Examensarbete i socialt arbete Malmö universitet
SOCIALSEKRETERARES PÅ
EKONOMISKT BISTÅND
UPPLEVELSE AV ATT UTREDA
SPELMISSBRUK
SOCIAL SERVICE WORKERS IN THE
ECONOMIC AID DEPARTMENT
EXPERIENCE TO INVESTIGATE
GAMBLING DISORDER
CHRISTIAN BARDBY
This study focuses on how gambling disorder is a part of the investigation at the social office. Gambling disorder is a part of Socialtjänstlagen. This new law came into effect 1/1-2018. The purpose of this study is to examine how the economic aid, in the social office, works with gambling disorder. The study was made from a qualitative approach and was conducted through semi-structured interviews, the results of which were consequently analyzed by using a theory about social constructionism and social construction. The results indicated that there were some problems in how to ask questions about gaming disorder when meeting with the clients. The study also showed that the investigation are suppose to include the child perspective, but not to which extend this investigation should be made. This study shows the importance of knowledge and understanding in how to help clients with a gambling disorder. The study also shows that social workers might not have enough qualification to investigate gambling disorder among their clients.
Författare Bardby, Christian
SOCIALSEKRETERARES PÅ EKONOMISKT BISTÅND UPPLEVELSE AV ATT UTREDA SPELMISSBRUK Examensarbete i socialt arbete, 15
högskolepoäng.
Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2019.
Keywords: Gambling, gambling disorder, gambling risks, social construction,
Förord
Jag vill rikta ett stort tack till alla socialsekreterare som valde att ställa upp på intervjuer för denna studie. Stort tack även till min handledare Oskar Krantz för värdefulla diskussioner och kommentarer som har bidragit till att föra mitt arbete framåt. Tack till alla er som hjälp mig att få tid till att skriva detta exemensarbete.
1 INLEDNING ... 4
1.1BAKGRUND/PROBLEMFORMULERING ... 5
1.2SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 6
2 TIDIGARE FORSKNING OCH KUNSKAPSLÄGE ... 6
2.1TIDIGARE FORSKNING DÄR SPEL INVOLVERAR PSYKISK OHÄLSA ELLER ANDRA SJUKDOMAR ... 7
2.2TIDIGARE FORSKNING DÄR SPEL INVOLVERAR SOCIO-EKONOMISK STATUS ... 8
2.3TIDIGARE FORSKNING ANGÅENDE SPEL OCH BARNPERSPEKTIVET ... 9
2.4KUNSKAPSLÄGE FÖR BEHANDLANDE INSATSER ... 9
2.5KUNSKAPSLÄGET FÖR FÖREBYGGANDE INSATSER ... 10
3 TEORI ... 12
3.1KUNSKAPSSOCIOLOGI ... 12
3.2SOCIAL KONSTRUKTION SOM DISKURS ... 14
4 METOD ... 16 4.1VAL AV METOD ... 16 4.2POPULATION ... 16 4.3DATAINSAMLING ... 16 4.4ANALYSGENOMFÖRANDE ... 17 4.5ETIK ... 18 4.5.1 Information ... 18 4.5.2 Samtycke ... 18 4.5.3 Konfidentialitet ... 19 4.5.4 Nyttjande ... 19
5 RESULTAT OCH ANALYS ... 19
5.1UTREDNINGSARBETET ... 19
5.1.1 Utredning av spelmissbruk ... 20
5.1.2 Kunskapsnivån ... 22
5.1.3 Spelmissbruk kontra alkohol- och/eller drogmissbruk ... 24
5.2BARNPERSPEKTIVET ... 27
5.2.1 Barnperspektivet i utredningsarbetet ... 27
5.2.2 Orosanmälningar till barn och familj ... 29
6 DISKUSSION ... 32 6.1SAMMANFATTNING ... 32 6.2METODDISKUSSION ... 32 6.3RESULTATDISKUSSION ... 33 6.4VIDARE FORSKNING ... 35 7 REFERENSER ... 36 BILAGA 1 INFORMATIONSBREV ... 39
BILAGA 2 SAMTYCKE FRÅN DELTAGARE I PROJEKTET ... 40
BILAGA 3 FRÅGOR TILL SEMISTRUKTURERAD INTERVJU ... 41
1 INLEDNING
I Sverige finns det ungefär mellan 165 000 – 200 000 människor som har problem med sitt spelande, så kallade ”problemspelare”. Cirka 75 procent av dessa
personer som anses vara problemspelare, förändra sina spelvanor varje år och spelar mindre, dessvärre tillkommer 100 000 nya människor varje år i denna kategori. Vilket gör att gruppen ”problemspelare” inte minskar i storlek. Sedan finns det en grupp där spelproblematiken är så pass allvarlig att det handlar om ett spelberoende och i denna grupp finns cirka 30 000 – 35 000 människor.
Spelmissbruk drabbar inte bara den som har ett beroende, utan det drabbar även de anhöriga och dess familjer. Samtidigt som det är ett av de missbruk som är svårast att upptäcka av omgivningen. Detta i mångt och mycket för att spelande generellt sett är accepterat av samhället och att det inte syns på personen förrän skulderna byggs på, eller då personen i fråga drabbas av en depression som på så sätt blir märkbar i det vardagliga livet (Statens folkhälsomyndighet 2016).
Spelmissbruk drabbar den som är beroende på olika sätt. Utöver att det finns stora risker att hamna i skuld, finns det även stora risker att utveckla psykisk ohälsa. Spelmissbruk har på så sätt fler nackdelar än enbart den ekonomiska aspekten. Människor med en diagnos som spelmissbruk har till exempel 15 gånger högre risk att genomföra ett fullbordat suicid i åldrarna 20-74 år, än människor utan spelberoende, vilket gör spelberoende till ett stort folkhälsoproblem. I samma ålderskategori är det dessutom 1,8 gånger högre risk att avlida i förtid i bland annat hjärtinfarkt om man har ett spelberoende, enligt Karlsson & Håkansson (2018). Dessa siffror visar på hur viktigt det är att förhindra spelmissbruk med förebyggande insatser samt att de som är beroende av spel snabbt kan få hjälp genom insatser. Redan i ung ålder kan det verka rimligt att börja prata om spel i skolor, på samma sätt som skolor pratar om narkotika eller alkohol.
Spel- och bettingreklam har ökat explosionsartat de senaste åren och år 2017 investerades det 5,5 miljarder i spelreklam riktad mot den svenska marknaden. Dessutom var merparten av dessa investeringar gjort av nätkasinobolag som saknade tillstånd, enligt lotteriinspektionen. Även om lagar kommer att förändras så att det krävs tillstånd för att bedriva betting verksamhet och nätkasinon, har spelproblematiken blivit så utbrett och normaliserad inom vårt samhälle att det kan anses vara en livsstil för spelare (Lotteriinspektionen 2018).
Den 1 januari 2018 skrevs spelmissbruk in i socialtjänstlagen, (kap 3. 7§ SoL). Lagen omfattar endast spel om pengar, så kallat hasardspel, alltså inte
dataspelsanvändning. Med den nya lagen menas att kommunen har fått det yttersta ansvaret för personer med spelmissbruk. På så sätt kommer socialtjänstens
myndighetsutövning att fungera på samma sätt som vid andra former av substansmissbruk. Det som skiljer de olika missbruken åt är att inte Lagen om vård av missbruk (1988:870), LVM, i vissa fall kommer att kunna användas för spelmissbruk. Utöver detta så ansvarar också socialnämnden för att förebygga och motverka missbruk av spel bland barn och unga, (5 kap. 1 § 5 SoL). Lagändringen har gjort så att barnperspektivet kring spelberoende har fått en tydligare roll. I familjer med barn där familjemedlemmar har ett spelberoende kommer barnperspektivet på så sätt att utredas, för att säkerställa barnets hälsa. Idag beräknar folkhälsomyndigheten att ungefär 85 000 barn i Sverige lever i hem där det finns en risk för att familjemedlemmar finns i kategorierna problemspelare eller spelberoende (Statens folkhälsomyndighet 2016).
1.1 Bakgrund/problemformulering
Under 80- och 90-talet var det Vegas-maskiner på kasinon som stod för största delen spelberoende, enligt Dowling, Smith och Thomas (2005). Dessa automater ansågs vara den farligaste spelformen, där spelaren hela tiden fick känslan av att en vinst var på väg, och på så sätt satsade spelaren mer pengar kontinuerligt, i hopp om att kunna vinna storvinsten. Vegas-maskiner kom att bli kallade ”the crack-cocaine of gambling” just på grund av sin beroendepotential. Dessutom var ofta Vegas-maskiner placerade i miljöer där det serveras alkohol, detta kan leda till att omdömet försämras och spelande fortgår utan något konsekvens tänkande.
Under 2000-talet kom istället en ny plattform för Vegas-maskiner, vilket kom att bli kasinon på internet. Med samma beroendepotential, men utan ett fast
geografiskt kasino att ta sig till för att spela. Tillgängligheten ökade stort då dessa kan nås oavsett var man befinner sig; via hemma, på jobbet, i skolan, eller var helst det finns internetuppkoppling. Spelbolagen ökar hela tiden sin
marknadsandel och år 2014 var det 43 procent, av de som kontaktade stödlinjen för spelmissbruk, som uppgav att nätkasinon var den främsta spelformen.
Spelberoendes riksförbund uppskattar i dagsläget att drygt 50 procent av de med ett spelmissbruk, har spelautomater på nätkasinon, som sitt främsta spelmissbruk. Detta menar Dowling, Smith och Thomas (2005) är den moderna formen av ”the crack-cocaine of gambling”.
Enligt Crewe-Brown, Blaszczynski, och Russell (2014) har nätkasinon ytterligare ett sätt att locka spelare till denna spelform och det är att höja prissummorna till ofantliga nivåer. Detta bidrar till att fler väljer att spela i hopp om att ta hem den stora jackpotten. Detta förklarars med att ju större prissummor det rör sig om, desto större risk är det att utveckla ett beroende för den som spelar. Snabba, lättförståeliga spel som ger omgående adrenalinkickar till spelaren är de spel med störst beroendeframkallning, enligt Dowling, Smith och Thomas (2005), som nämner Vegas-maskiner som exempel. Dessutom omges dessa spel av höga ljud och starka ljus, som i sin tur också bidrar till en ökad belöning till
belöningssystemet i hjärnan, vilket i sin tur ökar beroenderiskerna i samband med adrenalinkickarna. Dessa spel är gjorda för att människor ska bli beroende av dem och satsa en massa pengar i hopp om att ta hem jackpotten.
Folkhälsomyndigheten gjorde 2008/2009 en omfattande studie med hjälp av Swelogs, Swedish longitudinal gambling study (2008/2009). Studien visar att det finns samband mellan personer som har spelproblem (som anses vara
problemspelare) och med utbildning och ekonomi. Personer med en låg utbildning, en låg inkomst och en låg socio-ekonomisk status fanns
överrepresenterade i gruppen problemspelare. Det fanns också en högre andel problemspelare i gruppen som hade arbetslöshetskassa eller socialbidrag. Även i familjer där det fanns en ansträngd hushållsekonomi, fanns det också en högre andel problemspelare.
Bergman, Lundström, Minas och Wiklund (2008) tar upp vikten av
socialsekreterares kunskap, kunskap som kan vara till hjälp för att exempelvis bedöma klienternas motivation kring deras missbruk. Genom detta arbete ska socialsekreteraren förmedla en insats som passar klienten och dess missbruk. Boken utgår från ett alkohol- och/eller ett narkotikamissbruk, då lagen om
spelmissbruk ska utredas på samma sätt som andra missbruk. Därför skulle detta kunna appliceras när socialsekreterare utreder och ger information kring
spelmissbruk. Socialsekreterare behöver då vara insatta i vilken typ av vård som finns för att behandla spelmissbruk och framförallt vara insatt i hur spelmissbruk kan te sig.
Socialtjänsten har fått ett utökat ansvar gentemot barn i familjer med
spelberoende. Barnperspektivet bör tas hänsyn till på samma sätt som görs i andra former av missbruk, såsom alkohol- eller narkotikamissbruk. Det vill säga vid misstanke om att barnet kan fara illa så ska en orosanmälan göras. Görs då orosanmälningar i de fall då en socialsekreterare misstänker ett spelberoende i en familj?
I och med att spelproblematiken i Sverige inte minskar och konsekvenserna kan leda till stora svårigheter på personen, har spelproblematiken blivit ett
folkhälsoproblem. Detta behöver det arbetas intensivt med för att förebygga spelproblematiken för kommande generationer. Har socialsekreterare fått den utbildningen och innehar socialsekreteraren den kunskap den behöver för att utreda om klienten har ett spelmissbruk? Det vill jag undersöka närmare i denna studie.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med detta examensarbete är att beskriva socialsekreterares inom ekonomiskt bistånd upplevelse av utredningar där spelmissbruk ingår.
Utifrån syfte har tre frågeställningar formulerats:
• Hur upplever socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd arbetet med utredningar som inkluderar spelmissbruk hos klienter?
• Hur upplever socialsekreterare på ekonomiskt bistånd
processen/utredningen där klienter som har barn också kan ha ett spelmissbruk?
• Hur upplever socialsekreterare sin egen utbildning kring att utreda spelmissbruk?
2 TIDIGARE FORSKNING OCH
KUNSKAPSLÄGE
I detta kapitel kommer jag att ta upp vilken tidigare forskning det finns inom området spel, det vill säga personer som har ett problematiskt spelande och/eller har någon form av psykisk ohälsa eller annan sjukdom. Kapitlet kommer även ta upp det kunskapsläge som finns i behandlande insatser och förebyggande insatser.
2.1 Tidigare forskning där spel involverar psykisk ohälsa eller andra sjukdomar
Det har tidigare forskats om psykisk ohälsa bland spelberoende och vilka
riskfaktorer detta har kunnat medföra, bland annat har Abdollahnejad, Delfabbro och Denson (2014) beskrivit samspelet bland spelproblematik, psykisk ohälsa och alkohol. Suicidtankar och suicidförsök har beskrivits som en riskfaktor
tillsammans med depression i samband med spelberoende. Intag av alkohol samt andra substanser kan vara en riskfaktor. Bland annat menar Moghaddam, Yoon, Dickerson, Kim, och Westermeyer (2015) att det finns forskning som tyder på att spelberoende verkar öka risken för suicidtankar, men att det fortfarande saknas forskning för att styrka detta. Även Dowling, Merkouris, Greeenwood, Oldenhof, Toumbourou, och Youssef (2017) beskriver att det saknas underlag för att se om spelberoende och självmordsbenägenhet har någon tydlig association.
I en nyare svensk studie gjord av Karlsson & Håkansson (2018) framkommer det att personer med en spelberoendediagnos har 15 gånger högre risk att ta livet av sig. För att göra denna undersökning har forskarna tagit hjälp av svenska
registerdata från Socialstyrelsen nationella patientregister och dödsorsaksregister. Totalt 2099 individer som fått en spelberoendediagnos, som huvud- eller
bidiagnos, följdes i genomsnitt 4,7 år mellan åren 2005 och 2016. Under studietiden avled 67 personer varav 21 till följd av självmord. Dessutom ökar risken att dö i förtid med 1,8 gånger i åldersgruppen 20-74 år i bland annat hjärt-kärlsjukdomar.
Studien visar också att yngre personer som fått diagnosen spelberoende har en ännu större risk att dö i förtid samt en ökad risk att begå självmord jämfört med befolkningen i stort. I åldrarna 20-49 år ökade risken att dö i förtid med 6,2 gånger. Dödligheten i samband med självmord ökade i samma åldersgrupp till 19,3 gånger högre risk än befolkningen i stort. Bland annat var det depression i samband med spelberoendet som ökade risken för självmord (Karlsson & Håkansson 2018).
Dubbeldiagnoser kan i vissa fall vara svårare att utreda än en ensam diagnos. Dessutom kan utredningen fastna mellan olika instanser i vård kedjan, för det behöver utredas vilken diagnos som skapat vad. Personer som har fått diagnosen spelberoende har ofta av en dubbeldiagnos, enligt Abdollahnejad, Delfabbro och Denson (2014) och de vanligaste diagnoserna var psykisk ohälsa samt alkoholism. Studien kom även fram till psykisk ohälsa, bland spelberoende, var mer
förekommande om det fanns ytterligare en diagnos såsom ett alkohol missbruk. Samt menar att psykisk ohälsa bland personer med ett spelberoende kan påverkas av ökad alkoholkonsumtion eller ett alkoholmissbruk.
En annan diagnos som kan höja riskerna att utveckla en spelproblematik är ADHD (attention deficit hyperactivity disorder), enligt Waluk, Youssef, och Dowling (2015). ADHD kan öka impulsiviteten och höja riskerna med att utveckla ett spelberoende. Vidare framkom det att av 214 vuxna personer som sökt vård för sitt spelmissbruk uppfyllde 24,9 procent av dem som medverkade i studien kriterierna för ADHD. Detta kan jämföras med att tidigare studier visats sig vara cirka 14 procent som haft uppfyllda kriterier för ADHD hos Australiens befolkning som helhet.
Enligt Widinghoff, Berge, Wallinius, Billstedt, Hofvander, Håkansson (2018) finns det tecken på att det finns ett ökat spelmissbruk eller spelproblematik hos dömda fångar i svenska fängelser. I studien framkommer det att drygt 16 procent av de intagna har en spelproblematik. Detta kan jämföras med cirka två procent i Sveriges befolkning som helhet. Den globala spelproblematiken ligger mellan 0.2 och 2 procent enligt Lorains, Cowlishaw och Thomas (2011). Studien går i linje med vad tidigare forskare visat, som exempelvis Wallinius, Delfin, Billstedt, Nilsson, Anckarsater och Hofvander (2016), där cirka 33 procent av de intagna på fängelser i USA hade en spelproblematik eller ett spelmissbruk.
2.2 Tidigare forskning där spel involverar socio-ekonomisk status
Många personer som befinner sig i någon av dessa grupper, eller i utsatta miljöer som är nämnda ovan i den tidigare forskningen, kan komma i kontakt med socialtjänsten eller vården på ett eller annat sätt. Därför kan den tidigare forskningen sannolikt vara en viktig kunskap att inneha som socialsekreterare eller vårdpersonal, där man kan möta klienter eller patienter med spelproblematik i sitt yrke. Studien som finns med i rapporten från Statens folkhälsoinstitut (2003) visade till exempel på att anhöriga som sökt ekonomisk via socialtjänsten inte framfört varför de sökt hjälp, det vill säga partnerns spelproblematik. Rapporten visade också på att ingen socialsekreterare frågade familjerna om det ekonomiska läget hade någonting med spel att göra.
Statens folkhälsomyndighet (2016) (tidigare statens folkhälsoinstitut) resultat från Swelogs, (2008/2009) visar på att det är flest andel problemspelare, spelare med en förhöjd risk att utveckla spelberoende, finns i den fjärdedel som har lägst inkomst bland befolkningen i Sverige. Statens folkhälsomyndighet (2016) visar också på att Swelogs (2008/2009) studie framhåller att utlandsfödda har en större risk att hamna i kategorin problemspelare. Personer födda i Sverige är andelen cirka två procent problemspelare. Personer födda i Europa, som bor i Sverige, är andelen cirka tre procent. Bland personer som är födda i övriga världsdelar och bor i Sverige är andelen problemspelare fem procent.
Statens folkhälsomyndighet (2016)1 (tidigare statens folkhälsoinstitut) resultatet från Swelogs, Swedish longitudinal gambling study (2008/2009), visar, som nämnt ovan, att det finns skillnader i speldeltagandet bland socio-ekonomiska grupper, även om dessa skillnader är få. Tydligare mönster finns det däremot om vilka spel en person spelar, beroende på vilken socio-ekonomisk status denne tillhör. Gruppen med hög socio-ekonomisk status spelar minst på poker, spelautomater, direktsända tv-tävlingar samt bingo. Gruppen med lägst socio-ekonomisk status spelar mest på direktsända tv-tävlingar samt bingo.
Vid swelogs elva års uppföljning av studien Swedish longitudinal gambling study (2008/2009) påvisades att det finns fler personer som anser att sin ekonomi är ansträngd i spelproblemsgruppen än i kontrollgruppen. Det var också fler personer
1 Swelogs, Swedish longitudinal gambling study (2008/2009) publicerades genom
statens folkhälsomyndiget (2016) (tidigare statens folkhälsoinstitut). Därför refereras det inte till studien som genomförts av Swelog i den löpande texten framöver, utan till statens folkhälsomyndighet där studien publicerades.
i spelproblemsgruppen som hade fått försörjningsstöd än i kontrollgruppen. Studien visade att mellan 1999 och 2006 hade 24 procent haft försörjningsstöd i spelproblemsgruppen mot 9 procent i kontrollgruppen. I spelproblemsgruppen uppgav dessutom 32 procent att deras ekonomi varit ansträngd någon gång under de senaste 12 månaderna, varav i kontrollgruppen var siffran 19 procent (Statens folkhälsomyndighet 2015).
Det finns liknande internationell forskning som styrker Statens
folkhälsomyndighet (2015 och 2016) resultat som redovisats ovan. Dowling, Merkouris, Greeenwood, Oldenhof, Toumbourou och Youssef (2017) beskriver olika riskfaktorer till framtida spelproblem. Bland annat lyfts risker såsom tidig speldebut, grad av alkoholbruk, bruk av narkotika, låga skolresultat för att nämna några. I en annan kategori hamnar socio-ekonomisk status och grad av
föräldratillsyn. I den kategorin bedöms det att det inte finns risk för en kommande spelproblematik. International Gambling research team of Sweden studerade att det finns belägg för att socio-ekonomisk status, utanförskap och föräldratillsyn spelar roll under uppväxten. Studien släpptes genom Statens folkhälsoinstitut (2003)2. I studien har de undersökt hur uppväxten sett ut de första 15 åren bland spelberoende. Denna grupp jämfördes med en kontrollgrupp utan spelmissbruk i samma ålder. Det visade det sig vara en högre risk att få spelproblem i vuxen ålder om uppväxten varit social instabil, om uppväxten dominerats av känslor av ensamhet och utanförskap, uppväxten ej varit känslomässigt trygg och säker samt om man ej känt sig förstådd och bekräftad under uppväxten.
2.3 Tidigare forskning angående spel och barnperspektivet
Den tidigare forskningen som involverar barn är ytters begränsad. Forskning som bedrivs angående spelmissbruk brukar mestadels presentera behandling, insatser, risker och sjukdomar och omfattar vuxna personer. Ett annat område som också saknar forskning är anhörigperspektivet. Den forskning jag hittade som närmast omfattar anhörig- och barnperspektivet är en studie, se nedan, där
familjemedlemmar har en större risk för att utsättas för våld. Detta involverar både partners och barn.
Det finns även en ökad risk att våld i nära relationer ökar när en eller flera familjemedlemmar har ett problematiskt spelande, menar Downing (2014). Metaanalysen i studien visar att mer än var tredje problemspelare uppger att de antingen utsätts för våld (38,1 procent) eller utsätter andra för våld (36,5 procent) i nära relationer. Dessutom visar Downing (2014) studie att drygt 11 procent av de som utsätter andra för våld i nära relationer lider av en spelproblematik.
2.4 Kunskapsläge för behandlande insatser
Det finns behandling att få om en person har ett spelberoende eller en
spelproblematik. Insatser såsom öppenvårdsverksamheter är främst lokaliserade i storstadsområdena, Malmö, Göteborg och Stockholm. I mindre kommuner där det
2 Studien från International Gambling research team of Sweden är publicerad
genom Statens folkhälsoinstitut (2003:22). Därför refereras det inte till rapporten i texten utan till Statens folkhälsoinstitut, även så framöver.
saknas behandling för spelberoende får kommunen skicka remiss till någon närliggande öppenvårdsverksamhet. Vid muntlig kommunikation med
beroendecentrum i Malmö uppgav de att det finns cirka 90 personer inskrivna för att få behandling kring sitt spelberoende. Patienterna är fördelade på tre anställda om 1,8 heltidstjänster. Behandlingen som utförs är evidensbaserad och framförallt baserat på återfallsprevention, KBT och motiverande samtal. En behandling innehåller åtta träffar, med en träff varannan vecka. Uppföljning sker efter ett par månader. Upplevelsen från de professionella på beroendecentrum är att
behandlingen är effektiv. En stor del är fortfarande spelfria vid uppföljningsmötet. Upplevelsen är i linje med olika studier, som bland annat Cowlishaw, Merkouris, Anderson, Jackon studie från 2012. I studien finns det belägg för att KBT och motiverande samtal hjälper personen att vara spelfri efter avslutad behandling till uppföljningsträffen. Det framgår dock i studien att det saknas underlag för att se om personer som genomgått behandling är spelfria en längre tid eller resterande liv.
De som söker vård på beroendecentrum är till cirka 80 procent män och 20 procent kvinnor, vilket speglar samhället i stort. Däremot upplever de
professionella att det skiljer sig åt mellan könen vilket spelberoendet är. Männen har till stor del ett bettingberoende, där ett intresse för spel och sport ligger som grund. Medan cirka 95 procent av kvinnorna har online-kasinon som sitt främsta spelberoende. Uppskattningsvis är det cirka 80 procent som söker vård med egenremisser, det vill säga att de kommer dit på egen hand. Cirka 20 procent har fått sina remisser genom socialtjänsten eller vården.
Vid muntlig kommunikation med beroendecentrum diskuterades barnperspektivet och orosanmälningar i de fall där patienterna söker vård för sitt spelmissbruk och om där finns barn i familjen. Det visade sig vara mer komplext att göra en
orosanmälan för spelmissbruk än att göra en orosanmälan för exempelvis
narkotikamissbruk. Dels upplevdes det svårare att få patienten att förstå varför det kommer göras en orosanmälan och dels för att många av deras patienter kommit dit genom egenremiss. Många av patienterna som vill ha behandling är medvetna om sin spelproblematik och ofta personer med högre socio-ekonomiskt status. Detta försvårar processen att få föräldern att förstå varför det kommer att göras en orosanmälan till barn och familj. Barn och familj enheten på socialförvaltningen arbetar med frågor som rör just barn i familjer, de utreder barnets situation och hälsa. Om orosanmälan görs utan förståelse från förälderns sida kan det i sin tur försvåra samarbetet och behandlingen på sikt.
Vid muntlig kommunikation med beroendecentrum framkom det också att upplevelsen är att trycket har ökat på deras spelmissbruksinsatser efter att lagen om spelmissbruk (kap 3. 7§ SoL) fastställts och börjat gälla från och med den 1/1-2018. Det är både ett ökande av egenremisser och samtidigt fler remisser från socialtjänsten. Lagändringen kan ligga till grund för att fler personer söker vård för sitt spelande.
2.5 Kunskapsläget för förebyggande insatser
Förebyggande insatser kommer att vara viktiga för att kommande generationer inte ska drabbas att ett spelberoende eller ett problematiskt spelande.
eller mindre alla människor i dagens samhälle är uppkopplade via internet. Det finns många möjliga regleringar och lagrådsremisser för att försöka komma åt en fri spelmarknad. Till exempel finns det ett förslag om att det kommer att behövas licens för att bedriva en spelverksamhet i Sverige och att det kommer att tas ut någon form av skatt, vilket kan leda till att oseriösa aktörer slåss ut från
marknaden. Det finns länder som börjat införa förebyggande insatser i samband med sport och idrott. Enligt The Gambler Magazine (2017) har Australien gått ut med tuffare reglering kring spelreklam i samband med sportevenemang.
Spelreklam förbjuds fem minuter innan evenemanget börjar till fem minuter efter det har slutat. Detta har lett till, enligt The Gambler Magazine, att flera
onlinekasino och företag som har onlinepoker som huvudsyssla har valt att lämna landet på grund av regleringarna. Tanken med införandet av den tuffa regleringen i Australien var för att få bort den impulsiva bettingen som kan uppstå nära inpå ett sportevenemang.
Många av insatserna kring inom det förebyggande arbetet i Sverige ligger som förslag till regelverksändring, där det diskuteras: spelreklam, verksamhetslicenser, skatter etcetera. Det förebyggande arbete kring substansmissbruk börjar redan bland barn i skolåldern då det pratas om risker med droger, alkohol och tobak. En kontroversiell tolkning läggs fram av Binde (2013). Som förklarar att det
förebyggande arbetet kring framtida ”problem” till stor del har med politiken att göra, vare sig det gäller spelmissbruk eller annat missbruk. Det kan argumenteras för att insatser om till exempel spelmissbruk ofta saknas, som tidig förebyggande arbete, för att de inte anses ha någon större verkan på spelbeteende. Det är en dyr insats i förhållandet till vad man får för resultat. Binde (2013) menar istället att information och kunskap över tid kan förändra attityder hos allmänheten, vilket på sikt kan ses som något värdefullt. När det gäller insatser om droger, alkohol och tobak saknas inte ett politiskt stöd för att ge förebyggande insatser redan i
skolåldern, dessa prioriteras, för de kanske anses vara mer effektivt kontar vad det kostar att göra dessa förebyggande insatser, dessa insatser blir då mer legitima. På så sätt att om det finns evidens för att en insats ger resultat så är chansen större att insatsen börjar användas och på så vis även det förebyggande arbetet.
Även om det inte är lika utbrett som det förebyggande arbetet kring
substansmissbruk finns det verksamheter som har fokus på barn, skolpersonal och föräldrar där det diskuteras spel, och vad spel kan leda till. GameOver är ett behandlingshem, men de ger också föreläsningar kring spel och datoranvändning för bland annat barn och unga i syfte att förebygga en framtida spelproblematik. GameOver ger också föreläsningar till skolpedagoger för att de i sin tur ska kunna prata om riskerna med spel på samma sätt som substansmissbruk diskuteras i skolorna.
Folkhälsomyndigheten (2018) menar att ett förebyggande arbete mot spelproblem har bäst och mest långvarig effekt om det förebyggande arbetet kombineras på flera nivåer. Folkhälsomyndigheten delar upp det förebyggande arbetet i tre nivåer som är universell nivå, selektiv nivå samt indikerad nivå.
• På universell nivå finns åtgärder som ska nå ut till hela befolkningen för att inte spelproblematik ska utvecklas. Det kan vara att minska
tillgängligheten av spel, öka tillsynen i spelmiljöer samt utbildning på skolor.
• På selektiv nivå finns åtgärder som är specifikt riktad mot den riskgrupp man vill nå ut till. Det kan vara att nå ut med information- och
utbildningsinsatser till dem som spelar.
• Indikerad nivå är på en individuell nivå där en person får behandling eller andra insatser för sin spelproblematik. Det kan också vara att personen återfallit till sitt spelande.
Folkhälsomyndigheten (2018) menar att en kombination av dessa tre nivåer av insatser verkar få bäst effekt för att förhindra framtida spelproblem. För min studie belyser det problematiken i samhällets uppfattning när det gäller spelmissbruk. Som tidigare nämnt finns det få insatser på universell nivå,
exempelvis till barn och ungdomar. GameOver föreläser i skolor och för skolans pedagoger, men överlag pratas det inte om spelmissbruk på samma sätt som alkohol och narkotika i skolorna. Vilket gör att det mer eller mindre saknas insatser på universell nivå som ska nå ut till alla barn i Sverige. Om det saknas universell nivå skulle det menas med att det förebyggande arbetet, enligt Folkhälsomyndigheten (2018), inte skulle fungera fullt ut.
Socialtjänsten finns i selektiv nivå, där socialsekreterare kan komma i kontakt med klienter som har en spelproblematik eller ett spelmissbruk. Där inte klienten får behandling för sitt tillstånd. Där har socialtjänsten har också ett inflytande i form av att socialsekreterare ger information om missbruket och ger förslag på insatser eller andra kontakter. På indikerad nivå ges behandling för ett
spelmissbruk, som kan ha kommit genom information från socialsekreterare till klienten, alternativt remisser från socialtjänsten till insatser i form av behandling.
I kapitlen tidigare forskning, kunskapsläge kring behandling och insatser och kunskapsläge kring förebyggande arbete, finns indikationer på att det behövs ett bättre och mer samordnat samarbete mellan myndigheter och verksamheter för att nå ut till så många som möjligt med spelproblem, men även till dem som ligger i en riskgrupp att utveckla en spelproblematik.
3 TEORI
Detta examensarbete kommer utgå från teori kring social konstruktion. Till hjälp att förklara denna teori kommer jag att utgå från bland annat kunskapssociologi och mer specifikt den institutionella ordningen. Till hjälp med detta har även diskursen lagts till för att styrka och komplettera den institutionella ordningen.
3.1 Kunskapssociologi
”Samhället är en mänsklig produkt. (…) Människan är en social produkt” (Berger och Luckmann, 1979, s 78).
Berger och Luckmann (1979) har sin utgångspunkt i bland annat Durkheims och Marxs idéer kring kunskapssociologi. Författarna menar på att samhället är en social konstruktion som har sin grund i att samhället är en mänsklig produkt. På så sätt att människan skapar samhället utifrån hur dennes kunskaper ser ut. Samtidigt tar kunskapssociologin upp de bakomliggande processerna som skapar ”kunskap” och ”verklighet” i samhället. Kunskapssociologin behandlar allt som kunskap
menas med i samhället, samt söker efter processen som skapar den verklighet som tas för givet av samhället.
Berger och Luckmann (1979) menar att ”människans självskapande är alltid och med nödvändighet ett socialt företag” (Berger och Luckmann, 1979, s 67). Tillsammans skapar människan en mänsklig miljö med alla dess biologiska- och sociokulturella bildningar. Kunskapssociologin analyserar ”verkligheten” i
vardagslivet och hur vardagslivet konstrueras. Vardagslivet konstrueras genom en social interaktion och ett samspel med samhället. Detta vardagsliv som vi i
samhället tar förgivet som verklighet. ”Den kräver inte ytterligare verifikationer utöver det enkla faktum som dess existens utgör” (Berger och Luckmann, 1979, s 35).
Berger och Luckmann (1979) beskriver att det är vi människor som skapar
normer. Normer som blir till en verklighet som människan internaliserar och på så sätt formar oss människor. Författarna förklarar att det inte endast finns en
verklighet, utan att verkligheten ser annorlunda ut för olika personer. Som ett exempel är att en tibetansk munks upplevelse av vad som är verkligt skiljer sig från vad en amerikansk affärsman upplever som verkligt, för dessa olika samhällen har olika verkligheter.
Den institutionella världen, menar Berger och Luckmann (1979), kräver en legitimering av verkligheten. Detta är inte för att verkligheten förefaller mindre verklig, utan för att den behöver förklaras och rättfärdigas. Det kan sägas att man som människa socialiseras in i den institutionella ordningen med legitimerade formler. Att man följer den institutionella ordningen. På så sätt lär sig den nya generationen den institutionella ordningen under samma process som den process som socialiserar dem in i samhället. Då sker överföringen av vad som anses vara ”verklighet” från föregående generation till nästkommande generation genom en form av tradition och inte genom ett biografiskt minne.
Searle (1995) menar på att denna ”verklighet” är både tyngdlös och osynlig. Dess komplexa struktur gör så att nya generationer tar vad samhället anser vara en social verklighet och föds in i denna. Det kan påstås att barn, på så sätt, växer upp i en viss kultur om vad samhället anser vara verkligt, som samtidigt tar denna verklighet för givet utan att den ifrågasätts. Detta är i linje med vad Berger och Luckmann (1979) menar med den institutionella ordningen, och hur denna går i arv.
Den institutionella ordningen kan på så sätt beskrivas som regler som alla känner till och tar förgivet. Searle (1995) tar upp exempel som skapar en institutionell verklighet, såsom funktionen pengar. Det vill säga att för samhället och
individerna har pengar en viss betydelse, de behövs för att betala hyror, mat och så vidare. Om istället samhället skulle sluta tro på pengar skulle pengarna förlora sin institutionella verklighet. Samhällen där det inte finns konceptet pengar finns heller inte denna verklighet. Vilket också blir en viktig del i multikulturella
möten, att alla inte delar samma institutionella ordning. När denna ordning har fått fäste i samhället behövs det inte att tänka denna som en ordning utan som en verklighet. Verkligheten blir på så sätt normaliserad och ifrågasätts inte.
När den institutionella ordningen fått fäste i samhället och blivit normaliserad får också människor svårare för att ifrågasätta detta. Inte för att människorna inte vill
ifrågasätta utan för att dessa anses vara givna, oföränderliga och självklara. Problem som då dyker upp inom denna verklighet kan då istället för att
synliggöras gömma sig bakom ”så här har vi alltid gjort” mentalitet, det vill säga oföränderlig. Eller att det helt enkelt inte ses som ett problem, för dessa är redan självklara som något annat än ett problem. Om det inte synliggörs blir det också svårare att reflektera över det vi i samhället tar för givet. Berger och Luckmann (1979) beskriver samtidigt att den institutionella ordningen också hela tiden förändras, att den inte är statisk, men att det kan ta lång tid för förändringar att ske. Detta för att där finns många människor i samhället som delar den
institutionella ordningen, vilket göra att det tar tid att förändra något som är
Samhället består av ett gemensamt kunskapsförråd där delade erfarenheter leder till en institutionalisering, enligt Berger och Luckmann (1979). Samhället har inbyggda system som för vidare kunskapen till kommande generationer. Beroende på hur kunskapsförrådet ser ut för ett specifikt område finns också olika
möjligheter till hjälp, eller vad samhället anser vara ett problem som kräver en insats. På så sätt styr kunskapsförrådet till viss del hur den institutionella ordningen ser ut och verkar.
Legitimeringen av institutionalisering eller den institutionella ordningen beskrivs som en process i olika steg. Bland annat finns det ofta någon form av
förförståelse, sunt förnuft, expertutsagor och symboliskt universum i
legitimeringen av vad som uppfattas som verklighet. På så sätt formas en bild av vad verkligheten är och hur den ska uppfattas. Detta sker genom flera steg som omfattar och involverar samhället som helhet. Samtidigt beskriver Berger och Luckmann (1979) att förförståelse, sunt förnuft, expertutsagor och symboliskt universum har skapats genom institutionella ordningarna som gått i arv i
generationen. Detta ligger då till grund om vad samhället uppfattar som verkligt och på så sätt definierar hur verkligheten ser ut.
3.2 Social konstruktion som diskurs
Burr (2015) vill tillägga Foucaults teori om diskursen och dess roll i hur social konstruktion skapas. Det visar på att diskursen kan styra vilken kunskap
människan skapar i samhället. Beroende på hur diskursen ser ut i ett samhälle eller i en viss kultur, skapas en social konstruktion kring dessa. Det visas även hur sociala fenomen kan skapas genom en social konstruktion och på så sätt blir en del av verkligheten eller sanningen på ett legitimt sätt. Då ifrågasätter inte en stor del av samhället eller människorna ett sådant fenomen. Samtidigt som det kan se olika ut i olika kulturer. En verklighet för någon behöver inte vara verklighet för någon annan. Vilket menas med att diskursen ser olika ut i olika kulturer, därför ses verkligenhet på olika sätt.
Diskurser i samhället kan skapas genom sättet att prata, hur det pratas om ämnen eller föremål. Det kan också skapas genom text, studier, forskning, filmer, reklam. Genom vad som ger inverkan på människor, menar Burr (2015), att en social konstruktion kan skapas.
Sunt förnuft tar Burr (2015) upp som en social konstruktion, liknande teori som också Berger och Luckmans (1979) har skrivit om. Med samma anledningar som hur diskursen styr kunskapen, styr diskursen vilket sunt förnuft en person har.
Olika samhällen med olika kulturer ser olika på hur saker och ting framställs. Sunt förnuft styr till viss del en människas val i livet, vad som anses vara okej och vad som inte anses vara okej att göra. Om sunt förnuft är en social konstruktion blir människans val till viss del också en social konstruktion.
Det finns på sätt och vis en osynlig disciplinering integrerat i samhällets sociala konstruktion. I linje med Foucaults teori om den osynliga makten menar Burr (2015) att det människan gör och hur människan lever, stundtals påverkas av vad samhället anser vara rätt och fel, utifrån den sociala konstruktionen.
Disciplineringen fungerar på så sätt tillsammans med det sunda förnuftet, utan att handlingar och tänkande behöver reflekteras kring på ett djupare plan.
Bash (1995) tillägger att kunskap, eller vad som anses vara en social verklighet, både är oundvikligt begränsad samtidigt som den är förvrängd. Att särskilda sociala problem är en produkt av hur den sociala konstruktionen av verkligheten ser ut i samhället. På så sätt skulle det kunna gå att härleda hur särskilda sociala problem uppstått, samtidigt som man kommer underfund med varför de uppstått.
4 METOD
I detta kapitel kommer jag att förklara metoden samt hur jag har gått tillväga för att göra detta examensarbete. Jag kommer även motivera mitt val till att göra en kvalitativ studie.
4.1 Val av metod
Jag har valt att genomföra detta examensarbete genom en kvalitativ metod. Den kvalitativa metoden i studien kommer att användas genom så kallade semi-strukturerade intervjuer, där jag har intervjuat social sekreterare på ekonomiskt bistånd. Metoden är vald för att det bäst undersöker examensarbetets syfte, det vill säga att undersöka en upplevelse av att utreda spelmissbruk. När en upplevelse ska undersökas är det viktigt att den intervjuade personen får utrymme att säga det som personen själv upplever eller upplevt med egna ord. Om istället en kvantitativ metod skulle användas i detta arbete utgått från en färdigskriven enkät. Vilket inte skulle gynna en studie där upplevelser är det som ska undersökas. I en kvalitativ studie finns det istället utrymme för de som blir intervjuade att upplysa den som intervjuar. Det kan till exempel vara att intervjuaren inte ställt väsentliga frågor, eller missat någon viktig del.
4.2 Population
Urvalet har bestått av socialsekreterare som arbetar på ekonomiskt bistånd i Malmö. Urvalet har bestått av fem stycken socialsekreterare som har till yrke att utreda ekonomiskt bistånd. Mitt syfte med uppsatsen är: är att beskriva
socialsekreterares inom ekonomiskt bistånd upplevelse av utredningar där
spelmissbruk ingår. Socialsekreterare som arbetar på ekonomiskt bistånd har bäst kännedom i hur de själva arbetar i utredningar och hur deras tillvägagångsätt är för att upptäcka eller utreda om klienten har någon form av spelberoende. Därför anser jag det vara lämplig att urvalet består av socialsekreterare på ekonomiskt bistånd. Informationsbrev lämnades ut till sju stycken socialsekreterare på
ekonomiskt bistånd, varav fem stycken svarade via mail att de kunde tänka sig att ställa upp på intervju.
Anledningen till avgränsningen i urvalet att välja socialsekreterare på ekonomiskt bistånd var för att undersöka hur socialsekreterare utreder spelmissbruk när klinten söker bistånd. Därför bestod urvalet inte av socialsekreterare som arbetar på enheten för vuxna missbruk eller personal på en öppenvårdsinsats. Tanken med avgränsningen var att på så sätt se hur socialsekreterarnas utreder spelmissbruk och deras egna upplevelser kring detta.
4.3 Datainsamling
Data har samlats in genom semi-strukturerade där fem intervjuer har genomförts, intervjuguide finns som bilaga 3. Intervjuguiden har varit utformad på ett sådant sätt så att frågorna ska kunna besvara examensarbetets syfte och frågeställningar. Den semi-strukturerade intervjumetoden har bidragit till att intervjupersonerna fått en friare roll att berätta och kan ta upp det intervjupersonen själv anser är viktigt.
Syftet med en semi-strukturerad intervju var att kunna ställa följdfrågor, utöver de frågor som finns i intervjuguiden, för att få en djupare förståelse för
intervjupersonernas upplevelse, vilket inte kan göras i en kvantitativ studie. En semi-strukturerad intervju ger också intervjupersonen en möjlighet till spontana svar samt att kunna fråga forskaren i syfte att utveckla frågorna. Frågorna är utformade på ett sätt så att de ska vara enkla att förstå och relatera till utan att vara ledande.
Före intervjuerna genomfördes skrevs en intervjuguide (bilaga 3). Intervjuguiden är uppdelad i fyra olika huvudteman, som sedan tar hjälp av skrivna följdfrågor, för att föra ett resonemang kring de fyra huvudteman. Dessa teman är baserade på att ge svar på studiens syfte och frågeställningar. En intervjuguide är ett redskap som passar in i kvalitativa studier där upplevelser hos intervjupersonen ska undersökas och detta är enligt Holme och Solvang (1997), för att det inte ska finnas för stor styrning från forskarens sida. Jag som forskare vill komma åt intervjupersonernas egna uppfattningar och upplevelser kring ämnet. Enligt Kvale (1997) ska frågorna formuleras kortfattat för att kunna ge så spontana svar som möjligt från intervjupersonens sida.
De fem intervjuer som genomfördes med socialsocialsekreterare på ekonomiskt bistånd spelades in med mobiltelefon på flygplansläge, efter samtycke från intervjupersonen. Intervjuerna och datamaterialet följde etikkraven, se Etik 4.4. Därefter transkriberades de fem intervjuerna i nära anslutning till
intervjutillfällena, för att underlätta för mig som forskare, då intervjuerna fortfarande var aktuella i minnet.
Den vetenskapliga datan har samlats in genom artiklar och studier som redovisats i kapitel två: tidigare forskningen och kunskapsläge. Den har hittat genom
sökorden spelmissbruk, spelberoende, spelproblematik, ekonomi och
spelmissbruk, socialtjänsten och spelmissbruk, gambling disorder, gambling risks, gambling and ekonomic aid samt barnperspektiv och spelmissbruk. Jag valde dessa sökord för att jag ansåg att de var de som kunde besvara mitt syfte och mina frågeställningar. Bland annat användes forskningsportalen vid Lunds universitet för att hitta material. Även övriga internet, bland annat google, användes för att söka efter vetenskapliga artiklar, detta gjordes med samma sökord.
4.4 Analysgenomförande
Det transkriberade materialet skrevs ut i pappersform och en tematisk innehållsanalys påbörjades. Data har delats in i meningsbärande enheter.
Kodningen har gjorts med hjälp av olikfärgade märkpennor. De olika färgerna på pennorna har använts för att skapa olika teman där varje tema har haft sin färg. Detta gör att forskaren i slutändan tydligare kan se vilka meningar som hör ihop med vilket tema. Det hjälper också forskaren att få fram kärnan från det insamlade materialet och bildningen kring teman. Forskarens roll blir på så sätt att tolka det som sägs i intervjuerna för att hitta sammanhang och teman från de olika
intervjuerna. Dessa teman tas sedan upp som huvudrubriker samt som underrubriker i resultatdelen (Graneheim och Lundman, 2008).
Det finns ingen entydig bild i hur en tematisk analys ska göras. I denna studie har den tematiska analysen från de utskrivna intervjuerna med socialsekreterarna
byggts på hur ofta händelser, fraser eller meningar använts. De händelser, fraser eller meningar som återkommit har på så sätt fått olika teman. Totalt hittades två huvudteman samt totalt fem underteman. Dessa redovisas i resultat och analys kapitlet. Detta är i linje med hur Bryman (2011) definierar tematisk analys.
När materialet transkriberades och den tematiska analysen påbörjades hittades också två fynd, det vill säga att flera intervjupersoner tog upp någonting utanför det som skulle studeras i denna studie. Dessa fynd redovisas i kapitlet
resultatdiskussion där det diskuteras varför dessa anses vara fynd.
Studien har genomförts för att uppfylla ”trustworthiness” det vill säga trovärdighet. Trovärdighet delas in i fyra delar: tillförlitlighet, överförbarhet, pålitlighet samt en möjlighet att styrka och konfirmera. Tillförlitlighet menas med att studien är utförd efter de regler som finns. Att det som rapporterats är i enighet med intervjupersonernas egna ord. Överförbarhet menas i korta drag att resultatet ska kunna överföras på en större grupp. Pålitlighet menas med att studien ska skapa fullständiga och tillgänglig redogörelser av alla faser av
forskningsprocessen. Möjlighet att styrka och konfirmera menas med att det ska vara uppenbart att forskaren inte medvetet låtit personliga värderingar eller sin teoretiska inriktning påverka utförandet samt slutsatserna. Denna studie har redovisat alla steg i processen samt har följt de regler som finns hur en kvalitativ studie ska genomföras. Studien har inte låtit sig byggas på forskarens egna värderingar eller teoretiska inriktningar. Detta är i linje med hur Bryman (2011) beskriver hur en studie ska uppfylla trustworthiness.
4.5 Etik
Etik delas upp i fyra krav enligt vetenskapsrådet (2017): Informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetkravet samt nyttjandekravet. Nedan kommer jag beskriva hur jag som forskare har gått tillväga för att uppfylla dessa krav.
4.5.1 Information
Enligt Vetenskapsrådet (2017) innebär informationskravet att alla som deltagit i intervjuerna har blivit informerade om vad studiens syfte är och hur forskaren kommer gått tillväga för att studera detta, i detta fall en semi-strukturerad intervju.
Jag har tillämpat informationskravet på så sätt att ett informationsbrev har skrivits och givits till alla som deltagit i studien. Informationsbrevet finns som bilaga 1. I informationsbrevet har jag skrivit en kort presentation av mig själv och vad syftet är med studien.
4.5.2 Samtycke
Enligt vetenskapsråden (2017) innebär samtyckeskravet att det ska framkomma att deltagaren själv ska kunna bestämma över sin medverkan i undersökningen. Det ska också framkomma att om deltagandet avslutas förstörs det insamlade materialet. Även samtycke ska inkomma från arbetsgivaren, det vill säga chefen över de anställda, om intervjuerna sker på arbetstid.
I denna studie erhölls skriftligt informerat samtycke från de personer som intervjuats och deltagit i studien, se bilaga 2. Även skriftigt inhämtat samtycke från sektionschef gavs att få intervjua socialsekreterare på arbetstid.
4.5.3 Konfidentialitet
Konfidentialitetskravet innebär, enligt vetenskapsrådet (2017), att uppgifter om personerna som deltagit i studien ska ges största möjliga konfidentialitet och att personuppgifter och insamlad data ska förvaras på ett sätt så att inga obehöriga kan ta del av dem. Personuppgifter får inte lämnas ut till utomstående och att avrapporteringen ska ske i former som omöjliggör identifiering av enskilda.
I denna studie har konfidentialitetskravet uppfyllts på så sätt att inga uppgifter lämnats till utomstående samt att inga personuppgifter, som namn eller specifik arbetsplats, finns med i avhandlingen.
4.5.4 Nyttjande
Nyttjandekravet innebär, enligt vetenskapsrådet (2017), att uppgifterna som samlats in endast får och kommer användas till forskningsändamål. Insamlad data får inte lämnas vidare för kommersiellt bruk eller andra icke-vetenskapliga syften.
Denna studie har uppfyllt nyttjandekravet på sådan sätt så att den insamlade data som gjorts endast har använts till forskning. Ingen insamlad data har lämnats vidare till obehöriga.
5 RESULTAT OCH ANALYS
Två huvudteman identifierades. Huvudtema ett, utredningsarbete, beskriver hur utredningsarbetet går till när ekonomiskt bistånd utreder spelmissbruk. I detta huvudtema identifierades tre underteman: Utredning av spelmissbruk,
kunskapsnivån samt spelmissbruk kontra alkohol- och/eller drogmissbruk. I huvudtema två, barnperspektivet, påvisar vilken roll barnperspektivet har i utredningsarbetet när ekonomiskt bistånd utreder om en klient har ett spelmissbruk. Här identifierades två underteman: Barnperspektivet i utredningsarbetet samt orosanmälningar till barn och familj.
De fem socialsekreterare som intervjuades kommer att betecknas som IP
(intervjuperson) och sedan en siffra. Detta görs för att det inte ska gå att härleda svar till en enskild person och på så sätt inte röja konfidentialiteten för
intervjupersonerna. I resultatet presenteras olika citat och utsagor från intervjupersonerna som sedan sammanförs i olika teman för att besvara frågeställningarna i syftet.
5.1 Utredningsarbetet
I detta huvudtema, utredningsarbetet, framkommer det hur utredningsarbetet går till när ekonomiskt bistånd utreder spelmissbruk och här identifierades tre
underteman: utredning av spelmissbruk, kunskapsnivån samt spelmissbruk kontra alkohol och/eller drogmissbruk. I dessa underteman kommer utredningsarbetet att förklaras, för att visa på vilket sätt socialarbetare utreder spelmissbruk hos
klienter. Detta kommer att förklaras med hjälp av citat, för att det ska återberättas såsom socialsekreterarna själva har uttryckt det.
5.1.1 Utredning av spelmissbruk
Detta undertema tar upp att alla de intervjuade socialsekreterarna på ekonomiskt bistånd var medvetna om att deras utredning kring klienternas ekonomi skulle innefatta frågor om spelmissbruk. Det rådde dock lite oklarheter om hur detta skulle utredas och i vilken omfattning det skulle tas upp.
” mm…ja det gör det väl lite grann eller vi behöver alltid fråga om det finns någon typ av missbruk och där ingår ju spel” (IP 5).
Inom ekonomiskt bistånd är det ekonomin som huvudsakligen utreds.
Spelmissbruk kan då vara en orsak till varför ekonomin inte fungerar fullt ut. Det framkom att spelmissbruk ingår i frågor som ställs kring andra missbruk, såsom alkohol och droger, vilket citatet ovan belyser. Dessa frågor ställs bland annat i första kontakten med socialtjänsten, som kan vara i form av ekonomimottaget, eller också vid det första mötet med klienten, nybesöket. Men det är inte alltid att det understryks i frågan angående missbruk att missbruk även innefattar spel. De två citaten under beskriver att det inte är lika självklart att fråga om spelmissbruk som det är att fråga om andra missbruk.
”Så vitt jag vet så ska man ställa frågor vid nybesök om missbruk generellt. Men jag har nog aldrig, jag skulle inte vilja säga aldrig...men...jag frågar inte direkt ifall ungdomen har ett spelmissbruk” (IP 2)
”att nej...jag är väldigt dålig på att fråga om just spelmissbruk. Faktiskt. Jag har ovanan eller vanan att, beror på hur man ser det, och fråga om personen använder droger” (IP 3)
Data från intervjupersonerna visar på att det inte är någon självklarhet att
specificera den generella missbruksfrågan, så att den även innefattar spel. Denna data är i linje med vad Statens folkhälsoinstitut (2003) skrev om in sin rapport, om att få socialsekreterare frågar varför klienten eller anhöriga ansöker om
försörjningsstöd, det vill säga om de ekonomiska svårigheterna klienten har är på grund av spel. Detta kan dels bero på att lagen angående spelmissbruk i SoL (kap 3. 7§ SoL), är så pass ny att det inte finns några inkörda rutiner kring detta vid nybesök. Dels kan det också bero på att spel är så pass normaliserat i samhället, det vill säga att den kunskap som besitts i samhället är relativt begränsad när det kommer till vilka konsekvenser ett problematiskt spelande kan leda till, vilket då gör att det blir lättare att missa. Detta går i linje med vad Berger och Luckmann (1979) menar med kunskapsförråd. Den empirisk data som tagits fram i studien visar tecken på att kunskapsförrådet kring personer med en spelproblematik är begränsat. Bland annat omfattas inte kunskapsförrådet om att den psykiska ohälsan kan öka hos personer med en spelproblematik, enligt Abdollahnejad, Delfabbro och Denson (2014). Detta kan medföra en syn på att spel är något vanligt eller som något mer eller mindre ofarligt.
”dels på nybesöket så frågar man, eller, det finns en fråga kring missbruk. Sen är det lite individuellt hur utförligt man faktiskt frågar. Jag brukar nog specificera mina som både alkohol, droger/narkotika och spel (IP 1).
Citatet ovan beskriver också att socialsekreterare specifikt frågar klienten om spelmissbruk. Burr (2015) menar att beroende på hur kunskapen ser ut belyses områden olika. Det kan tolkas utifrån de data de olika socialsekreterarna har olika kunskap inom ämnet spelmissbruk. Att socialsekreterarna frågar olika angående om en klient spelar, kan också tolkas genom Berger och Luckmanns (1979) kunskapsförråd. Det vill säga att kunskapsförrådet ser olika ut för
socialsekreterarna och kanske inte gäller för hela organisationen i sig, vilket då kan tolkas vara början på en förändring i den institutionella ordningen i frågan om spelmissbruk.
Nästa steg i processen för socialsekreteraren, där det går att se om en klient har ett problematisk spelande, är då klienten kommer in med kontoutdrag för att styrka att personen är i behov av pengar. Kontoutdrag görs inför nybesök samt om en person hävdar nöd, det vill säga om klienten inte har pengar för att klara sig månaden ut, eller tills de får in pengar nästa gång. Posterna på kontoutdragen kollas då igenom för att se om där finns oklarheter. Där ingår det även att
undersöka vilka olika insättningar samt utbetalningar som gjorts från bland annat spelbolag. Vinster från spelbolag registreras som en inkomst när socialsekreterare utreder om en klient är i behov av ekonomiskt bistånd.
”Jag märker väldigt många gånger när jag får in kontoutdrag att det finns insättningar, vinster från olika konton (…) och då försöker jag följa och se hur långvarigt det här har varit” (IP 2)
Om socialsekreteraren som utreder klienten uppfattar en potentiell
spelproblematik hos klienten, blir det istället sunt förnuft som gör det till en självklarhet att utreda vidare. Den institutionella ordningen som Berger och Luckmann (1979) tar upp visar i detta fall att det medför en självklarhet att en problematik eller ett missbruk ska utredas. Den datan från intervjupersonerna som har framkommit kan tolkas som att det verkar finnas indikationer på en motvilja från klienternas sida att säga att de spelar om pengar samt i vilken utsträckning detta sker, vilket göra det svårt att utreda för socialsekreterarna. Om inte spelmissbruket syns i den ekonomiska redovisningen kan den institutionella ordningen istället fungera omvänt. Det vill säga att det som inte märks utreds heller inte. I och med att så många människor på ett eller annat sätt spelar om pengar, allt från att köpa skraplotter då och då till att spela på hästar, kan där finnas en viss fördom eller skam att säga att man inte klarar av att spela på en ”lagom” nivå. Det går då att argumentera för att det finns en social konstruktion som visar på att det är okej att spela, men inte att spela för mycket. För när spelandet går över styr kan det istället finnas känslor av skuld och skam för den som spelar. Enligt Burr (2015) kan den osynliga makten, i form av dessa känslor av skuld och skam, fungera på ett sådant sätt att ett spelande anses som en norm och är normaliserat i samhället, medan begreppet missbruk genom samhällets ögon ses som något negativt i den institutionella ordningen. Istället för att söka hjälp håller man sitt spelberoende för sig själv, alternativt kanske man försöker göra sig spelfri på egen hand, utan att ta hjälp av socialtjänstens insatser.
Om det framkommer innan eller under nybesöket, att klienten har ett
problematiskt spelande, finns där mer att jobba med enligt socialsekreterare (IP 1). Då kan klienten hänvisas till olika insatser, bland annat öppenvårdhuset Gustav i Malmö. För att kunna följa upp spelproblematiken för en klient, görs det ibland genomförandeplaner för att frågan om spel ska lyftas på kommande möten. Efter nybesöket görs det inte rutinmässigt en kontroll av en klients konto, det vill säga att om det inte framkommit på nybesöket att en klient har ett spelmissbruk eller en spelproblematik, samtalas det heller direkt inte om just spel under de kommande mötena.
”Spelmissbruk ser vi ibland genom att vi får in kontoutdrag. Dels att det är genom det eller att dom ofta söker nöd. Så får man kollar vart pengarna tar vägen. Annars är det nog inte så mycket i löpande ärende man pratar om spelande” (IP 1)
Under tiden ekonomiskt bistånd är inkopplade samtalas det inget, eller mycket lite om spelmissbruk, efter de första besöken lyfter de intervjuade socialsekreterarna. Det kom upp att det finns vissa svårigheter att arbeta med spelmissbruk på ett förebyggande plan. Detta går även i linje med vad Statens folkhälsoinstitut (2003) beskrev i sin rapport, det vill säga att få socialsekreterare frågar om spel har något att göra med familjens ekonomiska svårigheter.
Ekonomiskt bistånd utreder framförallt om klientens ekonomi fungerar. Fungerar ekonomin finns där inte så mycket att jobba med, även om det finns en misstänkt spelproblematik hos en klient. Det går dock att argumentera för att om någon söker försörjningsstöd samt spelar regelbundet, att det går eller kan gå ut över ekonomin och på så sätt en förhöjd risk att inte klara utgifterna på sikt.
Socialsekreterare på ekonomiskt bistånd arbetar med att få ihop en planering som ska fungera för klienten. Då det märks att det finns ett riskspel är i de fall då pengarna inte räcker månaden ut och klienten får ansöka om nödpengar. Då har inte planeringen hållit för personen. Det sätter socialsekreteraren i en annan position och kan på så sätt peka på att det är spelande som lett personen hit, om där finns en spelproblematik. Då kan det arbetas med spelproblematiken i former som rör planeringen av ekonomin eller om det behövs insatser. Däremot lämnas ofta ansvaret för behandling av missbruket ofta över till klienten själv att försöka komma till bukt med, enligt IP 1. Om klienten sedan söker nödpengar frekvent finns det mer underlag för att socialsekreteraren skulle kunna hjälpa klienten till att hitta olika behandlingsinsatser. Detta visar att spel är väldigt normaliserat i vårt samhälles institutionella ordning, kanske för att spel inte anses medföra så stora risker, så att spelandet behöver gå långt och få negativa konsekvenser innan socialtjänsten utreder det (Berger och Luckmann, 1979).
Detta undertema visade på att en spelproblematik eller ett spelmissbruk hos en klient mer eller mindre endast visar sig bland kontoutdragen på nybesök eller när klinten söker nöd. Fungerar ekonomin och planeringen för klienten så beaktas inte spelandet som ett problem. Då anses spelandet vara under kontroll.
5.1.2 Kunskapsnivån
Detta undertema tar upp den upplevda kunskapsnivån hos socialsekreterarna själva och upplevelsen av förvaltningens riktlinjer för att utreda spelmissbruk hos
klienter. Vid frågan om socialsekreterarna själva tycker att de fått tillräckligt med kunskap och utbildning beskrev de det bland annat så här:
”Dels mer kunskap kring att se och även kring att prata om
det…spelmissbruk. För dom andra missbruken är så pass välkända, det är lite lättare att prata om” (IP 1)
Det kan finnas flera orsaker till varför det känns svårare att prata om spel än om andra missbruk. Enligt Burr (2015) visar diskursen i samhället hur det kan styra vilken kunskap man får till sig. Om det finns normer som säger till exempel att spel är en ”normal livsstil”, kan även diskursen kring ämnet spel vara
normaliserad. På så sätt läggs det inte särskilt mycket vikt vid att skapa ny kunskap kring ämnet. Enligt Berger och Luckman (1979) skulle man kunna argumentera för att den institutionella ordningen angående att diskursen om spel har blivit legitimerad och normaliserad i samhället. Detta kan exempelvis ha kommit från återkommande reklamkampanjer från spelbolag som förminskar spelandets konsekvenser och höjer chanserna till att vinna. Normaliserandet kan också bero på att välrespekterade idrottsstjärnor ställer upp som frontfigurer i dessa reklamer. Diskursen kan dock ändras med ny och fördjupad forskning på ämnet, vilket skulle kunna medföra en förändrad syn, och i förlängningen en förändrad diskurs, kring spel.
Alla socialsekreterare som intervjuades till studien var överens om att mer utbildning och kunskap behövs kring spelmissbruk. Dessutom framkom det att majoriteten av de intervjuade socialsekreterarna angav att de inte fått någon utbildning alls om spelmissbruk. I de fall då socialsekreterarna uppgav att de hade fått utbildning var det då de själva som tagit initiativ till utbildningen och inte organisationen. Bland annat genom att de själva har bjudit in personer som föreläst om spelmissbruk. Det har även hänt att frågor om spelmissbruk kommit upp när socialsekreterarna fått intern handledning.
”ehm...sen hade det ju inte varit fel om man hade fått lite utbildning om spelberoende, för jag kan faktiskt inte dra mig till minnes att jag har fått det.”
(IP 4)
Samtidigt finns tendenser, som bland annat redovisas genom citatet ovan, till att socialsekreterarna i studien vill öka den egna och organisationens kunskap kring spelmissbruk, öka själva kunskapsförrådet (Berger och Luckman, 1979). Det upplevs från de intervjuade socialsekreterarna att den kunskap som finns i dagens läge inte räcker till för att upptäcka en spelproblematik. Utbildning och kunskap kring spelmissbruk går till viss del hand i hand med hur utredningsarbetet
fungerar. Kunskap och utbildning i att utreda spelmissbruk kan på så sätt ses som en kedja där alla delar behövs för att kunna utreda spelmissbruk. Kunskap inom socialtjänsten angående spelmissbruk blir också en förutsättning för att kunna arbeta mer förebyggande, med insatser där socialsekreteraren själv samtalar om spelmissbruk med klienten under hela processen.
Som Berger och Luckmann (1979) beskriver handlar kunskapen i samhället också till stor del om normer. Människan skapar själv de normer som leder till hur samhället ska tänka och tycka kring spel. Många av de intervjuade
socialsekreterarna sa att de inte hade reflekterat kring spelmissbruk på samma sätt som de reflekterat över alkohol- och/eller narkotika missbruk. Detta kan också
gälla socialförvaltningen som helhet, att det också från ledningshåll inte ansetts vara ett stort problem med klienter som har en spelproblematik. Detta kan bero på att kunskapsförrådet hos politiker och chefer också är begränsat, för även om socialsekreterarna efterfrågar mer kunskap om spelmissbruk under denna intervju, är det inte säkert att de efterfrågat den på ett högre plan till chefer och politiker. Detta kan i så fall tolkas genom Berger och Luckmann (1979) och deras teori om att den institutionella ordningen tycks vara fast och oföränderlig, för även om det finns tendenser till en ”ny” problematik har alltid socialtjänsten gjort på ett visst sätt i dessa fall. Författarna menar att det går förändra kunskap men att det tar tid, vilket kan leda till att upplevelsen av organisationen ses som oföränderlig.
Det framkom att socialsekreterarna inte fått mer utbildning i spelmissbruksfrågan efter att lagen angående spelmissbruk trätt i kraft den 1/1-2018 i SoL. I den utbildning socialsekreterarna upplevde de fått handlade det till största del om alkohol- och drogmissbruk. Socialsekreterarna sa också att de i vissa fall fått utbildning i beroendeproblematik, men att även den var riktad mot alkohol och droger.
-” Känner du att du fått mer info om alkohol och droger?” ( Intervjuaren) - Ja det har det väl varit, det tänker jag, absolut (IP 5)
Vissa socialsekreterare upplevde det som svårare att prata om spelmissbruk än att samtala om exempelvis droger. Detta för att kunskapsnivån eller kunskapsförrådet (Berger och Luckmann, 1979) inte upplevdes lika stort som kunskapsnivån
gällande alkohol och droger. Socialsekreterarna upplevde då att det gick lättare att sätta mer press på klienten för att söka vård eller få insatser vid substansbruk. Socialsekreterarna uppgav också att de var snabbare med att ta kontakt med missbruksenheten vid substansmissbruk, vilket kan bero på att det är olagligt att bruka narkotika. Detta är en tydlig kontrast till spel som i motsats till narkotika är lagligt. Någon som är olagligt ses ofta utifrån en social konstruktion som något negativt. Detta går i linje med vad Burr (2015) skriver om den sociala
konstruktionen i samhället och hur den styr vad som det läggs vikt vid, som i detta fall där det läggs mer vikt vid frågor som rör narkotika än spel.
Detta undertema påvisar att kan finnas behov av mer kunskap och utbildning för socialsekreterare angående spelmissbruk. Många socialsekreterare vill också få mer utbildning kring ämnet. Undertemat tar också upp att socialsekreterare har svårt i vissa fall att fråga om spelmissbruk, i andra fall lättare att ta upp frågan.
5.1.3 Spelmissbruk kontra alkohol- och/eller drogmissbruk
Under detta undertema så beskrivs utredningen angående spelmissbruk kontra alkohol- och/eller drogmissbruk. Spelmissbruk ska enligt nya lagen utredas som andra missbruk som finns i socialtjänstlagen. Det vill säga att spelmissbruk ska utredas på mer eller mindre samma sätt som ett narkotikamissbruk. En majoritet av socialsekreterarna tyckte dock det var svårare att utreda spelmissbruk och i vissa fall alkoholmissbruk än ett narkotikamissbruk. Socialsekreterarna pekade på att det är svårare att utreda något som är lagligt än något som är olagligt.
”blir det också en svårighet för att det är lagligt och dom får göra vad dom vill med sina pengar” (IP 1)
