Malmö högskola
Lärande och samhälle
Individ och samhälle
Examensarbete
15 högskolepoängAvancerad nivå
Inskolning
- Hur påverkas små barn av olika inskolningsmodeller i
förskolan?
Acclimatization
-
How do different acclimatization models in preschool affect little children?Malin Brynolf Pedersen
Sammanfattning
Syftet är att göra en undersökning om olika inskolningsmodeller av barn i ett års ålder utifrån ett barnperspektiv. Mina frågeställningar är: Finns det några avgörande för- och nackdelar med de olika modellerna? Hur upplever föräldrar och pedagoger (förskollärare och
barnskötare kommer att benämnas som pedagoger i studien) de olika inskolningsmodellerna utifrån barnets behov? Vad kännetecknar en god inskolning? Spelar barnets ålder någon roll? Det finns inte någon exakt vetenskap eller forskning om de olika modellerna. Därför vill jag med olika teorier samt ett eget undersökande i form av observationer, enkäter och intervjuer, komma fram till vad dessa modeller tillför ett barn som är ett år. Jag vill utifrån ett
barnperspektiv ta reda på vad fördelarna är med de olika inskolningsmodellerna. Jag har till denna studie valt ut olika utvecklingsteorier som utgångspunkt. Dessa berör anknytning, trygghet samt psykosocial-utveckling. Jag har valt att använda triangulering av
undersökningsmetoderna observation, enkät samt intervju. I resultatet framgår att de olika inskolningsmodellerna har både för- och nackdelar. Det som är viktigast är barnets och föräldrarnas trygghet och anknytning till pedagogerna och verksamheten. Huruvida
inskolningen blir lyckad hänger på pedagogernas förhållningssätt och flexibilitet och inte på den valda inskolningsmodellen.
Nyckelord: Anknytning, barnperspektiv, inskolning, inskolningsmodeller, psykosocial-utveckling.
Förord
Jag vill tillägna ett stort tack till de förskolor och pedagoger som deltog i studien, som
välkomnade mig när jag gjorde observationerna, som svarade på enkäten och slutligen på alla mina frågor. Ett stort tack går även ut till de föräldrar vars barn jag fick observera vid tre olika tillfällen. Jag blir även djupt berörd och tacksam till alla de som deltog i
enkätundersökningen. Ni var 282 föräldrar och pedagoger som svarade på den digitala enkäten och på så vis visade ert stöd och engagemang inför detta ämne och min studie. Tack vare ert deltagande har jag fått bekräftat vikten av min studies syfte, jag har fått ta del av era erfarenheter som gett denna studie tillförlitlighet och berört mig som person. Alla era svar, kommentarer och erfarenheter ni delade med mig kommer jag bära med mig i min kommande yrkesutövning. Jag vill även rikta ett varmt tack till min handledare, Maja Nordenankar, som har varit ett stort stöd för mig under arbetets gång. Tack även till min väninna, vars frågor lockade mig till att genomföra denna studie.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte ... 2
1.2 Mina frågeställningar ... 2
1.3 Begreppsförtydligande ... 2
2. Kunskapsbakgrund och teori ... 4
2.1 Inskolningens historia ... 4 2.2 Inskolningsmodeller ... 4 2.2.1Tvåveckorsmodellen ... 5 2.2.2 Tredagarsmodellen ... 6 2.3 Eriksons teori ... 7 2.4 Anknytningsteori ... 10 2.5 Objektrelationsteori ... 11
2.6 Sammanfattning av kunskapsbakgrund och teori ... 15
3. Metod ... 18 3.1 Val av metoder ... 18 3.1.1 Enkät ... 18 3.1.2 Observation ... 19 3.1.3 Intervju ... 20 3.2 Urvalsgrupp ... 21 3.2.1 Undersökningsgrupp ... 21 3.3 Genomförande ... 22 3.3.1 Observation ... 22 3.3.2 Intervju ... 22
3.3.4 Bearbetning av resultat ... 24
3.4 Reliabilitet och validitet ... 25
3.5 Forskningsetiska överväganden ... 27
4. Resultat och analys ... 29
4.1 Redovisning av resultat ... 29
4.2 Glädje och trygghet ... 30
4.3 Kontaktskapande och anknytning ... 36
4.4 Misslyckad inskolning ... 39
4.5 Barnets ålder ... 43
4.6 Sammanfattning av resultatkapitlet ... 44
5. Slutsats och diskussion ... 46
5.1 Metoddiskussion ... 46
5.2 Resultatdiskussion ... 46
5.3 Didaktiska konsekvenser ... 49
5.4 Förslag på vidare forskning ... 50
Källförteckning ... 51
Bilaga 1 ... 55
Bilaga 2 ... 58
Bilaga 3 ... 64
1. Inledning
När jag började tänka på ett tema för mitt examensarbete var jag inne på helt andra ämnen. Det var ämnen jag tyckte var bra men inget som väckte ett stort intresse inom mig. I slutet på juli i år började min väninna inskola sin sexton månader gamla son. Eftersom jag själv
ansvarat för inskolningar på min tidigare arbetsplats valde min väninna att komma till mig när hon hade frågor. Jag försökte vara behjälplig genom att berätta det jag vet om inskolningar men min väninna hade mycket svårt att hantera inskolningen. Det hela blev inte bättre när hon på den femte dagen fick veta att hennes son var tvungen att byta avdelning då han inte längre behövde vara där sena kvällar. En ny och kort inskolning ordnades följande vecka och den såg helt annorlunda ut. En mycket förvirrad mamma ville desperat veta varför man gjorde så olika inskolningar och vad som var bäst för hennes son. Mina tankar gick till barnet som först fick komma till en helt ny miljö och träffa nya personer som han genast började tycka om, för att sedan en vecka senare omplaceras på en ny avdelning med ny personal, nya kompisar och ny miljö. Tankarna for runt i huvudet på mig och jag hade inte längre några tydliga svar att ge min väninna. Vi var mitt uppe i diskussionerna om inskolning när jag kom på att det var just inskolning mitt examensarbete skulle komma att handla om.
Inskolning är en väldigt viktig tid för ett barn på förskolan och det är viktigt att barnet får en bra start på förskolan. När jag höll mina första inskolningar fick jag en ”lapp” av min chef där det stod skrivet allt som jag skulle komma ihåg att nämna. Jag fick en kort genomgång på hur dagarna skulle se ut på ett ungefär och sedan var jag klar för att inskola. Jag hade två inskolningar och de visade sig vara varandras motsats. En pojke på tolv månader kunde inte prata, gå eller krypa. Han var helt utelämnad och fullkomligt beroende av mig. Den andra pojken, arton månader, hade mycket spring i benen och älskade att välta saker och väsnas. För mig blev inskolningen svår eftersom det var två så olika pojkar att inskola samtidigt. Men jag klarade det och barnen kom att stortrivas på förskolan. Vad som förundrar mig är hur en så viktig del i förskolan förbises och hur lite man som ansvarig vet om inskolningar och barnens psykosociala utveckling. Det finns inte mycket forskning om olika inskolningsmodeller enligt Larsson (2011) så därför ser jag detta arbete som viktigt och förhoppningsvis görs det mer forskning på området så att ”varje barn tillsammans med sina föräldrar får en god introduktion i förskolan” (Skolverket, 2010, s. 15). Det jag vill ta reda på i detta arbete är varför de olika modellerna är bra för det lilla barnet. Vad gynnar och ger de olika inskolningsmodellerna ett
litet barn på ett år som för första gången skall komma till en ny miljö, träffa nya människor och komma in i nya rutiner. Enligt en artikel på nätet (Larsson, 2011) berättar författare och förskolelärare Marie Arnesson Eriksson att det inte finns någon exakt vetenskap eller forskning om de olika modellerna. Därför vill jag med olika teorier samt en egen
undersökning komma fram till vad dessa modeller tillför ett barn på ett år. Jag vill undersöka modellerna utifrån ett barnperspektiv och ta reda på vad fördelarna är med de olika
inskolningsmodellerna.
1.1 Syfte
Syftet är att göra en undersökning om olika inskolningsmodeller av barn i ett års ålder utifrån ett barnperspektiv.
1.2 Mina frågeställningar
• Finns det några avgörande för- och nackdelar med de olika modellerna?
• Hur upplever föräldrar och pedagoger de olika inskolningsmodellerna utifrån barnets behov?
• Vad kännetecknar en god inskolning? • Spelar barnets ålder någon roll?
1.3 Begreppsförtydligande
Inskolning - barnets introduktionstid i förskoleverksamheten.
Ansvarspedagog - en pedagog vars uppgift är att finnas till hands för barnet och vårdnadshavarna under inskolningen.
Barnperspektiv - innebär att vuxna, så långt som möjligt, sätter sig in i barnets situation för att kunna ta tillvara på barnet intresse och verka för barnets bästa.
Vårdnadshavare och föräldrar - dessa ord behöver nödvändigtvis inte stå för samma person. En vårdnadshavare är oftast en förälder men kan även vara en av domstol särskilt förordnad person som har att utöva vårdnaden om ett barn. Då det inte alltid är föräldrarna som har vårdnaden om sitt barn är det viktigt att ha i åtanke att begreppet vårdnadshavare och föräldrar benämns synonymt i studien.
Hen – Könsneutral personligt pronomen som i uppsatsen används när ”han” och ”hon” är odefinierbart (NE.se, 2012).
2. Kunskapsbakgrund och teori
2.1 Inskolningens historia
Det var under 1970-talet som större delen av barnen i samhället började lämnas på förskola som ett resultat av att båda föräldrarna arbetade. Det var först under denna tid som
inskolningen blev en del av förskolan. Många av barnen som inskolades hade inte ens fyllt ett år (Lindahl, 1998). Det var individualiteten som genomsyrade denna tids inskolningar och de kunde komma att pågå väldigt länge. Föräldrarna var de som hade den största rollen i arbetet under inskolningen. Det var föräldrarna som skulle informera pedagogerna om hur just deras barn fungerade och allteftersom kunde personalen på förskolan ta över omvårdnaden av barnet (Hedin, 1987). Under denna tid var det förskolans uppdrag att tillgodose föräldrarnas behov vilket under senare år förändrades med hjälp av läroplanen för förskolan. Där var fokusen riktad till barnens välbefinnande och utveckling (Hedin, 1987). Under 1980-talet började man se på de små barnen som kompetenta och i behov av välanpassad pedagogik (Michélsen, 2005). År 1998 fick förskolan sin första läroplan, Lpfö98, vilket leder till att daghem och deltidsgrupper försvinner och ersätts med förskolan (Lärarförbundet, TAM-arkiv, Lärarnas riksförbund, SFHL & stiftelsen SAF, 2010). Enligt Skolverkets (2012) statistik gick mer än 48 % av Sveriges ettåringar i förskolan 2011. Detta är en kontinuerlig ökning med mer än 6 % sedan 2005.
2.2 Inskolningsmodeller
Det finns ett flertal olika tillvägagångssätt för att genomföra en inskolning. Två av de vanligaste inskolningsmodellerna är tredagarsmodellen och tvåveckorsmodellen. Det finns däremot inte mycket studier och forskning om de olika tillvägagångssätten. När ett barn ska börja på förskolan kräver det vissa förberedelser. Det är inte endast barnet som skall skolas in utan en hel familj. ”Man kan gå så långt som att säga att i många fall är det viktigaste i inskolningen av ett nytt barn hur man tar emot barnets föräldrar.” (Wessman, 2010 s.5). I läroplanen för förskolan har föräldrarna en stor roll. Föräldrarna ska ses som delaktiga i verksamheten och i Lpfö10 kan man bl a läsa: ”Föräldrarna ska ha möjlighet att inom ramen för de nationella målen vara med och påverka verksamheten i förskolan.” (Skolverket, 2010, s.15). Arbetslaget skall även ”visa respekt för föräldrarna och känna ansvar för att det
2010, s. 15). Det är tydligt att relationen till barnens familjer är en viktig del av förskolans uppdrag. ”Personalens förmåga att förstå och samspela med barnet och få föräldrarnas
förtroende är viktig, så att vistelsen i förskolan blir ett positivt stöd…” (Skolverket, 2010, s. 7). Naturligtvis kräver en inskolning vissa förberedelser. Det kan vara allt ifrån praktiska saker som att göra plats i hallen till att gemensamt komma överens om i arbetslaget hur man ska tillmötesgå barnet/familjen. Wessman (2010) betonar tydligt vikten av att veta vad barnet har med sig i ”bagaget”. Alla barn har erfarenheter och upplevelser som det bär med sig och det är viktigt att ta reda på dessa så att förskolan på bästa sätt kan integrera barnet och föräldrarna. Det finns flera olika förberedelser man kan göra för att ge barnet en så bra start som möjligt. Det kan vara en enkel sak som att skicka ut ett välkomstbrev och papper som skall fyllas i av föräldrarna så att man slipper göra det första dagen av inskolningen. En del förskolor erbjuder hembesök så att pedagogen och barnet kan skapa sin första kontakt på barnets ”hemmaplan”. Andra väljer att dela med sig av bilder på personalen och avdelningens barn (självklart efter samtycke av barnens vårdnadshavare) så att det nya barnet kan bekanta sig med deras
utseende. Även bilder på barnet som skall inskolas kan i god tid sättas upp på avdelningen så att man kan förbereda de andra barnen på att där snart skall börja ett nytt barn på avdelningen (Wessman, 2010). Enligt Vivecka Ljungström (2000) är en bra start på dagis guld värld för alla eftersom det är den största och kanske första separationen för barnet. Det är då där skall skapas viktiga band med pedagogerna och miljön som sedan bildar en trygghet hos det lilla barnet. I grunden finns där två olika modeller av inskolning men dessa har förändrats, formats och utvecklats lite individuellt från förskola till förskola och avdelning till avdelning. Oftast väljer förskolan att följa det ena eller andra sättet och så görs sedan anpassningar utifrån pedagogernas egna erfarenheter. Det är viktigt att komma ihåg att det inte är enbart tiden som utgör de olika modellerna utan förhållningssättet och ”Väljer man den längre inskolningen men har mer aktiva föräldrar så blir det till exempel mer likt den korta varianten. Och tvärt om.” (Larsson, 2011).
2.2.1Tvåveckorsmodellen
I tvåveckorsmodellen är inskolningsdagarna kortare och därför är där fler dagar. Dagarnas längd ökar succesivt under inskolningsperioden (Larsson, 2011). ”Korta besök tillsammans med en förälder blir successivt längre och föräldern börjar lämna barnet ensamt med ansvarspedagogen.” (Larsson, 2011). Under två veckor skall föräldern kunna närvara på
förskolan d v s att föräldern kan lämna kortare stunder redan första veckan men måste kunna infinna sig på förskolan med kort varsel under hela inskolningsperioden. Upplägget kan se lite olika ut beroende på barnet och vilka tider det ska vara på förskolan. Denna modell är
den ”gamla” modellen som har använts längst (Larsson, 2011). En speciell ansvarspedagog tar hand om inskolningen och under den tiden det nya barnet är på förskolan riktas hela ansvarspedagogens fokus på det nya barnet. Det är även till ansvarspedagogen föräldern lämnar barnet i början (Larsson, 2011). Nedan kommer ett exempel på schema vid tvåveckorsinskolning enligt Arnesson Eriksson (2010). Självklart kan man göra det
annorlunda och t ex börja en måndag eller anpassa schemat utifrån barnets behov. Schemat är riktat mot ett enskilt barns inskolning eller en liten grupp. Tanken är att föräldrarna finns med de första dagarna och därefter har de ”jour” och skall vara tillgängliga vid behov.
Vecka 1 Onsdag 09.00-10.00 Torsdag 09.00-10.00 Fredag 09.00-10.30 Vecka 2 Måndag 09.00-11.15 Tisdag 09.00-11.15 Onsdag 08.45-11.45 Lunch Torsdag 08.45-11.45 Lunch
Fredag 08.45-13.30 Lunch och vila
Vecka 3 Måndag 08.45-13.30 Lunch och vila
Tisdag 08.30-15.00 Lunch, vila och mellanmål
Onsdag Enligt schema
Figur 1: Exempel på schema för tvåveckorsmodellen (Arnesson Eriksson, 2010, s.152)
2.2.2 Tredagarsmodellen
Tredagarsmodellen har bara varit verksam i några år men blir allt vanligare (Larsson, 2011). Denna modell är även känd under andra namn så som kortinskolning, föräldraaktiv inskolning, Stockholmsmodellen, heldagsinskolning samt Knivstamodellen. Tredagarsmodellen går ut på att barnet är på förskolan tillsammans med föräldrarna i tre hela dagar. Heltid räknar man oftast som 5-6 timmar här (Arnesson Eriksson, 2010). Man använder sig inte av en så kallad ansvarspedagog utan hela arbetslaget hjälps åt tillsammans med föräldern att inskola (Larsson, 2011). ”Den fjärde dagen lämnas barnet hos personalen på förskolan och då sker ett tydligt
och kort avsked mellan förälder och barn.” (Vidlund, 2008). Föräldrarna sköter helt
omvårdnaden av sitt barn (t ex matning, läggning och blöjbyten) och är aktiva i allt som sker på avdelningen. En viktig del i tanken är att föräldrarna ska signalera till sitt barn att det är kul på förskolan skriver Arnesson Eriksson (2010). Barnen skall under inskolningen träna på att vara i förskolan, inte lämnas på förskolan. Metoden innebär att barnet i lugn och ro kan vänja sig vid miljön, personalen och barnen utan att oroa sig för att bli lämnad (Vidlund, 2008). En jourperiod är inte ovanligt efter de föräldraaktiva dagarna. Då kan barnet ha lite kortare dagar och föräldrarna är beredda på att snabbt infinna sig på förskolan om pedagogerna ringer (Arnesson Eriksson, 2010). Nedan följer ett exempel på hur en tredagarsinskolning kan se ut.
Vecka 1 Måndag 09.00-15.00 Föräldern är med
Tisdag 09.00-15.00 Föräldern är med
Onsdag 09.00-15.00 Föräldern är med
Torsdag Barnet lämnas sin vanliga tid
Figur 2: Exempel på schema för tredagarsinskolning (Arnesson Eriksson, 2010, s. 153)
2.3 Eriksons teori
Eriksons teori om utveckling bygger på ett antagande att utvecklingen sker epigeniskt. Det är en stadieteori om åtta levnadsstadier som bygger på att personlighetsutvecklingen sker stegvis efter ett förutbestämt mönster i den mänskliga organismen men denna står också under
påverkan av externa faktorer. Dessa externa faktorer kan vara omgivningen, sociala
förhållanden, kultur och samhälle. Det är under de olika levnadsstadierna som förutbestämda individuella personlighetsdrag utvecklas och dessa har stor betydelse för individens identitet. Man kan inte hoppa över ett stadie och utfallet av föregående stadium påverkar
nästkommande stadie (Jerlang, 2008). Eriksons teori kallas även för en kristeori. Detta för att människans utveckling belyses med åtta kriser under de åtta karakteristiska levnadsstadierna (Jerlang, 2008). Dessa åtta levnadsstadier är indelade i ungefärliga tidsangivelser. Åldern på de olika stadierna riktas till personens individuella utveckling som påverkas av bl a mognad, ärftliga egenskaper, omgivningen och konkreta samspel. I figur 3 har jag skildrat de åtta stadierna och vad som kännetecknar dessa. Jag har gjort en egen figur där jag använder mig av tre källor som är Evenshaug och Hallen (2001), Erikson (2000) samt Learning Theories Knowledgebase (2012).
Stadier i den psykosociala utvecklingen - Existenskriser Ålder Grundläggande styrka Grundläggande sociala konflikter Radie för betydelsefulla relationer
Tillit kontra misstro Spädbarnsåldern 0-18 mån Hopp Matning Moders gestalt
Autonomi kontra skam Småbarnsåldern 18 mån – 3 år Vilja Renlighet Föräldragestalter
Initiativ kontra skuld Lekåldern
3-5 år Målmedvetenhet Utforskning Familj
Produktivitet kontra mindervärdeskänslor
Skolåldern
6-12 år Kompetens Utbildning ”Grannskap”, skola Identitet kontra
identitetsförvirring
Tonåren 12-18 år
Trohet Sociala relationer Kamratgrupper, ledarskapsmodeller Intimitet kontra isolering Tidig vuxenålder 18-35 år Kärlek Relationer Partner i vänskap, sex, konkurrens, sammarbete Generativitet kontra stagnation Vuxenåren 35-55 eller 65 år
Omsorg Arbete och
föräldraskap Arbetsfördelning och gemensamt hushåll Integritet kontra förtvivlan Mogen ålder 55 eller 65 - Visdom Reflektion över livet Mänskligheten Figur 3: Människans åtta åldrar
Stadierna i den psykosociala utvecklingen beskriver den mänskliga personlighetens utveckling och kriser. Det är en serie av alternativa, grundläggande attityder där Erikson (1993, s. 228) använder termen ”en känsla av” så som t ex en känsla av tillit eller misstro. Detta genomtränger både ytan och djupet på både medvetna och undermedvetna plan. De hela utgör tre dimensioner som är ”… upplevelsesätt som är tillgängliga för introspektion,
beteendesätt som andra kan iaktta och slutligen omedvetna inre tillstånd som kan bestämmas genom test och analys.” (Erikson, 1993, s. 228). Den grundläggande styrkan som finns med i Figur 3 kan även kallas karaktärsdrag, livsinställning och dygd. Det är en grundläggande psykisk styrka som utvecklas under de aktuella stadier individen befinner sig i (Jerlang, 2008).
Det är den styrka som uppstår ur kriserna, så som tillit kontra misstro föder hopp, vilken i sin tur är viktig för att lösa senare existenskriser. Hoppet krävs för att viljestyrkan skall skapas i nästa stadie o s v.
Enligt Eriksons teorier (Evenshaug & Hallen, 2001) om den psykosociala utvecklingen befinner sig ett barn i tidig 1 års ålder i det första stadiet som handlar om grundläggande tillit kontra grundläggande misstro. I Eriksons teori handlar det om att det lilla barnet skall
övervinna en hotande känsla av misstro och därmed få en trygghetskänsla och grundläggande tillit som står för att omvärlden går att lita på. Detta innefattar att grundläggande behov (så som t ex mat, sömn och trygghet) tillgodoses och att omsorgspersonerna förblir desamma och beter sig på ett regelbundet sätt (Evenshaug & Hallen, 2001). Det bör även tilläggas att ”det mått av tillit som vinns ur spädbarnets första upplevelser inte tycks bero på absoluta mängder av mat eller på antalet kärleksbetygelser utan fastmer på arten av förhållandet till modern” (Eriksons, 1993, s. 226). Modern skapar en känsla av tillit hos barnet genom en omvårdnad om barnets individuella behov samt en fast känsla av personlig pålitlighet. Levnadslång brist på denna sorts tillit påverkar personens personlighet och personen drabbas av depressioner eller blir tillbakadragen, avskärmad och kontaktstörd. I sådana här fall är det första steget i terapin återställandet av tillit (Erikson, 1993). En felaktigt löst kris kan leda till hämningar av personlighetsutvecklingen eller bildas en felutveckling (Jerlang, 2008). Det kan betyda att man förlorar sin identitet i högre eller lägre grad och att jagutvecklingen blir svag. Hos barn i spädbarnsstadiet innebär detta att barnet blir tillbakadraget.
Men ett barn i ett års ålder kan även ha passerat in i det andra stadiet – autonomi
(självständighet) kontra skam och tvivel. I detta stadie utvecklar barnet fysiska färdigheter och en känsla av personlig kontroll. Typiskt för detta stadie är motsättningen mellan barnets nyväckta vilja, viljan att motsätta sig tvång och omgivningens samt föräldrarnas krav, förväntningar och förbud. Det är i den här åldern som barnen är mycket nyfikna och ”kan själv”. Det är den så kallade ”trotsåldern”. Men barnet menar inte att vara trotsigt och ser det inte så själv. Jerlang (2008, s. 96) skriver att ”i allmänhet övergår barnets behov att uttrycka sin självständighet bara i trots om föräldrarna gör det till en maktkamp.”. När barnet inte lyckas överkomma krisen autonomi kontra skam och tvivel utvecklas en benägenhet att känna ”skam och tvivel” över sina handlingsmöjligheter och inför sig själv. Detta kan ske när uppfostran av barnet präglas för mycket av bl a förbud, påbud, krav, straff och att bli utskämd. Denna press kan leda till att barnet regredierar d v s att barnet går tillbaka till spädbarnsstadiet.
Detta framträder i att barnet börjar suga på napp igen, gnäller, blir fientlig och krävande m.m. Ibland kan man även se en del ångestsituationer levas ut i leken. När pressen är på tok för stor t ex genom för stora krav på barnet, för sträng kontroll eller för många hot och straff kan konflikten fixeras. Detta kan i sin tur leda till ”ett svagt jag” och tvångspräglat beteende som senare kan utvecklas till tvångsneuroser, fobi m m och den stora pressen leder ofta till att barnets frustrationer visar sig i en destruktiv aggressivitet. Aggressiviteten kan antingen riktas utåt eller inåt. Då den riktas utåt görs det i form av trotsreaktioner som sedan kan visa sig i form av hävdelse och beteendeproblem. Riktar sig aggressionerna inåt leder detta till misstro mot sig själv och det kan även leda till kraftiga depressiva personlighetsdrag (Jerlang, 2008).
2.4 Anknytningsteori
För att titta närmare på anknytningsteorin bör man veta vad begreppet anknytning betyder inom utvecklingspsykologin. Ordet är taget från det engelska begreppet attachment, ”med betoning just på betydelsen av något mindre som hänger ihop med och är beroende av något större” (Broberg, 2008, s. 16). Enligt Bowlbys anknytningsteori (Broberg, 2008) är barnet förprogrammerat att knyta an med sina föräldrar, detta är för att skydda barnet och öka
barnets överlevnadsmöjligheter ur ett evolutionärt syfte. Anknytningsutvecklingen går igenom olika faser. Den första tiden skiljer inte barnet ut sina omvårdnadspersoner men från ungefär fyra månader kan man märka att barnet föredrar de personer barnet haft mest kontakt med för att senare vid ett års ålder sträva efter att upprätthålla fysisk kontakt med de primära
anknytningspersonerna (Broberg, 2008). Starkast anknytning känner barnet under sitt andra levnadsår, detta i samband med att barnets kognitiva förmåga utvecklas. Bowlby menade även att barnets anknytningssystem slås på och av vid behov vilket resulterar i att barnet kan
obekymrat sitta och leka i förälderns närvaro tillsynes oberoende. Men skulle någon främmande person komma in i rummet eller om föräldern lämnar rummet, slås det
reflexmässiga anknytningssystemet igång och barnet vill genast öka närheten till föräldern. Bowlby (1996, s. 135) sammanfattar sin teori på följande sätt:
”Det som jag av praktiska skäl kallar anknytningsteori är ett sätt att begreppsliggöra människors tendens att skapa starka känslomässiga band till vissa speciella andra människor samt ett försök till förklaring av de många former av emotionell olycka och personlighetsstörning,
bland annat rädsla, vrede, depression och emotionell distansering som ofrivillig separation och förlust ger upphov till.”
Makarna Robertson är båda psykologer som arbetade tillsammans med Bowlby. De har dokumenterat med film hur barn reagerar på en längre tids separation från
föräldrarna/anknytningspersonerna (Broberg, 2008). Genom dessa filmer kom de fram till att barn genomlider tre faser vid en sådan separation. Först reagerar barnet i protest genom ilska, skrik och mycket rörelse. Då detta är uttröttande och ansträngande ger barnet upp efter ett tag. Relativt snart övergår protesten i sorg. Denna sorg efterliknar mycket sorgen vuxna känner när någon nära gått bort. Barnets gråt blir tystare, rörelsemönstret lugnare och om möjlighet finns går barnet gärna till en säng eller vrå för att sörja. Separationen påverkar tydligt barnet och barnet slutar oftast äta. ”Deras anknytningssystem är påslaget som en följd av
separationen från föräldern…”(Broberg, 2008, s. 21). Då där inte finns någon välkänd person som kan ge barnet en känsla av trygghet och ”stänga av” anknytningssystemet är det en väldigt allvarlig situation för ett litet barn vars grundläggande behov behöver tillgodoses. Makarna Robertsons filmer visade även att om barnet är separerat från föräldern i mer än några dygn med ”anknytningssystemet påslaget” börjar barnet själv ”stänga av” sitt
anknytningssystem. Barnet blev därmed lättsammare och började äta men detta till ett högt pris. Då föräldern återförenas med barnet möter inte barnet förälderns blick och visar inte alls några djupa känslor. Denna fas kallas losskoppling vilket innebär att barnet börjat stänga av anknytningssystemet och det psykologiska bandet till föräldern.
Ett av de mest centrala begreppen inom anknytningsteorin är en trygg bas. En trygg bas beskriver förälderns omsorgsförmåga i två aspekter ”(1) att vara en bas för barnets
utforskande och (2) att utgöra en ”hamn” (a haven of safty), dit barnet kan återvända i
händelse av upplevt hot eller fara.” (Broberg, 2008, s. 24). Skulle relationen till föräldern vara otrygg påverkas barnets förmåga att undersöka världen på ett negativt sätt. Barnet antingen klänger sig fast på föräldern och lämnar aldrig ”basen” eller beter sig som att basen inte behövs och kommer aldrig till ”hamnen” för att tanka trygghet eller vid direkt hotande fara.
2.5 Objektrelationsteori
Margaret Mahlers objektrelationsteori är en så kallad stadie- eller fasteori.
1984). Denna förmåga är extra viktig under spädbarnstiden då barnet dels anpassar sig men söker även tillfredställelse av sina behov (Rosén-Sandahl, 1983). Barnets personlighet beskrivs som ”konturlöst” vid födseln och därefter ”stöps i en form” barnet genom en mamma-barn relation som kallas mor-barn-dyaden (Jerlang, 2008, s.125). Mahlers objektrelationsteori utgörs av sex olika faser man går igenom i livet. Faserna är Normalautistiska fasen, Symbiotiska fasen, Differentieringsfasen, Övningsfasen,
Närmandefasen samt Konsulideringsfasen (Rödstam, 1991). Faserna skall förstås som en konstant vidareutveckling som aldrig slutar. Det är inte så att man blir klar och ”kommer över” en fas utan de finns kvar där och utvecklas. Varje fas är en progress som vidareutvecklar
psyke, kropp och beteende. Jag har nedan gjort en egen figur som tydliggör faserna i Mahlers teori. Jag använde mig av Rödstam (1991) samt Jerlang (2008) när jag utformade figuren.
De sex faserna Ålder Barnet Mor-barn-dyaden
Normalautistiska fasen ca 0-1 mån Objektlöst Objektlöst
Symbiotiska fasen ca 2-4/5 mån Delobjekt Bröst – Barn
Differentieringsfasen ca 4/5-7/10 mån Delobjekt Bröst, mor – Barn
Övningsfasen ca 7/10-15/18 mån Helt objekt Mor – Barn
Närmandefasen ca 16/19-24/30 mån Helt objekt Mor – – – Barn Konsolideringsfasen ca 24/30 mån - livets slut Mot objektkonstans Mor – Barn – Andra Figur 4: De sex faserna i objektrelationsteorin
I första fasen (normalautistiska fasen) är barnet nyfött och dess uppgift är att upprätthålla en fysiologisk jämnvikt i organismen. All uppmärksamhet är i princip riktad inåt och på kroppen samt behovstillfredställandet (Jerlang, 2008). I den andra fasen (symbiotiska fasen) står begreppet symbios för att modern och barnet har ett samstämmande beroendeförhållande till varandra. Detta leder till att barnet känner sig ”sammansmält” med modern och upplever
modern som ett delobjekt till sig själv (Jerlang, 2008, ss. 134-136). Den tredje fasen (differentierings fasen) handlar om att barnet skall lära sig skilja på sig själv och modern. Mahler kallar denna process för barnets ”psykiska födelse”. Barnet blir successivt medvetet om sig själv som individ (Jerlang, 2008). Fjärde fasen (övning) infaller vid 7/10-15/18 månader d v s samtidigt som en eventuell inskolning kan ske. Det som kännetecknar denna fas är ”barnets förstärkta utveckling av självständighet och förståelse samt inte minst av förmågan att stå och gå” (Jerlang, 2008, s. 139). Mahler beskriver denna tidpunkt som början på ”barnets kärleksförhållande till välden” (Jerlang, 2008, s. 139). Barnet har en
överväldigande lycka över sin egna motoriska förmåga. Jerlang (2008) beskriver det som barnets narcissism. Dessa överväldigande känslor av ”allsmäktighet” är fullkomligt normala i denna fas. Barnet saknar en uppfattning om hur litet det faktiskt är i förhållande till världen och med sin nya självständighet och glädjen över sig själv börjar barnet nu förflytta sig allt längre ifrån modern. Det är viktigt att modern är disponibel och finns där för barnet när det behövs samtidigt som hon ska uppmana barnet att våga vara självständigt. Mahler menar att det är viktigt att modern visar glädje över barnets självständighet, kropp och utveckling då detta har stor betydelse för barnets utveckling av normal och sund självkärlek. Under denna fas förstärks även identifikationen då barnet känner igen sig själv som samma sort som modern och fadern. Det blir även lättare att känna igen personer och bekanta ansikten blir fler vilket leder till en lättare övergång när barnet skall börja på förskolan. Ett övergångsobjekt som representerar förhållandet till modern kan underlätta vid separation. Det kan vara t ex en snutte, nalle eller napp och dessa kan ha väldigt stor betydelse för barnet (Rosén-Sandahl, 1983). I denna fas kan barnet bli så uppslukat av sina intressen att modern nästan glöms bort men blir barnet uppmärksamt på moderns frånvaro kan det leda till att barnet blir väldigt nedstämt. Finns modern i närheten söker sig barnet till henne för att återupprätta tryggheten och detta gör barnet genom att ”ladda upp” psykiskt. En felutveckling kan ske om modern hämmar barnets självständighet, anser barnet vara mer självständigt än vad det är, ställer för höga uppfostringskrav eller inte tillåter barnet att ”ladda upp” psykiskt. Detta kan innebära att barnet får svårt att utveckla sitt jag och sin glädje över sin kropp och sin rörlighet (Jerlang, 2008). Genom att ställa för stora krav på barnet kan barnets framtida empatiska förmåga skadas. Även barn som haft problem i den symbiotiska fasen har generellt sett svårare för att ”ladda upp” och de reagerar på separation som om de blivit övergivna d v s med
barnet inskolas vid ca 16/19-24/30 månaders ålder. I denna fas söker sig barnet tillbaka till modern, där av namnet ”närmandefas”. Barnet närmar sig modern känslomässigt efter den tidigare delfasens frigörelse och Mahler menar att denna fas är den viktigaste fasen för barnets separation-individuation-process (Mahler, 1984). I denna fas delar barnet sina upplevelser med modern och det kan visa sig i att barnet kommer med leksakerna och lägger de i moderns knä. En hotande insikt om att modern är separat och inte alltid är överens med barnets vilja påverkar barnets känsla av ”allsmäktighet”. Barnet upplever därmed sig själv som en
självständig person och att behovstillfredställandet inte alltid sker per automatik. Det kan vara svårt för barnet att acceptera att oberoendet inte alltid är en enkel sak och barnet kommer konfronteras med sin egen oförmåga vilket i sin tur brukar leda till gnäll och aggressivitet (Jerlang, 2008). Att barnet ”skuggar” modern är inte ovanligt. Detta genom att antingen följa henne fysiskt eller studera henne noga. Man kan också se exempel på ambitendens d v s att barnet får motsatta beteendetendenser. Det kan t ex vara att barnet är på väg in i ett lekrum och samtidigt på väg bort från modern vilket resulterar i att barnet stannar på tröskeln
obeslutsam över sitt val. Det är barnets medvetenhet om sin egen självständighet som gör att barnet känner rädsla för att förlora modern samtidigt känner barnet även en rädsla över att förlora sin nyvunna självständighet. Kulmen av detta når sin topp vid 20-24 månaders ålder då barnet går in i en kris. I krisen upplever barnet en rädsla för främlingar och det blir svårt för andra vuxna att bli ”tröstare” (Jerlang, 2008). För att bearbeta denna krisperiod kan barnet använda sig av det som Mahler kallade ”tvång”. Detta innebär att barnet tvingar modern att delta i sin upplevelse oftast genom aggressivitet eller förtvivlan. Krisen kan bli så kraftig att den verkar kvarvarande eller att barnet regredierar till denna kris under framtida kriser
(Jerlang, 2008). Ett gott tecken på självständighetsutvecklingen är användandet av ”nej!”. Det är viktigt att föräldrarna är tålmodiga och har förståelse under denna period då en reaktion av irritation och brist på tålmodighet kan verka hämmande för barnets utveckling. Slutligen kommer den sista fasen, konsolideringsfasen, som varar från 24-30 månaders ålder till livets slut. I denna fas uppnår barnet en objektkonstans d v s en modersrepresentation som är
konstant och oberoende av moderns närvaro. Den inre bilden av modern kan se ut på olika sett beroende på hur moderns relation till barnet sett ut under tidigare faser (Jerlang, 2008).
2.6 Sammanfattning av kunskapsbakgrund och teori
Det var under 70-talet som större delen av barnen i samhället började lämnas på förskola och inskolningen blev en del av verksamheten. Individualiteten genomsyrade denna tids
inskolningar som kunde pågå under väldigt lång period. Idag finns det olika
inskolningsmodeller och de absolut främsta är tvåveckorsmodellen och tredagarsmodellen. Tvåveckorsmodellen har använts längst och i den modellen är dagarna korta till en början. Succesivt blir dagarna längre och längre. En speciell ansvarspedagog är alltid med barnet och allteftersom börjar föräldern lämna barnet hos ansvarspedagogen, till en början korta stunder men succesivt blir stunderna längre (Larsson, 2011).
Tredagarsinskolning går ut på att föräldrarna är på förskolan tre hela dagar med sitt barn. Föräldrarna är aktiva och barnet har ingen ansvarspedagog utan personalen ansvarar
gemensamt för alla. På fjärde dagen vinkar föräldern och lämnar sitt barn (Larsson, 2011). Eriksons teori om den psykosociala utvecklingen handlar om hur externa faktorer, föräldrar och samhälle påverkar varje individ. Enligt Erikson går varje individ igenom åtta stadier under en livstid. De stadier som ett barn i 1 års befinner sig i är antingen ”tillit kontra misstro” (ca 0 -18 mån) eller det senare stadiet ”autonomi kontra skam” (ca 18 mån - 3 år). Fasen tillit kontra misstro handlar om att det lilla barnet skall övervinna en hotande känsla av misstro och därmed få en trygghetskänsla och grundläggande tillit som står för att omvärlden går att lita på. Detta innefattar att grundläggande behov tillgodoses och att omsorgspersonerna förblir desamma och beter sig på ett regelbundet sätt (Evenshaug & Hallen, 2001). Levnadslång brist på denna sorts tillit påverkar personens personlighet och en felaktigt löst kris kan leda till hämningar av personligheten (Eriksson, 1993). I stadiet autonomi kontra skam utvecklar barnet fysiska färdigheter och en känsla av personlig kontroll. Typiskt för detta stadie är motsättningen mellan barnets nyväckta vilja, viljan att motsätta sig tvång och omgivningens samt föräldrarnas krav, förväntningar och förbud. Det är när barnet förlorar självkontrollen eller utsätts för överkontroll utifrån som barnet upplever skam och tvivel som kan verka kvarvarande (Evenshaug & Hallen, 2001).
Enligt Bowlbys anknytningsteori är barnet förprogrammerat att knyta an med sina föräldrar, detta är för att öka barnets överlevnadsmöjligheter ur ett evolutionärt syfte. Bowlby menar att barnets anknytningssystem slås på och av vid behov. Detta resulterar i att barnet kan
främmande person komma in i rummet eller om föräldern lämnar rummet, slås det
reflexmässiga anknytningssystemet igång och barnet vill genast öka närheten till föräldern. Vid separation reagerar barnet först i protest genom ilska, skrik och mycket rörelse. Relativt snart övergår protesten i sorg. Barnets gråt blir tystare, rörelsemönstret lugnare. Då där inte finns någon för barnet välkänd person som kan ge barnet en känsla av trygghet och ”stänga av” anknytningssystemet är det en väldigt allvarlig situation för ett litet barn. Barnet kan efter en längre tids separation gå in i slutfasen losskoppling vilket innebär att barnet börjat stänga av anknytningssystemet och det psykologiska bandet till föräldern (Broberg, 2008). Ett av de mest centrala begreppen inom anknytningsteorin är en trygg bas. En trygg bas beskriver förälderns omsorgsförmåga i två aspekter ”(1) att vara en bas för barnets utforskande och (2) att utgöra en ”hamn” (a haven of safty), dit barnet kan återvända i händelse av upplevt hot eller fara.” (Broberg, 2008, s. 24). Skulle relationen till föräldern vara otrygg påverkas barnets förmåga att undersöka välden på ett negativt sätt (Broberg, 2008).
Margaret Mahlers objektrelationsteori går ut på ett antagande att barn har en förmåga att ”adaptera” (Rosén- Sandahl, 1983). Mahlers objektrelationsteori utgörs av sex olika faser i livet. De faser ett barn i 1 års ålder befinner sig i är antingen ”övningsfasen”
eller ”närmandefasen”. Det som kännetecknar övningsfasen är barnets utveckling av självständighet och förståelse. Barnet har under denna fas överväldigande känslor av allsmäktighet. Mahler menar att det är viktigt att modern visar glädje över barnets
självständighet, kropp och utveckling då detta har stor betydelse för barnets utveckling av normal och sund självkärlek. Det blir även lättare för barnet att känna igen personer och de bekanta ansikten blir fler vilket leder till en lättare övergång när barnet skall börja på förskolan. I denna fas kan barnet bli så uppslukat av sina intressen att modern nästan glöms bort men blir barnet uppmärksamt på moderns frånvaro kan det leda till att barnet blir väldigt nedstämt. En felutveckling kan ske om modern hämmar barnets självständighet, anser barnet vara mer självständigt än vad det är, ställer för höga uppfostringskrav eller inte tillåter barnet att ”ladda upp” psykiskt. (Jerlang, 2008). I närmandefasen söker sig barnet tillbaka till modern, där av namnet ”närmandefas”. Barnet närmar sig modern känslomässigt efter den tidigare delfasens frigörelse och Mahler menar att denna fas är den viktigaste fasen för barnets separation-individuation-process(Jerlang, 2008). I denna fas delar barnet sina upplevelser med modern. En hotande insikt om att modern är separat och inte alltid är överens med barnets vilja påverkar barnets känsla av ”allsmäktighet”. Det kan vara svårt för barnet att acceptera att
oberoendet inte alltid är en enkel sak och barnet kommer konfronteras med sin egen oförmåga vilket i sin tur brukar leda till gnäll och aggressivitet. Det är barnets medvetenhet om sin egen självständighet som gör att barnet känner rädsla för att förlora modern samtidigt känner barnet även en rädsla över att förlora sin nyvunna självständighet. Kulmen av detta når sin topp vid 20-24 månaders ålder då barnet går in i en kris. I krisen upplever barnet en rädsla för
främlingar och det blir svårt för andra vuxna att bli ”tröstare”. Det är viktigt att föräldrarna är tålmodiga då en reaktion av irritation kan verka hämmande för barnets utveckling (Jerlang, 2008). I dessa faser kan ett övergångsobjekt som representerar förhållandet till modern
underlätta vid separation. Det kan vara t ex en snutte, nalle eller napp och dessa kan ha väldigt stor betydelse för barnet (Rosén-Sandahl, 1983).
3. Metod
3.1 Val av metoder
Jag valde att använda mig av triangulering för att få extra kontroll på studiens giltighet och relevans. Med triangulering menas att ”man använder ett kvantitativt synsätt för att bekräfta kvalitativa resultat och vice versa.” (Bryman, 2011, s. 558). Metoderna jag använt mig av är följande: observation, intervju samt enkät. Mitt forskningsresultat utvärderas sedan och med hjälp av de utvecklingspsykologiska teorier jag valt kommer jag besvara mina frågeställningar. Jag har valt att använda mig av fiktiva namn på förskolorna och de deltagande i denna studie. Detta för att en identifiering av deltagarna inte skall vara möjlig (se 3.5 Forskningsetiska överväganden).
3.1.1 Enkät
Enkät är en metod för att samla in svar på frågor. Till skillnad från intervju svarar personerna skriftligt på de frågor du valt att ställa och när du väl lämnat ut enkäten är det för sent att ändra frågorna. Det är viktigt att ställa rätt frågor så man får svar på det man vill ta reda på. Det är en metod som är teoretiskt och tekniskt svår och den kräver mycket arbete innan den genomförs. I en föreläsning med Viggósson (2012) berättar han att ”ingen undersökning blir bättre än metoden du använder”. Fördelen med enkät är att det, enligt Viggósson (2012), ”är ett bra verktyg för att samla in data från en stor grupp människor”. Eftersom man får svar på samma frågor av alla deltagarna och mängden svar man får in kan vara många, är det en bra metod när man vill sammanställa svaren och ta fram statistik. Men för att göra detta krävs det att enkäten är bra utformad och tekniskt korrekt. När man skriver en enkät är det viktigt att tänka på vad man vill ta reda på och varför. Man måste kunna precisera problemet och ta reda på vilka begrepp som kan ingå i problemområdet. Man skall även tänka på hur begreppen hänger samman och hur de kan gestaltas i människors beteende (Viggósson, 2012). Innan man sätter igång med att göra enkäten är det även bra att tänka på hur man ska samla in resultaten och hur de ska bearbetas. Man bör även ha funderat över eventuella etiska problem att ta hänsyn till.
Jag valde att använda mig av enkät som en av mina metoder i denna studie (se bilaga 1 och 2). Detta val gjorde jag för att jag vill få en generell bild av inskolningar från många håll. Eftersom jag har valt att undersöka olika inskolningsmodeller ur barnperspektiv valde jag att
samla in svar från olika föräldrar och pedagoger som tagit del av olika inskolningsmodeller och som har god kontakt med barnet. Jag vill ta del av många föräldrar och pedagogers upplevelser för att fastställa hur de olika inskolningsmodellerna påverkar små barn och hur bra de är utifrån ett barnperspektiv. Enkätens kvantitet anser jag att jag inte kan få genom någon annan metod inom studiens tidsram. Genom enkäten hoppas jag kunna få tillräckligt hög svarsfrekvens för att se mönster och dra slutsatser.
Jag valde att använda mig av en websurvey som är en online-enkät. Fördelarna med en survey enligt Bryman (2011) är att de är billiga, man får snabb respons, färre obesvarade frågor, inga geografiska begränsningar och respondenterna tenderar att svara mer utförligt på öppna frågor och kommentarer. En lättare sammanställning kan man även få beroende på programmet man använder sig av. Bryman (2011) menar även att surveyundersökningar är bra för att man lätt kan variera utseende och göra enkäterna tilltalande. Nackdelarna enligt Bryman (2011) kan vara en låg svarsfrekvens, urvalet begränsas till de med internet samt att motivationen måste vara stark hos respondenterna. En annan stor nackdel är att man inte vet vem respondenterna är eller om någon svarar flera gånger på enkäten.
3.1.2 Observation
Då syftet med studien är att göra en undersökning om olika inskolningsmodeller av barn i ett års ålder utifrån ett barnperspektiv har jag valt att använda mig av observationer för att jag själv skall kunna studera olika inskolningar och försöka inta ett barnperspektiv.
Jag har valt att använda en så kallad icke-deltagande observation (Bryman, 2011). Med detta menas att jag som observatör inte kommer delta i det som händer utan bara studera och agera så neutral som möjligt (Bryman, 2011). Leijon (2012) berättar i sin föreläsning att observation inte är bara är en metod utan man kan säga att det är ett samlingsnamn för flera metoder. Det finns
strukturerade och ostrukturerade observationer. Hon berättar om dessas ytterligheter och förklarar sedan att man kan göra observationerna mer eller mindre strukturerade eller icke-strukturerade d v s att man kan hamna mittemellan dessas ytterligheter (Leijon, 2012). Till mina observationer har jag valt att använda ett mellanting mellan strukturerad och icke-strukturerad observation. Jag valde att använda mig av tidssampling vilket är en urvalsteknik vid strukturerade observationer vilket innebär att man väljer ut kortare tidsintervaller för observationerna (Bryman, 2011). Jag har valt att observera under 5 min med intervaller på 10 min under en timme, vid tre tillfällen (Figur 5). Detta är så
löpande protokoll (Rubinstein Reich & Wesén, 1986). Ett löpande protokoll är oftast vanligt vid ostrukturerade observationer då man inte använder sig av ett observationsschema för registreringen av olika beteenden (Bryman, 2011). Syftet med en ostrukturerad observation är att så detaljerat som möjligt notera hur deltagarna för observationen beter sig och ”att ge en narrativt hållen beskrivning av beteendet.” (Bryman, 2011, s. 266). Min tidigare relation till deltagarna kan vara viktig vid
observationen och i vissa fall påverka. Jag har en haft en del tidigare kontakt med Skogens förskola och barnen känner till stor del igen mig. Jag har god kontakt med många av barnen och personalen på avdelningen. Barnet som inskolas och hennes förälder har jag aldrig träffat tidigare. På förskolan Havet är jag god vän med ansvarspedagogen som håller i inskolningen. Jag har aldrig träffat barnen på avdelningen eller det barnet som skall inskolas och hans förälder.
Början av inskolningen när vårdnadshavaren
är med barnet på förskolan
Första gången barnet blir lämnat på
förskolan
Ett par veckor efter inskolningen Observerar 00:05 00:05 00:05 Paus 00:10 00:10 00:10 Observerar 00:05 00:05 00:05 Paus 00:10 00:10 00:10 Observerar 00:05 00:05 00:05 Paus 00:10 00:10 00:10 Observerar 00:05 00:05 00:05
Totalt observerad tid 00:20 00:20 00:20
Figur 5: Tidssampling
3.1.3 Intervju
Jag har valt att genomföra kvalitativa intervjuer för att komplettera mina observationer och enkäter. Då en av mina frågeställningar är hur pedagoger upplever de olika
inskolningsmodellerna utifrån barnets behov vill jag ta hjälp av intervjuer för att få veta mer om pedagogernas förhållningssätt till de inskolningar jag observerar. Jag hoppas att med hjälp av kvalitativa intervjuer få en djupare insikt i pedagogernas syn om inskolning. Enligt Patel och Davidsson (2003) syftar kvalitativa intervjuer till att urskilja respondentens åsikter om ett visst fenomen. Bryman (2011) menar att man vid kvalitativa intervjuer för ett samtal kring ett förutbestämt ämnesområde och inte använder sig av intervjufrågor. De kvalitativa
intervjuerna kan påminna om vanliga samtal då intervjuaren utgår ifrån ett specifikt ämne och i samtalet ställer frågor och motfrågor. Bryman (2011) menar att man i kvalitativa intervjuer vill ha så fylliga och detaljerade svar som möjligt och till skillnad från kvantitativa intervjuer kan forskaren intervjua samma person flera gånger.
Jag kommer att använda mig av enkäten till pedagogerna som utgångspunkt för intervjun. Pedagogerna får i förväg svara på enkäten och utifrån vad jag ser som relevant ber jag de utveckla och ställer följdfrågor. Det kommer fungera som ett frågeschema eller intervjuguide i en form av semistrukturerad intervju (Bryman, 2011). De semistrukturerade intervjuerna är en form av kvalitativ intervju (Bryman, 2011). Under en semistrukturerad intervju har forskaren en lista över förhållandevis specifika ämnen, i mitt fall utifrån enkäten. Dessa ämnen berörs men intervjupersonen har stor frihet att utveckla svaren på sitt eget vis. En frihet att slippa ställa intervjufrågorna i följdordning och en möjlighet att ställa frågor utanför intervjuschemat är karaktäristiskt för semistrukturerade intervjuer (Bryman, 2011).
3.2 Urvalsgrupp
3.2.1 Undersökningsgrupp
Till observationerna och intervjuerna har jag valt två förskolor från en kommun i södra Sverige. I valet av förskola utgick jag ifrån stad och inskolningsmodell. Jag utnyttjade mina kontakter och på så vis fick jag komma till två olika förskolor med olika inskolningsmodeller. I denna studie går de under de fiktiva namnen Havet och Skogen. Jag valde att använda mig av ett fokuserat urval till min observation. Med fokuserat urval menas att jag hade en i förväg utvald individ att observera under en bestämd tid (Bryman, 2011). Individerna jag valde ut för studiens observationer består av två barn, 15 och 17 månader, som skall inskolas med olika inskolningsmodeller på de två institutionerna. Pedagogerna som håller i inskolningen på de två förskolorna samt vårdnadshavarna, studeras till viss del i observationerna när de
interagerar med det deltagande barnet. Pedagogerna är även respondenter för intervjun. Pedagogerna har olika utbildningar och arbetserfarenheter. Davidsson (2002) menar att det är bra att ha med mer än en institution när undersökningen genomförs. På så sätt kan jag uppnå en variation i respondenternas utsagor och på grund av detta valde jag pedagoger från olika institutioner och med olika utbildningar och arbetslivserfarenheter.
När jag skickade ut min enkät till pedagogerna hade jag ett väldigt brett och stort urval. Alla som har arbetat med barns inskolning i åldrarna 12-24 månader i Sverige och har en utbildning som antingen barnskötare eller förskolelärare fick svara. Jag spred min enkät på olika forum som har deltagare från hela Sverige. Där av blev deltagandet högt och studiens tillförlitlighet högre.
Enkäten till föräldrarna delade jag ut på liknande sätt d v s olika föräldraforum. Där fick alla svara som hade varit med under sitt/sina barns inskolning.
Intervjun gjordes med de fyra pedagoger som varit ansvariga för inskolningarna jag observerade. Det var en pedagog på förskolan Havet och det var tre pedagoger på förskolan Skogen.
3.3 Genomförande
3.3.1 Observation
Jag gjorde observationer på två olika förskolor som använde sig av olika inskolningsmodeller. Förskolan Havet använde sig av tvåveckorsmodellen och förskolan Skogen använde sig av tredagarsmodellen. Jag besökte förskolorna vid tre tillfällen var. Första tillfället var i början på inskolningen när föräldern är med, andra tillfället var när föräldern lämnade för första gången barnet under ett par timmar och sista tillfället var när barnet gått på förskolan ett par veckor. Jag använde mig av löpande protokoll och gjorde observationerna i intervaller (Rubinstein Reich & Wesén, 1986). Jag dokumenterade med löpande protokoll i 5 min och hade uppehåll i 10 min vilket enligt Rubinstein Reich och Wesén (1986) är en normal tid. Jag förde protokoll under en timme d v s att jag fick fyra olika dokumenterade texter. Jag började med att innan varje nytt skrivtillfälle skriva ner vilket klockslag det var, vilka som var
närvarande och vad barnet gjorde strax innan jag började skriva det löpande protokollet (Rubinstein Reich & Wesén, 1986). Då det var tidigt i mitt arbete som observationerna gjordes valde jag att inte titta efter något speciellt utan bara anteckna allt som hände och i efterhand analysera och fundera kring observationerna.
3.3.2 Intervju
I intervjuerna utgick jag ifrån enkäten. Jag valde att låta personalen som ansvarat för inskolningarna på förskolorna där observationerna gjordes delta. Personalen fick efter den
sista observationen var gjord svara på frågorna i enkäten. Jag lämnade enkäten till dem och de hade två dagar på sig att i lugn och ro svara. Frågorna och svaren på enkäterna använde jag sedan som ett frågeschema (Bryman, 2011) när jag efter två dagar kom tillbaka och
genomförde intervjuerna. Jag ställde ibland följdfrågor och frågor utanför frågeschemat. Jag förde ett samtal med pedagogerna där jag styrde samtalsämnet till de olika svaren de lämnat på enkäten men jag lät även personalen vidareutveckla sina svar på sitt eget vis. Denna struktur är en kvalitativ intervju med en semistruktur (Bryman, 2011).
3.3.3 Enkät
Jag valde att göra en surveyenkät för att underlätta insamlandet, bearbetningen, sorteringen, filtreringen, analyserandet och för att kunna få in en stor mängd svar på kort tid. Jag
tillverkade därför två enkäter, en till föräldrar med ca 10 frågor och en till pedagoger med ca 25 frågor. Enkäterna är uppbyggd med slutna frågor i vertikalt format samt likertskala i vågrätt format. Jag använde mig av en likertskala för att mäta ”intensiteten i en känsla eller upplevelse som rör det aktuella området eller temat” (Bryman, 2011, s. 157). Likertskalan är numrerad 1-5 där t ex 1 är mycket ledsen och 5 är mycket glad.
Bryman (2011, s. 609) menar att en online-enkät har som fördel att den kan utformas i ett ”attraktivt format”. Detta innebär att man kan utforma enkäten på varierande sätt med olika stilar. Jag valde att göra en liten enkät till föräldrarna på 1 sida med neutralt utseende. Jag valde färger, storlek och stil på enkäten för att den skulle framstå som lockande. Där fanns även en kort ingress där jag beskrev mig själv, mitt syfte och vad jag sökte. I ingressen försökte jag anknyta till föräldrarna, framställa problematiken lite underliggande och syftet med undersökningen. Jag var även tydlig med att förklara att den inskolningen de varit med om måste skett när barnet var 12-24 mån. Enkäten till pedagogerna hade en liknande ingress. Däremot var uppbyggnaden annorlunda och mer omfattande. Jag valde att placera ingressen på en egen sida, inledningssida, där pedagogerna sedan fick trycka sig vidare till ”nästa”. Följande sidor var uppdelade: Din erfarenhet, Frågor om inskolningarna, Dina åsikter. Detta underlättade bearbetningen väldigt mycket. Under rubriken ”Din erfarenhet” fick
respondenterna svara på frågor som berörde deras utbildning och erfarenhet, detta så att jag skulle få en tydlig bild av respondenterna. Vidare fick respondenterna under rubriken ”Frågor om inskolningarna” beskriva sin erfarenhet av inskolningarna de haft utifrån en specifik inskolningsmodell. Under rubriken ”Dina åsikter” ställde jag sedan frågor om hur
pedagogerna ansåg en inskolning bör se ut. Genom dessa tre sidor till pedagogerna med olika områden samt föräldrarnas enkät, fick jag en bra grund till att besvara mina frågeställningar: Finns det några avgörande för- och nackdelar med de olika modellerna? Hur upplever föräldrar och pedagoger de olika inskolningsmodellerna utifrån barnets behov? Vad kännetecknar en god inskolning? Spelar barnets ålder någon roll?
Enkäten till föräldrarna valde jag att sprida på olika forum. Jag valde främst Facebook för att nå ut till mängden men även föräldraforum som www.alltforforaldrar.se och
www.familjeliv.se. På Facebook valde jag att sprida min länk (se bilaga 3) till enkäten på grupper som Mammor&Pappor, Mammor i Skåne, Mammor i Stockholm, Föräldrar i
Trelleborg, Vi med barn födda 2011, Mammor i Skåne – köp och sälj, Forum för feministiska föräldrar samt BARN.. köp/sälj/byta/skänk 0410. Jag fick väldigt bra respons på mina
enkätutskick och föräldrarna erbjöd sig att svara på fler frågor, vidarebefordra länken till andra föräldrar och en del ville även veta mer och läsa mitt arbete när det var klart. Två veckor senare hade 200 föräldrar svarat på min enkät.
Enkäten till pedagoger spred jag på liknande sätt. Jag använde mig av olika pedagogiska grupper på Facebook för att nå ut till så många pedagoger som möjligt (se bilaga 3). Jag spred den i grupperna Pedagoger, Pedagoger som delar med sig, Förskolan.se samt Teknik för pedagoger i förskola och skola 2012. Jag spred den även på olika Facebooksidor så som Förskoleforum, Pedagog i Malmö, Malmö Högskola, Förskoleburken, Pedagogiskt Café m fl. 3.3.4 Bearbetning av resultat
Observationerna (Bilaga 4) valde jag att renskriva på datorn samma dag som observationerna genomfördes för att lättare kunna bearbeta svaren. Jag har även kunnat lägga till lite text eller utvecklat mina anteckningar när jag i efterhand renskrivit på datorn då detta gjordes samma dag och allt var färskt i minnet (se Bryman, 2010). Bryman (2010) menar även att det är en fördel att börja analysera efter att man samlat in delar av forskningsunderlaget. När jag skrev ner observationerna på datorn började jag även bearbeta texten. Jag antecknade på separat papper de delar jag tyckte var intressanta och dessa delar valde jag ut utifrån hur de relaterade till de valda teorierna. Jag gjorde på samma sätt med intervjuerna och de tillfällen jag ställde följdfrågor. Det sista jag valde att analysera var enkäterna då jag ville ge respondenterna möjlighet att svara under så lång tid som möjligt. När enkäten till föräldrarna nådde 200
stängde jag när jag inte längre kunde vänta med att analysera den och då hade 82 pedagoger svarat på enkäten. Då enkäterna gjordes digitala har jag fått in alla svaren till mitt konto på surveymonkey.se. Där kan jag nu använda mig av hemsidan för att analysera, filtrera och sammanställa svaren. Jag kan sortera ut svar utifrån ett svar på en fråga t ex ”Hur lång var inskolningen?”. Denna fråga ger mig en indikator på vilken inskolningsmodell som användes och därmed kan jag se och jämföra hur t ex de som svarade ”3-5 dagar” svarade på resten av frågorna. Hemsidan hjälper mig till viss del men det kräver mycket arbete att se likheter och olikheter i svaren. När jag samlat in allt mitt forskningsmaterial började jag ställa materialet emot varandra och para ihop det som passade. Jag använde alla tre metodernas resultat samt de valda teorierna för att sammanställa resultat och sedan genomföra analysen. En bit in i bearbetningen började olika gemensamma nämnare uppenbara sig och dessa bildade sedan grunden för de underrubriker jag använder i kapitel 4. Jag valde även att tydliggöra mina resultat i form av diagram. Jag gjorde även cirkeldiagrammen tydligare genom att låta de mörkare fälten representera de mindre bra på likertskalan t ex de barn som var ledsna.
3.4 Reliabilitet och validitet
Att uppnå hög tillförlitlighet i min studie är av yttersta prioritet. Detta för att kunna dra korrekta och tillförlitliga slutsatser av resultatet. Sharp m fl (2007) definierar forskning som ett metodiskt sökande där forskningen är till för att utöka dina kunskaper och förhoppningsvis även andras, detta genom att upptäcka icke triviala fakta och få icke triviala insikter. Att uppnå hög reliabilitet är ännu en viktig del i forskningen. Reliabilitet definieras som
möjligheten att få samma resultat om likadant tillvägagångssätt skulle upprättas (Bell, 1993). En studies giltighet och kvalitet definieras efter dess förmåga att hålla sig till ämnet så att syftet kan bli besvarat (Kullberg, 2004). Det är av yttersta vikt att man är kritisk till studiens syfte och kvalitet. För att genomföra observationer och intervjuer samt skriva enkäter krävs en bra kunskapsbakgrund (Bryman, 2011). Därför såg jag till att vara väl påläst när jag började genomföra mina forskningsmoment. Jag har lärt mig mycket genom arbetets gång och idag hade jag kanske valt att formulera mina enkäter lite annorlunda. Som Viggósson (2012) säger i sin föreläsning är det viktigt att ställa rätt frågor så man får svar på det man vill ta reda på och han beskriver även att enkät som metod är teoretiskt och tekniskt svår och den kräver mycket arbete innan den genomförs. Därför anser jag att min enkätundersökning bör granskas
kritiskt samt resultatet ifrågasättas. Det är framförallt viktigt med reliabilitet och validitet för en kvantitativt utförd studie då dessa avgör kvaliteten av undersökningen. Validitet definieras kort sagt som att man verkligen mäter det man vill mäta. Jag har med hjälp av mina enkätsvar kunnat svara på min frågeställning och därmed anser jag att studien har uppnått en hög validitet. Mitt höga deltagande har till stor del bidragit till studiens reliabilitet. Enkäten har hög reliabilitet då den går att replikera och jag tror att resultatet i ett sådant fall kommer bli likt.
Genom att ha triangulerat undersökningen har jag fått extra kontroll på studiens giltighet och relevans. Genom trianguleringen har jag lyckats få fram ett resultat som kan styrkas utav en annan metods resultat vilket leder till att studien får högre tillförlitlighet.
Bryman (2011) skriver att det i kvalitativ forskning kan vara svårt att uppnå hög extern reliabilitet då en social miljö är svår att återskapa och forskares förhållningssätt ser olika ut, vilket i sin tur kan leda till att den nya forskningen inte kan jämföras med den ursprungliga undersökningen. Med extern reliabilitet menas möjligheten i vilken utsträckning
undersökningen går att replikera (Bryman, 2011). Observationernas förmåga att replikeras är ytterst svår. Barnen och pedagogernas individuella förmågor och min sociala roll och sättet jag ser på saker kan troligtvis inte upprepas av en annan forskare. Vid observationer bör vi även tänka kritiskt på den allmänpsykologiska kunskapen om att vi ser det vi vill se och ibland missar vi saker vi borde se. Vi kan aldrig heller vara säkra på vilken betydelse det vi sett i observationen har för den individ som observeras (Rubinstein Reich & Wesén, 1986). Bryman skriver (2011) att där finns alternativa kriterier för att bedöma kvalitativ forskning. Dessa kriterier utgörs av fyra delkriterier som är: trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och en möjlighet att styrka och konfirmera. Ser man till min kvalitativa del av studien d v s observationerna och intervjuerna anser jag att studiens trovärdighet är uppnådd. De olika situationer jag observerade var både mer eller mindre givande men de utgick ifrån ett tydligt observationsschema och situationerna anser jag var väldigt trovärdiga. Jag upplevde inte att pedagoger, barn eller föräldrar agerade annorlunda då jag observerade. Mina intervjuer har jag valt att göra kvalitativa och de har baserats på samtal med utgångspunkten från enkäten. Jag har återkommit och ställt följdfrågor samt fått bekräftat det material jag valt att ta med i arbetet att skriva om. Därmed har jag enligt Bryman (2011) uppnått ett av de krav som ställs för att studien skall uppnå trovärdighet. På grund av konfidentialitetskravet har jag valt att inte allt för beskrivande gå in på vilken situation och miljö observationerna gjordes i. Jag vill inte
skriva något som kan koppla studiens forskning till förskolorna där jag genomförde
observationerna och intervjuerna. Därmed anser jag att denna studie kan ha svårt för att uppnå överförbarhet d v s en ”tät” beskrivning av förskolorna, respondenterna och deltagarna som gör det möjligt för andra forskare att bedöma hur pass överförbara resultaten är till en annan miljö (se Bryman, 2011). Studiens pålitlighet anser jag däremot att jag har uppnått. Denna definieras utifrån studiens redogörelse. För att uppnå hög pålitlighet ska man ”säkerställa att det skapas en fullständig och tillgänglig redogörelse av alla faser av forskningsprocessen” (Bryman, 2011, s. 355). Jag har valt att redogöra för många resultat i texten men de
fullständiga svaren på enkäterna (288 st) samt transkribering av intervjuerna är inte med som bilagor. Detta kan till viss del dra ner pålitligheten. Möjlighet att styrka och konfirmera innebär enligt Bryman (2011) att forskaren ska ha insikt i att det inte i samhällelig forskning går att vara fullständigt objektiv men att man säkerställer att man agerat i god tro. Jag är medveten om att jag bär på personliga värderingar och i resultatkapitlet har jag försökt agera objektiv i mitt skrivande. Helt objektiv har jag inte lyckats vara då jag bl a står för den valda litteraturen och teorierna.
3.5 Forskningsetiska överväganden
Min studie har genomsyrats av Vetenskapsrådets (2002) forskningsetiska principer. Jag har genom hela arbetets gång utgått ifrån de fyra huvudkraven som är: informationskravet,
samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Dessa krav betonar vikten av att informera deltagarna i studien om studiens syfte, ha deras samtycke, behandla
forskningsmaterialet konfidentiellt samt att enbart använda det för forskningsändamål. När jag tog kontakt med förskolorna där observationerna ägde rum informerade jag, i enlighet med Vetenskapsrådets (2002) informationskrav, för personalen om studiens syfte och vad studien skulle innebära för både mig, personal/förskola och föräldrar/barn. Jag var tydlig med att förklara att deltagandet var frivilligt och att informationen endast skulle användas i forskningssyfte. Vidare förklarade sedan pedagogerna för föräldrarna samt kollegor om min undersökning, syfte och integritet och frågade om de hade något emot att jag genomförde observationer. När alla parter hade medgivit min undersökning tog även jag chansen att prata med föräldrarna och övrig personal för att vara helt säker på deras samtycke enligt
undersökning omfattas av tystnadsplikt vilket innebär att förskolan, personalen, föräldrar och barnen kommer att avidentifieras (Vetenskapsrådet, 2002).
I mitt enkätutskick inledde jag med ett personligt kortfattat brev (Bilaga 1 och 2). I brevet förklarar jag i enlighet med Vetenskapsrådet (2002) mitt syfte med enkäten och min forskning. Jag var även tydlig med att informera om undersökningens anonymitet. Då jag spred enkäten på olika forum uppmuntrade jag folk till att delta i min undersökning men det framgick tydligt att det var ett frivilligt deltagande (Bilaga 3). Jag anser att Vetenskapsrådets (2002, s.9)
samtyckeskrav infann sig när medverkanden avslutade enkäten genom att trycka ”klar”. I det enkätprogrammet (www.surveymonkey.se) jag använder mig av samlas inga personuppgifter om deltagarna och därmed vet jag själv inte identiteten av de som deltar.
