Små barns samspel i den fria leken

33  Download (0)

Full text

(1)

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Barn Unga Samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng

Små barns samspel i den fria leken

Toddlers´ Interactions in Free Play

Hanna Karlsson

Lärarexamen 210hp Grundnivå

Barndoms- och ungdomsvetenskap Datum för slutseminarium 101102

Examinator: Marianne Enö Handledare: Annika Månsson

(2)
(3)

Abstract

Karlsson, Hanna (2010). Små barns samspel i den fria leken. Malmö högskola: Lärarutbildningen.

I denna studie var syftet att undersöka och små barns samspel i den fria leken. Frågor jag utgick ifrån var: Hur ser små barns samspel ut i den fria leken? I vilken utsträckning

förekommer konflikter i små barns samspel? Hur använder små barn kroppsspråket i det sociala samspelet? Undersökningen genomfördes på en småbarnsavdelning, urvalsgruppen bestod av tolv små barn i åldern ett- till två år. Den valda metoden var observationer, dels med papper och penna och dels med videokamera.

I teorianknytning valdes delar av Sterns teori ut. Tidigare forskning handlar om små barn och samspel, samspel i den fria leken, lek, lärande och etik. Slutsatserna i min studie är att små barns samspel förekom ofta kring en leksak. I samspelet imiterade små barn andra barn och fann en glädje i det. Samspel som uttrycker glädje förekom oftare än samspel som innehöll konflikter. Små barn samspelar med kroppsspråket och genom kroppen visar de sina intentioner.

.

(4)
(5)

Innehållsförteckning

1 Inledning

6

1.1 Syfte och frågeställningar 8

1.2 Disposition 8

2 Tidigare forskning och teori anknytning

9

2.1 Samspelets betydelse under tidig utveckling 9

2.2 Små barn och samspel genom kroppsspråket 10

2.3 Konflikter och känslor i den fria leken 11

2.4 Små barns samspel i den fria leken 12

2.5 De yngsta barnen och lärande 13

2.6 Etik och små barn 13

3 Metod

15 3.1 Metodval 15 3.2 Undersökningsgrupp 17 3.3 Genomförande 18 3.4 Analysbeskrivning 19 3.5 Forskningsetik 19

4 Resulatat/Analys

20

4.1 Samspel genom den fria leken 20

4.2 Samspel genom imitation 21

4.3 Samspel med konflikter 24

4.4 Samspel som uttrycker glädje 25

4.5 Samspel med kroppsspråket 27

5 Sammanfattning och diskussion

29

5.1 Sammanfattning 29

5.2 Diskusson 29

5.3 Slutord 31

(6)

1 Inledning

Det här arbetet handlar om barn i åldern ett- till två år och det sociala samspelet. Samspelet mellan barn – barn är mitt intresseområde.

Løkken (Løkken m.fl, 2008:29) beskriver hur hon kom i kontakt med en annan bild av barnet än den hon fått under sin förskollärarutbildning.

”Här hade jag läst att barn innan de fyllt tre befinner sig i det ”icke- sociala” stadiet… och att leken barnen emellan i den åldern bara var en osocial form av ”knuffkontakt”.” (Lokken m.fl, 2008:29)

Løkken som arbetat flera år som förskollärare på en småbarnsavdelning fick inte teorierna att stämma överens med det hon tyckte hon såg, inte minst av de små barnens samspel (a.a.). Ulin (Michélsen, 2004:16)beskrivs vara en av pionjärerna när det gäller svensk forskning om små barn. Hon hävdar att barn i ett- till tvåårsåldern inte är sociala eller kan samspela mellan barn - barn. I hennes observationer uppmärksammar hon dock i viss mån av samspel mellan barn. Michélsen (2004:16) visar att uppfattningen om små barn som osociala och odugliga till att samspela levde kvar länge, framförallt i läroböcker. Barnstugeutredningen (1972), en statlig utredning som stadgade rätten till allmän förskola, innebar att förskolan fick ett stort genombrott. I utredningen skrev de följande om de minsta barnen ”… Barnets sociala funktionsmönster är… outvecklat, vilket innebär att kontaktförmågan är begränsad” (Michélsen, 2004:17). Barnstugeutredningen förde en debatt kring de små barnens placering på daghem. De hänvisade då till oroande forskning. Jämför man med Ulins tankar kring de yngsta barnen ser man liknande resonemang i Barnstugeutredningen. Efter 1970- talet kan man beskriva det som att ett paradigmskifte inträffade som medförde att synen på små barn började ändras. Då visade forskning att små barn var sociala och hade förmåga att samspela med andra barn (a.a.)

Min kunskap kring små barns sociala samspel är begränsad men området intresserar mig mycket. Små barn som ännu inte behärskar det verbala språket visar sina känslor och intentioner genom andra sätt. Bland annat använder små barn i åldern ett- till två år sitt kroppsspråk och ljud för att kommunicera med varandra. Dagligen har jag följt och observerat små barn och fascinerats av deras vilja och förmåga att visa andra barn sina intentioner. Hur

(7)

samspelar små barn med varandra? Hur använder de kroppsspråket i det sociala samspelet? Är några av de frågeställningar som jag diskuterade kring inför arbete. Området är relevant inom mitt huvudämne, barndoms- och ungdomsvetenskap, då kunskapen om barns utveckling står i fokus.

Att arbeta med barn i förskola och skola förutsätter ett flertal kunskaper och kompetenser - pedagogiska, sociala och didaktiska – och ett reflexivt förhållningssätt. För att tillgodose dessa behov fokuserar ämnet frågor om barns livsvillkor, barndom som struktur och livsfas, kritisk didaktik, meningsskapande, samt professionskunskaper. (Huvudämnespresentation, 100513)

I Lpfö 98 (Skolverket, 2009:4) nämns att förskolan ska lägga grunden till ett livslångt lärande. Det är en del av förskolans uppdrag, samt att barnen ska få möjligheter att i den skapande och gestaltande leken uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter. Vidare står det tydligt att förskolan skall sträva mot att barnet:

- ”utvecklar sin identitet och känner sig trygg i den.”. (Skolverket, 2009:9) - ”utveckla sin nyfikenhet och lust samt förmåga att leka och lära.”. (a.a.)

Som pedagog anser jag att det är vikigt att tillägna sig kunskap kring små barns samspel. Kunskapen om barns utveckling, deras sampel är betydelsefull för mig som blivande förskollärare, samt bidrar till en viktig kvalitetsaspekt i verksamheten. Genom att studera små barns samspel upptäcks deras intentioner på ett tydligt sätt. Det innebär bland annat att jag inte avbryter deras samspel i onödan. Samt reflekterar kring det sociala samspelet i den fria leken, kan föra fram och resonera kring betydelsen av deras samspel, tillsammans med mitt blivande arbetslag.

(8)

1.1 Syfte och frågeställning

Syftet med examensarbetet få en djupare förståelse för små barns samspel i den fria leken. Det är samspelet mellan de små barnen som jag har för avsikt att fördjupa mig i och undersöka. Min huvudfråga är:

- Hur ser samspelet ut mellan barn i åldern ett till två år på en ett- till tre års avdelning?

Underfrågorna är:

- Hur ser små barns samspel ut i den fria leken?

- I vilken utsträckning förekommer konflikter i små barns samspel? - Hur använder små barn kroppsspråket i det sociala samspelet?

1.2 Disposition

I detta kapitel ges en kortfattad disposition av examensarbetet. Inledningsvis presenteras examensarbetets och områdets relevans med koppling till förskolans läroplan, mitt huvudämne barndoms- och ungdomsvetenskap, och som blivande förskollärare. Examensarbetets syfte och frågeställningar har tydliggjorts och konkretiserats. I kapitel två presenteras tidigare forskning och teorianknytning. Först beskrivs samspelets betydelse under utveckling. Vidare presenteras forskning kring små barns samspel genom kroppsspråket, konflikter och känslor i den fria leken, små barns samspel i den fria leken, de yngsta barnens lärande och etik och små barn. I det tredje kapitlet, metod, beskriver jag och motiverar metodvalet. En beskrivning av undersökningsgruppen, genomförandet och en förtydning av de forskningsetiska övervägande som gjorts finns i slutet av kapitlet. I kapitel fyra, Resultat/analys presenteras resultatet och en analys av det empiriska materialet. Analysen av det empiriska materialet har gjorts med hjälp av teori och tidigare forskning. Det analyserade materialet har delats in i följande kategorier; samspel i den fria leken, samspel med imitation, samspel med konflikter, samspel som uttrycker glädje och samspel med kroppsspråket. De nämnda kategorierna diskuteras mer ingående i kapitel fyra. Kapitel fem, den avslutande delen av examensarbetet, innehåller en avslutande sammanfattning och diskussion som avslutas med några slutord.

(9)

2 Tidigare forskning och teorianknytning

I tidigare forskning och teorianknytning beskrivs forskning och teori kring små barns samspel. Den här forskningen relaterar till undersökningens syfte och frågeställningar.

2.1 Samspelets betydelse under tidig utveckling

Stern, psykodynamisk forskare, forskar om vad som händer i barns inre och hur barn uppfattar sig själv och omgivningen. Främst resonerar han kring relationen mellan barn och vuxna. Det innebär att det centrala i Sterns teori är att utveckling sker i kommunikation och nära samspel med andra människor (Fennefoss & Jansen, 2009:21). Stern ser kroppen och själen som en helhet, samt att vi styrs av arvet, biologin, miljön och psykologin i ett samspel (Brodin & Hylander, 2007:20).

I samspelet med andra menar Stern att man utvecklar sitt själv. Ett av de centrala begreppen i Sterns teori är relationer. I de sociala relationerna lär vi hur man umgås med varandra och hur vi ska förhålla oss till omvärlden. Hans teori handlar om självutveckling, vidare anser han att det inte finns någon speciell utvecklingsperiod som måste följas. Stern menar att barnet redan från början har en känsla av själv. Självet styr hur vi förstår och hanterar vardagens olika situationer och andra människor. Självet skapas och omskapas genom hela livet. I det verbala självet är de småbarnen ungefär i åldern 15 månader och upp till tre och ett halvt år (Brodin & Hylander, 2007:27). De små barnen kan med ordens hjälp göra sig förstådda på ett nytt sätt. Barnen kan på ett nytt sätt dela upplevelser och skapa en värld av meningar (Brodin & Hylander, 2002:84) menar att genom språket kan vi bara redogöra för en del av upplevelsen. Det vill säga att genom språket kan barnet dela med sig av sitt liv, berätta om sina erfarenheter och dela med sig till andra, men språket är begränsat.

Brodin och Hylander (a.a:94) menar med referens till Stern ”att saker får liv har alltid en relationsaspekt. Relationen till de andra barnen blir en del av själva leksaken och lekandet med den”. Det innebär att barn förmedlar en känsla kring ett föremål liv till andra barn. Små barn i samma mognadsnivå finner en glädje i likadana aktivteter (a.a:95). I samspelet är språket ofta sekundärt, små barn använder kroppsspråket (a.a:97). I begreppet samförstånd sker en ordlös kontakt mellan barnen, där de förstår varandra. Det vill säga genom kroppsspråket visar barn sina intentioner så att det andra barnet förstår.

(10)

2.2 Små barn och samspel genom kroppsspråket

Løkken har författat boken Toddlarkultur (Løkken, 2008:9) som bygger på hennes doktorsavhandling med titeln ”Toddler Peer Culture. The Social Style of One and Two Year

Old Body-Subjects in Everyday Interaction”. Løkken, är professor i förskolepedagogik, har forskat mycket kring små barn och deras samspel. Løkkens fokus på ”Toddlare”, som kroppssubjekt, tar sin utgångspunkt i Merleau – Pontys variant av fenomenologin. Merleau-Ponty är en fransk filosof som menar att det är genom kroppen människan upplever världen (Løkken m.fl, 2008:17). ”Kroppen är närvarande genom allt som människan gör under hela livet” (Lokken, 2008:30).

Merleau - Ponty menar att människan inte bara kommunicerar med tankar uttryckta som ord, utan som talande kroppssubjekt med en särskild kroppslig stil eller sätt att vara på (Løkken, 2008:36). Små barn använder synliga gester som till exempel att peka för att kommunicera med omvärlden, man kan beskriva det som att gesterna styrs av en stum intention eller mening. Det vill säga att tanken finns i kroppen och att vi därför vet och förstår en sak innan vi sätter ord på den. Merleau-Ponty hävdade att kroppen är personlighetens subjekt. Genom kroppen tar medvetandet och språket form (a.a:20). Med Merleau-Ponty som utgångspunkt kan man tala om intersubjektivitet mellan mänskliga kroppssubjekt. Det innebär att små barn kan dela uppmärksamhet kring ett gemensamt innehåll samt förstå varandras känslor och avsikter innan de sätter ord på dem. Då sker ett samspel via kroppen. Løkken m.fl. (2008:40) beskriver att en fenomenologisk förståelse av små barns handlingar innebär bland annat att leta efter intentionerna i barnens handlingar. Det innebär även att se hur de arbetar med att skapa mening i det barnen upplever.

”Toddlare” är barn ett och två år gamla och som har en speciell rörelse och ett konkret gångsätt, små barn som tultar fram som är speciellt för denna ålder (a.a.). ”Toddlare” rapporterar till oss genom det de gör och överlåter åt oss att tolka och sätta ord på handlingarna” (Løkken m.fl., 2008:14). Hon betonar att den kommunikation som sker mellan ”Toddlare” är en säregen stil. Begreppet ”toddlarstil” konstruerades i syfte att tydliggöra det typiska i denna stil. Man kan beskriva det som att det handlar om olika former av socialt umgänge mellan ”Toddlare”, samt hur det sker. ”Toddlare” använder kroppen för att skapa relationer (a.a.).

(11)

Løkken menar att de yngsta barnen ska ses som komptenta och aktiva i sitt eget lärande. De yngsta barnen använder främst kroppen när det formar sin lek. Lekens upprepningar och enkla struktur gör den lätt att delta i (Løkken, 2008:50). Upprepningen är en viktig kvalitet hos toddlare. Upprepning innebär att man gör samma sak på nytt. Løkken att beskriver upprepning gör de yngsta barnen lyckliga Den enkla strukturen av leken gör handlingssätten och meningen med dessa tydligare för de yngsta barnen, därmed blir de lättare att upprepa. Imitation och upprepning är viktiga principer i toddlarleken men variationen av teman som barnen åstadkommer innehar en vikig roll likaså. Ur ett fenomenologisk synsätt vet vi vad leka är därför att vi har upplevt det, detta innan vi har satt ord på det eller har tänkt det (Løkken, 2008:55).

Løkken framhäver att toddlarkultur skapas ur ett- till tvååringars dagliga samspel. De utmärks bland annat av att lekarna hållit på länge och att den innehåller mer känslor än motsvarande lekar mellan barn och vuxna (Michélsen, 2005:38). Det är viktigt att upptäcka och värdesätta denna kultur, det säregna och de yngsta barnens egen roll i den. I sin avhandling visar Løkken att små barn är sociala individer och att social samvaro har stor betydelse för Toddlarkulturen (Løkken, 2008:15).

2.3 Konflikter och känslor i den fria leken

Michélsen har skrivit doktorsavhandlingen med titeln Kamratsamspel

småbarnsavdelningar där hon vill ”… rikta uppmärksamheten mot det samspel som förekommer mellan de yngsta barnen i förskolan” (Michélsen, 2004:7). Syftet med avhandlingen var att beskriva vad som kännetecknar samspel mellan små barn i åldern ett- till två år under fri lek (a.a:12). Vidare beskriver hon att samspel är ”när barn har ett gemensamt fokus… och påverkas av varandra på ett eller ett annat sätt” (Michélsen, 2004:12). Hon anser att förskolan är en plats som lockar barn till samspel. Samspelet mellan de minsta barnen behöver inte pågå mer än en till två minuter. Korta samspel mellan barn är händelserika och i de längre förekommer det konflikter.

Kroppsspråket är framträdande i samspelet, ibland använder barn enstaka ord. Barn använder sina röster, ögon och olika gester för att kommunicera och uttrycka sina känslor (Michélsen,

(12)

2004:70). Ögonkontakt, det vill säga att barn byter blickar är ett sätt att starta samspel på (Michélsen, 2005:94 – 95). Vidare menar hon att barn finner en glädje i att röra på sig. De uttrycker sina känslor med hjälp av kroppsrörelser (Michélsen, 2004:94). Hon pekar på att när de minsta barnen samspelar med andra är kroppsspråket framträdande. De använder mimik, röster och ögon samt olika gester för att uttrycka sina känslor och kommunicera.

När barn upplever något nytt, spännande, busigt uttrycker barn sin glädje med skratt. Michélsen menar att barns känslouttryck har en smittande inverkan, vilket hon tror hänger ihop men människans tendens att imitera andra. När små barn imiterar har de ett tyst samförstånd med varandra. Hon menar att känsla och kropp hör ihop, det vill säga att vi visar med kroppen när vi känner, ilska, glädje eller är ledsna. Känslor är ofta smittande hos de yngsta barnen, det innebär att det blir en social handling som lockar till samspel med andra. (Michélsen, 2005:94). Konflikter i samspel ska uppmärksammas då hon anser att de är viktiga och betydelsefulla för deras kulturskapande och socialisation (a.a:98).

2.4 Små barns samspel i den fria leken

Knutsdotter Olofsson forskar om barns lek. Hon har författat boken I lekens värld (2008) som delvis bygger på ett forskningsanknytningsprojekt som bedrevs på förskollärareutbildningen i Stockholm, samt hennes egna observationer. Hon anser att leken är viktig för barns utveckling (a.a:172). Genom leken utvecklar barnen bland annat sina färdigheter, sitt tänkande, sin motorik, självkänslan och sitt samspel med andra. Genom leken möter barnens inre föreställningar verkligheten och allting blir möjligt (a.a.). För att kunna leka menar Knutsdotter Olofsson (a.a:23) att barn måste kunna förstå att allt inte är vad det ser ut till att vara. Barn behöver kunna förstå andras leksignaler och själva kunna kommunicera lek genom signaler. Man behöver även ha upplevt lekens medvetandetillstånd och kunna försätta sig i det (a.a.).

För att leken ska fortsätta är det enligt Knutsdotter Olofsson (2008:25) viktigt att harmonin bevaras. Det finns tre sociala lekregler för att behålla harmonin: samförstånd, ömsesidighet och turtagande. Samförstånd innebär att båda barnen förstår att de leker och vad de leker. Ömsesidighet innebär att barnen är på samma jämställda nivå. Turtagande innebär att ibland är det du, ibland är det jag (a.a.)

(13)

Knutsdotter Olofsson (2008:9) resonerar kring leksignaler. Det är ingen kort signal som man först kan tolka via begreppet. Det är ett uttryck för en inställning, ett förhållningssätt till verkligheten och en tolkning av det som sker. Barn använder flera olika sätt att signalerar lek på, skratt, talar med röster eller ser luriga ut.

2.5 De yngsta barnen och lärande

Lindahl är förskollärare och fil. dr i pedagogik. Hon är verksam som forskare och universitetslektor vid Göteborgs universitet (Lindahl, 1998). Hon har författat boken Lärande

småbarn (1998) som bygger på en studie av små barns upptäckter i förskolans värld. Små barn som får en upplevelse av en ny insikt verkar lära sig en stund (a.a:99). Det innebär att barnet kommer på en ny variant att lösa en uppgift själv. De yngsta barnen som får ny insikt kan klara av handlingar som de har övat eller varit intresserade av under en viss tid. I det sociala samspelet med andra behöver barnen öva för att bli kompetenta (a.a:12). Små barns samspel med andra människor påverkas av sättet att uppfatta olika situationers innehåll. Lindahl (a.a:122) menar att de yngsta barnen lär sig att bemästra sociala relationer. Barnen tar eget ansvar för lärandet till exempel genom att samspela med andra barn. Små barn börjar ofta med att fokusera sitt medvetande på vad andra människor gör utan att delta själva. När de små barnen observerat det sociala samspelet en tid börjar de delta så smått i olika aktiviter med andra barn (a.a:128). Små barn övar sin kompetens genom att imitera och skapa egna aktivitetsmodeller. Lindahl (a.a:138) menar att aktivitetsmodeller är en förståelse av hur en handling går till.

2.6 Etik och små barn

Johansson har skrivit avhandlingen Etik i små barns värld (2001a) som beskriver värden och normer bland de yngsta barnen i förskolan. Syftet var att undersöka hur små barn förhåller sig till varandra i etisk avseende. Johansson anser att hennes avhandling har bidragit till ny kunskap om små barn och etiska värde i förskolan (Johansson, 2001b:9). Vidare menar hon att barns etik är en del av deras begynnande personliga livsåskådning. ”Barns livsåskådning är inte reflekterad den är istället levd” (Johansson, 2001b:31).

(14)

I avhandlingen resonerar hon kring barns rätt till saker. Det innebär att barn utgår från att sakerna på förskolan är deras (Johansson, 2001a:124). Rätten till saker måste erövras och försvaras. Vidare beskriver hon att barnen visar att de ger andra barn rätt till saker, det innebär inte att de ger avkall på sin egen rätt. Johansson (a.a:169) beskriver att barn stödjer varandra. Barn visar ett ansvar för varandra, förstår andra barns situationer och agerar för att underlätta för andra. Hon beskriver att de yngre barnen prövar andras reaktioner genom lek (a.a:223).

(15)

3

Metod

Det här kapitlet innehåller en beskrivning och motivering av metodvalet. Sedan beskrivs och motiveras urvalsgruppen. Därefter beskrivs genomförandet av undersökningen och analysen. Kapitlet avslutas med de forskningsetiska krav som följts.

3.1 Metodval

Syftet med metodavsnittet är att möjliggöra för den som läser att bedöma om resultaten och tolkningarna är rimliga, och om det går att dra slutsatser utifrån dessa (Patel & Davidson, 2003:131).

Jag valde att använda en kvalitativ metod för jag ville undersöka det nära samspelet mellan barnen. Metodvalet kopplas till de frågeställningar och syftet examensarbetet har (Løkken, Søbstad, 1995:30). Målet med kvalitativ undersökning är förståelse snarare än en förklaring man försöker även komma fram till en helhetsuppfattning (a.a:30,44). Repstad (1999:9) beskriver att genom kvalitativ metod kan man synliggöra framträdande drag och egenskaper i en situation. En kvalitativ metod erbjuder till stor del flexibilitet i undersökningen.

Jag valde att använda observationer för att nå undersökningens syfte. Då undersökningens syfte är att undersöka små barns samspel är observation en bra metod (Repstad, 1999:910). Att använda observationer anses var lämpligast när man vill ta reda på vad människor faktisk gör (Stukát, 2005:49). Jag kan observera beteenden i sitt naturliga sammanhang under tiden de sker (Patel & Davidson, 2003:88). I undersökningar med små barn som saknar verbalt språk är observationsmetoden den enda möjliga tekniken (a.a.). Det som talade emot observationsmetoden är att den ofta är tidskrävande (Stukát:2005:49).

Jag valde att använda mig av två olika observationsmetoder, dels anteckningar med papper och penna och dels videoinspelning. Den viktiga skillnaden mellan observation med papper och penna och observation med videoinspelning är att videokameran registrerar mycket mer än vad en observatör kan hinna se (Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson, 1999:36). Det ger även observatören möjligheten att fokusera på röster, blickar och ansiktsutryck (a.a.). Att använda papper och penna innebär även att man beskriver med egna ord det som händer

(16)

(Rubinstein Reich, Wesén, 1986:15). Det var en icke deltagande observation vilket innebar att jag inte deltog i barnens samspel. Genom att jag har träffat barnen tidigare var jag känd för dem (a.a. 97). Fördelen med anteckningar är att det inte krävs några förberedelser förutom papper och penna. Nackdelen är att det blir subjektivt och att man inte ser allt som händer medan man skriver. Det innebär att man måste välja ut de aspekter som man vill studerar och rikta fokus mot detta (Løkken & Søbstad, 1995:17). Repstad (1999: 60) menar att det är viktigt att accepter att man inte kan registrera alla händelser samtidigt.

Videoinspelning användes för att komplettera observationerna med papper och penna. Det gav mig en möjlighet att studera situationer som ägt rum flera gånger, vilket var en stor hjälp när materialet utvärderades och tolkades. Videokameran har en större potential att observera mer än vad man som observatör hinner se och anteckna med penna (Lindahl, 1998:82). Jag var medveten om att videoinspelning är tidskrävande att analyserar. Jag har fokuserat på olika samspel situationer i den fria leken med de små barnen som studien avser.

Man påverkar alltid det observerade sammanhanget genom sin närvaro (Pramling Samuelsson & Lindahl, 1999:34). Det är viktigt att vara medveten och ta hänsyn till det. En viktig synpunkt att ta hänsyn till är att videoobservationer är ett verktyg som ska användas med sunt förnuft och enligt Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson (1999:37) ställer stora krav på användaren. Videoobservationer kräver mycket efterarbete när det gäller analyser och tolkningar av det inspelade.

Jag begränsade mig till att studera små barns samspel i den fria leken, då undersökningsmaterialet skulle bli hanterbart och analyseras på djupet. Repstad (1999:21) menar att man ska vara medveten om sitt undersökningsmaterial så att det inte blir för stort. Han pekar på att det kan bli svårt att genomföra undersökningarna inom sin tidsram. Då menar han att det är en fördel att kombinera olika metoder. Det ger ett bredare empirisk material och mer tillförlitlighet i tolkningen.

(17)

3.2 Undersökningsgrupp

Observationerna genomfördes på en ett- till treårsavdelning på en förskola i södra Sverige. Valet att göra observationerna på den avdelningen berodde på att avdelningen hade fler barn, jämfört med de andra avdelningarna, i åldern ett- till två år inskrivna inom barnomsorgen. Sammanlagt finns det sex stycken avdelningar. Två småbarnsavdelningar, två tre- till fyraårsavdelningar, en ett- till femårsavdelning och en femårsavdelning. Den valda avdelningen, Stjärnan, är en småbarnsavdelning. Urvalsgruppen består av sju flickor och fem pojkar, sammanlagt tolv små barn. Barnen är födda enligt följande diagram:

2008 2009 Pontus Tindra Filip Rebecka Nils Tyra Tilde Melissa Alicia Noah Felicia Edvin

Sju barn är födda 2008 och är två år. Fem barn är födda 2009 och är ett år. Den empiriska undersökningen valde jag att göra på en av småbarnsavdelningarna. På Stjärnan fanns det ett flertal ett- och tvååringar. Tidvis har jag arbetet på Stjärnan och det innebar att jag var ett känt ansikte för de små barnen. Genom att jag var ett känt ansikte för barnen trodde jag att barnen skulle vara avslappnade, det upplevde jag att de var vid observationerna. Jag resonerade kring valet av förskola, framför allt kring hur det kom till att påverka mig och den kommande analysen när jag känner barn och pedagoger. Repstad (1999:40) resonerar kring liknande och anser att det är viktigt att väga för och nackdelar. Jag anser att det fanns en fördel med att känna till pedagoger och barn på förskolan. Pedagogerna förde diskussioner kring undersökningens syfte och upplägg och visade intresse för studiens genomförande där.

(18)

3.3 Genomförande

I inledningen av examensarbetet, då jag hade formulerat undersökningens syfte och frågeställningar, formulerade jag ett brev till vårdnadshavarna till vars barn undersökningen gällde. Pedagogerna som var verksamma på Stjärnan gav sina medgivanden till att studien genomfördes. I brevet till vårdnadshavarna informerade jag om studiens syfte och hur deras barn skulle delta. De fick ge sina medgivanden till att deras barn fick medverka. En informationslapp sattes upp i förskolans kapprum där jag informerade om undersökningen och en påminnelse om att lämna in sitt samtycke. När tiden för inlämning av blanketten passerat saknades sex små barns medgivande. Jag beslöt mig för att vänta ytterligare i tre dagar, då fick jag in ytterligare fem medgivande. En blankett lämnades aldrig in, bortfallet blev då ett barn. Vid observationstillfällena har barnet aldrig varit närvarande, barnet har varit ledig. Då min undersökning är kvalitativ har antalet barn inte stor påverkan på den empiriska analysen. Vid observationstillfällen var alla barnen närvarande. Under hela studiens gång har jag för samtal med vårdnadshavarna kring studiens syfte och besvarat deras frågor efter förmåga. Det är positivt enligt Repstad (1999:36) att ge föräldrarna information skriftligt och muntligt. Muntlig information kan missförstås och glömmas bort, i skriftlig information kan man återgå till det, samt hänvisa till.

Undersökningen inleddes med observationer med penna och papper. Jag började med de observationerna för få en sammanfattande inblick i samspelet, som kom till att vara en stor hjälp för att vara fokuserade i videoobservationerna. Samt i väntan på att få in alla medgivandeblanketterna. Observationerna skedde cirka fem gånger, sedan övergick jag till videoobservationer. Första dagen ville jag vänja barnen med videokameran. Dock visade det sig att de små barnens intresse kring videokameran inte var särskilt stort. De små barnen kan vara intresserade av kameran till en början men brukar tappa intresset enligt Pramling Samuelsson och Lindahl (1999:38). Sammanlagt observerade jag med papper och penna i fyra dagar som innefattar tolv timmars material. Jag genomförde videoobservationer i fem dagar och sammanlagt sju timmar empirisk material. Fokus vid videoobservationerna har varit de små barnens fria lek. Observationstillfällena har varit under förmiddagen då de flesta barnen funnits på förskolan. Barnen hade stort utrymme till fri lek, vilket är undersökningens fokus.

(19)

3.4

Analysbeskrivning

När arbetet med att samla in det empiriska materialet var färdigt, sammanfattade jag observationerna med papper och penna. Jag skrev ut dem för att underlätta analysen och se mönster. Videoobservationerna tittade jag igenom flera gånger. Efter första gången skrev jag kortfattat ner vad som hände. Materialet skrevs ut för att se tydliga mönster och teman utifrån undersökningens syfte och frågeställningar. När jag tittade på det empiriska materialet kunde jag se fem kategorier som relaterade till syftet och de ställda frågeställningarna. Kategorierna redovisas och analyseras i kapitel fyra. Vid observationerna var jag tydlig i mitt syfte och fokuserade enbart på de små barnens samspel. Därför valde jag att sammanfatta allt material för att fördjupa förståelsen samt se teman och mönster. I den slutliga analysen relaterade jag till tidigare forskning och teorianknytningar för att se likheter och olikheter.

3.5 Forskningsetik

Alan Bryman (2008:118) menar att diskussionen om det etiska i social forskning tenderar till att kretsa kring specifika frågor. När man genomför forskning är det viktigt att ha kunskap om vad det är för forskningsetiska regler som gäller. Vetenskapsrådet (2002:39) menar att individskyddskravet ska betraktas vilket innebär att varje deltagande individ ska skyddas mot kränkande och förödmjukande handlingar samt mot psykisk och fysisk skada. Enligt forskningsetiska principer (a.a:7-14) bör forskare informera de som berörs om vad syftet med undersökningen är, och att det är frivilligt att delta. Jag har gett ut information till föräldrarna, där de fått ge medgivande skriftligt. Jag har informerat och varit tydlig i att examensarbetet kommer att publicerats på internet, det innebär att jag inte begränsar publiceringen av arbetet. Barnens namn är anonyma, det vill säga att barnens namn är fingerade, likaså namnet på förskolan och den valda småbarnsavdelningen.

(20)

4

Resultat/Analys

Här nedan framställs mitt empiriska material i kategorier utifrån studiens frågeställningar och teman som växte fram i analysen.

4.1

Samspel genom den fria leken

Under min studie fann jag att små barns samspel ofta startar kring ett barn som utför en handling. Det innebär att ett barn utför en handling med eller utan leksak. Man kan tydligt se att de övervägande samspelen startade kring en leksak.

Att små barn dras till leksaker på förskolan menar Brodin & Hylander, (2007:41) med anknytning till Stern har att göra med de små barnens känsloanknytningar till leksaker. Genom att barn använder leksaker får de liv, samt att barn ger leksaker liv åt andra barn. Det såg jag tydligt i en observation:

På förmiddagen på Stjärnan, klockan är 09.15. Pontus, två år, står vid soffan som är placerad centralt på avdelningen. Bredvid honom leker Danny, två år. Tindra, ett och ett halvt år, uppmärksammade att de stod vid bordet. Följande observerades:

”Pontus, 2 år, står och leker med bondgårdsdjuren vid bordet. Bredvid honom står Danny, 2 år, och leker med ett lejon. Lejon, Lejon, säger han upprepande gånger. Tindra, 1 ½ år, står bredvid och tar sedan upp en gris och håller mot Danny och säger: is, is…”(utdrag ur observationsanteckningar, 100902)

Tindra startade ett samspel med Danny kring djuren som han lekte med. Flera gånger benämnde han lejonet, Tindra tog sedan upp grisen och benämner den och visade den för Danny. Samspelet startade i den beskrivna observationen kring ett aktivt barn. Lindahl (1998:128) resonerar kring hur små barn fokuserar andra barns aktiviteter. Hon beskriver att små barn börjar med att fokusera medvetandet på vad andra barn gör, utan att själv delta. När barnet har studerat det sociala samspelet börjar det att engagera sig aktivt i olika aktiviteter tillsammans med andra. Det kan man tydligt se i observationen mellan Tindra och Danny: En förmiddag, klockan är halv nio. De yngsta barnen har precis ätit frukost och leker. Filip och Nils gick in i ett avskilt rum där det fanns mjuka kuddar. Följande hände mellan de båda:

(21)

”Filip, 2 ½ år, och Nils, 2 år, har byggt vars sitt torn av kuddar. Philip försöker klättra upp på sitt torn men då ramlar det ner. Filip tittar på tornet och säger: Oj, oj och skrattar. Nils skrattar och tittar på tornet. Filip springer och rasar sitt torn. De båda bygger upp sitt torn igen.” (Utdrag ur observationsanteckningar, 101014)

Knutsdotter Olofsson (2008:24) beskriver att förutsättningen för att leken ska fortgå är att harmonin i leken bevaras. Deras viljor och idéer måste samordnas. Vidare beskriver hon att det inte alltid är lätt men att det finns så kallade syskonsjälar och då flyter leken utan avbrott. I observationen som beskrivs ovan bevaras harmonin genom att barnen har en gemensam idé och vilja. I samspelet mellan Filip och Nils sker en upprepning som Løkken (2008:50) resonerar kring. Den enkla struktur och handling i leken gör den lätt att upprepa. Genom upprepningen kommer de små barnen till ny insikt som gör att de skapar sig ny kunskap. Genom leken utvecklar barnen sig och sina färdigheter (Knutsdotter Olofsson, 2008:172). I analysen av observationen blir begreppet upprepning tydligt.

I den stora salen på avdelningen Stjärnan som är placerad centralt på avdelningen lekte Nils och Filip. Klockan är tio på förmiddagen och det är mycket rörelse i rummet. Sex barn befann sig i rummet då följande utspelade sig:

”Nils, 2 år, och Filip, 2 ½ år, springer mot två gummihästar. De båda sätter sig på dem. Hoppa, hoppa, säger Nils och börja hoppa på sin häst. Filip hoppar efter Nils. De hoppar en bit fram, sedan ramlar Nils av hästen, skrattandes. Filip ramlar då också av hästen skrattandes. De sätter sig åter på hästen och hoppar vidare. Nils ser en plastback att sätta sig i. Bredvid honom står en plastback som Filip sätter sig i. De båda skrattar och hoppar i backen.” (Utdrag ur observationsanteckningar, 101006)

Knutsdotter Olofsson (2008:23) resonerar kring barns leksignaler. För att små barn ska kunna leka behöver de förstå andras leksignaler, samt kommunicera genom leksignaler. En leksignal är ett uttryck för en inställning, ett förhållningssätt, samt en tolkning av händelsen som sker. Det finns olika signaler som barn använder. Signalen som jag uppfattade i ovanstående observation mellan Nils och Filip var skrattet. För att leken ska fortsätta är det viktigt att harmonin bevaras. Enligt Knutsdotter Olofsson (2008:25) är samförstånd när båda är införstådda med att de leker och vad de leker. Samförstånd är en av tre sociala lekregler. I observationen ovan tydliggörs att barnen är införstådda med att de leker och vad de leker. Mellan Nils och Filip växte leken fram, samt fanns det en ömsesidighet mellan barnen.

(22)

4.2 Samspel med imitation

I den fria leken förekom imitation mellan barnen i olika variationer. Främst såg jag att barnen i cirka 1 ½ års ålder imiterade de äldre barnens handlingar. Samspelet varade i några få sekunder och avslutades genom att någon av barnet gick där ifrån. I ett avskilt rum på Stjärnan åkte Danny rutschkana. Klockan var halv tio och följande utspelade sig:

”Danny, 2 år, åker rutschkana. Rebecka, 1 ½ år ser på Mårten och går in i rummet. Hon klättrar upp för rutschkana och åker ner en gång. Sedan går hon ut ur rummet.” (Utdrag ur observationsanteckningar, 100902)

Händelsen utspelade sig i ett enskilt rum på förskolan, rutschkanan stod i ena hörnet. Danny vistades i rummet, åkandes på rutschkanan. Rebecka var i början utanför rummet och såg Danny genom ett stort fönster. Hon sprang in i rummet, klättrade uppför rutschkanan och åkte ner en gång. Därefter gick hon ut ur rummet igen.

I den stola salen på Stjärnan, centralt på avdelningen, befann sig Tyra. Klockan var tio på förmiddagen och följande hände:

”Tyra, 1 ½ år, sitter vid bordet med sina bilar hållandes i handen. Hon kollar ner under bordet, kollar upp och ner igen. Mitt emot henne sitter Pontus, 2 år, han tittar på Tyra och sedan kollar han under bordet, och upp igen.” (utdrag ur observationsanteckningar, 100902)

Tyra satt vid bordet och fann något intressant under bordet. Upprepade gånger tittade hon ner under bordet och sedan upp igen. Pontus satt mitt emot henne och observerade vad hon gjorde. Efter en kort stund tittade han under bordet och sedan upp igen. Detta gjorde de tillsammans några gånger. Pontus klättrade sedan nedför stolen och gick där ifrån. I Løkkens (2008:15) begrepp ”toddlarkultur” synliggörs att små barn använder kroppen, ”toddlarkroppen”, för att skapa relationer. ”Toddlarkroppen” används även när små barn formar sin lek. I observationen mellan Tyra och Pontus använde de kroppen för att imitera en händelse, samt för att skapa en relation till varandra.

I min undersökning varade ofta samspelen genom imitation några få sekunder. Ett tydligt exempel är när Tilde och Edvin leker. Edvin befinner sig några få meter framför Tilde. Tilde leker med en popup leksak. Under några få sekunder observerar hon Edvins handling och imiterar honom. Samspelet avslutas genom att Tilde fortsätter att leka med sin leksak.

(23)

”Edvin 2 år står på alla fyra och leker tiger och gör läten som tigern gör. Tilde 1 1/2 år sitter i närheten med en popup leksak, en leksak där man trycker på en knapp och ett djur kommer fram,

och hör Edvin göra ljud. Tilde gör ljud som påminner om Edvins tigerljud. Hon skrattar och fortsätter att leka.” (Ur observations anteckningar 101006)

Tilde uppmärksammade Edvins läte och imiterade honom, sekvensen utspelar sig i 45 sekunder. Imitation är meningsfull för barn genom att den reflekterar förståelse av någon annans mening (Lindahl, 1998:25). Vidare beskriver hon att barn väljer att känna igen vissa handlingar, utesluter vissa, och ibland väljer de att inte imitera alls. Imitation har en social funktion som skapar samspel och relationer med andra människor. Används imitation för att skapa samspel menar Lindahl (a.a.) att det är ett kreativt verktyg. Genom att imitera andra barns beteende visar barn att de förstår handlingens innebörd (Lindahl, 1998:130).

Under den fria leken på Stjärnan satt Filip på en leksakslastbil och åkte runt. När Pontus kom in i rummet inträffade följande:

”… Pontus tittar på Filip som kör runt i rummet. Filip kör från en vägg till den motsatta och vänder och kör tillbaka. Filip går av lastbilen och går ut ur rummet. Pontus tar då lastbilen som Filip hade och börjar köra runt. Pontus kör samma runda som Filip körde…”

Ögonblicklig exakt imitation äger rum inom tio minuter efter händelsen, det vill säga att inom tio minuter efter att barnet observerat ett annat barns handling (Lindahl, 1998:25). I händelsen som utspelade sig i rummet med rutschkanan observerade Rebecka vad Danny gjorde. Inom bara någon minut utför Rebecka samma handling. Liknande hände i samspelet mellan Tyra och Pontus som befann sig vid bordet, tittandes under och över det. Pontus observerade vad Tyra gjorde och utförde samma handling inom några sekunder.

Följande observation gjordes i Stjärnans stora sal. Det är flera yngre barn som befann sig i rummet, lekandes i olika aktiviter:

”Filip, 2 ½ år, kommer hoppandes på golvet och visar sin mage. Filip säger: Kolla kolla. Mellisa ser vad Filip gör, skrattar och springer mot honom, hoppandes och visar sin mage. När hon sprungit förbi Filip slutar hon att hoppa och visa magen och går ut genom rummet.” (Utdrag ur observationsanteckningar, 100908)

Mellisa uppmärksammade Filips handling och fångades direkt av hans skratt. Hon imiterade honom i några få sekunder och gick sen ut ur rummet. Michelsen (2004:94) beskriver att

(24)

barns känslouttryck har en smittande inverkan. I observationen där Melissa imiterade Filips handling smittades hon av hans glädje. Samtidigt som han hoppade, skrattade han och visade sin mage. Melissa började utföra liknade handling. Michelsén (a.a.) menar att det finns imitationsglädje. Det vill säga en glädje över att bli imiterad av en kompis. Det barnet som blir imiterat blir sedd och uppmärksammad. Vidare beskriver Michélsen att när barn upplever något nytt, spännande och busigt uttrycker små barn sin glädje med skratt.

4.3

Samspel med konflikter

I en soffa stod två leksakshus placerade som Filip och Nils lekte med. Det befann sig barn i samma rum som lekte. Följande händelse utspelade sig:

”Nils, 2 år, och Filip, 2 ½ år, leker vid två leksakshus. De har vars ett och leker bredvid varandra. Filip går iväg till ett annat rum. Pontus, 2 år, har tittat på pojkarna, klättrar ner för sin stol och går mot Nils. Pontus börjar leka vid det huset som Filip hade. Nils: Nej, min. Nils tar huset som Pontus lekte vid och ställer nära sig. Pontus går bort och samtidigt möter har Filip. Filip börjar ”skälla” på Pontus och puttar bort honom samtidigt säger han: Mi, okej, okej. Han återgår sedan till huset som han lekte med innan.” (utdrag ur observationsanteckningar, 100902)

I ovanstående utdrag ser man tydligt att Nils visar att handlingen är fel. Han markerade sin gräns genom att säga att det är hans och ta huset till sig. Trots att Filip inte längre befann sig i rummet. När Pontus sedan mötte Filip ”skäller” han på honom och återgick sedan till huset som han tidigare lekte med. Michelsén (2004:98) betraktar konflikter som viktiga och betydelsefulla för små barns kulturskapande och socialisation. Därför anser hon det är viktigt att uppmärksamma de konflikter som finns i små barns samspel. I min studie förekom det konflikter där två barn ansåg sig samtidigt har rätt över att förfoga över samma leksak. Michelsén resonerar kring en vanlig konflikt situation där två barn anser sig har rätt till samma leksak. Ett av barnen tar en leksak av ett annat barn, som protesterar och tar tillbaka leksaken. Då det första barnet försöker ta tillbaka leksaken. Det barnet blir då bortputtad eller slaget utan att barnet försvarar sig (Michelsén, 1994:98). Johansson (2001:36) beskriver att barns konflikter om en leksak är en väg för att lära barnen om rättvisa. Vidare resonerar hon kring uttrycket ”En leksak som inte används är till för den som tar den” (a.a:38). Genom att återkomma till den beskrivna observationen ovan kan man se tydliga kopplingar till uttrycket.

(25)

I observationen som följer befann sig Filip och Pontus utomhus. Klockan var halv tio på förmiddagen och barnen på Stjärnans var ute på den stora gården och lekte. Följande händelse utspelade sig:

”Filip, 2 ½ år sitter på en cykel med släp baktill. Pontus, 2 år, vill åka med honom och drar i släpet. Nej iam, nej iam, säger Filip. Filip försöker köra därifrån men Pontus håller kvar. Pontus ser en annan cykel som är ledig och släpper släpet.” (Utdrag ur observationsanteckningar, 101004).

En fenomenologisk förståelse av små barns handlingar innebär att men letar efter intentionerna i deras handlingar (Løkken m.fl, 2008:40). I konflikten mellan Filip och Pontus, ser man tydligt Filips intention. Michélsen (2004:129) beskriver att konflikter ofta är kortvariga och handlar om en leksak. I ovanstående observation handlade det om en cykel. Johansson (2001:43) beskriver att barn använder makt för att få och behålla rätten till saker. Makten i observationen beskriven ovan innehar den som är starkast. Att vara först på en sak räcker inte alltid till, då kan den som är starkast och uthålligast vinna. Barn utgår från att sakerna i förskolan är till för dem, och agerar utifrån att de har rätt till att leka med sakerna (a.a:58).

4.4

Glädje i samspelet

I min studie fann jag samspel som uttryckte glädje. En förmiddag på Stjärnan befann sig barnen ute. Felicia och Alicia lekte tillsammans då följande hände:

”Felicia 2 år cyklar och Alicia 2 år åker bakom på cykeln. Alicia gör ljud som låter som en ambulans. Felicia cyklar snabbt och skrattar.” (Utdrag ur observationsanteckningar, 101004).

Løkken (2008:95) beskriver att i alla åldrar känns leken igen genom att den är lustbetonad och glädjefylld. Glädjeuttrycken kan vara sekundkorta det vill säga att lika snabbt som de kom försvinner de i ett pågående samspel (Michélsen, 2005:88). I observationen som är exemplifierade ovan utspelade sig glädjeuttrycken endast i några sekunder. Ett tydligt kännetecken för glädje är skratt. Michélsen (a.a.) menar att i två tredjedelar av glädjesamspel uttrycks glädjen med skratt. Enligt Søbstad (Løkken, Haugen & Röthle, 2008:173) är fysik aktivitet centralt under skratt och aktivitet. Han beskriver att humor och kroppslighet hänger samman. Løkken menar att kroppslig kommunikation är en form av kommunikation där

(26)

andras avsikter går genom min kropp. Man känner andras känslor genom kroppen och kan känna glädje genom kroppen (Løkken, Haugen & Röthle, 2008:30).

Glädje och skratt smittas mellan barnen. Michélsen (2005:94) menar att ”... barnens känslouttryck får andra barn att känna och uttrycka samma känslor”. Hon menar att begreppet social affordance innebär att det är ”något som lockar och inspirerar barn att ta initiativ till samspel med ett annat barn genom att uttrycka motsvarande känsla”. I den stora salen på Stjärnan satt Alicia och Felicia i ena hörnet. Klockan var elva och följande observerades: ”Alicia 2 år och Felicia 2 år sitter bredvid varandra. Alicia ler och pillar Felicia i håret som ler och de kramar varandra.” (Utdrag ur observationsanteckningar, 101004).

Vid ena sidan av rummet befann sig Edvin och Danny och lekte tillsammans. Det var tidig förmiddag och följande hände:

”Edvin 2 år går omkring med en tiger i handen och gör läten för att härma. Danny 2 år kommer till Edvin och säger att han också vill ha en tiger. Edvin går till andra sidan av rummet där dom har djuren och hämtar en stor giraff. Han kommer tillbaka och ger tigern till Danny. Danny tar tigern och går till andra sidan och hämtar en liten baby giraff och ger till Edvin. Edvin och Danny ler mot varandra.” (Utdrag ur observationsanteckningar, 101005).

Søbstad beskriver att ett leende handlar om ansiktsrörelser, mimik, läpparna är tillbakadragna och munnen är delvis öppen. Ett leende syns ofta på munnen men även kinderna och ögonen är delaktiga. Vidare beskriver han att närhet, gemenskap och glädje också kan komma fram genom ett leende. I de beskrivna observationerna ovan finns det närhet, gemenskap mellan de småbarnen och en glädje som uttrycks genom leende (Løkken, Haugen & Röthle, 2008:168). I mötet mellan små barn ger de ofta uttryck för glädje. Løkken (a.a:32) beskriver att ”toddlar” barn utnyttjar spontant situationer och rummet genom att göra om de till ett sätt att uttrycka sig på. Det ser man tydligt i observationen med Edvin och Danny då de använder rummet till att uttrycka sig.

(27)

4.5

Samspel med kroppsspråk

I observationerna uppmärksammade jag hur små barn använde kroppsspråket. Ett exempel är följande observation: Pontus står och leker vid ett litet bord. På bordet fanns det en pop up leksak, en leksak där man trycker på en knapp och ett djur kommer fram. En bit ifrån honom stod Noah och följande händer:

”… Noah får ögonkontakt med Pontus och går mot honom…”(Utdrag ur observationsanteckningar, 100915)

Jag observerade små barns kroppsspråk i deras samspel. Ögonkontakt mellan barnen förekom i flera samspelsobservationer. I exemplet ovan stod Pontus, 1 ½ år och lekte med en popup leksak. Noah, 1 ½ år stod en bit ifrån honom men tittade mot Pontus flera gånger. När Noah fick ögonkontakt med Pontus bjöds han in i samspelet.

Vid en observation, en tidig förmiddag under den fria leken, stod Noah och byggde med legoklossar vid bordet. Pontus ville leka med Noah och tilläts att sätta fler klossar på tornet. När Pontus sedan började ta ner klossarna igen inträffade följande:

”… Noah spänner ansiktet och verkar bli arg. Pontus går då bakåt men står fortfarande kvar vid bordet. Noah fortsätter att leka.” (Utdrag ur observationsanteckningar, 100915).

I min studie fann jag att små barn söker kontakt via kroppen. Det centrala i Sterns teori är att utveckling sker i kommunikation och nära samspel (Fennefoss & Jansen, 2009:21). Små barns kommunikation sker genom kroppsspråket. Det sker en ordlös kommunikation mellan barnen där de förstår varandra (Brodin & Hylander, 2002:97). Det vill säga genom Noahs kroppsspråk visade han Pontus sin intention, så att Pontus förstår. Michélsen (2004:70) menar att små barn använder sina ögon, röster och olika gester för att kommunicera. Små barn använder sin kropp för att uttrycka känslor (2005:124) och kroppsspråket är det dominerande för kommunikationen bland de yngsta barnen. Lindahl (1998:9) beskriver att ett litet barn som ännu inte lärt sig något verbalt sätt att dela med sig av sina åsikter, idéer eller intryck uttrycker oftast det genom kroppsspråket eller handling.

Marleau – Ponty menar att genom att använda kroppen kan barnen förstå varandra utan att använda språket (Løkken, 1996: 29-32). Liksom Merleau – Ponty anser Stern att kroppen och själen är en helhet (Brodin & Hylander, 2002:20). Genom följande observation uppmärksammande jag hur barnen använder kroppsspråket till att kommunicera. På Stjärnan

(28)

befann sig fem barn. Det var tidig morgon och barnen hade nyss avslutat frukosten. Följande hände när pedagogen går in till avdelningen bredvid:

”Tindra uppmärksammar att en pedagog går ut ur rummet genom att följa henne med blicken. Pontus som står en bit ifrån Tindra men nära dörren som pedagogen gick ut från leker med en bit lego. Tindra går till Pontus och pekar på dörren…”

Løkken (2008:33) att små barn förstår omvärlden med kroppen. Genom kroppen upplever de saker och förstår varandra. Det vill säga att samtidigt som små barn kommunicerar med varandra genom kroppen så skapar de en social kontakt med andra barn. Tindra kommunicerade med Pontus genom att använda sitt kroppsspråk.

Michélsen (2005:89) menar att små barn skapar en social utveckling genom att imitera och använda sin kropp för att få samspel med andra barn. I min studie såg jag att barnen fann en glädje i att röra sig. Ett tydligt exempel på små barns rörelseglädje såg jag genom en observation. Noah befann sig i Stjärnans kuddrum. Alla kuddarna var staplade på varandra förutom en mjukmadrass som låg på golvet i slutet av rummet. Följande hände när Melissa kommer in i rummet:

”… Noah springer upp på madrassen och hoppar sedan springer han av den igen. Melissa ser vad Noah gör och börjar springa mot madrassen. Då börjar Noah springa mot madrassen och de båda hoppar en kort stund. Sedan springer de av den igen och börjar om…”

(29)

5

Sammanfattning och diskussion

I detta kapitel presenterar jag en sammanfattning av slutsatserna i arbetet. En diskussion förs även och avslutas med några slutord.

5.1

Sammanfattning

Syftet med studien var att få en djupare förståelse för små barns samspel i den fria leken. Mina frågeställningar var: Hur ser små barns samspel ut i den fria leken? I vilken

utsträckning förekommer det konflikter i små barns samspel? Hur använder små barn kroppsspråket i det sociala samspelet?

I den fria leken startade ofta samspelen kring ett barn som utförde en handling med eller utan leksak. Samspelen som startade kring en leksak var övervägande. Det förekom även samspel med imitation i den fria leken, vilket ofta inträffade kring en leksak, till exempel med ett leksaksdjur där de små barnen upprepade djurens läte. I observationerna såg jag att barnen fann en glädje i att imitera, till exempel när barnen hoppade. Glädjeuttryck mellan små barn är smittande det vill säga att skratt kan få ett annat barn att känna likadant. Det förekom flera observationer där små barn visade glädjeuttryck genom att le. Samspelen som uttrycker glädje ägde rum oftare än samspel som innehöll konflikter. Övervägande var det konflikter som innebar rätten till en leksak. I samspelen med konflikter använde barnen sin styrka för att få behålla rätten till leksaken. Konflikterna var kortvariga och de små barnen fann snabbt något annat att sysselsätta sig med. Små barn samspelade med kroppsspråket och genom kroppen visade de sina intentioner. Det innebar att barnen använde sitt kroppsspråk för att kommunicera. Ögonkontakt mellan de små barnen observerades i flera av samspelen. Genom att de yngsta barnen fick ögonkontakt med ett annat barn inbjöds de till samspel.

5.2

Diskussion

Jag har fått en djupare förståelse för små barns samspel i den fria leken, samt små barns konflikter i samspelen och de yngsta barnens kroppsspråk i de sociala samspelen. Förmågan att analysera små barns samspel med hjälp av tidigare forskning och teorianknytningar har fördjupats. Tidigare forskning och teorianknytningar möjliggjorde, det för mig, att få en djupare förståelse för mina frågeställningar. Mycket av det som andra forskare har skrivit kring små barns samspel såg jag i min studie. I min analys valde jag att belysa det som varit utmärkande i observationerna.

(30)

Mitt upplägg av examensarbetet och valet av kvalitativ forskningsmetod inför insamling av det empiriska materialet har möjliggjort en undersökning av de frågeställningar jag hade. Valet att kombinera observationer med penna och papper med videoobservation anser jag vart användbart i min studie. Videoobservationer möjliggjorde det för mig att titta på det inspelade materialet flera gånger. Antalet observationer med papper och penna var för omfattande, men varit en stor hjälp till att få en översikt över samspelet. Antalet videoobservationer hade mer fördel kunnat vara fler, de observationerna gav mig ett rikare empirisk material. I denna undersökning var antalet observationer med papper och penna fler än med videokameran. Det anser jag har varit till nackdel då man inte hinner registrera allt som händer vid observationer med papper och penna. Videobservationer möjliggjorde det för mig att kunna titta på det inspelade materialet flera gånger. Tidpunkterna för observationerna har varit från tidig morgon till framåt lunch. Det hade vart intressant att observera vid olika situationer, det vill säga kunna följa de små barnen under hela dagen. Det hade gett mig en möjlighet att fånga de spontana samspelen som sker. Att genomföra observationer på en förskola där jag tidigare var känd för barnen har varit till både fördel men framför allt stor nackdel. Till fördel har varit att barnen kände en trygghet med att jag fanns runt omkring, då jag funnits där tidigare. Det medförde att barnen kände sig avslappnade vid observationerna. Nackdelen har varit att det är svårt att koncentrera sig på enbart observationer. De yngsta barnen vände sig till mig i olika situationer som till exempel när de ska säga till en vuxen. Föräldrar som kom in på avdelningen under tiden jag observerade vände sig även till mig för att diskutera.

Att genomföra observationer krävde mycket planering och samtal med berörda. En tydlighet krävdes från min sida som genomförde observationerna gentemot deltagarna och pedagogerna. Redan tidigt förde jag diskussioner på den valda förskolan och den valda småbarnsavdelningen Stjärna. Under studiens gång mötte jag faktorer som jag inte kunde påverka. Arbetslagen på förskolan ändrades och de tidigare pedagogerna som jag fört mitt resonemang med flyttades till andra avdelningar på förskolan. Dock valde jag att genomföra mina observationer där efter samtal med de pedagoger som kom till Stjärnan. Samtidigt som mina observationer har genomförts har pedagogerna startat upp sina nya arbetslag. Det jag tar med mig som en viktig lärdom är att ibland händer det saker som man inte kan påverka, och att man är flexibel.

(31)

Mitt resultat är inte allmänt och går därför inte att generaliseras. Jag är medveten om att ifall undersökningen genomfördes på en annan förskola kunde resultatet sett annorlunda ut. Mina tolkningar är präglade av mina kunskaper och erfarenheter.

5.3

Slutord

Under examensarbetet har jag funderat kring min egen roll som förskollärare. Vikten av att se de små barnens sociala samspel har kommit fram och jag har fått en djupare förståelse för deras samspel i den fria leken. Idag ser jag på små barn med nya ögon och är mer uppmärksam på deras samspel. Det har blivit viktigt för mig som blivande pedagog att uppmärksamma deras sociala samspel. Videoobservationer har fått en annan betydelse, det vill säga att genom observationerna har jag fått ny kunskap kring små barns samspel. Genom det kan jag bidra på ett resultatrikt sätt, lyfta fram små barns samspel, i mitt arbete som förskollärare.

(32)

Balladin, Jutta & Johansson, Lotta (080908). Huvudämnes presentation för Barn- och

ungdomsvetenskap. Tillgänglig 2010-05-13

http://www.mah.se/pages/96611/Huvud%c3%a4mnespresentation%2008.pdf?epslanguage=sv

Brodin, Marianne & Hylander, Ingrid (2007). Att bli sig själv. Stockholm: Liber. Bryman, Alan (2008). Social Research Methods. USA: Oxford University Press.

Fennefoss A, T & Jansen K, E (2009). Småbarnspedagogik och praktikberättelser. Kristianstad: Gleerups.

Johansson, Eva (2001 a). Etik i små barns värld. Göteborg: ACTA Universitatis Gothoburgensis.

Johansson, Eva(2001 b). Små barns etik. Stockholm: Liber.

Knutsdotter Olofsson, Birgitta (2008). I lekens värld. Stockholm: Liber. Lindahl, Marita(1998). Lärande småbarn. Lund: Studentlitteratur. Løkken, Gunvor (2008). Toddlarkultur. Lund: Studentlitteratur.

Løkken, Gunvor & Haugen, Synnove & Röthle, Monika (2008). Småbarnspedagogik. Stockholm: Liber.

Løkken, Gunvor & Søbstad, Frode (1995). Observation och intervju i förskolan. Lund: Studentlitteratur.

Michélsen, Elin (2004). Kamratsamspel på småbarnsavdelningar. Stockholm: Pedagogiska institutionen, Stockholms universitet.

Michélsen, Elin (2005). Samspel på småbarnsavdelningar. Stockholm: Liber.

Patel, Runa & Davidsson, Bo (2003). Forskningsmetodikensgrunder. Lund: Studentlitteratur. Pramling Samuelsson, Ingrid & Asplund Carlsson, Maj (2007). Det lekande lärande barnet.

Stockholm: Liber.

Pramling Samuelsson, Ingrid & Lindahl, Marita(1999). Att förstå det lilla barnets värld – med

videons hjälp. Stockholm: Liber.

Restad, Pål (1999). Närhet och distans. Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.

Rubinstein Reich, Lena & Wesén, Bodil (1986). Observera mera! Lund: Studentlitteratur. Stukát, Staffan(2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund:

Studentlitteratur.

(33)

Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk- samhällsvetenskaplig

forskning [ Elektronisk version]. Stockholm: Vetenskapsrådet. Tillgängligt: 2010-09-02

Figure

Updating...

References

Related subjects :