ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för humanoria, utbildnings- och samhällsvetenskap Huvudområde: Pedagogik
Barn i behov av särskilt stöd eller en
”syndabock”?
En diskursanalys om identitetserbjudanden på förskolan
Kristina Nilsson
Pedagogik, avancerad nivå, Specialpedagogik som forskningsområde Uppsats, 15 högskolepoäng
Sammanfattning
Syftet med uppsatsen är att bidra med kunskaper om hur barn i behov av särskilt stöd konstrueras i förskolan. Intentionen är att bidra med en fördjupad förståelse av vilka identitetserbjudanden som framträder i utredningar och samtal om barn i behov av särskilt stöd. Denna studie är kvalitativ, studiens empiriska material har inhämtats genom fem inspelade samtal med specialpedagog och pedagoger på förskolan samt befintlig
textdokumentation. Det sammantagna textmaterialet har sedan analyserats med diskursanalys som metod. Metoden valdes för att den kan synliggöra mönster i de texter som analyserats. Moria von Wrights (2000, 2002) punktuella perspektiv har spelat en framträdande roll i resultat-och analysdelen då. Resultatet visar att det punktuella perspektivet är en dominerande diskurs, det vill säga att barnet är sina svårigheter. Studien visar också att barnen bedöms utifrån normalitet som norm och inte utifrån sina egna förutsättningar. Resultatet i analysen visar också att förskolans rutinpräglade verksamhet och miljö bidrar till barns svårigheter. Slutsatser som framkommer i uppsatsen är att följden av det punktuella perspektivet begränsar barnets möjligheter att bli sedd utifrån barnets ”jag” och förutsättningar. Slutsatsen är också att makt och språk samverkar kring definitioner av barn i behov av särskilt stöd. Det
relationella perspektivet lyfts fram i slutsatserna som ett förhållningssätt som medverkar till att blicken ligger på relationer mellan alla deltagare i förskolan.
Innehåll
Inledning ... 1
Syfte och frågeställningar ... 2
Disposition ... 3
Centrala begrepp ... 4
Identitet och identitetsbegreppet ... 4
Subjektivitet ur två perspektiv ... 5
Det punktuella perspektivet ... 6
Det relationella perspektivet ... 6
Det resilienta barnet ... 7
Tidigare forskning ... 9
Barnet som subjekt ... 9
Barnet som bedömningsbart ... 10
Barnet i en normativ verksamhet ... 12
Teoretiska utgångspunkter ... 15
Konstruktioner utifrån en socialkonstruktivistisk blick ... 15
Kritik mot socialkonstruktivism ... 16
Diskursanalys, en metod i tiden? ... 17
Diskursanalys och makt ... 18
Metod ... 19
Val av metoder ... 19
Urval och kontakt med fältet ... 20
Praktiskt genomförande ... 20
Utskrift av samtalen ... 21
Etiska aspekter ... 22
Analys ... 24
En diskursanalys i fyra steg ... 25
Analyssteg ett ... 26
Analyssteg två ... 27
Analyssteg tre ... 27
Analyssteg fyra ... 28
Resultat och analys ... 29
Det punktuella perspektivet dominerar ... 29
Barnet är sina brister ... 34
Barnet i två kontexter ... 36
Det normala barnet ... 38
Diskussion ... 43
Metoddiskussion ... 43
Resultatdiskussion ... 45
Barnet är sina brister ... 46
Barnet i två kontexter ... 48
Det normala barnet ... 49
Sammanfattande slutsatser och förslag på framtida forskning ... 51
Referenser ... 53 Bilaga 1
1
Inledning
Jag har under mitt skrivande av denna uppsats insett att livet handlar om olika möten. Den jag möter ur ett mikroperspektiv och lär känna bättre under denna skrivprocess är mig själv. Ur ett större makroperspektiv så möter jag också organisationer, institutioner och samhället. Min inre motivation till att skriva denna uppsats är alla barn jag möter och arbetar med på
förskolan. Jag, liksom andra vuxna som arbetar med barn, befinner mig i en maktposition att kunna definiera dem. Den definitionen kan komma att påverka barnen genom att vi då kategoriserar dem.
En viktig del i förskolan är hur vi vuxna väljer att bemöta barnen som går där. Enligt
Skollagen (SFS 2010:800) utgår förskolans verksamhet ifrån en helhetssyn på barnet och dess behov. Omsorg och utveckling ska bilda en enhet för att täcka dessa behov. I denna
helhetssyn innefattas också barnets identitet det vill säga hur vuxna ser på barnet och hur de bemöter det. Enligt Ann-Christine Vallberg Roth (2010) är förskolan en av de arenor i
samhället som bidrar med definitioner och kategoriseringar. Mer eller mindre dolda överlagda bedömningar har alltid funnits i förskolans vardag. Olika typer av dokumentation både
formaliserade och icke formaliserade beskriver barnen både med en bakåt- och framåtlutande blick. Många olika aktörer inom förskolan bidrar via samtal, samspel och dokumentation till konstruktion av barnet med hjälp av normer, bedömningar och värderingar. Barn i förskolan formas av hur vuxna definierar dem att vara.
Vidare skriver Lpfö 98 (reviderad 2010) om förskolan som en viktig del för att varje barn ska utveckla sin identitet och att barnet ska känna en trygghet i sin identitet. Barnet ska i denna verksamhet kunna tillskriva sig etiska värden och normer genom verkliga upplevelser i förskolans värld. Läroplanen lyfter också fram vikten av vuxna som förebilder och hur de vuxnas förhållningssätt påverkar barns förståelser och respekt för demokratiska rättigheter och skyldigheter. I Lpfö 98 (reviderad 2010) framkommer också hur vuxna förhåller sig till barn är det som skapar och påverkar barnens identitetutveckling.
Kerstin Bladini (2004) betonar i sin studie att svårigheter läggs på enskilda individer. Detta synsätt grundas på ett medicinskt, psykologiskt, kategoriskt och kompensatoriskt perspektiv. Hon skriver vidare om att den specialpedagogiska forskningen dominerats av just
individperspektivet, den har fokuserat på grupper och enskilda individers svårigheter och brister. Hennes studie visade bland annat att om specialpedagogen tar barnets utgångspunkt i
2
samtal kan det senare bidra till att det blir svårare att bredda pedagogernas syn på svårigheter. Svårigheter hos barn kategoriseras och åtgärder sätts sedan in för att kompensera dessa. Kristian Lutz (2009) hävdar att det är en nödvändighet att forska om de yngre barnen i vårt samhälle, han vill i sin studie tydliggöra att de knappt märkningsbara styrningsmekanismerna som finns i vårt samhälle bör synliggöras.
Mitt val av forskningsområde förefaller aktuellt då den specialpedagogiska forskningen sedan tidigare har haft sitt fokus på individer och inte på verksamheter. De problem som
ovanstående studier visar är också att det ur ett större samhällsperspektiv finns dolda
styrningsmekanismer som påverkar barnen i behov av särskilt stöd på förskolan. Därför anser jag att det är aktuellt med uppsatser som strävar mot att synliggöra och problematisera
definitioner om barn i behov av särskilt stöd. Studiens avsikt är att kunna bidra med kunskaper om hur barnen konstrueras i förskolan på grund av deras behov av särskilt stöd. Genom att delta på samtal mellan specialpedagoger och pedagoger samt få tillgång till textmaterial som handlar om barn i behov av särskilt stöd avser jag med diskursanalys som metod hitta vilka definitionserbjudanden som förskolan erbjuder barn i behov av särskilt stöd. Definitioner av barn i behov av särskilt stöd kan bidra till att barnen kategoriseras och
konstrueras utifrån deras svårigheter. Dessa definitioner skulle kunna påverka barnens identitetsuppfattning långt upp i åldern, därför anser jag utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv att ämnet är viktigt att studera.
Syfte och frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att bidra med kunskaper om hur barn i behov av särskilt stöd konstrueras1 i förskolan. Intentionen är att bidra med en fördjupad förståelse av vilka identitetserbjudanden som framträder i utredningar och samtal om barn i behov av särskilt stöd.
1. Hur beskrivs barnens behov, beteende och svårigheter i utredningarna? 2. Hur definieras barn i behov av särskilt stöd?
3. Vilka identitetserbjudanden framträder i utredningar och samtal om barn i behov av särskilt stöd.
1
Enligt Mats Börjesson (2009) konstruerar vi verklighetsbeskrivningar med hjälp av språket. För att till exempel kunna se en tiggare, en punkare eller en invandrare så måste en sådan kategori först konstrueras.
3
Disposition
Första avsnittet i denna uppsats beskriver inledningsvis vad som inspirerat och influerat studiens tillblivelse. I det andra avsnittet redogör jag för uppsatsens syfte och frågeställningar. Tredje avsnittet redovisar studiens centrala begrepp; identitet, det punktuella och det
relationella perspektivet samt det resilienta barnet som påverkat forskningsprocessen och studiens resultat. I avsnitt fyra presenteras tidigare forskning om begrepp såsom definition, kategorisering, barnsyn och identitet. Dessa begrepp är aktuella utifrån uppsatsen syfte och frågeställningar. Det avsnittet avslutas sedan med en sammanfattning om tidigare forskning. Avsnitt fem och sex tillför läsaren de begrepp som färgat forskningsprocessen och den teori som min studie lutar emot. Avsnitt sju beskriver uppsatsens metod och tillvägagångssätt. Det inkluderar urval, etiska överväganden och vilken analysmetod som använts. I avsnitt åtta presenteras resultatet av forskningen och avsnitt nio avslutas arbetet med metod- och resultatdiskussionen samt förslag på framtida forskning.
4
Centrala begrepp
Centrala begrepp som belyses är ett sätt att introducera läsaren om begrepp som influerat min egen forskningsprocess. De är också begrepp som kan knytas till min egen roll i
forskningsprocessen. Uppsatsens syfte är att identifiera identitetserbjudanden, därför presenteras identitet och identitetsbegreppet kort. För att tydliggöra för läsaren för vad som påverkat mitt skrivande av uppsatsen kommer jag presentera Moria von Wrights (2000, 2002) punktuella respektive relationella perspektiv. Även Dion Sommers (1997) resilienta barn presenteras dels genom att visa på en barnsyn som innebär att barnet ses som kompetent ända från födelsen, dels visa att den barnpsykologiska kunskapen handlar om historisk kunskap om barn från en annan tids epok.
Identitet och identitetsbegreppet
Identitetsbegreppet finner Björn Wrangsjö (2006) är ett mångskiftande och abstrakt begrepp och som inte är ett lätt begrepp att definiera. Han anser att identiteten har att göra med den innersta naturen i vår upplevelse av oss själva, den är en grundbult i vårt väsen. Det utgör det som vi uppfattar, kännetecknar och särskiljer oss ifrån andra och det som är unikt för oss. Vad fyller då identiteten för funktion? Känslor organiserar oss i stor utsträckning, de bestämmer vad vi fokuserar vår uppmärksamhet på och utgör också ramverket för våra tankar. Men det centrala innehållet i identiteten är också en överordnad ram som innehåller mer beständighet och sammanhang än känslor. För att kunna bevara upplevelsen av en identitet krävs det att innehållet i identiteten över tiden kan och måste förändras. Samtidigt har då samspelet också en viktig betydelse, andra i min omgivning visar hur de ser på mig och vad och vem jag är. Wrangsjö (2006) beskriver att genom identiteten kan jaget om det får bekräftas känna en tillhörighet. Den tillskrivna identiteten från omgivningen förstärker den egen upplevda
identiteten och även tvärtom. Den objektiva identiteten är den identiteten som tilldelas mig av min omgivning.
En omgivning som formar barnen är förskolan där barnen möter olika människor och olika kontexter. I den verksamheten har de vuxna ett ansvar utifrån (SFS 2010:800) & Lpfö 98 (reviderad 2010) att stärka barnens trygghet i ”jaget” och främja en positiv
identitetsutveckling. Den subjektiva identiteten kommer utifrån barnets egen självbild och inhyser dess personliga åsikter och tankar.
5
Subjektivitet ur två perspektiv
Elin Thunman & Marcus Petterson (2011) beskriver hur socialpsykologin under 1930-talet växte fram ur pragmatismen med bland andra George Herbert Mead. Pragmatikerna grundade idén om att mening och sanning inte finns som objektiva verkligheter skilda ifrån det sociala livet. Vi föds inte in i världen med bestämda kvaliteter såsom kvinnliga, manliga eller etiska eller oetiska utan vi blir dessa egenskaper i mötet med vår omgivning. I ett sampel med miljön övertar barnet samhällets allmänna sätt att reagera på olika händelser. Barnet tar till sig det omgivande samhällets rådande sätt att uppfatta, tänka och agera och anpassar sig till både den fysiska och den symboliska miljön.
Det är här intressant att beakta Judith Butler i Clara Iversen (2011) som skriver om synen på identiteten, även om uppsatsen inte handlar om genus eller om könstillhörighet. Butler menar just att kön och genus inte är något annat än repetition av handlingar. Dessa handlingar blir med tiden en substans som leder till ett naturligt varande. Här menar hon vidare att
könstillhörigheten inte är någon kärna, utan att den är performativ. Enligt Butler skapas vår verklighet genom diskurser, som fungerar som normgivande i den sociala praktiken och konstruerar den sociala världen. Hon uttrycker också en försiktighet om att vi måste vara varsamma med att använda oss av identitetskategorier. Den värld som Butler beskriver är en värld där vi uppmanas att lita på varandra samtidigt som vi inte kan ha en stabil identitet. I hennes värld ska vi ifrågasätta den värld vi lever i. Butler menar vidare att vi inte äger våra ord, vi är alltid i viss mån alltid ogripbara och oförståeliga. En forskare som tittar närmare och försöker lyfta fram en uppfattning om vad och vem är Linda Palla (2011). Palla beskriver von Wrights pedagogiska rekonstruktion av Meads intersubjektiva teori. Hon belyser här
skillnader på hur pedagoger och deras blick väljer att se barnen som antingen slutna eller öppna. Denna blick får konsekvenser för den pedagogiska verksamheten. Den slutna blicken medför att pedagogerna ser barnen som en mängd subjekt som kan samspela och
kommunicera men det är inte där blicken ligger utan de bedöms istället emot en idealbild av ”barnet”. Den slutna blicken bedömer och diagnosticerar utifrån barnets utvecklingsnivå. Med denna blick strävar pedagogen att barnet ska bli något den borde bli, inte det barnet redan är. Den öppna blicken medför att pedagoger då ser öppna barn. Denna blick medför att barnet och även pedagogen ses som kontinuerligt intersubjektiv Pedagogen måste med denna blick både se sitt eget perspektiv samt även barnets.
I uppsatsens inledning skriver jag att livet handlar om olika möten. Hur mötet med barnen på förskolan kan utvecklas beror på hur vi väljer att se på dem. Moira von Wrights (2000, 2002)
6
två perspektiv lyfts därför in för att visa läsaren den komplexetitet som finns bakom människans intersubjektivet
Det punktuella perspektivet
von Wright (2000) redogör för det punktuella och det relationella perspektivet utifrån Meads teori om människans intersubjektivitet. Motivet till vom Wrights studie är utifrån människors rätt att få träda fram och berätta vem de är. von Wright (2002) beskriver det punktuella perspektivet som handlar om människans subjektivitet, egenskaper eller omständigheter vilka ses som en produkt av individen och går att avskilja från sin omedelbara kontext. Människan är ur detta perspektiv en fristående varelse, hennes anlag och personlighet uppfattas vara sammanbundna i hennes inre. De enskilda individernas svårigheter kan då förstås utan någon hänsyn till de sociala sammanhang i vilka de lever i. De punktuella egenskaperna tillhör med detta perspektiv individen och är också tidsbestämda, man söker bakomliggande orsaker till varför barnet beter sig som det gör testar och jämför barnets egenskaper utifrån en samhällelig norm. Det punktuella perspektivet inbjuder också till att titta närmare på samspel och
relationer men då ligger intresset på bestämda delar såsom individens svårigheter och
egenskaper. Andra delar av individens subjektivitet skalas bort med resonemanget att de inte är intressanta. Konsekvensen av det punktuella perspektivet blir att pedagoger och
specialpedagoger kan analysera och åtgärda barnet utan att barnet självt är delaktig i den processen. Det vill säga att de analyserar och åtgärdar ”vadet” och inte ”vemet”, ”självet” är med detta perspektiv helt irrelevant. Det relationella perspektivet däremot intresserar sig för ”vemet” och pedagogens engagemang når ut till barnets identitet och barnets ”själv”.
Det relationella perspektivet
Det relationella perspektivet ska inte förväxlas med perspektiv där man eftersträvar att skapa sociala relationer eller där man förklarar problem i termer av förhållanden istället för
kvaliteter. von Wright (2002) menar att det relationella perspektivet utgångspunkt är att fenomen är minst tvåsidiga. De svårigheter och frågor som uppkommer hanteras då som fenomen och inte som enskilda tillfällen, egenskaper eller handlanden knutna till personen. Med ett relationellt perspektiv är barnet inte sina svårigheter utan barnet har svårigheter. Det relationella perspektivet har också något som von Wright kallar den intersubjektiva
7
vändningen. Hon menar med vändningen att reella mellanmänskliga förhållanden är en utgångspunkt för att kunna förstå sig själv såväl som andra. Den innebär också att man överger den punktuella förväntningen på att kunna ”förklara” varför barnet är på ett visst sätt eller att kunna förutsäga barnets utvecklingsmöjligheter. Det relationella perspektivets uppmärksamhet ligger på frågor som berör människors interaktionsprocesser och handlingar. Relationer har sålunda ur detta perspektiv stor betydelse. Det relationella perspektivets blick medför att alla bidrar på ett eller annat sätt också för att lösa behovet. Om behovet till
exempel är att barnet behöver bli sedd kan pedagogen lösa det genom att skapa situationer så att barnet blir sedd. En process av meningskapande kan omförhandla ”behovet” och
omvandlas till intresse. Denna perspektivförändring medverkar till att pedagogen blir delaktig i barnets behov, genom att den andras intresse blir ett eget intresse och ett intresse för sig själv inkluderar ett intresse för den andra. Utgångspunkten för att kunna förstå sig själv och andra ligger i dessa verkliga mellanmänskliga relationer. De vuxnas förhållningssätt påverkar barnens förståelser och ger dem också verktyg för hur de bemöter andra.
Det resilienta barnet
Sommer (1997) beskriver att ett paradigmskifte inom den internationella barnforskningen bidragit till ett perspektivskifte om vad ett barn är och även hur barnets utveckling kan förstås. Tidigare hade barnet betraktats oberoende från sin sociala kontext och utifrån en syn att alla barn följde ett visst mönster. Han har genom nio teser sammanfattat konsekvenserna av paradigmskiftet samt försökt sammanfatta barndomspsykologin. I teserna beskriver han bland annat hur utvecklingen av barnet är kontextuellt bundet, sociala situationer som
utvecklingsrum för barnet, kulturella definitioner av barnsyn, barnets kultur, medvetande och handling som är ömsesidigt samverkande. Han beskriver vidare att kulturintegrationen sker genom samvaro och att barnets utvecklingsprocess vare sig underlättas eller bromsas av det komplicerade samspelet i olika kontexter. Barnets kompetens avgörs av hur miljöer och relationer tillåter barnet att öva och utveckla sina förmågor. För att kunna studera barnets kompetenser måste man iaktta det i den miljö eller aktivitet som barnet normalt föredrar och titta på samspelet med alla i den miljön. Kompetensen ska också värderas mot barnets kulturella och sociala verksamhet vilket också innefattar förskolan.
Med det ”resilienta” barnet menar Sommer (1997) ett barn som inhyser en kompetens från livets början. Ett motståndskraftigt barn är ett barn som klarar av negativa händelser och
8
enskilda trauman. Denna motståndskraft har dock en gräns och beror givetvis på barnets anpassningsförmåga och flexibilitet att anpassa sig. Sommer (1997) förtydligar sambandet mellan kultur och barnets kompetensutveckling med att dels lyfta fram vuxna som förmedlare av samhälle och kultur. Denna dagliga omsorg, pedagogik och uppfostran bidrar till
kompetensutveckling. En del av dessa sammanhang utgörs av förskolans rutinpräglade vardag. Pedagogerna i förskolan spelar viktiga roller i barnens liv och bidrar med deras kunskaper och färdigheter. Vuxenorganiserade samlingar, lek och samvaro med andra barn skapar ett mönster och skapar sociala scener där barnet tillägnar sig erfarenheter och upplevelser. Samspelskompetens karakteriseras av barn som kan leva sig in socialt i leken, som anpassar sig till lekens regler och som är självständiga. Förskolans uppgift är att utveckla barnets samspel genom att skapa en optimal balans mellan barnets individualitet och sociala samhörighet. Sommer betecknar denna process som uppfostran där barnets förmåga att, ingå i samvaron och att förstå förskolans aktiviteter utgör en viktig måttstock för dess kulturella kunskap- och utvecklingsnivå. Enligt Sommer är de barn som inte förstått samspelet ett barn som alla känner till i verksamheten.
En anledning till att pedagoger söker specialpedagogiskt stöd inom förskolans verksamhet kan handla om barn som har samspelssvårigheter. Samspelsvårigheter kan medverka till att barn i behov av särskilt stöd konstrueras utifrån deras svårigheter att förstå förskolans outtalade regler och normer. Syftet med uppsatsen är att bidra med kunskaper om hur barn i behov av särskilt stöd konstrueras i förskolan. Intentionen är att bidra med en fördjupad förståelse av vilka identitetserbjudanden som framträder i utredningar och samtal om barn i behov av särskilt stöd. Jag ville lyfta fram Sommer (1997) då han bidrar till att blicken också då ligger på verksamhetens rutiner och på pedagogernas förhållningssätt som aktiva deltagare till barns fostran. Sommers lyfter också fram hur dessa rutiner skapar barn som alla i verksamheten känner till, det vill säga de barn som inte alltid kan ingå i samvaron och förstår förskolans aktiviter.
9
Tidigare forskning
I det här kapitlet redogörs tidigare forskning om barn i behov av särskilt stöd. Forskningen som jag använt mig av har jag sökt på Örebro Universitets biblioteks databaser. En del av avhandlingarna och materialet fick jag förslag ifrån min handledare och mina studiekamrater. I bibliotekets ämnesguider sökte jag under temarubriken Pedagogik och
lärarutbildning/specialpedagogik och sedan vidare i databasen Nordic Base of Early
Childhood Education and Care. Denna databas samlar kvalitetssäkrad skandinavisk forskning om barn i åldrarna från noll till sex år vilket också är åldersgruppen för förskolan. Den
identitet som barnet i behov av särskilt stöd erbjuds konstrueras av förskolan, organisationen och samhället. Det innebär också att dessa olika kontexter konstruerar barn i behov av särskilt stöd i form av något som avviker från normen. I sökningen framkom inte så mycket forskning om yngre barn i behov av särskilt stöd och om förskolans identitetserbjudande i de
sökbegrepp som användes. Det anser jag också pekar på relevansen av flera studier i detta ämne vilket i så fall min egen studie skulle vara ett bidrag till. Den tidigare forskningen som framkom delades upp utifrån teman som kan relateras till min studie. Dessa är: barnet som subjekt, förskolan som normativ verksamhet, barnet i bedömningspraktik.
För min studie är tidigare forskningen av intresse då förskolans identitetserbjudande för barn i behov av särskilt stöd är beroende av hur barnen kategoriseras och definieras av pedagoger och specialpedagoger. Dessa studier svarar enligt mig mot de centrala begreppen identitet, det punktuella och det relationella perspektivet samt det resilienta barnet.
Barnet som subjekt
En forskare som belyser hur barn i behov av särskilt stöd blir till subjekt är Palla (2011). Hennes syfte med studien är att synliggöra hur barn som är i behov av specialpedagogiska åtgärder blir till subjekt, utifrån att deras uppföranden provocerar, bekymrar eller förbryllar pedagogerna. Studien bygger på begrepp som språk och diskurs, makt och styrning samt subjekt och identitet. Hennes forskning strävar också mot att ge liv till alternativa scener, genom att rikta intresset mot hur språket har makten att skapa, och/eller omforma
föreställningar om verkligheten inom en särskild kontext. Hon beskriver jaget och självet som något som konstrueras i olika kontexter och i möten med andra. Barnets identitet ses då inte som fixerad utan som något som både formas och diskuteras inom förskolans gränser. Dessa
10
processer är då styrda av både makt och av styrande vuxna. Palla 2011) skriver vidare att språket konstruerar barnet som subjekt. I dessa subjektiverande processer så får reglering och makt betydelse.
Subjektiviteten ur två perspektiv motiverades av von Wright (2000,2002) under skrivandet av sin studie om människors rättigheter att få träda fram och berätta vem de är. Det punktuella och det relationella perspektivets utmaningar menar hon sitter i betraktarens ögon. Det punktuella perspektivet inbjuder till att barnet äger sina svårigheter medan det relationella perspektivet inbjuder till att se relationen och handlingarna mellan människor. Med detta perspektiv medverkar pedagogen i barnets behov och utveckling i och med att barnet inte längre är sina svårigheter utan har svårigheter. Wrangsjö (2006) beskriver hur samspelet med andra skapar en identitet och hur identitetens bevarande är beroende av att identitetens innehåll samtidigt som den är föränderligt över tid. Pallas (2011) forskning bidrar med att beskriva barnets identitet som en konstruktion i mötet med en kontext och med andra människor. Hon betonar också hur makten och styrande vuxna styr denna process och hur språket som maktmedel konstruerar barnet som subjekt. I och med denna maktposition så bedömer vuxna barn. Forskningen som presenteras nedan visar på hur förskolan som verksamhet bidrar till denna bedömning.
Barnet som bedömningsbart
Roth Vallberg (2010) framställer förskolan som en bedömningspraktik. Hon menar att barnen idag blir synligjorda, beskrivna och bedömda i högre grad än tidigare. De växer upp och skapar sin egen identitet utifrån olika måttstockar och bedömningar. Måttstockar i förskolan kan vara den ökade dokumentationen och testandet av förskolebarnen. Studier visar att de flesta länderna undviker att testa yngre barn efterfrågar svenska kommun- och skolledare mer kunskapskontroller för förskolebarn. De gör det med hänvisning till läroplanen, läroplanen för förskolan som har bidragit till att lärarna uppfattat ett krav på dokumentation.
Turid Suzanne Berg-Nielsen, Elisabet Solheim, Jay Belsky & Lars Wichstrom (2010) har i Norge gjort en studie på 732 fyraåringar som har psykosociala svårigheter. Studien visar skillnader för hur föräldrar och förskollärare graderar förskolebarnens psykosociala
svårigheter. Det som framkom i studien var att varken föräldrar eller förskollärare är bättre än den andra för att uppskatta ett barns psykiska hälsa. Studien visade på att föräldrarna kunde förutspå barnens framtida diagnos mycket tydligare än förskollärarna. Däremot visade det sig
11
att den totala poängen från både föräldrar och förskollärare var en stark indikator på barnets behov av professionell hjälp. Vad som är anmärkningsvärt i studien är att när det är konflikter mellan förskollärare och barn så ökar avvikelsen mellan förskollärarnas och föräldrarnas redogörelse. En hypotes från forskarna är att förskollärarna och deras känslor av ett lågt självförverkligande påverkat deras svar om konflikter mellan förskollärare och barn.
Sammantaget beskrev föräldrar fler problem hos barnet än vad förskollärarna gjorde i studien. Förskollärarnas låga värden vid internaliserade problem kan också spegla en annan aspekt. Förskollärare kanske inte är tillräckligt uppmärksamma på eller känner till förskolebarnens internaliserade problem. De inte ser problemen under en hektisk dag, även om symptom på depression och ångest yttrar sig på samma sätt hos förskolebarn som hos äldre barn. Berg-Nielsens m fl. (2010) studie handlar om hur föräldrar och pedagoger värderar
förskolebarns svårigheter. För min studie förefaller ovanstående studie relevant, då den visar på hur olika blickar på barnet medverkar till hur svårigheter uppfattas av pedagoger och föräldrar. Dessutom presenterar forskarna tankar om varför pedagoger missar barnens internaliserade svårigheter vilket jag också anser är viktigt för min studie.
Sammanfattningsvis visar den att förskolan är en plats för bedömning, och att även föräldrar inhyser värdefull kunskap om sina barn.
Lutz (2009) framhåller att det är en nödvändighet att forska om de yngre barnen. Han menar att vi behöver synliggöra de knappt märkbara styrningsmekanismer som finns i vårt samhälle. Bland annat måste just individualiseringsprocesser belysas där barn blir bärare av problem som istället kan finnas på andra nivåer. Lutz försöker i sin studie synliggöra och
problematisera kategorisering av barn i behov av särskilt stöd. Han behandlar bland annat olika pedagogiska perspektiv på hur förskoleverksamheten avvikelse- och
utvecklingsbedömer barn i förskolan. Dessa pedagogiska perspektiv är observationer som kan få dubbla funktioner i verksamheten, dels som ett pedagogiskt redskap gentemot barnen dels som en form av korrigering. IUP (Individuell Utvecklingsplan) eller åtgärdsprogram kan också ses som en symbolisk kontrollfunktion enligt Lutz. Studien visar också att den pedagogiska miljön inte anpassas efter barnen utan tonvikten läggs istället på att anpassa barnen efter verksamheten. Lutz studie visar att individperspektivet fortfarande dominerar på barn i förskoleåldern.
12
Barnet i en normativ verksamhet
En forskare som tittar på vad som händer inom förskolans gränser är Ann-Marie Markström (2005). Hennes syfte med studien är att visa på att aktörer via sociala praktiker ger liv till förskolan som institution samt formulerar och verkställer barndomen för barnen som går där. Hennes utgångspunkt för studien är att förskolan är en intressant social arena i det nutida samhället. Markström skriver om hur förskolan producerar samstämmiga såväl som
avvikande beteenden utifrån underliggande regler och normer som formats i förskolan. Hon menar vidare att dessa vardagliga situationer inte reflekteras av pedagogerna då de tar dem förgivna. Dessa vardagliga situationer tittar forskaren Anette Emilsson (2008) närmare på i sin avhandling om förskolans fostran. Hon har en kritisk ansats som grund för studien. Fokus ligger på interaktionen, det vill säga vardagliga kommunikationshandlingar mellan barn och lärare på förskolan.
I Emilsson (2008) studie framkommer att den uppfostran som nu finns på våra förskolor är normativ i sin riktning. Denna uppfostran pekar ut hur barn ska tycka och tänka utifrån det som betraktas som önskvärt av samhället. Emilsson menar att läroplanen lämnar ett öppet utrymme för tolkning på varje förskola, för varje arbetslag och förskollärare och det
normativa innehållet är beroende av dessa tolkningar. Studien visar också hur omsorgsetiska värden kommuniceras och vilka värden som framstår som eftersträvansvärda i
kommunikationshandlingar mellan pedagoger och barn. Värden som är eftersträvansvärda i de kommunikationshandlingar som framträder är demokratiska, omsorgsetiska och
disciplinerande värdeomdömen. Studien betonar också att det är pedagogens intresse som styr om de kan eller vill närma sig barns perspektiv. Tre olika aspekter som lyfts fram i studien och som kan rubba maktstrukturer mellan pedagoger och barn är: Lekfullhet, emotionell närvaro och ett närmande av barns perspektiv.
En annan studie som också ger insyn i fostransuppdraget är Maria Thelanders (2012) studie där hon analyserat och studerat fostransuppdraget i förskoleklasser, utifrån centrala, regionala och lokala texter i ett mångetniskt område. Studien visar att fostransuppdraget utförs på alla nivåer i hemmet, skolan, förskoleklassen men att uppdraget varierar mellan dessa nivåer. På både central och regional nivå kom det fram att det önskvärda barnet är ett barn som genom fostran är individualiserad, framgångsorienterad, självständigt och som är lugn och har en kritisk förmåga. På den lokala nivån framkom bland annat ett barn som är beroende av andra, ett barn som är begränsat utifrån kontextuella gränser såsom genus och etnicitet. Denna studie
13
bidrar med att ge en syn på hur komplext dessa olika bilder av barnet är. På olika nivåer i samhället förändras bilden av barnet och bidrar till hur vi definierar det.
Sammanfattningsvis visar den tidigare forskningen med bland andra Palla (2011) på att barn i behov av särskilt stöd blir till subjekt genom språk, diskurs och makt. Den visar också att det är de vuxna i verksamheten som definierar barnet och därmed formar barnets identitet. Roth & Berg-Nielsen m fl. (2010) visar tillsammans på förskolan som en bedömningspraktik. Roth (2010) beskriver med utgångspunkt i sin studie att svensk skolledning och kommuner
efterfrågar en ökad kunskapskontroll för förskolebarn trots att studier i andra länder visar att dessa undviker att bedöma yngre barn. Berg-Nielsens, m fl. (2010) studie påtalade att det kunde vara tidsbrist eller att pedagogerna inte kände till barnens internaliserade problem som gjorde att de i sin tur hade svårt att bedöma ett barns psykiska hälsa. Denna studie framhöll en hypotes från forskarna, nämligen att pedagogens egna känslor av lågt självförverkligande när det gäller konflikter mellan dem och barn kunde påverka deras svar under studien.
Markström (2005), Emilsson (2008) och Thelander (2012) har i sina studier behandlat hur barnet konstrueras i en normativ verksamhet. Markström (2005) framhäver förskolan som producent för både avvikande och överensstämmande beteenden. Hon pekar även på
förskolan som ett intressant komplext socialt fenomen. Hennes studie visade att förskolan som verksamhet såg barnen som beroende av andra medan den centrala och regionala nivån såg barnet som mer självständigt och framgångsrikt.
Emilsson (2008) fann i sin studie tre värden som ansågs vara eftersträvansvärda i
kommunikationshandlingar mellan pedagoger och barn. Dessa värden var disciplinerande, demokratiska och omsorgsetiska. Thelander (2012) belyste hur fostran på förskolan bidrog till olika blickar på barn beroende på vilken nivå blicken kom ifrån. Den regionala och centrala nivån såg ett kompetent och självständigt barn som inhyste en lugn och självkritisk förmåga. Den lokala nivån såg ett barns beroende av de vuxna i sin verksamhet, samt ett barn begränsat av kontextens gränser.
Syftet med uppsatsen är att bidra med kunskaper om hur barn i behov av särskilt stöd konstrueras i förskolan. Intentionen är att bidra med en fördjupad förståelse för vilka identitetserbjudanden som framträder i utredningar och samtal om barn i behov av särskilt stöd. Under mitt sökande av material till uppsatsen framgick att det saknas forskning om de yngre barnen i behov av särskilt stöd. Lutz (2009) framhäver just vikten av forskning inom förskolan och på barn i behov av särskilt stöd. Det ger ytterligare belägg för värdet av att min
14
studie och att den kan bidra med ytterligare kunskap. Jag anser att den tidigare forskningen om de yngre barnen gett mig värdefull kunskap om förskolan som verksamhet och som identitetsformande arena. Den har också gett kunskaper om hur dessa kontexter bidrar med att definiera och kategorisera barn som går där oavsett om barnen är i behov av särskilt stöd eller inte.
15
Teoretiska utgångspunkter
Den teori som valts ut i mitt arbete är socialkonstruktivism. Jag behövde en teori att luta mig emot för att själv kunna förstå och förmedla diskursanalys som metod. Min studie handlar om att ta reda på vad för identitetserbjudanden förskolan bidrar med. Sociala konstruktioner som bidrar till identitetserbjudanden konstrueras i förskolans verksamhet. Även mina tankar om förskolan som verksamhet är sociala konstruktioner. Socialkonstruktivismen som teori känns aktuell för min studie att vila på då den bidrar med en kritisk syn på omvärlden men den riktade även blicken tillbaka på mig själv som konstruktör. Vivien Burr (2003)
socialkonstruktivist intar en kritisk syn på ett förgivettaget sätt att förstå världen och det inkluderar även förståelsen av sig själv. Denna teori hjälpte mig att hålla en diskursanalytisk blick genom arbetet och den ökade även min egen förståelse för diskursanalysen som metod. Pål Repstad (2007) påpekar att forskaren ibland kan få en för stark koppling till de teoretiska utgångspunkterna genom diskursanalysens kritiska och avslöjande fokus. Detta innebär med hänvisning till Repstad att jag även presenterar kritik mot den. Jag kommer också i detta avsnitt presentera diskursanalysen och lyfta fram olika aspekter som bidrog till valet av den metoden.
Konstruktioner utifrån en socialkonstruktivistisk blick
Min studies syfte är att bidra med kunskaper om hur barn i behov av stöd konstrueras i förskolan. Intentionen är att bidra med en fördjupad förståelse av vilka identitetserbjudanden som framträder i utredningar och samtal om barn i behov av särskilt stöd. Burr (2003) beskriver att med en socialkonstruktivistisk blick är vi alla produkter av sociala processer utifrån normer som anses godtyckliga av samhället. Det innebär att i dessa sociala processer är språket hjärtat i denna konstruktionsprocess. Språket, makt och diskurser bidrar och skapar konstruktioner. Ur en socialkonstruktivistisk syn innebär det att vår uppfattning av världen eller hellre vårt inre sinnestillstånd är odefinierbart och overkligt. Språket bidrar med ramar för att ge vår uppfattning om världen mening och struktur. Vivien Burr (2003) beskriver socialkonstruktivismen som en term som huvudsakligen används av psykologer.
Socialkonstruktivisten intar en kritisk syn på ett förgivettaget sätt att förstå världen och det inkluderar även förståelsen av sig själv. Teorin uppmuntrar oss till att ha en misstänksamhet mot föreställningar om hur världen verkar vara. Den vill också att vi ska se de gråa områdena i vår svart/vita värld och ifrågasätta kategoriseringar om vad som är normer i vårt samhälle.
16
Det är genom historia och kultur som vi kategoriserat grundtankarna om hur vi förstår och uppfattar världen. Vår uppfattning om vår värld avgörs alltså av var i världen vi bor och vilka erfarenheter och kunskaper vi har.
Vi är alla produkter av sociala processer, de sociala normer som för samhället är vedertagna inkluderar vissa människor, men exkluderar andra. Diskurser, kunskap och makt hänger obönhörligen ihop enligt denna teori. Burr (2003) hänvisar till Foucaults syn på kunskap och menar att han tittar på kunskap som individuella men insiktsfulla sätt att se på världen som då råder i en viss kultur, vid en viss tidpunkt. Denna kunskap är intimt förknippad med makt, då en version av en händelse kan föra med sig kraften för att olika sociala verksamheter ska agera på ett sätt snarare än ett annat och för att kunna marginalisera alternativa sätt att agera. Språket, makt och diskurser bidrar och skapar konstruktioner. Detta sker också i förskolans verksamhet, där barn konstrueras av de vuxnas blickar. Även jag som författare till den här studien bidrar med konstruktioner i och med denna text. Då den socialkonstruktivistiska ansatsen innebär att titta kritiskt på omvärlden och sig själv så är det även viktigt att titta närmare på kritiken mot den.
Kritik mot socialkonstruktivism
Repstad (2007) lyfter fram en viktig poäng att beakta när det gäller sociala konstruktioner. Diskurser utgörs inte enbart av passiva speglingar av samhällets förhållanden utan konstruerar också aktivt dem och bidrar därmed till att upprätthålla dem. Burr (2003) diskuterar
självkritiskt olika dilemman med socialkonstruktivismen. Hon betonar att kritik mot socialkonstruktivism kommer från varierande källor, men att kvinnliga författare huvudsakligen har varit framträdande kritiker. Kritiken ligger bland annat i att
socialkonstruktivism endast bidrar med en metod där människan blir till en text. De eventuellt möjliga psykologiska och sociala konsekvenserna av att inhysas i sin egen kropp förbises och leder endast till att kroppen blir till en annan text, en annan diskurs. Ett annat dilemma som tas upp är hur relationen mellan individen och samhället ska uppfattas och förstås. Skapar individer samhället eller skapar samhället individen? Dilemmat inom socialkonstruktivismen är frågan om samhället skapar individen, i så fall blir diskursen en bieffekt av sociala
strukturer och inte ett fokus på en social förändring. Synen på att individen skapar samhället är ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv ännu mer problematiskt, eftersom individer antas vara rationella snarare än sociala. Individen är en ”fastställd” entitet ur vilket samhället
17
uppstår och kan därför inte sägas vara konstruerade av samhället. Som tidigare nämnts är intentionen med studien att bidra med en fördjupad förståelse av vilka identitetserbjudanden som framträder i utredningar och samtal om barn i behov av särskilt stöd.
Socialkonstruktivismen som teori och diskursanalysen som metod kan bidra med att
konstruera samt även upprätthålla definitioner och kategoriseringar, det är jag medveten om. Men som Repstad (2007) bedömer så utgör också diskursanalyser en viktig och spännande form av samhällsforskning, då vi lever i en tid med stark påverkan från medierna.
Diskursanalys, en metod i tiden?
Göran Bergström & Kristina Boréus (2005) skriver om hur studerandet av relationer är vanliga inom de samhällsvetenskapliga disciplinerna. De menar att det är en självklarhet att texter används i dessa studier och att det också ligger i tiden att studera texter i den
”informationsålder” som vårt moderna samhälle befinner sig i. Texter är viktiga i dagens samhälle, dels genom att texter förmedlar något till andra men också genom att texter läses av andra som sedan påverkas av det de läser. Min studie har en strävan att kunna se vilka
definitioner i form av identitetserbjudanden som förskolan som verksamhet erbjuder barn i behov av särskilt stöd. I den strävan ligger också ett intresse i att utforska en metod som Respstad (2007) uttrycker sig vara en spännande och viktig forskningsmetod.
Mats Börjesson & Eva Palmblad (2007) beskriver diskursanalysen som en metod som har erhållit en allt större betydelse inom samhällsvetenskaperna. Verkligheten är aldrig entydig eftersom att all kunskap är socialt konstruerad. Så snart språket används så har verkligheten skapats. Verkligheten produceras genom att man namnger ting, grupperingar eller händelser såsom till exempel kategoriseringar av barn i en verksamhet. I sådana fall har sammanhang skapats. För uttrycket ”den språkliga vändningen” är grundpoängen att diskurser utesluter och avgränsar. De ger oss samtidigt raster som hjälper oss att urskilja vad som är sant, rimligt, relevant och möjligt. Grundfrågan inom diskursanalysen enligt Börjesson och Palmblad (2007) är vad som kvalificerar sig som sann och verklig, i en viss plats och en viss tid såsom till exempel diagnoser av olika slag.
Michel Foucault (2002, 2008) är en författare som förknippas med diskurs. Han är för mig svårtolkad men också en intressant författare med långa men innehållsrika meningar om makt som styr och formar vårt samhälle. Hans tankar om hur språket påverkar vårt samhälle och vårt dagliga liv känns för mig viktiga och min studie kan sägas har inspirerats av dessa tankar.
18
Därför kan Foucaults tankar om makt och språk ses som en inspirations- och tankeväckande källa för min studie och presenteras därför i följande avsnitt.
Diskursanalys och makt
Mats Börjesson & Alf Rehn (2009) redogör för Foucault och maktens språk och om språkets makt. Maktens språk bär med sig flera aspekter enligt Börjesson & Rehn. Språket kan användas till att ge vissa mer makt än andra, dels genom att alla inte har expertkunskaper i vissa ämnen. Såsom att forskare kan ha mycket makt över andra. Språkets makt innebär att språk kan göra något genom att det innehåller sociala kategoriseringar. Det kan bidra till ett särskiljande eller om man så vill till diskriminering. Språkets användning och dess
konsekvenser är kontextuellt bundna. Det innebär att hur vi definierar och talar om barn i till exempel förskolan får konsekvenser för barnet som individ men även om hur barnet uppfattas av andra.
Foucault (2008) analyserar begreppet makt där han dels frågar sig varför den har fått en sådan negativt uttryck i det västerländska samhället. Individen uttrycker makten med språket. Det finns flera makter i ett samhälle. Dessa makter samordnas, förbinds, sidoordnas och kan bilda teknologi och delar in dessa i två huvudgrupper. En huvudgrupp som han kallar
disciplinering, som innebär kontroll och övervakning över individerna i vårt samhälle. Där blir individen placerad där denne gör mest nytta utifrån beteende, uppträdande och förmåga. Den andra huvudgruppen är utbildning. Denna makt menar han är disciplinerande. Denna makt beskriver han i form av att tillsynsläraren som genom betygsystem, examinatorer och inträdesprov har möjlighet att bedöma individer. Makten kan alltså enligt Foucault (2008) vara specifik men också individualiserad. I relation till min studie och med Foucault som inspirations– och tankeväckande källa innebär det att den kontroll och övervakning som finns i vårt samhälle även sker inom förskolans verksamhet. Den innebär också att barnen bedöms utifrån både specifik och individualiserad makt i verksamheten detta utifrån att deras
beteenden, förmågor och uppträdanden bedöms. De blir också disciplinerade det vill säga konstruerade i förskolans verksamhet utifrån denna verksamhets normer och värden.
19
Metod
Denna studie är av kvalitativ art. Jarl Backman (1998) skriver om att just det kvalitativa synsättet syftar mer mot intresset för individen, istället för en objektiv verklighet. Fokus för den kvalitativa studien ligger på begrepp såsom mening, kontext och process. Intresset ligger i hur individer tolkar, upplever och strukturerar sin verklighet i relation till tidigare erfarenheter och kunskaper. Den kvalitativa forskningsprocessen innehåller både flexibilitet samt även ett stort utrymme för variationer. Empirin till uppsatsen har framkommit genom inspelade samtal samt befintliga textdokument som en specialpedagog skrivit om barn i behov av särskilt stöd. Dessa har sedan bearbetats tillsammans utifrån diskursanalys. Denna metod har valts utifrån uppsatens syfte som är att bidra med kunskaper om hur barn i behov av särskilt stöd
konstrueras i förskolan. Metoden kan belysa hur barn konstrueras i sociala kontexter med hjälp av språket.
Val av metoder
En kvalitativ metod ger enligt Repstad (2007) forskaren en god grund för att förstå hur en organisation fungerar. Metoden ger också bilder av sociala relationer och kan ge
helhetsbeskrivningar av specifika och avgränsade miljöer. Definitioner av barn görs med hjälp av språket och för att kunna uppfylla studiens syfte och frågeställningar krävdes det en
analysmetod som tittar på språket. Diskursanalys bidrar med att visa språkets mönster och historia.
Börjesson (2003) beskriver något som kallas den språkliga vändningen i diskursanalysen. Det innebär att betraktarens funktion, språk och roll problematiseras, vilket innebär att jag som författare till denna uppsats också ska kunna granskas. Den kritiska blicken vänder sig mot vad jag själv gör med mitt material, vad som händer med den verklighet som studeras. Den vänder sig också mot vad som händer med aktörerna i studien när deras omvärldbeskrivningar sätts i det teoretiska sammanhang som jag har valt. Framför allt är det också intressant att se var jag själv som blivande specialpedagog står i denna diskurs. Detta influerade mig att använda diskursanalys som metod.
20
Urval och kontakt med fältet
Urvalet till undersökningen utgick från följande krav. Fokus för min undersökning låg på förskolan som verksamhet och hur barn i behov av särskilt stöd konstrueras där. Därför var det förskolan som verksamhet som var fältet av intresse. Avsikten med uppsatsen är också att få en förståelse av vilka identitetserbjudanden som framkom i utredningar och samtal om barn i behov av särskilt stöd. Det var med detta urval som min undersökning påbörjades. En
specialpedagog kontaktades av mig personligen och tillfrågades om denne ville delta. Specialpedagogen tillfrågade i sin tur en kollega om denne också var intresserad att delta i studien. De två specialpedagogerna kontaktade sedan i sin tur de pedagoger och föräldrar som de redan hade uppbokade samtal med för att höra om de ville delta i studien. Sammanlagt deltog två specialpedagoger samt fem pedagoger och två föräldrar i samtalen. Då föräldrarnas utsagor inte var av vikt för studiens syfte och frågeställningar togs dessa inte med. Däremot anser jag att det var det av stor vikt att få spela in samtal där föräldrar närvarade. Avsikten med studien är att titta på vilka identitetserbjudanden som framträder i talet om barn i behov av särskilt stöd. Då var det också intressant att se om föräldrarnas närvaro och deltagande påverkade talet om barn i behov av särskilt stöd. Alla deltagare fick tillgång till att läsa missivbrevet (Se Bilaga 1) Samtliga informerades även muntligt om undersökningens syfte.
Praktiskt genomförande
Det empiriska materialet till studien kommer ifrån sammanlagt fem samtal i två kommuner. Fyra samtal och all textdokumentation från en kommun samt ett samtal ifrån en annan kommun. I ett av de fem samtalen var även föräldrar med. Jag har i föregående avsnitt beskrivit min tanke om varför de skulle delta fast deras utsagor inte blev till textmaterial för diskursanalysen. Det är enbart pedagogers samt specialpedagogers kommunikation som har transkriberats och blivit text. De transkriberade samtalen och textdokumentationen rör sig om totalt 14 barn. Sammanlagt omfattar textmaterialet 40 sidor. Samtalen med pedagoger och specialpedagoger har handlat om handlingsplaner, uppföljningar av handlingsplaner samt
upprättanden av handlingsplaner. Textdokumenten som är skrivna av en av de deltagande
specialpedagogerna handlar om kartläggningar, handlingsplaner och individuella profiler. Samtalen har varit specialpedagogiska möten där samtalen har handlat om barn i behov av särskilt stöd. När det refereras till text i uppsatsen innebär det att det är all textdokument, det transkriberade samtalen samt de textmaterial som tillhandahållits av specialpedagogen.
21
Specialpedagogens textmaterial handlar om dels de genomförda samtalen som spelades in av mig samt också om ytterligare nio barn i behov av särskilt stöd. All textmaterial har
gemensamt varit grunden för uppsatsens uppbyggnad. När jag citerar ifrån textmaterialet i uppsatsen använder jag mig av förkortningarna S1 och S2 som då står för specialpedagogerna och P1, P2; P3, P4 och P5 som står för de deltagande pedagogerna.
Alla fem samtalen ägde rum på respektive förskola som efterfrågat stöd av
specialpedagogerna under mars månad 2014. Samtalen ägde rum i enskilda rum på
förskolorna där samtalen kunde flyta på ostört. Varje samtal spelades in av mig med en Ipad. Repstad (2007) påpekar att erfarna metodförfattare och forskare rekommenderar bandspelare då fördelarna är många. Kassettband kan dock medföra att samtalet avbryts på grund av att bandet behöver bytas eller vändas. Ipad är ett verktyg som är smidigt för inspelandet av samtal och den krävde inget underhåll eller några avbrott under samtalen. Min avsikt var redan från början att göra en diskursanalys av det textmaterial som framkom. Min intention med uppsatsen var att söka svar utifrån samtal som förekommer inom förskolan och som handlar om barn i behov av särskilt stöd. Avsikten var också att försöka fånga dessa samtal i deras naturliga miljö och sammanhang.
Utskrift av samtalen
De fem samtalen transkriberades ganska snart efter att de hade utförts. Detta för att kunna återspegla kroppsspråket när vissa ord uteslöts och byttes mot nickningar och armrörelser. Dessutom för att så snart som möjligt få ner det till text då jag inte visste hur ljudkvaliteten på inspelningen var under samtalens gång.
Om samtalsämnet inte berört förskolan så har detta inte transkriberats. Samtalen har för övrigt transkriberats ordagrant eftersom diskursanalysens fokus är att titta på språket och hur det formar och formger barnen. Det var inte befogat att spara in någon tid på transkriberingen utan snarare det motsatta att försöka transkribera samtalen så noggrant som möjligt, ord för ord. Repstad (2007) beskriver att beroende på vilken problemformulering man utgår ifrån så avgör det hur mycket som ska skrivas ordagrant. Detta gäller speciellt då det är tal om personlig och biografisk analys.
22
Etiska aspekter
Enligt Vetenskapsrådet (1990) utgår de fyra huvudkraven från det grundläggande individskyddskravet gällande samhällelig forskning. Dessa är informationskravet,
samtyckekravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet innebär att
forskaren ska informera alla deltagare om deras uppgift i studien samt vilka villkor som gäller för deras deltagande. De ska också upplysas om att deltagandet är frivilligt och att de har rätt att avbryta sin medverkan. Informationen ska vara så omfångsrik så att det inkluderar inslag i vad som kan tänkas påverka deras frivillighet att delta i studien. Informationen om studiens syfte delgavs inte i första hand till alla deltagarna direkt av mig. De två specialpedagoger som är med i studien tillfrågades först om de kunde tänkas delta i uppsatsen och om det fanns möjligheter att få närvara samt spela in samtal med ytterligare deltagare och pedagoger vid deras samtal. Dokumentet om mitt syfte med studien skickades direkt till specialpedagogerna. De har sedan i sin tur frågat om pedagogerna ville delta i studien, samt skickat dokumentet till pedagogerna. Under denna procedur har några pedagoger avböjt att delta i studien. De
kvarvarande deltagarna fick ytterligare möjlighet före samtalet att läsa igenom syftet med inspelningen av samtalen samt fått möjlighet att avstå deltagandet i studien. Utifrån dessa åtgärder är som jag ser det informationskravet uppfyllt.
Vetenskapsrådet (1990) skriver om samtyckeskravet, där forskaren ska inhämta deltagarnas samtycke att delta i studien. Då syftet och metoden för uppsatsen handlar om diskurser och hur barnet formges av språket angavs det även muntligt att studiens syfte kommer att vara anonym i vid bemärkelse. Det är endast vuxna som deltagit i samtalen, pedagoger, föräldrar och specialpedagoger. I det samtal som föräldrar deltog i är det endast specialpedagogens och pedagogens kommunicerande som transkriberats då intresset har legat i hur förskolan
benämner barn i behov av särskilt stöd och inte hur föräldrar benämner sina barn. Samtliga kvarvarande deltagare samtyckte till att delta i inspelningen av samtalen och i studien. Utifrån dessa åtgärder torde samtyckeskravet vara uppfyllt.
Vetenskapsrådet (2011) skriver att konfidentialitetskravet är ett skydd så att obehöriga inte ska ta del av uppgifter och att det är viktigt att forskaren skyddar deltagarnas integritet och rätten till privatliv. Vetenskapsrådet (1990) framhåller vidare att de medverkande har rätt till att när helst bestämma hur länge de vill delta samt även avbryta deras medverkan om det medför negativa följder för dem. Det upplyste jag deltagarna om. Ingen av deltagarna, barnen, förskolorna eller kommunerna har nämnts vid namn, för att risken för identifiering ska
23
förekomma. Under transkriberingsprocessen har även namnen tagits bort som nämns under samtalen, för att upprätthålla den anonymitet som deltagarna i studien blivit lovade.
Nyttjandekravet innebär enligt Vetenskapsrådet (1990) att deltagarnas beslut att inte delta
eller att avbryta sin medverkan inte får påverkas eller påtryckas. De deltagare som tillfrågades men avböjde att få delta i studien har inte ifrågasatts eller tillfrågats igen. Ingen av de
24
Analys
Det här avsnittet kommer att behandla de centrala begrepp som relaterats till studiens empiriska material. Avsnittet lyfter också fram socialkonstruktivismen ur ett
helhetsperspektiv vilket också påverkat arbetet under analysen. Socialkonstruktivismen inbjuder till en kritisk syn på min egen roll som forskare såväl som mot de föreställningar och normer som finns om barn i behov av särskilt stöd i förskolans verksamhet. De begrepp som relaterats till det empiriska materialet är identitet/subjektivitet, det punktuella och relationella perspektivet och det resilienta barnet. Då analysmetoden är diskursanalys kommer även Foucaults tankar att vara en inspiration för att beskriva vilken blick som materialet analyserats mot. Backman (1998) skriver att analysmomentet underlättas av en grov strukturering, han skriver också att denna del anses vara den svåraste i forskningsprocessen. Detta då man ska kunna komma bortom det vardagliga och fånga en helhetsbild med ibland dolda
orsaksmekanismer. För att tydliggöra hur arbetet gått till har därför begrepp om barn i behov av särskilt stöd kategoriserats och sedan tematiserats. Läsningen gick till så att olika begrepp som rörde barnen ringades in och ströks under. Vissa begrepp räknades också för att se om de var förekommande i texterna alternativt inte förekommande. Slutligen framträdde diskurser och underdiskurser ur bearbetningen av texterna. Analysen utgår ifrån studiens
frågeställningar men har gjorts om i analysmetoden för att passa min studie. Den försöker då även se bakom och fånga en helhetsbild av definitionerna. Nedan presenteras varför
analysmetoden valdes ut för studien och vilka tankar som den ledde till.
Analysverktyg
Bergström & Boréus (2005) betonar hur diskursanalyser som genomförs inom olika
samhällsvetenskaper inte följer någon specifik metodriktning. Det finns inga färdiga mallar att ta i bruk utan varje forskare får själv utveckla sin egen. Det en forskare kan luta sig emot är någon av de inriktningar eller former av diskursanalys som finns att tillgå. Foucault är ett namn starkt förknippad med diskursanalysen. Ett foucauldianskt perspektiv erbjuder ett brett perspektiv och en blick på verksamheter som producerar en viss typ av yttranden.
Diskursanalysen innehåller vanligtvis flera betydelser än textanalys, eftersom denna också inkluderar sociala praktiker. Subjektpositioner det vill säga individer och organisationer ses enligt Foucault som något som är knutet till den kontext de befinner sig i. Subjektpositioner får här också en bredare innebörd. Här är man inte i första hand intresserad om vem eller vilka som gör uttalanden. En dominerande diskurs konstituerar maktförhållanden. Forskaren kan
25
här ställa sig frågan om vilka sanningseffekter som skapas inom en rådande diskurs och om de är sanna eller falska. Foucault hade ingen beskrivning av hur en analys kan genomföras utan han ansåg sitt skrivande som en verktygslåda där forskare kunde hämta begrepp. Eva
Bolander & Andreas Fejes (2009) lyfter fram diskursen som ett verktyg att förstå att språket formar världen. De har tillsammans dokumenterat en diskursanalytisk metod inspirerad av Foucault som jag ser som vara lämplig för min egen uppsats.
En diskursanalys i fyra steg
Repstad (2007) skriver att analys och tolkning ofta glider över varandra när det gäller kvalitativa studier. Han menar att man tankemässigt och teoretiskt kan skilja dem åt. Analys är att strukturera data för att se mönster i dem som ett sätt för att sedan kunna tolka dem. Tolkning menar han är en genomtänkt värdering utifrån de frågeställningar som behandlats i uppsatsen. Det är viktigt som forskare i denna process att och att vara medveten om att vi är socialiserade till att filtrera information med utgångspunkt i ett eller annat vetenskapligt perspektiv. Det gäller här att inte gå vilse som forskare utan se att allt som sker ska ses som unikt och nytt. Då tiden kändes begränsad för att konstruera en egen metod för diskursanalys så blev den första uppgiften för mig att hitta en modell som kunde användas och modifieras utifrån min studie. Avsikten var också som Repstad (2007) påpekar att inte gå vilse under skrivandet utan att försöka hitta en metod som får mig att titta på materialet som något unikt och nytt. Bolander & Fejes (2009) presenterar en anlysmodell med inspiration ifrån Foucault som jag anser som lämplig för min studie. Deras metod ger mig också möjligheter att kunna se något nytt i textmaterialet för varje analyssteg. Deras analysmodell har delats in i fyra steg som utgår utifrån följande frågor från Bolander & Fejes (2009):
Vad talas det om?
Hur talas det om detta?
Vad framställs som sanning?
Vilka subjektspositioner framställs?
Vilka utesluts genom detta tal? (Bolander & Fejes s 88 2009)
Syftet med uppsatsen är att bidra med kunskaper om hur barn i behov av särskilt stöd konstrueras i förskolan. Intentionen är att bidra med en fördjupad förståelse av vilka identitetserbjudanden som framträder i utredningar och samtal om barn i behov av särskilt stöd. Utifrån uppsatsens frågeställningar skapades ytterligare fördjupande frågeställningar för
26
att anpassa analysmetoden utifrån min studie. Dessa formades utifrån analysmetodens frågeställningar men anpassades sedan med utgångspunkt i uppsatsens syfte och centrala begrepp, varvid nya frågor formulerades:
Hur definieras barn i behov av särskilt stöd i texterna?
Hur talas det om barnens svårigheter i texterna?
Vilka egenskaper hos barnet framställs som normgivande/normala?
Vilka egenskaper hos barnet framställs som onormala/avvikande?
Framträder det punktuella – det relationella perspektivet hos barn i behov av särskilt stöd genom detta tal?
Framträder det resilienta barnet genom detta tal?
Vad för slags egenskaper hos barnet utesluts eller exluderas genom detta tal?
Nedan följer en genomgång av de analyssteg som jag valt att följa.
Analyssteg ett
Ett första steg i analysarbetet var att analysera varje steg i analysmetoden separat. Detta innebar att materialet lästes på fyra i steg för att varje gång eventuellt kunna se något nytt men även för att hitta gemensamma mönster och teman som återkom i texterna. Därefter
påbörjades det första analyssteget med en översiktlig läsning av alla texter ur det insamlade textmaterialet enligt Bolander och Fejes (2009) metod. I det första steget framkom olika definitioner av barn i behov av särskilt stöd genom denna läsning. Fokus i texterna har då varit att titta närmare på vad det talats om och hur det talas om det. Nyckelord och tankar som uppkom under läsningen skrevs ner och centrala begrepp och tidigare forskning som utvalts att luta uppsatsen mot bidrog med ytterligare tankar under analysens gång. Börjesson (2003) beskriver studiet av diskurser och sociala konstruktioner som att tänka över det som sägs, hur det sägs och hur det annars skulle kunna sägas. Diskursanalysen intresserar sig också för vem som får tala i sammanhanget. Där den aktuella diskursen råder det vill säga på den platsen eller i den miljön så existerar det en talordning där den som per definition anses vara mesta kapabel har makten över talet. Redan i första steget av analysen fanns därför diskursanalysen som verktyg med för att kunna titta på texterna med dessa ögon.
27 Analyssteg två
Ett andra steg i analysen var att närmare granska hur det i texterna talades om barnen. Här var det intressant att utröna om det i texterna fanns begrepp om barn i behov av särskilt stöd som var återkommande. I detta steg är det fokus på om dessa exempel på begrepp är betecknande eller avvikande enligt Bolander och Fejes (2009) förslag på hur texten kan analyseras. Betecknande begrepp som framkom i texterna handlade om barnens behov, beteenden och svårigheter. Begreppet har används återkommande i texterna för att förklara barnens behov, beteenden och svårigheter. Har används också som ett begrepp för att tydliggöra de
stödinsatser som har gjorts tidigare för barn i behov av särskilt stöd. Begreppet används också som en form av ett kontrollerande begrepp om något har eller inte har gjorts. Det används också som en måttstock för att visa på vad som hänt med barnets utveckling vare sig det har stagnerat eller visat på framsteg.
Analyssteg tre
Bolander och Fejes (2009) beskriver analysens tredje steg som ett steg som för en närmare till de begrepp som anses vara normgivande och som anses vara normalt. Ingen av texterna beskriver uttryckligen vad som anses vara normalt eller inte. Det som anses vara normalt går att utläsa i det som anses vara avvikande eller beskrivs som svårigheter. Det går också utläsa i det som specialpedagogerna och pedagogerna anger som normer för vad barn i en viss ålder ska klara av. Frågeställningarna: ”Vilka egenskaper hos barnet framställs som
normgivande/normala?” och ”Vad för sorts subjektspositioner hos barn i behov av särskilt stöd framträder genom detta tal?” ”Framträder det punktuella– det relationella perspektivet hos barn i behov av särskilt stöd genom detta tal?” och ”Framträder det resilienta barnet genom detta tal?” Detta hjälpte mig också att hålla kvar blicken på materialet, och närmare kunna utröna vilka beteenden och egenskaper hos barnen som presenterades i texterna. Burr (2003) menar att socialkonstruktivisten vill att vi ska ha en kritisk syn för att förstå oss själva såväl som vår värld. Den vill också att vi tittar närmare på gråzonerna i vår svart/vita värld. Det är nog det som skulle kunna betecknas som det tredje analyssteget. Här är avsikten alltså att se bortom vad texterna visar om vad som anses vara normalt eller normgivande och även granska närmare vilka subjektspositioner som då framträder om barn i behov av särskilt stöd.
28 Analyssteg fyra
I analysens fjärde steg så ligger blicken på vad i texterna som anses vara onormalt och avvikande. Här analyseras texterna utifrån vilka subjektspositioner som framträder genom talet om barn i behov av särskilt stöd. Frågeställningarna: ”Vad för sorts subjektspositioner hos barn i behov av särskilt stöd framträder genom detta tal?”, ”Vilka egenskaper hos barnet framställs som onormala/avvikande?”, ”Framträder det punktuella – det relationella
perspektivet hos barn i behov av särskilt stöd genom detta tal?”, ”Framträder det resilienta barnet genom detta tal?” och ”Vad för slags egenskaper hos barnet utesluts eller exluderas genom detta tal?” Detta hjälpte till att hålla kvar blicken på textmaterialet. Vad som framträder som onormalt i texterna är när ett barn avviker utvecklingsmässigt ifrån barn i samma åldersgrupp. Det är också avvikande att inte inneha sociala kompetenser såsom ett fungerande samspel eller ett fungerande språk då kommunikation anses som viktig i texterna. Texterna visade också på att de vuxna i verksamheten söker bakomliggande orsaker till barnens beteenden och därmed jämförs barnen utifrån en samhällsnorm.
29
Resultat och analys
I detta avsnitt presenteras resultatet av studien. Det punktuella perspektivet dominerar
presenteras här som övergripande diskurs som framkom i det sammantagna textmaterialet. De andra dimensionerna som framkom är delar ur det punktuella perspektivet och jag ser dem som underdiskurser som konstruerar identiteter för barn i behov av särskilt stöd. Dessa underdiskurser har indelats i följande rubriker: Barnet är sina brister, Barnet i två kontexter och Det normala barnet. Jag har haft med mig von Wrights (2000, 2002) två perspektiv som analysverktyg redan från början, då tidigare forskning visat på att det punktuella perspektivs blick är allmänt utbredd på barn i behov av särskilt stöd.
Analysen av materialet utgick från analysfrågorna som jag utformat. Frågeställningarna ”Hur definieras barn i behov av särskilt stöd i texterna?”, ”Vilka egenskaper hos barnet framställs som normgivande/normala?” och ”Vilka egenskaper framställs som onormala/avvikande?” bidrog till att närmare se vad för identitetserbjudanden som verksamheterna erbjöd barn i behov av särskilt stöd. Jag konstruerade under bearbetningen av analysen ytterligare underdiskurser som kännetecknar det punktuella seendet. Jag tittade närmare på vad för begrepp och vilket tal inom det punktuella perspektivet som tillsammans bidrog till identitetserbjudanden för barn i behov av särskilt stöd. Dessa underdiskurser delades in i följande underrubriker: Barnet är sina brister, Barnet i två kontexter och Det normala barnet. Dessa tre är dimensioner utifrån det punktuella perspektivet, de är då inte enbart
underdiskurser, utan de samverkar tillsammans att ett punktuellt perspektiv råder i de kontexterna som analyserats. Jag vill även lyfta fram dem som underdiskurser som
upprättahåller och formger både tillsammans och också var för sig det punktuella perspektivet på barn i behov av särskilt stöd i verksamheterna.
Någon annan som skulle se över mitt material skulle kunna se något annat eller några andra diskurser än de jag har konstruerat, det sitter så att säga i betraktarens ögon. Citat från texterna har använts i analysavnittet för att tydliggöra för läsaren vad jag har sett i texterna men även för att inbjuda läsaren att skapa egna tankar.
Det punktuella perspektivet dominerar
Barnet i behov av särskilt stöd definieras sammantaget i dessa texter som bärare av olika problem. Det punktuella perspektivet är en överordnad diskurs, det vill säga den syns som en
