Malmö högskola
Lärarutbildningen
Historiska Studier
Uppsats
15 poäng”1945 års befriade”
En granskning av tre svenska dagstidningars reportage
”1945 liberated”
A review of three Swedish newspapers reports
Mirzeta Mehmedovic
Historia med kulturanalys, 61-90 poäng 2010-05-28
Examinator: Irene Andersson Handledare: Malin Thor
Sammanfattning
I det svenska samhället används tidningar som verktyg för människorna att ta reda på vad som händer i vårt samhälle och i resten av världen. Med detta i baktanke blev syftet med denna studie att analysera vad tre svenska dagstidningar skrev om "1945 års befriade", som kom till Sverige under våren 1945. Tidningarna som används i denna studie är Arbetet, Skånska
Dagbladet och Landskrona Posten, och det empiriska materialet är därmed tidningarnas
reportage, samt publicerade insändare och ledare. Vid analysen av tidningarna kommer jag att använda mig av en beskrivande idé analys, och jag kommer även att använda en komparativ metod när jag jämför tidningarnas reportage. Då jag analyserade mitt material har jag även valt att använda mig av ett etnicitets- och genusperspektiv. Huvudslutsatserna i denna studie är att de olika tidningarna i allmänhet valde att belysa de svenska hjälpinsatserna, som verkade vara mest tänkta för de "nordiska bröderna"; danskarna och norrmännen. Vissa grupper valdes att inkluderas i den "etniska svenskheten" respektive exkluderas, utifrån aspekten ifall de var ”nordiska bröder”. En annan slutsats är att tidningarna i majoritet valde att främst skildra kvinnorna.
Abstract
In today’s society newspapers have an important role. We read the newspapers when we want to find out what is happening in our society and around the world. Based on the above reasoning, the aim of this study is to analyze what three Swedish newspapers wrote about the “1945 liberated”, which arrived to Sweden in spring 1945. The newspapers which are being used in this study are Arbetet, Skånska Dagbladet and Landskrona Posten. When analyzing the newspapers I will be using a descriptive idea analysis. I will also be using a comparative method when I compare what the newspapers were reporting. When analyzing my material I have chosen to use an ethnicity- and gender perspective. The main conclusions of this study are that the different newspapers generally highlight the Swedish help operation, which seemed to be mostly meant for the “Nordic brothers”; the Danish and the Norwegian people. Another conclusion is that some groups were chosen to be excluded and others to be included into the “ethnic Swedishness” based on certain aspect; if they were “Nordic brothers”. Another conclusion is that the newspapers mostly chose to highlight the women.
Innehållsförteckning
1. Inledning 5
1.1 Bakgrund 5
1.2 Syfte och frågeställningar 6
1.3 Disposition 6
2. Forskningsläge 6
3. Metod och materialdiskussion 12
3.1 Urval av metod 12
3.2 Material och avgränsningar 14
3.3 Källkritiska aspekter 15
3.4 Presentation av de olika tidningarna 16
3.4.1 Arbetet 16 3.4.2 Skånska Dagbladet 16 3.4.3 Landskrona Posten 17 4. Teori 17 4.1 Genus 17 4.2 Etnicitet 18 5. Kronologisk genomgång 19 5.1 Arbetet 19 5.2 Skånska Dagbladet 25 5.3 Landskrona Posten 31 6. Analys 35 6.1 Information om Bernadotteexpeditionen 35
6.2 Beskrivningar av de nyanlända flyktingarnas yttre och hälsa 36
6.2.1 Flyktingarna 36
6.2.2 De kvinnliga flyktingarna 38
6.2.3 De manliga flyktingarna 39
6.3 Flyktingarnas upplevelser i koncentrationslägren 39
6.4 Den svenska insatsen belystes 40
6.5 Flyktingarna som anlände till Sverige via UNNRA-aktionen 42
6.5 Flyktingarnas hemresor och tacksamhet 43
7. Diskussion 44 8. Slutsatser 50 9. Käll- och litteraturlista 53 9.1 Källor 53 9.2 Litteratur 55 9.3 Internet 56
1. Inledning
I dagens svenska samhälle utgörs den primära informationskällan av massmedier, så som tidningar, TV, radio och Internet. De är exempel på olika verktyg som människor dagligen använder oss utav för att hålla oss uppdaterade med vad som händer i världen och i vårt eget samhälle. Förutom att hålla oss uppdaterade bidrar de även till att forma tankar och åsikter som kräver att vi tar ställning. Det som dock de flesta människor inte tänker på är att de åsikter och tankar vi får läsa samt den ställning som vi tar oftast inte är vår egen utan massmediernas. Tidningar har en tendens att skriva om något eller redigera ut ett visst innehåll för att det ska passa in i just det perspektiv de vill att deras läsare ska inta. Det är inte alltid lätt att se hur journalistik kan vilseleda läsare eftersom vi blir blinda för vad som är fakta och vad som är politisk propaganda. Med detta i åtanke beslöt jag mig för att undersöka vad tre svenska dagstidningar skrev om de ”1945 års befriade”, det vill säga offren från koncentrationslägren, som anlände till Sverige våren 1945.
1.1
Bakgrund
Själva ämnet och syftet har valts att utföras utifrån personliga och vetenskapliga skäl. De personliga skälen är förknippade med mitt stora intresse för andra världskriget och dess konsekvenser. Förintelsen som den idag benämns, förknippas med nazisternas försök att utrota Europas judar samt bland annat även romer, polacker, sovjetiska civila, homosexuella och utvecklingsstörda. Utrotningen försökte nazisterna uppnå genom att offren avlivades i gaskammare eller dog som en följd av usla förhållanden i koncentrationslägren med svält, sjukdomar och hårt arbete.1 Men alldeles i slutet av kriget, lyckades svenska Röda Korset skicka in vita bussar i Tyskland för att rädda människor ur koncentrationslägren.2 Hjälpinsatsen är känd under namnet ”de Vita bussarna”, då bussarna var vita med röda kors. Men ibland kallas den även för Bernadotte-aktionen, efter Folke Bernadotte, som var viceordförande för Röda Korset och ledare för hjälpinsatsen. Man räknar att omkring 15 000 människor räddades, från koncentrationslägren.3 Att få läsa om att dessa människor undgått döden och funnit sig till ro i ett nytt land visar att det finns hopp, men hur såg svenskarna på dessa människor? Majoriteten av den svenska befolkningen lyssnade på radio och läste tidningar, därmed kan vi ställa oss frågan ifall de omfamnades av sympatiska eller fientliga
1 http://www.ne.se.support.mah.se/lang/f%C3%B6rintelsen (2010-04-08, 10.21)
2 Boëthius, Maria-Pia, Heder och Samvete: Sverige och andra världskriget, Stockholm, 1999, s. 221
3 Lomfors, Ingrid, Blind fläck: Minne och glömska kring svenska Röda Korsets hjälpinsats i Nazityskland 1945,
känslor. Det vetenskapliga skälet ligger till grund i att denna undersökning tidigare inte gjorts och bidrar som ett stöd för Malin Thors, min handledare, egna omfattande undersökning.
1.2 Syfte och frågeställningar
Utifrån ovan nämnda resonemang blir syftet med denna studie att undersöka vad tre svenska dagstidningar skrev om ”1945 års befriade”, som anlände våren 1945 till Sverige. För att få svar på mitt syfte har jag valt att operationalisera problemformuleringen genom att ställa följande frågeställningar:
• Vad och hur rapporterade tidningarna om ”1945 års befriade”? • Hur beskrevs de manliga respektive kvinnliga ”1945 års befriade”?
• Hur och i vilka sammanhang beskrevs olika nationaliteter/etniciteter bland ”1945 års befriade” i tidningarnas reportage?
• Fanns det likheter respektive skillnader i tidningarnas rapporteringar?
1.3
Disposition
I kapitel 2 presenteras tidigare forskning som tangerat flyktingpolitiken, den svenska hjälpinsatsen 1945 och pressens rapporteringar. I kapitel 3 diskuteras metod, material, avgränsningar, källkritiska aspekter samt en presentation av de tidningar som valts för undersökningen. I kapitel 4 diskuteras de teoretiska begrepp som ska användas som analytiska verktyg: genus och etnicitet. I kapitel 5 presenteras en kronologisk empirisk genomgång utifrån varje tidning, för att sedan i kapitel 6 analyseras och presenteras tematiskt, utifrån kronologiskt utkristalliserade teman. I kapitel 7 presenteras en diskussion som knyter an till de tidigare kapitlen i undersökningen samt exempel för vidare forskning. I kapitel 8 presenteras undersökningens slutsatser.
2.
Forskningsläge
Den forskning som tangerat flyktingpolitik och ställningar i förhållande till flyktingar och utlänningar hade sin ljusa punkt i början av 2000-talet. Forskningsfältet öppnades främst under 1960- och 1970-talen, genom det stora forskningsprojektet Sverige under andra
världskriget (SUAV).4
4 Byström, Mikael, En broder, en gäst och parasit. Uppfattningar och föreställningar om utlänningar, flyktingar
Ingvar Svanbergs & Mattias Tydéns bok Sverige under Förintelsen: Debatt och dokument om
Europas judar 1933-1945, var den första boken som undersökte Sveriges förhållningssätt till
andra världskriget och Förintelsen. I boken framgår frågan hur Förintelsen kunde ha realiserats utan att omvärlden visste något. Under undersökningens gång kom de fram till att svensk opinion redan tidigt hade dokumentation om den nazistiska raspolitiken och medierna hade trots självcensur och anpassning gett tillräckligt med information. Därmed vill de omformulera frågan hur Förintelsen kunde ha realiserats utan att omvärlden visste något, till en fråga om hur Folkmordet kunde fortgå fastän omvärlden hade goda kunskaper.5
Forskningen som gjorts om den svenska flyktingpolitiken har framfört slutsatser om att en restriktiv flyktingpolitik rådde, och bakomliggande faktorer för en sådan politik sägs ha varit styrda av arbetsmarknadsskäl.6 Däremot har nyare forskning visat att arbetsmarknadsskälen bottnar i en djupare kontext som styrs av rastänkande. Detta framförs i två avhandlingar som jag har valt att lyfta fram eftersom de berör min undersökning. Mikael Byströms och Karin Kvist Geverts har båda i sina avhandlingar framfört att forskningen och debatten kring den svenska flyktingpolitiken runt andra världskriget kan sammanfattas som snäv och polariserad. I sina avhandlingar har de skisserat hur flyktingpolitiken kan sättas in i en större kontext, och de har lyft fram fyra perspektiv som de påstår ger en klarare bild av processen: urvalets
politik, det antisemitiska bakgrundsbruset, den nordiska tanken och slutligen pragmatismens drivkraft.
Det första perspektivet; urvalets politik, som framförallt präglade den svenska flyktingpolitiken före 1942, var den grundläggande principen för vilka som fick komma till Sverige och vilka som fick avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd.7 Grunden för detta var att Sverige inte betraktades som ett invandringsland, och de som fick uppehållstillstånd var invandrare och flyktingar som ansågs vara lätta att assimilera; transmigranter och de med goda yrkeskvalifikationer.8 Enligt den svenska utlänningslagen kunde man vid gränsen inte avvisa den som flytt av politiska orsaker utan den hade rätt att få
5 Svanberg Ingvar & Tydén Mattias, Sverige och Förintelsen: Debatt och dokument om Europas judar
1933-1945, Stockholm 1997, s.407-412
6 Andersson M Lars & Kvist Geverts Karin, En problematisk relation: Flyktingpolitik och judiska flyktingar i
Sverige, Stockholm 2008, s. 21
7 Kvist Geverts Karin, Ett främmande element i nationen: Svensk flyktingpolitik och de judiska flyktingarna
1938-1944, Uppsala 2008, s. 98
sin sak prövad men problemet var att lagen inte definierade vem som ansågs vara politisk flykting. Utlänningsbyrån gjorde klart att judiska flyktingar kunde stämplas som politiska flyktingar men endast om det fanns ett ”politiskt inslag” och i sådant räknades rasförföljelse inte in.9 En annan faktor som uppvisade urvalets politik var införseln av J-stämpeln i tyska
och österrikiska pass. J-stämpeln betecknar att personen är en jude och detta möjliggjorde att man kunde avvisa dem direkt vid gränsen.10
Det andra perspektivet; det antisemitiska bakgrundsbruset som poängterar att invandringspolitiken fram till 1932 genomsyrades av främlingsrädsla och antisemitism.11 I Sverige fanns under 1930-talet föreställningar om en existerande ”judefråga”, som betonade att antisemitismen kunde ”blossa upp” ifall för många judiska flyktingar kom till Sverige. Att se antisemitismen som ett bakgrundsbrus, illustrerar lättare hur byråkrater och politiker kunde ge uttryck för antisemitiska föreställningar samtidigt som de inte etiketterades som antisemiter. Detta motsägelsefulla agerande kunde utövas då antisemitiska föreställningar inte väckte uppseende i Sverige under 1930- och början av 1940-talet, på grund av att man uppfattade en antijudisk hållning som något normalt.12 Byströms poängterar hur de antisemitiska föreställningarna indirekt levde kvar i det svenska samhället, och påverkade pressens rapporteringar om bland annat “1945 års befriade”. Byström illustrerar tydligt hur det antisemitiska bakgrundsbruset framkom i pressens rapporteringar angående de danska judarna. Det handlade visserligen om ”danskar”, vårt broderfolk, som skulle hjälpas men man glömde inte bort att det även var frågan om ”judar”, och då kom bruset upp till ytan. Man gjorde tydliga skillnader på ”vanliga danskar” och problematiska ”danska judar”.13 Det antisemitiska bakgrundsbruset illustreras även i pressens rapporteringar om de f.d. koncentrationslägerfångar som anlände till Sverige via UNRRA-aktionen (United Nations Relief and Rehabilitation Administration). De f.d. koncentrationslägerfångarna var svårt sjuka, och till största del judar, som skulle uppehålla sig i Sverige en kort tid för att sedan återvända till sitt hemland. Denna flyktingsgrupp diskuterades endast i ett fåtal inlägg efter deras ankomst till Sverige till skillnad från de omfattande rapporteringarna som existerade om de tidigare anlända flyktingarna. Den svenska räddningshjälpen hade redan belysts och Sverige hade förbättrat sitt internationella anseende därmed menar Byström att föreställningen
9 Kvist Geverts, Uppsala, 2008, s. 62 10 Byström, Stockholm, 2006, s. 53 11 Byström, Stockholm, 2006, s.102 12 Kvist Geverts, Uppsala, 2008, s. 274-276 13 Byström, Stockholm, 2006, s. 116
om en uppblommande antisemitism kan ha varit den grundläggande orsaken till varför rapporteringarna valdes att uteslutas. Då det inte var någon hemlighet att gruppen i huvudsak bestod av judar, ansåg man att ju mindre uppmärksamhet som de gavs, desto mindre var risken för en antisemitisk opinion att utvecklas.14
Inom ramen för det tredje perspektivet; den nordiska tanken, är Byströms hypotes genom hela avhandlingen, att den nordiska tanken framträder då den svenska flyktingpolitiken 1942 ändrade karaktär och gick från en tillbakahållande till generös flyktingpolitik.15 Den främsta orsaken till detta var att Sverige ansåg sig ha ett flyktingpolitiskt ansvar för etniska nordbor, och detta var därmed viktigare än flyktingens ideologi, skyddsbehov osv.16
Det fjärde och sista perspektivet; pragmatismens drivkraft, uppenbarar sig 1943 då den svenska riksdagen insåg att de behövde förbättra sitt rykte bland de stater som framstod som krigets segrare. För att få ett bättre internationellt anseende krävdes ett aktivt hjälparbete och uppnåddes genom en accepterad förfrågan från internationellt håll, och frågan gällde den så kallade UNNRA-aktionen. Sveriges uppgift blev att transportera och vårda ett stort antal före detta koncentrationslägerfångar, och i första hand sjuka och tärda polska judiska kvinnor. 17
Ester Pollack som är universitetslektor vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Stockholms universitet har tillsammans med Göran Leth studerat frågan om censur och självcensur samt frågan om i vilken grad och på vilket sätt pressen skildrade de europeiska judarnas öden under åren 1933-1946. I hennes artikel ”Pressen och Förintelsen - Protester, likgiltighet och anpassning” skriver hon hur hon hade valt att följa tre tidningar från åren 1933-1946; Dagens Nyheter, Stockholmstidningen och Göteborgs handels- och
sjöfartstidning. Utifrån mina undersökningsfrågor upplevdes det relevant att poängtera vad
hon fann för resultat angående de svenska insatserna under andra världskriget. Pollack poängterar att alla tre tidningarna som hon använde i sin studie framförde de svenska insatserna; de så kallade Vita bussarnas räddningsaktioner och flyktingmottagandet i södra Skåne. Pollack poängterar att i takt med den mycket återhållsamma svenska flyktingpolitiken
14 Byström, Stockholm, 2006, s.119 15 Byström, Stockholm, 2006, s.78-79 16 Kvist Geverts, Uppsala, 2008, s. 207-210 17 Byström, Stockholm, 2006, s.119
och den demonstrerade främlingsfientligheten så framstår pressens beskrivningar av en svensk flyktingshjälp egentligen som en äreräddning.18
Pollacks resonemang kring att den svenska räddningstjänsten ansågs som en äreräddning kan återknytas till Sune Perssons bok Vi åker till Sverige – De vita bussarna 1945 där han fastställer att Folke Bernadottes insatser vid evakueringen av koncentrationslägerfångar var den väsentligaste räddningsoperationen som Sverige utfört.19 Därmed kan man understryka att
den givmilda flyktingpolitiken samt de människovänliga insatserna som gjordes under andra världskrigets slutgiltiga fas, har varit en viktig del av den svenska självbilden under efterkrigstiden.
Den som dock väljer att kontra denna svenska självbild är Ingrid Lomfors, som i sin bok Blind
fläck- Minnen och glömska kring svenska Röda korsets hjälpinsats i Nazityskland 1945
poängterar att Bernadottes insatser inte var så påfallande samt att verksamhetens karaktär inte uppfyllde Röda korsets humanitetsprinciper. Orsaken till detta var att det pågick en prioritering av vilka man skulle rädda och att svenska kvinnor i Tyskland sattes i första hand, därefter kom danska och norska kvinnor och män, nordiska judar och till sist andra kategorier.20
Göran Leth är en medieforskare som är specialiserad på mediernas avspegling av nazismens framväxt i Tyskland och antisemitismens fäste i Europa. 2005 skrev Leth Konstruktionen av
en likgiltighet – Kristallnatten- i svenska dagstidningar, där han närläst och textanalyserat tio
svenska dagstidningars rapporteringar om Kristallnatten; den våldsamma judeförföljelsen mot tyska judar natten mellan den 8 och 9 november, 1939. Han skildrar nyhetsrapporteringens explicita och implicita sidor, genom att framföra hur ”/.../ information som antingen undanhålls eller inte betonas får lika stor betydelse som hårdvinklade detaljer och betonade uppgifter /.../”21 Analysen av tidningarnas rapportering leder fram till tre olika
förhållningssätt: Protest, Likgiltighet och Anpassning. I gruppen, Likgiltiga, placerar han in landets mest inflytelserika tidningar; Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten och Arbetet. I dessa tidningar kommer efter en kort tid av fördömanden ”/.../ett tyskt
18http://www.vr.se/huvudmeny/tvarsnittnr32007/essapressenochforintelsenprotesterlikgiltighetochanpassning.4.7
f6a5a81114e0f551048000810.html (2010-04-09, 11.48)
19 Persson, Sune, ”Vi åker till Sverige” De vita bussarna 1945, Bokförlaget T Fischer & Co, 2005, s. 16 20 Lomfors, Stockholm, 2005, s.26-27
21 Leth, Göran, Konstruktionen av en likgiltighet - Kristallnatten- i svenska dagstidningar, Stockholm : Forum
perspektiv på rapporteringen och en normalisering av rapporter om antisemitiska åtgärder.”22 I gruppen, Protest, placerar han in Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, Eskilstuna
Kuriren, Socialdemokraten och Ny Dag, de var angelägna att ge läsarna så pass stor insikt om
vad de våldsamma judeförföljelserna innebar för offren. I gruppen, Anpassning, placerar han in Stockholms-Tidningen och Skånska Dagbladet, deras journalistik innan själva pogromerna var antisemitisk vinklad och legitimerade antisemitism som ideologi och i båda tidningarnas rapportering finns exempel på klassisk antisemitism.23 Gruppen likgiltiga blev den
dominerande gruppen, och formulerar i samband med detta Leths konklusioner att den svenska pressen i sin helhet skapade en likgiltighet för vad som hände judarna.
I artikeln ”Mediernas svek i skuggan av Förintelsen” poängterar Leth att det fanns ett stort samförstånd mellan stora delar av pressen, andra medier och den svenska statsmakten. Detta samförstånd innebar att de valde att undertrycka information om vad som hände judarna. Grunden för detta handlande är inte att man hade ett ointresse för judarna utan en medvetenhet om att Berlin dikterade vad som skrevs om Europas judar i Sverige.24 Sveriges ovilja under kriget att hjälpa judarna är därmed inte en följd av den mellankrigstida antisemitismen, utan en antisemitism som tagit sin följd utifrån mediernas tystnad. Allmänheten gavs inte möjlighet att bedöma nazisternas våldsamhet, moraler samt utan informationsförmedlingens och opinionsbildningens närvaro kunde antisemitismen breda ut sig.25 Dessa tre punkter poängterar han som ”mediernas svek i skugga av Förintelsen”. Leth poängterar även att räddningsaktionerna som utfördes för de norska och danska judarna gavs extra stor uppmärksamhet, något som senare bidragit till det svenska engagemanget.26
Dessa ovan nämnda resonemang verkar självklara att avslutningsvis diskutera i uppsatsen. Det antisemitiska bakgrundsbruset kommer i undersökningen lyftas fram genom att diskutera ifall tidningarna valde att rapportera om ”vanliga flyktingar” och ”problematiska judar”. Hur mycket som valdes att rapporteras om de flyktingar som anlände till Sverige via UNNRA-aktionen verkar även rimligt att diskutera då Byström i sin avhandling poängterat att de endast presenterades i ett fåtal artiklar. Orsaken till detta är enligt Byström att eftersom det inte var någon hemlighet att de i majoritet var judar så ansåg man att om de inte gavs någon
22 Leth, Stockholm : Forum för levande historia, 2005, s. 8 23 Leth, Stockholm : Forum för levande historia, 2005, s. 8
24 Göran Leth, ”Mediernas svek i skuggan av Förintelsen i Andersson M Lars & Tydén Mattias (red.), Sverige
och Nazityskland: skuldfrågor och moraldebatt, Stockholm, 2007, s.107
25 Leth, Stockholm 2007, s.189 26 Leth, Stockholm 2007, s.107
uppmärksamhet i pressen var risken mindre för en antisemitisk opinion att utvecklas. En annan punkt som även kommer att diskuteras i undersökningen är Pragmatismens drivkraft som uppenbarade sig 1943 genom Sveriges aktiva hjälparbete. Enligt Pollacks resonemang framstod pressens beskrivningar av den svenska flyktingshjälpen egentligen som en äreräddning och Leth poängterar att räddningsaktionerna som utfördes för de norska och danska judarna gavs extra stor uppmärksamhet. Pollacks och Leths resonemang kommer att lyftas fram utifrån att jag diskuterar hur mycket tidningarna valde att belysa den svenska hjälpinsatsen samt vilka grupper man valde att lägga störst fokus på. Slutligen kommer jag även att diskutera ifall mina tre dagstidningars rapporteringar kan placeras in i Leths studie. Detta utifrån hans resonemang att dagstidningarna beroende på deras rapporteringar om judarnas situation kan delas in i tre grupper: protest, likgiltighet och anpassning.
3.
Metod och materialdiskussion
3.1 Urval av metod
För att besvara de frågeställningar som valts att ställas till källmaterialet blev utgångspunkten att hitta en metod som lämpar sig för syftet. Till denna undersökning blev det aktuellt med två metoder: beskrivande idéanalys och komparativ metod.
Ludvig Beckham skriver i Grundbok för idéanalys att en idéanalys är mest lämplig vid studier av politiska texter eller budskap.27 Då mitt källmaterial består av tidningsartiklar, ledare,
insändare osv. visar sig denna metod lämplig för min undersökning. Beckham skriver även att det finns tre olika förhållningssätt inom idéanalysen, samt att dessa utgår från att man ska beskriva, förklara eller ta ställning till ett budskap. Vid mitt val av beskrivande idéanalys har utgångspunkten varit Beckhams resonemang att en förklarande idéanalys fokuserar på frågan
varför medan i den beskrivande idéanalysen står den centrala frågan vad i centrum.28 Jag är
även inne på frågan hur någonting är beskrivet. Dessa utgångspunkter lämpar sig bäst för denna undersökning då syftet är att redogöra vad och hur det skrivits om ”1945 års befriade”, som anlände till Sverige 1945. Man kan tro att beskrivande idéanalys endast är ett återgivande av innehållet men vid användning av denna metod angriper man en text på så vis att man kan tillföra något nytt om det material som ska studeras. Detta kan enligt Beckman göras genom
27 Beckman, Ludvig, Grundbok i idéanalys, Stockholm, 2005, s. 9 28 Beckman, Stockholm, 2005, s. 80
att ”/.../med viss systematik sortera materialet på ett sätt som inte omedelbart eller konkret går att utläsa i materialet självt.”29
Beckman betonar en metodkritisk aspekt vid användandet av idéanalys som en metod. Han poängterar att en forskare, medvetet och omedvetet, kan påverka studiens resultat genom egna värderingar, kulturella bakgrund och erfarenheter. Därmed anser han att forskaren måste argumentera för sina tolkningar och slutsatser.30
Beckman poängterar även att jämförelse med olika material kan tillföra analysen ytterligare information och därför göra beskrivningen mer innehållsrik. ”Som några författare påpekat blir jämförelser oftast bättre ju fler fall de omfattar.”31 Hypotesen för min undersökning är antagandet om att det finns likheter samt olikheter i rapporteringarna, därmed är det en självklarhet att en komparativ metod är väsentlig för undersökningen. Denk poängterar i
Komparativ metod – förståelse genom jämförelse att det finns tre olika varianter av
komparativa studier: beskrivande studier, förklarande studier och prediktionsstudier. De beskrivande studiernas syfte är att beskriva likheter och/eller skillnader, de förklarande studierna söker att förklara varför dessa likheter och/eller skillnader existerar och prediktionsstudiernas syfte är utifrån dessa likheter och/eller skillnader att förutsäga hur framtida situationer kommer att se ut.32 Utifrån att jag söker att beskriva likheter och olikheter i tidningarnas rapporteringar, framgår den beskrivande komparativa studien väsentlig att använda i min undersökning.
Utifrån ovan nämnda resonemang har tillvägagångssättet för denna studie valts att utgå från den beskrivande idéanalysens och den beskrivande komparativa studiens regler. Jag har valt att kronologiskt analysera varje tidning för sig själv, för att på så vis se om tidningarnas rapporteringar förändrades med tiden, det vill säga vad de rapporterade om vid olika tidpunkter, samt under vilka perioder rapporteringarna började avta. Genom att strukturera materialet på så vis kan jag undersöka om olika teman utkristalliseras över tid i tidningarnas rapporteringar. Avslutningsvis gör jag en sammanfattande och jämförande analys av samtliga tre tidningars rapporteringar över tid. Eftersom jämförelse med olika material kan tillföra mer
29 Beckman, Stockholm, 2005, s. 49 30 Beckman, Stockholm, 2005, s. 51 31 Beckman, Stockholm, 2005, s.52
information insåg jag snabbt att tre tidningar skulle vara lagom och göra beskrivningen mera innehållsrik.
Eftersom min ambition är att vara så objektiv som möjligt har jag valt att ta hänsyn till Beckmans metodkritiska aspekt i min undersökning. Jag kommer att argumentera för de tolkningar som jag gör och för de resultat som jag får.
3.2 Material och avgränsningar
Materialet som legat till grund för min undersökning är tre olika dagstidningar. På grund av den rikliga mängd dagstidningar som finns att tillgå på Lund Universitetsbibliotek och den begränsade tid som existerar för denna studie har jag valt att begränsa antalet till tre stycken dagstidningar; Arbetet, Skånska Dagbladet och Landskrona Posten. Kriteriet vid urvalet av tidningarna har legat främst i att alla skulle vara skånska dagstidningar, eftersom de flesta av ”1945 års befriade” anlände till Skåne. Landskrona posten har valts utifrån råd från min handledare som informerade mig om att flera av de före detta koncentrationslägerfångarna förlades i flyktingläger i Landskrona. Skånska Dagbladet och Arbetet har valts utifrån Göran Leths resonemang som framfördes i hans undersökning. Skånska Dagbladet hamnade i gruppen Anpassning, som innebar att deras journalistik tidigare var antisemitisk vinklad och legitimerade antisemitism som ideologi.33 Arbetet placerades i Leths undersökning i gruppen,
Likgiltiga och i dessa tidningar kom efter en kort tid av fördömanden ”/.../ett tyskt perspektiv
på rapporteringen och en normalisering av rapporter om antisemitiska åtgärder.”34 Därmed ansåg jag det kunde vara intressant att ha två tidningar varav de båda faller i olika kategorier när det gäller tidigare rapporteringar om judarnas situationer.
Eftersom min ambition har varit att studera all material som funnits till mitt förfogande i de tre dagstidningarna, har den enorma tillgången bidragit till att jag använt tre typer av empiriskt material: reportage, insändare och ledare. Tidningarnas reportage är de nyhetsrapporteringar som beskrivit ”1945 års befriades” ankomst, vistelse och hemfärder. Insändarna är artiklar som tidningarna har valt att publicera och som är skrivna av tidningens läsare.35 Den sistnämnda är ledare som är ”vanligen osignerad artikel som uttrycker
33 Leth, Stockholm: Forum för levande historia, 2005, s. 8 34 Leth, Stockholm: Forum för levande historia, 2005, s. 8
publikationens åsikt i en aktuell fråga”.36 En ledare har som mål att påverka läsarnas åsikter, attityder och politiska beteende.
Ingvar Svanberg och Mattias Tydén skriver i, Sverige och Förintelsen – Debatt och dokument
om Europas judar 1933-1945, att de första överlevande från koncentrationslägren anlände till
Sverige vid månadsskiftet april-maj 1945. Folke Bernadottes ”Vita bussars” expedition till Tyskland hölls hemliga in i det sista. Omnämn inte Röda Korsets expeditioner, skrevs i ”grå lappar”, som statens informationsstyrelse skickade upprepade gånger till tidningarna i början av 1945. Först i början av maj 1945 blev det möjligt för allmänheten att ta del av Bernadottes och Röda Korsets hjälpinsatser för att rädda överlevande från koncentrationslägren.37
Svanberg & Tydén poängterar att rapporteringarna om flyktingarna i svensk press tycktes ha nått sin höjdpunkt under april och maj 1945. Men redan i juni 1945 hade intresset för de överlevande koncentrationslägerfångarna och deras berättelser svalnat.38 Utifrån ovan nämnda resonemang börjar undersökningsperioden i april 1945 och avslutas vid årsskiftet 1945/1946. Vid genomgången av mitt empiriska material fann jag att tidningarna hösten 1945, skrev allt mindre och i oktober upphörde att skriva om flyktingarna. Därmed ansåg jag att årsskiftet 1945/1946 blev en naturlig slutpunkt för undersökningsperioden.
3.3 Källkritiska aspekter
Eftersom jag använder mitt empiriska material för att beskriva vad och hur det skrivit om ”1945 års befriade”, har jag valt att presentera, analysera och diskutera mitt empiriska material: reportage, insändare och ledare. Eftersom mitt syfte inte är att undersöka riktigheten i rapporteringarna kan de källkritiska aspekterna bortses. Med faktum att tidningarna valt att publicera dessa så förmodar jag att det som väljs att publiceras är något tidningarna även står för.
Något som är viktigt att hela tiden tänka på då man läser texter, i mitt fall artiklar, är att ord och fraser förändras över tid. På så sätt är det viktigt att tänka på, då man gör en sådan undersökning att ord och fraser inte nödvändigtvis betydde samma sak under tiden då artikeln skrevs och idag.39 En annan källkritisk aspekt som kan tas hänsyn till är något som Maria
36http://www.ne.se.support.mah.se/lang/ledare/238960 (2010-06-08, 10.26) 37 Svanberg & Tydén, Stockholm, 1997, s. 378-380
38 Svanberg & Tydén, Stockholm, 1997, s. 390 39
Ågren betonar i Historisk tidsskrift 2005:2, och kommer under benämningen självkritik.40 Ågren menar att man som en mottagare av en text bör tänka på vad som blir synligt för dig och varför. Därmed kan man säga att de artiklar samt information som framförs i denna studiens empiriska resultat är de som jag anser vara relevant för min undersökning och i slutändan är det min syn på historia som läsaren kommer att läsa.
3.4 Presentation av de olika tidningarna
3.4.1 Arbetet
Arbetet, en socialdemokratisk morgontidning, grundades av Malmö arbetares
tidningsförening, med redaktören Axel Danielsson i spetsen. Det var från början främst ett kamporgan för sydsvenska arbetarrörelsen, och de första åren innebar svåra ekonomiska problem. Från och med 1890-talet satte radikala akademiker sin prägel på arbetet, bland annat Bengt Lidfors som bidrog till att möjliggöra Arbetets höga anseende som kulturorgan. Från och med 1945 blev Arbetet en sjudagarstidning. Under 1960-talet kom en stor upplageökning efter övergång från eftermiddags- till morgontidning och 1965 slogs Arbetet samman med
Nyheterna i Helsingborg. Efter en ovanligt lång period av räddningsförsök under åren med
många inblandade begärdes Arbetet i konkurs i slutet av augusti 2000.41
3.4.2 Skånska Dagbladet
Skånska Dagbladet, en centerpartistisk dagstidning, grundades i Malmö 1888 av boktryckaren
Rudolf Asp. På grund av populärt innehåll, lågt pris och systematisk marknadsbearbetning blev Skånska Dagbladet snabbt den mest spridda tidningen i provinsen. 1919 sålde familjen Asp tidningen till Jordbrukarnas Riksförbund, och omvandlade därmed liberala Skånska
Dagbladet till ett organ för Bondeförbundet. Med chefredaktören Hjalmar Berlin fram tills
1948 drevs Skånska Dagbladet högerut. Tidningen fick efter hand allt större spridningsområde och fram tills 1949 gav tidningen ut lördagsbilagan Hemmet. Denna ersattes med söndagsutgivning, vilken avbröts 1954 men återupptogs 1974. I takt med nedläggningen av Arbetet 2000 fick Skånska Dagbladet en kraftigt ökad upplaga. År 2004 övergick tidningen helt till tabloidformat, och ägs idag av den lokala centerrörelsen.42
40Ågren, Maria: ”Synlighet, vikt, trovärdighet – och självkritik. Några synpunkter på källkritikens roll i dagens
historieforskning”, i Historisk tidskrift 2005:2
41 http://www.ne.se.support.mah.se/lang/arbetet (2010-04-14, 16.22)
3.4.3 Landskrona Posten
”Landskrona Posten, konservativ ortstidning grundad 1896, sedan 1952 en edition av Nordvästra Skånes Tidningar”.43
4. Teori
De teoretiska begrepp som valts att användas i denna undersökning är genus och etnicitet, och de kommer att användas som analytiska verktyg för att undersöka tidningarnas beskrivningar av ”1945 års befriade”.
4.1 Genus
Nina Lykke väljer i Genusforskning - en guide till feministisk teori, metodologi och skrift att belysa en intersektionell genusteori, med betoning på begreppet intersektionalitet. Begreppet illustreras i hennes påpekande att kön inte kan belysas ordentligt utan att ta hänsyn till andra sociokulturella kategorier exempelvis klass, ras, etnicitet, sexualitet, ålder, nationalitet osv. På så vis beskrivs själva begreppet kön i samverkan med andra sociokulturella kategorier. Dessa sociokulturella kategorier i samverkan med kön bidrar även till att belysa olika indirekta maktordningar som existerar.44 Då genus valts som ett teoretiskt analytiskt verktyg i denna undersökning, är begreppet intersektionalitet användbart för att beskriva hur tidningarna valde att porträttera de kvinnliga respektive manliga flyktingarna som anlände till Sverige. Min fokus kommer vara att analysera vad tidningarna rapporterat om kvinnorna respektive männen utifrån deras utseende, ålder, nationalitet, klass och civilstånd. En annan aspekt som kommer att analyseras är även huruvida tidningarna präglas av rapporteringar om män, kvinnor, eller både av män och kvinnor. Denna aspekt har sina rötter i Byström resonemang; att den övervägande delen av ”1945 års befriade” som anlände till Sverige i början var i majoritet män.45 Därmed borde det vara en självklarhet att de artiklar i början som hittas i de olika tidningarna har störst fokus på män. De flyktingar, i majoritet kvinnor, som anlände i slutet av juni via UNNRA-aktionen var enligt Byström inte så omskrivna. Detta menar han delvis beror på att det var den manlige flyktingen som ansågs som ett problem i debatten.46 Därmed är det väsentligt att diskutera om Byströms resonemang stämmer, genom att
43 http://www.ne.se.support.mah.se/landskrona-posten (2010-04-14, 16.33)
44 Lykke Nina, Genusforskning- en guide till feministisk teori, metodologi och skrift, Stockholm, 2009, s. 104 45 Byström, Stockholm, 2006, s. 120
analysera hur och vad som skrevs om kvinnorna respektive männen som anlände till Sverige i slutet av juni 1945.
4.2 Etnicitet
I boken Etnicitet och nationalism skriver Eriksen att etnicitet handlar om hur grupper hålls samman genom föreställningar om t.ex. en gemensam kultur, historia och ett gemensamt språk. Men för att etnicitet skall kunna uppstå måste de olika grupperna ha ett minimum av kontakt med varandra, samt hysa föreställningar om att den andra gruppen är kulturellt annorlunda än den egna.47 Om detta inte uppfylls finns därmed ingen etnicitet eftersom etnicitet ”till sin natur är en aspekt av en relation, inte en egenskap hos en grupp.”48 Denna relation betonas i etnicitetens grundläggande systematiska distinktion mellan ”Oss” och ”Dem”.49
Individer kan emellertid vid olika tidpunkter identifiera sig med olika enskilda grupper. Etniska grupper är därmed inte konstanta utan flytande och kan påverkas. ”Vi- kretsen kan dras samman eller utvidgas beroende på situationen”.50 Vissa grupper kan uppfattas som ”vi själva” medan andra kan uppfattas som mycket ”annorlunda”.51 Det är därmed vi som konstruerar skillnaderna mellan ”vi och dem”, och på sådant sätt skapar motsatspar, exempelvis manligt och kvinnligt, svensk och invandrare och så vidare. Vi väljer om vi ska tillge dem karaktärsdrag vi inte vill kännas vid hos ”oss själva” eller se något hos ”de andra” som vi själva saknar. Dessa principer benämner Hylland Eriksen som inklusion och exklusion, där inklusion innebär att vi uppfattar dem som ”oss själva” och inkluderar dem i samhället, medan exklusion betyder det exakt motsatta; att vi ser de som annorlunda från oss själva och exkluderar dem ur samhället.52
Utifrån föreställningen om en gemensam kultur och ett gemensamt ursprung kan jag föra ett resonemang att det finns ett antagande om att det finns en typisk etnisk svenskhet, ett ”vi”. Med detta resonemang kan ”1945 års befriade” utifrån dagstidningarnas rapporteringar ha valts att inkluderas eller exkluderas. Denna ”svenskhet” behöver inte definieras utan istället
47 Eriksen Hylland, Thomas, Etnicitet och nationalism, Falun, 1998, s.48 48 Eriksen Hylland, Falun, 1998, s. 22
49 Eriksen Hylland, Falun, 1998, s. 28 50 Hylland Eriksen, Falun, 1998, s. 74 51 Hylland Eriksen, Falun, 1998, s. 87 52 Hylland Eriksen, Falun, 1998, s. 87
framträder den vid exkludering av ”1945 års befriade” varje gång tidningarna väljer att definiera dem som ”dom andra”. Därmed fokuserar sig mitt angreppssätt i denna studie utifrån hur ”vi” klassificerar ”dom andra”.
5. Kronologisk genomgång
Den empiriska genomgången presenteras i detta kapitel kronologiskt, med syftet att analysera när tidningarna började rapportera om 1945 års befriade, på vilka sätt tidningarnas rapporteringar förändrades med tiden, det vill säga vad de rapporterade om vid olika tidpunkter, samt under vilka perioder rapporteringarna började avta. Jag vill alltså undersöka om olika teman utkristalliserades över tid i tidningarnas rapporteringar. Analysen av rapporteringen görs kronologiskt för varje tidning för att på så vis konkretare uppmärksamma och poängtera ifall alla tre tidningarna hade likartade centrala teman som lyftes fram. Avslutningsvis gör jag en sammanfattande och jämförande analys av samtliga tre tidningars rapporteringar över tid.
5.1 Arbetet
Den 2 maj var början på Arbetets rapporteringar om ”1945 års befriade”, och artikeln som publicerades betonade att ”Koncentrationslägrens folk fört till Skåne”. De rapporterade att Malmö kommit att bli den stora inkörsporten för de alla skaror av ”olyckliga människor”, som kommit från de tyska koncentrationslägren. Folke Bernadotte tillsammans med Röda Korset, hade organiserat den svenska hjälpinsatsen och allteftersom den utvecklades i ”gynnsam” riktning förväntades fler nya flyktingar anlända. Det totala antalet flyktingar som förväntades anlända beskrevs varit 15 000. Samtliga skolor i staden hade rekvirerats, för att ge tillfälligt boende för ”gästerna”. Arbetet poängterade att dess medarbetare vid de flesta tillfällen när färjor med interner anlänt samlat intryck av de mest skiftande slagen och rapporterat dessa i artikeln. I artikeln beskrev Arbetet närmare om de förhållanden under vilka de frigivna tvingats leva, men även den lyckan de haft vid ankomsten till Sverige. ”Man behövde inte vara särskilt blödig för att det skulle stocka sig i halsen, då man såg sängliggande norrmän eller danskar göra sitt bästa för att lyfta en utmärglad arm och vifta till oss/../”53 De friska norrmännen och danskarna hade stått ute i kören, rakryggade, och sjungit ” Du gamla du fria, ”med en kläm och en taktfasthet som grep på sitt sätt”.54 Arbetet poängterande att de tragiska inslaget i transporterna hade utgjorts av kvinnorna. Tidningen betonade att de inte visste vilka
53 ”Koncentrationslägrens folk fört till Skåne”, 1945-05-02 54 ”Koncentrationslägrens folk fört till Skåne”, 1945-05-02
samhällsklasser flyktingarna ursprungligen kom ifrån men kunde ändå påstå att om de kommit från de mest fattigaste och sämsta ställda hemmen någonsin, hade de inte gått så dåligt klädda som de gjort. Arbetet poängterade att sedan flyktingarna omhändertagits av röda korsets folk i Malmö dröjde det inte länge förrän de blev av med sina ”paltor” och fick ”hyggliga och människovärdiga kläder på sig”.55
Den 4 maj rapporterade Arbetet att Sverige från och med den 9 april tagit emot tusentals av danska och norska gisslan från de tyska koncentrationslägren, till Sverige. Efterhand hade också belgiska, franska och holländska kvinnor, samt en stor grupp danska poliser som också hållits fångna i Tyskland, anlänt. Arbetets poängterade att dess medarbetare haft möjlighet att besöka lägret i Ramlösa och kunde därför generellt beskriva i vilket hälsotillstånd som flyktingarna befann sig i. Vissa av flyktingarna led av fläcktyfus, tbc och andra smittosamma sjukdomar. En hel del av fångarna bar spår efter misshandel, flera hade delvis läkta sår efter skruvklämmor på benen, andra hade stora märken på ryggen efter slag med käppar och det var ingen ovanlighet att fångarna hade utslagna tänder. Två norska kvinnor som hållits fångna beskrevs närmare i artikeln:
En av kvinnorna är intellektuell och hon är stolt över det fångnummer, som tatuerats på hennes ena arm, den andra, en societetsdam, är olycklig över tatueringen och vill bli av med den så fort som möjligt.56
Arbetet skrev om den intellektuella norskans fruktansvärda erfarenheter. Norskan var en av
många som blivit jagade iväg mitt i natten av SS-män, och de hade behandlats som hundar. Under tre dygn transporterades de i kreatursvagnar, utan mat och dricka. Många dog av svält.
Arbetet skrev också om en norrman, och om de grymheterna som pågåtts i hans läger, där han
sett hur tjugotal dödsdömda, sammanlänkade med kedjor, fördes ut och halshöggs.
Den 8 maj fortsatte Arbetet med rapporteringarna om ”1945 års befriade”, och valde att rapportera om de över 900 danska polismän som den 23 april anlänt till Malmö, vilka hållits fångna i de tyska koncentrationslägren. Dessa män beskrevs ha varit i god fysisk och psykisk kondition. De uppges ha förflyttats från ena lägret till det andra allt eftersom den militära utvecklingen fortskred. Arbetet valde att skildra deras berättelser om upplevelserna i de tyska
55 ”Koncentrationslägrens folk fört till Skåne”, 1945-05-02
lägren. Bland annat skrev Arbetet att det uppkommit fruktansvärda hängningsprocedurer. Vid minsta företeelse blev de skickade till ”straffläger” där det hörde till undantagen om någon kom levande ut. ”Norrmän och danskar synes emellertid ha behandlats något bättre än de övriga nationaliteter.”57 Arbetet rapporterade även om den kontingent flyktingar som anlänt 1
maj, vilka bestod av 1 000 passagerare, de flesta judiska polacker av båda könen. De beskrevs ha anlänt i ett obeskrivligt tillstånd av bland annat hygieniskt avseende. ”De flesta var smutsiga att det stank om dem på flera meters håll.”58 Tidningen beskrev rummet på båten där
flyktingarna suttit, ”stanken var ej att uthärda”. 59 ”Klädseln var som så ofta iakttagits beträffande flyktingarna utomordentligt usel” Ett mycket stort antal av de polska kvinnorna hade, skor och strumpor på den ena benet och bara strumpor på den andra. De resterande kläderna gick även i hand med nyss nämnda och Arbetet uttrycker deras utseende ”det var med andra ord ett traskompani, som anlände”.60
Den 9 maj publicerade tidningen en insändare med beteckningen Henry. Insändaren poängterade att det var en skam för svenskarna då de inte var kunniga i fråga om de andra länders nationalsånger. Det begärdes inte att svenskarna ska kunna alla ländernas nationalsånger men ”det är väl knappast för mycket begärt att vi hade kunnat åtminstone våra närmaste brödrafolks”.61 Därmed ansåg insändaren att staten borde ha lagt en extra kurs med nationalsångerna på programmet.
Den 11 maj rapporterade Arbetet att underhållning för flyktingarna hade uppförts vid förläggningen Malmö museum. Underhållningen bestod av musik och sång, och detta uppskattades väl av flyktingarna.62
Den 12 maj återgick rapporteringarna till vittnesskildringar om lägret Ravensbrück, samt om nya flyktingar som anlänt till Malmö. Ett polska, som hållits fången i Ravensbrück, beskrev hennes tillfångatagande och levnadsvillkor för tidningen samt hur nyfödda barn i lägren hade kvävts direkt vid födseln. I nästa artikel rapporterade Arbetet om nya flyktingar som anlänt, som till antalet uppskattades vara 2 000. De flesta beskrevs varit i ett mycket dåligt tillstånd, och vissa klarade inte att stå på sina ben utan fick ta hjälp av sjukvårdare. Arbetet poängterade
57 ”Fångarna tvingades hänga varandra”, 1945-05-08 58 ”Fångarna tvingades hänga varandra”, 1945-05-08 59 ”Fångarna tvingades hänga varandra”, 1945-05-08 60 ”Fångarna tvingades hänga varandra”, 1945-05-08 61 ”Ljusa sidan – En iakttagelse av Henry”, 1945-05-09 62 ”Flyktingglädje åt underhållning”, 1945-05-11
att de stackars människorna måste ha varit väldigt hungriga då en skakande episod kan nämndes:
Arbetet har den direkt från ett absolut trovärdigt ögonvittne. När ett par av dem som kunde gå vacklade fram utmed kajkanten fick de se litet hästspillning på marken, De böjde sig ned, skrapade upp den med händerna och – åt…63
Den 14 maj rapporterade Arbetet att danska flyktingar bestämt sig för att visa sin tacksamhet mot Sverige genom att uppföra ett monument i Helsingborg.64
Den 15 maj rapporterade Arbetet att den polska legationssekreteraren varit på besök och tittat på flyktingförläggningarna. De uppgavs enligt honom varit i bästa skick. Vidare rapporterades om de polska flyktingarna som anlänt 12 maj, och dessa beskrevs ha haft sina uniformer, som de burit sedan 1939, vid ankomsten. ”I dessa kläder har de under alla dessa år både arbetat och sovit och man förstår vad detta måste innebära”.65
Den 15 maj uppmanade Arbetet allmänheten att donera synålar, trådar, knappar, gummiband, sticknålar, virkor m.m. för att de polska kvinnorna i landet ska fördriva tiden med handarbete.66
Den 18 maj rapporterade Arbetet att 10 000 tvångsarbetare förväntades komma till Sverige. Sverige hade efter förhandlingarna med regeringen och UNRRA beslutat att ta emot 10 000 interner. De beskrevs till största del som människor vilka behövde ”återhämta sig här innan de vänder tillbaka till sina egna länder”.67
Den 19 maj rapporterade Arbetet att Sverige skulle få ett legendariskt rykte i flyktingarnas länder. Den hjälpinsats som gjorts av Sverige skulle inte glömmas. Genom detta påstående avvisades vad en kvällstidning i Stockholm poängterat. Enligt kvällstidningens påstående hade internerna blivit illa behandlade genom att de spärrades in bakom taggtråd och vaktades av vakter med påskruvna bajonetter. Det var en nödvändighet att ta till åtgärder för att minska risken för epidemier. Det hade konstaterats fall av fläcktyfus i Skåne, därför var det viktigt att
63 ”Svältande flyktingar åt av hästspillen”, 1945-05-12 64 ”Flyktingarna får monument i Hälsingborg”, 1945-05-14 65 ”Centralkartotek över polacker ordnas i Malmö”, 1945-05-15 66 ”Polska flyktingar vill ha sygrejor”, 1945-05-15
iakttaga allra största noggrannhet. ”Det är alltså ett svenskt hygieniskt intresse att undvika kontakt.”68
Den 27 maj publicerades en insändare av Jalmar Furuskog i Arbetet, som poängterade två saker: det nordiska folket skulle inte glida ifrån varandra och att det nordiska samarbetet inte skulle glömmas. Språket, kulturen och frihetskänslan var det som band det nordiska folket ihop, och det nordiska samarbetet behövde återknytas.
Den 28 maj var Arbetets förstasida täckt av rapporteringarna om danskarnas hemresa. ”Den vackraste bild vi någonsin skådat i Malmö rullades upp på morgonen den 28 maj, då en kontingent på 500 danskar, som under ofredsåren sökt sin tillflykt till Skånes huvudstad, rest över med färjan till Köpenhamn.” Blommor av alla slags hade smyckat båten, och svenska och danska flaggor hade burits. På första sidan existerade även en artikel på några rader som rapporterade att 1 000 fångar beräknades anlända till Trelleborg, alla från Lübeck.69
Den 29 maj rapporterade Arbetet att smittofaran från flyktingarna blivit effektivt bekämpad. Dock hade karantänstiden förlängts till tre veckor, för de flyktingar som anlänt efter 4 maj. Många av flyktingarna som anlänt till Skåne beskrevs som svårt sjuka bland annat hade 150 säkra fläcktyfusfall konstaterats och 56 starkt misstänkta fall av samma sjukdom. Ett 40-tal av flyktingarna hade avlidit vid ankomsten eller inom loppet av ett dygn. Dödsorsaken hade i majoritet varit svält eller tuberkulos.70
Den 8 juni rapporterade Arbetet att Malmöhus län skulle ta emot 7 500 f. d. fångar och transporterna väntades börja 25 juni. Det totala antalet som väntades komma till Sverige var ca 10 000 och hälften av dem beskrevs varit i sängliggande tillstånd.71
Den 28 juni rapporterade Arbetet att de första transporterade flyktingarna, från Lübeck, anlänt. Arbetet valde att skildra fångarnas levnadsförhållanden i de tyska koncentrationslägren, och en polsk jude beskrev hur han och hans kamrater sett två SS-män ta tag i ett par månader gamla judebarn i benen och sedan slitit dem i stycken. Även
68 ”Sverige kommer att få ett legendariskt rykte”, 1945-05-19 69”Sverigedanskarnas hemfärd började idag”, 1945-05-28
70 ”Smittofaran från flyktingar blir effektivt bekämpad”, 1945-05-28 71 ”Malmöhus län får nu mottaga 7.500 f. d. fångar”, 1945-06-08
rapporterades från ett annat manligt vittne hur kvinnorna hade pumpats på blod tills de dog, för att blodet senare skulle användas vid transfusioner för de tyska soldaterna.72
Den 5 juli rapporterade Arbetet att nya grupper av f.d. fångar anlänt. Det var i huvudsak kvinnor som anlänt och nio nationaliteter var representerade. Arbetet beskrev dessa fångar som inte lika illa tilltygade som de tidigare.73
Den 17 juli rapporterade tidningen att en ny kontingent flyktingar anlänt till Lund. 140 flyktingar av polsk, ungersk, jugoslavisk och rumänsk bakgrund. Dessa flyktingar beskrevs som friska och karantänstiden skulle därmed vara långdragen, därför uppmanades allmänheten att donera saker som kan hålla dem sysselsatta.74
Den 4, 5 och 6 oktober var tidningens sista rapporteringar om de befriade fram tills årsskiftet. Dessa tre dagar handlade rapporteringen främst om polackernas hemfärder. Den 4 oktober rapporterade Arbetet att 500 polacker hade samlats i Malmö för hemfärden.75 Den 5 oktober rapporterade tidningen att glada polacker återvänt hem i god kondition. De beskrevs ha gjort ”ett beklämmande intryck” vid ankomsten, då de skildrades som utsvultna, klädda i trasor och många verkade vara rena ”människovraken”. Vid hemfärden beskrevs de varit snyggt ekiperade, ”ätit upp sig” och ingen av dem visade brist på hull. De återvände med gott humör och hade bara goda och hjärtliga ord att säga om vistelsen och gästfriheten i Sverige.76 Den 6 oktober rapporterade tidningen på framsidan, att svenskarna ansetts som ett sjungande folk men svenskarna hade att lära av polackerna. De hade sjungit med sådan glädje att det hade gjort många förbluffade och imponerade.77
Startpunkten för Arbetets rapporteringar om ”1945 års befriade” var den 2 maj 1945. Från och med detta datum fram tills månadens slut var rapporteringen intensiv, och nästan dagligen publicerades artiklar om de nyanlända flyktingarna. Rapporteringarna under maj månad inleddes med kortfattad information om Bernadotteexpeditionen och därefter präglades rapporteringarna i kronologisk ordning om: information om Bernadotteexpeditionen, beskrivningar av de nyanlända flyktingarna yttre och hälsa, flyktingarnas upplevelser i de
72 ”Blodtransfusion till offren dog”, 1945-06-28
73 ”Nya grupper av f.d. flyktingar anlände igår”, 1945-07-05 74 ” Nya kontingent flyktingar till Lund”, 1945-07-17
75 ”Polacker samlas i dag i Malmö för hemfärden”, 1945-10-04 76 ”Glada polacker återvänder hem i god kondition”, 1945-10-05 77 ”Polackernas avskedstack sades med vackra sånger”, 1945-10-06
tyska koncentrationslägren, den svenska hjälpinsatsen, fläcktyfusfall som uppstått i flyktingförläggningarna, danskarnas hemresor och tacksamhet, flyktingarna som anlänt till Sverige via UNNRA-aktionen och slutligen de polska flyktingarnas hemresor. Under juni och juli månad publicerades fyra artiklar om ”1945 års befriade”, och dessa handlade enbart om de flyktingar som anlänt till Sverige via UNNRA-aktionen. Detta poängterar att rapporteringarna började avta under juni månad och från och med 17 juli fram tills 4 oktober rapporterades det inte något om ”1945 års befriade”, eftersom rapporteringarna fokuserade sig mest på kriget mellan Japan och USA. Den 4, 5, 6 oktober publicerades sammanlagt tre artiklar, som beskrev de polska flyktingarnas hemfärder och tacksamhet. Efter den 6 oktober existerade inga fler rapporteringar om ”1945 års befriade” i tidningen Arbetet.
5.2 Skånska Dagbladet
Skånska Dagbladet inledde sina rapporteringar om ”1945 års befriade” den 2 maj. I den första
artikeln betonades att det utav säkerhetsskäl inte förrän då ansetts varit lämpligt att informera allmänheten om vad som försiggått vid färjeområdet i Malmö. En aktion hade genomförts av svenska Röda Korset genom greve Folke Bernadottes förhandlingar med Himmler. Flera skolor och andra offentliga byggnader i olika städer hade tagits i anspråk som förläggningar. Sammanlagt uppgavs cirka 19 000 flyktingar ha kommit och fler förväntades komma.78 I de olika grupper som flyktingarna anlänt hade olika nationaliteter representerats, bl.a. danskar och norrmän, fransyskor, holländskor, belgiskor, polskor, engelskor och några svenskar. Dessutom har cirka 1 000 tysklandssvenskar anlänt, huvudsakligen svenska kvinnor gifta med tyska män. Majoriteten av flyktingarna beskrevs ha varit överlyckliga över att få kommit till Sverige, och de stora grupperna hade sjungit sina nationalsånger. De hade även sjungit den svenska nationalsången, som ett tack för den svenska hjälpinsatsen. Kvinnorna beskrevs ha gjort ett beklämmande intryck, då de anlänt i trasiga, lappade och blåvita fångdräkter, och väldigt magra. Deras tillhörigheter uppges ha varit få och insvepta i små knyten eller en pappkartong. Polskorna beskrevs ha klarat svårigheterna bäst då de i regel var kvinnor från landsbygden som klarat det hårda arbetet.79
Den 3 maj rapporterade tidningen att flyktingarna uppgetts varit lyckliga över vistelsen i Sverige. De största kontingenterna utgjordes av danskar och norrmän, vilka uppgått till 6 000. Även 4 000 polacker, till mesta dels kvinnor, 2 000 fransmän och belgare, 400-500 holländare
78”Flyktingfloden till Sverige allt stridare”, 1945-05-02 79”Svenskar evakuerade strax framför fronten”, 1945-05-02
och 1 200 balter, hade anlänt. Totalt var 21 nationer representerade bland de hitanlända. Kvinnorna beskrevs varit mellan 25-30 år.80 Angående kvinnorna skrev Skånska Dagbladet:
För vår syn skall alltid stå en ung, troligen judisk flicka. Hon kunde väl vara nitton-tjugo år. Hennes armar var smala som en tioårings. Hon verkade apatisk, som hon närmast ville säga: jag har gått igenom allt. Liksom sina kamrater hade hon ett nummer intatuerat på handleden - andra hade det också på bröstet och skuldran.81
Den 4 maj rapporterade Skånska Dagbladet att 1 258 f.d. kvinnliga fångar anlänt till Sverige. I majoritet var det polskor och fransyskor, men där fanns även holländskor, ungerskor och zigenerskor. De beskrevs ha varit omkring 25 år. En ungerska berättade hur hon en gång hade använt toaletten utan att fråga därefter slogs hon med en träbattong i huvudet, som lämnade ett stort hål vilket hon hade visat upp för medarbetaren på plats.82
Den 5 maj rapporterade tidningen att de sista flyktingarna anlänt. Polacker, holländare, fransyskor, slovaker, rumäner, jugoslaver och italienare var de nationaliteter som beskrevs representerades och uteslutande bestod flyktingarna av kvinnor. Även 34 estsvenskar hade anlänt, ”vilka man särskilt lade märke till, då de voro de enda som hade ”riktiga” kläder och inte paltor och trasor”.83 De beskrevs ha haft mer bagage i handen medan de övriga endast hade små knyten. De flesta beskrevs som ”avmagrade”, strumpor fattades i många fall, och många hade ”otympliga” träsulade skor.
Den 8 maj rapporterade tidningen Lunds flyktingförläggning hade bjudit flyktingarna på pannbiff, sill, makrill och smörgåsar. ”Man har fått förbereda 42 000 smörgåsar eller cirka 6 000 per dag.”84
Den 14 maj rapporterade tidningen att Madonna från Czestochowa varit hos flyktingpolackerna i Landskrona, beskrevs ha blivit omtumlad av den insats svenskarna gjort för polackerna. ”I Landskrona hade flyktingarna fått se en vacker film om Sverige”.85
80”‘Jag är en människa och fri, fri’ Flyktingar lyckliga att vara här”, 1945-05-03 81”Polskorna firar sin nationaldag”, 1945-05-03
82 ”Över tusen kvinnliga fångar med sista färjeturen i går”, 1945-05-04 83 ”Sista gruppen flyktingar torde ha anlänt”, 1945-05-05
84 ”6 000 smörgåsar gå bl.a. åt per dag till de internerade”, 1945-05-08 85”Madonna från Czetochova till flyktingpolacker i Landskrona”, 1945-05-08
Den 15 maj skrev Skånska Dagbladet att flyktingkarantänerna i Malmö blivit spärrade grund av smittofara. Några fall av fläcktyfus hade konstaterats och man uppmanade allmänheten att hålla sig borta från karantänerna.86
Den 17 maj poängterade tidningen att första danska gruppen fångar, främst sabotörer och motståndsmän, som kommit till Sverige för två veckor sedan återvänt hem. Det var omkring 1 200 danskar som återvänt och beskrevs ”betydligt mer tilltalande ut till sitt yttre än när de kommo hit från Tyskland”.87
Den 18 maj rapporterade tidningen två polska studentskor som använts som försökskaniner i diverse olika experiment. Den ena beskrevs ha blivit opererad båda benen, och 5 månader efter operationen kunde hon trevande börja gå. Den andra studentskan beskrevs ha genomgått en operation där de opererat ett 10 cm långt muskelstycke från vaden.88
Den 19 maj skrev tidningen att tusentals flyktingar per dag hade utrustats med nya kläder i Malmö. De tidigare kläderna de burit beskrevs inte bara varit smutsiga och ohyra utan även märkta med underkastelsens och lidandets alla kännetecken. Klänningar och kostymer gavs och existerade i många former, men det som beskrevs varit problematiskt var att många av flyktingarna varit småväxta. ”Våra vanliga svenska nummer äro på tok stora”.89 Men detta klarade fransyskorna utmärkt då det som inte passade gjorde de om ”med en händighet som inte stod någon utlärd sömmerska efter”.90 Det som dock beskrevs som det svåraste problemet var att hitta skor till flyktingarna. De flesta av flyktingarna hade fått sina fötter förstörda genom eländiga fotbeklädnader.
Den 28 maj skrev Skånska Dagbladet en av flertal rapporter om att svenskdanskarnas hemfärder. Cirka 450 danskar rapporterades ha rest iväg med färjan den 28 maj.91 I rapporten
beskrevs även de vanligaste sjukdomarna som uppkommit i flyktinglägren: svår undernäring, brist- och tarmsjukdomar samt tuberkulos. Även fläcktyfus hade konstaterats men det var inga
86 ”Flyktingkarantäner spärrade på grund av smittofara”, 1945-05-15 87 ”Första danska gruppen fångar återvände igår”, 1945-05-17 88 ”Fångarna opererades i experimentsyfte”, 1945-05-18 89 ”Tusentals flyktingar utrustade pr.dag i Malmö”, 1945-05-19 90 ”Tusentals flyktingar utrustade pr.dag i Malmö”, 1945-05-19 91”Sverigedanskarnas hemfärd började idag”, 1945-05-28
risker för sjukdomens spridning, då flyktingarna fått den vård de behöver. Man har dock förlängt karantänstiden till 3 veckor för dem som anlänt efter 4 maj.92
Den 29, 30 och 31 maj rapporterade Skånska Dagbladet i några små artiklar att sammanlagt 1 000 danskar åkt hem. I artiklarna beskrevs förhållandet mellan danskarna och den svenska befolkningen ha varit utmärkt speciellt i Skåne, medan längre upp i landet var det mer besvärligare då norrmännen beskrevs mer populära.93
Den 31 maj rapporterade tidningen att 10 000 nya f.d. fångar från Lübeck beräknades anlända till Sverige, men ovisst när. Dessa beskrevs vara sjuklingar och krigsfångar som inte var återställda och behövde vård i Sverige, och skulle stanna så länge det var nödvändigt för att de skulle tillfriskna och därefter transporteras hem.94
Den 27 juni rapporterade tidningen att de rent fysiska behoven hade tillfredsställts men många av flyktingarna var studerande eller intellektuella och därmed hade det uppstått en intensiv längtan efter att ”träna hjärnan”. En omfattande föreläsningsverksamhet i samband med filmvisning planerades. ”Flyktingarna har visat ett mycket stort intresse för allt som rör Sverige och dess sociala förhållanden, kvinnans ställning o.s.v. och det är främst sådana frågor som skola behandlas.”95
Den 28 juni rapporterade Skånska Dagbladet att den första svenska båten med flyktingar från Lübeck anlänt till Malmö dagen innan. 460 f.d. interner hade ha anlänt och av dessa skulle 275 stanna kvar i Malmö medan resten åkte till Göteborg.96
Den 29 juni rapporterade Skånska Dagbladet fortsätter rapporteringen om gårdagens nyanlända flyktingar från Lübeck. Av dem 450 som anlänt var den största delen sängliggande, och i behöv av läkarvård. Därefter rapporterades det generellt om de 10 000 f.d. fångarna som förväntades anlända till Sverige. 6 000 kom från Belsen, övervägande del kvinnor, och de resterande 4 000 från Buchenwald. Alla möjliga nationaliteter beskrevs varit representerade.
92 ”Åtgärderna mot smittofara från flyktinglägren”, 1945-05-28 93 ”500 danskar med eftermiddagsfärjan igår”, 1945-05-29 94 ”Ovisst när de 10 000 komma hit”, 1945-05-31
95 ”Underhållning för flyktingar skall ordnas”, 1945-06-27 96 ”Matfriska f.d. fångar från Lübeck”, 1945-06-28
