Hälsa och samhälle
FYSISK AKTIVITET FÖR ÄLDRE
En litteraturstudie som belyser vilka åtgärder
sjuksköterskan kan vidta för att få äldre patienter
att börja aktivera sig och/eller bibehålla sin
fysis-ka aktivitet efter sjukhusvistelsen.
Lina Persson
Maria Schenström
Examensarbete Malmö högskola
HT02 Hälsa och samhälle
Sjuksköterskeprogrammet 205 06 Malmö
FYSISK AKTIVITET FÖR ÄLDRE
En litteraturstudie som belyser vilka åtgärder
sjuksköterskan kan vidta för att få äldre patienter
att börja aktivera sig och/eller bibehålla sin
fysis-ka aktivitet efter sjukhusvistelsen.
Lina Persson
Maria Schenström
Persson, L & Schenström, M. Fysisk aktivitet för äldre. En litteraturstudie som belyser vilka åtgärder sjuksköterskan kan vidta för att få äldre patienter att börja aktivera sig och/eller bibehålla sin fysiska aktivitet efter sjukhusvistelsen. Exa-mensarbete i omvårdnad 10 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, Ut-bildningsområde omvårdnad, 2005.
Syftet med föreliggande litteraturstudie var att belysa vilka åtgärder sjuksköters-kor kan vidta för att få patienter >65 år att börja aktivera sig och/eller bibehålla sin fysiska aktivitet efter sjukhusvistelsen. Regelbunden fysisk aktivitet förebygger både fysiska och psykiska sjukdomar. Fysisk aktivitet är även en viktig kompo-nent för att förbättra hälsan vid många sjukdomar. Kunskaperna om människans åldrande har ökat markant under de senaste decennierna och levnadsvanornas be-tydelse för processerna i åldrandet har blivit tydligare. Det har skett en minskning av den fysiska aktiviteten hos många människor i samband med den stigande ål-dern. Viktiga åtgärder vi kom fram till var bl.a. motion på recept, stödsamtal och gångprogram.
PHYSICAL ACTIVITY FOR
ELD-ERLY PEOPLE
A literature review about how to get elderly
pa-tients to start activating themselves and/or to
keep their physical activity after a hospital visit.
Lina Persson
Maria Schenström
Persson, L & Schenström, M. Physical activity for elderly. A literature review about how to get elderly patients to start activating themselves and/or to keep their physical activity after a hospital visit. Examination paper 10 credit points Nursing
Programme. Malmö University, Health and Society, Department of Nursing,
2005.
The purpose of this literature review is to show what nurses can do in order to get patients over 65 to start activating themselves and/or to keep their physical activ-ity after a hospital visit. Regular exercise prevents both physical and mental ill-ness. Physical activity is also important to improve the health at many illnesses. The knowledge about the aging of the human being has increased dramatically during the latest decades and the importance of the ways of living for the proc-esses in the aging has become more obvious. The physical activity is often going down with increasing age. Important actions we found among others were exer-cise on prescription, support conversations and walk programs.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING 5
BAKGRUND 5
Effekterna av fysisk aktivitet 5
Äldre och fysisk aktivitet 6 Aktivitetsva nor i Sverige och andra länder 7
Ökat hälsofrämjande arbete inom hälso- och sjukvården 7 Utveckling inom hälso- och sjukvården 8 Omvårdnad/ lagar/ författningar 9
SYFTE/FRÅGESTÄLLNINGAR 10 METOD 10 Litteratursökning 10 Databearbetning 12 Artikelgranskning 12 RESULTAT 13
Vilka frågor ska ingå i anamnes/status för att sjuksköterskan ska
få kunskap om patientens aktivitetsvanor? 13 Vilka åtgärder kan sjuksköterskan vidta för att patienten ska börja aktivera sig och/eller bibehålla sin fysiska aktivitet efter utskrivning? 14 Informera om fördelarna med fysisk aktivitet 14
Sätt upp mål 14
Konsekvenser 14
Säkerhet 15
Anpassa aktiviteter individuellt 15 Fokusera på tillgängligheten av fysisk aktivitet och patientens
ekonomiska resurser 15 Stödsamtal 15 Gång/promenad-program 16 Motion på recept 17 Modeller 17 Motivationsekvation 17 Motivationshjul 18 DISKUSSION 19 Metoddiskussion 19 Resultatdiskussion 19 SLUTORD 23 REFERENSER 24 BILAGOR 27
INLEDNING
Fysisk aktivitet (FA)är ett mycket aktuellt ämne i dagens samhälle. Eftersom ma-joriteten av patienterna som allmänsjuksköterskan möter är äldre har vi valt att specialisera oss på just äldres fysiska aktivitet.
För många år sedan var människor tvungna att röra på sig för att överleva. Idag befinner sig människor i en miljö som uppmuntrar stillasittande och motverkar FA.Det högteknologiska samhället vi idag lever i gör att vi rör oss allt mindre (Socialstyrelsen, 2001).
Äldre människor förväntas ofta acceptera en passiv roll i samhället. Många fysis-ka aktiviteter har visat sig vara fördelaktiga för den mentala och fysisfysis-ka hälsan bland äldre. Att främja och vidhålla oberoendet av aktiviteter i det dagliga livet är en central roll i omvårdnaden av äldre. Det kan vara svårt att fortsätta röra på sig efter en sjukdomsdiagnos p g a funktionella eller känslomässiga faktorer, därför är det viktigt att sjuksköterskor hjälper äldre patienter att bibehålla sin fysiska aktivi-tetsnivå, eller om de varit fysiskt inaktiva, få dem att börja aktivera sig (Spencer, 1999).
BAKGRUND
WHO (World Health Organization) definierar FA som all typ av rörelse i det dag-liga livet inklusive arbete, nöjen, motion och idrott. Egentligen är FA en mycket bredare term som innefattar allt från att ta trapporna regelbundet, dansa, gå raskt, jogga, cykla till övriga aktiviteter som innebär någon form av rörelse. Mycket av detta ingår i livets dagliga sysslor (WHO, 2002).
Effekter av fysisk aktivitet
Människans kropp är byggd för rörelse. Både kropp och själ mår bra av FA. Våra organ och vävnader påverkas av arbete och anpassar sig till regelbunden träning. Ju högre intensitet vid träningen desto större blir den omedelbara påverkan på olika kroppsfunktioner. Syrgaskonsumtionen är kopplad till kaloriåtgången som stiger med ökad träningsintensitet. Förutom träningsintensiteten är syreupptag-ningsförmågan beroende av gener, ålder och kroppsstorlek. FA ökar pulsen och hjärtats minutvolym. Vidare ökar andningen, blodtrycket, kroppstemperaturenoch hjärtats och musklernas genomblödning. Det bildas mer mjölksyra och frisätt-ningen av hormoner som adrenalin, tillväxthormon och kortisol ökar (Folkhälso-institutet, 2003).
Att vara fysiskt aktiv regelbundet förebygger både fysiska och psykiska sjukdo-mar. Det främjar den fysiska utvecklingen hos barn och livskvalitet genom vuxe n-livet in i åldrandet. Flera hälsoproblem kan förhindras med hjälp av FA. Fysisk inaktivitet kombinerat med dåliga matvanor är en avgörande faktor för den ökade förekomsten av övervikt. Regelbunden FA minskar risken för kardio-vaskulära sjukdomar, stroke, högt blodtryck, tjocktarmscancer, diabetes typ 2 och osteopo-ros. FA är också en viktig komponent för att förbättra hälsan vid sjukdomar som
t ex artrit, diabetes och cancer. Med ökad ålder försämras funktionsförmågan. FA har en positiv effekt på muskelsystemet genom att muskelstyrkan och flexibilite-ten ökar. Skador från fall ökar med ökad ålder men genom FA ökar bentätheflexibilite-ten vilket minskar risken för frakturer vid fall. FA minskar risken för djup ventrom-bos, urinvägsinfektion, lunginflammation och urininkontinens (Estabrooks et al, 2003).
Studierna av McKenna (2004) och Sherman et al (1997) beskriver vikten av FA som en hälsofrämjande åtgärd mot många kroniska sjukdomar. Detta gäller både fysiska och mentala hälsoproblem. Studierna belyser även vad som anses som rekommenderad mängd FA för att få effekt, d v s 30 minuter/dag i fem eller fler dagar i veckan.
FA förebygger psykiska sjukdomar som depression och ångest. Att röra på sig stärker självförtroendet, möjliggör en god sömn och återhämtning från skade-verkningar av stress. Vid aktivitet producerar kroppen endorfiner, d v s signalsub-stanser, som i sin tur reglerar kroppens vitala organ och sinnesstämningen. Aktivi-tet ökar blodflödet som påverkar hjärnan och kroppen positivt (Wasserman, 2003).
Äldre och fysisk aktivitet
I Sverige har befolkningen över 70 år ökat mycket kraftigt under de senaste de-cennierna. Mellan 1960 och 1994 mer än fördubblades andelen 80-åringar och äldre från 2 till 4,6 %. Mellan 1980 och 1995 ökade andelen 90-åringar och äldre med 21 % (Socialstyrelsen Del I Trender, 1995).
Mellan 34 % och 50 % av äldre som vistas på sjukhus upplever försämringar i funktionsförmågan. Detta påverkar vårdtiden och kan leda till äldreboende-placering istället för hemkomst. Detta är ett resultat som bl a beror på att äldre rör sig för lite under sin sjukhusvistelse (Tucker, 2004).
Kunskaperna om människans åldrande har ökat markant under de senaste decen-nierna och levnadsvanornas betydelse för processerna i åldrandet har blivit tydli-gare. Det har skett en minskning av den fysiska aktiviteten hos många människor i samband med den stigande åldern i de västerländska industri- och servicesamhä l-let och det är därför oklart hur mycket av funktionsnedsättningen på äldre dagar som i själva verket beror på inaktivitet (Berleen, 2003).
Riksidrottsförbundet visar med statistik att 69 % av männen och 72 % av kvinnor-na i åldrarkvinnor-na 60-70 år ägkvinnor-nar sig åt FA minst en gång per vecka och minst 20 minu-ter per tillfälle. 37 % av männen och 39 % av kvinnorna uppger att de motionerar två gånger i veckan i form av promenader, cykling, simning, golf, styrketräning och joggning. Eftersom människokroppen är i behov av att röra på sig regelbundet innebär fysisk inaktivitet negativa konsekvenser hos äldre med påtaglig fysisk passivitet. För att bevara funktionsförmågan spelar FA och träning en avgörande roll (a a).
Ett vanligt argument bland äldre människor mot att motionera är att de anser sig vara för skröpliga eller att de har fysiska problem som leder till en ökad risk för skada. Det finns dock inga belägg för att FA skulle skada mer än att göra nytta. (Spencer, 1999).
Risken att dö under ett motionspass minskar med ökad ålder. Bland de flesta äldre människorna är risken med en stillasittande livsstil väl införstådd. När äldre ska börja motionera bör man inte ställa frågan ”är det säkert för denna patient att mo-tionera?” utan snarare ”är det säkert för denna patient att vara stillasittande?”. Trots detta så förekommer det kontraindikationer till motion som t ex svår hjärt-sjukdom, vaskulära sjukdomar (ex aorta aneurysm) och svår demens. De fem va n-ligaste kroniska sjukdomarna bland äldre är artrit, kardiovaskulära sjukdomar, diabetes, lungsjukdom och stroke. FA spelar en viktig roll för att förebygga och klara av dessa fem sjukdomstillstånd (Bean et al, 2004).
Det kan löna sig att ta reda på olika intressen hos äldre över 65 år. Det har fram-kommit att hushållsarbete kan ge motsvarande hjärtfrekvens som promenader och detta innebär att för sköra personer kan hushållsarbete ge den träningseffekt som förebygger beroendet av personlig hjälp. Det är därför vik tigt att äldre personer uppmuntras att göra så mycket som möjligt själva eftersom för mycket hjälp kan beröva dem det tillfälle till träning som de så väl behöver (Berleen, 2003).
Aktivitetsvanor i Sverige och andra länder
I Sverige uppskattas inaktivitet stå för 6 % respektive 3 % av den totala sjuk-domsbördan (DALYs) bland män och kvinnor. Inom OECD uppskattas inaktivitet stå för 12 % av alla dödsfall, 8 % av förlorade år p g a för tidig död, 2 % av förlo-rade år p g a sjukdom samt 5 % av sjukdomsbördan. Svenska män och kvinnor är i genomsnitt något mer motionsaktiva än övriga européer och har i jämförelse med flertalet européer en förhållandevis positiv syn på betydelsen av FA för hälsan. Träning i form av aerobics, styrketräning och joggning är vanligare bland svens-kar än bland övriga européer. Även när det gäller promenader minst 30 minuter i sträck tillhör svenskarna, strax efter finländarna, de ivrigaste utövarna. Trots detta är det endast ca 20 % av svenska befolkningen som ur ett hälsoperspektiv är till-räckligt fysiskt aktiva. Samtidigt som vi svenskar rör oss mer än personer i övriga Europa har vi tillsammans med Danmark, Tyskland, Nederländerna och England störst andel personer som sitter mycket på fritiden. FA ses i relation till ålder, ut-bildningsnivå, etnicitet och socioekonomi (Socialstyrelsen, 2001).
I USA är det 68 % av den vuxna befolkningen som inte uppnår den rekommende-rade mängden FA, d v s 30 minuter per dag, fem dagar i veckan. Det är speciellt fattiga, äldre och människor med kroniska sjukdomar som är i extra behov av FA (Russel et al, 2001).
Ökat hälsofrämjande arbete inom hälso- och sjukvården
Inom hälso- och sjukvården kan det göras många viktiga insatser för att öka den fysiska aktiviteten. Idag finns inte bara behov av att behandla sjukdomar utan även att förebygga dem. FA kan ses som ett komplement till läkemedel och an-vändas istället för eller vid sidan av dagens terapi. Risken för biverkningar är liten om man anpassar träningen efter individen och dennes förutsättningar. Vid sidan av det traditionella ansvaret för att utreda och behandla sjukdomar och skador måste hä lso- och sjukvården förstärka sina hälsofrämjande och
sjukdoms-förebyggande insatser. I mötet med den enskilda patienten har hälso- och sjukvår-den bra möjligheter att aktualisera hälsofrämjande och förebyggande aspekter. Primärvården är den aktör som även i fortsättningen förväntas ta stor del av ansva-ret i det hälsofrämjande och preventiva arbetet där en aktiv samverkan med andra aktörer i samhället bör utvecklas ytterligare. Sjukvårdspersonalens förhållnings-sätt och förmåga att kommunicera med patienterna har stor betydelse. Dålig
kommunikation mellan personal och patient kan innebära att patientens verkliga bekymmer inte framkommer med följden att onödiga åtgärder vidtas, vilket i sin tur kan leda till missnöje och uppgivenhet hos patienten. För att hälso- och sjuk-vården ska kunna utveckla ett mer hälsofrämjande och förebyggande arbete är det viktigt att vårdpersonalen får information och utbildning om relevanta förebyg-gande insatser. Då fysisk inaktivitet är en mycket stor medicinsk riskfaktor och tillsammans med felaktig kost ligger bakom 9,7 % av sjukdomarna är hälsofräm-jande åtgärder som bidrar till ökad FA en av de viktigaste (Kallings m fl, 2003).
Ett sätt att motivera en patient kan vara att skriva ett recept på FA. I Sverige finns FYSS (Fysisk aktivitet i Sjukdomsprevention och Sjukdomsbehandling) som är ett vetenskapligt dokument som ligger till grund för receptskrivning av FA. FYSS är framtaget av YFA (Yrkesföreningen för Fysisk Aktivitet) och Folkhälsoinstitutet och är en informationsbank för personal inom hälso- och sjukvården. FYSS be-skriver hur man kan förebygga och behandla olika sjukdomstillstånd med FA och innehåller förslag på olika motionsaktiviteter. Speciella risker med FA för olika patientkategorier belyses också. FA på recept förkortas FaR. Receptet får skrivas ut av utbildad medicinsk personal såsom läkare, sjukgymnaster och
sjuk-sköterskor med kunskap om den fysiska aktivitetens betydelse för hälsan samt om den aktuella patientens hälsoläge. FaR innebär att man anpassar ordinationen till individen på motsvarande sätt som konventionell behandling med farmaka. För den som ordinerar FA på recept ska FYSS ses som ett hjälpmedel. FaR används till både friska och sjuka för att förebygga och behandla sjukdomstillstånd. En annan viktig komponent i FaR är hur man samtalar för att höja patientens motiva-tion att följa ordinamotiva-tionen, d v s att höja compliance (Folkhälsoinstitutet, 2003).
I Skåne startades 2001 enheten för fysisk livsstil som ett utvecklingsprojekt med målen att öka vardagsmotionen hos befolkningen samt att öka kunskapen om den fysiska aktivitetens betydelse för hälsan. Livsstilsenheten har sedan startat upp Fysioteket i sydvästra Skåne dit man kan gå med sitt recept på FA. Den främsta målgruppen som går dit är de som har svårt att komma igång med sina vardagliga fysiska aktiviteter på egen hand. Fysioteket drivs av kommunen eller stadsdelen och kan vara beläget på Apoteket eller Medborgarkontor. Personalen, som är me-dicinskt utbildad, har som främsta uppgift att motivera patienten. Tillsammans går de igenom receptet och diskuterar lämpliga vägar som kan förändra patientens livsstil. När de kommit överens om en lämplig aktivitet slussas patienten vidare till en förening. Exempel på aktiviteter är stavgång, promenader, simning, vatten-gympa, styrketräning m m. Receptperioden är begränsad och målet är att patienten därefter blir ”vanlig” medlem i föreningen och inte medlem som patient (Fysiote-ket, 2004).
Utveckling inom hälso- och sjukvården
Nationellt har hälso- och sjukvården genomgått flera strukturella förändringar under den senaste tioårsperioden. Ekonomiska besparingar har t ex lett till att an-talet vårddagar inom somatiska korttidsvården minskat och minskningen är större bland personer över 75 år jämfört med personer i de yngre åldersgrupperna (Soci-alstyrelsen Del I Ekonomiska, 1995).
Allt fler uppnår en hög ålder vilket leder till att behovet av sjukvården kommer att öka. Förbättrade behandlingsmöjligheter leder till att allt fler personer med åter-kommande eller kroniska sjukdomar uppnår hög ålder och därmed också behöver fortsatta medicinska insatser. Ca 500 000 personer i Sverige över 65 år vårdas på
sjukhus. Detta betyder att var tredje ålderspensionär någon gång under året kom-mer att vårdas på sjukhus. Nästan hälften av de patienter som vårdas på akutsjuk-hus är 65 år och äldre (Socialstyrelsen Del III, 1995).
Villkoren för äldres vård och omsorg förändras i snabb takt. Kommunerna drar ner på antalet platser i äldreboende för att i första hand vårda äldre hemma. Av-vecklingen av äldreboenden medför att trycket ökar på hemtjänsten, sjukhusen och primärvården. 1995 fick ca 175 000 ålderspensionärer vård i det egna hemmet genom kommunal hemtjänst. För många äldre som blir utskrivna från sjukhusen för att få komma hem kvarstår ett vårdbehov som ska tillgodoses av hemsjukvård och hemtjänst. Detta ställer stora krav på vårdplanering och information mellan vårdgivare (a a).
Denna utveckling ökar kraven på sjuksköterskor genom att de måste ge klar och tydlig information både till personal inom hemsjukvården och till patienter före utskrivning. Då patienter måste klara sig mycket själv hemma är det viktigt att de håller sig fysiskt aktiva för att bevara funktionsförmågan. FA är en av de viktigas-te komponenviktigas-terna i vårdplaneringen.
SBU arbetar med ett projekt som belyser vad vården kan göra för att få patienter att röra på sig mer. Projektet ska visa vilka metoder som är bäst för att stimulera FA. Följande frågor hoppas SBU få svar på:
? Fungerar det bättre med intensiva åtgärder, som individuella råd eller re-cept från läkare i kombination med telefonuppföljning, än med enklare allmän information?
? Gör olika stödåtgärder någon nytta? I så fall hur länge? Och hur kostnads-effektiva är olika insatser?
? Finns det belägg för att vissa yrkesgrupper är mer framgångsrika än andra? Har man nytta av utbildningar som verkar för att motivera människor till fysisk aktivitet?
? Är patienter med vissa hälsoproblem lättare att motivera än andra?
? Vilka typer av FA är mest gångbara i vilka patientgrupper?
? I vilken fas av sjukdomen är man mest mottaglig för råd? Projektet beräknas vara klart 2006 (SBU, 2004).
Omvårdnad/ lagar/ författningar
SOSFS 1993:17 beskriver att syftet med omvårdnaden är att stärka hälsan, före-bygga sjukdom och ohälsa, återställa och bevara hälsa utifrån patientens individu-ella möjligheter och behov, minska lidande samt att ge möjlighet till en värdig död. Detta förutsätter att riskfaktorer identifieras. Omvårdnadsåtgärder innebär att berörd personal i samverkan med patienten och när så är lämpligt även patientens närstående tydliggör mål för fysisk, psykisk, social och andlig hälsa. Funktioner i praktiken kan innebära att sjuksköterskan ger stöd, samordnar, planerar, informe-rar och ger rådgivning.
Enligt SOSFS 1995:15 ska alla som tjänstgör i hälso- och sjukvården ha ett yrkes-kunnande som gör det möjligt för dem att ge patienterna en sakkunnig och om-sorgsfull vård.
Enligt Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763) 2 § är målet för hälso- och sjukvården en god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen. 2a § be-skriver att vården och behandlingen så långt det är möjligt ska utformas och genomföras i samråd med patienten. Vidare enligt 2b § och 2c § skall hälso- och sjukvården ge upplysningar om metoder för att förebygga sjukdom eller skada.
Oberoende av vilken sjukvårdssektor sjuksköterskan arbetar inom träffar han/hon dagligen patienter som är fysiskt inaktiva eller som har varit aktiva men p g a sjukdom inte längre aktiverar sig. Därmed är denna patientgrupp i behov av att börja röra på sig för att må bättre men även för att förebygga ytterligare sjukdo-mar. Majoriteten i denna grupp är äldre människor. Om man arbetar med hälso-främjande åtgärder är kunskapen om FA en viktig komponent eftersom det kan leda till bättre hälsa.
SYFTE/FRÅGESTÄLLNINGAR
Syftet med denna litteraturstudie är att belysa vilka åtgärder sjuksköterskor kan vidta för att få patienter > 65 år att börja aktivera sig och/eller bibehålla sin fysis-ka aktivitet efter sjukhusvistelsen.
Frågeställningar:
1. Vilka frågor ska ingå i anamnes/status för att sjuksköterskan ska få kun-skap om patientens aktivitetsvanor?
2. Vilka åtgärder kan sjuksköterskan vidta för att patienten ska börja aktivera sig och/eller bibehålla sin fysiska aktivitet efter utskrivning?
METOD
Vi valde att göra en litteraturstudie som enligt Polit et al (2001) är en kritisk sam-manställning av tidigare forskning som gjorts inom ämnet.
Litteratursökning
För att få fram material till studien använde vi oss av vetenskapliga artiklar. När vi sökte artiklar använde vi oss av sökmotorn PubMed och databaserna Medline, ELIN och Science Direct. De huvudsakliga sökorden som användes var exercise,
nursing, physical activity, elderly, older adults och support. Kompletterande
sök-ord har använts för att få ett vidare perspektiv. Vi valde att begränsa oss till artik-lar skrivna på engelska. Ytterligare begränsningar presenteras i tabell 1. När vi fick fram träffarna valde vi att läsa igenom artiklarnas rubriker. De rubriker vi ansåg relevanta valde vi att läsa abstractet på. Utifrån abstracten bedömde vi om artiklarna var relevanta i förhållande till vårt syfte och frågeställningar. Dessa artiklar läste vi sedan i fulltext. Några artiklar gick att ladda ner i Pdf- format, andra kopierades direkt från tidskrifter på Hälsa och Samhälles bibliotek och på
Medicinska Centralbiblioteket på UMAS. Vi fick också beställa några artiklar vilket personalen på Hälsa och Samhälles bibliotek hjälpt oss med.
Tabell 1. Sammanställning av sökresultaten
Databa-ser/begränsningar/ sökord
Träffar Lästa ab-stract Lästa artiklar Granskade och använ-da artiklar Datum Medline
Exercise and nursing 328 6 1 0 041110 Exercise and physical
activity and older and adult
Limits: 65+years, 5 years, English, Human
409 10 3 1 041117
Physical activity and sup-port and patient and older and
Limits: 65+years, 10 years, English, Human
71 4 1 0 041117
Elderly and aging and exercise adherence and physical activity ? related articles
128 4 1 0 041123
Physical activity and sup-port and nursing
Limits: 65+years, 5 years, English, Human
62 3 1 1 041115
Exercise and older adults and nursing and support Limits: 65+years, 5 years, English, Human
42 5 1 0 041115
Physical activity and pa-tient and nurses
Limits: 65+years, 5 years, English, Human
12 3 2 1 041117
Physical activity and nurs-ing
Limits: 65+years, 5 years, English, Human
109 5 1 1 041117
Physical activities and health promotion and nurses
Limits: 65+years, 5 years, English, Human ? Related articles
421 10 2 1 041115
Physical activity and older adult and nurses
Limits: 65+years, 5 years, English, Human
22 3 1 0 041115
Advice and exercise and elderly
182 4 1 1 041115 Physical activities and
health promotion and nurses
Limits: 65+years, 5 years,
English, Human
ELIN
Physical activity and older adults and nursing
15 5 1 0 041112
Science Direct
Physical activity and older adults and patients
28 4 1 0 041116
Summa 1833 67 18 8
Nionde artikeln fann vi genom en annan artikels referenslista. Databasen var Med-line med sökorden physical activities and health promotion and nurses. Limits: 65+years, 5 years, English, Human ? Related articles ? References.
Totalt användes nio artiklar för att få svar på våra frågeställningar.
Databearbetning
När vår datasökning var fullbordad läste vi allt material var för sig för att undvika misstolkningar. Avseende våra kvalitativa studier har vi valt att följa Dahlbergs (1997) bearbetningsprocess.
Dahlberg (1997) beskriver bearbetningsprocessens olika faser. Som första fas nämner Dahlberg bekantgörande fasen som innebär att forskaren läser all text upprepade gånger för att bli bekant med texten. Efterhand som läsningen fortgår framträder olika delar i texten vilket är ett tecken på att den analyserande fasen påbörjats. För att söka svar på sina frågeställningar ställer forskaren frågor till texten.
Övriga artiklar läste vi var för sig för att sedan tillsammans diskutera artiklarnas användbarhet i vår litteraturstudie.
Vi valde tillsammans bort de artiklar som inte överensstämde med våra aktuella frågeställningar. Några artiklar sorterades bort p g a uppenbara metodologiska svagheter. Till sist återstod nio artiklar vilka vi granskade kritiskt och kvalitetsbe-dömde.
När man tolkar bevis från amerikanska studier bör man värdera vilken relevans de har för nordisk hälso- och sjukvård. Man bör grunda rekommendationerna på be-visens kvalitet. Det skall framgå hur säker forskargruppen är i sin rekommenda-tion oavsett om den är positiv, negativ eller neutral (Willman & Stoltz, 2002).
Artikelgranskning
För att få fram huruvida de kvalitativa och kvantitativa artiklarna var vetenskapli-ga granskades de enligt Polit et al (2001), (se bilavetenskapli-ga 1 och 3). Våra reviews är granskade enligt Willmans & Stoltz rekommendationer (se bilaga 2 och 3). För att bedöma en artikels kvalitet valde vi att använda bedömningsmallar framtagna av Carlsson & Eiman (2003). Artiklarna får poäng efter hur bra kvalitet de har. Vid bedömning av kvalitativa och kvantitativa studier är max poäng 48 respektive 47. Vid bedömning av litteratursammanställning är max poäng 42. Hur många procent av den totala poängen en artikel får, blir avgörande för vilken grad av kvalitet ar-tikeln uppnår. Grad I= 80 %, grad II= 70 % och grad III= 60 %.
RESULTAT
Vi har valt att redovisa resultaten efter våra frågeställningar.
Vilka frågor ska ingå i anamnes/status för att sjuksköterskan ska få kunskap om patientens aktivitetsvanor?
Christmas et al (2000) nämner i sin review, baserad på 60 artiklar, fördelarna med FA hos äldre patienter. Artikeln beskriver riktlinjer för att få patienter att börja aktivera sig och i framtiden hålla fast vid aktiviteten. En av riktlinjerna är vad sjuksköterskan behöver för kunskap om en patients erfarenheter av FA. För att få kunskaperna är det viktigt att i detalj ställa rätt typ av frågor till patienten. De vik-tigaste frågorna att ställa är följande:
? Vad har patienten för aktivitetsvanor och hur pass intresserad är
pa-tienten av FA? Genom att ställa denna fråga får man fram vad papa-tienten
haft för aktivitetsvanor i sitt liv och vad han/hon är intresserad av just för tillfället. Har man aldrig varit regelbundet aktiv blir det svårt att hålla sig kvar vid ett nytt program med hög intensitet medan en redan aktiv person har lättare att hålla sig kvar.
? Vad har varit patientens aktivitetsnivå de senaste två till tre
måna-derna? Denna fråga bör ställas av sjuksköterskan för att få reda på vilken
process patienten ska gå igenom. En patient som varit stillasittande under de senaste månaderna måste gå igenom en mer avancerad process än pati-enten med tidigare regelbundna aktivitetsvanor.
? Vad ser patienten för hinder mot att aktivera sig? Genom att ta reda på patientens hinder kan man ge rätt information gällande risker och fördelar med motion och få fram rätt teknik för att komma över patientens uppfat-tade hinder. Det vanligaste hindret är att patienten inte anser sig ha tid för FA.
? Vad har patienten för motivation till FA? Är inte patienten motiverad för att börja aktivera sig är det viktigt att sjuksköterskan redan här tar upp fördelarna och vikten av FA för att bevara hälsan och livskvalitet.
? Vad har patienten för socialt nätverk i samband med den fysiska
akti-viteten? För äldre individer är det lättare att bibehålla sin FA om de har
någon vän eller släkting de kan utöva aktiviteten med. Att vara medlem i en förening kan också öka det sociala nätverket och därmed få patienten att fortsätta med aktiviteten (Christmas et al 2000).
Cooper et al (2001) och Schutzer et al (2004) beskriver hinder som en viktig aspekt för sjuksköterskor att ta upp i första mötet med patienten. Syftet med stud i-erna var att få fram hinder hos den äldre befolkningen mot att aktivera sig. Studien av Cooper et al (2001) bestod av 653 utfrågade (650 män och 3 kvinnor) varav 212 personer deltog (210 män och 2 kvinnor). Deltagarna var mellan 60 och 80 år. Forskarna använde sig av ett gångprogram för att få fram de äldres
barriä-rer/hinder mot att gå. Resultatet visade flera stora barriäbarriä-rer/hinder mot att aktivera sig. De vanligaste och största var försvagning i rörelser, smärta och övervikt. Re-viewn av Schutzer et al (2004), baserad på 46 artiklar, beskriver också flera stora barriärer/hinder hos den äldre befolkningen. Resultatet här visade att ohälsa och miljö var två stora barriärer mot att fysiskt aktivera sig. Brist på information från läkare angående vikten av FA var också en stor barriär.
Vilka åtgärder kan sjuksköterskan vidta för att patienten ska börja aktivera sig och/eller bibehålla sin fysiska aktivitet efter utskrivning?
Vi har valt att redovisa åtgärderna i tio teman. Det tionde temat beskriver model-ler sjuksköterskan kan använda för att identifiera vilka åtgärder som kan vidtas för att få patienten fysiskt aktiv.
Informera om fördelarna med FA
Phillips et al (2004) har gjort en review baserad på 67 artiklar där syftet var att utforska vilka utmaningar äldre möter när det gäller motivation till FA och att utveckla åtgärder för att få äldre att öka sin fysiska aktivitet. Reviewn beskriver information om fördelarna med FA som en viktig åtgärd för att motivera äldre patienter. Eftersom många äldre har annorlunda inställning om FA och inte alltid förstår fördelarna är det viktigt att vårdpersonal informerar äldre om detta, t ex kan man förklara för patienter med artrit att det finns bevis för att särskild FA fö r-bättrar deras symtom. Det är viktigt att patienten får förståelse om sitt eget medi-cinska problem så att han/hon förstår vikten av FA. Forskarna tar också upp vik-ten av att bemyndiga patienvik-ten så att de får en mer aktiv roll i sin egen hälsa.
Artikeln av Allison & Keller (2000) nämner också information om fördelarna med FA som en viktig åtgärd för att öka den fysiska aktiviteten bland äldre. Artikeln undersökte sambanden mellan själveffektivitet (d v s en persons tro på sin förmå-ga att utföra en specifik aktivitet vilket påverkar beteendet), nivå av förändring och socialt stöd och nivå av FA hos äldre efter hjärtrehabilitering. 31 patienter >65 år deltog i studie n. Själveffektiviteten stod signifikant i relation till fysisk aktivitet (p=0.002) och nivå av förändring (p=0.002). Detta visar att själveffektivi-teten är relaterad till en patients aktuella nivå av fysisk aktivitetsförändring samt med den mängd FA som patienten utför. Forskarna tar upp förslag på vad man kan göra för att få dessa patienter att aktivera sig. Information om fördelarna med FA är en åtgärd som beskrivs för att öka patientens själveffektivitet och därmed öka den fysiska aktiviteten. Studien fa nn inget samband mellan socialt stöd och nivå av förändring eller nivå av FA.
Sätt upp mål
Reviewn av Phillips et al (2004) redogör för vikten av att sätta upp korta och lång-siktiga mål. Realistiska mål leder till en mer positiv upplevelse vilket gör det lätta-re att uppnå målet. Man kan råda den äldlätta-re patienten till de allmänna lätta- rekommen-dationerna av FA d v s 30-60 minuter av måttlig intensitet fördelat under dagen.
Allison & Keller (2000) stödjer artikeln ovan angående vikten av att sätta upp mål för att få den äldre patienten att aktivera sig.
Konsekvenser
Konsekvenserna av FA är viktigt att ta upp med patienterna för att få dem att akti-vera sig då många äldre överskattar de varierade konsekvenserna. Sjukvårds-personal borde ge en uppriktig uppskattning över konsekvenser av motion, hellre än att ignorera ämnet. En del uppfattade konsekvenser, såsom ansträngning och trötthet från FA, kan omformas till positiva resultat och tecken på framgång (Phil-lips et al, 2004).
Säkerhet
Rädsla för skador vid utöva ndet av aktiviteten är ett vanligt bekymmer bland äld-re. Därför är det viktigt att omgivningen är och känns säker, för att minska räds-lan. Sjukvårdspersonal kan förklara hur patienten kan börja aktivera sig och sedan öka durationen och frekvensen beroende på hur mycket han/hon rörtsig tidigare. Vid ansträngd FA är det viktigt att betona vikten av att värma upp och slappna av före aktiviteten. Genom att få reda på en patients specifika rädsla när det gäller FA kan sjukvårdspersonal skräddarsy ett individuellt och säkert aktivitetsprogram (Phillips et al, 2004).
Anpassa aktiviteter individuellt
Genom att ge förslag på fysiska aktiviteter som passar just den aktuella patienten, möjliggörs att mindre fysiskt starka människor kan få ett individuellt aktivitets-program. Särskilt patienter med olika sjukdomar kan behöva hjälp med vad som är lämpligt för just honom/henne. Individanpassade aktivitetsprogram hjälper äldre att omdefiniera sin egen förmåga och möjliggör för dem att lättare bibehålla akti-viteten trots fysiska handikapp eller sjukdomar. Detta kan förbättra deras själve f-fektivitet och återställa missuppfattningar som att handikapp är lika med inaktivi-tet (Phillips et al, 2004).
Fokusera på tillgängligheten av FA och patientens ekonomiska resurser
Phillips et al (2004) beskriver att sjukvårdspersonal kan ge ut listor på lokala hä l-soklubbar, organiserade motionsprogram eller föreningar med gångprogram. Den-na lista kan även ta upp tillgängliga parker, kartor för promeDen-nader och kostDen-nader för olika aktivitetsutövanden. Sjukvårdspersonal kan fråga sina aktiva patienter vad de brukar göra när de rör på sig och införliva deras erfarenheter vid rådgiv-ning till de mindre motiverade patienterna.
Stödsamtal
Artikeln framställd av Dubbert et al (2002) undersökte huruvida sjuksköterske-samtal, med äldre stillasittande patienter i primärvården, kan öka deras fysiska aktivitet genom promenader. 181 deltog (varav 179 män och 2 kvinnor) och dela-des in i tre grupper. Medelåldern var 68,7 år. Första gruppen fick ta emot tjugo personliga telefonsamtal (PTS) från sjuksköterskan, andra gruppen tio personliga och tio automatiska telefonsamtal (P&ATS), tredje och sista gruppen fick inga telefonsamtal (ITS). För att få fram ett resultat fick patienterna skriva dagbok på hur mycket de promenerat. Målet var att promenera tjugo minuter minst tre gånger i veckan.
Diagram 1. Självrapporterade vidhållandet av målet. P&ATS-gruppen höll sig
signifikant bättre fast vid målet än ITS- gruppen, både under inled-ningsfasen (p=0,003) och vidhållandefasen (p=0,004). PTS-gruppen skiljde sig inte signifikant frånde båda ovan nämnda grupperna (Dub-bert et al, 2002).
Artikeln visar att korta telefonsamtal mellan sjuksköterskan och deltagarna resul-terar i att deltagarna fortsätter promenera i större utsträckning under en tiomåna-ders uppföljningsperiod. Att använda automatiska telefonsamtal är lika effektivt som personliga samtal. Den ökade fysiska aktiviteten ledde till förbättrat gångtest, förbättrad mobilitet och balans men inte till förbättrad upplevelse av livskvalite-ten. Forskarna tar upp många fördelar med inspelade telefonsamtal, t ex ansåg sjuksköterskan att det inte tog så mycket tid att spela in banden och att de kan programmeras så att de ringer efter sjuksköterskans normala arbetstider. Forskar-nas slutsats var att äldre patienter i primärvården borde uppmuntras att påbörja och upprätthålla ett gång/promenad-program genom korta personliga och/eller automatiska telefonkontakter, t.ex. en gång i månaden. Detta skulle medföra för-delar för hälsan i stort (a a).
Gång/promenad-program
Callen et al (2004) undersökte i artikeln frekvensen och varaktigheten av prome-nader hos patienter inlagda på sjukhus och jämförde frekvensen bland de patienter som kan gå oberoende av mänsklig assistans och de som är beroende av mänsklig assistans. 118 deltog och delades in i två grupper, de som var oberoende (n=61) och de som var beroende (n=57) av mänsklig assistans för att kunna gå. Patienter-na som deltog i studien var >55 år. Antalet som gick var lågt för båda grupperPatienter-na. Det visade ingen signifikant skillnad (p=0.0678) mellan de som kunde gå själv och de som behövde assistans. Patienter som ansågs oberoende gick däremot sig-nifikant under längre tid, jämfört med de beroende och ansågs sigsig-nifikant mer intresserade av att gå. Denna studie visar att de patienter som, enligt sjuksköters-kan, anses kunna gå med eller utan assistans, sällan går under sjukhusvistelsen. Forskarna tar upp förslag på åtgärder för att ändra på detta. Vårdpersonal bör ta mer ansvar när det gäller att fastställa rutiner för att försäkra sig om att gång blir en del i omvårdnaden, t ex kan manha som rutin att patienterna ska gå en gång per arbetsskift. Order från sjuksköterskor och läkare om att gå regelbundet kan ge
0 10 20 30 40 50 60 70 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Månad
Procentuellt vidhållande av målet
PTS P&ATS ITS
bättre direktiv. Det är viktigt att betona vikten av att gå om patienterna är kapabla till det,med eller utan assistans.
Motion på recept
Artikeln av Christmas et al (2000) tar upp motion på recept som en åtgärd för att få en patient att aktivera sig. Efter att sjuksköterskan tagit anamnes på patienten är det viktigt att gemensamt sätta sig ner och diskutera och komma fram till om pati-enten behöver öka sin fysiska aktivitet och i så fall vad som är mest lämpligt i förhållande till patientens tillstånd. Eftersom många äldre har försämrat minne kan det underlätta med ett skriftligt recept som tar upp vilken aktivitet patienten ska utöva. Det är viktigt att se till patientens individuella behov och förmåga för att få bästa möjliga resultat för just den individen. Artikeln tar upp fem punkter som är viktiga att ta hänsyn till vid receptskrivning:
1) Hur mycket tid patienten har till FA 2) Patientens tidigare motionsvanor 3) Patientens egna önskemål 4) Tillgång till utrustning
5) Sjukdomstillstånd som kan påverka förmå gan att utöva olika typer av akti-viteter
Swinburn et al (1998) har gjort en studie som undersöker om motion på recept är bättre än verbal rådgivning. 456 deltog i studien (varav 175 män och 281 kvinnor) med en medelålder på 49 år. Deltagarna delades in i två grupper, de som fick re-cept (n=218) och de som fick muntlig information (n=238). Forskarna kunde fast-ställa fem skillnader mellan recept och verbalt råd men alla skillnader var inte signifikanta. Första och fjärde skillnaden var signifikant. Första analysen jämförde förändringarna av antalet som deltog i någon FA i början av studien i jämförelse med slutet. Denna förändring var signifikant större i den grupp som tagit emot recept (p=0.004). Den fjärde analysen som också var signifikant var att det själv-rapporterade deltagandet i FA för att vidhålla hälsa och kondition ökade från 36 % till 68 % i gruppen som mottagit recept. Detta var en signifikant (p=0.02) större ökning än för gruppen som endast fick verbalt råd (40 % till 57 %). Resultatet visar därmed att receptskrivning var signifikant mer effektivt än verbalt råd när det gäller att öka den fysiska aktivitetsnivån över en 6- veckors period. Forskarna föreslår sedan att man borde öka receptutskrivningar eftersom recept har en sym-bolisk betydelse som kan motivera patienten. De tog också upp att gång var den mest populära aktiviteten som skrevs ut på recept och att FA på recept borde vara både en preventiv åtgärd och behandling vid vissa sjukdomar.
Även Phillips et al (2004) stödjer motion på recept som en viktig åtgärd vid fysisk inaktivitet.
Modeller
Här följer två modeller sjuksköterskor kan använda för att identifiera vilka åtgär-der som kan vidtas för att få patienten fysiskt aktiv.
Motivationsekvation. Phillips et al (2004) tar upp att motivation innefattar inre
och yttre faktorer. Forskare har arbetat fram en motivationsekvation som kan vara till hjälp när man ska motivera en patient.
Motivation= Uppfattad chans till framgång x Uppfattad betydelse av målet Uppfattad kostnad x Viljan att fortsätta vara stillasittande
Uppfattad chans till framgång, som är den mest kritiska av de fyra faktorerna, omfattar hur starkt en patient tror på sin egen förmåga att påverka sin hälsa. Även om patienten har förstått fördelarna med FA, finns det några som har svårt att på-börja ett motionsprogram eftersom de tror att de kommer att misslyckas. Även uppfattad betydelse av målet är viktigt. Hur kommer det uppnådda målet att för-ändra deras liv? Hur värdefullt upplever patienten de uppnådda målen? Uppfattad kostnad innebär ekonomin, t ex vad det kostar att ta sig till ett gym eller vad det krävs för speciella träningskläder som då ska köpas. Det innebär även kostnaderna med risken att misslyckas, smärta eller att förlora tid och energi. Viljan att fortsät-ta vara stillasitfortsät-tande innefatfortsät-tar patientens uppfatfortsät-tade fördelar av att vara inaktiv (Phillips et al 2004).
Motivationshjul. Resnick et al (2002) beskriver i sin studie flera faktorer som
påve rkar själveffektiviteten hos den äldre befolkningen och som motiverar dem att fysiskt aktivera sig. Studien bestod av 77 deltagare (55 kvinnor och 22 män) med en medelålder på 78 år. Resultatet visar elva faktorer som deltagarna i studien ansåg påverkade själveffektiviteten och motivationen för att aktivera sig. Fakto-rerna var egna och andras förväntningar, individens personlighet, förebilder, ver-bal uppmuntran, socialt stöd, tidigare erfarenheter, andligt/spirituellt, individuell vård, fysiska framsteg, målet med aktiviteten och fysisk hälsa. Forskarna avsluta-de studien med att sammanställa avsluta-dessa elva faktorer i ett motivationshjul (The Wheel of Motivation).
Figur 1. Motivationshjul av Resnick et al, 2004 (fö rfattarnas översättning).
Hjulet kan fungera som en guide för att uppmuntra sjuksköterskor att se var en patient brister i sin motivation för att sedan åtgärda dessa brister och på så sätt lättare få patienten att ändra sin livssituation till att bli mer fysiskt aktiv (a a).
Motivation Spirituellt Framgång Socialt stöd Fysisk hälsa Mål Beslutsamhet Förväntningar Individuell vård
DISKUSSION
Diskussionen presenteras i två delar, metoddiskussion och resultatdiskussion.
Metoddiskussion
Från början var vår tanke att skriva om vilka åtgärder sjuksköterskan kan vidta för att få patienter att fysiskt aktivera sig. Vi insåg ganska snabbt att vi var tvungna att begränsa oss till en viss målgrupp eftersom det annars hade blivit ett för brett ämne. Eftersom allmänsjuksköterskan oftast träffar påäldre människor i sitt arbete valde vi att specialisera oss på justden äldre befolkningen.
När vi påbörjade vår litteratursökning upptäckte vi att det var svårt att hitta artik-lar som besvarade vårt syfte och våra frågeställningar. Flera artikartik-lar beskriver vikten av FA som en hälsofrämjande och förebyggande åtgärd mot många domar. Trots detta är det inte lika många som förklarar hur man som sjuk-sköterska kan gå tillväga för att få patienter att börja aktivera sig eller bibehålla den aktivitet de utövade före sjukhusvistelsen. Vi har dock funnit en del intressan-ta artiklar som antingen direkt eller indirekt besvarar vårt syfte och våra fråge-ställningar.
Vi fick tidigt problem med våra sökordskombinationer men efterhand som vi fann artiklar tog vi hjälp av deras nyckelord för att få fram nya kombinationer att söka på.
Vi har granskat våra kvalitativa och kvantitativa artiklar enligt Polit et al (2001). Våra reviews är granskade enligt Willman och Stoltz (2002). Kvalitetsbedöm-ningen är gjord enligt Carlsson och Eiman. Även Willman och Stoltz tar upp kri-terier för kvalitetsbedömning. Anledningen till att vi valde Carlsson och Eimans mallar var helt enkelt att dessa var lättast tillgängliga då vi arbetade med vår kva-litetsbedömning. Granskningen och kvalitetsbedömningen har hjälpt oss att få fram vetenskapliga artiklar av god kvalitet. Detta gör att resultaten vi kommit fram till är trovärdiga. En av artiklarna vi använt har låg kvalitet men vi valde ändå att använda den eftersom den beskriver viktiga faktorer för vårt arbete.
Vår tanke från början var att finna artiklar från olika delar av världen för att på så sätt få reda eventuella skillnader på aktivitetsvanor runt om i världen. Tyvärr insåg vi ganska snabbt att de flesta användbara artiklarna kom från USA. Vi fann inte någon artikel från Sverige.
Efter att vi läst och börjat skriva om FYSS och Fysioteket tog vi kontakt med en sjuksköterska på Fysioteket i Malmö för ytterligare information och för att eve n-tuellt göra ett studiebesök. Eftersom Fysioteket har öppet hus en gång i veckan var det inga problem att få komma på ett studiebesök. Sjuksköterskan gav oss en bra bild på hur det kan se ut i motivationsarbetet med en äldre patient. Hon rådde oss att följa med på stavgång där deltagarna fått motion på recept. Detta gjorde vi vil-ket gav oss en bra inblick i hur det kan se ut i praktiken.
Resultatdiskussion
Syfte med litteraturstudien var att få fram åtgärder som sjuksköterskor kan vidta för att få äldre patienter att börja aktivera sig och/eller bibehålla sin fysiska aktivi-tet efter sjukhusvistelsen. Vi vet sedan tidigare att FA är bra för hälsan och välbe-
finnandet, ändå läser man ofta i tidningar att människor rör sig för lite i förhållan-de till kroppens behov. Resultatet från artiklarna i vår litteraturstudie visar flera intressanta åtgärder som sjuksköterskor kan vidta i sitt omvårdnadsarbete för att få äldre att börja aktivera sig och/eller bibehålla sin fysiska aktivitet efter sjukhusvis-telsen.
Wasserman (2003) nämner FA som en viktig åtgärd för att förebygga och främja psykiska sjukdomar. Kallings (2003) ser FA som ett komplement till läkemedel som kan användas istället för eller vid sidan av dagens terapi. Eftersom FA före-bygger och främjar både fysisk och psykisk hälsa anser vi FA som ett viktigt komplement till läkemedel men som vi anser använd s för lite av i dagens hälso- och sjukvård. Dessutom är risken för biverkningar liten om man anpassar träning-en efter individträning-en och dträning-ennes förutsättningar.
De flesta vet att FA är bra för hälsan men frågan är om åtgärderna, som resultaten visar, verkligen kan förbättra den fysiska och psykiska hälsan hos patienterna? Artikeln av Dubbert et al (2002) undersökte om stödsamtal ökade den fysiska ak-tiviteten. Resultatet visade att den ökade fysiska aktiviteten ledde till förbättrad mobilitet och balans. Vi tror att fallolyckor är en stor orsak till sjukdom och död hos den äldre befolkningen. Resultatet från ovan nämnda artikel visar att ökad FA kan stärka balansen och på så sätt minska risken för fallolyckor. Vi anser att detta är en mycket positiv och betydelsefull effekt av FA hos den äldre befolkningen.
Artikeln av Dubbert et al (2002) visade att ökad FA inte förbättrade upplevelsen av livskvaliteten. En del äldre har svårt att uppleva någon livskvalité i samband med hög ålder då de känner sig ensamma, kanske har förlorat många nära och kära och inte har så många år kvar att leva. Trots förändringar, som ökad FA, kan det vara svårt för dessa personer att känna glädje och ökad livskvalité. Vi tror att om forskarna i studien hade undersökt en yngre population skulle resultaten visa det motsatta angående upplevelsen av livskvaliteten.
Phillips et al (2004) nämner en motivationsekvation som vi anser att
sjuksköterskor kan använda för att lättare se vilka brister patienten har i sin moti-vation gällande FA.
Motivation= Uppfattad chans till framgång x Uppfattad betydelse av målet Uppfattad kostnad x Viljan att fortsätta vara stillasittande
Denna ekvation ger sjuksköterskan riktlinjer för vad som ska förändras och fö r-bättras, för att sedan kunna avgöra vilka åtgärder som kan vidtas för att patienten ska bli motiverad. För att lättare förstå ekvationen har vi konstruerat ett exempel på hur det kan se ut: En 70-årig man med artrossmärta i knäet funderar över om
han verkligen kan gå sin dagliga promenad i parken, då han är rädd att kanske inte klara hela rundan p.g.a. smärtorna i knäet. Detta påverkar hans uppfattade chans till framgång, som är låg. Eftersom han ser det som en viktig del att klara sig självständigt hemma är hans uppfattade betydelse av målet hög. Tidigare, ef-ter de dagliga promenaderna, kände han obehag i knäet vilket han uppfattar som en kostnad. Trots detta är viljan att vara stillasittande låg.
Genom att använda ekvationen kan man få fram vilka faktorer som brister och därmed få reda på vilka åtgärder som kan vidtas. Sjuksköterskor kan försöka på-verka och ändra för att förbättra motivationen så att mannen kan gå sina dagliga
promenader, han kan t ex få smärtlindring för att öka sin uppfattade chans till framgång. För att minska den uppfattade kostnaden kan han få ett stödförband.
Av egna erfarenheter vet vi att det kan vara svårt att ta tag i och ändra sin livsstil till att bli mer fysiskt aktiv. Det krävs trots allt en del förberedelser innan man funnit den rätta aktiviteten som passar bäst för just mig och vi tror detta kan vara extra svårt för en äldre människa. Phillips et al (2004) nämner att man kan ge ut listor på lokala hälsoklubbar och föreningar. Listorna kan även ta upp tillgängliga parker och kartor för promenader. Denna studie är gjord i USA och vi har själv aldrig stött på denna typ av listor i den svenska sjukvården, därför anser vi att det-ta borde införas i Sverige. Fördelen med att ge ut listor är att det inte behöver det-ta lång tid.
Artikeln av Swinburn et al (1998) tar upp att FA på recept är bättre än verbal råd-givning. Promenader är bra att rekommendera eftersom det lätt integreras i det regelbundna mönstret i en individs liv. Trots att denna studie är gjord i Nya Zee-land och vänder sig till läkare, tycker vi att resultaten kan implementeras i svensk sjukvård och att sjuksköterskor kan dra nytta av den eftersom det i Sverige är tillå-tet för sjuksköterskor att skriva ut recept. Trots att medelåldern i denna studie var låg (49 år) i förhållande till vår målgrupp anser vi att även bland äldre är motion på recept bättre än verbalt råd. Många äldre har försämrat minne, att få nerskrivet råden på ett papper (recept) tror vi därför underlättar för dessa patienter.
Åtta av studierna vi använde var gjorda i USA och vi anser att resultaten kan im-plementeras i Sverige. Några studier vänder sig till enbart läkare. Trots detta anser vi att även sjuksköterskor kan utföra åtgärderna som artiklarna tar upp.
Något vi uppmärksammade var att studierna av Cooper et al (2001) och Dubbert et al (2004) nästan enbart undersökte män. Eftersom båda studiernas syfte var att spegla hela den äldre befolkningen kan man fråga sig varför nästan enbart män tillfrågades att deltaga. Anledningen till att vi, trots detta, valde att ta med artik-larna var att deras resultat var intressanta och viktiga att framhäva.
För att kunna skriva ett recept är det viktigt att man tagit en grundlig anamnes för att få receptet individanpassat. Vi anser att Christmas et al (2000) nämner de vä-sentligaste frågorna att ta upp i anamnesen. Genom att patienten får ett individan-passat recept underlättar detta att fortsätta med aktiviteten under och efter recept-perioden.
Många äldre ser dagens hälsovårdsystem annorlunda jämfört med gårdagens. Förr var man mer fokuserad på att bota och mindre på att förebygga. Många äldre fick rådet att den lämpliga behandlingen vid sjukdom var nödvändig fysisk inaktivitet. Förr ansåg man att den bästa omvårdnaden för t ex hjärtinfarktpatienter var för-längd sängvila. Senare forskning har kommit fram till det motsatta, d v s att FA är viktigt i dagens omvårdnad efter en hjärtinfarkt (Phillips et al, 2004). Utveckling-en visar hur vårdUtveckling-en har sett ut och vi tror att många äldre lever kvar i detta system. Därför ser vi informationen om fö rdelarna med FA som en av de viktigaste åtgär-derna. Vi anser att det är viktigt att förklara för patienterna vad det verkligen in-nebär med FA. Det handlar inte bara om att ut och jogga eller cykla utan även enkla handlingar i det dagliga livet som att ta trapporna istället för hissen. Äldre som har problem med rörelseförmågan kan t ex få förslag på aktiviteter som kan utföras i hemmet.
Ett sätt att följa upp en patients fysiska aktivitet kan vara att ge stödsamtal. Arti-keln av Dubbert et al (2002), gjord i USA, tar upp att stödsamtal i form av tele-fonsamtal (både personliga och automatiska) ökar äldres fysiska aktivitet. Vi har inte hört talas om att detta finns inom den svenska sjukvården och ställer oss där-för frågan om man kan implementera resultaten från USA till Sverige? Resultaten från studien gällde primärvården och eftersom primärvården i Sverige är den aktör som förväntas ta stor del av ansvaret i det hälsofrämjande och preventiva arbetet tror vi att stödsamtal i form av telefonsamtal är en bra åtgärd att införa i den svenska hälso- och sjukvården.
Ett annat sätt att följa upp en patients fysiska aktivitet kan vara att starta grupper anpassade efter sjukdomstillstånd. En patient som t ex drabbats av en hjärtinfarkt kan delta i en postinfarktgrupp där syftet är att ge denna patientgrupp vidare rikt-linjer för att dels undvika en ytterligare infarkt men också för att i allmänhet må bättre och underlätta för dessa patienter att fortsätta med sin fysiska aktivitet. Många av åtgärderna vi fått fram kan vara användbara i denna typ av patient-grupper. Grupperna kan t ex startas på en vårdcentral eller på en distriktsköterske-mottagning. Allison et al (2000) nämner att det inte finns något samband mellan socialt stöd och förändringen av den fysiska aktiviteten. Samtidigt nämner artikeln att detta resultat inte stämmer överens med andra studier. Vi tror det är större chans att äldre aktiverar sig om det finns någon de kan vara aktiv tillsammans med. Tidigare nämnda patientgrupper kan vara fördelaktiga för äldre patienters sociala liv.
Artikeln av Callen et al (2004) beskriver att det är få patienter som är uppe och går när de är på sjukhus. Artikeln nämner också att en tredjedel av dagens äldre, vistande på sjukhus, försämras i sin förmåga att utföra aktiviteter i det dagliga livet (ADL). Eftersom brist på FA bland äldre som ligger inne på sjukhuset kan leda till nedsatt funktionsförmåga och att man förlorar sitt oberoende när det gäll-er att gå är det viktigt att sjukskötgäll-erskor uppmuntrar patientgäll-erna att gå undgäll-er sjuk-husvistelsen. Det borde vara rutin för patienterna att gå precis som det är rutin att de ska äta. Även om sjukgymnaster i Sverige sköter det huvudsakliga arbetet med patienters fysiska aktivitet är det viktigt att även sjuksköterskan uppmuntrar pati-enten eftersom sjuksköterskan är i närheten hela tiden och träffar patipati-enten mer än sjukgymnasten. I dagens sjukvård arbetar man i team där sjuksköterskan står i centrum. Det är viktigt att alla i teamet samarbetar och kommunicerar med va r-andra angående patienterna. Eftersom FA påverkar både psykisk och fysisk hälsa är det viktigt att alla i teamet har kunskaper om och är medvetna om dess fördelar. Detta för att patienterna självständigt ska kunna klara av att utföra de dagliga akti-viteterna i livet.
Vi tyckte det var intressant att läsa om SBU:s projekt (2004) som belyser vad vår-den kan göra för att få patienter att röra på sig mer. En av de viktigaste punkterna SBU vill få svar på genom projektet är om det fungerar bättre med intensiva åt-gärder, som individuella råd eller recept från läkare i kombination med telefo n-uppföljning, än med enklare allmän information. Vi tycker att denna punkt belyser några av resultaten som vi fått fram i vår studie och ser därför mycket fram emot projektets slutliga resultat som beräknas vara klart 2006.
Enligt HSL (SFS 1982:763) har patienten rätt att få vara med och bestämma i om-vårdnadsarbetet. Som sjuksköterska är det viktigt att ha detta i bakhuvudet i mötet
med patienten. Vi tror att detta kan vara lätt att glömma bort då sjuksköterskan vill se till patientens bästa och därför kanske inte alltid lyssnar till patientens egna åsikter för hur omvårdnaden ska utformas. Det är viktigt att få fram hur stort in-tresse patienten har för FA. Trots sjuksköterskans försök till att motivera patienten att bli fysiskt aktiv är det inte alltid det lyckas. Då är det viktigt att detta respekte-ras.
Syftet med omvårdnaden är att främja hälsan och förebygga sjukdom och ohälsa (HSL, SFS 1982:763), vidare ska sjuksköterskan ge stöd, samordna och planera samt informera och ge rådgivning (SOSFS 1993:17). SOSFS 1995:15 nämner att alla som tjänstgör i hälso- och sjukvården ska ha ett yrkeskunnande som gör det möjligt för dem att ge patienterna en sakkunnig och omsorgsfull vård. Har sjuk-sköterskor tillräckliga kunskaper för att kunna utföra en enligt lagen riktig om-vårdnad? Det krävs både tid, kunskap och intresse hos sjuksköterskan för att kun-na utföra de åtgärder vi kommit fram till. Av egkun-na erfarenheter vet vi att det i da-gens hälso- och sjukvård är stressigt och att man inte alltid får tillräckligt med tid till patienten som man egentligen velat och behövt. Detta gör det svårt att uppfylla de svenska lagarnas krav på god omvårdnad. Vi tror det finns sjuksköterskor som p g a bristande kunskaper inte har något intresse av FA. Samtidigt tror vi det finns sjuksköterskor som trots goda kunskaper har svagt intresse för FA. Detta kan leda till att budskapet om FA aldrig når fram till patienten.
SLUTORD
Fysisk aktivitet (FA) har visat sig bidra till god fysisk och psykisk hälsa bland äldre människor. Åtgärder som bidrar till ökad FA kan därför vara fördelaktiga för dessa äldre människor. Vi tycker att sjuksköterskor borde spela en mer aktiv roll gällande motivationsarbetet för att aktivera äldre patienter. Förhoppningen är att sjuksköterskor ska få ökad kunskap och intresse för FA och vidta åtgärder som får äldre patienter att aktivera sig fysiskt. För att den äldre människan ska klara sina aktiviteter i det daliga livet så länge som möjligt och därmed få uppleva ett bra åldrande och högre livskvalitet är det viktigt att sjuksköterskor har kunskap och intresse om FA. Vi tycker att FA är en viktig komponent för ett bra åldrande. Vi anser att det har lagts för lite tid och utrymme i vår utbildning angående FA, som är en så viktig komponent i omvårdnaden och för tillfrisknandetav en patient. Ingick det mer undervisning om FA i utbildningen skulle det kunna innebära en tidig kunskap och, ett förhoppningsvis, ökat intresset hos sjuksköterskor vilket sedan kan leda till att åtgärder kan vidtas med fördel för den äldre patientens hälsa.
REFERENSER
Allison, MJ & Keller, C (2000) Physical Activity Maintenance in Elders With Cardiac Problems. Geriatric Nursing, 21(4), 200- 203.
Bean, JF et al (2004) Benefits of Exercise for Community- Dwelling Older Adults.
Archives of Physical Medicine Rehabilitation, 85(3), 31-42.
Berleen, G (2003) Bättre hälsa hos äldre! Sandviken: Sandvikens Tryckeri.
Callen, BL et al (2004) Frequency of Hallway Ambulation by Hospitalized Older Adults on Medical Units of an Academic Hospital. Geriatric Nursing, 25(4), 212-217.
Carlsson, S & Eiman, M (2003) Evidensbaserad omvårdad. Studiematerial för undervisning inom projektet ”Evidensbaserad omvårdnad- ett samarbete mellan Universitetssjukhuset MAS och Malmö högskola”. Rapport nr 2. Malmö: Malmö högskola; Hälsa och samhälle.
Christmas, C et al (2000) Exercise and Older Patients: Guidelines for the Clinican.
American Geriatrics Society, 48, 318-324.
Cooper, KM et al (2001) Health Barriers to Walking for Exercise in Elderly Pri-mary Care. Geriatrics Nursing, 22(5), 258-262.
Dahlberg, K (1997) Kvalitativa metoder för vårdvetare. Lund: Studentlitteratur.
Dubbert, PM et al (2002) Effect of Nurse Counseling on Walking for Exercise in Elderly Primary Care Patients. Journal of Gerontology: MEDICAL SCIENCES,
57(11), 733-740.
Estabrooks, P et al (2003) Physical Activity Promotion Through Primary Care.
The Journal of the American Medical Association, 289(22), 2913-2916.
Folkhälsoinstitutet (2003) FYSS Fysisk aktivitet I sjukdomsprevention och
sjuk-domsbehandling. Sandviken: Sandvikens Tryckeri.
Fysioteket, Livsstilsenheten (2004) FYSIOTEKET. Region Skåne.
Kallings, LV m fl (2003) Erfarenheter av Fysisk aktivitet på recept- FaR. Sandvi-ken: Sandvikens Tryckeri.
McKenna, J et al (2004) A survey to assess physical activity promotion by Regis-tered Dietitians. Journal of Human Nutrition and Dietetics: the Official Journal of
the British Dietetic Association, 17, 63-69.
Phillips, E M et al (2004) Motivating Elders to Initiate and Maintain Exercise.
Archives of Physical Medicine Rehabilitation, 85(3), 52-57.
Polit, D et al (2001) Essentials of Nursing research. Methods, appraisal and utili-zation. Philadelphia: Lippincott.
Resnick, B (2002) Geriatric rehabilitation. The Influence of Efficacy Beliefs and Motivation. Rehabilitation Nursing, 27(4), 152-159.
Russel, E et al (2001) Physician Advice and Support for Physical Activity Results from a National Survey. American Journal of Preventive Medicin, 21(3), 189-196.
SBU (2004), Kan vården få patienter att börja röra sig mer?
>http://www.sbu.se/www/Report.asp?ReportID=818&key=fysisk+aktivitet&from =AdvancedSearch.asp&typID=4&subject=0&searchType=< 2004-11-22
Sherman, F et al (1997) Exercise at midlife: How and why to prescribe it for sed-entary patients. Geriatrics, 52 (5), 189-195.
Schutzer, KA et al (2004) Barriers and motivations to exercise in older adults.
Preventive Medicine, 39, 1056- 1061.
Swinburn, BA et al (1998) The Green Prescription Study: A Randomized Con-trolled Trial of Written Exercise Advice Provided by General Practitioners.
Ame-rican Journal of Public Health, 88(2), 288-291.
SFS 1982:763. Hälso- och sjukvårdslagen
Socialstyrelsen (2001) Folkhälsorapport 2001. Stockholm: Modin-tryck.
Socialstyrelsen (1995), Sjukvården i Sverige 1995. En rapport om förhållanden inom hälso- och sjukvården. Del I Trender i befolkningen.
>http://www.sos.se/mars/pub015/pub015.htm#befolkningen< 2004-11-18
Socialstyrelsen (1995), Sjukvården i Sverige 1995. En rapport om förhållanden inom hälso- och sjukvården. Del I Ekonomiska aspekter på utvecklingen i hälso- och sjukvården. >http://www.sos.se/mars/pub015/pub015.htm#Ekonomiska< 2004-11-18
Socialstyrelsen (1995), Sjukvården i Sverige 1995. En rapport om förhållandet inom hälso- och sjukvården, Del III Sjukvård för äldre.
>http://www.sos.se/mars/pub015/pub015c.htm#Sjukvård< 2004-11-22
SOSFS 1993:17. Socialstyrelsens allmänna råd om omvårdnad inom hälso- och
sjukvården.
SOSFS 1995:15. Socialstyrelsens allmänna råd om kompetenskrav för
tjänstgö-ring som sjuksköterska och barnmorska.
Spencer, G (1999) The Role of exercise in successful ageing. Professional Nurse,
15(2), 105-108.
Tucker, D (2004) Walking for Wellness: A Collaborative Program to Maintain Mobility in Hospitalized Older Adults. Geriatric Nursing, 25(4), 242-245.
Wasserman, D (2003) Depression en vanlig sjukdom, symtom, orsaker och
WHO, Physical Activity: How much is needed?
>http://www.paho.org/English/HPP/HPN/whd2002- factsheed2.pdf< 2004-11-17
Willman, A & Stoltz, P (2002) Evidensbaserad omvårdnad: en bro mellan
Bilaga 1: Mall för kritisk granskning av
kvali-tativa och kvantikvali-tativa artiklar
Vi har granskat våra kvalitativa och kvantitativa artiklar enligt Polit et al (2001) för att se om de är av god vetenskaplig kvalitet. Polit et al har föreslagit följande kriterier för hur en vetenskaplig artikel skall vara uppbyggd:
Titel ska framhäva budskapen av studien och innehålla max 15 ord. I en kvalitativ
studie bör deltagarna och fenomenet som undersöks nämnas. I en kvantitativ stu-die bör beroende och oberoende variabler samt population ingå.
Abstract ska innehålla mellan 100-200 ord och ta upp forskningsfrågan, metoden
som forskaren använt, resultatet man fick fram och hur resultatet kan användas i praktiken. Abstractet är en kort sammanfattning av artikeln som ska ge läsaren en bra uppfattning om vad artikeln innehåller. En del artiklar presenterar även de viktiga begreppen som nyckelord.
Introduktionen ska sätta in läsaren i forskningsproblemet genom att identifiera
centrala fenomen, begrepp och variabler under studien. Introduktionen ska även innehålla syftet, frågeställningar, hypoteser och teoretisk ram. Ska även förklara varför denna studie är viktig och ge inblick i andra studier som gjorts i ämnet.
Metod delen ska svara på vilka metoder som använts för att svara på
forsknings-frågan och varför man valt denna metod. Ska även skriva lite kort om urvalet som hur dessa valts ut, bortfall, insamlingsproceduren och i vilken miljö detta gjorts. Studiedesignen beskrivs och forskarna förklarar hur de gjort för att undvika felkäl-lor för att försäkra en hög kvalitet på datainformationen. I metodbeskrivningen ska forskarna även ta upp hur de analyserat den insamlade informationen. Etiska aspekter på studien bör också tas upp.
Resultatredovisningen ska innehålla resultatet, lite beskrivande information om
deltagarna och den uppkommande teorin av det man studerat (detta ska även fin-nas med i diskussionen). För kvantitativa studier gäller att redovisa om resultatet är signifikant eller inte. I kvalitativa studier organiseras ofta fynden som identifie-rade teman. I denna del kan det även vara bra om forskarna tagit med utdrag från den råa informationen (citat).
I Diskussionen ska forskarna dra slutsatser om betydelsen och innebörden av re-sultatet. Diskussionen ska innehålla tolkning av resultatet, förslag på hur resultatet kan användas i praktiken för att förbättra omvårdnaden, kan man generalisera till en bredare befolkning, hur man kan föra fram kunskapen i områden genom ytter-ligare studier och studiens begränsningar (brist på urvalet, design problem, sva g-heter i datainsamlingen mm, forskarna ska visa att de var medvetna om bristerna och förmodligen tog med de i beräkningarna när de tolkade resultatet).
Referenserna ska innehålla förteckning över artiklar, avhandlingar, rapporter och
Bilaga 2: Mall för kritisk granskning av en
re-view
Våra review är granskade enligt Willman och Stoltz (2002). Vid en kritisk granskning av en kunskapsöversikt, exempel en review kan följande inledande frågor vara till hjälp för att avgöra om översikten är aktuell för en fortsatt gransk-ning.
? Vilka är resultaten?
? Är resultaten i översikten trovärdiga?
? Kan man ta hjälp av resultaten i den kliniska verksamheten?
Blir svaren på ovanstående frågor negativa finns det ingen idé att lägga ner mer tid på att fortsätta granska. Blir däremot svaren positiva kan följande frågor funge-ra som vägledning för att avgöfunge-ra kvaliteten på kunskapsöversikten:
? Finns det en tydlig forskningsfråga för artikeln?
? Ingår ”rätt” typ av studier i reviewn? I de fall forskarna har angett att de vill sammanställa vetenskapliga bevis om effekten av en viss information, inkluderar då reviewn flera effektstud ier?
? Är det sannolikt att man identifierat alla relevanta studier inom området?
? Är studierna som är inkluderade kvalitetsgranskade och har man i så fall redovisat sitt tillvägagångssätt vid granskningen?
? Är det rimligt att sammanväga resultaten från de olika studierna i reviewn? Är personerna i undersökningen likartade i de olika studierna? Är inter-ventionen tydligt beskriven och går det att avgöra om den är likartad? Har det använts jämförbara instrument i de olika studierna och går det därmed att jämföra resultaten?
