Barnperspektivets involvering i
handläggningen av ekonomiskt
bistånd
En litteraturstudie om användandet av
barnperspektivet
MERVE EROL
SUSAN FARHAN
The children’s perspective in the
financial assistance process
A LITERATURE STUDY ON THE USE OF
THE CHILDREN PERSPECTIVE
MERVE EROL
SUSAN FARHAN
Erol, M & Farhan, S. Barnperspektivets involvering i handläggningen av ekonomiskt bistånd. En litteraturstudie om användandet av barnperspektivet. Examensarbete i socialarbete. 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, 2020.
Abstract
The primary objective of this study is to clarify a child's perspective within family matters surrounding financial aid from social services likewise how social
workers interpret and implement the perspective in their tasks. Answers to the study's questions are supported by theories about the capacity for action and Shier's theory, Pathways to Participation. The foundation of this study is based on, among other things, scientific articles, literature, and reports that build the
analysis which diverges into several themes as a result. The results showed that the children's perspective was inconclusive and a complex concept to define both in research and legislative texts, while simultaneously showing that the social secretary's broad and respectively narrow possibility of interpreting the law could be received as both negative and positive in the assessment of the child's best interests. There were also flaws in the documentation regarding the child's situation. In conclusion, some of the results of this study were based on the fact that the given legislative texts and guidelines did not provide a clear definition of how the social secretary should proceed in their work with the children's
perspective and in the child's best interests.
Keywords: Child perspective, children’s right, financial aid, municipal guidelines, socialworker, street-level bureaucracy
Innehållsförteckning
1. Problemformulering………s.5 1.1 Syfte………..s.6 1.2 Frågeställning………s.6 1.3 Avgränsning………..s.6 2.Tidigare forskning……….s.7 2.1 Barn i ekonomiskt utsatthet………..s.7 2.2 Ekonomiskt bistånd………..s.8 2.3 Ansökan om bistånd……….s.8 2.4 Föräldraansvaret………..s.9 2.5 Barnkonventionen………s.9 2.6 Kommunala riktlinjer………..s.11 2.7 Ramlag styrd verksamhet………s.11 2.8 Barnperspektivet………..s.13 2.9 Barnperspektiv i handläggning av ekonomiskt bistånd………s.142.10 Barnets bästa………s.17
2.11 Barnets egna vilja………..s.20 3. Teoretiska utgångspunkter………..s.20 3.1 Gräsrotsbyråkratens handlingsutrymme………s.20 3.2 Shiers delaktighetsmodell………..s.22 4. Metod & Metodologiska överväganden……….s.23 4.1 Val av metod………..s.24 4.2 Urval………..s.24 4.3 Inklusion och exklusionskriterier………..s.25 4.4 Datainsamling………s.25 4.5 Manuell sökning………s.27 4.6 Datanalys………..s.27 4.7 Forskningsetiska överväganden………s.28 4.8 Förförståelse………..s.29 4.9 Arbetsfördelning………s.29 5. Resultat & Analys………..s.29 5.1 Otydligheter kring begreppen………..s.29 5.2 Samtala med barnet………..s.31 5.3 Dokumentation……….s.32 5.4 Tillämpningen av barnperspektivet enligt riktlinjerna……….s.34 5.5 Socialsekreterarens handlingsutrymme i samband med
6. Avslutande diskussion……….s.37 6.1 Framtida frågeställningar………..s.39 7. Referenslista………s.40
1. Problemformulering
Andelen ekonomiskt utsatta barn i Sverige uppgick till totalt 19 procent år 2017 visar resultaten från en rapport av folkhälsomyndigheten (2020). Det enskilda barnet kan bli påverkad av fattigdomen på olika sätt, det kan handla om barnets fysiska och psykiska mående, prestation i skolan och sociala relationer
(Folkhälsomyndigheten 2020). Även barnets deltagande i fritidsaktiviteter eller möjligheten till att åka på semester anses vara en konsekvens av den ekonomiska utsattheten (Harjus 2005).
Barn innehar mänskliga rättigheter vilket förekommer i FN:s konvention om barns rättigheter (Tobin 2013). Barnets rättigheter, delaktighet och kompetenser regleras i FN:s barnkonvention samt är en utgångspunkt för socialtjänstens synsätt på barn i deras arbete (Cederborg 2014).
Den förste januari 2020 inträdde Lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barns rättigheter. Implementeringen av lagen om
barnkonventionen innebär att barnet ska uppmärksammas och beaktas i beslut som rör barnets bästa. Konventionen synliggör barnets rätt till bland annat rätt till social trygghet, barnet ges möjligheten till att uttrycka sina åsikter och bli
lyssnade på. En viktig central princip i konventionen är att barnets bästa ska beaktas i första hand i åtgärder som rör barnet. Införandet av lagen innebär ett förtydligande av att domstolar och rättstillämpare ska beakta det rättigheter som framkommer i barnkonventionen. Detta innebär i sin tur att barnets rättigheter ska beaktas vid alla bedömningar och avvägningar som görs i beslutsprocessen där ärendet rör barnet (Regeringskansliet 2020).
Under varje utredning om ekonomiskt bistånd ska hänsyn tas till barnets situation samt att barnets bästa särskilt ska beaktas (Socialstyrelsen 2015).
I 1 Kap. 2§ andra stycket i Socialtjänstlagen SFS (2001:453) framkommer det att “Vid åtgärder som rör barn ska barnets bästa särskilt beaktas. Vid beslut eller andra åtgärder som rör vård- eller behandlingsinsatser för barn ska vad som är bäst för barnet vara avgörande.” Samt i tredje stycket framkommer det att “Med barn avses varje människa under 18 år”.
Barnets rätt stärks även i Socialtjänstlagens proposition (1996/97-124) “Barnens situation ska beaktas, utredas och redovisas när en ansökan om ekonomiskt bistånd inkommer till Socialtjänsten”. Proposition beskriver hur barnet ska beaktas i beslut gällande barnfamiljer, samt ska motiveringen även ta hänsyn till barnets situation. För att genomföra detta krävs det av
socialsekreteraren ett beslutsunderlag som innehåller ett barnperspektiv (Björktomta & Eriksson 2016).
Inom det ekonomiska biståndet har det traditionellt sätt varit det vuxna
perspektivet som dominerat över barnperspektivet. Detta har i sin tur inneburit ett större fokus på vårdnadshavarens situation och ekonomiska läge, vilket resulterat i att barnperspektivet hamnat i skymundan. För att undvika detta gäller det att socialsekreteraren använder sig av ett helhetsperspektiv, där hänsyn tas till både den vuxne och barnet. Av socialsekreteraren krävs det även att barnets situation uppmärksammas samt dokumenteras (Socialstyrelsen 2013).
Trots lagarna och FN:s barnkonvention har undersökningar visat på ett svagt användande av barnperspektivet inom ekonomiskt bistånd i form av att socialsekreteraren sällan samtalat med barnet i ärendet, men även att
dokumentationen kring barnets situation varit otillräcklig. En anledning till varför barnperspektivet används på ett sådant bristfälligt sätt beskriver Socialstyrelsen (2013) bero på oklarheten kring begreppet barnperspektiv samt vilka mål den har. Trots att barnperspektivet ofta framkommer i de kommunala riktlinjerna saknas det en tydlig beskrivning av begreppet vilket innebär att riktlinjerna inte alltid är utformade i enlighet med lagen och kan vara en anledning till att individens rätt till bistånd begränsas (Länsstyrelsen 2007).
Denna bristande användning av barnperspektivet inom ekonomiskt bistånd kan under vissa sammanhang vara ihopväxt med socialsekreterarens
handlingsutrymme. Socialsekreteraren kan i vissa fall anses ha ett begränsat handlingsutrymme på grund av de bestämda ramlagarna inom organisationen (Lipsky 1980). Lipsky beskriver socialsekreterarnas situation som ett inbyggt dilemma där socialarbetaren träffar medborgare “människa till människa “ och på samma gång styrs av organisationens ramlagar. Handlingsutrymmet kan både ge socialsekreteraren möjligheten till att välja men även kompetensen att bedöma rimligheten i val som ska bedömas. Socialarbetaren beskrivs därmed inte bara som en begränsad medarbetare på grund av ramlagarna utan även som en
medarbetare med möjligheter till att påverka utrymmet i organisationen (Svensson et al 2008).
1.2 Syfte
Syftet med denna litteraturstudie är att studera hur barnperspektivet involveras i samband med att barnfamiljer ansöker om ekonomiskt bistånd samt hur barnets bästa beaktas i denna bedömningen. Syftet är även att få en inblick på hur
biståndshandläggaren med hjälp av sitt handlingsutrymme tar hänsyn till barnet i ärendet.
1.3 Frågeställning
- På vilket sätt involveras barnperspektivet i samband med att barnfamiljer ansöker om ekonomiskt bistånd?
- Beaktas “barnets bästa” i bedömningen om ekonomiskt bistånd inom barnfamiljer?
1.4 Avgränsning
Vårt intresseområde i denna studie är att undersöka hur barnperspektivet tolkas, används samt integreras i ärenden med ekonomiskt bistånd inom socialtjänsten. Studien avser därmed inte att undersöka begreppets användning i andra
sammanhang. Syftet är därmed endast att uppnå svar på om och hur socialtjänsten involverar barnperspektivet i sitt arbete med ekonomiskt bistånd för barnfamiljer samt om det tas hänsyn till “barnets bästa” i bedömningarna och isåfall på vilket
sätt det görs. Studiens syfte är främst att undersöka hur och på vilket sätt barnperspektivet involveras i samband med att barnfamiljer ansöker om
ekonomiskt bistånd. Med barnfamilj ärenden syftar vi i denna studie på ärenden där vårdnadshavare för en barnfamilj ansöker om ekonomiskt bistånd samt där barn finns med i hushållet.
2. Tidigare forskning
2.1 Barn i ekonomisk utsatthet
Från en rapport skriven av folkhälsomyndigheten (2020) redovisas andelen ekonomiskt utsatta barn från år 2017. I resultaten förekommer det att totalt 19 procent av barn mellan 0-4 år i Sverige befann sig i ekonomisk utsatthet. En anledning till dessa barns ekonomiska utsatthet beskrivs enligt rapporten bero på faktorer som föräldrarnas förgymnasial utbildningsnivå i förhållande till de föräldrar som besitter en eftergymnasial utbildningsnivå. Rapporten jämför även andelen ekonomiskt utsatta barn när de föds i Sverige jämfört med när de är födda i övriga födelse regioner.
Enligt folkhälsomyndighetens rapport (2020) beräknas en individ vara i ekonomisk utsatthet när hushållets disponibla inkomst per konsumtionsenhet ligger på lägre än 60 procent av medianvärdet för riket, måttet anger därmed vilka det är som lever i risk för fattigdom. Rapporten beskriver även hur denna
ekonomiska utsatthet kan påverka barnet i hushållet på flera olika sätt sätt. Dessa faktorer beskrivs bland annat vara den ekonomiska statusens påverkan på fysisk och psykisk hälsa, hälsobeteende och skolresultaten samt de sociala relationerna. Även barn till ensamstående föräldrar befinner sig i risk för att växa upp i
ekonomisk utsatthet.
I en akademisk avhandling skriven av Anne Harjus (2005) beskrivs barns ekonomiska knapphet utifrån barnets egna erfarenhet och föreställning. Det framkommer även den ekonomiska utsatthetens påverkan på det enskilda barnet i form av att barnet blir begränsat i deltagandet i den allmänna livsstilen. Med den allmänna livsstilen beskriver Harjus fritidsaktiviteter, aktiviteter ihop med vänner samt möjligheten till att åka på semester. En annan viktig sak man inte bör
glömma är barnets klädsel, detta för att minska risken för att barnet ska bli utstött eller retad. Konsekvenserna av att barn växer upp i ekonomisk utsatthet blir synligt i form av att barnet i tidig ålder blir medveten om familjens ekonomiska läge samt vad saker kostar, detta kan i sin tur leda till att barnet upplever en oro och därmed försöker hjälpa familjen genom att exempelvis inte be om saker då det är medvetna om att föräldrarna inte har råd.
2.2 Ekonomiskt bistånd
I Socialstyrelsens “handbok för socialtjänsten” (2013) beskrivs ekonomiskt bistånd, vilket även kallas för socialbidrag som välfärdssystemets yttersta skyddsnät. Detta skyddsnät har i uppgift att komplettera det generella systemet när det anses vara otillräckligt eller när bedömning görs att ersättning inte kan
beviljas. Det ekonomiska biståndets främsta uppgift är att träda in under tillfälliga korta perioder av problem med försörjning. Enligt Socialstyrelsen (2013) beror behovet av ekonomiskt bistånd av två faktorer, de strukturella och individuella faktorerna, i samverkan. De strukturella faktorerna beskrivs som arbetslöshet samt villkoren för arbetslöshetsersättning, demografiska förhållanden i form av
åldersfördelning, invandring och barnafödande samt socialförsäkringarnas konstruktion. Syftet med välfärdssystemet är att ersättningarna ska kompensera inkomstbortfall under tillfällen som arbetslöshet, ålderdom eller sjukdom. Enligt handboken beror individers behov av ekonomiskt bistånd främst på
arbetslösheten, främst på grund av bristen på arbetslöshetsersättning. Möjligheten till att bli berättigad ersättning är därmed beroende av individens nuvarande och tidigare prestation på arbetsmarknaden. Detta innebär i sin tur att individer som inte har etablerat sig på arbetsmarknaden eller till viss del etablerat sig riskerar ett sämre skydd när det gäller situationer som arbetslöshet och sjukdom.
I handboken beskrivs de individuella faktorerna vara bland annat ålder, låg utbildning, familjesituation, etnisk bakgrund, vistelsetid i Sverige, fysisk och psykisk ohälsa. Individers behov av ekonomiskt bistånd är olika beroende på var i landet de befinner sig, länsvis men även i olika kommuner. I storstäderna är andelen biståndsmottagare högre än i de mindre städerna. Den främsta
anledningen till att individer kommer i kontakt med socialnämndens individ- och familjeomsorg beror på deras behov av ekonomiskt bistånd (Socialstyrelsen 2013).
2.3 Ansökan om bistånd
I riktlinjerna för handläggning av ekonomiskt bistånd (2015) presenteras de huvudsakliga områdena där barnets situation betonas. När det gäller ansökningar om ekonomiskt bistånd från barnfamiljer finns det en del riktlinjer för
socialsekreteraren, främst ett avsnitt om barnperspektivet. I situationer där barn och ungdomar befinner sig i hushållet ska de alltid uppmärksammas, samt när det gäller vid beslut som rör barn ska konsekvenserna för barnet övervägas innan beslut fattas. Även när det gäller avslagsbesluten ska dokumentation ske kring hur man resonerat. I riktlinjerna (ibid) framkommer det även att grundvalet alltid ska vara att föräldrarna utifrån deras förmåga och ekonomiska resurser ska ha
huvudansvaret för att säkerställa barnets levnadsvillkor. Hänvisning görs även till forskningen som tyder på “en stark positiv faktor för barnen är om föräldrarna får ett arbete och en fast inkomst” (Socialstyrelsen 2015:13). Utöver barnperspektiv rubriken förekommer barnets behov även under andra rubriker såsom, boende, nödbistånd, hyresskulder, grundutrustning till hemmet, rekreation, barns sparande samt ungdomars ferieinkomster.
När det gäller barn som ansöker om bistånd beskriver författarna Törnqvist och Tryblom (2019) i sin bok kring socialtjänstens tillvägagångssättet vid bistånds ansökningar från barn. Vårdnadshavare och barn som fyllt 15 år har rätten till att ansöka om ekonomiskt bistånd. Detta kan handla om behov av stöd i det egna hemmet eller vård och behandling utanför hemmet. När en ansökan skickas in till socialnämnden och socialtjänsten uppstår den som ett ärende som sedan utreds om
den sökande har rätt eller inte rätt till bistånd, då behovet kan tillgodoses på annat sätt. Främst undersöks det om barnets vårdnadshavare har möjligheten till att tillgodose barnets behov, vilket kallas för föräldraansvaret.
2.4 Föräldraansvaret
Vad gäller barn är det i första hand vårdnadshavarens uppgift att tillgodose barnets behov i form av fysisk och psykisk omsorg. Barnet ska även kunna ha möjlighet att utbilda sig efter det egna önskemålet. När det gäller den fysiska omsorgen handlar det om att barnet ska få näring och tillgång till bostad och uppehälle. Begreppet fysisk omsorg handlar om att det inte ska ställas sådana stora krav än vad barnet fysiskt klarar av. Psykisk omsorg däremot handlar om att barnet ska få omtanke, trygghet, kärlek och fostran samt att gränser ska sättas av
vårdnadshavaren för barnets beteende (Törnqvist & Tryblom 2019).
Föräldraansvaret är även synligt i 6 Kap 2§ i Föräldrabalken (1949:381) i andra stycket
“Ett barn står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, om inte rätten har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. Vårdnaden om ett barn består till dess att barnet fyller 18 år.
Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga
förhållanden och ska se till att barnets behov enligt 1 § blir tillgodosedda. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter samt ska bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning. I syfte att hindra att barnet
orsakar skada för någon annan ska vårdnadshavaren vidare svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas”.
Enligt Socialstyrelsens handbok för socialtjänsten (2015) ska hänsyn tas till barnets situation när det gäller ansökningar som inkommer om ekonomiskt bistånd samt om den berör barn. I handboken hänvisas detta till socialtjänstlagen “barnets situation ska beaktas, utredas och redovisas när en ansökan om
ekonomiskt bistånd kommer till Socialtjänsten” (Socialstyrelsen 2015:9).
2.5 Barnkonventionen
Enligt en slutrapport publicerad av Barnombudsmannen (2002) beskrivs
innebörden av FN:s konventionen. FN:s konvention om barns rättigheter, det vill säga barnkonventionen togs emot av Förenta Nationernas generalförsamling den 20 november 1989. Arbetet bakom barnkonventionen tog cirka tio år, från idé till beslut. Majoriteten av världens länder hade inom två år ratificerat konventionen medans Sverige var ett av de första länderna som gjorde detta. Barnkonventionen är en internationell överenskommelse mellan de stater som har ratificerat
konventionen. Länderna har som plikt att vidta alla lämpliga åtgärder för att kunna verkställa konventionen. Staterna är ansvariga för att förpliktelserna ska kunna fullföljas.
Under juni månad år 2018 röstade riksdagen för regeringens förslag om att införa FN:s konvention om barnets rättigheter till svensk lag. Lagen (2018:1197) om
Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter trädde därmed i kraft den 1 januari 2020. Detta innebar i sin tur ett förtydligande av att domstolar och
rättstillämpare skulle ta hänsyn till rättigheterna som framkom i
barnkonventionen. Barnets bästa och dennes rättigheter skulle beaktas i
beslutsprocesser som rör barn där avvägningar och bedömningar görs. Införandet av barnkonventionen skulle även bidra till att synliggöra barnets rättigheter, med syftet att skapa ett barnrättsbaserat synsätt i all offentlig verksamhet
(Regeringskansliet 2020).
Idén bakom barnkonventionen handlar om barnets rättigheter samt att ett barn har rätt att kunna få sina grundläggande behov tillgodosedda. Dessutom ska varje barn få skydd mot utnyttjande och även diskriminering. Barnet ska även få kunna uttrycka sin mening och kunna bli respekterad av allmänheten. För att kunna tillförsäkra barnets rättigheter behövs det en kombination av åtgärder, det vill säga lagstiftning, opinionsbildning, effektiva styrmedel och upplysning
(Barnombudsmannen 2002).
Barnkonventionen utgår ifrån fyra grundprinciper, dessa är följande;
• Artikel 2: Att varje barn, utan undantag, har rätt att få del av sina
rättigheter.
• Artikel 3: Att barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn. • Artikel 6: Att inte bara deras överlevnad utan också utveckling ska
säkerställas till det yttersta av samhällets förmåga.
• Artikel 12: Samt att deras åsikter ska få komma fram och visas respekt.
(Barnombudsmannen 2002)
I handboken för socialsekreterare (2019) publicerad av UNICEF beskrivs socialtjänstens ansvar kring barnet i ärendet. I handboken beskrivs
socialsekreterarens ansvar gällande barnärenden utifrån barnkonventionens olika artiklar. I artikel 4 och 42 beskrivs socialtjänstens ansvar om att prioritera, respektera, skydda samt säkerställa barnets rättigheter i sitt arbete samt att socialsekreterarens arbetsrutiner, åtgärder och insatser ska inkludera ett
barnrättsperspektiv. Socialsekreteraren ska vid alla mottaganden av anmälningar vara barnrättsbaserade.
Pernilla Leviner (2018) diskuterar i sin tidskriftsartikel kring inkorporeringen av barnkonventionen i svensk lag. Leviner menar på att det hade krävts en bredare och djupare analys av barnkonventionen samt om dess sätt att utövas innan ett beslut om inkorporering blev fastställt. Hon beskriver vidare att de utformade betänkandet och propositionen riskerar att skapa en politisk problemdumpning. Med detta menar Leviner att ansvaret att besluta om svåra avvägningar och prioriteringar som tas av politiker ges istället över till rättstillämpare, dvs även förvaltningsmyndigheter. Leviner beskriver att det hade krävts en klargöring i propositionen kring hur artiklarna i konventionen ska tolkas och tillämpas inom de olika rättsområdena.
Enligt Leviner (ibid) hade det även krävts en närmare analys av principen om barnets bästa och barns rätt att komma till tals (dessa regleras i artikel 3 och 12).
Principerna skulle behöva tydliggöras samt omdefinierats. Leviner beskriver vidare att det i vissa fall krävs att man frångår konventionen “går längre”, dvs att man tänker nytt för att åstadkomma förutsättningar för att barnet ska komma till tals samt för att beslut ska fattas i enlighet med barnets bästa. Hon beskriver även att det förekommer brister och en övergripande analys av propositionen gällande barns med- och självbestämmanderätt, vilket enligt Leviner (ibid) är en viktig del inom barnkonventionen.
2.6 Kommunala riktlinjer
I en undersökning som gjordes av Socialstyrelsen (2015) framkom det brister i användandet av barnperspektivet i biståndshandläggningen men även ett svagt användande av barnperspektivet i dokumentationen. Detta beskriver därmed ett glapp mellan å ena sidan de officiella målsättningarna, dvs att genomföra ett barnperspektiv när det handlar om handläggningen av ärenden inom ekonomiskt bistånd och arbetet socialtjänsten utför, å andra sidan en otydlighet om begreppets betydelse samt hur barnperspektivet ska användas i praktiken.
Socialstyrelsen påpekar att barnperspektivet ofta förekommer i de kommunala riktlinjerna men att det saknas en tydlig beskrivning av begreppet. De menar på att de kommunala riktlinjerna inte alltid är utformade i enlighet med lagen, vilket kan leda till att individens rätt till bistånd begränsas. Detta har setts i
Länsstyrelsens granskning av kommunala riktlinjer för bedömning av insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS (Länsstyrelsen 2006). Kjellbom (2007) beskriver i sin artikel kring hur forskning visat på att kommunala riktlinjer kan ha en stor vikt för beslutsfattande, främst när det gäller de svenska kommunerna. Enligt Socialstyrelsen ses riktlinjerna för
handläggningen av ekonomiskt bistånd vara ett viktigt verktyg för socialtjänsten samt ses som ett stöd vid beslutsfattanden.
Enligt Kjellbom (ibid) finns det begränsat med studier på hur de kommunala riktlinjerna har för inverkan på beslutsfattandet. Detta är enligt Kjellbom (ibid) relevant att studera mer om då de kommunala riktlinjerna utgör ett underlag för ett rättsligt beslutsfattande.
2.7 Ramlag styrd verksamhet
Marie Wörlen (2010) beskriver i sin socialvetenskapliga tidskriftsartikel, socialtjänsten som en ramlag styrd verksamhet vilket innebär att lagen kan ge möjlighet till fingervisning om hur prioriteringar bör göras, dock är det inte alltid enkelt att överföra dessa lagar i besluten. Detta innebär att lagstiftningen ger verksamheterna i uppdrag om hur verksamheten ska bedrivas, utan en närmare angivelser om kvalitet. Bestämmelserna i lagen innehåller en del uttryck för prioriteringstänkande men inte direkta prioriteringar vid beslutsfattande. Detta kan exempelvis handla om barnkonventionen som Sverige ratificerade 1989 och implementerade 1990, där det beskrivs om hur barnets bästa alltid skall komma i första rum (Wörlen 2010).
Eftersom att socialtjänstlagen är utformad som en ramlag kan medlen för att uppfylla målen variera i olika kommuner. Därmed har kommunpolitiker och
tjänstemän ha en stor roll i skapandet av den lokala policyn. Stranz (2007) menar dock i sin doktorsavhandling på att socialtjänstlagen till följd av de löpande revideringarna blivit mer explicit i sina bestämmelser. Vid sidan om lagstiftningen finns även lokala riktlinjer som ett komplement, som är utformade av
organisationsledningarna. Genom de lokala riktlinjerna ges möjligheten att fastställa den organisatoriska hierarkin samt formellt begränsa eller öka
medarbetarens handlingsutrymme. Sannerstedt (1997) beskriver i sin bok om hur lagtexten i ramlagarna som exempelvis socialtjänstlagen oftast beskriver allt förutom det väsentliga. Sannerstedt lyfter hur lagen formulerar att individen har rätt till bistånd om det krävs för att hen ska nå en skälig levnadsnivå, dock beskriver inte lagen vad som ska anses vara skäligt. Detta gäller även
barnperspektivet och vad som ska anses vara barnets bästa. Sannerstedt beskriver ramlagar som att abstrakta övergripande mål ska brytas ner till konkreta
operationella mål, samt att denna preciseringsprocess enligt honom oftast är problematisk. I vissa fall kan det bero på att målen är motstridiga. Han menar på att socialtjänstens verksamhet istället ska bygga på individens självbestämmande och integritet, men på samma gång inte vara kravlös.
Eva Friis (2005) beskriver i sin tidskrift att målen, riktlinjerna och valet av lagstiftningsteknik grundas i principer som är grundade på en mångfalds olika värden, detta bildar i sin tur ett sammanhållet värdesystem där varje individs värde ska förstärka betydelsen av ett annat värde. Friis delar in dessa värden i grupper, flexibilitet, demokrati och trygghet. Hon berättar vidare att även dessa tre normkategorier kan särskiljas beroende på om de är etiskt eller pragmatiskt
betingade. Flexibilitetsnormen beskrivs som effektiviteten inom socialtjänstens verksamhetsområde, vilket innebär att de sociala problemen ska rensas bort eller begränsas, individens problem situation ska förbättras och så vidare. Friis
beskriver att syftet med de etiskt betingade normerna, demokrati och trygghet reglerar relationen mellan individen och mellan olika grupper av människor. Detta beskrivs som att alla människor ska leva under jämlika förhållanden, att alla ska ha rätten till att komma till tals och så vidare. Enligt Friis (ibid) anger demokrati och trygghetsnormerna de etiska ramarna för samt de önskvärda effekterna av socialtjänstens verksamhet. Sammanfattningsvis menar Friis på att lag
konstruktionen ska medge flexibilitet i lagtillämpningen samt jämför den nuvarande lagstiftningen med den tidigare lagstiftningen. Den tidigare lagstiftningen fick kritik för att den försvårade utvecklingen i kommunernas socialvård, i form av att den delade upp verksamheten under särskilda nämnder såsom barnavårds-, nykterhets- och socialbidragsnämnder. Friis (ibid) beskriver flexibilitetsbegreppet som en tanke kring att den enskilda ska få insatser anpassat efter dennes särskilda behov och förutsättningar samt ska bygga på en helhetssyn som ska beakta individens hela situation.
Friis (2005) beskriver hur socialtjänstlagen är uppbyggt kring
frivillighetsprincipen vilket innebär att den ska garantera att individer inte ska tvingas till att ta emot stöd och behandlingsinsatser mot deras vilja. Friis vidare beskriver att lagen även är uppbyggt kring solidaritetsprincipen, denna principens syfte är därmed att motivera människor som befinner sig i allvarliga och akuta risksituationer där deras liv, utveckling eller hälsa är under risk får den hjälp de är
i behov av, detta även om de vill eller inte vill ha hjälpen. Friis beskriver denna principen som i konflikt med rätten till självbestämmande, främst gällande tvångsvården samt att tvångsvården endast gäller för vuxna missbrukare samt barn och ungdomar som riskerar en ogynnsam utveckling.
2.8 Barnperspektivet
Begreppet barnperspektiv är ett begrepp som kan definieras olika beroende på i vilket sammanhang man diskuterar begreppet i. Ann-Christin Cederborg (2014) beskriver i sin bok om att begreppet barnperspektiv kan definieras som att man strävar efter att få reda på barnets upplevelse av sin egen situation samt vilka följder som kan förekomma vid vissa beslut som tas. Barnperspektivet kan se olika ut beroende på vems synvinkel man ser begreppet ifrån, ifall man arbetar inom utredningsarbeten kan synen se olika ut än om man utgår ifrån en vuxens syn. Inom utredningsarbeten kan barnperspektivet innebära att förstå hur barndomen sett ut över tid men även livsvillkoren barnet erbjudits och erbjuds. Utifrån de vuxnas syn kan begreppet definieras som synen på barnet och deras barndom eller samhällets syn på barnet och barnpolitiken.
Enligt Cederborg (2014) ska socialsekreteraren i sitt arbete med barn fokusera på att varje barn hen möter är en individ som befinner sig i en speciell situation. Detta innebär därmed att barns perspektiv måste ingå i analysen som görs, i form av att barnet ska intervjuas detta för att få reda på hens uppfattningar, erfarenheter samt vad hen anser om beslut och åtgärder. I denna analys ska även den vuxnas röst höras, dock ska inte endast deras förutsättningar avgöra vad ett
barnperspektiv är. Det är dock mycket viktigt att vara medveten om att även om analysen utgår ifrån ett barnperspektiv är det i slutänden den vuxna som ska tolka och ta ansvaret över vad som anses vara det bästa för barnet. Genom att man antar ett barnperspektiv synliggör man barns perspektiv i förhållande till andras
perspektiv, detta utifrån en forskningsbaserad kunskap.
I tidskrifts artikeln “Barnperspektiv, barns perspektiv och barns aktörskap” diskuterar författaren Disa Bergnehr (2019) begreppen barnperspektiv och barns perspektivets definition i nordisk forskning samt hur barns aktörskap framkommer i texter. Författaren påpekar att det är viktigt att ställa sig frågan hur vi förstår barns aktörskap när det gäller studier om barn och unga samt när barns perspektiv och barnperspektivet används. Författaren utgår ifrån Berry Mayalls (1994) beskrivning av hur viktigt det är att beakta strukturens inverkan och individens aktörskap när studier om barn och barndom utförs. Mayall beskriver även barns begränsningar gentemot vuxna, dvs den vuxnas makt och företräde att definiera vad barndom och barn ska innebära.
I en artikel skriven av Gunilla Halldén (2003) beskrivs begreppen barnperspektiv och barns perspektiv. Hon menar på att barnperspektiv innebär att föredra, det handlar inte endast om att studera vad barn gör eller säger att de gör, det gäller också att diskutera praktikers konsekvenser för barnets liv. Halldén menar på att barnperspektivet inte endast blir barns perspektiv utan också en analys av
villkoren barn lever under. Hon nämner även hur exempelvis politiska beslut påverkar barnets liv.
I en bok skriven av Pramling Samuelsson, Sommer och Hundeide (2010)
resonerar författarna om barnets inflytande och menar på att den vuxnes förmåga att sätta sig in och förstå barnets upplevelse och erfarenhet är ihopvävt med barns inflytande. Författarna menar på att det ligger i den vuxnes händer att genom respekt, empati och nyfikenhet ge möjligheten till att barnet får inflytande. Dock om barnets inflytande är avhängigt av den vuxnes förmåga att förstå barnet blir barnets inflytande beroende av den vuxnes förmåga att förstå, vilket kan riskera att skapa en uppfattning om att barnet är passivt. Enligt Pramling Samuelsson, Sommer och Hundeide (ibid) handlar barnperspektivet om den vuxnes försök att förstå barnens perspektiv så som det kommer till uttryck genom handlingar och språk. Det är endast barnet som kan förmedla sina perspektiv, därmed innebär barnperspektivet den vuxnas förståelse av barnets perspektiv.
Enligt Socialstyrelsens fallstudie (2015) beskrivs begreppet barnperspektiv som ett begrepp som oftast används men som saknar en tydlig definition. I forskningen kring barnperspektivet delas definitionen av begreppet, det vill säga att man antingen studerar barnets perspektiv eller undersöker den vuxnes perspektiv på barnet. Studien görs hänvisning till Aronsson som sägs koppla dessa perspektiv till barnkonventionen samt menar på att barns perspektiv rör barns rätt handlar om barns rätt att komma till tals, medans perspektiv på barnet är närmare paragrafen om barns bästa. I praktiknära sammanhang beskrivs barnperspektivet ibland med principen om barns bästa, dock är även detta begrepp problematiskt samt behöver definieras från situation till situation. Barns bästa har analyserats utifrån en etisk ståndpunkt och beskrivs som ett kontinuum där lägsta nivån bestäms utifrån vad det enskilda barnet inte får utsättas för till den högsta nivån om att barns behov ska tillgodoses maximalt i samband med att ingen hänsyn ska tas till andras intressen. I studien (ibid) beskrivs även barnkonventionens definition av barnperspektivet, där begreppet istället beskrivs som barnrättsperspektiv.
2.9 Barnperspektiv i handläggning av ekonomiskt bistånd
I en forskningsrapport skriven av Björktomta och Eriksson (2016) beskrivs socialtjänstens arbete med barnperspektivet inom ekonomiskt bistånd. I Socialtjänstens arbete med klienter i form av barnfamiljer, krävs det av
socialsekreteraren att förhålla sig till lagar, förordningar och bestämmelser. Inom dessa lagar framkommer det att barnet är en egen individ med egna rättigheter samt att barnets bästa ska beaktas. Socialtjänstlagen är därmed en sådan lag som innehåller paragrafer som är direkt riktade till barnet samt barnets bästa. I FN:s Barnkonventionen 1989 uppmärksammas även barnets bästa och barnets rättigheter. Barnets position stärks därmed i barnkonventionen och i socialtjänstlagen. I socialtjänstlagen stärks barnet genom propositionen (1996/97-124) på följande sätt; “Barnens situation ska beaktas, utredas och redovisas när en ansökan om ekonomiskt bistånd inkommer till Socialtjänsten”. Denna proposition innebär dock inte att barnets bästa ska vara utslagsgivande i varje process. Det innebär däremot att barnet ska beaktas och beslut rörande
barnfamiljer ska motiveras med hänsyn taget till barnets situation. För att en sådan motivering ska utföras samt ett beslut ska tas utifrån barnets bästa krävs det att beslutsunderlaget har ett barnperspektiv (Socialstyrelsen 2015).
Enligt “Handboken för ekonomiskt bistånd” skriven av Socialstyrelsen (2013) ska barnets situation uppmärksammas i samband med att de vuxna söker ekonomiskt bistånd. Handboken beskriver betydelsen med att se situationer i utredningarna både ur barns och vuxnas perspektiv, detta trots att utredningarna inom
ekonomiskt bistånd traditionellt haft fokus på endast vårdnadshavarnas situation och därmed har exkluderat barnet i ärendet. Att beakta barnperspektivet innebär därmed sammanfattningsvis att handläggaren synliggör barnet i utredningen. Trots detta har flertalet utredningar visat på bristande barnperspektiv i
handläggningen vad gäller ekonomiskt bistånd. Med detta till grund gav
regeringen i uppdrag till Socialstyrelsen att år 2015 genomföra en undersökning baserad på en granskning av kommunala riktlinjer, personakter och
fokusgruppsintervjuer av tjänstepersoner (Socialstyrelsen 2015). Resultatet visade på ett svagt dokumenterat barnperspektiv samt att handläggarna sällan samtalade med eller om barnet inför ett beslut. Det framkom även i dokumentationerna att “barnperspektivet har beaktats” utan en tydlig beskrivning på processens gång. Denna typ av dokumentation anses otillräcklig för att en bedömning ska göras om vilka diskussioner som framkommit samt hur de har vägts mot varandra. Ansökan har i de flesta fallen avslagits i syfte att stärka föräldraansvaret då ett bifall anses som en risk för att minska föräldraansvaret.
Under intervjuerna framkom det att respondenterna tänkte lika när det gällde betydelsefullheten av barnperspektivet, dock förekom det även oklarheter
angående barnperspektivets mål. Respondenterna menade på att barnperspektivet uppfylldes bäst när krav ställdes på föräldrarna, i vissa fall genom att ge avslag då detta ansågs som en form av motivation för föräldrarna. Genom ett avslag ansåg respondenterna att socialtjänsten kunde signalera att de såg föräldrarnas kapacitet till att försörja sig själv och familjen. Intervjuerna visade även på att handläggarna undvek att ställa frågor om barnet till föräldern då detta kunde skapa en förväntan hos föräldern om att få en större summa pengar beviljat (Socialstyrelsen 2015). Ur en rapport skriven av Åkerlund (2017) framgår det att socialsekreterarna sällan föredrar att träffa barnen som utredningen omfattar, då detta anses vara lämpligast i syfte att skydda barnet då socialtjänsten anses vara en olämplig miljö för barnet, men även för att undvika att barnet ska uppleva föräldrarnas reaktioner under mötet. Studien visar på att verksamheterna sällan inkluderar barns tankar och uppfattningar om sin situation, vuxenperspektivet prioriteras samt att stor vikt läggs på förälderns ansvar över sitt barn. I rapporten lyfter Åkerlund även upp spänningen mellan barnets rätt till delaktighet och barnets behov av skydd. Enligt en vetenskaplig rapport skriven av Hjort (2012) finns det svårigheter med att införa ett barnperspektiv i socialtjänstens arbete med ekonomiskt bistånd, främst på grund av att det förekommer oklarheter kring vad ett barnperspektiv innebär inför det praktiska arbetet de utför. Handläggarna möter oftast motstridiga krav när de förväntas arbeta med ett barnperspektiv, samtidigt som handläggarna arbetar under omständigheter som försvårar deras arbete med att anlägga ett
barnperspektiv. Stridhs (2010) Fou rapport har fokuserat på att behandla barnperspektivet genom intervjuer av föräldrar som ansökt om ekonomiskt bistånd. I Stridhs rapport upplever respondenterna att deras handläggare sällan frågar om barnets situation och att konversationer nästan aldrig handlar om
barnen. Enligt föräldrarna verkar handläggarna förstående när föräldrarna talar om barnen, dock upplever föräldrarna att det alltid dom själva som för barnet på tal och uppmärksammar barnet för handläggaren. Respondenterna i Stridhs rapport upplever att deras handläggare inte för ett helhetsperspektiv på deras situation och att själva helhetsperspektivet uteblir samt att det inte tas hänsyn till
konsekvenserna för deras barn. Respondenterna uttrycker sin önskan om att socialtjänsten ska ha mer kontakt med barnen för att barnen ska kunna delge sin syn på situationen. Enligt Stridh (ibid) resulterar sig handläggarnas bristande barnperspektiv av organisatoriska förutsättningar och resurser gällande handläggarnas bemötande och attityd.
Hjort (2012) delar in socialtjänstens klienter i kategorier i form av “värdiga”, dvs de som inte rår över sin fattigdom, samt de “ovärdiga”, dvs de individer som bör ta sig ur sin fattigdom för sitt eget bästa. Hjort menar därmed på att ett
familjehushåll består av värdiga barn och ovärdiga föräldrar. Problemet för handläggaren beskrivs som att de står inför förväntningar på kraven som ställs på den enskilde individen samt att den enskilde individen ska ha motivationen till att bli självförsörjande samtidigt som de oförskyllt fattiga individerna ska ha rätt till en skälig levnadsnivå.
Barn och unga anses som sociala aktörer i sin verklighet som ständigt påverkas av sina erfarenheter. Barnets åsikter är viktigt för att det ska ge barnet utrymme och även möjlighet till att delta i olika processer och beslut i socialtjänstens arbete. Enligt Cederborg (2014) ska utgångspunkten vad gäller ett barn i ärendet kunna vara att socialtjänsten ska fokusera på barnet. Att barnen ses som viktiga
informanter när det gäller deras livssituation och erfarenheter. Cederborg menar vidare att barnet tidigt ska kunna inkluderas i ärendet hos socialtjänsten, barnet ska kunna intervjuas för att få fram barnperspektivet analyser. Av detta insamlade informationen ska socialarbetaren sedan kunna använda det som utgångspunkt i ärendet. Åtgärderna ska vara relevanta för barnet (Cederborg 2014).
I en gemensam rapport publicerad år 2003 av Länsstyrelsen och Socialstyrelsen (Socialstyrelsen 2015) las fokus på att konkretisera barnperspektiv vid
handläggning av ekonomiskt bistånd. I rapporten valdes viktiga punkter ut såsom att beskriva i riktlinjerna kring hur barnperspektivet ska tillgodoses och följas upp, att ge handläggare delegation i syfte att möjliggöra att bevilja högre biståndsnivåer för barnfamiljer samt att utveckla metoder och kompetens för att arbeta med barnperspektivet. Rekommendationerna beskrivs vidare vara att barns behov och situation ska uppmärksammas i handläggningen, att man vid
behovsbedömningar bör tala med barnet samt att man i bedömningen av barns bästa utgår från ett helhetsperspektiv. I rapporten (ibid) förekommer det även att vikt skulle fästas vid frågor gällande barns boende, hälsa, umgänge med föräldrar, fritid samt ungdomars ferieinkomster. I rapporten redovisades även Länsstyrelsens tillsyn av 41 kommuner gällande handläggning av ekonomiskt bistånd till
barnfamiljer. Resultatet visade på brister i 78 procent av alla de granskade ärendena. Det visade sig att barnet var osynligt i stora delar av ärendena,
beskrivningar saknades kring barnets situation samt hur beslut kan påverka barnet. Beslut och bedömningar grundade sig dessutom på schabloner istället för att grunda sig på familjens individuella behov.
2.10 Barnets bästa
Bestämmelserna om barnets bästa regleras i Socialtjänstlagen (SoL) som stärker barnens ställning i lagen. Vad gäller barnets bästa beaktas detta särskilt vid åtgärder som rör barn. Detta synliggörs tydligt i 1 Kap. 2 § SoL samt svarar mot artikel 3 i FN:s barnkonventionen. Efter ändringar den 1 januari 2013 faställdes bestämmelserna om att det som är bäst för barnet ska vara avgörande vid beslut och åtgärder som rör vård- eller behandlingsinsatser för barnet. Vad som är bäst för barnets bästa finns ingen exakt definition i varken SoL eller Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Det förekommer inte heller en konkret definition av barnets bästa i barnkonventionen. Av förarbetena vad gäller till bestämmelsen (prop.2012/13:10 Stärkt stöd och skydd för barn och unga) visar att bedömningen av barnets bästa ses som en process med flera steg. Vad gäller barn ska man beakta vetenskap och beprövad erfarenhet samt inhämta underlag som stöd från närstående men även professionella som anses ha kunskap om barnet och dess omgivning. Det är viktigt att beakta det som barnet själv ger uttryck för i överensstämmelse med barnkonventionen artikel 12. Grunden i barnets bästa är respekten för barnets fulla människovärde och integritet. Vad gäller åtgärd som rör ett barn ska barnet kunna få relevant information. Barnet ska även ges möjlighet att kunna framföra sina åsikter i det frågor som rör barnet. Om barnet inte framför sina åsikter ska hennes eller hans inställning kunna kartläggas på annat sätt. Barnets åsikter och tillämpning ska mätas i förhållande till barnets ålder och mognad. Av 11 Kap 10 § SoL framgår det att barn som fyllt 15 har rätt att själv föra fram sin talan (Socialstyrelsen 2013).
I en avhandling skriven av Leviner (2011) framkommer det att barnets bästa och barns rätt till att uttrycka sig ingår i det grundläggande området i arbetet med barn utifrån ett rättsligt perspektiv. Dock beskrivs begreppen barnets bästa och
barnperspektivet som oklara och svåra att använda i tillämpningen inom socialtjänsten.
Andersson och Hollander (1996) beskriver barnets bästa som ett mångtydigt begrepp samt att innebörden är beroende av situationen och sammanhanget. Något som är barnets bästa för ett barn kanske inte är bäst för ett annat barn, begreppet barnets bästa ger därmed ett utrymme för olika tolkningar. Tolkningsutrymmet försvårar i sin tur för socialsekreteraren då det blir svårt att avgöra vad som är barnets bästa. Detta kan i sin tur leda till olika bedömningar i handläggningen av olika ärenden. Andersson och Hollander (ibid) menar på att barnets bästa inte är givet utan är ett begrepp som kan betyda olika för alla människor, samt att detta är ihopkopplat med hur man uppfattar barnets behov.
Friis (2005) beskriver socialtjänstens implikationer av frivillig och
samarbetsprincipen i sitt arbete med barnfamiljer som att det ska bygga på samförståndslösningar med de inblandade barnet och föräldern. Detta
framkommer enligt Friis i lagen genom kravet på att socialtjänsten ska ge stöd till barn som riskerar en negativ utveckling i samband med att det ska grundas i ett nära samarbete med hemmet. Friis (ibid) beskriver ytterligare en princip avseende att hänsyn ska tas till barnets bästa vilket i sin tur ska vägleda besluten. Principen innebär även att barnets rätt till skydd och stöd ska gå före förälderns rätt till självbestämmande och integritet.
Skivenes (2010) beskriver barnets bästa som en mångfacetterad princip. Att bedöma vad som är bäst för ett barn i en viss given situation beskrivs som svävande. Begreppet kan därmed ge utrymme för spekulationer och blir svår att applicera på barn i en generell omfattning. Många forskare menar på att det finns ett tvivel avseende begreppets användbarhet som riktlinje inom beslutsfattande. Det kan därmed uppfattas som motsägelsefullt då begreppet framkommer i Barnkonventionen samt används brett i hela världen som en princip i lagstiftningen. När det gäller dagens utformning av begreppet finns det en
begränsad vägledning i samband med beslutsfattande som påverkar familjer. Detta kan i längden därmed innebära ett utrymme för beslutsfattarna, när de står inför att väga om olika argument i beslut gällande barnets bästa. Detta innebär inte bara ett problem för de som gör bedömningen utan även ett problem för säkerheten i bedömningen. Skivenes beskriver även en skiftning inom lagstiftningen i Norden kring barnets bästa. Den svenska lagstiftningen angående barn styrs av principen om barnets bästa, dock förekommer det inte hur socialarbetaren ska komma fram till barnets bästa i sitt arbete.
Skivenes (2010) beskriver även fem punkter för att kunna förbättra perspektivet om barnets bästa. Det första beskrivs vara att lagstiftare bör specificera och tydliggöra vilka övervägande som gjorts i samband med att barnets bästa har bestämts. En annan punkt Skivenes beskriver är att lagstiftaren bör undvika starka och hårda antaganden om barnets bästa som exempelvis teorier. Skivenes nämner även att domstolen måste utveckla sig gällande att väga in barnets åsikter kring sin framtid då beslutet handlar om barnet själv. Sist beskriver Skivenes att domstolen är i behov av en uppdaterad kunskap kring barnets behov för att säkerställa att rätt beslut fattas.
Lina Ponnert (2015) beskriver i sin artikel kring att socionomens handlingsutrymme möjliggör för bedömningar och tolkningar samt att
socionomen ska utgå ifrån en helhetssyn i avgörandet av barnets bästa. Ponnert beskriver vidare att det inte endast handlar om att ta hänsyn till barnets uttryckta vilja och önskemål utan även att bedöma viljan utifrån sitt sammanhang samt göra en bedömning av vilka konsekvenser barnets vilja skulle få för barnet. Vilket innebär att professionella kan fatta besluten utifrån motsatt riktning mot barnets egna vilja och intressen, detta ska ske av omsorg om barnet. Ponnert utgår vidare ifrån Titti Mattssons beskrivning av barnets bästa. Mattson har kunnat synliggöra skillnaden mellan barnet och den vuxnes tolkningar, genom att kunna skilja på barnets intressen och barnets behov. Mattson har dessutom gått vidare med detta
genom att dela in begreppen barnets behov och intressen i typiska behov och intressen, det vill säga vad den vuxne och barnet anser att barn i allmänhet behöver, respektive speciella intressen och behov. Ponnert (ibid) beskriver vidare att när barn får komma till tals kan tolkas som att ha en subjektsyn på barnet, men å andra sidan om den vuxnes perspektiv blir avgörande i beslutsfattandet kan det i sin tur leda till att barnet görs till objekt. Teoretiskt sätt bygger enligt Ponnert den rättsliga logiken på generella antaganden barnets typiska behov och rättigheter aktualiseras, omsorgs logiken däremot bygger på att med hjälp av en helhetssyn bedöma barnets specifika behov. Ponnert menar på att ett beslutsfattande alltid ger en möjlighet till att välja mellan att rikta in sig på att bedöma vad som är barnets bästa i den nuvarande situationen samt att bedöma om vad som kan vara barnets bästa i framtiden.
Ponnert (ibid) beskriver även hur subjektsynen på barnet kan bli komplicerat på grund av omsorgslogikens prognostiska tänkande. Då fokus i beslutsfattandet kan riskera att baseras på den vuxnas bedömningar kring vad som är barnets bästa i framtiden, istället för att den ska baseras på barnets bästa i stunden utifrån barnets egna röst. Ett exempel Ponnert lyfter i samband med denna beskrivning är hur vissa av barnets rättigheter såsom rätten till sina föräldrar istället används som ett argument för beslutet trots att beslutet kan gå emot barnets egna vilja och
önskemål.
Johanna Schiratzki (2003) beskriver i antologin Barnets bästa att begreppet “barnets bästa” kan delas upp i två beskrivningar. Den första beskrivningen innebär det man i allmänheten anser är bäst för barnet men som inte kan regleras i lagen och förordningarna. Den andra beskrivningen förklarar Schiratzki som den inskränkta, dvs att den utgör den rättsliga innebörden. I samband med att barnets bästa används i den utomrättsliga standarden avses bland annat all kärlek,
omvårdnad, omsorg och omtanke som ett barn är i behov av. Schiratzki beskriver vidare hur det utomrättsliga barnets bästa innebär en högre livsstandard för barnet i form av mer omsorg samt en bättre livskvalitet till skillnad från det rättsliga barnets bästa utgör. Det utomrättsliga barnets bästa skiljer sig från den rättsliga i form av att det inte kan framtvingas på en rättslig väg. Istället beskriver Schiratzki (ibid) att det är den enskilda människans förmåga och goda vilja som ger barnet det lilla extra. Det samhället kan göra beskrivs som att bana väg i form av att ge individer möjliga förutsättningar till att tillgodose barnets behov. När det gäller att fatta ett rättsligt beslut kan sällan det utomrättsliga barnets bästa tillämpas. Risken beskrivs dock som stor för att de grundläggande rättsäkerhetskriterier dvs likhet inför lagen, träds för när.
2.11 Barnets egna vilja
Archard och Skivenes (2009) beskriver i sin artikel om två principer inom det västerländska rättssystemet angående barn i form av att alla beslut följer principen om barnets bästa samt barnets rätt till att uttrycka sin vilja i förhållande till barnets ålder och mognad. Archard och Skivenes beskriver problematiken i Nordeuropa angående att implementera balansen mellan de två principerna. De menar på att det förekommer svårigheter kring att veta vilket utrymme som bör ges till barnet för att uttrycka sin vilja och barnets bästa. Enligt forskarna får principen om
barnets bästa ett större utrymme än barnets egen vilja. Även om många väljer att tolka de två principerna olika är det enligt forskarna författarna av
Barnkonventionens intention att det ska möjliggöras att sammanföra dessa. Singer (2012) beskriver i sin bok kring svårigheten med att tydligt definiera vilken betydelse barnets vilja ska tillskrivas i rättsliga processer. Detta problemet blir förstärkt i samband med att även lagen tyder på att barnets vilja ska ses med beaktandet av dess ålder och mognad. Detta kan ses som att barnet blir
objektifierade i den vuxnas omsorg. Singer beskriver därmed att den vuxnes syn på barnets behov har en stor betydelse för vad som tillskrivs barnets egen vilja. Singer beskriver vidare att detta är ihopkopplat med att barnet är ett självständigt rättssubjekt. Oavsett synen eller betydelsen av barnets vilja, har barnet rätt till att uttrycka sig.
3. Teoretiska utgångspunkter
3.1 Gräsrotsbyråkratens handlingsutrymme
Socialarbetaren har en roll inom sin organisation som innebär direktkontakt med människor i behov av hjälp. I boken “handlingsutrymme” beskriver Svensson (2008) denna rollen med begreppen “frontlinjebyråkrat”, “gräsrotsbyråkrat” eller “gatubyråkrat”. Alla begrepp är en översättning från Michael Lipskys (1980) begrepp vid namn “street level bureaucrats”. Begreppen är en definition av positionen socialarbetaren har står i när de möter medborgaren som är representant för en myndighet. Rollen beskrivs som ett inbyggt dilemma där socialarbetaren möter medborgaren “människa till människa” , å andra sidan har ett begränsat handlingsutrymme på grund av de ramlagar organisationen har bestämt för socialarbetarens uppdrag. Det är därmed socialarbetarens eller “gräsrotsbyråkratens” uppgift att sammanbinda medborgarens behov och organisationens uppdrag, i syfte att få båda parter rätt förstådda. För att utföra detta har gräsrotsbyråkraten sin egna specifika kunskap och organisationens resurser. Handlingsutrymmet formas därmed av organisationen och delvis av rutiner, professionella tolkningar, traditioner och individuella faktorer hos klient och socialarbetare. Ett handlingsutrymme ger inte bara möjligheten till att välja utan även kompetensen att bedöma rimlighet i val som tas. Kompetensen ger gräsrotsbyråkraten möjligheten till att påverka det givna utrymmet inom organisationen (Svensson et al 2008).
Handlingsutrymmet är mycket viktigt för socialarbetaren då hen förväntas
behandla alla brukare individuellt på grund av kravet på individualisering. För att därmed utföra detta arbetet är socialarbetaren i behov av ett handlingsutrymme som är delegerat från organisationens hierarki. Enligt gräsrotsbyråkraterna finns det ett delegerat ansvar från andra myndigheter som befinner sig i en högre position i hierarkin, men även lagen säger att socialarbetaren har ett
handlingsutrymme som innebär individanpassning för klienten/brukaren (Rönnbäck & Lindelöf 2004).
Vad gäller barns behovsbedömningar kan det hända att riktlinjerna kan begränsa handlingsutrymmet för beslutsfattaren detta genom att sända tydliga gränser för
barnets behov. Enligt Evans & Harris (2004) kan handlingsutrymmet inte ses som gott, då handlingsutrymmet i vissa fall kan användas för maktmissbruk och detta resulterar i godtyckliga beslut. Riktlinjernas form kan ge utrymme för att se till det enskilda barnets behov och därmed kunna inta ett generösare förhållningssätt till försörjningsstöd. Men även för att agera i motsatt håll i form av att inta ett striktare förhållningssätt för att sedan bevilja i mindre utsträckning. Det som blir avgörande för beslutet är då hur handläggaren väljer att använda sitt
handlingsutrymme, vilket grundar sig i handläggarens kompetens och omdöme att kunna välja mellan de olika alternativ som finns om hur handläggare ska agera. Gräsrotsbyråkratens arbete beskrivs av Dunér och Nordström (2006) som mycket komplex och motsägelsefull. De talar om att det finns ett spänningsförhållande mellan den lagstadgade individuella bedömningen handläggaren måste utföra och organisationens riktlinjer. Det går därmed inte att tala för om handlingsutrymmet är bra eller dåligt, då det kan användas i olika syften. Evans och Harris (2004) menar istället på att regler, föreskrifter eller riktlinjer inte kan beskrivas som en orsak till ett minskat handlingsutrymme. Tvärtom menar de på att mer regler skapar ett större handlingsutrymme för socialarbetaren.
Lipsky (2010) beskriver gräsrotsbyråkratens förmåga till att skapa policys på deras autonomi från auktoriteter i organisationen i samband med deras handlingsutrymme i mötet med klienten och beslutsfattandet.
Socialsekreterare med hjälp av sitt handlingsutrymme ges möjligheten till att kunna bevilja eller besluta om klientens rätt till tjänster även fast de begränsas av reglerna inom verksamheten. Organisationens regler kan bland annat innebära försvårande för kontroll och tillsyn, detta för att de är många samt kan vara motsägelsefulla och i sin tur bara användas selektivt. Innehållet i riktlinjerna som bland annat den individuella prövningen kan av socialsekreteraren tolkas på ett sådant sätt att den möjliggör för socialsekreteraren att välja och prioritera mellan reglerna.
Johansson (2007) beskriver anledningen till varför socialarbetaren har makt gentemot klienten. Johansson menar på att makt skillnaden beror på att
socialarbetaren är den enda som har hela insynen i klientens situation men även insynen i organisationen.
Ett antal olika anledningar till denna makt skillnaden beskriver Lindelöf och Rönnbäck (2004). De menar på att socialarbetaren/gräsrotsbyråkraten är den yttersta beslutsfattaren i den offentliga förvaltningen och kan därmed med sin omdömesförmåga göra sina egna tolkningar som inte kan regleras av några riktlinjer eller regler. En annan anledning är att det finns ett stort antal
gräsrotsbyråkrater i organisationen vilket innebär att de flesta politiska beslut som tas har utformats av handläggare. Lipsky (2010) beskriver att tidsbrist är ett problem inom den offentliga sektorn, att socialarbetare inte hinner göra klart arbetsuppgifterna på grund av tidsbrist och resurserna.
3.2 Shiers delaktighetsmodell
Enligt Rasmusson et al. (2004) finns det en teoretisk modell som kan hjälpa socialarbetaren att förstå om hur man kan skapa delaktighet för barn. Denna modellen är skapad av Harry Shiers delaktighetsmodell. Syftet med denna modellen är att det ska fungera som ett slags redskap för professionella till att utforska olika synsätt av delaktighet. Syftet med denna teoretiska modellen handlar också om att öka barns delaktighet i enlighet med artikel 12, 1 i FN:s barnkonvention och det ser följande ut: “ Konventionerna skall tillförsäkra det som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas i betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad”. Utgångspunkten i Shiers delaktighetsmodell består av fem punkter av delaktighet för barnet (Shier 2001)
1) Vuxna lyssnar på barn. Denna punkt handlar om att barnen ska bli lyssnade på. Barnet ska få möjlighet att bli lyssnad på framför den ansvarig vuxen i barnets närhet. En vanlig uppfattning som finns handlar om att barn inte är intresserade av att delta i olika beslut. Detta verkar inte stämma eftersom, rapporter visar att barnen kan uttrycka en hel och har en önskan om att uttrycka sig mer (Ibid) 2) Barn får stöd i att uttrycka sina åsikter: Denna nivå handlar om att barnet ska få möjlighet till att kunna uttrycka sig öppet, vuxna ska även kunna ha tillit till barn till att börja med stötta de och våga säga va de tycker. Jämfört med nivå 1 handlar denna nivå om att vuxna ska kunna ge barnet utrymme och se till att barnet får uttrycka sig och att de ska kunna få stöd av vuxna (ibid)
3) Hänsyn till barnets åsikter: Enligt Shier kan man inte alltid garantera att hänsyn till barnets historia samt att låta det påverka beslutet. På denna nivå mäter man det barnet har sagt och här finns också risk att man inte fattar beslut i
enlighet med barnste åsikt eller önskemål. Det viktigaste i denna nivå handlar därmed att kunna förklara på ett tydligt sätt varför man inte utgått från barnets önskemål och därmed kunna ge återkoppling till barnet, dels för att barnet ska förstå varför man agerat på annat sätt (Ibid).
4) Barn är inblandade i beslutsprocesser: Denna nivå handlar om att vuxna bjuder in barnet till samtalet och tillsammans med den vuxne försöker fatta beslut. Barnet är involverad i själva samtalet och får möjlighet att se när beslut fattas. I denna nivå jämfört med nivå tre är att här får barnet möjlighet att tycka till och detta tas med i beräkningen när man ska fatta beslut. Barnet tillsammans med den vuxne planerar och fattar beslut tillsammans, (Ibid)
5) Barn delar makt och ansvar när beslut ska fattas . Här handlar det om att barns makt kan vara begränsad när det gäller att påverka ett visst beslut kring de. På denna nivå gäller det att vuxna ska kunna ge från sig en del av makten till barnet eftersom här fördelas makt och ansvar mellan den vuxne och barnet (Ibid). Det finns ytterligare tre steg av Shiers delaktighetsmodell och dessa tre steg är , öppning, möjlighet och skyldighet. Dessa steg har som syfte till att organisationer ska kunna undersöka om hur man kan beakta dessa principer kring barnets
bearbetar och är redo att tillämpa denna metoden. Möjligheten därmed handlar om att vuxna som har ansvar för barnet kan tillämpa någon av de modellerna inom de fem nivåerna. Organisationer har även möjlighet till att engagera sig genom att erbjuda utbildning till att införa nya arbetssätt. Skyldigheten uppstår när
organisationen blir skyldig till att arbeta utifrån den nya arbetssättet när beslutet integrerat i arbetet. Skyldigheten framkommer när organisationen fattat beslut om att införa ett visst arbetssätt enligt det angivna modellen. Modellen framstår mer som användbar när den utvecklas till ett tillvägagångssätt till att kunna öka barnets delaktighet i organisationer där professionella arbetar med barn (Ibid).
4. Metod och metodologiska överväganden
4.1 Val av metod
För att undersöka samt få svar på de valda frågeställningarna, bedömdes en litteraturstudie som lämplig. Enligt Polit och Beck (2006) är en litteraturstudie en sammanfattning av redan existerande kunskap som besvarar en forskningsfråga. Syftet med en litteraturstudie är att systematiskt söka, kritiskt granska samt därefter sammanställa litteraturen inom det valda området (Forsberg &
Wengström 2008). Detta arbetet kommer utgå ifrån en systematisk litteraturstudie vilket syftar till att åstadkomma sammanställd fakta från redan existerande
empiriska studier. Detta innebär att fokus ska ligga på den aktuella forskningen inom det valda området i syfte att åstadkomma beslutsunderlag.
Informationskällan blir litteraturen och den använda datan bygger på vetenskapliga artiklar eller rapporter (Forsberg & Wengström 2008). Under sökandet efter vetenskapliga artiklar är det inte alltid möjligt att hitta artiklar av hög kvalitet, då kvaliteten på artiklarna kan variera från låg och hög kvalitet. Det är därmed inom en systematisk litteraturstudie viktigt att studier med högst bevisvärden inkluderas i studien (Forsberg & Wengström 2008).
Enligt Polit och Beck (2014) anses en litteraturstudie vara av hög kvalité om den är opartisk, aktuell och grundlig. En studie anses vara grundlig och aktuell ifall den behandlar ett aktuellt ämne samt använder sig av relevant urval från databaser. Studien ska inte vara personlig, det ska inte heller förekomma ett kommersiellt intresse i resultatet. För att studien ska vara av hög kvalité ska den vara systematiskt genomförd i form av att urvalskriterierna, dvs att de som ska inkluderas och exkluderas ska beskrivas tydligt och detaljerat. Genom att tydligt beskriva urvalskriterierna ges studien möjlighet till att reproduceras, dvs att en annan person ska komma fram till liknande slutsatser när hen använder sig av samma sökmotorer och urvalskriterier.
Då metoden inom den systematiska litteraturstudien är att skrivaren endast
använder sig av studier som är publicerade på utvalda databaser exkluderas en hel del annan forskning kring problemområdet, vilket kan vara en nackdel i
användandet av denna typ av litteraturstudie. Detta då den systematiska
litteraturstudien bör genomföras utifrån en utarbetad struktur. Å andra sidan är en fördel med att genomföra en systematisk litteraturstudie att informationen blir mer
förståelig för läsaren. En annan fördel med att använda sig av systematisk litteraturstudie är att det ger forskaren en samlad bild av kunskapsläget man sökt och att man på ett tydligt sätt redovisar detta (Forsberg & Wengström 2008).
4.2 Urval
På grund av den valda frågeställningen och syftet valdes det att genomföras en systematisk litteraturstudie. För att få en helhetssyn på det valda ämnet som handlade om barnperspektivets involvering i barnfamiljeärenden inom
ekonomiskt bistånd samt hur barnets bästa beaktas i sådana ärenden ansågs denna form av studie vara lämplig. När man utför en systematisk litteraturstudie är syftet att åstadkomma en god sökprocess för att komma åt relevanta artiklar samt för att besvara studiens frågeställningar. Med hjälp av att analysera de valda artiklarna kan studien åstadkomma en god grund för ett resultat och avslutande diskussion (Forsberg & Wengström 2008).
Denna systematiska litteraturstudie bygger sin grund på vetenskapliga artiklar och relevant litteratur. I en systematisk litteraturstudies urval ska man i första hand välja ut studier med relevanta rubriker och abstract (Forsberg & Wengström 2008). Om artikelns rubrik och abstract vi granskat ansågs vara relevant för våra frågeställningar och syfte inkluderades den i andra urvalet. I första sökningen fick författarna ett brett resultat på 11 957 träffar och därmed avgränsades sökningen genom att lägga till ett nytt ord, detta resulterade därmed i 127 träffar. Efter att ha gjort avgränsningen, gjordes det första urvalet där 20 artiklar valdes ut som intressanta. Under andra urvalet granskades de valda artiklarna baserade på inklusionskriterierna då de ansågs relevanta för studiens frågeställning och syfte. Det förekom även flera artiklar som inte föll under inklusionskriterierna samt ej kunde besvara frågeställningen. För att åstadkomma vetenskapliga artiklar kontrollerades artiklarna så att de var refree-granskade.
Under arbetets gång gjordes även en manuell sökning på de valda artiklarnas referenslistor som förekom i urval två. Enligt Forsberg och Wengström (2008) görs en manuell sökning genom att studera referenslistor i de artiklar som valts ut samt som är relevant för studiens ämne. Titlar och abstract som ansågs vara intressanta lästes samt valdes ut av författarna. Sammanlagt valdes fem artiklar ut. De valda artiklarna under den manuella sökningen granskades av författarna samt valdes om de stämde överens med inklusionskriterierna och var refree granskade.
4.3 Inklusion och exklusionskriterier
I systematiska litteraturstudier använder man sig av inklusionskriterier. Detta innebär att författarna väljer ut kriterier som har en koppling till studiens syfte. Detta används i syfte annat att begränsa studiens sökningar och därmed hitta relevanta artiklar som är användbara för granskning (Willman et al 2006). Vetenskapliga artiklar som stämde överens med studiens syfte inkluderades i arbetet. Inklusionskriterierna begränsades även till artiklar som publicerats mellan åren 1990-2020, detta för att få fram det senaste inom vetenskapliga artiklar och forskning. Vad gäller språk var det ett krav att välja artiklar som var skrivna på
både svenska och engelska, då dessa språk var det författarna behärskade. Social och samhällsvetenskapliga artiklar valdes utifrån studiens syfte.
Exklusionskriterier användes i syfte att utesluta kriterier som inte överensstämde med studiens syfte (Polit & Beck 2008). Dock användes det inga
exklusionskriterier i denna studie då inklusionskriterierna ansågs avgränsa sökningen tillräckligt.
4.4 Datainsamling
När man genomför en litteratursökning söker man med hjälp av olika nyckelord i ett antal olika databaser. När ett problemområde har avgränsats formulerar författaren olika sökord som sedan blir grunden till litteratursökningen.
Litteratursökningen kan ske både manuellt och genom databassökningar, vilket denna studie kommer att utgå ifrån (Forsberg 2008).
För att leta reda på relevanta vetenskapliga artiklar använde vi oss av databaserna SwePub och Sociological abstracts som vi blivit hänvisade till genom Malmö universitets bibliotek. Swepub är en nationell söktjänst för vetenskapliga
publiceringar vid främst svenska lärosäten. Databasen erbjuder möjligheten till att söka bland annat artiklar, avhandlingar, rapporter, konferensbidrag, böcker och så vidare. Databasen Sociological Abstracts erbjuder däremot sökningar efter
internationell litteratur främst inom sociologi och- samhälle och beteendevetenskap.
Till en början diskuterade skribenterna kring relevanta begrepp och ord som skulle vara till hjälp under sökningarna. Då frågeställningarna fokuserade på begreppen “barnets bästa” och “barnperspektivet” samt hade en koppling till ekonomiskt bistånd och socialtjänsten formulerades sökorden efter det. Efter att ha valt ut relevanta sökord påbörjades sökningarna på databasen SwePub. För att få reda på hur stort antal resultat vi skulle få kring vårt ämne började vi med att söka med ordvalen “barnperspektiv, OR ekonomiskt bistånd”, därefter valdes
refereegranskade artiklar i syfte att få med trovärdiga och vetenskapliga artiklar. Sökningarna begränsades även till publiceringsår mellan 2000-2020. Även tidningar och kapitel från böcker exkluderades från sökningarna.
Då resultaten av artiklarna vi fick inte behandlade ämnet väl utvidgades
sökningarna genom att involvera närliggande begrepp såsom, socialtjänstlagen, barn, handlingsutrymme, barnets bästa och familj. Därefter användes sökorden “Socialtjänstlagen, OR ekonomiskt bistånd, OR barn” vilket gav ett brett resultat som vi därefter fick avgränsa genom att precisera vår sökningar och därmed lades ordet barnperspektiv till. Efter att ha fått ett bra antal resultat granskades
intressanta artiklars titlar och abstract för att därefter bedöma om det var relevanta för studien. För att tydligare beskriva sökningen har bifogats här nedan. I
tabellerna framkommer det vilka sökningar som gjorts i respektive databas samt resultaten av sökningarna. Andra sökningen resulterade i 127 titlar. Av dessa titlar lästes 20 abstrakt som ansågs relevanta utifrån inklusionskriterierna och sex artiklar valdes därefter ut för att vidare läsas och inkluderas i studien. Sökningarna utfördes därefter på samma sätt fast med andra ord.
