologiska mekanismer som omedvetet påverkar hur beslutsfattare värderar tillgänglig information (Furnham & Boo, 2011). Studiens övergripande frågeställning kan potentiellt förklaras genom flera olika kognitiva bias; anchoring, functional fixedness, konfirmeringsbias etc. Nedan beskrivs kortfattat dessa olika begrepp varvid vald teoretisk förklaringsmodell motiveras i avsnitt 3.1.3.
Anchoring12
Förankringseffekter innebär den oproportionerligt stora vikt beslutsfattare fäster vid initialt tillgänglig information (ankaret) och som utövar inflytande på successiva beslut (Tversky & Kahneman, 1974) (Hammond, Keeney, & Raiffa, 1998) (Furnham & Boo, 2011). Tversky & Kahneman (1974) har visat hur förankringseffekter framför allt minskar förmågan att omvärdera beslut eller information. Förankringseffekter innebär följaktligen att successivt tillkommande information värderas relativt den initial information (Furnham & Boo, 2011) snarare än på objektiva omständigheter, vilket tenderar leda till suboptimerade beslut. Forskningen relaterar emellertid huvudsakligen förankringseffekter till kvantitativa eller numerära företeelser, främst ekonomi. Teoribildningen menar jag därför har begränsningar som förklaringsmodell i kvalitativ forskning.
Functional fixedness
Begreppet uttrycker hur tidigare kunskaper om ett verktygs funktion begränsar förmågan att använda samma verktyg i nya situationer eller miljöer.13 Människans initiala strategi då hon
ställs inför nya problem är att förlita sig på sin funktionella kunskap, d.v.s. hur olika verktyg associeras med kontexter, syften och andra föremål. När den tidigare funktionella kunskapen inte leder till tillfredställande lösningar (som vid functional fixedness) passiviseras människan
11 Jmf civila och militära drivkrafter, avsnitt 2.1.3, ex: Berman (2012), Kier (2017). 12 Nedan används begreppet förankringseffekter.
Sida 21 av 69 kognitivt och får en känsla av att inte veta hur hon ska fortsätta. (Munoz-Rubke, Olson, Will, & James, 2018). McCaffrey (2012) menar att functional fixedness motverkar innovation genom att människan inte noterar dolda detaljer hos föremål (komponenter, material, form och storlek). Forskningen om functional fixedness tenderar att vara fokuserad till fysiska objekt, verktyg m.m. vilket gör att teoribildningen inte med säkerhet kan överföras på ett adekvat sätt till denna studie annat än som del av en mental modell, se operationaliseringen i avsnitt 3.3.1.
Konfirmeringsbias
Begreppet är ett samlingsnamn på flera företeelser inom psykologin relaterade till att tolka omständigheter på ett sätt som förstärker en förutfattad mening eller värdering. (Carter, Kaufmann, & Michel, 2007, s. 648) Konfirmeringsbias innebär att en sådan missriktad tolkning är omedveten snarare än en medveten handling, men kan likväl leda till missriktad informationssökning. (Nickerson, 1998, ss. 175-177) Det innebär även att medvetna försök att vara objektiv likväl kan lida av konfirmeringsbias. (Lidén, Gräns, & Juslin, 2018, s. 337) Konfirmeringsbias innebär även att information som talar emot en förutfattad mening ignoreras eller betraktas som irrelevant. Det innebär att information generellt riskerar att värderas felaktigt varvid irrelevant information kan komma att värderas och ges orimlig tyngd vid beslut. (Nickerson, 1998, s. 177)
Enligt teoribildningen om konfirmeringsbias tenderar tidigt erhållen information till grund för beslut att väga tyngre än senare erhållen information, något som benämns primacy effect. Effekten innebär att tillkommande information relateras till den uppfattning, det beslut eller den inriktning som tidigare formats i processen och är ett sedan länge känt fenomen inom psykologin. Primacy effect relaterar till ett annat begrepp, belief persistence, som innebär att då en uppfattning formats kan den vara mycket motståndskraftig mot förändring – även vid övertygande bevisning om att uppfattningen är felaktig. (Nickerson, 1998, s. 187)
Nickerson (1998) hävdar att konfirmeringsbias är sannolikt är mer förekommande och har större inverkan i komplexa miljöer vilket exemplifieras med politisk rationalitet. Politiker tenderar särskilt att uppmärksamma omständigheter i linje med sin politiska övertygelse och ignorerar medvetet fakta som talar emot sin politiska uppfattning. (Nickerson, 1998, ss. 191-192)
Förekomsten av konfirmeringsbias är belagt inom flera vetenskapliga discipliner även om orsakerna ännu är relativt outforskade. (Lidén, Gräns, & Juslin, 2018, s. 337) Teoribildningen
Sida 22 av 69 kan delvis sägas belysa liknande fenomen som anchoring och functional fixedness, men ur ett något bredare perspektiv varför konfirmationsbias är lämplig som förklaringsmodell för att uppnå studiens syfte.
3.1.3. Hur teorin används på forskningsproblemet
Teoribildningarna om mental modell och konfirmeringsbias är brett vetenskapligt erkända, ursprungligen med individfokus men idag även med tillämpning på gruppnivå. Detta har belysts ovan bland annat avseende strategiskt beslutsfattande. Kombinationen av de båda teorierna är emellertid ovanligare av skäl som inte kunnat påvisas vid en litteraturgenomgång.
Som ovan beskrivits skapas mentala modeller genom att aktören tolkar sin inre och yttre miljö och att modellerna påverkar aktörens handlande. Mental modell används i studien för tolkning av en aktörs perception av ny teknologi som militärt relevant. Tolkningen grundas i hur den nya teknologin och den inre och yttre miljön beskrivs i källmaterialet och bland annat kommer till uttryck genom aktörens fattade beslut. Mental modell används även för tolkning och beskrivning av det innovativa utfallet – de konceptuella idéerna källmaterialet ger uttryck för. I studien undersöker jag om en aktörs initiala mentala modell av en teknologis militära relevans förändras vid förändringar i den inre och yttre miljön, eller om konfirmeringsbias tenderar att leda till oförändrade mentala modeller och vilken inverkan det har på militära innovationsprocesser. En utvecklad metodbeskrivning redovisas i avsnitt 3.2. – 3.3.
3.1.4. Sammanfattning
Svagheterna i tidigare forskning14 omhändertar studien genom att undersöka militär innovation
med stöd av teoribildningen mental modell och konfirmeringsbias.
Mental modell är relevant att använda för att uppnå studiens syfte då teoribildningen kan operationaliseras på ett sätt som bidrar till att besvara de mer konkreta forskningsfrågorna. Konfirmeringsbias är ett användbart perspektiv som kan bidra till att förklara uteblivna förändringar av mentala modeller i aktörers militära innovationsprocesser.
Sida 23 av 69 3.2. Metod
3.2.1. Vetenskapsteoretisk utgångspunkt
Den övergripande frågeställningen indikerar en föreställning om att det objektivt går att förklara militär innovation som ”[…] resultatet av tidigare orsaker.” (David & Sutton, 2016, s. 77). I likhet med flertalet studier av militär innovation menar jag att sådana orsaker går att studera och generalisera till teoretiska modeller som i någon mening kan bidra med kunskap om varför militära innovationer uppstår eller inte (Lee, 2019). Det finns emellertid ett motsatsförhållande mellan ambitionen om generaliserbara forskningsresultat och graden av konkretion i förklaringsmodellerna. Å ena sidan har tidigare forskning identifierat breda underliggande faktorer som inverkar på militär innovation. Å andra sidan har studier med högre grad av konkretion tenderat att mer fokusera på specifika fall än på generella teoretiska förklaringar. Undersökningens utgångspunkt är att generella objektiva förklaringar till militär innovation går att undersöka genom hypoteser om tänkbara orsaker. Militär förmågeutveckling är dock av naturliga skäl förhållandevis hemlig, varför undersökningen kan kritiseras för att empiriskt inte förhålla sig till en objektiv verklighet och att källmaterialet i själva verket projicerar en subjektiv verklighet vilket motiverar en mer tolkande ansats inriktad på meningsskapande (Schwartz-Shea & Yanov, 2012, ss. 40-43). Jag menar dock att det kräver andra teoretiska referensramar och bidrar snarare till förståelse av enskilda fall än till generell förklaring, vilket är undersökningens ambition.
3.2.2. Hypoteser
Studien undersöker och diskuterar två hypoteser15 som potentiellt kan förklara olikheter i en
aktörs militära innovationsprocesser ur ett kognitivt-psykologiskt perspektiv.
H1: Militära innovationsprocesser initieras om ny teknologi uppfattas militärt relevant. Teknologier som utvecklats till militära innovationer får i någon mån antas vara relevanta för militära operationer. All ny teknologi utvecklas emellertid inte till fullständiga militära innovationer. Flera exempel finns på när militära innovationsprocesser likväl initierats men efter en tid avbrutits, ett svenskt exempel är konceptet Nätverksbaserat försvar (NBF) som ”[…] kännetecknades av en utvecklingsverksamhet präglad av teknikoptimism.”
Sida 24 av 69 (Försvarsberedningen, Ds 2019:8, s. 123). Studien undersöker därför hur nya teknologier uppfattas med hjälp av mental modell som förklaringsmodell till initieringen av militära innovationsprocesser. Stämmer hypotesen initierar aktörer militära innovationsprocesser när aktörens mentala modell av den nya teknologin uppfattas militärt relevant.
H2: Aktörers mentala modeller av ny teknologi som militärt relevant påverkar, i högre grad än kontextuella förändringar, militära innovationsprocesser.
Militära innovationsprocesser av den art studien är avgränsad till pågår normalt under relativt lång tid. Under innovationsprocessen får aktören ny information, både kunskap om själva teknologin genom forskning och utvecklingsarbeten, men även mer kontextuellt relaterad information avseende samhällsutveckling (aktörens inre miljö) och omvärldsutveckling (aktörens yttre miljö). Det finns exempel på historiska militära innovationsprocesser som fortsatt trots att den militära relevansen försvunnit, till exempel utveckling av fortifikatoriska system som blivit omoderna långt innan sitt färdigställande, ex: Karlsborgs fästning (Statens fastighetsverk, u.d.). På motsvarande sätt, vilket studiens problemformulering indikerar, utsätter sig aktörer för risk om aktörens mentala modeller leder till att militärt relevant teknologi inte utvecklas till militära medel. Det är därför relevant att undersöka hypotesen ovan vilket sker med konfirmeringsbias som kompletterande förklaringsmodell. Stämmer hypotesen drivs militära innovationsprocesser snarare av förutfattade meningar än av faktiska omständigheter vilket kan innebära en risk för aktören.
3.2.3. Metodval
För att kunna undersöka hypoteserna krävs en design som medger jämförelser inom fall av militär innovation och som omfattar fyra moment; (1) analys av aktörens initiala mentala modell och hur den utvecklas över tid, (2) analys av kontextuella förändringar under innovationsprocessen, (3) analys av när innovationsprocesser initieras, samt (4) analys av aktörens innovativa utfall. Genom en sammanvägd slutlig analys av resultatet kan båda hypoteserna prövas. Den första hypotesen kan prövas genom analys av aktörens mentala modell vid tidpunkten då innovationsprocessen initieras. Den andra hypotesen kan prövas genom analys av aktörens innovativa utfall och om det kan härledas till tidigare kontextuella förändringar och/eller aktörens tidigare mentala modeller under innovationsprocessen.
Sida 25 av 69 För att besvara den övergripande frågeställningen kräver undersökningen dessutom jämförelser mellan fall av militär innovation där aktörens strategiska kultur är likartad. Sådana studier brukar betecknas jämförande fallstudier med en most similar systems design. Resultatet kan då analyseras i en strukturerad fokuserad jämförelse av fallen genom method of difference (George & Bennett, 2005, ss. 50, 67-72, 156).
En jämförande fallstudie menar jag i sammanhanget har flera viktiga fördelar, bland annat goda förutsättningar för isolering av den oberoende variabeln vilket gör att jag kan undersöka eventuell kausalitet. Metoden medger även att den teoribildning jag valt som förklaringsmodell kan operationaliseras på ett adekvat och undersökningsbart sätt eftersom variabler kan utgöras av både idéburna och abstrakta fenomen. (George & Bennett, 2005, ss. 19-22) I jämförelse med studier av enstaka fall tenderar en jämförande fallstudie även att öka resultatens generaliserbarhet vilket jag anser vara eftersträvansvärt.
Studiens syfte kan sannolikt även uppnås genom processpårning. Processpårning förutsätter emellertid ett redan klarlagt samband mellan oberoende och beroende variabel (George & Bennett, 2005, s. 206). Även experiment skulle kunna genomföras där förutsättningarna ovan kan uppnås genom möjligheten att kontrollera variabler (David & Sutton, 2016, ss. 22-23) och replikera undersökningen. Experiment är även vanligt inom kognitiv psykologi med övertygande resultat avseende kognitiva bias. (Furnham & Boo, 2011) Givet tillgängliga resurser bedöms emellertid jämförande fallstudie vara mest adekvat metod för att uppnå studiens syfte. Tillvägagångssättet redovisas närmare i avsnitt 3.3.
3.2.4. Sammanfattning
Min vetenskapsteoretiska utgångspunkt bejakar generella objektiva orsaker till militär innovation och att det är möjligt undersöka dessa genom en hypotetisk-deduktiv ansats. Genom en jämförande fallstudie kan tidigare forsknings dominerande förklaringsfaktorer operationaliseras till kontrollvariabler och mental modell och konfirmeringsbias isoleras som förklaringsfaktorer. Sammanvägt gör det hypoteserna undersökningsbara, undersökningen som helhet genomförbar och resultaten rimligt generaliserbara. En kvalitativ krigsvetenskaplig undersökning kommer dock alltid att ha begränsad räckvidd, bland annat beroende på operationalisering och val av fall, vilket redovisas i följande avsnitt.
Sida 26 av 69 3.3. Operationalisering av teori och metod
3.3.1. Operationalisering
Figur 1 – Forskningsprocessen, enskilt fall
Studiens oberoende variabel är aktörens mentala modell av ny teknologi och beroende variabel militär innovation. En förutsättning för att kunna studera konfirmeringsbias är emellertid att den initiala mentala modellen kan jämföras med en utvecklad sådan vid en senare tidpunkt, då kontextuella förändringar ägt rum. Den utvecklade mentala modellen kan då tolkas som resultat av antingen kontextuella förändringar eller konfirmeringsbias. Följaktligen har kontextuella förändringar definierats som intervenerande variabel i forskningsdesignen medan konfirmeringsbias är en mellanliggande variabel, tillika studiens hypotes.
I syfte att kunna isolera variablerna från tidigare forsknings dominerande förklaringsfaktorer har tre kontrollvariabler definierats; (1) förändrad strategisk miljö, (2) teknologisk utvecklingshastighet, och (3) strategisk kultur. Kontrollvariablerna, som konstanthålls mellan fallen i undersökningen, kan kritiseras för att vara något svepande men speglar resultaten av tidigare forskning vilket gör de relevanta för studien.
En mental modell är en inre föreställning baserad på aktörens externa omständigheter och interna processer. Föreställningen är centrerad kring ett fenomen (i den här studien en ny teknologis funktion) och påverkar aktörens handlande (beslut). I undersökningen har teoribildningen följaktligen operationaliserats till fyra på förhand empiriskt registrerbara teman (David & Sutton, 2016, s. 266) vilka benämns yttre miljö, inre miljö, funktion och beslut. Data har därefter inhämtats och kodats till dessa teman vilket möjliggjort en strukturerad analys såväl inom som mellan fallen. Aktörens mentala modell analyseras således genom att studera hur aktören beskrivit den yttre/inre miljön och teknologins funktion i källmaterialet, samt genom att studera aktörens beslut.
Sida 27 av 69 Kontextuella förändringar under innovationsprocessen studeras genom en likartad operationalisering i termer av förändringar i yttre och inre miljö. Militär innovation operationaliseras mot bakgrund av studiens avgränsningar till innovativa utfall i termer av konceptuella idéer. En sammanställning av operationaliseringen inklusive exempel på data som kodats till respektive tema framgår i tabell 1 nedan.
Variabler Teman Exempel på data
Mental modell
Yttre miljö Omvärldsutveckling, forskning & utveckling Inre miljö Målgrupp & ansvar
Funktion Användningsområde & effekter Beslut Beslutstidpunkt & inriktning Kontextuell förändring Yttre miljö Omvärldsutveckling, forskning & utveckling
Inre miljö Samhällsutveckling, forskning & utveckling Konfirmeringsbias - Analys av tidigare mentala modeller relativt kontextuella förändringar Militär innovation Konceptuella idéer Teknologins användning & integrering
Tabell 1 – Operationalisering, teori
3.3.2. Val av fall
Mot bakgrund av forskningsdesignen bör relevanta fall studeras med så likartade kontrollvariabler som möjligt. Följaktligen undersöks två fall; (1) svenska kärnvapenutvecklingen 1945-1962 och (2) svenska cyberförsvarsutvecklingen 2001-2019. I en kvalitativ krigsvetenskaplig studie som denna kan dock kontrollvariablerna svårligen vara fullständigt identiska, men här bedömer jag att de är tillräckligt likartade för att metoden ska vara meningsfull.
Kärnvapenfallet är tydligt avgränsat genom dess avveckling i samband med undertecknandet av icke-spridningsavtalet 1968 (Agrell, 1985). Cyberförsvarsutvecklingen är emellertid pågående, vilket innebär att något definitivt resultat inte kan undersökas. Studiens syfte är dock att undersöka mentala modellers inverkan på militära innovationsprocesser varför något slutgiltigt innovationsresultat inte är nödvändigt för studiens genomförande. För att likväl avgränsa fallet studeras cyberförsvarsutvecklingen från den tidpunkt Försvarsmakten (2001) för första gången använde ordet cyber i sina perspektivstudier intill försvarsberedningen (Ds 2019:8) för första gången explicit uttryckte ambitioner om offensiv cyberförmåga.
Sida 28 av 69 Fallen, menar jag, uppfyller flera av George & Bennets (2005, ss. 23, 83-84) kriterier för val av fall. Nedan belyser jag fallens relevans genom att kortfattat beskriva kontrollvariablernas likheter mellan fallen samt variationen i fallens beroende variabel.
Kontrollvariabel – förändrad strategisk miljö
Båda innovationsprocesserna genomförs under formativa säkerhetspolitiska perioder som inleds med låg anspänningsnivå som successivt ökar vilket illustreras av citaten nedan. I innovationsprocessernas inledning beskrivs den strategiska miljön i tydligt positiva ordalag; ”[…] allt pekar på en fredsperiod […]” (Jung, 1947, s. 60), ”Det är inte längre risken att dras in i ett krig […] som står i fokus för Sveriges säkerhet […]” (Försvarsberedningen, 1999, s. 9). Senare beskrivs den strategiska miljön påtagligt annorlunda; ”[…] misstro(n) mellan stormaktsblocken – delvis orsakad av ideologiska motsättningar – skapar en spänning, som inrymmer krigsrisker.” (Försvarsstaben, 1962, s. 4), ”Beredningen konstaterar att ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas.” (Försvarsberedningen, Ds 2019:8, s. 107).
Den strategiska miljön är i sammanhanget på ett övergripande plan tillräckligt likartad för att motivera en jämförelse mellan fallen.
Kontrollvariabel – teknologisk utvecklingshastighet
Atomvapnet utvecklades förhållandevis snabbt bland annat beroende på USA:s försteg andra aktörer strävade efter att komma ikapp (Agrell, 1985). ”Sammantaget har kärnvapenupprustningen kännetecknats av en mycket snabb teknologisk utveckling […] med dramatiska skillnader i prestanda.” (Agrell, 1985, ss. 50-51) Utöver den militära tillämpningen av atomenergi drevs utvecklingen även av civila behov av energiförsörjning vilket bidrog till ett förhållandevis snabbt teknologiskt språng och forskning även utan militära ambitioner. (Atomkommittén, 1950) På motsvarande sätt karaktäriseras cyberområdet av en påtagligt snabb teknisk utveckling, ”As recently as 2007, malicious cyber activities did not register on the director of national intelligence’s list of major threats to national security. In 2015 they ranked first.” (Nye Jr., 2017, ss. 44-45) Den likartade utvecklingshastigheten motiverar en jämförelse av fallen.
Kontrollvariabel – strategisk kultur
Genom att båda fallen rör aktören Sverige kan den strategiska kulturen sägas vara konstant. Förvisso har Sverige på senare tid anammat en annorlunda tillämpning av internationellt
Sida 29 av 69 samarbete, vilket möjligen går att karaktärisera som en förändring av den strategiska kulturen. Den definition som används i studien avser dock inte konkreta utfall, utan militärstrategiska preferenser. Fundamentala kulturella normer och traditioner såsom övergripande mål att undvika krig och försvar av det egna territoriet är alltjämt gällande. I det sammanhanget framstår den svenska strategiska kulturen ur ett aktörsperspektiv som förhållandevis konstant vilket motiverar en jämförelse mellan fallen även om officerskåren en kortare period omfamnat mer expeditionära preferenser (Åselius, 2005).
Beroende variabel – militär innovation
I kärnvapenfallet framträder förhållandevis konkreta militärstrategiska konceptuella idéer relativt tidigt i processen. Kärnvapen integreras påtagligt med övriga stridskrafter och är konceptuellt avsedda att användas snarare än att avskräcka. I olika operativa situationer finns konceptuella idéer för hur kärnvapen används både i understödjande funktion och för avgörande anfall. Kärnvapenutvecklingen utvecklas vidare i avsnitt 4.2. Motsvarande konceptuella idéer i cyberförsvarsutvecklingen uppstår förhållandevis sent. Cyberförsvaret är i betydligt lägre grad integrerat med konventionella stridskrafter och var tidigt påtagligt fokuserat på IT-säkerhet snarare än militärt operativ verksamhet. Vidare var cyberförsvaret länge främst betraktat som en delmängd av enbart informationsoperationer, snarare än som generellt medel i offensiva eller defensiva gemensamma operationer. Cyberförsvarsutvecklingen utvecklas vidare i avsnitt 4.3 men variationen i det innovativa utfallet möjliggör jämförelser mellan fallen vilket redovisas i kapitel fem.
3.3.3. Analysenheter
I studien undersöks militär innovation ur ett aktörsperspektiv med tre studerade analysenheter i varje fall; (1) offentliga militärt inriktade forskningsorganisationer, (2) militära organisationer, och (3) politisk ledning. För överskådlighet med inspiration av Yin (2018, s. 48) illustreras fall och analysenheter grafiskt nedan.
Sida 30 av 69
Figur 2 - Operationalisering, analysenheter
3.3.4. Källmaterial
Mot bakgrund av operationaliseringen, valda fall och analysenheter infinner sig frågan om var och hur relevant data kan inhämtas? Källmaterialet bör rimligen utgå från fallstudiens analysenheter och innehålla information om de fyra teman mentala modeller operationaliserats till. Nedan diskuteras källmaterialet kortfattat.
Avseende kärnvapenutvecklingen är huvudkällorna försvarsstabens utredningar inför försvarsbesluten i perioden 1948-1962. Primärkällorna kompletteras med sekundärkällor för ökad teknisk och kontextuell förståelse, bland annat avhandlingen Alliansfrihet och atombomber (Agrell, 1985), utredningen Svensk kärnvapenforskning 1945-1972 (Forssberg, 1987), och Statens kärnkraftinspektions rapport Försvarets forskningsanstalt och planerna på svenska kärnvapen (Jonter, 2001). Agrell (1985) tar sin utgångspunkt i doktrinen för att förstå kärnvapenprogrammet på strategisk nivå. Denna studie har emellertid motsatt utgångspunkt i teknologin och undersöker hur mentala modeller av denna tar sig konceptuella uttryck i doktrinen.
Cyberförsvarsutvecklingen studeras huvudsakligen genom Försvarsmaktens perspektivstudier, försvarsberedningens rapporter och försvarspolitiska propositioner i perioden 2001-2019. Enligt Försvarsmakten kan perspektivplaneringen betraktas som ”[…] överbefälhavarens sätt att berätta hur han ser på omvärlden och framtiden.” (Försvarsmakten, u.d.). Det motsvarar innehållet i försvarsstabens utredningar i kärnvapenfallet och är följaktligen jämförbara primärkällor vilket ökar studiens validitet. Ett alternativ (eller som komplement) hade varit datainsamling genom intervjuer av centrala individer anknutna till cyberförsvarsutvecklingen, något som inte varit möjligt i kärnvapenfallet. Detta har övervägts men behovet av jämförbara
