Att lära ut bas

Malmö
Högskola


Lärarutbildningen

SÄL
‐
Särskild
lärarutbildning


Examensarbete


Att
lära
ut
bas


En
studie
i
basundervisning


To
teach
bass


A
study
of

bass
teaching


Jonas
Castell


Sammanfattning

Syftet med detta arbete är att undersöka hur baslärare resonerar kring undervisningen i bas-spel. Vad är viktigt att lära ut för att eleven ska kunna skapa själv? Jag har använt mig av kva-litativa intervjuer. Sex respondenter fick svara på tio frågor. I resultatet visade det sig att lä-rarna hade en hel del likheter i sitt sätt att resonera kring motivation och teoretiska kunskaper men att det även fanns olika sätt att undervisa. Respondenternas resonemang kring elevens självständiga skapande med motivation, känsla och personlighet kan vara vitalt för vidare studier eller för musiklärare och utbildningar.

1. INLEDNING

1.1 Musikexempel 6

1.2 Musikteori 9

1.3 Styrdokument 11

2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 2.1 Syfte 13

2.2 Frågeställningar 13

3. METOD 3.1 Undersökningsmetod 13

3.2 Urval 14

3.3 Genomförande och analys 14

3.4 Etik 15

4. RESULTAT 4.1 Resultat av intervjuer 15

4.2 Diskussion 31

4.3 Förslag till vidare forskning 34

Källförteckning 35

Ordlista 36

1. Inledning

I mitt arbete som musiklärare på gymnasiet med el och kontrabas som instrument ställs jag i undervisningen inför att lära ut basstämmor. En basstämma är oftast en serie toner som ingår i den tonart som musikstycket går i eller som passar till underliggande ackord och som med sin utformning ger en karaktär åt musiken. Vissa musikstilar eller genrer bygger på att instrumen-ten spelar olika så kallade riff. Dessa riff ger en tydlig prägel och lyssnaren kan sätta etikett på musiken så att den får en tillhörighet. Andra musikstilar, t ex jazz, kan vara improviserade. Här kan man färga ackord och baslinjer väldigt fritt. Inom jazzen finner man även att det sty-rande momentet för rytmen är en gemensam puls. Även om jazz generellt är ganska fri i sitt uttryck finns det ändå tonala och rytmiska ramar att förhålla sig till. Det finns musik som kal-las freeform. Här ligger utmaningen i att ständig vara i nuet och kunna se förbi de begräns-ningar som eventuellt finns. Musik kan också vara noterad och begränsa den personliga tolk-ningen till olika nyanser eller tempo.

Många basister på gymnasiet har lärt sig spela på egen hand. I många fall är det så att eleven inte tänker på vilka toner de spelar. Det visar sig ofta att de lärt sig olika grepp eller basgångar utan att veta teorin bakom. Stand By Me av Ben E. King är ett exempel. Alla elever jag träffar och testar den på vet direkt vilken låt det är när de hör den och kan spela basgången men of-tast vet de inte vilka toner de egentligen spelar och varför. Andra låtar som elever brukar jamma på är Metallicas Enter Sandman. Det klassiska Smoke On The Water riffet av Deep Purple har nog alla spelat. Alla dessa riff spelar elever utan problem. I avsnittet om musikex-empel ger jag en teoretisk förklaring på nämnda riff.

Mina erfarenheter visar att svårigheten börjar när eleven själv ska praktisera sina färdigheter och välja toner och skapa utifrån en bank av egna kunskaper och inte strikt hålla sig till ett riff. Det verkar vara så att eleverna är så vana vid att höra dessa färdiga figurer eller riff att de har svårt att utifrån ett teoretiskt perspektiv skapa en baslinje. Jag vill genom denna studie få en inblick i hur olika baslärare förmedlar kunskaper och färdigheter till sina elever. Detta kan kanske öka min och andras förståelse för hur man kan nå elever på olika sätt.

1.1 Musikexempel

Stand By Me

Låten är diatonisk dvs. att alla ackord ligger i samma tonart. Om vi tänker oss att vi spelar i C-dur är första ackordet C. Basgången börjar på en upptakt till första ackordet med tonerna, 5 och M7. Förflyttningen till nästa ackord går via ton 7 till Am där basen spelar tonen A fortsät-ter i fallande riktning till den lilla 7an och sedan till nästa ackord som är F. På detta ackord spelas tonerna F och den stora tersen som är A. Vidare till ackordet G och sedan via den stora tersen B tillbaka till första ackordet C.

Enter Sandman

Låten går i E. Detta är en typisk rocklåt där gitarrerna spelar powerchords eller kvintackord, med tonerna E, B och E en oktav upp. Ackordet har alltså ingen ters. Karaktären är omiss-kännlig med sin energi. Melodistämman, i det här fallet sången ligger på den lilla tersen och vittnar om en moll-karaktär. Riffet som spelas utgörs av tonerna E som är grundton som går till oktaven. Därefter kommer tonen Bb. Intervallen E till Bb kallas för Tritonus och har en dissonant klang och är karaktäristisk för dödsmetallmusik. Intervallen används bland annat som förstärkning i skräckfilmer. ”I den äldre vokalmusiken var t. förbjuden såsom ett osång-bart och oskönt intervall (”diabolus in musica”. ”djävulen i musiken”)." (Brodin, 1975). Näst-kommande är tonen A som också anger ackordbyte till A. Frasen repeteras från början med samma mönster tre gånger och avslutas med att spela tonerna G som är den lilla tersen och F# som är den stora sekunden. På vägen tillbaka till E fungerar tonen F# som en naturlig ledton.

Smoke On The Water

Låten går i G moll, man använder man sig av tonerna G, Bb, C som är de första stegen på en pentatonisk skala i moll. Vi återfinner även i denna låt fenomenet tritonus, i detta fall tonen Db. När man lägger till denna ton till en mollpenta så blir det en bluesskala som i sin helhet innehar tonerna, G, Bb, C, Db, D och F.

Ovan nämnda riff är alltså exempel på musik som man inte behöver särskilt mycket teoretisk eller gehörsmässig kunskap för att reproducera. Man kan på ganska grund kunskapsnivå spela riffen och få det att låta ganska bra. Om vi i Smoke On The Water inte har riffet att hänga upp låten på utan bara fyra takter Gm blir det mer komplicerat. Antingen behöver man ha ett väl utvecklat gehör eller kunskapen om vilka toner som ingår i ackordet. Man kan även använda sig av olika skalor såsom t ex Gm Penta eller G Eolisk. Det är kanske inte en förutsättning men det blir lättare att skapa baslinjer på egen hand om man har kunskapen om dessa ting.

I boken Jazz och popimprovisation, av Gunnar Lindgren och Lennart Åberg beskrivs kopp-lingen mellan regler, traditioner och improvisation. Man menar att som musiker eller konstnär behöver man ha vissa förkunskaper om hantverket för att kunna skapa i en genre.

En fundamental egenskap i den improviserade jazzen och popen är det egna skapandet som det kommer till uttryck både enskilt och kollektivt och det kan tyckas paradoxalt att försöka lära ut hur man improviserar. Men lika lite som en Mozart stiger fram som ett skapande geni ur tomma intet gör en Charlie Parker det. Det finns alltid en tradition bakom, ett visst tonspråk, som visar sig i vissa "regler" eller konventioner, som är gemensamma för en stor grupp musiker un-der en viss period, och vissa element kan man se som genomgående i all impro-visation som bygger på den afro-amerikanska traditionen. Det rör sig t ex om rytmisk uppfattning och gestaltning, tonbildning och en rad andra faktorer. Det rör sig också om individuella och kollektiva byggstenar, som ett visst frasförråd, en viss ensembletyp osv. (Gunnar Lindgren och Lennart Åberg, 1975,s.5)

Lidgren & Åberg menar att det verkar paradoxalt att lära ut hur man improviserar men kon-staterar att det är en rad bakomliggande faktorer som skapar förutsättningar, såsom tonspråk och regler. Deras teorier får tydligt stöd hos Vygotskij (1995), som menar att improvisation är att kunna använda sig av och kombinera olika element från erfarenheter. Ju mer erfarenheter man har i sin erfarenhetsbank desto rikare improvisation.

Fantasins skapande aktivitet är direkt avhängig av rikedomen och mångfalden i människors tidigare erfarenheter, eftersom dessa erfarenheter utgör det material som fantasikonstruktionerna byggs av. Ju rikare en människas erfarenheter är, desto mer material förfogar hennes fantasi över. (Fantasi och kreativitet i barn-domen. (Vygotskij, 1995,s.19)

Den pedagogiska slutsats man kan dra av detta är att det är nödvändigt att vidga barnets erfarenheter om vi vill skapa en tillräckligt stadig grund för dess ska-pande verksamhet. Ju mer ett barn har sett, hört och upplevt, ju mer det vet och har tillägnat sig, ju större mängd verklighetselement det besitter i sin verklighet, desto betydelsefullare och produktivare blir dess fantasi vid i övrigt lika förut-sättningar. (Vygotskij, 1995, s.20)

De elever vi lärare möter i gymnasiet har kanske inte så stor bank att använda idéer ur. Det intressanta är hur och vad vi lär dem för att de ska kunna skapa själva.

1.2 Musikteori

Från tonen C i en oktav till C i nästa finns det tolv toner, om vi räknar alla halvtoner. Dur-skalan är uppbyggd av hela och halva tonsteg ur dessa tolv. Vi utgår från stamtonerna, det vill säga dur-skalan, C,D,E, F, G, A, B, C och sätter en siffra på var och en av dessa toner, 1 till 8. Om vi ska bygga ett ackord behöver det innehålla tre toner, grundton, ters och kvint. Inom pop och jazz genren lägger man gärna till en färgning, septiman. Steg 1, prim är grund-ton. Steg 3, ters. Steg 5 kvint och steg 7 är septim. Dessa fyra toner, C,E, G och B utgör om man slår an dem samtidigt ackordet CMaj7. Tonen B är den stora septimen som förkortas Maj, som kommer från Engelskans Major som betyder stor.

Det viktiga är att kunna läsa ackordanalyser och med hjälp av harmonilära veta vilka toner som passar att spela i ackordet. Det är detta som är charmen med jazznotation, att kunna spela toner som inte står utskrivna men som man vet

passar och som många gånger låter bättre än vad notskriften säger. (Mikkola, 1999).

För att kunna spela toner som inte står utskrivna och att få dem att fungera i ett sammanhang så behöver man just det Vygotskij talar om; ”… det material som fantasikonstruktionerna byggs av”.

En baslinje kan vara väldigt stark i sitt tonala budskap. Om det tonala målet är att komma till ackordet C är det vanligt att den föregås av tonen G som ligger på kvintavstånd till C, detta är en så kallad kadens. ”Slutfall, melodisk eller harmonisk vändning som åstadkommer vilo-punkt eller avslutning”.(Brodin, 1975)

Om man i C-dur hör förbindelsen G till C vill man gärna uppfatta detta som en slutformel, mer eller mindre definitiv. Kommer de båda ackorden som avslut-ning på en fras, känner man det naturligt och tryggt - man känner sig hemma". (Aulin, 1952)

En välkänd linje som är typisk för dansbandsgenren är 1,3,5,3, 5, grundton, ters och kvint. En annan bekant är inom 50-talsrock: 1,3,5,6,b7, 6,5,3. I denna basgång träffar vi på den lilla septiman, b7. Denna ton ger ett bluesigare uttryck än med den stora septimen. Dessa exempel är riffbaserade och ger ett tydligt sound och berättar för åhöraren vad den lyssnar på. Man kan säga att en basstämma skapar en genre beroende på hur den utformas och spelas. Inom jazz-musik används samma toner men även kromatiska (halvtoner) ledtoner eller approachnotes. Detta är toner som används i ett rytmiskt förlopp och som löses upp till nästkommande ackord och då ofta till grundtonen i detta.

Vill man exempelvis spela tonen A i ett A7, kan man spela Bb – G – G# - A för att på så sätt cirkla in A:et. De kromatiska tonerna blir då sänkt nia – liten sjua (ingår i ackordet) – stor sjua – grundton".

(Olovsson, 2005)

Ett begrepp inom jazzen är walking. Det betyder att basstämman vandrar mellan ackorden. Om varje takt i ett stycke musik innehåller fyra fjärdedelar och det finns ett ackord per takt kommer basen att spela en ny ton på varje fjärdedel. På så sätt stannar aldrig basen vid en ton utan söker sig hela tiden vidare med hjälp av ackordtoner och ledtoner. Man kan säga att man

ständigt cirklar in nästkommande ackord. Ett ackord innehåller fyra toner i sin grundställning men kan färgas med andra eller fler toner från skalan beroende på vilken funktion det har. Exempel: Ackordet CMaj7 innehåller C,E, G, B. Steg 1,3,5, 7. Ackordet C7 innehåller toner-na C, E, G och Bb. Här finner vi steg 1, 3, 5 och b7. Ackordet kan även färgas med steg b5, b6, b9, 9, #9, 11, #11, och 13. Dessa är de övriga halvtonerna ur de tolv jag nämnde tidigare.

1.3 Styrdokument

I detta arbete ställer jag frågan, - Vilka kunskaper och färdigheter tycker lärare att elever be-höver för att självständigt kunna skapa baslinjer?

Det är en spännande och stimulerande uppgift att möta elever i gymnasiet och en utmaning att täcka in de styrdokument som ligger till grund för utbildningen. Redan i grundskolans kurs-plan för ämnet musik skriver skolverket som ett strävansmål att: "eleven utvecklar förmågan att själv skapa musik för att kommunicera tankar och idéer". Som uppnåendemål i femte re-spektive nionde skolåret står det att ”eleven skall individuellt och tillsammans med andra kunna skapa musik i elementära former” respektive ”eleven skall kunna använda musik, text och andra uttrycksformer i skapande och improvisation för att gestalta tankar och idéer.” (Skolverket, 2000)

I kommentarerna för estetiska programmets programmål talar man om att, "Olika typer av skapande verksamhet har en central plats i programmet och ger eleverna stora möjligheter att utveckla fantasi och kreativitet.) (http://www.skolverket.se/sb/d/597/a/7672, 2009-10-15)

Om man tittar på ordförklaringen till ordet -kreativitet., kan man läsa nationalencyklopedins tolkning; Kreativitet, förmåga till nyskapande, till frigörelse från etablerade perspektiv; att se verkligheten med nya ögon.(http://www.ne.se,
2009‐10‐15)

Kreativitet kallar vi en sådan mänsklig aktivitet som skapar någonting nytt, oav-sett om de skapade är ett ting i den yttre världen eller en konstruktion av intel-lektet eller känslan, en konstruktion som bara existerar och ger sig till känna i människans inre.”

I programmålen för det Estetiska programmet på gymnasiet talar man om skapande, inlevelse och uttryck.

Estetiska programmet syftar till att ge grundläggande kunskaper inom kultur och estetik samt att ge möjlighet att allsidigt utveckla förmågan till skapande, inle-velse och uttryck. Programmet syftar vidare till att ge eleverna vana vid att möta, uppleva och analysera uttryck inom olika konstarter samt till att förbereda för fortsatta studier och för lärande i arbetslivet inom såväl estetiska som andra verksamhetsområden.

(http:www.skolverket.se/sb/d/597/a/7714, 2009-10-16)

I det estetiska programmet betonas den egna skapande verksamheten. Utbild-ningen ger förståelse av olika konstnärliga uttrycksformer och av gränsöver-skridande samarbete och ger tillfälle att pröva och utveckla den egna förmågan att uttrycka sig. Detta kan vara ett medel för personlig utveckling och självför-verkligande och kan kombineras med ett allmänt estetiskt intresse.

(http://www.skolverket.se/sb/d/597/a/7714, 2009-10-16)

Forskning om instrumentalundervisning visar på att det förtroende som tidigt ges åt musikelevers eget omdöme och vilja med musiken, är mycket viktigt. Av-saknaden av detta kan få långtgående konsekvenser för musikerns förtroende för sin egen förmåga att vara kapabel att skapa egna tolkningar av musik" (Hult-berg, 2000, som citerat i Johansson & Svenningsson 2008: 4).

Utbildningen i musikämnet syftar till att ge varje elev lust och möjlighet att ut-veckla sin musikalitet och få uppleva att kunskaper i musik bottnar i, frigör och förstärker den egna identiteten både socialt, kognitivt och emotionellt.

(Kurs-plan för musik i grundskola, Skolverket, 2000).

Som en punkt under - Elevers ansvar och inflytande i Lpf 94 (s.13) står det att skolan ska sträva efter att eleven: "stärker sin tilltro till den egna förmågan att själv och tillsammans med andra ta initiativ, ta ansvar och påverka sina villkor" (Skolverket, 2000).

Hur gör vi för att inspirera elever att tänka fritt? Kan vi lärare skapa förutsättningar som ger elever tillräckligt med kunskap, färdighet och självtillit att kunna tolka sin omgivning och uttrycka sig? Att hjälpa eleven att stärka tilltron till förmåga och initiativ är av största vikt. Kan jag som musiklärare inspirera eleven till att vilja lära sig? Kan jag få eleven att praktisera

sina kunskaper om egna tonval och improvisation ligger det helt i linje med skolverkets styr dokument. Följande tolkning av ordet inspiration är ganska målande.

"Inspiration, ingivelse eller påverkan som förlöser den skapande förmå-gan."(http://www.ne.se/inspiration?i_h_word=skapande, 2009-10-18)

2. Syfte och frågeställningar

2.1 Syfte

Syftet med detta arbete är att undersöka hur baslärare resonerar kring undervisningen i bas-spel.

2.2 Frågeställningar

• Vilka kunskaper och färdigheter tycker lärare att elever behöver för att självständigt kunna skapa baslinjer?

• På vilka sätt förmedlar lärare dessa i undervisningen?

3. Metod.

3.1 Undersökningsmetod

För att få ett så brett och innehållsrikt spektra som möjligt utifrån syfte och frågeställning valde jag att göra intervjuer med sex respondenter. Intervjuerna spelades in eftersom respon-denternas uppfattningar och egna tankar var viktiga att nå. Intervjufrågorna var bestämda men då svaren varierade ville jag lämna utrymme för följdfrågor. Det kan finnas värdefulla nyan-ser och skillnader i den information man får från respondenterna som kan bidra till en vidare syn på pedagogik och hur elever tar den till sig. Detta kan i sin tur ge en tydligare bild av de fasta frågorna och jag kan få en rikare och mer djuplodad diskussion. Jag ville också kunna tolka de upplevelser respondenterna hade för att kunna öka kunskap och förståelse. Johansson & Svedner (2006, s.43) menar att man behöver anpassa frågorna för att få de personliga och uttömmande svaren som behövs.

I den kvalitativa intervjun är endast frågeområdena bestämda, medan frågorna kan variera från intervju till intervju beroende på hur den intervjuade svarar och vilka aspekter denne tar upp. Syftet med den kvalitativa intervjun är att få den intervjuade att ge så uttömmande svar som möjligt. Då måste frågorna anpassas så att intervjupersonen får möjligheter att ta upp allt hon har på hjärtat. (Johans-son & Svedner, 2006)

3.2 Urval

De sex respondenter jag valde ut arbetar på skolor i södra Sverige och är aktiva både som musiker och lärare. Samtliga arbetar med elever från nybörjarstadiet till de som kommit långt i sin utveckling. En del av lärarna är mer förtrogna med jazz och några kommer från

pop/rocksidan. Detta var ett medvetet val i förhoppningen att jag skulle få en bredare grund till min diskussion. Tyvärr lyckades jag inte hitta någon kvinnlig baslärare då det hade varit intressant för diskussionen att se om det visade sig några skillnader mellan mäns och kvinnors åsikter om vilka färdigheter och kunskaper eleverna bör ha.

3.3 Genomförande och analys

Jag kontaktade respondenterna via telefon och frågade om de var intresserade att bli intervju-ade till mitt examensarbete. Jag förklarintervju-ade kortfattat min frågeställning och att jag skulle be-höva spela in intervjun och hur mycket tid som skulle tas i anspråk. Vi bestämde tid och plats enligt deras önskemål. Vid ett av tillfällena hade respondenten glömt bort vårt avtal varvid en ny tid bokades och intervju genomfördes.

Frågorna var utformade så att jag i början av intervjun skulle få svar på hur de olika lärarna tänker själva angående sitt eget basspel och vilka kunskaper de haft nytta av. Där efter var frågorna konstruerade utifrån en riktning mot eleven. Jag fick vid några tillfällen leda in re-spondenten till frågorna via andra frågor än just den som stod i frågeformuläret. Detta för att på ett subtilt sätt kunna ställa den riktiga frågan utan att lägga orden i mun på respondenten. Jag blev även tvungen att korrigera frågornas ordning då en specifik fråga besvarades via si-dospår i samtalet. Intervjuerna, som spelades in tog cirka en timma var. Dessa skrev jag sedan ner för att öka kontakten och förståelsen för vad som sades. På grund av att jag är ämneskun-nig inom musik och läraryrket så hade jag möjlighet att tolka viss terminologi som användes i sammanhanget. Jag märkte vid genomlyssning och dokumentation att jag genom egna

erfa-renheter hade en känslomässig förmåga att kunna läsa mellan raderna vad som sades. Detta kan ha påverkat mig i tolkningen av stoffet.

3.4 Etik

Innan intervjuerna genomfördes klargjordes för respondenterna att deras uttalanden skulle vara anonyma. De fick också ta del av syftet med undersökningen. Samtliga gav sitt medgi-vande till att medverka.

4. Resultat

4.1 Resultat av intervjuer

Jag har valt att dela upp resultatet i tre delar:

Del 1, handlar om hur baslärarna resonerar kring sitt eget spelande och vad som varit utveck-lande för dem.

Del 2, inriktar sig på metoder och läromedel.

Del 3, som knyter samman allt till min frågeställning, handlar om vilka kunskaper och färdig-heter lärare tycker att elever behöver för att självständigt kunna skapa baslinjer och på vilka sätt lärare förmedlar dessa i undervisningen.

Del 1

Respondent 1

Jag spelar bas för att det är så gött! Jag tror att man är lite som en ”storpappa” i familjen när man spelar bas. Man måste förhålla sig till ackord och vilken genre man spelar. Att spela bas är som att vara fotbollsmålvakt. Det är basen som allt hänger på. Jag tycker att man kommer in i något som är en själv när man spelar bas. Man hittar grejer som är naturligt och personligt och som man trivs med utan att det blir upprepning och som man anpassar efter musiken. Man måste passa in och ha känslan annars blir det pannkaka. I viss musik kanske man inte ska följa vanliga skalor. Om man tar Skamusik som jag spelar, så är det är väl-digt udda musik om man verkligen kollar in hur de spelar. Det kanske skulle

funka att spela en vanlig uppgång men det är inte säkert att det låter som det ska; SKA. Jag har lyssnat och hittat egna vägar. Jag har kollat in andra basister hur de spelar och försökt plocka ut det jag gillar och försöker anpassa det till mig själv och den musik som jag spelar. Jag tänker musiken innan jag spelar den.

Här anses att genre, personlighet och känsla är viktiga beståndsdelar i respondentens eget bas-spel. Vidare är det viktigt att förhålla sig till ackord och att plankning har varit utvecklande.

Respondent 2

Basens syfte är att fånga upp och stabilisera den kreativa energin som finns, vara stadig stöttande och pådrivande. Den ska vara givande för en själv också, musikaliskt och artistiskt. Beroende vem man kompar ska man vara sams och göra gemensam sak och inte fajtas sinsemellan. Sedan måste man lyssna mycket på den andre. Är det en proffsig sångerska kan man ta sig friheter om det är en amatör måste man vara övertydlig och stötta. Jag försöker förmedla min person och energi oavsett om jag spelar punk, rock eller jazz. Jag skiljer inte så mycket där, givetvis blir det olika spelsätt och fraser men i grunden är det samma sak. Sedan är det bra om man får in lite magi också. Det gillar jag. Först och främst att ha fullständigt klart för sig den tekniska biten med att veta var alla toner lig-ger och att ha ett bra gehör och notläsningsförmåga så att man kan kasta sig ut i friheten utan att vara rädd att inte hitta tillbaka.

Att kunna anpassa sitt basspel efter situationen och lyssna anser R2 värdefullt. Även här kommer personligheten in som en viktig sak, till och med nämns magi som en beståndsdel att ta tillvara. Likaså teknik, gehör och teoretisk kunskap.

Respondent 3

Jag tänker mycket utifrån genre och känsla. Vissa kunskaper måste man ha för att kunna spela så det är ju klart men det är mest improvisation och känsla som jag jobbar med. Jag började spela bas ganska sent, i högstadiet tror jag att det var. Rytmiken är jätteviktig, den är viktigare än att kunna spela skalor. Jag har jobbat mycket med slagverk också.

Respondent 4

Skapandet av baslinjer beror på vilken genre det är och vilka harmonier man spela. Sedan beror det på ur man är själv som musiker. I jazz ska man få det att driva och svänga med långa toner. I funk kanske man använder lite kortare eller så. Jag har lyssnat och spelat mycket plockat av andra. Jag växte upp i funkeran på 70-talet med Commodores och det var kul. Det var väl det som fick mig att börja spela och bli inspirerad. Jag har plankat mycket och fått genrekännedom. Jag har spelat mycket trummor också och har nog en del fördel med det. Noter och teori måste man också ha med sig och veta vad som ingår i ackord. Vilka klanger man kan använda. Detta måste man ha med sig för att kunna skapa egna baslinjer.

Genrer, harmonier och plankningar. R4 påvisar även vikten av sväng, driv och rytmik. R4 menar också att kunskapen om ackord och teori är en nödvändighet.

Respondent 5

När jag spelar vill jag förmedla en känsla. Jag vill smitta av mig och få alla som lyssnar att känna kanske inte samma känsla som jag men, ah du fattar vad jag menar. När man står på scen och alla sjunger med eller dansar då har man lyck-ats förmedla något. Det spelar ingen roll om det är världens fräckaste riff eller solo eller ett groove eller något väldigt soft med bara basen i fokus. Jag vill kunna styra bandet med mina bastoner. Det har ju med lyhördhet att göra hur man jobbar tillsammans i bandet. Om någon har en fräck idé så är det kanonbra om man kan haka på och basen är ju inget direkt ljudstarkt instrument så man måste vara övertygande om man ska kunna styra. Jag har spelat mycket med olika musiker och spelat en massa olika genrer och lärt mig av det. En annan sak är nog att jag är nyfiken som person och inte haft så mycket förutfattade me-ningar om vad som är bra eller dåligt. Det försöker jag även föra över till ele-verna.

Känsla, lyhördhet, groove finns även hos R5 som ingredienser. Här anses det även viktigt att spela mycket med andra och olika musiker för att utvecklas. Nyfikenhet kommer in som ett begrepp som menas kunna berika.

Respondent 6

Det beror på vilken stil man spelar. Harmonik och ackord och groove. Gehöret är viktigt så att man spelar ihop med de andra. Beroende på med vilka man spe-lar så spespe-lar jag friare mad de jag spelat mycket med. Vickar jag i ett band så kanske jag spelar lite enklare och tydligare för att etablera en trygghet för mig och de jag spelar med. Jag spelar ganska mycket pop och då finns det inte så mycket utrymme för eget skapande även om jag inte plankar rakt av. Jag brukar planka ackorden och sedan göra mig en bild av hur man kan spela utifrån det och den genre låten har. Då känner jag att jag kan sätta min egen prägel på det och då låter det som jag och det är bra. Tekniska kunskaper är bra att ha men ju mer man spelar så tycker jag att lyssnandet och kommunikationen med andra är viktigt. Den sociala biten är viktigt för att kunna spela ihop och om man ska få jobb så måste man kunna samarbeta och vara trevlig. Det jag lärt mig mest på är nog att jag lärde mig att spela piano och kompa, då utvecklades mitt basspel. Ibland när man känner igen låtar så tror man att man kan dem och då är det lätt hänt att man slappnar av och glömmer bort att lyssna och kommunicera. Viss rockmusik kan vara klurig att spela för det är alltid skrivna riff som man måste spela. Det är lättare om det är lite souligt för då kan man hitta på själv.

Här ser vi igen viktiga saker som ackord, groove och gehör. Vi återfinner att det är viktigt att kunna anpassa sig och att lyssna. R6 menar att det är viktigt att kunna sätta sin prägel eller personlighet på musiken och nämner även att social kompetens som komponent.

R6 säger sig kännas friare i det egna skapandet än i framförandet av olika riffbaserade låtar.

När jag sammanfattar första delen angående respondenternas resonemang kring det egna mu-sicerandet går det att se ganska stora likheter. De anser att deras eget basspel grundar sig mycket på att kunna anpassa sig till rådande förhållande. Detta kan vara vilken genre som spelas vid tillfället eller vem man spelar med. Ackord och harmonik är ett återkommande ex-empel på byggstenar de tycker är viktiga att skapa musik utifrån. Den egna personligheten belyses av flera som en grundläggande egenskap att ta till vara.

Del 2

Respondent 1

Jag eller eleven har oftast en låt med på papper som vi spelar. Vi brukar ha en inspelning så man kan höra hur de spelar och utgå från det. Sedan beroende på hur kunnig eleven är får man kanske ändra lite, antingen göra det enklare eller också utveckla till mer avancerat, och då är det bra att utgå från ackordanalysen. Då brukar man hitta något som eleven tycker är coolt och som den vill spela kanske fast det är enkelt. Sedan kan man höja ribban allteftersom eleven utveck-las. Jag skrev ut en bild till en elev en gång på hamburgargreppet. Om du tänker dig att du håller en hamburgare med vänster hand. Precis så ska man hålla runt bashalsen för att få en bra handställning. Det är talande och lätt att komma ihåg. Jag försöker att uppmuntra eleverna så att de känner att de har kul. Det är nästan skitsamma vad man lär sig för har man roligt så tror jag att man lär sig mycket bättre. Det funkar inte att börja med piskan för då kommer eleven kanske inte tillbaka. Man måste jobba efter elevens förutsättningar. Att ha kul gäller ju allt i livet. Det ska inte kännas som en börda att spela bas. Jag utgår alltid från eleven. Jag använder internet ganska mycket, det är mycket bra.

R1 utgår gärna från en låt eleven vill spela eller som anses vara viktigt i elevens utvecklig. Här finns ett brett sortiment med plankning, bildliga visualiseringar som ”hamburgargreppet” och internet som exempel på läromedel och metoder. Elevens motivation och glädje inför uppgiften ses som grundläggande.

Respondent 2

Att de sjunger till, det brukar vara väldigt effektivt. Det har med höger och vänster hjärnhalva att göra, det har jag jobbat mycket med. Om en elev har pro-blem att planka eller att spela något rytmisk, då säger jag att de sjunga i stället för att spela och då kan de oftast det efter några gånger. De får en annan upp-fattning om hur snabb en rytm är till exempel. Också om de ska hitta en ton är det bra att sjunga för att kunna hitta på basen.

Band in the box använder jag mycket. Det är lätt att skriva in och transponera. Det finns en på gott och ont stadig trummaskin som är bra att spela till. Jag bru-kar göra så att de spelar till en basstämma som jag tar bort efter ett tag så att de kan spela själva. Det finns en bok som heter The Bass Bible, av Paul Westwood. Han tar upp alla möjliga stilar och den är jättebra. Sedan har jag en dvd med Jaco Pastorius där han säger en hel del bra saker. Jag brukar visa hans övningar

också. Jag tar aldrig en bok från pärm till pärm utan vissa saker i olika böcker som jag tycker verkar bra. Jag hittade The Bass Player, där det står mycket bra

saker om hur olika basister tänker och olika övningar som de gjort till exempel Victor Wootens banjoteknik. Jag brukar plocka från en massa olika källor. Det finns så mycket på internet. Jag brukar visa mina kontrabaselever Françoise Rabbath som har en egen fingersättning med 6 olika lägen på hela basen och där tekniken går ut på att vara avslappad och använda tummen som en pivåpunkt som rullar på baksidan av bashalsen, eller John Patittucci som spelar både el och kontra. Jag har inte sett så mycket högerhandsteknik beträffande kontrabas. Jag vet att Ray Brown har en gammal som finns dokumenterad. Jag själv använder en slags gitarrteknik med 3 fingrar på högerhanden och 4 på vänster som jag trivs med. Steve Swallow spelar elbas och använder plektrum och spelar på up-stroke. Man jag saknar nog inget egentligen. Om någon elev gillar en speciell basist brukar jag säga att de ska kolla in hur han gör för att få fram sitt sound och försök att efterlikna det och blanda tills du hittar ett eget sätt som du gillar.

R2 ser det inneboende instrumentet dvs. sången som en stor hjälp att få saker att falla på plats. Detta övar även gehöret. Vidare används datorprogram med trummaskin som hjälpmedel. Böcker, dvd, internet används för att belysa att det finns olika tekniker eller sätt att spela så att eleven kan få komma fram till vad som passar bäst.

Respondent 3

Vi jobbar en del med Sibelius notskrivningsprogram. Om man ska transponera så är det smidigt att kunna scanna in en not i fotoscore. Vi använder ganska mycket böcker men även spotify så att eleven får höra vad det är de ska spela men sedan plankar vi och skriver ut på noter så de får lära sig att läsa. Det är viktigt att förankra läsningen med gehöret. Man det viktigaste är nog glädjen att spela och att få spela det man tycker om. Får man sätta musiken i ett samman-hang med toner och noter ökar motivationen. Plankning är jättebra. Man får verkligen jobba med gehöret. Man utvecklas med det.

R3 jobbar med plankningar som ett viktigt moment i elevens utveckling. Här kombineras det även teoretiskt med att skriva noter. På så vis övas gehöret. Vi ser att som hos R1 är det vik-tigt med glädje för att få motivation.

Respondent 4

Metoder är också att kunna spela lite blues och kunna improvisera i till exempel bluesskalan. Nästan alla källarband lär sig spela så och att spela i olika boxar och så. Att improvisera på en enkel nivå och att få känna lusten. Olika tekniker har med metoder att göra också. På youtube finns det massor. En metod som jag har är också att de måste försöka att lyssna och hitta själva genom plankning. Jag har mycket böcker Bass Bible bland annat. Youtube och nätet i stort för att få inspiration. Jag tycker att jag har det som behövs i läromedel det är alltid nå-gon bok som passar till just den eleven. Jag har gjort egna övningar till vissa elever för att det ska passa riktigt. Jag har lagt in ett program som heter Easy Drummer på min dator där eleven får spela till olika komp. Jag brukar lägga lite ackord till så att eleven får känna att det är som att spela med ett band. Jag låter nästan alltid eleven spela med komp till. Då ser man att det börjar lysa i ögonen och de blir inspirerade. Ibland kan det räcka med ett fräckt trumkomp för att de ska gå igång. Jag jobbar förresten den första tiden med att eleverna ska bli bra på rytmen. De ska kunna klappa olika rytmer så att de känner igen dem så att de kan koppla samman det med tonhöjden på ett lättare sätt sedan. Även om det är nybörjare kan man gå ganska snabbt fram för de lär sig fort. Jag använder slag-verksnoter och är det någon som inte vill klappa rytmen så får de spela på en ton. När vi gör denna övning är det viktigt att de har pulsen med och lägger den i kroppen. Att stampa fjärdedelarna i foten eller att dansa med i rytmen så att man känner sig trygg då blir man inte så lättrubbad om någon annan i bandet spelar en konstig rytm eller så. Rytmen ska finnas i kroppen.

Det finns olika boxar på basens greppbräda. Första boxen sträcker sig till de fyra första ban-den eller tonerna på greppbrädan. Bluesskalan kan spelas som ett riff i en box och eleven kan få en känsla för tonaliteten genom detta. Vi ser här att lust och inspiration är viktigt. Återigen är internet, datorprogram och plankningar användbara i undervisningen. R4 menar att det är viktigt att förankra rytmen teoretiskt men även att förankra känslan i kroppen.

Respondent 5

Det viktigaste är att få eleven motiverad. Att jag som lärare kan fånga upp ele-vens intresse. En grej kan vara att se om en elev är imponerad av en artist eller attityden i en viss musik, då är det bra att kunna fånga upp det. När jag lär ut så vill jag förmedla känslan av hur en ton eller ett harmoniskt förlopp känns. Om vi går från A till Eb till D till Ab och till A igen så vill jag förmedla känslan av att tonerna strävar mot ett mål. Det är att förstå känslan som blir den drivande faktorn i intresset Jag har ganska lång erfarenhet av att spela och jag använder

inte direkt några läromedel. Jag försöker möta eleven där den befinner sig ut-vecklingsmässigt just för stunden och bejaka det som aktuellt.

Den viktigaste metoden för R5 är att få eleven motiverad. Han menar att man bör fånga upp energin från eleven om han/hon är inspirerad av något. Läraren jobbar med att få in den käns-lomässiga aspekten i hur toner kan sträva mot ett mål och att detta i sin tur leder till inspira-tion.

Respondent 6

I början vill många att jag ska bestämma hur de ska spela. Det kan bli en spärr om man säger att de ska hitta på själva men om man smyger in att, du kan väl spela de här tonerna rakt fram så går det lättare. Jag brukar kompa och efter ett tag tycker de att det är lite tråkigt att spela samma toner hela tiden, då får de prova att vända mitt i tonförrådet och få en ny struktur. När man gjort det ett tag så märker de att de faktiskt spelar solo eller skapar själva. Det är bra med tydli-ga ramar i början så att de känner sig trygtydli-ga. Planknintydli-gar är jättebra för elevens utveckling, de lär sig hur man använder tonerna och får fler ord i sin musikalis-ka vomusikalis-kabulär. När de planmusikalis-kat får man gå in och visa vad det är de spelar så att de kan få förståelse ur ett teoretiskt perspektiv också annars kan det hända att de tror att man bara kan spela på ett sätt. Det de plankat kan kanske överföras på en annan låt också. Jag brukar få eleverna att skriva egna övningar. Om de får i uppgift att skriva en övning med G-dur treklang så kan de sätta ihop den med rytmövningen de gjorde och på så sätt kombinera dessa. Jag kan hjälpa till att öppna dörrar åt eleverna så att de kan komma åt det de söker efter.

Jag använder inga läromedel i form av böcker direkt men noter och tabs. En del sidor på internet använder jag ganska mycket studybass.com till exempel. Jag googlar ibland om det är något speciellt jag söker. Youtube är toppenbra. I vissa böcker använder jag bara sidor som jag tycker är bra. Sedan använder jag öv-ningar som jag lärt av mina lärare och även övöv-ningar som jag skrivit

R6 använder här ett tonförråd eller en skala för att komma igång. Ramar för att eleven ska känna sig trygg. Plankningar återkommer som viktiga delar i undervisningen. Läraren åter-kopplar plankningen teoretiskt med en förklaring på vad det är för toner som spelas. Hos den-na lärare får eleven skriva egden-na övningar. Internetsidor som studybass eller youtube används för övning och inspiration men även noter och tabs.

Plankningar och riff/skalor, internetsidor, datorprogram är mycket använda läromedel av re-spondenterna. Det är det till stor del att få fram glädjen och inspirationen hos eleven som an-ses vara viktigt hos alla respondenter.

Del 3

Respondent 1

Nummer ett är skillnaden på dur och moll, genrekänsla och hur mycket man ska spela, så att man inte förstör en ballad till exempel.

Jag tror att det är bra att börja planka så att man känner sig cool när man kan spela Billie Jean eller Black Night för då kan man få upp självförtroendet. Man lär sig även hur basen kan låta och kan fatta lättare senare hur man kan kombi-nera toner.

Att skilja på dur och moll är ett sätt att lägga grunden för kunna lokalisera sig i det tonala landskapet. När man plankar en låt är det bra att börja med att urskilja grundtonen. Hittar man den och meloditonen är det lättare att förstå och hitta tonerna mellan. R1 menar att det är vik-tigt att få en känsla för det man gör. De två låtexempel som R1tar upp har väldigt tydliga riff. De är ganska lätta att spela och ger genast en känsla för det man spelar och det låter bra näs-tan meddetsamma.

Sedan har man hur mycket nytta som helst av att skapa själv. Det är kul och när man gör egen musik själv är det kul att kunna göra själv. Jag minns ju fortfaran-de slingor som vi gjorfortfaran-de i fortfaran-det första banfortfaran-det och hur kul fortfaran-det var att kunna skapa själv. Om man ska tolka en låt är det viktigt att kunna göra eget. Vet man grun-derna kan man måla sin egen tavla. Vissa grundkunskaper som kanske inte är ur rent musikalisk synvinkel är att man måste tvättar händerna innan man spelar annars låter basen dåligt efter ett tag. Sedan är det viktigt hur man håller så att man har en skön ställning. Det kan hända att man får kramp eller så.

R1 tycker att det finns olika grundkunskaper som är viktiga. Det är inte bara rena musikkun-skaper man behöver tänka på. Renlighet och ergonomi spelar också in för att fåbra förutsätt-ningar för att skapa. R1 framhåller vikten av att det ska var glädjande att spela musik.

Det är viktigt att lära timing så att det man lirar blir tight. Många är intresserade av att fräscha upp en låt. Då kollar vi vad som passar med hjälp av en del teori. Genom att veta vilka toner ackorden innehåller kan man göra en liten extra räka eller så. Kan man harmonin är det ganska lätt att färga upp en låt med basgångar upp eller ner. En jätte enkel uppgång från G till D är till exempel G, B, C,D och som kan färga en låt ganska mycket istället för att bara ligga kvar tills det nästa ackord kommer.

R1 utnyttjar elevens driv och engagemang och tar direkta exempel där eleven direkt kan förstå hur man kan göra för att utveckla en linje. Detta leder till bestående kunskaper om hur man kan jobba med musik.

Det är bra att veta hur ackorden binds ihop och hur man får det att bli en struk-tur och inte bara separata ackord. Hur man binder ihop kan man kanske översät-ta till en annan låt. Att kunna hantera basen rent tekniskt, att underlätöversät-ta för sig själv. Alla kan inte spela musik, är man inte musikalisk eller rytmisk kan man inte bli bra. Man måste vara musikalisk. Naturligtvis kan man rent teoretiskt lära sig att trycka ner rätt tangent eller sträng men att spela är en annan sak. Man måste även ha en stark vilja att spela för att lära sig

R1 vill även mena att det underlättar om man har god teknik, ett rytmiskt sinne och ett visst mått musikalisk begåvning.

Respondent 2

Det är viktigt att man ser personligheten bakom eleven. De basgångar som jag gör kanske inte passar eleven, då får man ge den verktyg att skapa egna gångar utifrån sina förutsättningar. Då finns det olika metoder för det. Jag brukar fråga vad de gillar för musik och sedan plankar vi det och kollar vad det är för bas-gångar och så kan jag föra det bakåt sedan. Om de gillar Kiss så är det ganska mycket bluesskala i basen och då kan man föra det vidare till BB King och helt plötsligt är man inne på jazz och kan gå vidare och man hamnar kanske på Si-natra. Man måste se vem det är som ska använda basgången och ta tillvara per-sonligheten.

Här ser vi att R2 tar hand om elevens personliga förutsättningar med . Plankning nämns som ett bra sätt att komma i kontakt med basgångar. Dessa tolkas och kompletteras med eventuella skalor för att komma vidare.

Sedan är det självklart att man övar med metronom eller Band in the box och så att det blir stadigt och rent, men det ingår i det tekniska. Sedan är det väldigt bra att lära ut de mest elementära ackorden 2,5,1 eller dur och moll eller att en bas-ton kan ändra ett helt ackord beroende på vilken bas-ton man väljer. Man får en känsla av makt och det är härligt.

Jag använder den här urmossiga metoden med tonarter, 2,5,1 att relatera till. Har du Dm7, G13, CM7 och Am7 så vet du att du kan spela en Cdur skala. Men du måste färga dem så att du får grundtonerna enligt ackorden. När du har Dm måste du tänka D-dorisk, på G får du tänka G- mixolydisk. På C får du tänka C-dur och Am tänker man ren moll. Sedan får man göra basgångar efter det för att man har då kopplat ihop dem med tonarten. Alla dessa innehåller C-dur.

R2 påvisar med hjälp av skalor ett förhållningssätt till tonaliteten hos ackord för att eleven ska kunna förankra hur det låter och sedan sätta det i ett sammanhang.

Efter ett tag lär man sig att se standardlåtar som inte bara en hel hög med ackord utan som olika modes eller skala och då kan man spela mer modalt. Om det är mer komplex musik som Giant Steps eller så spelar jag grundton, halvton, grundton, halvton under eller över, för det är effektivt

Jag visar på pianot eller basen hur tonalitet och ackord hör ihop. Jag har en öv-ning där man spelar brutna ackord eller arpeggios. CM7. Dm7 Em7, FM7, G7,Am7, Bm7b5. Sedan gör vi samma sak i harmonisk moll så att de får en grund och förstår, Aha, det är så ackorden funkar. Att Em7 kan tillhöra C-dur eller D-dur eller en massa andra tonarter. Det beror på vad som kommer sedan och vart man är på väg så att elever lär sig tänka och lyssna musikaliskt och inte teoretiskt. De allra flesta känner igen saker som de hör. Detta går att överföra på Beatles, och på annan pop och så fast då handlar det om treklanger.

Arpeggios i övningen som avses är de toner som används, grundton, ters, kvint och septima. Dessa övningar är avsedda för elever som kommit en bit i sin utveckling. R2 visar även hur de kromatiska tonerna används. Dessa är starkt ledande toner som cirklar in målet. R2 försöker lära eleven att förankra saker gehörsmässigt.

Om jag har en nybörjarelev börjar jag med två ackord eller att de får kompa blinka lilla stjärna eller något. Om de tycker att det är för mossigt så tar vi något annat som är lite roligare. När de då kompar får de prova med grundton och kvint. Senare kan man ta någon ton emellan så att de kommer till nästa ackord via en halvton över eller under och på så sätt kan de göra en basgång. Efter det

kan de börja jobba med skalan som tillhör. Huvudsaken är att de förstår varför vissa ackord hör samman i en tonart, jo, de finns på den skalan.

R2 jobbar med nybörjare på samma sätt som de som kommit längre men på en mer grundläg-gande nivå. Det kan röra sig om bara två ackord och en enkel melodi. Han anpassar direkt efter eleven för att bibehålla intresset.

Jag försöker undvika att använda pentaskalan för att det blir lite låst. Penta ska-lan är ungefär samma som bluesskaska-lan och det passar på vissa stilar man jag är inte så vän med de här pentafraserna. Jag tänker mer utifrån en tonart för då får man större melodisk frihet till eleven. Säger man åt eleven att de kan spela de här fem tonerna som finns i pentaskalan så kan det inte bli fel, ja, då spelas des-sa och så tänker de inte på vad som händer runt i kring. Jag tvingar eleverna att skapa eget för de ska ha möjlighet att välja själva. Om någon elev är väldigt låst så säger jag att de ska prova att sjunga så som de skulle vilja ha det. Då brukar det komma en massa roliga grejer som vi då spelar in och plankar. Då kan man påvisa hur de gjorde i olika situationer. Upplevelsen brukar bli att oj, är jag så avancerad. Och det är de men om man begränsar dem med att säga att de ska göra en basgång på ett visst antal toner eller en skala så gör de just det man ef-terfrågar och inget annat.

R2 använder sig av flera sätt för att fånga eller hitta eleven. Att ge dem ett begränsat antal toner att spela kan göra att de låser upp sig om de har svårt för att våga prova själva. En me-tod som kommer fram här är att spela in och planka sig själv eller sjunga det de tänker.

Att skapa själv gör att eleven får en personlighet. Då blir det ingen kopia av mig eller någon och det är livsviktigt idag. Om någon elev är helt låst kan det hjälpa utvecklingen om de får ett begränsat antal toner att spela på en låt. Jag säger att om du använder dessa toner kan du aldrig spela fel och då kan eleven komma loss och gå vidare. Det finns så klart omöjliga elever också som inte kan lära sig. Det är viktigt att man inte begränsar i onödan och man får inte generalisera undervisningen, vi jobbar ju med människor och man måste vara flexibel i stun-den med vem man jobbar med.

R2 ser personligheten som en stor kapacitet i det kommande skapandet men verkar även tycka att ett visst mått av begåvning spelar in.

Respondent 3

Jag brukar visa att man kan spela helt kromatiskt från t ex A till D. Om man ut-går från blinka lilla stjärna så kanske vi börjar med en rytm och grundton, kan-ske någon kromatisk ton innan nästa ackord. De tre första tonerna i durskalan funkar bra. Man måste hålla koll i första hand om det är moll eller dur. I de fles-ta fall funkar det med kvint och okfles-tav. Sedan är kromatiska skalor eller toner bra. Den kromatiska ledtonen är ganska enkel att förstå för den strävar. Det är som det sista steget innan slutet liksom som leder till nästa grundton. Jag tror att det är enklare att förstå ju mindre intervallerna är. Det är en känsla av att man är nära målet. Kommer man på och förstår den känslan är det lättare att gå vidare.

Enkelheten och de kromatiska tonerna återkommer . R3 vill även att eleven ska kunna känna eller få den gehörsmässiga känslan av att tonerna kommer att nå ett mål.

Man övar upp sin improvisation och det är bra för kreativiteten. Eleverna kan skriva eget och man ser att de blir lyckligare då. Det är bra att testa själv. För mig får eleverna testa vilka toner som helst även om det är fel så att de får upp en glädje i att spela innan man börjar tillrättavisa. Jag tycker att man ska vara positiv till allt eleven ger sig på för då vågar de också försöka mer. Det händer ju att elever inte vågar men vågar man inge vinner man inget heller. Hellre spela fel än att inte spela alls. Jag säger till mina elever att de ska spela mycket till skivor hemma, blir de trötta på läxorna är det bra att spela det man tycker om en stund och sedan återkomma.

R3 är angelägen om att ta vara på elevernas glädje i skapandet. Eleverna får prova att använ-da vilka toner som helst i syfte att hitta entusiasmen.

Respondent 4

För det första måste man veta som ingår i ackord. Vilka klanger man kan an-vända. Grundton och kvint är bra att börja med. Många genrer använder just dessa och sedan kan man rytmisera olika. Detta måste man ha med sig för att kunna skapa egna baslinjer. Att spela och spela mycket är viktigt. Om man sät-ter igång ett trumgroove på en maskin och jag spelar piano till kan eleven gör eget. I slapbass program som jag har på datorn finns det en mängd olika varian-ter man kan spela. När man spelat mycket läggs dessa till i minnet i en bank där man sedan kan kombinera och plocka olika för att själv kunna skapa.

Grundläg-gande är ändå att kunna harmonin, om det är moll eller dur och där kommer teo-rin in med grundton ters och kvint.

R4 framhåller enkelheten för eleven genom att den får börja med att använda grundton och kvint. Även om eleven är på så grundläggande nivå att den endast hunnit tillgodogöra sig kunskapen om grundton och kvint ges det tillfälle att spela i ett sammanhang. I detta fall med trummaskin och pianokomp. Den minnesbank R4 syftar på är den man har inom sig, det rytm och tonförråd eleven skapat genom att öva.

Basen är ju väldigt bra uppbyggd för det är samma grepp på intervallerna. Vi brukar försöka komma igenom många genrer i början och inte stanna så länge på samma låt. Även om det låter lite dåligt så kör vi vidare. Detta för att eleven ska kunna få en bank med riff eller toner för att sedan kunna skapa själv oavsett vilken genre. Då vet eleven hur de ska spela för att musiken ska få en tillhörig-het genremässigt. En annan sak som är viktig att lära ut är att man ska lyssna mycket på andra instrument eller bastrumman och försöker följa med. Ackord-följden är ju också viktig att kunna följa. Om det är en rockabilly så har det en viss prägel eller walkingbass, då får man börja enkelt och här har jag också böcker som är bra. Baslinjer olika varianter där man utgår från grundton och se-dan kvint och en kromatisk ledton ner till kvarten så har man fått en basgång som funkar ganska bra på enkel nivå. Baslinjen beror på om man ska vara ett stöd eller om man kan vara fri.

Genom att eleven får tillgång till många olika genrer skapas förtrogenhet med olika sätt att spela och höra musik. R4 använder sig även av de kromatiska ledtonerna för att göra en bas-linje.

Det kan vara ett problem att veta var på basen man ska spela de olika tonerna. Jag har märkt att om man har tjejer som spelar så vill de inte spela fel, det ska vara bra direkt. Killar kör mer så det ryker även om det låter skit och det är ju bra att testa sig fram men man måste också reflektera och förstå om man spelar fel och åtgärda det. När de hör det själv har de kommit ganska långt annars mås-te man stoppa och ändra. Sedan är det viktigt att man spelar med dem hela tiden och att ge positiv feedback och att de får reflektera själva över vad de spelar. Jag skulle vilja säga att eleverna har 100 % nytta av att skapa själv. I sitt eget

rockband eller när som helst. Att kunna skapa själv är det som gör glädjen. Ska-par man inte eget fastnar man i andras producerade material och det är kört. Samtidigt så genom att reproducera eller planka andras så bygger man upp sin egen stil och personlighet. Allting kommer ju från någonting och spelar de då olika genrer så får de insikt i hur det låter sedan kan man plocka olika saker.

Plankning skapar förutsättningar för att få stoff till sin minnesbank enligt R4. Genom detta byggs då personligheten upp och eleven kan skapa själv. R4 påvisar betydelsen av att skapa själv för att få glädje och tillfredsställelse.

Respondent 5

Motivation är nog det viktigaste att lära ut. Har man bara motivationen kommer det andra på vägen. Jag jobbar med att lära eleven att förstår hur det hänger ihop med intervaller, toner och ackord för att kunna hitta andra och olika vägar. Om man inte förstår är det omöjligt att kunna skapa en walkinglinje. Det är viktigt att eleven inte blir tillrättavisad för mycket utan får utveckla sin improvisativa sida och att de kan förstå att tonerna de spelar är lite godtyckligt i urvalet. Vi jobbar mycket med blues för att bygga upp känslan för ackord. Jag brukar lära ut två eller tre olika varianter på baslinjer som vi sedan går igenom och kombi-nerar på olika sätt. Förmågan att våga och att göra kombinationer skapar förut-sättningar för att spela friare och skapa själv. Efter hand hittar man sin person-lighet och man skapar själv.

R5 menar på att motivation skapas av att lekfullt få prova fritt. Vi ser även att R5 använder en del givna tonserier för att eleven ska kunna komma igång och spela och sätta det i ett sam-manhang.

Respondent 6

Det är viktigt att lära ut ackordtoner, moll, dur, 7or, sänkta kvinter, de vanligaste ackorden och att de kan räkna ut dem. Även att de får spela olika stilar. Då mär-ker man att det finns olika sätt att bygga baslinjer. Jag brukar ta låtar som ele-verna spelar i sina band och som de gillar och visa hur man kan spela på andra sätt. De behöver inte tycka att det är gött men då har man kollat hur det låter.

sammanhang genom att läraren använder exempel ur elevens låtmaterial. R6 lär också ut de grundläggande byggstenarna, som dur och moll, ackordtoner och genrer.

Från dag ett vill jag att eleverna ska göra egna baslinjer även om det är nybörja-re. Om de får ackorden C,F, G så får de spela grundton och kvint men de får spela det hur de vill med växelbas. Utifrån en ackordföljd så utgår jag från tre-klanger sedan lägger vi till 7an. Om eleven är lite driven så kanske vi lägger till en halvton på fyran, en kromatisk ledton som leder till den ton man ska landa på som i sin tur är grundton i nästa ackord och en ny etta. Halvtonen förklarar jag med att det är en ton som leder fram till den nya ettan som oftast är basistens roll, att visa vägen. Då kan det bli tydligare om man spelar den halva tonen. Jag förklarar inte så mycket för dem just då, utan spelar olika exempel så att de fat-tar känslan och att de får höra hur det kan låta. Halvtonen känns ju strävande och att man vill komma till nästa ackord och det brukar de förstå.

Även nybörjare får prova att göra egna baslinjer. Vi ser att R6 jobbar med enkelheten, grund-ton och kvint för att eleven ska komma igång. Efter ett tag läggs septiman till och eleven bil-dar fyrklanger. R6 låter eleven spela en kromatisk ledton på fjärde slaget i takten, just där den tonen strävar som mest till en upplösning. Eleven får uppleva gehörs och känslomässigt hur tonen beter sig i förloppet.

Vissa tycker att de inte har någon nytta av att kunna skapa själv. De spelar kan-ske i sitt rockband och kommer inte att göra något annat och då räcker det med det. Andra kanske inte kommer att syssla med musik sedan och då behövs det inte. Men om vi utgår från de som vill bli bättre så är det ju så mycket roligare då. Sedan kan de hitta sitt eget språk och skriva egna låtar. I många genrer är det ett måste att kunna hitta på egna linjer. Lär man sig inte att hitta på själv blir man låst och beroende av att någon annan visar eller säger hur man ska spela. Trivs man med det är det helt ok det också.

R6 ser att det finns elever som kanske inte vill eller kan skapa själva. Han respekterar detta men anser att det är lättare att skapa egen musik och få en personlighet om förmågan finns.

4.2 Diskussion

Min frågeställning i detta arbete är: Vilka kunskaper och färdigheter tycker lärare att elever behöver för att självständigt kunna skapa baslinjer?

På vilka sätt förmedlar lärare dessa i undervisningen?

Precis som framkom hade jag förväntat mig att teoretiska och tekniska kunskaper var av stor vikt för att kunna skapa själv. Begåvning och gehör var också saker som fanns på listan. För att kunna bygga upp den bank av erfarenheter som både Lindgren & Åberg och Vygotskij talar om var alla lärarna inne på att plankning av låtar är en bra metod. Plankning kan man tolka lite olika. Man kan planka låtar rakt av med alla detaljer. Naturligtvis är det mycket läro-rikt och har stor del i hur man lyssnar på musik och återskapar den i olika sammanhang. Man kan även planka konceptet i låten eller genren genom att se de stora dragen, om basen spelar långa toner eller det är en funkigare attityd med sextondelar. När man plankar ett koncept har man större möjligheter att sätta sin egen prägel på det som spelas. R6 säger ” Viss rockmusik kan vara klurigare att spela för det är alltid skrivna riff som man måste spela. Det är lättare om det är lite souligt för då kan man hitta på själv”. Han menar att riffen måste låta rätt och vara rätt plankade och att det är lättare att vara fri i skapandet när man spelar lite souligt. I detta fall har vi det plankade konceptet som ger musikaliskt utrymme.

Reproduktion hör ihop med minnet och är en nödvändig förutsättning för tän-kandet, men det är den kreativa aktiviteten som gör att människan kan skapa nå-got nytt, även om det nya kan tyckas vara ett >> stoftkorn vid sidan av geniers skapelser>> (Vygotskij, 1995)

Jag tillåter mig att dra en parallell med måleri. Om en målande konstnär får i uppgift att måla av Mona Lisa kan den välja på att göra en reproduktion så exakt den kan eller en version där bilden tolkas. Naturligtvis är det så att gedigna hantverkskunskaper krävs för att måla exakt. Men om nu kunskaperna kan kombineras med egen tolkning får beskådaren eller publiken förhoppningsvis se en intressantare bild än reproduktionen.

Jag själv har plankat jättemycket och spelat till skivor med mina idoler. Detta gjorde att jag kunde känna mig cool och få en tillhörighet i musiken. Jag kanske inte alltid visste vad det var jag spelade men jag tyckte att vissa saker var coolare än andra. Efter olika musikstudier och fördjupningar har jag kunnat se det ur ett teoretiskt perspektiv och analyserat vad det var jag tyckte var coolt. Det resultat som kom fram och som har kommit att påverka mitt sätt att un-dervisa är att få eleverna motiverade. Det är ganska lätt att se vad elever behöver lära sig men

att hitta deras motivation och glädje är en annan sak. En annan sak som var lite speciell i re-sultatet var att flera av lärarna talar om känsla. Det kan vara att känna hur gott det är att spela bas eller att man måste lära sig känna hur det känns när en ton har en viss förhållning till en annan eller att ackord. Respondent 1, sätter ordet cool på den känslan. Känner man sig cool och kan utföra ett visst moment ökar självförtroendet och motivationen. Elevernas självförtro-ende stärks genom att de får fasta ramar med exempelvis två toner som inte kan bli fel utan som passar till underliggande ackord. Beträffande läromedel och metoder framkom vissa skillnader. En av lärarna utgår nästan enbart från att fånga upp eleven där den befinner sig just för tillfället och använder förhållandevis lite böcker och skrivna saker. En annan är nästan helt inne på att det är böcker och noter som är det som ska råda för att eleven ska utvecklas. R2 menade att det var stor nytta att elever kan skapa själv. ”Att skapa själv gör att eleven får en personlighet. Då blir det ingen kopia av mig eller någon och det är livsviktigt idag”. Essen-sen i min frågeställning handlar i slutändan om improvisation. Min önskan är att mina elever inte ska släppa nyfikenheten de hade från det de var små. Det är kanske så att samhället och vuxenvärlden, eller det våra ungdomar tror att vuxenvärlden är, urholkar förmågan att vara nyfiken och ha fantasi. Rostvall & West (2001) tar upp McPherson (1993)

… som sammanfattar sin översikt över musikpsykologiskt inriktad forskning om musikalisk utveckling. Han pekar där bl.a. på att de undersökningar som gjorts entydigt visar hur viktigt gehörsspel och improvisation är för elevers mu-sikaliska utveckling på alla nivåer. Han menar dock att musiklärare undervärde-rar värdet i det mer fria musicerandet och istället koncentreundervärde-rar undervisningen på notläsning och på reproduktionen av färdiga verk.

Enligt min erfarenhet och så som jag tolkar mina respondenter finns det stort utrymme för improvisation i undervisningen. Det svåra är att få eleverna att våga prova och att lita på sig själva. Vårt västerländska tonspråk följer på något sätt med oss och präglar oss i vårt uttryck och vår uppfattning om musik utan att vi tänker så mycket på det. Det är ungefär som att vi har till stor del kristna värderingar och att det är en naturlig del av oss. Allt som vår kultur bidrar med eller det som finns runt omkring och som färgar oss begränsar vår uppfattning och vår möjlighet att verkligen fritt använda vår fantasi och kreativitet, som förklaras av national-encyklopedin med bl.a. orden, ... frigörelse från etablerade perspektiv; att se verkligheten med nya ögon.

Våra sätt att bete oss, tänka, kommunicera och uppfatta verkligheten, är formade av sociala och kulturella erfarenheter och kan inte i särskilt stor utsträckning

förklaras med hänvisning till instinkter eller genetiskt programmerade reflexer och beteenden. (Säljö, 2000)

Om jag åter reflekterar över Vygotskij och erfarenhetsbanken, och i synnerhet den musikalis-ka som vi kommer i kontakt med här så grundar sig improvisationen på våra tolv toner som vi har i vårt tonsystem. Vi har tolv toner i vårt system byggt på halva och hela toner. Musik som kommer från vissa andra håll i välden har även kvartstoner. Dessa upplever vi som falska eller konstiga. Jag har lyssnat en del på Turkisk musik med just kvartstoner. Det blir en mäktig spänning i tonspråket och ett nytt sätt att tänka och att känna tonerna. Om vi i vår vardag skul-le ha tillgång till alla toner och rytmer som finns skulskul-le det kunna vara så att vi har lättare för att fritt använda dessa. Det skulle kunna var tvärtom också. När jag ser på de elever som be-höver så snäva ramar för att våga prova att det är tillräckligt med två toner skulle det kanske bara avskräcka. Jag frågade även respondenterna om något annat än kunskaper påverkar ele-ven i undervisningen. Detta har ju inte direkt med den musikaliska biten att göra men jag var nyfiken på vad som skulle komma fram. Svaren jag fick var att det är viktigt hur man bemöter eleven och hur eleven mår, alltså en slags elevvård. Andra saker som påverkar kan vara sko-lans schema eller ekonomi där kraven ställs att man måste ha elever i grupp. Detta kan medfö-ra heterogena grupper med elever som är på olika nivå och som har olika förutsättningar. Det finns elever som inte har tillgång till instrument hemma och då blir egen övning begräsad. Det finns elever som spelar för att föräldrarna ska bli nöjda och inte för sin egen del. Image och utseende kan också spela in. R5 säger i intervjun: ”Sociala grupperingar hos eleverna påver-kar liksom deras image. Osäkra elever har ofta en image de inte kan lämna för då kracpåver-kar ska-let. Om man är superhård och spelar dödsmetall så kan det hota imagen om man får spela soft musik eller det man inte gillar. Om man skulle gilla det hotar det imagen speciellt om man bondat med andra rockers”. R4 nämner att det finns elever som kan vägra att spela en viss musikstil. Det är kanske inte så häftigt att spela en dansbandslåt när man är dödsmetallare.

Forskning om instrumentalundervisning visar på att det förtroende så tidigt ges åt musikelevers eget omdöme och vilja med musiken, är mycket viktigt. Avsak-naden av detta kan få långtgående konsekvenser för musikerns förtroende för sin egen förmåga att vara kapabel att skapa egna tolkningar av musik (Hultberg, 2000, som citerat i Johansson & Svenningsson 2008: 4).

4.3 Förslag till vidare forskning

I mitt arbete har jag kommit i kontakt med en del olika saker som skulle vara intressant att undersöka vidare. En av respondenterna tog upp att killarna har lättare för att testa sig fram genom att bara köra på medan tjejerna gärna vill att det ska låta bra med det samma. Intres-sant vore att undersöka hur genusperspektivet påverkar elevers möjligheter att skapa eller uttrycka sig. Det är viktigt att elever ges samma förutsättningar oavsett kön. Det som nog kitt-lat min nyfikenhet mest är att se om det skulle finnas ett samband mellan förmågan till este-tiskt skapande och ett friare tänkande i andra skolämnen eller kurser. Om det visade sig ett samband mellan estetik och generell förmåga att tänka och arbeta friare skulle det kunna leda till nya eller fler didaktiska vägar och kärlek och till nytt skapande.

Källförteckning

Aulin, Arne (1952) Musikkunskap. Stockholm: Natur och Kultur.

Brodin, Gereon (1975) Musikordboken. Stockholm: Forum AB.

Gunnar Lindgren och Lennart Åberg(1979) Jazz och Popimprovisation. Grunderna för dig

som vill spela själv. Jönköping: Tryckeri AB Småland.

Johansson & Svedner (2006). Examensarbetet i lärarutbildningen Uppsala: Författarna och Kunskapsförtaget

Johansson, Elisabeth och Svenningsson, Oscar (2008). Det är ju musik vi snackar! – En

inter-vjustudie om instrumentallärares uppfattningar om och arbetsmetoder kring personligt ut-tryck. Göteborg: Göteborgs universitet, Sociologiska institutionen.

Mikkola, Peter (1999) Musikteori III. Enskede: Offset AB

Olovsson, Robert (2005) Vad sysslar basisten med? En studie i skillnader/likheter mellan bassolon i Pop/Rock och Jazz. Musikhögskolan i Piteå. 2005:82 • ISSN: 1402 - 1773

Patel, R., Davidson, B. (2003). Forskningsmetodikens grunder. Lund: Studentlitteratur

Rostvall, Anna-Lena, West, Tore (2001). Interaktion och kunskapsutveckling – En studie av

frivillig musikundervisning. Stockholm: Kungl. Musikhögskolan, Centrum för

musikpedagogisk forskning

Skolverket. Lpf 94(http://www.skolverket.se/sb/d/597/a/7714).

Starefeldt, Peter (2004): Vad är viktigt att kunna som elbasist? Fyra elbaslärares uppfattning

om vad deras elever bör lära sig. Examensarbete: Musikhögskolan i Piteå.

Säljö, Roger (2000) Lärande i praktiken – Ett sociokulturellt perspektiv.

Vygotskij, Lev S. (1995): Fantasi och kreativitet i barndomen. förord: Gunilla Lindqvist, översättning från ryska: Kajsa Öberg Lindsten. Göteborg: Daidalos. ISSN: 1402-182X; 2004:21

Ordlista

Approach note

Kromatisk ledton som närmar sig målet.

Diatonisk

En följd av toner med dur- eller mollskalans anordning av hela och halva tonsteg.

Dorisk

Mollskala med stor sext och liten septima.

Dur

Den ena av våra två sonsläkten, kännetecknat av stor ters, uppåt från grundtonen räknat; mot-sats moll med liten ters

Eolisk

Mollskala med liten sext och septima.

Freeform

Jazzstil från 1960-talet, ofta fritonal utan bestämda tonarter eller ackordföljder.

Funk

Musikstil från 1970 och framåt; James Brown, Tower Of Power.

Groove

Rytmiskt och tonal känsla inom rock eller funk som motsvarar jazzens ”sväng”

Harmonisk moll

Mollskala med liten sext och stor septima.

Kromatisk

Tonföljd som bygger på halva toner, ex; C,C#, D.

Mixolydisk

Durskala med liten septima.

Modal

Improvisationssätt som uppstod i slutet av 1950-talet. Man improviserar över ett ackord via en skala. Ett exempel är låten So What som är 32 takter med AABA-form där A-delen bygger på D-dorisk och B-delen på Eb- dorisk skala.

Modes