Faderskap och föräldrastöd

ÖREBRO UNIVERSITET

Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete Socionomprogrammet

Socialt arbete 21-40 poäng C-uppsats, 15 poäng Vt 2009

Faderskap och föräldrastöd

Författare: Per Christensson Handledare: Gunnel Drugge

Titel: FADERSKAP OCH FÖRÄLDRASTÖD Författare: Per Christensson

Handledare: Gunnel Drugge Örebro universitet

Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete Socionomprogrammet

Socialt arbete 21-40 poäng C-uppsats, 15 poäng Vt 2009

Sammanfattning

Syftet med denna studie är att undersöka mäns upplevelser av att ha deltagit i

föräldrastödsprogrammet Föräldrastegen, samt hur de beskriver sitt föräldraskap och upplever relationen till sina tonåringar. Fem kursdeltagare har intervjuats utifrån en kvalitativ

forskningsansats med en semistrukturerad intervjuguide som mall. Resultatet av intervjuerna har strukturerats och redovisats utifrån olika teman. Analysen har utförts med utgångspunkt i Eriksons psykosociala stadier, Banduras sociala inlärningsteori, samt teorier kring

gruppdynamik. Den tidigare forskning som har använts berör fäders upplevelser av sitt faderskap, relationen mellan far och tonåring, samt en utvärdering av ett föräldrastödsprogram designad för män. Denna studie står väl i paritet med vad tidigare forskning i ämnet hävdar. De slutsatser man kan dra av undersökningen är att papporna upplever Föräldrastegen som ett positivt forum där kursdeltagarna fått utbyta erfarenheter med andra pappor samt ta del av nyttiga tips och idéer. Relationen till tonåringen upplevs överlag som god, dock stjäl i viss mån den egna arbetsbelastningen men framför allt ungdomarnas datoranvändande och deras kompisar mycket tid från relationen dem emellan. Synen på männens faderskap har påverkats av relationen till den egna pappan som har fått fungera som en negativ mall för hur

Nyckelord: Faderskap, Föräldrastegen, pappagrupp, tonåren, relation Title: FATHERHOOD AND PARENTING SUPPORT

Author: Per Christensson Supervisor: Gunnel Drugge Örebro University

School of Law, Psychology and Social work Social Work Program

Social work 21-40 points C-essay, 15 points Spring term 2009

Abstract

The purpose of this study is to examine men's experiences of having participated in the parenting program Föräldrastegen, and how they describe their parenting experience and relationship with their teenagers. Five participants were interviewed based on a qualitative research approach. The results of the interviews have been structured and reported according to different themes. The analysis has been conducted on the basis of Erikson's psychosocial stages, Bandura's Social learning theory, and theories about group dynamics. The previous research that has been used involved fathers experiences of his paternity, the relationship between father and teenager, and an evaluation of a parenting program designed for men. This study is well on par with what previous research on the subject claims. The conclusions drawn from this survey is that the fathers have perceived Föräldrastegen as a positive forum in which they could exchange experiences with other fathers. The relationship with the teen was generally perceived as good, however, their own workload and the youngsters computer use steal time from their relationship. The men's attitudes toward paternity have been influenced by the relationship to their own father who has functioned as a negative template for how the upbringing of children should not be done.

Innehållsförteckning

1. Inledning och bakgrund...4

1.1 Syfte och frågeställningar...5

2. Föräldrastegen...6

3. Tolkningsram...7

3.1 Tidigare forskning...7

3.1.1 Utvärdering av deltagande i ett föräldrastödsprogram designad för män...7

3.1.2 Fäders relation till sina tonåringar...7

3.1.3 Mäns upplevelser av sitt föräldraskap...8

3.1.4 Ifrågasatta fäders relation till sina barn samt syn på faderskap...9

3.2 Teoretiska utgångspunkter...9

3.2.1 Eriksons psykosociala stadier...9

3.2.2 Social inlärningsteori...10 3.2.3 Gruppdynamik...11

4. Metod...13

4.6 Bearbetning och analys av empirin...14

4.7 Metoddiskussion...14

4.7.1 Etiska överväganden...14

4.7.2 Validitet...15

4.7.3 Reliabilitet...15

5. Resultat och analys...17

5.1 Föräldrastegen...17

5.1.1 Inför Föräldrastegen...17

5.1.2 Kärlek och gränser...18

5.1.3 Kommunikation...19

5.1.4 Alkohol, narkotika och tobak...20

5.2 Föräldrastegen - analys...20

5.3 Faderskap...21

5.3.1 Idealpappan kontra självbild...21

5.3.2 Relationen till den egna fadern...22

5.3.3 Relationen till tonåringen...23

5.3.4 Tid och engagemang...24

5.4 Faderskap - analys...25

6. Slutdiskussion...28

6.1 Sammanfattning...28

6.2 Diskussion kring val av teoretiska utgångspunkter...28

6.3 Diskussion kring Föräldrastegen...29

6.4 Slutsatser...29

6.5 Förslag till fortsatt forskning...30

1. Inledning och bakgrund

På internationella barndagen hösten 2008 publicerade Kamratposten en

medlemsundersökning i vilken 5752 barn i åldern åtta till femton år fått svara på en rad frågor angående sina föräldrar. Resultatet på frågan gällande vem man väljer att prata med när man känner sig ledsen rönte stor uppmärksamhet i media. Drygt 40 procent av barnen uppgav att de väljer att gå till mamma för att söka tröst. Endast 5,4 procent av barnen svarade ”pappa”, vilket hamnade efter alternativ såsom ”kompis” (35 procent), samt ”ingen alls” (11 procent) (Bengtsson & Schock, 2008). Att barnen när de är ledsna valde att inte prata med någon alls, före pappan, torde säga något om dessa fäders relation till sina barn generellt sett samt ge alla pappor en tankeställare. Undersökningen visade även att barn saknar att göra saker

tillsammans med sina föräldrar. Ungefär vartannat barn uppgav att de vill prata mer med sina

föräldrar (Bengtsson & Schock, 2008).

Hur är det egentligen ställt med relationen mellan fäder och deras barn och tonåringar? Kamratpostens undersökning indikerar att det finns ett stort glapp mellan mammors och pappors relation till barnen när det gäller att trösta och tala om svåra och emotionella saker. Samtidigt finns det stora möjligheter för pappor att förbättra relationen eftersom barnen uppger att de generellt vill prata mer med sina föräldrar. Så, vari ligger egentligen problemet? Är pappors brist på tid eller engagemang rimliga förklaringar, eller handlar det om något helt annat?

Plantin (2001) menar att forskningen kring fäders avsatta tid och engagemang till familj och barn är svårtolkad och något splittrad. Vissa undersökningar visar på ett starkt

fadersengagemang, medan andra studier visar på det motsatta. Klart är dock det faktum att över tid har pappans omvårdande roll gentemot barn ökat markant. På 1960-talet var det endast en procent av alla pappor som matade, bytte blöjor eller klädde av och på sina barn. På 1990-talet hade denna siffra stigit till 85 procent (SOU 1998:6). I jämställdhetens spår har könsrollerna successivt suddats ut för att sakta men säkert närma sig varandra. Dock är det fortfarande så att mammorna lägger ner mest tid på hemmet och barnens uppfostran (Plantin, 2001). Hwang (2000) hävdar att denna ansvarsuppdelning kan bero på dels sociala och dels biologiska faktorer. Biologiskt sett ansåg anknytningsteorins upphovsman John Bowlby (1969) att mammor är särskilt lämpade till att vårda barn, annars kommer barnen inte att följa en gynnsam utveckling.

På samma sätt resonerade psykoanalytikern Erik H Erikson (1963) att eftersom naturen har försett mamman med den anatomi som krävs för att föda barn samt kunna mata dem så borde hon logiskt sett även fått den motivation och skicklighet som krävs för att fostra dem. Ur ett socialt perspektiv menar Hwang (2000) att det finns flera faktorer i barnuppfostran som kan förklara varför män generellt sett medverkar så lite i barnomsorgen. Pojkar och flickor uppfostras på olika sätt och deras agerande möts av skilda responser från omgivningen. Detta sker märkligt nog ofta omedvetet från föräldrarnas sida. Flickor övar in mammarollen redan i sin lek med dockor medan äldre pojkar skulle betraktas som löjliga av omgivningen om de skulle leka med dockor. Många gånger kan tonårsflickor tjäna extrapengar på att sitta barnvakt eller arbeta som barnflicka, som tonårspojke är det få som vill, eller ens kan få sådana jobb. Det är erfarenheter liknande dessa som hjälper till att begränsa pojkars chanser att tidigt få lära sig hur man tar hand om och sköter små barn, vilket senare får konsekvenser i vuxenlivet (Hwang, 2000).

Hosley & Montemayor (1997) menar samtidigt att en annan avgörande faktor för hur

relationen till tonåringen kommer se ut är pappans bild och definition av sig själv som pappa. Om en pappa ser på sig själv som främst familjens försörjare, istället för att vara en engagerad vårdgivare, så kommer relationen till tonåringen att bli distanserad. Poängen i resonemanget ligger i att pappor överlag strävar efter att uppnå och efterleva den fadersroll som har

definierats av de själva eller av samhället. Ofta hör denna samman med sociala normer kring rådande könsroller som även har påverkats av pappans uppväxt samt relation till sin egen far (Hosley & Montemayor, 1997). Med andra ord så pekar forskningen på att det finns en rad faktorer som påverkar fäders relation till sina tonåringar samt fäders syn på sitt faderskap. Dessa faktorer kan även utgöra rimliga förklaringsmodeller till varför resultatet i

Kamratpostens undersökning ser ut som det gör.

Som tidigare nämnts går det också att förstå pappors ofta tillbakadragna vårdande roll i familjen ur en utvecklingspsykologisk synvinkel. De flesta utvecklingsteorier betonar mammans avgörande roll för barnets utveckling medan pappan ofta placeras i periferin (Bangura Arvidsson, 2003; Hwang, 2000). Nutida forskningsresultat pekar emellertid alltmer på att pappan helt klart har en avgörande roll att spela när det gäller barns utveckling (Lamb, 1997). För att stärka män i deras papparoll har allt fler renodlade pappagrupper vuxit fram på senare tid runt om i Sveriges kommuner (Hämeenniemi, 2006). I Örebro erbjuder

socialtjänsten bland annat ett föräldrastödsprogram vid namn Föräldrastegen, som för första gången hösten 2008 genomfördes riktad till enbart manliga deltagare. Syftet med kursen är att stärka föräldrarollen och ge praktiska råd och tips för hur relationen mellan barn och förälder kan förbättras (Socialstyrelsen, 2009).

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är således att undersöka mäns upplevelser av deltagandet i Föräldrastegen, samt hur de beskriver sitt faderskap och relationen till sina tonåringar. Forskningsfrågorna ser därför ut på följande vis:

 Hur har männen upplevt sitt deltagande i Föräldrastegen?  Vilka faktorer har påverkat männens syn på deras faderskap?  Hur upplevs relationen till tonåringarna?

2. Föräldrastegen

Att vara förälder innebär ett stort ansvar som många gånger säkert kan vara påfrestande och ansträngande, vilket ibland kräver att stöd måste inhämtas utifrån. För att förbättra relationen mellan barn och förälder samt ge förebyggande verktyg till tonårsföräldrar erbjuder

Socialtjänsten i många av landets kommuner en rad olika föräldrastödsprogram. Föräldrastegen är ett sådant program som riktar sig till föräldrar med tonåringar i

åldersgruppen 13 till 17 år som är i riskzonen för problem med skolk, kriminalitet, tobak, alkohol och/eller droger. Syftet med programmet är att stärka föräldrarollen och ge praktiska råd och tips för hur relationen mellan barn och förälder kan förbättras (Socialstyrelsen, 2009). Föräldrastegen är en vidareutveckling av familjestödsprogrammet Steg-för-steg, som i sin tur är en svensk omarbetad version av det amerikanska familjestödsprogrammet Iowa

Strengthening Families Program som vid flera undersökningar har visat sig ha en positiv effekt på familjen. Bland annat har forskning visat på att relationen mellan barn och föräldrar förbättrades efter genomgånget program samt att de ungdomar som deltog i programmet använde mindre alkohol och droger än andra ungdomar (Molgaard, Spoth, & Redmond, 2000). Föräldrastegen har till skillnad från Iowa Strengthening Families Program endast med föräldrarna i kursen.

Hösten 2008 genomförde min dåvarande praktikplats, Enheten för förebyggande arbete, för första gången en Föräldrastege med enbart manliga deltagare. Bakgrunden till att enbart bjuda in pappor var att man under tidigare serier av föräldrastödsprogram märkt av ett stort

kvinnoöverskott. Dessutom fanns det en kommunpolitisk vilja till att satsa mer kraft och resurser på just renodlade pappagrupper. Deltagarna rekryterades genom en generell inbjudan via tidningsannonser i lokaltidningarna. Under de sex kvällar som kursen pågick var vi fyra ledare samt i snitt cirka 10 deltagare som träffades. Varje session i Föräldrastegen är

manualstyrd och utformad kring en dvd som innehåller spelscener samt efterföljande diskussionsfrågor och arbetsövningar. De sex träffarna behandlar följande teman:

1. Kärlek & gränser

2. Uppmuntran & konsekvenser 3. Risker & skydd

4. Stress, gräl & olika åsikter 5. Ungdomar, föräldrar & alkohol 6. Ungdomar, föräldrar & narkotika

Mellan sammankomsterna fick papporna olika hemövningar att göra i läxa till nästa gång. Det kunde handla om att öva på olika samtalstekniker med övriga familjen eller att skriva ett uppmuntrande brev till sin tonåring. Varje träff inleddes med en genomgång av hur hemövningarna gått, samt reflektioner av föregående veckas tema.

3. Tolkningsram

I detta avsnitt kommer tidigare forskning i ämnet samt de teoretiska utgångspunkter jag valt att redovisas. Det har varit svårt att hitta studier som exakt matchar mitt forskningsområde. Det finns till exempel ingen svensk forskning som fokuserar på upplevelsen av att ha deltagit i Föräldrastegen. Dessutom, eftersom det förmodligen är Sveriges första renodlade

Föräldrastege enbart för pappor, så har inga studier på just det området gjorts. Däremot genomförs just nu en jämförande studie mellan Föräldrastegen och ett annat

föräldrastödsprogram som kallas för Komet. Det går att läsa mer om den pågående studien på www.ungdomsstudien.se. På grund av det bristfälliga utbudet av studier av Föräldrastegen har jag fått titta närmare på studier av andra snarlika föräldrastödsprogram. När det gäller fäders upplevelser av sitt faderskap finns det däremot mer forskning att ta del av.

3.1 Tidigare forskning

3.1.1 Utvärdering av deltagande i ett föräldrastödsprogram designad för män

I en explorativ studie med kvantitativ ansats av Gearing, Colvin, Popova & Regehr (2008) har effekten av deltagandet i ett föräldrastödsprogram designad för män undersökts

(Re:Membering Fatherhood program). Man genomförde tre enkätundersökningar bland deltagarna i kursen, en innan kursstart, en direkt efteråt, samt en tre månader senare. Syftet med föräldrastödsprogrammet är att stärka den enskilda pappan till en mer meningsfull och aktiv fadersroll. Tanken är att när en pappa formar emotionella band till sina barn så dras han bort från sin traditionella position i periferin till att bli en mer engagerad pappa med en central roll i familjen. Kursen är terapeutiskt utformad samt manualstyrd och består av åtta

tvåtimmarspass som leds av två utbildade manliga ledare. Resultatet av

enkätundersökningarna visade på att de deltagande papporna upplevde signifikanta

förbättringar i sitt faderskap på grund av sitt deltagande i kursen. Pappornas engagemang i familjen ökade, de upplevde mindre stress av att vara förälder, självförtroendet växte, samt de upplevde en förbättrad kommunikation inom familjen, för att nämna några effekter. Gearing m.fl. (2008) menar att studien visar på att män är kapabla att få till stånd dessa förändringar i sitt föräldraskap, men medger samtidigt att förändringarna är svåra att vidmakthålla över en längre tid. För att papporna fullt ut ska kunna implementera nya kunskaper och erfarenheter till sitt faderskap krävs en långt mer genomgående uppbackning och uppföljning utifrån. Yttre omständigheter såsom påfrestande arbetssituation, relationen till partnern, samt familjens eller pappans ursprungliga uppfattning om föräldraskap kan förhindra att förändringarna blir varaktiga (Gearing m.fl., 2008).

3.1.2 Fäders relation till sina tonåringar

I en utförlig litteraturgenomgång visar Hosley & Montemayor (1997) på hur forskningen beskriver fäders relation till sina tonåringar. När ett barn kommer upp i puberteten och tonåren minskar generellt sett tiden som han eller hon spenderar tillsammans med sina föräldrar. Detta, menar Youniss & Smollar (1985) kan bero på att tonåringen vill bryta sig loss från sina föräldrar och bli mer självständig. Samtidigt kan det höra samman med att för den nyblivna tonåringen blir grupptillhörigheten alltmer viktig vilket medför att man på familjens bekostnad tillbringar mera tid med sina jämnåriga kompisar. Larson & Richards (1994) påpekar att jämfört med mammors relation till sina tonåringar så är fädernas ofta mer distanserad och mindre personlig. Generellt sett spenderar tonåringar även mindre tid med

sina pappor än med sina mammor. När ungdomarna väl umgås med sina pappor ägnar man sig i hög grad åt passiva aktiviteter som tv-tittande eller sportevenemang. Detta kan förstärka bilden av att fäder ofta beskrivs som oengagerade, speciellt av sina döttrar (Larson &

Richards, 1994). Den bild som här målas upp av fäders föräldraskap är nästan helt igenom negativ. Slutsatsen man kan dra är att män är ”sämre” föräldrar än kvinnor, i alla fall när det gäller den relationsmässiga och omvårdande delen av föräldraskapet. Den intressanta frågan blir ju då hur fädernas egen självbild ser ut och vilka definitioner de har på ett bra faderskap. Enligt Hosley & Montemayor (1997) har flera studier visat på att fäder ser på sig själva som engagerade och goda föräldrar som tycker om att umgås med sina barn. Faktum är att i Larson & Richards studie (1994) fann man att pappor uppskattade att umgås med sina tonåringar mer än vad tonåringarna själva uppgav. Hosley & Montemayor (1997) menar att det är avgörande för relationen till tonåringen vilken syn en man har på sin egen roll som pappa. Om han främst ser på sig själv som familjens ekonomiska försörjare, framför att vara den emotionellt engagerade vårdgivaren, så kommer han att utveckla ett distanserat förhållande till sin tonåring och spendera lite tid med denne. En pappa som däremot ser på sig själv som en lekkamrat eller kompis kommer umgås mer med sin tonåring, men kommer förmodligen ändå inte att ha en djup och innerlig relation med denne. Sådana pappor är trots allt ofta nöjda med sin relation till sin tonåring. Poängen ligger i att pappor överlag strävar efter att uppnå och efterlikna den fadersroll som har definierats av dem själva eller av samhället. Hosley & Montemayor (1997) menar att en förklaring till fäders ofta distanserade tonårsrelationer hör samman med deras uppväxt och sociala normer kring könsroller och maskulinitet. Pojkar lär sig under uppfostran att undvika egenskaper som kan uppfattas som ”feminina”, till exempel emotionell omsorg, vilket senare i livet kan få till följd att de får svårt att upprätta innerliga och förtrogna relationer till sina egna tonåringar. Andra förklaringar till varför män har svårt med nära tonårsrelationer kan bero på hur relationen till de egna föräldrarna ser ut. Relationen till den egna pappan används oftast som en negativ modell för hur fäder ser på barnuppfostran (Hosley & Montemayor, 1997).

3.1.3 Mäns upplevelser av sitt föräldraskap

I sin doktorsavhandling i socialt arbete har Plantin (2001) i en kvalitativ studie intervjuat 30 föräldrapar med barn i olika åldrar. Han har intresserat sig för parens fördelning av familjeliv och arbetsliv, samt männens syn på och upplevelser av sitt faderskap. Fokus ligger på att undersöka hur olika faktorer påverkar männens beteende och idéer om föräldraskap. Dessa övergripande faktorer berör individens livshistoria, den strukturella och kulturella

omgivningen, samt det praktiska vardagslivet. Resultatet av studien pekar på att fäderna i stor utsträckning är de som tar ansvar för familjens ekonomiska försörjning medan kvinnorna sköter det inre familjearbetet. Denna traditionella könsuppdelning berodde på att männen generellt sett hade högre lön, bättre karriärmöjligheter och en mer flexibel arbetssituation än kvinnorna. Männens upplevelser av sitt faderskap påverkades av en rad olika faktorer. Tidigare livserfarenheter, individuella livsmål, kärleksrelationen till partnern, fas i

föräldraskapet, arbetssituation eller familjens ekonomiska situation är exempel på faktorer som påverkade faderskapets konstruktion. Många fäder beskrev faderskapet som en

mognadsutveckling över tid där större kraft och engagemang ägnades åt hushållets vardagliga arbetsuppgifter såsom matlagning och städning, även om det i en del traditionella familjer fortfarande fanns en tydlig ansvarsuppdelning. Totalt sett visade dock undersökningen att de flesta männen hade börjat förändras i sin fadersroll till ett ökat engagemang i familjelivet. Männen uttryckte det i termer som att de blivit ”helare som person” eller funnit ”en ny sida av sig själv”. Fäderna upplevde även en stor trygghet, dels i sin roll som pappa, men även i

relationen till sina barn. Att faderskapet gäller livet ut och att det är något som ingen kan ta ifrån en, ingöt trygghet hos fäderna (Plantin, 2001).

3.1.4 Ifrågasatta fäders relation till sina barn samt syn på faderskap

Bangura Arvidsson (2003) presenterar i sin avhandling en studie som bygger på tre olika undersökningar. Fokus ligger på ifrågasatta fäder, med det menas män vars barn har utretts av sociala myndigheter. Författaren har dels studerat 40 barnavårdsutredningar - vad står skrivet om fäderna i socialtjänstens utredningar, dels intervjuat 13 socialsekreterare – hur ser dessa på sitt arbete när det gäller fäder, och dels intervjuat 19 pappor till socialt utsatta barn – hur upplever de sitt eget faderskap, relationen till sina barn, samt kontakten med sociala myndigheter. Avhandlingens syfte är med andra ord trefaldigt (Bangura Arvidsson, 2003). Med tanke på mitt forskningsområde kommer jag främst att belysa avhandlingens tredje del; intervjuerna med fäderna.

De 19 intervjuade fäderna hade på olika sätt varit i kontakt med sociala myndigheter. Nästan alla respondenter hade barn upp till tolv år, några hade äldre barn. Resultatet av intervjuerna visade på att papporna kände sig missförstådda av de myndighetspersoner de varit i kontakt med. Maktlöshet och desperation är två nyckelord som uttrycktes i relation till socialtjänsten. Samtidigt gav fäderna en bild av sig själva som normala fäder. De associerade ett gott

faderskap med att vara närvarande, aktiva, manliga förebilder och att kunna sätta gränser. De flesta uppgav att de kunde leva upp till sina målsättningar, men samtidigt kände de en

osäkerhet i sin fadersroll och menade att relationen till deras egen far haft betydelse. Ofta användes den egna pappan som ett negativt exempel. Att bli pappa innebar att livet fick en annan mening och att det har inlett en inre mognadsprocess hos fäderna. Barnen intar en viktig plats i deras liv och papporna upplever att de är mycket betydelsefulla i sina barns ögon. De ifrågasatta fäderna idealiserade svenssonlivet och framhöll detta som ett näst intill ouppnåeligt mål. Kombinationen av missbruk och faderskap frambringade känslor av oro och skuld (Bangura Arvidsson, 2003).

3.2 Teoretiska utgångspunkter

3.2.1 Eriksons psykosociala stadier

Eriksons (1963) utvecklingsteori kring psykosociala stadier är en vidareutveckling av Freuds psykoanalys. Till skillnad från Freud så inbegriper Eriksons teori hela livet och är inte fokuserad kring kroppsliga zoner. Enligt Erikson utvecklas människan genom olika stadier som var och en består av en konflikt. Beroende på hur man lyckas hantera denna konflikt avgörs individens fortsatta psykosociala utveckling. Konflikterna kan lösas antingen positivt eller negativt, vid en positiv lösning tillskansar sig människan nya färdigheter inför nästa fas i livet (Erikson, 1963). Alla stadier kommer inte att redovisas utan endast de som jag lägger tonvikten på vid analysarbetet. Nedan följer en kort översikt över samtliga åtta stadier:

Ålder Konflikt Positiv egenskap

0-1 Tilltro vs misstro Hopp

1-3 Självständighet vs skuld Viljestyrka

3-6 Initiativ vs skuldkänslor Meningsfullhet

6-11 Flitighet vs underlägsenhet Kunskap, skicklighet Tonåren Identitet vs splittring Trofasthet

40-60 Generativitet vs stagnation Omhändertagande 60-99 Jagets integration vs förtvivlan Vishet

Under puberteten och tonårstiden fram till 20 års ålder genomgår människan den femte fasen som kännetecknas av konflikten mellan identitet och splittring. Denna tid kännetecknas av stora kroppsliga förändringar som påverkar tonåringens identitetsskapande. Sexualdriften gör sig påmind samtidigt som kroppen växer oerhört mycket på kort tid. Denna förändring kan ske så snabbt att en del tonåringar får svårt att känna igen sig själva. En del ungdomar kan plötsligt känna att deras inre drifter har en egen vilja, vilket bidrar till en splittrad

identitetsbild. Andra identitetsproblem under den här fasen är av social art. Rädslan för att inte se bra ut, eller duga, i andras ögon är påtaglig. Tonåringars osäkerhet kring deras egen identitet får dem ofta att gruppera sig med likasinnade efter stereotypa mallar. Andra ungdomar som är annorlunda stöts bort med ibland elaka metoder. I tonåringarnas sökande efter identitet och värderingar sker dessa grupperingar ofta utifrån politiska eller religiösa förtecken (Crain, 2005). Tonåringens tankeverksamhet ägnas åt existentiella frågor såsom: Vem är jag? Vem skulle jag kunna vara? Man är på väg in i vuxenvärlden och en positiv lösning på konflikten innebär att man lyckas integrera erfarenheter från tidigare faser till en stabil helhetsbild som kan ligga till grund för hela den vuxna identiteten. Vid en dålig lösning lyckas man inte integrera sin självbild. Detta kan resultera i att man blir rädd för sig själv och andra människor. Om en sådan splittrad identitet formas är det även lätt att ungdomen gör revolt mot sina föräldrar och mot tidigare värderingar. Det kan även bli svårare att anförtro sig till andra och ökar risken för att konflikten vänds inåt vilket kan resultera i depression (Hwang & Nilsson, 2003). Samtidigt poängterar Erikson (1963) att formandet av en identitet är en livslång process. Tonåringens centrala uppgift är att hitta en trygg livsinriktning och engagera sig helt och fullt till den. Denna fas leder till att den positiva egenskapen trofasthet införlivas (Crain, 2005).

Den sjätte fasen varar fram till 40 års ålder och motsvaras av konflikten mellan närhet och isolering. Här handlar det om att kunna komma nära en annan människa utan att känna rädsla för att förlora sig själv (Hwang & Nilsson, 2003). Erikson (1963) menade att riktig närhet endast är möjlig efter att en individ har funnit sin rätta identitet. Bara en person som är riktigt trygg i sig själv kan klara av att ”förlora sig själv” i en annan människas närhet. Om man inte klarar av att uppnå detta riskerar man att söka sig bort från andra människor med isolering och ytliga relationer som följd. Erikson poängterade samtidigt att ingen klarar av att endast

utveckla det positiva i denna fas, precis vad som gäller under alla andra faser. Inga parrelationer upplever total närhet (Crain, 2005). Medelåldern fram till 60 års ålder

kännetecknas av konflikten mellan generativitet och stagnation och utgör tiden för den sjunde fasen. Det förstnämnda står för skapande och handlar om att sätta en ny generation till

världen, samt vidare att som förälder undervisa och uppfostra dessa nya samhällsmedlemmar. Här menar Erikson att det inte enbart räcker med de egna barnen, som vuxen ska man ta ansvar även för andras barn. Stagnation innebär att man som vuxen har kört fast i gamla hjulspår och inte upplever någon utveckling längre. I denna fas blir man medveten om att man tillhör den generation som står längst fram och kommit längst i livet (Hwang & Nilsson, 2003).

3.2.2 Social inlärningsteori

Banduras (1977) sociala inlärningsteori fokuserar på att människor lär sig genom att

fyra steg, där första steget handlar om uppmärksamhet. Det går inte att imitera någon annan om man inte fäster uppmärksamhet på modellens beteende. Ofta sker detta genom att

modellen sticker ut från mängden och på något sätt väcker ett intresse hos betraktaren. Filmer, tv-serier och reklam är typiska exempel på varifrån människor inhämtar nya beteenden och attityder eftersom uppmärksamheten är starkt fokuserad på vad som händer på tv-skärmen (Bandura, 1977).

Det andra steget i inlärningsprocessen handlar om att betraktaren måste komma ihåg vad den precis har sett eller upplevt för att vid ett senare tillfälle kunna imitera beteendet. Människor brukar använda symboliska bilder och associationer för att lättare kunna komma ihåg. Det tredje steget i inlärningsprocessen berör människans förmåga att översätta det som den minns till faktiskt beteende. Att kunna reproducera det observerade beteendet är en förutsättning för att kunna lära sig det fullt ut. Förmågan att kunna imitera ett visst beteende beror även på betraktarens fysiska och kognitiva utveckling, då en del beteenden kräver muskelstyrka eller avancerat tänkande. Inlärningsförmågan förbättras allteftersom med ökad erfarenhet. Det fjärde steget handlar om motivation och betingning. Det går att observera och komma ihåg en modells beteenden, samt även ha förmågan att kunna reproducera beteendet, men ändå inte ha motivationen till att genomföra det. Ofta beror detta på tidigare betingning och inlärning (Bandura, 1977). En pojke som hör en granne svära skulle lätt kunna imitera det beteendet, men om han tidigare fått det inpräntat från sina föräldrar att svära är fult så kommer han förmodligen inte att utföra imiteringen. Alltså: det nya beteendet är starkt beroende av en inre motivation samt en positiv belöning för att inlärningen ska ske fullt ut (Crain, 2005).

Banduras (1977) fyrastegsmodell för inlärning är en del av ett större sammanhang som han kallar för socialisationsprocessen. I denna process beskriver han hur samhällen förmår sina medlemmar att bete sig på ett socialt accepterande sätt. Exempelvis så lär sig barn tidigt att bete sig enligt rådande könsroller. Samhället uppmuntrar pojkar till att utveckla ”maskulina” egenskaper och flickor ”feminina” egenskaper. Även om detta delvis kan bero på genetiska faktorer så menar Bandura (1977) att socialisationsprocessen och imitationsinlärning är stora källor till barns inlärning av könsroller. Crain (2005) menar att även om barn kan observera och imitera både manligt och kvinnligt beteende så blir de tidigt betingade och belönade av omgivningen till att enbart utföra handlingar som motsvarar deras egen könstillhörighet.

3.2.3 Gruppdynamik

Att leva i grupper är en del av människans natur och behov. Människan är en social varelse som gärna bildar grupper med andra för att utöva ett gemensamt intresse (Svedberg, 1997). Definitionerna är många på vad en grupp är för något. Ett kännetecken på en grupp är att deltagarna kan kommunicera direkt med varandra. Samtidigt får inte deltagarna bli för många, då finns risken för att undergrupper bildas eller att det sociala utbytet deltagarna emellan blir lidande. I en utbildnings- eller behandlingsgrupp bör antalet deltagare begränsas till högst åtta personer (Nilsson, 2005). Det finns en skillnad mellan formella och informella grupper. En formell grupp består av en organisation med en ledare samt med ett uttalat syfte och mål. En informell grupp är mer spontant sammansatt utan vare sig ledare, syfte eller mål. I en formell gruppering är det viktigt att deltagarna innan första sammankomsten har blivit informerade om dess syfte och mål, och att detta är något som man gemensamt kan enas kring och arbeta mot. Annars finns det risk för att gruppen splittras (Nilsson, 2005). Vid

gruppsammansättningar bör man fundera på om kvinnor och män ska vara i olika grupper eller blandas. Granér (1994) menar på att det finns stora skillnader mellan manliga och kvinnliga grupper. De grupper som enbart har kvinnliga medlemmar har ett mjukare

handlingssätt till skillnad från grupper med män där klimatet ofta är lite tuffare. Däremot är kommunikationen mer rättfram i manliga grupper, i kvinnliga grupperingar tas kritik ofta upp bakom ryggen på den det berör. Fördelen med att ha en blandad grupp är att kvinnor och män kan komplettera varandra. Dock är detta inte helt problemfritt eftersom missförstånd och irritationer lätt kan uppstå just för att män och kvinnor är olika (Granér, 1994).

4. Metod

4.1 Förförståelse

I och med att jag var med som ledare på just den Föräldrastege som den här studien fokuserar på finns en viss förförståelse kring deltagarna och deras upplevelse av att ha varit med på kursen. Vissa diskussioner och samtal finns fortfarande kvar i minnet och ur den synvinkeln var en del av det som sades under intervjuerna redan känt för mig. Samtidigt kan det tänkas ha en positiv effekt att samtalsledaren är ett känt ansikte för intervjudeltagarna. Förmodligen kan det vara lättare för dem att ”öppna upp” och känna sig tillfreds med någon som de redan har pratat om djupa saker med. Förhoppningsvis kan detta bidra till att studiens validitet ökar. Min förförståelse kring föräldrastödskurser och pappafrågor kan kopplas till min praktiktid på Enheten för förebyggande arbete som hör till Socialtjänst öster här i Örebro. Förutom

Föräldrastegen var jag även ledare på en rad andra pappagrupper och föräldrakurser och funderade länge på att detta var ett ämne som den stundande uppsatsen skulle kunna handla om.

4.2 Litteraturanskaffning

En del av den litteratur som har använts har införskaffats genom rekommendation från uppsatshandledaren. Annan litteratur har hittats genom att söka på ordet ”faderskap” i universitetsbibliotekets datakatalog. Väl framme vid den aktuella bokhyllan har även flera andra intressanta böcker hittats. Vid en första genomläsning av litteraturen har andra böcker och forskningsrapporter hittats via referenser. När det gäller sökning av internationella forskningsresultat har universitetsbibliotekets databaser nyttjats. Sökorden som har använts är: father*, adolescense, experience och relations. Databaserna som har använts är: ASSIA, Social Services Abstracts, Sociological Abstracts, PsycINFO samt PsycARTICLES.

4.3 Val av metod

Uppsatsen har en explorativ ansats och metoden som har använts är kvalitativa intervjuer. Utifrån valet av problemområde har ett syfte med frågeställningar gradvis vuxit fram och förfinats under resans gång. Kvale (1997) menar att vid en explorativ ansats liknas forskaren vid en resenär eller malmletare som inte riktigt vet vad han eller hon kommer att hitta. Man menar att verkligheten inte är färdigkonstruerad utan den skapas i det samtal man har vid intervjutillfället. Vid explorativa studier brukar kvalitativa intervjuer vanligtvis användas (Kvale, 1997). Eftersom syftet med studien är att undersöka pappornas upplevelser av sitt kursdeltagande samt faderskap ansågs den kvalitativa metoden mer lämplig än den kvantitativa. Möjligheten till att kunna föra en dialog samt ställa följdfrågor kring ämnet bedömdes vara grundläggande för studiens genomförande.

4.4 Urval

De fem papporna som är intervjuade i studien var alla deltagare i Föräldrastegen som genomfördes under sex veckor hösten 2008. Sammanlagt deltog cirka tio män i kursen. På grund av sekretess och juridiska skäl kunde inte kursdeltagarnas kontaktlista lämnas ut. Istället fick en av ledarna på Föräldrastegen ringa runt till papporna och fråga ifall de var intresserade av att ställa upp på en intervju, samt om de godkände att bli kontaktade av en uppsatsskrivande socionomstudent. Sex av papporna tackade således ja till detta, varvid de

blev kontaktade via telefon. Ambitionen har varit att intervjua alla sex, men på grund av tidsbrist hos en av de tilltänkta papporna kunde den intervjun inte genomföras. Åldern i den undersökta gruppen varierade från 38 till 43 år. Männen hade barn i åldern 8 till 22 år. Fyra av fem uppgav att de var gifta.

4.5 Intervjuförfarandet

Att utföra intervjuer är ett sätt att insamla information på vid en kvalitativ ansats. En

forskningsintervju kan liknas vid ett professionellt samtal kring vardagliga ting, vars syfte är att få information om intervjupersonens vardagliga tankar och upplevelser. Dessa beskrivna fenomens betydelse är senare föremål för tolkning (Kvale, 1997). Intervjufrågorna kan struktureras på olika sätt. En semistrukturerad intervju består av färdiga frågor, men lämnar intervjuaren fri att haka på med följdfrågor om nya teman som dyker upp under samtalets gång (Marlow, 2005). De frågor som användes under intervjuerna var uppdelade kring två teman; dels kring upplevelsen av deltagandet i Föräldrastegen, dels kring männens upplevelse av sitt faderskap. En semistrukturerad intervjuguide med några fasta frågeställningar som gav möjlighet till följdfrågor har använts i studien (se bilaga). Intervjuguiden reviderades efter första intervjutillfället eftersom den första respondenten tog upp några intressanta aspekter som inte var påtänkta från början. Ibland frångicks strukturen på intervjuguiden då

intervjupersonerna självmant kom in på frågeställningar som var tänkta att upptas senare under samtalet. Samtliga intervjuer genomfördes i samma lokaler som Föräldrastegen hölls i. Det var inget krav från min sida utan mer en tillfällighet, papporna fick fria händer att välja den tid och plats som passade dem bäst. Trost (1997) menar att det är lämpligt att

respondenterna själva får välja var intervjun ska äga rum för att de ska kunna vara så avslappnade som möjligt.

4.6 Bearbetning och analys av empirin

Vid intervjutillfällena spelades samtalen in på band som senare överfördes från ljudfil till skrift med hjälp av dataprogrammet ”Express Scribe”. Alla intervjuer och transkriptioner utfördes av samma person. Trost (1997) påpekar att en undersöknings trovärdighet ökar om en och samma person utför samtliga intervjuer. I transkriptionsarbetet var ambitionen att skriva ut intervjuerna ordagrant. Ibland var detta svårt då det inte gick att höra vilket ord som sades. Rörelser, skrattanfall, eller tonläge har inte noterats eftersom detta inte är av avgörande betydelse för att förstå respondenternas svar. Eventuella felsägningar och felstavningar har inte redigerats. Så långt som möjligt har pappornas talspråk eftersträvats.

Det insamlade datamaterialet har sorterats och grupperats utifrån de olika frågor som ställdes vid intervjun. Efter en närmare granskning av de samtal som följde efter varje ställd fråga har olika teman hittats och jämförts mellan intervjupersonerna. På så sätt har likheter och

olikheter mellan respondenternas berättelser upptäckts. Vidare har materialet kopplats till tidigare forskning och de teoretiska utgångspunkterna för att kunna få till stånd en djupare förståelse och analys med utgångspunkt i studiens syfte och frågeställningar.

4.7 Metoddiskussion

4.7.1 Etiska överväganden

Vid genomförandet av denna undersökning har hänsyn tagits till de forskningsetiska principer som Vetenskapsrådet (2002) har antagit. De etiska principerna är uppdelade kring fyra olika

krav: informationskravet, nyttjandekravet, samtyckeskravet och konfidentialitetskravet. Samtyckeskravet innebär att deltagarna skall lämna sitt samtycke till att delta och att de har rätt att när som helst avbryta sin medverkan. Informationskravet innebär att deltagarna i studien skall bli informerade av forskaren om studiens syfte samt vilken roll de har som uppgiftslämnare. De skall även både skriftligt och muntligt delges information om

frivilligheten i att delta samt hur empirin kommer att hanteras. Nyttjandekravet poängterar att intervjupersonerna ska få kännedom om att det insamlade materialet endast kommer att användas i forskningssyfte och att det kommer att resultera i en uppsats som blir offentlig för alla att ta del av. Konfidentialitetskravet innebär att inga utomstående personer ska kunna få tillgång till information som kan avslöja respondenternas identitet (Vetenskapsrådet, 2002). Allt ovanstående har delgivits deltagarna i studien. Redan vid första telefonkontakten presenterades studiens syfte och upplägg samt beräknad längd på intervjun. Innan själva intervjun började förklarades syftet med studien ännu en gång och att respondenten inte behövde svara om han inte ville samt kunde avbryta intervjun när som helst. Att

respondentens svar kommer att behandlas i enlighet med konfidentialitetskravet meddelades också. Med konfidentialitet menas att det endast är intervjuaren som känner till identiteten på respondenterna samt vem som sagt vad under intervjun (Marlow, 2005). Detta har utförts på så sätt att inga personnamn presenteras i resultatdelen. Citaten har även valts ut så att de inte ska kunna härledas till en viss person. Dessutom har intervjumaterialet hanterats på så sätt att ingen obehörig kunnat ta del av materialet.

4.7.2 Validitet

Med validitet menas hur väl undersökningen mäter det som ska mätas. I en kvalitativ

undersökning är tillförlitligheten hos intervjupersonen samt kvaliteten i intervjun två viktiga faktorer för studiens validitet (Kvale, 1997). Eftersom intervjuguiden har utformats i enlighet med studiens syfte och frågeställningar kan intervjukvaliteten samt därmed validiteten anses vara relativt hög. När det gäller tillförlitligheten hos intervjupersonerna finns det ingen egentlig anledning till att inte anse den som god. Samtidigt menar Kvale (1997) att det finns en risk för att respondenterna ger de svar som intervjuaren vill höra. För att försöka minimera den risken är det viktigt att tydligt påpeka att inget av det som publiceras ska kunna gå att härleda till en viss person, att säkerställa för respondenten att hans identitet förblir

konfidentiell. Detta är något som har poängterats innan varje intervju har startats. Vid transkriptionsarbetet menar Kvale (1997) att noggrannheten i arbetet avgör utskriftens validitet. Som tidigare nämnts har så långt som möjligt intervjupersonernas talspråk eftersträvats. Ibland har det dock varit svårt att särskilja enskilda ord. Ickeverbal

kommunikation har dock ej inkluderats. Uppfattningen är ändå att det valet endast har liten effekt på studiens validitet.

4.7.3 Reliabilitet

Med reliabilitet menas hur säker metoden man använt sig av är och om man skulle få samma resultat om man utför studien på exakt samma sätt igen (Kvale, 1997). Eftersom det är

omöjligt att exakt kopiera en annan studie eftersom människor och attityder förändras över tid så är det svårt att mäta reliabilitet utifrån ett sådant kriterium. Däremot är det viktigt att säkerställa att ens tillvägagångssätt är riktigt och rätt. En stor fördel med denna studie är att alla intervjuer skedde i en trygg och lugn miljö som respondenterna själva fick välja. Enligt Marlow (2005) är det viktigt att samtliga intervjuer görs på samma ställe och av samma person för att säkerställa undersökningens reliabilitet. För en hög reliabilitet användes intervjuguiden noga under intervjuerna så att alla respondenter fick svara på samma frågor.

Däremot kunde följdfrågorna variera mellan de olika samtalen vilket förmodligen innebär att en ny studie inte skulle fånga upp exakt samma sorts svar. Detta är en risk vid

semistrukturerade intervjuer. Kvale (1997) menar att intervjuaren lätt kan påverka

respondenten vid kvalitativa undersökningar. Genom att hålla fast vid intervjuguiden ökar reliabiliteten i studien.

5. Resultat och analys

I analysen av intervjumaterialet framkom olika teman som beskriver männens upplevelser av att delta i Föräldrastegen samt deras upplevelser av faderskapet i stort. Resultatet kommer att redovisas utifrån dessa två huvudrubriker med de olika temana som underrubriker. Analysen är uppdelad kring de två huvudrubrikerna och följer direkt efter resultatredovisningen kring de olika temana. Vid återgivningen av pappornas berättelser har namnen tagits bort. Dessutom har inga personliga detaljer tagits med i de citat som har använts. P står för mitt namn.

5.1 Föräldrastegen

5.1.1 Inför Föräldrastegen

Anledningen till varför papporna sökte sig till Föräldrastegen varierar stort, från att ha upplevt ett akut behov, till ren nyfikenhet. Det kunde röra sig om upprepade bråk och konflikter med barnen hemma eller att frun skickat dit sin man i förebyggande syfte. Några hade bekanta som rekommenderade dem att gå kursen. De flesta pappor uppgav samtidigt att det var en

avgörande faktor att kursen enbart var riktad till män. Den pappa som sökte sig till

Föräldrastegen på grund av att han upplevde ett akut behov av hjälp efter flera gräl med sonen svarade såhär på frågan om det spelade någon roll att det bara var män med på kursen:

Ja, det gjorde det. Det var väl det som attraherade allra mest. Att få dela med andra pappor…

På samma fråga resonerar en annan av papporna, som mest kom till kursen i förebyggande syfte, kring fördelarna med att kursen enbart var för män:

Ja, det gjorde det nog säkert. Jag inbillade mig nog att det skulle vara mer raka dialoger då. Alltså, mer öppna, för jag vet ju att det kan bli bökigt om det är både kvinnor och män blandat till vissa känsliga frågor, man uttrycker inte riktigt alltid vad man känner. Så det tror jag nog, det bidrog nog till att jag gick med, det tror jag. Jag tror säkert inte jag hade undvikit det om det hade varit blandat. Men, såhär i efterhand kan jag nog se att det var nog riktigt att det hade en avgörande betydelse. Det tror jag faktiskt.

Liknande svar kom från de andra papporna. Argument såsom att man är på samma våglängd och förstår varandra som män togs upp. Likaså menade man att risken finns att kvinnorna ”tar över” samtalen om de är med. Samtidigt påpekade någon att en dimension av föräldraskapet försvinner när mammorna exkluderas, de hade behövts för att nyansera samtalen. Men i stort var det positiva tongångar kring att kursen enbart var öppen för män.

När det gäller vilka förväntningar kursdeltagarna hade på Föräldrastegen så upplever några att de inte riktigt hann tänka igenom det så mycket då kursen satte igång väldigt fort efter att de anmält sig. Ofta var deras förväntningar dock sammankopplade med att få hjälp med just deras upplevda problem. Andra var helt nollställda och gick till första träffen med ett öppet sinne utan några särskilda förväntningar. Såhär resonerade två deltagare kring frågan om de hade några särskilda förväntningar på kursen:

Det kom rätt så snabbt på, så att, äh, givetvis hade jag förväntningar, det var ju liksom att få del av erfarenheter av andra pappor. Och få höra lite om hur dom gjorde och så. Sen visste jag inte riktigt vad Föräldrastegen innebar, men tänkte ändå att man får lite redskap och verktyg att klara av sin situation med.

Ja, på nåt sätt. För att det var ju, var ju bara och bestämma sig snabbt och sen satte det igång, man hann inte reflektera så mycket ungefär men. Tanken var väl, ja, hur fan ska man göra med den äldsta grabben. Jag har två grabbar, varav den ena har en diagnos… Och den största grabben är ju vanlig och fyller man 13 år, så pang så är det. Så när jag började Föräldrastegen då hade han ju börjat sjuan då var det väl lugnt ungefär. Men i den vevan också så vänder det sig över en natt med att vilja vara ute länge, ifrågasätter varför man inte får vara ute längre på gården till exempel vissa dar i veckan… Nää,

förväntningarna där, de var väl att få svar om hur ska jag kunna säga, vad är acceptabelt att släppa på, ja, lite sånt, det fick man ju svar på också under tiden. Dels från diskussioner, dels fylla i papperna…

5.1.2 Kärlek och gränser

Som tidigare nämnts så belyser Föräldrastegen en rad olika teman och ämnen. I mina intervjuer har jag valt att främst inrikta mig på tre av dessa; kärlek och gränssättning,

kommunikation, samt alkohol narkotika och tobak. Varje tema behandlas under kursen genom spelscener, diskussioner samt genom arbetsövningar. I mina samtal med papporna låg fokus på att undersöka hur detta tema har upplevts, samt ifall de upplever att deras sätt att agera som pappa kring dessa frågor har förändrats efter genomförd kurs. När det gäller kärlek och gränssättning så är männen uppdelade i två läger. Några har efter kursens slut jobbat på att bli mer gränssättande, andra på att visa mer kärlek. Detta har ofta skett i relation till varför man sökte sig till Föräldrastegen. I följande konversation beskriver en av papporna hur han ser på det här med kärlek och gränssättning:

P - Det första temat som togs upp under kursen var det här med kärlek och gränser, är det något som du märkt av har förändrat ditt sätt att agera som förälder efter kursen?

Nej alltså nej, det jag har tänkt på är att det är lättare för mig att förhålla mig kärleksfull i de flesta situationer egentligen alltså. Jag vill ju ofta, ofta vill man markera när man tycker att något är fel, men man förstår innerst inne att gå för hårt åt har aldrig nån effekt, utan man får nog vädja till deras självinsikt om saker och ting. Jag tror nog att jag tar med mig att tänka mig för och fundera på hur jag uttrycker mig i en viss situation… För att jag vill ibland markera, jag vill vara hårade än vad jag är…Och jag vet inte varför, det är nåt slags

bestraffningsmentalitet som ligger djupt rotat, för man har alltid trott att det är så man uppfostrar barn. Så har jag haft intrycket i alla fall att man ofta gjort så. Och så vill jag absolut inte vara och då hade det blivit lättare att ta med sig och fundera på att jag är nog inne på rätt linje, att låta bli att bestraffa och de gränser som jag väljer att sätta sätter jag, alltså när det väl behövs. Vet ju inte hur mycket du kommer ihåg, och det kanske du inte ska komma ihåg heller men, jag har ju alltså inte så mycket gränssättning i form utav regelverk och sådär hemma utan jag har mer en dialogbaserad samvaro eller hur man ska uttrycka sig.

Den här pappan stack ut i gruppen genom hans syn på en mer icke-gränssättande

uppfostringsmetod jämfört med de andra papporna. Många brottades istället med hur de skulle kunna visa mer kärlek och lätta på gränssättandet. Såhär svarade en annan av deltagarna på samma fråga:

Ja, det är det ju, att jag mer medvetet har försökt att, för att den stora frågan vi har hemma är gränssättandet. Respekten av de gränser vi försöker sätta i alla fall. Den efterlevs, men att, den biten har jag inga problem med att fokusera på. Så efter kursen känner jag att tänka på att det finns en balans mellan

gränssättandet och att visa kärlek då. Så att det inte bara blir det ena för att det, för min del är det ganska lätt att bara sätta gränser och vara hård. Så visar jag inte i handling eller ord kärlek då.

P - Känner du att det här tänket har hjälpt dig i din papparoll? Ja, definitivt.

Precis så som den här pappan beskriver det så upplever också de andra att detta tema kring kärlek och gränssättning har hjälpt dem i deras papparoll. Några upplever att bråken där hemma har minskat, men vet inte om det har med kursens innehåll att göra eller inte.

5.1.3 Kommunikation

Det andra temat under kursen berörde kommunikationen inom familjen. Genom olika tips och samtalsövningar fick kursdeltagarna träna på att kommunicera bättre, bland annat genom en teknik som kallas för tala/lyssna-tekniken. En av papporna var inte med på det kurstillfället. De andra fyra upplevde kommunikationsavsnittet som positivt och att det har hjälpt dem till en bättre kommunikation hemma. Några upplevde dock att de redan hade en god

kommunikation med sina tonårsbarn innan kursen började, men att de ändå tog tillvara på en del tips och idéer som lärdes ut. Såhär svarade en av kursdeltagarna på frågan om han

upplever att kommunikationen där hemma har förbättrats efter kursens slut:

Ja det tycker jag. P - På vilket sätt då?

Ja men det är nog mycket det att jag försöker nog innan jag blir sådär riktigt irriterad och förbannad, så tänker man till en gång extra och lyssnar istället. Stannar upp ett tag, tänker liksom att, nä nu är jag irriterad, då lyssnar jag först…

En annan pappa anser att kursen har hjälpt honom med att välja rätt tidpunkt att prata med sina barn.

…nånting jag fastnade för var väl att man ska passa på o prata med ungarna när de är försvarslösa o slipper stirra mig i ansiktet, typ då man kör bil, när dom är koncentrerade på arbete, fysiskt arbete, har jag upplevt. Det är ju inte så dumt.

5.1.4 Alkohol, narkotika och tobak

Ett genomgripande tema som återkommer under hela Föräldrastegen är det här med alkohol, narkotika och tobak. Föräldrarna får lära sig vad lagen säger, vilka risker som finns, och hur de ska kunna säga nej och förebygga förekomsten av alla slags droger hos sina barn.

Genomgående hos de pappor som intervjuats är att detta inte har upplevts som något som helst problem hemma. Endast en pappa uppger att hans tonåring någon gång har berusat sig med alkohol. Tre av papporna säger dessutom att man inom familjen medvetet har valt en nykter livsstil för barnens skull. Med andra ord så har inte Föräldrastegens innehåll påverkat dem i någon särskild riktning kring dessa frågor. Däremot upplevde de flesta att temat var bra och nyttigt att få diskutera med de andra papporna. Framför allt i förebyggande syfte eftersom man inte vet hur det kan se ut om några år när barnen blir äldre. Samtidigt fanns det andra deltagare i kursen som hade en annan syn på alkohol och drickande som fick diskussionen att bli mer polariserad. Att få lyssna till och samtala om deras problem upplevdes generellt som mycket positivt och intressant. Nedan följer ett kort utdrag från mitt samtal med en av papporna:

P - Föräldrastegen handlar mycket om att förebygga förekomsten av alkohol, narkotika och tobak. Har du märkt av någon attitydförändring kring detta hos dig själv eller hos din tonåring efter det att du gått kursen?

Nej, för det hade vi inget bekymmer med så, som hade kommit upp direkt. Så det var inget problem, det har alltid vart bra att få veta lite innan, man kan en hel del själv så men, det är ju innan det dyker upp kan det ju vara bra, framför allt att höra vad andra säger, det var ju andra som hade haft mer problem.

På samma fråga svarade en annan av kursdeltagarna:

Nja, vi är ganska strikta ändå. P - Ni var det redan innan kursen?

Jaa, så är det. Så att det vart inte striktare på grund av det, det är svårt. Det har väl hänt att man druckit som yngre, men ju äldre ungarna blivit, desto mer har man låtit bli.

5.2 Föräldrastegen - analys

De deltagande papporna uppger skilda motiv till varför de sökte sig till Föräldrastegen. Däremot var det för de flesta avgörande att kursen enbart var öppen för män. Det kan tänkas att det är ett stort steg att ta att gå med i ett föräldrastödsprogram. Rimligtvis bör det finnas en inre drivkraft till att ta det steget. Vid 40 års ålder befinner man sig enligt Erikson (1963) i brytpunkten mellan den sjätte och sjunde fasen av de psykosociala stadierna. Den sjätte fasen handlar om konflikten mellan närhet och isolering, medan den sjunde fasen handlar om konflikten mellan generativitet och stagnation (Crain, 2005). Eftersom intervjupersonerna alla befinner sig runt 40-årsstrecket så är det rimligt att anta att dessa konflikter påverkar dem just nu. Närhet handlar om att kunna komma nära en annan människa utan att känna rädsla för att förlora sig själv (Hwang & Nilsson, 2003). Erikson (1963) menade att riktig närhet endast är möjlig efter att en individ har funnit sin rätta identitet och blivit trygg i sig själv. Klarar man inte av det blir följden isolering och ytliga relationer. Generativitet står för skapande och

handlar om att sätta en ny generation till världen och att som förälder uppfostra och vägleda dem. Erikson (1963) påpekar att detta gäller även andras barn och ungdomar. Ur ett

utvecklingspsykologiskt perspektiv kan alltså den inre drivkraften till att gå med i ett

föräldrastödsprogram sannolikt förstås av att papporna har kommit till en punkt i livet då de känner sig motiverade till att vägleda och fostra sina och andras tonåringar. Genom

deltagandet i Föräldrastegen har således möjligheter till ytterligare kunskap och verktyg kunnat erbjudas för just det ändamålet. Dessutom har papporna förmodligen utvecklat en trygg identitet som klarar av närhet till andra. Detta märktes vid de förtroendeingivande samtal som fördes under kursen då deltagarna öppnade sig för varandra. Att överhuvudtaget gå med i ett föräldrastödsprogram vittnar om en trygghet i sig själv samt en drivkraft till att vilja förbättras och lära sig nya saker kring relationen till sin tonåring.

Pappornas upplevelser av att vara deltagare i Föräldrastegen präglas som sagt mycket av att det enbart var män med i kursen. Flera deltagare antyder att det inte var själva kursinnehållet som gav mest, utan just att få träffa och utbyta erfarenheter med andra pappor i samma situation. Enligt Granér (1994) är fördelarna med en grupp enbart för män att

kommunikationen blir mer rak och rättfram. Riskerna med en blandad grupp är missförstånd och irritation eftersom kvinnor och män är olika (Granér, 1994). Detta underströks även vid flera av intervjuerna. Den allmänna upplevelsen var att diskussionerna blev rakare samt att man vågade öppna sig mer då alla inom gruppen var män.

Av själva kursinnehållet var det framförallt temat kring alkohol, narkotika och tobak som inte kändes särskilt relevant då knappt någon av papporna hade haft problem med det inom familjen. Kommunikationstemat liksom temat kring kärlek och gränser upplevdes däremot som nyttigt och betydelsefullt. Såhär i efterhand uppgav flera av papporna att detta är något som de tänker på och använder sig av vid lämpliga situationer. Deltagandet i Föräldrastegen har, precis som Gearing m.fl. (2008) fann i sin studie kring RE:Membering Fatherhood, upplevts som positivt och medfört goda konsekvenser för faderskapet i stort. För att nämna några av de effekter som Gearing m.fl. (2008) hittade så ökade pappornas deltagande i familjen; de upplevde mindre stress av att vara förälder, självförtroendet växte, samt de upplevde en förbättrad kommunikation inom familjen. Eftersom den här studiens syfte inte är att undersöka Föräldrastegens effekter är det svårt att dra några långtgående paralleller till ovan nämnda forskning. Vad man däremot kan säga är att deltagarna i

föräldrastödsprogrammen upplever sig stärkta i sin faderskapsroll och har fått verktyg för att hantera vardagliga situationer som kan uppkomma inom familjen.

5.3 Faderskap

5.3.1 Idealpappan kontra självbild

Under samtalen med papporna ombads de att beskriva vilka egenskaper en bra pappa ska ha. Svaren varierade stort mellan kursdeltagarna. Någon fäste vikt vid att en bra pappa ska vara glad och sprallig med humor och samtidigt lugn och vara ett gott föredöme. En annan pappa fokuserade mer på att man ska vara konsekvent och gränssättande men även ödmjuk och kärleksfull. Andra viktiga egenskaper som lyftes fram var ärlighet, tydlighet, att lyssna, och att sätta av kvalitetstid med barnen. Noterbart är att knappt någon egenskap nämndes av två olika pappor. De fokuserade för det mesta på skilda positiva egenskaper hos sin ”idealpappa”. Som följdfråga fick de berätta hur de själva är som pappa, och om de anser sig själva leva upp till den bild de satt upp av hur en bra pappa ska vara. En av papporna, som poängterade vikten av kvalitetstid samt att kunna lyssna som bra pappaegenskaper, svarade såhär på den frågan:

Ja jag försöker ju. Om man säger såhär, ja jag är en bra pappa anser jag. Okej, det kan blixtra till i huvet och man tar i för mycket, kanske inte lyssnar ibland sådär, gör helt fel och galet, men dom växer ju upp också… Så ja, jag anser att jag är en bra pappa, det kan gå åt helvete då och då, men det viktigaste är att man lär sig säga förlåt, förklara varför det blev så...

En annan pappa beskrev idealpappan som glad, humoristisk och sprallig, men samtidigt en lugn person med ett gott föredöme. Här följer ett utdrag av samtalet med honom kring hur han är som pappa:

P - Berätta hur du är som pappa!

Hur jag är som pappa. Jag är väl, vad ska man säga, skaffade väl barn ganska ungt så jag känner mig ung som pappa. Ja det var väl målet, för min pappa var väl 45 när han skaffa barn. Det är lite sent här i livet. Sen så har, han var väl allmänt gammaldags så att det var ju lite emellanåt som att växa upp med sin morfar, så det ville jag inte, och sen var vi 2 syskon med 5 år mellan, det var så pass mycket så att jag var för liten för att umgås naturligt. Det var ju mina föräldrar som tvingade brorsan att umgås med mig. Så det ville jag inte heller göra så jag skaffade barnen ganska tätt, i alla fall till de 2 första så de fick sällskap av varann. Och ja, dom grejerna har väl gjort att jag haft lättare att bli kompis med mina barn, för det blev jag aldrig med min pappa. Samtidigt som det är lättare att hålla sig på samma nivå som ungarna. Datorkunnande och överhuvudtaget vad som rör sig i ungdomskretsar… Hur är jag mer, ungarna säger att jag har torr humor. Typisk pappahumor, ordvrängarhumor. Och jag tycker väl att, att krama på sina barn ska man göra ofta o mycket, så det försöker jag. Men det har ju också burit frukt, för till och med min 17 årige son kan komma o kramas bara hur som helst.

P - Du pratade ju förut om vilka egenskaper en bra pappa ska ha, känner du att du kan leva upp till dina mål, hur du vill vara?

Nja, jag har väl lite för lite planerande så jag håller ordning på vad som ska göras och inte göras. Äh, typ alla möten i skolan, prov o alltihopa det här och jag är väl inte alltid så att jag är, ställer dom tillräckligt mycket mot väggen om de försöker fuska...

I detta samtal framkommer det att hans egen pappa och uppväxt påverkat honom i hans faderskap. Generellt sett så uppger en del av papporna att de i stort lever upp till sin bild av hur en bra pappa ska vara, medan andra försöker, men inser att de inte når ända fram. Bilden av hur idealpappan ska vara varierar som sagt, men även vid beskrivningen av sig själva så lyfter papporna fram olika egenskaper av hur de är. Några uppger att de försöker vara

kärleksfulla men ändå bestämda, andra tycker det är viktigt med humor och lägger vikt vid att skoja och ha roligt med barnen.

5.3.2 Relationen till den egna fadern

I stort sett samtliga pappor uppgav att relationen till den egna pappan hade haft en stor inverkan på hur de själva uppfostrat sina barn. De flesta uttryckte att de inte ville upprepa

samma sorts uppfostran som de själva fått av sin far. Gör inte som min far var ett av svaren. Snarare användes pappans agerande som en sorts mall för hur de inte vill göra. Relationen till den egna fadern beskrivs ofta som distanserad och ibland ytlig. Däremot uppger flera av papporna att de alltid känt av att fadern älskar dem. Såhär säger en av papporna på frågan om hur relationen till den egna fadern påverkat hans uppfattning om barn och föräldraskap:

Den har nog påverkat ganska mycket tror jag. P - På vilket sätt?

Att jag har varit medveten, medveten om vad jag inte vill göra, eller vad jag vill göra… Det finns mycket jag inte vill göra som min pappa gjorde, så att säga. Känner att jag är ganska annorlunda i mitt sätt att nalkas barnuppfostran. Så det har betytt mycket att man har tänkt igenom det, att såhär vill jag inte göra, och så här vill jag göra…

P - Vad är det du inte vill göra mot dina barn?

Jag vill inte ge dem den världsbilden som min pappa gav mig, eller försökte ge mig. En ganska hård och tuff världsbild som säkert kanske behövdes när han växte upp, inte vet jag… Jag vill ha en mer världsbild där man lever mer i samexistens.

På samma fråga beskriver en annan pappa hur hans fars bristande engagemang påverkat honom:

Ja det är ju lite intressant för att jag, jag brukar tänka på det ibland och, jag har knappt haft nån sån relation till min farsa. Han har varit väldigt, alltså han har inte varit frånvarande rent fysiskt men har aldrig varit närvarande i

uppfostran nån gång egentligen… jag kan inte minnas att farsan

överhuvudtaget har lagt sig i, så på så sätt har det säkert, fått mig att tänka på hur jag ska göra själv, fast jag kan inte säga att jag har saknat det heller, jag har inte lidit av det. Så att det borde inte vara ett skäl till att jag själv engagerar mig med mina barn, för jag har aldrig tyckt att det där borde farsan ha gjort och jag har aldrig saknat nåt så. Inte som jag tänkt på i alla fall men det kan mycket väl vara så. Jag tycker i alla fall att det är viktigt att man engagerar sig så att man inte bara blir den som, som arbetar och kommer hem o tittar på rapport.

5.3.3 Relationen till tonåringen

De pappor som sökte sig till Föräldrastegen på grund av gräl och bråk med någon av

tonåringarna hemma uppger att relationen till tonåringen upplevs som lite bättre efter kursen, men ej så bra som de skulle önska. Man märker fortfarande av en viss distans och det går inte riktigt att prata om allt. På liknande sätt uppger de pappor som sökte sig till Föräldrastegen utan något speciellt behov att relationen till deras tonåringar är fortsatt mycket god. Man uppger att man kan prata om det mesta och har en öppen relation. Däremot menar några pappor att mamman har en generellt bättre relation med tonåringen och att det finns en uppdelning dem emellan vad man pratar om. De som har en tonårsdotter upplever att hon

hellre pratar med mamman kring djupa ämnen. En av papporna beskriver relationen till sina tonårsbarn på följande sätt:

P - Hur upplever du din relation till dina tonåringar?

Ja, som god skulle jag säga. Men lite distans kan jag säga, jag är inte den pappan som kanske en del föräldrar är idag, som åker skateboard eller rollerblades med sina barn och på det sättet har en lite mer jämlik inställning till föräldraskapet. Och jag är inte den gamla som har en jättelång distans heller från en två generationer tillbaka, när man tilltalar pappa med far och träder inför honom. Men det är väl nånstans mitt emellan där, jag vill ändå vara en tydlig fadersgestalt, jag är ju inte kompis eller bror, jag är ändå en pappa.

P - Upplever du att din relation till din tonåring har förändrats efter kursen? Ja, är mer, måste säga att jag försöker i alla fall att tänka mer, tänka mer på dom olika bitarna så att man inte… går iväg så känslosamt i dom diskussioner man kommer in i eller hamnar i. Utan att man tänker lite längre, och analyserar läget lite då.

P - Känner du att du kan prata om allt du vill med dina tonåringar?

Nej inte riktigt allt. Det mesta fungerar ganska bra. Fast inte alltid lätt att hitta rätt lägen. Och det bör man göra ibland.

På frågan om papporna ville ändra på något i sin relation till sina tonåringar svarade nästan alla att de önskade att datoranvändandet inte skulle ta den plats det gör. Någon ville veta mer kring vad tonåringarna gör på Internet och vilka de umgås med där. Andra önskvärda

förändringar som togs upp var förbättrad kommunikation samt att umgås mer med sin tonåring i form av fritidsaktiviteter.

5.3.4 Tid och engagemang

Nästan alla pappor uppgav att de inte hade tid att umgås med sina tonåringar så mycket som de skulle önska. Två huvudsakliga orsaker till det som växte fram under intervjuerna var arbetssituationen samt barnens datoranvändande. Samtidigt hade en majoritet av papporna märkt av att barnen inte längre ville umgås lika mycket som förut. Andra kompisar och aktiviteter, framför allt datorn, hade börjat ta upp mycket av tonåringarnas tid. Någon pappa hade kommit på ett fungerande sätt att begränsa tonåringarnas datoranvändande, medan andra hade stora problem med det. Nedan följer ett utdrag från ett av samtalen:

P - Har du tid att umgås med din tonåring så mycket som du skulle vilja? Både ja och nej. När, dumma datorn den tar ju väldigt mycket av deras tid och uppmärksamhet. Det är inte så kul o sitta o titta över axeln o se vilka knappar de trycker på. Så, jag får inte så mycket tid utav dom, men å andra sidan så borde man ju vara lite mera pushig så man försöker hela tiden.