Örebro universitet
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete kandidatnivå 15 högskolepoäng HT 2020
Behandling av killar och
män som lider av en
“tjejsjukdom”
- En kvalitativ studie om socialarbetares upplevelser av
att arbeta med män med ätstörning
Författare: Christoffer Hermansson Caroline Vaske
Handledare: Anna Petersén
Örebro universitet
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete kandidatnivå 15 högskolepoäng HT 2020
Sammanfattning
Denna studie redogör för professionella socialarbetares erfarenheter av behandling av killar och män med ätstörning. Studien syftar till att uppnå fördjupad förståelse för socialarbetares upplevelser av att behandla manlig ätstörning ur ett socialarbetarperspektiv. Vidare avser studien att avhandla socialarbetares förutsättningar att anpassa arbetet efter patientens könstillhörighet, vilka svårigheter och möjligheter som är förenade med
ätstörningsbehandling för killar och män samt hur socialarbetaren ser på sin kunskap om manlig ätstörning. Deltagande i studien utgjordes av yrkesverksamma socialarbetare som arbetar med ätstörningsbehandling bland barn, ungdomar och vuxna, vid olika typer av behandlingsinsatser i Sverige. De insamlade empiriska materialet består av intervjudata, från fem intervjuer, som analyserades med hjälp av en tematisk analys, utifrån de teoretiska begreppen genus, stigma och handlingsutrymme.
Studiens resultat visar att de deltagande socialarbetarna har ett handlingsutrymme som är begränsat utifrån modeller för hur arbetet förväntas bedrivas. Samtliga deltagare menar emellertid att anpassningar i behandlingen beroende på könstillhörighet inte är nödvändig för att behandla ätstörning. Det framgår även av resultatet att normer om maskulinitet kan orsaka hinder att möta män i sin ätstörning, då män inte söker vård och är ovissa om sin problematik. Socialarbetare i studien framhåller att de har tillräcklig kunskap för att behandla män på bästa möjliga vis, men hade önskat att det fanns mer forskning gjord om målgruppen att förlita sig på i arbetet.
Nyckelord: Socialt arbete, socialarbetare, killar, män, ätstörning, ätstörningsbehandling,
Örebro University
School of Law, Psychology and Social Work Social Work
Undergraduate Essay 15 credits Autumn 2020
Abstract
The aim of this study was to examine professional social workers' experiences of treating eating disorders among boys and adult men. The study seeks to gain an in-depth
understanding of male eating disorder treatment, from a social workers perspective.
Furthermore, the study intends to discuss social workers' possibilities for adjusting work by their patients’ gender, if there are difficulties and opportunities associated with eating
disorder treatment for boys and men and how the social workers considers their knowledge of male eating disorder. Participating in the study were professional social workers working with eating disorder treatment among children, adolescents and adults, at various types of care agencies in Sweden. The empirical material is interview data, from five interviews, analyzed by using a thematic analysis, based on gender-, stigma- and discretion theory. The result of this study shows that the participating social workers rely on models for how their work is expected to be conducted. However, all participants believe that adjustments in treatment due to gender are not necessary to treat an eating disorder. It also appears that norms about masculinity can cause obstacles for the social workers to treat men with eating disorders, based on that men do not seek care and are uncertain about their own problems. The participants also said that their knowledge of treating men with eating disorders in the best possible way is sufficient, but they wished that there was more research done for them to rely on when it comes to professional work of treating male eating disorders.
Keywords: Social work, social workers, boys, men, eating disorders, eating disorders
Förord
Vi vill rikta ett tack till dem professionella socialarbetare som givit sitt förtroende och deltagit i studien. Vi vill även passa på att tacka Anna Petersén för den handledning vi fått under arbetets gång.
Innehåll
1. Inledning ... 1
1. 1 Problemformulering ... 2
1.2 Syfte och frågeställningar ... 2
2. Bakgrund; Ätstörningar ... 2
3. Tidigare forskning ... 3
3.1 Ätstörning bland män och killar ... 4
3.1.1 Manliga normers påverkan och könsskillnader vid ätstörning ... 4
3.2 Män och killars upplevelse av ätstörningsbehandling ... 4
3.2.1 Ätstörning - stigmatiserat för män ... 4
3.2.2 Okunskap hos professionella ... 5
3.2.3 Behandling och könsskillnader ... 5
3.3 Professionellas syn på ätstörning bland män ... 6
3.3.1 Professionellas upplevelse av behandlingsarbete med män... 6
3.3.2 Manliga symtom ... 6 4. Teori ... 7 4.1 Genusteori ... 7 4.2 Stigmatiseringsteori ... 8 4.3 Handlingsutrymme ... 9 5. Metod ... 10 5.1 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt ... 10 5.2 Metodval ... 10 5.3 Informationssökning ... 11 5.4 Val av respondenter ... 11 5.5 Analysmetod ... 12 5.6 Tillförlitlighet ... 13 5.6.1 Credibility ... 13 5.6.2 Transferbility... 13 5.6.3 Dependability ... 14 5.6.4 Confirmability ... 14 6. Etiska överväganden ... 14
7. Resultat och analys ... 15
7.1 Förhållningssätt till män med ätstörning vid behandling ... 16
7.1.1 Modellstyrt arbete ... 16
7.2 Könsnormers inverkan på arbetet ... 17
7.2.1 Det manliga utseendeidealets inverkan ... 18
7.3 Tillgång till forskning om män med ätstörningar ... 21
7.3.1 Manlig ätstörning - en osynliggjord problematik ... 22
8. Diskussion ... 22
8.1 Anpassningar vid ätstörningsbehandling av män ... 23
8.2 Svårigheter och möjligheter vid behandling av ätstörda män ... 23
8.3 Kunskap och forskning om manlig ätstörning ... 24
8.4 Studiens begränsningar och styrkor ... 25
8.5 Förslag till vidare forskning ... 25
Referenslista ... 26
Bilagor... 30
Bilaga 1 ... 30
Bilaga 2 ... 31
1
1. Inledning
Ätstörning är en allvarlig sjukdom som kan leda till förödande konsekvenser för den drabbades psykiska och fysiska hälsa. En ätstörning kännetecknas av fixering vid kroppslig fysik och ett osunt förhållande till kost (Björk, 2008). I en rapport som publicerades år 2019 av Socialstyrelsen framgår att 190 000 personer i Sverige lider av ätstörning. Av de drabbade är cirka 147 000 kvinnor och resterande 43 000 utgörs av män. Vidare redogör
Socialstyrelsen för att ätstörning ger upphov till allvarliga psykiatriska tillstånd, vilket leder till stora sociala problem och därmed även omfattande samhällskostnader. Förutom det lidande som ätstörning åsamkar den enskilda individen, tenderar ätstörning även vara påfrestande och besvärande för den drabbades närstående. Orsaksförklaringar till ätstörningens uppkomst är åtskilliga, några faktorer som sägs inverka är låg självkänsla förenat med sociokulturella aspekter eller mobbing under skolåren. Vanligen utvecklas ätstörningen i tonåren och oftast är det flickor som drabbas (Socialstyrelsen, 2019). Störda förhållanden till kost bland unga kan medföra destruktiv psykisk ohälsa (Haynos, Watts, Loth, Pearson och Neumark-Stzainer, 2016) eller omfattande fysiska skador i form av onormal pubertetsutveckling och förändrad ämnesomsättning (Lenza, 2020). Bi, Haak, Gilbert och Keller (2017) menar att det är av vikt att i ett tidigt skede uppmärksamma tecken på ätstörning, för att förhindra komplikationer i vuxen ålder (ibid). Trots att flickor drabbas i större utsträckning, är antalet drabbade killar inte få. Killar exponeras tidigt för sociala strukturer i vilka vissa typer av manliga ideal förespråkas. Detta resulterar i att pojkar ofta får dålig självkänsla då deras kroppsform inte lever upp till det ideala, vilket i sin tur kan leda till ätstörda symtom (Hansson, 2017). En ökning av ätstörning bland vuxna har dessutom skett och studier som gjorts nyligen på ämnet har visat att cirka 20% av de drabbade är män (Socialstyrelsen, 2019).
Historiskt sett har ätstörning betraktats som en kvinnlig åkomma, vilket medfört att forskning på området främst behandlat ätstörning bland flickor och kvinnor (Zhang, 2014). Ätstörning bland män har emellertid uppmärksammats och erkänts som ett samhällsproblem under de senaste decennierna och antalet insjuknade killar och män har varit mer omfattande än tidigare förväntat (Zhang, 2014). Än i dag uppfattas ätstörning i mångt och mycket som ett kvinnligt problem, av män och pojkar som själva drabbats och av samhället i allmänhet. Även en stor andel professionella har enligt forskning visat sig sakna erfarenhet om ätstörning bland män. De män som är drabbade kämpar ofta med att exempelvis bli förstådda av sina terapeuter. Till följd av att de professionella inte känt igen symtom som är förenade med manlig ätstörning har pojkar och män inte blivit diagnostiserade eller fått fel diagnos
(Richardson & Paslakis, 2020). Symtom på ätstörning tenderar att skilja sig åt mellan kvinnor respektive män. Det är till exempel vanligare att kvinnor med ätstörning självsvälter för att gå ner i vikt, medan män med ätstörning ägnar sig åt extrem fysisk träning och på ett överdrivet vis begränsar sin kost. Extrem träning och kosthållning har visat sig vara något som ofta uppmuntras av personer i mäns omgivning och av samhället i allmänhet (Bunnell, Barth & Starkman, 2016). En studie visar att män främst drabbas av bulimi, hetsätningstörning och ospecificerad ätstörning (Thapliyal, Conti, Bandara & Hay, 2020). Jämfört med kvinnor är unga vuxna män mindre benägna att söka behandling för sin ätstörning på grund av att de upplever skam inför sin problematik samt är ovetandes om vad deras ätstörningssymtom är och vad de beror på (Limbers, Cohen & Gray, 2018). Professionella som arbetar med ätstörning är bland annat läkare, sjuksköterskor, psykologer och dietister. Inom ramen för socialt arbete har även kuratorer och psykoterapeuter en viktig roll att axla i arbetet mot ätstörning bland unga och vuxna (Socialstyrelsen, 2019).
2
1. 1 Problemformulering
Det är som nämnt vanligt förekommande att ätstörning uppkommer i tonåren. Det är således av vikt att ätstörningen uppmärksammas i ett tidigt skede för att förhindra dess vidare utveckling i vuxen ålder. Forskning visar att professionella saknar kunskap om manlig ätstörning och att killar och män som lider av ätstörning känner sig missförstådda i behandlingen (Richardson & Paslakis, 2020). I Zhangs (2014) studie redogörs för en avsaknad av forskning kring manlig ätstörning och att studier gjorda på ämnet främst
fokuserar på kvinnors ätstörningsproblematik. Vid litteratursökning inför förekommen studie påträffas inga studier som belyser professionella socialarbetares upplevelser av behandling av killar med ätstörning. Ingen studie som undersökt behandling av män med ätstörningar i Sverige har heller påträffats.
Föreliggande studie innefattar professionella socionomers uppfattningar om mäns
ätstörningar och analyseras således ur professionellas perspektiv. I de flesta studier på ämnet är de professionella aktörerna psykologer, terapeuter eller läkare. Denna studie ämnar
emellertid undersöka professionella socionomer. Bruhn (2018) redogör för att psykologer besitter kunskap om patientens mentala och psykiska förutsättningar. Vidare menar
författaren att även socialarbetaren behöver beakta detta i sin yrkesutövning, men har utöver det även i uppgift att förstå patienten utifrån dess sociala kontext och specifika levnadsvillkor (ibid.). Studien har för avsikt att undersöka professionella socialarbetares arbete med
ätstörning bland killar och män och på så sätt generera förståelse för socialarbetarens upplevelse av att behandla manlig ätstörning. Studien har också för avsikt att generera en omfattande förståelse för sociokulturella möjligheter och hinder som är förenade med manlig ätstörningsbehandling.
1.2 Syfte och frågeställningar
Tidigare studier har påvisat att det i allmänhet finns stor okunskap vad gäller ätstörning bland män, då forskning vanligen redogör för kvinnlig ätstörningsproblematik. Främst drabbas ungdomar av ätstörning men forskning visar på att antalet drabbade vuxna är mer omfattande än tidigare. Studier har även visat att mäns och kvinnors ätstörningssymtom tenderar att skilja sig åt och antyder att behandling bör anpassas därefter. Syftet med föreliggande studie är att undersöka på vilket sätt professionella socialarbetare inom hälso-sjukvård upplever att deras arbete med killar och mäns ätstörningsproblematik utmärker sig.
Frågeställningar:
1. Hur upplever professionella socialarbetare att anpassningar i behandlingen görs eller borde göras i arbetet med mäns ätstörningsproblematik?
2. Vilka svårigheter och möjligheter finns det att behandla män med ätstörningsproblematik? 3. Hur betraktar professionella, inom socialt arbete, sin kunskap om ätstörning bland män?
2. Bakgrund; Ätstörningar
The Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders 5 (DSM-5) är en handbok som används inom den svenska psykiatrin. I DSM-5 framgår vad olika diagnoser innebär och vilka kriterier som ska uppfyllas för att en individ ska bli diagnostiserad med en viss diagnos. I The Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders 4 (DSM-4) som var den tidigare versionen av handboken, ingick hetsätning i kategorin andra specificerade ätstörningar eller födorelaterade syndrom. DSM-5 lanserades 2013 och innehöll ändringar vad gäller
3 ätstörningsdiagnoser. En ändring som gjordes var att hetsätning erkändes som en egen
diagnos (Toto-moriarty & Mastria, 2013). Det finns flera typer av ätstörda symtom och tillhörande diagnoser som redovisas i DSM-5. En av dessa diagnoser är anorexia nervosa, som vanligen benämns som anorexi. Vid anorexi lider den drabbade av kraftig undervikt till följd av kraftig självsvält. Denna åkomma tenderar att ge upphov till psykiska besvär. En annan form av ätstörning är bulimia nervosa, som i dagligt tal kallas för bulimi. En bulimiker äter omfattande mängder mat på ett obehärskat vis, därefter gör sig personen i fråga av med maten genom att kräkas, träna, fasta, använda laxermedel eller vätskedrivande. Den som lider av anorexi eller bulimi lever med en rädsla inför att gå upp i vikt, har en förvriden
uppfattning om sin egen kropp och är oförmögen att inse att ens leverne är hälsofarligt. Hetsätning är en annan form av ätstörningsdiagnos. I likhet med bulimi innebär hetsätning att individen äter mycket och okontrollerat, den som hetsäter gör sig emellertid inte av med maten efteråt. Ett hetsätande beteende tenderar att orsaka övervikt och på sikt även fetma som följd. Denna typ av ätstörning är ofta förenat med känslor av skam (Linder & Nyman
Carlsson, 2019). Andra specificerade ätstörningar eller födorelaterade syndrom är en kategori med diagnoser. Diagnoserna uppfyller inte alla kriterier för ovan nämnda diagnoser, men orsakar ett signifikant lidande eller försämrad socialt fungerande. En av diagnoserna som ingår i kategorin är Atypisk anorexia. Diagnosen är aktuell då kriterier för anorexia är uppfyllda, den diagnostiserade är emellertid inte underviktig (American Psychiatric
Association, 2014). Ospecificerad ätstörning eller födorelaterat syndrom är en kategori som används när kriterier för en ätstörning inte uppfylls men orsakar kliniskt signifikant lidande. Informationen kring individens tillstånd kan vara otillräcklig för att klassas som en
ätstörningsdiagnos (American Psychiatric Association, 2014).
De första medicinska definitionerna av anorexia nervosa lämnade lite utrymme för att identifiera manliga drabbade. I allt större utsträckning omarbetades emellertid anorexia nervosa som ett psykiatriskt problem kopplat till dysfunktion inom familjen.
År 1931 utgick en grupp framstående brittiska läkare från att män med ätstörda symtom hade växt upp med en auktoritär far och en svag mor. Det ansågs således vara en problematik som uppstått på grund av brister i familjedynamiken. En annan teori var att män med
ätstörningssymtom uteslutande var homosexuella och betraktades motsvara kvinnor. På 1960-talet fann forskare många likheter mellan män och kvinnor som led av förvrängd kroppsbild och som upplevde rädsla inför att uppfattas som oattraktiva, vilket var kriterier för att diagnostiseras med anorexia. Uppmärksamhet på likheter vad gäller manlig och kvinnlig ätstörning flyttade fokus från väsentliga skillnader könen emellan. Som ett resultat av detta formades behandlingsmetoder som uteslutande baserades på studier om kvinnliga
försökspersoner (Zhang, 2014).
Den som lider av en lättare form av ätstörning kan vara kapabel att på egen hand eller med hjälp av självhjälpslitteratur och närståendes stöd bli fri från sin ätstörning. Vid en
allvarligare typ av ätstörning är emellertid professionell hjälp att föredra. Många av de som arbetar med ätstörning har utbildning i kognitiv beteendeterapi (KBT). En effektiv KBT-behandling mot ätstörning förutsätter att behandlare har ett särskilt sensitivt förhållningssätt mot patienten och att behandlingen i sig följer en tydlig struktur (Linder & Nyman Carlsson, 2019).
3. Tidigare forskning
Nedan presenteras en sammanställning av den tidigare forskning som påträffats vid
litteratursökning för studien. Den tidigare forskningen redogör för ätstörning bland män och killar, män och killars upplevelse av ätstörningsbehandling samt professionellas syn på
4 ätstörning bland män.
3.1 Ätstörning bland män och killar
3.1.1 Manliga normers påverkan och könsskillnader vid ätstörning
Sociokulturella faktorer som förespråkar en viss typ av manligt kroppsideal kan vara en orsak till att män utvecklar ätstörda beteenden (Dearden & Mulgrew, 2013). Studier på ämnet har visat att exponering av bilder på män som representerar stereotypiskt manliga ideal med synliga muskler, kan orsaka att killar oroar sig för sin vikt och börjar banta (Doumit, Abi Kharma, Sanchez-Ruiz & Zeeni, 2018). Ätstörning drabbar oftast ungdomar och unga vuxna. En studie som undersökte australiensiska och amerikanska killar visade att 30% av de
deltagande led av kroppskomplex och överdriven kontroll av sin vikt (Limbers, Cohen & Gray, 2018). Ätstörningar är vanligare bland äldre tonåringar än yngre. Äldre tonåringar oroar sig även mer för sin vikt och utseende Mond, Hall, Bentley, Harrison, Gratwick-Sarll & Lewis, 2014).
Andra studier visar att män bryr sig mer om sitt utseende än om sin vikt, med målsättning att se vältränade ut. Att äta och träna mycket samt att förhålla sig till kostscheman eller strikta dieter uppfattas ofta vara typiska manliga beteenden. Sådana beteenden kan emellertid ses som riskfaktorer eller symtom för ätstörning. Dock associeras sällan ätstörningar med en åkomma som drabbar män och därför uppfattas riskfaktorerna eller symtomen inte som något som har koppling till ätstörningsproblematik. De kan istället uppfattas som hälsosamma och positiva beteenden (Bunell, Barth & Starkman, 2016). Ett annat typiskt manligt beteende som lyftes fram i en studie, är att män enligt norm inte förväntas visa och prata om känslor. En deltagare uttryckte att han inte ville berätta om sin ätstörning och sitt dåliga mående, på grund av rädsla att framstå som svag. Studien framhöll att en av konsekvenserna av detta kan vara att anhöriga inte vet om individens ätstörningsproblematik (Russell & Laszlo, 2013). Forskning på ätstörning har historiskt fokuserat nästan uteslutande på kvinnors
ätstörningsproblematik. Trots att detta är ett problem som har uppmärksammats, finns fortfarande begränsat med forskning gällande män med ätstörning. Utebliven forskning har bland annat inneburit att mäns behov vid ätstörning inte har blivit tillgodosedda under
behandling (Russell & Laszlo, 2013). Flera studier har visat att diagnosen hetsätningsstörning är lika vanligt förekommande hos män och killar som hos kvinnor och tjejer (Zhang, 2014; Mond et al., 2014). Killar och män tenderar dock att i större utsträckning än tjejer och kvinnor att hetsäta som ett sätt att hantera negativa känslor (Limbers, Cohen & Gray, 2018). Viss forskning visar att det inte finns några signifikanta skillnader mellan män och kvinnors ätstörda beteenden. Medan annan forskning menar att män mer sällan använder laxermedel och kräks, än kvinnor. Samma forskning visar dock att män i större utsträckning än kvinnor tränar på ett överdrivet vis (Coelho, Lee, Karnabi, Burns, Marshall, Geller & Lam, 2018).
3.2 Män och killars upplevelse av ätstörningsbehandling 3.2.1 Ätstörning - stigmatiserat för män
Forskning visar att det finns okunskap gällande ätstörning bland män och att män antar att ätstörning är något som endast drabbar kvinnor, inte minst sköra tonårsflickor (Richardson, & Paslakis, 2020). I en intervjustudie beskrev en manlig deltagare att den inte förstod sig lida av en ätstörning och förmodade att sådan problematik endast drabbade emotionella tjejer. Då intervjupersonen själv identifierade sig som en kille som spelade rugby så var det, enligt personen i fråga, osannolikt att han skulle drabbas av en ätstörning (Räisänen & Hunt, 2014).
5 Att killar och män förutsätter att ätstörningar är något som endast drabbar kvinnor, orsakar stigmatisering för män som själva lider av ätstörning. Många män och killar upplever att de fått lite kunskap om ätstörningar, detta utifrån att det inte skrivs om ätstörning som drabbar män i böcker och då det inte är ett ämne som det i allmänhet pratas om. Män som lider av ätstörning känner sig ofta osynliggjorda, vad gäller sin problematik, vilket får dem att ifrågasätta sig själva. Det gör även att ätstörda män upplever att det är fel på dem som
personer (Richardson, & Paslakis, 2020; Räisänen & Hunt, 2014). Till följd av stigmatisering och okunskap gällande ätstörning bland män är det få män som söker hjälp för sina ätstörda beteenden (Grillot & Keel, 2018). En studie visar att bara 16% av män med ätstörning söker hjälp för sin problematik. Många gånger uppmärksammas ätstörningen endast när problemet är allvarligt eller när situationen är akut, exempelvis då personen i fråga har försökt begå självmord (Richardson, & Paslakis, 2020).
Deltagare i en kvalitativ intervjustudie menade att det i behandling varit hjälpsamt då terapeuten visat på förståelse för bakomliggande faktorer till ätstörningsproblematiken. Det framgår också att det kan vara hjälpsamt att diskutera skam- och skuldkänslor kopplat till sin kropp (Thapliyal, Conti, Bandara & Hay, 2020). I en annan intervjustudie menade några deltagare att det var hjälpsamt att få en diagnos. Det hjälpte dem att förstå sina ätstörda symtom bättre och skapade en känsla av att inte vara ensam om sin problematik. Att få en diagnos upplevdes som normaliserande (Dearden & Mulgrew, 2013).
3.2.2 Okunskap hos professionella
Det finns flera hinder för män som söker hjälp för ätstörningsproblematik. Ett hinder är att okunskap hos professionella i vissa fall förekommer. Män blir feldiagnostiserade och ätstörningen blir i vissa fall förminskad. Bristen på forskning gällande män med ätstörning kan vara en bidragande faktor till att män blivit feldiagnostiserade och därmed inte fått rätt typ av behandling. Män behöver ofta uppvisa flera symtom på ätstörning än kvinnor för att bli diagnostiserade (Thapliyal, Conti, Bandara & Hay, 2020). I en studie om mäns
upplevelser av behandling uttryckte några deltagare att de upplevde att professionella inte har tillräcklig expertis för att behandla män. Några deltagare menade att en skräddarsydd
behandling för män skulle vara att föredra, medan andra deltagare menar att befintlig behandling är tillräcklig. En del män menade att de professionella hade en dömande inställning och att de behövde övertyga den professionella för att bli förstådda. En annan problematik som framkom av studien var att en del deltagare kände sig exkluderade i behandlingen. Inte minst vid gruppbehandling då gruppen bestod av mestadels kvinnor. Det fanns en upplevelse hos männen att de inte togs på allvar eller var välkomna i gruppen (Thapliyal, Conti, Bandara & Hay, 2020). I en annan kvalitativ studie menade två av deltagarna att deras problematik endast mättes utifrån hur mycket vikt de hade gått ner på senare tid. En annan deltagare uttryckte att sin ätstörningsproblematik blev nonchalerad och att den professionella antytt att patienten enbart led av stress (Limbers, Cohen & Gray, 2018).
3.2.3 Behandling och könsskillnader
Forskning har visat att det generellt är svårare för män att få behandling för ätstörningar än för kvinnor. Män blir också behandlade kortare tid än vad kvinnor blir (Zhang, 2014). En viktig faktor för att förbättra ätstörningsbehandling för killar och män är att förbättra skapandet av en allians mellan klient och professionella.Dock visar forskning att killar och män har jämlika eller i vissa fall bättre utfall från behandling än tjejer och kvinnor. (Limbers, Cohen & Gray, 2018). En studie som mätte utfallet från kognitiv beteendeterapi hos 131 män och 131 kvinnor med ätstörning, visade att män som slutförde terapin med större sannolikhet blev friska från sin ätstörning (Thapliyal, Hay, & Conti, 2018). I en kvalitativ studie som
6 undersökte killars och tjejer upplevelser av behandling av ätstörning var killarna i större utsträckning positiva till behandlingen. Studiens deltagare uttryckte sig ha motiverats av behandlingen och menade bland annat ha tröttnat på sin ätstörning och känt stor önskan att vara en förebild för sina anhöriga (Arnow, Feldman, Fichtel, Hsiao-Hung Lin, Egan, Lock, Westerman, & Darcy, 2017). En del forskare argumenterar för att behandling måste bli mer inriktad mot manliga symtom, som exempelvis överdriven träning. Även vikten av
behandlingsgrupper bestående av bara män (Thapliyal, Conti, Bandara & Hay, 2020). Män och killar som deltagit i grupper bestående av endast män, kände sig mer inkluderade i gruppen och behandlingen än vad de gjorde i kvinnodominerade grupper (Limbers, Cohen & Gray, 2018).
3.3 Professionellas syn på ätstörning bland män
3.3.1 Professionellas upplevelse av behandlingsarbete med män
I en intervjustudie av Dearden och Mulgrew (2013) deltog ätstörningsbehandlare som uppgav flera hjälpsamma faktorer för att bli frisk från ätstörning. Några faktorer som patienter hade förmedlat till studiens deltagare var utforskande av underliggande mekanismer till
ätstörningen, att få information om ätstörningen samt att samtala om olika former av
manlighet. Behandlarnas egna uppfattningar om vad som var verksamt vid behandlingen var bland annat att diskutera och utmana maskulina normer och använda sig av tydliga målbilder som patienten skulle sträva efter att uppnå stegvis. Deltagare i Dearden och Mulgrews (2013) studie uttryckte också vikten av att involvera familj och att ställa rätt frågor vid behandlingen. I studien framgick även att det av behandlarna krävdes ett utforskande angreppssätt för att upptäcka eller förstå kroppskomplex, inte minst när det gäller män som tränar på ett
överdrivet sätt. En deltagare menade att det inte är lämpligt att behandla utifrån kön utan att det istället är av vikt att se till den specifika individen, oavsett om den är av manligt eller kvinnligt kön (Dearden & Mulgrew, 2013). I en annan kvalitativ studie menade behandlare att det är av vikt att arbeta för att synliggöra manlig ätstörning och därmed minska stigmat för drabbade män. Deltagarna uttryckte också vikten av att fokusera extra noggrant på mäns känslouttryck eftersom de sällan är lika tydliga som kvinnors. Enligt behandlarna tenderar män att inte prata lika öppet om sin ätstörningsproblematik, därför menade de att det var viktigt att vara utforskande för att förstå problematiken (Kinnaird, Norton & Tchanturia, 2018).
3.3.2 Manliga symtom
Behandlare som deltog i en kvalitativ studie menade att symtom på ätstörning generellt sett inte skiljde sig åt mellan män och kvinnor (Kinnaird, Norton & Tchanturia, 2018). Dock menade deltagarna att män i större utsträckning hade ett överdrivet fokus på att vara muskulösa. Dessa män hade enligt behandlarna svårigheter att se ätstörning som något emotionellt. De såg det mer som en fysisk åkomma, än en psykisk. Några behandlare uttryckte att det finns svårigheter för män att hantera negativa känslor som sorg eller ångest, vissa av männen såg negativa känslor som något feminint. Deltagarna menade också att de inte hade kunskap om fysiska riskfaktorer gällande mäns utveckling av ätstörning. De som deltog i studien uttryckte att de hade behövt mer kunskap och kliniska riktlinjer i arbetet med mäns ätstörningar (Kinnaird, Norton & Tchanturia, 2018). I en annan kvalitativ studie
beskrev deltagarna att män i större utsträckning har andra psykiska besvär kombinerat med ätstörning. Det var vanligt att män även var diagnostiserade med depression eller led av oro (Dearden & Mulgrew, 2013).
7
4.
Teori
Nedan följer en redogörelse för teoretiska begrepp som kommer ligga till grund för studiens analys, resultat och diskussion. För att uppnå förståelse för socialarbetares upplevelser av ätstörningsbehandling av killar och män kommer genusteori, stigmatiseringsteori och handlingsutrymme avhandlas.
4.1 Genusteori
Genusteorin är en teori som innefattar flera begrepp som förklarar det system i vilket individer i samhället delar upp människor i två dikotoma könskategorier - man och kvinna. Genusteorin utmanar läran om kön som något naturgivet och biologiskt fastställt och menar istället att kön är socialt konstruerat genom föreställningar om hur en man respektive kvinna förväntas vara. Inom genusvetenskapen menar forskare att kön skapas, upprätthålls och reproducerar ett slags maktsystem mellan män och kvinnor. Dessa könsordningar är något som skapas av vana, oreflekterat eller för att de upplevs vara det mest självklara. Ibland kan könstillhörigheten också innebära trygghet, även om den medför att personen i fråga får en underordnad position. Detta utifrån att individen vet vad som förväntas av den, baserat på att den är antingen kvinna eller man (Mattsson, 2015). Genus förklarar således hur strukturer skapar ojämlikheter beroende på könstillhörighet samt hur dessa system påverkar män respektive kvinnor. Genusforskare menar att kön konstrueras genom interaktion samhällets människor emellan. Genom interaktion skapas en gemensam föreställning kring hur kön kan förstås, därav spelar språket en viktig roll. Hur samhället definierat vad som är att betrakta som manligt respektive kvinnligt har skiljt sig åt från olika historiska epoker och sociala kontexter - exempelvis i media, på arbetsplatsen eller i kulturella sammanhang (Mattsson, 2016). Ordet “omvårdnad” är exempelvis något som oftast anses vara en kvinnlig egenskap medan “styrka” är något som förknippas med manlig norm (Karlsson & Piuva, 2012). De Beauvoir (2002) redogör för att män inte förväntas visa känslor genom att exempelvis gråta. Många män och pojkar upplever känslor av skam då de känner sig sårbara inför något och önskar att de istället vore kvinnor, då det som kvinna är mer socialt accepterat att gråta (ibid). Kön kan även ses som konstruerat utifrån hur individer agerar och bemöter andra. De flesta individer agerar i likhet med vad som förväntas av dem som man respektive kvinna, ett exempel på detta är klädkoder som är förenade med mans- och kvinnonormer. Män och kvinnor som inte följer dessa normer tenderar att ifrågasättas. En man som exempelvis klär sig typiskt feminint riskerar att kritiseras för detta av andra män och kvinnor. Sådant som definieras som manlig har ofta ett större värde och ger mer fördelar än sådant som definieras som kvinnligt, vilket exempelvis blir tydligt i hur mannen många gånger har högre lön än kvinnan som utför samma arbete, eller i att kvinnodominerade arbeten är lågavlönade
(Mattsson, 2016). Som nämnt förväntas män uppträda på ett typiskt maskulint vis. Forskning på ämnet har visat att då en man befinner sig i konstellationer av enbart andra män, förväntas denne av de andra männen att vara burdus och rå. De allra flesta män drar på ett eller annat sätt nytta av de fördelar som är förenade med den manliga normen och medverkar i att direkt eller indirekt påverka att maktsystem upprätthålls (Mattsson, 2015). Genusteorin kan också tillämpas för att förstå människors sexualitet. Utifrån antagandet om att män ska attraheras av kvinnor och att kvinnor känner attraktion till män, har heterosexualitet blivit norm och
medfört att andra sexuella läggningar är avvikande. Många individer i samhället förutsätter att mäns handlande beror på att de vill attrahera kvinnor, vilket gör att heterosexualitet konstruerats som något som tillhör att vara en man (Karlsson & Piuva, 2012).
Inom det sociala arbetets praktik sker ständigt olika kategoriseringar, det kan då röra sig om kategorier som exempelvis barn, missbrukare, eller funktionshindrade. Utöver dessa
8 en dold kategori och något som görs omedvetet. Genom att synliggöra och problematisera könsstrukturer kan genusteorin användas för att få förståelse för normerande och icke-normerande beteenden (Karlsson & Piuva, 2012). Under mitten av 1900-talet tillämpades genusteorin i socialt arbete enbart för att förstå strukturer som skapar orättvisor för kvinnor, i förhållande till män. Under senare tid har emellertid genusperspektivet även belyst hur maskulinitetsnormer tas i uttryck i det praktiska sociala arbetet och hur dessa påverkar både män och kvinnor. Att mannen oftast har en mer fördelaktig position och mer tillgång till makt kan bero på att det förr fanns en allmän uppfattning om att kvinnor var en sämre version av mannen. Mannen var således den mest optimala versionen av människan, vilket lever kvar i de normer som finns om män och kvinnor än i dag och blir tydligt i hur män sällan ifrågasätts i sin roll som man, medan kvinnor kontinuerligt synliggörs som avvikare. Detta gör i sin tur att mannen i vissa fall osynliggörs. Det finns exempelvis vissa behandlingsinsatser som är mer anpassade efter kvinnor, vilket medför konsekvenser för män som är i behov av behandling för samma problematik. Vidare tenderar könsmaktstrukturer i samhället att påverka det sociala arbetet i fler avseenden. Föreställningar om kön är implementerade i det sociala arbetets organisationer och bidrar till eller utmanar stereotypifiering samt
exkludering. Strukturerna påverkar även socialarbetarens egna föreställningar om
könsskillnader, hur aktörer som kommer i kontakt med socialarbetarens verksamhet bemöts, hur organisationen utformas och de lagar och regler som professionen har att förhålla sig till (Mattsson, 2015).
4.2 Stigmatiseringsteori
För att förstå någons utsatthet kan begreppet stigma eller stigmatisering användas.
Stigmatiseringsteorin myntades av sociologen Erving Goffman och innebär att en persons identitet skadats till följd av att den behandlats mindervärdigt. Stigma uppstår då någon brännmärks utifrån att den tillhör en särskild grupp. Stigmatiserade grupper utsätts för skampåläggning av omgivningen, då de anses vara av mindre värde. När någon stigmatiseras kan det exempelvis bero på att personen i fråga är fattig, funktionshindrad, har en särskild sexuell läggning, har en viss etnicitet eller är psykiskt sjuk. Inom ramen för Goffmans stigmateori får den som stigmatiseras sällan erkännande eller bekräftelse, de egenskaper som har direkt koppling till stigmat överskuggar egenskaper som annars betraktas som positiva. De positiva egenskaperna förminskas således. Att vara stigmatiserad är misskrediterande och påverkar vanligen individers självkänsla. Därav tenderar stigmatiserade personer att försöka dölja det som orsakar stigmat, i syfte att framstå som icke-stigmatiserade (Starrin, 2013). Goffmans stigmateori åskådliggör marginalisering av avvikande individer och grupper i samhället. De personer som stigmatiseras är därmed på något vis avvikande i förhållande till vad som anses vara normalt enligt samhällsnorm. Stigma kan således betraktas som en social konstruktion vilken kan vara föränderlig beroende på i vilken kulturell kontext den
förekommer. På individnivå kan stigma uppstå av någons egenintresse, det kan därmed röra sig om ett sätt att öka självkänsla eller ta kontroll över en annan person eller situation. Stigma på gruppnivå kan förstås som ett sätt för den egna gruppen att behålla en social status eller genom att diskriminera människor och gynna dominerande intressen (Lindqvist, 2009). De allra flesta människobehandlande professioner möter stigmatiserade människor i sin yrkesvardag. Goffman intresserade sig även för det som benämns som stämpling, vilket innebär att individen får en slags socialt konstruerad etikett och behandlas därefter. En utmaning som professionella ställs inför är att bemöta personer som har diagnoser som orsakar stigmatisering, samtidigt som de behöver förhålla sig till att användningen av
diagnos-benämningen kan ha en stämplande effekt och därmed bidra till ökat stigma (Healy, 2014). Vidare menade Goffman att stämplingen som sker inom hälso-sjukvård vad gäller
9 diagnostisering kan orsaka att individen ofrivilligt intar en permanent roll som avvikande. Den som exempelvis är psykiskt sjuk stämplas som någon som bryter mot sociala normer och journalförs och behandlas därefter (Lindqvist & Nygren, 2016).
4.3 Handlingsutrymme
Begreppet handlingsutrymme myntades av statsvetaren Michael Lipsky under mitten av 1900-talet. Lipsky redogjorde för att den som tillhör en yrkesprofession har vissa ramar att förhålla sig till i sitt arbete, vilka utgör handlingsutrymmet omfattning. Vilket
handlingsutrymme yrkesutövaren har kan bland annat påverkas av allmänna lagar, socialpolitik, personliga egenskaper och interaktionen mellan hjälpbehövande och
socialarbetare. Utifrån detta utformas organisatoriska bestämmelser som sätter ramar för vad den professionella kan, får och bör göra i sin yrkesroll. Vidare menade Lipsky att
socialarbetaren inom sitt handlingsutrymme även har sina egna värderingar och uppfattningar att förhålla sig till, vilka sätter gränser för handlandet (Lipsky, 1980). Handlingsutrymmet kan därmed begränsa den som behöver förhålla sig till det, genom att förhindra personen i fråga att utföra vissa handlingar. Handlingsutrymmet kan även medföra en trygghet för den yrkesverksamma, då den exempelvis kan hänvisa till vissa lagar som den är förpliktigad att förhålla sig till och kan på så sätt befrias från personliga angrepp. Inom det sociala arbetets praktik kan socialarbetaren även dra nytta av sitt handlingsutrymme. Ett brett
handlingsutrymme kan innebära möjlighet att exempelvis fatta viktiga beslut eller frihet att styra över sitt eget arbete. Socialarbetaren kan utifrån sitt handlingsutrymme tolka lagar, regler och bestämmelser som faller inom ramen för uppdraget, i syfte att finna lösningar som tillmötesgår den hjälpsökandes enskilda behov på bästa sätt. Om handlingsutrymmet används väl, kan den hjälpsökande således få bästa tänkbara hjälp (Johnsson, Laanemets, Svensson, 2008).
Svensson, Johnsson och Laanemets (2008) beskriver socialt arbete som en normativ praktik. Vidare menar författarna att det sociala arbetet påverkas av samhälleliga intressen för hur arbetet ska bedrivas vilket regleras av lagar, rådande politik och ideologier (ibid). Socialt arbete bygger på en normaliseringsprincip och syftar till att få människor att anpassas efter vad som är att betrakta som icke-avvikande. Det handlar således om att socialarbetaren i sin yrkesroll skapar förutsättningar för samhällets individer att leva utifrån dominerande
samhällsnormer genom att hjälpa och tillrättavisa människor som exempelvis lider av missbruk eller saknar förmåga att försörja sig. Vad som är att betrakta som en god och normal levnadsnivå beror på vilka politiska ideologier som styr och hur kulturen ser ut. Normaliseringsprincipen är på så vis avgörande för vilka handlingar som socialarbetaren kan utföra (Bruhn, 2018). Samhällets medborgare är ett resultat av vilken kontext de lever i. I sin yrkesroll bör socialarbetaren å ena sidan ansvara för rådande normer, å andra sidan beakta vilka handlingar som är rimliga att utföra. Socialarbetarens handlingar förväntas genomföras för att uppnå något eller förbättra livssituationen för den hjälpbehövande. Handlingarna som utförs inom ramen för det sociala arbetet är därmed baserade på normer, som tas i uttryck i samhälleliga värderingar och regler (Johnsson, Laanemets, Svensson, 2008).
Socialt arbete förändras ständigt, i takt med att samhällets intressen gör detsamma, Samhälleliga intressen och normer påverkar bland annat hur resurser inom ett samhälle fördelas och vad som anses vara betydelsefullt att investera i (Johnsson, Laanemets, Svensson, 2008). Handlingsutrymmet kan därmed påverkas av de resurser som socialarbetaren har att tillgå. Vid god ekonomi, både inom organisationen i vilken socialarbetaren är verksam, och i samhället, skapas förutsättningar för socialarbetaren att genomföra handlingar eller fatta vissa beslut. Resurser och ekonomiska tillgångar kan på så
10 vis vara avgörande för på vilken kvalitetsnivå verksamheten kan bedrivas (Swärd, 2016). En annan aspekt som påverkar handlingsutrymmet är kunskap. Socialarbetaren använder sitt språk för att förklara sociala problem, skriva utredningar eller journalföra vad som sker. Inom organisationer används språket för att beskriva mål och handlingsplaner som den specifika organisationen följer. Genom språket kan kunskap om vilka tillvägagångssätt som är mest lämpliga och hur en verksamhet bör organiseras bestämmas. Att ha kunskap kan innebära makt och tolkningsföreträde, därav bör den som besitter kunskap ta ansvar för sitt
handlingsutrymme. Trots att det praktiska sociala arbetet understöds av kunskap, är kunskapen konstruerad utifrån vissa ideal, drivkrafter och intressen. Allmänheten har en uppfattning om hur det sociala arbetet ska bedrivas och socialarbetaren själv utgår från sina egna värderingar och intressen i sin yrkesroll. När socialarbetaren möter dilemman i sin verksamhet, kan den uppleva osäkerhet inför sitt handlande. Det är därför vanligt förekommande att det inom organisationer finns färdiga modeller och manualer för hur arbetet anses bedrivas på bästa sätt (Svensson, Johnsson & Laanemets, 2008).
5. Metod
I följande avsnitt kommer tillvägagångssätt för inhämtande av studiens empiriska material redogöras för. Inledningsvis kommer studiens vetenskapsteoretiska utgångspunkt presenteras, följt av metodval, informationssökning, val av respondenter, analysmetod och studiens
tillförlitlighet.
5.1 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt
Den vetenskapsteoretiska utgångspunkten som studien vilar på är hermeneutisk. Hermeneutik är en tolkningslära som är vanligt förekommande vid intervjustudier. Genom ett
hermeneutiskt angreppssätt strävar forskaren efter att uppnå förståelse för någon annan, ur dennes perspektiv. Det gör forskaren med hjälp av sin empatiska förmåga och så kallade förförståelse. Förförståelsen innefattar fördomar och förutfattade meningar som forskaren har med sig in i mötet med forskningsdeltagaren. Tack vare förförståelse kan sådant som
framkommer vid intervjun göras begripligt, då forskaren förstår utsagorna utifrån sina
tidigare erfarenheter. Forskaren behöver även vara medveten om sina fördomar, på vilket sätt de kan påverka mötet samt vara beredd att frångå dessa om ny kunskap framkommer (Kvale & Brinkmann, 2015). Hermeneutiken utgår från att verkligheten är subjektiv och beroende av vem som tolkar den och vilken förförståelse tolkaren utgår från. All kunskap är enligt
hermeneutiken kontextberoende och kan således endast förstås utifrån det specifika
sammanhang från vilken den inhämtats. Den som tolkar något behöver även förhålla sig till att det som framkommer i exempelvis en intervju är en utsaga som redan tolkats av den som delger den (Andersson, 2014). Då studien syftar till att undersöka professionella
socialarbetares upplevelser av ätstörningsbehandling, anses den hermeneutiska
vetenskapsteorin som lämplig för studien. Genom detta angreppssätt kan studien skapa förståelse för de professionella socialarbetarnas specifika situation vad gäller
ätstörningsbehandling av killar och män. Då intervjusituationer kräver mänsklig interaktion, har det möjliggjort att forskningsdeltagarna kunnat bemötas med empati, vilket går i linje med hermeneutiken som vetenskaplig utgångspunkt. Studiens resultat tolkas subjektivt och utifrån studieförfattarnas egna perspektiv som innefattar viss kunskap och förförståelse som erhållits genom socionomutbildning.
5.2 Metodval
Ambitionen med studien var att förstå socialarbetares upplevelser av arbetet med ätstörningar bland män. Utifrån strävan efter djupgående förståelse för ämnet bedömdes en kvalitativ ansats vara mest lämplig. Fokus vid kvalitativ metod ligger på att förstå en social verklighet
11 utifrån tolkningar gjorda av deltagare i en särskild miljö (Bryman, 2011). För att kunna nå en djupare förståelse för den professionella socialarbetares upplevelser av arbetet med
ätstörningar hos män, genomfördes intervjuer med deltagarna. En kvalitativ
forskningsintervju har som syfte att skapa förståelse gällande ett visst fenomen utifrån intervjudeltagarnas perspektiv (Kvale & Brinkmann, 2009). Inom ramen för studien genomfördes fem intervjuer som var av semistrukturerad karaktär, vilket innebär att
intervjuguiden utformades med övergripande teman och tillhörande frågor till varje tema, se bilaga 1. Semistrukturerade intervjuer ger forskaren utrymme att ställa följdfrågor och ger därmed möjlighet till flexibilitet under intervjun (Bryman, 2011). Det finns emellertid vissa nackdelar med att använda sig av kvalitativa intervjuer. Forskarens förförståelse kan påverka vilka frågor som ställs i intervjun utifrån forskarens egen förståelse gällande ämnet. Det kan skapa svårigheter för andra forskare att replikera studien (Bryman, 2011). Valet att använda intervjuer av semistrukturerad karaktär gör det svårt att replikera studien, eftersom
följdfrågorna under intervjuerna inte framgår i intervjuguiden. Trots nackdelarna bedömdes intervjuer vara den mest lämpliga metoden för att nå en djup förståelse för socialarbetarnas upplevelser av arbetet med män med ätstörning.
5.3 Informationssökning
Sökningen genomfördes via Örebro universitets biblioteksdatabaser Social Service Abstracts och Primo. Sökning efter vetenskapliga artiklar om ätstörningar bland män genomfördes mellan 2020-11-01 – 2020-11-20. Sökorden som användes i sökningarna var men, women, ”eating disorder” ”treatment experience”, difference, ”social work” treatment, ”societal structure”. Uteslutande engelska ord användes för att finna internationella artiklar. Sökorden användes i olika kombinationer. Söksträngen “difference men AND women "eating
disorder*" treatment experience "social work"” var den sökning som resulterade i flest relevanta artiklar för studien. Sökningen filtrerades enligt ovan nämnda beskrivning och resulterade i 1234 artiklar i söktjänsten Primo. Sökningen förfinades genom att filtret “Eating disorder” applicerades som ämne, vilket resulterade i 128 artiklar. De artiklar vars titlar var av relevans för studiens syfte valdes ut. Därefter lästes artiklarnas tillhörande abstract för att utesluta irrelevanta artiklar. Efter utsorteringen ansågs nio artiklar vara användbara för studien och används i den färdiga produkten som underlag.
Ett exkluderingskriterium för artiklar som påträffades vid litteratursökningen var att de som tidigast blivit publicerade 2010-01-01. För att säkerställa att artiklarna var av god kvalité uteslöts artiklar som inte genomgått peer review, alltså kvalitetsgranskats av den
vetenskapliga tidskriften innan publicering. Artiklar som inte var skrivna på engelska eller svenska uteslöts också. Inkluderingskriterier som användes i litteratursökningen var att artiklarna skulle behandla ätstörningar bland män. I artiklar som behandlade både män och kvinnor var kravet att det tydligt skulle framgå när det skrevs om män respektive kvinnor. En del artiklar i studien har hämtats via referenslistor till artiklar som påträffats vid
litteratursökningen och har bedömts vara av relevans utifrån samma exklusions- och inklusionskriterier.
5.4 Val av respondenter
Studiens informanter valdes utifrån deras förutsättningar att bidra med relevant information för att besvara forskningsfrågan. Syftet med studien var inledningsvis att uteslutande intervjua kuratorer som arbetar med ätstörningsbehandling av män och killar. På grund av svårigheter att finna tillräckligt med deltagare, vände vi oss även till professionella
socialarbetare som arbetade med ätstörningsbehandling av män, men inte specifikt arbetar som kuratorer. Då vi sökte intervjupersoner med specifika erfarenheter och kunskaper användes ett målinriktat urval. Målinriktad eller målstyrt urval används ofta i kvalitativ
12 forskning och syftet med urvalet är att hitta informanter som besitter kunskap som är
relevanta för studiens syfte (Bryman, 2011). Intervjupersoner till studien eftersöktes först via en facebook-grupp för socionomer. Intresset inför att delta i studien var obefintligt, varvid ett nytt försök att finna informanter gjordes i en annan facebook-grupp för
hälso-sjukvårdskuratorer. Tre personer anmälde intresse via facebook-gruppen, varpå två valdes ut som intervjupersoner. Det eftersöktes även informanter genom att mejla olika
ätstörningsenheter runt om i landet. Fyra socialarbetare uttryckte intresse för att delta i studien, varpå en drog tillbaka intresset och tre deltog i studien. Eftersom syftet var att undersöka vuxna och ungdomar kontaktades både vuxen- och ungdomsenheter. En del av intervjupersonerna arbetade med vuxna och ungdomar, andra mötte enbart barn och unga i sin verksamhet eller endast människor som var 16 år och äldre. Deltagarna hade olika mycket erfarenhet av sitt arbete samt hade olika yrken. Två deltagare var KBT-terapeuter, två var behandlare och en var kurator. Intervjupersonerna arbetade även inom olika typer av instanser. En av deltagarna arbetade inom öppenvården, två deltagare inom mellanvård och två deltagare inom slutenvård. Silverman (2010) redogör för att ett urval i vilket
informanterna besitter olika erfarenheter, kan bredda förståelsen för det fenomen som undersöks (ibid). Därav ansågs deltagarnas varierande arbetslivserfarenheter vara en styrka för studien.
Den vidare kontakten med intervjupersonerna fördes främst via mejl, men även via facebook-meddelanden. Intervjuerna genomfördes digitalt med hänsyn till pågående covid-19-pandemi och i linje med restriktioner för att motverka smittspridning av coronavirus. Intervjuerna genomfördes via zoom med både ljud och bild, dock spelades endast ljudet från intervjuerna in. Intervjuerna spelades in via diktafon och transkriberades därefter på dator. Valet att genomföra intervjuerna med bild berodde på att det bedömdes vara av vikt att se och tolka intervjupersonernas ansiktsuttryck. Att intervjuerna genomfördes digitalt upplevdes inte som någon nackdel. En fördel med att genomföra digitala intervjuer var att intervjupersonerna kunde befinna sig vart som helst i landet. Intervjuerna genomfördes av författarna var för sig, den ena genomförde två intervjuer och den andra författaren genomförde resterande tre. Även detta gjordes med hänsyn till nuvarande restriktioner till följd av covid-19 pandemin.
5.5 Analysmetod
Inledningsvis transkriberades insamlade data från intervjuerna. En central del vid
transkribering är att försöka fånga delvis vad som sägs och delvis hur det sägs (Tholander & Asta Thunqvist Cekaite, 2015). För att få en känsla av hur intervjupersonen uttryckte sig, transkriberades detaljerade ljud såsom ”mmh” ”ehm”, pauser och skratt. Analysmetoden för studien var tematisk analys. I en tematisk analys kategoriseras data upp i olika teman och subteman (Bryman, 2011). För att kunna dela upp insamlade data i teman krävs det att materialet kodas, kodningen görs för att reducera mängden data och för att se mönster i datamaterialet (Lindgren, 2014). Kodningen genomfördes genom att materialet lästes igenom noggrant för att identifiera viktiga nyckelord och meningar för studiens analys. Därefter delades texterna upp i olika övergripande kategorier. Delar i texten som behandlade samma eller liknande ämne delades in i samma övergripande kategori. Materialet i de olika
övergripande kategorierna lästes igenom flertalet gånger för att kunna behålla det som ansågs vara det mest relevanta för att kunna besvara studiens syfte och frågeställningar. Vid
läsningen av materialet skapades nya kategorier, som var mindre övergripande. Denna
process gjordes flertalet gånger om för att slutligen ha skapat relevanta teman som användes i studien, se bilaga 2. Teman ställdes därefter upp i en matris, i syfte att tydliggöra vilken intervjuperson som sagt vad och i vilken utsträckning utsagorna liknar eller skiljer sig från varandra, se bilaga 3.
13
5.6 Tillförlitlighet
För att bedöma kvaliteten i en studie används oftast begreppen reliabilitet och validitet. Begreppen är dock anpassade efter att bedöma kvantitativ forskning (Bryman, 2011). Lincoln och Guba (1985) menar att kriterierna för validitet och reliabilitet förutsätter att det finns en objektiv sanning, och därför är det problematiskt att använda begreppen för att bedöma kvalitativa studier. Lincoln och Guba (1985) förespråkar att kvalitativa studiers tillförlitlighet bör bedömas utifrån begreppen credibility, transferbility, dependability och confirmability. Följer gör en redogörelse för huruvida studien anses vara tillförlitligt utifrån begreppen.
5.6.1 Credibility
Ett centralt begrepp för studiens tillförlitlighet är credibility eller trovärdighet. En stark trovärdighet bedöms utifrån hur sannolika studiens resultat är. Hur datamaterialet har
producerats och framställts är en central del i huruvida studien är trovärdig eller inte (Lincoln & Guba, 1985). I studien användes kvalitativa intervjuer med semistrukturerad karaktär. Möjligheten att ställa följdfrågor gjorde att ytterligare frågor kunde ställas om det fanns en osäkerhet kring om intervjupersonen tolkade frågan i samstämmighet med intervjuaren. Det gav även möjligheten att fördjupa oss i frågor som intervjupersonerna verkade tycka var extra intressanta, eller hade mycket kunskap kring. Intervjufrågorna bestod av öppna frågor där respondenten fick möjlighet att fundera på sina svar och kunde besvara frågorna fritt. Detta medförde att intervjupersonerna gav utförliga och eftertänksamma svar, på så sätt vilket gav ett djup till datamaterialet. Författarnas enskilda tolkningar av data från intervjuerna
överensstämde i stora drag med varandra, vilket också tyder på att studien är att betrakta som trovärdig. Teoretiska begrepp som används för att analysera studiens resultat har valts ut på basis av huruvida de bedömts vara kompatibla att besvara studiens syfte och frågeställningar. Begrepp som ansetts sakna anknytning till socialt arbete eller som inte går att koppla till socialarbetarens yrkesutövning har uteslutits. Att teorierna går i linje med det som studien ämnar undersöka stärker studiens grad av trovärdighet.
5.6.2 Transferbility
Transferbility eller överförbarhet innebär hur sannolikt det är att studiens resultat kan vara överförbara till en annan kontext. För att kunna göra en sådan bedömning är det centralt att resultatet präglas av detaljerade beskrivningar av kulturen (Bryman, 2011). Föreliggande studie beskriver inte behandlingsmetoder eller vilken typ av organisation intervjupersonerna arbetar på. Det kan skapa svårigheter för en läsare att bedöma möjligheten till att överföra studiens resultat till en annan kontext. Valet av att inte på ett detaljerat sätt beskriva
behandlingsmetoder och organisationer grundar sig i deltagarnas anonymitet. Det finns inte särskilt många ätstörningsenheter i Sverige och genom att beskriva behandlingsmetod, finns risk att det går att koppla till en specifik enhet. Däremot beskrivs deltagarnas syn på vilka normer som påverkar behandlingen. Dels generella mansnormer och synen på mansnormer från professionella, dels specifika normer kring ätstörningar. Den detaljerade beskrivningen om manlig kultur och manliga normer stärker möjligheten för läsaren att bedöma huruvida resultatet är överförbart eller inte. Föreliggande studies resultat kan vara problematiskt att generalisera på en empirisk nivå, utifrån de fåtal respondenter som deltog i studien. Däremot kan användandet av det teoretiska begreppet handlingsutrymme generaliseras på en teoretisk nivå. I föreliggande studie används begreppet handlingsutrymme för att analysera hur
samhällets normer inverkar på den professionella socialarbetaren möjligheter att agera inom ramen för organisationen, vid behandling av ätstörningsproblematik. Begreppet används även för att analysera hur manliga normer påverkar patienten och även hur de påverkar
14 teoretiska begreppet handlingsutrymme kan vara ett teoretiskt bidrag, som kan användas för att analysera andra socialarbetares arbete med behandling för en bredare förståelse av socialarbetarens handlingsutrymme.
5.6.3 Dependability
Dependability eller Pålitlighet är snarlikt reliabilitet och handlar om ifall studien kan upprepas och resultera i liknande resultat. För att läsare ska kunna bedöma studiens
pålitlighet krävs det att alla faser i forskningsprocessen är noggrant presenterade (Bryman, 2011). I föreliggande studies metoddel presenteras processen på ett utförligt och transparent sätt. Intervjupersonernas svar presenteras tydligt för läsaren då det framgår hur många intervjupersoner som svarade liknande eller om några hade en annan upplevelse. Resultatet presenteras också med utvalda citat. Intervjuguiden följdes i samtliga intervjuer. Däremot kunde följdfrågorna kunde till viss del vara annorlunda från intervju till intervju, vilket medför att det kan vara problematiskt att replikera intervjuerna. En annan nackdel för
studiens pålitlighet är att en av intervjupersonerna fick ta del av intervjufrågorna på förhand, vilket kan ha påverkat svaren. Motiveringen till det beslutet är att deltagaren var osäker på att ställa upp på intervjun om hen inte fick ta del av frågorna på förhand. Intervjupersonernas utsagor överensstämmer till stor del med det som framkommit av den tidigare forskningen, vilket stärker studiens pålitlighet.
5.6.4 Confirmability
Confirmability eller möjlighet att styrka och konfirmera innebär att forskaren inte låtit sina egna uppfattningar eller värderingar påverka undersökningen. Kvalitativa studier används inte för att få fram en objektiv sanning utan strävar efter att beskriva en verklighet utav flera verkligheter. Därför är det centralt att forskaren inte genom sina egna värderingar medvetet eller omedvetet påverkar undersökningen för att bekräfta sin egen uppfattning av
verkligheten (Bryman, 2011). Författarnas förförståelse kring forskningsfrågan var till en början begränsad och därmed hyste inte författarna starka värderingar kring ämnet. Under studiens gång reviderades förförståelsen kring forskningsfrågan och därmed ökade
värderingar gällande forskningsämnet. Det var något som beaktades under studiens gång och inte minst i presentation av tidigare forskning och under intervjuprocessen. I avsnittet tidigare forskning presenteras forskning som motsätter sig dels författarnas värderingar och dels majoriteten av forskningen på området. Intervjuguiden utformades med frågor som var öppna och inte ledande för att inte påverka intervjupersonen att svara i en viss riktning.
6. Etiska överväganden
I forskningssammanhang behöver forskaren beakta vilken nytta en studie kan generera i, i förhållande till vilken skada den kan åsamka. Den informant som väljer att delta i studien ska i största möjliga mån skyddas från att fara illa, både vid tillfället för datainsamling och vid framställningen av resultatet. Etiska överväganden inom forskning handlar således om att balansera olika intressen - kunskapsintresset med integritetsintresset. Trots att det är viktigt att skydda den deltagandes integritet är intresset för kunskap betydelsefullt. En studie kan bidra med ny kunskap som kan gynna både den enskilda individens men även samhällets utveckling. Studien kan därmed utgöra vissa risker för den som deltar i studien, men dessa risker behöver vägas upp av nyttan som studien medför (Vetenskapsrådet, 2017). Bryman (2018) redogör för fyra etiska principer som forskaren behöver förhålla sig till
informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
Informationskravet avser att forskaren delgett information till den deltagande. Forskaren bör informera om studiens syfte, vilka moment som ingår, att deltagandet är frivilligt och att det är möjligt att avbryta sitt deltagande när som helst under studiens gång. Samtyckeskravet
15 syftar till att deltaganden själva ska kunna avgöra om de vill delta i studien eller inte.
Konfidentialitetskravet handlar om att forskaren ska behandla alla personliga uppgifter på ett sätt som gör de oåtkomliga för obehöriga. Vidare redogör författaren för nyttjandekravet som innebär att forskaren endast får använda data som inhämtats för forskningsändamålet (ibid). Intervjun är en mellanmänsklig interaktion och kan upplevas som en särskilt känsloladdad kommunikation för den som väljer att delta. Det finns således risk att intervjun framkallar reaktioner på ångest. När sådana reaktioner uppstår i en intervjusituation är det av största vikt att den som intervjuar uppmärksammar detta och kan bemöta personen på ett sätt som inte orsakar större skada (Källström & Andersson Bruck, 2017). Risken för att en intervjusituation kan orsaka skada togs i beaktning vid utformning av studien. Det bedömdes att professionella socialarbetare som intervjuas om deras arbete inte är att betrakta som en särskilt känslig målgrupp och löper därmed inte särskild risk att drabbas av ångestkänslor vid tillfälle för intervju. Detta utifrån att de professionella socialarbetarna inte själva lider men av en ätstörning. Ett annat etiskt övervägande som gjorts i samband med studien berör vad socialarbetaren äventyrar genom att delta i studien. För att minimera riskerna för att forskningsdeltagarnas identitet ska röjas, har personuppgifter avkodats. Trots att
studieförfattarna eftersträvat anonymitet för den som deltar fanns emellertid en risk att andra uppgifter som framgår av intervjun går att härleda till personen i fråga. Därför har
studieförfattarna i största möjliga mån eftersträvat att framställa deltagare i bra dager, för att minimera risken att vederbörande tar skada, exempelvis av bestraffning av kollegor eller chefer. De informanter som efterfrågat att få tillgång till de planerade frågorna innan intervjun, har tillhandahållit dessa med förvarning om att det vid intervjutillfället kan tillkomma vissa följdfrågor.
Att studien genomförts via kommunikationstjänsten Zoom och inte ansikte mot ansikte, beror som nämnt på att det bedömdes vara det mest lämpliga tillvägagångssättet för att undvika smittspridning av covid-19-virus. Även detta är att betrakta som ett etiskt övervägande för studien, i syfte att skydda deltagare från sjukdom. I studiens genomförande har hänsyn även tagits till de forskningsetiska krav som tidigare redogjorts för. Detta utifrån att studiens informanter, innan deltagande i studien fått information om studiens syfte, om att deltagandet är frivilligt och hur intervjumaterialet kommer behandlas. Inför intervjun har
forskningsdeltagarna lämnat ett muntligt samtycke för att verifiera sitt medgivande till att delta. I enlighet med de etiska principerna har data hanterats på ett säkert sätt, bland annat genom att intervjumaterialet som sänts mellan skribenterna via mejl eller dylikt har avkodats. Data har inte heller används för något annat ändamål än för studien, vilket också går i linje med de etiska kraven. Trots att studien ansågs vara förenad med vissa risker, bedömdes de vara förhållandevis få, i relation till den nytta som studien kan generera. Studien syftar som nämnt till att uppnå förståelse för kuratorers uppfattning om ätstörningsbehandling av män. Socialarbetaren får genom studien sin röst hörd, vilket kan vara ett betydelsefullt bidrag för framtida studier på ämnet. Studien kan också bidra till den professionella socialarbetarens reflektion kring könsnormer och behandlingsmetoder inom det sociala arbetets praktik.
7. Resultat och analys
I följande avsnitt har intervjumaterialet sammanställts under följande rubriker,
Förhållningssätt till män med ätstörning vid behandling, Könsnormers inverkan i arbetet och Tillgång till forskning om män med ätstörningar. Rubrikerna motsvarar de huvudteman som framställts vid studiens tematisering och resultatet analyseras med hjälp av genusteorin, stigmatiseringsteorin och begreppet handlingsutrymme. I följande avsnitt hänvisar studiens deltagare till modellen. För att tydliggöra vad som menas med modellen kommer här en
16 kortare redogörelse. Samtliga av studiens deltagare arbetade utifrån specifika modeller. Arbetsmodellernas syfte är att bidra till förutsättningar för klienten att utveckla ett sunt förhållande till sitt intag av mat och innefattar någon form av samtalsbehandling. Några deltagare beskrev ytterligare arbetsmetoder som ingick i modeller, specifika för deras verksamhet, men med hänsyn till deltagarnas konfidentialitet redogörs dessa metoder inte i denna studie.
7.1 Förhållningssätt till män med ätstörning vid behandling
En av intervjupersonerna sa sig beakta normer om manlighet vid behandling och eftersträva att uppmuntra män till att prata om känslor. Hen menar också att det är av vikt att prata om och undersöka könsnormer i samtal för att “spräcka hål” på föreställningar om män samt uppmuntra till känslighet för att stärka mäns och killars förmåga att prata om svåra saker. En annan respondent uppger att killar inte fostras till att prata om sina känslor och sitt mående. Samma respondent menar att hen upplevt att killar i behandling haft behov av att framstå som stora och starka, men att detta inte är något som kräver anpassning i behandlingen. Vid flertalet intervjuer uppger de professionella socialarbetarna att de försöker vara medvetna om och frångå stereotyper om exempelvis samkönade relationer och familjekonstellationen mamma, pappa och barn. De vill med ett sådant förhållningssätt visa på öppenhet och utmana samhällsnormen om könsroller menar de. Några av de som deltog i studien uppgav att de inte förhåller sig annorlunda till män, i jämförelse med hur de bemöter kvinnor. En av
informanterna uppger att det vore problematiskt om någon upplever att behandlingen inte är anpassad efter patienten.
Det hade verkligen känts jättehemskt om det hade kommit en pojke eller kille hit och kände sig oförstådd och kände att behandlingen inte var riktad till honom.
Deltagare 2 Socialarbetarnas förhållningssätt till normer och till män med ätstörning kan analyseras utifrån ett genusperspektiv. Kön skapas och upprätthålls genom hur människor väljer att prata om det, hur språket används har således en avgörande roll för hur män och kvinnor
positioneras i förhållande till varandra (Mattsson, 2015). Studiens informanter belyser vikten av att motarbeta normer som ur ett genusperspektiv skapats för att särskilja män och kvinnor, i arbetet med män med ätstörning. På så vis kan deltagarna genom sitt språk bidra till att utmana könsnormer som försätter män i en position som de inte känns vid då de drabbats av en ätstörning. På det sätt socialarbetare i studien redogör för att de förhåller sig vad gäller könsnormer, kan även kopplas till stigmateorin. Den som stigmatiseras eftersträvar att dölja den problematik som kan leda till stigmatiseringen (Starrin, 2013). Enligt Goffman stämplas människor då de får en diagnos, vilket orsakar stigmatisering och är något som socialarbetare behöver beakta i arbetet med diagnostiserade människor (Healy, 2014). Genom att utmana manliga normer som förordar att män inte bör prata om känsliga saker, i det här fallet ätstörning, kan mannens strävan efter att dölja ätstörningsproblematiken för omgivningen möjligen motverkas. Behandlarnas förhållningssätt kan på så vis kopplas till
stigmatiseringsteorin. Den neutrala framtoningen kan tyda på att män inte stämplas som män med ätstörning av de socialarbetare som deltog i studien, utan betraktas som
ätstörningspatienter, oberoende av sin könstillhörighet.
7.1.1 Modellstyrt arbete
Samtliga informanter framhåller att behandlingen som de bedriver inte är anpassad efter kön. De flesta av socialarbetarna menar att mäns behov av hjälp vid ätstörning tillgodoses med den befintliga behandling som ges. Flera intervjupersoner redogör för en modell som de förhåller
