SVENSKFRÖTIDNING NR4 JUNI2003 7
Ökat behov av
svenskt rapsmjöl
Av Johan Biärsjö, Svensk Raps AB
Sveriges självförsörjning av
protein befinner sig på en
låg men föga angenäm nivå.
Detta förhållande har vi
ge-mensamt med hela övriga EU.
Det är t.o.m. så att EU är den i sär-klass största nettoimportören i världen när det gäller sojamjöl, figur 1. Det är uppenbart att EU:s stora produktion av animalier vilar på en gigantisk nettoimport av soja-protein, nästan 26 milj. ton. EU:s självförsörjningsgrad av vegetabi-liskt protein är endast drygt 25 %.
För svensk del är det alltså inte bättre. Av den svenska konsumtio-nen på nästan 560 tusen ton pro-teinfoder är endast 23 % av
inhemskt ursprung. Den svenska produktionen av proteinfoder är i första hand rapsmjöl. Vi produce-rar ca 90 000 ton. Men det är endast 37 % av de 242 900 ton rapsmjöl som vi förbrukar. Figur 2. Varför är EU:s
protein-försörjning så låg?
Med EU: s (inkl Sveriges) höga konsumtion av protein borde givetvis självförsörjningen vara större. Det kan ju minst sagt verka oklokt att å ena sidan producera ett stort spannmåls-överskott som skall lösas in till interventionspris och samtidigt vara tvungen att importera stora mängder protein-foder som vi skulle kunna produ-cera själva.
Orsaken går tillbaka ända till 1940-talet då USA i den s.k. Marshall-hjälpen åtog sig att
hjäl-Ökat behov av
svenskt rapsmjöl
Figur 1. Nettoimport av sojamjöl, milj. ton år 2000. Källa Oil World Figur 2. Sverige: Försörjning av vegetabiliskt protein 2001. Källa Statens Jordbruksverk
pa till att återuppbygga Europa efter kriget. I utbyte fick man bl.a. tullfrihet för soja.
I en av de första Gatt-rundorna, den s.k. Dillon-rundan i början av 1960-talet fortsatte dåvarande EG att bevilja USA fri tillgång till Europas proteinmarknad. EU:s proteinimport är fortfarande helt tullfri. Givetvis förutsätter detta att USA å sin sida har minimalt stöd till sin sojaodling, eller åtminstone inte högre stöd än vad fallet är inom EU. Dessvärre förhåller det sig inte så.
EU skär ned och USA ökar stöden
Enligt det senaste WTO-avtalet (Uruguay rundan) skulle inga gröd-specifika stöd få höjas över den nivå som rådde 1992. EU:s olje-växtstöd reglerades då i den s.k.
SVENSKFRÖTIDNING NR4 JUNI2003
8
Blair House överenskommelsen som maximerade EU:s oljeväxtare-al till drygt 5 milj. ha.
Men i USA har man sedan dess stimulerat sin sojaproduktion högst avsevärt. År 1996 frikopplade USA sina jordbrukarstöd i den s.k. Freedom to Farm Act. De ameri-kanska växtodlarna fick ett gårds-specifikt stöd baserat på vilken grödfördelning man haft de senas-te åren. I princip det vi håller på att få i Kommissionens förslag till ”frikopplat stöd” som en del av MTR (Mid Term Review). Men efter att Freedom to Farm Act börjat gälla har världsmarknadspriset på sojaböna sjunkit. Detta har pressat den amerikanska administrationen att öka stödet till sojaodlarna. Följaktligen har man successivt infört ett allt högre grödspecifikt
stöd. Tvärt emot vad som var över-enskommet i Uruguay rundan. I dag är stödet till sojaodlarna i USA mer än 50 % av intäkten från att ha varit 12 % 1997.
I EU har vi gått åt andra hållet. Från ett ganska omfattande gröd-specifikt stöd under större delen av 1990-talet är nu oljeväxternas arealstöd nere på samma nivå som spannmål. I exemplet från en svensk höstrapsodling på 3 ton/ha motsvarar detta drygt 30 % av pro-duktvärdet. Figur 3.
Svenska mjölkkor vill ha mer rapsmjöl?
Förhållande med stor andel impor-terat protein har på senaste tiden uppmärksammats av Svensk Mjölk. Här ser man ett värde i att den svenska mjölkproduktionen i
ökande grad baseras på närprodu-cerat proteinfoder. I första hand rapsmjöl men även ärter och olika biprodukter. Om den svenska mjölksektorn helt skulle gå över till proteinfoder baserat på svensk vara behövs ca 140 000 ha raps och 80 000 ha ärter. Det kan bli lite svårt att åstadkomma, åtminstone de närmaste åren. Men det är givetvis positivt med en ökande efterfrågan. Det kan bidra till att priset bibehålls på nuvarande höga nivå och det kommer defini-tivt att innebära ökad svensk olje-växtodling.
EU-kommissionen föreslår ett extra stöd till proteingrödor på 500 kr/ha. Det bidrar till att stimulera ärtodlingen, även om det kanske inte är tillräckligt för att öka area-len till 80 000 ha. Men detta stöd är även motiverat till den svenska oljeväxtodlingen. Oljeväxter är den viktigaste proteinkällan här i Sverige, med samma höga protein-halt som ärter. Kort sagt: om EU stimulerar proteinförsörjningen i Centraleuropa med stöd till pro-teingrödor bör den svenska olje-växtodlingen stimuleras för att för-bättra svensk proteinförsörjning. Vårt klimatiska läge gör det svårt att kraftigt öka ärtodlingen.
Men Sveriges oljeväxtodling ökar också av egen kraft. Priserna är höga och oljeväxternas mervärde blir allt mer uppenbar för de sven-ska växtodlarna. ■
Figur 3. USA:s sojastöd jämfört med stödet till svensk höstraps. % av produktionsvärdet. Källa: European Oilseed Alliance och Svensk Raps AB.