Malmö högskola
Lärarutbildningen
Individ och samhälle
Examensarbete
15 hp”I naturen bland andar, förfäder och
magi.”
Förekomsten av ett vi- och dom-perspektiv i några
läroböcker i religionskunskap och deras
representationer av ursprungsbefolkningar och
ursprungsbefolkningars religioner.
”In nature among spirits, ancestors and magic.”
The Existence of an Us-and-them Perspektive in some Textbooks in Religious Studies and their Representations of Indigenous Peoples and Indigenous Religions.
Tina Stojaković
Examensarbete, 15 hp. 2010-01-14
Examinator: Torsten Janson Handledare: Bodil Liljefors Persson
Sammanfattning
I denna uppsats genomför jag med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys en undersökning av hur ursprungsbefolkningar och ursprungsbefolkningars religioner framställs i fyra läromedel i religionskunskap för grundskolans senare skolår. Fokus i undersökningen ligger på om det i läroböckernas framställningar förekommer spår av ett vi- och dom-perspektiv och på vilka sätt eventuella sådana spår yttrar sig.
Resultaten av undersökningen visar att det finns spår av ett vi- och dom-perspektiv i alla fyra läroböckerna i någon grad. Till viss del ställs ett tillsynes homogent ”vi” i relation till ett tillsynes homogent ”dom”. ”Vi” representerar ”europén” och den kristne ”västerlänningen”, ”dom” å andra sidan får representera ”de Andra”, det vill säga ursprungsbefolkningar och ursprungsbefolkningars religioner.
Det visar sig i läroböckernas texter att den variation som finns ursprungsbefolkningar emellan inte får träda fram vilket lätt leder till generaliseringar, både på gott och på ont. De centrala drag i ursprungsbefolkningars religioner som författarna i de undersökta läroböckerna betonar och som får stå i kontrast till läroböckernas ”vi” är att ursprungsbefolkningar har ett speciellt förhållande till naturen, det finns en central kult kring andar och förfädersdyrkan samt en stark tro på magi och övernaturliga krafter.
Nyckelord
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 5 1.1. Bakgrund ... 5 1.2. Syfte ... 6 1.3. Frågeställningar ... 7 2. Forskningsläge om läromedelsanalys ... 82.1. Religion och läromedel ... 8
2.2. Afrika och afrikanska folk ... 9
3. Teoretiska perspektiv och utgångspunkter ... 12
3.1. Postkoloniala perspektiv ... 12
3.2. Orientalism, eurocentrism och ”de Andra” ... 14
3.3. Summering av teoretiska perspektiv och utgångspunkter ... 17
4. Metod- och materialdiskussion ... 18
4.1. Källmaterial ... 18
4.2. Metod ... 18
4.2.1. Textanalys. ... 18
4.2.2. Kritisk metodologisk diskussion ... 19
5. Resultat och analys ... 22
5.1. Religion och liv ... 22
5.1.1. Samlingsnamn ... 22
5.1.2. Centrala föreställningar ... 23
5.1.3. Begrepp och formuleringar ... 25
5.2. Religion och liv 9 ... 27
5.2.1. Samlingsnamn ... 27
5.2.2. Centrala föreställningar ... 27
5.2.3. Begrepp och formuleringar ... 29
5.3. Puls Religion... 30
5.3.1. Samlingsnamn ... 30
5.3.3. Begrepp och formuleringar ... 31
5.4. SO.S Religion ... 33
5.4.1. Samlingsnamn ... 33
5.4.2. Centrala föreställningar ... 33
5.4.3. Begrepp och formuleringar ... 34
5.4. Summering av resultat och analys ... 35
6. Slutdiskussion ... 37
6.1. En återblick ... 37
6.2. Diskussion kring forskningsläge och teoretiska perspektiv- en sammanfattning… 37 6.3. Undersökningen och framtida utsikter ... 42
6.4. Slutord ... 42
1. Inledning
1.1. Bakgrund
Jag snubblade för inte så länge sedan över en artikel publicerad i tidskriften Religion &
Livsfrågor. I artikeln ”Lokala livsvärldar och texternas konstruktioner: om ’indianens’
natursyn” skriver Anne-Christine Hornborg om synen på ”naturfolk” (2009) i läromedel i religionskunskap. Artikeln belyser att läromedelsförfattarna ofta betonar det nära förhållandet mellan människa och natur i sina framställningar av ”naturfolksreligionerna”. Framställningarna av ”indianen” består till exempel av tre vanliga komponenter: ”indianen” är ett med naturen, försörjningen och jakten omges av riter och heliga verksamheter samt att ”indianerna” har ett speciellt förhållande och en slags allmänkärlek för sitt land. Dylika framställningar av ”indianen” ställs i läroböckerna ytterligare i relation och åtskillnad till en ”västerländsk” livsåskådning.1
Denna artikel fann jag intressant då det är lite av den bilden av ”indianen” som jag själv har blivit matad med under grundskolan. ”Indianen” är nära förbunden med naturen och djuren och hans liv präglas till stor del av diverse soldanser och regndanser och totempålar. Det är inte endast läroböckerna i skolan som har bidragit till att skapa denna stereotyp av ”indianen” i mitt inre. Tv, tecknade serier och tidningar, filmer och annan litteratur har alla bidragit till detta stereotypiserande av ”indianen”.
Bodil Liljefors Persson har vidare undersökt hur de amerikanska indiankulturerna framställs i läromedel i religion och historia och skriver i artikeln ”Kolonialism, stereotyper, myter och bilder. Om representationen av Amerikas indiankulturer i svenska läromedel” (2008) att läroböckernas beskrivningar ofta utgår från ett eurocentriskt perspektiv. I flera av läroböckerna återfinns fakta som tillsammans med bilder befäster denna erövringens kanon och reproducerar myter. Liljefors Persson finner tecken på ett vi- och dom-perspektiv i läroböckernas framställningar och vi återfinner även här en stereotyp bild av ”den vise indianen” med magiska förmågor och ett speciellt förhållande till naturen.2
1
Anne-Christine Hornborg 2009. ”Lokala livsvärldar och texternas konstruktioner: om ’indianens’ natursyn” i Föreningen Lärare i religionskunskap, Religion & Livsfrågor 2009:3, Årg. 40, s. 18-20
2 Bodil Liljefors Persson 2008. ”Kolonialism, stereotyper, myter och bilder. Om representationen av Amerikas
indiankulturer i svenska läromedel” i Nils Andersson (red.) 2008, Historieundervisning och identitet i det
Det är alltså ur ”vårt” perspektiv, som vi beskriver ”de Andra”. I Liljefors Perssons undersökning blir det tydligt att framställningen utgår från ett eurocentriskt perspektiv. ”Vi” är lika med väst, ”dom”, ja det är ”de Andra”, i detta fall ”indianen”.
Detta har fått mig att fundera på hur ursprungsbefolkningar överlag, inte endast ”indianen”, framställs i läromedel. I många klassrum i dagens skola är läroboken ett viktigt inslag i undervisningen, ibland till och med en grundsten eller en huvudsaklig beståndsdel. Jag tror även, att lärobokens texter ofta används utan vidare reflektion och problematisering, och ibland ses som ”sanning”. Det är för mig en skrämmande tanke att den bild av ”indianen” som Liljefors Persson och Hornborg har funnit i läroböcker fortfarande är närvarande in på 2000-talet och att det är den bilden som får representera ”sanningen”.
Samtidigt måste vi ha i bakhuvudet då vi diskuterar läromedel och dess innehåll att ett läromedel är kopplat till en läroplan. Följaktligen påverkar detta innehållet i läroboken och vad som behandlas samt vilken fakta som tas upp. Detta kommer inte att uppmärksammas i någon större grad i denna uppsats men är inte desto mindre något som är viktigt att komma ihåg.
Det som står i läroboken, och den fakta som behandlas, är av stor betydelse. Följaktligen är även de värderingar och attityder som lärobokstexterna genom sina framställningar förmedlar av stor betydelse. Texter kan till stor del innehålla underliggande budskap som vi inte alltid lägger märke till, budskap som kanske inte heller författaren har funderat på. Dessa budskap och värderingar kan bidra till att forma, cementera och hålla levande fördomar och felaktigheter av allehanda slag varför jag anser det viktigt att tydliggöra och exemplifiera de budskap som kan ligga dolda i en text. Detta gör att jag finner det intressant, och viktigt, att genomföra den aktuella undersökningen.
1.2. Syfte
Med bakgrund i ovan nämnda artiklar har jag bestämt mig för att genomföra en undersökning av fyra stycken läroböcker i religionskunskap för grundskolans senare skolår. Jag ska undersöka hur ursprungsbefolkningar3 och ursprungsbefolkningars religioner framställs i fyra
3 Jag kommer i min fortsatta uppsats genomgående att använda mig av begreppet ursprungsbefolkningar. Andra
begrepp som genom tiderna har använts och som är möjliga att använda sig av är till exempel naturfolk,
läromedel i religionskunskap för grundskolans senare skolår och om det i framställningarna går att finna spår av ett vi- och dom-tänkande. Jag kommer i undersökningen att använda mig av ett vi- och dom-perspektiv, som är vanligt förekommande inom det postkoloniala teoretiska perspektivet, som ett grundläggande teoretiskt begrepp.
1.3. Frågeställningar
Den frågeställning som är central för min uppsats är:
På vilket sätt yttrar sig eventuella spår av ett vi- och dom-perspektiv i fyra läroböcker i religionskunskap för grundskolans senare skolår i textframställningar av ursprungsbefolkningar och ursprungsbefolkningars religion?
kommer jag inte att använda mig av dessa. Med ursprungsbefolkning avser jag ett ”folk” som ”[…] härstammar från folkgrupper som bodde i landet eller i ett geografiskt område, som landet tillhör, vid tiden för erövring eller kolonisation eller fastställande av nuvarande statsgränser”. (Regeringskansliet, Regeringens webbplats om mänskliga rättigheter.
http://www.manskligarattigheter.gov.se/extra/pod/?id=14&module_instance=3&action=pod_show&navid=65&s ubnavid=14&subnavinstance=3. 2009-11-20)
2. Forskningsläge om läromedelsanalys
Jag har sökt efter tidigare forskning kring läromedel och läromedelsanalys inom samhällsvetenskapliga ämnen och jag kommer i följande kapitel att diskutera de huvudsakliga resultaten av de studier som jag har funnit samt diskutera på vilket sätt studierna kan vara av relevans i min undersökning och analysen av denna.
Det tål att nämnas att en del av den tidigare forskning som jag har använt mig av i min undersökning är från ett antal år tillbaka, inte desto mindre har jag valt att använda mig av även den lite ”äldre” litteraturen då jag tror att denna kan tillföra värdefull kunskap samt ligga till grund för vidare diskussion i förhållande till mina resultat då även en del av de läroböcker som jag undersöker i min undersökning är från den senare hälften av 1900-talet.
2.1. Läromedel och religion
I ”Skolböcker och kognitiv andrafiering” (2006) genomför Masoud Kamali en undersökning där han studerar hur kategorin ”vi” definieras samt hur ”vi” relateras till ”de Andra” i framställningarna av islam, hinduism samt kristendomen i läroböcker för gymnasiet.
Undersökningen visar att islam och hinduism ses som invandrarreligioner samt ses tillhöra ”de Andra” medan kristendomen betraktas vara ”vår” religion, en västeuropeisk religion. Ett homogent ”vi” likställt med begrepp som humant, modernt och jämlikt ställs i böckerna mot ett homogent ”dom”, som karakteriseras av att vara inhumant, traditionellt och ojämlikt.4
En annan författare som har skrivit om bilden av islam är Kjell Härenstam. I Skolboks-islam.
Analys av bilden av islam i läroböcker i religionskunskap (1993) undersöker Härenstam hur
läromedel i religionskunskap framställt islam. Undersökningen visar att en stor del av läroböckerna som är utgivna före 1962 års läroplan har ett komprimerat material om islam som är fullt av negativa framställningar såsom den fanatiske, aggressive och underlige muslimen. Läroböcker utgivna efter 1962 års läroplan har samma problem som tidigare då de på lite utrymme redogör grundfakta om islam där det ”objektiva” resultatet blir bilden av ”den kollektiva muslimen”. Fokus ligger på vad som skiljer ”oss” från ”dom” och kvinnans ”förtryckta” ställning i islam hamnar i blickfång. I de läroböcker som är utgivna efter Lgr -80 möter vi vidare en negativ och aggressiv bild av islam och i de fall konkreta exempel ges är
4 Masoud Kamali 2006. ”Skolböcker och kognitiv andrafiering” i Lena Sawyer och Masoud Kamali (red.) 2006,
Utbildningens dilemma. Demokratiska ideal och andrafierande praxis. SOU 2006:40. Stockholm, Fritzes
det ofta den ”fundamentalistiska” religionen som framträder. Härenstam finner dock under alla de undersökta perioderna läromedel som mer eller mindre kan anses ge ”acceptabla” framställningar av islam, vilket är viktigt att påpeka.5
I avhandlingen Folkökning, fattigdom, religion. Objektivitetsproblem i högstadiets läromedel
1960-1985 med särskild inriktning på Indien- och U-landsbilden (1988) undersöker Torvald
Olsson hur u-länder samt Indien och det indiska samhället, kultur och religion framställs i läromedel för samhällsorienterande ämnen.
Olssons avhandling visar bland annat att orättvisorna i Indien framställs som orsakade av kastväsendet och den religion som för ”västerlandet” är främmande. Detta visar på en förskjutning i objektivitetsproblemet från en negativ syn på ”färgade” och ”svarta” till att istället omfatta en negativ syn på kulturella aspekter. Det är inte människorna det är fel på utan den religion och kultur som de står i relation till vilket leder till att den främmande kulturen får representera det onda och ”västerlandet” det goda. Det som är negativt i Indien, som till exempel fattigdom är ett resultat av ”det annorlunda”, det vill säga religionen och främst kastväsendet.6
I relation till min undersökning är ovanstående tre studiers resultat intressanta och jag kommer följaktligen ha anledning att återkoppla min diskussion längre fram i denna uppsats till dessa då alla studierna har spår av och visar på tendenser av ett vi- och dom-perspektiv, vilket är något som även jag har som teoretisk utgångspunkt. Det främmande och det annorlunda, ”dom”, får stå i relation till det kända, ”vi”. Båda sidor tillskrivs egenskaper, ”vi” karakteriseras av positiva och ”dom” av negativa egenskaper. Jag har dock inte funnit någon studie som har undersökt just bilden av ursprungsbefolkningars religioner i läromedel, vilket förstärker vikten av att genomföra denna undersökning. Är det så även i framställningarna av ursprungsbefolkningars religioner att det finns spår av ett vi- och dom-perspektiv? Hur framställs ”dom” och vilken bild får läsarna av ”de Andra”?
5 Kjell Härenstam 1993. Skolboks-islam. Analys av bilden av islam i läroböcker i religionskunskap. Göteborg,
Acta Universitatis Gothoburgensis, s. 104-106, 114-117, 149-150, 263-269
6
Torvald Olsson 1988. Folkökning, fattigdom, religion. Objektivitetsproblem i högstadiets läromedel 1960-1985
2.2. Afrika och afrikanska folk
Mai Palmberg genomför i Afrika i skolböckerna- gamla fördomar och nya (1988) en undersökning där hon granskar fördomar om Afrika i läromedel i samhällsorienterande ämnen för grundskolans senare skolår. Palmbergs och efterföljande studie, genomförd av Luis Ajagán-Lester, anser jag kan bidra med värdefull kunskap om hur Afrika och afrikanska folk tidigare har framställts i våra läromedel och kan bidra till en diskussion kring om bilden ser annorlunda ut idag i de läromedel som jag har undersökt i de fall Afrika och afrikanska ursprungsbefolkningar behandlas i mitt källmaterial.
Palmberg skriver att det i äldre typer att läromedel finns sex stycken framträdande fördomar kring Afrika. Afrikaner är exotiska samt biologiskt och socialt underlägsna, de beskrivs som vildar i avsaknad av en egen historia och européerna är de som för civilisationen till ”den mörka kontinenten”. Fördomarna genomsyras av en utvecklingssyn i vilken det västeuropeiska samhället är högst på utvecklingsstegen och de afrikanska samhällena är långt ner på densamma.7
De nya fördomar kring Afrika i läroböckerna som Palmberg tar upp är att u-landshjälpen ses som en frälsning som västeuropéerna för till Afrika. Palmberg urskiljer även en nedlåtande attityd gentemot Afrika som karakteriseras av att läroboksförfattarna, genom att lyfta fram elände och hopplöshet, vill framkalla en medlidande attityd istället för en likaberättigande. Läroböckernas framställning bygger på skuldkänslor, inte solidaritet och respekt.8
I avhandlingen ”De andra” Afrikaner i svenska pedagogiska texter (1768-1965) (2000) har även Luis Ajagán-Lester studerat hur afrikaner framställs i svenska läroböcker. Mellan år 1768 till 1850 framställdes afrikanska folk som de grymmaste och vildaste av alla folk. Betoningen i läroböckerna låg på det som var annorlunda. Det mäktiga och civiliserade Europa ställdes mot det vilda Afrika. Skillnaderna mellan ”vi” och ”dom” ligger framförallt på det kulturella, inte på det rasmässiga, planet. Detta perspektiv skiftar i den andra studerade perioden då rasindelningen blir allmänt förekommande. Färgen bär upp rasen och vit förenas med attribut såsom skönhet, överlägsenhet eller andra positiva egenskaper. Svart, gul och brun förenas med negativa kännetecken som fattigdom, oförmåga, underlägsenhet och vildhet.
7 Mai Palmberg 1987. Afrika i skolböckerna- gamla fördomar och nya. Stockholm, Framtid för Afrika/SIDA, s.
6-23
Den vita rasen ses som bärare av civilisationen vilket vidare rättfärdigar kolonisationen av Afrika.9
De egenskaper som kopplades till raserna i den andra perioden kommer i den tredje perioden att grundas på att människan är vad hennes arv bestämmer, alltså är människans egenskaper nedärvda och biologiskt betingade. Inte förrän i den sista undersökta perioden, mellan år 1958 till 1965, blir det tydligt att de första kritiska rösterna till rasindelningen börjar framträda, även om diskurser om lägre stående folk fortfarande är närvarande.10
9 Luis Ajagán-Lester 2000. ”De andra” Afrikaner i svenska pedagogiska texter (1768-1965). Stockholm, HLS
Förlag, s. 63-65, 126-130
3. Teoretiska perspektiv och utgångspunkter
Med bakgrund i följande teoretiska diskussion kring postkoloniala perspektiv, orientalism, eurocentrism och ”de Andra” önskar jag utkristallisera ryggraden i min undersökning. Det är denna teoretiska diskussion som ligger till grund för den undersökning som jag kommer att genomföra då jag undersöker läroböckernas framställningar av ursprungsbefolkningar och ursprungsbefolkningars religioner.
3.1. Postkoloniala perspektiv
Robert J.C. Young skriver i Postcolonialism. A Very Short Introduction (2003) att det inom det postkoloniala fältet finns en önskan att skifta fokus i det sätt som relationerna mellan ”västerlandet” och de som inte tillhör ”västerlandet” framställs. Detta innebär på ett sätt att vända världen upp och ner, att byta perspektiv och se världen från andra sidan. Young skriver att när ”västerlänningar” ser på ”icke-västerlänningar” ser de ofta en spegling av sig själva och sina egna fördomar, snarare än verkligheten så som den egentligen är.11
Många av världens ojämlikheter idag har sin grund i uppdelningen mellan ”västerlänningar” och ”icke-västerlänningar”. Uppdelningen mellan ”västerlandet” och resten av världen blev tydlig under 1800-talet genom de europeiska stormakternas expansion som ledde till att 9/10 av jordens yta kontrollerades av européerna. Kolonialismen och det imperialistiska styret legitimerades av antropologiska teorier som framställde de koloniserade och exploaterade folken som underordnade, feminina eller likt barn inkapabla att klara sig själva. ”Västerlänningarna” ”erbjöd” den typ av faderligt styre som de koloniserade ansågs behöva som ett led i deras utveckling. ”Västerlänningarna” representerade civilisationen- den vita kulturen ansågs ligga till grund för den rätta typen av styrelseskick, vetenskap, språk, musik och litteratur.12
Ania Loomba skriver i Kolonialism/postkolonialism. En introduktion till ett forskningsfält (2005) att begreppet kolonialism kan definieras som ”erövringen av och kontrollen över andra människors land och tillgångar”.13
Detta innebär att kolonialismen inte begränsas till européernas kolonisation i Afrika, Asien och Amerika utan även uppmärksammar det faktum att kolonialismen har varit ett återkommande inslag i hela mänsklighetens historia där olika
11 Robert J.C. Young 2003. Postcolonialism. A Very Short Introduction. Oxford, Oxford University Press, s. 1-2 12 Young 2003, s. 2-3
13
Ania Loomba 2005. Kolonialism/postkolonialism. En introduktion till ett forskningsfält. Hägersten, TankeKraft Förlag. 2:a uppl, s. 18
folk har koloniserat och erövrad land och andra befolkningar, från romarna till aztekernas erövringar. Dock skiljer vi mellan de tidigare koloniseringarna och de europeiska. Loomba skriver att vi bland annat inom det marxistiska lägret finner en åtskillnad mellan de två typerna av kolonialism. Den tidiga kolonialismen var förkapitalistisk medan den senare uppstod i samklang med kapitalismens uppkomst i västra Europa. Den europeiska kolonialismen inkasserade tribut och rikedomar från de erövrade områdena, och omstrukturerade samtidigt ekonomierna i kolonierna vilket ledde till att de drogs in i ett beroendeförhållande där tillgångar och resurser rörde sig mellan koloniserade och koloniserande länder. En ström som gick i båda riktningar.14
Kampen mot det europeiska koloniala styret organiserades i slutet av 1800-talet och kom att prägla stora delar av 1900-talet. Young skriver att ”västerlandets” makt över ”icke-väst” istället skiftade från direkt till indirekt styre, ” […] a shift from colonial rule and domination to a position not so much of independence as of being in-dependence”15. Till stor del fortsätter de före detta imperialistiska länderna att dominera de länder som de tidigare styrde över som kolonier, ett förhållande som, enligt Young, sakta håller på att förändras.16
Postkolonialismen vilar på grundantagandet att länderna i de tre ”icke-västerländska”
kontinenterna Afrika, Asien och Latinamerika fortfarande är i ett underordnat, framförallt ekonomiskt, förhållande i relation till ”västerlandet”, det vill säga Europa och Nordamerika. Postkolonialismen motsätter sig denna underordning och söker på ett nytt sätt ta upp kampen mot ”västerlandets” styre. Den anti-kolonialistiska kampen fortsätter och det postkoloniala perspektivet motsätter sig det gamla ”västerländska” sättet att se på världen genom att lyfta fram de människor som tidigare har setts som ”underordnade” och ge en röst åt de förtryckta.17
Loomba problematiserar ytterligare begreppet postkolonial. Prefixet ”post” antyder ett tidsmässigt ”efteråt”, det vill säga något som ”kommer efter” i detta fall kolonialismen, eller ett ”övergående”. Många av postkolonialismen kritiker ställer sig kritiska till just detta att om kolonialismens ojämlikheter fortfarande existerar så kanske det i egentlig mening inte är möjligt att säga att kolonialismen är ”över”. Ett land kan idag vara, på samma gång 14 Loomba 2005, s. 18-19 15 Young 2003, s. 3 16 Young 2003, s. 3 17 Young 2003, s. 4-8
postkolonialt, alltså ”självständigt”, samtidigt som det är nykolonialt, det vill säga ekonomiskt och kulturellt beroende, vilket innebär att det är svårt att benämna avkoloniserade länder som ”postkoloniala” i egentlig mening.18
Samtidigt är ordet ”kolonial” i begreppet postkolonial även det problematiskt. Loomba skriver att undersökningar av ”postkoloniala” länder ofta utgår från att kolonialismen utgör landets eller samhällets hela historia. Istället menar Loomba att det är viktigt att fråga sig vilka ideologier och sedvanor som fanns före kolonialismens erövring och som sedan kom att interagera med kolonialismen. Detta betyder att kolonialismen inte kan förklara allt som sker i ”postkoloniala” länder, de måste även ses i ljuset av det som inte termen ”kolonial” inbegriper, såsom äldre historia, sedvanor och kulturella aspekter.19
Loomba skriver med bakgrund i detta att begreppet postkolonialism endast blir användbart om vi använder det försiktigt och genom att:
referera till en befrielseprocess från hela det koloniala syndromet som kan ta sig flera olika uttryck och som troligtvis är oundvikligt för alla de folk, vars samhällen präglats av kolonisering; ’postkolonial’ är därför (eller borde vara) ett deskriptivt snarare än ett värderande begrepp.20
3.2. Orientalism, eurocentrism och ”de Andra”
Liljefors Persson skriver, i den i inledningen nämnda artikeln, att studiet om ”den Andre” de senaste årtiondena har fått stor plats inom det samhällsvetenskapliga forskningsfältet. Uppfattningen om ”den Andre” och hur ”den Andre” konstrueras i motsättning till ”västvärlden”, eller Europa, är central bland annat inom den postkoloniala diskursen.21
Ett verk som har fått stort inflytande inom det postkoloniala perspektivet är Edward Saids bok
Orientalism (2000). Said lägger flera innebörder i begreppet orientalism. Alla som undervisar
om eller forskar om orienten är orientalister och det de arbetar med kallas orientalism. Orientalism är även ett sätt att tänka som grundar sig på uppdelningen mellan ”Orienten” och ”Västerlandet”, eller ”Occidenten”. En ytterligare betydelse av orientalism är den ”institution” 18 Loomba 2005, s. 22 19 Loomba 2005, s. 30 20 Loomba 2005, s. 31 21 Liljefors Persson 2008, s. 75
som sedan slutet av 1700-talet använts för att ”hantera” orienten genom att göra yttranden om den, beskriva den samt härska över den. I denna definition blir, enligt Said, orientalism ett sätt för västerlandet att dominera, definiera och styra över orienten. Den europeiska och västerländska kulturen har vidare växt och vunnit mark genom att ställa sig själv mot orienten.22
Europa ansågs befinna sig i en dominerande position i förhållande till orienten. ”Orientalen är irrationell, fördärvad (fallen), barnslig, ’annorlunda’ och således är europén rationell, dygdig, mogen, ’normal’.”23
Betoningen låg i att orientalen levde i en egen, annorlunda värld med egna kulturella och kunskapsmässiga regler. Orienten och orientalen tillskrevs en identitet i
förhållande till samt, genom dess styrkeposition, av ”västerlandet”.24
I ”The west and the rest: discourse and power” (1992) skriver Stuart Hall om begreppet eller idén om ”Västerlandet” och definierar fyra funktioner av begreppet. För det första är begreppet ett tankeverktyg som medför att vi kan dela in samhällen i kategorier såsom ”väst” och ”icke-väst”. Begreppet är en uppsättning bilder och föreställningar som representeras i olika former av språk. Detta system av representation framställer bilder av hur olika samhällen, kulturer och människor ”är”. Tredje funktionen av idén om ”Västerlandet” är att det tillåter oss att göra jämförelser och formulera likheter och olikheter mellan samhällen. Tillsist fungerar det som en ideologi, begreppet ger möjlighet att formulera kriterier i samband med vilka positiva och/eller negativa egenskaper associeras. Som exempel kan nämnas de egenskaper som orientalen i ovanstående citat av Said tillskrivs, orientalen ansågs vara irrationell och barnslig medan europén var rationell och ”normal”.25
Said skriver ytterligare att geografiska och tänkta gränslinjer upprättas genom att ett bekant område markeras som ”vårt” och ett obekant som ”deras”. Ofta följer de geografiska gränserna sociala, kulturella och etniska gränser. Det är på detta sätt som ett ”vi” och ett ”dom” skapas, där ”deras” territorium, kultur, mentalitet och etnicitet beskriv som annorlunda i relation till ”vår”. De egenskaper som orienten tillskrevs tyder på en vilja att genom
22
Edward W. Said 2000. Orientalism. Stockholm, Ordfront förlag, s. 63-67, 200-201
23 Said 2000, s. 112
24 Said 2000, s. 112-113, 124 25
Stuart Hall 1992. ”The west and the rest: discourse and power” i Stuart Hall och Bram Gieben (red.) 1992,
uppfattningen om en gräns mellan öst och väst skapa en tänkt och geografisk klyfta, med föreställningar om underlägsenhet och överlägsenhet.26
I ”Halva världen. Orientalism, eurocentrism och globalisering” (2005) skriver Stefan Jonsson att vetandet om ”den Andre” är en maktutövning över just ”den Andre”. För att framställa sig självt som civiliserat har ”västerlandet” utmålat andra samhällen som barbariska och ociviliserade. För att framhäva sin egen kultur, konst och musik som universell och för att framhålla att västerlandet är förnuftsstyrt har ”den Andre” framställts som primitiv, irrationell och styrd av instinkter. Då universalismen förbinds med den ”västerländska” civilisationen läggs grunden till eurocentrism.27
Eurocentrismen har påverkat vår världsbild på två plan. Det första är historiskt och politiskt, vilket har inneburit att de västliga makterna har godtagit vilka medel som helst i sin önskan och övertygelse att överföra sina värden på andra samhällen. Målet har varit att sprida kristendomen, demokratin, ”sanningen” och ”civilisationen”. Det andra planet är idéernas plan. Den ”västerländska” civilisationen anses rymma universella begrepp såsom sanning, kunskap, skönhet och godhet medan andra kulturer anses vara kulturbundna och enskilda. I korta drag innebär eurocentrismen en förväxling av det ”västerländska” med det allmänmänskliga, skriver Jonsson.28
Dick Harrison påpekar i ”Det förflutna som den Andre. Medeltiden i de tecknade seriernas värld” (2003) att konstruktionen av ”den Andre” är nära länkad till eurocentrismen. Som ett viktigt element i konstruktionen av vår identitet har vi ett behov av att definiera oss i förhållande till det främmande. Vi själva står i detta förhållande för det naturliga och sanna medan det främmande representeras av det förbjudna och farliga. Vi konstruerar ”den Andre” till en schablon, en myt som fyller en funktion och som kan omförhandlas efterhand som situationen kräver.29
I Stefan Jonssons bok De andra. Amerikanska kulturkrig och europeisk rasism (1993) står det att läsa att alla berättelser tycks förvränga den värld som de gör anspråk på att neutralt och
26 Said 2000, s. 130-131, 317 27
Stefan Jonsson 2005. ”Halva världen. Orientalism, eurocentrism och globalisering” i Moa Matthis (red.) 2005,
Orientalism på svenska. Stockholm, Ordfront förlag, s. 165-166
28 Jonsson 2005, s. 167-168 29
Dick Harrison 2003. ”Det förflutna som den Andre. Medeltiden i de tecknade seriernas värld” i Anna Sparrman m.fl. (red.) 2003, Visuella spår. Bilder i kultur- och samhällsanalys. Lund, Studentlitteratur, s. 25-26
objektivt framställa. Inom alla discipliner sker samma sorts avgränsning mellan det välbekanta, det som vi känner till, och det annorlunda. En uppdelning mellan ”vi” och ”dom”, mig och ”de Andra”. Det som liknar ”mig”, jämställs med det goda och följaktligen förkroppsligar det okända och ”de Andra”, det onda.30
3.3. Summering av teoretiska perspektiv och utgångspunkter
I enlighet med Halls begrepp representation kommer jag i min undersökning att studera hur ursprungsbefolkningar och ursprungsbefolkningars religioner representeras i läromedel. Det vill säga vilka föreställningar kring ursprungsbefolkningars religioner som förekommer i läroböckernas texter. Jag kommer att fokusera min undersökning till att undersöka om det i representationerna av ursprungsbefolkningar och ursprungsbefolkningars religioner förekommer spår av ett vi- och dom-perspektiv i linje med det som bland annat Said skriver att gränser upprättas genom att ett bekant område markeras som ”vårt” och ett obekant som ”deras”. På detta vis skapas ett ”vi” och ett ”dom”, där ”dom” och ”deras” kultur, mentalitet och religion beskriv som annorlunda i relation till ”vår”. Finns det i läroböckerna framställningar som tyder på eller som kan tolkas som att ”vi”, ”västerlandet” ställs i relation till ett ”dom”, det vill säga ”de Andra”?
Det är även intressant i förhållande till min undersökning, vad Jonsson skriver gällande eurocentrism. Delvis innebär eurocentrismen att den västerländska civilisationen anses rymma
universella och allmänmänskliga begrepp såsom sanning, kunskap, skönhet och godhet
medan andra kulturer anses vara kulturbundna och enskilda. Är det så att dessa begrepp i läroböckerna förbinds med ett ”vi” och ett ”dom”? Finns det tecken på att ”vi” förknippas med till exempel sanning och kunskap?31
30
Jonsson 1993. De andra. Amerikanska kulturkrig och europeisk rasism. Stockholm, Norstedts förlag, s. 43-44
4. Metod- och materialdiskussion
4.1. Källmaterial
Jag har begränsat mitt urval till att omfatta fyra stycken läromedel i religionskunskap för grundskolans senare skolår. De läromedel som jag har bestämt mig för att undersöka är
Religion och liv32 från år 1980, Religion och liv 933 från år 1997, SO.S Religion34 utgiven år
2003 samt Puls Religion35 från år 2002. Varför jag har valt ut just de fyra läroböckerna beror till stor del på tillgängligheten och på att de innehåller kapitel om just ursprungsbefolkningars religioner. Jag har valt att undersöka två nyare och två lite äldre läromedel för att se om det går att finna en förändringsprocess i någon riktning vad gäller eventuella spår av ett vi- och dom-perspektiv i framställningarna av ursprungsbefolkningars religioner.
4.2. Metod
4.2.1. Textanalys
Göran Bergström och Kristina Boréus skriver i Textens mening och makt: metodbok i
samhällsvetenskaplig textanalys (2005) att analysera innebär att identifiera och undersöka ett
analysobjekts beståndsdelar. Vidare finns det olika typer av textanalyser att använda sig av då vi ska genomföra en analys av text, en av dessa är innehållsanalysen. Begreppet innehållsanalys används ofta vid analyser där forskaren använder sig av kvantifiering, det vill säga räknar eller mäter närvaron av vissa företeelser i en text. Så behöver nödvändigtvis inte vara fallet. En innehållanalys kan även med en vidare definition anses syfta till en analys som på ett systematiskt sätt beskriver en texts innehåll. Ofta görs dock en åtskillnad mellan
kvantitativ och kvalitativ innehållsanalys. Kvalitativ innehållsanalys, vilken jag i denna
undersökning ska använda mig av, innebär att vi genomför en analys där djupare tolkningar av texten och dess innebörd görs, eller med andra ord en närläsning genomförs.36
Det som undersöks genom en innehållsanalys är explicita, det vill säga uttalade och uttryckta, inslag i texter. Sökandet efter det explicita kan vidare ha som syfte att komma åt de implicita och underliggande meningarna i texten. Trots att det finns en relativ enighet i vad innehållsanalysen innebär är det vanligt att modifiera och anpassa den utifrån sina syften.37
32 Lennart Husén m.fl. 1980. Religion och liv. Stockholm, Bokförlaget Natur och Kultur
33 Leif Berg och Lennart Husén 1997. Religion och liv 9. Stockholm, Bokförlaget Natur och Kultur 34
Ingrid Berlin och Börge Ring 2003. SO.S Religion. Stockholm, Liber AB
35 Lennart Göth och Katarina Lycken 2002. Puls Religion. Stockholm, Bokförlaget Natur och Kultur 36 Göran Bergström och Kristina Boréus 2005. Textens mening och makt: metodbok i samhällsvetenskaplig
textanalys. Lund, Studentlitteratur. 2:a uppl, s. 18, 43-44
Undersökningen kommer att utföras med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys som innebär att en närläsning av texten kommer att genomföras. Det som kommer att undersökas är hur ursprungsbefolkningars religioner framställs i läromedel och den kvalitativa innehållsanalysen kommer att inriktas på hur de olika religionerna framställs, värderas och beskrivs. Undersökningen kommer ytterligare att koncentreras kring vilka uttryck, formuleringar och begrepp som används i läroböckernas framställningar. Vilka föreställningar av ursprungsbefolkningars religioner skapas genom de ord, begrepp och formuleringar som används för att beskriva ursprungsbefolkningarna och deras religioner? Finns det i de framställningarna spår av ett vi- och dom-perspektiv?
Med bakgrund i ovanstående diskussion kring den kvalitativa innehållsanalysen har jag konkretiserat utgångspunkterna och formulerat tre punkter vilka analysen av källmaterialet kommer att bygga på.
Samlingsnamn
Vilket namn eller begrepp används då läromedelsförfattarna åsyftar ursprungsbefolkningar och ursprungsbefolkningarnas religioner. Vilka värderingar och bilder skapas i och med användningen av detta begrepp?
Centrala föreställningar
Finns det några speciella föreställningar, trosföreställningar, särskiljande egenskaper eller särskilda drag som läroboksförfattarna speciellt betonar i sina framställningar och representationer av ursprungsbefolkningar och ursprungsbefolkningarnas religioner. Finns det i de aspekterna spår av ett vi- och dom-perspektiv?
Begrepp och formuleringar
Finns det i läroböckernas texter ord, begrepp och formuleringar som bär spår av ett vi- och dom-perspektiv?
4.2.2. Kritisk metodologisk diskussion
Bergström och Boréus diskuterar två centrala begrepp, validitet och reliabilitet. Validitet innebär att den metod som vi använder för att mäta faktiskt mäter det som vi ämnar mäta. Det vill säga, kan min undersökning ge ett svar på den fråga som jag vill besvara? Jag har satt mig för att undersöka hur ursprungsbefolkningars religioner framställs i läromedel och med den
kvalitativa innehållsanalysen anser jag att jag undersöker just hur detta framställs, vilka värderingar och bilder som skapas i läroböckernas framställningar.38
Med begreppet reliabilitet avses förutsättningen för att genomföra en noggrann undersökning och eliminera felkällor i den mån det är möjligt. Enligt Bergström och Boréus är
tolkningsaspekten den allvarligaste och vanligaste felmarginalen inom textanalys. Tolkning
är ett begrepp som i allra högsta grad är värt att uppmärksammas i detta sammanhang. Så som jag tolkar något behöver inte nödvändigtvis nästa person tolka detsamma. Det är svårt, om ens möjligt, att helt friställa sig och skapa en objektiv bild av forskningsuppgiften. Min förförståelse, bakgrundskunskap och nutida samhälleliga kontext är några av de faktorer som kommer att påverka mina tolkningar av källmaterialet och i slutändan resultatet av undersökningen. Samtidigt skriver Bergström och Boréus att det utan förförståelse inte är möjligt att genomföra en tolkning, det är bland annat förförståelsen, kunskapen och omgivningen som skapar våra tolkningsramar. Inte desto mindre anser jag att det är viktigt att påpeka och förtydliga detta faktum då det innebär att vi måste ha vissa förbehåll gentemot den valda metoden och följaktligen även kring de resultat som min undersökning visar.39
I analysen av källmaterialet kommer jag inte att diskutera kring vad som är korrekt eller mer eller mindre inkorrekt faktamässigt i texten, även om det är svårt att hålla sig ifrån blir detta en helt annan typ av uppsats. Det är endast de värderingar och attityder som framställningarna skapar och förmedlar till sina läsare som kommer att diskuteras och undersökas.
Utöver detta är det ytterligare viktigt att poängtera att det utifrån mitt källmaterial och de läromedel som jag har studerat i egentlig mening inte vidare är möjligt att generalisera undersökningens resultat. Resultaten och läromedlen kan endast anses vara representativa i sig själva samt för sig själva, inte för läromedel i allmänhet. Det som trots detta är möjligt att visa är hur det kan se ut i dagens läromedel i religionskunskap för grundskolans senare skolår.
Sist men inte minst är det ytterst viktigt att påpeka att jag i min kommande undersökning har bestämt mig för att undersöka om det finns spår av ett vi- och dom-perspektiv i läroböckernas textframställningar. Detta innebär i första hand att jag kommer att bortse från de bilder och fotografier som faktiskt förekommer i läroböckerna. Detta beror på att jag har valt att
38
Bergström och Boréus, 2005, s. 34-35
koncentrera mig på texten för att få en djupare analys och närläsning men även för att jag på grund av tidsbrist inte har möjlighet att på ett rättvist och korrekt sätt genomföra bildanalyser av de bilder som förekommer i boken, utöver den textanalys som jag kommer att genomföra.
Det faktum att jag undersöker om det finns ett vi- och dom-perspektiv i texterna innebär att jag i min undersökning lyfter fram just det, det som är negativt, något som i sin tur innebär att allt det positiva, alla de positiva framställningarna i läroböckerna inte lyfts fram. Detta är viktigt att ha i åtanke undersökningen igenom.
Bilden av läroböckernas framställningar kanske ibland kan verka mörkare och negativare än vad den faktiskt är då det är en väldigt liten del av läroböckernas totala sidantal som jag använder i min undersökning, samt det faktum att de beskrivningar, formuleringar och begrepp som förekommer i boken och som faktiskt på ett fullt ”acceptabelt” sätt framställer det som de ämnar framställa inte får en plats i min undersökning.
5. Resultat och analys
Jag kommer i följande kapitel att genomföra undersökningen av mitt källmaterial samt i detta kapitel även att analysera mitt källmaterial och diskutera det i förhållande till mitt tidigare forskningsläge. Jag har valt att kombinera undersökningen med analysen på grund av att mycket av min undersökning bygger på mina egna tolkningar av materialet samtidigt som analysen i sin tur bygger vidare på dessa tolkningar. Det är i min undersökning svårt att friställa undersökningen från analysen då de båda går in i vart annat på grund av metodologiska faktorer.
Jag kommer för översiktlighetens skull, med utgångspunkt i de tre tidigare nämnda punkterna som ligger till grund för min analys, att redogöra och diskutera resultaten av varje lärobok för sig.
5.1. Religion och liv
5.1.1. Samlingsnamn
I läroboken Religion och liv från år 1980 har författarna valt att döpa kapitlet om ursprungsbefolkningars religioner till ”Naturfolkens religioner”.40
Begreppet naturfolk förutsätter ett nära förhållande till naturen, så nära att ”folket” i fråga karakteriseras så starkt av denna närhet att de till och med kallas för naturfolk. Detta behöver inte vara felaktigt i sig, även om den starka betoningen på naturförhållandet går att diskutera, det är snarare värderingen som ligger i begreppet naturfolk.
Hornborg skriver att denna föreställning att ”indianen” är ”ett med naturen” till viss del beror på att den ”västerländske” författaren tillhör en tradition som polariserat natur-kultur. ”Indianens” egen uppfattning är snarare att deras vördnad för allt levande bygger på ett engagemang för världen, till skillnad från att ”vara ett med den”. Samtidigt var allt levande en del av ett gemensamt andligt kosmos, allt hade en gemensam essens.41
I polariseringen natur-kultur, kan begreppet natur står i förbindelse med det naturliga, naturnära och det enkla och nästan primitiva. Begreppet natur kan ytterligare ställas i relation till kultur, som kanske kan anses stå för det förfinade, kultiverade och det moderna. På så sätt knyts en värdering till begreppet som vidare kopplas till de människor som går under benämningen ”naturfolk” och som leder till att även de tillskrivs de egenskaper som naturbegreppet tillskrivs.
40
Husén m.fl. 1980, s. 274-275
I ett stycke i läroboken får vi läsa att shoshonindianerna i århundraden levde som naturfolk. Det gör de inte idag då författarna definierar ett naturfolk som ett folk som lever som jägare eller bönder utan att ha påverkats av ”västerländsk” kultur. Kan vi räkna upp några folk som inte har påverkats av en annan kultur än deras egen, eller av det som läroboksförfattarna kallar för ”västerländsk kultur”? Nästa fråga blir följaktligen, vad är i egentlig mening ”västerländsk kultur”? Detta väcker ytterligare funderingar kring om ”naturfolk” är ett passande begrepp att använda sig av då vi åsyftar ursprungsbefolkningar.
5.1.2. Centrala föreställningar
”Religionen präglade starkt shoshonernas liv. Överallt fanns övernaturliga krafter, som gav sig tillkänna genom tecken och röster. Vardagen var kringgärdad av riter och böner. […] I drömmar och visioner trodde sig shoshonerna få del av de övernaturliga makternas vilja.”42
Genomgående i lärobokens text om ursprungsbefolkningars religioner finns det en betoning på det övernaturliga och ursprungsbefolkningar förbinds i hög grad med det magiska och övernaturliga krafter.
Vi kan till exempel läsa att hos ”[…] naturfolken spelar magin en stor roll. Den är ett sätt att klara sig mot de övernaturliga makter som anses styra tillvaron. […] Även om de magiska riterna inte har den effekt man väntar sig, har de med största säkerhet en psykologisk verkan”.43
Vidare skriver författarna att det främst är på just det psykiska planet som medicinmännens och shamanernas kurer har effekt.
Även om det inte är explicit så finns det outtalat en underliggande tendens till åtskillnad mellan ”vi i väst” och ”de andra”, i detta fall, ursprungsbefolkningarna. Betoningen på det övernaturliga i läroböckernas framställningar går kanske att se i relation till dikotomin
rationellt- irrationellt. I ”väst” anses det finnas en stark tilltro till vetenskap, till rationalitet
och logiskt tänkande, i motsats till magi och det övernaturliga och oförklarliga. Går det inte att förklara med logisk vetenskap så finns det inte. Magin ställs i relation till ”västerländsk rationell vetenskap”. Detta är ett tänkande som går att återfinna i lärobokens text. Det övernaturliga inom ursprungsbefolkningars religioner söks av läroboksförfattarna förklaras med hjälp av den logiska vetenskapen och psykologin vilket leder till att vi som läsare kan få intrycket att de magiska eller rituella moment som beskrivs och diskuteras genom
42
Husén m.fl. 1980, s. 276
läroboksförfattarnas ögon egentligen är ”hokus pokus”. Detta kan leda till ett förringande av de ursprungsbefolkningar vars religioner beskrivs då de placeras i den ena ytterligheten i dikotomin rationellt- irrationellt.
Författarna skriver att majoriteten av shoshonerna idag lever i reservat där deras liv inbegriper fattigdom, arbetslöshet och alkoholism. En del shoshoner, de som inte står ut i reservaten, flyttar till storstäderna, i tron att de ska bli rika. Författarna skriver vidare att få ” […] indianer har haft framgång i det amerikanska samhället. Ofta betraktas de som dumma lata och opålitliga”. De har heller inga vänner bland de vita.44
Vi kan fråga oss själva vad för bild av shoshonindianerna som detta textstycke förmedlar till sina läsare. Det skapas en bild av en ”loselosesituation”, shoshonerna kan inte vinna. Stannar de kvar och lever i reservaten så förblir de fattiga, arbetslösa och alkoholiserade. Om shoshonerna flyttar in till städerna, om de nu ”tror att de kan bli rika”, kommer de ändå få bo i slummen för de har ingen möjlighet att nå framgång i samhället eller få några vänner bland ”de vita” och ovanpå alltihop så kommer de ändå att ses som lata, dumma och opålitliga. En negativ och sned bild tecknas genom ordvalen och formuleringar i texten.
Är det verkligen bra att satsa alla hästar på de negativa aspekterna? Kanske kunde författarna balansera det lite grann och även lyfta fram något av det positiva? För nog måste det väl finnas något ljus i ursprungsbefolkningars liv?
Kanske är det också så att blotta användningen av och förekomsten av negativa ord såsom dumma, lata och opålitliga eller alkoholiserade kan bidra till att både snabbt fastna i läsarens huvud och vidare förknippas med de människor som beskrivs likväl som det kan upprätthålla och cementera en negativ och nedvärderande syn på ursprungsbefolkningar och ursprungsbefolkningars religioner.
Författarna undersöker vidare i boken hur ”naturfolken” skiljer sig från ”oss”. Naturfolken är mer beroende av naturen än ”vi”, därför att de saknar långt driven teknik och industri. Naturfolken lever i mindre samhällen och är jägare, fiskare, boskapsskötare eller jordbrukare. Naturfolken har inte ”västerlandets” typ av ekonomi och de lever av självhushållning och
byteshandel. Före kontakten med ”de vita” saknade naturfolken skrift, de kallas också de
skriftlösa folken.45 Även här finner vi ett vi- och dom-perspektiv där ”vi” representeras av ”västerlänningen” och ursprungsbefolkningen får vara ”de andra”. I detta fall är det även tydligt att det som författarna lyfter fram är skillnaderna mellan ”vi” och ”dom”, inte det som förenar utan det som delar. Detta är även tydligt i Härenstams undersökning där fokus i en del av böckerna ligger just på vad som skiljer ”oss” från ”dom”. Detta kan kanske ytterligare bidra till att fördjupa klyftan mellan ”vi” och ”dom” och förstärka vi- och dom-perspektivet.46
Detta belyser ett stort dilemma som såväl läroboksförfattare som undervisande lärare har då de har i uppdrag att beskriva och belysa de särdrag som, i detta fall, ursprungsbefolkningar karakteriseras av. Samtidigt bör detta ske utan att vi exotiserar och betonar och trycker på just skillnader och det som skiljer människor åt, istället för det som förenar. Varje uttryck för särdrag är inte ett uttryck för etnocentrism. Det jag önskar peka på är att det inte bör vara detta som fokus ligger på, även om särdragen i läroböcker av ren nödvändighet måste lyftas fram.
Det föreligger även en skillnad i hur särdrag framställs. I detta fall finns det en betoning på det som naturfolken saknar, det som fattas eller inte finns där, vilket skapar ett slags negativ känsla. Naturfolken saknar långt driven teknik och industri, ”västerlandets” typ av ekonomi och skrift. Naturfolken kallas också för de skriftlösa folken, ett begrepp som kommer att diskuteras i följande kapitel.
Det finns ytterligare exempel på hur läroboksförfattarna ställer ”vi” mot ”dom”.
Här i Sverige lever vi i ett pluralistiskt samhälle (pluralism betyder mångfald). […] Människor har frihet att tycka och tro vad de vill i religiösa och politiska frågor. Hela den västerländska kulturen kännetecknas av pluralism.
Hos naturfolken betonar man enhetlighet istället för mångfald. Den världsåskådning stammen har omfattas av alla. Man tror på myternas heliga sanningar. Man deltar mangrant i riterna.47
Författarna uttrycker att ”vi” i Sverige lever i ett samhälle av mångfald där det framstår som att du får vara den du är med de åsikter och den tro du har. ”Naturfolkens” samhälle
45 Husén m.fl. 1980, s. 278-279 46
Härenstam 1993, s. 149-150, 263-269
karakteriseras istället av enhetlighet där det i texten framstår som att ursprungsbefolkningarna består av en enhetlig massa där alla tror på religionen och där man, i åtskillnad till det svenska samhället, inte har friheten att tycka och tänka vad man vill. Hela den bild som författarna skapar av båda typerna av samhällen framstår som aningen sned. Det är kanske inte så mycket det vis som författarna beskriver naturfolkens samhälle, utan snarare vilken bilden blir när den beskrivningen ställs i relation och kontrast till den av det svenska samhället.
Ursprungsbefolkningarnas samhällen ser troligtvis inte ut så som författarna framställer dem, som en enhetlig, homogen massa. Tyvärr så ser nog inte heller det svenska samhället ut så som författarna framställer det, fullkomligt präglat av frihet och mångfald. Kanske blir det så när vi ska beskriva ”oss” i relation till ett ”dom” att vi lätt lyfter fram oss själva som bättre än vi egentligen är och de andra i negativare ordalag? Detta är kanske något som vi måste passa oss för då vi sätter oss för att beskriva och i förlängningen värdera, för det är det vi gör, andras kulturer, religioner och samhällen. Genom att vi betonar och lägger fokus på skillnader då vi gör jämförelser kan detta bidra till att skapa klyftor mellan människor och samhällen, att fördjupa och stärka perspektivet och tänkandet kring termer av ”vi” och ”dom”. Kanske bör
fokus istället, vid sidan av skillnaderna ligga på det som förenar, på likheterna?
5.1.3. Begrepp och formuleringar
I ett stycke i boken där soldansen hos shoshonerna beskrivs skriver författarna att
shamanerna ”predikar om den indianska kulturens skönhet, om dansarnas höga uppgift, om
vikten av att hålla fast vid gamla seder och bruk. […] De smädar också den vite mannens ’egoism’, hans ’girighet’, hans ’ondska’”.48
I detta citat finns det en rad ord och formuleringar som fångar uppmärksamheten. Det faktum att shamanerna ”predikar” om den indianska kulturens skönhet är ett intressant ordval. I ”den västerländska rationalitetens” spår finns en ”nedgradering” av religioner och religion i allmänhet då religion inte alltid kanske anses förenligt med rationaliteten. Detta skulle innebära att ordvalet, att ”predika”, tar bort en del av legitimiteten i det som shamanerna ”predikar” om, nämligen den ”indianska” kulturens skönhet och om dansarnas uppgift då de deltar i soldansen. Genom detta ordval ges intrycket i viss mån att det egentligen inte är så, det är endast vad shamanen ”predikar”. Ordet ”predikar” är ytterligare något som kanske inte egentligen är i sitt korrekta sammanhang. Känslan infinner sig att författarna har tagit detta ord ur den kristna kontext som de själva kanske är
aktörer i och applicerat detta på ursprungsbefolkningarnas religioner, fört in begreppet i ett sammanhang där det kanske inte hör hemma.
Nästa formulering som kan väcka uppmärksamhet i detta citat är den sista meningen: ”De smädar också den vite mannens ’egoism’, hans ’girighet’, hans ’ondska’”.49
Shamanerna ”smädar”. En synonym till smäda kan till exempel vara håna. Smäda är ett väldigt starkt ord att använda i detta sammanhang, som nästan accentuerar det som resten av meningen tycks framställa. ”Vi”, ”den vite mannen” eller läroboksförfattarna känner oss hånade av att shamanerna, ”dom”, ursprungsbefolkningarna, hånar oss. De beskyller oss för ”egoism”, ”girighet” och ”ondska”. Detta är egenskaper som ”vi” blir beskyllda för att äga, och för att tydligt markera att det inte är på detta viset, ”vi” är inte egoistisk, girig eller ond, så har läroboksförfattarna valt att placera dessa ord mellan citationstecken, ”så kallat egoistisk”.
Vilka är då detta ”vi”? I Kamalis tidigare nämnda undersökning skriver författaren att hans resultat visar att islam och hinduism ses tillhöra ”de Andra” medan kristendomen betraktas vara ”vår” religion, en västeuropeisk religion. Ett homogent ”vi” likställt med begrepp som humant, modernt och jämlikt ställs i böckerna mot ett homogent ”dom”, som karakteriseras av att vara inhumant, traditionellt och ojämlikt.50
Vilka ”dom” är är ofta tydligt. Det är den tillsynes homogena massan av ”afrikaner” eller ”indianer”. Vilka är då ”vi”? ”Vi” är i detta sammanhang kanske det homogena Sverige, ”det svenska”, ”västerländska”, ”det kristna”. Ser vårt svenska samhälle verkligen ut så idag? Om vi nu skulle sälla oss till åsikten att det svenska samhället en gång har bestått av en kristen, etniskt homogen, ”svensk” massa, vilket även det går att diskutera, så kan vi inte med hedern i behåll säga att det är så längre. I vårt samhälle lever olika kulturer, etniciteter, religioner och människor. Det går inte idag att definiera detta lärobokens ”vi” som en kristen, ”etniskt svensk”, homogen befolkning. Frågan är dock om det svenska samhället såg ut så även då läroboken trycktes år 1980? Då det däremot är mycket möjligt att läroboken används i undervisning än idag, en spekulation som jag dock inte kan belägga, är det samtidigt intressant att se läroboken utanför den kontext då den skrevs och trycktes, till att inrymma den kontext som den kanske idag används i. Detta ”vi” måste omvärderas för att rymma det svenska samhället så som det i realiteten ser ut. Återigen ser vi ett tydligt exempel på hur
49
Husén m.fl. 1980, s. 274
läroboksförfattarnas ”egen” verklighet och kulturella och samhälleliga kontext återspeglas i lärobokens texter och de ord, begrepp och formuleringar som författarna använder sig av.
5.2. Religion och liv 9
5.2.1. Samlingsnamn
Författarna till läroboken Religion och liv 9, utgiven år 1997, har valt att döpa sitt kapitel som behandlar ursprungsbefolkningars religioner till ”Skriftlösa religioner”.51
Begreppet skriftlösa innebär att religionerna saknar skrifter och blir på något sätt ett negativt begrepp då det anspelar på vad de ”folk” som läroboksförfattarna skriver om saknar. Att benämna en hel grupp religioner eller människor efter vad de saknar är kanske inte en bra idé, just på grund av den negativitet som detta sänder till läsaren genom att författarna fokuserar på det som ursprungsbefolkningarna inte har, istället för det de har, på positiva aspekter.
5.2.2. Centrala föreställningar
En stor del av kapitlet handlar om afrikanska ursprungsbefolkningars religion. Författarna gör försök att beskriva och teckna en övergripande bild över de afrikanska ursprungsbefolkningarnas religioner. Detta är en svår uppgift. Övergripande beskrivningar blir lätt generaliserande och det framstår till viss del i texten som att alla ursprungsbefolkningars religioner ser likadana ut som det ”typexempel” som författarna beskriver.
”För afrikanen finns inte bara de osynliga döda förfäderna som man måste tänka på. Naturen är fylld av både farliga och goda andar och heliga krafter.”52
Det är som sagt en svår uppgift att teckna en övergripande bild över ursprungsbefolkningars religioner som i läroboken till viss del slutar med generaliseringar där fokus ligger på magi och övernaturliga krafter, förfädersdyrkan och en tro på andar som placerar naturen och naturens makter i centrum. Författarna skriver till exempel att i ”[…] naturreligioner är magiska metoder vanliga. När trollkarlen läser besvärjelser eller sticker nålar i en docka är det fråga om magi. Det betyder att man försöker tvinga gudar, andar eller andra översinnliga krafter att ingripa.53
Det finns en antydan i detta läromedel att det ”vi” har vår tilltro till är den moderna, rationella, västerländska vetenskapen, medicinen och psykologin. I motsats till ursprungsbefolkningarna
51 Berg och Husén 1997, s. 335 52
Berg och Husén 1997, s. 338
som tror på övernaturliga krafter, magi, andar och trolldom. Vi får bland annat läsa om en man som lider av huvudvärk och besöker en medicinman för att få hjälp. Medicinmannen konstaterar att en ond ande har infiltrerat mannens familj och det är därför som mannen har sådan huvudvärk. I själva verket är det så att mannens bror är hemma på besök under ett lov från skolan och mannen är avundsjuk på sin duktige bror, varför han får huvudvärk. Författarna skriver vidare att den här medicinmannen var en god psykolog då han såg att mannens problem var psykiska och inte i första hand fysiska. I texten framstår medicinmannen och den unge mannen som besöker honom för att få hjälp med sina problem som mer eller mindre okunniga enligt västerländsk medicin och vetenskap. De tror att det beror på magiska och övernaturliga krafter medan den ”rationelle västerlänningen” ser situationen genom sina glasögon och snart inser att medicinmannen i grund och botten måste vara en ”god psykolog”. Detta betyder att scenariot mellan mannen och medicinmannen inte endast kan förklaras på sina premisser, på de förutsättningar och traditioner som männens tro grundar sig i, det måste förklaras med den rationella vetenskapen som är så typisk för det ”moderna västerlandet”. Liknande tendenser återfinner vi i Kamalis undersökning som visar att västerlandet, ”vi” likställs med begrepp som humant, modernt och jämlikt medan ”dom”, karakteriseras av att vara inhumans, traditionella och ojämlika. Det är detta som Jonsson anser lägger grunden till eurocentrismen, just genom att västerlandet anses rymma centrala och allmänmänskliga egenskaper såsom kunskap, vetenskap, sanning och godhet medan andra kulturer, ”de Andra” anses kulturbundna och enskilda. Harrison i sin tur påpekar att konstruktionen av ”den Andre” och eurocentrismen är nära sammanlänkade.54
I detta läromedel såväl som i det förra så är bilden av de amerikanska ”indianfolken” dyster.
I Sydamerika finns många miljoner indianer kvar, men de är diskriminerade av de vita européerna och deras ättlingar. Av indianernas kultur och religion finns bara rester. I Nordamerika finns bara spillror kvar av indianfolken och deras kultur. En stor del av indianerna lever ett miserabelt och undanskuffat liv.55
Självklart är detta är viktigt att ta upp. Där är det ingen diskussion, diskussionen ligger i om det inte går att kombinera denna dystopi med den positiva bilden av verkligheten. Inte är det väl så att hela världens ”indiankulturer” har slagits i spillror och upphört att existera, eller
54 Berg och Husén 1997, s. 342-343; Kamali 2006, s. 51-68, 93-95; Jonsson 2005, s. 165-168; Harrison 2003, s.
25-26
förpassats till ett miserabelt och undanskuffat liv? Hur har de amerikanska ursprungsbefolkningarna istället anpassat sig, sina liv, religioner och traditioner till de förhållanden och omständigheter som de senaste århundradena har varit rådande? Hur lever nord- och sydamerikanska ursprungsbefolkningarna idag? Är det så enkelt att deras liv idag endast är ”miserabelt” och ”undanskuffat” och om deras liv endast består av detta vad kan vi då göra åt det här? Jag önskar inte peka på korrektheten i denna bild, endast att det kanske är viktigt att även lyfta fram det som idag faktiskt är positivt, för att bidra till en positiv bild och attityd av ursprungsbefolkningar och ursprungsbefolkningars religioner, jämte det som är negativt förstås. Palmberg skriver i sin undersökning att det i de undersökta läroböckerna förekommer en nedlåtande attityd gentemot Afrika som karakteriseras av att läroboksförfattarna, genom att lyfta fram elände och hopplöshet, vill framkalla en medlidande attityd istället för en likaberättigande. Läroböckernas framställning bygger på skuldkänslor, inte solidaritet och respekt. Kanske bör vi inte låta de negativa framställningarna råda ensamma. Risken med detta är att vi då, istället för att skapa empati och aktiv medmänsklighet, endast skapar en bild av ”indianen” som sorglig och passiv.56
Hornborg skriver till exempel om en revitalisering av traditioner i dagens reservat. Denna revitalisering kan delvis uppfattas som att Mi´kmaq, den grupp indianer som artikeln handlar om, idag delar samma tankevärld som sina förfäder. Hornborg skriver att det finns en skillnad genom att dagens moderna Mi´kmaqs talar om ”naturen”, ett begrepp som inte funnits tidigare i deras tankevärld. Denna tankevärld bygger på både ekologiska insikter och en nyvunnen stolthet över gruppens traditioner. Hornborg påpekar även att denna natursyn präglas av skolgång och massmedia och att det är viktigt att minnas att Mi´kmaq-indianerna är insatta i pågående miljödiskussioner. Detta innebär att denna moderna natursyn bygger på andra premisser än på Mi´kmaqs förfäders samt att den är nödvändig att kontextualisera för att inte bilden ska förbli den av en ”tidlös, ’indiansk’ natursyn”.57
Bilden av samerna i Sverige är även den dyster. I ett litet stycke, efter en beskrivning av hur samerna levde fram till 1600-talet, står det att läsa att det idag endast finns ca 60 000 samer i Norden. Av dem livnär sig ca 10 procent på rennäring och nästan ingen same tror på förfäderna eller utför magiska riter. Återigen, detta är viktigt att lyfta fram. Hur lever samerna idag då? Hur ser de ca 60 000 samernas liv och tro ut idag? Kan inte detta också vara
56
Palmberg 1987, s. 26-30
