• No results found

Kulturkompetens i socialt arbete - vad är det?

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Kulturkompetens i socialt arbete - vad är det?"

Copied!
46
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Hälsa och samhälle

KULTURKOMPETENS I

SOCIALT ARBETE –

VAD ÄR DET?

EN PROBLEMATISERANDE STUDIE AV DESS

INNEBÖRD OCH PÅVERKAN PÅ DET SOCIALA

ARBETET I PRAKTIKEN

EMMA LARSSON

LINA NORIN

Examensarbete i socialt arbete Malmö högskola 15hp Hälsa och samhälle

Socionomprogrammet 205 06 Malmö Januari 2010

(2)

CULTURE COMPETENCE

IN SOCIAL WORK – WHAT

IS IT?

A STUDY PROBLEMATIZING ITS MEANING

AND INFLUENCE IN THE PRACTICE OF

SOCIAL WORK

EMMA LARSSON

LINA NORIN

Larsson, E & Norin, L. Culture competence in social work – what is it? A study problematizing its meaning and influence in the practice of social work. Degree

project in Social work 15 p. Malmö University: Health and Society, 2010.

ABSTRACT

The purpose of this study is to investigate what meaning the concept "cultural competence" is given in the literature and from this problematize its application to practice. The concept "cultural competence" has no uniform definition, which initiated the writing of this essay. The study is based on a literature review in the form of a qualitative text analysis. In our critical review of the literature we could find, among other concepts, "ethnic-sensitivity" and "cultural awareness", which is similarly related to strategies for achieving "cultural competence".

Self-knowledge of the social worker and openness to cultural differences are important characteristics of a "culture competent” socialworker according to the guiding literature for social workers. Through an separately examination of the concepts we found in the literature , but also by comparing them, we have found that culture almost always is linked to ethnicity in debates on "cultural competence". In the problematization of the meaning of “culture competence” as a concept, we have pointed out how the meeting between the socialworker and the client may be affected when the social work is based on thoughts of "cultural competence". Keywords: Cultural awareness, ethnic-sensitivity, ethnicity, client response, culture, cultural competence, social work.

(3)

KULTURKOMPETENS I

SOCIALT ARBETE –

VAD ÄR DET?

EN PROBLEMATISERANDE STUDIE AV DESS

INNEBÖRD OCH PÅVERKAN PÅ DET SOCIALA

ARBETET I PRAKTIKEN

EMMA LARSSON

LINA NORIN

Larsson, E & Norin, L. Kulturkompetens i socialt arbete– vad är det? En problematiserande studie av dess innebörd och påverkan på det sociala arbetet i praktiken. Examensarbete i socialt arbete 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för socialt arbete, 2010.

ABSTRACT

Syftet med denna studie är att undersöka vilken innebörd begreppet ”kulturkompetens” ges i litteraturen samt utifrån detta problematisera dess applicering på praktiken. Begreppet ”kulturkompetens” saknar en enhetlig definition, något som initierat skrivandet av denna uppsats. Studien bygger på en litteraturstudie i form av en kvalitativ textanalys. I vår kritiska granskning av litteraturen kunde vi bland annat finna begrepp, såsom ”ethnic-sensitivity” och ”cultural awareness”, som på liknande sätt berör strategier för att uppnå

”kulturkompetens”. Självinsikt hos socialarbetaren och öppenhet inför kulturella skillnader är viktiga egenskaper hos en ”kulturkompetent” socialarbetare enligt handböckerna. Genom en granskning av de begrepp vi funnit i litteraturen var för sig, men även genom jämförelse av dem, har vi bland annat funnit att kultur nästan genomgående kopplas till etnicitet i diskussionerna kring

”kulturkompetens”. I problematiseringen av begreppet har vi pekat på hur mötet mellan socialarbetaren och klienten kan komma att påverkas då socialarbetaren utgår från tankar kring ett ”kulturkompetent” bemötande.

Nyckelord: Cultural awareness, ethnic-sensitivity, etnicitet, klientbemötande,

(4)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING 5

1.1 Problemformulering 5

1.2 Syfte och frågeställningar 5

1.3 Disposition 5

2. METOD 6

2.1 Kvalitativ textanalys 6

2.2 Avgränsningar 7

2.3 Material och urval 7

2.4 Terminologi 8

2.5 Tillvägagångssätt vid analys 8

2.6 Metdoddiskussion 8

2.6.1 Hur stärker vi uppsatsens validitet? 9

2.6.2 Etiska överväganden 10 3. BAKGRUND/HISTORIK 10 3.1 Sverige i förändring 10 3.2 ”Kulturkompetens” aktualiseras 11 4. BEGREPPSDISKUSSION 11 4.1 Kultur 11 4.2 Etnicitet 13 4.3 Kulturessentialism 13 4.4 Etnocentrism 14 4.5 Kulturrelativism 14 5. TEORI 15 5.1 Rollteori 15

5.1.1 Social -och personlig identitet 16

5.2 Symbolisk interaktionism 16

5.2.1 Stämplingsteori 17

6. TIDIGARE FORSKNING 18

6.1 Socialarbetarens och klientens

kulturella bakgrund 18

6.2 Anti-rasistiskt socialt arbete 19

6.3 Etnicitet, genus och klass 20

7. RESULTAT OCH ANALYS 21

7.1 ”Ethnic-sensitivity” 22

7.1.1 ”Ethnic-sensitivity”- vad är det? 22 7.1.2 Sju förståelsenivåer för att uppnå ”ethnic-sensitivity” 23 7.1.2.1 Förståelsenivå 1,2,3- grundläggande kunskap

inom socialt arbete 23

7.1.2.2 Förståelsenivå 4- självinsikt, social roll

och identitet 24

7.1.2.3 Förståelsenivå 5- etnicitet som

påverkansfaktor på olika plan 25 7.1.2.4 Förståelsenivå 6,7- att beakta

och parentéssätta etnicitet och kultur 26 7.1.3 Reflektion om innebörden av begreppet

”ethnic-sensitivity” 27

7.2 ”Cultural awareness” 27

7.2.1 Grunderna för ”cultural awareness” 27 7.2.1.1 ”Kulturkompetens” och professionalism 28 7.3 ”Ethnic-sensitivity” och ”cultural awareness” i

(5)

relation till varandra 29

7.4 ”Kulturkompetent” i sig själv? 29

7.4.1 Invandrade socialsekreterares syn på

sin ”kulturkompetens 30

7.4.2 Svenska socialsekreterares syn på

”kulturkompetenta” kollegor 30

7.4.3 ”Kulturkompetens”- fördomar och

Förväntningar 31

7.4.4 Samspel i personalgruppen 32

7.4.5 Marginalisering av klienter och

”kulturkompetent” personal 32

7.5 Kulturens betydelse i mötet 33

7.5.1 Etnicitet i centrum 34

7.5.1.1 Ett ”färgblint” bemötande 34

7.5.2 Etnicitet kontra kultur 35

7.5.3 Synen på varandra i mötet 36

7.5.3.1 Vad är normalt? 37

7.5.3.2 Stämpling av varandra 37

7.5.4 Kultur och kommunikation i mötet 38 7.5.4.1 Symbolernas betydelse för

kommunikationen 39

7.5.4.2 ”Kulturrådgivning” kontra

”kulturkompetens” 39

8. SAMMANFATTNING OCH SLUTSATS 40

9. SLUTDISKUSSION 42

10. REFERENSER 44

(6)

1. INLEDNING

Om vi säger kultur, vad tänker du då? Om vi istället säger kulturkompetens, vad betyder det för dig? Troligen har du en alldeles egen definition av vad kultur är för dig. Troligen finns det nästan lika många definitioner som det finns människor på jorden. Om vi nu tänker på att många av oss lever i ett samhälle som är i ständig förändring borde ju detta innebära att vi människor också ständigt förändras då det är människorna som gör samhället. Om kultur är något

människor utövar så borde ju kultur vara lika föränderligt som de människor som utövar den.

Vi påverkas alla, mer eller mindre, av varandra och av föränderligheten i

samhället. Vi påverkas kanske framförallt av varandra när vi möts. Socialt arbete är, enligt oss, framförallt ett arbete som handlar om att mötas. Något som gäller alla möten mellan människor är att vi alla ofrånkomligen bär på en föreställning om den vi möter. Frågan är i hur stor utsträckning vi låter våra föreställningar styra vårt bemötande av den vi möter. I det föränderliga samhälle vi lever i tycks ett behov av att kategorisera varandra och sätta ord på det vi gör bli allt tydligare och större.

Begreppet ”kulturkompetens” är ett exempel på ett begrepp som skapats som följd av att samhället förändrats till ett alltmer mångkulturellt samhälle. Men vad är egentligen ”kulturkompetens”? I ett föränderligt samhälle där både människor och kultur ständigt befinner sig i en levande process borde det vara omöjligt att definiera vad ”kulturkompetens” egentligen är. Ändå är det ett begrepp som används både i teori och praktik. Detta faktum har sporrat oss att skriva denna uppsats där vi vill problematisera begreppets innebörd samt påverkan på det sociala arbetet i praktiken.

1.1 Problemformulering

I takt med att ”nya klientgrupper” kommer i kontakt med det sociala arbetets praktik konstrueras nya begrepp. Mot bakgrund av att en alltmer heterogen klientgrupp har kommit i kontakt med det sociala arbetet har begreppet

”kulturkompetens” aktualiserats. Frågan är vad konsekvenserna blir då ett begrepp utan enhetlig definition tas i bruk inom det sociala arbetets praxis.

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna uppsats är att genom kritisk granskning se vilken innerbörd begreppet ”kulturkompetens” ges i litteraturen samt utifrån detta problematisera vad detta kan få för betydelse för socialarbetaren och klienten i mötet. Följande frågeställningar anser vi vara av central betydelse för att uppnå uppsatsens syfte:

• Hur förs diskussionen kring ”kulturkompetens” och närliggande begrepp i litteraturen i avseende av begreppets innebörd?

• När får kultur betydelse för socialarbetaren och klienten i mötet? 1.3 Disposition

Efter att vi inledningsvis framför vår problemformulering samt syfte och frågeställningar presenterar vi den metod vi valt. I metodavsnittet för vi bland annat en diskussion kring val av metod, material, validitet samt val av

(7)

kort beskriver hur Sverige har blivit ett mer mångkulturellt samhälle samt hur begreppet ”kulturkompetens” har kommit att aktualiserats. Kultur och etnicitet är vanliga begrepp i denna uppsats och vi har därför valt att föra en diskussion kring dessa begrepp samt även begreppen kulturessentialism, kulturrelativism och etnocentrism i det avsnitt vi kallar begreppsdiskussion.

Efter begreppsdiskussionen kommer det avsnitt där vi redogör för utvalda delar av den tidigare forskning som gjorts kring ämnet där vi tar upp författare vi anser vara tongivande i diskussionerna kring ”kulturkompetens”. Därefter kommer vårt teoriavsnitt där vi tar upp rollteorin samt den symboliska interaktionismen som är de teorier vi valt att använda som redskap. Resultat -och analysavsittet som sedan följer består av en redogörelse för hur litteraturen behandlar ämnet samt vår analys där vi dels belyser vad följderna kan bli samt sätter närliggande begrepp i relation till varandra. Efter detta följer en sammanfattning där vår ambition är att presentera de olika slutsatser som vi kommit fram till genom vår bearbetning av litteraturen. Vi avslutar vår uppsats med en slutdiskussion med våra egna tankar och reflektioner kring begreppets innebörd.

2. METOD

Vi har valt att göra en kritisk granskning av litteratur som berör ämnet

”kulturkompetens”, således bygger vi vår studie helt utifrån litteratur. För att få en så bred och nyanserad bild som möjligt har vi valt att kritiskt granska olika typer av litteratur. Vi anser att denna metod är lämplig då vårt syfte är att få en bild av de generella resonemang som förs kring begreppet ”kulturkompetens” och att denna metod ger oss möjlighet till att skapa en övergripande bild. Genom att granska olika typer av litteratur kring ämnet av ett flertal författare ökar chanserna att få ett grepp om och en överblick av de generella tankar och idéer som

förekommer kring ämnet. 2.1 Kvalitativ textanalys

Vi har valt att göra en litteraturstudie i form av en kvalitativ textanalys som är en analysmetod som ger oss möjlighet att utforska texternas latenta innehåll, det vill säga utöver det som faktiskt står skrivet, även det som kan tolkas mellan raderna. Då vi är intresserade av att genom kritisk granskning tillgodogöra oss en generell bild av hur olika forskare och författare problematiserar kring begreppet

”kulturkompetens” är den kvalitativa textanalysen ett bra tillvägagångssätt då denna analysmetod ger oss möjlighet att se helheten i texten. Den kvalitativa textanalysen som metod ger oss som forskare även möjligheten att granska och analysera vad som sägs samt vilka de bakomliggande argumenten för

resonemangen är (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson & Wägnerud, 2007:237).

Vår kritiska granskning av texterna kan liknas vid en idékritisk analys där syftet är att som forskare få möjlighet att ta ställning till hur givna argumentationer hos författarna lever upp till redan bestämda normer, vare sig dessa är rationella eller moraliska. Då det även ligger i vårt intresse utifrån vårt syfte att uppmärksamma vilka diskurser som finns kring begreppet kulturkompetens, skulle vår metod således även kunna liknas vid en diskursanalys. Dock kan vi inte beskriva vårt tillvägagångssätt som en ren diskursanalys då vi lägger fokus på vad som sägs och inte hur det sägs. En diskursanalys har som främsta syfte att utgå från det

lingvistiska, det vill säga hur saker sägs och inte vad som menas (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson & Wägnerud, 2007: 239).

(8)

Ytterligare en anledning till varför vi valt att göra en litteraturstudie är att vi ser denna metod som ett lämpligt tillvägagångssätt för att utmana den kunskap vi har från vår utbildning där vi tagit del av en stor mängd litteratur kring ämnet kultur och etnicitet. Litteratur som vi i denna uppsats kommer använda oss av.Vi anser vidare att denna typ av studie har potential att sätta oss på prov vad gäller kritiskt tänkande, reflekterande och diskuterande under uppsatsskrivandets gång.

2.2 Avgränsningar

Då vi valt att göra en litteraturstudie blir automatiskt den första avgränsningen att vi i vår studie endast kommer att använda oss av tryckta källor och i vårt fall litteratur skriven kring ämnet. Således kommer vi ej att behandla annan typ av data såsom intervjuer, tidskrifter och artiklar. Anledningen till att vi valt bort exempelvis artiklar är dels med hänsyn till c-uppsatsens omfång samt att det var nödvändigt för oss att begränsa datainsamlandet på något sätt. Syftet med vår uppsats hade antagligen även kunnat uppfyllas genom att studera endast artiklar eller en kombination av båda datakällorna. Vi har således valt ett av många möjliga alternativ, det som vi kände oss mest bekväma med. Detta utifrån dels fördelen med att redan innan ha en inblick i den litteratur som finns kring ämnet samt att vi inte anser oss ha den förkunskap om ”kulturkompetens” för att ge oss ut på fältet. Att göra en totalundersökning av all data är i regel omöjligt

(Rosengren & Arvidson, 2002: 125). Att studera allt som skrivits om vårt valda ämne hade inte varit praktiskt genomförbart.

Hade vi istället för litteraturstudie valt att genomföra kvalitativa intervjuer som en metod hade chanserna att få en övergripande bild minskat då det är svårt att finna vilka generella resonemang som förs utifrån ett fåtal intervjuer. Vi har även beaktat de eventuella svårigheterna med att komma i kontakt med relevanta intervjupersoner utifrån de frågeställningar vi ämnar få svar på. För att genom intervjuer få ett tillförlitligt material anser vi att man som forskare bör ha en god inblick i ämnet vilket vi ännu inte har men hoppas kunna erhålla genom vår granskning av litteraturen. En intervjustudie anser vi snarare är något som skulle kunna följa efter den kunskapsinsamling som denna uppsats ger oss.

2.3 Material och urval

För att hitta relevant litteratur började vi med att först och främst se efter vilken litteratur från utbildningen vi kunde använda oss av. Som vi redan nämnt har vi under utbildningens gång läst litteratur rörande kultur och etnicitetsbegrepp i förhållande till socialt arbete. Vi frågade även medlemmarna i vår

handledningsgrupp om tips samt även vår handledare. Några av dessa visade sig vara relevanta för uppsatsen. En av böckerna vi blev rådda att använda oss av var litteraturöversikten ” Socialt arbete med etniska minoriteter” ( Soydan, Jergeby, Olsson & Harms-Ringdahl, 1999) som var till hjälp i vidare litteratursökning. Vidare gjorde vi en manuell litteratursökning i Malmö högskolas databas, Vega, där vi främst använde oss av sökorden ”kulturkompetens”, ”kultur i socialt arbete” och ”etnicitet och socialt arbete”. Vi började med att söka endast på

”kulturkompetens” men blev snabbt varse att vi behövde utöka vår sökning. Vidare gjorde vi en mer ”spontan” sökning där vi letade efter intressant och relevant litteratur på samma hyllplan där vi funnit litteraturen från vår tidigare sökning via databasen.

(9)

2.4 Terminologi

Vi kommer genomgående i uppsatsen att använda oss av samma terminologi som respektive författare gör i sin litteratur. Med detta menar vi att då vi redogör för vad en författare säger väljer vi att använda dennes begrepp och sätt att uttrycka sig. Till exempel talar Lena Dominelli(1997) i termer av svart och vitt i sin bok ”Anti-racist social Work” och framförallt i termer av ”the black people” i betydelse av alla de grupper av människor som riskerar att utsättas för rasism utifrån sin etniska bakgrund. Dominelli syftar alltså inte endast till en individs hudfärg (Dominelli, 1997:21). Således kommer vi i vår redogörelse för

Dominellis resonemang att också tala om svarta och vita människor. Anledningen till att vi valt att presentera materialet på det här sättet är att vi anser att även författarna har gjort ett medvetet val i presentationen av sin forskning. Således är det viktigt för oss, för att inte gå miste om innebörden i deras resonemang, att använda samma terminologi. Vi har även medvetet valt att skriva begreppet ”kulturkompetens” inom citationstecken då vi ej har funnit någon definition av det vilket ju är kanske den främsta anledningen till att vi valt att göra en granskning av dess innebörd.

2.5 Tillvägagångssätt vid analys

Att analysera något är enligt Bergström och Boréus (2005:18) i allmän betydelse att identifiera och undersöka dess komponenter. I vår analys av empirin har vårt första steg i processen varit att identifiera det i litteraturen som för oss och i relation till våra frågeställningar varit tongivande i respektive resonemang. Det är självklart omöjligt för oss att analysera allt som läggs fram i litteraturen och vi har därför plockat ut de delar i texterna som för oss varit mest talande och som givit oss mest underlag för vad ”kulturkompetens” ges för innerbörd. Det är dessa utvalda delar av litteraturen som varit vårt underlag för analys.

I vår analys har vi dels gjort en jämförelse mellan de olika författarnas resonemang men även tolkat resonemangen utifrån vår teori och den

begreppsdiskussion vi tagit upp. Med hjälp av dessa har vi sedan haft möjlighet att finna underliggande betydelser i de resonemang som förs i litteraturen. Vi är medvetna om att vårt tillvägagångssätt att analysera de delar av litteraturen vi själva ansett vara de viktiga kan spela roll för vad vi i kommit fram till i vår analys och därmed kan påverka validiteten i resultatet, kanske främst

objektiviteten. Vi anser ändå vår tolkning och analys vara nyanserad och rättvis i sammanhanget. Det faktum att vi valt ett flertal olika resonemang kring vad ”kulturkompetens” kan innebära och ställt dessa mot varandra anser vi ger en rättvis bild av den komplexitet som råder vad gäller innerbörden av

”kulturkompetens” så som den presenteras till oss som läsare. 2.6 Metoddiskussion

Den största utmaningen för oss som forskare då vi valt att göra en litteraturstudie är att styrka objektiviteten i vår uppsats och dess resultat. Något som är viktigt att ta hänsyn till är vår egen objektivitet i valet av uppsatsämne. Både i val av ämne och formuleringen av syfte och frågeställningar har vårt eget intresse för ämnet samt våra egna föreställningar om hur verkligheten ser ut kommit till uttryck. Detta innebär automatiskt och oundvikligt att uppsatsen delvis bygger på och färgas av våra subjektiva tankar och uppfattningar om det fenomen vi skall studera. Dessa subjektiva referensramar är något som ej går att undvika i en forskningssituation och är en naturlig del av den (Magne Holme & Krohn Solvang, 1991: 95).

(10)

Något som är viktigt är att man under hela forskningsprocessen, från val av ämne till analys av resultatet, är medveten om och uppmärksam på sin egen subjektiva tolkning då denna kan komma att påverka objektiviteten i forskningsresultatet. Något som ytterligare påverkar objektiviteten i uppsatsen är att den litteratur vi studerat i sin tur är författad av någon som har ett syfte med sin forskning. Ett problem med att göra en litteraturstudie är att de svar man får genom att studera litteraturen redan på förhand är välformulerade och välgenomtänkta av den som författat den. Man förlorar på så sätt de spontana svar och känsloyttringar som kan uppmärksammas vid exempelvis genomförandet av en intervju. Vid kvalitativa intervjuer får man som forskare möjlighet att ställa följdfrågor och få spontana svar på frågor, något som är mer problematiskt vid en litteraturstudie (Rosengren & Arvidson, 2002). Vi anser dock att vi även genom att göra en litteraturstudie har en möjlighet att få svar på våra frågor, dessutom kan vi gå tillbaka till litteraturen då denna för oss är tillgänglig på ett helt annat sätt än informanter skulle vara.

2.6.1 Hur stärker vi uppsatsens validitet?

Med validitet i kvalitativa studier avser Svensson(1996) den bedömda giltigheten gällande undersökningens uppläggning, datainsamlingsmetodiken, analysen av data samt den bedömda giltigheten i resultatet (aa, 1996:211). För att styrka validiteten gäller det att vi som vi ovan nämnt parentessätter vår subjektiva tolkning och försöker inta ett kritiskt förhållningssätt gentemot denna under hela forskningsprocessen. Det är av största vikt att vi som forskare tänker kritiskt på hur vi går till väga för att införskaffa information, i vårt fall vilken litteratur vi väljer ut samt varför. Det är även viktigt att vi väljer litteratur som vi anser är tillförlitlig och kan stärka validiteten(Watt Boolsen, 2007:189). Då vi i mångt och mycket utgår från litteratur skrivna av författare till litteratur som ingått i vår utbildning torde detta styrka validiteten i vår uppsats.

Validiteten i vår studie är av typen sekundärt beskrivande validitet. Med detta menas att vi genom tolkning av andra forskares material drar våra slutsatser (Svensson,1996:213). Detta innebär att validiteten skulle kunna ifrågasättas då vår tolkning bygger på någon annans iakttagelser. Dock anser vi att det åtminstone inom kvalitativ forskning är ofrånkomligt att tolkning sker i alla led från det första till det sista. Exempelvis noterar en observatör troligen det som denne finner av intresse på fältet, likaväl som vi ur litteraturen lyfter det som ligger i vårt intresse.. Vi har i denna uppsats även lagt vikt vid att välja litteratur som intar olika

förhållningssätt till ämnet för att på så sätt få olika perspektiv på frågan. Viktigt att nämna då det gäller trovärdighet är att en del av den litteratur vi valt att studera har ingått som kurslitteratur i vår utbildning vilket borde vara en indikation på att den är relevant för ämnet. Vi har även med mycket eftertanke valt ut litteratur skriven av författare vi anser vara trovärdiga och tongivande i diskussionerna kring begreppet.

Genom att inhämta feedback från informanterna kan man som forskare kan styrka validiteten i sina studier. Här handlar det om att informanterna ska styrka,

godkänna och vara eniga med forskaren i de slutsatser som tagits (Svensson, 1996:220). I en litteraturstudie som denna har vi ingen möjlighet att inhämta feedback på detta sätt, dock är vår ambition att bidra med en nyansering av

(11)

diskussionerna kring ”kulturkompetens” och inte att på något sätt ifrågasätta enskilda forskare på ämnet.

Vi har i egenskap av att vara två forskare fördelen att kunna diskutera och

reflektera över våra ställningstaganden under forskningsprocessen, något som kan stärka validiteten i vårt resultat. Vi kommer avsluta detta metodavsnitt med en kort diskussion kring etiska överväganden i samband med uppsatsen.

2.6.2 Etiska överväganden

En fördel med att göra en litteraturstudie är att vi som forskare minimerar risken för etiska klavertramp. Då vår datainsamling sker genom studier av tryckta källor har vi följaktligen inte personligen kommit i kontakt med några informanter. Därigenom föreligger ingen risk att vi som forskare skulle kunna kränka en informants intressen, rättigheter och integritet (Denscombe, 2004:211). Vi har med vår uppsats ingen intention att kritisera enskilda författare utan som vi redan nämnt är det resonemangen som är föremål för vår kritiska granskning. Vår ambition att kontinuerligt redogöra för vad vi gör i uppsatsen och varför vi gör det är något som vi anser kan vara positivt i ett etiskt perspektiv. Vi anser att en tydlighet gentemot läsaren minimerar risken att för oss som ”forskare” dölja något steg i vår process för läsaren och därmed ge läsaren en aktiv möjlighet att förhålla sig kritisk till vårt arbete och reflektera över våra val.

3. BAKGRUND/HISTORIK

Med detta avsnitt vill vi kort beskriva hur Sverige har kommit att bli ett

mångkulturellt samhälle. Som vi redan nämnt har ”kulturkompetens” på senare blivit alltmer aktuellt i de flesta samhällsinstanser men kanske framförallt inom människobehandlande instanser där socialt arbete sker. Vi kommer nedan att kort redogöra för hur invandringen har sett ut de senaste decennierna samt hur

”kulturkompetens” har kommit att aktualiseras i sammanhanget. 3.1 Sverige i förändring

Innan 1930 var Sverige främst ett utvandrarland där många svenskar på grund av den dåliga levnadsstandarden i Sverige emigrerade till Amerika. Sedan 1930-talet har migrationsmönstret dock bytt skepnad då amerikautvandringen stannat av, och Sverige på grund av dåliga förhållanden runt om i Europa under efterkrigstiden, fått en invandring som överstiger dess utvandring. Man skulle kunna uttrycka det som att Sverige från att ha varit ett utvandrarland blev ett invandrarland (Lundh & Ohlsson, 1999:11). Sedan efterkrigstiden kan invandringen delas upp i två

perioder. Mellan andra världskrigets slut 1945 fram till ungefär 1970 bestod invandringen till mesta del av arbetskraftsimport. Invandringen skedde främst från Norden samt från mellan- och Syd Europa (Lundh & Ohlsson, 1999:26). Krig, missförhållanden och dåliga ekonomiska förhållanden i migranternas hemländer initierade en utvandring. Detta i relation till Sveriges förhållandevis stabila samhälle och behov av arbetskraft var troligen de främsta anledningarna till den ökade invandringen. I teorier kring migration kallas dessa anledningar och orsaker till migration för push- och pullfaktorer (Lundh & Ohlsson, 1999:14).

Den andra perioden från 1970-talet och framåt har dominerats av flykting- och anhörigvandring från tredje världen och Östeuropa. Grupper från före detta Jugoslavien, Chile och Mellanöstern är exempel på länder varifrån många har invandrat till Sverige. Invandrargrupperna under denna period kom följaktligen

(12)

från andra länder än de invandrare som tidigare kommit som arbetskraft. Under den här perioden skulle man kunna uttrycka det så att push-faktorerna, alltså anledningarna till att lämna sitt hemland har varit större än Sveriges pull-faktorer. Detta har troligen varit den bidragande orsaken till varför den grupp som kommit på senarer tid har klarat sig sämre ekonomiskt än den som tidigare kommit till Sverige pågrund av arbetstillfällen (Lundh & Ohlsson, 1999:34-37).

3.2 ”Kulturkompetens” aktualiseras

Som vi ovan nämnt har den grupp som kom i den andra perioden till Sverige och som dominerats av flykting- och anhöriginvandring i kontrast till

arbetskraftsinvandrarna haft sämre förutsättningar att skapa sig en ekonomisk och social trygghet. Dessa gruppers integration försvårades av Sveriges mycket starka institutionella tro på likhet inför lagen, myndighetsutövning formad för en

homogen klientgrupp samt en stark assimileringstanke (Kamali, 2002:11). I och med de ekonomiska och sociala svårigheter denna grupp stötte på efter

invandringen till Sverige kom de i kontakt med de svenska myndigheterna och kanske i synnerhet med den svenska socialtjänsten i tämligen hög utsträckning.

”Det ökade trycket på den traditionella socialtjänsten, som saknar adekvata kunskaper och färdigheter för att möta de nya gruppernas problem, har

aktualiserat diskussionen kring behovet av ”kulturkompetens” inom det sociala arbetets fält” (Kamali, 2002:16).

4. BEGREPPSDISKUSSION

Innan vi går in på vårt teoriavsnitt anser vi att det kan vara av värde att föra en kort diskussion kring begreppen kultur och etnicitet vilka ofta förekommer i litteraturen och följaktligen även i vår uppsats. Kultur och etnicitet är begrepp som ofta blandas samman och kan vara svåra att skilja åt. Vissa talar om kultur som något starkt sammanlänkat med etnicitet, andra ser kultur som en social konstruktion och något man väljer utifrån den kontext man befinner sig i.

Vi kommer även att lyfta tre olika förhållningssätt till kultur och etnicitet som ofta förekommer i den litteratur vi studerat och som berör ämnet ”kulturkompetens”. Vår redogörelse bygger på olika författare och forskares tolkningar och

beskrivningar av de olika förhållningssätten. Vi anser att de tre olika förhållningssätt vi redogör för är bra redskap i vårt utforskande av hur

”kulturkompetens” presenteras i litteraturen både i vår analys av vad som sägs i empirin samt även hur författarna för sina resonemang. De perspektiv vi valt att lyfta är kulturessentialism, etnocentrism och kulturrelativism. De tre perspektiven har generellt sett gemensamma beröringspunkter, men skiljer sig åt genom att de lägger fokus på olika plan. Detta torde ge oss en möjlighet att genom en

kombination av dessa tre göra en rättvis och nyanserad tolkning av litteraturen för att kunna svara på frågan när kultur anses relevant inom socialt arbete.

4.1 Kultur

Enligt Giddens (2003) definition är kultur de beteendemönster, normer, värderingar, värden och materiella resurser som är specifika och som

karakteriserar en viss grupp av människor (Giddens, 2003:559). Han beskriver vidare att då sociologer talar om kultur intresserar de sig mer för de aspekter i samhället som är inlärda än de som är medfödda och som förs vidare från generation till generation. Han menar även att kultur och samhälle inte går att

(13)

skilja åt, utan varandra skulle de inte kunna existera då kulturella variationer är kopplade till olika typer av samhällen (aa, 2003:37). Samtidigt som det finns kulturella variationer menar Giddens:

”Grundläggande för alla kulturer är de idéer och uppfattningar som definierar det som upplevs som viktigt, värdefullt och önskvärt” (Giddens, 2003:37).

Thomas Hylland Eriksen (1993) menar att kulturella skillnader har en relevans i förhållande till etnicitet, dock bidrar det bara till skapandet av etnicitet när det spelar en social roll. Han menar att språk inte endast är en etnisk symbol utan även ett exempel på människors kulturella kompetens. Kultur är något som kommer till uttryck och får störst betydelse i mötet med en annan kultur då den i mötet får en annan social betydelse än i möten inom den egna kulturen.

Därigenom är kultur något föränderligt både ögonblickligen i mötet med en annan kultur men även föränderligt över tid, både vad gäller dess innehåll samt dess sociala betydelse (aa, 1993:172).

Vi vill även lyfta en mer allmän betydelse och definition av kultur som vi anser vara lika betydelsefull i sammanhanget, även om författarna till litteraturen som står till grund för vår empiri oftast inte syftar till denna definition av kultur. Nationalencyklopedins definition av kultur lyder:

”I vid mening avser kultur resultatet av all mänsklig verksamhet. Kulturanalysen

inom antropologi och etnologi lägger numera oftast tyngdpunkten på kulturens karaktär av meningssystem /…/ Den mer begränsade betydelsen omfattar konstarterna, som litteratur, konst, musik, film och teater samt religion och vetenskap” (Nationalencyklopedin, 2010-01-03).

Denna definition anser vi vara bredare i den bemärkelsen att den inte endast lägger fokus på kultur kopplat till etnicitet utan även säger att kultur kan omfatta andra saker såsom musik och konst.

Ytterligare ett sätt att beskriva hur kultur kan yttra sig är den form av kultur som existerar inom olika subkulturer. Som exempel på olika subkulturer kan nämnas miljövänner, fotbollsupportrar, hippies och punkare. Vissa individer håller sig helt till en specifik subkultur medan andra rör sig mellan olika. Dessa grupperingar spelar en viktig roll för samhället då de kan stå för förändring och kreativitet. På detta sätt kan dessa sociala rörelser som har en gemensam livsstil enligt Giddens (2003) verka som en förändringskraft för att människor skall kunna uttrycka sina åsikter, uppfattningar och förhoppningar (Giddens, 2003:39-40).

4.2 Etnicitet

Etnicitet är något Giddens (2003) väljer att definiera som något som bygger på kulturella värden och normer och att etnicitet i likhet med kultur är något som särskiljer en grupp från en annan. Vanligt är att de etniska skillnaderna förstärks med uppfattningar om rastillhörighet vilket gör att särskiljandet av grupper blir ännu tydligare (Giddens, 2003: 554). Dock är etnicitet enligt Giddens något som i högsta grad är socialt till sin karaktär. Han menar att de vanligaste dragen för att urskilja en etnisk grupp är språk, historia, klädsel och religion och vilket ursprung man uppfattar att individen har. Han menar samtidigt att etnicitet är ett socialt konstruerat fenomen som är föränderligt över tid samt att det för många ger en

(14)

samhörighetskänsla både vad gäller att skapa en gruppidentitet som en individuell identitet (aa, 2003: 229).

Thomas Hylland Eriksen skriver i sin bok ”Etnicitet och nationalism” (1993) att etnicitet är något som skapas genom sociala relationer och möten. Dessutom menar han att det även är människors sätt att hantera sin vardag som skapar etnicitet (Hylland Eriksen, 1993:10). Han menar vidare att en etnisk grupp måste definiera sig som kulturellt annorlunda än en annan grupp och att även denna i sin tur måste definiera som sådan. Etnicitet är sålunda enligt detta synsätt alltid en aspekt av en relation och inte en egenskap i sig självt (aa, 1993:21-22). Efter att vi nu kort har redogjort för hur kultur och etnicitet kan definieras och beskrivas går vi nu över till en diskussion kring tre olika begrepp som speglar förhållningssätt till människors kultur och etnicitet.

4.3 Kulturessentialism

”Danskarna är gemytliga, men svåra att göra affärer med, medan svenskarna är reserverade men effektiva… åtminstone innan de hittat vägen till krogarna i Nyhavn eller Helsingör ” (O´Dell, 2002:37).

Citatet ovan är ett tydligt exempel på hur människor tillskrivs egenskaper och kanske framförallt hur hela folkslag beskrivs utifrån föreställningar om specifika egenskaper hos just detta folk. Ironiskt nog är just detta citat i sammanhanget ett ganska så oförargligt sätt att beskriva en grupps kultur och ”särart”, många gånger läggs ett betydligt mer negativt värderande i liknande uttalanden.

Kulturessentialismen utgår från tanken att kultur något oföränderligt och statiskt. Kultur anses starkt sammankopplad med ett system av normer, värderingar och traditioner som ger kulturen dess specifika essens. Således anses kultur enligt detta synsätt som något som går att skilja från dess tillskrivna essens och dess egen ”särart”. Kultur i detta avseende är ofta relaterat till en individs nationella och etniska bakgrund (Kamali, 2002:20-21). Kultur är enligt detta synsätt vidare något som man ärver och alltså sedan födseln ofrånkomligen bär med sig som ett slags kulturellt bagage. Då en sådan syn på kultur tillämpas sker en kategorisering av individer. Kategoriseringen i sin tur kan innebära att kulturer tillskrivs värden utifrån en konstruerad måttstock där den egna kulturen är den som sätter måttet (Ålund, 2002:295). I det kulturessentialistiska tankesättet ingår grundtanken om ett dualistiskt förhållningssätt till kulturer vilket menas att skillnader mellan grupper sätts i fokus medan man tar mindre hänsyn till de faktiska likheterna (Kamali, 2002:21).

Ett annat sätt att beskriva vad som sker då kulturer tillskrivs en speciell innebörd är att det sker en kulturalisering som bygger på de kulturessentialistiska tankarna om vad som är kultur (Ålund,2002:295). Beskrivningar av den andra kulturen sker ofta utifrån vad som anses vara en motsats till den egna kulturen. Ett exempel på detta är att det västerländska samhället ser sig självt som rationellt och modernt och det ”andra” samhället som irrationellt och omodernt. Trots att detta tankesätt om kultur blivit starkt kritiserat så har det fortfarande stor påverkan på studier kring migration. Fortfarande finns en benägenhet att i västerländska samhällen skylla på ”särarten” i den andra kulturen då man misslyckats med sin

(15)

4.4 Etnocentrism

I likhet med kulturessentialismen så handlar etnocentrism om att jämföra kulturer. Skillnaden ligger i att det etnocentriska synsättet alltid sätter den egna kulturen i centrum. Ett talande exempel för detta är då det gäller att placera sitt eget land på en världskarta, inte sällan placerar man sitt eget land i centrum och dessutom i proportion till kringliggande länder betydligt större än vad det i verkligheten är. På ett liknande sätt placerar människor även sin kultur i centrum. Etnocentrism kan fungera som en sammanlänkande kraft inom gruppen och stärka dess

identitet. Men etnocentriska tankar kan även leda till uteslutande av andra grupper på grund av en ovilja och ett ointresse av att se den verkliga bilden av den andra gruppen. Således kan etnocentrism ses både som ett uttryck för och som en följd av majoritetskulturens maktposition gentemot minoritetskulturer där

majoritetskulturen ser sig själva som ”vi” och anser sig ha en rätt att definiera ”dom” i minoritetskulturen (Ringqvist, 2002:46-50).

Det viktiga vad gäller den etnocentriska synsättet är att det inte endast rör sig om en jämförelse med andra, utan främst att denna jämförelse består av ett

bedömande och värderande av den kultur man ställer mot sin egen. I denna bedömning framstår den egna kulturen som den centrala men är även den som värderas högst och mest betydelsefull (Soydan, 1984:17). Detta tankesätt medför att ett avstånd skapas mellan personer från olika kulturer. Att skilja kulturer åt innebär ofrånkomligen att även de människor som tillskrivits en viss kultur blir separerade från andra människor som tillhör andra kulturer (Giddens, 2003:40). 4.5 Kulturrelativism

Under 1900-talets första decennier utvecklades kulturrelativismen. Med

kulturrelativismen ville man påvisa att det i varje kultur existerar en egen logik och föreställning om hur livet ska levas. Kulturrelativismen i likhet med kulturessentialismen betraktade kulturer som homogena och avgränsade från varandra (Skytte & Montesino, 2006:288).

I relation till kulturessentialismens och etnocentrismens värderande hållning av kultur så intar det kulturrelativistiska synsättet en beskrivande hållning. Med detta menas att istället för att jämföra och värdera kulturer så beskriver man kulturen utifrån dess egna förutsättningar (Soydan, 1984:17). Kulturrelativism handlar om att sätta sina egna tankar om kultur, normer och värderingar i parentés för att kunna se och ta till sig andra synsätt. Detta sätt att tänka lägger vikten vid att kulturer måste studeras och förstås i enlighet med dess egna värderingar samt i det sammanhang de existerar (Giddens, 2003:41).

Inom socialt arbete kan problem uppstå då majoritetskulturer och minoritetskulturer sociala problem förklaras olika:

”Det är ett allmänt socialpsykologiskt fenomen att vi alla har en tendens att

egenskapsförklara avvikelser bland medborgare som vi inte identifierar oss med,

medan vi däremot situationsförklarar sociala problem och avvikande beteende hos människor inom den egna gruppen” (Skytte & Montesino, 2006:289).

Om en medborgare från majoriteten avviker så förklaras ofta dennes avvikelse utifrån medborgarens konkreta situation. Men om medborgaren å andra sidan har en minoritetsbakgrund så förklaras dennes avvikelse oftast som ett resultat av

(16)

kulturella och etniska normer och värderingar i dennes bakgrund (Skytte & Montesino, 2006:289).

De tre olika begreppen vi här har presenterat speglar sinsemellan olika hållningar gentemot människors kultur och etnicitet, dock anser vi att de generellt sett delar en gemensam grundtanke där kulturer betraktas som relativt homogena och avgränsade från varandra. Anledningen till att vi anser att dessa begrepp är intressanta för oss att ta med i diskussionen är de kan sättas i relation till begreppet ”kulturkompetens” som även det ger en anspelning om kultur som någonting homogent.

5. TEORI

De två teorier vi valt att lyfta är rollteorin samt den symboliska interaktionismen. Då vårt syfte med denna uppsats är att genom kritisk granskning av begreppet ”kulturkompetens” reda ut vad dess innerbörd är enligt litteraturen samt vad följderna kan bli för socialarbetaren och klienten i mötet hjälper dessa två teorier oss med att uppmärksamma de faktorer som kan få betydelse i mötet mellan människor. Dessa två teorier lägger fokus på hur människor uppfattar varandra samt vad som kan bli betydelsefullt då människor möts, exempelvis vilka signaler en människa sänder endast genom sin identitet.

Vi börjar vårt teoriavsnitt med att redogöra för de grundläggande tankarna inom rollteorin. I korthet behandlar rollteorin människans sätt att uppfatta sig själv och andra i interaktionen. De begrepp vi lagt tonvikt på i detta avsnitt är social roll, social identitet samt personlig identitet. Vi anser att dessa på ett relativt konkret sätt förklarar hur människor skapar sig förväntningar på sig själva och på andra utifrån antaganden om hur en individ förväntas uppträda utifrån dennes roll och identitet.

I vår andra del av teoriavsnittet lyfter vi den symboliska interaktionismen då vi anser att även denna teori är värdefull att beakta då vi är intresserade av

interaktionen i mötet mellan socialarbetare och klient. Ett sådant möte sker på en individnivå där de båda som enskilda individer står i centrum. I mötet påverkar individerna varandra och det rör sig aldrig om en ensidig kommunikation i den bemärkelsen att även då en individ inte talar sänder denne signaler. Teorin kan hjälpa oss att förstå betydelsen av hur man påverkas av det första intrycket samt hur detta kan påverka förutsättningarna för den fortsatta relationen. I samband med detta kommer vi även att ta upp och kort utveckla stämplingsteorin samt fenomenet stigma då vi anser att även dessa kan hjälpa oss i analysen av vad begreppet ”kulturkompetens” kan få för innebörd.

5.1 Rollteori

Rollteorin handlar om hur människor interagerar med varandra och hur deras tolkningar och förväntningar i interaktionen styr deras sätt att själva handla samt att uppfatta och tolka andra. En individs uppfattning om sig själv och syn på sin egen roll påverkas av vad individen själv tror är andras uppfattning om samt förväntningar på den roll man har, något som även gäller den andra individen i interaktionen (Payne, 2002:221-222). Genom socialisationsprocessen tilldelas eller socialiseras människor in i sociala roller. De sociala rollerna är således något en individ lär sig genom socialisationen. Sociala roller kan beskrivas som

förväntningar som finns på en individ i en viss social position och dessa roller är något som är socialt definierade.

(17)

Enligt det funktionalistiska synsättet betraktas de sociala rollerna som något statiskt, det vill säga som en fast och förhållandevis oföränderlig del av kulturen i ett samhälle. Utifrån det funktionalistiska synsättet agerar individerna och utför sina roller på det sätt som förväntas av dem utifrån den sociala position rollen har i samhället. En kritik mot detta sätt att se på människan och hennes sociala roll är enligt Giddens (2003) att människan inte alls är passiva på det sätt som det funktionalistiska synsättet beskriver dem. Han menar att socialisationen är en process som människan själv kan påverka och aktivt förändra (Giddens, 2003:43). De sociala positionerna i samhället är alla förknippade med specifika sociala roller. Rollerna kan dels vara förvärvade utifrån en persons yrkestitel eller något denne själv aktivt gjort tillexempel att skriva en bok. Men rollerna kan även tillskrivas en person utifrån dennes personliga attribut och egenskaper, tillexempel utifrån personens etniska bakgrund eller kön. En viss social position medför inte endast med sig en specifik social roll utan en hel rolluppsättning (Payne,

2002:222). Tillexempel kan man vara mamma och förväntas då oftast även inneha rollen som maka, svärdotter, svägerska men även rollen som den

omhändertagande och strukturerade. Dessa roller kopplas ofta samman på grundval av sociala förväntningar (Payne, 2002:223).

5.1.1 Social- och personlig identitet

Identiteten och en individs personliga förmåga att tänka och agera självständigt utvecklas, på samma sätt som de sociala rollerna, under socialisationen.

Identiteten handlar om hur människor uppfattar sig själva och vem de är samt vad som har betydelse för dem. Kön, sexuell läggning, nationalitet, etnicitet och samhällsklass är de faktorer som främst spelar roll vid skapandet av identitet. Identiteten kan delas upp i social identitet och personlig identitet. Den sociala identiteten är den identitet som andra tillskriver en individ och kan även beskrivas som den identitet som placerar en individ i en grupp. Med anledning av detta fungerar den sociala identiteten som en markör för likheter mellan människor, tillexempel kan en individ tillskrivas en social identitet utifrån

religionstillhörighet eller medlemskap i en förening (Giddens, 2003:43-44). Den identitet som skiljer människor åt snarare än att likna dem vid varandra är den personliga identiteten. I den personliga identiteten återfinns individens individuella egenskaper så som denne har utvecklat dem. Den personliga identiteten möjliggör en individs uppfattning av sig själv som unik (Giddens, 2003:44).

Från att nu ha beskrivit några av rollteorins grundtankar går vi nu över till att redogöra för grundtankarna inom den symboliska interaktionismen. Giddens menar att idén om den personliga identiteten bygger på den symboliska

interaktionismen. Detta med utgångspunkt i att individen med hjälp av symboler uttrycker sin identitet i interaktion med andra (Giddens, 2003:44).

5.2 Symbolisk interaktionism

G.H Mead (1863-1931) var den amerikanske filosof som utvecklade den symboliska interaktionismen som är en teori som sätter fokus på symbolernas betydelse i människors interaktion. Gemensamma symboler och tolkningar hjälper

(18)

människan att kommunicera och samspela med varandra menade Mead (Giddens, 2003:568). Den symboliska interaktionismen fokuserar på språk och mening:

”En symbol är något som står för något annat. De ord vi använder oss av för att referera till vissa objekt är i grunden symboler som representerar vad vi menar då vi pratar eller tänker /…/ Symboliskt tänkande frigör oss från att vara begränsade till det vi upplever i stunden” (Giddens, 2003:33).

Den amerikanske sociologen Herbert Blumer, som senare vidareutvecklade begreppet, menade att människor tolkar och definierar innebörden i andras handlingar i sin respons tillbaka och inte endast ger direkt respons utan att reflektera över det (Månsson, 2002:151).

En symbol kan ha olika betydelse för olika människor i olika sammanhang. En gest, såsom en handrörelse, kan betyda en sak för en grupp av människor men en helt annan för en annan grupp. Språkets mening förmedlas inte bara genom språket som sådant utan även genom icke-verbal kommunikation (Giddens, 2003:33). Ytterligare exempel på symboler kan vara olika sätt att klä sig och vilka accessoarer man väljer att bära för att spegla vem man är. Här kan det röra sig om allt mellan den nyaste mobiltelefonen till att bära exempelvis en davidsstjärna runt halsen.

I interaktionen med andra letar människor efter ”ledtrådar” för att därigenom kunna förstå och tolka det den andra säger och genom detta anpassa sitt beteende efter sammanhanget. En kritik som har riktats mot den symboliska

interaktionismen är att allt för mycket fokus läggs på människors samspel ansikte mot ansikte och att teorin inte tar tillräckligt med hänsyn till om de sociala strukturer som råder och hur dessa spelar roll vad gäller människors handlingsmöjligheter i ett sammanhang (Giddens, 2003:34). Likaväl som

symboler kan tolkas positivt i interaktion mellan människor så kan symboler även uppfattas avvikande och påverka interaktionen på andra sätt. Ett exempel på detta är om två individer med samma religionstillhörighet eller musiksmak möts så kan en ”vi” känsla uppstå i mötet och på samma sätt som symboler kan bidra till en samhörighetskänsla kan de även bidra till ett avståndstagande från varandra.

5.2.1 Stämplingsteori

Stämplingsteorin handlar om den process genom vilken en handling, individ eller grupp kan komma att stämplas som avvikande. För att en handling ska kunna stämplas som negativ eller avvikande krävs att omgivningen definierar den som sådan. Handlingen i sig behöver inte vara negativ eller avvikande som sådan, utan det är då betraktarens reaktion definierar den som avvikande den blir det.

Omvärldens igångsättande och vidmakthållande av vad som anses avvikande är det som kan placera en individ in i ett visst fack som avvikare (Månsson,

2002:160). Då majoritetssamhället uppfattar en individ, handling eller grupp som avvikande sätts en etikett eller stämpel på den individen, gruppen eller

handlingen. Dessa etiketter kan beskrivas som ett uttryck för samhällets

maktstruktur där majoriteten ser sig själv som icke-avvikare. Att som individ bli stämplad innebär inte bara att omgivningen har en specifik uppfattning utan påverkar även individens självbild (Giddens, 2003:201).

För de individer som av omgivningen stämplats som avvikare är det lätt att bli låst av förväntningarna att vara en avvikare. På detta sätt kan stämplingen leda till en

(19)

självuppfyllande profetia, man blir den avvikare som man förväntas vara (Payne, 2002:226). En kritik av stämplingsteorin är att de bakomliggande orsaker som ligger till grund för stämplingen av något som avvikande hamnar i skymundan då fokus i alltför stor utsträckning läggs på själva stämplingen mer än på processen som lett fram till den. Stämplingsteorin har även kritiserats med anledning av att det kan vara svårt att avgöra orsaken till varför ett fortsatt avvikande beteende förstärks och om detta förstärks genom stämplingen eller om det i själva verket har att göra med någonting annat (Giddens, 2003:203).

Ytterligare kritik av teorin är att den inte kan bidra med några lösningar vad gäller att förändra redan etablerade beteendemönster och attityder. Snarare konstaterar endast teorin hur en stämplingsprocess sker. Teorin kritiseras även utifrån det att den inte ifrågasätter de sociala förutsättningar som kan leda fram till en avvikelse eller hur stor betydelse den makt olika myndigheter har i stämplingsprocessen av vissa grupper (Payne, 2002:226-227).

Stigmatisering är ett annat begrepp som i likhet med stämplingsteorin beskriver vad som händer då en individ, handling eller grupp etiketteras som avvikande. Erving Goffman (1963) menar att man kan urskilja tre typer av stigma; fysiska, psykiska och stigman utifrån ras, nation eller religionstillhörighet (Goffman, 1963:14). Goffman för en diskussion kring hur den ”stigmatiserade” själv väljer att hantera sin situation. Exempelvis genom att anamma sitt stigma och bli den man förväntas vara eller sträva efter att anpassa sig till det ”normala” genom att på olika sätt försöka skyla det man stigmatiseras för (aa, 1963:18-19).

6. TIDIGARE FORSKNING

Det finns en oändlig mängd litteratur som behandlar ämnet kultur i relation till etnicitet. Det finns även mycket skrivet kring hur kultur bemöts samt hur det bör bemötas inom socialt arbete. Det finns litteratur som på ett indirekt sätt för diskussioner som kan kopplas till ”kulturkompetens”. Både Lena Dominellis och även Paulina de los Reyes forskning anser vi tillhöra denna typ av litteratur och vi har därför valt att lyfta dem i detta avsnitt. Endast i en ytterst liten del av den litteratur vi studerat används ordet” kulturkompetens” direkt och i står i fokus. Masoud Kamalis bok ”Kulturkompetens i socialt arbete” (2002) är vårt exempel på tidigare forskning som lägger fokus just på ”kulturkompetens”. Vi anser att dessa författare har varit och är tongivande i diskussionerna kring hur kultur bemöts och bör bemötas i socialt arbete och väljer därför att i detta avsnitt kort redogöra för deras forskning.

6.1 Socialarbetarens och klientens kulturella bakgrund

Masoud Kamali är professor i socialt arbete och är kanske en av Sveriges mest kritiserade forskare i debatten om kulturkompetens. Han har skrivit boken ”Kulturkompetens i socialt arbete”, som utgavs i Sverige 2002. Denna bok

handlar om socialarbetarens och klientens kulturella bakgrund. ”Kulturkompetens i socialt arbete” är en empirisk studie som handlar om relationen mellan

socialarbetare och klienter på ett antal svenska socialkontor (Kamali, 2002:9). Kamalis syfte med studien var att undersöka huruvida klienter och socialarbetare upplever för-och nackdelar med ”etnisk likhet”. I studien undersöktes upplevda för-och nackdelar dels mellan socialsekreterare och klienter men även inom socialsekreterarnas arbetsgrupp (Kamali, 2002:57). Resultatet av undersökningen visade bland annat att det flesta av klienterna med invandrarbakgrund inte

(20)

uppfattar socialsekreterarnas invandrarbakgrund som något positivt (Kamali, 2002:150).

Kamali har även varit delaktig i en rad utredningar producerade av Statens offentliga utredningar (SOU). Kamali har bland annat varit redaktör för ” Den segregerade integrationen. Om social sammanhållning och dess hinder” (SOU 2006:73). Kamali är en förespråkare för det teoretiska perspektivet om strukturell diskriminering. Han menar att strukturell diskriminering är något som existerar på många fält samtidigt och att det är nödvändigt att på ett systematiskt sätt bearbeta och bekämpa den på en strukturell nivå.

6.2 Anti-rasistiskt socialt arbete

Lena Dominelli är professor i social- och samhällsutveckling vid universitetet i Southhampton. Genom sin omfattande forskning har hon producerat en mängd litteratur och kommit att bli en erkänd och väl citerad författare genom

utvecklandet av antirasistiska sociala teorier. Hon har bland annat författat böckerna ”Social work. Theory and practice for a changing profession” (2004) och”Anti-racist social work” (1997). Dominelli liksom Kamali har ett fokus på att förändringar inom socialt arbete måste ske på ett strukturellt plan i synnerhet då socialt arbete nu befinner sig i en förändringsprocess. I ”Social work. Theory and practice for a changing profession” utvecklar Dominelli tankar kring hur det sociala arbetet teori och praktik ständigt befinner sig i en föränderlig kontext. Genom ett flertal teorier utvecklar Dominelli i denna bok tankar och riktlinjer om hur praktiker på ett mer effektivt sätt ska kunna bemöta de krav som ett

föränderligt samhälle för med sig.

Vi har valt att göra en mer utförlig redogörelse för Dominellis bok ”Anti-racist social work” först och främst pågrund av att denna tillhör vår tidigare

kurslitteratur men även för att vi tror att den är betydelsefull i vår analys av empirin. I ”Anti-racist social work” belyser Dominelli något som kanske är det mest utmärkande för hennes forskning. Hon pekar på att rasism är verkligt och i högsta grad existerar inom det sociala arbetet och att det är något som uppstår på en strukturell nivå (Dominelli, 1997:7).

Dominelli talar om den maktrelation som finns mellan vita socialarbetare och svarta klienter i England. Det råder alltid ett maktförhållande mellan en

socialarbetare och en klient, men hon betonar främst vikten av den maktrelation som finns mellan vita socialarbetare och svarta klienter. En maktrelation där den svarta sätts i underläge och på något sätt liknas vid ”gäster” i Storbritannien medan de vita anses ”höra till” och därmed automatiskt får rollen som ”värd” och överlägsna sina ”gäster” (Dominelli, 1997:45).

I sin bok identifierar hon tre olika typer av rasism; individuell och personlig rasism, institutionell rasism samt kulturell rasism. Dessa tre former av rasism menar Dominelli skapar tillsammans en dynamik vilket i sin tur reproducerar rasistiska antaganden. Den individuella och personliga rasismen handlar om hur individer i vardagen utan att direkt reflektera använder sig av negativa diskurser i både sitt beteende och bemötande av andra samt i sitt vardagliga språk. Den institutionella rasismen handlar om det oreflekterande uteslutandet av specifika grupper utifrån vedertagna arbetsrutiner som sällan ifrågasätts. Den kulturella rasismen handlar om hur den vita kulturens värderingar fungerar som

(21)

I boken ”Anti-racist social work” utvecklar Dominelli olika riktlinjer för hur det sociala arbetet ska arbeta på ett anti-rasistiskt sätt för att tackla de tre olika

formerna av rasism hon identifierat. Först och främst måste människor i allmänhet men kanske socialarbetare i synnerhet erkänna och bli medvetna om den kontext de ingår i och att de ofrånkomligen är en del av denna och samhällets

maktstruktur. Självinsikt och medvetenhet om sina egna värderingar och

konsekvenser av dessa är ett nödvändigt första steg för möjliggörandet av ett anti-rasistiskt socialt arbete. Dessutom gäller det för den som arbetar med socialt arbete att vara medveten om sin egen delaktighet i en dominerande ställning och att våga ifrågasätta denna (Dominelli, 1997:166-167).

6.3 Etnicitet, genus och klass

Paulina de los Reyes är docent i ekonomisk historia och forskar inom områdena makt, etnicitet, kön och arbete. De los Reyes har varit ensam redaktör för SOU 2006:37 ”Om välfärdens gränser och det villkorade medborgarskapet” som granskar den strukturella och institutionella diskrimineringen inom

välfärdssystemet. Hon har även varit medredaktör tillsammans med Masoud Kamali till SOU 2005:41 ”Bortom vi och dom”, som tar upp teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering. Båda dessa utredningar har haft till uppdrag att kartlägga och identifiera de processer som ligger bakom etnisk eller religiös diskriminering på en strukturell nivå (SOU, 2006:37, s.3).

De los Reyes har tillsammans med Irene Molina och Diana Mulinari varit redaktör för boken ”Maktens (o)lika förklädnader” (2006). I denna antologi tas

problematiken i förhållandet mellan etnocentrism, klass och feminism upp. I de los Reyes kapitel ”Det problematiska systerskapet. Om svenskhet och

invandrarskap inom svensk genushistorisk forskning” diskuterar hon vikten av att förklara etnicitetens betydelse i ett historiskt sammanhang. Följande citat, anser vi, beskriver kärnan i hennes resonemang;

”Min utgångspunkt är att etnicitet, i likhet med genus och klass, skapas i en social praxis och inordnas i en hierarkisk struktur. Det är en struktur där makten

uttrycks i dikotomier och där den ena parten definieras som norm och den andra som avvikelse” (de los Reyes, 2006:31).

Intersektionalitet är ett återkommande begrepp i boken ”Maktens (o)lika förklädnader” (2006). Begreppet har sin utgångspunkt i att alla människor är bärare av många epitet samtidigt, det vill säga som invandrare och kvinna kan man riskera att utsättas för ett dubbelt förtryck. Man kan beskriva det som att en människa alltid är summan av de positioner man har i de olika socialt

konstruerade kategorierna (de los Reyes, Molina & Mulinari, 2006:23). Tankar kring intersektionalitet anser vi vara värdefulla att beakta i vårt uppsatsarbete då det är en viktig aspekt av hur människor bemöts inom det sociala arbetet. Något av kärnan i att på ett kompetent sätt bemöta en klient är just, anser vi, att förstå klientens situation utifrån ett helhetsperspektiv. Intersektionalitetsbegreppet lägger vikten just vid att se en individ utifrån hela dennes livssituation och verklighet och därför anser vi att begreppet är relevant för denna uppsats. Vi har i detta avsnitt gjort en sammanställning av tidigare forskning, främst av författare till litteratur som ingått i vår utbildning och som även enligt oss belyser

(22)

hur de generella diskussionerna kring ämnet har förts. Genomgången av denna litteratur har givit oss begrepp som exempelvis intersektionalitet och

anti-rasistiskt socialt arbete, dessa tar vi med oss som redskap till vårt nästa avsnitt där vi presenterar vårt resultat och vår analys.

7. RESULTAT OCH ANALYS

Vi kommer i detta avsnitt att redogöra för vilka tankegångar kring kompetens i relation till kultur i socialt arbete som vi kan skönja i litteraturen och varva dessa med vår analys av vad de olika tankegångarnas grundbudskap får för betydelse för socialarbetaren och klienten i mötet. Vår ambition är här att presentera några av de grundtankar forskare lägger fram i litteraturen och lyfter i diskussionen kring vad ”kulturkompetens” kan vara. Utifrån de svar litteraturen ger oss kommer vi att med hjälp av tankar och idéer från rollteorin och den symboliska interaktionismen granska och analysera de grundresonemang kring begreppet ”kulturkompetens” vi valt ut. Därigenom vill vi ge en aning mer nyanserad bild av vad begreppet

”kulturkompetens” kan få för betydelse för socialarbetaren och klienten i mötet utifrån vad litteraturen säger.

Vår förhoppning är att vi genom analysen även kommer att kunna öka vår egen samt andras förståelse av det mångfacetterade begreppet ”kulturkompetens”. Vi vill även peka på komplexiteten i begreppet. Utifrån de resultat och de svar litteraturen givit oss vill vi i analysen lyfta återkommande resonemang som vi funnit i litteraturen samt i vår analys visa på de underliggande och ibland

motsägelsefulla budskap som vi genom kritisk granskning upptäckt i litteraturen. Vår intention är inte att kritisera olika författare eller ställa dem mot varandra, utan det vi är intresserade av är hur deras argument kan ses ur olika perspektiv samt relationen dem emellan. Vi kommer att utgå från våra två frågeställningar som handlar om dels hur diskussionen förs kring ”kulturkompetens” och närliggande begrepp i litteraturen i avseende av begreppets innerbörd samt eventuella följder samt när kultur får betydelse i mötet mellan socialarbetare och klient.

I vårt sökande efter vad ”kulturkompetens” är tycker vi att nedanstående citat beskriver problematiken i att finna ett svar:

”In some ways, it is easier to define what cross- cultural sensitivity is not than to

pinpoint what it is.” (Green, 1999:88)

I litteraturen poängteras ofta vad som görs fel i det sociala arbetet i bemötandet med klienter med annan etnisk eller kulturell bakgrund och vilka strategier som bör användas för att uppnå en kompetens för att möta andra kulturer. Vad denna ”kulturkompetens” faktiskt är dock något som sällan definieras. Vi kommer nedan att gå igenom vad de olika författarna lägger för innebörd i begreppet

”kulturkompetens” samt andra närliggande begrepp.

Vi kommer nedan att bearbeta begreppen “ethnic-sensitivity” och “cultural awareness”. Anledningen till att vi valt redogöra för dessa begrepp är att de i mångt och mycket delar samma grundtankar i sina resonemang om hur ett socialt arbete bör se ut i ett mångkulturellt samhälle samt vad man som socialarbetare bör lägga vikt vid.

(23)

7.1 ”Ethnic-sensitivity”

Ett begrepp som vi stött på i litteraturen och som tycks sammankopplas med den kompetens som efterfrågas i mötet mellan socialarbetare och klienter från andra ”kulturer” är ”ethnic-sensitivity”. Med etnisk sensitivitet enligt detta begrepp menas att socialarbetarens bemötande bör utgå från en slags medvetenhet och lyhördhet i mötet med den invandrade klienten. Boken ”Ethnic-Sensitive Social Work Practice” (1999) skriven av Devore och Schlesinger är en handbok för praktiker och blivande praktiker inom socialt arbete. Värt att notera är att författarna har sin utgångspunkt i det sociala arbetets praktik i USA. Författarna poängterar att det ej går att bortse från att människor har olika etniska bakgrund och att detta är något som bör beaktas i det praktiska sociala arbetet (Devore & Schlesinger, 1999:109). Författarna menar att alla etniska grupper är unika och bör bemötas utifrån detta:

”Each ethnic group has a unique history with respect to oppression and

discrimination, and each has different emphases and values attached to academic pursuits, to family, to respective roles of men and women, to the way the elderly are to be cared for, and to the ways in which religious teachings are translated into dictums for daily living” (Devore & Schlesinger, 1999:56).

7.1.1 ”Ethnic-sensitivity” – vad betyder det?

Redan i det inledande stycket ovan som beskriver vad litteraturen säger kan vi bara genom att läsa begreppet ”ethnic-sensitivity” i dess ordalydelse börja reflektera över vad orden i sig själva förmedlar till oss som läsare. Den etniska lyhördheten som socialarbetaren i denna handbok uppmanas att handla efter i mötet med en invandrad klient lägger fokus på klientens etnicitet. Därigenom placeras klienten in i ett fack utifrån sin etnicitet. Detta tolkar vi som att vissa klienter ses som mer ”etniska” än andra, åtminstone vara bärare av en etnicitet som anses ha större betydelse än andras. Vad vi menar det detta är att man bortser från att alla människor bär på en etnicitet, vi alla är ju födda någonstans, men den sociala praktikens uppenbara behov av att använda och konstruera begrepp som ”ethnic-sensitivity” tyder på att vissa etniciteter anses skilja sig från andra då dessa kräver en speciell lyhördhet.

Självklart är det av största vikt att man som socialarbetare intar en öppenhet och lyhördhet för klienten och dennes behov, detta är någonting som alltid ska gälla. Dock finner vi det intressant och tänkvärt att ett budskap och en uppmaning som denna att arbeta etniskt sensitivt, det vill säga att beakta och vara lyhörd för klienters etniska bakgrund, i all sin välmening, samtidigt, anser vi, bär på en underliggande tanke om kulturer och etnicitet som någonting homogent och statiskt. Vi menar att ett behov av att skapa ett begrepp såsom ”ethnic-sensitivity” manar till en specifik öppenhet gentemot en viss grupp klienter. Detta anser vi leder till dels en kategorisering av en viss klientgrupp, men även en svårighet i att förhålla sig objektiv i sin öppenhet gentemot denna grupp.

Denna, enligt oss, homogena syn på en klientgrupp anser vi ha likheter med tankar inom det kulturessentialistiska synsättet. Tillämpningen av ett kulturessentialistiskt synsätt innebär enligt Kamali (2002: 20-21) ofta en

kategorisering av individer utifrån etnisk bakgrund. Individer kulturaliseras, det vill säga, ses endast utifrån sin kultur, en kultur som tillskrivs en specifik essens menar Ålund (2002:295). Det vi med detta resonemang vill belysa är att

(24)

klienter bör ske kan innebära en risk för att klienter i slutändan endast

kategoriseras utifrån som i detta fall sin etnicitet och därmed tas ifrån rätten att bara vara en klient utan ett epitet. Vi lämnar nu analyserandet för en stund och återgår till redogörelsen över vad författarna mer säger angående ”ethnic sensitivity”.

7.1.2 Sju förståelsenivåer för att uppnå ”ethnic-sensitivity”

Devore och Schlesinger menar att vägen till ett etniskt sensitivt socialt arbete är att erhålla en medvetenhet och kunskap om framförallt sju olika förståelsenivåer kring det sociala arbetets praktik (Devore & Schlesinger, 1999:109). Författarna menar vidare att var och en av de sju förståelsenivåerna är lika viktiga för den kompetens en socialarbetare bör besitta och framförallt att de olika typer av kunskap som behandlas i de olika nivåerna tillsammans ger den kompetens som i slutändan även möjliggör ett etniskt sensitivt socialt arbete i praktiken (Devore & Schlesinger, 1999:92-93).

7.1.2.1 Förståelsenivå 1,2,3 - grundläggande kunskap inom socialt arbete 1. Den första förståelsenivån handlar om det sociala arbetets grundläggande värderingar. Trots värderingarnas tyngd och betydelse för det sociala arbetets praktik menar författarna att dessa värderingar ständigt måste ifrågasättas och konfronteras då samhället inte är statiskt utan föränderligt och därför kräver detta. Dock menar författarna att det sociala arbetet alltid bör ta hänsyn till människors egna förutsättningar för att förändra sin situation, respektera deras människovärde och se deras möjligheter (Devore & Schlesinger, 1999:93-94).

2. Den andra förståelsenivån handlar om att socialarbetaren bör ha en grundläggande kunskap om mänskligt beteende och sociala miljöer.

Socialarbetaren måste ha en förståelse för hur människans beteende påverkas av miljön, både tidigare och nuvarande. Hänsyn bör även tas till att människans beteende är föränderligt över tid (Devore & Schlesinger, 1999:95).

3. Den tredje förståelsenivån handlar om att socialarbetaren bör ha goda

kunskaper om sitt lands välfärdspolitik samt hur denna kommer till uttryck och påverkar det sociala arbetets praktik och den service som ges till medborgarna (Devore & Schlesinger, 1999:99).

De tre första förståelsenivåerna handlar om att det för socialarbetaren är

nödvändigt att ha grundläggande kunskaper för det sociala arbetets praktik. Dessa grundläggande kunskaper handlar om det sociala arbetets värderingar och etiska grunder, kunskap om människors beteende utifrån social miljö samt kunskap om social- och välfärdspolitik och andra sociala instanser och myndigheter och ha färdighet att använda kunskapen i sitt praktiska arbete.

Vi anser att de tre första punkterna kan kopplas till socialarbetarens yrkesroll. Enligt rollteorin är yrkesroller ett exempel på en social roll med vilken följer socialt definierade förväntningar. Det vill säga i detta sammanhang förväntas en socialarbetare inneha viss kompetens som tillexempel kunskap om det sociala arbetets grundläggande värderingar just med avseende på den yrkesroll denne innehar. De första punkterna talar således om de generella förväntningarna på en socialarbetare och på dennes kompetens. Det rör sig således om förväntningar på en generell kunskap och färdighet som inte är specifik och inriktad på speciella klientgrupper.

References

Related documents

Enligt Tengvald (2001a) kan denna kunskap i socialarbetarsammanhang vara att skapa en systematisk kunskapsbas med hjälp av forskning och utvärdering av det sociala arbetets

Det kan också handla om allt från individuellt stöd till personer med funktionshinder till att bära upp energisparkampanjer.. Under tiden får de fortsatt utbildning

Författarna menar att man, för att säkerställa en fullgod evidensbaserad prak- tik bör beakta i grupphandledning utifrån (1) att handledaren kan granskas av gruppmedlem- marna och

Slutsatsen i studien är att olika initiativ behöver tas för att säkerställa att alla får ta del av den digitala sfären, annars kan detta leda till skillnader i hantering av

grundförutsättning för att skapa en förståelse för en klients situation. Utöver användandet av tolk framhölls inga tydliga strategier som de professionella tillämpade

Vidare vill vi undersöka hur samverkan mellan den rättspsykiatriska vårdkedjan och andra aktörer fungerar samt hur socionomerna inom rättspsykiatrin resonerar kring

Samarbetskommittén för Sveriges socionomutbildningar har gett Institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet i uppdrag att inventera hur de olika socionomutbildningarna

%) som gör detta högst några gånger i månaden. Bara 2 av 60 svarar att de inte alls instämmer med påståendet. Att många attribuerar sin nykterhet till Gud, kanske inte är så