förundersökning rörande misstanke om sexuella
övergrepp på ett barn.
Bo Edvardsson Örebro universitet
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete 2012
Sammanfattning. Syftet är att på kritisk-vetenskaplig grund granska ett förundersökningsmaterial, där en ung man misstänks för sexuella övergrepp gentemot en 9-årig flicka. Vid dessa påstås ha figurerat även något slag av bilder.
Granskningen är inriktad på utredningsmetodik, tillförlitlighet och tolkningsmöjligheter. En del möjliga tillvägagångssätt vid kritisk granskning påvisas. En mängd saklighetsproblem och felkällor i förundersökningsmaterialets metodik klargörs. Omfattande påverkan av barnet har förekommit. I förundersökningen används cirkulär logik, inom vilken används undvikande av motevidens, undvikande av alternativa hypoteser och inriktning på ensidigt
bekräftelsesökande. Bakgrund
Jag har 0001-04-29 erhållit förfrågan från advokat AA om att utarbeta
ett kritisk-vetenskapligt grundat sakkunnigyttrande rörande förundersökningsmaterial m.m. kring för brott misstänkte Rasmus Eriksson och med inriktning på ”utredningsmetodik,
tillförlitlighet och tolkningsmöjligheter”.
Yttrandet var avsett för användning i domstol och innebar inget ställningstagande från min sida i frågor om brott begåtts, skuld, straff eller skadestånd utan avser de tidigare nämnda aspekterna och utgår från kritisk-vetenskapliga synsätt.
Jag hade ingen tidigare relation till eller kännedom om i målet berörda personer och har heller inte haft någon kontakt med någon berörd person i samband med utarbetande av yttrandet. Material
Följande material i målet har tillställts mig från advokatfirman AA.
- Tjänsteanteckning polismyndigheten 0000-08-21 - Social utredning med journalanteckningar 0000-08-22 - Förundersökningsprotokoll 0000-11-22
- Stämningsansökan 0000-11-23
- Tilläggsprotokoll till förundersökningen 0000-11-27
- Skrivelse från advokat Q till T tingsrätt 0000-11-30 med bilagor
- Två stycken CD-skivor med videoförhör med målsäganden 0000-10-04,
0000-11-20 samt en med bilder från husrannsakan (att återlämna till advokat AA) - Dom i T tingsrätt 0000-12-12 med bilagor
- Skrivelse från advokat AA till H hovrätt 0001-02-04 med bilagor - Skrivelse från åklagare B till H hovrätt 0001-02-11
- Skrivelse från advokat C till H hovrätt 0001-02-18
- Skrivelse från advokat AA till H hovrätt 0001-02-19 med yttrande - Protokoll från H hovrätt 0001-04-11
- Skrivelse från advokat AA till H hovrätt 0001-05-22 med bevisuppgift - Journalbladskopia för Rasmus Eriksson xxxx-10-18
- Ritning över Rasmus Erikssons rum 0001-01-20
- Dialogutskrift 0001-05-20 av förhör med målsägandens far i T tingsrätt, gjord av sekreterare XA på advokatfirman AA
- Dialogutskrift 0001-05-29 av förhör med målsägandens mor i T tingsrätt, gjord av sekreterare XA på advokatfirman AA
Den sakkunniges arbetssätt
En grundläggande utgångspunkt vid granskning av utredningsmetodik, tillförlitlighet och tolkningsmöjligheter är kravet i RF 1 kap 9§ om att ”iaktta saklighet och opartiskhet” samt kravet i RB 23 kap 4§ om att även söka efter sådant som talar till den misstänktes fördel. Kravet på saklighet låter sig preciseras utifrån de grundläggande logiska, källkritiska etc. principerna i kritisk-vetenskaplig verksamhet. Närmare preciseringar i detta ämne med inriktning på utredningsarbete finns i min högskolelärobok ”Kritisk utredningsmetodik –
begrepp, principer och felkällor” (2:a rev uppl. Liber, 2003). Det kommer
att i min text framgå vilka principer som kan vara viktiga iaktta.
I detta yttrande innebär mitt arbete att jag granskar dokument- och CD-material med inriktning på de begärda aspekterna. Påståenden om själva materialet och de använda utredningsmetoderna bör vara kontrollerbara mot det angivna materialet. Påståenden om teorier och forskningsresultat inom t.ex. det psykologiska området bör vara kontrollerbara mot vetenskaplig litteratur. Påståenden om felkällor kan ofta grundas i vetenskapligt framkomna resultat. Vad gäller tillförlitlighet så bör man hålla isär tillförlitlighet hos
uppgifter och tillförlitlighet hos tolkningar. Det senare slaget av tillförlighetsbedömningar är beroende av de använda uppgifternas tillförlitlighet. Grundläggande för påståenden om tillförlitlighet är en källkritisk prövning. En sådan innebär enligt vedertagna principer att de uppgifter eller hela dokument som det finns sakligt grundad anledning (eller goda skäl) att misstänka är felaktiga skall förkastas. Uppgifter/dokument behöver alltså inte bevisas vara felaktiga – det räcker med grundade misstankar. I praktiken är det ofta lätt att fatta beslut då ett flertal grunder/relevanta tecken för förkastande (s.k. källkritiskt kluster) ofta föreligger. Vad gäller tolkningshypoteser (eller ”tolkningar” som de ofta benämns) så låter sig sådana ofta inte med säkerhet avgöras. En granskning kan handla om att tydliggöra felkällor,
tydliggöra förbisedda möjligheter och att påpeka evidens av olika slag för- respektive emot en tolkning.
Jag har först läst igenom allt material, tre gånger lyssnat och sett på CD-inspelningarna av målsägandeförhören och därefter sökt koncentrera mig på de aspekter, där
jag kan bidra med något klargörande i enlighet med uppdragets frågeställningar. Det brukar vara viktigt att i detta slag av utredningsmaterial tydliggöra uppkomstsituationen för centrala utsagor, inkl. eventuell påverkan, och att därefter söka klargöra utredningsmetodik och felkällor och om och hur det skett påverkan i samtal eller polisförhör.
Materialet är omfattande och det skulle fört för långt i arbete och textmängd att kommentera allt som det finns goda skäl att anmärka på och en del dokument är av liten betydelse. Materialet återges avidentifierat vad gäller den misstänkte (här benämnd Rasmus Eriksson), målsäganden (M), föräldrarna, orter, domstol och årtal. År för ev. brott har satts till 0000 och följande år till 0001. Förhörsledaren betecknas med F i utdragen från dialogutskrifterna.
Uppkomstsituation
Det aktuella händelseförloppet innebär att den misstänkte (då 19 år) vid ett tillfälle skall ha begått sexuella handlingar gentemot målsäganden i sitt boenderum. Beträffande plats finns ingen tvekan, men beträffande tidpunkt så anges tidsramen ”april till augusti 0000”, och det verkar inte ha gått att genom förhör och vittnesmål fastställa närmare när den misstänktes beteende skall ha inträffat, vilket ter sig källkritiskt betänkligt. Det framstår för mig som oklart om det ens funnits någon tidsmässig möjlighet för den händelse åklagaren här tänker sig skall ha inträffat. Den misstänkte verkar här bli fråntagen möjligheten att invända mot en påstådd, mer specificerad tidpunkt, vilket är källkritiskt icke godtagbart.
Påståenden om vad som påstås ha inträffat framkommer först i ett samtal mellan målsäganden och hennes far. Detta samtal är uppkomstsituation för de första versionerna av de centrala utsagorna. Målsäganden talar inte med modern om vad som påstås ha inträffat utan två på CD och i dialogutskrifter dokumenterade polisförhör med målsäganden genomförs efter det att socialtjänsten har anmält på grundval av faderns uppgifter. De enda två informanterna som har förstahandskännedom om uppkomstsituationen för de centrala utsagorna är målsäganden själv och fadern (förutsätter att det inte förekommit något i utredningen icke känt samtal om de påstådda handlingarna tidigare).
Faderns beskrivning enligt socialchefens anmälningstext 0000-08-27 Det står inte mer än följande om samtalet mellan fadern och målsäganden:
”Fadern fick kunskap om händelsen när flickan var och hälsade på honom. Hon berättade att Rasmus hade föreslagit att han och hon skulle titta på en barnfilm (Disney). Det var hon med på. Det var dock inte en sådan, utifrån hennes berättelse förstod pappan att det var en
porrfilm. Rasmus hade frågat henne om de skulle göra som de gjorde på filmen. Hon skulle få en glass om hon gjorde så. Pappan förstod att hon hade fått hjälpa Rasmus att få utlösning, hjälpt honom att onanera. ”
Som framgår av polisförhöret i nästa avsnitt, så finns i anmälan inte nerskrivet vare sig att Rasmus påståtts ha pillat mellan benen på målsäganden eller att hon fått ta hans snopp i munnen. Detta väcker frågan om uppgifterna därefter tillväxt och hur i så fall eller om fadern eller socialchefen tappat bort uppgifter vid anmälningstillfället? Det kan förefalla osannolikt att en uppgift om att en 9-åring fått en vuxens snopp i munnen skulle fallit bort bland så pass få uppgifter.
Faderns beskrivning i polisförhör (sammanfattningsprotokoll, uppläst och godkänt av fadern) Detta förhör är daterat den 13 sept. 0000 och äger således rum drygt två veckor efter anmälan och före det första förhöret med målsäganden (M) den 4 okt.
Av referatet framgår att målsäganden (M) för fadern någon gång i vecka 30 hade berättat om att hon varit med Rasmus in på dennes rum. Rasmus skall ha lovat M att
bränna ner filmen ”Happy feet”. Denna skall redan ha funnits på Rasmus´ dator. Rasmus skall då ha letat upp ”en annan film som fanns på datorn”. ”Denna film spelade Rasmus
upp på datorn”. Kanske föreligger minnesfel av fadern, då både M och Rasmus i förhör
talar om filmen ”På andra sidan häcken” och inte om den film fadern nämner?
Jag skall här återge hela referatet av den följande interaktionen (som jag fokuserar på) mellan fadern och M och har strukit under alla ställen där det tydligt framgår att fadern frågade M, totalt 10 ställen plus ett där det framgår indirekt, dvs. minst 11 frågor verkar ha ställts av fadern av detta referat att döma, men ytterligare frågor kan förstås ha ställts som fadern inte
längre minns vid förhörstillfället och det kan finnas ord i formuleringarna på de refererade frågorna, som fadern inte längre minns. Allmänt gäller att man vid minne av samtal är mycket mindre benägen att minnas de frågor man själv ställt än svaren. Det bör understrykas att de minnesfenomen jag här nämnt är helt normala och alldagliga. Det är naturligtvis även ett normalt fenomen att en bekymrad far ställer frågor, men det kan samtidigt tänkas bidra till att uppgifter med ringa eller ingen verklighetsbakgrund uppkommer i själva
samspelet/interaktionen mellan fadern och dottern/målsäganden.
Jag delar tydligt upp texten i referat av frågor (understrukna) respektive referat av svar. Mina egna kommentarer skrivs utan den kursivstil som innehåller ordagrant referat.
”Fadern hade frågat M vad det var för film och om den innehöll sex.
(M verkar själv ha kommit upp med uppgiften om en film, men det verkar vara fadern själv
som ledande för in ett sexuellt tema, dvs. den förväntan rörande innehållet som fadern tydligt signalerar genom ordet ”sex” kan leda till att barnet säger sådant som det tror att fadern vill höra (fadern vill naturligtvis inte höra att det var sex i filmen). Det kan dessvärre vara så att historien om sex får sin startpunkt här utan att det förekommit ett tidigare sexuellt övergrepp.)
På detta hade M svarat att det var en kvinna som stod eller satt på en toalettstol och hade en mans ´snopp´ i munnen.
Fadern hade frågat M om Rasmus var påklädd
och på detta hade M svarat att han var det och att han hade en röd tröja på sig.
(på sid 24 i första polisförhöret uppger M att tröjan var ”svart”)
Vad han hade i övrigt kunde M inte minnas (minst en fråga om detta torde ha ställts).
Rasmus hade frågat M om hon ville göra som på filmen. M hade inte förstått vad Rasmus menade. Då hade Rasmus dragit ner byxorna på M och ´pillade´ med fingrarna emellan M:s ben. Sedan hade Rasmus dragit ner sina egna byxor och visat hur hon skulle göra för att hjälpa honom. Först hade han visat hur hon skulle göra med händerna och sedan med munnen. M hade fått ta Rasmus´ ´snopp´ i munnen.
(det ter sig rimligt att flera icke-ihågkomna frågor kan ha ställts när uppgifterna i detta stycke framkom)
Fadern hade frågat om Rasmus fick göra det
och det fick han hade M svarat.
Fadern frågade M varför Rasmus fick göra så.
M sa att hon var tvungen för annars skulle hon inte få någon glass.
Efter detta hade fadern frågat M om vad som hänt om hon frågat mormor om glass.
M hade svarat att hon tror att hon hade fått glass. (jfr föregående svar)
M hade svarat att Rasmus hade kissat på sig själv.
Fadern hade frågat om det såg ut som kiss
men det gjorde det inte. Det som kom ut hade hamnat på Rasmus tröja. M sa också att Rasmus bytt tröja efter detta.
Fadern hade frågat M när detta hade hänt
men det visste hon inte. (OBS oklar tidpunkt)
Fadern hade även frågat modern och mormor när detta kunde ha skett
men ingen av dem kunde svara på detta. ” (fråga och svar avser här inte M)
Av förhörstexten framgår även att M tidigare i juni månad 0000 skall ha berättat för fadern om en sexuell händelse med en klasskamrat.
Av förhörstexten framgår även hur ordet ”porrfilm” först förs in i M:s språkbruk (det används senare i polisförhören av M själv).
”Fadern hade även frågat M om klasskamraten och hon hade sett på porrfilm.
M hade frågat fadern vad porrfilm var och då fick fadern förklara att det var film med sex.
Fadern hade även frågat M om hon sett när hennes mamma hade sex.
M hade svarat att hon inte trodde att mamma hade sex.”
Ett par andra detaljer i förhöret kan vara värda att uppmärksamma. Fadern uppger att han aldrig tidigare har hört M prata om sex, förutom berättelserna om klasskamraten och Rasmus. Fadern uppger även att M, som det verkar vid tidigare tillfälle, skall ha sagt att ”vissa saker
får men (bör väl stå ”man”) inte berätta”. Detta pekar på möjligheten att M skulle kunna ha
en del erfarenheter (utöver de båda händelser som omnämns) som inte kommit till vare sig föräldrarnas eller senare utredarens kännedom. I utredningsarbetet verkar detta föga ha beaktats.
Faderns beskrivning i tingsrättens förhör (dialogutskrift av sekr XA). Detta förhör äger rum långt senare i tid (tingsrättens dom är daterad 29 dec) än polisförhöret, men ger på en del punkter mer detaljerad information.
En viktig aspekt är att betydelsen av faderns tolkningar i samtalet med M framgår tydligare. Det framgår även att åtminstone några få frågor utöver de i polisförhöret redovisade har ställts av fadern till M vid det aktuella tillfället, då uppgifterna om Rasmus´ övergrepp första gången hävdades. Exempelvis: ”…frågade jag ju om hade…eh varit med Rasmus fler gånger”. På sid 1 säger fadern i anslutning till att M skall ha berättat om den sexuella händelsen med klasskamraten följande (utdrag ur ett längre svar, mina understrykningar):
Fadern: ”…å då sa hon till mig att… allting kunde man inte berätta för varken mig eller sin mamma och …ja… jag ville ju naturligtvis att hon skulle berätta så jag sa det att…det du
berättar för mig det kommer naturligtvis inte vidare varken till mamma eller någon annan å då valde hon att berätta att…eh…hon hade träffat Rasmus hemma hos sin mormor och han hade lovat henne…eh… en film…Happy Feet…å dem hade då gått in på hans rum och…”
Av citatet av vad fadern inledningsvis säger i tingsrättens förhör framgår att M:s uppgifter om vad som skall ha hänt tillsammans med Rasmus uppkommer under tre förutsättningar:
- M har precis före talat om en sexuell händelse med en klasskamrat, vilket fått faderns uppmärksamhet (en positiv förstärkning av social art inom inlärningsteorin). Det kan även tilläggas att sexuella teman nu är mentalt lätt tillgängliga för både fadern och M precis efter att händelsen med klasskamraten diskuterats.
- ”jag ville ju naturligtvis att hon skulle berätta” (fadern förutsätter att det finns något att berätta, förväntanstryck. Denna förutsättning kan ha varit felaktig beträffande att något anmärkningsvärt hänt med Rasmus.)
- ”det du berättar för mig det kommer naturligtvis inte vidare varken till mamma eller
någon annan” (detta budskap som fadern ger visar sig senare vara felaktigt, men är
vad M har att utgå från när hon för fram uppgifterna om Rasmus; ytterligare förväntanstryck. Denna uttalade förutsättning innebär att varken M eller Rasmus skulle kunna skadas av en fantasihistoria, då fadern lovat att inte vidareföra det som sägs. Observera även att fadern att döma av citatet inte uttalat något sanningskrav på sådant som M berättar. M behöver alltså inte se det som problematiskt att tillgodose faderns förväntan att hon skall berätta något. Det kan tilläggas att sanningsbegreppet hos barn i denna ålder inte är fullt utvecklat. )
På sid 9 framgår att fadern vid tidigare samtal givit M en idé genom en fråga.
Försv: Mm…frågade du henne om…om hon hade gjort så här med någon annan kamrat? Fadern: Ja.
Det är en möjlighet att suggestionen om ”någon annan kamrat” senare givit upphov till uppgifter om Rasmus.
På sid 10 menar fadern att M:s uppgifter kom ”spontant”, vilket inte överensstämmer med de uppgifter om ett antal frågor som fadern ställt, vilka finns i polisförhöret (ur
minnessynpunkt har det nu gått cirka 2,5 månader sedan polisförhöret den 13 sept.)
Fadern: Nää, det var spontant…för att…jag minns att jag…jag trodde att de hon ville berätta som var så hemligt det var ju att hon hade titta på den här filmen och ingenting annat …så allting som löd efter det det var ju, det var ju spontant.
(jfr polisförhöret: ”Fadern hade frågat M vad det var för film och om den innehöll sex.” Om fadern först föreslagit att en film kan innehålla ”sex”, så kan det knappast påstås vara en spontan uppgift från M om hon därefter påstår att den innehåller sex. Att fadern kan i minnet tappa bort att han själv uttalat en förväntan/ledande fråga är förstås att anse som ett naturligt minnesbortfall. )
Längre ner på sid 10 frågar försvararen
Fadern: Inte vad jag kan minnas… jag kan ju ha frågat omständigheter kring detta som jag sa då att … har det hänt flera gånger…eh…jag är egentligen inte direkt intresserad av å få…så mycket detaljer eftersom det här kom som en direkt chock för mig…så var jag ju…mer eller mindre chocktillstånd…att detta hade hänt överhuvudtaget då (ohörbart)
Försv: Va det du som införde begreppet porrfilm er emellan eller? Fadern: Ja.
Enligt min erfarenhet är det vanligt att lekmän (och även många professionella) inte uppfattar eller inte minns att de ställt förutsättande, ledande eller andra slag av felaktigt formulerade frågor – fenomenet vi ser här är alltså naturligt. Fadern förbiser här den grundläggande suggestionen om att filmen kunde innehålla ”sex” som han i polisförhör sagt sig ha givit och som kan ha givit riktning åt hela förloppet. Han bekräftar även tidigare svar att han själv införde begreppet ”porrfilm”. Det kan anmärkas att om han var ”mer eller mindre i
chocktillstånd”, så kan det inverka på hur observant man är på vad man själv säger och
även på hur man tolkar svar. En tolkningshypotes bland flera som kan vara värd att tänka på är att M, med utgångspunkt i faderns sexuellt inriktade förväntan och kanske under skydd av faderns löfte om att inte vidareföra något, passar på att just ”chocktesta” faderns reaktioner eller inleda ett rollspel (den obesvärade tonen i polisförhören är förenlig med en sådan möjlighet) utan att vara klar över konsekvenserna – fadern skall ju inte föra det vidare. Följande sekvens på sid 11 i tingsrättens förhör med fadern ter sig mycket informativ vad gäller uppkomsten av M:s uppgifter (mina understrykningar).
Försv: Mm…för att i ditt…eller förhöret med dig så är det skrivet på så sätt att fadern hade frågat M vad det var för film och om den innehöll sex…
Fadern: Mm…det kan jag ha frågat henne. (Anm. Fadern har tidigare godkänt polisförhörets
uppgift cirka 2,5 månader tidigare)
Försv: Det kan du ha frågat henne? Fadern: Ja, det kan ha frågat. Försv: Varför frågade du det?
Fadern: Nää, det var ju för att hon själv…eftersom hon var så hemlighetsfull…så…alltså å inte ville berätta om detta…eh incidenten överhuvudtaget utan att jag då frågade henne eller sa det att jag…är ju kompis med dig (ohörbart) du kan ju berätta vad du vill för mig…och hon började å berätta att dem…dem skulle titta på den här Happy Feet (ohörbart) hade laddat ner…han skulle ladda ner filmen…när hon då börja berätta om att…han hade visat en annan film…och…än den hon skulle se… då frågade jag henne eftersom hon tystnade så fråga jag henne om…om det var en porrfilm eller en sexfilm.
Försv: Mm…anledningen till att du…fråga om det var den typen av film…det var att hon tystnade?
Fadern: Ja (ohörbart) hon ville väl inte riktigt berätta eftersom det var ju förtroendet antagligen…gentemot Rasmus då…hon har ju lovat å inte säga nånting.
Av det fadern drar sig till minnes framgår att han gjort flera tolkningar i själva
uppkomstsituationen: att M var ”så hemlighetsfull”, att det fanns en ”incident” att berätta om och att när M ”tystnar” så tolkar fadern uttalat att det skulle kunna vara ”porrfilm eller
sexfilm”. Vidare tolkar fadern in ett ”förtroende” hos barnet gentemot Rasmus. Barnets ide´
om att lova att inte säga någonting kan för övrigt ha sitt upphov i faderns löfte om att inte säga någonting om vad barnet berättar. Som framgår kan startpunkten för M:s uppgifter om övergrepp från Rasmus ha varit förväntan och ett antal tolkningar från den bekymrade fadern.
Alla dessa tolkningar kan ha varit felaktiga. Att fadern tyckt att M var ”hemlighetsfull” behöver inte betyda att det fanns någon hemlighet att berätta om. Att M ”tystnade” kan ha ett flertal grunder och behöver inte betyda att det fanns något med ”sex” att berätta om.
Händelsen med klasskamraten kan göra att både fadern och M har sexuella teman lätt
tillgängliga i medvetandet (dvs. snabb kognitiv åtkomst) och samspelar kring detta tema som även kulturellt sett är lätt tillgängligt.
Att fadern enligt citatet beskrev sig som en ”kompis” som M kunde ”berätta vad du vill för
mig” kan bedömas som en suggestion att formulera uppgifter och då ligger det nära tillhands
att de formuleras i enlighet med barnets tolkning av faderns uppvisade förväntan om uppgifter.
Sammanfattningsvis ger en granskning redan av sammanfattningsprotokollet av polisförhöret med fadern vid handen att det vid sidan om anmälningshypotesen finns minst en alternativ tolkningshypotes rörande uppkomsten av påståenden om sexuella övergrepp från den misstänkte gentemot målsäganden. Tingsrättens förhör med fadern ger ytterligare material som ger stöd åt minst en alternativ tolkningshypotes. Denna tolkningshypotes innebär att uppgifterna vid uppkomsttillfället har skapats interaktivt, dvs. i samspelet mellan fadern och barnet. Faderns förväntningar, tolkningar och uttalanden (påståenden och frågor) har
samspelat med barnets tro på faderns löfte om att inte föra vidare och tolkningar kring vad fadern velat höra samt med den kännedom om sexuella frågor som barnet verkar ha (denna kännedoms tillkomst är självklart något att närmare söka utröna i polisförhör med barnet; betydande kännedom verkar ha förelegat redan före den påstådda händelsen med Rasmus). Utöver fadern är det polisens förhörsledare som redovisat samtal med M om vad som hänt. Några sådana samtal har inte redovisats av någon annan. Det är därför lämpligt att granska de två polisförhören med barnet ur utredningsstrategisk och frågeteknisk synpunkt samt beträffande om där finns några relevanta och källkritiskt hållbara uppgifter från barnet eller fenomen som kan bidra till att avgöra mellan tolkningshypoteserna.
Allmänt om tolkningshypoteser och utredningsstrategiska frågor
Vad barnet uttalar sig om och hur det uttalar sig blir naturligtvis beroende av vilka frågor och vilka förväntningar som kommer från förhörsledaren samt av tidigare erfarenheter och eventuell inlärning i interaktionen med fadern och kanske andra.
Det kan formuleras åtminstone tre rätt olika, nära tillhands liggande hypoteser om vad som kan ha inträffat mellan M och Rasmus.
Hypotes 1. En filmvisning med sexuellt innehåll och sexuella händelser har inträffat mellan M och Rasmus (anmälnings- och åtalshypotesen, huvudhypotesen)
Hypotes 2: Enbart en filmvisning med sexuellt innehåll, men inga sexuella händelser har inträffat mellan M och Rasmus.
Hypotes 3: Uppgifterna om filmvisning med sexuellt innehåll och uppgifterna om sexuella händelser mellan M och Rasmus är båda felaktiga. Uppgifterna kan ha
formulerats under förväntanstryck, utifrån hos barnet befintlig sexuell
information, ledande utfrågning, förespegling att inte vidareföra uppgifter från fadern, uppkommen testning eller rollspel m.m.
Vissa blandformer är förstås också möjliga, t.ex. att någon/några sexuella händelser inträffat och att de övriga nämnda sexuella händelserna inte inträffat. Det går också att tänka sig att enbart sexuella händelser inträffat och att filmvisningen med sexuellt innehåll är påhittad. Det kan inte anses utredningsmetodiskt rimligt eller godtagbart att vid genomförande av polisförhör enbart söka bekräfta hypotes 1, när det finns åtminstone två andra viktiga konkurrerande hypoteser att beakta när frågor ställs. Ett förhör inriktat på att bekräfta en av hypoteserna kan inte användas för att avgöra mellan de tre hypoteserna och lider då även av det logiska grundfelet att man inte sökt falsifiera den hypotes man sökt bekräfta. Det går då inte att hävda att hypotesen är giltig (se Poppers falsifieringskrav i ”The logic of
scientific discovery”, 1959). Man vet inte om den skulle klara falsifieringsförsök.
I polisförhöret borde inledningsvis frågan om förhörsledarens kritiskt prövande roll och om sanningskravet på barnets svar ha tagits upp.
I polisförhöret borde t.ex. relativt ingående ha sökts uppgifter om barnets sexuella kunskaper och var och hur barnet hade inhämtat dessa, t.ex. från kamrater och/eller media eller vuxna. Vad har t.ex. förekommit på dagis, förskola, i skolan och på fritid vad gäller införskaffande av sexuella kunskaper. Vilka sexuella gester har faktiskt förekommit? I exempelvis ett annat rättsfall med en 9-årig flicka framkom vid uppföljande polisförhör att barnen hade suttit i en koja i skogen och tittat på porrbilder och porrtidningar – kanske inte vad de vuxna i närheten tänkt sig. Vad i övrigt kunde M i detta fall ha lärt sig av den pojkkompis hon varit mer intim med?
Mycket viktigt borde även varit att ta reda på hur barnet uppfattade samtalet med fadern och huruvida barnet då under de av fadern givna villkoren hade sagt sådant som det trodde att fadern ville höra snarare än sanningen. Vad skulle M svarat om förhörsledaren frågat om det kunde vara så att hon hittat på en hemlighet mellan henne och pappa?
En annan sak att ta upp med M är den påstådda sexfilmen, som kan ha uppkommit genom faderns uttalade förväntan om sexuellt innehåll. När man inte alls fann någon sådan sexfilm i Rasmus´ dator kunde det varit lämpligt att åter förhöra sig med M om det existerat någon sådan film. Dessutom verkar det vara en rätt vag överensstämmelse mellan de bilder (inte film ?) som under mycket kort tidsram (26/6/00 kl. 06.39 till 27/6/00 kl. 04.25) varit tillgängliga i Rasmus´ dator (om jag nu förstått de tekniska uppgifterna rätt ?). Det förekommer förvisso badrumsinteriörer (mest badkar och tvättställ) på bilderna, men jag har inte hittat någon bild (dålig bildkvalitet på mina bilder) med ett par personer som står på/vid en toalett och där en har en snopp i munnen. Vad skulle M svarat på en upplysning om att man inte funnit någon sådan bild? I övrigt verkar polisutredaren ha avstått från möjligheten att låta M rita/skissa hur personen/personerna på den påstådda filmen stod.
Vad skulle M ha svarat på att få uppläst eller redogjord för sig den version om vad som hände som Rasmus har givit? Ett vanligt replikförfarande vid utredningsarbete.
Polisförhör med barnet 0000-10-04 (41 min, obestyrkt dialogutskrift av ljudbandsförhör 23 sidor)
I det följande utgår jag från att dialogutskriften är korrekt. Det är uppenbart så att en viss mängd tal i början av förhöret inte skrivits ut, vilket borde skett. Det är inte upp till den som gör utskriften att bedöma vad som kan vara av betydelse. Dessutom har det inte angivits i
dialogutskriften att ett antal uttalanden tagits bort. I. Utredningsstrategier
Med utredningsstrategier avses här vissa övergripande beteendemönster, t.ex. vad gäller tydlighet gentemot den förhörde om vad som gäller, vad gäller urvalet av frågor, förekomst av kritisk prövning eller inte, beaktande av alternativa hypoteser eller inte, hjälp till den förhörde att stabilisera uppgifterna eller inte, hur mycket utredaren respektive barnet talar m. m.
Genomgående utredningsstrategier, t.ex. att inte söka motevidens till en huvudhypotes, får nog ofta mycket mer förödande konsekvenser för en utrednings resultat än t.ex. mindre minnesfel eller påverkan genom ledande frågor. Utredningsstrategier kan vara mer eller mindre medvetna eller omedvetna och traditionsbundna eller till och med felaktiga per inlärning. Till undvikande av missförstånd skall klart sägas att jag inte alls menar att en polisutredare tar medvetna beslut om att använda felaktiga/olämpliga strategier. Brister i utbildning och bristande kvalitetssäkring gör att undermåliga strategier kan fortleva
vanemässigt i organisationskulturer. Baserat på genomgång av rätt många utredningsmaterial menar jag att det är frågan om utbredda systemproblem kring poliser, socialarbetare,
psykologer, psykiatrer m.fl. grupper vad gäller utredningsmetodik. 1. Otydlighet för barnet
I inledningen av förhöret säger barnet ”Nej” på frågan om det vet varför det är ”här”.
Förhörsledaren förklarar då på följande felaktiga sätt: ”Tänkte vi skulle prata lite med dig om
hur du har det och så där. Har du det bra?” Ingen mer förklaring ges till barnet.
Förhöret sker alltså utan att det verkliga syftet förklarats för barnet, utan att förhörsledarens undersökande och kritiskt prövande roll berörts och utan att frågan om att tala sanning alls har berörts. Detta förfarande är inte sakligt godtagbart och dessutom oetiskt.
2. Skevt frågeurval i förhållande till hypoteser
Grovt sett kan en förhörsledares frågor klassificeras i sådana som är hypotesneutrala (oftast finns ett antal sådana naturligt åtminstone i början av ett förhör), sådana som är inriktade mot huvudhypotesen (i detta fall hypotesen om att sexuellt övergrepp inträffat) och sådana som är inriktade mot en eller flera alternativa hypoteser om vad som inträffat. Antal frågor i
respektive kategori kan åtminstone grovt bedömas genom kategorisering. Det kan ibland diskuteras till vilken kategori en fråga bör föras, t.ex. kan en tillsynes neutral fråga även ha betydelse för undersökning av huvudhypotesen. Mindre förändringar av kategoriseringarna torde dock inte förändra den förhörsstrategiska bilden i stort. Det mest intressanta för en domstol kan vara vilken möjlighet att framträda som givits åt alternativa hypoteser. Följande resultat erhölls för det första polisförhöret vid kategorisering av samtliga ställda frågor/påståenden av förhörsledaren på samtliga 23 sidor (sid 5-27 i förundersökningen). Frågeinriktning Antal frågor Procent
Neutrala 78 27,9 Huvudhypotes (sexuellt övergrepp) 202 72,1 Alternativa hypoteser 0 0 Totalantal: 280 100%
Det framgår att inga eller nästan inga frågor/påståenden med inriktning mot alternativa hypoteser har ställts och därmed har sådana haft föga möjlighet att framträda som alternativ till huvudhypotesen. En cirkulär logik har använts, där utredaren har utgått från huvudhypotesen och ställt frågor så att denna skulle kunna bekräftas och, frånsett de hypotesneutrala frågorna, undvikit att ställa frågor i annan riktning.
3. Kritiskt prövande motfrågor används föga
Kritiskt prövande frågor, t.ex. frågor om något faktiskt hänt eller sökande efter
förklaring på motsägelser och underliga svar förekommer endast i några få exemplar. Exempel kan vara F: ”Vet du vad en porrfilm är för något? M: Nej.”
Många fler motfrågor borde ha ställts i förhöret. 4. Press gentemot barnet
Med pressande strategi avses här ihållande press och inte enbart några enstaka pressande frågor.
Förhörsledaren har kännedom om vad fadern uppfattat genom det tidigare förhöret med denne och pressar barnet att skapa uppgifter i riktning mot det fadern sagt. Därigenom kan om förutsättningarna är felaktiga svar som är felaktiga uppkomma, då barnet kan falla undan för pressen. Det förekommer press på barnet att ändra tidigare svar och press att presentera någon hemlighet.
Det som förekommer på sid 10 är tydligt och kanske avgörande för båda förhörens fortsatta förlopp. Bakom pressen finns här faderns uppgifter.
F: Mm. Har du tittat på film tillsammans med Rasmus någon gång?
M: Nej. (svaret stämmer väl med vad Rasmus uppger i polisförhören – han uppger sig ha tagit
fram filmen ”På andra sidan häcken” åt M och låtit henne titta själv på den på annan plats i huset)
F: Är det säkert det? (Press efter svar – se skriften Vittnesförhör (1991) från
Rikspolisstyrelsen; förhörsledaren visar tydligt att svaret borde varit ett annat)
M: Mm…Oj
F: Tänk efter om du har tittat på film tillsammans med Rasmus någon gång?
(Press före förväntat svar, se Rikspolisstyrelsens skrift, suggererar vad barnet bör säga)
M: …Näe (vidhåller tidigare svar, som stämmer med vad Rasmus uppgett)
F: Det har du inte? … …Har du och Rasmus någon hemlighet? (Förhörsledaren suggererar
i ledande fråga att det kan finnas en ”hemlighet” – OBS att det är förhörsledaren, inte barnet som för in tanken om en hemlighet. Denna tanke fanns även hos pappan enligt de förhörsutdrag som tidigare redovisats. Som kommer att framgå av resten av sekvensen på sid 10 pressar förhörsledaren upprepat efter ”hemlighet/hemlis” hela 7 gånger. Barnet självt använder inte alls ordet. Det är här frågan om extrem press och suggestion. )
Tystnad
M: Mm, kommer inte ihåg. (Detta är ett naturligt svar om ingen hemlighet finns.) Tystnad
F: Du vet ju vad en hemlighet är för någonting? (Förhörsledaren biter sig fast och släpper
inte. Frågan bör bli besvarad jakande i den ålder M är. )
M: Mm. (naturligt, vagt instämmande svar på allmänt, ledande påstående) F: Mm. Man kan ju ha hemlisar ibland. (Trivialt påstående lätt att instämma i.) M: Mm. (naturligt, vagt instämmande svar på allmänt, ledande påstående)
F: Har du nån hemlis ihop med Rasmus? (ledande fråga efter omfattande press)
M: Mm. (vagt instämmande; Det kan anmärkas att inom suggestionspsykologi är det en
välkänd teknik att man kan få en person att instämma i en fråga/påstående om den omedelbart före har föregåtts av några frågor som är av den arten att de måste besvaras instämmande. Tekniken redovisas bl a av den världskände hypnosterapeuten Milton Erickson i boken
”Hypnotiska verkligheter”. Nästan alla skulle besvara de två frågor som föregår
Rasmus-frågan jakande. )
F: Har du det? Mm.
M: Jag tror …vet inte riktigt (ohörbart) (M verkar nu inse att hon instämt utan att ha täckning
i minnet, dvs. barnet var nog rätt försvarslöst inför suggestionsknepet. OBS att svaret överensstämmer med Rasmus version om att inget övergrepp hänt. )
F: Mm. Har du hemlisar ihop med någon annan?
M: Nej. Inte någon annan. (OBS att förhörsledaren har inte visat tidigare intresse för att hon
skulle ha några hemligheter ihop med någon annan.)
F: Ingen annan. M: Nej.
F: Nu är det så att nu tänkte vi prata lite hemlisar här, du och jag. Skulle vilja att du berättade lite om den här hemlisen. För det får man faktiskt göra när man är här hos mig.
(Förhörsledaren agerar här förutsättande att det finns någon hemlis och ordergivande – tre ordergivande/suggererande meningar i följd. Förhörsledaren beaktar inte det tidigare svaret från M som löd ”Jag tror …vet inte riktigt (ohörbart)”, varför det även kan sägas förekomma ett felaktigt bakåtreferat här. OBS här uttrycket ”nu tänkte vi”, dvs. förhörsledaren tänker även åt barnet, vilket är ett mönster i stort i de båda förhören, som matas fulla med
förhörsledarens idéer.
Det kan i detta skede av förhöret anmärkas att förhörsledaren kort före i tid (på samma sida) två gånger har suggererat/föreslagit att M ”tittat på film tillsammans med Rasmus”. Dessutom har förhörsledaren två gånger i andra uttalanden suggererat att M har en ”hemlighet/hemlis” ihop med just Rasmus. Vidare har förhörsledaren varken här eller tidigare tagit upp att det krävs att man talar sanning i förhöret. M kan känna sig pressad att göra uttalanden som inte är sanna.)
Den press och de suggestioner som förhörsledaren uppvisat på sid 10 ger goda skäl att källkritiskt ifrågasätta allt det följande förhörsmaterialet. Fundamenten i båda polisförhören som läggs här (dvs. att det finns en hemlighet kring en film att berätta om – något
förhörsledaren för in och barnet pressas att föreställa sig) uppkommer som framgått inte på ett sakligt godtagbart sätt utan genom grovt felaktiga strategier och frågetekniker.
Det kan tilläggas att det på ett flertal senare ställen i det första förhöret förekommer olika former av press, t.ex. efter ”mer”, efter sådant som ”hänt sen”, efter sådant som ”gjordes” (suggererande handlingsverb) osv. Ett exempel i mängden kan vara följande på sid 18:
F: Mm. Hur satt du då? Satt du.. M: Bredvid.
F: Bredvid? Mm. Okej………Hände något mer sen?
M: Kommer inte ihåg. (naturligt svar om inget minnesvärt hände) Tystnad
F: Vill du inte berätta? (tolkar, förutsätter, pressar att det finns något att berätta) M: Jag satt bredvid, tror jag.
F: Vad sa du?
M: Jag tror jag satt bredvid eller satt väl någon annanstans. (OBS osäkerheten i svaret,
helgarderingstekniken)
F: Mm.
M: (ohörbart) kunde ju inte sitta på bordet
F: Vad tänkte du när du hade snoppen i munnen? (plötsligt för förhörsledaren in snoppen)
M har tidigare på sid 16 sagt att hon ”satt” och uttalat ”snoppen i munnen”.
Förhörsledaren pressar efter material och stabiliserar här uppgifterna genom att själv föra in dem på sid 18.
Därigenom kan t ex ha förhindrats att M i denna version gjorde något annat än ”satt” och att ”snoppen i munnen” försvinner ur historien, vilket den verkar vara på väg att göra här. Beträffande stabilisering se punkt 5 nedan.
5. Stabilisering/bakåtreferat som minskar möjlighet till motsägelser
Vill man ta reda på vad som faktiskt hänt, så är det inte lämpligt att hjälpa en förhörd person att minnas vad som tidigare sagts (agera minne åt personen) och att därmed hjälpa till att stabilisera historien genom korrekta eller felaktiga bakåtreferat. Det är att föredra att den förhörde själv erinrar sig och en gång till redogör för vad som förekommit. Dessutom är det så att barn ofta inte korrigerar felaktiga bakåtreferat. Om förhörsledaren hjälper till att stabilisera en historia, så kan det förhindra att avgörande motsägelser uppkommer. Om något inte inträffat, så har den förhörde ingen inträffad händelse att utgå från i minnet och det kan vara svårt att minnas vad man sagt tidigare i ett förhör eller i förhör för flera veckor eller månader sedan.
Några få exempel utöver det på slutet av föregående punkt: Sid 12
M: En satt på en toalett F: En…stod på en toalett M: Ja
Här rättar inte barnet felreferatet utan det fortsätter i förhörsledarens uttalanden på samma sida och nästföljande sida och på sid 15, och barnet säger inte uttryckligen att någon ”stod” på en toalett.
Längre ner på sid 12 gör förhörsledaren nästa felreferat.
M: Jag vet inte om det var en tjej eller kille. F: Mm. Stod hon bara där eller hon? M: Det var nog en kille , tror jag. F: En kille som stod på toaletten.
Här refererar förhörsledaren som att barnet sagt ”hon”, men det har barnet inte sagt. Felet med ”stod” fortsätter.
På sid 20 finns exempel på följande bakåtreferat och stabiliseringar.
F: Nej. Men han drog ner dina byxor. (bakåtreferat, stabiliserar) M: Mm.
M: Mm.
F: Mm. Vad hände sen då? (förutsättande)
På sid 21 finns följande stabilisering av vad M sagt på sid 11:
F: Mm. Och Rasmus sa att det var porrfilm ni skulle titta på.
På sid 26-27 finns ett annat av de många exemplen:
F: Mm. Hände det någonting mer M? (pressar efter ”mer”) M: Nej.
F: Nej. Du visade ju att du fick dra fram och tillbaka med handen. (korrigerar, stabiliserar) M: Mm.
F: Mm. Hur länge fick du göra så? M: Kommer inte ihåg.
Detta exempel där M svarar klart ”Nej”, men förhörsledaren korrigerar och stabiliserar genom att ta upp sådant som sagts tidigare avslutar symptomatiskt nog det första polisförhöret. Uppgiften om att dra fram och tillbaka med handen var uppenbarligen inte stabil i barnets minne eftersom det säger ”Nej”. Om något inte hänt så kan minnet av vad som sagts tidigare i ett förhör lätt försvinna och det blir inte heller så lätt att minnas hur länge något som inte hänt pågick (”Kommer inte ihåg”).
Sammanfattningsvis innebär de omfattande och grova förhörsstrategiska bristerna på sida efter sida i förhörsprotokollet att påståenden som framkommer genom förhöret bör avvisas ur källkritisk synpunkt. Alternativa hypoteser ges inte möjlighet att framkomma och barnet utsätts för omfattande press att producera det slags uppgifter som förhörsledaren är intresserad av.
II. Frågeteknik
Det jag här avser med frågeteknik ligger mer på detalj- och formuleringsnivå än de mer övergripande utredningsstrategierna, men gränsen är flytande och frågeteknik har redan uppvisats i de utredningsstrategiska exemplen. Några av exemplen här kommer att likna de utredningsstrategiska exemplen och olämpliga strategier och olämpliga frågetekniker går ofta hand i hand. Det kan påpekas att det i princip är möjligt att göra ett förhör med frågetekniskt korrekta frågor, men samtidigt med en eller flera felaktiga strategier, t.ex. skevt urval av frågor.
Felaktigt formulerade frågor kan vara t.ex. förutsättande, ledande, upprepade, argumenterande, pressande, ordergivande, belöningsförespeglande, avbrytande, bakåtrefererande (ledande bekräftelseteknik), att inte ge tillräckligt med tid till
svar, att frågan inte kan begripas (barn säger nästan aldrig att de inte förstår frågan), att frågan är multipel (innehåller flera frågor), att två eller flera svarsalternativ föreslås, att tidigare svar ignoreras, att felaktigt bakåtreferat används.
Jag har tidigare påpekat ett suggestionsknep för att få någon att instämma i en fråga och jag kommer även här att påvisa en relativt ovanlig växlingsteknik, där förhörsledaren olämpligt växlar fram och tillbaka i frågorna mellan en påstådd films innehåll och påstådda sexuella händelser i anslutning till den påstådda filmen. Om det t ex
enbart skulle ha inträffat att M fått se en ”porrfilm”, så kan lätt inses möjliga följder av en sådan repeterad växlingsteknik i förhöret. Ett barn skulle då kunna ta över
innehåll från filmen och anföra det som innehåll i en händelse barnet påstås ha
sedan växlar in dessa fantasier i förhörssekvenser rörande påståenden om sexuella övergrepp, så är det ett sakligt sett föga lämpligt förfarande. Det kan tänkas bidra till att skapa felaktiga påståenden från barnet.
Några exempel på frågeteknik i polisförhöret är följande lösryckta frågor eller sekvenser. Sid 13
F: Okej. Hade han inga byxor på sig eftersom du såg att det var en snopp?
Argumenterande, ologisk formulering, en snopp kan synas, även när en man har byxor på.
F: Vad gjorde han där på toaletten då? (suggererande handlingsverb - ”gjorde”)
Det finns ett betydande antal ”göra, gjorde” i förhörets frågor.
Sid 14
F: Okej. Vad hände sen då? (förutsättande fråga, att något hände när de sett filmen)
Denna fråga ställs efter att det sedan mitten av sid 11 talats om en porrfilm som M skall ha sett tillsammans med Rasmus (enligt sid 10 svarade M ”Nej” och ”Näe” på fråga och upprepad fråga om hon sett på film tillsammans med Rasmus och utsattes för stark press av förhörsledaren som tidigare påvisats. Den förutsättande frågan ovan besvaras av M med
”Jag skulle göra det…som var på filmerna”, vilket är i överensstämmelse med vad
förhörsledaren förväntar sig – den ”hemlighet/hemlis” som förhörsledaren nämnt 7 gånger på sid 10.
Den påstådda filmen och de påstådda sexuella händelserna mellan M och Rasmus kopplas här ihop på sid 14.
F: Okej. Mm. Vem skulle göra som de gjorde på filmen då? (följer upp svar på tidigare
förutsättande fråga)
M: Jag.
F: Du skulle göra så. Och vem mer? M: Rasmus.
Det bör här observeras att förhörsledaren visat intresse för sexuella teman i den påstådda filmen från mitten av sid 11 ända hit till sid 14, särskilt har nämnts ”snoppen i munnen”, som M fört in på mitten av sid 13. Temat har som framgått enligt fadern tidigare framkommit i samtalet mellan M och fadern.
På sid 16 förekommer t.ex. följande frågor:
F: Du satt där. Och sen fick du snoppen i munnen? (ledande, föreslår)
…
F: Vad hände sen då? (förutsättande att något hände)
…
F: Hände det något mer sen? Berätta mera. (förutsättande, pressande ”Berätta mera”)
…
F: Nej. Om du tänker efter så tror jag du kommer ihåg…. (tolkande, förutsättande,
pressande)
(förutsättande, stabiliserande)
Förhörsledaren växlar obehövligt och frågetekniskt felaktigt in den påstådda filmen flera gånger i förhöret.
Sid 15 längst ner
F: I tv-rummet. Mm. Okej. Du, du berättade ju på filmen stod det ju någon på toaletten och sen var det ju någon som hade snoppen i munnen.
(förhörsledaren för här in ”snoppen i munnen” från filmen, när sekvensen handlar om vad som skall ha skett mellan M och Rasmus)
Högst upp på sid 18 växlas den påstådda filmen in igen
F: Du kommer inte ihåg. nej. De här.. tjejen och killen eller killen på, på filmen, han hade ju inga kläder på sig. (växlar in filmen, dessutom är det förhörsledaren själv som på sid 13
föreslog för M att han hade ”inga byxor på sig”, vilket även är något annat än ”inga kläder
på sig” – felaktigt bakåtreferat)
M: Mm.
F: Sa du ju. (felaktigt bakåtreferat, M sa inte det) M: Mm.
F: Mm. Och så skulle ju ni göra likadant som det var på filmen. (växlar in filmen igen,
suggererar).
M: Mm.
F: Mm. Men ni hade kläder på er? (återväxlar till M och Rasmus, ledande, suggererar) M: Mm. (OBS de fyra vaga ”Mm”-svaren i serie från M i denna sekvens, se föregående svar) F: Ni tog inte av kläderna? (ledande, suggererande)
M: Nej.
F: Är det säkert det? (press efter fråga, ifrågasättande)
M: Mm. (OBS hur det klara ”Nej”-svaret, nu byts till ett vagare ”Mm”-svar vid
ifrågasättandet)
F: Okej. Mm… … … Du sa ju att Rasmus satt i soffan? (bakåtreferat, stabiliserar)
Handlingsverbet ”göra, gjorde” kan användas förutsättande och kan vara starkt ledande/ suggererande även när det inte används förutsättande Exempelvis på sid 15
används det 5 ggr av förhörsledaren och på sid 19 används det 7 ggr, på sid 20 3 ggr, på sid 24 4 ggr.
Exempel sid 19
F: Nej. Vad gjorde ni sen då? Eller vad gjorde Rasmus sen? (båda förekomsterna är
förutsättande)
M: …Tror, tror att han tog på, på sig byxorna igen.
F: Okej. Mm. Gjorde Rasmus något med dig? (ledande/suggererande, visar att det bör svaras ”något med dig”, OBS kopplingen av tre begrepp i suggestionen: ”Gjorde” – ”Rasmus” – ”något med dig” ; av sammanhanget torde stå klart för M att ”något” bör vara något sexuellt)
Svaret ”Tog mig mellan här” uppkommer därefter, vilket kan vara en artefakt av frågeteknik, sammanhang i situationen och uppvisad förväntan från förhörsledaren.
Längst ner på sid 19 finns en dubbelt förutsättande fråga.
förutsättande att det gällde något ”han skulle göra”; OBS även här tre begrepp i suggestionen:
”sa”- ”han” – ”göra” och ett sammanhang runt rörande vilken typ av material
förhörsledaren söker).
På sid 21 längst ner finns följande exempel.
F: Nej. Har Rasmus sagt att man inte får prata om det här? (ledande, föreslår att Rasmus
skall ha sagt detta)
M: Mm.
F: Mm. Fast nu får man prata om det här.
Uttrycket ”det här” syftar rimligen på de påstådda sexuella händelserna. Förhörsledaren verkar här förutsätta att ”det här” är något som inträffat, dvs. arbetar utifrån en och endast en möjlighet (hypotes).
Ännu ett exempel är följande på sid 23.
F: Nej. Okej. … Mm …Mm. Kom det någonting från snoppen? (ledande, föreslår att det
kom någonting från snoppen. M har dessförinnan inte sagt att det kom någonting.). Sammanfattningsvis finns en stor mängd felaktigt formulerade frågor utöver de exempel jag här påvisat. Det skulle kräva alltför mycket tid att gå igenom alla frågor och innebära ett ohanterligt långt yttrande. Relativt sett är frågetekniken i detta förhör starkt felbemängd både vad gäller art och omfattning.
Förhörsledaren framlägger mängder av förutsättningar och ledtrådar/suggestioner inom ramen för förhörsledarens egna föreställningar om vad som har eller kan ha hänt. Förhörsledaren upprepar även mycket som sagts så att uppgifterna stabiliseras, dvs. agerar minne åt barnet och förhindrar uppkomst av motsägelser och förhindrar kritisk prövning (genom jämförelse av hur barnet beskriver samma förlopp vid olika faser i förhöret). Det bör påpekas att
uppgifter som uppkommer vid felaktig frågeteknik tidigt i förhöret sedan kan finnas kvar och utvecklas i resten av förhöret och följande förhör genom att de förs vidare av antingen
förhörsledaren eller barnet eller av båda.
Ur källkritisk synpunkt föreligger omfattande förekomst av felkällor, som innebär att förhörsuppgifterna bör bedömas som otillförlitliga, särskilt när de felaktiga
utredningsstrategierna och de felaktiga frågeteknikerna betraktas sammantagna.
III. Egenskaper hos de förekommande svaren från M (sid 10-27)
Jag beaktar här den del av förhöret som finns efter de inledande hypotesneutrala sidorna (5-9). Antal ord anges inom parenteser.
1. Ingen berättelse finns från M, vilket framgår av punkt 2. 2. De längsta svaren på sid 10-27 från M är följande:
- ”Mm…Mm…Mmmm…Ska vi ser här…Han hittade inte den filmen som…på datan” (15) - ”Eller om det var någon tjej på den filmen. Det vet jag inte.” (13)
- ”Fast jag kommer inte ihåg vad mer de gjorde på de andra filmerna.” (13) - ”Och då kliver jag ut och så kommer (ohörbart) någon och går där. (12) - ”Jag tror jag satt bredvid eller satt väl någon annanstans.” (10)
- ”Tror, tror att han tog på, på sig byxorna igen.” (10) - ”Nej. Då hade man väl inte kunnat köra bilen så bra.” (11)
Det kan nämnas att i den neutrala avdelningen sid 5-9, så finns på sid 9 ett spontant yttrande på 24 ord och därefter på fråga ett svar/ en miniberättelse på 28 ord om innehållet i en film. Detta visar åtminstone att M inte har någon etablerad maxgräns för antal ord i uttalanden vid 10-15 ord, som de längsta svaren antyder.
3. M avger en stor mängd svar med ett ord (om nu även det vaga ”Mm” bedöms som ord). På sid 10-27 finns 111 st ett-ord-svar på 222 frågor, strikt räknat. Dvs. på hälften av frågorna avges svar på mer än ett ord och i många fall är det korta två-/tre-ord-svar, inkl. en mängd ”kommer inte ihåg” och liknande svar. Det dominerande mönstret är att förhörsledaren matar in information genom frågor och att M reagerar med ett eller få ord på varje fråga och att något längre svar som framgått av exemplen ovan ofta innehåller osäkerhet. Av ett-ord-svaren bedömdes 67 vara instämmande (många ”Mm”) och 34 vara motsvar samt 10 av annat slag. 4. M avger som nämnts ett stort antal svar av typen ”kommer inte ihåg”/”vet inte” eller likvärdig formulering.
På sid 10-27 finns cirka 38 st ”kommer inte ihåg”/”vet inte” etc.-svar. Att M inte kommer ihåg är alltså ett starkt mönster utöver de många ett-ord-svaren och avsaknaden av berättelse. På sid 25 svarar M ”Nej” på förhörsledarens ledande fråga ”Var det jobbigt att prata om det
här?” efter ett par ”kommer-inte-ihåg”-svar. En annan viktig, möjlig tolkning, som inte
förhörsledaren för in i förhöret, är att avsaknaden av berättelse, de många få-ord-svaren och de många ”kommer-inte-ihåg”-svaren uppkommer därför att det som hävdas inte har hänt och det då inte finns några ursprungliga minnen av de händelser som M och förhörsledaren talar om. När en förhörd person utan minnen plötsligt avkrävs sådana kan det vara svårt att svara, även om det ibland går att snabbt tänka ut ett svar eller avge svar som ter sig logiskt närmast självklara utifrån hur det brukar eller bör gå till.
I förhörsutskriften finns även noterat ett antal ”Tystnad” och ”Lång tystnad”. Summorna av dessa blir
”Tystnad” 10 st ”Lång tystnad” 2 st
Det bör påpekas att ett visst subjektivt spelrum torde föreligga kring om något bedöms som tystnad eller inte – jag uppfattade några utöver de noterade. Några tidslängder finns inte heller noterade. En tystnad behöver inte heller vara särskilt anmärkningsvärd, då en del frågor kan kräva betänketid för antingen frågeställaren eller den svarande eller för båda. Det verkar som tystnader hos förhörsledaren inte noterats – sådana kan upplevas pressande.
Som jämförelse kan nämnas att för det inledande hypotesneutrala avsnittet i det första polisförhöret (s 5-9), så finns ingen ”Tystnad” noterad och endast 2 st ”kommer inte ihåg”- svar finns. Detta antyder att den högre frekvensen av dessa två fenomen på sid 10-27 på något sätt har med barnets förutsättningar i förhållande till förhörsinnehållet på dessa sidor att göra. Flera tolkningar är tänkbara. Förhörsledaren söker inte pröva tolkningen att det inte har förekommit några sexuella händelser.
5. En annan viktig fråga, där svaret delvis redan framgått, är mängderna av förhörsledarens tal respektive barnets tal under förhöret. Det är förstås att föredra att barnet talar mycket mer än förhörsledaren, dvs. ger ifrån sig mer information och helst i form av berättelser tidigt i förhörsprocessen. Hur stor proportion av talet svarar respektive aktör för i det här fallet?
för respektive aktör, så erhålls följande resultat vad gäller ordmängder: Antal ord Procent
Förhörsledaren (F) 1789 71,0 Målsäganden (M) 730 29,0 Totalt 2519 100
Det kan tilläggas att det kan vara så att förhörsledaren i genomsnitt använder något längre ord, något som jag inte gett mig in på att beräkna.
Ordmängdsberäkningarna visar att det är förhörsledaren som starkt dominerar vad som sägs. Den stora mängden och proportionen förhörsledartal verkar mycket uppkomma genom att förhörsledaren frekvent pressar, uttalar förutsättande och ledande frågor och refererar bakåt (stabiliserar).
Den mycket mindre mängden och den låga proportionen tal från barnet verkar sammanhänga med att barnet har lite att säga, vilket bland annat innebär en mängd få-ord-svar och en betydande mängd svar där barnet säger sig inte komma ihåg. Ordmängd från barnet kan förstås sammanhänga med sådana faktorer som huruvida de påstådda sexuella handlingarna faktiskt inträffat eller inte, hur mycket barnet vill tala eller inte och vilken språklig förmåga generellt som barnet har. Om de påstådda handlingarna inte inträffat finns det mindre att säga inom ramen för förhörsledarens strategi att ensidigt förutsätta och söka få preciserat hur handlingarna skett. Vad gäller språklig förmåga respektive benägenhet att söka svara på frågor, så uppfattar jag inte av själva materialet att det finns indikationer på att dessa skulle utgöra hinder. I slutet (sid 25) svarar barnet ”Nej” på den ledande frågan ”Var det jobbigt att
prata om det här?”
Sammanfattningsvis så innebär stor ordmängd från en förhörsledare att ett förhört barn lyssnar på den och kan påverkas av den. Till sådan påverkan kan adderas inom forskning av Rosenthal m.fl. (1963 o. framåt; se referenslistan, även Harris & Rosenthal, 1985; Wells m.fl., 1998) sedan 50 år tillbaka väl belagda förväntanseffekter som kommuniceras via ett 30-tal kanaler (t ex blickar, ansiktsuttryck, tonfall, tystnader, gester m.fl.). Det framgår av förhöret att förhörsledaren förväntar att få material om sexuella handlingar, dvs.inte räknar med någon annan möjlighet, och starkt pressar i den riktningen. Förhörsledarens ordmängd har inriktning på en enda hypotes (nr 1), vilket ger en mycket mer problematisk situation vad gäller tillförlitlighet i barnets svar, än om samma ordmängd fördelats på t.ex. de tre tidigare nämnda hypoteserna. Det har alltså stor betydelse vilket innehåll en förhörsledares ordmängd har. I detta fall är det logiskt orimligt att genom stor ordmängd gentemot barnet söka pressa fram svar som tänks bekräfta endast en av de möjliga hypoteserna.
Hur uppgifter om de anförda gärningarna framkommer
Det kan vara lämpligt att granska vilka förhörsuppgifter från fadern och i det första polisförhöret med M, som svarar mot respektive handling som preciseras i åklagarens gärningsbeskrivning. Tidpunkten anges vagt till ”april till augusti 0000” och ingen specifik plats anges, men den enda plats som figurerar i materialet är den misstänktes eget rum. I en bilaga beskriver åklagaren tre gärningar:
- ”berört barnets könsorgan direkt på huden” - ”förmått barnet att onanera åt honom”
- ”genomfört ett oralt samlag då barnet haft Erikssons penis i sin mun”
Som bevismaterial anges de DVD-inspelade målsägandeförhören och förhör med barnets far. Några mer specifika förhörsuppgifter anges inte.
Frågan om huruvida någon pornografisk film varit inblandad eller inte och vad den i så fall innehållit berörs inte i gärningsbeskrivningen, men innehållet i en sådan film spelar stor roll i förhörsmaterialet. Det finns skäl att i förhörsmaterialet se noggrant på hur den påstådda sexfilmen och de påstådda tre gärningarna framkommer.
1.Uppgiften från M om sexfilm
Faderns uppgifter
Enligt polisförhöret med fadern skall Rasmus ha spelat upp en film som fanns på datorn.
”Fadern hade frågat M vad det var för film och om den innehöll sex.” (förväntan, ledande
fråga) ”På detta hade M svarat att det var en kvinna som stod eller satt på en toalettstol och
hade en mans ´snopp i munnen´. ” Någon mer uppgift om filmen finns ej i förhöret.
Enligt tingsrättens förhör med fadern så uppkommer uppgiften om sexfilm i samband med diskussion mellan fadern och M om en sexuell incident med en klasskamrat och att fadern säger att M kan berätta saker i förtroende för honom och mamman. M säger att hon inte kunde berätta allting för sina föräldrar. Fadern uttalar då en förutsättning och löfte att
”det du berättar för mig det kommer naturligtvis inte vidare varken till mamma eller någon annan”. Därefter skall M ha berättat om hur Rasmus visade en porrfilm (faderns ord) för
henne och genomförde de angivna gärningarna.
Uppkomsten av uppgiften om sexfilmen på Rasmus dator är källkritiskt problematisk då att döma av faderns egna uppgifter ett sexuellt tema fanns med strax före och fadern skall ha uttalat en ledande fråga om sexfilm samt angett en förutsättning som kan ha misslett barnet att berätta något som inte var sant. Fadern har av förhörsuppgifterna att döma inte haft uppe något sanningskrav till diskussion med M.
Tekniska aspekter och sannolikhetsaspekter
Det framstår även som problematiskt att ingen film med angivet innehåll har återfunnits på Rasmus dator. Däremot har några sexuella bilder med anknytning till badrumsmiljö
återfunnits och kunnat visas under en mycket kort tid, vilken inte kunnat bekräftas som tidpunkt för M:s besök på Rasmus´ rum. Det finns dock ingen av dessa bilder som vad jag kan se innehåller att någon står/sitter på en toalettstol och har en snopp i munnen.
Dessutom är det inte frågan om någon ”film” och enligt förhörsuppgifter så kan M skilja på film och bilder, vilket torde vara utvecklingspsykologiskt rimligt.
Förekomst av porrbilder på Internet och i datorer är efter de senaste årens Internetutveckling inget ovanligt fenomen och vissa likheter uppkommer sannolikt mellan t.ex. ett antal
befintliga bilder (124 bildfiler nämns) och en påhittad (vilket är en möjlighet i detta fall och kan tänkas utgå från någon/några andra bilder M sett eller hört talas om) beskrivning. Exempelvis kan man tänka sig att en erigerad penis är ett vanligt inslag i både befintliga bilder och påhittade minnesbilder från en person som inte sett de befintliga bilderna. Det kan också tänkas att vissa miljöer såsom sovrum och badrum ofta återkommer i sådana här bilder. Jag har dock ingen empirisk undersökning att hänvisa till beträffande hur frekventa olika innehåll är i detta slag av bilder. Överensstämmelser kan tänkas uppkomma inte bara per slump utan närmast per vanlighet hos en del teman.
Något anmärkningsvärt kan vara att Rasmus om han faktiskt är en sådan person som begått de beskrivna gärningarna inte har öppnat det pornografiska materialet på datorn mer eller haft tillgång till mer material på datorn och under längre öppnande-tidrymder än den enda cirka 22 timmar långa tidsperiod som anges här (om jag nu begripit det datatekniska rätt).
M:s uppgifter i det första polisförhöret
På sid 10 för förhörsledaren in frågan om M tittat på film med Rasmus. Sekvensen är källkritiskt mycket anmärkningsvärd och antyder att det
för M parallellt existerar två olika versioner – en som fadern återgivit och en som överensstämmer med vad Rasmus sagt i förhör. Det är mycket tydligt att det är Rasmus version som här föreligger och som framgår kvarstår den även efter två omgångar av press från förhörsledaren.
F: Mm. Har du tittat på film tillsammans med Rasmus någon gång? (ledande fråga) M: Nej. (tydligt motsvar på ledande fråga har sakligt värde)
F: Är det säkert det? (pressar, ifrågasätter svaret)
M: Mm. …Oj. (verkar reagera på pressen/ifrågasättandet, men inget klart svar i förhållande till
frågan)
F: Tänk efter om du har tittat på film tillsammans med Rasmus någon gång? (pressar en gång
till)
M: Näe. (vidhåller det tydliga motsvaret även efter upprepad press
F: Det har du inte ? … … Har du och Rasmus någon hemlighet? (ledande) Tystnad
M: Mm, kommer inte ihåg. (motsvar, en händelse av det slag som senare hävdas
bör M komma ihåg)
Tystnad
Det kan anmärkas att denna förhörstekniskt och utredningsstrategiskt felaktigt genomförda startsekvens med press, där M motstår pressen, är väl förenlig med Rasmus version, där han hänvisat M att titta på en icke-sexfilm på annat ställe i huset, men motsäger barnets version enligt hur fadern uppfattat och minns den. Vid en korrekt uppstart av förhöret skulle
förhörsledaren ha betonat sanningskravet och kunde t.ex. ha frågat M om vad M ansåg om Rasmus och förutsättningslöst frågat om vad som utspelat sig vid M:s kontakter med Rasmus. Förhörsledaren kunde även ha frågat barnet om hur det uppfattat förloppet vid det samtal mellan M och fadern som utgör de centrala utsagornas startpunkt. Förhörsledaren kunde då, om det inte framgått på annat sätt, ha frågat om barnet då berättat något i förtroende för fadern, och om detta var sant eller inte, och om barnet känt att det behövde formulera något som det trodde att fadern ville höra. Det kunde även varit lämpligt att förhöra sig om barnets källor till sexuell information.
Sekvensen motsäger klart den version som senare efter omfattande press från förhörsledaren uppkommer i förhöret, där förhörsledaren inte är förutsättningslös utan söker bekräfta faderns uppgifter, vilka är underkastade sådant som minnesbortfall, minnesfel, tolkningar och kanske felaktiga tillägg (enligt de fel som påvisats vid många experiment med samtalsminnen). Därtill kommer det grundläggande problemet för såväl faderns uppgifter som polisförhöret att uppgifterna uppkommer interaktivt, dvs. under påverkan av de vuxna aktörerna. Sådant som en förhandsuppfattning, övertygelse etc. hos en far eller en förhörsledare kan få mycket snedvridande konsekvenser vad gäller vilka frågor som ställs, hur de ställs, vilka förväntningar om svarens innehåll som överförs, vilka svar som avges och föranleder
ytterligare frågor osv. Att starta upp på det sätt som förhörsledaren här gör i den återgivna sekvensen (och även i fortsättningen) på sid 10-11 är inte sakligt godtagbart och kan leda till mycket felaktiga resultat. Betänk om förhörsledaren i stället startat upp med frågor utifrån övertygelsen att de uppgifter som fadern fått av barnet var påhittade för att tillgodose dennes förväntan och t.ex. pressat efter en hemlighet mellan barnet och fadern. Detta hade varit felaktig förutsättande strategi och kunde t.ex. ha lett till att barnet under förväntanstryck framfört uppgifter om sexuella händelser mellan barnet och fadern. Att starta upp förutsättande är inte godtagbart oavsett inriktning på förutsättandet. Här finns anledning erinra om lagens objektivitetskrav för utredningsarbetet.
Förhörsledaren upprepar och pressar med begreppet ”hemlighet/hemlis” ytterligare 6 ggr och först därefter kommer mitt på sid 11 en uppgift om att Rasmus visat en ”porrfilm”. Mycket anmärkningsvärt är att M säger sig inte veta vad en porrfilm är för något, men dessförinnan i sekvensen använder ordet – tydligen utan att veta vad det betydde. Enligt fadern är det han som lärt M ordet, som ändå inte vet vad det betyder, men ändå använder det. Ett ord som inlärts genom fadern upprepas här. Det är naturligtvis möjligt för både vuxna och barn att uttala ord som för dem har oklar eller okänd betydelse.
Förhörsledaren söker därefter på sid 11 och fram till mitten av sid 14 att få barnet att beskriva vad som fanns på filmen och då genom en stor mängd felaktigt formulerade frågor. I
huvuddrag skall det ha rört sig om att en kille stått på en toalettstol och att en annan person (kön oklart) tog killens penis i munnen.
2. Uppgift om Rasmus penis i M:s mun
Enligt polisförhöret med fadern så förekom följande tidsföljd mellan de tre påstådda sexuella gärningarna:
Först: Rasmus drog ner byxorna på M och pillade med fingrarna mellan M:s ben
Därefter: Rasmus drog ner sina byxor och visade först hur M skulle göra med händerna. Sist: och sedan med munnen. M hade fått ta Rasmus´ snopp i munnen.
Jag uppfattar faderns uppgifter på sid 1 i tingsrättens förhör så att han håller fast vid denna tidsföljd.
Det är ett källkritiskt problem att en annan tidsföljd hävdas i det första polisförhöret med M. Där kommer snoppen-i-munnen-händelsen först, ta mellan benen sedan och att onanera med händerna åt Rasmus sist, dvs. den händelse som kommer sist enligt faderns referat kommer som första händelse i det första polisförhöret, en anmärkningsvärd omkastning som kan uppkomma genom att händelserna inte inträffat och det då blir svårare att hålla en tidigare påstådd tidsföljd kvar i minnet.
På mitten av sid 14 ställer förhörsledaren efter det att barnet menar att det inte hände något mer på filmen en förutsättande fråga. Vid den här fasen av förhöret bör barnet inse att det är de uppgifter som förekom i samtalet med fadern som förhörsledaren frågar efter.
F: Okej. Vad hände sen då? (förutsättande att något ”hände”)
M: Jag skulle göra det..som det var på filmerna. (svar enligt tidigare uttalanden till fadern, ny
uppgift att det förekommit fler än en film – fanns ej i uppgifterna från fadern)
Efter att förhörsledaren därefter hänvisat till filmen och pressat och suggererat med 7 st
”göra/gjorde” på sid 14-15, så kommer ett vagt instämmande ”Mm” som svar på frågan
