2001:2 Teori och praktik s 75
Björn Sundmark
»Hasta la Vista, Baby!« eller: Communication
in English
I ett mångkulturellt Sverige bör inte längre engelskans grammatik och fonetik, kultur och samhällsförhållanden först ”översättas” och jämföras med svenska förhållanden. I stället bör engelskan läsas som ett förstaspråk, precis som vid ett universitet i den engelsktalande världen. Poängen är att studenter med olika etnisk och kulturell bakgrund får lättare att ta till sig språkundervisningen. Om bl.a. detta skriver Björn Sundmark.
”
S
o now they have made our English tongue a gallimaufry or hodgepodge of all other speeches”, klagade den engelske 1600-talspoeten Edmund Spenser. Det har gått 400år men invändningen känns igen. Språkens renhet – och i förlängningen, nationens enhet – tycks ständigt hotad av främmande inlån och modeuttryck. Idag är nästan alla språk nettoimportörer av engelska; då var det den primitiva engelskan som översvämmades av franska. En poäng – måhända avsiktlig – är att Spenser här själv använder franska lån för att beskriva situationen (gallimaufry och hodgepodge, betyder båda ungefär ”hopkok”).
Ett hopkok
Trots att nästan alla idag menar att språk de facto är hopkok, och att få skriver under på att språken ska tjäna som
gränsvakter lever ändå vissa nationella kopplingar kvar. Man kan i det sammanhanget fråga sig om vissa humanistiska och samhällsvetenskapliga kunskapsområden är
mer fosterländska än andra. Det skulle i såna fall förklara varför vi har svensk och engelsk fonetik men inte svensk och engelsk kärnfysik, varför vi har nationallitteratur men
inte nationalpedagogik, nationalekonomi men inte nationalmatematik. Det skulle förklara varför vissa ämnen tycks
hålla högre nationell beredskap än andra.
Tidigare generationer har förstås haft behov av vissa
avgränsande och därigenom kulturbyggande och identitetsskapande kunskapsområden. Det har varit ett riksintresse,
skulle man kunna säga. Därav den akademiska värnplik-ten. Moder Svea och John Bull måste både besjungas och studeras.
Ämnesidentiteten har i viss mån varit avhängig idén om nationalstaten, och utgångspunkten har varit att det faktiskt finns nationella kulturer, språk, historier. Det fina är att dessa storheter är separata, men ändå till förblandning lika. Det är en tankemodell som gör det lättare att
lära sig något om en främmande nation, dess kultur, språk och historia – lättare eftersom man känner igen den. Med made in Sweden-varianten i bakhuvudet blir det möjligt
att avläsa England och det engelska. Allting är nämligen utbytbart. Vi har Gustaf Vasa, de har Henry VIII; vi har Strindberg, de har Shakespeare; vi har sje-ljud de har läspljud; vi har Du gamla du fria, de har God Save the Queen,
vi har problem, de har problem – med grammatiken.
Gränserna för det nationella löses upp
Pedagogiskt är det förstås inte så dumt. Och därför är det inte konstigt att svensk universitetsundervisning i engelska länge präglats, dels av en kontrastiv språksyn, dels av ett kulturbegrepp baserat på idén om nationalstaten. Engelsk grammatik har därför jämförts med svensk grammatik, studentstilar översatts till och från målspråket,uttalsmomentet utgått från rikslikare som Received Pronunciation och General American, för att så kontrasteras
mot svenskt riksspråk. På kultursidan (litteratur, realia)
har på motsvarande vis litteraturen, historien och samhällsförhållandena som regel studerats utifrån nationens
ramar (oftast England, ibland USA).
Världen består förvisso fortfarande av nationalstater. Vi bebor alla någon av dem. Och jag tror alls inte att nationalstaten är förbrukad som kontext, tvärtom är den högintressant. Men jag menar att det också finns annat att ta hänsyn till idag. Globaliseringens, regionaliseringens och marknadens krafter löser upp gränserna för det nationella. Och därmed tycks världen bli både större och
mindre på en och samma gång. John Bull öppnar pub bredvid McDonalds och Falafelkungen, och Moder Svea ersätts av lokalpatriotiska Mor Skåne eller köps upp av Mamma Scan som säljer köttbullar på export.
Engelska är på flera sätt inblandat i de här processerna. Engelska språket verkar koloniserande eftersom
77
T
det förmedlar en västerländsk-amerikansk livsstil, (nationell) historia, kultur och ideologi. Men engelskan är också mediet för ett mottryck. Globalisering verkar åt två håll. Flertalet engelsktalande idag har inte engelska som sitt modersmål och är inte västerlänningar. Dessutom finns alla standardformer av engelska: irländsk, västafrikansk, indisk, nyazeeländsk med mera - för att inte tala om Pidginspråk och Rotten English. När det gäller engelskans mångsidighet tänker jag dessutom på fenomen som företagsengelska och medicinar- eller forskarengelska och alla
andra specialiserade ämnesområden och subkulturer där engelskan tjänstgör i någon form.
Olika tonarter påverkar kompositionen
När alla uttrycker sig i sin egen tonart påverkar det förstås hela kompositionen.Vi börjar nu också se effekterna av globaliseringen på
det akademiska planet. Ett flervetenskapligt forskningsområde som IMER (internationell migration och etniska
relationer) vid Malmö högskola tyder på detta. Sedan tidigare är ämnen som juridik, etik, religionsvetenskap, sociologi, historia, etnologi med mera, del av detta fält. Nu
har också språk som engelska och svenska knutits till verksamheten. Det är bra.
Språkkunskaper är själva förutsättningen för kommunikation, det säger sig självt. Hur mycket studenten än lär
sig om samhällsförhållanden och kulturella processer så förblir dessa kunskaper obrukbara om de inte förmedlas. Där har språk- och kommunikationsstudier en viktig uppgift. Men, och detta är minst lika viktigt, språk- och kulturstudiet kompletterar också på ett självklart sätt de andra
perspektiven. Globalisering, kommunikation, migration, etnicitet, kultur, identitet är centrala begrepp för ett modernt språkstudium. Engelska är med andra ord varken
hjälpämne eller ”stjälpämne” utan en disciplin som på lika villkor förmår studera exempelvis globalisering.
Anledning betänka innehåll
För att detta ska kunna uppnås har vi kritiskt granskat den egna ämnesidentiteten, och bland annat funnit den nationella kostymen för trång. Det har funnits anledning till att
78
T
betänka innehåll och inriktning på verksamheten och i vissa fall göra avsteg från den traditionella utformningen av ämnet. Men det har också funnits skäl att lyfta fram och glädjas över tillgångar inom den egna diskursen. I ett mångkulturellt, regionaliserat och fleretniskt
Sverige borde det inte längre vara självklart att engelskans grammatik och fonetik, kultur och samhällsförhållanden först ”översätts” till (eller jämförs med) svenska förhållanden. Istället bör man kunna använda samma
villkor för engelska som för ett förstaspråk, och ge studenterna samma typ av högre utbildning i litteratur
och språkvetenskap som de skulle få
vid ett universitet i den engelsktalande världen. Detta innebär att engelskan inte kommer
att ”dras” genom svenskan; det kontrastiva elementet försvinner. Språk- och litteraturvetenskap
kommer att studeras för sin egen skull – men på målspråket. ”Språkfärdighet” blir med detta tillvägagångssätt en sidoeffekt, inte ett självändamål.
Poängen med detta är att studenter med olika etnisk och kulturell bakgrund bör få det lättare att tillgodogöra sig undervisningen eftersom de inte behöver göra omvägen över
svenskan. Ett plus i sammanhanget är att utbildningen med fördel kan följas av studenter
med engelska som modersmål, och att man därför på sikt kan ta emot ett större inslag i
studentgrupperna av just infödda språkbrukare (utbytesstudenter t. ex.).
En annan fördel är att de analytisk-teoretiska inslagen kan få vara just analytiska och teoretiska. Varken lärare eller studenter behöver känna att man håller på med litteratur- eller språkvetenskap på en lägre nivå än
de som studerar dessa ämnen på motsvarande ”svenska” institution” – snarare tvärtom. IMER-inslaget i vår undervisning tror vi också är till gagn även när det gäller
det språkliga. Det ger oss en identitet och en profil. Det ger ett fokus åt studierna
Tanken är att de studenter som läser på program ska kunna välja hur stort inslag språk de vill ha inom ramen för utbildningens 160 poäng: 80, 60 eller 40 poäng. Språk-
Niclas Landström
79
T
studenterna lämnar oss tillfälligt efter 40-poängskursen för ett års studier inom de andra IMER-ämnena. Därefter kan studenterna välja om de vill komma tillbaka till oss eller inte. De fristående kurserna däremot byggs på termin för termin. Verksamheten är planerad upp till och med 80- poängsnivån. Men det som går att uttala sig om någorlunda tvärsäkert är det vi faktiskt gjort till idag, det vill
säga grundkursen (1-20) och fortsättningskursen (21-40).
Nya medier används
I undervisningen ingår föreläsningar, lektioner, självstudier och handlett projektarbete i grupp. Stor vikt läggs
vid användningen av nya medier i språkinlärning och informationssökning. Vad gäller bedömningen värderas både
processen och resultatet, det vill säga: de muntliga och skriftliga färdighetsmomenten bedöms kontinuerligt, medan projektarbeten och teoretiska/analytiska moment i
huvudsak värderas utifrån slutprodukten.
Tänka, läsa, skriva, tala är ledord. Vi vill ge kunskaper i den globala engelskans språk, litteratur och kultur, men också insikter i, och tillämpning av, språk- och
humanvetenskapliga metoder och analysverktyg. Att fortlöpande kunna omsätta dessa kunskaper och insikter i tal
och skrift har vi också sett som viktigt. Det är det som är kommunikation. I projektarbeten i grupp dras slutligen trådarna samman.
Kommunikation är A och O
Slutligen några ord om de kurser och moment där jag själv undervisat: litteratur, skrivkurs och projektarbeten
med litterär/kulturell inriktning. Litteraturläsandet har utmynnat i muntlig och skriftlig produktion (reading and
responding), närmare bestämt i form av diskussioner, presentationer och kort-essäer (response papers). Olika genrer
har studerats: romaner (Mary Shelleys Frankenstein, Joseph Conrads Heart of Darkness), pjäser (G. B. Shaws: Mrs Warren’s Profession), noveller (av bl. a. Salman Rushdie, V. S: Naipaul, Nadine Gordimer, Anita Desai, George
Orwell), essäer (av bl. a. John Ruskin, J. Nehru, Florence Nightingale, Walter Pater, Mary Wollstonecraft, Chinua Achebe), samt ett dikturval från romantiken till våra dagar. Teman som har behandlats på grundkursen är kolo-
80
nialism, feminism, djur, litteratur-konst-kultur samt sagor och kultböcker. Den historiska och sociala dimensionen har lyfts fram. När det gällt exempelvis feminism, så gjordes det utifrån situationen i det viktorianska England (The Woman Question) med texter hämtade från såväl skönlitteraturen som från den samtida politiska och filosofiska debatten. Naturligtvis har undervisningen också
syftat till att orientera studenterna bland begrepp som karaktär, handling, point of view, metafor, symbol, metrik. Som redan antytts samordnades skrivkursen med
litteraturstudiet på 20-poängsnivån. Personligt hållna response papers där ändå argumenteringen och formen var
korrekt eftersträvades. Modellen kan sammanfattas: ”jag älskar/avskyr/intresseras av A därför att X, Y och Z”.
Studenterna övades i processkrivning. Varje texts förstaversion diskuterades gruppvis i klassen, och i görligaste
mån även av mig. Slutversionen lämnades bara till mig. Fortsättningskursens skrivträning utformades på ett mer varierat och djupgående sätt. Olika texttyper, som causal analysis, problem-solving, argumentation och summarizing prövades.
Utgångspunkten för kursen i litteratur- och kulturteori var att kulturyttringar kan läsas som text. Reklam, nyheter, historiska texter, film, konst – alla är åtkomliga för en semiotiskt inspirerad litteraturvetenskaplig kulturanalys. Representationer av ras, kön och etnicitet, liksom
förhållandet mellan populärkulturen och avant-gardet togs upp. Även i den här delkursen stod studenternas egen produktion av texter och diskussionsinlägg i centrum.
Engelskans återkomst i global och mångkulturell
miljö - en utmaning
Projekten utgick från teman som belysts i litteraturkursen (exempelvis feminism, kolonialism). För min egen del var det av särskilt intresse att handleda ämnen som står min egen forskning nära, som sagor och kultböcker. Sagans transformationer, t. ex., modernistiska eller disneyfierade versioner av kända sagor som Skönheten och Odjuret eller Askungen, ägnades arbeten, liksom kultböcker som
uttryck för vit manlig identitet. En skillnad mellan projektarbetena på 20- och 40-poängsnivån är en starkare beto-
81
T
ning av teori och sekundärmaterial, medan ämnen som maskulinitet och vithet känns igen från tidigare. Den här framställningen visar förstås bara en del av vår verksamhet, och här saknas helt en beskrivning av det som sker på den språkvetenskapliga sidan. Men kanske ger det ändå en fingervisning om vad vi gör.
Till sist: det är en utmaning att få arbeta med engelskans akademiska ”återkomst” i en global, mångkulturell miljö. “Hasta la Vista, Baby!” skulle man kunna säga.
Och fick nu Spenser inleda är väl Schwarzenegger/ Terminators ord något att ta med sig på vägen?
