• No results found

"Jag var tvungen att göra någonting"

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share ""Jag var tvungen att göra någonting""

Copied!
57
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Freds- och konfliktvetenskap, FKV III Kandidatuppsats, 15 hp

VT 2016

”Jag var tvungen att göra någonting”

Refugees Welcome to Malmö och volontärernas

berättelser om flyktingkrisen hösten 2015.

”I had to do something”

Refugees Welcome to Malmö and the stories of the volunteers

regarding the refugee crisis during the fall of 2015.

(2)

Ett varmt tack till Maya, Steve, Mesere, Andreas, Lasse, Ewa, Antoinette, Emma, Petruska och Alexandra.

För er tid och vilja att berätta om era tankar och erfarenheter, men framförallt för er medmänsklighet.

(3)

Abstract

The aim of this study is to deepen the understanding of how a grass root initiative evolves to become a Non-Governmental Organization based on the example of

Refugees Welcome to Malmö and to explore how and why people become

volunteers, how the volunteers describe their motivation and experiences of becoming and to be a volunteer in this context, and finally how they think and reflect upon their engagement four months later.

Based on semi-structured interviews with ten volunteers who helped asylum seeking refugees in the fall of 2015 in Malmö, this study shows that the main reason for how and why they became volunteers was a combination of an inner motivation and will to help and the possibility to easily get engaged in voluntary action with others.

The theoretical framework in the study is Christoph Spurk’s identification and characterization of the seven functions of civil society, and the analysis of the empirical material includes a dialog with relevant findings in previous research. By using a narrative design and a thematic analysis the empirical material has been analyzed, organized and presented.

The results speak of a perceived humanitarian purpose even though the volunteers’ engagement could be interpreted as political, in the context of a polarized political climate with racism and political violence against refugees.

Refugees Welcome to Malmö fulfilled civil society functions such as service

delivery, building community, socialization and intermediation and facilitation between citizens and state.

The study shows that volunteering and aiding asylum seeking refugees have been a positive personal and emotional experience, and that the civil society action resulted in new social networks between individuals, organizations and official actors. However, alongside cooperation over religious and political boundaries social processes of conflict and prestige existed in the background.

Keywords: Volunteering, Motivation, Experience, Reflexion, Narrative thematic

analysis, Civil society, Malmö City

(4)

Innehållsförteckning

1 Introduktion ... 1

1.1 Problembeskrivning ... 1

1.2 Freds- och konfliktvetenskaplig relevans ... 4

1.3 Syfte och frågeställning ... 4

1.3.1 Avgränsningar ... 5

1.4 Disposition ... 5

2 Teoretiskt ramverk baserat på tidigare forskning ... 6

2.1 Civilsamhället och dess funktioner ... 7

2.2 Frivilligt arbete som fenomen ... 8

2.3 Individuell motivation ... 8

2.4 Kollektiv påverkan – kulturell kontext ... 10

2.5 Planerad eller spontan handling? ... 10

2.6 Vita fläckar ... 11

3 Metodologi ... 13

3.1 Forskningsdesign ... 13

3.2 Metod och material ... 15

3.2.1 Urval av intervjudeltagare ... 16 3.2.2 Presentation av intervjudeltagarna ... 17 3.2.3 Avgränsningar ... 18 3.3 Etiska aspekter ... 19 4 Bakgrund ... 20 5 Analys ... 24

5.1 Spontan möjlighet att göra nytta ... 24

5.2 Samarbete och nya sociala nätverk ... 28

5.3 Konflikt ... 31

5.4 Räddare i nöden ... 34

5.5 Motvilligt politisk humanitär insats ... 36

(5)

6 Slutsats ... 43

6.1 Förslag på framtida forskning ... 44

7 Referenser ... 45

7.1 Källor ... 48

Bilaga 1: Information om intervjudeltagarna ... 49

Bilaga 2: Första intervjuguiden ... 50

Bilaga 3: Andra intervjuguiden ... 51

(6)

1 Introduktion

1.1 Problembeskrivning

Inbördeskriget i Syrien och Islamiska Statens ökade kapacitet och spridning har haft till följd att miljontals människor har tvingats fly sina hem. Under hösten 2015 uppstod en krissituation på Malmö Centralstation, från den sjunde september till den 12:e november kom ibland upp till 1000 flyktingar dagligen till Sverige för att söka asyl eller för att resa vidare till Norge och Finland. Regeringen och hörande till saken statliga myndigheter stod handfallna, utan en tydlig beredskapsplan. Det tog sex veckor för Malmö Stad, Gatukontoret och Migrationsverket att komma till handling och sätta upp en provisorisk flyktingmottagning på Posthusplatsen, ett stenkast ifrån Malmö Centralstation. Men civilsamhället reagerade och agerade: flera icke-statliga organisationer, föreningar och religiösa samfund började samarbeta för att lösa situationen, och enskilda individer lade ner mycket tid, resurser och personligt engagemang för att på olika sätt hjälpa människorna i nöd. Den sjunde september startades en Facebookgrupp med namnet ”Vi som hjälper flyktingar på Malmö C” vilken senare bytte namn till Refugees

Welcome för att människor lättare skulle hitta gruppen på Facebook.

Bild 1: Refugees Welcome – Bring Your Families, Fri nedladdning 2016. [Elektronisk] Tillgänglig: https://openclipart.org/detail/201971/refugees-welcome-bring-your-families

(7)

Det var ett spontant och oorganiserat initiativ som alltså inte var kopplat till andra grupper som arbetar under flaggen Refugees Welcome. ”Refugees Welcome– Bring Your Families (Bild 1) kan genom open clipart fortfarande laddas ned i maj 2016 och användas av vem som helst. Många lokala initiativ i Europa som jobbat med att hjälpa flyktingar har använt denna bild.

Samtidigt som individer och civilsamhälleliga aktörer ägnade sig åt att hjälpa flyktingarna så fanns det också de som inte ville ha dem i Sverige.

Genom att lägga ihop alla opinionsundersökningar som avser riksdagsval och som gjorts under en och samma månad av alla större opinionsinstitut har ett medelvärde räknats ut, vilket visar att Sverige Demokraterna (SD) i början av året hade ett medelvärde mellan 9,1 % till 10,6 % av väljarnas stöd (Status.st, 2016). I september visade mätningarna 21, 4 %, oktober 20 %, november 21,1 % och i december 21,3% (ibid.). Sympatierna för SD ökade alltså under flyktingkrisen hösten 2015.

En del individer gick också från åsikt till handling, maskerade män i svarta rånarluvor rök ihop med polis då de haft i syfte att utsätta ensamkommande flyktingbarn för brott (SVT

Nyheter, ”Maskerade gäng”, 2016). Under andra halvan av 2015 inträffade 45 bränder eller

brandförsök mot flera asylboenden eller tilltänkta asylboenden enligt polisen, en tredjedel utav dessa bränder tros ha varit anlagda av någon eller några utifrån, och i en tredjedel av bränderna är orsaken okänd (SVT Nyheter, ”Bränder”, 2016). I ett fall så fanns det åtta ensamkommande flyktingbarn som låg och sov samt två anställda, tändvätska hade hällts på en trasa och tänts på genom ett fönster som troligtvis stått på glänt (Uppdrag granskning, 2016). Efter varje brand har enskilda individer hyllat de som har anlagt bränderna. Enligt TV programmet Uppdrag

granskning (ibid.) skriver människor helt öppet med riktiga namn på sociala medier: ”Sånt här lär vi se mer av om regeringen inte minskar invandringen", ”Desperata människor handlar desperat. Regeringen skapar desperation", ”Det är inget som en dunk bensin och en tändsticka inte kan lösa” och ”Som sagt, mer bensin och solstickan till svenska folket”. På den militanta

nazistiska organisationen Nordiska Motståndsrörelsens sida Nordfront, skrivs det i kommentarsfälten: ”Ni som brände ner ockupant-basen är inget mindre än hjältar!”, ”FYFAN

vad glad jag blir nu! Bra jobbat!” och ”Synd inte hela boendet var fullbelagt med blattar, ty då hade de jävlarna förhoppningsvis strukit med.” (ibid.). Det finns en misstanke om att det

skulle kunna finnas en koppling mellan de anlagda bränderna utifrån och Nordiska Motståndsrörelsen: ”Det visar sig att någon klistrat upp nazisternas märken och affischer på modulerna bara någon dag efter branden” (ibid.) och ”I början av februari blir skolan i Ekeby nerklottrad. Ett av budskapen är ’Invaders not Welcome’ inkräktare ej välkomna. Det är exakt

(8)

samma paroll som nazisterna använde i sin demonstration” (ibid.). Men när Uppdrag

granskning ringer upp en man de kallar Hans, som skrivit inlägget om ”solstickan åt folket”

säger han att: ”Nej, nej, nej. Vi är inte organiserade rasister. Vi är inte rasister. Vi är svenskar. Helt vanliga människor”, och att ” Jag vet nog ingen som tycker något annorlunda egentligen utav alla mina vänner och bekanta.” (ibid.). Det verkar som att det inte endast handlar om en grupp nazister eller enstaka främlingsfientliga rasister, utan att det istället är åsikter och attityder, samt handlingar, som finns inom ett spektrum från högerextremister till ”vanliga svenskar”.

Konstnären Dan Park är mannen bakom bilden med texten Terrorists Welcome – Bring

Your Weapons vilken nu kan ses på klisterlappar och affischer runt om i Europa (Lane, 2015),

men även i Malmö (Bild 2):

Bild 2: Terrorists Welcome – Bring Your Weapons Satir av Dan Park 2015. Hämtad från artikel: “Swedish artist investigated by police for ‘refugees welcome’ satire”, Breitbart [Elektronisk] Tillgänglig: http://www.breitbart.com/london/2015/10/20/swedish-artist investigated-by-police-for-refugees-welcome-satire/

Bilden föreställer terrorister förklädda till flyktingar: Män, kvinnor men också barn på flykt framställs som ett hot, och bilden försöker förmedla budskapet att ”de” skulle kunna utsätta ”oss” för våld. Samtidigt som denna bild sprids kan vi också se hur rasism och främlingsfientlighet används i populistiskt syfte både i Sverige och runt om i Europa, men också hur asylsökande flyktingar möts av misstänksamhet, taggtråd och ID-kontroller.

(9)

1.2 Freds- och konfliktvetenskaplig relevans

Det startades upp flera lokala Refugees Welcome-sektioner i Sverige, bland annat i Stockholm, Göteborg och Trelleborg. Intentionen med Facebookgruppen i Malmö, som sedan blev en ideell förening och numera är en icke-statlig organisation, var att försöka koordinera de människor som ville engagera sig men inte visste hur, samt för att kommunicera vad som behövdes i form av donationer från privatpersoner och företag. Gruppen har idag drygt 10 000 följare på Facebook och ca 800 volontärer har engagerat sig i flyktingmottagandet inom Refugees

Welcome to Malmö (Helsingborgs Dagblad, 2016). Istället för att fokusera på reaktionerna som

innefattade en negativ inställning, hat, och våld, alltså själva konflikten som uppstod i och med flyktingarnas ankomst, så vill jag fokusera på medmänskligheten som visade sig i Malmö, och närmare bestämt på det civilsamhälleliga initiativet Refugees Welcome to Malmö och volontärerna som hjälpte de asylsökande som kom under hösten 2015. Det är inte bara konflikter som är relevanta att studera inom freds- och konfliktvetenskap, utan också det som har med fred att göra. Fred- och konfliktforskare studerar fördomar och våld för att komma närmare en positiv fred för alla människor, men inte i samma utsträckning de faktorer och processer som ligger bakom de hjälpande händer som också finns. Denna studies bidrag är således att balansera upp freds- och konfliktforskningens gemensamma kunskapsbank och utforska den sida av flyktingkrisen 2015 i Malmö som har med fred att göra.

1.3 Syfte och frågeställning

Studiens syfte är öka förståelsen för hur ett gräsrotsinitiativ kan utvecklas till en icke-statlig organisation baserat på exemplet Refugees Welcome to Malmö och att utforska hur och varför människor blir volontärer, hur volontärerna beskriver sin motivation och sina erfarenheter av att bli och vara volontär i detta sammanhang, samt volontärernas tankar och reflektioner i efterhand. Övergripande forskningsfråga är: Hur kan vi förstå frivilligt arbete på ett personligt-

och civilsamhälleligt plan i en krissituation genom berättelser från de som deltog i arbetet med att hjälpa de asylsökande flyktingarna som kom till Malmö Centralstation under hösten 2015 i Malmö?

(10)

Frågan ovan kommer att besvaras med hjälp av operationella frågor, vilka är följande: Hur kom det sig att volontärerna började hjälpa till rent konkret? Hur beskriver de sin motivation till att bli volontär? Hur beskriver de sina erfarenheter av att ha varit volontär? Vad tänker och känner de såhär i efterhand när de blickar tillbaka? Vilken civilsamhällelig funktion hade Refugees Welcome to Malmö under flyktingmottagandet? Var den humanitära hjälpen även politisk enligt volontärerna? Påverkade det politiska samhällsklimatet, med exempelvis anlagda bränder på asylboenden och ett ökat stöd för Sverigedemokraterna, volontärerna?

För att besvara de här frågorna kommer jag att använda en kvalitativ narrativ forskningsdesign med semi-strukturerade djupintervjuer för att samla narrativmaterialet för tematisk analys. I analys kommer dialog att föras mellan denna studies resultat och teoretiska ramverk, därtill relevanta empiriska resultat från tidigare forskning.

1.3.1 Avgränsningar

Att utvärdera effektivitet och/eller politiska konsekvenser av Refugees Welcome to Malmös arbete är intressant, men ligger inte inom ramen för detta arbete. Denna studie har en kvalitativt utforskande design. En design innehållande både kvalitativ och kvantitativ metod hade bidragit till bredd och översikt utöver djup, bedömningen gjordes emellertid att inte heller en kvantitativ metod rymdes inom ramen för detta arbete.

1.4 Disposition

I kapitel 2 kommer det teoretiska ramverket att presenteras baserat på tidigare forskning inom fältet frivilligt arbete samt civilsamhällets funktioner. I kapitel 3 beskrivs först vald forskningsdesign, analysmetod och sedan metoden för insamling av empiriskt material. Därefter presenteras intervjudeltagarna, avgränsningar samt etiska aspekter diskuteras. Kapitel 4 presenterar en bakgrund för att läsaren ska kunna sätta sig in i analysens i tid och rum. Resultaten av den narrativa tematiska analysen presenteras i kapitel 5 och i kapitel 6 diskuteras de slutsatser som kan dras utifrån analysen samt förslag på framtida forskning presenteras.

(11)

2 Teoretiskt ramverk baserat på tidigare

forskning

Då volontärer engagerar sig i sfären civilsamhället kommer civilsamhällets funktioner att vara en central del av det teoretiska ramverket i denna studie. Nedan presenteras Christoph Spurks definition av civilsamhället, samt hans identifiering och karaktärisering av civilsamhällets sju funktioner vilka presenteras i ”Understanding Civil Society” (2010). Dessa funktioner kommer specifikt att användas för att förstå vilken funktion Refugees Welcome to Malmö hade som civilsamhällelig aktör under flyktingmottagandet, samt vilken roll de spelade i förhållande till volontärerna och statens institutioner. Andra teoretiska koncept som används i denna studie återfinns i tidigare forskning om frivilligt arbete som fenomen: hur och varför människor blir volontärer samt erfarenheter av att vara volontär. Detta kapitel sammankopplar därför presentationen av koncept som är relevanta för denna studie med översikten av tidigare forskning inom detta forskningsfält. Det är inte möjligt att ge en helt uttömmande översikt utav detta fält inom ramen för detta arbete, istället har relevanta delar valts ut vilka presenteras nedan. Vad som karaktäriserar tidigare forskning, med få undantag, är att fältet framför allt bygger på kvantitativa studier. Volunteering and Society in the 21st Century (2012) av Colin Rochester, Angela Ellis Paine och Steven Howlett är en översikt och utvärdering av de koncept och teorier som utvecklats hittills inom fältet. Behnias artikel: ”Volunteering with Newcomers: The Perspectives of Canadian- and Foreign-born Volunteers”. (2012) och artikeln: ”’It’s not all tied up with bureaucrats and funding’: Autonomous volunteer participation in the rural resettlement of refugees” (2010) av John Sawtell, Virginia Dickson-Swift och Glenda Verrinder är två av de få kvalitativa studier som gjorts inom detta forskningsfält.

(12)

2.1

Civilsamhället och dess funktioner

Civilsamhället betraktas av allt fler forskare som ” a basic pillar of democracy” (Spurk, 2010, s. 3). Det har utarbetats flera definitioner när det kommer till vad som egentligen menas med civilsamhälle, emellertid så kommer Spurks (ibid. s. 8-9) definition att användas här:

Civil society is a sphere of voluntary action that is distinct from the state, political, private and economic spheres, keeping in mind that in practice the boundaries between these sectors are often complex and blurred. It consists of a large and diverse set of voluntary organizations – competing with each other and oriented to specific interests – that are not purely driven by private or economic interests, are autonomously organized, and interact in the public sphere. Thus, civil society is independent from the state and the political sphere, but it is oriented toward and interacts closely with them.

Spurk (2010, s. 24-25) har tittat på olika teoribildningar angående civilsamhällets funktioner och landat i sju ömsesidigt uteslutande men kompletterande funktioner. Observera att listan nedan är sammanfattningar samt att det är min översättning:

1. Beskyddande av medborgare: från attacker och despotism från stat och andra auktoriteter när det kommer till liv, frihet och egendom.

2. Övervakning för ansvarighet: övervakning av den statliga makten gällande exempelvis mänskliga rättigheter, offentliga finanser och korruption för att kunna hålla dem ansvariga.

3. Artikulerande av intressen och offentlig kommunikation: att skapa

kommunikationskanaler för debatt och allmän kännedom, speciellt när det kommer till frågor rörande marginaliserade grupper.

4. Socialisering: medverka till demokratiska praktiker och attityder hos medborgarna för att utveckla tolerans, ömsesidig tillit och förmågan att kompromissa genom demokratiska processer.

5. Byggandet av gemenskap: engagemang och delaktighet i frivilliga föreningar har potentialen att stärka banden mellan medborgarna och bygga socialt kapital. I de fall som föreningen inkluderar människor från olika etniska och/eller sociala grupper kan också sociala klyftor överbryggas vilket bidrar till social

(13)

6. Mellanhand och understödjande mellan medborgare och stat: civilsamhället och dess organisationer fyller rollen som maktbalans gentemot, och förhandlare med statens olika nivåer.

7. Tjänsteleverans: det direkta tillhandahållandet av bistånd/tjänster till medborgare så som skydd, vård och utbildning.

Civilsamhället fyller alltså många funktioner, det är dock inte meningen att civilsamhället ska ersätta staten eller andra aktörer i det offentliga samhället (Spurk, 2010, s. 26). Istället ska civilsamhället förbättra samspelet mellan medborgare och stat, samt öka effektiviteten hos statliga institutioner (ibid.).

2.2 Frivilligt arbete som fenomen

Eftersom frivilligt arbete är brett och komplext är det en utmaning att föreslå en enda definition som täcker och inkluderar alla dess former. Utifrån denna studies syfte och utforskande design anser jag att en inkluderande och minimalt beskrivande definition är önskvärd, detta för att kunna skapa utrymme för varierande motiv till att bli volontär, skilda erfarenheter av frivilligt arbete, organisationsformer och tidsperspektiv. Definitionen ”Volunteering is any activity in which time is given freely to benefit another person, group or cause” (Wilson, 2000, s. 215) fokuserar på handlingen som sådan utan att ta hänsyn till huruvida volontären får något tillbaka, eller volontärens motivation till att hjälpa till. Denna definition är också den som kommer att användas i denna studie, alltså att: frivilligt arbete är en oavlönad aktivitet för att hjälpa en

person, grupp eller fråga.

2.3

Individuell motivation

När det kommer till forskning om volontärers motivation till att lägga obetald tid på att hjälpa så är denna vidsträckt, kanske för att en sådan kunskap gynnar både organisationer och stat (Rochester m.fl., 2012, s. 119). Trots denna utförliga kvantitativa forskning verkar det finnas lika många motivationer till att bli volontär som det finns volontärer (ibid.). Motivation definieras som:

(14)

Tron på den egna förmågan, antingen den är realistisk eller orealistisk, skapar grunden för målmedvetet strävande. […] När människan gör någonting för att det är roligt, för sakens egen skull, säger man att aktiviteten är internt motiverad. […] Men denna inre motivation kan gå förlorad om man börjar belöna individen, vartefter han tolkar sin aktivitet som en strävan efter denna belöning (Helkama m.fl., 2000, s. 130-131).

Fenomenet när ”en i sig intressant aktivitet görs mindre intressant genom att den belönas kallas

övermotiveringseffekten” (ibid. s. 131).

Enligt Rochester m.fl. (2012, s. 123) kan motivationen att bli volontär vara: värderingar, en chans att uttrycka altruism eller omtanke för andra; förståelse, att skaffa sig nya erfarenheter och förmågor; karriär, förbättra chanserna inför framtiden; socialt behov, en chans för att skaffa nya vänner eller för att inte riskera socialt ogillande på grund av att man inte blev volontär;

skyddande av jaget, exempelvis för att slippa negativa känslor av att ha det bättre ställt än andra;

och förbättring, vilket bland annat handlar om personlig utveckling och självförtroende. En av få kvalitativa studier som har gjorts inom fältet är Behnias (2012) artikel ”Volunteering with Newcomers: The Perspectives of Canadian- and Foreign-born Volunteers”. Författaren intervjuade 60 kanadensiska- och utrikesfödda volontärer som hjälpte till att integrera migranter i Kanada. Behnia studerar vad hon kallar formal volunteering, alltså frivilligt arbete inom en etablerad organisation, och hon visar att attityden kring frivilligarbete en viktig faktor när det kommer till att bli volontär eller inte (2012, s. 11). Det är också viktigt att individen tror på sig själv och sin egen kapacitet att kunna utföra arbetet väl (ibid.).

I motsats till Behnias studie intervjuar Sawtell m.fl (2010, s. 548) autonomous volunteers, och dessa volontärer uppger att deras motivation till att utföra frivilligarbete med nyanlända framförallt var att detta innebar en chans att leva ut principer kring social rättvisa på ett praktiskt och icke-byråkratiskt vis. Utöver detta uppgav de att volontärarbetet gav tillfälle att lära känna en annan kultur samt för att berika deras eget liv och samhället de levde i (ibid.). Men en medvetenhet om den egna priviligierade positionen och bekvämlighet de innehade i jämförelse med de nyanlända migranterna medförde också en känsla av att vilja ge tillbaka eller dela med sig (ibid.).

(15)

2.4

Kollektiv påverkan – kulturell kontext

Individer existerar inte i ett vakuum, samhällets normer och värderingar påverkar hur människor väljer att handla. Rochester m.fl. (2012, s. 16) redogör för fyra olika sorters värderingar som vägleder hur människor tänker och agerar, och som har en signifikant inverkan på hur frivilligarbetet som fenomen visar sig. Det handlar om principen altruism vilken baseras på medlidande och omtanke om andra människor; idén om solidaritet vilket uttrycker en känsla av identifikation med en grupp eller samhälle och en känsla ansvar för medlemmarnas välmående; ömsesidighet som bygger på uppfattningen att om vi hjälper andra nu så kanske vi kan få hjälp i framtiden om vi hamnar i nöd; samt värdena social rättvisa och jämlikhet som baseras på förståelsen att orättvisa och ojämlikhet är moraliskt och socialt fel och att dessa ska åtgärdas eller elimineras (ibid.). Dessa värderingar påverkas i sin tur av samhällets religion men också graden av kollektivisering eller individualisering, ingendera är någon gynnsam kulturell miljö för frivilligt arbete (ibid. s. 17). Men individualisering behöver inte nödvändigtvis likställas med egoism, vi kan vilja ha fler valmöjligheter, med detta behöver inte betyda att vi är ointresserade av solidaritet (ibid. s. 129).

Förutom betydelsen av värden visar tidigare forskning att möjligheten att göra skillnad på ett praktiskt och handfast sätt lockar volontärer (Sawtell m.fl., 2010, s. 551), grunden till individuell och kollektiv handling motiverades i detta fall av värderingar och politisk oro i relation till institutionella svar på sociala frågor (ibid. s. 556).

2.5

Planerad eller spontan handling?

Utifrån tidigare forskning som presenterats ovan, drar jag slutsatsen att frågan om motivation inte räcker för att svara på frågan hur det kommer sig att människor blir volontärer, utan vi måste också lägga till frågan hur de blev volontärer. Det teoretiska ramverket i denna studie är därför vidgat, för att omfatta inte bara varför utan även hur människor blir volontärer.

Forskning som handlar om hur människor blev involverade i frivilligt arbete från första början visar konsekvent att den viktigaste faktorn är personlig kontakt och att bli tillfrågad (Rochester m.fl., 2012, s. 131-132). Dock skriver Behnia (2012, s. 8) om de så kallade ”blivande volontärerna”, att när de känner sig redo att ge av sina resurser till en organisation ser de över

(16)

olika organisationer och projekt för att sedan välja den som är kompatibel med personliga mål, värderingar och ideologi. Den här förklaringen antyder en mer planerad process till att bli volontär och att denna process är relativt isolerad till individen själv, än den förklaring som Rochester m.fl. hänvisar till som snarare säger att steget till att bli volontär sker i ett socialt sammanhang samt är mer spontan. Skillnaden här skulle kunna förklaras av att Behnias (2012) diskussion handlar om de så kallade formella volontärerna som blir volontärer genom en organisation, att bli volontär genom att bli tillfrågad samt genom personlig kontakt kanske snarare hör till informellt frivilligarbete, även om Rochester m.fl. (2012) inte använder sig utav denna uppdelning.

2.6 Vita fläckar

Även om mycket forskning har gjorts inom ovanstående fält finns det ändå en del vita fläckar. Exempelvis, när det kommer till människors motivation till att bli volontär har i stort sett all forskning på området varit enkätstudier vilket givit oss generella beskrivningar av olika gruppers motivation. Enkäter kan inte ge oss någon djupare förståelse, därför är kvalitativ forskning kring frivilligt arbete att fråga efter och denna studie kan ses som ett försök att ytterligare täppa igen kunskapsluckorna som finns inom ämnet. Mycket fokus har lagts på motivation och frågan varför, emedan frågan om hur människor blev volontärer hamnat i skuggan, därför intresserar jag mig inte bara för varför deltagarna blev volontärer utan också

hur.

När det kommer till kollektiv påverkan och kultur så lyser frågan om det politiska samhällsklimatets påverkan på frivilligarbetet med sin frånvaro. Speciellt när det kommer till mer kontroversiella frågor då en handling så som att bli volontär kan uppfattas som politiskt, exempelvis som när nationalism, etnicitet, politik och resurser står på spel, eller om det är en fråga som ligger stick i stäv med större ekonomiska, nationella eller etniska intressen. Detta är en fråga som jag väljer att inkludera i denna studie just för att utforska ifall politiskt samhällsklimat kan ha en inverkan på benägenheten att bli volontär. Finns det en risk för att rädsla kan medföra en konsekvensanalys hos individen, huruvida det är värt att exempelvis utsättas för politiskt motiverat våld eller äventyra grupptillhörigheten genom att bli volontär? Detta är en fråga som kommer att utforskas i denna studie och därmed ge ett bidrag till den gemensamma förståelsen för samhällsklimatets inverkan på frivilligt arbete.

(17)

Refugees Welcome to Malmö uppstod spontant och plötsligt, och de var autonoma i

relation till etablerade organisationer och stat, följaktligen skulle denna studie kunna bidra till en ökad förståelse för dessa nya former av frivilligt arbete. Wilson (2000, s. 215) skriver att studier av volontärers erfarenheter bara har börjat, denna studie kommer även bidra till att belysa erfarenheterna av att ha varit volontär i relation till flyktingmottagandet i Malmö under hösten 2015.

Även om forskning angående civilsamhällets funktioner är substantiell kommer denna studie även utöka förståelsen för vilken funktion en icke-statlig organisation kan spela i en krissituation. Likaså kommer denna studie ge en insyn i hur autonoma civilsamhälleliga aktörer samarbetar med varandra för att hjälpa asylsökande flyktingar, samt samarbetet mellan ett civilsamhälleligt initiativ och statliga aktörer.

(18)

3 Metodologi

Ett komplext samhälle skapar komplexa människor som oftast är motsägelsefulla, ambivalenta och föränderliga. Kvalitativ forskning har en tolerans för motsägelser, tvetydighet och alternativa förklaringar, vilket förklarar mitt val av narrativ design, semi-strukturerade djupintervjuer för datainsamling och tematisk analysmetod utifrån studiens syfte. Först presenteras narrativ forskningsdesign samt vad tematisk analys innebär och hur denna har använts i studien. Därefter presenteras metoden för insamlandet av empiriskt material samt urval och presentation av intervjudeltagare. Kapitlet avslutas med de avgränsningar som gjorts samt en diskussion angående etiska aspekter.

3.1

Forskningsdesign

En narrativ forskningsdesign, vilket innebär insamlandet av individers berättelser beträffande livet och olika erfarenheter (Creswell, 2013, s. 71), anses vara bäst i relation denna studies syfte och till att besvara mina forskningsfrågor då berättelser belyser människors erfarenheter och hur de ser sig själva (ibid. s. 71-73). Definitionen av narrativ som kommer att användas i denna studie framhåller den meningsskapande naturen av berättelser: ”As well as describing what happened, narratives also provide insight into people’s thoughts, emotions and intrepretations. Thus, narrative is one of our most fundamental ways of making meaning from experience” (Thomas, 2012, s. 209).

Thomas skriver i sin artikel ”Narrative inquiry: embracing the possibilities” att även om alla berättelser är unika så kan individuella erfarenheter ge oss förståelse och ökad insikt av sociala fenomen då alla människor befinner sig i en social kontext (ibid. s. 212). Narrativ design rör sig också bort från traditionella försök till objektivitet för att istället acceptera subjektivitet, från generalisering till lokala berättelser och från fakta till mening (ibid. s. 211). Thomas menar vidare att det finns en syn inom forskning traditionellt att människors handlingar skulle vara mer trovärdiga, riktiga och sanna än vad de säger, men att:

(19)

Narrative inquiry, as a research approach, recognizes that what people say is valid, does not have to be verified against traditional criteria in order to count as knowledge, and can enhance our understanding of the human condition (Thomas, 2012, s. 212).

Det finns flera olika typer narrativ design och metod, så som biographical study,

autoethnography och life history, jag har valt att ha inslag av oral history, vilket handlar om att

samla personliga reflektioner av händelser och dessas orsaker och verkan från en eller flera individer (Creswell, 2013, s. 72-73). Men mitt material innehåller även vissa element av en

biographical study (ibid), då jag både är intresserad av volontärernas erfarenheter före och efter

tiden med Refugees Welcome to Malmö. Narrativ design fungerar också som ett lämpligt val eftersom jag vill att volontärernas röster ska bli hörda, och både sättet att skriva och sättet att analysera ger utrymme för detta.

Inom narrativ design finns också olika sätt att både närma sig data och analysera data, och jag har valt att göra en tematisk analys då ”the qualitative data analysis may be a description of both the story and themes that emerge from it” (ibid. s. 75). Tematisk analys bedöms vara bästa valet utifrån denna studies syfte och frågeställning, eftersom detta skapar utrymme för ett flexibelt förhållningssätt till teori, vilket i sin tur också tillåter rik, detaljerad och komplex framställning av data (Braun & Clarke, 2006, s. 78). Tematisk analys är en metod för att analysera och presentera mönster (teman) utifrån rådata, detta kan ses som minsta möjliga organisering och beskriver även det empiriska materialet i detalj (ibid. s. 79). Braun och Clarke gör en viktig poäng i sin beskrivning av tematisk analys, nämligen att teman varken passivt upptäcks eller dyker upp, forskaren har en aktiv roll när det kommer till att identifiera och välja teman (ibid. s. 80), jag väljer att ansluta mig till Braun och Clarkes definition av tema:

A theme captures something important about the data in relation to the research question, and represents some level of patterned response or meaning within the data set. […] the ’keyness’ of a theme is not necessarily dependent on quantifiable measures – but rather on wether it captures something important… (2006, s. 82).

I linje med vad som karaktäriserar kvalitativa uppfattningar och narrativ design är analysen induktiv, de teman som rapporteras är starkt förankrade i det empiriska materialet.

Braun och Clarkes (2006) praktiska guide har följts vid analysen av intervjumaterialet. Först har valda delar av intervjuerna transkriberats samt lästs i sin helhet för att få en första uppfattning. Efter detta har koder och teman identifierats genom en aktiv läsning av det

(20)

empiriska materialet. Därefter har teman definierats och givits en slutlig benämning. Analysen har emellertid inte varit en linjär process, teman har slagits ihop, delats itu och fått nya benämningar i en dynamisk process mellan läsning och produktion av text.

3.2

Metod och material

För att samla in mitt empiriska material i enighet med oral history och biographical study har jag använt mig utav semi-strukturerade djupintervjuer, då dessa skapar utrymme för att utforska volontärernas erfarenheter och motivation till att engagera sig. Styrkan i semistrukturerade djupintervjuer är att deltagarna själva får berätta, men även att de har tid och utrymme för att fundera samtidigt som jag guidar dem till de frågor som är centrala för studien.

Semi-strukturerade djupintervjuer bedöms även vara den bästa metoden för att förstå

Refugees Welcome to Malmös utveckling då väldigt lite är skrivet om organisationen i

dagsläget. Strävan under intervjutillfällena har varit att utföra vad Brounéus (2011, s. 137) kallar reflective listening, vilket innebär att forskaren under intervjun dels visar och reflekterar fakta och känslor på ett ickeverbalt sätt, dels reflekterar tillbaka med egna ord de fakta och känslor som intervjudeltagaren har delat för att klargöra och bättre förstå. Att reflektera på ett ickeverbalt sätt var något som fanns med redan från början, men det ska erkännas att reflektionen med egna ord samt lugnet att våga gräva lite djupare samt att våga be deltagarna att gå lite längre i sina svar var en konst som jag lärde mig att bemästra under forskningens gång. Tyvärr resulterade detta att de första intervjuerna inte producerade ett lika rikt material som de senare, det positiva är att de första fem deltagarna intervjuades en andra gång på grund av uppdaterad intervjuguide – vilket gav mig tillfälle att kompensera för tidigare bristande intervjuförmåga.

Jag har intervjuat 10 volontärer, 3 män och 7 kvinnor vilket resulterade i 14 intervjuer. Deltagarna är mellan 22 och 68 år gamla och har engagerat sig allt ifrån 10 tillfällen till att arbeta fyrtio timmar i sträck utan att vila under hela perioden på fyra månader. Bilaga 1 ger en översikt bland annat av deltagarnas kön, ålder, utbildning, sysselsättning, tidigare erfarenhet av frivilligarbete och röst till riksdagen i valet 2014. Intervjuerna har gjorts i Malmö våren 2016 vid tillfällen och på platser som har passat bägge parter.

(21)

Intervjuguiden har dels konstruerats utifrån tidigare forskning samt forskningsfrågor, men också utifrån Brounéus (2011, s. 132-141) råd att intervjun ska sträva efter att uppnå ett naturligt flow i likhet med en normal konversation, där en fråga leder till en annan och så vidare.

Först gjordes en pilotintervju 5 mars 2016 för att testa första intervjuguiden (Bilaga 2), pilotintervjun producerade ett så pass rikt material att den inkluderades i studien. Efter att fem personer intervjuats, transkriberats och en första läsning gjorts uppstod nya frågeställningar: huruvida intervjudeltagarna såg det humanitära arbete som de gjorde under hösten 2015 som politiskt eller inte, samt om det politiska samhällsklimatet var något som påverkat dem.

Därför intervjuades de fem första deltagaren vid ytterligare ett tillfälle för att komplettera första intervjun. De resterande fem deltagarna intervjuades vid ett tillfälle med en sista intervjuguide (Bilaga 3). Alltså blev det sammanlagt 14 intervjuer: fem deltagare som intervjuades vid två tillfällen (en utav dessa var en gruppintervju) och fem deltagare som intervjuades vid ett tillfälle. Intervjuerna varade mellan en timma och tre- och en halv timme vilket resulterade i sammanlagt sjutton timmars intervjumaterial. Valda delar av intervjuerna har transkriberats vilket resulterade i drygt 25 000 ord och 91 standardsidor.

Det centrala empiriska materialet baseras på intervjuerna, emellertid har bakgrunden kompletterats genom ett urval av relevanta elektroniska nyhetsartiklar publicerade under hösten 2015 och våren 2016. Information kring flyktingmottagandet samt inre- och yttre gränskontroller har inhämtats från Migrationsverkets respektive Regeringens hemsida.

3.2.1 Urval av intervjudeltagare

Kriteriet för att vara med i studien var från början att deltagaren skulle ha varit volontär vid minst ett tillfälle i flyktingmottagandet under hösten 2015 inom initiativet Refugees Welcome

to Malmö. Detta kriterium har frångåtts i ett avseende när det kommer till Maya (se nedan) som

var volontär på Kontrapunkt som samarbetade med Refugees Welcome to Malmö.

Urvalet är ett så kallat snöbollsurval (Chambliss & Schutt, 2013, s. 99). Min så kallade rekryteringsplattform (Kristensen & Ravn, 2015, s. 724) var Facebook vilket alla har tillgång till så länge man skapar ett gratis konto. Trots att vem som helst kan göra ett inlägg på Refugees

Welcome to Malmös Facebooksida så valde jag att söka formell tillåtelse (ibid.) genom att fråga

organisationens vice ordförande om lov, och hon blev min så kallade gatekeeper (Brounéus, 2011, s. 133), eller mediator (Kristensen & Ravn, 2015, s. 725) och sedan även en av

(22)

intervjudeltagarna. Min förfrågan om någon ville bli intervjuad för den här studien, likt en

written advertisement (ibid. s. 724), publicerades på deras Facebooksida av min gatekeeper/mediator som även personligen kontaktade individer genom att lägga till dem i en

särskild chattgrupp på Facebook i syfte att rekrytera intervjudeltagare. Detta var på eget initiativ och jag är för evigt tacksam.

3.2.2 Presentation av intervjudeltagarna

Alla intervjudeltagare har själva fått välja vilket namn som ska användas i studien. Två deltagare har velat vara anonyma med valt alias (därför utelämnas eventuell information som skulle kunna identifiera dem), övriga åtta deltagares alias är också deras riktiga förnamn då de önskade att inte vara anonyma. Intervjudeltagarna är följande (se även bilaga 1):

Alexandra är 31 år och violinist, hon är idag Refugees Welcome to Malmös kassör, men var tidigare både ordförande och sekreterare. Hon har bott i Malmö i hela sitt liv och har ingen utländsk bakgrund. Alexandra har både högre utbildning och tidigare erfarenhet av frivilligt arbete samt flera medlemskap inom olika spelföreningar. I riksdagsvalet röstade hon på Miljöpartiet.

Andreas är en 31 årig skjutsköterska som har bott i Lund i 9 år och 1 år i Malmö. Han har en thailändsk mamma och har tidigare erfarenhet av frivilligarbete inom Röda Korset där han även är medlem, han är också medlem i Läkare utan gränser. I senaste riksdagsvalet 2014 röstade Andreas på Socialdemokraterna.

Antoinette är 54 år och utbildad översättare. Hon föddes i Tyskland samma år som berlinmuren byggdes och har bott 4 år i Malmö. Antoinette har ingen tidigare erfarenhet av frivilligt arbete och är inte medlem i några organisationer, då hon inte varit medborgare i Sverige tillräckligt länge fick hon inte rösta i senaste riksdagsvalet.

Emma är en 22 årig student som har bott i Lund i 1,5 år. Hon har tidigare erfarenhet av frivilligt arbete via studentföreningar och är medlem i Röda Korset. Emma har inte utländsk bakgrund och röstade på Nya Moderaterna i senaste riksdagsvalet 2014.

Ewa är en 47 årig gymnasielärare som bor i nordvästra Skåne. Hon har ingen utländsk bakgrund och ingen tidigare erfarenhet av frivilligt arbete. Ewa är medlem i många organisationer och i senaste riksdagsvalet röstade hon på Feministiskt Initiativ.

(23)

Lasse är 62 år och jobbar som konsult inom idrott och hälsa, han har bott i Malmö i 11 år, har en högre pedagogisk utbildning men ingen utländsk bakgrund. Lasse säger att han har minst 50 års erfarenhet av frivilligt arbete och är medlem i flera föreningar. Miljöpartiet fick Lasses röst i riksdagsvalet 2014.

Maya, 25 år, jobbar som behandlingsassistent på ett boende för ensamkommande flyktingbarn och har tagit en kandidatexamen. Hon har bott i Malmö i 3,5 år, har ingen tidigare erfarenhet av frivilligt arbete men är medlem i Läkare utan gränser. Maya har en spansk pappa och i senaste riksdagsvalet röstade hon på Vänsterpartiet.

Mesere är Refugees Welcome to Malmös grundare och nuvarande ordförande. Hon är 38 år och jobbar som undersköterska och har sina rötter i Makedonien. Mesere har bott i Malmö i ca 15 år och har tidigare erfarenhet av frivilligt arbete. I senaste riksdagsvalet röstade hon blankt.

Petruska är 57 år och jobbar som certifierad projektledare och har bott i Malmö hela sitt liv. Hon har ingen utländsk bakgrund och har tidigare erfarenhet av frivilligt arbete, Petruska är också medlem i flera organisationer. I senaste riksdagsvalet röstade Petruska på Liberalerna. Steve är 68 år och har bott i Malmö i 30 år. Han föddes i USA och har tagit några kurser i bland annat socialt arbete vid Lunds Universitet. Steve har tidigare erfarenhet som aktivist och är medlem i flera organisationer, i senaste riksdagsvalet röstade han på sitt eget parti Vänsterpartiet.

3.2.3 Avgränsningar

Tio individer är inte representativt för att kunna uttala sig om de 800 volontärer som engagerade sig inom Refugees Welcome to Malmö, men att kunna generalisera är inte heller syftet med denna studie. Hade det varit fallet hade designen varit en enkätstudie. Det insamlade materialet är väldigt rikt vilket för med sig att en tematisk analys kan genomföras, vilket erbjuder detaljerade och mångfasetterade svar på forskningsfrågorna.

Att intervjua andra aktörer så som ansvariga politiker, poliser och volontärer från andra formella organisationer och religiösa samfund hade sammantaget givit en mer komplett helhetsbild över flyktingmottagandet hösten 2015 i Malmö. Det hade också varit beaktansvärt att belysa de asylsökande flyktingarnas perspektiv på volontärernas hjälp när det kommer till

(24)

tankar och erfarenheter. Dock ryms detta inte inom ramen för denna studie och därför förblir detta intressant men inte relevant.

3.3

Etiska aspekter

Informerat samtycke har samlats in i skriftlig form (Bilaga 4) och konfidentialitet har utlovats. Alla har gått med på ljudinspelning. Brounéus (2011, s. 135) rekommenderar att vi reflekterar över vilka som är villiga att bli intervjuade och varför. Då syftet med denna studie är att utforska volontärernas motivation, erfarenhet och tankar i relation till flyktingmottagandet anser jag att eventuella intressekonflikter och vinklingar är deltagarnas subjektiva upplevelse och synsätt vilka är studiens syfte att belysa. Därmed antas frågan som Brounéus (ibid.) understryker ha tämligen liten betydelse för denna specifika studies validitet.

En begränsning är dock att ingen kan göra om studien och få exakt samma resultat då varje intervjudeltagares tankar och reflektioner är unika samt berättas just där och då i vår intervjusituation. Då jag uppfattar att intervjudeltagarnas svar har varit uppriktiga, ärliga och öppenhjärtiga görs antagandet att datakvalitén inte blivit lidande på grund av mitt kön, min hudfärg, ålder, sexualitet eller klasstillhörighet.

En viktig etisk aspekt är också att intervjudeltagaren inte får skadas, varken fysiskt eller psykiskt som konsekvens av att ha deltagit i studien (ibid. s. 141-143), inga skador har observerats eller rapporterats. Citat från intervjuerna har givits prioritet och utrymme, detta då jag gjort bedömningen att de är illustrerande i sig, men också för att volontärerna själva i så hög utsträckning som möjligt ska äga sina berättelser samt undvika eventuella förvrängningar i samband med mitt återberättande. Men även för att undvika exploatering av deras historier.

(25)

4 Bakgrund

På flera håll i värden råder krig, konflikter och brott mot de mänskliga rättigheterna. 59,5 miljon människor har tvingats lämna sina hem världen över och 19,5 miljon utav dessa är flyktingar som har lämnat sitt hemland (UNHCR, 2014). Majoriteten av flyktingar kommer ifrån Syrien, Afghanistan och Somalia och de flesta är nu i närliggande länder så som Turkiet, Pakistan och Libanon (ibid.). Men en del vill vidare till Europa, dock finns det få säkra vägar för den på flykt och många väljer att sätta sig i överfulla båtar för att nå fred och frihet (UNHCR, 2016). Denna resa är farlig, och över 400 människor har drunknat under 2016 i Medelhavet (ibid.).

Sedan början av 2015 har över en miljon människor korsat Medelhavet för att ta sig till Europa enligt UNHCR, FN:s flyktingorgan (ibid.), och den globala flyktingkrisen har till följd att antalet asylsökande till Sverige också ökat. I september 2015 ökade antalet flyktingar som kom till Sverige dramatiskt (Migrationsverket, 2016), och Malmö Centralstation blev för många flyktingar första stopp på resan från Danmark.

Mesere är 38 år och undersköterska, men också Refugees Welcome to Malmös grundare och ordförande. På kvällen den sjunde september nådde flyktingströmmen Malmö Centralstation. När Mesere såg ett inlägg på Facebook om att flyktingar var på väg till Malmö begav sig hon och några till dit med lite frukt, dricka och mackor. ”Först kom vi dit, väntar en stund, kommer ingen. Sen börjar det komma en familj, nån enstaka ensamkommande och sen kom vi inte hem förrän efter 36 timmar” berättar Mesere. Det var många som ville hjälpa till, så hon skapade först en grupp på Facebook med namnet ”Vi som hjälper flyktingar på Malmö C” i ett försök att sprida och dela information. Men människor hade svårt att hitta gruppen, så hon skrev in Refugees på Facebook och fick upp ”Refugees Sverige” och tänkte att det passade bra, och så skapade hon gruppen Refugees Malmö som sedan fick namnet Refugees Welcome

to Malmö. Mesere hade händerna fulla på Malmö Centralstation så hon skapade en chattgrupp

med personer som var väldigt aktiva på Facebooksidan och frågade dem om de ville hjälpa till att styra upp allt vilket de ville. En av de som blev inslungad i denna chattgrupp var violinisten Alexandra, 31 år, idag organisationens kassör. På onsdagen hade de ett möte och blev vad som först kallades för ledningen:

(26)

… och vi började helt enkelt, vi skapade Google-formulär för att folk skulle kunna fylla i vad de kunde hjälpa till med, vi började skapa scheman för volontärer, vi började styra upp alla människor som kom och lämnade saker på Malmö C, vilket Jernhusen [fastighetsägaren] inte tyckte om, eftersom [paus] alltså vi försökte göra så att vi kunde fortsätta arbeta på Malmö C helt enkelt, utan att myndigheter och fastighetsägare tyckte att vi var i vägen (Alexandra).

Efter en vecka bildade de förening berättar Alexandra, vilket egentligen handlade om att de ville bli en juridisk enhet och kunna skapa ett företagskonto. Under hösten delar Refugees

Welcome to Malmö ut cirka 12 ton kläder och 300 barnvagnar, de köpte också biljetter för drygt

170 000 kronor till de flyktingar som ville resa vidare från Malmö.

Refugees Welcome to Malmö hade kontakt med Refugees Welcome to Flensburg när det

kom till att ha koll på flödet, men de hade ingen kontakt med andra fristående Refugees

Welcome to, så som exempelvis Trelleborg, Göteborg eller Stockholm. Detta tycker Alexandra

är synd såhär i efterhand. Hon säger också att:

Jag tror att det är många som [paus] som har sett organisationen som mycket mer organiserad än vad den har varit [skrattar] det är ju många som förutsätter att vi på nåt sätt är ett internationellt nätverk med de andra Refugees Welcome, som tror att vi har anställda, som tror att vi är såhär, typ som Röda Korset, när vi verkligen inte är det nån stans på något sätt, vi är väldigt gräsrot [skratt].

Civilsamhälleliga aktörer stod för flyktingmottagandet de första sex veckorna, dessa bestod bland annat av civilsamhälleliga organisationer så som Röda Korset, Frälsningsarmén och Stadsmissionen; religiösa samfund var också där, så som Muslimska Förbundet, Turkiska Moskén och Judiska Församlingen, även Johanneskyrkan var delaktig genom att hålla öppet för övernattning; föreningar som dels var på plats, dels var en del av samarbetet var Allt åt Alla och Kontrapunkt samt mindre autonoma grupper och individer som ville hjälpa till. Och sist men inte minst fokus för denna uppsats, Refugees Welcome to Malmö som tog emot kläddonationer på Djäknegatan som sorterades för att sedan skickas vidare till garderoben nere i källaren på Bike and Ride som är beläget i nära anslutning till Centralstationen. I oktober byggs ett tillfälligt flyktingmottagande upp på Posthusplatsen, där Malmö Stad hade huvudansvaret. Baracker med bland annat toaletter, väntrum, lekrum till barnen och matlagningsmöjligheter fanns på plats. Likaså personal från Migrationsverket med språköverbryggare vilka gav flyktingarna den första informationen samt Socialförvaltningen.

(27)

Volontärer från Röda korset var ansvariga för att plåstra om och Refugees Welcome to Malmö hade ansvar för köket där de delade ut kaffe, te, frukt och välling.

Den 12 november klockan 12.00 införde regeringen en inre gränskontroll. Motiveringen till detta var att: ”den nuvarande situationen innebär akuta utmaningar för viktiga funktioner i samhället. […] Bland annat bedömer Polismyndigheten att den allmänna ordningen och den inre säkerheten i nuläget är hotad.” (Regeringen, ”Regeringen beslutar att tillfälligt återinföra gränskontroll vid inre gräns”, 2015). Detta innebar att de asylsökande flyktingarna togs om hand av polis på Hylle Station (andra stationen före centralen). Vuxna fördes till Jägersro där Migrationsverket tog över, emedan ensamkommande barn kördes till Posthusplatsen för att sedan slussas vidare till ett tillfälligt boende.

Den 21 november trädde en ny lag i kraft vilket ökade regeringens befogenheter när det kommer till införandet av ID-kontroller. Vid transporter med buss, tåg eller passagerarfartyg till Sverige från utlandet, i syfte att skydda den nationella säkerheten eller för att upprätthålla lag och ordning (Regeringen, ”Frågor och svar”, 2015). Sverige hade vid denna tidpunkt tagit emot cirka 163 000 asylansökningar varav cirka 35 000 från ensamkommande flyktingbarn, och regeringen gjorde bedömningen att:

[…] det stora antalet människor som på relativt kort tid kommit in i landet innebär ett allvarligt hot mot allmän ordning och inre säkerhet. Besluten om tillfälliga gränskontroller vid inre gräns som har gällt från och med den 12 november 2015 har haft viss effekt men regeringen har dessutom bedömt att det är nödvändigt att skapa ytterligare förutsättningar för åtgärder som vid behov kan användas för att upprätthålla den allmänna ordningen och inre säkerheten (Regeringen, ”Frågor och svar”, 2015).

ID-kontrollerna utförs av transportörerna och dessa får böta 50 000 kronor om de inte kan visa att ID-kontrollen genomförts (Regeringen, ”Frågor och svar”, 2015). Regeringen skriver vidare att om man hjälper någon att olovligen ta sig in i Sverige, exempelvis genom att ge dem skjuts över Öresundsbron i bil, kan denne åtalas för människosmuggling (ibid.). Polisen i Malmö gör dock tolkningen att om någon skjutsar en flykting inom landet som ännu inte sökt asyl i Sverige så ska även detta ses som människosmuggling. På frågan om den yttre gränskontrollen strider mot asylrätten menar Regeringen att svaret är nej, då alla som befinner sig i landet har lov att söka asyl, och att de som befinner sig i ett säkert EU-land kan söka asyl där (ibid.). Förordningen trädde i kraft 4 januari 2016 (ibid), och ID-kontrollen på Kastrup rapporterades ge direkt effekt då inga asylsökande noterades på Hyllie station (Skånska Dagbladet, ”Inga

(28)

flyktingar vid Hyllie station”, 2016). Den tillfälliga flyktingmottagningen på Posthusplatsen lades ner och det provisoriska flyktingmottagandet flyttades till Svävarterminalen en bit bort. Efter införandet av yttre gränskontroll förlorade Refugees Welcome to Malmö sitt syfte, och de gick över till att i huvudsak bistå flyktingboenden med kläder och fritidsartiklar som de fått donerade. I mars 2016 fick Refugees Welcome to Malmö pris för årets gräsrot med motiveringen:

För att ni med outtröttligt arbete och med brinnande engagemang har jobbat för människor på flykt som kommit till Malmö och Sverige. Ni har med hjälp av era volontärer lyckats engagera många människor på kort tid och visat ett sant gräsrotsengagemang samt skapat akut hjälp för människor i akuta tider. Refugees Welcome har tillsammans med hela asylrättrörelsen visat att kärleken är störst och att hjärtat inte rymmer några gränser (Sydsvenskan, ”Refugees Welcome to Malmö prisas”, 2016).

I en presskonferens i Malmö gjorde migrationsminister Morgan Johansson (S) och Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson det klart att ”Om inte volontärerna funnits hade allt kraschat för längesedan” (Expressen, ”Volontärer utbrända: ’svårt att gå hem’”, 2015).

(29)

5 Analys

I detta kapitel presenteras resultaten av den tematiska analysen, material och analys är organiserade i överenstämmelse med de huvudsakliga teman som fastställandes i det narrativa materialet. Varje tema presenteras och förklaring till benämning ges i samband med varje nytt tema. När det kommer till hur och varför intervjudeltagarna blev volontärer samt deras erfarenheter utav detta kommer återkoppling till tidigare forskning att göras utifrån relevans. När det kommer till att förstå Refugees Welcome to Malmö som civilsamhällelig aktör kommer beskrivningarna att tolkas utifrån civilsamhällets sju funktioner.

5.1 Spontan möjlighet att göra nytta

Vid tematisk analys av hur det kom sig att intervjudeltagarna blev volontärer blev temat:

”spontan möjlighet att göra nytta” tydligt. Deltagarnas historier visar på att det var en spontan

handling då de såg en möjlighet att kunna hjälpa till. Flera deltagare kände att de gjorde något nyttigt när de ställde upp som volontärer under flyktingmottagandet genom att vara där, emedan andra såg att deras egenskaper och kunskaper förde med sig att de kunde göra nytta.

Mesere har sina rötter i Makedonien, och sommaren 2014 var hon där och hjälpte flyktingar på gränsen mellan Makedonien och Serbien samt Makedonien och Grekland. I bakgrunden beskrivs hur Mesere begav sig ner till Malmö Centralstation på kvällen den sjunde september efter att hon läst ett inlägg på Facebook att flyktingar var på väg. Hon säger att:

Om jag har möjlighet att hjälpa någon så gör jag det, från det minsta lilla till det största. Det gör jag automatiskt, ingenting jag tänker på utan kan jag så jag gör det. Det var inte som att jag tänkte och funderade på ’vad ska vi göra’ utan det var bara att gå dit.

(30)

Steve kallar sig för en ”Internet-Twitter-Warrior”, han är aktivisten som via sociala medier bland annat kämpar för jämlikhet mellan kvinnor och män, HBTQ-personers rättigheter och mot ockupationen av Gaza. Så för Steve var det ett naturligt steg att bli volontär, han säger att:

Ja jag gick ner för det var någon som sagt till mig att jag skulle gå ner till Centralen för att de behövde hjälp, och när jag kom dit sade de att jag skulle gå ner till Bike and Ride och du vet, det tog en vecka [skratt] innan man kom hem […] det kändes jättebra att man kunde göra någonting i verkligheten, i real time [realtid] istället för att bara sitta på Internet.

Även om 47 åriga gymnasieläraren Ewa inte kallar sig för en ”Internet-Twitter-Warrior” är även hon aktiv på sociala medier, och precis som Steve tyckte Ewa att det kändes skönt att faktiskt göra något mer, lämna soffan och gå med i det arbete som hon såg att andra gjorde. Det hela började med att hon läste hon en artikel om Refugees Welcome to Malmö, samt hört talas om en lista. Hon letade upp den här listan genom att söka på Refugees Welcome på Facebook, kom kontakt med Petruska, som sedan följde med henne till klädinsamlingen på Djäknegatan. Lasse är 62 år och jobbar som konsult inom idrott och hälsa, han säger att han ville göra någonting, speciellt nu när det var så nära, bara 20 minuter bort. Det hela började för Lasse med att han rensade ut sin garderob och körde ner till Djäknegatan där Refugees Welcome to Malmö hade klädinsamling. Väl där fick han frågan om han skulle kunna tänka sig att bli volontär, Lasse berättar att han tänkte: ”ja varför inte, det kan man väl testa?” så han skrev upp sig på ett pass:

… här erbjuds en möjlighet liksom att, direkt liksom signa up dig [skriva upp dig] kom ner och hjälp till [klickljud] och imorgon är jag där […] kommer jag ner där och hjälper till i 3 timmar då har jag gjort konkret nytta. Jag går inte till ett möte och säger vad jag tycker att någon annan borde göra eller vi borde göra eller nånting, utan jag går ner och efter tre timmars arbete så har jag hjälpt människor som behöver mig.

Kläddonation var även Petruskas väg in i frivilligarbetet, hon är 57 år och jobbar som certifierad projektledare. En dag såg hon ett inlägg på Facebook att det behövdes kläder: ”så jag gjorde ett snabbt röj i min och makens garderob, och åkte ner till centralen”. När hon kom tillbaka dagen efter med mer kläder som hon samlat in från släktingar och grannar såg hon att kläderna från dagen innan förvarades utomhus i dåligt väder. ”Det var otroligt rörigt och stökigt, jag kunde se att bland kläderna som kom så var det också mycket strunt och skit också som folk bara hade passat på att bli av med” berättar Petruska. Hon säger att hon i många år varit medlem i flera internationella organisationer och bidragit med stående månadsöverföringar, men att hon på

(31)

senare tid känt att hon ville göra någonting mer aktivt och lokalt, gärna i samband med flyktingfrågan:

Så att, när det här dök upp, när jag plötsligt såg en situation framför mig där man verkligen hade ett stort behov av de kompetenserna som jag besitter, i min yrkesroll som projektledare, så kände jag att, det var som att komma till ett dukat bord där jag kunde göra hur mycket nytta som helst.

Petruska började leta efter de som hade hand om flyktingmottagandet på Malmö Centralstation, och efter några dagar hittade hon det lilla rummet i källaren på Bike and Ride. Där satt bland annat Mesere och Alexandra som höll på att bilda den ideella föreningen Refugees Welcome to

Malmö, hon erbjöd dem sin hjälp ”och sen kom jag inte därifrån igen [skrattar]". Förutom att

Petruska kunde nyttja sina erfarenheter och kompetenser, såg hon att hon även kunde dra nytta av sina kontakter inom kommun, landsting och det privata näringslivet. Utifrån sina kompetenser och sin erfarenhet säger också Alexandra att hon kunde göra nytta. När Alexandra tänkte bege sig ner till Malmö Centralstation fick hon höra att det inte behövdes mer folk. Då skrev hon till administratören i Facebookgruppen och frågade om de behövde hjälp med att styra upp gruppen, "för den var kaos":

Grundläggande var det så att det fanns en situation som behövde lösas, det faktum att alla dessa människor kom till Malmö C, det fanns en massa människor som försökte göra något åt det, och jag såg en möjlighet att jag kunde hjälpa dem att göra det bättre. De behövde inte fler händer där nere men jag kunde hjälpa dem att göra det mer effektivt [...] att jag, med rätt enkla medel kunde göra skillnad.

När flyktingfrågan dök upp i media tyckte 54 åriga översättaren Antoinette att det var viktigt att hjälpa till. Hon beskriver det som hennes eget initiativ då hon först letade på internet efter organisationer som hjälpte till på Malmö Centralstation, men när hon inte hittade någon gick hon dit för att istället leta på plats. Där upptäckte hon Refugees Welcome to Malmö och skrev upp sig på ett schema. Antoinette säger att det kändes givande att ställa upp som volontär, hon tyckte hela tiden att hon gjorde någonting nyttigt och var uppskattad, alla flyktingar som hon mötte var väldigt tacksamma säger hon, vilket hon anser är nog med belöning för att vara där och hjälpa till. Maya är 25 år jobbar som behandlingsassistent på ett boende för ensamkommande flyktingbarn, hon såg också vad som hände i media och kände att hon ville

(32)

hjälpa till. Maya följde Refugees Welcome to Malmö och Kontrapunkt på Facebook och en dag hittade hon en lista:

Och då, hade de [Kontrapunkt] en lista där som det stod såhär om du vill bli volontär så får du anmäla dig. Och jag menar jag såg vad som hände, så kände jag såhär, [drar efter andan] nånting kan jag göra, även om det är efter jobbet eller på nån helg eller så. […] Så då fans det som, att du kunde vara i köket, du kunde vara tolk har jag för mig, det var liksom olika saker som du kunde klicka i som du var intresserad av, så jag tryck-kryssade i några, några som jag inte riktigt förstod vad de innebar men jag kryssade i dem ändå [skrattar]. Och så kryssade jag i att jag har körkort och sånt [paus] och sen tog jag och skrev upp de tiderna som jag kunde [paus] och sen när jag kom dit [Till Kontrapunkt] då så sa de ’ja okej idag så ska du va där’.

För Maya blev frivilligarbetet en möjlighet att kunna hjälpa till, detta eftersom:

… jag hade inte så mycket pengar, så jag tänkte att jag kan inte skänka massa pengar, och jag har inte massa saker att ge bort, jag har inga barnsaker att ge bort, jag har liksom inget jättebra att ge bort men så vad har jag då, då har jag liksom min tid att ge.

Andreas är 31 år och jobbar som sjuksköterska, han ville också göra någonting men visste inte riktigt hur eller var. En dag såg han att det skulle hållas ett volontärmöte på ett bibliotek precis där han bor, och på detta möte förstod han hur enkelt det var att bli volontär:

… just på grund utav det här mötet då, där jag förstod att ja, men det är så enkelt […] och sen så att jag ville göra någonting, jag ville göra nånting […] så det passade mig jättebra, och då var det att, då var det jätte lätt att signa up [Skriva upp sig] man behövde, behövde inte gå en avancerad utbildning […] bara dök upp där, väldigt välkomnande gäng där just då och jag bara, ja, föll in i det. Och sen så blev jag hooked [Fast].

Emmas väg in börjar egentligen med en annan historia, historien om hur hon och hennes bästa vän fick för sig att på egen hand åka till Lesbos och hjälpa till. Emma är 22 år och studerar i Lund, efter att ha läst en artikel blev hon inspirerad och skrev till vännen: ”’har du lust att följa med ner till Lesbos och volontär arbeta?’ och hon svarade ’ja vi kör’ och så bokade vi biljetter, åkte ner några veckor senare. Så det var väldigt spontant men också väldigt kul”. Efter Lesbos kände Emma att hon behövde göra mer, på ett volontärmöte träffade hon två personer från

(33)

Tidigare forskning visar att personlig kontakt och att bli tillfrågad är den viktigaste faktorn när det kommer till hur människor blir involverade i frivilligt arbete, att detta steg är spontant i ett socialt sammanhang (Rochester m.fl., 2012, s. 131-132). Behnia menar emellertid att blivande volontärer väljer mellan organisationer och projekt som överensstämmer med personliga mål, värderingar och ideologi, och att de sedan tar steget när de känner sig redo att bidra med sina resurser (2012, s. 8). Detta tolkar jag som att valet att bli volontär är en process som är isolerad till individen. Bland intervjudeltagarna i denna studie visar det sig dock att endast Steve och Lasse blev volontärer efter att ha blivit tillsagda eller tillfrågade av någon annan. Lasse tog även ett eget initiativ att åka till Djäknegatan för att donera kläder. Istället verkar det handla om en kombination av ovanstående förklaringar: en inre motivation och en självständig vilja att hjälpa till i kombination med enkelheten att spontant faktiskt kunna göra det utan krångel eller väntetid.

5.2

Samarbete och nya sociala nätverk

Temat ”samarbete och nya sociala nätverk” belyser samarbetet mellan olika civilsamhälleliga initiativ under flyktingmottagandet hösten 2015 i Malmö. Aktörer inom civilsamhället med olika religiös och politisk uppfattning gick ihop för att lösa situationen på Malmö Centralstation. Temat grundar sig också i berättelser om hur nya sociala nätverk utvecklades som ett resultat av frivilligarbetet.

Steve är 68 år och skulle titulera sig som aktivist om han hade kunnat. Han var en av dem som var med från början och han lade ner mycket tid och personligt engagemang under höstens flyktingmottagande. Steve och Mesere intervjuades ihop vid första tillfället, och tillsammans med citat från Lasse och Petruska nedan målar de en illustrerande bild av hur samarbetet såg ut på Malmö Centralstation:

Steve: En bra blandning av folk, och speciellt en vecka, det var några från judiska församlingen som var där med kippa på sig och jag tänkte, vilken underbar grej du vet, det finns kristna och muslimer och judar som välkomnar dessa folk som kommer, du vet. Och liksom att folk, kunde sammansvetsa, människor som inte alltid har, i vanliga fall brukar vara ord mot ord med varandra. Man kunde jobba tillsammans för just det här.

References

Related documents

Cor,.esponding Secretary; Linda O'Connor, Junior Class Presuient; Chelli Gifford, Secretary - Treasurer; K aye Roberts, Secretary - Treasurer Elect; Sandy Ho gg,

This graph displays back transformed concentrations (dw) for plant, hornworm and hawkmoth samples for control and CBZ treatment groups. Negative and carrier

nifi forte redius dicendum eft, / 3 «A«- vs'iioy eo loco proprium fibi habere fignificatum, quod cconftetjfvevifle antiquiores inter lavandum palæftrlcarum

Jag kan förstå pedagogernas resonemang om att inte kategorisera in barn i begreppet utifrån deras beteende i enlighet med Kinge (2009) som tar upp att det är viktigt att ha

The experiments we conduct put individuals into a decision context that resembles the situation a firm faces in a market where it has costs of production and has to surrender an

and Earnings (1974a). When one measures the effects of schooling on earnings, it is assumed that earnings are postponed because pursuing schooling decreases the amount of years

Då räcker det inte med vaga uttalanden om att det av neutralitetspolitiska skäl finns "gränser för hur långt Sverige kan gå när det gäller att underkasta sig

While other scientific communities are start- ing to embrace the benefits of open and non-anonymous peer reviewing, the human-computer interaction commu- nity is using it only