Hälsa och samhälle
När det finns våld, finns
det motstånd
EN DISKURSANALYS AV SEX
VÅLDTÄKTSRÄTTEGÅNGAR
SARA E. OLSSON
If there is violence, there
is resistance
A DISCOURSE ANALYSIS OF SIX RAPE
TRIALS
SARA E. OLSSON
Författare Olsson E. Sara. If there is violence, there is resistance. A discourse analysis of six rape trials. Examensarbete i Socialt arbete 15 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, 2011.
This thesis is a discourse analysis of six rape trials, with the intention to analyze how the plaintiffs’’ resistance is described. The overall aim is to investigate whether there are forms of resistance that the courts find more desirable and if there are any rules for how resistance should manifest itself. I will also investigate how the rape is itself described by the plaintiff and courts, respectively. I will analyze how this affects the understanding and attitude toward what has
happened. My discourse analysis instrument aims to highlight that there are rules that govern the words of the plaintiffs’ testimony during a trial. The discursive analysis that I apply is based on a social constructionist view, which means that there is not an objective truth and thus the language utilized acts to shape reality. In this analysis, I identify something called a “norm of resistance”, which means that courts treat certain forms of resistance preferentially: specifically the plaintiff must be seen to clearly establish her non-consent to the sexual act by her physical resistance. The resistance should have the intention of making the accused stop, and the resistance should also be based on the defendant's behavior. Witnesses in cases where the indictment was upheld are characterized by the plaintiffs
providing logical explanations for her actions and resistance. In cases where the indictment was dismissed the plaintiff described something, which I see, as an internal resistance. The internal resistance is characterized by the plaintiff establishing non-consent by being physically passive. Here I would argue that internal resistance makes the plaintiffs' testimony abortive, because they do not follow the rules of legitimate resistance. In the second chapter, I will examine how the "rape" is described in court. In Swedish law, the sexual act is called sexual intercourse. The analysis of the description of sexual acts will show these
descriptions to be based on norms of sexual behavior, where passivitvity from the plaintiff during the rape is a sign that the “sexual act” is mutual. When courts label the sexual act as mutual, the act is not seen as violent, but as purely sexual.
Keywords: Discourse analysis, Foucault, Resistance, Subject position, Sexualised
1. Inledning ...4 1;1 Problemformulering...4 1;2 Syfte ...5 1;3 Frågeställningar ...6 2 Tidigare forskning ...6 2;1 Motstånd och respons...6 2;2 Beskrivningar av motstånd och sexualiserat våld i rättegångar ...7 2;2;1 Begreppsdefinitioner...7 3. Teoretiska utgångspunkter ...8 3;1 Socialkonstruktivism...8 3;2 Foucaults maktbegrepp ...8 3;3 Gällande rätt ...9 4. Metod... 10 4;1 Diskursanalys... 10 4;1;1 Objektsbildning...10 4;1;2 Subjektspositioner...11 4;1;3 Kritisk diskursanalys...12 4;2 Tillvägagångssätt ... 12 4;3 Avgränsningar... 13 4;3 Undersökningsgruppen beskrivs och motiveras ... 13 4;4 Reflexivitet och etiska överväganden ... 14 4;5 Disposition av analysen ... 15 5. Reslutat och analys ... 15 5;1 Målsägarens respons och reaktion till våldet ... 15 5;1;1 Synliga diskurser i vittnesutsagorna ...18 5;2 Giltiga vittnesutsagor – görande av subjekt... 18 5;2;1 Regler för motstånd ...19 5;2;3 Beteende under förhandling med rätten ...20 5;2;4 Legitimt offer...21 5:5 Sexualiserat våld ... 22 5;5;1 Sexualiserat våld i vittnesutsagorna...23 5;5;2 Benämning av sexualiserat våld och görandet av subjekt ...24 5;5;3 Aktiva och passiva objekt ...28 6. Avslutning ... 30 6;1 Sammanfattande diskussion och slutsats... 30 8. Referenslista ... 34 8;1 Litteraturlista... 34 8;1;1 Artiklar...35 8;2 Offentliga publikationer ... 35 8;3 Juridiska dokument... 35 8;3;1 Lagrum och propositioner ...35 8;3;2 Prejudikat Högsta domstolen ...35 8;3;3 Rättsfall Hovrätten ...35 8;4 Elektroniska dokument: ... 35
1. Inledning
1;1 Problemformulering
”There are no relations of power without resistance; the latter are all the more real and effective because they are formed right at the point where relations of power are exercised”; (Foucault, 1980, s 142)
Michel Foucault menar att i sammanhang där det finns en maktrelation finns det alltid motstånd till maktutövningen, och att motståndet finns när makten utövas (Foucault, 1980, s. 142).
Mitt intresse för synliggörandet av motstånd uppkom under min praktik när jag var på en föreläsning av Fil.dr. i psykologi, lektor i socialt arbete och
psykoterapeuten Allan Wade. Wade menar att människor som utsätts för
övergrepp eller orättvis behandling reagerar med någon form av motstånd. Wade har utvecklat en responsbaserad samtalsmodell för offer och förövare. Modellen tar fasta på våldet, klargör förövarens ansvar, synliggör och hedrar offrets motståndsstrategier samt ifrågasätter underminering av offer. Jag finner att citat nedan från presentationen av Wades föreläsning är väldigt målande för
variationen och betydelsen av motstånd: ”När den onde greven passerar bugar den kloke bonden djupt och fiser tyst” (SIKT, 2010).
Teorier om motstånd är inget nytt påfund, utan motstånd mot orättvis behandling har alltid funnits enligt många teoretiker (Foucault 1980 s. 142, Scott 1990, s. ixff). Den amerikanske antropologen och statsvetaren James C. Scott forskade i sitt arbete Domination and the arts of resistance om hur man kan förstå dolda skript, alltså dialoger som finns utan förövarens vetskap. Han menar att om öppet motstånd inte kan visas förekommer det i stället en inre form av motstånd. Möjligheten att för sig själv uttrycka motstånd mot personer som förtrycker en, fyller viktiga psykologiska faktorer och kan vara en fråga om att överleva (Scott, 1990, s ixff). Enligt professor Margareta Hydén finns det lite forskning kring synliggörande av offers motstånd till våldshandlingar. Vidare frågade sig Hydén varför det finns så lite forskning kring motstånd i nära (heterosexuella)relationer. Hydén menar att det kan vara så att motståndet är så subtilt och indirekt uttryckt samt att det inte är motståndet som är i blickfånget utan att det är det
kvinnoförtryck som misshandeln iscensätter (Hydén, 2001, s 3f.).
Forskning från olika årtionden och bakgrunder visar att målsägare1 reagerar på många olika sätt gällande våldtäkt. Den vanligaste formen som målsägare
beskrivit är att de blir paralyserade av rädsla under våldtäkten. Detta behöver inte innebära att de blivit hotade till livet, men att upplevelsen av händelsen resulterar i att offret slutar att göra något fysiskt motstånd (SOU 2001:14 s 90, Coates & Wade, 2007 s 514, SOU 2010:71 s 133) Vidare framgår det i SOU 2010:71 att lagändringen av sexualbrottslagen 2005 delvis syftade till att ta hänsyn till detta genom att sänka kravet på tvång vid ett sexuellt övergrepp. Brottsbalken är uppbyggd på så vis att det enbart kan rubriceras som våldtäkt om det har före-kommit någon form av tvång, och med den nya lagen som innebar att
1 Jag använder benämningen ”offer” när litteraturen jag använt tillämpar detta ord. Jag använder istället benämningen målsägare i min egen empiri, eftersom att det finns föreställningar kring ”offer”.
rekvisitet sänkts, syftade det till att åtgärda detta problem. Dock påvisar utredarna att det finns luckor i den rättsliga processen för de målsägare som reagerar med passivitet. De beskriver att förslag till en sexuell handling i vissa fall kan likställas med tvång, trots att offrets liv inte är i fara. Denna form av maktutövande menar de kan likställas med att utnyttja någon i ett utsatt läge. Samtidigt framhäver utredarna att det finns situationer som beskrivs som ”tjatsex” som inte bör
bedömas som straffbara, vilket innebär att den tilltalade tjatat sig till ett samtycke från målsägaren. Vidare framkommer det att samtycket till den sexuella
handlingen skall kunna betraktas som giltigt, samt att det bygger på att den andra personen inte är i en särskilt utsatt situation (SOU 2010:71 s 133, 223ff).
Ulrika Andersson doktor vid juridiska institutionen i Lund påvisar i sin avhandling Hans ord eller hennes att offrets viljeuttryck i samband med övergrepp utgör en central del i utredningen runt en våldtäkt. Vidare menar Andersson att i det rättsliga normalfallet kring våldtäkt, ska målsägaren tydligt förklara anledningen om den inte gjort motstånd. Andersson förstår det som att centrum i diskursen rör offrets vilja och hur den uttryckt det genom motstånd eller tydliggör sin inställning till det inträffade. Målsägarens vilja uttrycks i dennes beteende, och de målsägare som varit passiva vid händelsen blir enligt domstolen ett uttryck för ett frivilligt samlag (Andersson, 2004, s 218f.). Susan Ehrlich är professor vid avdelningen för språk vid Yorks universitet i Kanada. Ehrlich menar att domar vid våldtäktsrättegångar mestadels grundar utgången på verbala
vittnesutsagor och att det är genom språkbruket som en förändring är möjlig. Därmed sagt att språket som tillämpas inte är en neutral återspegling av verkligheten, utan att språket bidrar till att forma karaktärerna och händelsen under förhandlingarna i rättegången (Ehrlich, 2001, s 38ff). Forskningen som jag presenterat ovan har varit viktiga verktyg för mig i mitt uppsatsskrivande och min förförståelse av hur en kan se på motstånd.
1;2 Syfte
Syftet med den här uppsatsen är att göra en diskursanalys, utifrån hur diskursens makt skapar giltiga och ogiltiga vittnesutsagor i våldtäktsrättgångar kommer jag att undersöka vilka möjliga subjektspositioner2 som skapas för målsägare samt hur det våld beskrivs som den tilltalande använder. Det empiriska materialet är ett prejudikat från Högsta domstolen samt fem domar från Hovrätten och dessa kommer jag att undersöka utifrån två ingångsvinklar. För det första undersöka hur
målsägarens motstånd beskrivs i rättegångarna. Syftet med att använda begreppet
motstånd är inte att synliggöra de fall som målsägaren stoppat/hindrat att våldtas, utan avsikten är att undersöka vilken betydelse det får för hur motståndet beskrivs och huruvida det påverkar skapandet av målsägarens subjektsposition och
motverkar reproduktionen av diskursen där målsägaren beskrivs som passiv samt hur det kan synliggöra våldets ensidiga utövning.
Det andra jag vill undersöka är hur själva förfarandet av våldtäkten beskrivs. I lagtext beskrivs det sexualiserade våldet3 som exempelvis samlag eller oralt samlag. Jag vill undersöka vilken betydelse det får för målsägarens
subjektsposition om det istället beskrivs som exempelvis ”påtvingad vaginal penetrering”. Syftet är att undersöka effekten för målsägarens aktörskap av beskrivningar såsom samlag, när benämningen bygger på att det finns ett
2 Begreppet subjektsposition förklaras vid avsnittet; 4;1;2 Subjektspositioner 3 Benämningen sexualiserat våld förklaras vid avsnittet 2;2;1 Begreppsdefinitioner
ömsesidigt samtycke till handlingen och att målsägaren deltar. Benämningar
såsom samlag förminskar således det ensidiga utövandet av det sexualiserade våldet.
1;3 Frågeställningar
• Hur beskriver målsägaren sin respons/reaktion till den tilltalades våld samt beteende efter händelsen, och på vad sätt bidrar det till konstruktionen av målsägarens roll och dennes subjektsposition i diskursen?
• Finns det regler för hur motstånd i utsagorna skapar och tillskrivs en betydelse och giltighet i diskursen?
• Hur beskrivs sexualiserat våld i domarna och vilken betydelse har
benämningen av handlingen för att beskriva våldets utövning samt vilken förståelse skapar det för den tilltalades handling?
2 Tidigare forskning
2;1 Motstånd och respons
Antropologen Liz Kelly menar att offer under ett övergrepp inte är passiva, och inte heller passiv i relation till konsekvenserna av övergreppet. För att lägga märke till på vilket sätt kvinnorna i hennes studie stod emot, undersökte Kelly hur offer som varit utsatta för våld, hanterat det när det hände och över tid. Kelly förstår motstånd som ett aktivt motvärn till övergrepp eller den kontroll som handlingen strävar efter. Motståndet har olika karaktär och det behöver inte förkroppsligas utan kan vara något som endast offret uppfattar. Genom att
undersöka kvinnornas motstånd skiftas fokus från dem som passiva offer till deras styrkor och att de är aktiva överlevare (Kelly, 1988, s 161ff.). Motstånd kan ses som att kvinnorna ruckar på graden av hur den tilltalade kontrollerar offret. Enligt Fil. Dr. i psykologi Linda Coates och Allan Wade, resulterar undanhållandet av offrets motstånd i att våldets allvar undermineras och att det förmildrar förövarens ansvar. Våld är avsiktligt, eftersom förövaren räknar med motstånd från offret och att den gör åtskiljiga handlingar för att förminska det (Coates & Wade 2007, s 514ff).
Offrens sätt att motsätta sig ett övergrepp beror enligt Coates och Wade på
omständigheterna i det specifika fallet, så som faror och möjligheterna till att göra motstånd. Således är faktorer såsom att förövaren oftare blir mer våldsamma om offret försöker försvara sig själv också en viktig anmärkning för att undersöka det fysiska motståndet. Vidare beskriver författarna att självförsvar är den minst vanliga formen form av motstånd (Coates & Wade, 2007 s 514f., Scott 1990 s. ixff). Många gånger synliggörs enbart de former av motstånd som hindrat eller motverkat förövarens våld. Författarna menar att syftet med att beskriva offrets motstånd inte enbart bygger på huruvida det lyckats hindra våldet, utan att det är viktigt att tydliggöra offrets motstånd för att visa att den gjorde allt den kunde och att synliggörandet av motståndet är ett uttryck för offrets värdighet och
självrespekt (Coates & Wade, 2007, 514ff).
Professorn Margareta Hydén undersöker i en studie kvinnor som lämnat män som misshandlat dem. Hydéns fokus är riktat mot kvinnornas motstånd gentemot det våld de utsattes för, vad de gjorde för att stå ut, hantera och till slut att bryta upp. Slutsatsen i Hydéns studie var att kvinnorna på ett skiftande sätt hanterade och gjorde motstånd mot den situation som de befann sig i och att det inte går att
beskriva motstånd i form av en binär uppdelning mellan motstånd och icke-motstånd. Enligt Hydén beskrivs motstånd efter en manlig krigarmodell. Modellen utgår från resultatet av motståndet, vilket innebär att handlingar som inte tydligt visar motstånd räknas som icke-motstånd. Händelser där våldet inte slutar, klassificeras som otillräckligt motstånd. Hydéns studie visade att motstånd kan ta sig olika skepnader, fysiskt så som psykiskt, bron dem emellan är att de syftar till en konfrontation med mannen. Vidare beskriver Hydén att det är fruktbart att undersöka målsägares motstånd vid rättegångar. Således exempelvis inom våldtäktsdomar där motståndet definierar den brottsliga handlingen, alltså tvånget som användes av förövaren. Vilken i sin tur förutsätter en definition av brottoffrets handlande för att synliggöra motståndstaganden av olika slag (Hydén, 2001, 92ff).
2;2 Beskrivningar av motstånd och sexualiserat våld i rättegångar
Anderssons (2001) och likväl Jenny Jeffner (1997) beskriver i deras forskning att heterosexuella våldtäkter, görs till ömsesidigt sex om offret inte gjorde något motstånd (Andersson, 2001 s 176f.; Jeffner, 1997, s. 190f.,). Enligt Anderson bedöms vissa former av motstånd som giltiga i rättegångar, antingen genom att tydligt visa att offret inte samtycker till händelsen genom exempelvis kalla på hjälp eller säga detta till den tilltalade. Den exklusiva tillämpningen av en viss sorts motstånd beskriver Andersson som en motståndsnorm. Effekten av detta kan bidra till att fall där målsägarna inte kan svara på varför de inte kallat efter hjälp eller tydligt nog markerat att de inte samtyckte inte bedöms som våldtäkt
(Andersson, 2001, s 176f.).
I tidigare studier om språkets användning vid rättegångar i Kanada presenterar Coates & Wade att sexualiserat våld har beskrivits som ömsesidigt trots att det inte är förenligt med Kanadas rättssystem. Exempelvis beskrevs det när den tilltalade har tvingat in sin tunga i in offrets mun som att de hånglade, våldtäkt beskrevs som samlag eller oönskat sex. Författarna sammanfattar att
beskrivningarna inte reflekterar över handlingarnas ensidiga förståelse av våld eller offrens upplevelser av dem. Författarna hävdar att detta språkbruk
reproducerar bilden av att handlingarna bygger på ett ömsesidigt samförstånd. Konsekvenserna enligt författarna bidrar till att offret kan skuldbeläggas och att det å ena sidan döljer våldets ensidiga karaktär och å andra sidan den tilltalades ansvar för våldet (Coates & Wade, 2007, s 514, Coates & Wade, 2004, s 5). Ehrlich påvisar i sin forskning av rättegångsförhandlingar i Kanada och England att det finns vissa former av motstånd som rätten efterfrågar. De former av motstånd som innebär att den tilltalade gör det som målsägaren säger utav rädsla för att våldet ska eskalera görs till ett medgivande till sex (Ehrlich, 2001, s.119, 144).
2;2;1 Begreppsdefinitioner
I dagens lagtext är begreppet samlag centralt och som jag beskrivit i mitt syfte finner jag att det är intressant att undersöka vilken betydelse samlag får för det sexualiserade våldet när benämningen samlag bygger på ett ömsesidigt
samförstånd. Min förståelse av begreppet (heterosexuellt) samlag bygger på NE:s definition och jag citerar nedan deras definition;
”vanligen den sexuella akt där mannens och kvinnans könsorgan förenas genom att penis förs in i slidan. Mannens peniserektion och kvinnans lubrikation bidrar till att samlagsrörelserna ger en vällustig sexuell stimulering, vilken kan kulminera i orgasm. […] (Nationalencyklopedin)
Coates & Wade benämner sexuellt våld som sexualiserat våld, eftersom att sexuellt våld antyder om att handlingarna är sexuella till karaktären. (Coates & Wade, 2007, s 512-513.) Jeffner benämner våldtäkt som sexualiserat våld och använder det som ett analysverktyg för att beskriva de olika handlingarna, för att inte rangordna olika former (Jeffner, 1997, s 25). I analysen av rättsfallen kommer jag att benämna handlingar som sexualiserat våld. Min avsikt med att tillämpa sexualiserat våld bygger dels på Coates & Wades förståelse om att sexuellt våld förstås som sexuell till karaktären och dels som Jeffner beskriver att inte
rangordna olika handlingar.
3. Teoretiska utgångspunkter
3;1 Socialkonstruktivism
För att undersöka mitt material har jag valt att tillämpa diskursanalys.
Diskursanalysen vilar på en socialkonstruktivistisk grund. 4 Vivien Burr lyfter fram fyra premisser för att beskriva socialkonstruktivism, den första innebär en kritisk hållning till självklar kunskap. Vår verklighet är en produkt av hur vi kategoriserar den och därmed kan inget ses som en omedelbar objektiv sanning. Den andra innebär att vår syn och kunskap om världen är kulturellt och historiskt skapat. Med detta innebär att vår förståelse av världen bygger på kategoriseringar som är bundna till en kulturell och historisk kontext. Den tredje som Burr tar upp gäller hur kunskap skapas och reproduceras genom sociala processer. Den
kunskap som finns är enligt konstruktivisten en produkt av interaktion mellan olika subjekt. Den sista och fjärde premissen som Burr tar upp rör att kunskap och sociala handlingar går sida vid sida. Beskrivningar eller konstruktioner av världen är knutet till maktrelationer, konstruktionerna reglerar vad som är accepterat att göra och i hur en behandlar andra människor (Burr, 2003, s 2ff). Min förståelse av språket baserar sig på en socialkonstruktivistisk syn på verkligheten. Min
förståelse är att det som yttras i rättegången inte kan ses som en neutral
återspegling av händelser. Därav är det intressant att undersöka hur makt skapas inom diskursen. Språkbruket för att beskriva handlingarna i rättegångarna representerar inte enbart vad som hänt, utan det är också olika versioner av vad som hänt.
3;2 Foucaults maktbegrepp
Enligt Michel Foucault genomsyrar makten allt och förvaltas inte av någon specifik agent gentemot ett passivt offer. Utan makten är spridd över flera sociala praktiker. Eftersom att den genomsyrar allt agerar den inte enbart som
förtryckande utan även produktivt, det är makten som skapar diskurser, kunskap, kroppar och subjektiviteter. Enligt Foucault finns det inte möjlighet att komma bortom diskursen till en annan sanning, utan sanning, subjekt och relationer skapas mellan subjekten inom diskursen (1975/2003, s. 33, 195, Winhter Jørgensen & Philips s. 24).
”[…] makten är produktiv: den producerar en verklighet, den producerar ämnesområden och sanningsritualer. Individen och den kännedom man kan förvärva om honom tillhör denna produktion” (Foucault, 1975/2003, s 195).
I övervakning och straff beskriver Foucault övergången från ett feodalt rättsystem
där kungens makt var total och straffen bestod ut av tortyr och dödstraff, till den moderna rättstillämpningen med fängelse som påföljd. Enligt Foucault ska denna övergång inte vilseledas som enbart mer human, utan att makten ändrade skepnad. Med den nya ordningen, skapades ett nytt subjekt. Det nya subjektet är förankrat i samhällets ekonomiska grunder men framförallt i hur kunskapspraktiker skapar nya sanningar. Foucault benämner detta förhållande som makt och kunskap. Den binära uppdelningen är förbunden och beroende av varandra, således är det de processer som alstras som avgör hur kunskapen iscensätts (Foucault, 1972/2002, s. 20-33). Min förståelse av Foucaults maktbegrepp är att makten i diskursen får sin giltighet genom att skapa nya kunskaper. För att undersöka detta analyserar jag hur domsluten hanterar och värderar målsägarnas vittnesutsagor. Genom att göra detta vill jag visa vilka möjliga subjektspositioner målsägarna kan ha. För att förstå makten och våldsutövning och hur det kan ses som en form av kontroll att göra motstånd, lutar jag mig mot Foucaults förståelse av att i alla maktrelationer där någon blir utsatt för ett övergrepp finns det motstånd, och att motståndet i sin tur iscensätter makten som utövas (Foucault 1980, s. 142).
3;3 Gällande rätt
Petter Asp, professor i straffrätt beskriver i boken Sex och samtycke relevansen med att tillämpa samtycke för att begripliggöra våldtäkt, vilket innebär att den sexuella handlingen ”tvingas på offret i strid med dess vilja” (Asp, 2010, s 31). Begreppet samtycke är centralt för att avgöra om ett brott begåtts eller inte. Samtidigt menar Asp att definitionen inte går att finna i lagtexten, utan
rättstillämpningen grundar sig på om gärningsmannen gripit till våld eller hot för att ha tilltvingat sig ”sex”, begreppet samtycke finns outtalat i tvångsrekvisitet. Uppfylls kraven för tvång inbegriper det icke samtycke, och om det inte föreligger tvång finns det samtycke (Asp, 2010, s 31).
Jag kommer att i korthet beskriva den gällande rätt som berör sexualbrott utifrån mitt syfte samt frågeställningar. I rådande lagstiftning rubriceras sexualiserat våld som våldtäkt. Bestämmelserna kring våldtäkt regleras i 6 kap. 1§ st1 Brottsbalken (Brb):
1 § ”Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och
omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag”.
Således beskriver lagrummet att tvång ska å ena sidan föreligga så att offret har tvingats till en sexuell handling, å andra sidan ska tvånget ske på ett visst sätt. Proposition 2004/05:45 beskriver på vilka sätt tvånget kan utövas. Med våld inbegrips all form av fysisk kraftutövning, såsom exempelvis sparkar och slag även våld som är betvingande för någons kroppsliga rörelser, men också mildare former av våld såsom att ”knuffa undan eller hålla fast någon” (2004/05:45, s 45, 134). Vad gäller våldsrekvisitet ska det inte finnas något krav om fysiskt motstånd från målsägarens sida, men att målsägaren uttryckt att den inte samtycker (NJA 1988 s 40). Gällande vad som benämns som en sexuell handling skall enligt prop. 2004/05:45 fokus ligga på den sexuella kränkningens art och inte på den sexuella handlingen (2004/05:45, s 135).
”omfatta även sådana handlingar som innebär en kränkning som är jämförlig med den som uppkommer vid ett samlag som är påtvingat”(a.a.
s135).
De sexuella handlingar som lagtexten berör är “orala och anala samlag och att
föra in föremål, fingrar eller en knytnäve i en kvinnas underliv” (a.a. s 136).
Fokus i den rättsliga processen ska mycket förenklat enligt lagtext vara (1) den tilltalade tillgripit någon form av våld eller hot om våld för att tilltvinga sig samlag eller sexuell handling, (2) den sexuella kränknings art.
4. Metod
Min valda metod är en sammanställning av två inriktningar som jag valt utifrån mitt syfte och frågeställningar i denna uppsats. För att analysera rättegångarna beskriver jag först generellt kring diskursanalys. Utifrån Foucault och Norman Fairclough beskriver jag sedan mitt diskursanalytiska verktyg.
4;1 Diskursanalys
Min förståelse av språkets funktion i en diskursanalys bygger framförallt på Foucault och vissa utvalda delar av Fairclough. Enligt Fairclough kan språket aldrig ses som ett neutralt instrument för kommunikation, utan språket formas i sociala kontexter, varpå sociala fenomen såsom identiteter och relationer formas av och genom språket (Fairclough, 2010, s. 56f.).
Diskursanalysen vilar på en förståelse av att verkligheten och kunskapen blir meningsfull genom språket. Fokus i det diskursanalytiska fältet ligger inte på hur verkligheten ser ut, utan siktet är inställt på hur verkligheten skapas. (Winhter Jørgensen & Phillips, 2000, s 15,). Diskursanalyser ämnar till att undersöka vilka mönster som finns i empirin, och för att ta reda på vilka konsekvenser diskursiva framställningar får för verkligheten. Diskursteorin lutar sig tillbaka på en
förståelse av det sociala som en diskursiv konstruktion, där fenomen kan
analyseras med ett diskursivt redskap (Winther Jørgensen & Philips, s 28, 31). För att förstå diskurser undersöker Foucault i Vetandets arkeologi reglerna för att utsagorna ska bli accepterade. Alltså en diskurs regleras, och detta gör att vissa utsagor och kunskaper utestängs och andra möjliggörs (Foucault, 1969/20002, s 41, 134, 63f).
Genom närläsningar av rättegångar från Högsta Domstolen samt Hovrätten, är min avsikt utifrån mitt syfte att undersöka hur målsägarens subjektspositioner konstitueras utifrån två infallsvinklar å ena sidan; hur beskriver målsägaren sin
respons/reaktion till den tilltalades våld samt beteende efter händelsen, och på vad sätt bidrar det till konstruktionen av målsägarens roll och dennes
subjektsposition i diskursen, och finns det regler för hur motstånd i utsagorna skapar och tillskrivs en betydelse och giltighet i diskursen? Och å andra sidan; Hur beskrivs sexualiserat våld i domarna och vilken betydelse har benämningen av handlingen för att beskriva våldets utövning samt vilken förståelse skapar det för förövarens handling?
4;1;1 Objektsbildning
I Vetandets arkeologi riktar Foucault fokus mot utsagan, det handlar om att undersöka redan sagda utsagor på en diskursiv nivå. Foucault utvecklade ett arkeologiskt arbetssätt,5 vilket innebar att han undersökte hur utsagor underkastas vissa regler, som i sin tur styr vilka framställningar som produceras och hur detta
5Foucault utvecklade även ett genealogiskt arbetssätt, vilket jag inte berör i denna
sker. För att undersöka hur objekt bildas, menar Foucault att fokus bör riktas mot diskursens uppbyggnad och dess utsagor. Analysen om objekt inbegriper varifrån utsagorna kommer, hur dessa utsagor begränsas, regleras samt vilken roll som subjekten kan inta. Foucault beskriver att i undersökningen för hur objekt bildas, bör en urskilja de relationer som upprätthålls och hur de utmärker sig i en
diskursiv praktik. Det är av intresse att studera hur objekten bildas i diskurser, och hur objektens handlingsutrymme begränsas genom regler för vad som är möjligt inom den diskurs där objektet blir till. (Foucault, 2002, s 49f., 58, 62, 64, 67).
”[…] det är inte objekten som förblir konstanta eller området de bildar […] utan upprätthållandet av relationer mellan ytor där de kan uppträda, där de kan begränsas, där de kan analyseras och specificeras” (s 64.)
Enligt min förståelse av Foucault, riktas uppmärksamheten till hur diskurser skapar de objekt som de uttalar sig om. På så vis behandlar en sådan diskursanalys hur utsagor skapar objekt. Alltså, jag kommer att undersöka hur målsägarnas vittnesutsagor underkastas av vissa regler för att bli betraktad som trovärdig. Det handlar om hur objekten får uppträda, hur de begränsas och analyseras. Min studie avser inte att undersöka avsikten bakom att något blir ett objekt, jag vill inte studera hur det kommer sig att domarna är utformade så som de är, utan det som jag finner fruktbart att undersöka är vad som sägs och hur dessa utsagor bildar
objekt.
4;1;2 Subjektspositioner
Enligt Foucault bygger hans förståelse av verkligheten på hur subjekt skapas. Utsagorna får sin betydelse enbart genom att bli objekt genom kunskap via diskurser. Det centrala för Foucault är att studera genom vilka praktiker som kunskap förmedlas och får sin allmängiltighet. Vidare menar Foucault att det är genom representation som kunskap vinner sin giltighet och därmed utövar makt. Makten kommer sedan till uttryck i de subjekt diskursen manifesterar. Det sätt som människan ser på sig själv, är ett resultat av en subjektioneringsprocess satt i relation till rådande sanningar och kunskaper. I analysen av utsagor är det primära
inte vem som säger något, utan varifrån det sägs. (Foucault, 2002, s 64, 118-120,
2003 s 33, 195, 221). I Diskursens ordning beskriver Foucault de regler som bestämmer individernas handlingsutrymme inom diskursen. Vidare menar Foucault att det är läran om något som styr vad som blir ett talande subjekt, och det är med hjälp av de talande subjekten läran ifrågasätter de yttranden som inte följer diskursens regler (Foucault, 1992, s 26ff). De som blir talande subjekt i en diskurs, följer alltså reglerna för dess uppbyggnad.
Jag vill undersöka vilka möjliga subjektspositioner som kan skapas i
rättegångarna, varpå jag finner det fruktbart att undersöka vilka förutsättningarna är utifrån gällande rätt. Jag utgår från en förståelse om att subjekten konstituerar sig själva och blir konstituerade genom det valda språket. För att analysera hur språket även agerar som en normerande aktör för skapandet av subjektspositioner, talande subjekt och objektsbildning har jag valt delar av Faircloughs kritiska diskursanalys. Syftet med detta är att synliggöra hur språket i rättegångarna agerar som en tvingande effekt samt att hur det kan användas för att möjligöra en
4;1;3 Kritisk diskursanalys
I den kritiska diskursanalysen är den diskursiva praktiken en viktig del i att förstå hur den sociala världen är konstituerad. För att undersöka och analysera
diskursiva praktiker, riktar den kritiska diskursanalysen fokus mot språkets uppbyggnad. Enligt Fairclough är det valda språket en form av en social praktik. För att undersöka en diskurs är det enligt Fairclough viktigt att synliggöra vad som sägs och görs. Vidare är det viktigt att undersöka vilka sociala relationer som människor möter i diskursen samt vilka subjektspositioner som individerna intar och övertar. Fairclough menar att analysen av en text syftar till att lägga märke till dess tvingande effekt, alltså vilken funktion texten har i förhållande till
subjektioneringsprocessen den ingår i. Enligt Fairclough måste en kritisk
diskursanalys relateras till strukturella effekter. Alltså det går inte enbart att visa på att det existerar diskurser utan att de måste relateras till maktstrukturer
(Fairclough, 2001, s 18, 93, 2010 s 41ff, 132). Fairclough anser att diskursen är en social praktik som å ena sidan konstituerar den sociala världen och å andra sidan konstitueras av andra sociala praktiker. Diskurser stöper sociala processer likväl som de speglar dem. Fairclough undersöker hur diskursiva praktiker påverkas av andra faktorer, som inte synbart har en diskursiv karaktär. Den kritiska
diskursanalysens avsikt är att undersöka hur diskursiva praktiker gör och
reproducerar ojämlika maktförhållanden. Därmed är det viktigt att kartlägga hur språket som en kommunikationsprocess agerar normerande och att det
upprätthåller ett ojämnt maktförhållande (Fairclough, 2010 s. 38f., 132f., 2001 s. 14, 2004 s 258, 271ff.).
4;2 Tillvägagångssätt
Efter insamlingen av mitt empiriska material läste jag noggrant igenom det flera gånger. Materialet markerade jag sedan i färger utifrån mina frågeställningar. I den andra omgången när jag läste domarna letade jag efter gemensamma teman i de domar där åtalet ogillades samt gillades. Min avsikt med detta var att se om jag kunde se vilka möjliga subjektspositioner som kan skapas i rättegångarna.
Domarna är uppbyggda på så vis att målsägaren, den tilltalade samt övriga
vittnens vittnesutsagor redovisas, vilket sedan bland annat ligger till grund för det slutgiltiga beslutet. I de sex domar jag studerat samt analyserat kommer jag först att ta upp och undersöka målsägarnas vittnesutsagor för att sedan koppla samman dem med beslutsfattandet. Därav vill jag se vilka vittnesutsagor som görs till giltiga samt ogiltiga. Avsikten med detta är att undersöka vilka subjekt och objekt utsagorna konstruerar i samverkan med diskursens ordning, vilket jag likställer med motivering av beslut. I en analys av påtagliga maktrelationer, såsom mellan rättsväsendet och målsägaren, verkar kritisk diskursanalys för att fokus inte enbart riktas mot den tydliga maktrelationen utan att fokus såväl kan riktas mot strategier av motstånd. (Dijk, s. 300). Min utgångspunkt är att se motstånd som en form av kontroll mot maktutövande (Foucault 1980 s 142, Kelly 1988 s 161f.), och jag vill undersöka vilka former av motstånd som inverkar på skapandet av möjliga
subjektspositioner. Jag har för avsikt att använda mig av Faircloughs modell för att kartlägga kommunikationsprocesser med syftet att undersöka effekterna av diskursens tvingande effekt för skapandet av subjektspositioner. Utifrån besluten som fattas i rättegångarna vill jag undersöka om det finns konkurrerande diskurser för hur motstånd samt sexualiserat våld beskrivs och hur detta skapar
subjektspositioner.
För att förstå hur objekt bildas menar Foucault att fokus ska riktas mot hur något blir ett subjekt, samt att studera vilka regler som utsagorna underkastas för att få
en betydelse (Foucault, 2002, s 49ff, 118f.). I beskrivningar/utsagor av
målsägarens respons/reaktioner vid våldtäkt ämnar jag att undersöka vilka ord och benämningar som tillämpas för att beskriva målsägarens beteende, handlingar och verbala kommunikation, och hur detta påverkar skapandet av målsägaren och den tilltalades möjliga subjektsposition. Utifrån de olikas vittnesutsagor vill jag se vilka som tilldelas positionen talande subjekt i diskursen då jag förstår rätten som ”läran” (Foucault, 1993, s 30). Alltså genom att analysera vilka utsagorna som får en allmängiltighet inom diskursen, vill jag undersöka om det går att tala om en
motståndsnorm i diskursen.
Jag förstår det som att skapandet av subjektspositioner sker i en samverkan med hur handlingarna förklaras och definieras, varpå det är centralt att undersöka hur ord som används kan betyda flera saker och inte är neutrala speglingar av ett fenomen, såsom samlag, utan att handlingarna har en normerande karaktär. Ordet
samlag tillämpas i lagtext för att beskriva det sexualiserade våldet, och jag vill
undersöka vilken effekt detta får för våldets ensidiga våldshandlande när benämningen bygger på att det finns ett ömsesidigt samförstånd till handlingen mellan parterna. Som jag tidigare nämnt är det centralt inom Faircloughs kritiska diskursanalys att studera hur strukturella effekter påverkar diskursens utformning. Mitt verktyg för att analysera rättegångar syftar till att synliggöra hur subtila former av makt beskrivs genom språket, som jag förstår det formar även de subtila formerna av makt utrymmet för giltiga vittnesutsagor. I min analys av
rättegångarna kommer jag inte gå in närmare på hur strukturella faktorer samverkar och i sin tur påverkar maktstrukturer. Jag förstår det som att
Faircloughs beskrivning av den sociala relationen kan ses som ett verktyg för att synliggöra maktförhållandet i skapandet av subjektspositioner i diskursen. Därför är det intressant att undersöka vilka ord som formar och skapar subjekten och hur detta i sin tur påverkar deras utrymme i kommunikationsprocessen i framförandet av deras utsagor.
4;3 Avgränsningar
Domarna som jag analyserat i min uppsats berör heterosexuellt sexualiserat våld. Alltså domarna prövar om en man har påtvingat en kvinna vaginal penetrering. Min avsikt är inte att problematisera normer kring hur kön påverkar och gör roller som målsägare och tilltalad eller hur normer styr deras handlingsutrymme. De som är aktuella i målet har jag dock benämnt med ett tilltalsnamn och gett dem det kön som står i domarna. Detta har jag gjort för att det ska bli mer överskådligt att läsa texten. Jag kommer inte heller att problematisera faktorer som klass och vithet, trots att det kan ha en inverkan på domens utfall. Mina avgränsningar beror på att jag inte vill lägga fokus på hur kategorier formar vilket motstånd som görs giltigt. Denna avgränsning har jag dels valt att göra på grund av platsbrist, men framförallt på grund av att jag är intresserad av vilka former av motstånd som görs giltiga i domar. Min avsikt med att beskriva motstånd är att visa hur det kan påverka vittnesutsagorna och inte bakgrunder eller teorier till varför någon agerar på ett visst sätt. Alla är målsägare är definierade som kvinnor av rätten och alla som är tilltalade är män enligt rätten.
4;3 Undersökningsgruppen beskrivs och motiveras
Jag har valt att undersöka ett prejudikat från Högsta domstolen och fem domar från Hovrätten. Min avsikt från början var att enbart studera prejudikat, men när det inte fanns tillräckligt många inom det område som jag var intresserad av så valde jag att komplettera med domar från hovrätten. Prejudikat blir vägledande för
andra rättegångar, och de senaste prejudikaten står högre än de äldre (Högsta domstolen). Det prejudikat jag använt mig av kommer från 2009 och är det som står högst i hierarkin. För att hovrättsdomarna ska vara förenliga har jag på databasen Infotorg letat efter domar från Hovrätten som berör bevisvärdering. Fyra mål är från 2009 och ett mål är från 2010. Min avsikt är inte att kartlägga hur rättstillämpning sker generellt sett, utan att studera vad jag kan finna i de sex rättsfall som jag valt. Mitt urval av rättegångar har jag valt utifrån mitt valda syfte samt frågeställningar. Domarna berör hur bevisföring ska tolkas och värderas. Andersson beskriver något som kallas för en kvalificerad tvångsbedömning, detta innebär att bevisvärderingen samverkar med en värdering av målsägarens
motstånd för att utreda vilken typ av tvång som förelegat vid händelsen
(Andersson, 2004, s 212f.). Utifrån mitt syfte och frågeställningar har jag valt ut rättsfall som bygger på en kvalificerad tvångsbedömning, vilket innebär att det finns resonemang kring hur rätten tolkat tvångsrekvisitet utifrån målsägarens motstånd.
På grund av uppsatsens omfång har jag valt att inte beröra våldtäkt där målsägaren är barn. Jag har även gjort bedömningen att våldtäkter gällande om målsägaren befinner sig i vanmakt/hjälplöst tillstånd, ex kraftig berusning, bestämmelser vilka beskrivs i Brb 6 kap 1 § 2 st., inte är kompatibelt med mitt syfte samt
frågeställningar. Domarna består utav vittnesutsagor samt beslut från de lägre instanserna; Tingsrätt och Hovrätten. De vittnesutsagor som tagits från de lägre instanserna kan även vara till underlag vid beslutsfattandet i Högsta Domstolen. Högsta Domstolen kan även begära in nya handlingar för domslutet. Jag har inte analyserat hela domar, utan fokus har legat på de vittnesutsagor som målsägaren, den tilltalade och övriga vittnesutsagor givit samt själva beslutsfattandet.
Vittnesutsagorna är sammanfattningar av det som uppkommit vid vittnesförhör.
4;4 Reflexivitet och etiska överväganden
Rättegångarna som jag analyserat är offentliga handlingar enligt
offentlighetsprincipen och såldes styrs jag inte av några regler för anonymitet såsom vid intervjustudier (vetenskapsrådet, 2002, s 12).
Enligt Winther & Jörgensen är det viktigt att reflektera över sin egen socialkonstruktivistiska verklighet som en utgår ifrån. Vidare är det som framställs enbart en version av vad som hänt, och den socialkonstruktivistiska synen på kunskap tar avstånd från en objektiv syn på kunskap (Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s 111). Rättegångsdomarna innehåller många obehagliga
beskrivningar när människor befinner sig i utsatta situationer, många gånger reagerade jag starkt över vad jag läst och hur olika utsagor värderades. Jag har reflekterat mycket över mina reaktioner och har på olika sätt hittat sätt för att hantera mina känslor för att vara så forskningsmässig/professionell som möjligt. I uppsatsen utgår jag ifrån målsägarnas beskrivningar av vad som hänt, vilket innebär att denna uppsats grundar sig på deras version av vad som hänt. Jag har varit noga med att enbart skriva om vad som faktiskt står och inte göra några tillskrivningar, och om jag tolkar något har jag varit noga med att skriva ut att det är min förståelse. Det diskursanalytiska verktyget har fått kritik för dess
relativism, huruvida en beskrivning av världen kan stå högre än andra. Vidare kan forskaren genom stöd från tidigare forskning legitimera sin ståndpunkt och
infallsvinkel för att studien ska få en giltighet (Winter Jörgensen & Phillips, 200, s 111) Jag skapar också en verklighet när jag omformulerar och benämner ”samlag” som sexualiserat våld eller väljer att se på motstånd på ett annat sätt än vad rätten
gör. Således utformar jag en version av hur en kan se på dessa begrepp, men min avsikt är att kritisera gällande innebörder av benämningarna med stöd av tidigare forskning och diskursanalys för att tydliggöra de maktrelationer som skapas i rättegångarna. Jag vill synliggöra mönster och diskurser för att se vilka möjliga subjekt som målsägare kan inta för att bli ett legitimt offer. Därför utgår jag ifrån målsägarnas vittnesutsagor eftersom att det är deras möjliga subjektspositioner som jag analyserar. Fördelarna med att tillämpa diskursanalys ser jag som fruktbara i förhållande till mitt syfte och frågeställningar.
4;5 Disposition av analysen
I det första kapitlet som jag kallar för målsägarens respons och motstånd till
våldet förklarar jag utifrån Anderssons förståelse av en motståndsnorm i
våldtäktsrättegångar (Andersson, 2004, s 176), hur jag ser det som att
motståndsnormen producerar kunskap, kunskap som iscensätter regler för vilka subjektspositioner som är möjliga för målsägare och den tilltalade. Jag såg också i domarna att målsägarens beteende är under förhandling med rätten. Beroende på hur målsägaren kan förklara sina handlingar, respons till våldet eller ageranden vid tidpunkten för händelsen gör det en målsägares vittnesutsaga giltig eller ogiltig. I nästa kapitel som jag kallar för sexualiserat våld, kommer jag först att utgå ifrån hur sexualiserat våld beskrivs i målsägarnas vittnesutsagor och sedan undersöka om det skiljer sig åt beroende på om åtalet gillades eller ogillades. Jag ville se om handlingen beskrivs som en våldsutövning utifrån målsägarens vittnesutsaga, och om rätten väljer hennes val av ord för att beskriva händelsen. Det gemensamma i målsägarnas beskrivningar av det sexualiserade våldet var att de beskrev sig som passiva, men att de uttryckte sitt icke-samtycke. Det som skilde sig åt i beskrivningarna var att rätten ansåg att vissa former av
icke-samtycke premierades. I domskäl där åtalet ogillades tillskrev rätten betydelser för vissa former av sexualiserat våld vilket påverkade dess utgång. Slutligen kommer jag att redovisa mina slutsatser och resultat sammankopplat med mina
frågeställningar och syfte samt en avslutande diskussion. Jag har valt att benämna domarna till bokstäver från A till F, jag har döpt målsägaren, den tilltalade samt övriga vittnen efter den bokstav som fallet har. Detta för att det ska blir mer översiktigt och lättare att hänga med i vilka fall jag berör.
5. Reslutat och analys
5;1 Målsägarens respons och reaktion till våldet
I detta avsnitt kommer jag kortfattat att beskriva vad som framgått i målsägarnas vittnesutsagor. Jag vill att läsaren ska få en bild av hur målen ser ut och vad respektive målsägaren tagit upp för att beskriva vad den varit med om. Först kommer jag ta upp tre mål där åtalet ogillades och sedan tre mål där åtalet gillades. Alla vittnesutsagor i de tre första fallen bygger på det som målsägaren berättat i tingsrätten. Vittnesutsagorna dominerades av att de efter försök till att få den tilltalade att sluta, givit upp och låtit det fortgå. Samtliga målsägare beskrev i deras vittnesutsagor att de i något som kan förstås som ett inre motstånd, haft olika tankar som fått dem att stå ut. Dessa tankar har liknat varandra och har även beskrivits som att de uppkom i en rädsla för den tilltalade. I mål A och B visade målsägaren hur de på olika sätt försökt förhindra det som hände eller höll på att hända, med vad som kan ses som en motståndsstrategi.
Det första fallet kallar jag för mål A6. Målet är ett prejudikat, vilket gör att det är vägledande för andra liknande våldtäktsfall. Jag kallar målsägaren för Aisha och den tilltalade för Alem. Aisha beskrev att hon och Alem var på samma uteställe och Aisha kunde inte ta sig hem, Alem sa då till Aisha att hans kompis kunde köra henne hem, varpå Aisha följde Alem hem för att möta upp kompisen. När de kommit hem till Alem drog han in henne på toaletten, varpå han beordrade att hon skulle klä av sig. Hon beskrev att hon var mycket rädd under händelsen, och att hon till en början protesterade och sade nej. Alem tryckte då den matkniv som han höll mot hennes strupe ännu hårdare samt höll en hand för Aishas mun, varpå Aisha tänkte att det var bättre att bli våldtagen än dödad. Vidare beskrev Aisha att hon under händelsen tänkte på hur hon skulle kunna ta sig därifrån.
”Hon tänkte hela tiden på hur hon skulle kunna ta sig därifrån. Hon gjorde dock inget motstånd” (mål A, s. 450)
Vid ett tillfälle sa Alem till Aisha att resa sig och gå ut från badrummet, varpå Aisha tänkte att hon skulle fly. Alem låste då dörren ut ur lägenheten. Aisha fortsatte att säga saker till Alem med avsikten att komma därifrån, Alem förvägrade dock henne detta. Under händelsen i badrummet befann sig Alems kompis Artin i rummet bredvid, Aisha kallade inte på hjälp ifrån honom (mål A, s. 448ff). Nästa fall som jag ska belysa är ifrån Hovrätten, i
mål B7 kallar jag målsägaren för Bea och den tilltalade för Björn. Händelsen ägde rum hemma hos Bea efter en fest som de båda varit på. Bea beskrev att Björn bjöd in sig själv för att hon skulle bjuda på mat. Efter att de ätit sa Bea att hon skulle gå och lägga sig för att hon var trött och trodde att Björn då skulle gå. Enligt vittnesutsagan från Bea beskrev hon att när hon gått och lagt sig kände en tunga i sin mun, och detta beskrev hon som att Björn börjat ”hångla med henne”. Förutom att öppna munnen, besvarade Bea inte
handlingen. Efter 4-5 sekunder vände hon bort huvudet och sade att hon inte ville. Därefter höll Björn fast Beas armar med en hand och höll dessa
ovanför hennes huvud, och Björn ”tafsade utanför hennes kläder på hennes bröst och mellan hennes ben” med den andra armen (Mål B, s, 4). Björn tjatade på Bea om att de skulle ha sex och sade ”kom igen” flera gånger. Hon protesterade några gånger, men gav sedan upp och tänkte att om Björn fick komma så kanske han gick därifrån, och slutade med fysisk och verbalt motstånd. Bea blev därefter ombedd att lägga sig på mage, Bea säger då att hon inte vill ha analt samlag och innan Björn ska föra in sin penis i henne säger Bea att hon upplever att hon blivit våldtagen och att hon blivit det förut. Bea beskrev sedan att hon ljög, men att hon gjorde detta för att hon ville att Björn skulle sluta.
”Det känns som om jag blir våldtagen och jag har blivit det förut. Hon ljög därvid för honom då hon aldrig blivit våldtagen, men anledningen till hon gjorde detta uttalande var att hon hoppades att Björn skulle sluta” (mål B, 6).
Därefter sade Björn att Bea skulle suga av honom, vilket hon gjorde, Bea såg inte någon annan utväg på grund av att hon tidigare försökt få honom att sluta utan reslutat (mål B, s 4ff). Fall nummer tre är även från hovrätten mål C8. Jag kallar
6 NJA 2009 s 447 7 B 193-09 8 B 1463-09
målsägaren för Cia och den tilltalade för Calle. Cia och Calle går på samma skola och händelsen skedde vid en tågstation innan skolan började. Händelsen ägde rum på en offentlig toalett där målsägarens kompis Clara satt några meter utanför. Calle frågade om Cia ville följa med till toaletten i byggnad bredvid, varpå Calle tog tag i Cias hand och drog henne med sig. Cia gjorde ”inget motstånd” utan följde med. Inne på toaletten låste Calle dörren och började kyssa Cia, vilket hon lät ske. Björn tog sedan av sig sina byxor och försökte dra av Cias byxor, varpå Cia backade mot en vägg. Därefter drog Calle ner Cias byxor. Hon sa nej flertalet gånger, men Calle reagerade inte. Cia beskrev att hon var rädd, arg och ledsen och vågade inte längre göra något fysiskt eller verbalt motstånd (mål C, s 4ff).
I de tre resterande fallen har hovrätten gillat åtalet, alltså att de har dömt den tilltalade. Gemensamt för dessa tre fall är att målsägaren har haft förklaringar till sitt handlade eller icke-handlande, på så vis att denne haft ”logiska” förklaringar enligt diskursens ordning (vilket jag kommer att gå in på nedan). Målsägaren hade i sin vittnesutsaga eller utifrån den tilltalades historia förklaringar till sitt
handlande. I mål D9 framkommer det från tingsrättens vittnesutsagor att det rörde sig om ett ”påtvingat samlag” på en efterfest. Jag kallar målsägaren för Disa och den tilltalade för Devlin. Disa var tillsammans med sin kompis Doris, och de gick på en efterfest hos Devlin där hans kompis Dominic även var. I Devlins bostad började han och Dominic att slicka Disa på brösten. Därefter bad Devlin att han och Disa skulle gå ut i köket. Disa trodde att de skulle hämta öl och följde med. Doris gick in på toaletten för att ringa. Devlin drog ner Disa på en madrass som var i köket, varpå hon protesterade och sa tydligt ifrån och upprepade detta flera gånger men, ”han höll i henne i armarna så att hon inte kunde komma loss” (mål
3, s. 3). Disa började efter att den tilltalade var inne i henne med sin penis, att
gråta. Varefter Devlin lade sig på rygg med avsikten att Disa skulle ”rida honom”. Disa kom då loss och sprang därifrån till Doris som fortfarande var på toaletten. På toaletten grät och eventuellt kräktes Disa. De gick sedan tillsammans från lägenheten (mål D, s. 3f.).
Mål E10 grundar sig på vittnesutsagan från tingsrätten. Jag kallar målsägaren för Erika och den tilltalade för Eddie. Erika och dennes kompis Eskil samt Eddie åkte i Eddies bil. När alla tre var i bilen smekte Eddie Erikas ben varpå Erika sa att hon ville att han skulle sluta. Erika och Eddie åkte sedan iväg ensamma med avsikten att Erika skulle få köra. När de var själva, började Eddie ta på insidan av Erikas lår, varpå Erika sa att till Eddie att sluta. Därefter tog Eddie på hennes ben och könsorgan två gånger och hon sa till honom att sluta. Eddie slutade inte, men Erika orkade inte göra mer verbalt motstånd, och började bli rädd och äcklad. Därefter förde Eddie in ett finger i Erikas slida. Hon sa då till honom att sluta, men han fortsatte. Erika tog då med sin hand bort Eddies hand och bad sedan att de skulle åka tillbaka till Eskil, vilket också skedde. På vägen tillbaka grät Erika och Eddie frågade varför, men hon ignorerade honom (mål E, s. 3ff). Det tredje fallet, mål F11, grundar sig på tingsrätten samt hovrättens vittnesutsaga från målsägaren. Jag kallar målsägaren för Frida och den tilltalade för Fredrik. Fredrik är Fridas mammas före detta pojkvän. Frida och Fredrik hade under en kort period haft kontakt via sms, därpå Fredrik skickat sms med grova sexuella indikationer vilket Frida konfronterade när de träffades. Mötet ägde rum på grund av att
9 B 5829-09 10 B 6367-09 11 B 1029-10
Fredrik hävdade att han hade ett brev till Fridas mamma. Fredrik ville att de skulle gå ner i källaren och Frida gick till slut med på detta. Väl nere i källaren sade Fredrik att han skulle injicera narkotika i Frida om denna inte sög av honom, varpå hon gjorde det (mål F, s 10).
5;1;1 Synliga diskurser i vittnesutsagorna
I vittnesutsagorna framkom det att samtliga vittnen avsåg att förklara sitt
handlande. Det som skiljer sig åt är dock hur språket använts som en markör för motstånd. I prejudikat NJA 1988 s 40 som är vägledande i hur motstånd ska förstås, framkommer det att det inte finns något krav på att målsägaren gjort något
fysiskt motstånd, men att målsägaren måste visa att den inte samtycker till
handingen. Språket kan ses som ett verbalt motstånd och kan användas som redskap för att underkasta sig diskursens regler, alltså rätten. I mål D och E där åtalet gillats har målsägarna såväl genom handlingar och genom verbalt motstånd följt diskursens regler. I de vittnesutsagorna där åtalet ogillats har målsägaren gett upp och slutat att visa giltigt motstånd. Målsägarnas förklaringar har varit att den tilltalade inte brytt sig om det vid tidigare försök och protester. Målsägarna har istället beskrivit ett inre motstånd, tankar för att kunna hantera och stå ut vid situationen, vilket Scott i sin studie om motstånd visar vara en vanlig reaktion hos våldsutsatta (Scott, 1990, s. ixff). De har även beskrivit att de varit rädda för sitt liv och valt att inte göra mer motstånd för att det sexualiserade våldet ska ta slut. I de vittnesutsagor där åtalet gillats har målsägarna beskrivit att de agerat när de har sett att det funnits en väg att komma därifrån. De har även visat motstånd på ett sådant sätt att den tilltalade måste ha uppfattat det, förutom i fallet där den tilltalade hotade om att injicera narkotika om målsägaren inte ”sög av honom”, vilket kan ses som ett direkt hot. Vidare har det framgått i detta fall att
omständigheterna kring händelsen har varit tydliga indikationer på att målsägarens vittnesutsaga varit sann (mål F, s 4) . I mål D och F, använde den tilltalade sådant våld som gjorde att målsägaren inte kunde göra något motstånd.
5;2 Giltiga vittnesutsagor – görande av subjekt
I detta avsnitt kommer jag att analysera domskälen. I beslutsfattandet väger domstolen de olika beskrivningarna av händelsen mot varandra, med
utgångspunkt i; vittnesutsagor från målsägaren, den tilltalade, eventuella vittnen, den befintliga bevisföringen samt rättsintyg från läkare (Andersson, 2004, s. 212f.). Det som jag kommer att rikta fokus mot är vittnesutsagorna och inte den aktuella bevisföringen eller rättsintyg. Dock hänger de ibland ihop med
vittnesutsagorna och då kommer jag att ta upp dem som en del i vittnesutsagan. För att undersöka vilka vittnesutsagor som görs till giltiga på grund av reglerna i diskurserna, kommer jag att genom det valda språket visa på vad jag ser är
görandet av objekt, talande subjekt och möjliga subjektspositioner för den
tilltalade eller målsägaren. Alltså vilka utsagor som ges betydelse samt vilka egenskaper, beteenden och handlingar som är önskvärda hos målsägaren rörande dennes motstånd till den ”sexuella handlingen”.
Först vill jag visa på hur jag ser att objekt bildas i diskursen. I såväl mål A som i
mål C:s domskäl, framgår det att målsägarens uttryck för att hon inte samtyckt till
händelsen är av yttersta vikt, eftersom att tvång ska föreligga om en våldtäkt begåtts (Brb 6:1). Utifrån Foucaults förståelse av hur objektens utsagor styrs av regler i diskursen (Foucault, 2002, s 49) vill jag visa på de normer som rätten uttryckligen beskriver och iscensätter med beslutsfattandet. I mål A och C fann jag att det är viktigt att målsägaren uttryckt sitt icke samtycke till en ”sexuell
handling”, om hon inte gjort detta, skall det finnas en rimlig förklaring till det. I båda fallen rörde det sig om att målsägaren inte ropat på hjälp, trots att de båda vetat om att det funnits personer i deras närhet. I mål A gällde det att Aisha inte ropat på hjälp när Alems vän Atrin sov i rummet bredvid, samtidigt som hon inte trodde att Atrin var involverad i Alems föregånga handling (mål A, s 458). I mål
C befann sig Cias vän Clara utanför toaletten där det sexualiserade våldet ägde
rum, hovrätten beskriver även att Clara uppenbarligen inte tyckte att det fanns något skäl att reagera när Cia och Calle gick in på toaletten (mål C, s. 4). Cias beteende görs till en förklaring till att det inte finns skäl till att bifalla åtalet. I vittnesutsagorna från målsägarna i båda fallen beskrivs det som att målsägaren upplevt det som inträffat som obehagligt, dock på grund av att de inte agerat blir deras inre motstånd till deras nackdel (mål A s 457, mål C, s 4). De vittnesutsagor där målsägaren inte kan förklara alla steg i sitt handlande utan säger att denne varit rädd och inte vågat handla, blir inte trovärdiga nog, utan målsägaren måste på något sätt påvisa för den tilltalade att denna inte samtyckt kontinuerligt under händelsen. Fokus hamnar på hur målsägaren agerar och inte på den tilltalades handlingar. Målsägaren Aisha beskriver i mål A, tydligt hennes reaktioner till våldet, men främst som jag beskrivit ovan ett inre motstånd. För att uttrycka sitt icke samtycke till sig själv eller på andra sätt, när hennes protester till våldet inte gett något reslutat (mål A, s 457). Enligt Kelly syftar beskrivningar av motstånd till att förändra synen från offer som passiva till aktiva överlevare. Motståndet behöver inte inbegripa aktiva handlingar (Kelly, 1988, s. 161f), utan således som jag beskrivit ovan som ett inre motstånd. I rättfallen ovan så beskrivs det att varken Cia eller Aisha valt att kalla på hjälp, domstolens fokus är på hur
målsägaren uttryckt att de inte samtyckt till ”den sexuella handlingen” och deras handlingar som syftade till att stå ut eller överleva blir utkonkurrerande av motståndsnormen som enbart gör direkta handlingar giltiga. Utifrån Foucaults förståelse blir deras motståndshandlingar ogiltiga objekt och deras utsagor blir ifrågasatta med hjälp av de vittnesutsagor som bekräftar att det funnits en annan person i närheten. Kellys resonemang kring att motståndet kan ses som ett aktiv motvärn, blir ologiskt eftersom att det aktiva motvärnet enligt rätten är att agera och kalla på hjälp.
Vad jag kan visa på i dessa fall är att motståndsnormen är beroende av andra vittnesutsagors beskrivningar av händelsen, om dessa är förenliga med motståndsnormen kan de konkurrera ut målsägarens utsaga. I mål A och C framkommer det att det funnits en annan person i närheten, men när de inte kallade på hjälp gjorde det att målsägarnas utsagor blev ogiltiga. Motståndet behöver inte vara fysiska till karaktären utan de kan även vara verbala med ett direkt uppsåt, som att kalla på hjälp.
5;2;1 Regler för motstånd
Som jag tidigare tagit upp ansåg jag att verbala motståndshandlingar med ett direkt uppsåt om att den tilltalade skulle sluta var förenligt med diskursens kunskap. För att besvara min andra frågeställning; finns det regler för hur
motstånd i utsagorna skapar och tillskrivs en betydelse och giltighet i diskursen,
kommer jag att använda mig av Anderssons teori om en motståndsnorm i våldtäktsrättegångar. Enligt Anderson gör motståndsnormen att vissa former av motstånd blir giltiga i rättegångar, antingen genom att målsägaren tydligt visar att den inte samtycker till händelsen genom att exempelvis kalla på hjälp eller säga detta till den tilltalade. Effekten av detta kan bidra till att fall där målsägarna inte kan svara på varför de inte kallat efter hjälp eller tydligt nog markerat att de inte
samtyckte inte bedöms som våldtäkt (Andersson, 2001, s.176f.). Rättsfallen som Andersson använde sig av härstammar från 1999 och normen för hur vissa former av motstånd görs mer giltiga existerar fortfarande i de rättsfall som jag analyserat. I mål D där Disa upplevt att hon blivit våldtagen, framkommer det att Disa inte kallade på hjälp under händelsen, hon hade dock en förklaring till detta
ställningstagande, då hennes kompis Doris befann sig på toaletten och inte skulle ha hört henne (mål D, s 5). Målet gillades. Disas vittnesutsagor är förenliga med reglerna i diskursen och får således en talan i diskursen. I Disas vittnesutsaga från Tingsrätten framkommer det att hon visat motstånd på ett sådant sätt att Devlin utan tvekan borde ha uppfattat hennes protester (a.a., s. 3). Motståndsnormen regleras även av vad som görs till en giltig vittnesutsaga. Alltså normen, eller reglerna i diskursen reglerar inte enbart vilket form av motstånd som ses som giltiga, utan även hur Disa beskrivit sitt motstånd och orsakerna till detta. Disa har begripliga förklaringar och beskrev att Devlin höll fast henne så att hon inte kunde komma loss, vidare framkom det att när Devlin ändrade sitt handlade tog hon tillfället i akt och flydde därifrån till Doris som var på toaletten(a.a. s. 3-4). Utifrån Foucaults förståelse om att subjektspositionerna får sin mening när de följer reglerna och därmed blir subjekt för makt och kunskap (Foucault, 2002, s. 118ff, 2003 s. 33, 195), skapas målsägarnas möjliga subjektspositioner om de kan förklara sitt beteende utifrån den tilltalades handlingar i förhållande till kunskapen som konstrueras i motståndsnormen. Vad jag kommit fram till i detta avsnitt är att
det finns regler för hur motståndet i utsagorna ska se ut. Dessa regler formas dels
av vilket form av motstånd som målsägaren använt, och dels hur målsägaren förklarat sitt handlande. Vidare så har jag sett att målsägarnas beteende är ytterst centralt i skapande av möjliga subjektspositioner. Det förväntas att målsägaren uttryckt protester på ett sådant sätt att det utan tvekan kan uppfattas av den tilltalade, och att målsägaren beskrivit och förklarat på vilket sätt hon inte haft några andra val än att handla så som hon gjorde. Motståndsnormen producerar kunskap om vilket motstånd som är giltigt, och därmed visar sig makten när objektet följer reglerna och blir ett subjekt.
5;2;3 Beteende under förhandling med rätten
Besluten går inte enbart att förklara med hjälp av lagtextens tvingande effekt utan det är också av betydelse vilka ordval målsägaren väljer att tillämpa för att
beskriva och föra fram sin syn på det som hänt. Enligt Fairclough, är det av betydelse att visa hur språket kan verka som en normerande process.
Kommunikationsprocesser upprätthåller ett ojämnt maktförhållande (Fairclough, 2010 s. 38f., 132f., 2001 s. 14, 2004 s 258, 271ff). I domskälet för mål D där Disa upplevt att hon blivit våldtagen, består inte underlaget för domen enbart av hennes vittnesutsagor, utan det regleras av Disas beteende efter händelsen, hur hon
uppfört sig i rättssalen och vid de hållna förhören kring händelsen. Disa har enligt rätten framstått som en trovärdig person. Det är därvid av betydelse att målsägaren å ena sidan ska ha logiska förklaringar till sina handlingar vid händelsen och även att hon ska bete sig och beskriva situationen på ett visst sätt.
”Hennes berättelse har varit detaljrik men ändå återhållsam och nyanserad. Hon har svarat eftertänksamt på de frågor som ställts. Om hon inte varit riktigt säker så har hon uppgett det” (s 5).
Kommunikationsprocessen vid förhör kan således vara normerad. Det är viktigt att målsägaren kan återberätta på ett sätt som är förenligt med diskursens regler. Beroende på hur målsägaren återberättar vad den varit med om görs det till en trovärdig utsaga eller icke trovärdig utsaga Reglerna styr hur
kommunikationsprocessen ska se ut i förhöret. De utsagor som inbegriper handlingar som inte är förenliga med ett logiskt handlande, blir därmed inte tillförlitiga. Reglerna, som styr diskursen kan bli värdefulla redskap för
målsägaren, dock med förbehållet att det kräver att en inte handlade på ett mindre logiskt sätt eller har bristande förklaringar till hur denne agerat vid händelsen. Som jag tidigare tagit upp kan beteendet under förhandlingen ge stöd för en fällande dom. I mål F där Frida tvingades med hot om att Fredrik skulle injicera narkotika i henne om hon inte sög på Fredriks penis i en källare. I hovrättens domskäl beskrivs det att Frida upplevt att det var lättare för henne att vittna i hovrätten, eftersom att hon mådde bättre och att hon därmed kunde förklara händelsen mer detaljerat. Dock påpekar hovrätten att det fortfarande är uppenbart att Frida tyckte att det var ”mycket ansträngande” att berätta om händelsen, vilket även ökar hennes trovärdighet (a.a. s 4). Detta mål visar även på vikten av
omständigheterna runt omkring är av stor betydelse. Frida och Fredrik har en relation sedan en längre tid, och det framkommer såväl i fallet att Fredrik var beroende av narkotika när han var tillsammans med hennes mamma samt att Fridas pappa dog av en överdos av narkotika (a.a. s 4). Dessa omständigheter sammantaget med Fridas reaktion och beteende efter händelsen och det direkta hotet om att Fredrik skulle injicera narkotika gör att hennes utsaga blir giltig. Trots att Frida inte gjorde något fysiskt motstånd sågs hotet och händelsen som så pass allvarlig att hon inte behövde göra något motstånd. Detaljerna runt omkring samt hennes beteende fyller alltså viktiga funktioner för att öka trovärdigheten i hennes berättelse. Motståndsnormen fyller då ingen funktion i denna händelse utan Frida görs till en målsägare med talan. Jag ser det som att trovärdigheten hos en målsägare prickas av likt ett protokoll med olika beteenden,
motståndshandlingar och på vilket sätt som handlingen beskrivs i rätten. I detta fall behöver motståndsnormen inte nödvändigtvis uppfyllas i ”protokollet” vid genomgången av bevisvärderingen, utan omständigheterna och det direkta hot/våld som fanns konkurrerar ut möjliga motståndshandlingar.
5;2;4 Legitimt offer
Det gemensamma för vittnesutsagorna jag analyserat är att målsägarna hade förklaringar till sitt handlande. De ville beskriva för rätten varför och på vad sätt de inte gjorde fysiskt motstånd. Utsagorna präglas av att de uttrycker en vetskap om att de borde ha fortsatt med det motstånd rätten begär. I de fall där målsägaren inte haft en ”giltig” förklaring till varför de inte gjorde mer motstånd, görs deras utsagor obegripliga eftersom att de inte fortsatt eller inte gjort allt i sin makt till att ändra situationen. Jag menar att de i själva verkat var precis vad de gjorde. Aisha i
mål A, uttryckte i vittnesutsagan från tingsrätten hur hon på olika sätt försökte få
Alem att sluta att påtvingat vaginalt penetrera henne, såsom att säga till honom att hon ville att de skulle gå ut från toaletten, med avsikten att hon skulle fly från lägenheten (mål A, s 450 ). Bea beskrev i sin vittnesutsaga i mål B att hon vid ett tillfälle beskrev att när Björn av någon anledning slutade, drog hon ihop benen och ”stängde” (mål B, s 6). Både Bea och Aisha beskrev hur de ändrade sitt beteende och försökte kontrollera situationen, men deras agerande likställs med passivitet och deras utsaga konkurreras ut av de tilltalades vittnesutsagor. Såsom Foucault beskriver underkastas deras utsagor av regler som styr framställningar av vad som produceras och objektets handlingsutrymme begränsas (Foucault, 2002 s 49, 64). De gjorde motstånd hela tiden, men på ett sätt som gör att deras utsagor inte blir giltiga i diskursen, och därmed inte ett subjekt med en talan.
