Byggd Miljö: Självständigt arbete Kandidatuppsats
20 högskolepoäng Vårterminen 2016 Handledare: Guy Baeten
Möjligheter och problem för en
cross-borderregion
– En fallstudie av Greater Copenhagen and Skåne Committee
Opportunities and issues with a
cross-border region
– A case study of Greater Copenhagen and Skane Committee
Tea Šilić
3
Abstract
Regional planning has become an important part of today’s politics. As a result of the ongoing globalization municipalties and cities now have to form partnerships accross borders to be able to compete for resources, residents and businesses establishments. Oresund collaboration was initiated when Denmark and Sweden formed The Oresund Committee, which today is called Greater Copenhagen and Skane Committee. The aim of this bachelor thesis is to investigate what the cooperation actually means to three selected municipalties in the region, how the region is perceived by media and how it is portrayed in planning documents. This has been done through a case study.
Since the region is a cross-border region it struggles with problems that a region located in one country does not. The biggest issue that we have identified has to do with different laws and economic systems that exists within the region. This has affected the many residents living in Oresund, especially those who travel across the border on a daily basis. Another problem that has arisen concerns the undefined identity that is created by politicians and authorities, which becomes a problem when the citizens do not perceive themselves as a part of the mutual region. Furthermore we have identified an issue that affects the matter of democracy and the recently established border controls. This issue has become apparent due to low priority from the government and the politicians of the capital of Sweden. There are elements that demonstrate that some people consider Stockholm to be the most important actor for Sweden’s future growth, which leads to unequal distribution of power. This brings us to the final problem, dealing with the decision to impose border controls between Sweden and Denmark. The border controls have proven to be very costly for the society and for the travellers who lose a lot of time because of the inflexibility of the way the border controls are carried out. In the final section of this bachelor thesis we discuss what needs to be accomplished to be able to create a better future for Greater Copenhagen and Skane Committee.
Keywords: Region, regionalization, cross-border region, growth, identity, branding, power, democracy and border controls.
5
Förord
Denna kandidatuppsats blev det sista momentet för oss under vår utbildning Stadsbyggnad, stadsutveckling och planering vid Malmö Högskola. Vi vill rikta ett stort tack till de som hjälpt till och möjliggjort för oss att färdigställa uppsatsen. Vi vill också tacka Christer Persson, Thomas Lexén samt Niels Paarup-Petersen som ställde upp för intervjuer. Slutligen vill vi tacka vänner och familj som stöttat och trott på oss under utbildningens gång.
Nu är vi redo för allt vad planerarvärlden har att erbjuda!
7
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 9
1.1 Bakgrund och Problemformulering ... 9
1.2 Syfte och frågeställning ... 11
1.3 Disposition ... 11
2. Metod och material ... 12
2.1 Fallstudie ... 12
2.2 Planmaterial, tidnings- och debattartiklar ... 13
2.3 Kvalitativa intervjuer ... 13 2.4 Litteraturstudier ... 15 2.5 Avgränsning ... 16 3. Regionalisering ... 17 3.1 Begreppet region ... 17 3.2 Sveriges Regionalisering ... 19
4. Greater Copenhagen and Skåne Committee ... 22
4.1 Historia ... 23
4.2 Öresundsregional Utvecklingsstrategi (ÖRUS) ... 24
4.3 Öresundsregionens befolkningsutveckling... 25
4.4 Arbetsmarknad och rörlighet i regionen ... 26
5. Möjligheter och problem för en cross-borderregion... 27
5.1 De undersökta kommunernas syn på Greater Copenhagen and Skåne Committee ... 28
5.2 Skillnader och oenigheter som skapar problem ... 35
5.2.1 Broavgifter ... 37
5.2.2 Kostnader för biltrafikanter ... 38
5.2.3 Skillnader mellan Sverige och Danmark ... 38
5.2.4 Ekonomisk utveckling i regionen... 39
5.3 Branding & identitet ... 40
5.3.1 Rebranding ... 41
5.4 Demokrati & gränskontroller ... 46
5.4.1 Lagändring - Gränskontroller ... 47 5.4.2 Konsekvenser ... 49 6. Framtida utveckling ... 52 6.1 Överbrygga hinder ... 52 6.2 Satsningar i infrastruktur ... 53 6.3 Framtida arbetsmarknad... 54 6.4 Gränskontrollerna ... 55
8 7. Slutsats ... 56 Källförteckning ... 58
9
1. Inledning
1.1 Bakgrund och Problemformulering
Enligt framtids- och regionsforskarna Palludan & Persson har det sedan 1960-talet varit en politisk prioritet att planera regionalt mellan svenska kommuner (2003, 83). Den regionalisering som då började ske var kopplad till att världen börjat bli internationaliserad. I Öresundsområdet anslöt sig många politiker och organisationer snabbt till idén om en gemensam cross-borderregion och gemensamma visioner över hur området skulle utvecklas togs därför fram. En av visionerna handlade om att bygga en sammanhängande jättestad runt Öresund. Staden som skulle omfatta Malmö, Köpenhamn, Helsingör och Helsingborg skulle kopplas samman genom en bro över sundet (Palludan & Persson, 2003:98). Visionerna mynnade då aldrig ut i något konkret då det gång på gång stoppades av flera omvärldskriser. Det skulle dröja fram till 1990-talet innan något faktiskt skulle komma att förverkligas (Palludan & Persson, 2003:98). Det var också under 1990-talet som majoriteten av de 74 cross-bordersamarbeten som finns i EU bildades (Löfgren, 2008:195). Lokala aktörer vid olika landsgränser försökte skapa samarbeten i syfte att stärka sig internationellt för att locka inverterare och turister. Att ingå i ett gränsöverskridande samarbete blev trendigt dels på grund av dess organisationsform men också för de fördelar som kom med att länder kunde samarbeta och utbyta kunskap, arbetskraft och kultur (Löfgren, 2008:196).
År 1993 bildades Öresundskommittén som kom att fungera som ett politiskt samarbetsorgan för det regionala samarbetet (Öresundskommittén, 2016). Kommittén var en del av den politiska plattform som skapades av Sverige och Danmark, som bland annat bestod av organisationer och myndigheter från båda länderna. Efter många år av förhandlingar nådde länderna slutligen konsensus i vad som behövde åstadkommas och en broförbindelse stod klar år 2000. Öresundsregionen blev då i mer formella sammanhang en region (Hospers, 2005:1019). Bron fick namnet Öresundsbron och dess huvudsyfte var att fungera som en transportlänk mellan Sverige och kontinenten, men i slutändan blev den mycket mer än så. Den tidigare visionen kring en jättestad resulterade i en stadsdel belägen i Köpenhamns kommun som går under namnet Örestad (NE, 2016A).
År 2015 lades det fram ett förslag om att varumärket Öresundsregionen skulle byta namn i och med att Öresundskommittén skulle läggas ned och ersättas av den nya organisationen Greater Copenhagen (Öresundskommittén, 2016). Syftet med namnbytet var att stärka varumärket på ett sätt som Öresundsregionen inte lyckats göra (Sveriges Radio, 2015 22 juni). Det första
10 namnförslaget var att enbart kalla regionen för Greater Copenhagen men det slutgiltiga namnet blev efter motstånd och diskussion Greater Copenhagen and Skåne Committee. Regionstyrelsens ordförande Henrik Fritzon motiverade förslaget genom att hävda att namnbytet skulle gynna den svenska sidan då regionen kunde använda sig av de framgångar som Köpenhamn haft internationellt (Sveriges Radio, 2015 22 juni). Namnbytet och andra oenigheter har lett till att politiker från exempelvis Malmö uttryckt frustration över situationen då de anser att det förekommer orättvisor inom regionen. Katrin Stjernfeldt Jammeh, kommunstyrelsens ordförande i Malmö, uttalade sig om situationen:
Hur smart är det att gå in i en organisation där vi betalar lika mycket pengar som den danska sidan, men där vi alltid är i minoritet då beslut fattas. Där det alltid är danska tjänstemän som bestämmer. (Stjernfeldt Jammeh i Sydsvenskan, 2015A).
Namnbytet kan tolkas som en liten del av ett större problem då det kan uppfattas som att den danska sidan vill ha eller får ta en större roll i regionens utveckling. Samtidigt finns det 33 kommuner på andra sidan sundet som alla har åsikter och idéer om regionen och hur dess framtida utveckling ska se ut. Då den korsar två landsgränser benämns den som en cross-borderregion. Att Greater Copenhagen and Skåne Committee är en sådan region ger goda möjligheter för både Sverige och Danmark att integreras med varandra, med exempelvis en större arbets- och bostadsmarknad. Att regionen sträcker sig över två landsgränser har samtidigt lett till att den fått hantera problem som en region belägen inom samma land inte behöver göra. Problemen tar sig i uttryck på en institutionell nivå då länderna exempelvis har olika rättssystem, valutor och skattesystem, vilket leder till svårigheter dels för medborgare och företag men också för inblandade kommuner (Hospers 2005:1027). Vidare pekar Hospers på ett problem gällande en otydlig identitet för regionen där invånarnas bild av regionen inte stämmer överens med den bild som politiker, organisationer och myndigheter vill förmedla (2005:1028).
Nyckelord: Region, regionalisering, cross-borderregion, tillväxt, identitet, branding, makt, demokrati och gränskontroller.
11
1.2 Syfte och frågeställning
Syftet med uppsatsen är att undersöka vilken betydelse Greater Copenhagen and Skåne Committee har för tre olika kommuner i regionen men också vilken syn de har på samarbetet. För att kunna undersöka dess betydelse valde vi att studera plandokument från de tre kommunerna samt tidnings- och debattartiklar, huvudsakligen från skånsk media. I det insamlade materialet har vi framförallt granskat på vilket sätt kommunerna beskriver och framställer Greater Copenhagen and Skåne Committee samt vilka diskussioner som pågår i media gällande samarbetet och regionens betydelse. Vidare valde vi även att undersöka samarbetsformen och om den möjliggör för kommunerna att delta på lika villkor. Vid en första anblick kan regionalisering verka positivt, men för vem? Målet är att öka förståelsen för vad ett regionalt samarbete som Greater Copenhagen and Skåne Committee kan ge för en medverkande kommun samt att belysa en problematik som kan uppstå vid en cross-borderregions planering och utveckling. De problemområden som kommer behandlas är de vi fann relevanta för frågeställningarna, vilket återkommer i analysdelen av uppsatsen. Syftet med uppsatsen är inte att identifiera nya teorier kring ämnet utan snarare att problematisera de som redan finns. Följande frågeställningar används som grund till uppsatsen:
Hur används och framställs Greater Copenhagen and Skåne Committee i media och planeringsdokument?
På vilket sätt gynnas de deltagande kommunerna av samarbetet och möjliggör samarbetsformen för kommunerna att delta på lika villkor?
Vilka möjligheter och vilken problematik har uppstått i och med att regionen är en cross-borderregion?
1.3 Disposition
Denna kandidatuppsats består av sju kapitel:
Kapitel ett ger en introduktion av studien och presenterar dess syfte och frågeställningar.
Kapitel två består av en metoddel där en beskrivning av fallstudien och det insamlade materialet ges. Vidare ges en metodbeskrivning av kvalitativa intervjuer och intervjupersonerna introduceras. Slutligen framförs den litteratur som använts och på vilket sätt vi valt att avgränsa arbetet.
Kapitel tre redogör för teorier om begreppet region samt Sveriges regionalisering och utvecklingen av regionalpolitiken.
12 Kapitel fyra fokuserar på fallstudien och ger en historisk bakgrund över hur regionen har utvecklats. Här presenteras även dokumentet Öresundsregional Utvecklingsstrategi. Vidare ges en beskrivning över befolkningsutvecklingen och arbetsmarknaden sett och ser ut i regionen.
Kapitel fem utgör uppsatsens diskussionsdel där de undersökta kommunernas syn på regionen samt regionens faktiska betydelse analyserats. Vidare diskuterats skillnader och oenigheter mellan länderna som skapar problem för regionen och dess invånare. Avsnittet har två underrubriker: branding & identitet samt demokrati & gränskontroller.
Kapitel sex behandlar regionens framtida utveckling och består av fyra punkter som vi anser bör prioriteras i regionen: överbrygga hinder, satsningar i infrastruktur, framtida arbetsmarknad och gränskontrollerna.
Kapitel sju innehåller uppsatsens slutsats där vi presenterar vad vi kom fram till. Resterande text utgörs av källförteckning och bilagor.
2. Metod och material
I uppsatsen har en fallstudie gjorts gällande Greater Copenhagen and Skåne Committee, för att därefter kunna granska den regionalisering som skett. Vi har undersökt dels vilken bild som ges i media i form av debatt- och nyhetsartiklar men också hur regionbegreppet förekommer i dokument som är framtagna av kommuner och tjänstemän. Kvalitativa intervjuer har också genomförts för att få en klarare bild över hur Greater Copenhagen and Skåne Committee uppfattas av olika personer med anknytning till regionen. I uppsatsens analys och diskussionsdel jämförs intervjupersonernas svar med innehållet i de studerade artiklarna, litteratur och planeringsdokument. Nedan följer en beskrivning av fallstudie och kvalitativa intervjuer som metoder, en presentation av de dokument vi använt oss av samt en redogörelse av vilka intervjupersonerna är och vad de tillfört i arbetet. Sist i kapitlet redogörs kortfattat den litteratur vi använt oss av samt varför vi valt ut den.
2.1 Fallstudie
Vid en fallstudie utförs undersökningen på ett specifikt fall som är avgränsat till en mindre grupp. Det kan exempelvis gälla en organisation där syftet är att studera en förändring, utveckling eller process (Patel och Davidson, 2014:56). I uppsatsen utgör Greater Copenhagen and Skåne Committee det specifika fall, den organisation som studerats, där framförallt förändring och
13 processer har analyserats. Enligt Patel och Davidson är det viktigt att vara medveten om att ett specifikt fall inte kan representera andra liknande fallstudier (2014:56). Fallstudien går därför inte att applicera på alla regioner då de kan ha väldigt olika förutsättningar, men den kan fortfarande beskriva hur situationen kan se ut för en cross-borderregion. Valet att använda Greater Copenhagen and Skåne Committee som fallstudie baserades på att vi ansåg att den var intressant att studera på grund av dess specifika förutsättningar. Regionen var också intresseväckande då den fått mycket medial uppmärksamhet, dels kring namnbytet men också då den i vissa sammanhang används som exempel på en framgångsrik och välintegrerad region. Den blev dessutom omdebatterad i samband med att regeringen fattade beslut om att införa gränskontroller mellan Danmark och Sverige. Beslutet som trädde i kraft den fjärde januari 2016 har kritiserats från många håll och resulterade i att intresseorganisationen Öresundsrevolutionen startades (DN, 2016A).
2.2 Planmaterial, tidnings- och debattartiklar
För att undersöka vilken betydelse Öresundsregionen har för olika kommuner i Skåne har relevanta utdrag ur tre översiktsplaner blivit studerade. De tre kommunerna som vi valt ut är Malmö, Osby och Staffanstorp. Vi valde att studera dessa eftersom kommunerna har olika storlek och läge samt i viss mån varierande syn på regionens betydelse för dem och vad de faktiskt kan tillföra själva. Utöver det finns också skilda åsikter om hur beroende kommunerna är av varandra. Detta är något som har framkommit både i dokumenten men även under intervjuerna. Utöver översiktsplanerna har vi studerat Öresundsregional Utvecklingsstrategi (ÖRUS) som är ett dokument framtaget av Öresundskommittén år 2010. Tidnings- och debattartiklarna som använts i analysen och diskussionen kommer från svenska, framförallt skånska, dagstidningar men också från internationell media. Artiklarna är i synnerhet hämtade från Sydsvenskan, Dagens Nyheter, Dagens Opinion, Aftonbladet samt The Guardian. Det har också hämtats och analyserats material från hemsidor som är kopplade till Greater Copenhagen and Skåne Committee.
2.3 Kvalitativa intervjuer
Syftet med att utföra kvalitativa intervjuer är att upptäcka och identifiera egenskaper i något, exempelvis intervjupersonens livsvärld eller uppfattningar om ett fenomen (Patel & Davidson, 2014:82). För att skapa en starkare förståelse för Greater Copenhagen and Skåne Committee har vi utöver det material som studerats, utfört kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Vid en semistrukturerad intervju skriver forskaren på förhand upp specifika teman som är relevanta för
14 studien och förbereder därefter ett antal frågor (2014:82ff). Under arbetets gång har tre personer med olika bakgrund och yrkesroll intervjuats. Intervjupersonerna har alla, på olika sätt, anknytning till Greater Copenhagen and Skåne Committee. Följande deltog i vår studie:
Christer Persson: Tidigare utvecklingschef för Malmö stad och en av initiativtagarna till Öresundskommittén.
Thomas Lexén: Planchef i Staffanstorps kommun som arbetar med regionala frågor för kommunen.
Niels Paarup-Petersen: En av grundarna av organisationen Öresundsrevolutionen, även fritidspolitiker för Centerpartiet i Kristianstad.
Metoden för semistrukturerade intervjuer lämpade sig väl då vi ville skapa en djupare förståelse för ämnet utöver det som framkom i tidningar och annat material. Under intervjuerna ställde vi också frågor utöver den framtagna intervjuguiden. Det för att skapa en mer samtalsliknade struktur som kunde öppna upp för intervjupersonen att vidareutveckla sina resonemang. Denna teknik resulterade i att vi fick mer utförliga svar och att vi fick ut mer information än vad vi räknat med. Vid kvalitativa intervjuer är det viktigt att som intervjuare att försöka se bakom svaren för att hitta dolda budskap, då det som sägs är lika intressant som det som inte blivit sagt (Patel & Davidson, 2014:82f). Intervjuerna spelades därför in och materialet transkriberades sedan för att viktiga detaljer inte skulle missas. Vi såg det dessutom som fördelaktigt att skicka det transkriberade materialet till respondenterna för ett godkännande ifall vi skulle ha missuppfattat eller missat något som kunde vara relevant för studien. Samtliga intervjupersoner fick möjligheten att göra justeringar i det transkriberade materialet. Små justeringar utfördes men det var inget som påverkade studien nämnvärt. Patel och Davidson varnar för att det kan leda till problem om personen skulle vilja stryka något som har blivit sagt och att det i så fall inte får tas med i arbetet (2014:63). Kvalitativ intervju som metod har vissa andra begränsningar som vi tagit i beaktning under arbetets gång. Patel och Davidson nämner exempelvis att en intervjuad tjänsteman kan vara i beroendeställning till arbetsgivaren och inte vill riskera att ge ut viss information (2014:64). De åsikter och den information som framförs är i sin tur individanpassad och inte representativ. Vi har i arbetet varit medvetna om detta men anser att intervjupersonerna är tillförlitliga och att informationen till stor del går att verifiera.
Intervjupersonerna kontaktades via e-mail och blev inför intervjun informerade om vad uppsatsen skulle handla om samt vilka frågor som skulle ställas. Vi ansåg i enighet med Patel och Davidson
15 att det var fördelaktigt att informera aktuella deltagare om vad undersökningen handlar om och syftar till för att på så sätt göra intervjun mer givande (2014:63). Samtliga intervjupersoner kontaktades på grund av att de på olika sätt har anknytning till Greater Copenhagen and Skåne Committee. Christer Persson valdes ut då han arbetat med regionala frågor för Malmö stad samt då han var delaktig Öresundskommitténs uppstart, arbete och utveckling. På grund av hans innehållsrika bakgrund och yrkesroll gick det att hämta relevant information från intervjun som vi fick användning av i vår fallstudie och analys. Syftet med att intervjua Thomas Lexén var att skapa en bredare förståelse för hur en mindre kommun ser på regionala samarbeten såsom Greater Copenhagen and Skåne Committee. Valet föll på Staffanstorps kommun då det är en mindre kommun som ligger i anslutning till Malmö-Lund området. Intervjun bidrog genom att ge uppsatsen ett kommunalt perspektiv, vilket användes för att lättare kunna besvara frågeställningarna. Niels Paarup-Petersen intervjuades då organisationen som han var med och grundade har som främsta syfte att synliggöra hur gränskontrollerna vid bron skapar hinder för Öresundsregionen och dess invånare. Detta var av stort intresse för oss och temat för uppsatsen. Ett annat syfte som organisationen har är att visa på hur det finns ojämna maktförhållanden mellan politiker och regioner i Sverige. Intresseorganisationen har också stöd av flera skånska regionalpolitiker och stöttas av nästan 24 000 personer i sociala medier.
2.4 Litteraturstudier
I uppsatsen har vi till de olika avsnitten använt oss av en rad litterära verk såsom böcker, rapporter och vetenskapliga artiklar, men även dagstidningsartiklar utgör en del av det teoretiska ramverket. Detta då vi ville använda oss av den mest aktuella information som fanns att tillgå, för att kunna förstå hur Greater Copenhagen and Skåne Committee fungerar som en cross-borderregion samt vilken syn på samarbetet som förmedlas genom media. Till metodavsnittet har vi använt oss av
Forskningsmetodikens grunder - att planera, genomföra och rapportera en undersökning (Patel och Davidson,
2014) för att förklara fallstudie samt kvalitativ intervju som metoder.
För att redogöra för begreppet region använder vi oss framförallt av Syssners verk Regionen och dess
medborgare (I Andersson, Ek och Molina, 2008) samt Den perfekta regionen? av Gren (2002). Vi fann
dessa verk lämpliga eftersom de beskriver olika typer av regioner och då de problematiserar begreppet region. Det underlättade för oss att förstå begreppet innan vi kunde göra en analys av vår fallstudie. Sveriges regionalisering och utveckling förklarar vi bland annat med hjälp av
16
Regionalpolitiken som tillväxtpolitik. Retorik och substans i den nya regionala utvecklingspolitiken (Lindström,
2005) och boken Regionalpolitikens geografi - regional tillväxt i teori och praktik (Andersson et al, 2008).
Vi valde att studera dessa böcker då vi fann det viktigt att beskriva regionaliseringens utveckling i Sverige både för oss men också för läsaren av denna kandidatuppsats. Den regionalpolitik som förts har gjort att Greater Copenhagen and Skåne Committee ser ut som den gör, vilket behöver redogöras för. För att kunna utföra fallstudien om regional utveckling och om Öresundsregionen har vi bland annat hämtat information från boken Öresundsregionen - den dynamiska metropolen (Andersson, Andersson, Wichmann Matthiesen, 2013) samt Öresundsregionen - historia, nutid, framtid (Palludan och Persson, 2003). Dessa böcker var speciellt viktiga då behandlar regionen och dess historia. I analysen återanvänds litteraturen men andra källor diskuteras också, däribland: Borders,
Bridges and Branding: The Transformation of the Öresund region into an imagined Space (Hospers, 2007) och Öresundsregionen – ett experiment i europeiskt regionbygge (Persson, 2003). Dessa texter är betydelsefulla
då vi har hämtat information om cross-borderregioner och annat som berör problemområdena vi identifierat därifrån.
2.5 Avgränsning
På grund av att temat är så pass omfattande har vissa avgränsningar gjorts. Den första avgränsningen gäller antalet undersökta kommuner där vi undersökt Malmö, Staffanstorp och Osby. Kommunerna i fråga är utvalda baserat på grundtanken att få in olika perspektiv från kommuner med olika förutsättningar och skilda lägen i regionen. Kommunerna som är undersökta får i detta fall representera en del av verkligheten. Det har samtidigt skett en avgränsning gällande de problem som vi identifierat genom litteraturstudier och i det empiriska materialet. I analysen kommer de problem som varit mest återkommande att analyseras och diskuteras. I fallstudien ges en historisk bakgrund av regionalisering och Öresundsregionen. Då det sträcker sig långt tillbaka i tiden och innefattar mycket information har vi valt att begränsa oss även där. Fortsättningsvis kommer vi att skriva om händelserna som präglat regionen mest och därför ges en återblick från 1960-talet och framåt. I uppsatsen kommer vi att pendla mellan att skriva Öresundsregionen och Greater Copenhagen and Skåne Committee beroende på vilken tidpunkt och i vilket sammanhang regionen nämns. Namnen har en kommersiell funktion men är också samlingsnamn för vad regionen ska kallas i formella sammanhang, exempelvis i planeringsdokument.
17
3. Regionalisering
I följande kapitel kommer huvudsakligen begreppet region att förklaras och diskuteras. Detta med utgångspunkten att regioner kan skilja sig markant och definieras på olika sätt (se 3.1). Vidare diskuteras med hjälp Syssner och Grens teorier Greater Copenhagen and Skåne Committee och vilken typ av region den är. Detta avsnitt finns med i uppsatsen för att lättare kunna skapa sig en förståelse för hur olika regioner fungerar men också för att användas som analysverktyg i diskussionsavsnittet. Därefter sker en övergripande beskrivning över hur Sveriges regionalisering sett ut och hur den påverkat Sverige på en rad olika punkter (se 3.2). I detta avsnitt har vi tagit hjälp av en rad olika regionforskares teorier. Avsnittet behandlar bland annat hur Sverige liksom många andra länder kom att industrialiseras, vilket resulterade i att människor flyttade från landsbygden till större städer med bättre jobbmöjligheter. Detta gjorde att vissa städer och regioner växte medan andra avbefolkades. I detta kapitel lyfter vi också fram de olika faser och händelser som präglat regionalpolitiken, detta innefattar bland annat: lokaliseringspolitik, regional utvecklingspolitik, 1990-talets ekonomiska kris samt Sveriges inträde i EU. Anledningen till att vi redogör för Sveriges regionalisering är att det hjälper till att förklara varför vi idag har regioner samt hur det kommer sig att regionerna tett sig så pass olika.
3.1 Begreppet region
Inom forskarvärlden finns det en tendens att glömma bort eller missförstå begreppet region och detta är något som regionforskaren Josefina Syssner problematiserar i sin text den regionala
medborgaren. Hon påstår att det sedan länge funnits en bristfällig förståelse gällande varför regioner
skapas och blir till (2008:37). En vanligt förekommande men alldeles för enkel definition är att regionen ses som en beslutsfattande nivå mellan stat och kommun eller en enhet underställd staten (Syssner, 2008:37f). Syssner anser att begreppet är mer komplext och att en region alltid existerar i relation till något annat kriterium. Vidare belyser hon att regioner kan flyta samman med andra regioner och bestå av flera sorter i sig självt, vilket vi anser är fallet med Greater Copenhagen and Skåne Committee som exempelvis flyter samman med Region Skåne. Enligt hennes klassificering finns det tre olika typer av regioner: ekonomisk-, natur- och kulturregion (Syssner, 2008:38f). Denna klassificering innebär att regionen utmärks av ett gemensamt drag. Den ekonomiska regionen har likartad ekonomisk struktur, naturregionen har enhetliga geografiska förutsättningar och kulturregionen kännetecknas av en gemensam kultur eller likheter i språket. Greater Copenhagen and Skåne Committee har både liknande ekonomisk struktur och likheter i kultur och
18 språk. Det finns dock skillnader som gör det svårt att klassificera vilken typ av region det är. Syssner betonar att forskare och politiker ofta missar att beskriva vilken typ av region de talar om. Hon anser att det kan bli problematiskt och skapa en otydlighet. Greater Copenhagen and Skåne Committee är inget undantag för detta problem vilket kommer att diskuteras längre fram i uppsatsen.
Ett annat problem som förekommer inom regionforskningen är när regioner betraktas som homogena, trots att de ofta tenderar att ha en rad olikheter (Syssner, 2008:39). Det är viktigt att förstå att kunskap om en specifik region inte är applicerbar på alla, då varje region utmärker sig på olika sätt. Det kan därför vara problematiskt att jämföra Greater Copenhagen and Skåne Committee med andra regioner då den har sina karaktäristiska drag och skiljer sig på flera sätt från andra. En annan aspekt som Syssner påtalar som viktig är att förstå varför regioner finns (2008:39ff).De uppstår inte från tomma intet utan är ett resultat av regionskapande processer där rumsliga enheter skapas och fylls med innehåll.Syssner diskuterar regionskapandet och gör skillnad på två olika processer som skapar dem, dessa benämns som vertikala och horisontella (2008:40). Vertikala processer är platsbundna och uppstår på specifika platser i en viss geografisk kontext, exempelvis ser regionskapandet ut på ett sätt om regionen präglas av landsbygd. Det vertikala regionskapandet kan också påverkas av andra faktorer såsom ekonomisk expansion, arbetslöshet och svag ekonomi. Det kan därför vara beroende av både tid och plats och ter sig därför olika från region till region (Syssner, 2008:40). Om regionskapandet bygger på horisontella processer är de istället tidsbundna och styrda av en viss tid, politisk era eller epok. I samband med EU:s framväxt har det skapats så kallade trans-border regioner där definitionen av trans-border är samma som för en cross-borderregion. Dessa regioner bildas ofta med hjälp av EU:s strukturfonder (Syssner, 2008:39). Det är också är fallet i Greater Copenhagen and Skåne Committee som bland annat fått ta del av 30 miljoner euro (Hospers, 2005:1020f). Greater Copenhagen and Skåne Committee kan därför ses som en produkt av ett horisontellt regionskapande. Wichmann Matthiessen belyser regionskapandet som en social konstruktion som är skapad genom ekonomiska, politiska, kulturella och administrativa diskurser (2004:31). Författaren påpekar att regionskapandet sker på flera olika nivåer. De har territoriella utformningar med tydliga gränser, de har alla ett namn som symboliserar regionen och de är utformade med hjälp av gemensamma förvaltningsorgan. Slutligen är de gestaltade genom en regional identitet och en gemensam uppfattning av medborgarna (Wichmann Matthiessen, 2004:31).
19 Likt Syssner menar Gren att regioners olika former kan basera sig på funktionella, administrativa eller kulturella karaktärsdrag (2002:15). I en funktionell region samlas geografiska enheter såsom kommuner eller städer runt ett gemensamt mål och där finns det ofta en mellanregional organisation som underlättar samarbetet. En administrativ region är ofta kopplad till processer som involverar decentralisering av beslutsfattande. I Sverige finns flera regioner av denna typ där Region Skåne och Västra Götaland nämns som exempel (Gren, 2002:15). En kulturell region har en stark historisk eller kulturell identitet och kan vara gränsöverskridande, exempelvis Baskien som är belägen mellan Spanien och Frankrike (Gren, 2002:16). Vi anser precis som Gren att Öresundsregionen har karaktärsdrag av en funktionell region eftersom det finns gemensamma intressen som sträcker sig över nationsgränser och det finns en mellanregional nivå med en politisk plattform som driver samarbetet (2002:15). Precis som med Syssners klassificering är det svårt att definiera vilken typ av region Öresundsregionen är då den har både administrativa och kulturella karaktärsdrag. Det finns parallellt med detta problem med att regionen i formella sammanhang är en administrativ enhet samtidigt som det finns kulturella svårigheter. Detta är något som kommer att diskuteras i uppsatsens analys- och diskussionsdel.
3.2 Sveriges Regionalisering
Innan 1930-talet fanns det inte några regionala problem alls i Sverige menar Nilsson i sin tillväxtrapport (2012:9). Det fanns problem med arbetslöshet och dåliga arbetsvillkor men dessa ansågs inte vara av regional karaktär utan snarare generella sociala problem. Lösningen ansågs vara att fortsätta försöka generera ekonomisk tillväxt, vilket skulle sätta fler människor i arbete, öka lönerna och skapa tryggare anställningar. Andersson et al påpekar att regionaliseringen skedde som svar på den snabba urbanisering som uppstått i och med att människor börjat överge landsbygden för att flytta in till större städer (2008:14). Förflyttningen berodde också på att skogsindustrin började avta samt att Sverige industrialiserades under 1940-talet. Andersson et al belyser att regionalplaneringen har sitt ursprung i den lokaliseringspolitik som började bedrivas under sent 1950-tal. Syftet med lokaliseringspolitiken var att få fler företag att etablera sig i områden som drabbats av hög utflyttning. Lokaliseringspolitiken var relativt återhållsam och hade enbart en rådgivande karaktär (Johansson, 2009:54). Den regionala utvecklingspolitiken blev ett eget politikområde först år 1964 i samband med att ett regeringsbeslut fattades (Andersson et al 2008:14). Johansson påpekar att lokaliseringspolitiken fungerat relativt verkningslöst och att det var regeringsbeslutet år 1964 som på riktigt skulle mynna ut i förändring (2009:54). Beslutet innebar att politiken, som även i fortsättningen kom att kallas lokaliseringspolitik, istället skulle inriktas på
20 att ge statligt finansierade bidrag till utpekade stödområden i framförallt norra Sverige. Med lokaliseringsstödet och andra stöd kunde en territoriell integration skapas (Andersson et al 2008:15). Syftet var att kompensera för de nackdelar som de avbefolkade regionerna kännetecknades av, nämligen högre transportkostnader och sämre tillgänglighet. Dessa ekonomiska stöd kallar Andersson et al för den lilla regionalpolitiken (2008:15). Vidare påpekar författarna att ansvaret för att bedriva politiken låg hos länsstyrelserna, som på så sätt fungerade som statens förlängda arm.
Ett annat problem som vuxit fram var att det fanns stora skillnader regionalt gällande sysselsättning. Som en lösning på problemet etablerades en ortssystemspolitik med syfte att skapa en mer jämlik välfärd i hela landet (Lindström, 2005:28). Lindström poängterar att ortsystemspolitiken skulle skapa en mer jämlik regional utveckling i och med att människan tenderar att lokalisera sig nära jobbtillfällen och platser med tillgång till service. På så vis argumenterar författaren för att regionalplaneringen via politiken, i viss mån kunde styra över befolkningslokaliseringen. Utöver satsningen på välfärd gjordes också försök i att skapa mer diversifierade lokala arbetsmarknader på mindre orter (Andersson et al, 2008:16). Försöket syftade till att tillgodose ett ökat krav på arbetstillfällen som ortsystemspolitiken skulle generera. Detta menar författarna knöt samman regionalplaneringen med arbetsmarknadspolitiken. I samband med detta stärktes kommunernas roll i planeringen och statens roll minskade. En kommunreform genomfördes där antalet kommuner minskade med syfte att göra det mer effektivt, både organisatoriskt och ekonomiskt. Parallellt genomfördes också det kommunala skatteutjämningssystemet som syftade till att stärka välfärden i resurssvaga kommuner. Dessa reformer kom att kallas stora regionalpolitiken (Andersson et al, 2008:17).
Den regionala utvecklingspolitik som fram till år 1980 präglats av en stark jämlikhetsdiskurs kom omkring 1980-talet att ändra fokus (Andersson et al, 2008:18). Politiken kom då istället att präglas av ord som tillväxt, konkurrens och effektivitet. Det gjorde att en ny politik kallad nyregionalism utvecklades som ett resultat av trycket från den statliga nivån (Gren, 2002:93). Nya nätverk och starkare regionala identiteter skapades genom en nerifrån-och-upp rörelse för att få till en regional dynamik. Gren hävdar att den nya regionalismen bildades i Europa på grund av globaliseringen av ekonomin och europeisk integration, vilket ledde till en omvandling där den regionala nivån fick stå i fokus för den nya politiken. Andersson et al belyser att nyregionalism hade en mer självstyrande karaktär med syfte att skapa mer funktionella regioner samt en regionförstoring (2008). Angående regionförstoring påpekar de att den skapar fler arbetsmöjligheter men även att den ställer högre
21 krav på människan som förväntas kunna pendla längre. Detta eftersom reslängden väntas öka som en effekt av att regionen växer (2008:25). Palludan & Persson belyser att regionförstoring kan ses som en effekt av att de gamla stadsgränserna förlorat betydelse parallellt med att arbetsmarknaden genomgått förändringar och inte längre begränsas till staden (2003:96). Kunskapssamhället har gjort att arbetskraftsrörligheten ökat vilket också ställt krav på en bättre infrastruktur som krävs när människan måste pendla längre. Rörligheten bland befolkningen har vidare lett till nya möjligheter inom andra marknader. Palludan & Persson nämner att ett köpcentrum etablerades i den sydskånska staden Löddeköpinge då staden fungerat som ett logistikcentrum för regionen (2003:97). Detta menar författarna är ett exempel på hur varumarknader, kultur och fritidsliv har påverkats av regionförstoringen, vilket i slutändan även påverkar bostadsmarknaden.
Under 1990-talet drabbades Sverige av en ekonomisk kris vilket ledde till att sysselsättningsmålet underordnades inflationsmålet. De tidigare satsningar som gjorts inom offentlig sektor kom därför att drabbas av stora nedskärningar. Andersson et al påtalar att nedskärningarna och en rad andra händelser missgynnade glesbygden vilket gick emot den politik som förts tidigare (2008:21). Johansson anser att det under samma period skedde en decentralisering av regionalpolitiken (2013:55ff). Politiken gick från ett mellanregionalt tillvägagångssätt till ett mer inomregionalt sätt att samordna resurser. Staten fick på så vis ett minskat inflytande men också färre skyldigheter och minskat ansvar för regionerna (Andersson et al, 2008:25). Johansson benämner perioden fram till 1995 som en utvecklingsfas och perioden efter 1995 som påverkades av Sveriges medlemskap i EU benämns som en regionaliseringsfas (2013:56). Medlemskapet gjorde att Sverige kunde ta del av de strukturfonder som ingick i EU:s regionalpolitik för att främja tillväxten (Lindström, 2005:29).
Tillväxt kom att prägla den politiska diskursen vilket ytterligare stärktes under 1990-talets ekonomiska kris. Lindström hävdar att de regionala klyftorna ökade under denna period och diskuterar om problemen som uppstått hade en regional eller nationell karaktär. Han diskuterar förhållandet mellan den ekonomiska utvecklingen som fanns i regionerna och tillståndet i den nationella ekonomin. Lindström hävdar att regionerna gick från att vara ett underordnat element i samhällsekonomin till att istället vara en avgörande faktor för tillväxt på nationell nivå (2005:29ff). Medlemskapet i EU hade andra effekter på samhället, bland annat gällande fördelningen av ekonomiska resurser. EU:s regelverk begränsade exempelvis möjligheterna att ge ekonomiskt stöd åt inhemska företag och förespråkade istället en frihandel (Andersson et al, 2008:22ff). Lokala svenska företag fick därmed konkurrera globalt för att kunna överleva. Ytterligare en effekt av medlemskapet i EU var att organisationsformerna förändrades och att regionerna i samband med
22 detta kom att ses som självständiga aktörer (Andersson et al, 2008). EU betonar vikten av samarbete i en form de kallar för partnerskap och för att få pengar genom strukturfonderna krävs samarbete
4. Greater Copenhagen and Skåne Committee
Detta kapitel kommer huvudsakligen att beröra fakta om Greater Copenhagen and Skåne Committee. I kapitlets första del ges en historisk tillbakablick över hur Greater Copenhagen and Skåne Committee faktiskt blev en region. I avsnitt 4.2 redogör vi för det framtagna dokumentet
ÖRUS - Öresunds regionala utvecklingsstrategier. Dokumentet har studerats då det belyser de problem
som vi själva under arbetets gång identifierat präglar regionen. Dessa problem kommer vi att diskutera i kapitel 5. Vidare beskrivs regionens befolkningsutveckling och den integration som skapats mellan Danmark och Sverige, detta går att läsa om i avsnitt 4.3. Inte långt ifrån temat integration följer en redogörelse för regionens arbetsmarknad och rörlighet i avsnitt 4.4. I detta avsnitt går vi djupare in på vilka skillnader som finns mellan de två ländernas olika system, exempelvis gällande anställningsformer.
Idag är Öresundsregionen en region som i många avseenden kan uppfattas som homogen (Palludan & Persson, 2003:99). Båda länderna har stora ekonomiska, sociala, kulturella, politiska, språkliga samt historiska likheter. De betraktas också som högutvecklade information- och kunskapssamhällen. Regionen har också ett gott hälsotillstånd bland befolkningen, goda sociala förhållanden och en integrerad arbets- och bostadsmarknad. Regionens framgångar kan ses som en direkt effekt av de satsningarna som skett i infrastrukturen. Genom en broförbindelse, ombyggnationer av vägar och en förbättrad kollektivtrafik har Öresundsregionens transportnät förbättrats betydligt (Andersson et al, 2013:39). Det har dessutom genererat lägre resekostnader och tidssparande för regionens invånare. Samtidigt har det resulterat i en regionförstoring där pendlingssträckorna ökat och pendlarna blivit allt fler. Parallellt med det har de lokala arbetsmarknaderna minskat successivt (Andersson et al, 2013:39f). Speciellt känd för sin välutvecklade infrastruktur är den danska huvudstaden Köpenhamn som har både smidiga tunnelbanesystem och välplanerade gång- och cykelbanor. Regionens största stad, som dessutom är en av världens ledande i grön tillväxt enligt OECD har även blivit utsedd till “Most liveable city in
the world 2014” enligt Monocle Magazine (Københavns Kommune, 2016). Med en av Europas största och mest effektiva flygplatser, belägen i Kastrup söder om Köpenhamn, skapas många
23 möjligheter till rörlighet världen över. I nästa kapitel fördjupar vi oss i de tre kommunerna som vi valt ut, nämligen Malmö, Osby och Staffanstorp.
4.1 Historia
Som tidigare nämnt blev Öresundsregionen i mer formella sammanhang en region efter att Öresundsbron stod färdig. Det hade sedan 100 år tillbaka funnits planer på en gemensam region, men under tidens gång satte interna konflikter och andra kriser stopp för samarbetsplanerna (Palludan och Persson 2003:83f). År 1964 bildades därför Öresund Counsil vars syfte var att försöka skapa intresse för ett cross-bordersamarbete (Hospers, 2007:1022). Intresset var framförallt svalare från den danska sidan som då ville decentralisera samhället. Att samtidigt vilja decentralisera och skapa en region gick inte hand i hand då politikerna ansåg att en cross-borderregion enbart skulle gynna Köpenhamn. Den nationella regionalpolitiken i Danmark skapade också problem för ett samarbete då politiken syftade till att skapa intern regional utjämning. Att fördela en större summa pengar till Köpenhamn var därför inte ett tänkbart alternativ, vilket i sin tur skulle missgynna den växande staden att växa ytterligare Intresset i Köpenhamn var också svalt då staden under 1970-talet hade interna problem med exempelvis växande arbetslöshet på grund av industrins förfall (Hospers, 2007:1023). Även i Sverige fanns problem på den politiska nivån och med byråkratin. Sverige som då var väldigt centraliserat överlät aldrig någon beslutsfattande makt till Skåne och intresset för Skåne i sig var svalt. Samtidigt motsatte sig miljörättsorganisationer de infrastruktursatsningarna som skulle komma att behövas för att binda ihop länderna.
Under tidigt 1990-tal drabbades Sverige av en djup ekonomisk kris som tvingade fram en ny omvärldssyn, både politiskt och ekonomiskt (Palludan & Persson, 2003:84). På den skånska sidan återupplivades därför planer på en gemensam Öresundsregion för att tillsammans mellan länderna skapa en bättre ekonomisk utveckling. Det var den svenska regeringen som inledde arbetet med regionen och initiativet uppskattades av den danska sidan som länge haft dålig ekonomisk och social utveckling, speciellt i Köpenhamn. En gemensam viljeförklaring att bygga bron kom därför år 1991. Att driva igenom broförslaget genom olika instanser tog fyra år och bron började därför byggas 1995 och stod klar fem år senare. Palludan & Persson beskriver hur regionen över en natt gick från att uppfattas som en slags vallgrav, till ett vackert sceneri för de 10000 pendlare som dagligen skulle passera över bron (2003:84). Ett år innan bron stod färdig presenterades en gemensam framtidsvision i dokumentet Öresund - A region is born (Hospers, 2007:1020). Det var
24 båda länderna med hjälp av den då nyetablerade Öresundskommittén som stod för dokumentet. När Öresundskommittén bildades verkade den i form av ett politiskt företag som arbetade över gränserna, representerad av regionala och lokala aktörer från båda sidor av sundet. Enligt Hospers var det Öresundskommittén som organisation som låg i framkant gällande regional utveckling och att de stod för mycket av förverkligandet av planen (2007:1024). Under 1990-talet blev regionen allt mer modern och diversifierad samtidigt som den fick en ökad tillväxt och lägre arbetslöshet i jämförelse med hur det såg ut i övriga Sverige och Danmark (Hospers, 2007:1020). Regionens framgångar har som tidigare nämnt uppmärksammats på EU-nivå vilket gett regionen cirka 30 miljoner euro. Regionen används dessutom som en förebildsregion för andra cross-borderregioner inom EU (Hospers, 2007:1021).
4.2 Öresundsregional Utvecklingsstrategi (ÖRUS)
För att kunna säkerställa sin starka position som en framgångsrik och dynamisk region i Europa valde Öresundskommittén år 2010 att ta fram ett visionsdokument (ÖRUS, 2010:4). Dokumentet benämns som ett strategidokument och har ett perspektiv fram till år 2020. En rad aktörer såsom kommuner, företag, forskare och regioner beskrivs ha deltagit i framtagandet av dokumentet. Dokumentet ska fungera som vägledning för beslut som fattas samt för att presentera de åtgärder som behöver tas för att säkra regionens framtida utveckling och ställning i Europa. Vi anser att dokumentet är ett sätt att framhäva de åtgärder regionen behöver vidta för att kunna konkurrera med andra regioner om arbetsplatser och därmed invånare. Som vi tidigare belyst måste regioner idag konkurrera med varandra, dels på en inomnationell nivå, men också utanför det egna landets gränser. Konkurrensaspekten berörs enstaka gånger i ÖRUS men uppfattas som väldigt påtaglig i hela dokumentet.
Även i detta dokument framgår det att Danmark och Sverige har många likheter exempelvis gällande kultur och samhällsstruktur, vilket beskrivs ha underlättat samarbetet markant (ÖRUS, 2010:6). Samtidigt som länderna liknar varandra i många avseenden finns det vissa skillnader som skapar problem för regionens invånare och företag. Dessa problem är också de som dokumentet arbetar för att lösa eller motverka. För att över huvud taget kunna förverkliga dokumentet måste det åstadkommas två saker (ÖRUS, 2010:10). För det första måste det bedrivas ett bra samarbete mellan länderna och för det andra måste det skapas en gemensam dagordning som de båda länderna kan ställa sig bakom. Som vi kommer diskutera vidare i vår analys finns det idag ett samarbete som
25 i många avseenden fungerar väl. Däremot finns det svårigheter i att skapa en gemensam dagordning över vad man vill att regionen ska vara och hur utveckling ska bedrivas.
I utvecklingsstrategin har de vidare valt att inrikta sig på fyra områden: kunskap och innovation, kultur och upplevelser, sammanhållen och varierad arbetsmarknad samt tillgänglighet och mobilitet (ÖRUS, 2010:10). Dessa områden är de som identifierats som viktigast för regionen och dess framtida utveckling. Till dessa områden har utmaningar identifierats men också vilka strategiska insatser som behöver vidtas, detta är något som vi kommer att diskutera senare i uppsatsen.
4.3 Öresundsregionens befolkningsutveckling
Idag är Öresundsregionen nordens största region både gällande täthet och befolkningsmängd (Andersson et al, 2013:11). Regionen sträcker sig över 21000 kvadratmeter och innehar cirka 3,9 miljoner invånare år 2015 (Hospers, 2007:1019; Öresundsinstitutet, 2016). Cirka två tredjedelar av regionens invånare bor på den danska sidan, huvudsakligen i huvudstaden med omnejd. Befolkningsutvecklingen i storstadsregioner såsom Öresundsregionen fortsätter att öka och redan år 2005 bodde cirka 47 procent av Sveriges befolkning i en storstadsregion. Bara i Malmöregionen ökade befolkningen med 43,6 procent mellan åren 1950-2005. Utvecklingen för mellanstora regioner har gått långsammare och i mindre regioner har utvecklingen varit negativ (Andersson et al, 2013:13). Befolkningstillväxten i Malmö och Köpenhamn har till stor del skett inomregionalt där invånarna flyttar mellan städer i regionen. Att städerna kommit att bli de största i Öresundsregionen kan motiveras av att de utgjort strategiskt viktiga handelsnoder under industrialiseringen, på grund av deras tillgång till Öresund och dess vatten. Under avindustrialiseringen tappade båda städerna befolkning på grund av hög arbetslöshet men under de senaste 20 åren har befolkningsutvecklingen återhämtat sig och vänt till positiv. Malmö fick i samband med avindustrialiseringen ställa om och ersätta industrin med nya och innovativa kunskaps-, service- och boendemiljöer.
Andersson et al hävdar att Malmö i detta avseende har lyckats väl med sin omgestaltning vilket lockat till sig många nya invånare (2013:24). Parallellt med Malmös omställning har utvecklingen i Danmark varit god med framgångar i kultur, industri, handel, utbildning och forskning. Andersson et al påpekar att detta lagt grunden för en mångsidig, flerkärnig och framgångsrik storstadsregion men att vissa barriärer och problem kvarstår (2013:57). Tio år efter att bron blev klar pendlade ungefär 20 000 personer dagligen över sundet med olika ändamål, främst i syfte att arbeta. På så
26 sätt utvecklades en allt mer integrerad arbetsmarknad och ekonomi i regionen (Andersson et al, 2013:58). Öresundsbron har också som tidigare nämnt påverkat bostadsmarknaden. De billigare huspriserna i Sverige har lett till att danskar flyttat över gränsen medan de fortsatt jobba i Danmark (Andersson et al, 2013:57). Mellan åren 2005-2008 bosatte sig 3000-4000 danskar i Sverige årligen. Antalet svenskar som flyttade till Danmark var betydligt lägre med en nivå på cirka 1000-2000 per år.
4.4 Arbetsmarknad och rörlighet i regionen
Trots att det har skapats en integrerad arbets- och bostadsmarknad finns det en rad skillnader mellan de svenska och danska arbetsmarknadsmodellerna (Andersson et al, 2013:58f). Ett exempel som författarna ger är ungdomsarbetslösheten där siffran låg på cirka 27 procent i Sverige år 2010, medan den i Danmark låg på ungefär 11 procent (Andersson et al, 2013:58). En bidragande orsak till att siffran var lägre i Danmark förklaras vara att de har ett system som skiljer sig markant från det svenska. I Danmark finns ett så kallat flexicurity-system som är ett anställningsavtal för unga. Systemet kombinerar en flexibilitet med en social trygghet och skapar därmed en aktiv arbetsmarknadspolitik. Syftet är att ge individer personlig trygghet istället för att rätten till fortsatt anställning. Det är dock viktigt att poängtera att det är lättare att bli uppsagd vid ett sådant avtal. Systemet har samtidigt möjliggjort för arbetsgivare att våga anställa personer med mindre arbetslivserfarenhet och denna flexibilitet främjar därför såväl unga arbetssökande som arbetsgivarna. Andersson et al påpekar att unga personer på den svenska sidan har möjlighet att nyttja detta anställningssystem samtidigt som de danska arbetsgivarna får ett bredare utbud av arbetssökande (2013:59).
I och med Öresundsbron, bättre pendlingsmöjligheter och en ökad integration har det skett en ökad inpendling av skåningar till den danska arbetsmarknaden, speciellt till Själland. Parallellt har själlänningarna i större utsträckning pendlat till Skåne för dess service- och bostadsmarknad (Andersson et al, 2013:59). De poängterar samtidigt att det finns institutionella skillnader mellan länderna som ger transaktionskostnadsproblem för arbetare som pendlar över sundet. Transaktionskostnaderna är dessutom högre på den svenska sidan för både konsumenter och producenter. Vidare hävdar författarna att på grund av skillnaden i kostnaderna kan det finnas avvikelser i lokaliseringsmönstret som uppstår, jämfört med hur det hade sett ut om infrastrukturen varit identisk och institutionell på båda sidorna av Öresund (Andersson et al, 2013:59). Den danska infrastrukturen påstås vara betydligt bättre än vad den svenska är. Med det sagt konstaterar
27 Andersson et al att Danmark, med få undantag, har bättre lagar och regleringar som ger en ökad samhällsekonomisk effektivitet vilket resulterar i färre arbetslösa och högre lönenivåer (2013:59). Trots att både Sverige och Danmark klassas som typiska välfärdssamhällen och att båda har ett tillförlitligt lagsystem, pålitlig penningpolitik, låg korruptionsnivå och frihandel framstår Danmark som ett mer konkurrenskraftigt land i ett internationellt perspektiv. Enligt Andersson et al placerades det danska företagsklimatet, institutionellt sätt, på sjätte bästa plats i världen (2013:59). Det resulterar också i en hög placering när det gäller friaste ekonomi där landet hamnar på fjortonde plats. Sveriges företagsklimat ligger på plats 18 medan den ekonomiska friheten hamnar på plats 37, vilket är en stor skillnad för två länder i samma region. Skånes konkurrenskraft skulle stärkas genom att ha mer flexibla anställningsavtal för att kunna locka företag och arbetskraft. Det påpekar Andersson et al skulle kunna ske genom att exempelvis avskaffa arbetsgivaravgifterna likt Danmark (2013:59).
Efter många infrastruktursatsningar blev pendlingen inom regionen allt mer vardaglig och på så sätt skapades en regional integrerad marknad, främst i storstadsregionerna Malmö och Köpenhamn (Andersson et al, 2013:61). Den ökade pendlingen innebar en samordnad marknad inom detaljhandel, service och arbete. Som tidigare nämnts har genomsnittsinkomsterna varit betydligt högre i Köpenhamnsregionen vilket är anledningen till att arbetspendlingen i större omfattning sker till den danska sidan. Enligt en undersökning från 2006 var medianlönen cirka 36 procent högre i Köpenhamn än vad den var i Malmö, vilket ungefär motsvarar 10 000 svenska kronor mer i månaden (Andersson et al, 2013:61). Åren mellan 2006-2010 blev löneskillnaden allt större som svar på att den danska kronan ökat i värde. Sedan ett antal år tillbaka har skillnaderna jämnats ut något då den svenska kronan ökat i värde gentemot den danska.
5. Möjligheter och problem för en cross-borderregion
I detta kapitel finns vår analys och diskussion som används för att kunna besvara frågeställningarna. Det första avsnittet inleds med övergripande information gällande de undersökta kommunerna och deras översiktsplaner, där vi sedan med hjälp av översiktsplanerna analyserar deras syn på det regionala samarbetet (5.1). I samtliga tre kommunala översiktsplaner som har studerats betonas vikten av att vara en del av Öresundsregionen, detta trots att kommunerna som tidigare nämnt har olika storlek och läge i regionen. Vi har dock upptäckt vissa skillnader i hur kommunerna ser på samarbetet och vad de kan tillföra i regionen. Översiktsplanerna är det material som vi fann mest lämpligt att undersöka då de alla innehar information som berör regionperspektivet. I avsnitt 5.2
28 analyseras och diskuteras de skillnader och oenigheter som vi uppmärksammat hindrar regionen från att fortsätta vara integrerad och välfungerande. I detta avsnitt diskuteras bland annat Malmös skeptiska hållning till ett fortsatt deltagande i samarbetet. Likt flera författare och det material som granskats har vi identifierat att det finns svårigheter och barriärer i samarbetet som behöver överbryggas. Avsnitt 5.3 berör branding och identitet där vi bland annat diskuterar regionens namnbyte och dess marknadsföring. Det sista avsnittet i kapitlet diskuterar den lagändring som innebar att gränskontroller sattes upp mellan Sverige och Danmark, samt de konsekvenser de fått för regionen och dess medborgare.
5.1 De undersökta kommunernas syn på Greater Copenhagen and Skåne
Committee
Malmö stad
Malmö som är Sveriges tredje största stad och Skånes största blev år 1658 svensk efter att ha tillhört Danmark (NE, 2016C). Kommunen är belägen i sydvästra Skåne och har cirka 322 500 invånare och en skattenivå på 31,93 procent, vilket är bland det högsta i Skåne (Regionfakta, 2016). Med havet som gräns i väst blir staden förlängd av den 15,9 kilometer långa Öresundsförbindelsen. I översiktsplanen framgår det att Malmö är en grön och tät stad som har nära till det mesta. Vidare beskrivs det att Öresundsregionen fungerar som en tillväxtmotor för grön tillväxt och hög livskvalitet. Kommunen har som målsättning att fortsätta utvecklas som en hållbar stad. De har i översiktsplanen visioner kring infrastrukturens utveckling och hur Köpenhamn-Malmö-Lund ska bindas ihop ytterligare till år 2032 genom olika infrastruktursatsningar.
Malmö påpekar vidare i sin översiktsplan att de tillsammans med Köpenhamn och Lund ska fungera som en sammanhängande metropol som ska stå för den ekonomiska kraftsamlingen i regionen (Malmös Stad, 2014:20). Det framhävs också att det är en angelägenhet att skapa flera förbindelser över sundet för att koppla Malmö till kontinenten. Det kan därför uppfattas som att kommunen ser sig själva som en av de viktigaste aktörerna i det regionala samarbetet, vilket vi anser inte är konstigt då kommunen har flest invånare på den svenska sidan. Det blir ännu tydligare under rubriken Köpenhamn - Malmö där det framgår att Malmö och Köpenhamn stärker varandra och hela regionens attraktivitet och därmed tillväxten (Malmö Stad, 2014:26). Malmö och Köpenhamn ska tillsammans bli Skandinaviens största näringslivscenter samtidigt som de ska erbjuda goda studiemiljöer då Öresundsregionen är Europas största universitetsregion. Båda städerna ska också samarbeta gällande klimatfrågor, infrastruktur och forskning.
29 C. Persson påpekar att Malmö och Köpenhamn sedan länge har och fortfarande driver egna projekt tillsammans (Personlig kommunikation, 4 april 2016). Han hävdar att detta samarbete gör att båda kommunerna inte nödvändigtvis känner sig lika beroende av det mer omfattande samarbetet som bedrivs i Greater Copenhagen and Skåne Committee och att de istället kör ett eget samarbetsrace. Vi anser att de satsningar som görs av Köpenhamn och Malmö kan komma andra kommuner till nytta och stärka regionen som helhet. När städerna exempelvis gör infrastruktursatsningar är det högst sannolikt att andra kommuner och dess invånare också kommer kunna utnyttja dem, det blir en form av ringar på vattnet effekt. Att bo och leva intill storstäderna kan ses som attraktivt i sig självt och locka fler invånare även till kranskommunerna. Vidare påpekar C. Persson att Greater Copenhagen and Skåne Committee som konstruktion inte betyder mycket för Malmö som stad och bedömer att det beror på regionens omfång. Han påtalar att det finns väldigt många aktörer som medverkar vilket försvårar arbetet. N. Paarup-Petersen framhäver även han att det funnits för många aktörer med olika viljor, speciellt på den skånska sidan. Han hävdar att det lett till att de svenska kommunerna blivit mer utsatta i förhandlingar eftersom den danska sidan varit snabbare med att fatta beslut medan den svenska sidan haft mer långgående förhandlingar i de olika frågor som hanterats (Personlig kommunikation, 27 april 2016). Detta är också något som står i motsättning till de mål som står uppsatta i ÖRUS gällande det goda samarbetet som behöver bedrivas. Samtidigt uttrycks det att det är viktigt att alla ska känna att de kan stå bakom besluten. Att driva ett gott samarbete och driva projekten snabbare verkar inte ha samma prioritet som att alla parter ska vara överens. I ÖRUS framgår även följande: År 2020 är Öresundsregionen Europas mest
attraktiva och klimatsmarta region för medborgarna, näringslivet och besökarna genom ett effektivt utnyttjande av integrationen och den gränsregionala dynamiken. (ÖRUS, 2010:9). År 2020 är valt som horisontår eftersom
man har som avsikt att de strategiska satsningarna ska genomföras under denna tidsperiod, men det är samtidigt inte någon bestämd tidsgräns (ÖRUS, 2010:10). Tidsgränsen kommer efterhand att anpassas efter större utmaningar och insatser i exempelvis infrastrukturen. Målet med att utnyttja integrationen och dynamiken mellan gränserna för att bli en av Europas mest attraktiva regioner för så många aktörer verkar för oss vara problematiskt. Detta då den dynamik och integrations som behövs hotas av omvärldskriser och de två ländernas oförmåga att samarbeta för att underlätta för medborgare och företag i regionen.
Trots att Malmö i sin översiktsplan betonar att den regionala utvecklingen är viktig och i sin helhet fungerat bra, skriver kommunen samtidigt att Öresundsregionen haft en svagare utveckling gällande tillväxt än andra regioner som den ofta jämförs med. Det är något som måste åtgärdas och
30 lösningen på problemet beskrivs vara att driva ett gott samarbete mellan Malmö, Köpenhamn och hela regionen (Malmö Stad, 2014:27). I översiktsplanen presenteras ett antal strategier som behöver vidtas för framtida utveckling och god tillväxt i Öresundsregionen, i synnerhet gällande samarbetet mellan Malmö och Köpenhamn. Den framtida utvecklingen för regionen diskuteras vidare i avsnitt 4.5 Framtida utveckling. Det går dock att konstatera att Greater Copenhagen and Skåne Committee kan ha något betydelsefullt i ett samarbetssyfte, men som behöver genomgå vissa förändringar för att kunna maximera dess effekt och nytta. Förändringarna handlar om att överbrygga barriärer som finns mellan länderna och att stärka infrastrukturen. Danmark och Sverige behöver tillsammans ta fram en samarbetsform där de arbetar på liknande sätt i samma riktning. Detta är även något som framkommer på flera ställen i ÖRUS.
Utöver samarbetet med Köpenhamn lyfter Malmö även fram Lund i sin översiktsplan (Malmö Stad, 2014:28). Malmö och Lund driver tillsammans vad som beskrivs som ett djupare samarbete, där de bland annat tagit fram en gemensam strukturbild med olika visioner. Att de samarbetar beror på att de båda kommunerna tillsammans rymmer många regionala funktioner. I samarbetet ingår också flera kommuner från sydvästra Skåne bland annat Staffanstorp, Burlöv och Trelleborg. I översiktsplanen betonas att denna typ av regionala samarbeten är viktiga speciellt i frågor som rör den fysiska miljön, däribland infrastruktur och bostadsbyggande. I översiktsplanen framhävs det att dessa frågor ska lösas mellan alla kommuner i regionen samt organisationer såsom den tidigare Öresundskommittén, Öresundsinstitutet och andra som kan vara relevanta (2014:28). Kommunen beskriver sig ha samma syn över hur regionen ska utvecklas som den som återfinns i dokument framtagna av Öresundskommittén, däribland ÖRUS. Malmö stad påpekar att dokumentet lyfter frågor om hållbar tillväxt, klimatanpassning, kollektivtrafik och goda levnadsförhållanden, vilket återfinns även i stadens översiktsplan. I arbetet med ÖRUS har det som tidigare nämnts deltagit en rad olika intressenter. Flera röster har därmed fått komma till tals och getts chansen att komma med idéer om regionens utveckling, vilket enligt oss gett dokumentet en bredare demokratisk förankring. T. Lexén berättade under intervjun att Stockholm har ett eget etablerat regionförbund. I det fallet måste kommunerna samarbeta för att ta fram strategier om den fysiska planeringen (Personlig kommunikation, 25 april 2016). ÖRUS kan ses som en liknande strategi att involvera kommuner i ett regionalt arbete men det tvingar samtidigt inte kommunerna att vara med och alla kommuner har inte heller medverkat, vilket försvagar den demokratiska förankring som dokumentet i övrigt har. T. Lexén poängterade samtidigt att det regionförbund som finns i Stockholm inte återfinns någon annanstans i Sverige, men att allt fler ifrågasätter det. Att det inte finns något liknande i Öresundsregionen kan ge uppfattningen att regionen inte anses lika viktig
31 som Stockholm eller att regioners betydelse och position i politiken är oklar. Denna problematik diskuteras vidare i avsnitt 5.4 Demokrati och gränskontroller.
Osby kommun
Osby är den nordligaste kommunen i Skåne och gränsar till både Småland och Blekinge (Osby Kommun, 2016). Kommunen bildades 1974 efter en sammanslagning av tre kommuner och en församling. Idag bor cirka 12 900 personer i kommunen som de senaste tio åren haft en svag men positiv befolkningsutveckling. På kommunens hemsida nämns knappt Öresundsregionen men i översiktsplanen diskuteras det vilka nyttor som finns med att befinna sig i regionen (Osby Kommun, 2010:12). I Osby ligger skattenivån på 32,95 procent vilket är det högsta i hela Skåne (Regionfakta, 2016).
I Osbys översiktplan är synen på samarbetet och den egna rollen i regionen annorlunda (2010). Det uttrycks att Öresundsregionen har en allt viktigare roll i konkurrensen med andra regioner samt att Skåne har en gynnsam situation gentemot andra delar av Sverige (Osby Kommun, 2010:12). Samtidigt påtalas en viss tveksamhet då de skriver följande: De övergripande utvecklingstendenserna gäller
dock inte hela Skåne. Det finns en tydlig skillnad mellan en snabbt växande och geografiskt allt mer utvidgad regiondel i sydvästra och västra Skåne och områden längre norr- och österut i Skåne. (Osby Kommun, 2010:12).
Det framgår alltså i översiktsplanen att regionen som helhet går bra men att alla kommuner inte utvecklas i samma takt och att Osby är en av dessa kommuner. Exakt vad de syftar på är svårt att peka på enligt oss men den svaga befolkningsutvecklingen som vi tidigare nämnt kan vara en faktor. C. Persson påstår att alla kommuner faktiskt inte gynnas lika mycket av att delta i samarbetet och att deltagandet i Öresundsregionen flera gånger ifrågasatts av olika kommuner (Personlig kommunikation, 4 april 2016). Framförallt är det kommuner i norra Skåne såsom Osby och Östra Göinge som uttryckt tveksamheter. Under en period drev dessutom flera av dessa kommuner ett Öresundsuppror. Ifrågasättandet och upproret beskrivs ha bottnat i att alla kommuner betalar en summa pengar för att vara med i Öresundsregionen men att de får ut olika mycket. Summan som betalas baseras på antalet invånare i kommunen vilket i sig kan verka rimligt, men för en mindre kommun kan det ändå bli mycket pengar. C. Persson poängterar att kommunerna i norra Skåne flera gånger ifrågasatt vad de egentligen tjänar på att medverka i Öresundsregionen samt att det är uppenbart att ju längre ifrån en kommun ligger från centrum, desto mindre nytta ger samarbetet (Personlig kommunikation, 4 april 2016).
