Department of Science and Technology Institutionen för teknik och naturvetenskap
LiU-ITN-TEK-G--16/046--SE
Normkritisk Design och CRT - En
Explorativ Studie av
Relationen Mellan Grafisk
Formgivning och Critical Race
Theory
Oscar Manfred
LiU-ITN-TEK-G--16/046--SE
Normkritisk Design och CRT - En
Explorativ Studie av
Relationen Mellan Grafisk
Formgivning och Critical Race
Theory
Examensarbete utfört i Grafisk design och kommunikation
vid Tekniska högskolan vid
Linköpings universitet
Oscar Manfred
Handledare Gary Svensson
Examinator Niklas Rönnberg
Upphovsrätt
Detta dokument hålls tillgängligt på Internet – eller dess framtida ersättare –
under en längre tid från publiceringsdatum under förutsättning att inga
extra-ordinära omständigheter uppstår.
Tillgång till dokumentet innebär tillstånd för var och en att läsa, ladda ner,
skriva ut enstaka kopior för enskilt bruk och att använda det oförändrat för
ickekommersiell forskning och för undervisning. Överföring av upphovsrätten
vid en senare tidpunkt kan inte upphäva detta tillstånd. All annan användning av
dokumentet kräver upphovsmannens medgivande. För att garantera äktheten,
säkerheten och tillgängligheten finns det lösningar av teknisk och administrativ
art.
Upphovsmannens ideella rätt innefattar rätt att bli nämnd som upphovsman i
den omfattning som god sed kräver vid användning av dokumentet på ovan
beskrivna sätt samt skydd mot att dokumentet ändras eller presenteras i sådan
form eller i sådant sammanhang som är kränkande för upphovsmannens litterära
eller konstnärliga anseende eller egenart.
För ytterligare information om Linköping University Electronic Press se
förlagets hemsida
http://www.ep.liu.se/Copyright
The publishers will keep this document online on the Internet - or its possible
replacement - for a considerable time from the date of publication barring
exceptional circumstances.
The online availability of the document implies a permanent permission for
anyone to read, to download, to print out single copies for your own use and to
use it unchanged for any non-commercial research and educational purpose.
Subsequent transfers of copyright cannot revoke this permission. All other uses
of the document are conditional on the consent of the copyright owner. The
publisher has taken technical and administrative measures to assure authenticity,
security and accessibility.
According to intellectual property law the author has the right to be
mentioned when his/her work is accessed as described above and to be protected
against infringement.
For additional information about the Linköping University Electronic Press
and its procedures for publication and for assurance of document integrity,
Sammanfattning
Att arbeta med grafisk formgivning är att arbeta mot samhället. Per definition är det ett yrke som handlar om att nå ut till andra människor, och som grafisk formgivare är det därför viktigt att vara förhålla sig till rådande samhällsfrågor. Genom sin kommunikativa förmåga har den grafiska formgivaren möjlighet att interagera med sin samtid, kommentera samhällsproblem och använda dessa för att skapa debatt och diskussion. En av samtidens högts relevant samhällsfrågor är rasismen, fördelningen av makt och förtryck baserat etnicitet, religion eller nationell tillhörighet. Syftet med denna explorativa studie är att undersöka huruvida grafiska formgivare kan implementera anti‐rasistisk teori (i detta specifika fall Critical Race Theory) i skapandet av grafisk form. Om så är fallet undersöks även vilka användningsområden detta arbetssätt kan ha, och vilken långsiktig effekt det kan få. Genom användandet av semiotisk analys, en normkritisk designprocess och en diskuterande fokusgrupp har ett antal designprototyper tagits fram, utvärderas och analyserats. De viktigaste slutsatserna av studien är att det går att urskilja semiotiska likheter mellan Critical Race Theory och grafiska designprinciper, att dessa kan implementeras i en designprocess, och att arbetssättet har potential att skapa diskussion kring hur normer inom grafisk formgivning förhåller sig till rådande samhällsnormer.Abstract
To practice graphic design is to work with society. Per definition, it is a profession with the goal to reach out to other people. As a graphic designer, it’s therefore important to relate to current social issues. With her communicative abilities, the graphic designer has the opportunity to interact with her time, comment social issues and use it to create debate and discussion. One of society’s great contemporary issues is racism, the distribution of power and oppression based on ethnicity, religion or nationality. The purpose of this explorative study is to examine whether or not graphic designers can implement anti‐racist theory (in this case Critical Race Theory) in the creation of graphic design. If such is the case, the possible uses and long‐term effect of such a design method is examined as well. Through the use of a semiotic analysis, a norm‐critical design process and a discussing focus group, a number of design prototypes were conceived, evaluated and analysed. The primary conclusions of the study is that there in fact exist semiotic similarities between Critical Race Theory and graphic design principles, that these can be implemented in a design process and that the method has the potential to stimulate discussions about how norms within graphic design relate to contemporary societal norms.Nyckelord
normkritik, design, kommunikation, semiotik, politik, jämställdhet, critical race theory, grafisk form, anti‐rasism.Förord
Jag anser personligen att det alltid är viktigt att reflektera över sin egen roll i reproducerandet av negativa samhällsnormer. Ja, jag ser mig själv som anti‐ rasist, men på vilket sätt visar jag det i mitt vardagliga liv? Att sitta tyst när orättvisor utövas är detsamma som att berättiga deras existens. Att inte utvärdera och problematisera sitt eget beteende vad det gäller anti‐rasism är att stagnera, och därmed löpa risk att vara en bidragande faktor till att rasismen får möjlighet att frodas. Som vit, heterosexuell, cis‐man inser jag det enorma privilegium jag sitter på. Jag försöker därmed granska mitt eget beteende utifrån alla möjliga aspekter, och inte minst i min roll som grafisk formgivare. Med att vara grafisk formgivare följer ett enormt ansvar att kritisk granska rådande normer och föreställningar. I och med denna studie har jag fått möjlighet att utvecklas i denna aspekt, dels som formgivare, dels som människa. Det har inte alltid varit lätt. Att reflektera över anti‐rasism och dess roll inom grafisk formgivning leder till djup självrannsakan, och jag har fått större insikt i min egen roll i reproducerandet av samhällsnormer. Jag är dock extremt tacksam för möjligheten, och uppskattar alla de personer som har gjort arbetet möjligt oerhört mycket. Jag vill härmed tacka några av dessa: Gary Svensson, för ditt tålamod och förstående för vad jag ville åstadkomma med uppsatsen; Arina Stoenescu, för ditt ödmjuka bemötande och givande litteraturtips för kopplingen mellan politik och grafisk design; Studentföreningen GEN!US och alla i dess styrelse, för att ni hjälpt mig öppna mina ögon, och slutligen; Olivia, Carolina och Ingrid, för korrekturläsningshjälp och genomgående pepp.Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 6 1.1. DEN GRAFISKA DESIGNERN & ANTI‐RASISM ... 6 1.2. NORMKRITISK DESIGN ... 8 1.3. CRITICAL RACE THEORY ... 9 1.4. PROBLEMDISKUSSION ... 9 1.5. SYFTE ... 10 1.5.1. Preciserade Forskningsfrågor ... 10 1.6. METOD ... 11 1.6.1. Metodansats ... 12 1.6.2. Datainsamling ... 13 1.6.3. Semiotisk Analys ... 13 1.6.4. Designarbete ... 15 1.6.5. Fokusgrupp ... 16 1.6.6. Metodkritik ... 17 1.7. DISPOSITION ... 19 1.7.1. Teoretisk Ram ... 19 1.7.2. Data ... 19 1.7.3. Genomförande ... 19 1.7.4. Resultat ... 19 1.7.5. Analys ... 20 1.7.6. Avslutande diskussion & Slutsatser ... 20 1.8. AVGRÄNSNINGAR ... 20 2. TEORETISK RAM ... 21 2.1. GRAFISK DESIGN & SAMHÄLLET ... 21 2.2. DESIGNPRINCIPER ... 21 2.3. CRITICAL RACE THEORY ... 24 2.3.1. CRT:s Grundsatser ... 24 2.3.2. Etnisk Jämställdhet ... 25 2.3.3. Anti‐rasistisk Idealism & Realism ... 26 2.3.4. Rasismens Ramverk ... 26 2.3.5. Vithet ... 28 2.3.6. CRT i Praktiken ... 29 3. DATA ... 304. GENOMFÖRANDE ... 33 4.1. SEMIOTISK ANALYS ... 33 4.2. DESIGNARBETE ... 39 4.2.1. Grids ... 42 4.2.2. Stildrag ... 44 5. RESULTAT ... 45 5.1. DESIGN ... 45 5.2. FOKUSGRUPP ... 51 6. ANALYS ... 57 6.1. BEGREPPSANALYS ... 57 6.2 PROTOTYPER ... 59 6.3. ANTI‐RASISTISK DESIGN OCH SAMHÄLLET ... 60 7. AVSLUTANDE DISKUSSION & SLUTSATSER ... 62 7.1. DISKUSSION AV STUDIEN ... 62 7.2. SLUTSATSER ... 63 7.2.1. CRT‐begreppens Betydelse & Grafiska Designprinciper ... 64 7.2.2. CRT som Grund för Skapandet av Grafisk Design ... 64 7.2.3. CRT‐baserad Formgivning & Samhället ... 65 8. REFERENSER ... 67 BILAGOR ... 71 BILAGA 1: INTERVJUGUIDE. ... 71
Figurförteckning
Figur 1. Affisch av Dominique Nuydt och François Loup, 1994. ... 7 Figur 2. Metodmodell ... 11 Figur 3. Stiliserad bild av Da Vincis Nattvarden (1495‐1498). ... 21 Figur 4. Gyllene snittet i skalet av bläckfiskarten Nautilus Pompilius. Jitze Couperus, 2008. ... 22 Figur 5. Brainstorming: Utdrag från idélogg. ... 39 Figur 6. Grids: Utdrag från idélogg. ... 42 Figur 7. Öppet modulgrid: Process. ... 43 Figur 8. Rekonstruerat kolumngrid: Process. ... 43 Figur 9. Dekonstruerat Fibonacci‐grid: Process. ... 44 Figur 10. Poster A ... 46 Figur 11. Poster B ... 48 Figur 12. Poster C ... 501. Inledning
Även om det är relativt vanligt att tala om grafisk design som ”reklam” i dagens samhälle, finns det en lång historisk tradition av design som förmedlare av ideologiska budskap. Under 1900‐talet växte ett stort antal designrörelser fram, och även om de alla särskiljer sig på sina egna sätt, har de gemensamt att de baserades på en uttalad värdegrund (eller den uttalade avsaknaden av sådan). I vissa fall var designrörelsens ideologi politiskt vinklad. F. T. Marinettis Manifesto of Futurism (1909, 21) visade rörelsens starka koppling till den italienska fascismen, genom glorifierandet av militarism och krig. Andra rörelser byggde på mer politiskt obundna ideologier. Modernismen, Bauhausskolan och The New Typography strävade alla efter ett objektivt, strukturerat formspråk med jämställdhetstänk, där funktion stod i fokus och design skulle göras tillgänglig för alla (Tschichold 1928, 35). Dessa rörelser var oerhört progressiva för sin tid. Bauhausskolan i Dessau stängdes av Nazisterna på grund av att den ansågs stå i konflikt med regimens totalitära anda, samt att den var ”för modern” (Bauhaus n.d.). Trots detta används fortfarande många av de designprinciper som modernismen och Bauhausskolan arbetade efter än idag, då de presenteras som objektiv fakta och en del av rådande, normativ designpraxis. Även idag finns det dock strömningar inom grafisk formgivning som berör den grafiska formgivarens ansvar ur en samhällskontext. Amerikanska designgiganten Milton Glaser talar om formgivaren som, först och främst, medborgare: ”A designer’s role is not any different from that of any good citizen. […] We all have the responsibility to be good citizens. We can either embrace that responsibility or withdraw from it.” (Glaser & Ilić 2005, 228) Detta påstående yttrades i samtal om ”meningsskiljaktigheter” (eng. dissent) inom grafisk design. Själva termen ”dissent”, menar Glaser, är menad att uttrycka en vilja att förändra maktfördelningar för ökad rättvisa i samhället. (Glaser & Ilić 2005, 224‐227) 1.1. Den Grafiska Designern & Anti‐rasism Det finns en uppsjö av maktfördelningar att observera och förändra. Grafisk design har genom tiderna använts av förkämpar inom dessa rörelser som ett verktyg för att beskriva samtiden. Den grafiska designern har möjligheten attobservera strömningar i samhället, översätta detta till form och på sådant vis försöka förändra världen till något bättre. Genom förmågan att belysa samhällsproblem har designern, likt alla goda medborgare, därför ett ansvar. Det som särskiljer designern är att hen har de kunskaper som krävs för att använda sina kommunikativa förmågor till att förmedla ett budskap och starta diskussioner. Denna uppsats kommer att behandla hur grafisk formgivning kan förhålla sig till ett av samtidens stora samhällsproblem ‐ rasismen. Det politiska klimatet i Europa år 2016 kan minst sagt kallas oroligt. Med anledning av de nuvarande starka rasistiska och högerpopulistiska strömningarna ställs större krav på den anti‐rasistiska rörelsen. Passiviteten, oviljan att agera och uttala sig mot orättvisor, kan ses som ett hot mot demokratin. Att sitta tyst när orättvisor utövas är problematiskt, såväl för den grafiska designern som för vilken annan medborgare som helst. (Glaser & Ilić 2005, 228) Figur 1. Affisch av Dominique Nuydt och François Loup, 1994.
Det finns ett behov av att finna nya uttryck att använda i kampen mot rasism – nya uttryck som har förmågan att informera, kritisera och skapa diskussion. Att anti‐rasistiska rörelser har använt sig av design för att kommunicera sina budskap är ingenting nytt. Ett bra exempel på detta är Dominique Nuydt och François Loups affisch för Alternative Libertaire (se Figur 1). I sådana fall används grafisk formgivning för att kommunicera den politiska kampen. Denna typ av politisk design kan dock ses som ett verktyg för att visualisera den faktiska aktivismen, snarare än aktivism i sig. Att jobba med anti‐rasism och grafisk design är därmed två olika fenomen: anti‐rasism som teori och praktik, grafisk design som verktyg. 1.2. Normkritisk Design Det finns dock exempel där grafisk design, samhällsteori och praktik har sammanfogats till ett gemensamt fenomen. Ett sådant exempel med svensk anknytning är kommunikationsbyrån Bastions arbete. Deras gränsöverskridande arbete, något de kallar normkritisk design (Buch, n.d.), är måhända tydligast i uppdraget för den feministiska tidskriften Bang. Det blir snabbt uppenbart för de insatta i formgivningsbranschen att tidskriften Bangs visuella uttryck skiljer sig avsevärt från hur kulturtidskrifter vanligtvis utformas. Formspråket är expressivt och använder sig av många stildrag som generellt sett inte används inom formgivningsbranschen. Detta skulle lätt kunna ses som ett försök till att ”vara annorlunda”, men faktum är att det ligger en stark konceptuell idé bakom Bangs grafiska identitet. Brita Lindvall och Alexandra Falagara från Bastion beskriver sin syn på design på följande sätt: ”Design är politik och att arbeta med form i ett feministiskt sammanhang kräver att vi bryter ny mark”. (Buch, n.d.) Genom att implementera feministisk teori i metodiken för sitt designarbete bryter inte Bastion endast mot normer inom grafisk design, utan även den visuella representationen av samhällsnormer. Att undersöka samhällets normer och strukturer står således som en grundpelare i deras designarbete, vilket suddar ut gränserna mellan formgivning och politik. (Buch, n.d.)
Bastions normkritiska design har skapat vågor inom den kontemporära designvärlden. Kristina Ketola Bore (2015), vid Contemporary Art Stavanger, skriver exempelvis följande om Bang och Bastions normkritiska design: ”[Man ser] en sammenheng mellom å akseptere satte samfunnsnormer uten kritisk blikk, og å akseptere visuelle tegn og elementer uten å utfordre grunnen til at de fortsetter å eksistere, og ikke minst representere arkaiske og patriarkalske samfunnsnormer” Att arbeta på detta sätt skapar alltså inte bara en diskussion kring normer inom grafisk design, utan även om rådande samhällsnormer. Genom att kritiskt granska visuella normer i formgivning granskas även samhället. Bastion baserar dock, som tidigare nämnt, sitt arbete på en feministisk teoretisk grund, och använder intersektionell analys som utgångspunkt (Bastion, nd). Med intersektionalitet i åtanke skulle det även vara av intresse att undersöka huruvida det finns utrymme för att utforma en normkritisk designpraktik med anti‐rasistisk teorigrund. 1.3. Critical Race Theory Att i normkritisk anda skapa design som grundar sig i befintlig samhällsteori av anti‐rasistiska discipliner, i detta fall Critical Race Theory (hädanefter skrivet CRT), bör ett anti‐rasistiskt formspråk kunna tas fram. CRT är en samhällsteoretisk disciplin som grundar sig i analysen av makt, förtryck och dess relation till lag och etnicitet (i ett socialt och kulturellt anseende). Med avstamp i amerikansk samhällsteori har CRT applicerats inom bland annat utbildning, HR och hälsa. (Ledesma & Calderón 2015; Rocco, Bernier & Bowman 2014; Ford & Airhihenbuwa 2010). Grundläggande för CRT är synen på rasism som ett strukturellt fenomen – någonting som är djupt rotat i samhällets grundvalar. 1.4. Problemdiskussion Det kan alltså konstateras att det finns relevans för den grafiska formgivaren att söka sig utanför den kommersiella designbranschens ramar och använda sina kommunikativa förmågor till att bidra till diskussionen av viktiga samhällsfrågor. Vidare finns det belägg för att detta gränsöverskridande arbete redan är ett samtida fenomen, inte minst i Sverige. Alla typer av förtryck är dock intersektionellt relaterade till varandra, och det är därför av stor vikt att grafiska formgivare utforskar olika perspektiv att arbeta normkritiskt utifrån. I skrivande
stund saknas det motsvarighet av normkritisk design baserat på anti‐rasistisk samhällsteori. Att som grafisk formgivare utforska möjligheten att jobba normkritisk med design och anti‐rasism kan därför vara positivt bidragande för diskussion inom både den anti‐rasistiska rörelsen och grafisk formgivning som praktik. 1.5. Syfte Syftet med denna uppsats är således följande: Att se över möjligheten att skapa grafisk design baserad på en anti‐rasistisk teorigrund i form av CRT. Förhoppningen är att den långsiktiga effekten av uppsatsen är att fler designers blir intresserade av att jobba gränsöverskridande med anti‐rasistisk teori och grafisk formgivning, och på så sätt skapa en diskussion kring designens roll i den anti‐rasistiska rörelsen och vice versa. 1.5.1. Preciserade Forskningsfrågor Följden av syftet blir att undersöka relationen mellan anti‐rasistisk samhällsteori och grafisk formgivning, vilka möjligheter som finns i kombinationen av dessa två discipliner och hur denna kombination skulle kunna uttryckas visuellt. Den primära forskningsfrågan lyder således följande: • Hur kan Critical Race Theory användas som teoretisk grund i skapandet av grafisk design? I och med att uppsatsens natur är ämnesöverskridande krävs det insikt i fler områden än endast grafisk formgivning. För att ta fram designlösningar utifrån en anti‐rasistisk teoriram behövs först och främst en förståelse av anti‐rasistisk samhällsteori och hur den appliceras. Att sedermera sätta dessa begrepp och praktiker i ett designspråkligt sammanhang är därför av högst vikt. Forskningsfråga två berör därför detta och lyder som följer: • Vad har de teoretiska begreppen inom Critical Race Theory för betydelse, och hur förhåller sig dessa till rådande designprinciper? Slutligen ämnar uppsatsen att analysera och diskutera vilken inverkan detta arbetssätt och de slutliga designprototyperna potentiellt har på hur vi talar om grafisk formgivning och dess relation till anti‐rasism.
1.6. Metod Uppsatsen grundar sig i en kvalitativ metod (Creswell 2013, 32), som används för att undersöka och förstå det sociala förhållandet mellan anti‐rasism och formgivning. Med kvalitativ, kritisk ansats använde sig författaren av en semiotisk analys för att undersöka den språkliga betydelsen av CRT:s teoretiska ramverk och sedermera översätta detta i grafisk form. Den kvalitativa metoden har lätt till att uppsatsen innehar en relativt flexibel struktur (Creswell 2013, 32), vilken visas i metodmodellen (se Figur 2). Modellen visualiserar studiens upplägg och hur de olika delarna av uppsatsen förhåller sig till varandra. Figur 2. Metodmodell
Inledningsvis utfördes en redogörelse av den teoretiska ram studien baseras på. Detta kapitel kan delas upp i två separata delar, grafisk formgivning och samhället och CRT. Dessa två delar används som utgångspunkt i studien, och ämnar ge bakgrund till de frågor som senare kommer att beröras i studien. Efter redogörandet av teorin följer insamling av data i form av samhällsteoretiska begrepp från CRT. Dessa begrepp väljs ut för att sedermera användas i den semiotiska analysen och designarbetet. I och med detta analyserande och skapande moment tas ett antal prototyper fram. Designprototyperna, vilka presenteras i resultat‐kapitlet, datans begrepp och teorin angående grafisk formgivning och samhället används sedermera som diskussionsgrund för fokusgruppen. Slutligen används fokusgruppens resultat, tillsammans med teori, semiotisk analys och designarbete i den avslutande analysen, där författaren kritiskt diskuterar studien och sammanfattar i slutsatser. Ansatsen, datainsamlingen, den semiotiska analysmetoden, designprocessen och den utvärderande fokusgruppen beskrivs i detalj nedan. 1.6.1. Metodansats Analysen av bilder och text samt tydningen av mönster och teman passar in i de kriterier som, enligt Creswell (2013, 45), lämpas för kvalitativa forskningsmetoder. Den kvalitativa metodansatsen anses därmed lämpad för uppsatsen, med tanke på forskningsfrågornas explorativa, analytiska natur. Den kvalitativa ansatsen lämpar sig, enligt Creswell (2013, 32), för att undersöka sociala frågor, och används i denna uppsats för att analysera data och sammanfatta tolkningar av abstrakta, generella teman. Genom användandandet av grundad teori (Creswell 2013, 42), där en abstrakt teori över en grupps synsätt prövas med hjälp av deduktiva slutsatser, får den data som insamlats vetenskaplig relevans. Den grundade teori‐metoden har i denna uppsats innefattat flera steg datainsamling och analysen av dess relation till varandra. För denna uppsats appliceras dessutom en så kallad rasifierad diskurs‐lins (Ladson‐Billings 2000, refererad av Creswell 2013, 98) på den kvalitativa metoden, vilket innebär att teorin undersökts utifrån perspektiv som berör kontrollerandet och reproduktionen av kunskap för rasifierade grupper. Det innebär att författaren har bemött varje steg i processen utifrån problematiken i att rasifierade grupper är marginaliserade när det kommer till skapandet och upprätthållandet av normer.
Designarbetet och den föregående abstraktionen görs med kritisk design som ansats. Begreppet kritisk design myntades av Anthony Dunne och Fiona Raby och är en arbetsmetod som tar avstånd från den kommersiella, funktionsfokuserade designpraktiken. Istället har kritisk design ett betydligt mer konceptuellt fokus. (Dunne & Raby 2013; Dunne 2005) Kritisk design skiljer sig från andra, mer problemlössningsorienterade metoder i det att den syftar till att undersöka och utmana föreställningar kring designobjekt eller –fenomen. Istället för att huvudfokus ligger på designens funktion blir designens mening centralt. Genom att framhäva kritik visuellt leder kritisk design till en diskussion kring designens roll i samtiden och dess sociala sammanhang. (Isaksson, Börjesson & Ehrnberger 2014, 30‐32) En kritisk designprocess uttrycker sig genom prototyper vars syfte är att gestalta kritik. Isaksson, Börjesson och Ehrnberger (2014, 31) menar att prototyperna, i sin önskan att provocera och skapa diskussion, utmanar och överträder kulturella och sociala normer. Vidare konstaterar de att en ”lyckad” kritisk designprocess kan belysa tidigare dolda, det vill säga inte direkt uppenbara, sidor av hur sociala normer uttrycker sig i design. I denna uppsats tar det sig form genom att de framtagna prototyperna används i diskussionsgrundande syfte i fokusgrupperna. 1.6.2. Datainsamling Studien bestod av induktiv och deduktiv datainsamling och –analys (Creswell 2013, 234). Detta innebär att en induktiv process där sekundärdata rörande CRT och grafiska formgivningsprinciper har insamlats och grupperats i abstrakta teman samt uppföljts av ett deduktivt beaktande av datainsamlingen. Efter den deduktiva analysen följde en datainsamlingsiteration där upptäckta kunskapsluckor fylldes. Datainsamlingen har skett genom insamling av sekundärdata från teorin, det vill säga utdrag av begrepp angående CRT från teoriramen. Dessa begrepp har valts ut med syftet att ge läsaren förståelse kring ämnesområdet samt för användning som data i den semiotiska analysen (se 1.6.3.) och följer den metod som används för urval av analysobjekt inom semiotiken. 1.6.3. Semiotisk Analys För att skapa vetenskaplig och ämnesförankrad relevans av kopplingen mellan CRTs terminologi och grafisk formgivning har författaren använts sig av en
analytisk metod som grundar sig i Roses (2001) semiotiska analys. Analysmodellen används för att undvika att det kommande designarbetet sker helt subjektivt, utan förankring till vetenskapliga metoder. Något som utmärker den semiotiska analysmetoden är valet av analysobjekt. Till skillnad från exempelvis innehållsanalys (Rose 2001, 54‐67) använder sig inte semiotiken av statistiskt representativa objekt, det vill säga en mängd objekt som representerar någon slags helhet. Istället väljs objekt för semiotikanalysen baserat på hur konceptuellt intressanta de förefaller analytikern. Semiotiken undersöker tecken och dess betydelser. I en semiotisk analys undersöks tecken utifrån disciplinens centrala del: tecknet. Ett tecken är, inom den semiotiska skolan, den minsta enhet som gör upp allt som har betydelser. Detta kan innebära allt från ett ord eller ljud, ett foto eller en illustration etcetera. I enlighet med Saussure menar Rose (2001, 74‐75) att tecken består av två delar, det ”the signified” och ”the signifier” (not: hädanefter kommer de svenska termerna ”innehåll” och ”uttryck”, tagna från Hansson, Karlsson och Nordström 2006, 10, användas). Innehåll är ett koncept eller faktiskt objekt. Med uttryck menas istället det som faktiskt uppfattas av mottagaren: ett ljud, ett ord, en bild etcetera. Denna uppdelning av tecknet påvisar semiotikens främsta argument – att det inte nödvändigtvis finns en ”verklig” relation mellan innehåll och uttryck; objekt har inga inneboende betydelser. Snarare skapas teckens betydelser beroende på vilken kontext de presenteras i. Rose (2001, 74) använder semiotiken i ett socialt sammanhang, baserat på Saussures semiologi (eng. semiology) (Not: Den svenska termen semiologi kan vara missvisande, då den ibland används som synonym till semiotik. I engelskan innebär termen snarare en strömning inom semiotiken. För denna uppsats kommer semiologi stå för den Saussuriska skolan inom semiotiken.) Semiotikens semiologiska gren lägger inte enbart fokus på tecknet i sig, utan även dess betydelse i en samhällskontext. Den av Saussure grundande semiologiska skolan tar avstamp i språket och vissa semiotiska analytiker menar att Saussures semiologi, trots sina styrkor, är allt för enspårig. Den innefattar inte tecken utöver det språkliga. Dessutom innebär den Saussuriska synen på tecken en avsaknad av insikt i hur teckens betydelser kan förändras. För att motverka detta skapades vidare indelning av olika typer av tecken: ikon, index och symbol. I och med att uppsatsens frågeställning berör den abstrakta kopplingen mellan samhällsteori och grafisk formgivning har fokus lagts på att analysera data utifrån dess symboliska betydelser. (Bal och Bryson 1991; Hodge och Kress 1988; Iversen 1986, refererat i Rose 2001, 77‐78)
Symboliska tecken är av naturen godtyckliga. Även om de innehåller en koppling mellan innehåll och uttryck så är kopplingen i sig konventionaliserad. Rose (2001, 78) lyfter fram exemplet av bilder på bebisar, som ofta får representera framtiden. I detta fall är tecknet kulturellt etablerat och får betydelse genom inlärning. Tecknet bebis har ingen inneboende koppling till framtiden, men får betydelse beroende på vilket sammanhang det presenteras i. Ikon, index och symbol är inte de enda klassificeringarna av tecken. Ett antal andra uppdelningar används inom semiotiken, varav den mest relevanta för uppsatsen är konnotativa tecken. På samma sätt som tecknet ”bebis” är symbolisk representativ för framtiden är den också konnotativ i det att den bär på en högre innebörd. Idén om framtiden medför vissa tankar och känslor, och ett tecken som symboliserar framtiden konnoterar även det framtiden innebär i den sociala kontext tecknet presenteras i. (Rose 2001, 82) I denna studie analyserades datan inledningsvis utifrån dess uttryck och innehåll. I teoriramen presenteras CRT utifrån ett akademiskt perspektiv, vilket författaren inser kan vara svårförstått för läsaren. Den semiotiska analysen av begreppens innehåll och uttryck var därmed ämnad att skapa en djupare förståelse för de samhällsteoretiska begreppen och beskriva dem i en mer objektiv kontext. Vidare analyserades begreppens symbolik och konnotationer för att möjliggöra kopplingen till grafisk formgivning. Begreppen i sig befinner sig i en samhällsteoretisk kontext, men deras symboliska värde och de känslor de konnoterar är betydligt mer gränsöverskridande. Det är därmed i detta analytiska steg som den kreativa tolkningen av CRT i en grafisk kontext påbörjas. 1.6.4. Designarbete I och med att uppsatsen ämnar undersöka huruvida denna typ av kombination mellan CRT och grafisk form är möjlig och rimlig, har relativt stort fokus lagts på det explorativa designarbetet och den resonerande analysen kring eventuell relation mellan anti‐rasistiskt teoretiska begrepp och grafisk form. Detta för att kritiskt granska vilken mening de teoretiska begreppen innehar och hur de skulle kunna relateras i en extern kontext (det vill säga grafisk formgivning). I detta skede hade alltså en semiotisk analys av CRT‐begrepp gett en djupare förståelse för begreppens betydelse. De framtagna, semiotiska tolkningarna av begreppens symbolik och konnotationer applicerades sedemera i en kreativ designprocess. Designen skapades för att exemplifiera författarens idé om hur CRT kan användas i grafisk formgivning.
Designarbetet skedde inledningsvis genom olika idégenereringsmetoder, så som olika former av brainstorming och skissande, där olika grafiska designprinciper relaterades till anti‐rasistiskt samhällsteori. De olika stegen i designprocessen noterades i form av idéloggar. Denna typ av dokumentation används för att sammankoppla de kreativa, praktiska stegen med den bakomliggande semiotiska analysen. Med hjälp av idéloggar kan varje designbeslut enkelt följas och utvärderas. (Curtis 2002) Genom kritiskt, explorativt designarbete utvecklades dessa framtagna idéer till en posterserie, bestående av tre affischer. Dessa prototyper syftade till att fungera som diskussionsgrund för den följande fokusgruppen, då de på ett konkret sätt kan fungera som utgångspunkt för djupare diskussion kring norm‐ kritisk design, samhällsteori och dess användningsområden inom grafisk formgivning. Genom att visualisera designprocessen och dess resultat i ett för fokusgruppdeltagarna bekant medium möjliggörs en fokuserad diskussion. Innehållet i affischerna, det vill säga vad de textuellt beskriver, är inte centralt för prototyperna. För att undvika att fokusgruppens diskussion skulle röra sig från det huvudsakliga ämnet, det vill säga anti‐rasism och grafisk form, utformades därmed det textuella innehållet för att linjera med detta område. 1.6.5. Fokusgrupp I och med att syftet är att skapa en diskussionsgrund angående anti‐rasistisk teori och dess möjliga relation till grafisk form hölls en workshop‐liknande fokusgrupp. Fokusgruppen bestod av 13 designstudenter, som bjöds in för att analysera och diskutera relationen mellan samhällsteori och grafisk form. Fokusgrupper anses vara användbart som ett komplement till andra metoder när det kommer till att tolka och fördjupa resultat (Hylander 2001, 8). I denna uppsats användes därför fokusgruppen för att ge en bredare förståelse för hur de samhällsteoretiska begreppen kan tolkas av formgivare. En fokusgruppsintervju särskiljer sig från andra intervjumetoder på så sätt att deltagarna diskuterar utifrån ett specifikt fokus (i detta fall samhällsteori och grafisk form), samt att gruppen består av människor som har någon, för frågan relevant, gemensam nämnare (i detta fall det faktum att de alla är designstudenter). (Bormann 1972, refererad av Hylander 2001, 6). I genomförandet av fokusgruppintervjun applicerades en av Kreuger (1994, refererad av Hylander 2001, 10) föreslagen struktur, vilket resulterade i framtagandet av en intervjuguide (se Bilaga 1: Intervjuguide).
1.6.6. Metodkritik I användandet av en kvalitativ forskningsmetod är det av största vikt att klargöra författarens roll i studiens utförande och vilken bias det kan medföra (Creswell 2013, 51). I denna studies fall är författaren medveten om att det faktum att hen benämner sig själv som anti‐rasist helt klart kan ha påverkan på resultatet, inte minst i den kreativa tolkningen av CRT‐begrepp och dess implementation i designarbetet. För att säkra studiens validitet och reliabilitet är därmed de designbeslut som tagits tydligt noterade i idéloggar. I och med detta klargörs processen för läsaren, och genom att korsreferera författarens analys av de teoretiska begreppen med den fokusgruppens resultat skapas en starkare grund på vilken den avslutande diskussionen står. I och med den grundade teori‐metoden för datainsamling kan även en viss validitet säkras, då data insamlas i iterationer samt från olika källor. Denna form av triangulering används för fylla kunskapsluckor och visa olika synsätt på samma frågor. (Creswell 2013, 51) Rose (2001, 73) talar om semiotikens brister. Hon kallar metoden ”conceptuellt komplicerad” (eng. conceptually elaborate), i det att varje semiotisk term för med sig en hög teoretisk komplexitet. Då fokus ofta hamnar på teori, leder det till att disciplinen kan ses som att sakna tydliga, praktiska applikationsmetoder. För att motverka detta beskrivs de steg den semiotiska analysen består av tydligt, och för att vidare stärka objektiviteten i den analys författaren genomför utvärderas därför begreppen med hjälp av fokusgruppen. Detta med förhoppningen om att skapa större belägg för de slutsatser som dras i den slutliga diskussionen. Den huvudsakliga datan som använts för design, utvärdering och analys är de teoretiska begrepp som hämtats från CRT‐teorin, men författaren vill även lyfta det faktum att det är möjligt att se på resultatet från fokusgrupen som en sorts data. Anledningen till att den inte presenteras som just data är det faktum att fokusgruppens diskussion rörde flera olika aspekter – dels begreppsinsamlingen och tolkandet därav, dels designprototyperna. Att presentera detta i datakapitlet skulle störa den narrativa följden studien antagit. Valet att presentera fokusgruppens diskusison i den kronologiska följd det haft i studien gjordes därmed för att underlätta för läsaren och visa på transparans i uppsatsens utförande. Då normkritisk design, så som den generellt beskrivs, saknar tydliga, akademiska arbetsmetoder har författaren valt att även implementera kritisk design i studiens ansats. Kritisk design har använts som komplement till normkritisk design, då båda metoderna i grunden har samma mål – att granska normer och sätta formgivning i ett socialt sammanhang. Användandet av dessa två begrepp
kan därmed ses som en form av triangulering, och bidrar till att stärka studiens validitet. Vidare bör valet av medium som använts för designprototyperna diskuteras. Det faktum att valet föll på affischer och enbart affischer motiveras på så sätt att de anses särskilt väl lämpade för diskussion i grupp. Det är alltså fysiska artefakter som deltagarna i fokusgruppen har möjlighet att hålla i och enkelt peka på aspekter som kan vara relevanta att diskutera. Vidare har säkerligen det faktum att prototyperna är skapade med ett anti‐rasistisk textuellt innehåll en inverkan på studien och dess resultat. Att fokusgruppdeltagarna kan avläsa affischerna som anti‐rasistiska rent textuellt kan också påverka dem till att se affischerna som formmässigt anti‐rasistiska. Detta är givetvis av intresse att kritisera, men valet gjordes efter en avvägning av vad som ansågs viktigast för prototyperna. Om prototypernas innehåll hade varit av annan natur hade föreställningsvis fokusgruppdeltagarnas uppfattning vinklats åt ett annat håll. Det ansågs omöjligt att skapa ett innehåll som helt saknade betydelse, och därför såg författaren att det var av större vikt att underlätta för fokusgruppen att hålla sig till ämnet. Slutligen, angående designprocessen, är det av intresse att diskutera det faktum att prototyperna är av just prototyp‐karaktär och inte färdigutvecklade artefakter. Att genomföra ett flertal utvärdering‐ och designiterationer hade kunnat bidra till att resultatet stärktes. Inom den snäva tidsramen för denna studie ansågs det dock fullt tillräckligt att använda prototyper, då välutvecklade artefakter inte är nödvändiga för att besvara studiens frågeställningar. För optimalt användade av fokusgrupper bör inte deltagarna känna moderatorn personligen, och helst inte varandra, i och med att det möjliggör att deltagarna påverkas av moderatorn och gruppens bias. Detta har i denna studie varit problematiskt, då författaren (tillika moderatorn) studerar på samma program som deltagarna, och dessa faktorer har alltså inte uppfyllts. Med en längre tidsram för studien hade det varit möjligt att utforma fokusgruppen med större noggrannhet, och på så sätt givit dess resultat högre validitet. Dock ansågs det tillräckligt att inom den givna tidsramen utforma fokusgruppen så som den i denna studie ser ut, i och med att studiens syfte ändock kan uppfyllas. (Hylander 2001, 9‐11) Vidare är det av intresse att diskutera kring det faktum att endast en fokusgrupp hölls. Det skulle definitit vara intressant att hålla flera, mindre fokusgrupper. Valet att endast hålla en fokusgrupp motiveras på så sätt att en större grupp leder till att fler idér kan delas, om än att idérna saknar det djup de hade kunnat få om gruppen var mindre (Hylander 2001, 12). I och med att fokusgruppen inte används som primär metod, utan snarare som komplement, ansågs det tillräckligt att hålla en större grupp. Dessutom ansågs sig en grupp med fler
deltagare lämpad för studiens långsiktiga mål – att skapa större diskussion kring anti‐rasism och dess förhållande till grafisk form. 1.7. Disposition Dispositionen beskriver kort studiens upplägg, vilka avsnitt den innehåller och vad läsaren kan förväntas finna i respektive avsnitt. 1.7.1. Teoretisk Ram Den teoretiska ramen syftar till att samla de teorier som använts för att besvara frågeställningarna. Teorierna berör inledningsvis grafisk formgivning, dess sociala kontext och rådande designprinciper, men övergår sedermera till att lägga stort fokus på anti‐rasistisk samhällsteori. Detta dels med anledning att författaren har förståelse för att det är ett ämnesområde som den tänkta målgruppen möjligtvis saknar större insikt i, dels att insikt i samhällsteorin är central för att förstå den kommande analysen. 1.7.2. Data I detta kapitel konkretiseras den samhällsvetenskapliga teorin ner till ett antal utvalda begrepp, baserat på sin konceptuella intressehalt. Kapitlet innefattar presenterandet av dessa begrepp samt motivering till varför just dessa anses vara intressanta för den semiotiska analysen. 1.7.3. Genomförande Här beskrivs genomförandet av studien som helhet, från den semiotiska analysen till det kreativa designarbetet. Dessa två delar är tätt kopplade till varandra, vilket visualiseras i metodmodellen (se Figur 2), och kan med fördel läsas parallellt för ökad förståelse. 1.7.4. Resultat I detta kapitel presenteras studiens resultat. Inledningsvis tar sig detta uttryck i form av de prototyper som utmynnat ur den semiotiska analysen och designprocessen. Sedermera presenteras även fokusgruppens diskussioner, där de mest relevanta och betydande beröringspunkterna lyfts fram.
1.7.5. Analys Detta kapitel innefattar författarens analys av resultatet. Här granskas studiens olika steg kritiskt, och resultatet sätts i relation till den teoretiska bakgrunden angående grafisk design som social företeelse och ideologi. 1.7.6. Avslutande Diskussion & Slutsatser I den avslutande diskussionen sammanfattas analysens resonemang utifrån studiens syfte och huruvida frågeställningarna kan anses vara besvarade. Sedermera presenteras förslag på förbättring och fortsatta studier, och avslutningsvis sker en sammanställning av vilka slutsatser som kan dras och hur de relaterar till syftet och frågeställningarna. 1.8. Avgränsningar Målet med studien är inte är att utforma ett definitivt, objektivt anti‐rasistiskt formspråk som på något vis skulle vara ”svaret” på hur anti‐rasism ska utföras inom grafisk form. Författaren, som vit person, faller utanför den grupp som förtrycks av strukturell rasism, och det är därför viktigt att poängtera att den analys som gjorts av CRT och anti‐rasism grundar sig i författarens personliga situation i den anti‐rasistiska kontexten, och inte är representativ för rörelsen som helhet. Detta innebär att en relativt stor avgränsning har gjorts, då studiens frågeställningar har möjlighet att kunna tolkas som betydligt mer övergripande än vad studien avser. Att fokusera på det explorativa designarbetet och diskussionen därav leder till att tydligare, mer fokuserade slutsatser kan göras. Teorimässigt är det värt att notera att inga förtryck är helt separata från varandra, och i en perfekt värld hade den samhällsvetenskapliga teorin som presenteras i studien även innefattat ett intersektionellt perspektiv, där sexism, homofobi, transfobi, klassism och funkofobi (för att nämna ett fåtal) även togs med i beräkningen. På grund av den snäva tidsramen för uppsatsen har författaren dock varit tvungen att bortse från dessa, och endast fokusera på kärnan av CRT, som berör just anti‐rasism.
2. Teoretisk Ram
2.1. Grafisk Design & Samhället Som tidigare nämnt (se 1.1. Den Grafiska Designern & Anti‐rasism) finns det strömningar inom grafisk formgivning som menar att den grafiska formgivaren har ett ansvar gentemot samhället som förmedlare av budskap. Ellen Lupton (2009, 6‐7) beskriver design som en social aktivitet, någonting som sker i samarbete med omvärlden. Allt vanligare i dagens samhälle är att formgivare söker inspiration från externa fält, så som kognitiv psykologi, lingvistik eller politisk filosofi. Det talas även om formgivarens sociala ansvar – hur moderna formgivare ser bortom företagsvärlden eller estetiska värderingar och istället aktivt engagerar sig politiskt och kulturellt. Detta synsätt delas av flera framstående, kontemporära formgivare. Jonathan Barnbrook, brittisk formgivare med erfarenhet inom politisk design, talar i en intervju med Adrian Shaughnessy (2010, 126‐131) om hur grafisk formgivning är ett sådant starkt verktyg, men att det tyvärr oftast används för att främja kommersiella agendor. Den grafiska formgivaren har möjligheten att jobba med sociala och politiska frågor, utan att nödvändigtvis ses som en ”politisk formgivare”. Istället kan en ”politisk” formgivare ses som en samhällsmedborgare som utnyttjar sina professionella förmågor på rätt sätt. 2.2. Designprinciper 2.2.1. Gyllene Snittet Figur 3. Stiliserad bild av Da Vincis Nattvarden (1495‐1498) med det gyllene snittets proportioner utmärkta.Vid en närmare granskning av kompositionen av Leonardo Da Vincis Nattvarden (se Figur 3) går det att urskilja ett mönster följande särskilda proportioner, nämligen 13:8, eller 1.618. Denna proportion kallas det gyllene snittet, och återkommer på många håll i konsthistorien. Fibonacci‐nummerserien (som bygger på det gyllene snittets proportioner) framträder på olika håll i naturen (se Figur 4), och har därför traditionellt ansetts vara den renaste form av proportioner även inom konst och design (Meisner, 2012). Luca Pacioli, matematikern bakom De Divina Proportione (”Om den gudomliga proportionen”) påstås till och med ha sagt: ”Utan matematik finns ingen konst”. Figur 4. Gyllene snittet i skalet av bläckfiskarten Nautilus Pompilius. Jitze Couperus, 2008. Det gyllene snittet är dock mycket mer än en konsthistorisk anekdot, då det fortsätter att färga normerna inom grafisk formgivning än idag. Ett mer kontemporärt designexempel på hur det gyllene snittets används är i den numer ikoniska Twitter‐logotypen (det råder diskussion kring huruvida logotypen faktiskt är skapad efter det gyllene snittet eller inte, men den nyfikne kan göra en bildsökning på ”Twitter Golden Ratio” och göra sin egna bedömning), och ofta används Fibonacci‐nummerserien som verktyg för att lägga upp sidlayouter och bestämma förhållandet mellan typografiska hierarkier. (Wong 2011)
2.2.2. Grids Konceptet grid inom grafisk formgivning myntades och förespråkades av flera 1900‐talsformgivare, med rötter i rationalismen, konstruktivismen, Bauhaus och de Stilj (Samara 2002, 16‐17). Josef Müller‐Brockmann, av många sedd som grid:ets främsta förespråkare, menade att syftet med grids var att ge den grafiska formgivaren verktyg med vilka hen kunde arbeta utifrån ett professionellt ethos. Design skulle nu sträva efter objektivitet, och den konstruktivistiska filosofi som Müller‐Brockmann förespråkade skulle användas för att manifestera en positiv, framåtsträvande attityd inom såväl formgivning som samhället. (Müller‐ Brockmann 2015, 7‐10) Användandet av grids och strävandet efter klarhet och ordning var en progressiv, socialt medveten handling för de designers som växte upp i efterdyningarna av två världskrig. På senare tid har det förvandlats mer och mer till en sorts reflexartad skyldighet hos formgivare. I takt med att användandet av grids i grafisk formgivning blev mer och mer utbrett anpassade sig konsumenterna, och förväntar sig numera att information ska presenteras på ett visst, välorganiserat sätt. (Samara 2002, 10‐11) Grids medför därmed några enkla fördelar: klarhet, effektivitet, ekonomi och kontinuitet. Dessa fördelar uppnås genom användandet av fyra grundläggande gridsystem: manuskript‐, kolumn‐, modul‐ och hierarkiska grids. Dessa kan sedan dekonstrueras, det vill säga omformas, för att uppnå nya konceptuella‐ och visuella uttryck. Denna dekonstruktion kan ske med hjälp av ett antal olika metoder. Det kan te sig genom något så grundläggande som spontan optisk komposition, det vill säga att med hjälp av intuition placera ut grafiska element baserat på vad formgivaren anser ”ser bra ut”, eller att skapa grids utifrån slumpen. (Samara 2002, 22), Ett annat sätt att dekonstruera traditionella grids är konceptuell anspelning, vilket innebär att ett grid tas fram utifrån en grundläggande tanke som är tänkt att representera innehållet. Konceptuell anspelning kan användas för att ta fram grids som vid en första anblick helt verkar sakna organiserat innehåll, men genom att använda återkommande visuella, konceptuellt grundade grepp kan formens syfte skina igenom. (Samara 2002, 26‐29, 122‐127) 2.2.3. Vit Yta Vit yta, eller white space som det ofta kallas även i svenskan, inom grafisk design används traditionellt sett för att skapa en känsla av harmoni och balans. Det finns en generell konsensus om att överfyllda layouter, det vill säga layout med
avsaknad av vit yta, skapar obalans i det visuella uttrycket. Vidare kan vit yta användas som ett estetiskt grepp, där avsaknaden av grafiska objekt har en funktion i sig. I sådana fall skapar den vita ytan en kontrast gentemot övriga grafiska element, vilket leder till att layouten i fråga lägger fokus på vissa objekt och skapar visuella hierarkier. Vit yta kan konnotera exklusivitet, avslappning och enkelhet. (Jakoubě 2013, 10‐11) 2.2.4. Hierarkier Visuella hierarkier syftar till i vilken ordning och till vilken grad vi uppfattar grafiska element inom en layout, så mycket är bekant för den grafiskt insatte. Begreppet talas oftast om som just sådant ‐ ett visuellt verktyg. drar dock paralleller till sociala hierarkier, och menar att de fungerar genom att signalera skillnad mellan två olika nivåer. Visuella hierarkier värderar de grafiska elementen i en komposition olika, det vill säga att vissa saker anses ha högre betydelse än andra. (Lupton & Phillips 2008, 115) 2.3. Critical Race Theory Critical Race Theory är en fältöverskridande akademisk disciplin som uppkom i 70‐talets USA. En samling aktivister, advokater och teoretiker samlades kring idén att nya strategier behövdes ta fram för att motverka den moderna rasismen i samhället. Medborgarrättsrörelsen under 60‐talet hade, enligt denna utbrytargrupp, tappat fart och dess teoretiska och praktiska ramverk var inte längre tillräckligt för att hantera den mer subtila rasism som nu framkom tydligare. (Delgado & Stefancic 2012, 4) CRT berör studerandet och transformeringen av relationen mellan etnicitet, rasism, lag och makt. Till skillnad från traditionell anti‐rasism, som förespråkar stegvis förändring, menar CRT att radikal förändring krävs. Disciplinen är därför kritisk till hur samhällets grundvalar ser ut och vilka värderingar de är byggda på. Genom att använda CRT som ett analytiskt och praktiskt verktyg i områden utanför det akademiska kan personer, företag och organisationer agera med högre, anti‐rasistisk medvetenhet. (Delgado & Stefancic 2012, 3) 2.3.1. CRT:s Grundsatser Även om CRT‐rörelsen är långt ifrån homogen, och numera har bidragit till skapandet av flera utbrytargrupperingar (LatCrit, Queer‐crit med flera) finns det ett flertal dogmer som genomsyrar rörelsen som helhet. Främst: att rasism är det
vanliga tillståndet i dagens samhälle. Det är inte en avvikelse, utan inrotat i samhällets ”dagliga verksamhet”. Delgado & Stefancic 2012, 3; 7‐8) Denna punkt, kallad vardaglighet (eng. ordinariness), innebär att det är svårt att identifiera rasism utöver radikala, utstickande händelser. CRT menar att den vardagliga rasismen är just så inrotat i samhällets dagliga verksamhet att den är svår att upptäcka och därför enkelt kan ignoreras (Delgado & Stefancic 2012, 7‐ 8). Andra forskare (McCoy & Rodricks 2015, 6‐7) kallar detta rasismens beständighet (eng. the permanence of racism), och talar om den osynliga rasismen – de instanser av rasism som är så strukturellt, djupt rotat i det naturliga tillståndet i samhället. Det är svårt för många, särskilt de som inte direkt berörs av rasismen, att uppfatta denna typ av rasism, och det leder i förlängningen till att rasism ses som icke förekommande, eller som isolerade, hemska händelser. Ytterligare en punkt, ibland kallad intressekonvergens (eng. intrerest convergence), syftar på det faktum att det saknas incitament inom den makthavande gruppen (i detta fall gruppen ”vita människor”) att aktivt jobba med förändringsarbete, då det skulle innebära att den egna gruppens intressen missgynnas. Det finns alltså, enligt CRT‐forskare, en vilja, omedveten eller medveten, av den normativa, vita gruppen att bibehålla status quo. (Delgado & Stefancic 2012, 7‐8) En tredje, övergripande uppfattning inom CRT är idén om social konstruktion (eng. social construction), som menar att ”ras” är någonting som skapas socialt. Det finns inga objektiva karaktärsdrag bland etniska eller kulturella grupper, eller några biologiska skillnader mellan människor. Snarare är ”ras” någonting som samhället uppfinner och upprätthåller. De egenskaper som samhället tillskriver de olika grupperna ses som ”sanna", i det stora hela, men saknar ”verklig", inneboende sanningshalt. (Delgado & Stefancic 2012, 8‐9) En fjärde, vitt utspridd, grundsats inom CRT berör kritiserandet av objektivitet inom samhällsvetenskap och politik. Delgado & Stefancic (2012, 104‐105) menar att det inte existerar några objektiva sanningar inom dessa områden. Istället ses dessa ”sanningar” som sociala konstruktioner, skapade för att passa den makthavande gruppens intressen. 2.3.2. Etnisk Jämställdhet Målet med CRT är att, genom kritisk granskning av befintliga samhällsstrukturer, utrota rasism i samhället. På så sätt ämnar CRT bidra till det kompletta demonterandet av alla typer av förtryck, oavsett om det är baserat på kön, könsidentitet, klass, sexuell preferens, språk, religion och nationell tillhörighet.
CRT‐forskare och ‐aktivister arbetar med marginaliserade och förtryckta gruppers egenmakt som slutmål. (McCoy & Rodricks 2015, 13‐14) Inom den anti‐rasistiska rörelsen talar man om etnisk jämställdhet (eng. racial equity) som ett konkret mål. Etnisk jämställdhet ses som ett alternativ till vitt privilegium, det vill säga: ett samhälle där fördomar och strukturer inte begränsar någon på grund av deras etniska, kulturella eller nationella tillhörighet. (The Aspen Institute Roundtable on Community Change 2005, 1) 2.3.3. Anti‐rasistisk Idealism & Realism Det finns två, större grupperingar inom CRT: idealisterna och realisterna. Även om dessa två arbetar mot samma mål har de drastiskt olika syn på vad rasism är. Den idealistiska synen på rasism är att det är rasistiska tankar, aktioner och uttryck med ursprung i rasistiska tankesätt. Förändringsarbete sker då, enligt denna skola, genom bemötandet och granskandet av den vita gruppens tankar om och föreställningar av rasifierade personer. (Delgado & Stefancic 2012, 20‐ 21) Den realistiska synen på rasism, som inledningsvis dominerade CRT‐rörelsen, menar istället att rasism är ett strukturellt verktyg genom vilket samhället distribuerar makt och privilegium. Man menar att fördomar mot svarta uppstod när det kapitalistiska Europa fick ett behov av arbetskraft och inledde kolonialismen och slaveriet. Enligt detta synsätt går de instanser av rasism i samhället idag alltså inte att förklara som ”rasistiska tankar” hos ”rasistiska personer”, utan snarare som konsekutivt maktupprätthållande av samhället (Delgado & Stefancic 2012, 21‐22; Bonilla‐Silva 2015, 1359‐1361). Implikationen av skillnaden mellan dessa två grupperingar kan framstå som irrelevant, i och med att de har samma slutmål, men faktum är att de har signifikanta skillnader i synen på hur anti‐rasism ska utföras. Den idealistiska skolan syftar till att skapa förändring bland individer, medan den realistiska främst förespråkar förändringsarbete inom fackförbund, fångvården, integrationspolitik etc. Dessa två synsätt är givetvis inte binära, och en medelväg skulle vara att arbeta på både individuell‐ och organisationsnivå. (Delgado & Stefancic 2012, 25) 2.3.4. Rasismens Ramverk Bonilla‐Silva (2015, 1364‐1365), en av CRT:s pionjärer, talar om rasismens ramverk (eng. frames). Dessa ramverk definieras som dominanta, identifierbara
teman inom rasismens ideologi. Att Bonilla‐Silva (2015, 1364) benämner dem som just ramverk förklarar han på följande sätt: “[Frames] operate as a one‐way road ‐ once respondents invoke them, one can predict with certainty where they will go.” Dessa ramverk visar på hur den strukturella rasismen tar sig uttryck, och är essentiella att förstå i anti‐rasistiskt förändringsarbete. Genom att först identifiera dessa instanser kan CRT‐aktivister också motarbeta dem. (Social Work Policy Institute 2014, 3) Nedan följer en redovisning av de ramverk som CRT‐teoretiker och aktivister (Bonilla‐Silva 2015; Delgado & Stefancic 2012; Social Work Policy Institute 2014) identifierar: abstrakt liberalism, naturalisering, kulturell rasism och minimering. CRT motsätter sig den liberalistiska definitionen av jämställdhet och dess praktiska konsekvenser. En term som ofta används för att beskriva det tankesätt som genomsyrar liberalismens tänk kring anti‐rasism är färgblindhet. Färgblindhet, som ofta även används som term inom liberalismen menar att alla personer förtjänar samma behandling, oavsett sin personliga‐ eller sociokulturella situation och historiska kontext (Delgado & Stefancic 2012, 26‐ 27). Vissa CRT‐forskare (DeCuir & Dixson 2004, refererad av McCoy & Rodricks 2015, 12) menar att det inte finns någonting inneboende negativt med detta liberalistiska synsätt, men att det i praktiken inte går att appliceras på ett samhälle som har en historia fylld av rasism. I och med detta leder liberalismens syn på rasism endast till att de extrema, objektivt förkastade uttrycken av rasism kan åtgärdas. De rasistiska strukturer som är en del av vardagligheten granskas inte och förblir oförändrade. (Delgado & Stefancic 2012, 26‐27) Dessa liberalistiska idéer används ofta för att berättiga en ovilja att implementera positiv särbehandling (eng. affirmative action). Att ge marginaliserade grupper aktivt stöd skulle, enligt detta synsätt, innebära att personer som ligger utanför grupperna blir negativt särbehandlade. I viljan att ge alla människor samma stöd bortser liberalismen från det faktum att alla grupper inte har samma förutsättningar. CRT‐teoretiker kallar detta för abstrakt liberalism (Bonilla‐Silva 2015, 1364). Genom att ge sken av att stå för liberala, humana värderingar kan en fullständig ovilja att implementera praktiskt förändringsarbete berättigas och rent av benämnas som ”moraliskt”. (Social Work Policy Institute 2014, 4)
De två följande ramverken som Bonilla‐Silva (2015, 1344) identifierar är naturalisering (eng. naturalization) och kulturell rasism. Dessa två grundar sig i närliggande tankesätt, men uttrycker sig på lite olika sätt. Begreppet naturalisering syftar till benämnandet av rasrelaterade orättvisor som ”naturliga förekomster”. Ett exempel som Social Work Policy Institute (2014, 4) lyfter fram är att förklara boendesegregation genom att påstå att det är ”naturligt att personer känner sig mer bekväma med att umgås med människor som ser ut som dem själva”. Detta synsätt förkastar helt den historiska kontexten och dess kvarlevande effekt. (Bonilla‐Silva 2015, 1344) Kulturell rasism, å andra hand, bortförklarar rasrelaterade orättvisor genom att se dem som kulturella förekomster. Nu när pseudovetenskapen rasbiologi generellt ses som förkastlig och utan verklighetsförankring används istället kultur som ursäkt för orättvisor. Det kan exempelvis uttryckas så som att avsaknaden av etnisk representation inom utbildning ursäktas med den felaktiga idén om att den vita gruppens kultur värderar utbildning högre än de icke‐ representerade grupperna. (Social Work Policy Institute 2014, 4) Det fjärde ramverket kallar Bonilla‐Silva (2015, 1344) för minimering (eng. minimization). Detta syftar till förminskandet av den strukturella rasismen, dess problematik och dess inverkan på rasifierade personers dagliga liv. Minimering låter personer ge sken av att de vidkänns rasismen historiskt sett, samtidigt som de förnekar (eller åtminstone blundar för) det faktum att rasism fortfarande existerar (Social Work Policy Institute 2014, 4). Det kan ta sig uttryck genom att skuldbelägga rasifierade personer som delar med sig av sina upplevelser av diskriminering genom att påstå att de ”spelar rasist‐kortet”, eller att de ”tar åt sig för mycket”. (Bonilla‐Silva & Dietrich 2011, 193‐194) 2.3.5. Vithet Inom CRT talas det ofta om vithet och studerandet av den vita normen. Vad innebär det egentligen att ”vara vit”? Vilka personer passerar som vita, vilka gör det inte och varför? Inom CRT lyfts det faktum att hudfärgen hos vissa personer som passerar som ”vita” och de som passerar som ”svarta” ibland är väldigt nära varandra fram. Klassificeringen ”vit person” kontra ”svart person” beskrivs som binär, när det de facto är ett spektrum av pigmentnyanser. Detta stärker CRT:s idé om att ras är en social konstruktion som är skapat för att upprätthålla maktstrukturer. (Delgado & Stefancic 2012, 8‐9; 83)
