1
Omvårdnadspersonals upplevelser
i vårdandet av personer med
självskadebeteende
Nursing staff’s experiences in the
care of people who self-harm
Författare: Ann-Kristine Adrelius och Ellinor Schultz
HT 2016
Examensarbete: Kandidatnivå 15 hp Huvudområde: Omvårdnadsvetenskap
Sjuksköterskeprogrammet
Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro universitet
Handledare: Ann-Christin Liljeroos Grönås , universitetsadjunkt, Örebro Universitet
2
Sammanfattning
Bakgrund: Självskadebeteende definieras som att avsiktligt och direkt skada sig själv eller förändra sin kropp utan avsikt att ta sitt liv, genom bland annat skärande eller brännande metoder. Det är ett uttryck för psykisk ohälsa och kan för personerna vara ett sätt att hantera känslor och ångest. Det finns olika behandlingsformer, dock ingen utvecklad för just självskadebeteende.
Kommunikation ses som en viktig del i vårdandet av patientgruppen. Syfte: Att beskriva omvårdnadspersonals upplevelser i vårdandet av personer med
självskadebeteende. Metod: En litteraturstudie med deskriptiv design och systematisk sökning, baserad på tio artiklar. Dataanalysen utfördes med inspiration från integrerad analys. Resultat: Resultatet presenterades under fyra rubriker: Upplevelsen av vårdrelationen, En känsla av att vara
otillräcklig, Svårigheter i vårdandet, Upplevelserna av teamarbetet i
vårdandet. Slutsats: Upplevelserna var av både negativ och positiv karaktär. Utbildning och träning anses vara viktiga delar i vårdandet och
omvårdnadspersonalen upplever att de faktorerna är bristfälliga. Ökad
utbildning ses som en nödvändighet för att kunna garantera en evidensbaserad vård.
Nyckelord: Omvårdnadspersonal, Terapeutiska relationer, Upplevelser, Utbildning
3
Innehållsförteckning
1. Bakgrund ... 1
1.1Självskadebeteende ... 1
1.1.2 Orsak och epidemiologi ... 1
1.1.3 Vård och behandling ... 1
1.2 Omvårdnadspersonalens roll ... 2
1.3 Bemötande och kommunikation ... 2
1.4 Omvårdnadsteori – Tidvattenmodellen ... 3 1.5 Problemformulering... 3 2. Syfte ... 4 3. Metod ... 4 3.1 Sökstrategi ... 4 3.2 Urval ... 4 3.3 Värdering ... 5 3.4 Dataanalys... 5 3.5 Forskningsetiska överväganden ... 5 4. Resultat ... 5 4.1 Upplevelsen av vårdrelationen ... 5
4.2 En känsla av att vara otillräcklig... 6
4.3 Svårigheter i vårdandet ... 7
4.4 Upplevelserna av teamarbetet i vårdandet ... 7
4.5 Resultatsammanfattning ... 8
5. Diskussion ... 8
5.1 Metoddiskussion... 8
5.2 Resultatdiskussion:... 9
5.2.1 Behov av utbildning och träning ... 10
5.2.2 Vikten av terapeutiska relationer ... 11
5.2.3 Samarbete med patienten... 11
5.2.4 Stöd från kollegor ... 12
6. Slutsats... 12
7. Kliniska implikationer... 12
8. Förslag till fortsatt forskning... 13
Bilaga 1 Bilaga 2
1
1. Bakgrund
1.1 Självskadebeteende
Psykiatrikern Armando Favazzas (1992) definition av självskadebeteende är den mest använda inom sjukvården. Favazza delade in självskadebeteendet i tre olika grader: allvarligt självskadebeteende, stereotypt självskadebeteende och ytligt/medelsvårt självskadebeteende. Den mest förekommande formen är det ytliga/medelsvåra självskadebeteendet, även kallat impulsivt
självskadebeteende. Där inkluderas bland annat skärande eller brännande metoder som visar sig som vävnadsskador, men även alkohol- och
drogmissbruk. Simeong och Favazza (2001) definierar självskadebeteendet som avsiktligt och direkt, med avsikt att skada eller förändra sin kropp men utan syfte att ta sitt liv. I svensk kontext används förkortningen NSSI som står för non-suicidal self-injury som på svenska översätts till icke suicidalt
självskadebeteende (SBU, 2015). Ofta är självskadebeteende repetitivt och personerna, speciellt ungdomar, kan identifiera sig genom sitt självskadande (Shapiro, 2008).
1.1.2 Orsak och epidemiologi
Att självskada är ett uttryck för psykisk ohälsa och ett försök att hantera känslor och ångest som inte är hanterbara för personen, men kan även vara ett sätt att visa missnöje med sig själv, eller ett rop på hjälp. Ångest, frustration och ilska är några av känslorna som de som självskadar vill minska eller fly ifrån (Fjellman, 2011). De ser sitt självskadande som ett sätt att hantera ovälkomna känslor (SBU 2015). Stress, mobbing och svåra relationer med kompisar och familj hos unga i skolåren är ofta associerat med ett
självskadebeteende (Cleaver 2014).
En rapport från Folkhälsomyndigheten (2016) visade att 4790 personer sökte vård på sjukhus mellan åren 2010–2014 på grund av sitt självskadebeteende. Av de som sökte vård var det vanligaste åldersspannet mellan 15-44 år. Rapporten visade att antalet har minskat från 2007 då toppen nåddes, men ligger fortfarande kvar på en mycket högre nivå än vad den var under 1990-talet. Då mörkertalet är stort, eftersom att endast de allvarligaste fallen leder till sjukhusinläggningar, är det svårt att dra en tydlig slutsats över hur många som självskadar. Rapporten visade dock på att det är vanligare att kvinnor läggs in på sjukhus.
Den mest förekommande platsen för självskadande händelser var i hemmet. Offentliga inrättningar såsom fängelser, sjukhus och flyktingboenden var näst vanligast att självskada på (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, 2014). Socialstyrelsens rapport (2004) visade att de som självskadar kan ha mycket olika bakgrunder. Många hade sedan tidigare diagnoser av depression eller ångest, några hade svårt med sociala kontakter och andra levde under ökad stress. Vissa hade problem med alla tre faktorer.
1.1.3 Vård och behandling
Lundh (2013) skriver i sin rapport att de behandlingsformer som visat tydlig effekt på självskadebeteende är framförallt utvecklade för att behandla
2
personer med borderline-personlighetsstörning. Forskning som enbart riktar sig till personer med självskadebeteende saknas.
En studie visade att personer som blev inlagda på sjukhus hade en minskad risk för att repetera beteendet. Det var inte sjukhusvistelsen i sig utan det faktum att omvårdnadspersonalen tog självskadebeteendet på allvar, såg det som ett symtom på en människa i nöd och behandlade personen därefter (Anderson, Woodward & Armstrong, 2004).
En behandling vid självskadebeteende är dialektisk beteendeterapi (DBT), som är en form av kognitiv beteendeterapi. Målet med metoden är att minska
patientens självskadebeteende och på lång sikt lära patienten att leva ett vardagligt, meningsfullt liv med en inre emotionell balans (Socialstyrelsen, 2012). DBT kan utföras både i grupp och som individuell behandling (Turner, Austin & Chapman, 2014). Det är en effektiv behandlingsform som minskar självskadebeteendet hos patienterna, samt minskar behovet av sjukhusvård (Fjellman, 2011). En annan form av behandling är mentaliseringsbaserad terapi (MBT), vars syfte är att stärka personer med självskadebeteende, öka deras förståelse för omvärlden och sitt egna mentala tillstånd (Lundh, 2013). Nationella självskadeprojektet är ett samarbete mellan Sveriges landsting och regioner, forskare och personer med erfarenhet inom ämnet. De arbetar tillsammans för att personer med självskadebeteende ska kunna få en så bra vård som möjligt oavsett vad de söker vård för (Nationella självskadeprojektet, u.å.). I samråd med regeringen och Sveriges kommuner och landsting (SKL), har Nationella självskadeprojektet (2014) upprättat ett nationellt
kvalitetsdokument för psykiatrins arbete vid självskadebeteende. I dokumentet har det framtagits rekommendationer för insatser vid självskadebeteende. Det är sju rekommendationer som tas upp i dokumentet: Bemötande, Bedömning på akutmottagning, Utredning, Riskhanteringsplan, Information och
överenskommelse om behandling, Behandling och Kontinuitet och samarbete. Rekommendationerna är baserade på aktuell forskning och klinisk erfarenhet. Målet med dokumentet är att få en gemensam kunskapsbank att arbeta utifrån och på så sätt kunna erbjuda en likvärdig vård över hela Sverige. Ett arbete utifrån rekommendationerna skapar ett bra bemötande, kontinuitet,
samordning, riktad behandling för personer med självskadebeteende och fokuserar på individen (ibid.).
1.2 Omvårdnadspersonalens roll
Enligt Hälso- och sjukvårdslagen (HSL, SFS 1982:763), 2a §, ska
omvårdnadspersonalen alltid arbeta för att främja goda relationer till, bland andra, patienter. Socialstyrelsens kompetensbeskrivning för sjuksköterskor (Socialstyrelsen, 2005) skriver att en sjuksköterska ska ha förmåga att
kommunicera med patienter på ett respektfullt, lyhört och empatiskt sätt, vilket är i linje med det som står skrivet i ICN:s etiska kod (Svensk
sjuksköterskeförening, 2014). Som omvårdnadspersonal, oavsett beteckning sker arbetet till största del patientnära.
1.3 Bemötande och kommunikation
Det är som omvårdnadspersonal viktigt att ha kunskaper om hur man bemöter och samspelar med en patient på ett rätt sätt. Personalen bör visa empati och lyhördhet i sitt bemötande, samt ha respekt för patienten. En viktig del i
3
bemötandet är kommunikationen. En bra kommunikatio n leder till ett bra bemötande (Kunskapsguiden, 2016).
Det finns inom vården olika aspekter på kommunikation. Kommunikation används för att informera patienter om tillstånd och behandlingar men det finns även en emotionell aspekt. Syftet är att visa patienten förståelse och lyhördhet samt visa respekt och vara ett stöd för patienten. Meningen är att skapa en atmosfär där det finns tillit och att patienten kan öppna upp sig med förhoppning om att stärka patienten till att kunna hantera sin situation.
Kommunikation mellan vårdare och patient kan skapa en förutsättning för att tillsammans lösa problem och forma berättelser. Det ger uttryck för en vårdande relation, en vårdande kommunikation (Fredriksson, 2013). Det är viktigt att personcentrera kommunikationen, att anpassa
kommunikationen efter personen som ska motta den och vad personen har för behov. Personcentrerad kommunikation kan även göra att personen känner sig bekräftad och mer inkluderad i vård och behandling, samtidigt som respekt visas för personligheten och möjligheten för personen att få vara sig själv (Fossum, 2013).
Tilliten är en viktig faktor för att personer med självskadebeteende ska våga öppna sig för en främmande människa i en främmande miljö, i det här fallet för omvårdnadspersonalen. Personer med självskadebeteende vill bli bemötta av personal som lyssnar på dem, är kunniga inom psykiatri och har ett stödjande förhållningssätt (Øverland, 2010). Många upplever att de inte blir förstådda och att omvårdnadspersonal dömer dem (SBU, 2015).
1.4 Omvårdnadsteori – Tidvattenmodellen
Barkers tidvattenmodell är en omvårdnadsteori som lägger fokus på att omvårdnadspersonalen ska se personen istället för symtomen av den psykiska ohälsan. Teorin utgår ifrån att omvårdnadspersonalen hjälper patienten till en emotionell balans genom samtal och trygghet i omvårdnaden. Det kan inge hopp om att kunna ta sig ur det självdestruktiva beteendet. Barker och Buchanan-Barker menar att psykisk ohälsa bör ses som en reaktion på omständigheter personen inte klarar av att hantera och personalen bör vara engagerad och förstående och hjälpa personen att få självinsikt. Att gömma saker som personen kan skada sig på eller övervaka personen löser inte problemet. Omvårdnadspersonalen behöver istället fokusera på att möta personen i den tillvaro som personen befinner sig i och försöka förstå den genom att jobba för en vårdande kommunikation, samtidigt som ett längre perspektiv finns i åtanke (Barker & Buchanan-Barker, 2005).
1.5 Problemformulering
Självskadebeteende är ett internationellt problem (Anderson, Woodward & Armstrong, 2004). Det är krävande och utmanande att arbeta med
patientgruppen. Studier har visat att utbildning, träning och stöd är viktigt för att hjälpa personalen att kunna relatera till patienterna (Wheatley & Austin-Payne, 2009). Studenter inom omvårdnad utbildas till att bemöta och behandla alla personer lika men det är viktigt att komma ihåg att alla kanske inte vill eller behöver bli behandlade på samma sätt. En person med självskadebeteende kan möjligtvis ha behov av att bli bemött på ett annat sätt än en person som inte har den problematiken. Därför är det viktigt att omvårdnadspersonal har
4
kunskap om hur personer med självskadebeteende kan vårdas på bästa sätt. En del i förståelsen av problematiken är att känna till omvårdnadspersonalens upplevelser i vårdandet av patientgruppen.
2. Syfte
Syftet var att beskriva omvårdnadspersonals upplevelser i vårdandet av personer med självskadebeteende.
3. Metod
En litteraturstudie med deskriptiv design med systematisk sökning utfördes genom att identifiera, värdera, analysera och sammanfatta vetenskaplig fakta. Enligt Kristensson (2014) är en litteraturstudie ett bra sätt för att få fram relevant kunskap som kan översättas till praktik.
3.1 Sökstrategi
Databaserna CINAHL, Medline och Psycinfo användes för att söka fram relevanta artiklar inom ämnesområdet. De meningsbärande orden i forskningsfrågan identifierades som ”omvårdnadspersonal”, ”vårda” och ”självskadebeteende”. Ämnesorden blev: ”nurse”, ”nursing” och ” Self-Injurious Behavior”, med synonymer för att bredda sökningen ytterligare. Indexord i de olika databaserna användes men en frisökning på ordet Self-harm gjordes även. Efter sökningarna begränsades urvalet i Medline till artiklar skrivna på engelska och publiceringsår mellan 2006-2016. I CINAHL begränsades urvalet till artiklar skrivna på engelska, publiceringsår mellan 2006–2016, Peer reviewed och uteslutning av artiklar publicerade i Medline, för att undvika dubbletter. Sökningen begränsades sedan till artiklar skrivna på engelska, mellan 2006-2016 och ”Peer review”. En av artiklarna som valdes med i studien gjordes en frisökning på efter att ha funnits som referens i en av SBU:s utredningar. Artikeln som tog med var publicerad 2005. De booleska sökoperatorerna AND och OR användes för att skapa sökkombinationer i alla tre databaserna. Se bilaga 1.
3.2 Urval
Inklusionskriterierna var: Omvårdnadspersonal (definieras som sjuksköterskor och/eller undersköterskor, professioner med omvårdnad som huvudämne ) oavsett kön och ålder. Fokus var upplevelser i vårdandet av personer med självskadebeteende. Exklusionskriterierna var annan vårdpersonal, patienter eller anhörigas upplevelser av att ta hand om patienter med självskadebeteende eller upplevelser av vård av andra patientgrupper.
Sökningarna resulterade i 118 artiklar från CINAHL, 137 artiklar från Medline och 77 artiklar från Psycinfo. Titlarna på artiklarna lästes igenom för att hitta de som var aktuella för syftet. Därefter lästes sammanfattningarna i 30 av artiklarna igenom för att få en tydligare uppfattning kring innehållet och kunna inkludera de som var mest passande. Det resulterade i nio artiklar. En artikel söktes fram efter att ha funnits som referens i en av SBU:s utredningar.
Slutligen, efter att ha läst artiklarna i fulltext samt gjort en kvalitetsbedömning fanns det tio artiklar som låg till grund för den här litteraturstudien.
5
3.3 Värdering
För att bedöma kvaliteten på artiklarna användes granskningsmallar. För de artiklarna som använt kvalitativ analysmetod användes SBU:s granskningsmall (2014) och de artiklarna med kvantitativ analysmetod granskades enligt mall av Forsberg och Wengström (2013). Tio artiklar granskades och valdes sedan till studien, åtta av artiklarna hade hög kvalitet medan två hade medelhög kvalitet.
3.4 Dataanalys
De utvalda artiklarna delades upp emellan författarna. Varje författare hade fem artiklar var att läsa igenom för att hitta upplevelser som svarade på syftet. Artiklarna och fynden diskuterades sedan och efter ytterligare genomgång, och justeringar av ordval, gjordes lämpliga kategorier som organiserade hur
resultatet skulle redovisas, inspirerat av integrerad analys. Studien syfte fanns i åtanke under hela processen (Kristensson, 2014).
3.5 Forskningsetiska överväganden
Utvalda artiklar innehar etiska tillstånd och är godkända av en etisk kommitté där deltagarna frivilligt har gett sitt tillstånd till medverkande efter att ha blivit informerade om de rättigheter som följer enligt Nürnbergkoden (Codex, 2016). Personliga uppgifter har inte använts i insamlat data och författarna av
litteraturstudien har därför ingen kunskap om deltagarnas personliga uppgifter, eller annan information som på något sätt skulle kunna skada deltagarnas integritet (Kristensson, 2014). Informationen som hanteras är inte förvanskad utan är återberättad från artiklarna efter hur de varit skrivna. De data som samlats in är relevant för syftet (Forsberg & Wengström, 2013).
4. Resultat
Tabell 1. Kategorier. Kategori
Upplevelsen av vårdrelationen
En känsla av att vara otillräcklig
Svårigheter i vårdandet
Upplevelserna av teamarbetet i vårdandet
Resultatet redovisas efter de kategorier som framkommit under analysen av insamlad data.
4.1 Upplevelsen av vårdrelationen
Omvårdnadspersonalen upplevde arbetet med patienter som självskadade som både positivt och negativt (Thompson, Powis & Carradice, 2008). Trots att det var utmanande var det också givande (O’Donovan & Gijbels, 2006; Thompson, et al., 2008). En stor del av omvårdnadspersonalen upplevde hopp för personer som självskadade sig och upplevde att de med rätt hjälp kunde bli fria från beteendet (McCann, Clark, McConnachie & Harvey, 2006).
Majoriteten av omvårdnadspersonalen upplevde empati eller sympati för patienterna som självskadade (Cleaver, Meerabeau & Maras, 2014; Dickinson,
6
Wright & Harrison, 2009; Friedman, Newton, Coggan, Hooley, Patel, Pickard & Mitchell, 2005) och de uttryckte att de kände oro för patienterna (Friedman, et al., 2005). Omvårdnadspersonalen upplevde att känslorna för patienten utvecklades ju längre erfarenhet de fick och ju mer de lärde känna patienten och förstod dem och deras behov (Patterson, Whittington & Bogg, 2007; Thompson, et al., 2008). Majoriteten av omvårdnadspersonalen hade positiva upplevelser av att arbeta med patientgruppen (McCann, Clark, McConnachie & Harvey, 2007).
Omvårdnadspersonalen upplevde arbetet med patienter som självskadar som frustrerande, hopplöst och utmanande, då de i många fall inte upplevde att patienterna blev bättre eller fick återfall (Thompson, et al., 2008; O’Donovan & Gijbels, 2006). En del av omvårdnadspersonalen upplevde att patienterna med självskadebeteende tävlade med varandra för att få uppmärksamhet (Dickinson, et al., 2009). Vissa kände även ilska samt blev chockade och äcklade då patienterna upplevdes som manipulativa (Thompson, et al., 2008) och av den anledningen upplevde en del av omvårdnadspersonalen att det var slöseri med tid att vårda patienter med självskadebeteende (Patterson, et al., 2007). En grupp upplevde inte självskadande som ett självmordsförsök, utan ansåg att patienterna var ute efter uppmärksamhet (McCann, et al., 2006). Sjuksköterskorna upplevde att de kände sig rädda att bli bedragna av
patienterna på grund av det manipulativa beteendet och att de kände sig oroliga (Wilstrand, Lindgren, Gilje & Olofsson, 2007)
I två av studierna uttryckte omvårdnadspersonalen någon form av
antipati/motvilja mot patienterna. I studierna visade det sig att utbildning och erfarenhet hade en tydlig påverkan på hur personalen upplevde motvilja mot patienterna som självskadar (Dickinson, et al., 2009; Patterson, et al., 2007). Terapeutiska relationer ansågs viktigt då personalen upplevde positiva resultat av vården genom ett bra samarbete med patienten och att terapeutiska
interaktioner var en viktig komponent i vårdandet av patienter med
självskadebeteende (O’Donovan, 2007). Omvårdnadspersonalen uttryckte att det var mycket svårt att bilda terapeutiska relationer och få en bra
kommunikation med de som självskadar, mycket på grund av att de upplevde tidsbrist i sitt arbete (Dickinson, et al., 2009).
Omvårdnadspersonalen beskrev också att säkerheten upplevdes öka och självskador minska om de samarbetade med patienterna och satte upp primära strategier tillsammans med dem. De upplevde även att det var viktigt att inte känna sig ensam utan att istället känna att kollegorna fanns där för att stötta varandra i arbetet med patientgruppen (O´Donovan, 2007; Wilstrand et al., 2007).
4.2 En känsla av att vara otillräcklig
Omvårdnadspersonalen kände sig otillräckliga i både sin profession och kompetens när de arbetade med patienter som självskadade. En av artiklarna visade att ju längre erfarenhet personalen hade, desto mer kände de sig otillräckliga (Friedman, et, al., 2005). Omvårdnadspersonalen upplevde dock att erfarenhet ledde till att de kände sig säkrare på sina kliniska färdigheter och gjorde arbetet mer förutsägbart och därmed mindre ångestprovocerande. De kände att erfarenhet skulle leda till att minska utbrändhet och okänslighet
7
(Thompson, et al., 2008). Upplevelserna av vårdandet påverkades av hur lång erfarenhet de hade och omvårdnadspersonalen upplevde att deras attityder gentemot patienterna påverkade vården (Cleaver, et al., 2014).
Många upplevde att de hade otillräcklig utbildning för att vårda patientgruppen (Dickinson, et al., 2009). De allra flesta ansåg att det var viktigt att få träning i att vårda personer som självskadar, då många av dem inte kände sig tillräckligt kunniga för att ta hand om patientgruppen (Friedman, et, al., 2005).
Omvårdnadspersonal som genomgått utbildning om självskadebeteende hade större insikt om personers risk att begå självmord och tog patienternas problem på större allvar (McCann, et al., 2006).
Det fanns en uppfattning om att alla sjuksköterskor inte var gjorda för att arbeta med personer med självskadebeteende. Vissa sjuksköterskor upplevde att de saknade de färdigheter som behövdes, att de inte kunde hjälpa dessa personer och att vården, relaterat till det, var meningslös (Patterson et al., 2007). Omvårdnadspersonalen kände även ett tyngande personligt ansvar som gjorde dem rädda för att klandras för sina handlingar om en patient tog sitt liv under vårdtiden (Thompson, et, al., 2008).
4.3 Svårigheter i vårdandet
Två utav artiklarna visade att omvårdnadspersonalen upplevde att personer med självskadebeteende var svåra att arbeta med (Thompson, et al., 2008; Wilstrand et al., 2007). Delvis på grund av att de hade svårigheter med att hantera sina känslor, då de samtidigt inte ville ”belöna” patienten genom att ge uppmärksamhet till självskadandet. Samtidigt upplevde sjuksköterskorna det svårt att finna gränsen mellan att utföra jobbet och bevara patientens integritet, till exempel i situationer där vården innebar att inkräkta på patientens
personliga sfär (Wilstrand et al., 2007). En del av dem beskrev arbetet som ångestgivande (Dickinson, et al., 2009; Thompson, et al., 2008).
Sjuksköterskor tillkännagav att de ibland upplevde en brist på förståelse för patienternas problem och att de inte förstod hur de skulle orka bry sig, då de kände att patienterna ibland hade ändlösa problem (Wilstrand et al., 2007). När omvårdnadspersonalen fick frågan om de dömde personer med
självskadebeteende upplevde de flesta att de inte dömde personerna alls, medan några av sjuksköterskorna ansåg att det var omöjligt att inte döma (O’Donovan & Gijbels, 2006; Patterson et al., 2007).
4.4 Upplevelserna av teamarbetet i vårdandet
Omvårdnadspersonalen upplevde trygghet och säkerhet i vårdandet av patienterna med självskadebeteende när det fanns ett gott samarbete och teamarbete i personalgruppen (Thompson et al., 2008). Säkerhet och
förebyggande metoder prioriterades för att undvika självskador, genom att ta bort vassa objekt från en persons egendom. Omvårdnadspersonalen upplevde att stöd från kollegor var av stor vikt, då det upplevdes som svårt att göra så mot patienterna (O´Donovan, 2007; O’Donovan & Gijbels, 2006).
Sjuksköterskorna uttryckte känslor av separation från medarbetare, brist på personalengagemang vid avrapporteringar och att inte bli hörda av de överordnade. Sjuksköterskorna upplevde att det var viktigt att känna sig
8
med sig av personliga känslor och bli bekräftad (Wilstrand et al., 2007). Omvårdnadspersonalen upplevde att kollegor ibland kunde ha en dömande och negativ attityd om personer som självskadade. Dock upplevde majoriteten att det inte påverkade hur de själva bemötte personerna (McCann, et al., 2007).
4.5 Resultatsammanfattning
Omvårdnadspersonalens upplevelser var både positiva och negativa. Empati, sympati, frustration, ilska, hopplöshet och orolighet var några av upplevelserna som beskrevs. I två av studierna (Dickinson, et al., 2009; Patterson, et al., 2007) uttryckte omvårdnadspersonalen antipati/motvilja mot patienterna. Personalen upplevde att de hade otillräcklig kunskap i vårdandet av patienter med självskadebeteende (Dickinson, et al., 2009). Två av artiklarna beskriver vårdandet av patientgruppen som svårt (Thompson, et al. 2008; Wilstrand, et al., 2007). Terapeutiska relationer ansågs av omvårdnadspersonalen som viktig i vårdandet (O´Donovan, 2007). Omvårdnadspersonalen hade en för
allomfattande roll inom vårdorganisationen för att ha tid att arbeta med patienterna på det vis de önskade. De upplevde att det påverkade den
terapeutiska vården och att vården försämrades för dessa patienter (O’Donovan & Gijbels, 2006).
5. Diskussion
5.1 MetoddiskussionSyftet med studien var att beskriva omvårdnadspersonalens upplevelser i vårdandet av personer med självskadebeteende. Med omvårdnadspersonal inkluderades sjuksköterskor och undersköterskor, professioner som båda har omvårdnad som huvudämne. För att svara på syftet valde författarna att göra en litteraturstudie med systematisk sökning där befintlig och relevant forskning sammanställdes. Fördelen med en litteraturstudie är att både historisk och aktuell forskning är möjlig att hitta. Både studier med kvalitativ och kvantitativ design användes i studiens resultat, vilket kan vara en fördel då det är olika metoder och på så sätt kan ge ett brett forskningsresultat utifrån olika aspekter. En svaghet kan vara att det är svårt att beskriva en ”upplevelse” i en kvantitativ studie (Kristensson, 2014).
En intervjustudie kunde ha gjort att det varit lättare att finna ”upplevelsen”. Samtidigt innehåller litteraturstudien studier ifrån olika länder och ger en mer världsomfattande bild av hur omvårdnadspersonalens upplevelser i vårdandet av patienter med självskadebeteende ser ut, vilket kan ses som en styrka i arbetet. En styrka som en intervjustudie skulle kunna haft är att lättare kunnat inrikta sig på omvårdnadspersonalens upplevelse. Med sökordet
omvårdnadspersonal (nurse) kunde även artiklar där utbildningsnivå inte framkom inkluderas.
I t.ex. USA används ibland ordet ”nurse” för att benämna såväl
undersköterskor, sjuksköterskor samt sjuksköterskor med kandidatexamen eller ännu högre utbildning, medan olika ord används beroende på utbildningsnivå i Sverige (American Nurse Association, u.å.).
Sökningarna gjordes i databaserna Cinahl, Medline och Psycinfo. Det gjordes för att samtliga databaser innehåller omvårdnadsforskning som är relevant för studien. Begränsningar som gjordes i databaserna var ”Peer Review”, vilket
9
innebär att forskare, experter inom området, har bedömt artikeln (Vetenskapsrådet, 2011) samt tidsperiod och att artiklar var skrivna på
engelska. Det kan ha gjort att relevanta studier kan ha sorterats bort, vilket kan ses som en svaghet. Begränsningen av årtalen gjordes för att få så relevant och ny fakta som möjligt för resultatet, vilket ses som en styrka. Både indexord och frisökning användes i sökningen (Kristensson, 2014). Sökorden Nurse (med synonymer) och Nursing (med synonym) valdes att kombineras med OR istället för AND då författarna upplevde att sökningen framförallt i Psycinfo, efter provsökningar i databaserna, utökades och fler artiklar som var relevanta för syftet upptäckt, vilket kan ses som en styrka. En av artiklarna, som gjordes en frisökning på, var publicerad 2005. Vilket kan ses som en svaghet då författarna hade begränsning på 10 år. Artikeln ansågs dock svara på syftet i så pass stor utsträckning att den valdes med i studien, samt var så tätt in på de valda årtalen. Då författarna endast kan svenska och engelska var en begränsning av språket en nödvändighet. Ett antal artiklar som är valda i studien återfanns i både Cinahl, Medline och Psycinfo, nämnda artiklar valdes att hämtas från Psycinfo och Medline.
Inklusions- och exklusionskriterierna gjorde att relevant forskning som svarade på syftet hittades. Populationen för syftet kom fram tydligt i
inklusionskriterierna (Kristensson, 2014). Kvalitetsbedömning av samtliga studier gjordes utifrån SBU:s kvalitativa granskningsmall (2014) samt Forsberg & Wengströms (2013) kvantitativa granskningsmall för att få med artiklar med så hög kvalitet som möjligt i resultatet, för att öka trovärdigheten i arbetet. Två artiklar som endast kvalitetsbedömdes som medelhög kvalitet inkluderades ändå då de ansågs ha en hög grad relevant innehåll som svarade på syftet. Abstrakten i artiklarna lästes tillsammans och författarna diskuterade resultatet av gallringen (Kristensson, 2014). En studie som inkluderade läkare
inkluderades i resultatet, vilket kan ses som en svaghet då läkare var ett
exklusionskriterie. Dock svarade artikelns resultat på studiens syfte och det var okomplicerat att utläsa i resultatet vilka svar som var av omvårdnadspersonalen respektive läkarna. Därför valde författarna att inkludera studien i resultatet och endast använda sig av de upplevelser som uttryckligen var
omvårdnadspersonalens. De flesta av studierna handlade om attityder gentemot personer som självskadar, vilket kan ses som en svaghet då det inte är attityder som är syftet utan upplevelser. Efter att ha läst artiklarna ansågs ”attityder” och ”upplevelser” vara synonymt och artiklarna svarade på så sätt på syftet.
Författarna valde att göra en analys, efter inspiration av Kristenssons (2014) integrerade analys för att få fram resultatet. En integrerad analys skapar möjlighet att få ett överskådligt och sammanställt resultat av vad studierna visar, vilket ses som en styrka då det är det som ska uppnås i resultatet. En integrerad analys gör det möjligt att se likheter i de olika studierna för att sedan kunna skapa kategorier, vilket ligger till grund för rubrikerna i resultatet.
Kategorierna skapades med svårighet då innehållet återkom och kategorierna på så sätt gick ihop med varandra.
5.2 Resultatdiskussion:
Resultatet visar på övervägande negativa attityder hos omvårdnadspersonalen gentemot patienter som självskadar. Personalen upplever arbetet med dessa patienter som väldigt frustrerande och upplever många gånger vården som
10
hopplös. I Karman, Kool, Gamel & Meijer (2015) bekräftas det att upplevelsen av att frustration är påtaglig hos personalen som vårdar patienter med
självskadebeteende. Patienterna upplevs av omvårdnadspersonalen som manipulativa och uppmärksamhetssökande, vilket också kan bekräftas i Karman et, al., (2015).
5.2.1 Behov av utbildning och träning
Resultatet visar att erfarenhet upplevs som en trygg grund att stå på, dock fanns det motsättningar, då personalen i en artikel upplever att erfarenheten gör att de upplever sig mer otillräckliga. Resultat visar dock övervägande att utbildning i självskadebeteende gör att omvårdnadspersonalen känner sig tryggare och upplever att de hade har mer förståelse för patienterna som självskadar, samt tar självskadeproblematiken på större allvar än de som inte fått utbildning.
Den allra vanligaste vårdinstansen som patienter med självskadebeteende söker sig till är akutmottagningen. Ofta har omvårdnadspersonal där inte fått någon specifik träning i hur de identifierar och inriktar sig på behoven hos patienter som självskadar, trots att förekomsten av den patientgruppen är hög.
Förhållningssättet är ofta mer biomedicinskt än psykosocialt, vilket kan leda till att personalen känner sig oförberedda och osäkra på att ta hand om patientgruppen (McAllister, Billett, Moyle & Zimmer-Gembeck, 2009).
Kool, Meijel, Koekkoek, Van Der Bijl och Kerkhof (2014) bekräftar resultatet då omvårdnadspersonalen i deras studie visar på ökad empati, acceptans, kunskap och förståelse i vården av personer med självskadebeteende efter utbildning. Även känslan av maktlöshet minskar i samband med ökad utbildning samt att kommunikationen mellan patient och personal blir bättre. Det visar på vikten av specifik utbildning kring självskadebeteende och hur omvårdnaden kan bli mer specifik och anpassad för personer med denna problematik. Att få utbildning om hur vårdandet av patienter med
självskadebeteende bör vara, ses som en viktig faktor för att inte känna sig otillräcklig i sitt arbete. Erfarenhet och utbildning påverkar hur
omvårdnadspersonalen ser på vården gentemot personer som självskadar. Omvårdnadspersonalen upplever att de är i behov av mer utbildning och att de upplever sig ha bristfällig utbildning, vilket kan ses som en brist i
grundutbildningen (ibid.).
I Nationella Självskadeprojektet beskrivs hur viktigt det är att
omvårdnadspersonal har specifika kunskaper om att förmedla respekt och sympati till patienter med självskadebeteende. Det är för att personer som är känslomässigt påverkade ibland kan ha svårigheter med att tolka andra människor. Förmedlingen av kommunikation bör därför vara så tydlig som möjligt för att undvika missförstånd (Nationella självskadeprojektet, u.å.). Samma problem kan förekomma med omvända roller då även personalen kan bli känslomässigt påverkade av patienter med ett självdestruktivt beteende. Det är ytterligare en anledning till varför det är viktigt för omvårdnadspersonal att ha kunskaper kring det
11
5.2.2 Vikten av terapeutiska relationer
Studiens resultat visar att omvårdnadspersonalen ser terapeutiska relationer som en viktig del i vården av patienter som självskadar. Relationerna ses som en förutsättning för att få positiva resultat av vården, samt att ett samarbete med patienten ökar chansen att lyckas få ett resultat som gynnar patienten positivt. Resultatet visar att personalen försöker eftersträva ett terapeutiskt förhållningssätt, likt konceptet på Barkers och Buchanan-Barker (2005) tidvattenmodell. Genom att tillsammans med patienten uppnå gemensam kunskap om patientens bakgrund, situation och behov kan vård och behandling personcenteras. De poängterade också att det är viktigt att arbeta tillsammans med patienten för att skapa en terapeutisk relation då det leder till att patienten kan våga öppna sig för personalen. Vilket leder till en bra kommunikation mellan patient och vårdare och på så sätt stärker relationen.
En relation till patienten kan även skapa en trygghet och säkerhet mellan vårdare och patienten, vilket kan ha stor betydelse för en säker arbetsplats. I Thomson & Hamilton (2012) bekräftas vikten av terapeutiska relationer för att hjälpa patienter med psykisk ohälsa att bli friska, samt att relationen mellan omvårdnadspersonal och patient förbättras genom att skapa en bra relation. Omvårdnadspersonalen upplever dock att tiden inte finns för att skapa de terapeutiska relationerna som de önskar på grund av att de har en för
alltomfattande roll. Enligt Buchanan-Barker och Barker (2008) är tid för att aktivt lyssna på patienten och hjälpa den att förklara sin situation och de
svårigheter denne befinner sig i två av de viktigaste delarna för att kunna hjälpa patientgruppen och tillgodose patienten med personcentrerad vård av god kvalité.
5.2.3 Samarbete med patienten
Patienten är den som måste förändra beteendet men vårdaren har en viktig roll i återhämningen för patienten (Buchanan-Barker & Barker, 2008). Där ingår en bra relation och ett samarbete i vården av patienter som självskadar. Att vara ett med patienten och lära känna dem. Samt låta dem styra vården i den mån det går. Resultatet visar att omvårdnadspersonalen i två av artiklarna uttryckte att det var av stor vikt att ta bort vassa objekt och övervaka patienten för att öka säkerheten. Dock menar Barker och Buchanan-Barker (2005) att det inte löser några problem att gömma saker från personerna, utan fokus bör ligga på att fokusera på att förstå personen och dess tillvaro. Dock visar resultat att många kände sig otillräckliga i sin utbildning och att tiden inte räcker till i
omvårdnaden och att vården därför upplevs som svår. Författarna uppfattar detta som ett hinder och upplever att omvårdnadspersonalen är ”tvungna” att vidta dessa åtgärder för att förhindra att skador uppstår på grund av att de inte har tid att vara hos patienterna i den mån de önskar och kan inte skapa de relationerna som är nödvändiga för att skapa den tryggheten och säkerheten som krävs för att patienterna ska känna att de litar på att vården blir den bästa. Resultatet visar att tidsvattenmodell försöker tillämpas av
omvårdnadspersonalen men att det är många hinder i framförallt utbildning och tid som gör att det skapar svårigheter att följa den helt.
12
5.2.4 Stöd från kollegor
Resultatet visar att omvårdnadspersonalen upplever det viktigt att känna stöd och bekräftelse från medarbetare såväl som överordnade för att på ett
personligt plan kunna hantera de intryck och upplevelser som följer med arbetet. Även Hodgson’s (2016) studie visar vikten av det och författarna beskriver hur det inte bara påverkar personalen utan som ett led av det även påverkar säkerheten av arbetsplatsen. En närvarande chef och möjlighet att kunna reflektera kring stressande situationer var två punkter som författarna tryckte mest på men även närvaron av psykiatrisjuksköterskor även på somatiska vårdinrättningar. Det kan sprida specialiserad kunskap till omvårdnadspersonalen och se till att den vård som ges till patienter med psykiatriska behov blir personcentrerad och individbaserad (Hodgson, 2016).
Det visade inte på några genusskillnader gentemot hur sjuksköterskornas upplevelser av vårdandet i resultatet. Artiklarna inkluderade både män och kvinnor, där kvinnorna visade sig vara överrepresenterade. Dock bekräftar Määttä och Öresland (2009) att kvinnor är överrepresenterade inom
omvårdnadsyrket, vilket även Socialstyrelsens (2016) rapport visar, där cirka 90 % av legitimerade sjuksköterskor är kvinnor. Därmed anses
könsfördelningen i artiklarna och resultatet representativ för yrkesgruppen.
Resultatet visar inte heller på några genusskillnader mellan män och kvinnor hos personerna som självskadar. Dock skriver Socialstyrelsen i sin rapport (2004) och Folkhälsomyndigheten (2016) att det är flest kvinnor som läggs in på sjukhus på grund av sitt självskadebeteende, vilket kan ha betydelse för hur omvårdnadspersonalen upplever vårdandet av personerna.
6. Slutsats
Hopplöshet och frustration är en reaktion som kan blandas med känslor som hopp och empati. En viktig del i arbetet anses vara utbildning och erfarenhet, där omvårdnadspersonalen anser att det brister. Vissa känner sig otillräckliga i vårdandet och andra upplever att de inte har tillräckligt med utbildning för att vårda personer med självskadebeteende på bästa sätt. Det är av stor vikt att omvårdnadspersonalen kan hantera sina känslor för att vårdandets kvalité inte ska påverkas. Resultatet visar att en ökad utbildning är nödvändig för att skapa en bättre och tryggare vård.
7. Kliniska implikationer
Både bakgrunden och resultatet visar att det behövs mer forskning för att få fram evidensbaserade omvårdnads- och behandlingsmetoder som är anpassade efter patienter med självskadebeteende och deras behov. Det skulle också kunna resultera i att personalen får utbildning som är baserad på evidens om hur patientgruppen vårdas på bästa sätt enligt omvårdnadspersonalen, vilket resultatet har visat att det finns ett behov av. Upplevelser bör därför betraktas och tas hänsyn till inför utformningen av grundutbildningen så att det kliniska arbetet utförs på bästa sätt för patientgruppen.
13
8. Förslag till fortsatt forskning
Litteraturstudien visar att det saknas forskning inom området, särskilt mer uppdaterad sådan. Patienternas upplevelser skulle kunna bidra med en annan infallsvinkel, vilket är relevant för att kunna utforma vården av patienterna på bästa sätt. Med personalens och patienternas upplevelser sammanvägda kan vården optimeras för att kunna erbjuda med individanpassad vård till
patienterna och sträva efter en arbetsmiljö och en organisation där personal känner sig kompetenta och har stöd i utförandet av arbetet.
14
Referenslista:
American Nurse Association. (u.å.). What Nurses Do. Hämtad 31 oktober, 2016, från American Nurse Association,
http://www.nursingworld.org/EspeciallyForYou/What-is-Nursing/Tools-You-Need/RNsAPNs.html
Anderson, M., Woodward, L., & Armstrong, M. (2004). Self-harm in young people: a perspective for mental Health nursing care. International Council of Nurses, International Nursing review, 51(4), 222-228. doi: 10.1111/j.1466-7657.2004.00234.x
Barker, P., & Buschanan-Barker, P. (2005). The Tidal Model: A guide for mental health professionals. Storbritannien: Brunner-Routledge.
Buchanan-Barker, P., & Barker, P. (2008) The Tidal Commitments: extending the value base of mental health recovery. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 15, 93–100. doi: 10.1111/j.1365-2850.2007.01209.x
Cleaver, K. (2014). Attitudes of emergency care staff towards young people who self-harm: A scoping review. International Emergency Nursing, 22, 52-61. doi: 10.1016/j.ienj.2013.04.001
Cleaver, K., Meerabeau, L., & Maras, P. (2014). Attitudes toward young people who self-Harm: age, an influencing factor. Journal of Advenced Nursing, 70(12), 2884-2896. doi: 10.1111/jan.12451
Codex. (2016) Forskning som involverar människan. Hämtad 6 oktober 2016 från codex, http://codex.vr.se/forskningmanniska.shtml
Dickinson, T., Wright, K.M., & Harrison, J. (2009). The attitudes of nursing staff in secure enviroments to young people who self-harm. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 16, 947-951. doi: 10.1111/j. 1365-2850.2009.01510.x
Favazza, A. R. (1992). Body under siege: Self-mutilation and Body
Modification in Culture and Psychiatri. The John Hopkins University Press: Baltimore.
Fjellman, L. (2011). Självskadande och suicidalt beteende hos ungdomar. Stockholm: Liber.
Folkhälsomyndigheten. (2016). Folkhälsan i Sverige 2016: årlig rapportering. Hämtad 10 september, 2016, från folkhälsomyndigheten,
https://www.folkhalsomyndigheten.se/pagefiles/23257/Folkhalsan- i-Sverige-2016-16005.pdf
Forsberg, C., & Wengström, Y. (2013). Att göra systematiska litteraturstudier. Stockholm: Natur & Kultur.
15
Fossum, B. (2013). Framgångsrika kommunikationsmodeller. I B. Fossum (Red.), Kommunikation: Samtal och bemötande i vården. Lund:
Studentlitteratur.
Fredriksson, L. (2012). Vårdande kommunikation. I L. Wiklund-Gustin & I. Bergbom (Red.), Vårdvetenskapliga begrepp i teori och praktik (s. 321-334). Lund: Studentlitteratur.
Friedman, T., Newton, C., Coggan, C., Hooley, S., Patel, R., Pickard, M., & Mitchell, A.-J. (2005). Predictors of A&E staff attitudes to self-harm patients who use self-laceration: influence of previous training and experience. Journal of Psychosomatic Research 3(60), 273-277. doi:
10.1016/j.jpsychores.2005.07.007.
Hodgson, K. (2016). Nurses’ attitudes towards patients hospitalised for self-harm. Nursing Standard, 30(31), 38-44. doi: 10.7748/ns.30.31.38.s44.
Karman, P., Kool, N., Gamel, C., & Van Meijel, B. (2015). From Judgment to Understanding Mental Health Nurses' Perceptions of Changed Professional Behaviors Following Positively Changed Attitudes Toward Self-Harm.
Archives of Psychiatric Nursing, 29, 401–406. doi: 10.1016/j.apnu.2015.06.017 Kunskapsguiden. (2016). Bemötande. Hämtad 2 november, 2016, från
Kunskapsguiden,
http://www.kunskapsguiden.se/aldre/Teman/Bemotande/Sidor/default.aspx Kool, N., van Meijel, B., Koekkoek, B., van der Bijl, J., & Kerkhof, A. (2014). Improving communication and practical skills in working with inpatients who self-harm: A pre-test/post-test study of the effects of a training programme. BMC Psychiatry, 14 (64). doi: 10.1186/1471-244X-14-64.
Kristensson, J. (2014). Handbok i uppsatsskrivande och forskningsmetodik för studenter inom hälso- och vårdvetenskap. Stockholm: Natur och Kultur. Lundh, G. (2013). Behandlingseffekter på självskadebeteende: Vad visar forskningen. Lund: Institutionen för psykologi. Hämtad 2 september, 2016, från Nationella självskadeprojektet, http://nationellasjalvskadeprojektet.se/wp-content/uploads/2016/06/LundhForsknings%C3%B6versiktbehandlingsj%C3% A4lvskadebeteende2.pdf
Mcallister, M., Billett, S., Moyle, W., & Zimmer-Gembeck, M. (2009). Use of a think-aloud procedure to explore the relationship between clinical reasoning and solution-focused training in self-harm for emergency nurses. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 16, 121-128. doi: 10.1111/j.1365-2850.2008.01339.x.
McCann, T. V., Clark, E., McConnachie, S., & Harvey I. (2006). Accident and emergency nurses´ attitudes towards patients who self-harm. Accident and Emergency Nursing, 14, 4-10. doi: 10.1016/j.aaen.2005.10.005.
McCann, T. V., Clark, E., McConnachie, S., & Harvey I. (2007). Deliberate self-harm: emergency department nurses´ attitudes, triage and care intentions. Journal of Clinical Nursing, 16, 1704-1711. doi:
16
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. (2014). Självtillfogade skador: Statistik och analys. (MSB742) Hämtad 10 september, 2016, från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap,
https://www.msb.se/RibData/Filer/pdf/27431.pdf
Määttä, S., & Öresland, S. (2009). Genuskoll i omvårdnad. I F. Friberg & J. Öhlén (Red.), Omvårdnadens grunder: Perspektiv och förhållningssätt. Studentlitteratur: Lund
Nationella självskadeprojektet. (2014). Vad är självskadebeteende? Hämtad 30 augusti, 2016, från Nationella självskadeprojektet,
http://www.nationellasjalvskadeprojektet.se/patienter--narstaende/vad-ar-sjalvskadebeteende.html
Nationella självskadeprojektet. (u.å.). Rekommendationer 1: Bemötande. Hämtad 2 oktober 2016, från Nationella självskadeprojektet,
http://nationellasjalvskadeprojektet.se/rekommendationer-for-vard/rekommendation-1-bemotande/.
Nationella självskadeprojektet. (u.å.). Om Nationella självskadeprojeket. Hämtad 2 oktober 2016, från Nationella självskadeprojeket,
http://nationellasjalvskadeprojektet.se/om- nationella-sjalvskadeprojektet/. O’Donovan, A. (2007). Patient-centered care in acute psychiatric admission units: Reality or rhetoric? Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 14(6), 542-548. doi: 10.1111/j.1365-2850.2007.01125.x
O’Donovan, A., & Gijbels, H. (2006). Understanding Psychiatric Nursing Care with Nonsuicidal Self-Harming Patients in Acute Psychiatric Admission Units: The Views of Psychiatric Nurses. Archives of psychiatric Nursing, 20(4), 186-192. doi: 10.1016/j.apnu.2005.12.007s
Patterson, P., Whittington, R., & Bogg, J. (2007). Measuring nurse attitudes towards deliberate self-harm: the Self-Harm Antipathy Scale (SHAS). Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing 14, 438–445. doi: 10.1111/j.1365-2850.2007.01102.x
SFS 1982:763. Hälso- och sjukvårdslag. Hämtad 30 oktober, 2016, från Riksdagen, https://www.riksdagen.se/sv/dokument- lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/halso--och-sjukvardslag-1982763_sfs-1982-763
Shapiro, S. (2008). Adressing Self-Injury in the school Setting. The journal of School Nursing, 24(3), 124-130. doi: 10.1177/1059840512344321
Simeon, M.D, D., & Favazza, M.D, A. (2001) Self-injurious behaviors: Phenomenology and assessment. I D. Simeon, M.D & E. Hollander, M.D (Red.), Self- Injurious Behaviors – assessment and Treatment. (s. 1-28). American Psychiatric Publishing, Inc: Washington, DC.
http://samples.sainsburysebooks.co.uk/9781585628056_sample_131865.pdf
Socialstyrelsen. (2004). Flickor som skadar sig själva – En kartläggning av problemets omfattning och karaktär. (2004-107-1) Stockholm: Socialstyrelsen. Från,
17
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/10291/2004-107-1_20041071.pdf
Socialstyrelsen. (2005). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska.(Artikelnr: 2005-105-1) Hämtad från
https://www.google.se/search?q=referera+till+kompetensbeskrivning&oq=refe rera+till+kompetensbeskrivning&aqs=chrome..69i57j0.12510j0j7&sourceid=c hrome&ie=UTF-8
Socialstyrelsen. (2012). DBT (Dialektisk beteendeterapi). Hämtad 15 september, 2016, från Socialstyrelsen,
http://www.socialstyrelsen.se/evidensbaseradpraktik/sokimetodguidenforsocial tarbete/dbt
Socialstyrelsen. (2016). Statistik om legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal. Hämtad 1 oktober, 2016, från socialstyrelsen:
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20229/2016-6-16.pdf
Statens beredning för medicinsk utvärdering – SBU. (2014). Bilaga 5. Mall för kvalitetsgranskning av studier med kvalitativ forskningsmetodik –
patientupplevelser. Hämtad 1 september, 2016, från Statens beredning för medicinsk utvärdering,
http://www.sbu.se/globalassets/ebm/metodbok/mall_kvalitativ_forskningsmeto dik.pdf
Statens beredning för medicinsk utvärdering - SBU. (2015). Erfarenheter och upplevelser av bemötande och hjälp bland personer med
självskadebeteende.(SBU-rapport, nr 2015-04). Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering. Från Statens beredning för medicinsk utvärdering, http://www.sbu.se/contentassets/4b3a210e262742c9aede925a23889cb5/bemota nde_hjalp_sjalvskadebeteende_201504.pdf
Svensk sjuksköterskeförening. (2014). ICN:s etiska kod för sjuksköterskor. Svensk sjuksköterskeförening: Stockholm.
Thompson, A-R., Powis, J., & Carradice, A. (2008). Community Psychiatric nurses´ experience of working with people who engage in deliberate Self-harm. International journal of Mental Health Nursing, 17, 153-161. doi:
10.1111/j.1447-0349.2008.00533.x
Thomson, L.D.A., & Hamilton, R. (2012). Attitudes of mental health staff to protected therapeutic time in adult psychiatric wards. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 19, 911–915. doi:
10.1111/j.1365-2850.2011.01871.x
Turner, B.J., Austin, S.B., & Chapman, A.L. (2014). Treating Nonsuicidal Self-Injury: A systematic Review of Psychological and Pharmacological Interventions. Canadian journal of psychiatry, 59(11), 576-586. Från https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4244876/
Vetenskapsrådet. (2011). Vad innebär peer review? Hämtad 1 november, 2016, från Vetenskapsrådet
18
regranskarforskare/faqpeerreview/vadinnebarpeerreview.5.5fa10c312ed4d5b90 680001670.html
Wheatley, M., & Austin-Payne, H. (2009). Nursing Staff Knowledge and Attitudes Towards Deliberate Self-Harm in Adults and Adolescents in an Inpatient Setting. Behavioural and Cognitive Psychotherapy 37, 239-309. doi: 10.1017/S13524658090005268
Wiklund-Gustin, L., & Lindwall, L. (2012). Omvårdnadsteorier i klinisk praxis. Stockholm: Natur och Kultur Akademisk.
Wilkingson, P. (2013). Non-suicidal self-injury. European Child & Adolescent Psychiatry Journal, 22(1), 75–79. doi: 10.1007/s00787-012-0365-7
Wilstrand, C., Lindgren, B.-M., Gilje, F., & Olofsson, B. (2007). Being burdened and balancing boundaries: a qualitative study of nurses’ experiences caring for patients who self-harm. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 14, 72–78. doi: 10.1111/j.1365-2850.2007.01045.x
Åkerman, S. (2009). För att överleva – om ett självskadebeteende. Stockholm: Natur & Kultur.
19
Bilaga 1. Sökmatris
Databas Sökord Resultat av sökningen Urval 1 Lästa titlar Urval 2 Lästa Abstract Urval 3 Utvalda Cinahl 2016-08-25 13.30 Nurses+ (S1) 176,872 Nursing Care+ (S2) 256,524 Self-Injurious Behavior, OR Injuries, Self-Inflicted (S3) 4,279 Self Harm (S4) 1,890 (S5) (S1) OR (S2) 404,549 (S6) (S3) OR (S4) 4,934 (S5) AND (S6) 437
Avgränsningar Peer Review Engelska 2006-2016 Exluderande av MEDLINE-poster 118 118 10 0
Databas Sökord Resultat av sökningen Urval 1 Lästa titlar Urval 2 Lästa Abstract Urval 3 Utvalda Medline 2016-08-22 Nurses+ OR Nursing 131,386
20 18.00 staff+ OR Nursing staff hospital (S1) Nursing+ (S2) 233,440 Self-Injurious Behavior OR Self-harm (S3) 7,783 S4 (S1) OR (S2) 326,418 (S3) AND (S4) 274 Avgränsningar Engelska 2006-2016 137 137 12 4
Databas Sökord Resultat av sökningen Urval 1 Lästa titlar Urval 2 Lästa Abstract Urval 3 Utvalda PsycInfo 2016-08-26 Kl. 15.30 Nurses Psychiatric Nurses, Public Health Service Nurses, School Nurses OR Nursing (S1) 26,943 Self-Injurious Behavior, OR "Self-Destructive 7610
21 Behavior" OR "Self-Inflicted Wounds" Injuries, Self-Inflicted (S2) Self-Harm (S3) 4220 (S4) (S2) OR (S3) 9474 (S1) AND (S4) 139 Avgränsningar Peer Review Engelska 2006-2016 77 77 6 5
Bilaga 2. Artikelmatris
Artikel S yfte Metod och design Värdering Resultat
Cleaver, K., M eerabeau, L., & M aras, P. (2014). Attitudes towards young people who self-harm: age, an influencing factor.
Journal of Advanced Nursing 70(12),
2884-2896. doi: 10.1111/jan.12451 Storbrittanien
Att fastställa attityderna hos akutvårdpersonal gentemot unga människor som självskadar.
Design: M ixad metod
Inklusionskriterier: Sjuksköterskor
och läkare anställda på något av fyra akutkliniken och
ambulanssjukvårdare och
ambulanstekniker anställda på någon av fem ambulansbaser krävdes för att få svara på enkäten. Erfarenhet av att arbeta med unga personer efter självskada krävdes för att få delta i efterföljande intervju.
S lutlig studiegrupp: 143
sjuksköterskor, läkare, ambulanssjukvårdare och ambulanstekniker som svarade på enkäten. 12 personer valdes ut till intervjuerna, 7 var barnsjuksköterskor och 5 var ambulanssjukvårdare.
Urval: Bekvämlighetsurval och
avsiktligt urval.
Datainsamling: Enkät för insamlande
av kvantitativ data och semistrukturerad intervju för insamlande av kvalitativ data.
Analysmetod: Korrelerande statistik
och jämförande statistik.
S tyrkor: Tydligt
beskrivet syfte, urval och analys. Relevant design och datainsamling. Tydligt och välformulerat resultat. Validerat mätinstrument. S vagheter: Oklart huruvida datamättnad och analysmättnad uppnås.
Kvaliteten bedöms som
hög.
M ajoriteten av omvårdnadspersonalen upplevde empati och/eller sympati för patienterna. Upplevelsen av vårdandet påverkades av hur lång erfarenhet omvårdnadspersonalen hade och omvårdnadspersonalen upplevde att deras upplevelser påverkade vårdens kvalitet.
Dickinson, T., Wright, K. M ., & Harrison, J. (2009). The attitudes of nursing staff in secure environments to young people who self-harm. Journal of Psychiatric and
Mental Health Nursing 16, 947-951. doi:
10.1111/j.1365-2850.2009.01510.x Storbrittanien
Att identifiera och undersöka attityder hos sjuksköterskepersonal i trygga miljöer, gentemot unga personer som självskadar.
Design: M ixad metod.
Inklusionskriterier: Sjuksköterskor
och undersköterskor med erfarenhet av att arbeta med unga personer med självskadebeteende S lutlig studiegrupp: 19 undersköterskor, 3 sjuksköterskestudenter och 37 sjuksköterskor. Av sjuksköterskorna var 19 psykiatrisjuksköterskor, 9 vuxensjuksköterskor, 8 sjuksköterskor med fokus på människor med inlärningssvårigheter, 4 barnsjuksköterskor och en S tyrkor: Tydliga resultat, valida instrument. Tydligt urval. S vagheter: Stort
bortfall, otydlig design, något otydligt syfte Kvaliteten bedöms som
medelhög.
Omvårdnadspersonalen upplevde empati och sympati för patienterna som självskadade. En del upplevde att de tävlade med varandra för att få uppmärksamhet. En del upplevde även antipati. Alla upplevde att utbildning och erfarenhet påverkade upplevelsen av antipati. De upplevde att det var svårt att få en bra kommunikation på grund
tandsjuksköterska.
Urval: Bekvämlighetsurval. Datainsamling: En blandning av
kvalitativa och kvantitativa datainsamlingsmetoder användes.
Analysmetod: Jämförande statistik
och Grounded Theory.
av att de upplevde tidsbrist i arbetet. Otillräcklig utbildning för att vårda patientgruppen. Ångestgivande arbete.
Friedman, T., Newton, C., Coggan, C., Hooley, S., Patel, R., Pickard, M ., & M itchell, A.-J. (2005). Predictors of A&E staff attitudes to self-harm patients who use self-laceration: Influence of previous training and experience. Journal of
Psychosomatic Research 60 (2006),
273-277. doi: 10.1016/j.jpsychores.2005.07.007 Storbritannien
Att undersöka attityderna hos olycks- och akutvårdspersonal gentemot patienter som självskadar genom att skapa sår.
Design: Kvantitativ
Inklusionskriterier: Personal som
arbetade på olycks- och
akutvårdsklinik i längre än 3 månder.
Exklusionskriterier:
S lutlig studiegrupp: 55 kvinnor och
åtta män som arbetade på en olycks- akutvårdsklinik i Leicester.
Datainsamling:Litteratursökning i
M edline, Embase Psychiatry, Web of Knowledge, OVID, ScienceDirect, Wiley Online. Fokusgrupper för att identifier relevanta saker för personalen. Enkät, uppdelad i tre delar, som undersökte olika attityder.
Analysmetod: Kvantitativ analys.
S tyrkor: Tydligt syfte
och metod. Lämplig design. Väl redovisat resultat.
S vagheter: Ej beskrivet
bortfall, ej beskrivet urval.
Kvaliteten bedöms som
hög.
Omvårdnadspersonalen upplevde empati och sympati för patienterna med självskadebeteende och var orolig för dem. Omvårdnadspersonalen upplevde sig otillräckliga i sin profession, ju längre erfarenhet desto mer otillräckliga kände de sig. Omvårdnadspersonalen upplevde det viktigt att få träning i att vårda just patienter med självskadebeteende. Omvårdnadspersonalen kände sig inte tillräckligt kunniga för att ta hand om patienterna.
M cCann, T., Clark, E., M cConnachie, S., & Harvey, I. (2007). Deliberate self-harm: emergency department nurses’ attitudes, triage and care interventions. Journal of
Clinical Nursing 16, 1704-1711. doi:
10.1111/j.1365-2702.2006.01555.x6.01555.x Australien
Att undersöka
akutmottagningssjuksköterskors attityder gentemot, triagering av och vårdbeslut om patienter som ägnar sig åt
självskadebeteende.
Design: Kvantitativ.
Inklusionskriterier: Sjuksköterskor
som arbetar på en akutmottagning i en större stad i Australien och som valde att delta i ett utbildningsseminarium kring avsiktligt självskadebeteende.
S lutlig studiegrupp: 43
sjuksköterskor, 35 kvinnliga och 8 manliga. 23 av sjuksköterskorna var 35 år gamla eller yngre och 20 var mellan 36 och 55 år gamla. 29 sjuksköterskor hade 5 års erfarenhet av akutmottagningen eller mindre och 14 sjuksköterskor hade minst 6 års erfarenhet.
Urval: Bekvämlighetsurval
S tyrkor: Tydligt syfte
och frågeställningar, relevant design och representativt urval. Inget bortfall.
S vagheter:
Reliabiliteten var ej beräknad.
Kvaliteten bedöms som
hög.
M ajoriteten av omvårdnadspersonalen hade positiva upplevelser av att arbeta med patientgruppen. M ajoriteten av omvårdnadspersonalen upplevde att kollegor kunde ha en dömande och negativ attityd gentemot patienter som självskadar. De upplevde dock inte att det påverkade hur de själva bemötte patienterna.
Datainsamling: En modifierad
version av ”the Suicide Opinion Questionnaire” och 4 korta vingetter användes för att samla in data.
Analysmetod: SPSS, version 12.
M cCann, T., Clark, E., M cConnachie, S., & Harvey, I. (2006). Accident and emergency nurses’ attitudes towards people who self-harm. Accident and Emergency Nursing 14, 4-10. doi: 10.1016./j.aaen.2005.10.005 Australien
Att undersöka
akutmottagningssjuksköterskors attityder gentemot patienter som ägnar sig åt avsiktligt självskadande, och speciellt influenserna av ålder, längd av klinisk erfarenhet eller tidigare praktisk utbildning av de attityderna.
Design: Kvantitativ
Inklusionskriterier: Sjuksköterskor
som arbetar på en akutmottagning i en större stad i Australien och som valde att delta i ett utbildningsseminarium kring avsiktligt självskadebeteende.
S lutlig studiegrupp: 43
sjuksköterskor, 35 kvinnliga och 8 manliga. 23 av sjuksköterskorna var 35 år gamla eller yngre och 20 var mellan 36 och 55 år gamla. 29 sjuksköterskor hade 5 års erfarenhet av akutmottagningen eller mindre och 14 sjuksköterskor hade minst 6 års erfarenhet.
Urval: Bekvämlighetsurval Datainsamling: En modifierad
version av ”the Suicide Opinion Questionnaire” och 4 korta vingetter användes för att samla in data.
Analysmetod: SPSS, version 12. S tyrkor: Tydligt beskrivna frågeställningar och lämplig design. Representativ undersöknings-grupp. S vagheter: Resultatet
kan ej generaliseras till en annan population. Kvaliteten bedöms som
hög.
Omvårdnadspersonalen upplevde inte patienterna som självmordsbenägna utan att det var ute efter uppmärksamhet. M ajoriteten av omvårdnadspersonalen upplevde hopp för patienterna och ansåg att de med rätt hjälp kunde bli fria från sitt självdestruktiva beteende. Omvårdnadspersonalen med utbildning om självskadebeteende upplevde patienternas beteende mer allvarligt än personal utan utbildning i ämnet.
O’Donovan, A., & Gijbels, H. (2006). Understanding Psychiatric Nursing Care with Non-suicidal Self-Harming Patients in Acute Psychiatric Admission Units: The Views of Psychiatric Nurses. Archives of
Psychiatric Nursing, 20(4), 186-192. doi:
10.1016/j.apnu.2005.12.007 Irland
Att få en förståelse för
psykiatrisjuksköterskors arbete i relation till personer som självskadar men som inte bedöms som suicidala.
Design: Kvalitativ Inklusionskriterier:
Psykiatrisjuksköterskor, erfarenhet inom akut psykiatrisk vård, erfarenhet av att arbeta med personer med självskadebeteende.
S lutlig studiegrupp: Sex kvinnliga
och två manliga
psykiatrisjuksköterskor, mellan 25 och 55 år gamla med mellan 6 månader till 15 års erfarenhet inom den akuta psykiatriska vården. Alla hade erfarenhet av att arbeta med personer med självskadebeteende inom de senaste 12 månaderna.
Urval: Bekvämlighetsurval.
S tyrkor: Tydligt syfte,
tydlig kontext, tydligt genomförande av studien.
S vagheter: Något
oklart urvalsförfarande. Inga tydliga exlusions-kriterier.
Kvaliteten bedöms som
hög.
Omvårdnadspersonalen prioriterade säkerhet och förebyggande metoder för att undvika självskador genom att ta bort vassa objekt från en persons egendom, de upplevde det som svårt. De upplevde arbetet som utmanande och givande, men även frustrerande hopplöst och utmanande. Ofta relaterat till att patienten inte blev bättre eller fick återfall. De upplevde att de inte dömde patienterna alls men några upplevde att det var
